Post 6374 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:31 ·
Hämta Doc ·
Vissa frågor om hur revisorer i stiftelser utses och entledigas
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 31
Regeringens proposition
1996/97:31
Vissa frågor om hur revisorer i stiftelser utses och entledigas
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ändring i stiftelselagen (1994:1220) som innebär att
revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter i fortsättningen
skall utses och entledigas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer om inte annat anges i stiftelseförordnandet. Enligt nuvarande
bestämmelser skall de - om inte annat anges i stiftelseförordnandet - utses
och entledigas av den förvaltande myndighetens styrelse eller chef.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
I propositionen behandlas också ett förslag till ändrade regler om vem som
skall utse och entlediga revisorer i stiftelser förvaltade av institut som står
under Finansinspektionens tillsyn. Regeringen lägger dock inte fram något
förslag i den delen.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 3
2 Lagtext............................................. 3
3 Ärendet och dess beredning.......................... 4
4 Stiftelselagens regler om hur revisorer i stiftelserutses och
entledigas................................................. 4
5 Revisorer i stiftelser som förvaltas av statligamyndigheter
5
6 Revisorer i stiftelser som förvaltas av institut som står
under Finansinspektionens tillsyn.......................... 10
7 Kostnader........................................... 13
8 Ikraftträdande m.m.................................. 13
9 Författningskommentar............................... 13
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser rörande Riks-
revisionsverkets förslag till ändring av reglerna om
revision av stiftelser som förvaltas av statliga myn-
digheter (dnr Ju96/1006)............................ 14
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser rörande Svenska
Bankföreningens framställning om ändring i stiftelse-
lagen (1994:1220) såvitt gäller utseende av revisor i
stiftelser med anknuten förvaltning (dnr Ju95/4778). 15
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag..........................
16
Bilaga 4 Lagrådets yttrande...................................17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september
1996..............................................................18
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagenantar regeringens förslag till lag om ändring i
stiftelselagen (1994:1220).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha
följande lydelse
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
1 §
En stiftelse skall ha minst en revisor.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
--------------------------------------------------------------------
2. styrelsen om det finns en 2. regeringen eller den
styrelse och annars av myndighet som regeringen
myndighetens chef, om bestämmer, om förvaltaren är en
förvaltaren är en statlig statlig myndighet, eller
myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
3 Ärendet och dess beredning
Stiftelselagen (1994:1220) trädde i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1993/94:9,
bet. 1993/94:LU12, rskr. 1993/94:225), dock med undantag för 6 kap. när det
gäller stiftelser som har bildats av eller tillsammans med ett offentligt
rättssubjekt. I den delen avses bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1997
(prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr 1995/96:79, SFS 1995:1460).
Riksrevisionsverket, RRV, har i en framställan till regeringen den 8 mars 1996
(dnr Ju 96/1006) begärt att bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje stycket 2
stiftelselagen (1994:1220) ändras. Bestämmelsen behandlar hur revisorer i
stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter utses och entledigas. Fram-
ställan har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstift-
ningsärendet (dnr Ju 96/1006). Framställan behandlas i avsnitt 5.
Svenska Bankföreningen har i en framställan till regeringen den 6 december
1995 (dnr Ju 95/4778) begärt att bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje stycket 1
stiftelselagen ändras. I den bestämmelsen behandlas hur revisorer i stiftelser
som har anknuten förvaltning och där förvaltaren inte är vare sig en statlig
myndighet eller ett handelsbolag utses och entledigas. Bankföreningens
framställan avser stiftelser som förvaltas av institut som står under
Finansinspektionens tillsyn. Framställan har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju 95/4778). Framställan behandlas
i avsnitt 6.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
4 Stiftelselagens regler om hur revisorer i stiftelser utses och entledigas
Egen förvaltning av en stiftelse föreligger när en eller flera fysiska personer
har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom. Anknuten förvaltning föreligger
när förvaltningsåtagandet har gjorts av en juridisk person (se 2 kap. 2 § första
stycket stiftelselagen).
