Post 6398 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:9 ·
Ny rättshjälpslag
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 9/1
Betänkandets lagförslag
1 Förslag till rättshjälpslag
Härigenom föreskrivs följande.
Vad omfattar lagen?
1 § I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och om rådgivning. Med
rättshjälp avses ekonomiskt stöd i en rättslig angelägenhet. Stödet lämnas i
form av bidrag till kostnader för juridiskt biträde. Med rådgivning avses
kortare juridisk rådgivning i en rättslig angelägenhet.
I vilka fall kan rättshjälp beviljas?
2 § Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag inte
överstiger 200 000 kr. Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget
skall beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
3 § Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver
rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.
Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom offentlig
försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.
4 § Rättshjälp får endast beviljas i angelägenheter där det med hänsyn till
tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och betydelse samt omständigheterna
i övrigt framstår som rimligt att staten bidrar till den rättssökandes
kostnader.
5 § Rättshjälp skall alltid föregås av minst en timmes rådgivning. Om någon
annan än en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå skall förordnas som
rättshjälpsbiträde är det tillräckligt om rättshjälpen har föregåtts av mot-
svarande konsultation av den som skall förordnas.
6 § Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet, om
dödsboet begär detta och det framstår som skäligt att staten fortsätter att
bidra till kostnaderna med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse,
dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i
övrigt.
Begränsningar av möjligheterna till rättshjälp
7 § Rättshjälp får aldrig beviljas
1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller
gåvohandling,
2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,
3. i angelägenhet rörande skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334),
4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,
5. i ärenden om fastighetsdeklaration,
6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering eller
7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
8 § Rättshjälp får inte beviljas om den rättssökande har en rättsskydds-
försäkring eller annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. Om den
rättssökande inte har men borde ha haft ett sådant rättsskydd får rättshjälp
endast beviljas om det föreligger synnerliga skäl med hänsyn till den
rättssökandes personliga förhållanden och angelägenhetens art och betydelse.
9 § Rättshjälp får inte beviljas
1. i en angelägenhet som rör trafikersättning enligt trafikskadelagen eller
som rör skadestånd som skall betalas från en ansvarsförsäkring; dock får
rättshjälp beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål eller ärende inletts vid
domstol eller enbart rör annan skada än personskada,
2. den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har upp-
kommit i eller till följd av näringsverksamheten,
3. i fråga om anspråk som har överlåtits till den rättssökande, om
överlåtelsen kan antas ha skett för att åstadkomma fördel vid prövning av
ansökan om rättshjälp,
4. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig angelägenhet
där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har avgjorts,
5. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av
bodelning.
10 § Rättshjälp får beviljas endast när det föreligger särskilda skäl i en
angelägenhet som
1. skall behandlas utom riket,
2. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor,
3. rör underhåll till barn,
4. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter,
5. skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken
11 § Den som inte är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen och som
varken är eller tidigare har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp
endast om angelägenheten skall behandlas här i riket och det finns särskilda
skäl. I en angelägenhet som skall behandlas utom riket får rättshjälp beviljas
endast om den rättssökande är bosatt i Sverige.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i
vissa främmande stater skall vara likställda med svenska medborgare i fråga om
rättshjälp. Detsamma skall gälla den som, utan att vara medborgare i den
främmande staten, är bosatt där.
Rättshjälpsavgift
12 § Den som har beviljats rättshjälp skall bidra till uppkommande kostnader för
rättshjälpsbiträdet genom att betala en rättshjälpsavgift. Rättshjälpsavgiften
utgör
1. fem procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet för den vars ekonomiska
underlag inte överstiger 50 000 kr,
2. tio procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 1 000 kr,
för den vars ekonomiska underlag överstiger 50 000 men inte 100 000 kr,
3. tjugo procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 3 000 kr,
för den vars ekonomiska underlag överstiger 100 000 men inte 150 000 kr,
4. fyrtio procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 7 000 kr,
för den vars ekonomiska underlag överstiger 150 000 kr.
Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälpsavgiften med ledning
av den avlidnes ekonomiska underlag.
Avgift för rådgivning utöver en timme får avräknas från den lägsta avgift som
anges i första stycket.
13 § Procentsats för beräkning av rättshjälpsavgiften fastställs när rättshjälp
beviljas.
Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan
rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till högre eller lägre
procentsats efter vad som är skäligt. Jämkning skall också ske om en väsentlig
felbedömning gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes eller om oriktiga
uppgifter har legat till grund för beslutet.
14 § Rättshjälpsavgiften skall betalas till rättshjälpsbiträdet. Närmare
bestämmelser om rättshjälpsavgift meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Förmåner som ingår vid rättshjälp
15 § För den som beviljats rättshjälp betalas kostnaderna för rätts-
hjälpsbiträde, bevisning, utredning och särskild medlare enligt 42 kap. 17 §
rättegångsbalken av allmänna medel enligt bestämmelserna i 19 och 20 §§ och 22-
24 §§. Kostnaderna för rättshjälpsbiträde får inte överstiga 100 000 kr.
Kostnaderna för utredning får inte överstiga 10 000 kr.
16 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgifter eller
expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna
domstolarna eller avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen (1992:191).
Om kostnaderna för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol belastar den
som har beviljats rättshjälp skall dessa kostnader betalas av allmänna medel.
Om befrielse från avgifter vid kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i
förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.
17 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få till
stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller
konkurslagen i den angelägenhet som rättshjälpen avser. Om den rättssökande inte
kan betala för den skada som tillfogas motparten svarar staten gentemot den
skadelidande för denna skada. Uppkommer härigenom kostnader för staten skall den
rättssökande återbetala kostnaden. Återbetalningsskyldigheten får sättas ned om
det är oskäligt att den rättssökande återbetalar hela kostnaden. Beslut om
nedsättning fattas av allmän domstol efter ansökan av den rättssökande.
Om rättshjälpsbiträden
18 § Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på
advokatbyrå eller, när det finns särskilda skäl, annan som är lämplig för
uppdraget. Den som sökanden föreslagit och som uppfyller dessa krav skall för-
ordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns
särskilda skäl emot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl till det.
Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns
särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång krävs synnerliga skäl för
nytt byte.
Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i
sitt ställe (substitution) om det inte medför avsevärt ökade kostnader. I övrigt
får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.
19 § Ett rättshjälpsbiträde har, inom den ram som anges i 15 §, rätt till skälig
ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget har
krävt. Ersättning utgår inte för tiden före ansökan om rättshjälp annat än för
arbete som varit av mindre omfattning eller av brådskande art.
Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som
är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av
den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika från
timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts
med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som
skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall samt meddelar
föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.
Har biträdet genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för
rättshjälpen skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.
20 § Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den
rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när
rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt.
Har ett biträde underlåtit att i rätt tid begära ersättning vid den domstol
som haft att besluta om ersättningen och har biträdet därigenom förlorat rätten
att få ersättningen fastställd av domstolen, får ersättning fastställas i
särskild ordning, om biträdet inte kände till att angelägenheten var anhängig
vid domstolen eller om underlåtenheten berodde på något annat ursäktligt
misstag. Den del av ersättningen som överstiger rättshjälpsavgiften skall då
stanna på staten.
21 § Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av
sin huvudman utöver vad som följer av 19 §. Har detta skett är förbehållet utan
verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka vad han eller hon har
uppburit för mycket.
Om övriga förmåner
22 § Har rättshjälp beviljats betalar staten kostnaderna för bevisning vid
allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte särskilda föreskrifter gäller utgår
ersättning för bevisning med skäligt belopp.
23 § Har rättshjälp beviljats betalar staten kostnaderna för utredning som är
skäligen påkallad. Den som har medverkat vid en utredning har, inom den ram som
anges i 15 §, rätt till skälig ersättning enligt föreskrifter som regeringen
meddelar.
24 § En medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken har rätt till skälig
ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt.
Ersättningen fastställs av den domstol som förordnat medlaren.
Rådgivning
25 § Rådgivning lämnas av en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och
kan pågå i sammanlagt två timmar. Rådgivning sker mot en avgift som fastställs
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avgiften får sättas
ned till hälften om den rättssökandes ekonomiska underlag inte överstiger 50 000
kr.
Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av allmänna
medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgivningen kan ha krävt.
Om rådgivning skett mot nedsatt avgift kan den som har lämnat rådgivning få
ersättning av allmänna medel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
En advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå som önskar komma i fråga som
rättshjälpsbiträde är skyldig att lämna rådgivning som avses i första stycket.
Motparts ersättningsskyldighet
26 § Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat
motsvarande förfarande gäller även i fråga om kostnader för motparts
rättshjälpsbiträde. Ränta behöver dock inte betalas.
Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den
rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift.
Återstoden skall betalas till staten. Om den ersättningsskyldige har ålagts att
ersätta endast en del av rättshjälpskostnaderna, skall han betala ersättning
till den rättssökande och till staten med motsvarande fördelning.
Medparts ersättningsskyldighet
27 § Har i ett mål eller ärende vid domstol en gemensam biträdeskostnad för
flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall var och en av de
medparter som inte har rättshjälp åläggas att till staten betala den del av
kostnaden som kan anses belöpa på honom. Fördelningen skall göras efter
huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat.Vid tillämpningen av
första stycket skall avdrag göras för den del av kostnaderna som en motpart har
ålagts att betala med stöd av 26 §.
Upphörande av rättshjälp och återbetalning av rättshjälpskostnader
28 § Rättshjälp skall upphöra om
1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 14 § och de föreskrifter som
meddelats med stöd av den bestämmelsen,
2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte skulle
ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,
3. den rättssökande uppsåtligen eller grovt oaktsamt har lämnat oriktiga
uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,4. det
ekonomiska underlaget har ändrats i sådan mån att den rättssökande inte längre
är berättigad till rättshjälp,
5. om ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att annat rättshjälpsbiträde
förordnas,
6. det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och
betydelse samt omständigheterna i övrigt inte längre framstår som rimligt att
staten bidrar till den rättssökandes kostnader.
Om det med stöd av första stycket beslutas att rättshjälpen skall upphöra
skall den som haft rättshjälp i skälig omfattning betala uppkomna kostnader för
rättshjälpen.
29 § Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall som
avses i 9 § 4, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. De kostnader för
rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten.
30 § Rättshjälp skall upphöra när den ersättning som rättshjälpsbiträdet är
berättigad till enligt 19 § uppgår till 100 000 kr. När den rättsliga
angelägenheten avslutas skall kostnaderna för rättshjälpen i ett sådant fall
fördelas enligt 26, 27 och 31 §§.
31 § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade
kostnader för rättshjälpen, skall han ersätta staten dessa kostnader oavsett hur
ansvaret för rättshjälpskostnaderna i övrigt skall fördelas. Detsamma gäller den
rättssökandes ställföreträdare.
Beslut i rättshjälpsfrågor
32 § För handläggning av vissa frågor om rättshjälp finns Rättshjälps-
myndigheten.
33 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten har inletts
vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall beslutar
Rättshjälpsmyndigheten i frågorna.
Beslut att en utredning enligt 23 § skall göras fattas av rättshjälpsbiträdet.
34 § Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara
skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
35 § Rättshjälpsmyndigheten skall fastställa den rättssökandes rätts-
hjälpsavgift, när kostnaderna för rättshjälpsbiträdet slutligt har fastställts.
36 § I samband med att handläggningen i ett mål eller ärende avslutas skall
domstolen besluta vilka belopp som skall betalas enligt 26, 27 och 31 §§.
37 § Beslut enligt 26 § andra stycket och 35 § fattas av Rättshjälpsmyndigheten
genom automatisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register
över rättshjälpskostnader. Sådana beslut kan inte överklagas.
Beslut enligt 26 § andra stycket får verkställas enligt bestämmelserna i
utsökningsbalken.
Överklaganden m.m.
38 § I fråga om överklaganden av domstols beslut enligt denna lag tillämpas,
utom i fall vad som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om
överklaganden av beslut av domstolen.
Hovrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till
rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet
överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges
enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.
Beslut av rättshjälpsbiträde om utredning enligt 33 § andra stycket får inte
överklagas.
Beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden.
Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.
39 § Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är part och av den myndighet
som regeringen bestämmer. Räknas tiden för överklagande från den dag en part
fått del av beslutet, får myndigheten likväl inte överklaga beslutet senare än
två månader från dagen från beslutet. Myndigheten får överklaga ett beslut även
till förmån för en enskild part.
Upphävs ett beslut om rättshjälp skall den som haft rättshjälp själv bära
kostnaden för denna. Om det föreligger särskilda skäl, får dock förordnas att
kostnaden helt eller delvis skall betalas av staten.
40 § Den myndighet som regeringen bestämmer får påkalla beslut om att rättshjälp
skall upphöra enligt 28-30 §§.
41 § Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i
den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande endast
om det finns särskilda skäl för detta.
Rättshjälpsnämnden m.m.
42 § Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha varit
ordinarie domare, två ledamöter som är advokater samt två övriga ledamöter. Alla
ledamöter skall vara svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För
ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen utse
lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och ledamöter tillämpas
också på ersättare.
43 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och två andra ledamöter, av
vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid avgörande av ärende, som
är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock
samtliga ledamöter delta.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när ärenden
avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.
44 § Med domstol avses i denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol
och Arbetsdomstolen. Vad som sägs om domstol gäller även arrendenämnd och
hyresnämnd.
Förbud
45 § Den, som i yrkesmässig verksamhet som inte utövas vid advokatbyrå
uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på ett sätt som kan leda till att
verksamheten förväxlas med den rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag kan
utövas vid advokatbyrå, döms till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen
använder benämningen allmän advokatbyrå eller benämning som är ägnad att leda
till förväxling därmed.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Genom lagen upphävs rättshjälpslagen (1972:429).
3. Har rättshjälp beviljats eller har ansökan om rättshjälp lämnats in till
domstol eller Rättshjälpsmyndigheten före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
2 Förslag till lag om offentligt biträde
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Offentligt biträde förordnas om det behövs i sådana mål och ärenden där det
är särskilt föreskrivet att så kan ske.
2 § Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns
särskild anledning. Om inte annat är föreskrivet förordnas offentligt biträde av
den domstol eller annan myndighet som handlägger målet eller ärendet.
Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av annan som
får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan ges in till den myndighet som
handlägger målet eller ärendet.
3 § Till offentligt biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller, när det finns särskilda skäl, annan som är lämplig för uppdraget. Har den
för vilken biträde skall förordnas föreslagit någon som uppfyller dessa krav
skall denne förordnas om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i
övrigt finns särskilda skäl emot det. Ett biträde får entledigas om det finns
skäl till det. Om ett biträde har entledigats på begäran av den som biträdet
förordnats för, får ett nytt biträde förordnas endast om det fanns skäl för byte
enligt 4 §.
4 § Byte av offentligt biträde får bara ske efter särskilt tillstånd och endast
om särskilda skäl föreligger. Om byte av biträde skett en gång krävs synnerliga
skäl för nytt byte.
Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i
sitt ställe (substitution) endast om detta inte medför avsevärt ökade kostnader.
I övrigt får substitution endast äga rum efter särskilt tillstånd.
5 § Förordnas offentligt biträde betalas kostnader för biträdesersättning samt
utredning enligt 6 § av allmänna medel.
6 § Ett offentligt biträde har rätt att besluta om utredning som är skäligen
påkallad till en sammanlagd kostnad om högst 5 000 kr om utredningen inte kan
erhållas genom den myndighet som handlägger målet eller ärendet.
Den som medverkat vid sådan utredning har, inom den ram som anges i första
stycket, rätt till skälig ersättning. Ersättningen fastställs av den myndighet
som förordnar biträde.
7 § Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för det arbete, den
tidsspillan och de utlägg som uppdraget har krävt. Ersättning utgår inte för
tiden före förordnandet som offentligt biträde annat än för arbete som varit av
mindre omfattning eller av brådskande art.
Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som
är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av
den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika från
timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts
med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som skall
tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa fall samt meddelar
föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.
Har ett offentligt biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett
kostnad för staten, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.
8 § Ersättning till ett offentligt biträde fastställs av den domstol eller annan
myndighet som handlagt målet eller ärendet, om inte annat är särskilt
föreskrivet. Ersättningen fastställs i samband med att den angelägenhet,
för vilken biträdet förordnats, avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på
något annat sätt.
9 § Ett offentligt biträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av
sin huvudman utöver vad som följer av 7 §. Har det skett är förbehållet utan
verkan och biträdet skall till huvudmannen återbetala vad han eller hon uppburit
för mycket.
10 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är part och av den
myndighet som regeringen bestämmer.
11 § Ett offentligt biträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i
den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast
om det finns särskilda skäl för det.
12 § Domstols eller annan myndighets beslut enligt denna lag överklagas i samma
ordning som gäller överklagande av beslut i det mål eller ärende där biträdet
har förordnats.
1. Denna lag trädet i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
3 Förslag till lag om ersättningsskyldighet för kostnad för blodundersökning
i brottmål
Härigenom föreskrivs följande.
Om staten haft kostnader för blodprov avseende den som misstänks för brott och
för undersökning av sådant blodprov skall den misstänkte, om han döms för
brottet, ersätta staten för denna kostnad. Detsamma skall gälla den som
godkänner ett strafföreläggande.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Genom lagen upphävs lag (1946:864) om återgäldande av kostnad för
blodundersökning i brottmål.
4 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut
Härmed föreskrivs följande.
Ett beslut av domstol om ersättning, som enligt rättegångsbalken skall utgå av
allmänna medel, får överklagas av Domstolsverket. Detsamma gäller andra beslut
enligt 21 kap. rättegångsbalken, som rör offentlig försvarare.
Denna lag träder i kraft den ...
5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en ny
paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 kap.
Om nämnderna
--------------------------------------------------------------------
9 §
Offentligt biträde kan förordnas
i ärende angående förverkande av
villkorligt medgiven frihet
enligt 26 kap.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap 6 § och 21 kap. 2 a §,
av följande lydelse
dels att 18 kap. 13 §, 31 kap. 1 § och 36 kap. 24 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
--------------------------------------------------------------------
6 §
En enskild part som har in-
ställt sig till en muntlig
förhandling får, om det är skäligt
med hänsyn till partens
ekonomiska förhållanden och de
kostnader som kan uppstå i
samband med inställelsen,
tillerkännas ersättning av
allmänna medel för kostnad för
resa och uppehälle. Rätten får
bevilja förskott på ersättningen.
Ersättning betalas enligt be-
stämmelser som regeringen med-
delar.
18 kap.13 §
--------------------------------------------------------------------
Skall kostnad för bevisning Skall kostnad för bevisning
eller annan åtgärd enligt rättens eller annan åtgärd enligt rättens
beslut utgå av allmänna medel beslut betalas av parterna en
eller utgivas av parterna en för båda och båda för en, gäller i
för båda och båda för en, gäller i fråga om skyldighet att ersätta
fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad vad som i detta
sådan kostnad vad i detta kapitel stadgas om rättegångs-
kapitel stadgas om rättegångs- kostnad. Om parterna skall bära
kostnad. Skola parterna bära var sin rättegångskostnad, får
var sin rättegångskostnad, må för- förordnas, att kostnaden skall
ordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften på dem var-
fördelas med hälften å vardera. dera.
