Post 6354 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:50 ·
Hämta Doc ·
På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle
Ansvarig myndighet: Miljödepartementet
Dokument: Skr. 50
Regeringens skrivelse
1996/97:50
På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle
Skr.
1996/97:50
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 23 januari 1997
Göran Persson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I denna skrivelse beskrivs regeringens arbete under år 1996 med omställningen
till ett ekologiskt hållbart samhälle med vissa framåtblickar (Avsnitt I och
II). En viktig del är att tydliggöra de olika samhällssektorernas ansvar för
hushållningen med naturresurser och för att integrera miljöhänsyn i sin
verksamhet. Skrivelsen skall ses som en lägesbeskrivning av regeringens pågående
arbete med att ta fram miljöstrategier för ett antal olika samhällssektorer, där
ett antal förslag kommer att lämnas under år 1997 och år 1998. Regeringen har
också nyligen tillsatt en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling
OECD har gjort en ingående översyn av Sveriges miljöarbete. Som svar på OECD:s
rekommendationer presenteras i avsnitt III ett antal åtgärder.
I bilaga 1 redovisas en sammanfattning av Statens kärnkraftsinspektions och
Statens strålskyddsinstituts årliga rapport till regeringen över säkerhets- och
skyddsläget vid de svenska kärnkraftverken.
Innehållsförteckning
I EN POLITIK FÖR EN EKOLOGISKT
HÅLLBAR UTVECKLING 3
II SAMHÄLLSSEKTORERNA OCH MILJÖN 6
1. Ekonomisk tillväxt och miljö 6
2. Kommunikationer 11
3. Jordbruk 19
4. Fiske 24
5. Skogsbruk 27
6. Rennäring 31
7. Energi 33
8. Varuproduktion 37
9. Konsumentfrågor 49
10. Samhällsplanering . 51
11. Byggande och bostäder 55
12. Försvaret 58
13. Arbetsmarknadspolitisk sektor 62
14. Utbildning, forskning och utveckling 65
15. Kultur 71
16. Lokalt och regionalt miljöarbete 74
17. Internationellt miljösamarbete 76
18. Internationellt utvecklingssamarbete 85
19. Handel och miljö 88
20. Miljöledningssystem inom statsförvaltningen 90
21. Ny miljölagstiftning 90
III ÅTGÄRDER AVSEENDE OECD:s
REKOMMENDATIONER 92
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 113
Bilaga 1
Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1995-96
Bilaga 2
Aktiviteter med inriktning eller påverkan på
Ekologiskt hållbar utveckling
I EN POLITIK FÖR EN EKOLOGISKT HÅLLBAR UTVECKLING
Regeringsförklaringen av den 17 september 1996 framhåller att "Sverige skall
vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att
skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Välståndet skall byggas på en
effektivare användning av naturresurserna - energi, vatten, råvaror."
Regeringsförklaringen säger dessutom bl.a. att "Statsför-valtningens miljöarbete
skall utvecklas till ett föredöme".
De gångna 25 årens miljövårdsarbete har inneburit att den fortgående
miljöförstöringen i vårt land har bromsats upp och i viktiga avseenden vänts.
Industriutsläppen fortsätter att minska och avfallet nyttiggörs i allt större
utsträckning. Luft och vatten är betydligt renare. Våra bestånd av havsörnar,
sälar och uttrar återhämtar sig. Den direkta miljöpåverkan från industriell
verksamhet är nu ett mindre allvarligt hot för vår svenska miljö, även om
betydande risker kvarstår bl.a. vid spridningen av vissa miljöfarliga
kemikalier.
Hushållningen med naturresurser har förbättrats. Vattenanvändningen har
minskat kraftigt sedan 1960-talet. Energianvändningen har varit i stort sett
konstant sedan mitten av 1970-talet samtidigt som produktionen har växt. Den
uppvärmda ytan i bostäder och lokaler har ökat med nära 40%. Kretslopp sluts och
återbruket av resurser ökar.
På det nationella planet fokuseras arbetet allt mer på de diffusa utsläppen
och på miljöpåverkan från varor och från ämnen som är spridda och har långsiktig
påverkan.
Politiken för hållbar utveckling kommer också i allt högre grad att utformas
inom ramen för EU-samarbetet, gemensamt med övriga EU-länder. Flera av de
miljöproblem vi har i Sverige orsakas till betydande del av utsläpp och nedfall
från Europa norr om Alperna och Karpaterna. Fortsatta åtgärder för att minska
utsläppen och spridningen av föroreningar i ett nordeuropeiskt perspektiv är
därför viktiga för att skydda den svenska miljön. Arbetet inom EU är en mycket
viktig del i detta. Därvid kan våra erfarenheter vara till stor hjälp. Sveriges
miljöarbete i EU under år 1996 redovisas närmare i regeringens skrivelse om
arbetet i EU.
I ett globalt perspektiv är det emellertid fortfarande långt kvar innan vårt
samhälle är i balans med de förutsättningar som naturen och jordens resurser kan
tillhandahålla. De globala klimatförändringarna, hotet mot ozonskiktet,
spridningen av miljöfarliga ämnen, hoten mot den biologiska mångfalden,
försurningen av vatten- och markområden, övergödningen av haven och en ojämn
fördelning av jordens resurser är några exempel på akuta problem. Allt tydligare
framstår det att grunden till miljö-problemen ligger i vår bristande förmåga att
hushålla med och rätt använda våra naturresurser.
Ett ekologiskt hållbart samhälle är ett samhälle där mänsklig verksam-het inte
skadar hälsa, klimat eller ekosystem. Det är ett samhälle som är inriktat på
förnybara resurser och som hushållar med de resurser som står till buds så att
de räcker åt alla, i dag och i framtiden.
Detta speglas i Brundtlandkommissionens definition av hållbar utveck-ling som
en utveckling där dagens generation kan tillgodose sina behov utan att försvåra
för morgondagens generationer att tillgodose sina.
Riodeklarationen betonar också att en hållbar utveckling, förutom att vara
anpassad till ekologiska ramar också måste innefatta ekonomisk tillväxt, social
välfärd, sysselsättning och kulturell identitet. Detta breda perspektiv gäller i
särskild grad för utvecklingsländerna. För de redan rika länderna har uppgiften
att begränsa den alltför stora miljöbelastningen och konsumtionen en särskild
tyngd. Teknisk utveckling med ekologiskt hållbar profil, anpassning av
livsstilar och förstärkt fördelningspolitik är viktiga instrument för en hållbar
utveckling. Regeringens första uppdrag efter
valet år 1994 var ekonomin. Statens finanser är på väg att bringas i balans.
Saneringen av de offentliga finanserna måste fullföljas för att insatser inom
andra områden skall vara hållbara. Denna utgångspunkt är nödvändig för att skapa
långsiktig hållbarhet, och inte bara kortsiktiga lösningar.
En väsentlig uppgift är nu att utforma en politik för ekologisk ut-hållighet.
En ekologiskt hållbar utveckling innebär betydligt mer än traditionell
miljövård. Det är att väva in miljö och resurshushållning tidigt i olika beslut
och handlingsprogram. Det är att skapa en tillväxt som bygger på ekologiska
hänsyn. Det är att handla långsiktigt.
En förutsättning för omställningen är att miljöhänsyn och resurshus-hållning
integreras i alla samhällsprocesser. De olika samhällssektorerna måste
därför ta ett ökat ansvar. Däri ligger både att följa sektorns miljö-påverkan
och resursanvändning och att utforma olika åtgärder så att de vid sidan om sitt
huvudsyfte aktivt bidrar till att minska belastningen på miljön och förbättra
hushållningen med naturresurserna. Det gäller att formulera konkreta mål för
verksamheterna även i fråga om ekologisk hållbarhet och kontinuerligt följa upp
resultaten.
Vissa statliga myndigheter har därutöver ett särskilt sektorsansvar som
innebär att mer aktivt påverka alla sektorns samhällsaktörer att utveckla sitt
arbete i riktning mot hållbar utveckling. Dit hör bl.a. trafikverken och verk
med anknytning till näringslivet och areella näringar.
I de närmaste årens politik måste därför kraven på hållbar utveckling prägla
såväl samhällsplaneringen som konkreta åtgärder i sektorer som
energianvändning/försörjning, jord- och skogsbruk, transporter, bostads- och
lokalförsörjning m.m. Dessa avser att främja tillväxten och sysselsättningen.
Samtidigt skapas förutsättningar för en hemmamarknad för näringlivets
utveckling.
Miljö- och utvecklingsfrågorna påverkas i allt högre grad av vad som sker i
omvärlden. Därför krävs att Sverige fortsatt intar en aktiv och pådrivande roll
inom det globala och regionala miljö- och utvecklingssamarbetet. Särskilt
viktigt är den internationella uppföljningen av Riokonferensen,
klimatförhandlingarna, EU:s regeringskonferens, östländernas miljöanpassning som
ett led i tillnärmningsprocessen till EU, EU:s försurningsstrategi, Östersjö-
och Östeuropasamarbetet samt den s.k. Environment for Europe-processen.
Framgång i det internationella arbetet förutsätter att Sverige bedriver en
egen kraftfull politik för ekologiskt hållbar utveckling. Regeringsför-
klaringarna från den nuvarande regeringen anger också tydligt en sådan ambition.
Steget från miljöpolitik till en bredare politik för ekologiskt hållbar
utveckling tillsammans med regeringens ambitioner gör att de nu gällande målen
inte täcker fältet och att de insatta åtgärderna är otill-räckliga.
Utöver ett antal pågående utredningar (se bilaga 2) har regeringen till-satt
en särskild delegation för ekologiskt hållbar utveckling inom rege-ringskansliet
med två huvuduppgifter. Den skall utveckla en för samhälls-sektorerna gemensam
plattform med en sammanhängande målstruktur som innefattar såväl miljömål som
mål för användning av och försörjning med naturresurser. Delegationen skall
vidare utveckla de första stegen i ett brett och långsiktigt investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet och ökad sysselsättning. Avsikten är att ramarna för
detta program skall läggas fast i vårpropositionen 1997. En samlad politik för
ekologisk håll-barhet kommer att presenteras i sina huvuddrag i anslutning till
budget-propositionen i september 1997. Konkreta åtgärder kommer även att
presenteras i särskilda propositioner. Bl.a. planeras en energiproposition till
våren 1997 och en miljöproposition våren 1998.
Naturvårdsverket har redovisat de nu gällande miljömålen och i vilken grad de
uppnåtts i en rapport (4646:1996). Av sammanlagt ca 170 olika beslutade mål har
ca 90 följts upp. Hälften av dessa har nåtts eller kommer att nås medan läget i
övrigt visar betydande gap mellan mål och verklighet. Mot den bakgrunden arbetar
Naturvårdsverket och Agenda 21-kommittén med en fördjupad översyn av miljömålen
och förslag till delmål för 20-hundratalet. De nya målen skall bidra till en
höjd ambitionsnivå i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Resultatet
kommer att redovisas i den nämnda miljöpropositionen.
II SAMHÄLLSSEKTORERNA OCH MILJÖN
Regeringen bedriver ett aktivt arbete kring ekologiskt hållbar utveckling inom
olika samhällssektorer. I det följande beskrivs nuläget inom resp. sektor,
pågående arbete i relation till gällande miljömål och utvecklingen av
miljöarbetet inom sektorn.
1. EKONOMISK TILLVÄXT OCH MILJÖ
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Den ekonomiska politiken kan |
| indirekt påverka miljön i både positiv och negativ riktning. |
| Positivt då olika typer av miljöproblem kan påverkas av t.ex. |
| skatter och negativt då enskilda delar av den ekonomiska |
| politiken som en bieffekt kan medföra ett överutnyttjande av |
| miljön och natur-resurserna. För att så långt som möjligt undvika|
| negativa miljö-effekter, är det därför viktigt att på ett tidigt|
| stadium analysera miljökonsekvenserna av de åtgärder som har |
| tydlig anknytning till miljön. Det pågår också arbete med att |
| utveckla metoder för att väga in miljövärden i |
| nationalräkenskaperna. |
| En annan mycket viktig del i den ekonomiska politiken är att |
| via skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar hänsyn|
| till miljön i sitt agerande. I många fall är skatter och avgifter|
| det mest kostnadseffektiva sättet att påverka mängden utsläpp. |
| Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda|
| miljöskatter och -avgifter och är t.ex. ett av få länder som |
| tillämpar koldioxidskatter. Avgift på kväveoxidutsläpp samt |
| skatter på svavel-utsläpp och naturgrus är andra exempel på ekono-|
| miska styrmedel inom miljöområdet. Skatteväxlingskommittén har |
| undersökt möjlig-heterna att öka miljörelateringen i |
| skattesystemet och presenterar sina slutsatser i början av år |
| 1997. |
--------------------------------------------------------------------
Ekonomisk politik och miljöpolitik
Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning, stabila
priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag av den höga
arbetslösheten. Den ekonomiska politiken skall utformas med hänsyn till
medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening. Ett
centralt mål för tillväxtpolitiken är en varaktigt hög och ekologiskt
långsiktigt hållbar tillväxt.
Under en lång period dominerad av industrialiseringen, medförde till-växten i
produktionen ofta ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad användning av
energi och andra resurser. Under de senaste decennierna har förändringar i
tillväxtmönstret, orsakade av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande,
medverkat till att luckra upp sambandet mellan produk-tionstillväxt och negativa
miljöeffekter. Det finns emellertid ett fortsatt behov av förbättringar och ökad
resurseffektivitet.
Den ekonomiska politiken påverkar individer och organisationer genom bl.a.
lagstiftning, skatter, avgifter, offentligt finansierad verksamhet och
transfereringar. Sådana åtgärder fastställer hushållens och företagens
handlingsutrymme och påverkar deras beteende genom förändrade priser och
incitament. Även om det inte är avsikten kan enskilda delar av den ekonomiska
politiken som en bieffekt medföra ett överutnyttjande av miljön och
naturresurserna. Utformningen av den ekonomiska politiken har på så sätt stor
betydelse för förutsättningarna för hållbar utveckling. Det är därför viktigt
att på ett tidigt stadium analysera och i beslutsfattandet beakta
miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknyt-ning till miljön.
BILD
Miljöpolitiken bör vara så effektiv som möjligt och ta hänsyn till
samhällsekonomiska vinster och kostnader. Miljöpolitiken bör därför ut-formas så
kostnadseffektivt som möjligt, dvs. att given miljöeffekt uppnås till så låg
kostnad som möjligt. Fler miljöinsatser blir då möjliga att genomföra och
samhällsekonomiskt lönsamma.
Miljöpolitiken bör vidare utformas på ett så konkurrensneutralt sätt som
möjligt. Genom effektiv konkurrens kan ett högt omvandlingstryck för ökad
tillväxt och sysselsättning åstadkommas till nytta för konsumenterna.
Konkurrensneutrala lösningar skapar förutsättningar att effektivt uppnå de
uppställda miljömålen. Det är angeläget att målen för de båda politik-områdena
så långt möjligt tillgodoses i förhållande till varandra.
I en svensk miljöstrategi bör också ingå att bidra till att minska globala
eller regionala miljöproblem genom åtgärder i länder där utvecklingen ännu inte
kommit lika långt som i Sverige. Det är ibland mer kostnads-effektivt att
reducera utsläppen i dessa länder än i Sverige. Ett aktivt nationellt
miljöarbete är naturligtvis också viktigt, inte minst för vår tro-värdighet när
Sverige verkar för höjd ambitionsnivå i det internationella miljösamarbetet.
Möjligheter till miljöanpassning
En väl avvägd miljöpolitik innebär att förutsättningarna för en effektiv
resursanpassning ökar. Genom att man på ett tidigt stadium tar hänsyn till
långsiktiga effekter kan viktiga misstag undvikas. Miljökvalitet är en viktig
del i människors välfärd. Det innebär att när miljövärden tydliggörs i det
ekonomiska beslutsfattandet skapas förutsättningar för en totalt sett högre
välfärd i samhället.
Ansträngningarna att integrera miljöfrågor i den ekonomiska politiken
försvåras dock i dag av att det fortfarande råder brist på informations-verktyg
för att på ett tidigt stadium väga in miljöaspekter i beslutsfattande på olika
nivåer. Miljövärden uttrycks i begränsad grad i monetära termer, och när så är
fallet är uppskattningarna ofta behäftade med osäkerheter. Denna brist på be-
slutsunderlag skapar en risk för att miljöförändringar under- eller
övervärderas i miljöpolitiken i förhållande till vad en korrekt
samhällsekonomisk bedömning skulle ge.
En politik för hållbar utveckling bör bygga på att det finns inbyggda
säkerhetsmarginaler och metoder för att på rätt beslutsnivå hantera
miljöbelastningen. Vid strukturella analyser och olika konsekvensbeskriv-ningar
och -analyser är det aktuellt att även beakta miljöaspekter. I ut-formningen av
vissa specifika ekonomisk-politiska beslut, t.ex. vid fastställandet av skatter
och subventioner med potentiella särskilda effekter på miljön, är det viktigt
att miljökonsekvensanalyser utförs. Där-emot är det svårt att genomgående göra
miljökonsekvensanalyser i utformningen av den generella ekonomiska politiken.
För det första är det svårt att kvantifiera den exakta effekten av den
ekonomiska politiken på tillväxt, strukturomvandling och resursanvändning.