Enligt 4 kap. 1 § första stycket stiftelselagen skall en stiftelse ha minst en
revisor. Enligt andra stycket i samma paragraf utses och entledigas revisor i en
stiftelse med egen förvaltning av styrelsen, om inte annat föreskrivs i
stiftelseförordnandet. När det gäller stiftelser med anknuten förvaltning anges
i tredje stycket att om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, revisor
utses och entledigas av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, om
förvaltaren är en statlig myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
I förarbetena till stiftelselagen (se prop. 1993/94:9 s. 79) anfördes det när
det gäller revision av stiftelser bl.a. att en komplikation beträffande
stiftelser med egen förvaltning är att det inte finns något annat organ för
stiftelsen än styrelsen som kan utse revisor. Det ansågs visserligen vara
principiellt olämpligt att de som skall granskas själva utser granskare. Det
konstaterades emellertid att det i praktiken knappast fanns något annat
alternativ än att lägga uppgiften på styrelsen i dessa fall. Av kostnadsskäl
ansågs det inte heller vara lämpligt att låta tillsynsmyndigheten utse
revisorer. Vidare anfördes det att man också fick ta hänsyn till att revisorn,
så snart det inte är fråga om en avkastningsstiftelse med tillgångar till ett
värde mindre än tio basbelopp, skall vara kvalificerad revisor (se 4 kap. 4 §
jämförd med 3 kap. 2 § stiftelselagen). Den årsredovisning som dessa stiftelser
är skyldiga att upprätta skall dessutom i flertalet fall granskas av
tillsynsmyndigheten (se 3 kap. 11 och 12 §§ stiftelselagen). Det ansågs mot
denna bakgrund att revisorer i stiftelser bör kunna utses av styrelsen för
stiftelsen, om inte stiftaren har föreskrivit något annat.
När det gäller stiftelser med anknuten förvaltning anfördes det att det i
vissa fall går att undvika det nämnda problemet. Om inte annat har föreskrivits
i stiftelseförordnandet, kan nämligen uppgiften att utse revisorer läggas på
förvaltarens högsta beslutande organ. I fall då förvaltaren är t.ex. en ideell
förening eller en kommun uppnår man på det sättet att revisorerna utses av en
annan personkrets är den som har det yttersta ansvaret för handhavandet av
stiftelsens angelägenheter.
Uppgiften att utse revisor i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter
lades, som ovan har nämnts, på myndighetens styrelse eller chef. Skälen för
detta utvecklades inte närmare i lagstiftningens förarbeten. Det konstaterades
att i det fall att verksförordningen (1987:1100) är tillämplig på myndigheten
det av bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje stycket 2 stiftelselagen följer att
revisorn i stiftelsen utses respektive entledigas av myndighetens styrelse (se
prop. 1993/94:9 s. 153). Verksförordningen (1987:1100) har numera ersatts av en
ny verksförordning (1995:1322), som dock inte har medfört någon ändring i detta
hänseende.
5 Revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I stiftelser som förvaltas av statliga |
| myndigheter skall revisorer utses och entledigas av regeringen |
| eller den myndighet som regeringen bestämmer. |
--------------------------------------------------------------------
Riksrevisionsverkets förslag: Riksrevisionsverkets lagförslag överensstämmer
med regeringens.
Riksrevisionsverket, RRV, har motiverat förslaget och uttalat sig om dess
tillämpning på följande vis.
Staten är förvaltare för ojämförligt störst antal stiftelser. De statliga
myndigheterna förvaltar sammanlagt ca 4 000 donationsfonder.
Av stiftelselagen (1994:1220) följer att revisorer i statligt förvaltade
stiftelser inte utses och entledigas av regeringen eller av Riksrevisionsverket
utan av styrelsen eller chefen för den myndighet som förvaltar stiftelsen.
Skälet till detta är enligt RRV:s mening att regeringen inte har betraktats som
förvaltarens högsta beslutande organ. När det gäller stiftelser som förvaltas av
statliga myndigheter har önskemålet att revisorerna skall utses av en annan
personkrets än den som har det yttersta ansvaret för stiftelsens angelägenheter
alltså inte tillgodosetts.
RRV har menat att denna ordning inte är tillfredsställande. Det är
principiellt olämpligt att „de som granskas också utser granskarna„. Detta
gäller oavsett om förvaltaren är en statlig myndighet eller t.ex. en bank eller
en kommun.