Har av allmänna medel utgått En part skall också, om det
kostnad för parts hämtande till inte är oskäligt, ersätta staten
rätten, skall kostnaden åter- för kostnader för att hämta honom
gäldas av parten. till rätten.
Om skyldighet att ersätta
staten kostnad i anledning av
att part åtnjutit rättshjälp är
särskilt stadgat.
21 kap.
--------------------------------------------------------------------
2 a §
En tilltalad som inställt sig
till en huvudförhandling får, om
det är skäligt med hänsyn till
hans eller hennes ekonomiska
förhållanden och de kostnader som
kan uppstå i samband med in-
ställelsen, tillerkännas
ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle.
Rätten får bevilja förskott på
ersättningen.
Ersättning betalas enligt be-
stämmelser som regeringen med-
delar.
31 kap 1 §
--------------------------------------------------------------------
Döms den tilltalade för Döms den tilltalade för brottet
brottet i ett mål där åklagaren i ett mål där åklagaren för talan,
för talan, skall den tilltalade skall den tilltalade ersätta
ersätta staten vad som enligt staten vad som enligt rättens
rättens beslut betalats av beslut betalats av allmänna
allmänna medel för hans medel i ersättning till
inställelse vid rätten under försvarare och målsägandebiträde
förundersökningen, för bevisning som förordnats enligt lagen
under förundersökningen eller i (1988:609) om målsägandebiträde.
rättegången samt i ersättning
till försvarare. Han skall också
ersätta staten för kostnaden att
hämta honom till rätten.
Ersättningsskyldigheten om-
fattar dock inte kostnader,
som inte skäligen varit
motiverade för utredningen,
eller kostnader, som vållats
genom vårdslöshet eller
försummelse av någon annan än den
tilltalade, hans ombud eller Den tilltalade behöver dock
försvarare som utsetts av inte betala mer än vad han
honom. Den skulle ha fått betala i rätts-
tilltalade är inte i annat fall hjälpsavgift enligt rättshjälps-
än som sägs i 4 § första stycket lagen (1996:00). Vad som där sägs
skyldig att betala mera av om kostnad för rättshjälpsbiträde
dessa kostnader än vad som gäller i stället kostnad för
skulle ha utgått i grundavgift offentlig försvarare.
och tilläggsavgift vid allmän Den tilltalade skall också, om
rättshjälp enligt rättshjälpslagen det inte är oskäligt, ersätta sta-
(1972:429). Har han haft tens kostnader för att hämta
offentlig försvarare i målet, honom till rätten.
skall grundavgiften minskas
med vad han har betalat i råd- Ersättningsskyldigheten om-
givningsavgift till för- fattar inte kostnader som inte
svararen. skäligen varit motiverade för ut-
redningen, eller kostnader, som
orsakats genom vårdslöshet eller
försummelse av någon annan än den
tilltalade eller hans ombud
eller försvarare som utsetts av
honom.
Vad den tilltalade skall
betala får jämkas eller efterges,
om det finns skäl till det med
Vad den tilltalade skall hänsyn till den tilltalades
betala får jämkas eller brottslighet eller hans
efterges, om skäl härtill personliga och ekonomiska
föreligger med hänsyn till den förhållanden.
tilltalades brottslighet eller Om det belopp som den tillta-
hans personliga och ekonomiska lade skulle vara skyldig att
förhållanden. betala understiger en viss av
Om det belopp som den till- regeringen fastställd gräns,
talade skulle vara skyldig att skall ersättningsskyldighet inte
ersätta understiger en viss av åläggas.
regeringen fastställd gräns,
skall ersättningsskyldighet
inte åläggas.
36 kap.
24 §
--------------------------------------------------------------------
Vittne äger rätt till Ett vittne har rätt till
ersättning enligt vad som sägs ersättning enligt vad som sägs
nedan. nedan.
Ersättning till vittne, som Ersättning till ett vittne, som
åberopats av enskild part, har åberopats av en part skall
skall utgivas av parten. Har betalas av parten. I övriga fall
rätten självmant inkallat vittne skall ersättningen betalas av
och är saken sådan, att allmänna medel.
förlikning därom är tillåten,
eller är fråga om ansvar för
brott, som ej hör under allmänt
åtal, skall ersättningen utgivas
av parterna en för båda och båda
för en. I annat fall skall er-
sättningen utgå av allmänna
medel. Om en enskild part skall
betala ersättning till ett
vittne får rätten, om det är
skäligt med hänsyn till partens
ekonomiska förhållanden och de
kostnader som kan uppstå för
vittnets inställelse, besluta
att ersättningen i stället skall
betalas av allmänna medel. Sådant
beslut får, efter ansökan av
parten, fattas i samband med
att vittnet åberopas som
bevisning. Närmare bestämmelser
om förutsättningarna för att
ersättningen skall betalas av
allmänna medel meddelas av
regeringen.
Ersättning, som skall utgivas I de fall ersättningen skall
av part, skall innefatta gott- betalas av en part har ett
görelse för nödiga kostnader till vittne rätt till skälig ersättning
resa och uppehälle samt för för kostnader för resa, uppehälle
tidsspillan efter vad rätten och tidsspillan. Ersättning, som
prövar skäligt. Ersättning, som skall betalas av allmänna medel,
skall utgå av allmänna medel, fastställs enligt bestämmelser
fastställes av rätten enligt som regeringen meddelar.
bestämmelser som regeringen
meddelar. Ersättning som har betalats av
allmänna medel skall stanna på
staten.
Denna lag träder i kraft den ...
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944:133) om kastrering att det skall
införas en ny paragraf, 9 § av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Offentligt biträde kan förordnas
i mål och ärenden angående
kastrering, om giltigt samtycke
till åtgärden inte lämnats.
Offentligt biträde förordnas av
länsrätten.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.
vid utredning av faderskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid
utredning av faderskap
dels att 3 § skall följande lydelse
dels att de nuvarande 4-6 §§ skall upphöra att gälla.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
--------------------------------------------------------------------
Den som, efter anmodan av Har rätten förordnat om un-
part eller enligt rättens dersökning enligt denna lag
förordnande, inställer sig för skall kostnad för att ta
undersökning som avses i denna blodprov samt blodundersökning
lag är, om han ej själv är part i betalas av allmänna medel.
målet, berättigad till ersättning Har undersökningen utförts på
och förskott efter enahanda anmodan av socialnämnd skall
grunder och i samma ordning nämnden betala sådana kostnader.
som stadgas beträffande vittnes
inställelse vid rätten. Ersättning som betalats av all-
Om parts kostnad gäller vad männa medel skall stanna på
om rättegångskostnad är före- staten. Ersättning som betalats
skrivet. Att viss kostnad är av socialnämnden skall stanna på
att anse såsom rättshjälpskostnad nämnden.
för part som åtnjuter allmän
rättshjälp följer av
rättshjälpslagen (1972:429).
Denna lag träder i kraft den ...
9 Förlag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. att det skall
införas en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §
Offentligt biträde kan förordnas
i mål och ärenden angående
verkställighet utomlands av fri-
hetsberövande påföljd.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av vård eller behandling
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling att det skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
Offentligt biträde kan förordnas
i mål eller ärende angående
utlämnande för verkställighet av
brottmålsdom.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av straff m.m.
dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse
dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Offentligt biträde kan förordnas
i mål och ärenden angående
verkställighet utomlands av fri-
hetsberövande påföljd.
34 a §Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat av
här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om
verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen.
Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande
staten kan antas föreligga.
Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande stat
prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över-
lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket.
Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger särskilda
skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet till regeringen
för avgörande.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses i denna I fall som avses i denna para-
paragraf gäller 28, 29 och 33 §§ graf gäller 27-29 och 33 §§ i
i tillämpliga delar. tillämpliga delar.
39 §
--------------------------------------------------------------------
Av allmänna medel utgiven Ersättning till offentlig för-
ersättning till offentlig för- svarare som betalats av allmänna
svarare samt kostnad för medel skall stanna på staten, om
rättshjälp enligt 36 § det inte finns särskilda skäl för
rättshjälpslagen (1972:429) att den dömde skall återbetala
skall stanna på statsverket, om ersättningen.
icke den dömde av särskilda skäl
bör återgälda ersättningen.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 4 §, av
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
--------------------------------------------------------------------
4 §
En part som har inställt sig
till en förhandling får, om det är
skäligt med hänsyn till hans
eller hennes ekonomiska för-
hållanden och de kostnader som
kan uppstå i samband med
inställelsen, tillerkännas ersätt-
ning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle.
Rätten får bevilja förskott på
ersättningen.
Ersättning betalas enligt be-
stämmelser som regeringen med-
delar.
1. Denna lag träder i kraft den ...
13 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:609) om målsägandebiträde
dels att 4-8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas sju nya paragrafer, 9-15 §§, av följande lydelse
dels att närmast före 1, 4, 6 och 12 §§ skall införas fyra nya rubriker av
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Angelägenhet som skall behandlas
vid svensk domstol
1 §
3 § Målsägandebiträdet skall ta till vara målsägandens intressen i målet samt
lämna stöd och hjälp till målsäganden.
Målsägandebiträdet skall bistå målsäganden med att föra talan om enskilt
anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av åklagaren.
Målsägandebiträdets uppgift kvarstår även om talan avskilts enligt 22 kap. 5 §
rätte- gångsbalken för att handläggas som särskilt mål enligt reglerna för
tvistemål, såvida inte målet handläggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken.
Målsägandebiträdets uppgift kvarstår också om tingsrättens dom överklagas endast
i fråga om enskilt anspråk.
--------------------------------------------------------------------
Målsägandebiträde förordnas på
begäran av målsäganden eller när
det annars finns särskild
anledning till det.
Angelägenhet som skall behandlas
utomlands
--------------------------------------------------------------------
4 §
--------------------------------------------------------------------
Målsägandebiträde förordnas på I en angelägenhet som skall
begäran av målsäganden eller när prövas eller på annat sätt behand-
det annars finns anledning las utomlands och som gäller
till det. Vid förordnandet brott som motsvaras av brott
tillämpas 21 § första stycket enligt 6 kap. brottsbalken kan
rättshjälpslagen (1972:429). den som utsatts för brottet
I fråga om byte av målsägan- (målsäganden), beviljas rättsligt
debiträde och rätt för sådant bistånd om han eller hon är
biträde att sätta någon annan i bosatt i Sverige och det ekono-
sitt ställe tillämpas 21 § andra miska underlaget inte överstiger
och tredje styckena rättshjälps- 200 000 kr. Närmare bestämmelser
lagen. om ekonomiskt underlag meddelas
Målsägandebiträdet skall ent- av regeringen eller den
ledigas, om det är påkallat med myndighet som regeringen be-
hänsyn till förhållandena i målet stämmer.
eller om det annars finns skäl Rättsligt bistånd ges i form av
för det. ekonomiskt bidrag för juridiskt
I övrigt tillämpas i fråga om biträde efter ansökan av den som
målsägandebiträde rättegångsbalkens utsatts för brottet.
regler om rättegångsbiträde. En ansökan om rättsligt bistånd
skall vara skriftlig och
innehålla de uppgifter som före-
skrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.
5 §
--------------------------------------------------------------------
Målsägandebiträdet har rätt till Den som har beviljats rättsligt
ersättning i enlighet med vad bistånd enligt 4 § skall betala
som enligt 22 § rättshjälpslagen en avgift som beräknas på samma
(1972:429) gäller för biträde vid sätt som rättshjälpsavgift enligt
allmän rättshjälp. I fråga om 12 § rättshjälpslagen (1996:00).
ersättningen tillämpas även 19, Vad som där sägs om kostnad för
23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts- rättshjälpsbiträde gäller i stället
hjälpslagen. kostnad för biträde enligt denna
lag.
--------------------------------------------------------------------
Gemensamma bestämmelser
6 §
--------------------------------------------------------------------
Om ett målsägandebiträde Till målsägandebiträde eller
förordnas, ersätts målsägandens biträde enligt 4 § förordnas advo-
därefter uppkommande kostnader kat, biträdande jurist på
för bevisning och utredning med advokatbyrå eller, när det finns
anledning av talan om enskilt särskilda skäl, annan som är
anspråk och, i fall där målsägan- lämplig för uppdraget.
debiträdets uppgift kvarstår Den som sökanden har föreslagit
enligt 3 § andra stycket, för och som uppfyller dessa krav
resa och uppehälle i samband skall förordnas, om det inte
med inställelse inför domstol, i medför avsevärt ökade kostnader
samma utsträckning som om eller i övrigt särskilda skäl
målsäganden beviljats allmän talar emot det. Ett biträde
rättshjälp med anledning av en skall entledigas, om det är
sådan talan. påkallat med hänsyn till
förhållandena i målet eller om det
annars finns särskilda skäl.
Byte av biträde får bara ske
efter särskilt tillstånd och om
det finns särskilda skäl. Om byte
av biträde har skett en gång krävs
synnerliga skäl för nytt byte. Om
ett biträde har entledigats på
begäran av den rättssökande, får
ett nytt biträde förordnas endast
om det fanns skäl för byte.
Ett biträde får sätta annan
advokat eller biträdande jurist
på advokatbyrå i sitt ställe
(substitution) om det inte
medför någon beaktansvärd ökning av
kostnaderna. I övrigt får sub-
stitution endast äga rum efter
tillstånd av domstol.
I övrigt tillämpas i fråga om
biträde enligt denna lag rätte-
gångsbalkens regler om rätte-
gångsbiträde.
7 §
--------------------------------------------------------------------
Beslut i frågor som avses i Ett biträde har rätt till skälig
denna lag fattas av rätten. I ersättning för det arbete, den
de fall som avses i 6 § får dock tidsspillan och de utlägg som
målsägandebiträdet själv besluta uppdraget har krävt. Ersättning
om utredning i samma utsträck- utgår inte för tiden före förord-
ning som enligt 24 § rättshjälps- nandet som biträde annat än för
lagen (1972:429) gäller för bi- arbete som varit av mindre om-
träde vid allmän rättshjälp. fattning eller av brådskade art.
Ersättningen för arbete skall
bestämmas med utgångspunkt i den
tidsåtgång som är rimlig med hänsyn
till uppdragets art och
omfattning och med tilllämpning
av den timkostnadsnorm som
regeringen fastställer.
Timersättningen får avvika från
timkostnadsnormen, om den
skicklighet och den omsorg som
uppdraget har utförts med eller
andra omständigheter av bety-
delse ger anledning till det.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer taxor som skall tillämpas
vid bestämmande av ersättning i
vissa fall samt meddelar
föreskrifter om beräkning av
ersättningen för tidsspillan.
Har biträdet genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett
kostnad för staten skall detta
beaktas när ersättningen bestäms.
8 §
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i 31 kap. rätte- Ett biträde får inte förbehålla
gångsbalken om skyldighet för sig eller ta emot ersättning av
den tilltalade eller annan att sin huvudman utöver vad som
till staten återbetala följer av 7 §. Har detta skett är
kostnader som enligt rättens förbehållet utan verkan och
beslut betalats av allmänna biträdet skall betala tillbaka
medel gäller även i fråga om vad han eller hon har uppburit
kostnader enligt denna lag. I för mycket.
mål där målsägandebiträdets uppgift
kvarstår enligt 3 § andra
stycket gäller beträffande dessa
kostnader bestämmelserna i 18
kap. rättegångsbalken om ansvar
för motparts rättegångskostnader.
--------------------------------------------------------------------
9 §
Om ett målsägandebiträde har
förordnats eller rättsligt bistånd
enligt 4 § har beviljats betalas
kostnader för biträde samt kost-
nader för bevisning och utred-
ning som är nödvändig för att måls-
äganden skall kunna ta tillvara
sin rätt, av allmänna medel.
Den som har medverkat vid en
utredning har rätt till skälig
ersättning. Kostnaden för utred-
ning får dock inte överstiga
10 000 kr. Ersättning för bevis-
ning betalas enligt bestämmelser
som regeringen meddelar.
10 §
Utöver vad som följer av 9 §
ersätts, i angelägenheter som
skall behandlas utomlands, även
kostnader för resa och in-
ställelse för målsäganden och
dennes vårdare eller annan som
måste anlitas i samband med
inställelse inför domstol eller
annan myndighet om målsäganden
kallats dit. Ersättning för resa
och uppehälle betalas med skäligt
belopp.
11 §
I fråga om angelägenheter som
skall behandlas utomlands gäller
9-10 §§ endast i den utsträckning
kostnaden inte täcks genom någon
försäkring eller ersätts av
domstol eller annan myndighet i
den främmande staten.
--------------------------------------------------------------------
Beslut
12 §
Beslut i frågor om målsägan-
debiträde fattas av domstol.
Beslut om rättsligt bistånd i
angelägenhet som skall behandlas
utomlands fattas av Rättshjälps-
myndigheten.
Beslut att utredning enligt 9 §
skall göras fattas av biträdet.
13 §
I fråga om domstols beslut
enligt denna lag gäller reglerna
i rättegångsbalken om överklagande
av domstols beslut.
Hovrättens beslut i en över-
klagad fråga får dock endast
överklagas om hovrätten tillåtit
detta. Sådant tillstånd får ges om
det finns särskilda skäl för en
prövning om tillstånd skall ges
enligt 54 kap. 10 § första
stycket 1 rättegångsbalken.
Ett beslut av Rättshjälpsmyn-
digheten får överklagas till
Rättshjälpsnämnden.
Rättshjälpsnämndens beslut får
inte överklagas.
Beslut av ett biträde om ut-
redning enligt 12 § andra
stycket får inte överklagas.
14 §
Ett beslut enligt denna lag får
överklagas av den som är part och
av den myndighet som regeringen
bestämmer. Räknas tiden för
överklagande från den dag en part
fått del av beslutet, får myn-
digheten likväl inte överklaga
beslutet senare än två månader från
dagen från beslutet. Myndigheten
får överklaga ett beslut även till
förmån för en enskild part.
15 §
Ett biträde som har förordnats
enligt denna lag och som har
överklagat ett beslut om ersätt-
ning får i den högre instansen
åberopa nya omständigheter till
stöd för sitt yrkande endast om
det finns särskilda skäl för
detta.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande om målsägandebiträde förordnats
före ikraftträdandet.
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall att 42 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42 §
--------------------------------------------------------------------
Om offentligt biträde och Offentligt biträde kan förordnas
annan rättshjälp i mål och ärenden i mål och ärenden hos allmän
enligt denna lag finns be- förvaltningsdomstol angående
stämmelser i rättshjälpslagen beredande av vård enligt denna
(1972:429). lag eller angående omedelbart
omhändertagande enligt 13 §.