Vidare råder stor osäkerhet om miljöeffekten på marginalen av ökad tillväxt
eller struktur-förändringar. Utvecklingen av gröna räkenskaper och liknande
analys-metoder är emellertid betydelsfulla i detta sammanhang.
Ekonomiska styrmedel
Idealet är att alla miljöeffekter är internaliserade i priserna genom ekono-
miska styrmedel eller annan miljöpolitik. I detta fall kommer hänsyn till miljön
automatiskt att tas när den generella ekonomiska politiken utfor-mas. Kostnaden
för den miljöskada som uppstår av en ökad ekonomisk aktivitet finns då redan
inbyggd i prissystemet. Alla ekonomins aktörer blir medvetna om och får signaler
att göra mer miljöanpassade val. En viktig aspekt för att hushållningen med
miljön skall bli så effektiv som möjligt är att miljöproblem hanteras nära den
punkt där den negativa miljöpåverkan uppstår. Träffsäkerheten blir då som
störst. Viktigt är också att alla aktörer möter samma kostnader för en given
miljöpåverkan. Miljöpolitiken är då konkurrensneutral och utsläppsminskningar
kommer att ske där det kostar minst att genomföra dem. Detta medför svårigheter
vid globala miljöproblem. Enskilda, särskilt små länder har endast begränsade
möjligheter att påverka den globala utsläppsnivån. För att få till stånd en
rättvis fördelning av utsläppsminskningarna och kostnads-effektiva åtgärder är
därför internationellt samarbete mycket viktigt. Sveriges medlemskap i EU medför
vidgade möjligheter för Sveriges arbete med de internationella miljöfrågorna.
Samtidigt är det angeläget att utforma den nationella miljöpolitiken så att
eventuella negativa effekter på t.ex. internationell konkurrenskraft och
investeringsvilja minimeras.
När det gäller valet mellan olika styrmedel är miljöskatter eller avgifter i
många fall mest kostnadseffektivt. Ytterligare en viktig fördel med miljöskatter
och -avgifter är att de skapar drivkrafter för kontinuerliga miljöförbättringar.
En reglering tvingar utsläpparna att uppfylla en given nivå, medan skatter och
avgifter ger premier för att även gå längre. Detta utgör en särskild stimulans
för teknikutveckling. Miljöskatter och -avgifter är lämpliga för utsläpp som man
inte behöver ha exakt kontroll på.
Principer om sektorsansvar bör tillämpas på ett sådant sätt att miljöproblem
åtgärdas på rätt nivå och så att kostnadseffektivitet underlättas dvs. så att
åtgärder mot en given miljöpåverkan kostar lika mycket oavsett i vilken
verksamhet den sker. Det är därmed angeläget att kostnads-nytta-resonemang förs
inte bara inom sektorerna utan även mellan dem.
Planerade och pågående åtgärder
Ett instrument för att kunna analysera tillväxtens effekter på miljön är de
miljöanpassade nationalräkenskaper som utvecklas av Konjunkturinstitutet och
Statistiska centralbyrån. Med hjälp av de modeller och metoder som utvecklas
inom detta arbete är avsikten att bättre mäta sambanden mellan ekonomisk
utveckling och belastningen på miljön, i både fysiska och ekonomiska termer. För
närvarande görs värderingar av kväveutsläpp och materialflöden. En rapport om
arbetet skall lämnas under år 1997. Ställning kan därmed tas till fortsättningen
av detta arbete i samband med de miljöpolitiska besluten år 1998. Sverige driver
också på EG-kommissionens planerade förslag om gröna räkenskaper.
Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda
miljöskatter och -avgifter. Som ett av få länder tillämpar Sverige kol-
dioxidskatt. Skatten är hög i internationell jämförelse. Det är viktigt att
observera att även skatter som inte har miljörelaterade namn kan ha
miljöstyrande effekter. Detta är fallet med energiskatten, som har liknande
styreffekter som koldioxidskatten.
Avgift på kväveoxidutsläpp samt skatter på svavelinnehåll i eldnings-olja och
naturgrus är andra ekonomiska styrmedel inom miljöområdet.
Sverige genomförde i samband med den stora skattereformen 1990-1991 en s.k.
grön skatteväxling genom att skatten på arbete reducerades i utbyte mot ökade
miljöskatter. Skatteväxlingskommittén (Fi 1994:11) har haft i uppdrag att
analysera de befintliga energi- och miljöskatternas samhällsekonomiska effekter.
Denna utvärdering skall ligga till grund för en analys av förutsättningarna för
och effekterna av olika slag av skatte-växling. Kommitténs slutbetänkande
redovisas i slutet av januari 1997. Dessutom avlämnades sex expertrapporter i
ett delbetänkande i juli 1996 (SOU 1996:117).
I de pågående energiöverläggningarna diskuteras bl.a olika styrmedel för att
öka effektiviteten i energianvändningen, vilket kan komma att leda till förslag
till förändringar i bl.a. energibeskattningen. (Se avsnitt 7 Energi.)
Det pågår för närvarande en översyn av vägtrafikens samlade beskattning
(Fi1996:11). Översynen skall koncentreras till vad som är den lämpligaste
avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i
syfte att förbättra den samlade styreffekten med avseende på trafiksäkerhet och
miljö.
Regeringen har aviserat införande av avfallsskatt. Deponiskatte-utredningen
har nyligen lämnat sitt slutbetänkande (Fi 1996:139) och lagt ett förslag om
avfallsskatt. Betänkandet är på remiss.
Koldioxidskattepropositionen (prop. 1996/97:29) innebär en fördubbling av
industrins koldioxidskatt och lättnadsregler för energiintensiv industri.
Riksdagen har ännu inte tagit ställning till propositionen eftersom EU-
institutionerna ännu granskar om förslaget är förenligt med EG-rätten.
Kommissionen hade inte några invändningar mot det svenska förslaget vad avser
statsstödsreglerna. Dessutom skall regler enligt mineralolje-direktivet
behandlas av Rådet, samt statsstödsregler enligt Kol- och stålunionen behandlas
av Kommissionen.
Inom EU pågår arbete med att utveckla ett nytt energibeskatt-ningsdirektiv,
som innebär integrering av nuvarande mineraloljedirektiv och tidigare
diskuterade energi- och koldioxidskattedirektiv.
En proposition kommer att läggas om vägavgifter för tunga fordon.
Förändringarna i beskattningen av förmånsbilar (se prop. 1996/97:19,
bet.1996/97:FiU1, rskr.1996/97:53) innebär att skatten nu har en starkare
miljöprofil genom att bensin för privat användning skall betalas av bil-
innehavaren.
Miljöskatten på inrikesflyg är inte längre något effektivt styrmedel. Dessutom
har avregleringen av den civila luftfarten gjort det allt svårare att tillämpa
skatten på ett rättvist sätt. Skatten avförs därför från årsskiftet och ersätts
i stället av ett system som ger bättre miljöstyrning.
Offentlig upphandling är ytterligare ett instrument som kan användas för att
förändra produktions- och konsumtionsmönster. Genom olika åtgärder uppmuntras
svensk förvaltning att utnyttja de möjligheter som finns i dag inom ramen för
lagen om offentlig upphandling (SFS1992:1528) till miljöanpassning av
upphandlingarna. Detta arbete beskrivs närmare i avsnitt 8 Varuproduktion,
Offentlig upphandling av varor och tjänster.
Sverige driver också frågan om ökade möjligheter att ställa miljökrav vid
offentlig upphandling i översynen av EU:s direktiv på området.
BILD
2. KOMMUNIKATIONER
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Regeringens bedömning är att arbetet|
| med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste drivas vidare på ett|
| kraftfullt sätt. Luftföroreningarna från transportsektorn bidrar|
| till såväl globala som regionala och lokala miljöproblem. Vidare|
| leder infrastrukturens markbehov till intrång och barriär- |
| effekter i natur- och kulturlandskapen. |
| Åtgärder för att skapa ett miljöanpassat transportsystem kräver|
| effektiva styrmedel. Det gäller krav på fordon, fartyg och |
| flygplan och på bränslen, överenskommelser om reducerad bränsleför-|
| brukning, krav på miljökonsekvensbeskrivningar på systemnivå vid|
| utveckling av infrastrukturen, en ökad användning av ekonomiska |
| styrmedel och en förbättrad konsumentinformation m.m. Informa- |
| tionsteknik bör kunna bli ett verkningsfullt hjälpmedel. |
| Satsningar på kollektivtrafik, tillgång till alternativa bränslen|
| och biobränslen samt en planering för ett transportsnålt samhälle|
| är också viktiga åtgärder. |
--------------------------------------------------------------------
Transportsektorns miljöpåverkan
Transporter genererar utsläpp till luften av svavel- och kväveoxider, vilka är
en grundläggande orsak till försurning. Kväveföreningar bidrar dess-utom till
övergödning av mark och vatten. Utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser
förstärker den naturliga växthuseffekten och kan på sikt påverka hela
klimatsystemet. Infrastrukturens markbehov leder till intrång och barri-
äreffekter i natur- och kulturlandskapen. Vidare ger trafiken upphov till
lokala miljöproblem som t.ex. kraftiga koncentra-tioner av bilavgaser i tätorter
samt buller.
Transportsektorns miljömål
I 1988 års trafikpolitiska beslut anges fem delmål för trafikpolitiken, varav
ett rör miljön. Detta delmål säger bl.a. att transportsystemet ska utvecklas så
att en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurser främjas.
Riksdagen har uttalat att transportsektorn skall bidra till att de natio-nella
miljömålen uppnås. Naturvårdsverket gör beräkningar med anknyt-ning till de
nationella målen för utsläpp till luften.
En miljöanpassning av transportsystemet utgör en stor utmaning. Hösten 1994
inleddes ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Banverket, Boverket,
Kommunikationsforskningsberedningen, Luftfartsverket, NUTEK, Sjöfartsverket,
SIKA, Vägverket samt Bilindustriföreningen och Petroleuminstitutet för att
skapa en gemensam plattform i det fortsatta arbetet med att åstadkomma ett
miljöanpassat transportsystem - det s.k. MaTs-arbetet. I samverkan har parterna
formulerat miljömålen i ett 25-30 årsperspektiv och utvecklat förslag till olika
åtgärder.
Trafikverken redovisar årligen, i miljörapporter, transportsektorns luft-
utsläpp och andra miljöeffekter. I miljörapporterna redovisas vilka åtgär-der
som vidtagits för att minska miljöeffekterna.
Under förutsättning att transportsektorn skall stå för sin del av de totala
utsläppsminskningarna kan man konstatera att målet om en minskning av
koldioxidutsläppen inte kommer att uppnås. För övriga klimatpåverkande gaser
uppfyller transportsektorn målet om minskning, utom när det gäller dikväveoxid.
Vägtrafikens utsläpp av svaveldioxid har minskat i samma grad som de totala
utsläppen. Någon motsvarande minskning har dock inte skett inom sjöfarten,
vilket gör att transportsektorn inte klarar sin del av riksdagens mål för de
totala svaveldioxidutsläppen. Inte heller målet för minskning av
kväveoxidutsläppen har nåtts. Vägtrafikens utsläpp har minskat, medan utsläppen
inom sjöfart och flyg har ökat.
Transportsektorn bedöms klara sin del av målet om minskning av flyktiga
organiska kolväten, främst till följd av minskade utsläpp inom vägtrafiken.
Antalet människor som utsätts för höga bullernivåer har minskat, men de
långsiktiga bullermålen bedöms inte kunna uppnås inom överskådlig tid.
Ett miljöanpassat transportsystem - möjligheter
Miljöanpassningen av transportsystemet bör ske på ett sådant sätt att de
trafikpolitiska målen om tillgänglighet, effektivitet och regional balans
främjas och näringslivets konkurrenskraft bevaras. En samordnad översyn av
trafikpolitiken ger förutsättningar för detta.
Ny teknik och renare bränslen leder bl.a. till effektivare energi-användning
och minskade utsläpp till luften av miljö- och hälsoskadliga ämnen. Samverkan
mellan transportslag bör utvecklas. Transportarbete bör utföras med det
transportmedel som har låg energiförbrukning och på övrigt sätt har låg
miljöpåverkan. En integrering av transport- och markanvändningsplanering är
också nödvändig för att på sikt åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem.
Planerade och pågående åtgärder
Kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel
Inom EU driver Sverige frågan om en rättvis och effektiv prissättning på
transporter.
Förhandlingar pågår om en svensk anslutning till avtalet om ett regio-nalt
vägavgiftsystem avseende tunga lastfordon (eurovinjettsystemet), som är träffat
mellan Beneluxländerna, Danmark och Tyskland. En proposition planeras under
första halvåret 1997.
I rådsbehandlingen av ett förslag till nytt direktiv om fordonsskatter och
vägavgifter för tunga lastfordon förordar Sverige en differentiering av
vägavgifterna beroende på fordonens miljöpåverkan och slitage på in-
frastrukturen.
Kollektivtrafik
Under våren 1997 lägger regeringen en proposition om kollektivtrafiken. Dennas
ställning i trafiksystemet har försvagats under senare tid, framför allt i
tätorterna. Regeringen avser att ta fram ett förslag som bl.a. syftar till att
öka tillgängligheten till kollektivtrafiken och därmed göra den mer attraktiv.
Inriktningen av infrastrukturen, trafikbuller m.m.
I december 1996 lade regeringen en proposition om infra-strukturinriktning för
framtidens transporter (prop. 1996/97:53). Den inriktning för trafikverkens
infrastrukturplaner för åren 1998-2007 som regeringen föreslår innebär en ökad
miljöanpassning av transportsystemet. Investeringsnivån på järnvägsnätet förslås
bli fortsatt hög. Förut-sättningarna för godstågstrafiken föreslås förbättras
och satsningen på snabba förbindelser fortsätta. På vägnätet föreslås
investeringar i mindre grad ske genom byggande av nya vägar och mer genom att
förbättra befintligt vägnät. Vissa av dessa investeringar syftar till att
förbättra miljöförhållandena längs vägnätet.
Målet är att åtgärderna i infrastrukturen skall vara kretsloppsanpassade samt
att intrång och barriäreffekter minimeras. Vidare redovisar regering-en sin
uppfattning om riktvärden för buller från spår- och flygtrafiken. Underlag här
har bl.a. varit de redovisningar av regeringsuppdrag vilka initierades i
propositionen 1993/94:215 Handlingsplan mot buller. För att minska trafikbullret
i befintlig bostadsbebyggelse föreslås särskilda åt-gärdsprogram omfattande
åtgärder för buller från väg, tåg och flygtrafik.
En utvecklad regional planeringsprocess föreslås bl.a. för att öka sam-
ordningen av planer för infrastrukturåtgärder och annan planering i sam-hället.
Den regionala planeringsprocessen väntas bl.a. leda fram till ett särskilt
regionalt miljöprogram för miljöåtgärder invid befintliga tran-
sportanläggningar. Särskilda stimulansbidrag för miljöåtgärder längs befinliga
kommunala vägar föreslås.
Bränslen
Utredningen om alternativa bränslens och blandbränslens miljöegenskaper (M
1995:06) skall bl.a. lämna förslag till hur dessa bränslen bör behandlas vid
miljöklassning samt jämföra olika alternativbränslen och deras miljö- och
hälsoegenskaper. Resultatet av utredningen skall bl.a. användas i
Kommunikationskommitténs (K1995:01) arbete.
Ett forskningsprogram om biobaserade drivmedel drivs i
Kommunikationsforskningsberedningens regi och syftar till att påskynda de
biobaserade drivmedlens marknadsintroduktion.
Inom EU driver Sverige frågan om regler för bränslekvalitet, bl.a. i samband
med behandlingen av det s.k. Auto/Oil-programmet.
Naturvårdsverket redovisade den 1 juli 1996 rapporten Bättre miljö-egenskaper
hos bensin - Miljöklass 1 till regeringen. Rapporten innehåller två förslag till
förbättrad bränslekvalitet för bensin. Det ena innebär 2 volymprocent bensen, 75
ppm svavel och 13 volymprocent olefiner. En sådan förbättring bör enligt
rapporten kunna uppnås genom ett frivilligt åtagande från branschen. Det andra
förslaget innebär 1 volymprocent bensen, 50 ppm svavel och 9 volymprocent ole-
finer och bör enligt rapporten genomföras genom ändring i lagen (1985:426) om
kemiska produkter och lagen (1994:1776) om skatt på energi med skattedifferen-
tiering. Remissinstanserna har varit övervägande positiva till införande av
bättre bensinkvalitet.
Ett genomförande av det andra förslaget är angeläget men kan behöva en viss
genomförandetid. Regeringen driver frågan om en förbättrad bensinkvalitet i
förhandlingarna om ett nytt bränsledirektiv inom EU. Det första förslaget med
ett frivilligt åtagande om förbättrad bränslekvalitet från branschens sida kan
medverka till att förbättra förutsättningarna för arbetet med bränsledirektivet.
Enligt regleringsbrev för 1997 skall Natur-vårdsverket därför i samverkan med
främst Konsumentverket fortsätta överläggningarna med branschen om frivillig
introduktion av bättre bensinkvalitet med målsättningen att minst uppnå
föreslagna kravnivåer.
Fordon
Sverige har ett miljöklassystem för fordon. Naturvårdsverket har nyligen
föreslagit ett utvecklat system, där fler bedömningsparametrar ingår.