Enligt RRV talar därför principiella skäl för att regeringen bör utse
revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter. Som ytterligare
ett skäl för detta har RRV hänvisat till stiftelselagens skadeståndsregler:
Enligt stiftelselagen blir förvaltaren skadeståndsskyldig, om han orsakar skada
för stiftelsen genom uppsåt eller oaktsamhet när uppdraget fullgörs (se 5 kap. 1
§ stiftelselagen). I fall då en myndighet förvaltar en stiftelse är det
myndigheten, dvs. ytterst staten, som i sådant fall blir skadeståndsskyldig.
RRV har vidare gjort gällande att praktiska skäl talar för att regeringen inom
de flesta områden bör delegera uppgiften att utse och entlediga revisorer till
RRV.
RRV har härvid hänvisat till den viktiga funktion som revisionen har att fylla
i kontrollsystemet. Enligt RRV kan revisionen delvis ersätta det behov av
tillsyn över stiftelserna som nu tillgodoses genom länsstyrelserna. Ett stort
antal av de stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter - och som därmed är
undantagna från de centrala bestämmelserna om tillsyn i 9 kap. 3-5 §§
stiftelselagen - har emellertid en förmögenhet på mindre än tio basbelopp och
behöver därför inte ha någon kvalificerad revisor (se 4 kap. 4 § jämförd med 3
kap. 2 § stiftelselagen). Enligt RRV är det därför angeläget att RRV utser
revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter.
RRV har även hävdat att en sådan ordning skulle göra det möjligt för RRV att
på ett effektivt sätt komplettera länsstyrelsens tillsyn. Enligt sin instruktion
skall RRV nämligen granska effektiviteten i den statliga förvaltningen, dvs.
alla uppgifter som myndigheterna har inklusive förvaltningen av stiftelser (se 2
§ 1 förordningen, 1988:80, med instruktion för Riksrevisionsverket). RRV:s
årliga revision och förvaltningsuttalande omfattar också hela myndighetens
verksamhet.
RRV har särskilt framhållit att en statlig myndighet som förvaltar en
stiftelse enligt nuvarande regler har rätt att utse ett privat bolag som
revisor. Det innebär en överlappning mellan RRV:s och denne revisors uppgifter.
Detta är enligt RRV onödigt.
RRV har hävdat att även andra effektivitetsskäl talar för att en revisor vid
RRV normalt bör utses som revisor för de stiftelser som förvaltas av statliga
myndigheter. RRV har härvid hänvisat till att RRV är central förvaltningsmyndig-
het för statlig revision och redovisning. Enligt sin instruktion skall RRV utse
revisorer i bolag och stiftelser som verket skall granska i enlighet med vad som
anges i bolagsordning, stadgar eller särskilt beslut (se 2 § 5 förordningen,
1988:80, med instruktion för Riksrevisionsverket). RRV har för närvarande utsett
revisorer i närmare 200 bolag och stiftelser. RRV har också auktoriserade
revisorer anställda.
Skälen för att en revisor vid RRV skall utses till revisor för statligt
förvaltade stiftelser är enligt RRV särskilt starka då stiftelsens ändamål
ligger inom ramen för den förvaltande myndighetens uppgifter och då det är samma
personal som svarar för både myndighetens och stiftelsens löpande bokföring och
årsredovisning. Det är enligt RRV inte ovanligt att en myndighet finansierar
projekt med både anslagsmedel och medel från en stiftelse som myndigheten
förvaltar. I sådana fall av blandfinansiering skulle granskningsarbetet
underlättas, om en och samma revisor granskade både myndigheten och stiftelsen.
RRV har menat att granskningen av stiftelserna skulle kunna ske med RRV:s egen
personal och genom en samlad upphandling av revisorstjänster. Alternativet är,
enligt RRV, att uppgiften att utse revisorer sprids ut på ett stort antal
myndigheter som inte har erfarenhet av att upphandla revisorer.
Den föreslagna lagändringen skulle, enligt RRV, sannolikt leda till lägre
kostnader för revisionen och till en förenklad administration när revisorer
utses och säkerställa att revisionen genomförs på ett opartiskt och kompetent
sätt i de aktuella stiftelserna. Kontrollen av att stiftelsernas medel används
på ett effektivt sätt och i enlighet med stiftarens föreskrifter skulle
förbättras.