Offentligt biträde förordnas av
den domstol eller annan myndig-
het som handlägger målet eller
ärendet. I ärenden hos socialnämnd
eller social distriktsnämnd
förordnas offentligt biträde dock
av länsrätten.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
15 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472)
Härigenom föreskrivs i fråga om smittskyddslagen (1988:1472) att 59 § skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
59 §
--------------------------------------------------------------------
Om offentligt biträde och Offentligt biträde kan förordnas
annan rättshjälp i mål och ärenden i mål och ärenden hos allmän
enligt denna lag finns be- förvaltningsdomstol angående
stämmelser i rättshjälpslagen tillfälligt omhändertagande
(1972:429). enligt 37 §, tvångsisolering en-
ligt 38, 39 eller 41 § eller
upphörande av tvångsisolering en-
ligt 42 §.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
16 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)
dels att det skall införas en ny paragraf, 11 kap. 8 §, av följande lydelse
dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
--------------------------------------------------------------------
Offentligt biträde
8 §
Offentligt biträde kan förordnas
i ärende angående
1. avvisning, dock inte hos
polismyndighet, såvida inte
utlänningen enligt 6 kap. 2
eller 3 § hålls i förvar sedan mer
än 72 timmar,
2. utvisning enligt 4 kap. 3 §,
3. uppehållstillstånd enligt 2
kap. 5 b §, om Utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition i
ärendet om avvisning eller
utvisning,
4. verkställighet enligt denna
lag om utlänningen hålls i förvar
enligt 6 kap. 2 eller 3 § sedan
mer än 72 timmar och
5. hemsändande enligt 12 kap. 3
§.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga
Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga att 39 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 §
--------------------------------------------------------------------
Om offentligt biträde och Offentligt biträde kan förordnas
annan rättshjälp i mål och ärenden för den som åtgärden avser samt för
enligt denna lag finns be- dennes vårdnadshavare i mål och
stämmelser i rättshjälpslagen ärenden angående beredande av vård
(1972:429). enligt 2 eller 3 §, omedelbart
omhändertagande enligt 6 §,
upphörande av vård enligt 21 §,
flyttningsförbud enligt 24 §
eller upphörande av
flyttningsförbud enligt 26 § samt
vid överklagande enligt 41 §
första stycket.
Behövs offentligt biträde både för
den unge och för dennes
vårdnadshavare, förordnas gemen-
samt biträde, om det inte finns
motstridiga intressen mellan
dem.
Offentligt biträde förordnas av
den domstol eller annan myndig-
het som handlägger målet eller
ärendet. I ärenden hos socialnämnd
eller social distriktsnämnd
förordnas offentligt biträde dock
av länsrätten.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
18 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll
skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Offentligt biträde kan förordnas
i ärende angående utvisning eller
anmälningsplikt enligt denna lag
samt i ärende hos regeringen an-
gående beslut enligt 11§.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
19 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
dels att det skall införas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse dels
att 48 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
38 a §
Offentligt biträde kan förordnas
i mål och ärenden hos allmän
förvaltningsdomstol angående
medgivande till fortsatt tvångs-
vård enligt 7, 9, 12 eller 14 §
och vid överklagande enligt 32
eller 33 § av beslut om
intagning för tvångsvård eller om
avslag på en begäran att
tvångsvården skall upphöra.
48 §En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd
medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt
1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,
2. att anlita ombud eller biträde,
--------------------------------------------------------------------
3. att få rättshjälp genom 3. att få offentligt biträde för-
offentligt biträde enligt rätts- ordnat enligt 38 a §, och
hjälpslagen (1972:429), och
4. att få hjälp av en stödperson.
Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig för
patienterna.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
20 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse
dels att 30 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 a §
Offentligt biträde kan förordnas
i mål och ärenden hos allmän
förvaltningsdomstol angående
medgivande till fortsatt vård
enligt 13 §, angående upphörande
av sådan vård enligt 16 §, vid
överklagande av beslut enligt
18 § första stycket 1 eller 2
eller angående tillstånd eller
återkallelse av tillstånd att
vistas utanför vårdinrättningens
område före den som genomgår rätts-
psykiatrisk vård enligt 31 kap.
3 § brottsbalken om särskild ut-
skrivningsprövning.
30 §En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd
medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt
1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut,
2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska vården
skall upphöra,
3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför
vårdinrättningens område,
4. att anlita ombud eller biträde,
--------------------------------------------------------------------
5. att få rättshjälp genom 5. att få offentligt biträde för-
offentligt biträde enligt rätts- ordnat enligt 22 a §, och
hjälpslagen (1972:429), och
6. att få hjälp av en stödperson.
Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller
undersökningsenheten, väl synlig för patienterna.
1. Denna lag träder i kraft den ...
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde
förordnats före ikraftträdandet.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Ny
rättshjälpslag (SOU 1995:81)
Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Göta hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Eksjö tingsrätt, Hallsbergs tingsrätt, Malmö tingsrätt,
Svegs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i
Stockholms län, Länsrätten i Norrbottens län, Länsrätten i Kronobergs län,
Justitiekanslern, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden,
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen,
Statskontoret, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Arbetsdomstolen, Statens
Invandrarverk, Utlänningsnämnden, Konkurrensverket, Konsumentombudsmannen,
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, JUSEK, TCO, LO, SAF, Föreningen
jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Hyresgästernas Riksförbund,
Sveriges Köpmanna förbund, Svenska flyktingrådet, Sveriges Kristna Råd,
Samfundet för Sveriges Juridiska byråer, Bo Karlsson m.fl., Lars Lindstrand och
Roland Ekh, Institutet för Sociala Rättsfrågor, Mats El Kott, Riksförbundet för
familjers rättigheter, Cirkeldeltagare - Handelsanställdas Förbund avd. 16, Jan
Humlekil, Lena Dahlgren, Sven Hamne, Telje Juristerna HB och Karl Potapoff.
Länsrätten i Norrbottens län har bifogat ett yttrande från 1986-09-23 till
Finansdepartementet angånde kostnader i mål och ärenden om skatt.
Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i Stockholm och
Göteborg.
LO har bifogat yttrande från Industrifacket.
Hyresgästernas riksförbund har bifogat en skrift från Jan Danneman.
Rättshjälpsavgifter nu och enligt förslaget
I tabellen är kostnader för rättshjälpsbiträdet angiven inklusive rådgivningsav-
gift. I den vänsta kolumnen anges avgift enligt nuvarande bestämmelser och i
den högra avgiften enligt förslaget. Den nuvarande avgiften (vänstra kolumnen)
beräknas på alla kostnader i ärendet, t.ex. kostnader för utredning, medan
avgiften i det föreslagna systemet (högra kolumnen) beräknas på endast
biträdeskostnaden. Det innebär att om några andra kostnader tillkommer ökar
avgiften i den vänstra kolumnen men inte i den högre.
Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 5 000
Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt
underlag nuvarande regler förslaget
(årsinkomst)
- 0-470 580
25 000 470 1 000
40 000 610 1 000
50 000 610 1 500
80 000 1 260 1 500
90 000 1 560 2 500
120 000 2 480 2 500
130 000 2 860 3 000
160 000 4 000 3 000
175 000 5 000 5 000
210 000 5 000 5 000
Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 10 000
Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt
underlag nuvarande regler förslaget
(årsinkomst)
- 0-470 680
25 000 470 1 000
40 000 1 100 1 000
50 000 1 100 2 000
80 000 1 760 2 000
90 000 1 960 2 800
120 000 3 460 2 800
130 000 3 860 3 700
160 000 5 400 3 700
175 000 6 300 6 000
210 000 9 770 6 000
Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 25 000
Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt
underlag nuvarande regler förslaget
(årsinkomst)
- 0-470 980
25 000 470 1 700
40 000 1 880 1 700
50 000 1 880 3 400
80 000 3 260 3 400
90 000 3 460 5 800
120 000 6 460 5 800
130 000 6 860 7 200
160 000 8 400 7 200
175 000 8 300 10 600
210 000 14 170 10 760
Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 50 000
Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt
underlag nuvarande regler förslaget
(årsinkomst)
- 0-470 1 480
25 000 470 2 950
40 000 1 880 2 950
50 000 1 880 5 950
80 000 4 560 5 950
90 000 5 280 10 800
120 000 8 720 10 800
130 000 10 320 15 700
160 000 13 420 15 700
175 000 14 300 20 600
210 000 21 670 20 600
Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 100 000
Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt
underlag nuvarande regler förslaget
(årsinkomst)
- 0-470 2 480
25 000 470 5 450
40 000 1 880 5 450
50 000 1 880 10 900
80 000 4 560 10 900
90 000 5 280 20 800
120 000 8 720 20 800
130 000 10 320 30 700
160 000 16 480 30 700
175 000 20 080 40 600
210 000 31 000 40 600
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1 Förslag till rättshjälpslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning.
2 §
Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna i 6-8 §§
är uppfyllda.
För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har lämnats
i angelägenheten i minst en timme.
I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till rättsskydds-
försäkringar.I 10-13 §§ finns bestämmelser om när rättshjälp inte får beviljas
och när det krävs särskilda skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§ finns särskilda
bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott när angelägenheten skall
behandlas utomlands.
3 §
Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara
skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Rådgivning
4 §
Rådgivning enligt denna lag lämnas i en rättslig angelägenhet av en advokat
eller biträdande jurist på advokatbyrå i sammanlagt högst två timmar. Rådgivning
kan också lämnas av någon annan som kan förordnas som rättshjälpsbiträde enligt
26 §.
Rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar rådgivningen.
Den som har lämnat rådgivning får sätta ned avgiften till hälften om den
rättssökandes ekonomiska förhållanden ger anledning till det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
bestämmelser om rådgivningsavgift och nedsättning av rådgivningsavgift.
5 §
Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av allmänna
medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgivningen kan ha krävt.
Om rådgivning har skett mot nedsatt avgift enligt 4 § andra stycket, kan den som
har lämnat rådgivning få ersättning av allmänna medel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
bestämmelser om ersättning enligt första stycket.
Allmänna förutsättningar för rättshjälp
6 §
Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag enligt 38 §
inte överstiger 210 000 kr.
7 §
Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver
rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.
Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom genom
offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.
8 §
Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art och
betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att
staten bidrar till kostnaderna.
Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar
9 §
Rättshjälp får inte beviljas om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring
eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.Om den
rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket men med hänsyn till sitt
försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden
borde ha haft ett sådant skydd, får rättshjälp beviljas endast om det finns
särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den
rättssökande.
Begränsningar i rätten till rättshjälp
10 §
Rättshjälp får inte beviljas
1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller
gåvohandling,
2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,
3. i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen
(1994:334),
4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,
5. i ärenden om fastighetsdeklaration,
6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering,
7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,
8. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av
bodelning,
9. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig angelägenhet
där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har avgjorts,
10. i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller som rör skadestånd som skall betalas från en an-
svarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål
eller ärende har inletts vid domstol eller enbart rör annan skada än person-
skada.
Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har överlåtits till
den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett för att åstadkomma en
fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp.
11 §
Rättshjälp får beviljas endast när det finns särskilda skäl i en angelägenhet
som
1. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor,
2. rör underhåll till barn,
3. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter,
4. i tingsrätt skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § rätte-
gångsbalken,
5. skall behandlas utomlands.
I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för
sexualbrott i angelägenheter som skall behandlas utomlands.
12 §
Den som inte är svensk medborgare och som varken är eller tidigare har varit
bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om angelägenheten skall
behandlas i Sverige och det finns särskilda skäl. I en angelägenhet som skall
behandlas utomlands får rättshjälp beviljas endast om den rättssökande är bosatt
i Sverige.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i
en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är
bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om rättshjälp.
Rättshjälp till näringsidkare
13 §
Rättshjälp får inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en
angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte finns
särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans
eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i
övrigt.
Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk
natur som kan betecknas som yrkesmässig.
Rättshjälp till dödsbo
14 §
Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet om
dödsboet begär detta och det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse,
dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är skäligt att staten fortsätter att bidra till kostnaderna.
Förmåner som ingår vid rättshjälp
15 §
När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för rättshjälpsbiträde.
Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersättning för arbete i högst 100
timmar, om inte annat beslutas enligt 34 §.
16 §
När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän
domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Om inte särskilda föreskrifter
gäller lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.
17 §
När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för utredning, som är
skäligen påkallad för att ta tillvara den rättssökandes rätt, till en kostnad om
högst 10 000 kr. Utredning i en angelägenhet som skall prövas av
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet betalas dock inte om den kan
erhållas genom den domstol eller myndighet som skall pröva angelägenheten.
Den som har medverkat vid en utredning har rätt till ersättning enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
18 §
När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för medlare enligt 42
kap. 17 § rättegångsbalken.
Medlaren har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och
de utlägg som uppdraget krävt.
En medlare får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av parterna utöver
vad som följer av andra stycket. Har detta skett är förbehållet utan verkan och
medlaren skall till parterna betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot
för mycket.
19 §
Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller
expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna
domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3
avgiftsförordningen (1992:191).
Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett
verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala
utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid
kronofogdemyndigheterna.
Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader för
kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.
20 §
Den som beviljas rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få till stånd
kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller konkurslagen
(1987:672) i den angelägenhet som rättshjälpen avser. Om den rättssökande inte
kan betala för den skada som tillfogas motparten svarar staten gentemot den
skadelidande för denna skada.
Första stycket tillämpas också i fråga om verkställighet enligt 3 kap. 8 eller
9 § utsökningsbalken om rättshjälp beviljats i verkställighetsärendet.
Särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott utomlands
21 §
I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas om saken
gäller ett brott mot den rättssökande som motsvarar brott enligt 6 kap. brotts-
balken och den rättssökande har behov av någon av de förmåner som anges i 22 §.
I fråga om en angelägenhet som avses i första stycket gäller inte 2 § andra
stycket, 9 § och 11 § 5.
22 §
När rättshjälp har beviljats enligt 21 § betalar staten kostnaderna för biträde
och sådan bevisning och utredning som varit nödvändig för att ta till vara den
rättssökandes rätt, samt kostnaderna för resa och uppehälle för den rättssökande
eller hans eller hennes ställföreträdare och för vårdare eller annan som måste
anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet i den
främmande staten. Detta gäller dock endast i den mån kostnaderna inte täcks
genom någon försäkring eller ersätts av domstol eller annan myndighet i den
främmande staten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
bestämmelser om ersättning enligt första stycket.
Rättshjälpsavgift
23 §
Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som bestäms
med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den rättssökandes
ekonomiska underlag enligt 38 §.
Rättshjälpsavgiften utgör
1. två procent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte överstiger 20
000 kr,
2. fem procent av kostnaderna, dock minst 500 kr, om det ekonomiska underlaget
överstiger 20 000 men inte 40 000 kr,
3. tio procent av kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det ekonomiska
underlaget överstiger 40 000 men inte 80 000 kr,
4. tjugo procent av kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det ekonomiska
underlaget överstiger 80 000 men inte 120 000 kr,
5. trettio procent av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det ekonomiska
underlaget överstiger 120 000 men inte 160 000 kr,
6. fyrtio procent av kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det ekonomiska
underlaget överstiger 160 000 kr.
Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta avgift
som anges i 2-6.
Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälpsavgiften med ledning
av den avlidnes ekonomiska underlag.
24 §
Procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgiften fastställs när rättshjälp
beviljas.
Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan
rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till högre eller lägre
procentsats efter vad som är skäligt. Jämkning får också ske om en väsentlig
felbedömning har gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes eller om oriktiga
uppgifter har legat till grund för beslutet.
Jämkning till en lägre procentsats kan endast avse avgift som ännu inte
betalats.
25 §
Rättshjälpsavgiften skall fortlöpande betalas till rättshjälpsbiträdet
allteftersom kostnader uppstår.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften.
Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde
26 §
Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den rättssökande själv
föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om det inte medför
avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl mot det. Ett
biträde får entledigas om det finns skäl till det.
Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns
särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske endast
om det finns synnerliga skäl.
Ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt
ställe (substitution) om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna.
I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.
Ersättning till rättshjälpsbiträde
27 §
Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har krävt.Ersättningen för arbete skall bestämmas med
utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och
omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fast-
ställer. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen om den skicklighet
och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av
betydelse ger anledning till det.
Ersättning för arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit av mindre
omfattning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte enligt 26 § andra stycket
gäller motsvarande i fråga om det nya biträdets rätt till ersättning för arbete
som utförts före beslutet om byte.
Om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett kostnad för
rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträdet
missbrukat sin behörighet att besluta om utredning enligt 17 § eller om
substitition eller om det annars finns särskilda skäl, får ersättningen jämkas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som
skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall samt meddelar
föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.
28 §
Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den
rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när
rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt.
Har ett biträde inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom förlorat
rätten att få ersättningen fastställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndigheten
fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att
angelägenheten var anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten beror på
något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen som överstiger
rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten.
29 §
Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin
huvudman utöver vad som följer av 27 §. Har detta skett är förbehållet utan
verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka vad han eller hon har
tagit emot för mycket.
Motparts ersättningsskyldighet
30 §
Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat
motsvarande förfarande gäller även i fråga om kostnader för motparts
rättshjälpsbiträde. Ränta skall dock inte betalas.
Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den rätts-
sökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift. Återstoden
skall betalas till staten. Om den ersättningsskyldige har ålagts att ersätta
endast en del av rättshjälpskostnaderna, skall ersättningen betalas till den
rättssökande och till staten med motsvarande fördelning.
Medparts ersättningsskyldighet
31 §
Har i ett mål eller ärende vid domstol en kostnad för biträde som är gemensamt
för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall var och en av de
medparter som inte har rättshjälp betala den del av kostnaden som hänför sig
till medparten. Fördelningen skall göras efter huvudtalet, om inte
omständigheterna föranleder annat. Vid tillämpningen av första stycket skall
avdrag göras för den del av kostnaderna som en motpart har ålagts att betala med
stöd av 30 §.
Om summan av rättshjälpsavgiften och vad medparterna förpliktas betala enligt
första stycket överstiger ersättningen till biträdet, skall medparterna betala
det överskjutande beloppet till den som har rättshjälp och återstoden till
staten.
Upphörande av rättshjälp
32 §
Rättshjälp skall upphöra om
1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 25 §,
2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte skulle
ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,
3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga
uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,4. den
rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats så att han eller hon inte
längre är berättigad till rättshjälp,
5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde
förordnas,
6. det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och
betydelse samt omständigheterna i övrigt inte längre är rimligt att staten
bidrar till den rättssökandes kostnader.
33 §
Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall som avses i
10 § 10, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Detta gäller dock inte
om det är uppenbart oskäligt att rättshjälpen upphör.
34 §
Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till ersättning
för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte beslutas enligt andra
stycket.
Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt
ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten skall genast
pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer
rätten det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta.
I de fall Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § beslutar i rättshjälpsfrågor
gäller bestämmelserna i andra stycket myndigheten.
Återbetalning av rättshjälpskostnader
35 §
Om rättshjälpen upphör på någon av de grunder som anges i 32 §, skall den
rättssökande i skälig omfattning återbetala kostnaderna för rättshjälpen till
staten.
Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de kostnader för
rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte återbetalas till staten.
36 §
Om ett beslut att bevilja rättshjälp undanröjs efter överklagande, skall den som
haft rättshjälp själv betala kostnaden för denna. Om det finns särskilda skäl,
får dock förordnas att kostnaden inte skall återbetalas till staten eller att de
endast delvis skall återbetalas till staten.
37 §
Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade
kostnader för rättshjälpen, skall han eller hon ersätta staten för dessa
kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnaderna i övrigt skall
fördelas. Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare.