Kommunikationsforskningsberedningens program för el- och elhybrid-fordon skall
utveckla, prova och utvärdera ny teknik och system för användning av dessa
fordon. Programmen löper över fyra år och omfattar 120 miljoner kronor.
Olika styrmedel, bl.a. en förbättrad konsumentinformation, bör utvecklas så
att introduktionen av bilar med goda miljö- och säkerhetsegenskaper gynnas. (Se
även avsnitt 9 Konsumentfrågor.)
Inom EU driver Sverige aktivt frågor om avgaskrav på arbetsmaskiner och
skärpta avgaskrav på bilar. EG-lagstiftningen bör på sikt täcka samt-liga
motorslag och vara så utformade att de leder till att endast maskiner med låga
utsläpp under hela sin livslängd släpps ut på marknaden. Sverige verkar för
medlemsstaternas rätt att utveckla system för att gynna introduktionen av fordon
med mycket goda avgasegenskaper.
Miljökontrollen vid den årliga bilbesiktningen bör förbättras och på sikt
omfatta en test som bättre återspeglar utsläppen under normala kör-förhållanden.
Kontroll av fordonens avgasutsläpp på väg avses att införas under 1997.
Åtgärder bör tas fram för ökad efterlevnad av regler som är viktiga från
miljö- och säkerhetssynpunkt, t.ex. lastbilars last och hastighet.
På hösten 1997 kommer FN:s ekonomiska kommission för Europa att hålla en
konferens om transporter och miljö. En viktig fråga för konferen-sen är
förslaget till ändring av Wienkonventionen från 1968 om fordonskrav för
internationelt vägtrafik. Ändringen kommer att göra det möjligt att ställa
miljökrav på tunga fordon i internationell trafik mellan ECE:s medlemsstater.
Sverige stödjer denna utveckling.
Sjöfart
I budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) redogör regeringen för ett
förslag om miljödifferentiering av sjöfartsavgiftssystemet.
Sjöfartsverket, Sveriges redareförbund och Sveriges hamn- och stuvareförbund
slöt i april 1996 en överenskommelse om minskade utsläpp genom installation av
katalysatorer och användning av lågsvavligt bränsle. Inom ramen för arbetet i
IMO driver Sverige frågan om erkännande av Östersjöregionen som ett
kontrollområde för svavel-emissioner från fartyg. Svavelhalten i fartygsbränsle
skulle därmed begränsas till maximalt 1,5 procent i Östersjöområdet.
Arbetet med att minska utsläppen av luftföroreningar och annan miljö-påverkan
från sjöfarten drivs vidare internationellt, bl.a. inom EU, International
Maritime Organisation (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM). I mars 1996
antog HELCOM en strategi som består av ett ingående och omfattande regionalt
samarbete för uppbyggnad, utveckling och harmonisering av mottagningssystem för
fartygsgenererat avfall i hamnar runt Östersjön. Inom ramen för arbetet i IMO
driver Sverige frågan om erkännande av Östersjöregionen som ett kontrollområde
för svavelemissioner från fartyg. Svavelhalten i fartygsbränsle skulle därmed
begränsas till maximalt 1,5 procent i Östersjöområdet.
Regeringen beslutade i oktober 1996 att tillkalla en utredare med uppgift att
göra en utvärdering av gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella
när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall göra en översyn av de
författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att effektivisera
det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp.
Fritidsbåtar
Regeringen har anmält förslag till avgas- och bullerkrav för fritidsbåtar till
EU-kommissionen.
Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar m.m. (SOU 1996:170)
föreslår bl.a. att ett nät av båttvättanläggningar byggs upp längs kusten under
en femårsperiod för att begränsa användningen av giftiga båtbottenfärger.
Därefter föreslås förbudet mot användandet av metallbaserade bottenfärgar
utsträckas till hela Östersjökusten.
Luftfart
Den hittills gällande miljöskatten på inrikesflyg upphör från den 1 januari 1997
(prop. 1996/97:14). Den planeras under år 1997 också att ersättas med en utökad
bullerdifferentiering av landningsavgifterna och att land-ningsavgiften
relateras även till flygplanens avgasutsläpp.
Arbetet med luftfartens miljöfrågor bedrivs förutom i EU även inom
International Civil Aviation Organisation (ICAO).
Transporttelematik
Delegationen för transporttelematik (K 1994:08) har bedömt de vinster som
informationsteknik kan ge miljö, samhälle och individ. Slut-betänkandet lämnades
till regeringen den 7 januari 1997.
Som ett led i att uppnå ett miljöanpassat och effektivt transportsystem och
nollvisionen för trafiksäkerhet kan transporttelematik bli ett verk-ningsfullt
hjälpmedel. Vägavgifterna skulle kunna differentieras i tid och rum.
Transporttelematikdelegationens förslag bör ligga till grund för ett fort-satt
arbete med syfte att utnyttja informationsteknik för att minska trafik-sektorns
miljöpåverkan och förbättra trafiksäkerheten.
MaTs-samarbetet
Miljöanpassat transportsystem (MaTs) är ett gemensamt projekt mellan
Naturvårdsverket, trafikverken, företrädare för transportforskningen och bil-
och petroleumindustrin. Utgångspunkten för MaTs-arbetet är att definiera
miljömålen för transportsektorn och åtgärder för att nå ett miljö-anpassat
transportsystem.
MaTs-samarbetet har nu lämnat in slutrapport till Kommuni-kationskommittén
(SNV rapport 4638). Samarbetet har koncentrerats till de miljömässiga
aspekterna. Det fortsatta arbetet bör enligt slutrapporten inriktas på att finna
så kostnadseffektiva utformningar som möjligt av ett miljöanpassat
transportsystem.
En slutsats inom MaTs-samarbetet är att förändringen mot ett miljö-anpassat
transportsystem måste bedrivas på flera fronter och av ett stort antal aktörer.
För att bli framgångsrikt måste det fortsatta arbetet under-stödjas av en
konsekvent politik som skapar goda förutsättningar för att åstadkomma ett
miljöanpassat transportsystem.
Trafikverkens sektorsansvar
Trafikverken (Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket) har ett
sektorsansvar för miljöpåverkan från transportsektorn. Detta har resulterat i
ett intensivare miljöarbete såväl inom respektive verk som mellan trafikverken
och Naturvårdsverket. Trafikverkens årliga gemen-samma miljörapport, där
jämförelser görs mellan utsläpp från de olika transportslagen, och MaTs-
projektet är exempel på samarbete mellan verken. (Se även avsnitt 9
Konsumentfrågor.)
Ett viktigt styrmedel som behöver utredas är en förbättrad
konsumentinformation. Konsumentverket, Vägverket och Naturvårds-verket har ett
gemensamt uppdrag inom detta område.
Nytt trafikpolitiskt beslut 1998
Regeringen avser att under våren 1998 lägga en proposition med förslag till nytt
trafikpolitiskt beslut. Ett av huvudsyftena med Kommunikations-kommitténs arbete
är att lämna underlag till en proposition som kan främja transportsystemets
miljöanpassning.
Behovet av nya miljömål och nya åtgärder
Frågor om mål och vilka olika faktiska åtgärder som står till buds för att uppnå
dessa analyseras av Kommunikationskommittén och skall redovisas i dess
slutbetänkade i mars 1997. Kommittén utgår från de miljömål som MaTs-projektet
har tagit fram. Dessa mål bygger på kunskap om vad naturen och människornas
hälsa långsiktigt tål och är utformade dels som slutmål och dels som etappmål.
Målen har brutits ned på respektive transportslag.
Klimatfrågan
Sverige deltar i förberedelsearbetet till miljö- och transportkonferensen som
skall arrangeras i november 1997 av FN:s ekonomiska kommission för Europa.
Kommunikationskommittén betonar i sitt delbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken
(SOU 1996:26) att det krävs flera typer av åtgärder för att klara
koldioxidmålen: höjd koldioxidskatt, minskning av fordonens speci-fika
bränsleförbrukning och en snabb introduktion av biobaserade drivmedel. För att
nå miljömålen om t.ex. kväveoxid och flyktiga organiska kolväten krävs skärpta
avgasregler. För att nå målen om buller och avgashalter krävs åtgärder i
tätorternas trafiksystem.
Trafik- och klimatkommittén sade i sitt slutbetänkande i juni 1995 (SOU
1995:64) att ett långsiktigt mål för koldioxidutsläppen behöver formuleras när
energipolitiken har lagts fast och när det finns ett internationellt avtal om
hur mycket olika länder ska minska sina utsläpp av växthusgaser.
Agenda 21 för Östersjöområdet
I kapitel 16 behandlas utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet närmare.
I de aktionsprogram som diskuterades av statsministrarna vid mötet i Visby i maj
1996 och i miljöministrarnas deklaration från sitt möte i Saltsjöbaden i
september 1996 framhålls behovet och vikten av att de olika samhällssektorerna
tar ansvar för arbetet med en uthållig utveckling inom sektorn. Utvecklingen av
en Agenda 21 för Östersjö-området som nu har påbörjats bygger på denna princip.
Transportsektorn är särskilt viktig när det gäller uthållig utveckling i
Östersjöområdet. Transporterna innebär en stor belastning på regionens miljö men
är också intimt förknippade med den ekonomiska tillväxt som kan förväntas i
Östersjöområdet. Det innebär att kraven på transport-sektorn från miljösynpunkt
är tvåfaldiga. Dels skall man förebygga att en ökad ekonomisk tillväxt i
regionen ökar miljöpåverkan, dels skall man reducera den miljöpåverkan som nu
sker till en nivå som är förenlig med uthållig utveckling. Detta kommer att
kräva kraftfulla insatser på flera fronter.
År 1994 avlämnade en arbetsgrupp under Östersjöregionens transportministrar en
rapport till ministrarna om uthållig utveckling inom transportsektorn. Våren
1997 står Tyskland värd för den tredje transport-ministerkonferensen i
Östersjöregionen.
HELCOM tog år 1996 beslut om rekommendation (17-1) avseende begränsningar av
utsläpp från transportsektorn.
I det andra aktionsprogrammet som antogs av CBSS (Council of the Baltic Sea
States) vid dess möte i Kalmar 1996 deklarerar länderna att transportsektorn
kraftigt skall reducera sin miljöbelastning och utarbeta ett aktionsprogram för
uthållig utveckling inom transportsektorn.
3. JORDBRUK
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Jordbrukets markanvändning har |
| väsentlig betydelse för att bibehålla kontinuiteten i det öppna |
| odlingslandskapet och skapar variation med en rikedom av olika |
| naturtyper och arter som gynnas av hävden. Jordbruket kan dock |
| genom negativ miljöpåverkan belasta ekosystemen och utarma den |
| biologiska mångfalden och markens bördighet. Växtnäringsförluster|
| (kväve, fosfor) från jordbruksproduktion bidrar till övergödning|
| av vattendrag, sjöar och hav. Användning och hantering av bekämp-|
| ningsmedel samt tillförsel av kadmium till miljön genom han- |
| delsgödsel medför hälso- och miljörisker. |
| Jordbruket kan därför sägas vara både en förutsättning för och en|
| riskfaktor för en god miljö. Jordbruket har också en stor |
| potential för recirkulation av energi och material och har därför|
| möjlighet att spela en viktig roll i byggandet av ett |
| långsiktigt hållbart samhälle. |
| Inom jordbruket fortsätter arbetet med att miljöanpassa |
| verksamheten, både nationellt och inom EU genom att påverka den |
| gemensamma jordbrukspolitiken. Regeringen förfogar över en mängd|
| åtgärdsförslag och lämpliga styrmedel för att genomföra dessa. En|
| samlad redovisning planeras att föreläggas riksdagen senare i år.|
--------------------------------------------------------------------
Mål och åtgärder i jordbrukets miljöarbete
Jordbruket är en av de sektorer som i stor utsträckning påverkas av EU via den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Detta präglar Sveriges förutsättningar för
framgång i arbetet med att miljöanpassa jordbruket. Sverige delar den kritik som
riktats mot den nuvarande politiken, inte minst mot bakgrund av de negativa
miljöeffekterna, och anser att det är angeläget med förändringar. Även i ljuset
av en eventuell östutvidgning av den Europeiska unionen behöver den gemensamma
jordbrukspolitiken förändras. En förändring av politiken kan också underlätta en
miljöanpassning av det östeuropeiska jordbruket. En parlamentarisk utredning (Jo
1995:06) har uppdraget att förbereda en svensk position inför den framtida
utformningen av CAP, bl.a. när det gäller miljöfrågorna. Vidare analyseras bl.a.
i vilken utsträckning miljövillkor kan kopplas till produk-tionsstöd.
Regeringen arbetar också inom EU med att få gehör för konstruktiva förslag om
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Om sådana förslag genomförs kan stor
miljöeffekt uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Detta kan t.ex. gälla arbetet
med att begränsa antalet godkända bekämpnings-medel liksom arbetet med att
utarbeta strategier för användningen av bekämpningsmedel i jordbruket.
Regeringen arbetar också inom den på-gående regeringskonferensen (IGC) för att
den gemensamma jordbruks-politiken (CAP) skall förses med ett miljömål, genom en
ändring i grundtraktaten.
Den svenska livsmedelspolitikens miljömål, som lades fast år 1990, är att slå
vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets
miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och använd-ning av
bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och
kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central
betydelse för flora och fauna och för att stärka den genetiska mångfalden.
Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och en långsiktig
hushållning med naturresurserna (prop. 1989/90:146).
Dessa övergripande miljömål har i olika sammanhang bildat utgångspunkt för
formulering av olika verksamhetsmål som skall fungera som ledstjärnor för
sektorns miljöarbete. I möjligaste mån har målen gjorts mätbara och
uppföljningsbara för att ge ett mått på i vilken utsträckning jordbruket
miljöanpassas. När det gäller målen för den biologiska mångfalden har dessa
preciserats i det svenska miljö-programmet för jordbruket. Inom Naturvårdsverket
pågår en systemstudie om det framtida jordbruket som kommer att presenteras
våren 1997. Studien kan komma att ge bättre underlag för att nå miljömålen.
Miljöprogrammet, som under år 1996 genomförts i sin helhet, består av tre
delprogram och innehåller åtgärder för att bevara biologisk mångfald,
odlingslandskapets kulturvärden och ett öppet odlingslandskap, åtgärder inom
miljökänsliga områden samt främjande av ekologisk produktion. Även information,
utbildnings- och demonstrationsprojekt för jordbrukare och skogsägare med
jordbruksmark omfattas. Miljöprogrammet har utformats i enlighet med rådets
förordning (EEG) nr 2078/92 och medfinansieras till hälften från EG-budgeten.
Totalt omfattar det befintliga miljöprogrammet 1 500 miljoner kronor.
Intresset har varit störst för delprogrammen för bevarande av
odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturvärden samt främjande av
ekologisk odling. Särskilt stort var intresset för stödet för bevarande av
värdefulla natur- och kulturmiljöer. Antalet ansökningar har överträffat
prognosen och därmed budgeterade medel för åtgärden. För att uppnå målen med
miljöprogrammet i sin helhet har därför en budgetbegränsning av stödet behövt
göras.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop.1996/97:1) föreslagit att
ytterligare 300 miljoner kronor avsätts av nationella medel (600 miljoner kronor
inklusive EU:s medfinansiering) till en utökning av miljöprogrammet som avser
att stödja och stimulera vallodling p.g.a. dess miljöfördelar, bl.a. avseende
växtnäringsläckaget och kretsloppsanpass-ning av jordbrukets driftsformer. Under
förutsättning att miljöprogrammet utökas i enlighet med regeringens förslag
kommer jordbrukets miljöprogram därmed att omfatta totalt 2 100 miljoner kronor
per år.
Ett förslag till svenskt program för skogsbruksåtgärder har överlämnats till
EG-kommissionen för godkännande. Programmet, som har utformats i linje med
miljömålet för jordbruket, skall bidra till att öka den biologiska mångfalden på
åkermark inom södra Sveriges slättbygder. Programmet, som löper på fyra år,
beräknas kosta 20 miljoner kronor per år inklusive EU:s medfinansiering. Det
planeras att påbörjas under år 1997.
De miljöåtaganden som jordbrukare gör, inom ramen för miljöprogrammet eller
skogsprogrammet, ersätts motsvarande den kostnad eller det inkomstbortfall som
åtagandet innebär. Utöver sådana miljöersättningar (inklusive information och
utbildning) används även miljöskatter på bekämpningsmedel och handelsgödsel som
ekonomiska styrmedel. Därtill kommer försöks- och utvecklingsverksamhet,
forskning samt lagstiftning.
Bekämpningsmedel
Ett andra åtgärdsprogram med syfte att minska risker för människa och miljö
avslutades år 1996. Målet för programmet är att användningen av aktiv substans i
bekämpningsmedel skall reduceras med 75% utifrån genomsnittet för perioden 1981-
1985. Prognosen för att målet skall nås verkar god. Ett nytt handlingsprogram
för perioden 1997-2001 har redovisats till regeringen av Jordbruksverket och
Kemikalieinspektionen.
Växtnäringläckage
Målet har varit att belastningen från mänsklig verksamhet på haven ska minska
med 50% till år 1995. För jordbrukets del har Naturvårdsverket gjort beräkningar
som tyder på att växtnäringsläckaget har minskat med 25-30% jämfört med år 1985.
Förslag till ytterligare åtgärder har presenterats av Naturvårdsverket i samråd
med Jordbruksverket. Frågan utreds vidare och slutliga förslag lämnas sommaren
1997. En särskild utredare har tillsatts för att se på hur vattenfrågor kan
behandlas och administreras avrinningsområdesvis. Utredningens resultat
presenteras i juni 1997.