Remissinstanserna: Ett övervägande antal av remissinstanserna har tillstyrkt
RRV:s förslag. Några har avstyrkt förslaget, däribland Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Kammarkollegiet, Lunds
universitet, Umeå universitet, Utredningen om förvaltning av universitetens
donationskapital (U 1995:11) och Svenska Revisorssamfundet SRS. Andra, såsom
Stiftelsen Nordiska museet, Uppsala universitet och Föreningen Auktoriserade
revisorer FAR, har uttalat förståelse för förslaget men har påpekat att det är
viktigt att konkurrensen upprätthålls när revisorstjänsterna upphandlas. Flera
remissinstanser har mot den bakgrunden ifrågasatt om delegation bör ske till
RRV. Även Riksantikvarieämbetet har påpekat att det inte är självklart att det
alltid är RRV som på regeringens bemyndigande skall utse revisor; i fråga om
stiftelser med mycket litet kapital skulle myndighetens chef kunna få en sådan
delegation. Revisorsnämnden har förklarat att den inte kommer att medverka till
att dispenser ges för att RRV skall kunna anställa de auktoriserade revisorer
som kan krävas för att delegationsordningen skall kunna genomföras. Uppsala
universitet har ansett att den förvaltande myndigheten bör ha rätt att utse
ytterligare en revisor för att granska förvaltningen av stiftelsemedlen vid
sidan av den som enligt förslaget skall utses av RRV.
Skälen för regeringens förslag: Om stiftelseförordnandet innehåller
föreskrifter om hur revisor skall utses, gäller dessa. Sådana föreskrifter finns
bl.a. i en del stiftelser som bildats av staten. I andra fall, t.ex. i fråga om
enskilda donationsstiftelser som förvaltas av staten, innebär emellertid
gällande ordning ofta att revisorerna utses av samma personer som är ansvariga
för stiftelsens förvaltning. Detta innebär ett avsteg från principen att den som
skall granskas (stiftelsens förvaltare) inte själv bör utse granskare. Sådana
avsteg bör enligt regeringens mening göras endast om revisor inte kan utses och
entledigas på något annat sätt. Principen har visserligen genombrutits såvitt
gäller stiftelser med egen förvaltning. I de fallen har det emellertid inte
funnits något tillfredsställande alternativ. När det gäller stiftelser som
förvaltas av statliga myndigheter bör principen upprätthållas. Från principiell
synpunkt är det därför enligt regeringens mening önskvärt att någon annan än
styrelsen eller chefen för den myndighet som förvaltar en stiftelse utser och
entledigar revisor i stiftelsen. Regeringen har också uppfattningen att det från
principiell synpunkt är önskvärt att denna uppgift läggs på regeringen eller på
någon annan myndighet som regeringen utser för uppgiften.
Givetvis måste det också beaktas vilka praktiska förutsättningar som finns för
en sådan ordning. Härvid blir det självfallet av betydelse vilken myndighet som
i praktiken skall ha hand om att utse och entlediga revisorer och hur det kan
antas komma att påverka valet av de personer som bör komma i fråga som revisorer
i stiftelserna.
RRV har ansett att uppgiften att utse och entlediga revisorer normalt bör
delegeras till RRV. Åtskilliga remissinstanser har ifrågasatt om detta är
lämpligt.
Regeringen vill i denna del framhålla att RRV måste anses väl lämpat att
ansvara för utseende och entledigande av revisorer i de stiftelser som förvaltas
av statliga myndigheter. Att ge RRV ett sådant ansvar skulle i många fall kunna
innebära samordnings- och effektivitetsvinster. Det finns visserligen - såsom
bl.a. länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit - viktiga skillnader mellan
myndighetsrevision och stiftelserevision, vilket begränsar
effektivitetsvinsterna av att en och samma revisor granskar såväl den
förvaltande myndigheten som stiftelsen. Som RRV har påpekat är det emellertid
uppenbart att en sådan ordning kan underlätta granskningen, t.ex. i sådana fall
då en myndighet finansierar projekt både med myndighetsmedel och med
stiftelsemedel.
Några remissinstanser har anfört principiella betänkligheter mot att samma
revisor granskar både myndigheten och den stiftelse som myndigheten förvaltar.