Ekonomiskt underlag
38 §
Med ekonomiskt underlag avses i denna lag den rättssökandes beräknade årsinkomst
sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och
skuldsättning enligt andra stycket.
Bidrar den rättssökande till underhållet av barn skall den beräknade års-
inkomsten minskas med 15 000 kr för varje barn, dock högst 75 000 kr. Är den
rättssökandes betalningsförmåga väsentligen ökad eller nedsatt på grund av
förmögenhetsinnehav eller skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp läggs till eller dras
ifrån.
Underårigs ekonomiska underlag skall bestämmas med hänsyn till föräldrarnas
ekonomiska förhållanden.
Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall beräknas meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Beslut i rättshjälpsfrågor
39 §
Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår vid domstol,
beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall beslutar Rätts-
hjälpsmyndigheten i frågorna. Rättshjälpsmyndigheten beslutar också till vem
ersättning enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket skall betalas.
Vad som sägs om domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och hyresnämnd.
Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 § första
stycket skall utföras.
40 §
Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den rättssökandes rätts-
hjälpsavgift när ersättningen till rättshjälpsbiträdet har fastställts.
Ersättningen till biträdet skall utbetalas efter avdrag för den slutligt
fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet har tagit emot en högre avgift från
den rättssökande än den som slutligt fastställs skall biträdet återbetala det
överskjutande beloppet till den rättssökande.
41 §
I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket en
part har rättshjälp skall det bestämmas vilka belopp som motparter, medparter
och den rättssökande eller dennes ställföreträdare skall betala enligt 30 §
första stycket och 31 § första stycket. Beslut om återbetalningsskyldighet
enligt 37 § meddelas i samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller
ärende i vilket part har rättshjälp eller i samband med rättshjälpens
upphörande. Om beslutet meddelas av någon annan än domstol eller
Rättshjälpsmyndigheten, skall betalningsskyldigheten bestämmas till att avse
kostnaderna i dess helhet eller viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.
När en borgenär har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som rör försättande
i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas senast i samband med
att utdelningen fastställs.
42 §
Beslut om till vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra stycket och 31 §
tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift och avräkning med biträde enligt
40 § får fattas av Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk databehandling av
uppgifter i ett av myndigheten fört register över rättshjälpskostnader.
Beslut enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket får verkställas
enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.
Överklagande m.m.
43 §
I fråga om överklagande av domstols beslut enligt denna lag tillämpas, utom i
fall som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om överklaganden av
beslut av domstolen.
Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående
ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten eller
kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det finns särskilda
skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1
rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
44 §
Beslut av rättshjälpsbiträde om utredning enligt 17 § första stycket får inte
överklagas.
Beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden.
Rättshjälpsmyndighetens beslut enligt 30 § andra stycket, 31 § tredje stycket
och 39 § andra stycket får inte överklagas.
Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.
45 §
Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och av
Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av
beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare än två månader
från dagen för beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till
förmån för en enskild part.
46 §
Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt 32-34
§§.
47 §
Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i den
högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande endast om
det finns särskilda skäl för det.
Rättshjälpsnämnden
48 §
Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha varit
ordinarie domare, två ledamöter som är advokater samt två övriga ledamöter. Alla
ledamöter skall vara svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För
ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen utse
lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och ledamöter tillämpas
också på ersättare.
49 §
Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och två andra ledamöter, av
vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid avgörande av ett ärende
som är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock
samtliga ledamöter delta.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när ärenden
avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen (1972:429)
skall upphöra att gälla.
2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande om
- allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har beviljats före
den 1 december 1997, eller
- ansökan om sådan rättshjälp har lämnats in till domstol, Rättshjälps-
myndigheten eller annan myndighet som kan besluta om rättshjälp före den 1
december 1997.
2 Förslag till lag om offentligt biträde
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Denna lag tillämpas när offentligt biträde skall förordnas i ett mål eller ären-
de enligt särskild föreskrift i lag.
Bestämmelserna i denna lag gäller om inte annat är särskilt föreskrivet.
2 §
Beslut enligt denna lag fattas av den domstol eller myndighet som handlägger
målet eller ärendet utom i fall som avses i 6 §.
3 §
Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns anledning
till det.
Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av någon annan
som får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan skall ges in till den
myndighet som handlägger målet eller ärendet.
Myndighet som inte själv får förordna offentligt biträde skall överlämna
ansökan med ett eget yttrande till behörig myndighet.
4 §
Förordnas offentligt biträde betalar staten kostnader för biträdet samt för
utredning som är skäligen påkallad för att ta till vara huvudmannens rätt, om
utredningen inte kan erhållas genom den domstol eller myndighet som handlägger
målet eller ärendet.
Den som har medverkat vid utredning som anges i första stycket har rätt till
ersättning av allmänna medel enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
5 §
Bestämmelserna i 26-29 §§ rättshjälpslagen (1996:000) om förordnande och byte av
rättshjälpsbiträde och om ersättning till rättshjälpsbiträde skall tillämpas i
fråga om offentligt biträde.
6 §
Offentligt biträde beslutar om att sådan utredning som avses i 4 § första
stycket skall utföras.
7 §
Domstols eller myndighets beslut enligt denna lag överklagas i samma ordning som
gäller för överklagande av dom eller beslut i det mål eller ärende i vilket
biträdet har förordnats.
Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående
ersättning till offentligt biträde får inte överklagas. Hovrätten eller
kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det finns särskilda
skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1
rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
Beslut av biträde om utredning enligt 4 § får inte överklagas.
8 §
Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är enskild part och av
Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av
beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare än två månader
från dagen från beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till
förmån för en enskild part.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
3 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om
ersättning m.m.
Härmed föreskrivs följande.
Domstolsverket har rätt att, på samma sätt som en part, överklaga ett beslut
av domstol om ersättning av allmänna medel till målsägande, enskild part,
försvarare, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part. Detsamma gäller
beslut om förordnande eller byte av offentlig försvarare.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
4 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att det i fråga om äktenskapsbalken
dels att det skall införas en ny paragraf, 17 kap. 7 a § av följande lydelse
dels att 18 kap. 4 § i balken skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap.
--------------------------------------------------------------------
7 a §
Om det är skäligt med hänsyn
till en makes ekonomiska och
personliga förhållanden samt
omständigheterna i övrigt, kan
domstol på ansökan av denne
besluta att ersättning till bo-
delningsförrättare för högst fem
timmars arbete skall betalas av
allmänna medel på de villkor som
anges i andra stycket (ersätt-
ningsgaranti). I fråga som sådan
ersättning tillämpas 27 § rätts-
hjälpslagen (1996:000).
Ersättning som avses i första
stycket betalas ut till bodel-
ningsförrättaren, efter ansökan,
om den make som avses i första
stycket enligt den upprättade
bodelningshandlingen har till-
skiftats egendom till ett värde
som understiger 100 000 kr.
Utbetalt belopp skall vid
tillämpningen av 7 § tillgodo-
räknas samme make.
Ansökan enligt första och andra
stycket görs hos den domstol som
avses i 2 §.
18 kap.
4 §1Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6 kap. får
inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet överklagas,
om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54
kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.
Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av domen
överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Hovrättens beslut i frågor som Hovrättens beslut i frågor som
avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 §
får aldrig överklagas. och 17 kap. 7 a § får aldrig
överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1989:353.
5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en ny
paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 kap.
--------------------------------------------------------------------
9 §
I ärende angående förverkande av
villkorligt medgiven frihet
enligt 26 kap. skall offentligt
biträde förordnas för den som
åtgärden avser, om det inte måste
antas att behov av biträde
saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 6 § och 21 kap. 12 §
av följande lydelse
dels att 17 kap. 14 §, 18 kap. 8 a § och 13 §, 21 kap. 10 §, 23 kap. 13, 15
och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2 och 11 §§, 33 kap. 5 §, 36 kap. 24 § 48
kap. 2 § samt 49 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
--------------------------------------------------------------------
6 §
En part som har kallats att
inställa sig till ett sammanträde
får tillerkännas ersättning av
allmänna medel för kostnad för
resa och uppehälle, om parten är
en fysisk person och det är
skäligt med hänsyn till hans
eller hennes ekonomiska för-
hållanden, de kostnader som kan
uppstå i samband med inställelsen
och omständigheterna i övrigt.
Rätten får bevilja förskott på
ersättningen.
Ersättning betalas enligt be-
stämmelser som regeringen med-
delar.
17 kap.
14 §1
--------------------------------------------------------------------
Rätten får, när det finns skäl Rätten får, när det finns skäl
till det, i dom förordna att till det, i dom förordna att den
den får verkställas utan hinder får verkställas utan hinder av
av att den icke äger laga att den inte äger laga kraft. När
kraft. När det finns anledning, det finns anledning, skall
skall rätten därvid föreskriva rätten därvid föreskriva att
att säkerhet skall ställas för säkerhet skall ställas för
skadestånd som parten kan bli skadestånd som parten kan bli
skyldig att utge om domen skyldig att utge om domen
ändras. ändras.
Beslut under rättegången, mot Beslut under rättegången som
vilken talan ej må föras inte får överklagas särskilt,
särskilt, skall genast gå i skall genast gå i verkställighet.
verkställighet. Detsamma gäller Detsamma gäller beslut, enligt
beslut, varigenom rätten vilket rätten
1. avvisat ombud eller biträde,
2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången,
--------------------------------------------------------------------
3. utlåtit sig angående ersätt- 3. utlåtit sig angående ersätt-
ning eller förskott till ning eller förskott till biträde,
biträde, vittne, sakkunnig vittne, sakkunnig eller annan,
eller annan, som ej är part som inte är part eller inter-
eller intervenient, venient,
4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan åtgärd
enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd,
5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller
--------------------------------------------------------------------
6. utlåtit sig i annat fall än 6. utlåtit sig i annat fall än
som avses i 3 eller 5 i fråga som avses i 3 eller 5 i fråga
som gäller allmän rättshjälp, dock som gäller rättshjälp, dock inte
ej beslut om ersättnings- beslut om ersättningsskyldighet
skyldighet enligt 31 § rätts- enligt 30 § rättshjälpslagen
hjälpslagen (1972:429). (1996:000).
--------------------------------------------------------------------
I fråga om beslut, varigenom I fråga om beslut, enligt vilket
föreläggande meddelats part föreläggande har meddelats part
eller annan att förete eller annan att lägga fram
skriftligt bevis eller att skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn tillhandahålla föremål för syn
eller besiktning, gäller vad eller besiktning, gäller vad som
som sägs i första stycket. sägs i första stycket.
Är särskild föreskrift meddelad Är särskild föreskrift meddelad
därom, att dom eller beslut, om att dom eller beslut, som
som inte äger laga kraft, må inte har laga kraft, får
verkställas, vare den gällande. verkställas, är den gällande.
18 kap.8 a §2
I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för
bestämmelserna i 8 §.
--------------------------------------------------------------------
Ersättning för rättegångskost- Ersättning för rättegångskostnad
nad får inte avse annat än kost- får inte avse annat än kostnad för
nad för 1. rättslig rådgivning under en
1. rådgivning enligt rätts- timme vid ett tillfälle för varje
hjälpslagen (1972:429) vid ett instans och med belopp som
tillfälle för varje instans, motsvarar högst den ersättning
som betalas för rådgivning enligt
rättshjälpslagen (1996:000) under
en timme,
2. ansökningsavgift,
3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med
sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och
uppehälle för ombud,
4. vittnesbevisning,
5. översättning av handling.
Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för
tillvaratagande av partens rätt.
Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
--------------------------------------------------------------------
Med kostnad som sägs i andra
stycket 1 jämställs kostnad för
annan rådgivning som lämnas av
advokat eller biträdande jurist
på advokatbyrå, i den mån den ej
överstiger högsta avgift för
rådgivning enligt rättshjälps-
lagen.
Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål som
aves i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avses den tidigare
handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.
Har ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning överlämnats till
tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom mot svaranden,
ersättning även avse skälig kostnad för en rättegångsskrift eller för
inställelse vid ett sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning
utgår, om inte särskilda skäl föranleder annan bedömning, enligt bestämmelser
som regeringen meddelar.
13 §3
--------------------------------------------------------------------
Skall kostnad för bevisning Skall kostnad för bevisning
eller annan åtgärd enligt rättens eller annan åtgärd betalas av
beslut utgå av allmänna medel parterna en för båda och båda för
eller utgivas av parterna en en, gäller i fråga om skyldighet
för båda och båda för en, gälle i att ersätta sådan kostnad vad som
fråga om skyldighet att återgälda föreskrivs i detta kapitel om
sådan kostnad vad i detta rättegångskostnad. Om parterna
kapitel stadgas om rättegångs- skall bära var sin
kostnad. Skola parterna bära rättegångskostnad, får rätten
var sin rättegångskostnad, må för- besluta, att kostnaden skall
ordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften på var och en
fördelas med hälften å vardera. av dem. Har staten haft
Har av allmänna medel utgått kostnader för att hämta en part
kostnad för parts hämtande till till rätten, skall parten ersätta
rätten, skall kostnaden åter- staten för kostnaden.
gäldas av parten. Om skyldighet att ersätta
Om skyldighet att ersätta staten för kostnad i anledning
statsverket kostnad i av att part har beviljats
anledning av att part åtnjutit rättshjälp är särskilt föreskrivet.
rättshjälp är särskilt stadgat.
21 kap.
10 §4
--------------------------------------------------------------------
Offentligt försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för
arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete
skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till
uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som
regeringen fastställer.
--------------------------------------------------------------------
Timersättningen får avvika från Timersättningen får avvika från
timkostnadsnormen, om den timkostnadsnormen, om den
skicklighet och den omsorg som skicklighet och den omsorg som
uppdraget utförts med eller uppdraget utförts med eller
andra omständigheter av bety- andra omständigheter av bety-
delse ger anledning till det. delse ger anledning till det.
Har försvararen lämnat den miss-
tänkte rådgivning i saken enligt
rättshjälpslagen (1972:429),
skall avdrag göras för den råd-
givningsavgift som försvararen
uppburit.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer den taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa fall samt meddelar
föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.
--------------------------------------------------------------------
Offentlig försvarare får inte En offentlig försvarare får
förbehålla sig ytterligare inte förbehålla sig eller ta emot
ersättning av den misstänkte. Om ersättning av den misstänkte
så ändå har skett är förbehållet utöver vad som följer av första
utan verkan. stycket. Har detta skett är för-
behållet utan verkan och den
offentlige försvararen skall
till den misstänkte betala
tillbaka vad han eller hon
uppburit för mycket.
12 §
--------------------------------------------------------------------
En misstänkt som har kallats
att inställa sig till ett
sammanträde får tillerkännas
ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle om
det är skäligt med hänsyn till
hans eller hennes ekonomiska
förhållanden, de kostnader som
kan uppstå i samband med in-
ställelsen och omständigheterna i
övrigt. Rätten får bevilja förskott
på ersättningen.
Ersättning betalas enligt be-
stämmelser som regeringen med-
delar.
23 kap.
13 §5
--------------------------------------------------------------------
Vägrar någon vid förhör att Vägrar någon vid förhör att yttra
yttra sig angående omständighet, sig angående omständighet, som är
som är av vikt för utredningen, av vikt för utredningen, och är
och är han, om åtal väckes, han, om åtal väcks, skyldig att i
skyldig att i målet vittna målet vittna därom, eller är det
därom, eller finnes eljest för annars av synnerlig vikt för
utredningen av synnerlig vikt, utredningen att någon, som är
att någon, som är skyldig att skyldig att vittna i målet,
vittna i målet, redan under redan under förundersökningen hörs
förundersökningen höres som som vittne, får på under-
vittne, må på sökningsledarens begäran vittnes-
undersökningsledarens begäran förhör med honom äga rum inför
vittnesförhör med honom äga rum rätten.
inför rätten. Förhör, som avses i första styc-
Förhör, som avses i första ket, får inte äga rum, innan
stycket, må ej äga rum, innan förundersökningen fortskridit så
förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan
långt, att någon skäligen kan misstänkas för brottet. Om förhöret
misstänkas för brottet. Om för- gäller i tillämpliga delar vad
höret gälle i tillämpliga delar som föreskrivs om bevis-
vad om bevisupptagning utom upptagning utom huvudförhand-
huvudförhandling är stadgat; den ling. Den misstänkte skall ges
misstänkte skall erhålla till- tillfälle att närvara vid förhöret.
Ersättning för hans inställelse
fälle att närvara vid förhöret. betalas av allmänna medel enligt
Ersättning för hans inställelse föreskrifter som meddelas av
skall utgå av allmänna medel i regeringen.
enlighet vad som gäller för
tilltalad som åtnjuter
rättshjälp.
15 §6
--------------------------------------------------------------------
Är fara, att bevis, som skall Är fara, att bevis, som skall
åberopas vid huvudförhandlingen, åberopas vid huvudförhandlingen,
därförinnan går förlorat eller då därförinnan går förlorat eller då
endast med svårighet kan föras, endast med svårighet kan föras,
må på yrkande av får på yrkande av
undersökningsledaren eller den undersökningsledaren eller den
misstänkte rätten genast upptaga misstänkte rätten genast ta upp
beviset. Om beviset gälle i beviset. Om beviset gäller i
tillämpliga delar vad om bevis, tillämpliga delar vad som är
som upptages utom huvud- föreskrivet om bevis, som tas
förhandling, är stadgat. Kost- upp utom huvudförhandling. Kost-
naden för bevisupptagningen och naden för bevisupptagningen och
för den misstänktes inställelse för den misstänktes inställelse
vid rätten skall utgå av allmänna vid rätten skall utgå av allmänna
medel. Ersättning för den medel. Ersättning för den
misstänktes inställelse skall misstänktes inställelse betalas
utgå i enlighet med vad som enligt föreskrifter som meddelas
gäller för tilltalad som åtnjuter av regeringen.
rättshjälp.
19 §7
--------------------------------------------------------------------
Har undersökningsledaren, Har undersökningsledaren
ehuru han slutfört den slutfört den utredning han anser
utredning han anser nödvändig utan att bifalla
erforderlig, ej bifallit begäran, som avses i 18 § andra
begäran, som avses i 18 § andra stycket, eller anser den miss-
stycket, eller förmenar den tänkte, att det finns annan
misstänkte, att annan brist i brist i utredningen kan han
utredningen föreligger, må han anmäla detta till rätten.
göra anmälan därom till rätten. Rätten skall så snart det kan
Då anmälan inkommit till ske pröva anmälan. Om det finns
rätten, skall den, så snart ske skäl för det får rätten hålla förhör
kan, upptaga anmälan till med den misstänkte eller annan
prövning. När skäl äro därtill, må eller vidtaga den åtgärd i övrigt,
rätten hålla förhör med den som är påkallad. Ersättning för den
misstänkte eller annan eller misstänktes inställelse betalas
vidtaga den åtgärd i övrigt, som av allmänna medel enligt
finnes påkallad. Ersättning för föreskrifter som meddelas av
den misstänktes inställelse regeringen.
skall utgå i enlighet med vad
som gäller för tilltalad som
åtnjuter rättshjälp.
30 kap.