Ekologisk produktion
Målsättningen är att 10 procent av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år
2000. Jordbruksverket har presenterat en aktionsplan för hur målet ska nås.
Odlingen nådde troligen 5-6 procent år 1996. Goda möjligheter finns att målet
nås genom marknadens ökade efterfrågan på ekologiskt odlade produkter, men också
med hjälp av olika åtgärder som arealersättning inom jordbrukets miljöprogram,
information och utbildning samt försöks- och utvecklingsverksamhet och
forskning.
EG-kommissionen har presenterat ett förslag till regelverk för ekologisk
djurhållning på gemenskapsnivå. Sverige arbetar för att regelverket skall
baseras på höga krav beträffande etik och djurmiljö.
Ammoniak
Målet om en 25-procentig reduktion av ammoniakavgången från jordbruket i södra
och västra Sverige till år 1995, baserat på 1990 års nivå, har inte nåtts.
Reglerande åtgärder i syfte att minska avgången har trätt i kraft under år 1995.
Ytterligare beslutade åtgärder införs fram till den 1 januari 1998.
Jordbruksverket har i uppdrag att till mars 1997 utvärdera möjligheten att uppnå
en reduktion med 50 procent i Götaland och Svealands slättbygder.
Kadmium
Sverige har till följd av anslutningsfördraget med EU övergångs-bestämmelser om
gränsvärde för kadmiumhalten i fosforgödsel. Undan-taget löper ut år 1998.
Sverige arbetar aktivt för att EG-kommissionens översyn av regelverket skall
möjliggöra att Sverige även fortsättningsvis kan behålla gränsvärdet. Sverige
betonar behovet av reningsteknik för kadmium och behovet av en marknad för
kadmiumrenade gödselmedel. Detta kan skapas om ett gränsvärde införs på
gemenskapsnivå.
Biologisk mångfald
En aktionsplan för bevarande av biologisk mångfald inom jordbruket har
presenterats av Jordbruksverket. Aktionsplanen behandlar tillsammans med övriga
handlingsprogram beträffande ekologisk odling, bekämpnings-medelsanvändning
m.fl. jordbrukets påverkan på den biologiska mångfalden. Aktionsplanen
innehåller en mängd åtgärdsförslag för att Sverige ska leva upp till de
intentioner som konventionen om biologisk mångfald förpliktigar till. Planen
svarar i princip på vilka åtgärder som bör genomföras, tidsplan och beräknad
kostnad. Inom ramen för miljöersättnings-programmet för jordbruket har delar av
de föreslagna åtgärderna genom-förts. Vidare har en kompletterande utredning om
växtgenetiska resurser inom jordbruket remissbehandlats och bereds f.n. inom
regeringskansliet.
Nya steg på vägen till ett miljöanpassat jordbruk
Ett flertal aktionsplaner och handlingsprogram har, som framgår av den tidigare
beskrivningen, avrapporterats till regeringen under år 1996. Under år 1997
kommer ytterligare handlingsprogram och utredningar att presenteras som har
återverkningar på jordbrukets miljöarbete såsom handlingsprogram för minskat
växtnäringsläckage, minskad ammoniak-avgång, utredning om avrinningsområden samt
förslag till miljöövervakningens fortsatta inriktning. Vidare skall en första
utvärdering av miljöprogrammet för jordbruket redovisas med förslag till hur
miljöprogrammet kan förbättras. I uppdraget ingår att lämna förslag till ett
nytt delprogram för resurshushållande jordbruk inom ramen för det konventionella
jordbruket.
Mot bakgrund av det omfattande underlag och de många åtgärdsförslag regeringen
nu förfogar över avseende jordbrukets miljöpåverkan, avser regeringen återkomma
till riksdagen med förslag till hur jordbruket ytterligare kan miljöanpassas,
utifrån principen om sektorsintegrerat miljöansvar. Denna samlade redovisning
avseende jordbrukssektorn planeras till hösten 1997.
På samma sätt som miljöersättningsprogrammet utvärderas för när-varande,
kommer den gemensamma jordbrukspolitikens samlade miljö-effekter löpande
utvärderas och följas upp. I ett långsiktigt arbete har Jordbruksverket till-
sammans med Naturvårdsverket och Riksantikvarie-ämbetet sedan början av 1990-
talet följt miljöeffekterna av livsmedels-politiken. Erfarenheterna av detta
arbete kommer att tas till vara i det nya utvärderingsuppdrag som regeringen har
gett berörda myndigheter. I det sammanhanget skall eventuella målkonflikter i
jordbrukspolitikens olika delar uppmärksammas när det gäller möjligheterna att
nå miljömålen.
Utvärderingsarbetet syftar till att förbättra underlaget för att bedöma
behovet av förändringar av tillgängliga styrmedel. God målstyrning av in-satta
åtgärder medför bättre kostnadseffektivitet. Även för att ta ställning till om
gällande miljömål behöver revideras, omvärderas eller komplet-teras, behövs en
kontinuerlig utvärdering och uppföljning göras av i vilken utsträckning
befintliga miljömål har uppfyllts. För miljöåtgärder som grundas på initiativ
och medel från den Europeiska Gemenskapen arbetar Sverige för bättre insyn och
tillgänglighet till andra medlemstaters miljöåtgärder och utfallet av dessa.
Sverige arbetar också, t.ex. inom ramen för OECD:s jordbruksarbete, med
miljöindikatorer inom jordbruket som ett medel för att kvantifiera miljöpåverkan
och objektivt värdesätta odlingslandskapets miljöer. Uppföljningen av FAO:s
toppmöte om global livsmedelssäkerhet, som ägde rum i november 1996, kommer
sannolikt att på det nationella planet integreras i arbetet med att miljöanpassa
det svenska jordbruket.
Agenda 21 för Östersjöområdet
I östra delen av Östersjöområdet har jordbrukssektorn undergått en avsevärd
förändring sedan sovjetssystemets fall och de baltiska repub-likernas
självständighet. Jordbruksproduktionen har minskat drastiskt och därmed även
miljöbelastningen. En omstrukturering pågår och i samband med ett ekonomiskt
uppsving kan jordbruksproduktionen åter öka. De framtida miljöeffekterna beror i
hög grad på hur det nya jordbruket kommer att bedrivas.
Jordbruket i västländerna fortsätter att belasta Östersjön och andra vatten i
regionen i hög utsträckning. Jordbruket har inte kunnat uppnå det 50 procentiga
reduktionsmålet enligt HELCOMS:s ministerdeklaration från år 1988. Ett fortsatt
åtgärdsarbete är nödvändigt.
Inom HELCOM pågår en utveckling av ett annex till Helsingfors-konventionen
till skydd av Östersjöns miljö avseende åtgärder inom jord-brukssektorn. Polen
är projektansvarig för detta arbete liksom för utveck-lingen av ett utvidgat
program för att miljöanpassa jordbruket i regionen. Annexet avses att antas av
HELCOM:s ministermöte år 1998.
Arbetet inom ramen för en Agenda 21 för Östersjöområdet bör kunna koncentreras
på det arbete som pågår inom HELCOM, dels vad avser utvecklingen av ett
jordbruksannex och aktionsprogrammet, dels inom ramen för arbetet med att stärka
åtgärdsprogrammet för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Sverige bör
fortsätta med att stödja detta arbete liksom Polens projektledarskap genom att
ställa resurser till förfogande.
4. FISKE
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Fisket i sig själv innebär ett |
| nyttjande av en i huvudsak självreproducerande naturresurs. Det |
| är därför av största vikt att nyttjande sker med beakande av bästa|
| tillgängliga vetenskapliga fakta samt genom lämpliga åtgärder för|
| bevarande och förvaltning och för att säkerställa ett optimalt |
| nyttjande av fiskbestånden. De mest betydelsefulla åtgärderna för|
| en god beståndsvård är fastställandet av fångstnivåer och tekniska|
| åtgärder för att skydda ungfisk och att undvika bifångster av inte|
| önskade arter. Den för EU gemensamma fiskeripolitiken bygger på |
| principer som syftar till ett ansvarsfullt nyttjande av de |
| levande marina och akvatiska resurserna. Likalydande principer |
| finns i ett flertal internationella överenskommelser på fiskets |
| område. Sverige verkar aktivt för att dessa principer skall |
| tillämpas fullt ut. |
| Ett stort antal faktorer kan påverka fiskbestånden i våra |
| vatten. I havsmiljön är eutrofieringen av våra kustområden och |
| hela egentliga Östersjön ett av de allvarligaste hoten mot |
| fiskbestånden. I sötvattensmiljön är försurningen det allvarligaste|
| problemet. Det är av stor vikt att utsläppen av organiskt |
| material, växtnäringsämnen, försurande substanser och miljögifter|
| minskas för att återställa de marina och akvatiska ekosystemen. |
--------------------------------------------------------------------
Sambanden mellan fisket och miljön
Miljöstörningar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske eftersom de
minskar tillgången på de för fisket intressanta arterna eller gör fisken mindre
lämplig som livsmedel. En angelägen uppgift, när det gäller att främja och skapa
förutsättningar för ett hållbart fiske, är därför att bevara eller återställa
goda miljöförhållanden i hav, sjöar och vattendrag.
Yrkesfiskets miljöeffekter
Effekter på ekosystemet av olika fiskeaktiviteter kan uppträda på många olika
sätt i tid och rum. Yrkesfisket nyttjar en resurs i en föränderlig miljö. En
viktig miljöeffekt följer av själva syftet med fisket, nämligen att fiske
orsakar dödlighet på målarter, men också ger bifångster av såväl fisk som andra
organismer. Även djurarter högre upp i näringskedjan (t.ex. sjöfåglar) och
längre ned i näringskedjan (t.ex. bottenfaunan) kan påverkas av fiske. Ett
alltför omfattande fiske kan leda till att bestånden reduceras till nivåer när
det inte längre blir lönsamt med fortsatt fiske. Det är därför sällsynt att
överfiske leder till utrotning av arter. Ett undantag är den vilda laxen i
Östersjön som påverkas av ett fiske som är dimensionerat efter den rika
förekomsten av odlad lax.
Fritidsfiskets miljöeffekter
Sport- och husbehovsfisket kan ge upphov till olika slags miljöeffekter, dels
sådana som är unika för fritidsfisket, dels sådana som är mer eller mindre
gemensamma för allt friluftsliv. Även om fritidsfiskaren inte har resurser av
samma omfattning som yrkesfiskaren kan ett högt fisketryck ändå uppkomma i vissa
vatten. Då fisket många gånger inriktas på stora individer finns en risk för
selektivt fiske på snabbväxande arter. Exempelvis kan nämnas det ökade fisket i
strömmande vatten efter t.ex. öring, som har medfört en minskning av mängden
större öringar.
Vattenbrukets miljöeffekter
Odling av fisk för konsumtion är förknippat med påverkan av miljön. Med hänsyn
till de möjliga miljöeffekterna är större odlingar av fisk anmälnings- eller
tillståndspliktigt enligt miljöskyddslagen. Tillstånds-myndigheten har därvid
att pröva om ett aktuellt vattenområde tål den belastning för miljön som ett
planerat vattenbruk medför samt föreskriva om skyddsåtgärder och villkor för
verksamheten så att miljöstörningar undviks så långt det är tekniskt möjligt,
ekonomiskt rimligt och miljö-mässigt motiverat.
Mål och åtgärder inom området
Den gemensamma fiskeripolitiken
EU:s gemensamma fiskeripolitik har tillämpats sedan år 1983. De all-männa målen
för den gemensamma fiskeripolitiken är att skydda och bevara de levande marina
akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Målen syftar även till
att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt
sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn. Vidare
skall hänsyn tas till följderna för det marina ekosystemet och särskilt till
producenternas och konsumen-ternas krav. För förvaltningen av fiskerresurserna
har ett gemenskaps-system inrättats. Systemet syftar till en varaktig balans
mellan resurser och nyttjande inom de olika fiskeområdena.
EU:s fiskeripolitik har utformats för att ge ett maximalt skydd för bestånd
som riskerar att överutnyttjas. Politiken grundar sig på vetenskaplig och
ekonomisk information som lämnas av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska
kommittén för fiskerinäringen (STECF) och Internationella rådet för
havsforskning (ICES). Vidare innebär den gemensamma fiskeripolitiken att
omedelbara åtgärder vid behov kan vid-tas på gemenskapsnivå. Ett aktuellt
exempel är de i år kraftigt reducerade kvoterna för sill i Nordsjön, Skagerak
och Kattegatt som med kort varsel beslutades till följd av aktuella
vetenskapliga rön.
Inom den gemensamma fiskeripolitiken diskuteras för närvarande ett förslag om
införande av tekniska åtgärder för bevarande av fiske-resurserna som framförallt
syftar till bevarande av ungfisk samt att för-bättra fiskeredskapens
selektivitet.
Inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön har en arbetsgrupp tillsatts
för att utarbeta en aktionsplan för bevarandet av den vilda laxen i Östersjön.
EU har undertecknat samt ratificerat FN:s havsrättskonvention, undertecknat
FN-konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och vandrande arter,
undertecknat FAO:s internationella uppförandekod för ansvarsfullt fiske samt FAO
överenskommelsen om internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder för
högsjöfisket den s.k. flaggkonven-tionen.
Nationella mål
Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är att vi skall utnyttja våra
vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt medverkar till vår
livsmedelsförsörjning och vårt välstånd i övrigt.
En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden
och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. En god vård av våra vatten
förbättrar också förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditionellt
vis, dvs. i form av odling. En väl avvägd hushållning främjar även sportfisket
som är en viktig form för friluftsliv och rekreation. Övergripande mål som även
gäller fiskets område anges bl.a. i propositionen En god livsmiljö (prop.
1990/91:90).
För fiskesektorn har också särskilt följande miljömål och miljöriktlinjer
tidigare lagts fast. Enligt propositionen Strategi för biologisk mångfald (prop.
1993/94:30) är målen att naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden
skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade popula-tioner. Målen för natur-
och miljövården inom fiskets område innebär att fisk och skaldjur och deras
näringsorganismer skall kunna bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande
bestånd. I detta ingår bl.a. att slå vakt om alla fiskarter i landet. I princip
likalydande formuleringar finns i Vissa fiskeripolitiska frågor
(prop.1993/94:158).
Fiskeriverket har utarbetat en aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets
område. I aktionsplanen redovisas pågående utredningar samt framtida åtgärdsmål
uppdelade på olika vattenområden, sötvatten, kust-vatten och utsjövatten.
Åtgärder under 1997
Under 1997 kommer de nämnda konventionerna och multilaterala avtalen att följas
upp. En nationell ratificeringsprocess av FN-konventionen om vandrande fiskbe-
stånd och vandrande arter kommer att verkställas.
Eventuellt kommer uppföljningen av FAO:s toppmöte om global livs-
medelssäkerhet att ha implikationer på fiskets område.
Fiskerikommissionen för Östersjön skall vid ett extra möte i februari ta
ställning till en aktionsplan för bevarandet av Östersjölaxen.
Fiske- och Miljöministrarna i Nordsjön kommer att mötas i mars för att besluta
om den långsiktiga inriktningen i frågor som rör sambandet mellan fisket och
Nordsjöns marina ekosystem.
Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald kommer att utgöra ett av
underlagen för en redovisning av arbetet med biologisk mångfald inom jordbruks-
och fiskesektorerna som planeras föreläggas riksdagen under nästa år.
Agenda 21 för Östersjöområdet
Vid mötet med CBSS (Council för the Baltic Sea States) i Kalmar år 1996 antogs,
på uppdrag av statsministrarna vid deras möte i Visby i maj år 1996, tre
aktionsprogram för utvecklingen i Östersjöområdet. I det tredje
aktionsprogrammet ombeds Fiskerikommissionen för Östersjön att utveckla ett
omfattande program för uthålligt fiske i Östersjön. Vid Fiskerikommissionens
22:a årliga möte beslutades att en särskild grupp skulle tillsättas för att
utarbeta en aktionsplan för laxfiskevården i linje med önskemålet från CBSS möte
i Kalmar 1996. Aktionsplanen skall behandlas vid ett extra möte med
Fiskerikommissionens i februari 1997. I det fortsatta arbete bör en
harmonisering med utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöregionen eftersträvas
och i relevanta delar i samarbete med HELCOM. Därvid bör för särskilt
skyddsvärda fiskarter handlingsplaner för ett resursanpassat fiske upprättas.
5. SKOGSBRUK
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Genom 1993 års skogspolitiska |
| beslut introducerades ett miljömål jämställt med skogspolitikens|
| produktionsmål. Skogsnäringen har engagerat sig starkt i att öka|
| sina miljökunskaper och att tillämpa dem praktiskt. Hela det |
| skogspolitiska beslutet utvärderas för närvarande av |
| Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Regeringen kommer att för |
| riksdagen redovisa resultatet av utvärderingen under år 1998, i |
| vissa delar möjligen tidigare. |
--------------------------------------------------------------------
Skogsbruket och dess miljöpåverkan
De svenska skogarna har sedan århundraden haft stor ekonomisk betydelse för
landet som källa för olika förnödenheter för landsbygds-befolkningen, industrin
och för exporten. Skogsnäringen är en av våra basnäringar som numera genom en
modern skogsindustri och export över stora delar av världen genererar stora
nettoexportinkomster till landet, större än någon annan näring, och ger
sysselsättning och inkomster åt många människor.