Givetvis får revisor inte utses så att stiftelselagens bestämmelser om
revisorsjäv därigenom åsidosätts (se 4 kap. 6 § stiftelselagen). Så skulle
t.ex. kunna vara fallet om myndighetsrevisorn biträtt vid förandet av
stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller
stiftelsens kontroll däröver, liksom om revisorn är verksam i samma företag som
den som yrkesmässigt biträder stiftelsen vid grundbokföringen m.m. eller vid
stiftelsens förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver (se 4
kap. 6 § första stycket 4 respektive 6). Det förhållandet att en person verkar
som revisor i myndigheten torde däremot inte annat än undantagsvis göra honom
eller henne olämplig som revisor i en av myndigheten förvaltad stiftelse. Det
förhållandet att myndighetens intressen i det enskilda fallet kan strida mot
stiftelsens kan enligt regeringens mening inte utan vidare medföra att den som
är revisor i myndigheten inte får vara revisor i stiftelsen. Det bör kunna
avgöras från fall till fall om revisorns anknytning till myndigheten utgör
sådant jäv att han eller hon är förhindrad att vara revisor i stiftelsen.
Regeringen vill emellertid samtidigt framhålla att det givetvis beror på
förhållandena i det enskilda fallet om det är möjligt eller ens önskvärt att
samma person granskar både myndigheten och stiftelsen. I det sammanhanget måste
också beaktas de särskilda krav på auktorisation eller godkännande som gäller
för vissa revisorer i stiftelser. Dessa krav kan ibland medföra att myndighets-
revisorn, i de fall denne inte är auktoriserad eller godkänd revisor, inte kan
vara revisor också i stiftelsen. Revisorsnämnden har anmärkt att den inte avser
att ändra sin praxis i ärenden om dispens från de i revisorslagen (1995:528)
uppställda kraven för auktorisation eller godkännande av revisor. Inte heller
regeringen anser att en förändring av denna praxis i aktuellt avseende är
önskvärd.
Det kan vidare förekomma fall då regeringen lämpligen själv bör utse eller
entlediga revisor i stället för att delegera denna uppgift till RRV eller till
någon annan myndighet. I fall då en stiftelses kapital är mycket litet kan det
vara lämpligt att uppgiften att utse och entlediga revisor i stället ges till
den förvaltande myndighetens ledning. I vilken utsträckning delegation bör ske
till annan myndighet än RRV måste bedömas från fall till fall och bör därför
inte regleras i lag.
Sammanfattningsvis finner därför regeringen att det i många fall skulle vara
ändamålsenligt, om RRV hade en samordnande roll i frågor om att utse och
entlediga revisorer i stiftelser av det aktuella slaget. Regeringen anser
emellertid inte att ett bemyndigande till RRV bör vara generellt. Bl.a. bör
mindre stiftelser - företrädesvis sådana med en förmögenhet som understiger tio
basbelopp - (jfr. 3 kap. 2 § och 4 kap. 4 § stiftelselagen) undantas från ett
framtida bemyndigande till RRV. I sådana fall bör delegation i stället kunna ges
till den förvaltande myndigheten.
De praktiska fördelarna med att låta RRV ha hand om att utse och entlediga
revisorer i av staten förvaltade stiftelser blir i någon mån också beroende av
om RRV, när myndigheten anförtros denna uppgift, bör utse sina egna anställda
till revisorer. Flera remissinstanser har haft kritiska synpunkter på detta.
Regeringen vill för sin del inte förorda en ordning där RRV regelmässigt utser
sina egna revisorer till revisorer i de statligt förvaltade stiftelserna. Redan
det förhållandet att - såsom nyss har nämnts - stiftelselagen ställer vissa krav
på att revisorerna är auktoriserade eller godkända förhindrar detta. Till detta
kommer att en ordning där RRV eller någon annan myndighet utser revisor inte får
leda till att konkurrensen på revisorsmarknaden sätts ur spel. Regeringen vill
också framhålla att RRV:s revisorer mottar dessa uppdrag i egenskap av
privatpersoner och inte i egenskap av statsanställda; RRV kan inte utses till
revisor enligt stiftelselagens bestämmelser eftersom RRV är en myndighet. Med
hänsyn härtill anser regeringen att, när RRV utser revisorer, RRV inte bör utse
sina egna revisorer annat än när det finns särskild anledning för detta,
nämligen i fall då det är lämpligt att ta till vara dessa revisorers särskilda
erfarenhet och kompetens när det gäller revision av statlig verksamhet.