12 §8
--------------------------------------------------------------------
Beslut under rättegången, mot Beslut under rättegången som
vilket talan ej må föras inte får överklagas särskilt skall
särskilt, skall genast gå i genast gå i verkställighet. Det-
verkställighet. Detsamma gäller samma gäller beslut enligt
beslut varigenom rätten vilket rätten
1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,
2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part,
3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.,
4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller
--------------------------------------------------------------------
5. utlåtit sig i annat fall än 5. utlåtit sig i annat fall än
som avses i 2 eller 4 i fråga som avses i 2 eller 4, i fråga
som gäller rättshjälp enligt som gäller rättshjälp enligt rätts-
rättshjälpslagen (1972:429), hjälpslagen (1996:000), dock
dock ej beslut om skyldighet inte beslut om skyldighet att
att till statsverket återbetala till staten återbetala kostnader
kostnad för rättshjälpen. för rättshjälpen.
--------------------------------------------------------------------
Rätten får, när det finns skäl Rätten får, när det finns skäl till
till det, i beslut, varigenom det, i beslut, enligt vilket
föreläggande meddelats part föreläggande har meddelats part
eller annan att förete eller annan att lägga fram
skriftligt bevis eller att skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn tillhandahålla föremål för syn
eller besiktning, förordna att eller besiktning, bestämma att
beslutet får verkställas utan beslutet får verkställas utan
hinder av att det icke äger hinder av att det inte har laga
laga kraft. kraft.
När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall
ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om beslutet ändras.
--------------------------------------------------------------------
Är särskild föreskrift meddelad Är särskild föreskrift meddelad
därom, att dom eller beslut, om, att dom eller beslut, som
som icke äger laga kraft, må inte har laga kraft, får verk-
verkställas, vare den gällande. ställas, är den gällande
31 kap. 1 §9
--------------------------------------------------------------------
Döms den tilltalade för Döms den tilltalade för brottet
brottet i ett mål där åklagaren i ett mål där åklagaren för talan,
för talan, skall den tilltalade skall den tilltalade ersätta
ersätta staten vad som enligt staten vad som enligt rättens
rättens beslut betalats av beslut betalats av allmänna
allmänna medel för hans medel i ersättning till
inställelse vid rätten under försvarare. Han skall också
förundersökningen, för bevisning ersätta staten för kostnaden att
under förundersökningen eller i hämta honom till rätten och för
rättegången samt i ersättning sådan kostnad för
till försvarare. Han skall också blodprovstagning och blodunder-
ersätta staten för kostnaden att sökning som avser den tilltalade
hämta honom till rätten. och som har gjorts för utredning
om brottet.
Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skäligen varit
motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats genom vårdslöshet eller
försummelse av någon annan än den tilltalade, hans ombud eller försvarare som
utsetts av honom.
--------------------------------------------------------------------
Den tilltalade är inte i Den tilltalade är inte i annat
annat fall än som sägs i 4 § fall än som sägs i 4 § första
första stycket skyldig att stycket skyldig att betala mera
betala mera av dessa kostnader av kostnaden för försvararen än
än vad som skulle ha utgått i vad han skulle ha fått betala i
grundavgift och tilläggsavgift rättshjälpsavgift vid rättshjälp
vid allmän rättshjälp enligt enligt rättshjälpslagen
rättshjälpslagen (1972:429). (1996:000). Vad som sägs i den
Har han haft offentlig för- lagen om kostnad för rättshjälps-
svarare i målet, skall grundav- biträde gäller i stället kostnad
giften minskas med vad han har för offentlig försvarare.
betalat i rådgivningsavgift
till försvararen. Vad den tilltalade skall
Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges,
betala får jämkas eller om det finns skäl till det med
efterges, om skäl härtill hänsyn till den tilltalades
föreligger med hänsyn till den brottslighet eller hans
tilltalades brottslighet eller personliga och ekonomiska
hans personliga och ekonomiska förhållanden.
förhållanden.
Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger
en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte
åläggas.
2 §10
--------------------------------------------------------------------
Frikänns den tilltalade i mål, Frikänns den tilltalade i mål,
där åklagaren för talan, eller där åklagaren för talan, eller
avvisas eller avskrivs åtal som avvisas eller avskrivs åtal som
väckts av åklagaren, kan rätten väckts av åklagaren, kan rätten
besluta att den tilltalade besluta att den tilltalade
skall få ersättning av allmänna skall få ersättning av allmänna
medel för sina kostnader för för- medel för sina kostnader för för-
svarare, för rådgivning enligt svarare, för rådgivning enligt
rättshjälpslagen (1972:429), för rättshjälpslagen (1996:000) och
bevisning under förundersök- för bevisning under förundersök-
ningen eller i rättegången samt ningen eller i rättegången, om
för expeditionsavgifter, om kostnaderna skäligen varit
kostnaderna skäligen varit motiverade för att den
motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta
tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt.
tillvara sin rätt.
Den tilltalade kan också få Den tilltalade kan också få
ersättning för inställelse inför ersättning för inställelse inför
rätten. Sådan ersättning utgår rätten. Sådan ersättning betalas
enligt vad som gäller för en enligt föreskrifter som meddelas
tilltalad som har rättshjälp. av regeringen.
Döms den tilltalade för brottet, kan han få ersättning av allmänna medel för
sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom
genom fel eller försummelse av åklagaren.
11 §11
--------------------------------------------------------------------
Om rättegångskostnad i mål, Om rättegångskostnad i mål där
vari allenast målsägande för endast målsägande för talan gäller
talan, gälle i tillämpliga delar 18 kap. i tillämpliga delar.
vad i 18 kap. är stadgat. I fråga om den tilltalades
I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta staten
skyldighet att ersätta staten kostnad för offentlig försvarare
kostnad för offentlig försvarare tillämpas dock 1 § andra och
och för annan rättshjälp åt honom tredje styckena detta kapitel.
själv tillämpas dock 1 § andra
och tredje styckena detta
kapitel.
I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal
eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden,
ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för sådan kostnad
gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad som i 18 kap. 12 § är stadgat.
33 kap.
5 §12
--------------------------------------------------------------------
Tredskodom delges genom Tredskodom delges genom
rättens försorg endast rättens försorg endast
om den innebär att fordran om den innebär att fordran
fastställs att utgå med särskild fastställs att utgå med särskild
förmånsrätt i lös eller fast förmånsrätt i lös eller fast
egendom, egendom,
om den part som yrkat om den part som yrkat
tredskodom begär det, eller tredskodom begär det, eller
om part beviljats allmän om part beviljats rättshjälp.
rättshjälp.
36 kap.
24 §13
--------------------------------------------------------------------
Vittne äger rätt till Ett vittne har rätt till
ersättning enligt vad som sägs ersättning enligt vad som sägs
nedan. nedan.
Ersättning till ett vittne,
Ersättning till vittne, som som har åberopats av en enskild
åberopats av enskild part, part skall betalas av parten.
skall utgivas av parten. Har Om det är skäligt med hänsyn till
rätten självmant inkallat vittne partens ekonomiska förhållanden
och är saken sådan, att får dock rätten besluta att
förlikning därom är tillåten, ersättningen skall betalas av
eller är fråga om ansvar för allmänna medel. Har rätten
brott, som ej hör under allmänt självmant inkallat ett vittne
åtal, skall ersättningen utgivas och är saken sådan, att förlikning
av parterna en för båda och båda därom är tillåten, eller är fråga om
för en. I annat fall skall er- ansvar för brott, som inte hör
sättningen utgå av allmänna under allmänt åtal, skall ersätt-
medel. ningen betalas av parterna en
för båda och båda för en. I annat
fall skall ersättningen betalas
av allmänna medel.
Ersättning som skall betalas
av en part, skall avse nödvändiga
Ersättning, som skall utgivas kostnader för resa, uppehälle och
av part, skall innefatta gott- tidsspillan efter vad rätten
görelse för nödiga kostnader till prövar skäligt. Ersättning, som
resa och uppehälle samt för skall betalas av allmänna medel,
tidsspillan efter vad rätten fastställs av rätten enligt
prövar skäligt. Ersättning, som bestämmelser som regeringen
skall utgå av allmänna medel, meddelar .
fastställes av rätten enligt
bestämmelser som regeringen
meddelar.
48 kap.
2 §14Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till
godkännande omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett bötesstraff, fastställt
vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda och
vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts enligt 14 §.
--------------------------------------------------------------------
Är brott förenat med egendoms Är brott förenat med egendoms
förverkande, annan sådan särskild förverkande, annan sådan särskild
rättsverkan eller särskild rättsverkan eller särskild
rättsverkan i form av avgift rättsverkan i form av avgift
enligt lagen (1994:419) om enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond, skall också brottsofferfond, skall också
denna föreläggas den misstänkte denna föreläggas den misstänkte
till godkännande. Av 5 a § fram- till godkännande. Detsamma gäller
går att ett strafföreläggande kostnad för blodprovstagning och
också får omfatta ett enskilt blodundersökning som avser den
anspråk som avser betalnings- misstänkte och som har gjorts för
skyldighet. utredning om brottet. I fråga om
sådan kostnad tillämpas bestämmel-
serna om särskild rättsverkan. Av
5 a § framgår att ett strafföre-
läggande också får omfatta ett
enskilt anspråk som avser betal-
ningsskyldighet.
49 kap.
5 §15En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet
1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett
yrkande om detta,
2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som
intervenient eller målsägande eller prövat fråga enligt 13 kap. 7 § om
övertagande av ett käromål,
3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis eller
att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3
kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt
att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part
under sanningsförsäkran,
4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar
för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ersätta
rättegångskostnad,
--------------------------------------------------------------------
5. prövat en fråga om ersätt- 5. prövat en fråga om ersättning
ning eller förskott av allmänna eller förskott av allmänna medel
medel till målsägande eller om till målsägande eller enskild
ersättning eller förskott till part eller om ersättning eller
biträde, försvarare, vittne, förskott till biträde, försvarare,
sakkunnig eller någon annan, vittne, sakkunnig eller någon
annan,
6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap.
eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, en åtgärd som
avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken,
7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag
utsett någon annan än parten föreslagit,
--------------------------------------------------------------------
8. prövat en fråga som gäller 8. prövat en fråga som gäller
allmän rättshjälp i annat fall än rättshjälp enligt rättshjälpslagen
som avses i 5 eller 7, (1996:000) i annat fall än som
avses i 5 eller 7,
9. avslagit en begäran om 9. avslagit en begäran om att
rättshjälp åt misstänkt i brottmål ersättning till vittne som åbe-
eller om ersättning eller ropats av en enskild part skall
förskott till en part som utgå av allmänna medel enligt 36
beviljats sådan förmån eller kap. 24 § andra stycket,
10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden för
vissa frihetsberövanden.
8 §16
--------------------------------------------------------------------
Om tingsrätten förklarat en Om tingsrätten förklarat en
domare jävig eller bifallit en domare jävig, utsett målsägande-
begäran om rättshjälp åt misstänkt biträde, beslutat att kostnader
i brottmål eller utsett måls- för enskild parts inställelse
ägandebiträde, får tingsrättens enligt 11 kap. 6 § eller för
beslut inte överklagas. tilltalads inställelse enligt
21 kap. 2 a § skall betalas av
allmänna medel eller bifallit en
begäran om att ersättning till
vittne som åberopats av enskild
part skall betalas av allmänna
medel får tingsrättens beslut
inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 dålagen (1946:864) om
återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål skall upphöra att gälla.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1981:828.
2 Senaste lydelse 1991:847.
3 Senaste lydelse 1972:430.
4 Senaste lydelse 1995:975.
5 Senaste lydelse 1972:430.
6 Senaste lydelse 1972:430.
7 Senaste lydelse 1972:430
8 Senaste lydelse 1981:828.
9 Senaste lydelse 1993:10.
10 Senaste lydelse 1990:443.
11 Senaste lydelse 1990:443.
12 Senaste lydelse 1981:828.
13 Senaste lydelse 1974:573.
14 Senaste lydelse 1994:1412.
15 Senaste lydelse 1994:1034.
16 Senaste lydelse 1994:1034.
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944:133) om kastrering att det skall
införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
I mål och ärenden angående
kastrering när giltigt samtycke
till åtgärden saknas skall
offentligt biträde förordnas för
den som åtgärden avser, om det
inte måste antas att behov av
biträde saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §1
Har någon genom dom, som får verkställas, trots att den inte äger laga kraft,
dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han för sådan
verkställighet intagen i kriminalvårdsanstalt, skall han vid fullföljd av talan
i målet anses som häktad för brottet. Detsamma gäller i fråga om den som är
omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.
--------------------------------------------------------------------
Vad i nya rättegångsbalken är Vad i nya rättegångsbalken är
föreskrivet angående brottmål föreskrivet angående brottmål
skall, om inte annat är före- skall, om inte annat är före-
skrivet, i tillämpliga delar skrivet, i tillämpliga delar
gälla, då mot någon, som blivit gälla, då mot någon, som blivit
dömd för brott, vid domstol dömd för brott, vid domstol
inleds förfarande, som avser inleds förfarande, som avser
undanröjande av påföljd och ådöman- undanröjande av påföljd och ådömande
de av annan påföljd för brott av annan påföljd för brott eller
eller som avser annan åtgärd i som avser annan åtgärd i fråga om
fråga om ådömd påföljd; är han ådömd påföljd; är han intagen i
intagen i anstalt som avses i anstalt som avses i första
första stycket, skall han anses stycket, skall han anses som
som häktad för brottet. Har häktad för brottet. Har offentlig
offentlig försvarare förordnats försvarare förordnats för den
för den dömde, skall ersättning dömde, skall ersättning till
till försvararen alltid betalas försvararen alltid betalas av
av staten. Även kostnad för staten.
annan rättshjälp åt den dömde
skall betalas av staten.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1987:763.
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid
utländsk domstol
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk
domstol skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
--------------------------------------------------------------------
Enskild part som begärt Enskild part som begärt bevis-
bevisupptagning eller som upptagning eller som eljest en-
eljest enligt lag har att ligt lag har att utgiva
utgiva kostnaden därför åligge kostnaden därför åligge att inom
att inom tid som honom av tid som honom av rätten förelägges
rätten förelägges antingen till antingen till rätten avlämna
rätten avlämna skriftlig skriftlig förbindelse av två
förbindelse av två vederhäftiga, vederhäftiga, inom riket bosatta
inom riket bosatta personer, personer, vilka en för båda och
vilka en för båda och båda för en båda för en borga såsom för egen
borga såsom för egen skuld för skuld för den kostnad åtgärden kan
den kostnad åtgärden kan medföra, medföra, eller ock erlägga det
eller ock erlägga det belopp belopp vartill rätten finner
vartill rätten finner kostnaden kostnaden kunna skäligen
kunna skäligen beräknas. För- beräknas. Försummas det och har
summas det och har bevisupp- bevisupptagningen begärts av
tagningen begärts av part, vare part, vare frågan därom förfallen.
frågan därom förfallen. Vad nu sagts skall ej äga
Vad nu sagts skall ej äga tillämpning, då kostnad för
tillämpning, då kostnad för bevisupptagning skall utgivas
bevisupptagning skall utgivas av staten såsom part eller
av kronan såsom part eller på annars skall utgå av allmänna
grund av parten tillkommande medel.
rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1972:429) skall utgå av allmän-
na medel.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1985:943.
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §1
--------------------------------------------------------------------
Högsta domstolen prövar, Högsta domstolen prövar,
huruvida utlämning kan lagligen huruvida utlämning kan lagligen
beviljas enligt vad i 1-10 §§ beviljas enligt vad i 1-10 §§
sägs. sägs.
Om det finnes erforderligt, Om det finnes erforderligt,
skall förhandling hållas. För- skall förhandling hållas. För-
handling må ej vägras, med handling må ej vägras, med mindre
mindre tidigare förhandling tidigare förhandling måste anses
måste anses tillfyllest eller tillfyllest eller saken finnes
saken finnes uppenbar. Oaktat uppenbar. Oaktat ärendet anmälts
ärendet anmälts hos högsta hos högsta domstolen, skall fråga
domstolen, skall fråga om om tvångsmedel prövas av
tvångsmedel prövas av underrätt, underrätt, om ej högsta domstolen
om ej högsta domstolen förordnar förordnar annat. I övrigt gäller
annat. I övrigt gäller om om ärendets handläggning vad om
ärendets handläggning vad om brottmål i allmänhet är stadgat.
brottmål i allmänhet är stadgat. Ersättning åt offentlig för-
Ersättning åt offentlig för- svarare, vittne eller annan som
svarare, vittne eller annan hörts i ärendet skall stanna på
som hörts i ärendet samt kostnad staten, om det inte finns sär-
för rättshjälp enligt 36 § rätts- skilda skäl för att den skall
hjälpslagen (1972:429) skall återbetalas av den som begärs
stanna å statsverket, om ej utlämnad.
särskilda skäl äro, att den skall
återgäldas av den som begäres
utlämnad.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1973:124.
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.
vid utredning av faderskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid
utredning av faderskap
dels att 3 § skall följande lydelse
dels att 4-6 §§ skall upphöra att gälla.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
--------------------------------------------------------------------
Den som, efter anmodan av Har rätten förordnat om un-
part eller enligt rättens dersökning enligt denna lag,
förordnande, inställer sig för skall kostnad för att ta
undersökning som avses i denna blodprov, kostnad för
lag är, om han ej själv är part i blodundersökning samt skälig
målet, berättigad till ersättning ersättning för annan undersökning
och förskott efter enahanda betalas av allmänna medel.
grunder och i samma ordning Har undersökningen utförts på
som stadgas beträffande vittnes anmodan av socialnämnd skall
inställelse vid rätten. nämnden betala de kostnader som
Om parts kostnad gäller vad anges i första stycket.
om rättegångskostnad är före-
skrivet. Att viss kostnad är
att anse såsom rättshjälpskostnad
för part som åtnjuter allmän
rättshjälp följer av rätts-
hjälpslagen (1972:429).
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Lagen omtryckt 1982:1060.
12 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §1
--------------------------------------------------------------------
Ersättning åt offentlig för- Ersättning åt offentlig för-
svarare, vittne eller annan svarare, vittne eller annan som
som hörts i ärendet och kostnad hörts i ärendet skall stanna på
för rättshjälp enligt 36 § rätts- staten, om det inte finns sär-
hjälpslagen (1972:429) skall skilda skäl för att den skall
stanna å statsverket, om ej återbetalas av den som begärs
särskilda skäl äro, att den skall utlämnad.
återgäldas av den som begäres
utlämnad.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1973:126.
13 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall införas
en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §
I mål och ärenden angående
verkställighet utomlands av fri-
hetsberövande påföljd skall
offentligt biträde förordnas för
den som åtgärden avser, om det
inte måste antas att behov av
biträde saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:644) om vissa rättigheter för
statslösa personer och politiska flyktingar
Härigenom föreskrivs att andra stycket lagen (1969:644) om vissa rättigheter
för statslösa personer och politiska flyktingar1 skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Är i lag eller annan författning föreskrivet, att viss rättighet till kommer
utländsk medborgare under förutsättningar av ömsesidighet i lagstiftningen eller
att Konungen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att viss rättighet
skall tillkomma utländsk medborgare, får Konungen förordna att sådan rättighet
skall tillkomma också statslös person eller politisk flykting. Rättighet som
tillkommer utländsk medborgare under förutsättning av ömsesidighet i
lagstiftningen tillkommer dock utan Konungens förordnande statslös person och
politisk flykting som vistats i riket oavbrutet under minst tre år.