Skogsbrukets stora betydelse genom åren har skapat en djup insikt hos det
svenska folket om nödvändigheten av att hushålla med skogsresursen. I olika grad
har statsmakterna också föreskrivit sådan hushållning i lagstiftningen. Dessa
föreskrifter tog emellertid sikte endast på bevarande och utveckling av
skogsproduktionen.
Först i mitten av 1970-talet började behovet av miljöhänsyn i skogsbruket
uppmärksammas i de skogspolitiska besluten. De föreskrifter som beslutades var
dock mycket begränsade sedda i dagens perspektiv. Bestämmelserna var dock ett
första uttryck för vad som sedan har kommit att benämnas sektorsansvar för
miljön.
Något skydd för skogsmarken som produktionsresurs finns inte.
Skogsvårdslagstiftningen hindrar inte att skogsmarken tas i anspråk för annat än
virkesproduktion. Intressen som önskar exploatera skogsmark för annan användning
än skogsbruk har alltså företräde framför den lång-siktiga, hållbara
skogshushållningen.
Skogsbruk bedrivs sedan länge aktivt över praktiskt taget hela vår skogsareal.
Styrkan av miljöpåverkan varierar med typ av ingrepp och grad av häsynstagande.
Sett över tiden har stora förändringar skett. 1800-talets omfattande
miljöförändringar genom skogsplanteringar av ljung-hedar och betesmarker har i
dag inte någon motsvarighet i vårt land. 1950-talets jättelika kalhyggen är
också historia. Uppmärksamheten nu riktar sig mera mot behovet av att vid
skogsbruk bevara en biologisk mångfald i skogsmiljön.
BILD
1993 års skogspolitik
Genom 1993 års skogspolitiska beslut togs ett helhetsgrepp i linje med de
överenskommelser som träffades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio
de Janeiro år 1992. Den nya skogspolitiken bygger sålunda uttryckligen på
principerna om brukande, bevarande och hållbar utveckling av skogarna, de s.k.
Skogsprinciperna.
Jämfört med tidigare har riksdagen nu lagt fast ett miljömål för skogsbruket
vid sidan av produktionsmålet. Dessa båda mål skall vara jämställda.
Produktionsmålet för skogsbruket är att skogen och skogsmarken skall utnyttjas
effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning.
Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen
av vad skogen producerar.
Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga
skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall
säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i
skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i
livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kul-
turmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.
Skogspolitikens medel för att nå dessa mål är av olika slag. De innefattar
lagstiftning, kunskapsförsörjning och statligt ekonomiskt stöd. Den viktigaste
lagstiftningen är skogsvårdslagstiftningen och naturvårds-lagstiftningen.
Kunskapsförsörjningen, som i den nya skogspolitiken har fått en väsentligt ökad
tyngd, omfattar inventeringar, utbildning och forskning samt rådgivning och
information. Det staliga ekonomiska stödet är av mindre omfattning och
betydelse.
Sektorsansvar för miljön
Skogsbrukets och skogsmyndigheternas sektorsansvar för miljön behandlades
ingående i 1993 års skogspolitiska beslut och har därefter kompletterats med
preciseringar i både riksdagsbeslut och regeringsbeslut. Principerna för
sektorsansvaret bygger på 1991 års miljöpolitiska beslut. Skogspolitikens
miljömål är en central del i detta ansvar. I lagstiftningen kommer
sektorsansvaret till uttryck både i skogsvårdslagstiftningen och i
naturvårdslagstiftningen. Rådgivning, information och utbildning är nöd-vändiga
redskap för att skogsägarna skall kunna leva upp till kraven på sektorsansvar.
En mycket stor del av Skogsvårdsorganisationens verksam-het består i att föra ut
kunskaper om sektorsansvaret för miljön och hur det kan tillgodoses.
Uppföljningen av det skogspolitiska beslutet
1993 års skogspolitiska beslut trädde i kraft den 1 januari 1994. Miljömålet och
olika arrangemang kring detta har fått en stark anslutning från enskilda
skogsägare, skogsbolag, bransch- och intresseorganisationer och myndigheter. Det
har också rönt omfattande intresse utomlands. Utbildnings- och
informationsmaterial om svensk skogspolitik är efter-frågat över hela världen.
Internationella skogsfrågor behandlas i de s.k. skogsprinciperna som antogs
vid Riokonferensen år 1992 och i kapitel 11 i Agenda 21. År 1995 tillsatte FN:s
kommission för hållbar utveckling en mellanstatlig panel för skogsfrågor som
skulle diskutera ytterligare förslag till åtgärder för ett globalt hållbart
skogsbruk på grundval av de skogsprinciper som antogs av världens länder vid
Riokonferensen. Sverige deltar aktivt i detta arbete och verkar för att
genomföra och fördjupa skogsprinciperna med sikte på en ny global
överenskommelse för hållbart skogsbruk. Sverige verkar internationellt för att
skogsbruk bedrivs uthålligt till gagn för nuvarande och kommande generationer,
för att minskningen av världens skogs-resurser hejdas och för att naturens mång-
fald bevaras. Formerna för detta måste bestämmas nationellt av hänsyn till de
ekonomiska, sociala, kulturella och naturgivna skillnaderna mellan regioner och
länder.
I enlighet med vad som anmäldes för riksdagen år 1993 följs det skogspolitiska
beslutet upp av Skogsstyrelsen. I de delar uppföljningen avser miljöfrågor görs
den i samarbete med Naturvårdsverket. En samlad redovisning skall göras till
regeringen i januari 1998. Redan vid årsskiftet 1996/97 har dock en uppföljning
av skyddet för den biologiska mång-falden inkl. utvecklingen i fråga om
reservatavsättningen redovisats av myndigheterna. Miljövårdsberedningen har fått
i uppdrag att med dessa redovisningar som grund senast juli 1997 yttra sig över
i vilken omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas och
former för att åstadkomma detta.
Skogsstyrelsen har i likhet med Jordbruksverket, Fiskeriverket, Boverket och
Naturvårdsverket utarbetat en aktionsplan för biologisk mångfald. Aktionsplanen
har remissbehandlats och därefter diskuterats vid tre regionala seminarier. Den
redovisar de olika åtgärder som Skogs-styrelsen anser behöver vidtas för att
skogspolitikens miljömål skall nås. De flesta åtgärder som redovisas ingår i
Skogsvårdsorganisationens uppgifter.
Som nämnts har skogsnäringen engagerat sig starkt i frågor som rör
skogsbrukets miljömål. En sådan fråga gäller formerna för långsiktig planering
av ett skogsbruk, där stark betoning läggs på bevarande av olika miljöer och
arter. Flera stora skogsägande företag arbetar med s.k. ekologisk
landskapsplanering. Formerna för detta arbete skiljer sig något mellan
företagen. På så sätt erhålls en bred erfarenhet som grund för framtida
justeringar. Det enskilda mindre skogsbrukets särskilda förut-sättningar
möjliggör inte en direkt tillämpning av storskogsbrukets modeller. Försök pågår
därför med anpassade planeringsmodeller. En ekologisk verksamhetsplanering av
något slag är nödvändig i vårt land där skogsbruk bedrivs över så gott som hela
skogsarealen. Den svenska politiken för bevarande av en biologisk mångfald i
skogen bygger därför på hänssynstagande av olika grad där mycket stor vikt läggs
på åtgärder i samband med avverkning och skogsvård. Miljömålet i skogsbruket kan
sålunda inte nås enbart genom totalskydd av vissa arealer, en linje som följs i
många andra länder. Det svenska planeringssystemet har rönt stort intresse
utomlands.
En annan fråga av internationellt intresse är miljömärkning av
skogsindustriprodukter inkl. miljöcertifiering av skogsbruk. Den interna-
tionella debatten handlar bl.a. om på vilken nivå certifieringssystem skall
utformas, detaljeringsgraden och statsmakternas inflytande. I Sverige, där
frågan blivit högaktuell genom krav från stora köparländer som Storbritannien
och Tyskland, har vi valt att låta marknadsaktörerna arbeta med frågan utan
inblandning av staten. Det pågår sålunda ett arbete med att utifrån kriterier
uppställda av organisationen Forest Stewardship Council (FSC) utforma en
nationell standard för miljöcertifiering av skogsbruk. Två frågor som särskilt
uppmärksammas sammanhänger med det stora antalet skogsbrukare i vårt land och
med virkesimporten till svensk skogsindustri. Arbetet görs i en särskild grupp
med företrädare för skogsnäringen, miljöorganisationerna, arbetstagarna och
samerna. Avsik-ten är att slutföra arbetet under första halvåret 1997.
Redovisning för riksdagen
Det är regeringens avsikt att för riksdagen redovisa resultatet av uppföljningen
av 1993 års skogspolitiska beslut. Mot bakgrund av den rapporteringstidpunkt som
är fastställd kan en helhetsredovisning göras först under år 1998. Eventuellt
kan en delredovisning bli aktuell under år 1997.
OECD:s granskning av svensk miljövårdspolitik inklusive dess rekommendationer
rörande skogsbruket och miljön behandlas i avsnitt III.
6. RENNÄRING
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Genom de förslag och bedömningar som|
| regeringen redovisat i prop. 1995/96:226 om hållbar utveckling |
| i landets fjällområden har en god grund lagts för rennäringens |
| ansvar för hushållningen med naturresurser. |
--------------------------------------------------------------------
Renskötsel är en areell näring som bedrivs extensivt i den norra delen av
Sverige. Enligt 65 § första stycket rennäringslagen (1971:437) skall vid
renskötsel skälig hänsyn tas till andra intressen.
Vid renskötselns utövande kan det förekomma konflikter med naturvårdens
intressen, särskilt med hänsyn till den rationalisering och mekanisering som
skett inom rennäringen under de senaste decennierna. Därtill kommer att
renskötseln i stor utsträckning bedrivs på marker som är särskilt känsliga för
påverkan. Bestämmelsen i 65 a § rennäringslagen innebär att det ställs särskilda
krav på rennäringen om att ta hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens
intresse så att verksamheten bedrivs på det sätt som naturen tål i ett
långsiktigt perspektiv.
Den miljöpåverkan som i första hand kan uppkomma avser för högt betestryck,
bete på från naturvårdssynpunkt känsliga områden och terrängkörning på barmark
med motorforden.
I prop. 1995/96:226 om hållbar utveckling i landets fjällområden föreslog
regeringen att det skall införas ett miljömål i rennäringslagen (1971:437).
Rennäringen skall enligt förslaget bedrivas så att natur-betesmarkernas
långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls och att mar-kerna uthålligt ger en
god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras.
Miljömålet innebär att samebyarnas betesuttag, renantal och hjord-
sammansättning skall vara anpassade till betesmarkernas långsiktiga
produktionsförmåga och bevarande av den biologiska mångfalden. Att detta
miljömål uppfylls är en mycket viktig fråga för såväl rennäringens framtid som
för den biologiska mångfalden. Därigenom bidrar detta miljömål också till att
stärka en verksamhet som är av central betydelse för att långsiktigt säkra den
samiska kulturen. Miljömålet innebär sam-tidigt att kraven på hänsyn till miljön
vid rennäringens utövande görs tydliga. Hänsynen gäller inte enbart själva
renbetet utan även påverkan på naturmiljön av rennäringens anläggningar och
driftsformer.
Av hänsyn till den faktiska betestillgången över en längre tidsperiod är det
viktigt att det fastställda renantalet inte överskrids. År 1993 infördes ett
antal bestämmelser i rennäringslagen som ger förbättrade möjligheter att
kontrollera samebyns renantal.
Vidare har berörda länsstyrelser i samråd med berörda samebyar getts i uppdrag
att upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen.
Regeringen har i den nämnda propositionen uttalat att samebyarnas
markanvändningsredovisningar skall kompletteras med information om speciellt
värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården och kul-
turminnesvården. Detta gör redovisningarna mer operativa för samebyns egen
planering av driften liksom för samråd och planering.
Från år 2000 bör enligt propositionen endast fordon som uppfyller särskilda
krav vad gäller marktryck vid barmarkskörning vara tillåtna. Naturvårdsverket
har fått i uppdrag att efter samråd med Vägverket utforma föreskrifter för
terrängfordon om högsta marktryck.
BILD
7. ENERGI
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: All användning och tillförsel av |
| energi innebär miljöpåverkan. Det gäller bl.a. påverkan på klimatet,|
| försurning och katastrofrisker. |
| Utsläpp av koldioxid, som är den viktigaste klimatpåverkande |
| gasen, härrör till övervägande del från förbränning av fossila |
| bränslen. Detta innebär att en verkningsfull strategi för |
| begränsning av koldioxidutsläppen måste inriktas på |
| energianvändningen. Förbränning ger även upphov till utsläpp av |
| svavel- och kväveföreningar, vilket är en grundläggande orsaken |
| till försurning. |
| Sveriges energisystem har de senare åren blivit mer effektivt |
| och utsläppen av luftföroreningar har minskat avsevärt. En |
| fortsatt utveckling och omställning av energisystemet är dock |
| nödvändig för att ytterligare minska dess negativa miljöeffekter.|
| Förutom en vidareutveckling av de nationella styrmedlen krävs en|
| internationell samordning för att åtgärda miljöproblem av regional|
| och global karaktär. |
| För att åtgärda problemen är det bl.a. viktigt |
| - att Sverige driver på i arbetet med att formulera EU:s |
| klimatstrategi. Syftet med arbetet bör vara att ett protokoll |
| till FN:s Klimatkonvention kan antas i december 1997 |
| innehållande bindande åtaganden om begränsningar av utsläpp och |
| gemensamma åtgärder för att minska dess utsläpp. |
| - att Sverige agerar pådrivande för att arbetet med EU:s |
| försurningsstrategi slutförs, i syfte att utsläppen av försurande|
| ämnen inom EU kan minskas till den kritiska belastningsnivån. |
| - att ytterligare åtgärder vidtas för att minska svenska utsläpp|
| av försurande ämnen. |
--------------------------------------------------------------------
Energisystemets miljöpåverkan
All användning och tillförsel av energi innebär miljöpåverkan. Det gäller bl.a.
påverkan på klimatet, försurning, katastrofrisker, oljespill från tank-fartyg
och lokalt eller regionalt betingade mïljöstörningar från exempelvis vatten- och
vindkraftverk. Inom klimatområdet är ett stort problem befarade
klimatförändringar som en följd av den s.k. växthuseffekten Jordens klimat
förändras som en följd av utsläpp av växhusgaser som koldioxid, metan,
kvävedioxid, ozon samt olika stabila klorflourkarboner. Ungefär fyra femtedelar
av de nuvarande koldioxidutsläppen från mänsklig verksamhet härrör från
förbränning av fossila bränslen. Detta innebär att en verkningsfull begränsning
av koldioxidutsläppen måste inriktas på användningen av fossila bränslen och
drivmedel. Utsläpp av försurande ämnen från energisystemet för med sig problem
med försurning av mark och vatten. Detta beror dels på utsläpp av svavel, där
utsläppen till närmare 90 procent kommer från länder i Sveriges närhet, dels på
egna utsläpp av framför allt kväveoxid där Sverige inte ännu har uppnått sitt
nationella utsläppsmål.
Småskalig vedeldning ger i många fall upphov till stora utsläpp av oförbrända
ämnen. Naturvårdsverket och Boverket har lämnat förslag till åtgärder.
Utredningen remissbehandlas f.n.
Riktlinjer för energipolitiken
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Beslutet grundade sig i allt
väsentligt på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet. Riktlinjerna omfattar bl.a. vissa program för
omställning och utveckling av energisystemet.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största
möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på
säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - tillsattes sommaren 1994
(dir.N1994:67, dir.N1994:120). Kommissionens uppgift var bl.a. att granska de
pågående programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt att
analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Energikommissionen
redovisade sitt slut-betänkande Omställning av energisystemet (SOU1995:139) i
december 1995 som remitterades våren 1996.
För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken mellan
riksdagspartierna. Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991 års
överenskommelse, Energikommissionens betänkande och remissvaren på detta nå en
bred parlamentarisk överenskommelse om den framtida energipolitiken. Regeringen
avser att under våren 1997 återkomma till riksdagen med en proposition om
energipolitiska riktlinjer m.m.
Klimatstrategi för energiområdet
I anslutning till Riokonferensen år 1992 undertecknades FN:s ramkon-vention om
klimatförändring. Konventionen kom till för att förhindra globala
klimatförändringar till följd av utsläpp av s.k. växthusgaser, detta kan utgöra
ett allvarligt hot mot ekosystemens överlevnad och världsekonomins utveckling -
bl.a. genom befarade ändrade förutsätt-ningar för odling och näringsidkande.
Konventionen syftar till att minska klimtförändringarna genom att reglera
utsläppen av växthusgaser, framför allt vad gäller användning av fossila
bränslen. Från klimatsynpunkt spelar det ingen roll varifrån utsläppen sker. I-
länderna har hittills svarat för den största delen av utsläpp från fossila
bränslen, men u-ländernas andel förväntas dominera i framtiden. Klimatpolitiken
förutsätter därför ett globalt samarbete, som grundas på effektivitet och
rättvisa.