Regeringen avser att låta denna begränsning komma till uttryck i framtida
bemyndigande. I övrigt bör revisorstjänster upphandlas externt. Som flera
remissinstanser har påpekat är det viktigt att konkurrensen upprätthålls vid
upphandlingen av revisorstjänster. Det får givetvis förutsättas att gällande
bestämmelser om offentlig upphandling följs i detta sammanhang.
Av det nu anförda framgår att en bestämmelse om att revisorer i statligt
förvaltade stiftelser skall utses och entledigas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer enligt regeringens mening inte bör användas
för att ge RRV en generell delegation att utse och entlediga revisorer i alla
sådana stiftelser. En bestämmelse som lägger uppgiften att utse revisorer i
statligt förvaltade stiftelser på regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer skulle emellertid ge bättre förutsättningar för en effektiv och
samordnad revision av stiftelserna.
Både principiella och praktiska skäl talar således för att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer bör utse och entlediga revisorer i
stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter. Detta föranleder en ändring av
4 kap. 1 § tredje stycket 2 stiftelselagen.
Regeringen anser i likhet med RRV att det är onödigt att två olika
revisionsorgan granskar en stiftelse. Regeringen kan därför inte förorda det
förslag som framlagts av en remissinstans om att myndigheten skall få utse en
revisor vid sidan av den som utses av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Inget torde emellertid hindra att det i ett
stiftelseförordnande föreskrivs t.ex. att även den förvaltande myndigheten skall
utse en revisor.
6 Revisorer i stiftelser som förvaltas av institut som står under Finansin-
spektionens tillsyn
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det bör inte göras någon ändring i reglerna|
| för hur revisorer i sådana stiftelser som förvaltas av institut |
| som står under Finansinspektionens tillsyn utses. |
--------------------------------------------------------------------
Svenska Bankföreningens förslag: Bankföreningen har föreslagit att om ett
institut som står under Finansinspektionens tillsyn är förvaltare för en
stiftelse, revisor för stiftelsen skall utses och entledigas av styrelsen för
institutet.
Förslaget innehåller i huvudsak följande.
Bestämmelsen om att revisor vid anknuten förvaltning skall utses och
entledigas av förvaltarens högsta beslutande organ får till följd att det är
bankens bolagsstämma som skall utse och entlediga revisorer i de stiftelser som
förvaltas av banker. Bankföreningens medlemsbanker förvaltar uppskattningsvis
cirka 1 000 stiftelser, i vilka bolagsstämman således är skyldig att utse och
entlediga revisorer. För bankerna är det en högst främmande tanke att frågor om
att utse eller entlediga av revisorer i stiftelser skall tas upp vid en
bolagsstämma. Denna ordning medför en onödig och fördyrande administration utan
motsvarande nytta eller skydd vare sig för stiftaren eller för destinatärerna.
Att revisor utses och entledigas av bankens bolagsstämma innebär inte något
skydd mot att kapitalet inte förvaltas på ett osäkert eller otillfredsställande
sätt eller i strid mot stiftelsens ändamål. Bankerna står under tillsyn av
Finansinspektionen. En bank skall ha ett bundet eget kapital när verksamheten
påbörjas som motsvarar minst fem miljoner ecu. Dessa förhållanden innebär att
det är väl sörjt för att bankerna har sådana resurser och bedriver sin
verksamhet så att den trygghet som 4 kap. 1 § tredje stycket 1 stiftelselagen
avser att garantera, kan säkerställas genom en annan och enklare reglering.
Mot bakgrund av intresset av banksekretess kan det också ifrågasättas om det
är lämpligt att banken inför bolagstämman presenterar kompletta „listor„ på
stiftelser i vilka revisorer skall utses eller entledigas. Sådana listor kan
liknas vid en lista på vilka som är kunder i banken.
Det förhållandet att stiftelselagen redan har trätt i kraft har visserligen
inneburit att bankerna redan i ett antal fall har varit tvungna att tillämpa de
angivna reglerna i ett antal stiftelser. Detta bör ändå inte hindra att reglerna
ändras på angivet sätt. Det kommer nämligen efter hand att uppkomma behov av att
utse nya revisorer (jfr 8 § fjärde stycket lagen [1994:1221] om införande av
stiftelselagen [1994:1220]). Det finns dessutom ett stort antal stiftelser som
förvaltas av banker och i vilka revisor ännu inte är utsedd. Det finns också
stiftelser som enligt stiftelselagen skall ha en auktoriserad eller godkänd
revisor men som ännu inte har detta.