--------------------------------------------------------------------
Förordnande enligt första Förordnande enligt första
stycket första punkten får avse stycket första punkten får avse
endast den som stadigvarande endast den som stadigvarande
vistas i riket, om ej särskilda vistas i riket, om ej särskilda
skäl föranleder annat. Vad som skäl föranleder annat. Vad som
sagts nu gäller ej i fråga om sagts nu gäller ej i fråga om
allmän rättshjälp enligt rätts- rättshjälp enligt rättshjälpslagen
hjälpslagen (1972:429) och ej (1996:000) och ej heller i fråga
heller i fråga om annan rättig- om annan rättighet, om den hänför
het, om den hänför sig till sig till rättegång vid svensk
rättegång vid svensk domstol. domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1973:131.
15 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av vård eller behandling
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
I mål eller ärende angående
utlämnande för verkställighet av
beslut om vård eller behandling
skall offentligt biträde förord-
nas för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov
av biträde saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
16 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §1
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt
körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när
omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen (1977:477),
5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett
certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett
sådant beslut bör meddelas,
6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten
rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte
innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag
att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman vid
länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om
detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,
enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,
om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings
undantagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller annan granskning och
om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling
enligt taxeringslagen (1990:324), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om befrielse från skyldighet att
lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 §
samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 §
smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då
vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt uppbörds-
eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 §, 28 kap. 1 § och 35
kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,
7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet
överensstämmer med parternas samstämmiga mening,
--------------------------------------------------------------------
8. mål om rättshjälp genom 8. mål om offentligt biträde i
offentligt biträde i ett ärende ett ärende hos en annan myn-
hos en annan myndighet, dighet,
9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något
körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är
uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas
eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,
10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller
om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets bevis
skall återkallas,
11. mål i vilket saken är uppenbar.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1994:1914.
17 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)
Härigenom föreskrivs att 34 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §1
Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras endast i samband
med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten
1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att
hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,
4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför rätten
och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra särskild påföljd för
honom,
5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt vittne eller
sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,
6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av person eller
egendom eller om annan liknande åtgärd,
7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,
--------------------------------------------------------------------
8. utlåtit sig i annat fall än 8. utlåtit sig i annat fall än
som avses i 7 i fråga som gäller som avses i 7 i fråga som gäller
rättshjälp enligt rättshjälpslagen rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1972:429) eller (1996:000) eller i fråga om
offentligt biträde enligt lagen
(1996:000) om offentligt biträde
eller
9. beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 7 § första stycket
lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan föras
endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1989:1001.
18 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av straff m.m.
dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse
dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
I mål och ärenden angående
verkställighet utomlands av fri-
hetsberövande påföljd skall
offentligt biträde förordnas för
den som åtgärden avser, om det
inte måste antas att behov av
biträde saknas.
34 a §1Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat
av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om
verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen.
Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande
staten kan antas föreligga.
Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande stat
prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över-
lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket.
Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger särskilda
skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet till regeringen
för avgörande.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses i denna I fall som avses i denna
paragraf gäller 28, 29 och 33 §§ paragraf gäller 27-29 och 33 §§ i
i tillämpliga delar. tillämpliga delar.
39 §2
--------------------------------------------------------------------
Av allmänna medel utgiven Ersättning till offentlig för-
ersättning till offentlig för- svarare som betalats av allmänna
svarare samt kostnad för rätts- medel skall stanna på staten, om
hjälp enligt 36 § rättshjälpslagen det inte finns särskilda skäl för
(1972:429) skall stanna på att den dömde skall återbetala
statsverket, om icke den dömde ersättningen.
av särskilda skäl bör återgälda
ersättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1993:205.
2 Senaste lydelse 1973:136.
19 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder
Härigenom föreskrivs att 23 § 5 lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §1
Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap.
jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående
bostadsrätt, eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m. m., eller lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap.
70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen
(1991:614), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas.
Hyresnämndens beslut får överklagas hos Svea hovrätt, om
nämnden
1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e §, eller
avvisat ett överklagande,
2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock ej
när ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
--------------------------------------------------------------------
5. utlåtit sig i annat fall än 5. utlåtit sig i annat fall än
som avses i 3 i fråga som gäller som avses i 3 i fråga som gäller
allmän rättshjälp. rättshjälp.
Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in till hyresnämnden inom
tre veckor från den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande som avses i
första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§
rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1994:833.
20 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:19) om internationellt samarbete
rörande lagföring för brott
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:19) om internationellt samarbete
rörande lagföring för brott skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
--------------------------------------------------------------------
Har annan stat gjort fram- Har annan stat gjort fram-
ställning enligt 6 § i fråga om ställning enligt 6 § i fråga om
gärning för vilken lagföring här i gärning för vilken lagföring här i
landet kan ske endast med stöd landet kan ske endast med stöd
av denna lag eller gjort fram- av denna lag eller gjort fram-
ställning om åtgärd enligt 15 §, ställning om åtgärd enligt 15 §,
skall den som avses med fram- skall den som avses med fram-
ställningen vid behov lämnas ställningen vid behov lämnas
rättshjälp enligt vad som gäller rättshjälp enligt vad som gäller
för tilltalad i brottmål. Ersätt- för tilltalad i brottmål. Ersätt-
ning som har utgivits av ning som har utgivits av allmän-
allmänna medel till offentlig na medel till offentlig
försvarare samt kostnad för försvarare skall alltid stanna på
rättshjälp enligt 36 § staten.
rättshjälpslagen (1972:429)
skall alltid stanna på
statsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §1
Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.
Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslutet innebär att nämnden
prövat
1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,
--------------------------------------------------------------------
2. en fråga som gäller allmän 2. en fråga som gäller rätts-
rättshjälp, eller hjälp, eller
3. en fråga som avses i 15 §.
Andra beslut av nämnden får överklagas endast i samband med överklagande av
särskilt beslut.
Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1994:1044.
22 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §1
I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten finns
bestämmelser i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485),
varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden.
Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas endast
i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut får dock
överklagas särskilt när rätten har
1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att
hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller
ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse
eller tredska,
4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,
--------------------------------------------------------------------
5. utlåtit sig i annat fall än 5. utlåtit sig i annat fall än
som avses i 4 i fråga som gäller som avses i 4 i fråga som gäller
allmän rättshjälp. rättshjälp.
Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av den som
beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas till
regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om besvär över
kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att
det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om
de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1991:1564.
23 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet
Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §
--------------------------------------------------------------------
Av allmänna medel utgiven Av allmänna medel utgiven
ersättning till offentlig för- ersättning till offentlig för-
svarare samt kostnad för rätts- svarare skall stanna på staten
hjälp enligt 36 § rättshjälpslagen om det inte finns särskilda skäl
(1972:429) skall stanna på för att den dömde skall återbetala
statsverket, om ej den dömde av ersättningen.
särskilda skäl bör återgälda
ersättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
24 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1Om anledning förekommer att brott har förövats mot någon av de föreskrifter
som avses i 1 §, har tjänsteman vid kustbevakningen (kustbevakningstjänsteman)
samma befogenhet som tillkommer polisman att
--------------------------------------------------------------------
1. hålla förhör och vidtaga 1. hålla förhör och vidtaga
annan åtgärd med stöd av 23 kap. annan åtgärd med stöd av 23 kap. 3 §
3 § fjärde stycket rätte- tredje stycket rättegångsbalken,
gångsbalken,
2. ta med någon till förhör med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken,
3. gripa någon med stöd av 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,
4. företa husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § rättegångsbalken, om åtgärden
har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1988:445.
25 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m. m.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m. skall
ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §1
Ett särskilt ombud har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för
arbete, tidsspillan och utlägg. Ersättningen fastställs av rätten.
--------------------------------------------------------------------
I fråga om kostnaderna för I fråga om kostnaderna för
ombudet skall bestämmelserna i ombudet skall bestämmelserna i
lag om parts rättegångskostnad lag om parts rättegångskostnad
tillämpas utom beträffande tillämpas utom beträffande ersätt-
ersättning för ränta. Motpart ning för ränta. Motpart eller
eller annan som är ersättnings- annan som är ersättningsskyldig
skyldig för sådana kostnader för sådana kostnader skall åläggas
skall åläggas att utge ersätt- att utge ersättningen till
ningen till staten. Belopp, staten. Belopp, som inte annan
som inte annan sålunda sålunda förpliktas betala, skall
förpliktas erlägga, skall återbetalas till staten av den
återbetalas till staten av den för vilken ombudet har
för vilken ombudet har förordnats, dock inte mer än vad
förordnats, dock inte i den mån han skulle ha fått betala i
det överstiger den för honom rättshjälpsavgift enligt
gällande grundavgiften vid rättshjälpslagen (1996:000). Vad
allmän rättshjälp enligt som där sägs om rättshjälpsbiträde
rättshjälpslagen (1972:429). gäller kostnad fär ombudet.
Om ersättningen till ombudet understiger ett visst av regeringen föreskrivet
belopp, skall återbetalningsskyldighet inte åläggas.
Beträffande kostnaderna för ett särskilt ombud för en tilltalad i brottmål
tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller
annan att till staten återbetala kostnad för offentlig försvarare.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1993:11.
26 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde
Härigenom föreskrivs att 4-8 §§ lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
--------------------------------------------------------------------
Målsägandebiträde förordnas på Målsägandebiträde förordnas på
begäran av målsäganden eller när begäran av målsäganden eller när
det annars finns anledning det annars finns anledning till
till det. Vid förordnandet det. Vid förordnandet tillämpas
tillämpas 21 § första stycket 26 § första stycket rätts-
rättshjälpslagen (1972:429). hjälpslagen (1996:000).
I fråga om byte av målsägan- I fråga om byte av målsägan-
debiträde och rätt för sådant debiträde och rätt för sådant
biträde att sätta någon annan i biträde att sätta någon annan i
sitt ställe tillämpas 21 § andra sitt ställe tillämpas 26 § andra
och tredje styckena rättshjälps- och tredje styckena rättshjälps-
lagen. lagen.
Målsägandebiträdet skall entledigas, om det är påkallat med hänsyn till
förhållandena i målet eller om det annars finns skäl för det.
I övrigt tillämpas i fråga om målsägandebiträde rättegångsbalkens regler om
rättegångsbiträde.
5§1
--------------------------------------------------------------------
Målsägandebiträdet har rätt till Målsägandebiträdet har rätt till
ersättning i enlighet med vad ersättning i enlighet med vad
som enligt 22 § rättshjälpslagen som enligt 27 § rättshjälpslagen
(1972:429) gäller för biträde vid (1996:000) gäller för biträde vid
allmän rättshjälp. I fråga om rättshjälp. I fråga om ersättningen
ersättningen tillämpas även 19, tillämpas även 29, 43, och 47 §§
23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts- rättshjälpslagen.
hjälpslagen.
6 §2
--------------------------------------------------------------------
Om ett målsägandebiträde förord- Om ett målsägandebiträde för-
nas, ersätts målsägandens därefter ordnas, ersätts målsägandens där-
uppkommande kostnader för efter uppkommande kostnader för
bevisning och utredning med bevisning och utredning med
anledning av talan om enskilt anledning av talan om enskilt
anspråk och, i fall där målsägan- anspråk i samma utsträckning som
debiträdets uppgift kvarstår om målsäganden beviljats rättshjälp
enligt 3 § andra stycket, för med anledning av en sådan talan.
resa och uppehälle i samband
med inställelse inför domstol, i
samma utsträckning som om
målsäganden beviljats allmän
rättshjälp med anledning av en
sådan talan. I fall där målsägandebiträdets
uppgift kvarstår enligt 3 § andra
stycket har målsäganden rätt till
ersättning av allmänna medel för
kostnader för resa och uppehälle
i samband med inställelse inför
domstol enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
7 §
--------------------------------------------------------------------
Beslut i frågor som avses i Beslut i frågor som avses i
denna lag fattas av rätten. I denna lag fattas av rätten. I de
de fall som avses i 6 § får dock fall som avses i 6 § får dock
målsägandebiträdet själv besluta målsägandebiträdet själv besluta om
om utredning i samma utsträck- utredning i samma utsträckning
ning som enligt 24 § rättshjälps- som enligt 17 § rättshjälpslagen
lagen (1972:429) gäller för (1996:000) gäller för biträde vid
biträde vid allmän rättshjälp. rättshjälp.
8 §3
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i 31 kap. Bestämmelserna i 31 kap.
rättegångsbalken om skyldighet rättegångsbalken om skyldighet för
för den tilltalade eller annan den tilltalade eller annan att
att till staten återbetala till staten återbetala kostnader
kostnader som enligt rättens för försvarare som enligt rättens
beslut betalats av allmänna beslut har betalats av allmänna
medel gäller även i fråga om medel gäller även i fråga om
kostnader enligt denna lag. I kostnader för målsägandebiträde. I
mål där målsägandebiträdets mål där målsägandebiträdets
uppgifter kvarstår enligt 3 § uppgifter kvarstår enligt 3 §
andra stycket gäller beträffande andra stycket gäller beträffande
dessa kostnader bestämmelserna dessa kostnader bestämmelserna i
i 18 kap. rättegångsbalken om 18 kap. rättegångsbalken om
ansvar för motparts ansvar för motparts
rättegångskostnader. rättegångskostnader.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande om målsägandebiträde förordnats
före ikraftträdandet.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1990:999.
2 Senaste lydelse 1994:59.
3 Senaste lydelse 1994:59.
27 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall
Härigenom föreskrivs att 16 och 42 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §I samband med att ett beslut om omedelbart omhändertagande underställs
rätten skall den myndighet som fattat beslutet, om det inte möter hinder, låta
den omhändertagne få del av handlingarna i ärendet samt underrätta honom om hans
rätt att
1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid,
2. begära muntlig förhandling vid rätten, och
--------------------------------------------------------------------
3. av rätten erhålla rättshjälp 3. av rätten erhålla offentligt
genom offentligt biträde. biträde.
Myndigheten skall också upplysa honom om att rätten kan komma att avgöra målet
även om yttrande inte lämnas.
42 §
--------------------------------------------------------------------
Om offentligt biträde och I mål i allmän förvalt-
annan rättshjälp i mål och ärenden ningsdomstol angående beredande
enligt denna lag finns be- av vård enligt denna lag eller
stämmelser i rättshjälpslagen angående omedelbart omhänder-
(1972:429). tagande enligt 13 § skall
offentligt biträde förordnas för
den som åtgärden avser, om det
inte måste antas att behov av
biträde saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472)
Härigenom föreskrivs att 59 § smittskyddslagen (1988:1472) skall ha följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
59 §
--------------------------------------------------------------------
Om offentligt biträde och I mål i allmän förvaltnings-
annan rättshjälp i mål och ärenden domstol angående tillfälligt
enligt denna lag finns be- omhändertagande enligt 37 §,
stämmelser i rättshjälpslagen tvångsisolering enligt 38, 39
(1972:429). eller 41 § eller upphörande av
tvångsisolering enligt 42 §,
skall offentligt biträde förord-
nas för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov
av biträde saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
29 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)
dels att det skall införas en tre nya paragrafer, 11 kap. 8-10 §§, av följande
lydelse
dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
--------------------------------------------------------------------
Offentligt biträde
8 §
I ärende angående
1. avvisning, dock inte hos
polismyndighet, såvida inte
utlänningen enligt 6 kap. 2
eller 3 § hålls i förvar sedan mer
än tre dagar,
2. utvisning enligt 4 kap. 3
§,
3. uppehållstillstånd enligt
2 kap. 5 b §, om Utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition i
ärendet om avvisning eller
utvisning,
4. verkställighet enligt denna
lag om utlänningen hålls i förvar
enligt 6 kap. 2 eller 3 § sedan
mer än tre dagar, och
5. hemsändande enligt 12 kap.
3 §,
skall offentligt biträde förord-
nas för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov
av biträde saknas.
9 §
I ärende hos regeringen prövas
frågor om offentligt biträde av
departementstjänsteman som
regeringen bestämmer.
10 §
Beslut av förvaltningsmyndig-
het i frågor om offentligt
biträde överklagas till
Utlänningsnämnden.
Utlänningsnämndens beslut i
frågor som rör offentligt biträde
får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
2. Bestämmelserna i 10 § tillämpas inte på beslut som meddelats innan lagen
har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande föreskrifterna i den
upphävda rättshjälpslagen (1972:429).
30 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga
Härigenom föreskrivs att 36 och 39 §§ lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §1
Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål och
ärenden enligt denna lag.
--------------------------------------------------------------------
Den som är förordnad enligt Den som är förordnad som
rättshjälpslagen (1972:429) som offentligt biträde enligt 39 § för
offentligt biträde för någon som någon som är under 15 år, utan att
är under 15 år, utan att sam- samtidigt vara biträde för vård-
tidigt vara biträde för vårdnads- nadshavaren, är utan särskilt
havaren, är utan särskilt förord- förordnande den unges
nande den unges ställföreträdare ställföreträdare i det mål eller
i det mål eller ärende som ärende som förordnandet avser.
förordnandet avser.
Barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för
utredningen och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras.
39 §
--------------------------------------------------------------------
Om offentligt biträde och I mål och ärenden angående
annan rättshjälp i mål och ärenden beredande av vård enligt 2 eller
enligt denna lag finns be- 3 §, omedelbart omhändertagande
stämmelser i rättshjälpslagen enligt 6 §, upphörande av vård
(1972:429). enligt 21 §, flyttningsförbud
enligt 24 § eller upphörande av
flyttningsförbud enligt 26 § och
vid överklagande enligt 41 §
första stycket 1 skall
offentligt biträde förordnas för
den som åtgärden avser samt för
dennes vårdnadshavare, om det
inte måste antas att behov av
biträde saknas.
Behövs offentligt biträde både
för den unge och för dennes
vårdnadshavare, förordnas gemen-
samt biträde, om det inte finns
motstridiga intressen mellan
dem.
Offentligt biträde förordnas av
den domstol som handlägger målet.
I ärenden hos socialnämnd eller
social distriktsnämnd förordnas
offentligt biträde av länsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1995:1244.
31 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll
skall införas två nya paragrafer, 27 och 28 §§, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
I ärende angående utvisning
eller anmälningsplikt enligt
denna lag samt i ärende hos
regeringen angående beslut
enligt 11 § skall offentligt
biträde förordnas för den som
åtgärden avser, om det inte måste
antas att behov av biträde
saknas.
28 §
I ärende hos regeringen fattas
beslut om offentligt biträde av
departementstjänsteman som
regeringen utser.
Beslut av departementstjänste-
man i frågor om offentligt bi-
träde överklagas till Utlännings-
nämnden.
Utlänningsnämndens beslut i
frågor om offentligt biträde får
inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje stycket tillämpas inte på beslut som
meddelats innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande
föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen (1972:429).