Jämfört med övriga länder har Sverige en låg andel fossila bränslen i ener-
gisystemet. Knappt 40 procent av den svenska energitillförseln utgörs av fossila
bränslen. Genomsnittet för OECD-länderna är över 80 procent. Inom den svenska
elproduktionen utgör de fossila bränslena endast ca 5 procent.
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken
(prop.1992/93:JoU19, rskr.1992/93:361). Där fastlades den nationella strategin
att koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras på 1990 års nivå år
2000 för att därefter minska. Beslutet omfattar en klimatstrategi för
energiområdet.
Inför FN:s klimatkonventions nästa partsmöte är EU:s positioner för närvarande
under utarbetande. Parallellt bedrivs även ett arbete för en EU-strategi för
klimatfrågorna.
De svenska klimatpolitiska insatserna inom energiområdet koncentreras, utöver
koldioxidbeskattningen av fossila bränslen, till två områden: dels forskning och
utveckling samt tillämpning i Sverige av energieffektiv teknik och teknik för
att utnyttja förnybara energikällor, dels insatser för energieffektivisering och
övergång till förnybara energikällor i Baltikum och Östeuropa.
En utgångspunkt för den svenska klimatstrategin är att klimatpolitiken bör
utformas i ett internationellt perspektiv och innefatta ett aktivt
internationellt arbete. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan
vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till kostnads-
ansvar, nuvarande utsläpp per invånare och tidigare åtgärder. Inom ramen för
FN:s konvention för klimatförändringar pågår just nu ett arbete för att
förstärka konventionen. Protokollet, som förväntas antas i Kyoto i december
1997, skall innefatta såväl åtgärder som kvantitativa åtagande om
utsläppsbegränsningar för åren 2005, 2010 och 2020. Sverige deltar aktivt i den
arbetsgrupp under EU:s ministerråd som har tillsatts för att förbereda dessa
förhandlingar och för att utforma EU:s interna klimatstrategi.
Programmet för effektivare energianvändning m.m. i de baltiska staterna m.fl.
har till huvudsakligt syfte att bidra till minskade globala koldioxidemissioner
och ge underlag för en bedömning av möjligheterna till s.k. gemensamt
genomförande (joint implementation) inom ramen för klimatkonventionen.
Programmet administreras av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Totalt
har sedan år 1993 anslagits närmare 300 miljoner kronor för detta program.
Närmare 50 projekt har genomförts, främst avseende energihushållning och
konvertering från oljeeldning till biobränslen. Insatserna har huvudsakligen
gjorts i de baltiska staterna.
Förändring av utsläppen över tiden
De svenska utsläppen av koldioxid från energisektorn minskade kraftigt under
1970- och 1980-talen. Under 1990-talets första år ökade utsläppen något, delvis
på grund av en ökad industriell produktion. Även industrins användning av
förnybara bränslen ökade under perioden. Preliminära siffror för år 1995 visar
dock att koldioxidutsläppen från energisektorn återigen är nere på 1990 års
nivå.
En bedömning av de framtida utsläppen av koldioxid blir beroende av vilka
antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen och framtidens energisystem.
Av särskild betydelse är hur en avveckling av kärnkraften genomförs.
Energikommissionen har bedömt att det mål som riksdagen har ställt upp, om att
utsläppen av koldioxid skall stabiliseras till år 2000 och därefter minska, inte
kommer att kunna uppnås med dagens styrmedel. Det gäller särskilt minskningen
efter år 2000. Ytterligare åtgärder för att begränsa utsläppen är enligt
kommissionen nödvändiga om målen skall nås. Samma slutsatser drar
Naturvårdsverket i sin utredning "Sverige mot minskad klimatpåverkan" rapport nr
4634. Naturvårdsverket pekar på kostnadseffektiva åtgärder för att minska
utsläppen av koldioxid. Naturvårdsverket föreslår också begränsning av HFC/FC-
föreningar. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
NUTEK har i rapporten (R 1996:57) Internationellt klimatarbete - Ur ett
svenskt perspektiv diskuterat konsekvenserna för Sverige av tänkbara framtida
bindande åtaganden inom ramen för klimatkonventionen, med tonvikt på Sveriges
särskilda förutsättningar i förhållande till andra OECD-länder. NUTEK:s
beräkningar visar att kostnaderna för samhället är kraftigt beroende av hur åta-
gandena formuleras.
Utsläppen av försurande ämnen från energisystemet har minskat kraftigt under
de senaste decennierna. Utsläppen av svavel från förbränning i fasta
anläggningar minskade med 90 procent mellan åren 1980 och 1994. Under samma
period minskade utsläppen av kväveoxider från dessa anläggningar med drygt 50
procent.
En rad styrmedel finns för att begränsa utsläppen av försurande ämnen från
energisystemet. Det gäller bl.a. skatt på utsläpp av svavel, avgift på utsläpp
av kväveoxider från förbränningsanläggningar, reglering av högsta tillåtna
svavelhalt i bränslen och riktlinjer för utsläpp vid prövning enligt
miljöskyddslagen. Enligt regeringens bedömning har dessa styrmedel varit
effektiva. Överväganden sker nu om ytterligare åtgärder för att reducera
försurande utsläpp. Liksom vad gäller utsläppen av koldioxid är det
betydelsefullt hur en avveckling av kärnkraften genomförs.
Sveriges energisystem har effektiviserats. Denna utveckling är till stor del
ett resultat av styrmedel såsom lagstiftning, regleringar, skatter, avgifter och
åtgärder för att främja utveckling av ny teknik med mindre skadlig påverkan på
miljön. En fortsatt utveckling av energisystemet är nödvändig för att minska
dess negativa miljöeffekter. Förutom en vidareutveckling av de nationella
styrmedlen för energieffektivisering och förnybar energi krävs ett inter-
nationellt samarbete för att åtgärda miljöproblem av regional och global
karaktär. För att åtgärda problemen är det bl.a. viktigt att Sverige agerar
pådrivande i det internationella arbetet, vilket bl.a. omfattar EU:s
klimatstrategi, EU:s försurningsstrategi samt de kommande protokollen om
kväveoxider, tungmetaller och persistenta ämnen under FN:s konvention för lång-
väga gränsöverskridande luftför-oreningar. Vidare bör ytterligare åtgärder
vidtas för att minska Sveriges egna utsläpp av försurande ämnen.
8. VARUPRODUKTION
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Den varuproducerande sektorn |
| bidrar till många olika typer av miljöpåverkan, varav de allvar-|
| ligaste är linjära materialflöden, ineffektiv resursanvändning |
| samt spridning av skadliga ämen till luft, mark och vatten. En |
| stor del av det avfall som deponeras i dag utgörs av gruv- och |
| industriavfall. Näringslivet kan därför bidra till en hållbar |
| utveckling på ett avgörande sätt genom att kretsloppsanpassa |
| produktionsprocesserna, utveckla nya, miljöanpassade produkter, |
| minska mängden avfall samt reducera avfallets farlighet och |
| åter-ställa förorenade områden. Detta ger också näringslivet en god|
| och långsiktig ekonomisk utveckling samt är positivt för |
| konkurrens-kraft och på sikt sysselsättning. |
| Regeringens arbete är dels inriktat på att utveckla och |
| förstärka lagstiftningen, dels på att förbättra förutsättningarna för|
| marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av |
| miljöanpassade processer och produkter. En varaktig samverkan |
| mellan närings- och miljöpolitiken syftar bl.a. till att |
| fokusera och stimulera efterfrågan på miljöanpassad teknik och |
| miljöanpassade produkter, och till att öka tillgången till |
| miljörelaterad information hos olika aktörer på marknaden. |
| Producenterna av varor måste i ökad utsträckning ta ansvar för den|
| miljöpåverkan som varorna orsakar under hela deras livscykel |
| inkl. transporter och energiförbrukning. Arbetet med |
| kretsloppsanpassning fortsätter därför genom att |
| producentansvaret utökas till fler produktgrupper. Miljölagarna |
| förstärks och samlas i en miljöbalk. Kemikaliepolitiken liksom |
| avfallshanteringen ses över. |
--------------------------------------------------------------------
Allmänt om "sektorns" miljöpåverkan
Industriell verksamhet påverkar miljön på många sätt, genom t.ex. råvaru-
utvinning, utsläpp till luft, mark och hav, liksom avfall, markexploatering och
buller. Gränsdragningen för vad som är varuproduktion är inte självklar, då
varuproduktion sker i viss mening även i andra sektorer än den rent
industriella, såsom inom jord- och skogsbruksektorerna och i energisektorn.
Dessutom orsakar konsumtionen av varor och tjänster liknande, men även andra,
miljöproblem. I ett kretsloppsperspektiv blir det därför angeläget att koppla
samman varu- och tjänsteproduktion med konsumtion och avfall.
Naturvårdsverket har analyserat miljöpåverkan av varuproduktion-konsumtion ur
ett kretsloppsperspektiv. Med ett sådant perspektiv blir sektorns största
miljöproblem linjära materialflöden, överkonsumtion och spridning av skadliga
ämnen via produkter och sektorn bidrar därför till flera miljöproblem i relativt
hög grad.
Synen på miljöarbetet har i hög grad förändrats över tiden. Från början stod
punktutsläppen i centrum för uppmärksamheten och många förbättringar har skett
inom industrin under de senaste decennierna. Utsläppen har på vissa områden mer
än halverats, t.ex. vad gäller utsläpp av svaveldioxider och klorerade organiska
ämnen. Allt fler företag övergår till att se mer på användningen av resurser,
hur produktionsprocesser kan förändras och vilka miljöegenskaper produkter-na
har i användnings-, avfalls- och återvinningsleden. Det gäller dock att inte
begränsa sig till inverkan av enskilda processer eller produkter i framtiden
utan snarare se på hur hela ekologiska system påverkas av mänsklig verksamhet.
BILD
Trots en delvis förändrad inställning till miljöarbetet visar utsläppsstatistik
från Naturvårdsverket att industrin eller industrins processer svarar för
fortsatt stora andelar av de totala utsläppsmängderna, med runt 40 procent av
svaveldioxidutsläppen, ca 7 procent av koldioxid-utsläppen och ca 16 procent av
utsläppen av flyktiga organiska kolväten. Av utsläppen till Östersjön kommer
t.ex. drygt 10 procent av kväve, samt knappt 30 procent av fosforutsläppen, från
industrin. Av det avfall som går till deponering är den helt övervägande
viktandelen gruvavfall, följd av avfall från skogsindustrin, "övriga metaller
och metallvaror" samt "livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin". Avfallet
skapar också efter-behandlingsbehov.
Det är påfallande att det inte finns något enkelt samband mellan hur mycket
miljöpåverkan samhället utövar och vilket genomslag detta får i form av faktiska
effekter. Ett ekologiskt system kan under lång tid utsättas för en kraftig
belastning utan att några egentliga effekter uppstår, tack vare att
buffertmekanismer träder i funktion och förhindrar genom-slag. Plötsligt kan man
emellertid nå en punkt där gränsen är nådd vars omfattning och exakta
inträffande i tiden är svåra eller rent av omöjliga att förutsäga på förhand.
Mot denna bakgrund kan och får vårt agerande med avseende på miljöproblemen
inte baseras enbart på vad som kan förutsägas med säkerhet. Arbetet måste i
högre grad inriktas på att kunna förebygga risker och förbättra
förutsättningarna för marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av
miljöanpassade produkter och processer, sett ur ett kretsloppsperspektiv.
Miljömål i dag
Eftersom denna sektor påverkar miljön på en rad olika sätt är de flesta mål
antagna av riksdag och regering tillämpbara på sektorn. Miljömålen har
emellertid hittills i begränsad grad brutits ner till mål som riktas särskilt
till varuproduktionsssektorn. Många av miljömålen riktar sig mer eller mindre
explicit till den producerande industrin, t.ex. sägs att "åtgärder inom... och
industrin skall inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle". Ett exempel
där både varor och tjänster inkluderas är riksdagens miljömål för
konsumentpolitiken "att sådana konsumtions- och produktionsmönster skall
utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt
hållbar utveckling" (se vidare avsnitt 9 Konsumentfrågor). Därtill hör en mängd
begränsningsmål för olika utsläpp och kemikalier samt många mål om avfall och
återvinning, t.ex. att "utsläppen av svaveldioxid från processindustrin skall
halveras mellan 1983 och 1995" och "utsläppen av kväveoxider till luft skall
minska med 30% mellan 1980 och 1995".
För den första typen av övergripande mål är det svårt att utvärdera hur långt
sektorn har uppfyllt sina åtaganden. För den andra typen av mål, som är mer
avgränsade och lättare att följa upp har varierande resultat uppnåtts, t.ex har
ovannämnda svaveldioxid- och kväveoxidmål mer eller mindre uppfyllts (se
delavsnittet om förändring av utsläppen över tiden).
Industriutsläpp - omprövning av villkor
Regeringen gav år 1991 Naturvårdsverket i uppdrag att upprätta ett tioårigt
program för översyn av industrins utsläppsvillkor. Målet för programmet är att
det för varje miljöstörande anläggning skall finnas moderna och ändamålsenliga
villkor. Vidare skall utsläppen till början av 2000-talet ha begränsats till
sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas av de aktuella
utsläppen. Emellertid måste man normalt räkna med att det i närområdet runt en
större anläggning finns någon form av negativ påverkan.
I ett regionalt perspektiv bidrar många anläggningar till de skador som t.ex.
eutrofiering, försurning, oxidantbildning samt utsläpp av metaller och stabila
organiska ämnen ger. I ett globalt perspektiv kan utsläppen bidra till de
problem som finns med t.ex. klimatpåverkan och ozon-uttunning. Varje enskild
anläggnings bidrag är ofta litet men för att nå många av de uppsatta miljömålen
är det nödvändigt att minska utsläppen från ett stort antal punktkällor.
Naturvårdsverket har i juli 1996 avlämnat en lägesrapport om prövningen
(rapport 4587 Miljöstörande anläggningar). Utsläppen från de aktuella
anläggningarna har jämfört med år 1990 minskat. Speciellt framträdande är detta
för utsläppen av klorerad organisk substans från skogsindustrin. Vidare har
utsläppen av metaller, svavel- och kväveoxider samt lösningsmedel reducerats
betydligt. Bidragen från större svenska anläggningar till olika miljöhot såsom
försurning, eutrofiering, oxidant-bildning och påverkan från persistenta
organiska ämnen har därigenom minskat. Även utsläppen i vår omvärld har minskat
och därmed belastningen på Sverige.
Den positiva trenden med minskad belastning av flertalet luft- och
vattenföroreningar till trots återstår det i de flesta fall mycket arbete innan
utsläppen når nivåer som inte innebär skada på biologisk mångfald, naturresurser
och på konstruktioner eller konstföremål.
Påverkan på hälsan på grund av utsläpp från större anläggningar är begränsad
jämfört med den som andra aktiviteter i samhället ger upphov till, t.ex.
trafiken. I närheten av de flesta anläggningar är påverkan på hälsan liten. Alla
lokala hälsoproblem är dock inte lösta, bl.a. kan man notera att bullret från
vissa anläggningar är högre än Naturvårdsverkets riktlinjer och att lukto-
lägenheter förekommer. Det kan vidare finnas ett bidrag till regional påverkan
på hälsan även om det är litet jämfört med bidraget från vägtrafikens utsläpp.
Även om svenska punktkällor bara bidrar till en viss del av våra miljöproblem
måste arbetet fortsätta med att begränsa dessa utsläpp. Det är bl.a. viktigt att
Sverige föregår med gott exempel för att i det internationella arbetet kunna
vara pådrivande för att minska utsläpp från andra länder som påverkar oss.
Planerade och pågående åtgärder
För att kunna skapa en miljöanpassad utveckling av näringslivet krävs insatser
från många olika håll. Avsikten är inte att detaljreglera en sådan utveckling
utan att stimulera och katalysera processer som ger företagen möjligheter att
hantera miljöfrågor på ett effektivt sätt. Arbetet syftar bl.a. till att
fokusera och stimulera efterfrågan på miljöanpassad teknik och miljöanpassade
produkter, och till att öka tillgången till miljörelaterad in-formation hos
olika aktörer på marknaden. Det är också angeläget att utforma styrmedel som
främjar dynamik i såväl själva produktionen som beträffande tillskapandet av nya
användningsområden för återvunnet material.
Regeringen är inriktad på en varaktig samverkan mellan näringspolitik och
miljöpolitik präglad av en helhetssyn på miljö och tillväxt. Arbetet omfattar
kunskapsökning om "miljösektorn", en offentlig upphandlings-politik för varor,
tjänster och teknik som instrument i miljö- och näringspolitiken och förbättrade
förutsättningar för informationssystem om miljöpolicy och miljöpåverkan. Vidare
omfattar arbetet producent-ansvar, en drivande svensk insats för
teknologispridning och investeringar för bättre miljö och tillväxt i
Östersjöregionen.
Förbättring av marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av
miljöanpassade produkter och processer
Miljömarknadens omfattning
För att öka kunskapen om miljösektorn, inkluderande verksamhet både i den
renodlade miljötekniksektorn (avfallshantering, återvinning, renings-teknik och
emissionsmätningar) och verksamhet där miljöfrågorna är en drivkraft för
utvecklingen, gav regeringen Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) ett uppdrag som
resulterade i rapporten "Miljödriven teknik-utveckling".