En annan nackdel med den gällande ordningen är att banken måste kalla till
extra bolagsstämma, om det blir aktuellt att entlediga revisorer under tiden
mellan de ordinarie stämmorna. Entledigande av revisorer kan bli aktuellt bl.a.
av den anledningen att banken eller en revisionsbyrå säger upp ett etablerat
samarbete.
Det skydd som den aktuella bestämmelsen avser att ge kan uppnås genom att
uppgiften att utse och entlediga revisor ges till bankens styrelse i stället för
till bolagsstämman. Genom det uppnås även i detta avseende balans mellan
stiftelser med egen förvaltning och stiftelser med anknuten förvaltning. Om
styrelsen ges uppgiften att utse och entlediga revisor, garanteras en
ansvarsfull handläggning av frågan. I första hand bör dock frågan om att utse
revisor delegeras till de experter som normalt handlägger dessa frågor i
bankerna eller i andra hand ges till regionbankchef eller motsvarande.
Mot denna bakgrund föreslås att till 4 kap. 1 § stiftelselagen läggs ett nytt
stycke av följande lydelse: „Om ett institut som står under Finansinspektionens
tillsyn är förvaltare, utses och entledigas revisor av styrelsen för
institutet.„
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, Kammarrätten i
Sundsvall, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Finansinspektionen, Bokföringsnämnden,
Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund har tillstyrkt Bankföreningens
förslag. Lunds universitet har anfört att 4 kap. 1 § stiftelselagen bör ses över
i sin helhet och att beslut om utseende av revisorer bör läggas på en rimlig
nivå.
Förslaget har avstyrkts av Göta hovrätt, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Riksrevisionsverket, Kammarkollegiet och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR.
Kammarkollegiet har föreslagit en allmän regel av innebörd att förvaltaren vid
anknuten förvaltning skall ha uppgiften att utse och entlediga stiftelsens
revisor. FAR har ansett att uppgiften att utse revisorer i stiftelser med
anknuten förvaltning bör kunna hänskjutas till länsstyrelsen eller, när det
gäller institut som står under tillsyn av Finansinspektionen, möjligen till
inspektionen.
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje stycket 1
stiftelselagen om att revisor skall utses och entledigas av förvaltarens högsta
beslutande organ syftar, som tidigare har nämnts, till att undvika att den som
skall granskas (stiftelsens förvaltare) själv utser granskare. Ett avsteg från
den principen bör såsom regeringen tidigare har framhållit göras endast om
revisor inte kan utses på något annat sätt. När det gäller revisorer i
stiftelser som förvaltas av banker kan principen emellertid upprätthållas på det
sätt som sker i dag, dvs. genom att revisor utses av bolagsstämman. Det för-
hållandet att förvaltarna i dessa står under Finansinspektionens tillsyn utgör
inte anledning att avvika från principen.
Det kan naturligtvis ibland framstå som en omständlig ordning att behandla
frågor om att utse och entlediga stiftelserevisorer på en banks bolagsstämma.
Problemet med att behandla frågor av detta slag på bolagsstämman torde dock inte
vara särskilt stort. Inte ens i de största bankerna torde dessa ärenden ta mer
än en obetydlig del av stämmans tid i anspråk.
Vissa sakliga skäl talar också för att frågan om att utse revisorer handhas
just av stämman. Det är stämman som skall pröva frågan om ansvarsfrihet för
styrelsen. Om förvaltningen av stiftelsen missköts, kan det leda till
skadeståndsskyldighet för banken, något som kan påverka frågan om ansvarsfrihet
för styrelsen. Mot den bakgrunden är det naturligt att stämman ges möjlighet att
utöva inflytande på revisorsvalet.
Om en bank förvaltar en stiftelse, utgör banken ett stiftelseorgan. Mot den
bakgrunden kan stiftelsen inte anses som bankens „kund„ i egentlig mening. Den
nuvarande ordningen kan därför inte sägas gå ut över banksekretessen.