32 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
dels att det skall införas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse
dels att 48 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
38 a §
I mål hos allmän förvalt-
ningsdomstol angående medgivande
till fortsatt tvångsvård enligt
7, 9, 12 eller 14 § och vid
överklagande enligt 32 eller 33 §
av beslut om intagning för
tvångsvård eller om avslag på en
begäran att tvångsvården skall
upphöra, skall offentligt biträde
förordnas för den som åtgärden
avser, om det inte måste antas
att behov av biträde saknas.
48 §En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd
medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt
1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,
2. att anlita ombud eller biträde,
--------------------------------------------------------------------
3. att få rättshjälp genom 3. att enligt 38 a § få offent-
offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde, och
hjälpslagen (1972:429), och
4. att få hjälp av en stödperson.
Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig för
patienterna.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
33 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse
dels att 30 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 a §
I mål hos allmän förvaltnings-
domstol angående medgivande till
fortsatt vård enligt 13 §,
angående upphörande av sådan vård
enligt 16 §, vid överklagande av
beslut enligt 18 § första
stycket 1 eller 2 eller angående
tillstånd eller återkallelse av
tillstånd att vistas utanför
vårdinrättningens område för den
som genomgår rättspsykiatrisk vård
enligt 31 kap. 3 § brottsbalken
om särskild utskrivningsprövning,
skall offentligt biträde förord-
nas för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov
av biträde saknas.
30 §1En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd
medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt
1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut,
2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska vården
skall upphöra,
3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför
vårdinrättningens område,
4. att anlita ombud eller biträde,
--------------------------------------------------------------------
5. att få rättshjälp genom 5. att enligt 22 a § få offent-
offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde och
hjälpslagen (1972:429), och
6. att få hjälp av en stödperson.
Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller
undersökningsenheten, väl synlig för patienterna.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1991:1968.
34 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §
--------------------------------------------------------------------
Specialsjuhus och vårdhem får Specialsjuhus och vårdhem får
användas för sitt användas för sitt hittillsvarande
hittillsvarande ändamål tills de ändamål tills de har avvecklats
har avvecklats helt. För helt. För innehållet i verksam-
innehållet i verksamheten och heten och för verksamhetens
för verksamhetens bedrivande i bedrivande i övrigt gäller bestäm-
övrigt gäller bestämmelserna i melserna i den nya lagen i
den nya lagen i tillämpliga tillämpliga delar. För avgifter
delar. För avgifter gäller dock gäller dock 4 § införandelagen
4 § införandelagen till till omsorgslagen i stället för
omsorgslagen i stället för 19 19 och 20 §§ nya lagen. För
och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen tillämpas där-
specialsjukhusen tillämpas där- utöver bestämmelserna i 16 § första
utöver bestämmelserna i 13 och stycket och 27-30 §§ hälso- och
14 §§ och 16 § första stycket sjukvårdslagen (1982:763).
hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).
Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall än när
det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård gäller fortfarande i
tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandelagen till omsorgslagen.
--------------------------------------------------------------------
I mål i allmän förvalt-
ningsdomstol angående inskriv-
ning i eller utskrivning från
vårdhem eller specialsjukhus
enligt 35 § lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda skall
offentligt biträde förordnas för
den som åtgärden avser, om det
inte måste antas att behov av
biträde saknas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
35 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden
Härigenom föreskrivs att 18 och 37 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden
skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En myndighet som
är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än om domstolen finner att
myndighetens närvaro behövs för utredningen i ärendet. Myndigheten skall dock
alltid underrättas om sammanträdet.
I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av att
parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part bör infinna
sig personligen, får domstolen föreskriva vite.
--------------------------------------------------------------------
I fråga om ersättning för kost-
nader för parts inställelse till-
lämpas 11 kap. 6 § rättegångs-
balken.
37 §
Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i samband
med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs. Överklagande får
dock ske särskilt, när domstolen
1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller en
invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,
2. avvisat ett ombud eller ett biträde,
3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller
beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i
övrigt beslutat tills vidare rörande saken,
4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför
domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra särskild
påföljd för honom eller henne,
5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförordningen
eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av
synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör,
6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av person eller
egendom eller om någon annan liknande åtgärd,
7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa
föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att någon
skall ersätta en kostnad för förfarandet,
8. beslutat i en fråga som gäller någons medverkan i ärendet eller
--------------------------------------------------------------------
9. beslutat i annat fall än 9. beslutat i annat fall än
som avses i 8 i en fråga som som avses i 8 i en fråga som
gäller rättshjälp enligt gäller rättshjälp enligt
rättshjälpslagen (1972:429). rättshjälpslagen (1996:000).
Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller till
en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar avgörande
av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-03
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 13 juni 1996 (Justitiedepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om rättshjälp, m.fl.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ebba Sverne.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till rättshjälpslag
Inledande bestämmelser
I 1972 års rättshjälpslag anges i 3 § under Inledande bestämmelser att det för
handläggningen av vissa ärenden om rättshjälp finns en rättshjälpsmyndighet. I 4
§ anges att det för prövning av överklaganden i vissa fall enligt lagen finns
en rättshjälpsnämnd. En motsvarande presentation av de två organen finns inte i
det remitterade förslaget men skulle enligt Lagrådets mening vara av värde.
Lagrådet föreslår att det under Inledande bestämmelser tas in en paragraf av
följande lydelse.
„För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns en rättshjälps-
myndighet.
För prövning av överklaganden i vissa fall enligt denna lag finns en rätts-
hjälpsnämnd.„
2 §
Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke krävs det för att rättshjälp
skall beviljas att rådgivning enligt 4 § har lämnats i den rättsliga
angelägenheten under minst en timme. Närmare bestämmelser om rådgivning meddelas
i 4 §, där det bl.a. föreskrivs att rådgivning lämnas under sammanlagt högst två
timmar mot en avgift som betalas till den som lämnar rådgivningen. Enligt 23 §
skall avgiften för rådgivning utöver en timme avräknas från det minsta belopp
för rättshjälpsavgiften som anges i paragrafen, medan någon avräkning inte skall
ske till den del avgiften motsvarar en timmes rådgivning.
Huvudskälet för det föreslagna systemet är enligt den allmänna motiveringen
(avsnitt 6) intresset av att den rättssökande i en inledande fas skall få
översiktlig information om exempelvis bevisläge och kostnader till underlag för
sitt beslut om hur han skall gå vidare. Detta är givetvis normalt ett angeläget
önskemål, men det synes inte av det remitterade materialet framgå huruvida det i
det avseendet finns mera allmänt förekommande brister i dagens ordning som
förslaget är ägnat att motverka. Det finns otvivelaktigt en risk för att det
system för rådgivning som föreslås och de olika avräkningsreglerna i åtskilliga
fall kommer att framstå som en komplikation i handläggningen. Detta gäller i
synnerhet som de i lagförslaget föreskrivna tidsramarna för rådgivning - minst
en timme och högst två timmar - är avsedda att tillämpas i alla slags rättsliga
angelägenheter. I den mån en naturlig inledande fas i biträdets kontakter med
den rättssökande kan urskiljas kommer denna säkert i praktiken - beroende på
angelägenhetens art, den rättssökandes förmåga att tillgodogöra sig
informationen, tillgången på relevant material och andra faktorer - ibland att
bli kortare och ibland längre än som förutsatts i lagen. Till detta kommer att
det ibland kan förutsättas vara först i ett senare skede - då man t.ex. fått
besked om motpartens inställning - som det är mest angeläget att den
rättssökande får information om vad som kan komma att krävas av honom i
bevishänseende och vilka kostnader som kan komma att uppstå.
Under alla omständigheter bör enligt Lagrådets mening rådgivning inte ens från
det remitterade förslagets utgångspunkter föreskrivas som ett undantagslöst
obligatorium. Det kan tänkas förekomma fall då både den rättssökande och
biträdet av ett eller annat skäl är väl informerade om förutsättningarna för den
rättsliga angelägenhetens fortsatta hantering och en formaliserad ytterligare
rådgivning enligt lagen till följd härav framstår som uppenbart överflödig. Så
t.ex. kan biträdet, i ett läge då behov av rättshjälp inte kunde förutses, ha
lämnat information utan tillämpning av rättshjälpslagen eller den rättsliga
angelägenheten utgöra en fortsättning av en tidigare procedur, såsom när en
skadeståndsfråga särskilts från ett brottmål och den offentlige försvararen
skall övergå till att bli rättshjälpsbiträde. Ibland kan situationen också
tänkas vara den att den rättssökande inte disponerar över frågan om hur den
rättsliga angelägenheten skall drivas vidare och att det till följd härav är
svårt att särskilja en inledande fas avsedd att ge den rättssökande
beslutsunderlag. Det kan t.ex. gälla vissa fall då den rättssökande är instämd i
ett indispositivt mål eller talan förs mot honom eller henne i ett
förvaltningsmål. Slutligen måste man hålla i minnet att behovet av rättshjälp
ibland kan vara mycket brådskande, såsom när en tidsfrist är på väg att gå ut
eller förhandling skall äga rum. Komplikationer kan också tänkas uppstå i andra
fall, såsom när den rättssökande är bosatt utomlands.
Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att ett undantag från kravet
på rådgivning föreskrivs för fall då sådan skulle framstå som uppenbart
överflödig eller annat särskilt skäl föreligger. Andra stycket kan med denna
utgångspunkt få följande lydelse: „För att rättshjälp skall beviljas krävs att
rådgivning enligt 4 § har lämnats i angelägenheten i minst en timme, om inte
sådan rådgivning är uppenbart obehövlig eller det finns något annat särskilt
skäl„.
6 §
Enligt denna paragraf får rättshjälp endast beviljas en fysisk person, vilket
medför att ett dödsbo, i motsats till vad som gäller enligt 7 § 1972 års
rättshjälpslag, inte kan beviljas rättshjälp.
Till stöd för nu gällande ordning anfördes i prop. 1972 s. 245 att det kan
åberopas starka sociala skäl. Som exempel på när rättshjälp borde kunna lämnas
ett dödsbo nämndes det fallet att det i samband med avveckling av ett dödsbo
uppkommer tvist angående någon tillgång eller skuld i boet. Ett annat exempel
var att dödsboet för talan för att utfå ersättning för begravningskostnad.
I lagrådsremissens allmänna motivering (avsnitt 8) sägs att de starka sociala
skäl för att ett dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp, som anfördes i tidigare
lagstiftningsarbete, knappast är lika starka i dag. Därvid hänvisas till den
skyldighet som numera åligger åklagare att biträda en målsägande samt den
utbredda förekomsten av försäkringar.
Enligt Lagrådets mening kan det, trots vad som anförs i remissen, inte
uteslutas att det kan uppkomma fall av de slag som nämndes i 1972 års
proposition och där det skulle kunna strida mot grundtankarna i
rättshjälpssystemet att utesluta möjligheterna för ett dödsbo att få rättshjälp.
Ett dödsbo kan t.ex. behöva föra talan för att utfå begravningskostnader utan
samband med ett brottmål.
Ett av de väsentliga syftena med de föreslagna ändringarna i rätts-
hjälpssystemet - att uppnå kostnadsbesparingar - torde inte nämnvärt påverkas om
den nuvarande ordningen beträffande dödsbon behålls. I remissens avsnitt
Ekonomiska konsekvenser har inte redovisats vilka besparingar förslaget i detta
hänseende skulle medföra. Om det ändå anses ofrånkomligt att ändra på denna
ordning, bör det enligt Lagrådets mening i vart fall tillskapas en möjlighet att
för undvikande av stötande konsekvenser i speciella fall kunna bevilja ett
dödsbo rättshjälp. En bestämmelse i det syftet bör i så fall tas in i paragrafen
och ges följande lydelse.
„Rättshjälp får även beviljas ett dödsbo, om det finns synnerliga skäl.„
7 §
Paragrafen anger som en allmän förutsättning för rättshjälp att den rättssökande
behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och att detta behov inte kan
tillgodoses på annat sätt. I förhållande till gällande rätt betyder detta främst
den ändringen, att prövningen skall koncentreras på biträdesbehovet och inte
avse eventuellt behov av andra rättshjälpsförmåner. I den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.1) redovisas hur bedömningen av om den rättssökande har behov av
biträde bör göras. Av vad som sägs där framgår att förslaget inte syftar till
någon väsentlig förändring i möjligheterna att få rättshjälp i mål vid
förvaltningsdomstol. För vissa förvaltningsmål som rör funktionshindrade
personer förespråkas dock, som det får förstås, en något liberalare tillämpning
än vad nuvarande praxis medger. Det som närmare anförs i dessa frågor ter sig
enligt Lagrådets uppfattning knappast som tillräckligt fullständigt eller
klarläggande.
I lagrådsremissen framhålls att förvaltningsdomstolarnas materiella
processledning och utredningsansvar gör att det liksom hittills normalt inte bör
anses föreligga behov av juridiskt biträde i mål och ärenden vid
förvaltningsdomstol. Den förändring som skett genom att tvåpartsprocess införts
i förvaltningsdomstol uppges inte innebära någon minskad utredningsskyldighet
för domstolarna och därmed inte heller något ökat rättshjälpsbehov. I det
fortsatta resonemanget behandlas emellertid för vissa mål som rör
funktionshindrade personer särskilt situationer som uppstår då en
förvaltningsmyndighet - med tillämpning av den genom tvåpartsprocessen införda
överklagandemöjligheten - överklagar med yrkande till nackdel för den
rättssökande. För sådana fall anges det kunna finnas anledning att bevilja
rättshjälp. Enligt Lagrådets mening beaktar dessa uttalanden inte
tillfredsställande den utveckling som fortgår på förvaltningsprocessens område
och som medfört förändringar, vars betydelse för rättshjälpen behöver bli
föremål för diskussion.
Lagrådet vill först erinra om den sedan en längre tid pågående utvecklingen
mot att olika frågor med större eller mindre rättslig anknytning inom
förvaltningsområdet förs över till avgörande av förvaltningsdomstol, något som
ytterligare utökat förvaltningsdomstolarnas rika flora av måltyper. Genom att
nedflyttning under de senaste åren skett av åtskilliga måltyper från kammarrätt
till länsrätt har alla tre domstolsinstanserna numera ett synnerligen brett
målområde, inom vilket de mest skiftande frågeställningar kan komma upp till
bedömning. Sedan Sverige tillträtt EES-avtalet och därpå blivit medlem i EU har
dessutom EG:s omfattande och komplexa regelverk blivit att beakta inte minst i
förvaltningsrättskipningen, något som inte sällan medför behov av ingående
diskussioner och överväganden utifrån aspekter som tidigare inte krävt
uppmärksamhet. En av konsekvenserna av att europarättsliga principer får
genomslag i vårt land är för övrigt att handläggningen i förvaltningsmål allt
oftare torde få inslag av muntlighet med partsnärvaro. Det etappvis införda
systemet med krav på prövningstillstånd i kammarrätt i flertalet mål förtjänar
också att nämnas. De förenklingar som därigenom uppnås vid handläggningen bör om
möjligt ge utrymme åt ytterligare insatser för kvalitativt högtstående
rättskipning i de mål som tas upp till fullständig sakprövning; självfallet bör
därvid förbättrad biträdeshjälp i de mer komplicerade målen ses som en positiv
faktor. Införandet av tvåpartsprocess har visserligen inte medfört förändring i
domstolarnas lagreglerade utredningsskyldighet, men det står väl ändå rätt klart
att följden blir att domstolarnas handläggning mer än tidigare blir präglad av
förhandlingsprincipen och mindre av officialprincipen.
Mot bakgrund av bl.a. dessa förändringar och tendenser inom förvalt-
ningsprocessen ligger det enligt Lagrådets bedömning närmast till hands att utgå
ifrån att behoven av rättsligt biträde i förvaltningsmål kommer att bli i vart
fall något större än som återspeglas i hittillsvarande starkt återhållsamma
praxis (jfr även vad som anförts i Rättshjälpsutredningens betänkande på s. 209
och under remissbehandlingen av Rättshjälpsnämnden). Ett ökat biträdesbehov lär
framför allt göra sig gällande för sådana angelägenheter där de faktiska
omständigheterna är svåröverskådliga och de rättsliga frågeställningarna okända
eller svårbedömbara för de rättssökande. Det framstår emellertid knappast som
praktikabelt att på förhand urskilja speciella målgrupper som framför allt bör
komma i fråga för rättshjälp eller uteslutas från rättshjälp. För detta talar
bl.a. att EG-rättsliga problem kan tänkas komma att aktualiseras i mycket skilda
sammanhang.
Lagrådsremissen ger motivledes stöd åt den utvidgningen, att rättshjälp i
vissa fall skall kunna beviljas personer med sådana funktionshinder som gör det
svårt för dem att föra sin egen talan i mål av väsentlig betydelse för dem.
Frågan måste ställas om avgränsningen av förslaget till funktionshindrade är den
lämpliga. Med uttrycket funktionshinder, som introducerades i lagstiftningen i
samband med tillkomsten av 1993 års lag om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS), avses enligt förarbetena till LSS „förvärvade eller
medfödda fysiska eller psykiska funktionshinder på grund av sjukdom eller skada„
(prop. 1992/93:159 bil. 1 s. 55). Det är således ett föga precist uttryck, som i
stort sett endast anger att en person har större eller mindre nedsättning i
funktionsförmågan i något avseende, vilket som helst. Den begränsning som inryms
i lagrådsremissens motivuttalande ligger således egentligen i att personen i
fråga skall ha svårt att själv föra sin talan i en för honom viktig
angelägenhet. Som Lagrådet ser saken är anknytningen till funktionshinder inte
särskilt meningsfylld i förevarande sammanhang. För tillämpningen av rekvisitet
om biträdesbehov ger anknytningen inte någon direkt vägledning, utan riskerar
snarare att missuppfattas. Enligt Lagrådets mening är det att föredra att den
rättsliga angelägenhetens art, omfattning och betydelse betonas såsom det
grundläggande när biträdesbehovet skall prövas. Som angetts förut synes därvid
inte böra särskiljas speciella målgrupper, utan prövningen torde få ske för
varje uppkommande rättslig angelägenhet för sig gentemot de kvalitativa och
andra krav som anses böra gälla. Med utgångspunkt i en sådan bedömning får det
göras en samlad prövning av den rättssökandes förmåga att föra sin talan i
angelägenheten, oavsett om den rättssökande kan anses funktionshindrad eller ej.
Huruvida den rättssökande i angelägenheten intar positionen av klagande eller av
motpart till en förvaltningsmyndighet kan givetvis ibland vara av betydelse, men
bör inte generellt tillmätas avgörande vikt för bedömningen i rätts
hjälpsavseende.
8 §
Enligt 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag gäller för närvarande att
allmän rättshjälp inte får meddelas den som saknar befogat intresse av att få
sin sak behandlad. Denna regel föreslås ersatt av förevarande paragraf, enligt
vilken rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art
och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt
att staten bidrar till kostnaderna. Den nya regeln avses enligt den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.4) att inkludera sådana fall som omfattades av den äldre
regeln men att därutöver ge möjlighet att utestänga sådana fall från rättshjälp
då den rättssökande visserligen har befogat intresse av att få sin sak behandlad
men det inte är befogat att det allmänna helt eller delvis skall bekosta
tvisten.