Flera internationella studier visar på tillväxttakter på 5-8 procent årligen i
miljötekniksektorn. Storleken på den svenska renodlade miljöteknik-sektorn är
liten (runt 15 000 anställda och 15 miljarder i omsättning) och effekten av en
sådan utveckling blir totalt därför inte så stor på syssel-sättning och
tillväxt. IVA:s kartläggning visar dock att svenskt näringsliv har goda
förutsättningar att bli ledande på miljöområdet i stort och att den största
potentialen till teknikutveckling och tillväxt finns i miljö-drivna företag i
vid bemärkelse.
Myndigheternas miljökrav är fortsatt den främsta drivkraften för företagen att
miljöanpassa sin verksamhet, enligt IVA-studien. Ett resultat som även OECD:s
program för teknologi och miljö kom fram till några år tidigare. Det ökade
miljömedvetandet bland konsumenterna har dock under senare år blivit en allt
starkare drivkraft för företagen att miljöanpassa produkter och
produktionsprocesser (se vidare avsnitt 9 Konsumentfrågor). Denna bild återfinns
också i Gothenburg Research Institutes MiljöBarometer, en enkätundersökning av
svenska företags miljöstrategier som genomförs vartannat år. Detta innebär att
allt större ekonomiska värden står på spel, vilket medför att miljöfrågan blir
av strategisk betydelse för alla företag.
Miljöhänsyn skapar inte fler arbeten direkt, däremot ses det som en
nödvändighet att miljöanpassa sig för att bevara sin konkurrenskraft och behålla
sina anställda. Utan en satsning på miljön minskar konkurrens-kraften och ännu
fler arbeten kan försvinna. Utredningen pekade också på att statliga insatser i
vissa fall kan vara nödvändiga för att underlätta för utvecklingen av ny teknik
eller skapandet av marknader för nya produkter och processer, t.ex. genom
offentlig upphandling av varor, tjänster och teknik.
Offentlig upphandling av varor och tjänster
Offentlig upphandling av varor och tjänster har hittills använts endast i
begränsad utsträckning som instrument för att driva på miljöanpassningen av
produkter även om lagstiftningen ger utrymme för detta. När den offentliga
sektorn som helhet börjar ställa konsekventa miljökrav kommer företag och dess
produkter att behöva utvecklas. Producenterna får incitament att styra mot mer
miljöanpassade produkter och tjänster, vilket kan bidra till framtida
konkurrensfördelar och tillväxt.
Mot denna bakgrund tillsatte regeringen en särskilt utredare (N1995:114) att
kartlägga och analysera den offentliga sektorns upphand-ling av varor och
tjänster med miljöpåverkan. I februari 1996 inkom betänkandet SOU 1996:23
"Offentlig upphandling en miljöfråga".
Utredningen visade att omfattningen av offentlig upphandling är minst 280
miljarder per år (försvaret exkluderat) och att graden av miljö-anpassning i
upphandlingen var relativt begränsad, med vissa undantag. Utredaren pekade ut
områden där möjligheterna och nyttan av att ställa miljökrav är störst
(byggsektorn, elektronik, energi för uppvärmning, kemikalier, livsmedel, och
transporter). För att öka inslagen av miljöhänsyn i upphandlingen föreslogs
bl.a. att regeringen skulle ge ett uppdrag till myndigheterna att miljöanpassa
sin upphandling och ändringar i kommunallagen. Utredaren pekade också ut hur
viktig inköparens roll är i dessa sammanhang. Det krävs en kompetensuppbyggnad
och en ökad förståelse hos inköpare för hur upphandling kan driva på
utvecklingen, liksom att verktyg utvecklas för att hjälpa inköparen.
I propositionen 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till
år 2000 (sysselsättningspropositionen), aviserade regeringen ett uppdrag till
ett antal myndigheter att återrapportera sina erfarenheter vid tillämpning av
lagen om offentlig upphandling vad gäller miljöanpassningen av sin upphandling.
Denna uppgift ingår i ett vidare uppdrag som regeringen beslutade om i december
1996 och som innebär att miljöhänsyn i stort skall integreras i statlig
förvaltning, enligt ett förslag i SOU 1996:112, Integrering av miljöhänsyn inom
den statliga förvaltningen (se avsnitt 20 Miljöledningssystem inom
statsförvaltningen). Integrering av miljöhänsyn sker genom att i ett första
skede införa miljöledningssystem i tjugotalet pilotmyndigheter. Myndigheterna
får här också i uppdrag att redovisa frågor avseende miljöanpassning av sin
upphandling. För att underlätta för offentliga inköpare har en vägledning
utarbetats av Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Nämnden för offentlig
upphandling. Dessutom kommer viss utbildning av inköpare att genomföras inom
ramen för pilotprojektet. (Se vidare avsnitt 20 Miljöledningssystem.)
Offentlig teknikupphandling och andra åtgärder för främjande av miljöanpassad
teknik
Utöver upphandling av varor och tjänster kan staten också teknikupp-handla, för
att driva på marknaden att utveckla och introducera ny teknik eller nya system
som kan lösa specifika problem med stor samhällsrelevans.
I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) föreslogs att en delegation
för miljöteknik skall tillkallas med uppgift att föra ut miljö-anpassad teknik
på marknaden och främja användandet av sådan. Under hösten utsågs Delegationen
för främjande av miljöanpassad teknik (N96/2633). I december redovisade
delegationen ett förslag till strategi där bl.a. teknikupphandling ingår.
Områden har identifierats där tillgång till miljöanpassad teknik är särskilt
angelägen - transporter, byggsektorn, livsmedel och marksanering. Strategin
innehåller också konkreta förslag på vad som mer bör göras för att främja
utvecklingen av miljöanpassad teknik, t.ex. genom utbildning och seminarier.
Under 1997 kommer delegationen att i huvudsak arbeta med att genomföra sitt
förslag till strategi.
Regeringen planerar också att se över möjligheter och hinder för svensk export
på miljömarknaden, åtgärder för att främja export av svenskt miljökunnande,
liksom, om och i så fall hur, man bör ställa miljökrav vid exportstöd.
Informationsinsatser
Behovet av tillgänglig och trovärdig information om den miljöpåverkan som
orsakas av företag växer hos en rad marknadsaktörer, exempelvis
företagsanalytiker, kunder, uppköpare, banker, försäkringsbolag, etc. Detta
ställer nya krav på informationens innehåll och utformning.
Allt fler företag presenterar fristående miljöredovisning eller tar med
miljöinformation i årsberättelsen. Redovisningskommittén (JU 1991:71, 1996:4)
har på regeringens uppdrag lagt förslag till hur redovisningen av miljöanknuten
information kan ges en fastare förankring i det finansiella redovisningsområdets
regelverk, SOU 1996:57. Utredningen har föreslagit ett särskilt upplysningskrav
i årsredovisningens förvaltningsberättelse för de företag som bedriver
anmälningspliktig eller tillståndspliktig miljö-farlig verksamhet enligt
miljöskyddslagen.
Finansiella institutioner har särskilda, och växande behov av information för
att väga in miljörisker i beslut om krediter och investeringar. En särskild
utredare tillkallades för att kartlägga tillgängliga källor till
miljöinformation och deras relevans för banker och andra finansiella aktörer (M
1996:34). Utredaren fick i uppdrag att föreslå om, och i så fall hur ett
gemensamt system för sammanställning och analys av miljöinformation skulle kunna
utvecklas, och vilken roll staten bör spela i detta sammanhang. Betänkandet (SOU
1997:4) överlämnades i mitten av januari 1997 och i detta föreslås bl.a. att de
redan existerande kreditupplysningsföretagen utvidgar sin verksamhet till att
även omfatta miljöinformation. Detta bör ske i nära samarbete med
Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter.
Miljöledningssystem
Miljöledningssystem förkommer i allt större omfattning i näringslivet. Mest
kända är ISO 14001 som är ett internationellt standardiserat system och EMAS
(Environmental Management and Audit Scheme) som är EU:s miljöledningssystem.
EMAS bygger på frivilligt deltagande från industrin och har till syfte att
förbättra och bedöma industrins miljöarbete och tillhandahålla offentlig
information. Förordningen omfattar i första hand industrin men arbete pågår i
syfte att utvidga den till att omfatta även andra samhällssektorer.
Den initiala tids- och kostnadsåtgången för att ansluta sig till EMAS skulle
kunna innebära svårigheter för främst småföretag att följa med i utvecklingen.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har därför uppdraget att informera
små och medelstora företag om miljöledningssystem och stimulera projekt i landet
som hjälper till att sprida kunskap om främst EMAS.
Bl.a har en "miljölinje" inrättats dit företag kan vända sig med frågor.
Dessutom har stöd getts till olika projekt i landet som arbetar med att hjälpa
företag i sitt miljöarbete.
Hittills har 14 anläggningar i Sverige EMAS-registrerats och mer än 500
anläggningar i EU. Anslutningen förväntas fortsätta i snabb takt.
Antalet miljökontrollanter uppgår för närvarande till ca 150 i EU, varav fem
stycken är svenska. I Sverige är det SWEDAC som ackrediterar
miljökontrollanterna och AB Svenska Miljöstyrningsrådet som registrerar de
svenska anläggningarna. Regeringen bedömer det väsentligt att svenska småföretag
inte halkar efter i utvecklingen och NUTEK:s och Miljöstyrningsrådets fortsatta
arbete är av central betydelse.
Regeringen har beslutat att det är angeläget att genomföra en snar försöks-
verksamhet med att utvidga EMAS till andra sektorer. Försöksverksamheten bygger
på frivillig överenskommelse mellan AB Svenska Miljöstyrningsrådet och olika
branschorgan och behöver därför inte regleras i lag. Regeringen anser också att
en relativt bred försöksverksamhet bör eftersträvas. Miljöstyrningsrådet har
föreslagit att sektorerna transport, skogsbruk, bygg- och anläggning samt
fastighetsförvaltning skall omfattas av försöksverksamheten. Under år 1998
kommer en utvärdering av EMAS-förordningen att göras.
ISO 14 001 är en nyligen fastställd internationell standard för
miljöledningssystem men med samma struktur som den sen länge använda ISO 9000-
serien inom kvalitetssäkring. ISO 14 001 utgör underlag för frivillig
certifiering. Systemet är anpassat för användning inom alla typer av
verksamheter och har alltså ett bredare anvädningsområde än EMAS. I ISO 14 001
finns inte kravet på en offentlig miljöredovisning. De flesta industriföretag
som bygger upp system för miljöledning kommer att integrera ISO 14 001 och EMAS.
EU-kommissionen väntas under våren komma att utpeka ISO 14 001 som lämpligt
miljöledningssystem inom EMAS.
Miljöhänsyn i det svenska standardiseringsarbetet
Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att föreslå hur miljöhänsyn kan
integreras i det svenska standardiseringsarbetet (N 1996:93). Utredaren skall
- definiera miljöaspekter och redovisa metoder för tillämpning av dessa i
standardiseringsarbetet,
- föreslå hur den svenska standardiseringsorganisationen och svenska tekniska
experter på ett kostnadseffektivt sätt kan bidra till att miljömässiga hänsyn
tas i allt standardiseringsarbete och
- utarbeta en handlingsplan som dels omfattar allt standardiseringsarbete, dels
prioriterar områden där svenska aktörer bör kunna nå resultat på kort och
medellång sikt.
Förslagen skall också ta hänsyn till kretsloppstänkande samt erfaren-heter
inom svenskt och internationellt standardiseringsarbete. Utredningen skall
redovisas i juni 1997.
Agenda 21 för Östersjöområdet
I kapitel 16 behandlas utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet närmare.
I arbetet med att utveckla en Agenda 21 för Östersjöområdet spelar
näringslivet en stor roll. Som redovisats tidigare har de svenska utsläppen från
industriell produktion minskat betydligt över de senaste 25-30 åren. Även om
målet att inga skadliga utsläpp skall ske från industrin före sekelskiftet inte
kommer att uppnås så kan belastningen från industriell produktion ändå förväntas
att ha nått en låg nivå i början på 2000-talet i alla de västliga länderna runt
Östersjön. Det gäller dock inte för industrin i Östeuropa. Gamla anläggningar
tillåts fortfarande ha en hög utsläppsnivå liksom en ineffektiv
energianvändning. Industristrukturen är föråldrad och det kommer att krävas en
genomgripande omstrukturering under en längre tidsperiod.
De länder som önskar medlemskap i EU och som upprättat associationsavtal med
EU har redan börjat arbetet med att anpassa sin lagstiftning till EU:s. Ett
stort arbete står för dörren men konsekvenserna kan bli mycket gynnsamma då
östländerna anpassar sig till EU:s utsläppskrav. Sverige har en viktig roll i
att bistå östländerna i detta anpassningsarbete. Det gäller inte bara att uppnå
väsentligt bättre utsläppsförhållanden för gamla anläggningar men också att
förändra industristrukturen till en energisnålare och effektivare kravbild.
En hållbar utveckling kan dock inte uppnås enbart genom att begränsa utsläppen
från produktionen utan arbetet måste också utsträckas till en effektivare
användning av naturresurserna liksom varornas egenskaper i ett
kretsloppsperspektiv.
Sverige kan lämna väsentliga bidrag i denna omställningsprocess. Dels är
direkt bistånd viktigt, exempelvis i form av program för s.k. clean production.
Dels bidrar svenskt näringsliv genom exempelvis företagskontaker, miljökrav på
underleverantörer och genom regionalt samarbete via olika organisationer till en
industriell omdaning. Det finns potential för ökning inom båda dessa områden.
Politik inriktad på produktion, produkter,
avfall och kemikalier
Producentansvar
År 1994 infördes producentansvar för förpackningar, returpapper och däck. SNV
har i början av 1996 inkommit med rapporten: Producentansvar - det första
steget, som innehåller en utvärdering av hur producentansvaret hittills fortlöpt
i ett antal kommuner och man pekar på förslag till förbättringar av producent-
ansvaret avseende samspelet mellan kommuner och producenter/materialbolag.
Regeringen fattade i oktober 1996 beslut om följande förändringar vad
beträffar redan infört producentansvar:
- obligatoriskt samråd införs i förordning (1994:1235) om producentansvar för
förpackningar och i förordning (1994:1205) om producentansvar för returpapper.
Producenten skall samråda med kommunen i frågor som rör insamlingssystem för
bortforsling av förpackningsavfall samt returpapper.
I returpappersförordningen införs samma lydelse som i förpacknings-
förordningen, dvs att hushåll och andra skall sortera ut returpapper och lämna
det för insamling i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Genom
ändringen förtydligas producentens skyldighet att tillhandahålla
insamlingssystem. Regeringen beslutade i juni 1996 om att notifiera ett förslag
till införlivande av EU:s förpackningsdirektiv i form av ny förordning om
förpackningar. Förslaget innehåller bl.a. en höjning av återvinningsnivåerna för
förpackningar från och med år 2001.
En förordning om producentansvar för bilar har utarbetats och notifierats till
EU under hösten 1996. Målet är att producentansvaret skall träda i kraft den 1
januari 1998. Ikraftträdandet kan förskjutas beroende på att
notifieringsprocessen inom EU kan dra ut på tiden.
Regeringen har under året mottagit Kretsloppsdelegationens rapport med förslag
till producentansvar i byggsektorn. Delegationen föreslår bl.a. obligatorisk
besiktning av miljöfarligt avfall vid åtgärder som alstrar bygg- och
rivningsavfall samt att allt sådant avfall måste omhändertas av auktoriserade
s.k. återvinnare. Rapporten har remissbehandlats.
Kretsloppsdelegationen (M1993:A) överlämnade i april 1996 sitt förslag till
ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter
(Kretsloppsdelegationens rapport 1996:12) till regeringen. Rapporten har
remitterats och regeringen kommer under år 1997 att se över hur ett
kretsloppsanpassat system för hanteringen av uttjänta elektriska och
elektroniska produkter skall utformas.
Regeringen tillsatte under våren 1995 en utredning för att se över insamlingen
av miljöfarliga batterier och möjligheten till en snabbare övergång från
miljöfarliga batterier till mindre miljöfarliga (M1995:64). Utredningen
"Batterierna en laddad fråga" SOU1996:8, överlämnades till regeringen i februari
1996. Betänkandet har remitterats. Ett nytt regelverk för batterier beräknas
träda i kraft under första halvåret 1997.
Kretsloppsdelegationen skall enligt sina direktiv (dir.M1993:67) ut-forma en
strategi för utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle med
producentansvar för varor. Strategin redovisas till regeringen i februari 1997.
Regering beslutade i oktober 1996 om tilläggsdirektiv för
Kretsloppsdelegationen. Delegationen skall i sitt fortsatta arbete föreslå en
strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion, utarbeta förslag till krav på
varor som skall släppas ut på marknaden, föreslå producentansvar för möbler samt
inventera framlagda förslag till utnyttjande av biomassa och därvid klargöra om
det råder balans mellan olika förslag till biomasseuttag och tillgång på
biomassa. I arbetet som skall vara slutfört juni 1998, ingår också att göra en
kartläggning av i vilken omfattning producenterna har förändrat sitt beteende
till en mer kretsloppsanpassad hantering av resurserna.
Kemikalier
Ett internationellt högnivåmöte om kemikaliesäkerhet mellan företrädare för
större internationella kemiföretag och regeringsrepresentanter hölls i Stockholm
i början av året. Mötet kom till stånd på initiativ från regeringen. Vid mötet
enades parterna om en gemensam deklaration om kemikaliesäkerhet.