Det bör med en rimlig grad av planering kunna tillses att frågor om att utse
och entlediga revisorer i de flesta fall blir aktuella enbart i samband med
ordinarie bolagstämma. Det kan givetvis inte helt undvikas att sådana frågor
ändå uppkommer mellan de ordinarie stämmorna. I viss mån kan olägenheterna med
detta dock undvikas genom att revisorssuppleanter utses (se 4 kap. 2 §
stiftelselagen) i de fall då stiftelseförordnandet inte förbjuder detta.
Mot denna bakgrund finner regeringen inte skäl att föreslå en lagändring i
enlighet med Bankföreningens framställan.
Ett par remissinstanser har föreslagit lagändringar som går längre än vad
Bankföreningen har föreslagit. Det finns inte anledning att ta ställning till
förslagen i detta ärende. Regeringen konstaterar dock att förslagen inte har sin
grund i några konkret påvisade missförhållanden. Det finns därför anledning att
avvakta erfarenheterna av lagens tillämpning innan ändringar övervägs.
7 Kostnader
Oavsett vem som utser revisor i en stiftelse, har revisorn rätt att av
stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag (se 4 kap. 16 § stiftelselagen).
Någon nämnvärd påverkan på statsfinanserna torde den nu föreslagna
lagändringen inte få.
8 Ikraftträdande m.m.
Den föreslagna lagändringen bör kunna träda i kraft den 1 januari 1997.
Den som enligt nuvarande regler har utsetts till revisor i en stiftelse som
förvaltas av en statlig myndighet, bör givetvis behålla sitt uppdrag efter
ikraftträdandet till dess att tiden för revisorsuppdraget har gått ut eller, vid
tillsvidareförordnande, till dess att revisorn entledigats. Någon särskild
bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.
9 Författningskommentar
4 kap. 1 §
En stiftelse skall ha minst en revisor.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
2. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om förvaltaren är
en statlig myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
Enligt paragrafens nya lydelse skall revisor i stiftelser som förvaltas av
statliga myndigheter, i fortsättningen utses och entledigas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. Det kan förekomma fall då regeringen
lämpligen själv bör utse eller entlediga revisor. I fall då en stiftelses
kapital är mycket litet kan det vara lämpligt att uppgiften att utse och
entlediga revisor i stället bör ges till myndighetens ledning.
I 4 kap. 3 § och 6 § stiftelselagen finns bestämmelser om vem som får vara
revisor i en stiftelse.
Såsom har berörts i avsnitt 5 måste det förutsättas att allmänna regler om
upphandling följs i ärenden om utseende av revisor. Den revisorskompetens som
finns vid olika slag av revisionsbyråer bör tas till vara.
Förteckning över remissinstanser rörande Riksrevisionsverkets förslag till
ändring av reglerna om revision av stiftelser som förvaltas av statliga
myndigheter (dnr Ju96/1006).
Remissyttrande har avgetts av Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Kammarkollegiet, Revisorsnämnden, Lunds universitet, Uppsala
universitet, Stockholms universitet, Linköpings universitet, Umeå universitet,
Göteborgs universitet, Kungliga Tekniska högskolan, Sveriges
lantbruksuniversitet SLU, Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län, Statens
konstmuseer, Stiftelsen Nordiska museet, Tomtebodaskolans resurscenter för
synskadade TRC, Kriminalvårdsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Utredningen om
förvaltning av universitetens donationskapital (U 1995:11), Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorssamfundet SRS.
Förteckning över remissinstanser rörande Svenska
Bankföreningens framställning om ändring i stiftel-
selagen (1994:1220) såvitt gäller utseende av revisor
i stiftelser med anknuten förvaltning (dnr Ju95/4778).
Remissyttrande har avgetts av Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Kammarkollegiet,
Riksrevisionsverket, Finansinspektionen, Bokföringsnämnden, Juridiska fakulteten
vid Lunds universitet, Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR och Revisorsnämnden.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha
följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
1 §
En stiftelse skall ha minst en revisor.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.
Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av
1. förvaltarens högsta beslutande organ,
--------------------------------------------------------------------
2. styrelsen om det finns en 2. regeringen eller den
styrelse och annars av myndighet som regeringen
myndighetens chef, om bestämmer, om förvaltaren är en
förvaltaren är en statlig statlig myndighet, eller
myndighet, eller
3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-09
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i stiftelselagen (1994:1220).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Sundberg.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 12 september 1996.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Messing