Lagrådet instämmer i att den nya regeln bör kunna tillämpas i vissa fall då
tvisten rör sådan hobbyverksamhet som ligger nära näringsverksamhet, särskilt
som begreppet näringsverksamhet enligt förslaget begränsas i förhållande till
den innebörd begreppet har enligt gällande lag. Likaledes gäller att regeln bör
kunna tillämpas i en del situationer då den angelägenhet som är i fråga redan
har varit föremål för rättslig prövning; avslag på en rättshjälpsansökan torde
dock i dessa fall ha kunnat beslutas även med tillämpning av den nuvarande
regeln i 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag.
När det däremot gäller en sådan mera kvalitativ bedömning av rättsanspråkets
karaktär som förefaller åsyftas i motiven blir prövningen långt vanskligare.
Detta belyses av vissa av de exempel som lämnas. Ett av dessa utgörs av tvister
om återbetalning av „svarta pengar„ som betalats för en hyresrätt. I den
situation som måste åsyftas har den rättssökande dock ett anspråk som normalt
har karaktär av skadestånd för ett straffbelagt åsidosättande av en social
skyddslagstiftning (12 kap. 65 § jordabalken). Enligt vad som uttalas på flera
andra ställen i motiven, t.ex. i kommentaren till 9 §, skall målsägandes
skadeståndsanspråk anses röra särskilt väsentliga och betydande intressen för
den rättssökande, och uttalandena är således något motsägelsefulla. Lagrådet har
svårt att se skälen till att tvister av nu avsett slag skall särbehandlas. En
annan sak är att målsägandens talan i dessa fall ofta kan föras av åklagare i
samband med ett brottmål.
Ett annat exempel som nämns i motiven gäller tvister som uppkommit i samband
med aktiespekulation, varvid bl.a. uttalas att man i sådana fall kan utgå från
att den rättssökande har eller har haft stora tillgångar. Prövningen i vad mån
den rättssökande har tillgångar bör dock principiellt sett ske i samband med den
bedömning som förutsätts i 6 §, där det uppställs som en förutsättning för
rättshjälp att den rättssökandes ekonomiska underlag inte överstiger 210 000
kr. Den omständigheten åter att den rättssökande kan tänkas ha haft tillgångar
synes enligt Lagrådets mening inte utan vidare böra utestänga honom eller henne
från rättshjälp. Med i bilden finns också det förhållandet att många av de
tvister som här avses i praktiken gäller fall då den rättssökande iklätt sig
krediter och påstår sig ha blivit vilseledd i ett eller annat avseende. Det
måste vidare vara svårt och ofta bli i viss mån godtyckligt, i synnerhet i ett
inledande skede, att bedöma om ett aktieförvärv som har gett upphov till en
tvist skall karakteriseras som spekulativt eller ej. Liknande svårigheter kan
tänkas föreligga när det gäller frågan om en tvist uppkommit i samband med
skatteplanering, vilket också nämns som exempel på fall när det inte skall anses
vara rimligt att det allmänna helt eller delvis bekostar tvisten.
Med det anförda har Lagrådet inte velat motsätta sig den föreslagna regeln
utan endast avsett att understryka att den rimlighetsbedömning som förutsätts
ofta måste bli mycket grannlaga och bör ske med försiktighet, i synnerhet om den
skall göras av den domstol som skall pröva tvisten i sak. Det synes enligt
Lagrådets mening tveksamt om, med hänsyn till de förutsättningar för rättshjälp
som i övrigt föreslås, den nya regeln i praktiken kommer att ge något
väsentligt ökat utrymme att avslå en rättshjälpsansökan i förhållande till den
nuvarande regeln i 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag.
9 §
Genom bestämmelserna i paragrafen föreslås rättshjälpen - på sätt som även
rättshjälpsutredningen förordade - bli generellt subsidiär till det rättsskydd
som innefattas i bl.a. de på marknaden förekommande hem- och
villaförsäkringarna. Förslaget innebär en genomgripande och principiellt viktig
förändring i förhållande till nuläget. Åtgärden är till stor del förestavad av
statsfinansiella skäl och den beräknas enligt lagrådsremissen leda till en
betydande årlig besparing på statens utgifter för rättshjälp. Förslaget är
betydelsefullt inte minst från rättssäkerhetssynpunkt och har också lett till
ingående diskussion under remissbehandlingen av utredningsförslaget, varvid
vissa instanser har framfört betänkligheter bl.a. med hänsyn till den osäkerhet
som bedöms råda om i vilka former, i vilken omfattning och till vilka kostnader
rättsskyddsförsäkringar kommer att erbjudas allmänheten framöver.
Lagrådsremissens förslag utgår från att några större förändringar inte kommer
att ske i fråga om rättsskyddsförsäkringarna på marknaden. Rättsskydd förväntas
framdeles komma att erbjudas under i huvudsak sådana villkor som nu gäller, dock
att en mindre kostnadsökning beräknas uppstå för försäkringstagarna som följd av
att ansvaret för rättsskyddet vidgas. Som svar på framförd kritik mot
utredningsförslaget framhålls i lagrådsremissen att garantier måste skapas för
en oförändrat hög försäkringstäckning avseende rättsskydd. Vidare anges det vara
möjligt att utforma lagreglerna så att försäkringsbolagen inte får anledning att
separera rättsskyddet från hem- och villaförsäkringarna och så att
försäkringstagarna inte frestas att välja bort sitt försäkringsskydd.
Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats under remissbehandlingen t.ex. från
företrädare för försäkringsbranschen och från Finansinspektionen framstår det
enligt Lagrådets mening som svårt att göra några klara förutsägelser om den
framtida utvecklingen på rättsskyddsmarknaden. Att skapa egentliga garantier för
en lika god försäkringstäckning inom rättsskyddet som för närvarande lär också
möta svårigheter och någon sådan garanti synes i vart fall inte ha uppnåtts
genom nu föreslagen reglering. I linje med vad som sägs i lagrådsremissen bör
emellertid reglerna kunna utformas så att de bidrar till att främja det
angelägna önskemålet om fortsatt hög försäkringstäckning, och så långt bedömer
Lagrådet att föreslagna bestämmelser uppfyller rimliga anspråk.
I lagrådsremissen utvecklas den närmare innebörden av de föreslagna
bestämmelserna om rättshjälpens subsidiaritet. Dessa motivuttalanden går ut på
att den kompletterande borde-regeln i paragrafens andra stycke kan och bör få
till effekt att rättshjälp oftast inte ges åt personer som inte har skaffat sig
rättsskydd; endast undantagsvis avses borde- regeln kunna leda till annat
resultat. Enligt Lagrådets mening finns, med hänsyn till vad som nämnts i det
föregående om rättsskyddsvillkoren, anledning att betona att remissens
motivdiskussion bygger på utgångspunkten att förutsättningarna inom
rättsskyddsområdet inte ändras väsentligt framöver. På ett ställe, i
författningskommentaren, berörs därutöver den situationen att en person har en
mindre omfattande rättsskyddsförsäkring, och anförs i anslutning härtill att
detta i regel inte bör gå ut över den rättssökande. Med den uppfattning som
Lagrådet på grundval av främst remissinstansernas synpunkter har fått om svårig-
heten att förutsäga rättsskyddets utveckling ter det sig som en brist att
motivdiskussionen inte klarare belyser innebörden av borde- regeln för den
händelse andra förutsättningar beträffande rättsskyddet skulle komma att råda än
de som lagrådsremissen utgår ifrån. Tydligt är väl dock att, om nuvarande
rättsskyddsvillkor inte består, borde-regeln skulle kunna få en avsevärt mer
begränsad effekt än som antagits i lagrådsremissen. Om borde-regeln under sådana
andra förutsättningar inte skulle kunna tillämpas så som avsetts i remissen,
talar starka skäl för att rättshjälp beviljas i en helt annan omfattning än den
beräknade. Vad nu sagts leder fram till att tolkningen av borde-regeln blir till
stor del direkt beroende av om och i vilken utsträckning försäkringsbolagen
väljer att behålla eller förändra rättsskyddets nuvarande omfattning och villkor
i övrigt. En flexibel tillämpning för berörda situationer som här antytts torde
från rättssäkerhetssynpunkt vara ofrånkomlig, eftersom behoven av juridiskt
biträde annars inte skulle tillgodoses i tillräcklig mån vare sig genom
rättsskyddet eller genom rättshjälpen.
13 §
I paragrafens andra stycke ges en definition av näringsidkare. Denna utgår från
den konsumenträttsliga lagstiftningens näringsidkarebegrepp men omfattar inte
juridiska personer, vilket är en konsekvens av att rättshjälp enligt förslagets
6 § endast kan beviljas en fysisk person.
Som uttalas i remissens motiv har begreppet näringsidkare tillagts en mera
vidsträckt innebörd vid tillämpning av 1972 års rättshjälpslag än den som i
andra sammanhang brukar intolkas i begreppet. När det gäller näringsverksamhet
som bedrivs i bolagsform har sålunda inte bara bolaget utan också den som har
ett bestämmande inflytande över detta betraktats som näringsidkare i
rättshjälpslagens mening (jfr Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl. s. 50 ff och SOU
1995:81 s. 135 samt NJA 1981 s. 873 I-III och V). Tvister som haft samband med
exempelvis en aktieägares borgensåtagande för bolagets skulder, med det
allmännas anspråk på personlig betalningsskyldighet för innehållen
preliminärskatt eller mervärdesskatt eller med överlåtelse av aktier i bolaget
har således under angivna förutsättning betraktats som tvister som haft samband
med den rättssökandes näringsverksamhet. Av remissens motiv framgår att även den
nya lagens näringsidkarebegrepp är avsett att tillämpas på detta sätt. Lagrådet
har ingen erinran mot detta.
Den berörda tillämpningen är emellertid svår att förena med den
legaldefinition som nu har föreslagits, eftersom denna utgår från att det skall
vara den fysiska personen som driver den verksamhet av ekonomisk natur som kan
betecknas som yrkesmässig. Lagrådet förordar med anledning härav att andra
stycket i förevarande paragraf får följande lydelse:
„Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk
natur som kan betecknas som yrkesmässig eller har ett bestämmande inflytande
över en juridisk person som bedriver sådan verksamhet.„
23 §
I författningskommentaren sägs att det av ordalydelsen i förevarande paragraf
framgår att avgiften aldrig kan överstiga kostnaderna för rättshjälpsbiträdet.
Lagrådet finner dock att lagtexten inte otvetydigt ger vid handen att
bestämmelsen har den innebörden. För tydlighetens skull föreslår Lagrådet därför
att paragrafens andra stycke inleds på följande sätt.
„Rättshjälpsavgiften, som aldrig får överstiga kostnaderna för rätts
hjälpsbiträdet, utgör„
27 §
Ett rättshjälpsbiträde har enligt paragrafen rätt till skälig ersättning för det
arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt. I
författningskommentaren sägs att en nyhet är att ersättning till tekniskt
biträde inte kan ges inom ramen för biträdets arvode. Detta framgår emellertid
inte av lagtexten, som i sak har samma innehåll beträffande biträdesersättning
som 22 § 1972 års rättshjälpslag. Gällande rätt i detta hänseende har kommit
till uttryck i rättsfallet NJA 1985 s. 634. Högsta domstolen fann i det målet
att ersättning för arbete som tekniskt biträde inte kunde utgå enligt
rättshjälpslagen men att kostnaderna för det tekniska biträdet skulle ersättas
inom ramen för rättshjälpsbiträdets ersättning.
I lagrådsremissen (avsnitt 19) sägs att det inte är rimligt att denna
möjlighet för ett rättshjälpsbiträde att få ersättning för kostnaderna för
tekniskt biträde behålls samtidigt som biträdeshjälpen begränsas i övrigt.
Lagrådet anser sig böra godta det resonemanget. Med hänsyn till rättsläget i
detta hänseende, såsom det kommit till uttryck i Högsta domstolens nämnda
avgörande, kan det emellertid enligt Lagrådets mening inte anses tillräckligt
att ändringen av gällande rätt kommer till stånd endast genom ett uttalande i
förarbetena till den nya rättshjälpslagen. Lagrådet föreslår att i paragrafens
första stycke införs en ny andra mening av följande lydelse.
„Ersättningen får inte avse kostnader för anlitande av tekniskt biträde.„
30 §
Enligt första stycket gäller i princip bestämmelser i lag om ansvar för motparts
kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande även i fråga om
kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. I andra stycket föreskrivs att den
som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den rättssökande
betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift medan återstoden skall
betalas till staten.
Med den sålunda föreslagna regleringen kommer inga särskilda bestämmelser att
gälla i fråga om den rådgivningsavgift som den rättssökande - enligt förslaget
undantagslöst - har betalat innan rättshjälp beviljades och som inte ingår i
rättshjälpskostnaderna. Konsekvensen blir att avgiften utgör en
rättegångskostnad för den rättssökande, för vilken denne, om han vinner målet,
normalt är berättigad till ersättning av motparten enligt reglerna i 18 kap.
rättegångsbalken. Ett särskilt yrkande om detta måste då framställas och
domstolen måste särbehandla denna kostnad i domen. Detta kommer ofta att behöva
ske inte bara i första instans utan också i den händelse att domen överklagas.
Eftersom det enligt 42 § ankommer på Rättshjälpsmyndigheten att fatta beslut om
återbetalningsskyldighet för motpart med avseende på rättshjälpsavgiften, blir
följden vidare att motpartens betalningsskyldighet gentemot den rättssökande för
rättshjälpsavgift och rådgivningsavgift kommer att följa av olika
exekutionstitlar.
Vill man undvika dessa konsekvenser, som otvivelaktigt är ägnade att
komplicera handläggningen, erbjuder sig två möjligheter. Antingen kan särskilda
bestämmelser införas om att rådgivningsavgift inte skall ersättas som
rättegångskostnad eller också kan förevarande paragraf utvidgas till att också
gälla rådgivningsavgift. Lagrådet förordar det senare alternativet. Med denna
lösning bör i första stycket första meningen av förevarande paragraf anges att
bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat
motsvarande förfarande gäller även i fråga rådgivningsavgift och kostnader för
motparts rättshjälpsbiträde samt andra styckets första mening avfattas så att
att den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den
rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rådgivnings- och
rättshjälpsavgifter. Om regleringen ändras på angivet sätt uppkommer visserligen
ingen ersättningsskyldighet för motparten gentemot staten i det fallet att
rådgivningsavgiften har satts ned och den som lämnat rådgivningen enligt 5 §
erhållit ersättning av staten. Från detta fall torde man emellertid i
enkelhetens intresse kunna bortse.
Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
17 kap.
7 a §
Förslaget innebär att domstolen, om det är skäligt, på ansökan av en av makarna
skall kunna besluta om s.k. ersättningsgaranti för en bodelningsförrättare,
vilket innebär att ersättning för högst fem timmars arbete från dennes sida
skall betalas av allmänna medel. Enligt andra stycket gäller dock att ersättning
av allmänna medel utgår endast om den make på vilkens ansökan beslutet har
meddelats har tillskiftats egendom till ett värde som understiger 100 000 kr.
Till enskild egendom som kan tillhöra den maken och som inte ingått i
bodelningen skall tydligen hänsyn inte tas vid denna bedömning.
Regleringen i andra stycket synes skapa vissa problem. Den bakomliggande
tanken är uppenbarligen att, om maken tilldelats egendom till ett värde av 100
000 kr eller mer, bodelningsförrättarens anspråk på ersättning kan anses vara
säkerställt genom att han har möjlighet att vända sig mot maken och att han
alltså inte behöver ta garantin i anspråk. Att märka är emellertid att egendomen
kan tänkas vara undantagen från utmätning. Vad som i synnerhet kan vara ett
praktiskt fall är att den enda egendom av värde som tilldelats maken utgörs av
en bostadsrätt, som enligt 5 kap. 1 § 6 utsökningsbalken är undantagen från
utmätning under i lagrummet angivna förutsättningar (jfr NJA 1989 s. 409 I-IV).
Den egendom som tilldelats maken utgör då ingen säkerhet för
bodelningsförrättaren, utan denne kan fortfarande ha behov av garantin.
En annan komplikation är att resultatet av bodelningen med den föreslagna
regleringen inte sällan kan få ekonomisk betydelse för bodelningsförrättaren.
Tilldelas den make som utverkat beslutet om ersättningsgaranti egendom som till
sitt värde understiger 100 000 kr är bodelningsförrättaren tillförsäkrad
ersättning av staten, medan han i det fallet att egendomen har högre värde
endast får en fordran mot makarna, som kan vara osäker och för vilken han själv
får svara för betalningsfastställelse och indrivning. Med hänsyn till att bodel-
ningsförrättaren har en rättskipningsuppgift är detta förhållande inte helt
tillfredsställande.
De angivna komplikationerna kan undvikas, om regleringen i stället får den
innebörden att bodelningsförrättaren alltid kan erhålla ersättningen av staten
men att staten kan återkräva den av maken, om han eller hon tilldelas egendom
till ett värde av 100 000 kr eller mer. Andra styckets första mening skulle då,
med vissa redaktionella ändringar i övrigt, kunna ersättas av två meningar med
förslagsvis följande lydelse:
„Ersättning som avses i första stycket betalas ut till bodelningsförrättaren
efter ansökan av denne. Om den make som avses i första stycket enligt den
upprättade bodelningshandlingen på sin lott har erhållit egendom till ett värde
av 100 000 kr eller mer efter avdrag av skulder, skall domstolen förplikta maken
att återbetala ersättningen till staten.„
I andra styckets andra mening föreskrivs att utbetalt belopp vid tillämpning
av 7 § skall tillgodoräknas den make på vars ansökan beslutet om
ersättningsgaranti har meddelats. Eftersom 7 § behandlar såväl kostnadsansvaret
makarna emellan som deras solidariska ansvar gentemot bodelningsförrättaren, kan
innebörden av föreskriften möjligen ge upphov till viss tvekan. Regleringen får
emellertid antas innebära att, om bodelningsförrättaren exempelvis har arbetat
med bodelningen under åtta timmar, han under förutsättning att garantin gäller
är tillförsäkrad ersättning av staten för fem timmars arbete och att
ersättningen till denna del skall tillgodoräknas den make på vars ansökan
beslutet om ersättningsgaranti har meddelats. I fråga om ersättningen för
återstående tre timmars arbete är makarna solidariskt ansvariga gentemot bodel-
ningsförrättaren, men makarna emellan har den andre att svara för hela
ersättningen. Skulle bodelningsförrättaren ha arbetat endast fem timmar, betalar
staten hela ersättningen. I avsaknad av någon regel om regressrätt för staten
uppkommer i detta fall inte någon betalningsskyldighet för den andre maken.
Trots ordalagen av föreskriften torde det vidare stå klart att den make på vars
ansökan beslutet om ersättningsgaranti har meddelats inte får regressrätt
gentemot den andre till den del ersättningen har betalats av staten under annan
förutsättning än att beslut om återbetalningsskyldighet har meddelats enligt den
ovan skisserade föreskriften.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1996/97:9 Ny rättshjälpslag.