Regeringen har under året tillsatt en kommitté som mot bakgrund av ändrade
förutsättningar såsom Sveriges medlemskap i EU och en eventuellt förändrad
riskbild från användningen av kemiska ämnen, skall göra en översyn av
kemikaliepolitiken och ge förslag till hur kemikaliepolitiken skall förändras
(M1996:40). I uppdraget ingår också att göra en helhetsbedömning av
miljöpåverkan av PVC. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast juni 1997.
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har på regeringens uppdrag
utarbetat förslag till hur riskerna med PVC kan minskas. Uppdragen har
remissbehandlats. Ärendena bereds nu i regeringskansliet.
EU:s miljöministerråd har uppnått en gemensam position om det s.k.
biociddirektivet. Detta direktiv kommer att reglera prövning och utvärdering av
andra bekämpningsmedel än jordbrukets bekämpnings-medel (som prövas enligt ett
befintligt direktiv). Mycket tack vare ett aktivt arbete från främst Sveriges
och Danmarks sida har substitutionsprincipen inarbetats som en av grunderna vid
tillståndsprövningen. Dessutom pågår inom Kommissionen arbete med att få ut
växtskyddsdirektivet i praktisk tillämpning. Detta direktiv är till sin
uppbyggnad en parallell till biociddirektivet. Kemikalieinspektionen har att
bevaka att den svenska ambitionsnivån i bekämpningsmedels-prövningen kan
upprätthållas. Rådet antog också under hösten ett direktiv om bortskaffande av
PCB/PCT. Direktivet kommer att införlivas i svensk lagstiftning.
Arbete som är relaterat till Sveriges undantag inom kemikalieområdet pågår
inom flera av kommissionens arbetsgrupper och kommittéer. Flera frågor som rör
klassificering och märkning av kemikalier har fått en för Sverige
tillfredsställande lösning. Ytterligare andra löses om det av kommissionen
överlämnade förslaget till nytt direktiv om klassifiering och märkning av
farliga beredningar antas. För undantagen till det s.k. begränsningsdirektivet
pågår en översyn inom EU. Regeringen liksom dess myndigheter har kontinuerliga
kontakter med företrädare för kommissionen och andra medlemsstater i denna
fråga. De svenska undantagen löper ut den 31 december 1998, och målet för det
svenska agerandet är att EU skall anta regler i paritet med de svenska innan
övergångsperiodens slut.
Regeringen avser vidare att driva på för att få en samlad strategi för
kemikaliearbetet inom EU.
Regeringen har under året uppdragit åt Kemikalieinspektionen att kartlägga
riskerna samt utveckla kriterier för innehåll av kemikalier i textilier.
Uppdraget skall redovisas i februari 1997.
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har i uppdrag att följa hur
kvicksilveravvecklingen går samt att lämna förslag till åtgärder. I juni 1996
lämnades en delredovisning till regeringen. Uppdraget slutredovisas juli 1998.
Kemikalieinspektionen har också haft i uppdrag att följa avvecklingen av amalgam
inom tandvården. Detta uppdrag redovisades till regeringen juli 1996. De tre
kvicksilverrapporterna har remissbehandlats.
Naturvårdsverket har vidare i uppdrag att redovisa ett åtgärdsprogram för
effektivare och heltäckande insamling av uttjänta varor och produkter som
innehåller kvicksilver. Uppdraget redovisas till regeringen under 1999. I detta
uppdrag ingår att ge förslag till slutförvar av kvicksilver som delredovisas i
september 1997.
Inom UNEP (UN Environmental Programme) pågår förhandlingar om att göra den
frivilliga PIC-proceduren (Prior Informed Consent) till en bindande konvention.
Proceduren är ett informationsutbytessystem för handel med farliga kemikalier.
Förhandlingarna kommer att avslutas under 1997.
Inom IFCS (Intergovernmental Forum on Chemical Safety) har på beställning av
UNEPs styrelse en utvärdering gjorts av stabila organiska miljögifter s.k. POPs
(persistent organic pollutants). Utvärderingen skall presenteras för UNEPs
styrelse i januari 1997. Sverige har deltagit aktivt i arbetet för att få till
stånd en konvention om användarbegränsningar och utsläppsreduktion av de 12
farligaste POPsen.
Inom LRTAP (Long Range Transboundary Air Pollution) konventionen pågår
förhandlingar om ett regionalt protokoll för POPs. Förutom de 12 ämnen som ingår
i UNEP:s arbete ingår ytterligare några ämnen i LRTAP-arbetet. Förhandlingarna
beräknas vara avslutade under 1997.
Avfall
Regeringen tillsatte i mars 1995 en utredare för att ta fram ett konkret förslag
till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras
(Fi1995:37). Utredningen SOU 1996:139 redovisades till regeringen i oktober
1996. Betänkandet remissbehandlas i januari 1997.
Regeringen uppdrog i september 1995 åt Naturvårdsverket att föreslå
kvantitativa mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering som bygger på
avfallets egenskaper. Uppdraget redovisades augusti 1996, och har
remissbehandlats under hösten 1996.
9. KONSUMENTFRÅGOR
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Inom hushållsssektorn finns en stor |
| potential när det gäller arbetet med hållbar utveckling. Arbetet|
| med att underlätta för konsumenterna att spela en mer aktiv roll|
| när det gäller att motverka miljöproblemen bör kunna ge goda |
| resultat. |
--------------------------------------------------------------------
Allmänt om sektorns miljöpåverkan
Miljöproblemen beror i högre grad än tidigare på de enskilda människor-nas
dagliga livsföring. Exempelvis visar, enligt Naturvårdsverkets rapport "Biff och
Bil", överslagsberäkningar att hushållen står för nära hälften av de svenska
utsläppen. Enligt utsläppsstatistik från Naturvårdsverket står hushållen för ca
40 procent av växthusgaserna, 30 procent av kväveoxiderna, 50 procent av
utsläppen av flyktiga organiska ämnen, 40 procent av kväveutsläppen, 50 procent
av fosforutsläppen till haven, mellan 25 och 45 procent av utsläppen av
ozonnedbrytande ämnen, 40-50 procent av metallutsläppen och 25-35 procent av
utsläppen av organiska miljögifter. Det rör sig om utsläpp från hushållens
transporter, elanvändning, uppvärmning av bostäder, avlopp (där dock en del av
utsläppen av både kväve, fosfor och metaller härrör från industrier, som är
anslutna till avloppsreningsverken) och utsläpp från varor. Det som tillskrivs
hushållssektorn tillskrivs säkerligen i många fall även andra sektorer. Det är
dock klart att den enskildes agerande ofta är avgörande. Det är därför viktigt
att fler konsumenter blir medvetna om betydelsen av att handla - i dubbel
bemärkelse - miljöanpassat och att efterfrågan på marknaden leder till att de
varor som produceras belastar miljön så lite som möjligt.
En viktig konsumentpolitisk uppgift är därför att underlätta för konsumenterna
att bedöma miljökonsekvenserna av sitt agerande samt att länka in människorna i
konsumtionsmönster som är så lite miljöbelastan-de som möjligt.
Konsumentsektorns miljömål
I propositionen Aktiv konsumentpolitik (prop. 1994/95: 140), som riksdagen antog
i juni 1995 (bet. 1994/95: LU32, rskr. 1994/95:438), anges som ett av de fyra
målen för konsumentpolitiken att sådana konsumtions- och produktionsmönster
utvecklas som minskar påfrestning-arna på miljön och bidrar till en långsiktigt
hållbar utveckling.
Förutsättningar för miljöanpassning
Spännvidden på de problem som konsumenterna kan ställas inför är stor. Det kan
röra sig om att det inte produceras eller marknadsförs miljöanpassade
alternativ, att nya fakta och nya tekniker inte är kända och att bostäder inte
planeras på ett sådant sätt att konsumenterna har praktiska möjligheter att leva
upp till sina ambitioner etc. Ett särskilt problem är att det finns en tendens
att informationen till konsumenterna splittras när det gäller olika aspekter på
en vara eller en tjänst. Det kan gälla pris, kvalitet, säkerhet, energiåtgång
och andra miljöaspekter. Samhälleliga strukturer kan naturligtvis vara av stor
betydelse för att konsumenternas beteende skall kunna bli mer miljöanpassat.
Detta gäller exempelvis beträffande avfallshantering samt inom
transportområdet.
Glädjande nog har konsumenternas medvetenhet om sambandet mellan konsumtion
och miljö stadigt ökat och människor är i dag villiga att ta ett större ansvar
för miljön. Inom hushållssektorn finns en stor potential när det gäller arbetet
med hållbar utveckling. Arbetet med att underlätta för konsumenterna att spela
en mer aktiv roll när det gäller att motverka miljöproblemen bör kunna ge goda
resultat.
Planerade och pågående åtgärder
Genom miljömärkningen finns ett instrument, som hjälper konsumenterna att
påverka. Statskontoret har utrett vissa frågor rörande organisationen i Sverige
när det gäller det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen, och EU:s
miljömärkning, den stiliserade blomman. Remissbehandlingen är slutförd och
beredning pågår. En proposition avses läggas under hösten 1997 med förslag
rörande miljömärkningsverksamhetens hemvist och organisation.
Konsumentverket arbetar sedan lång tid med frågor som rör miljö- och
konsumtion. T.ex. provas olika konsumentprodukter med hänsyn till bl.a.
energiförbrukning och olika miljöaspekter. Informationsinsatser genom-förs för
att underlätta för konsumenterna att fatta väl avvägda inköps-beslut. Vidare
ingriper Konsumentverket mot vilseledande användning av miljöargument i reklam.
Konsumenternas val av bil är av betydelse för miljön. Enligt Konsumentverkets
riktlinjer, som nyligen reviderats efter överläggningar med
Bilindustriföreningen, måste bränsleförbrukning, miljöklass och kol-dioxiduts-
läpp anges i marknadsföringen.
Regeringen tillkallade i mars 1995 en särskild utredare med uppgift att utreda
hur miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås samt lägga fram förslag till en
åtgärdsinriktad handlingsplan. Betänkandet Konsumenterna och miljön (SOU
1996:108) överlämnades i juni 1996. Betänkandet har remissbehandlats. Flera av
förslagen är tvärsektoriella, varför nära sam-arbete med andra departement
kommer att äga rum. Bl.a. behandlas frågor rörande varor, transporter och
boende.
I propositionen Aktiv konsumentpolitik nämns att Konsumentverket bör få ett
mer uttalat ansvar för en sammanhållen miljöinformation till konsumenterna. I
betänkandet Konsumenterna och miljön föreslås ett sektorsansvar för
Konsumentverket för miljömålet i konsumentpolitiken.
Miljömålets precisering
Den beredning av betänkandet Konsumenterna och miljön som för närvarande pågår
skall leda till en presentation av en åtgärdsinriktad handlingsplan, i vilken
miljömålet i konsumentpolitiken konkretiseras och preciseras.
Nya åtgärder
Regeringen har gett Konsumentverket och Vägverket i uppdrag att i samarbete med
Naturvårdsverket från och med år 1997 ge ut en samlad konsumentinformation om
bilar, vilken skall omfatta system för märkning av bilar som bedömer utsläpp av
miljöskadliga ämnen, bränsleför-brukning, trafiksäkerhet och övrig information
av intresse för konsumen-terna. Informationen skall utformas så att den
underlättar konsumenternas val av bilar med goda trafiksäkerhets- och
miljöegenskaper samt beaktar det hushållsekonomiska perspektivet.
10. SAMHÄLLSPLANERING
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Miljöhänsyn skall prägla planer och |
| beslut om användningen av mark och vatten. Ett viktigt mål är att|
| öka förståelsen för natur- och kulturmiljöns värden i stadsland-|
| skapet. Ett ökat samarbete mellan olika planeringsnivåer och en |
| samordning av sektorsplaneringen är nödvändig för att samhälls- |
| planeringen skall kunna medverka till en hållbar utveckling. |
--------------------------------------------------------------------
Planer och beslut om markanvändning
Mål
I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL uttrycks samhällets
grundläggande syn på vad som är en från ekologisk, social och samhällsekonomisk
synpunkt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.
NRL skall tillämpas vid beslut enligt de sektorlagar som är knutna till NRL. I
förslaget till miljöbalk ingår bestämmelserna i NRL. Avsikten är att stärka
sambandet mellan miljö-skydd och reglerna för hushållning med naturresurser.
Förutsättningarna förbättras för en samordnad och sektorsövergripande planering
av använd-ningen av mark och vatten som är inriktad mot en hållbar utveckling.
Plan- och bygglagen (1987:10, PBL) reglerar kommunala beslut om mark- och vat-
tenanvändningen. Bestämmelserna i PBL syftar till att med beaktande av den
enskilda människans frihet främja en samhällsut-veckling med jämlika och goda
sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för
människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Planläggningen
skall, med beaktande av natur-och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur
av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anlägningar. Även en
från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en
långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall
främjas.
BILD
Under senare tid har arbetet med att förändra och modernisera PBL framför allt
riktats in på ökad miljöhänsyn i planeringen. De förändringar i PBL som trädde i
kraft den 1 januari 1996 är exempel på sådan utvidgad miljöhänsyn.
För att planeringsprocessen skall kunna bidra till en god miljö och ett
ekologiskt hållbart samhälle krävs övervägda beslut och ett förbättrat
beslutsunderlag. Det gäller att i planeringen öka medvetenheten om
konsekvenserna för miljön av olika beslut. Ett viktigt mål är att öka
förståelsen för natur- och kulturmiljöns värden i stadslandskapet.
Ett bättre samarbete mellan olika planeringsnivåer och en ökad samordning av
sektorsplaneringen är också nödvändig för att samhällsplaneringen samlat och
verkningsfullt skall bidra till en hållbar utveckling.
Pågående utredningar m.m.
Länsstyrelsen i Stockholms län har regeringens uppdrag (M95/311/7) att samordna
frågor om skydd, förvaltning, vård och utveckling av landets hittills enda
nationalstadspark Ulriksdals-Haga-Brunnsviken-Djurgården. I en rapport (1996:2)
till regeringen redovisas arbetsläge och inriktningen av det fortsatta arbetet.
En samverkansgrupp med företrädare för kommunerna och fastighetsförvaltare
inrättas. Det fortsatta arbetet omfattar bl.a. utvecklade beskrivningar av
natur- och kulturvärdena, åtgärder för att öka tillgängligheten och minska de
negativa konsekvenserna av trafiken. En gemensam syn kring principer om skydd,
vård, förvaltning och utveckling skall utvecklas. Rapporten har remitterats.
Flertalet remissinstanser anser att rapporten ger en riktig beskrivning av
pågående verksamhet inom samverkansområdet och en realistisk bild av det
fortsatta arbetet. Vissa sektorsinstanser framhåller emellertid vikten av att
även vetenskapliga och ideella organisationer får ett reellt inflytande i
samverkansgruppen. Bl.a. Boverket påpekar att det inte framgår hur diskussioner
skall föras med exploatörerna, Vägverket, Banverket m.fl. Bl.a. Stockholms
kommun anser att staten bör initiera en nationalstadsparksfond vars avkastning
går till skötsel och stärkande av nationalstadsparken. När ytterligare
erfarenhet vunnits om tillämpningen av NRL:s bestämmelser om nationalstadsparker
eller när det är påkallat av andra skäl avser Länsstyrelsen att återkomma till
regeringen om särskilda ställningstaganden av regering och riksdag krävs.
På regeringens uppdrag skall Länsstyrelsen tillsammans med Solna och
Stockholms kommuner lämna en fördjupad redovisning för förändrings- och
kompletteringsområdena kring södra Brunnsviken till regeringen senast den 1
januari 1998.
Utredningen om nationalstadsparker (M1995:04)har i mars 1996 överlämnat sitt
betänkande Nationalstadsparker (SOU1996:38) till regeringen. Utredningen
föreslår att två områden i Uppsala och Trollhättans kommuner skall skyddas som
nationalstadsparker. Utredning-en har remissbehandlats. Innan regeringen tar
slutlig ställning till utredningens förslag skall de båda kommunerna redovisa
sin syn på de föreslagna nationalstadsparkernas värden och skyddsbehov.
Våren 1996 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med ett samlat
förslag till åtgärder bl.a. rörande snöskotertrafik, rennäring och fysisk
planering för att främja en hållbar utveckling i landets fjällområden
(prop.1995/96:226, bet.1996/97:JoU5, rskr.1996/97:63). Regeringen har därefter
givit de fyra berörda länsstyrelserna ett flertal uppdrag angående samråd och
underlag med anledning av de förslag som presenterats i propositionen.
I oktober 1996 överlämnade Miljövårdsberedningen sitt betänkande Hållbar
utveckling i Sveriges skärgårdsområden (SOU1996:153) till regeringen. I
betänkandet görs en analys av miljösituationen i Sveriges skärgårdsområden och
lämnas förslag till åtgärder för en hållbar ut-veckling i dessa områden.
Beredningens betänkande är nu föremål för en bred remissbehandling.
I tilläggsdirektiv år 1994 fick Plan-och byggutredningen (M1992:03) i uppdrag
att undersöka möjligheterna att stärka sambanden mellan den kommunala
översiktliga planeringen och detaljplaneringen, särskilt med hänsyn till ökade
miljökrav. Utredningen fick samtidigt i uppdrag att se över va-lagen. I
uppdraget ingick att särskilt pröva kommunens skyldig-het att ordna vatten och
avlopp, undersöka möjligheterna att bättre samordna kommunens ansvar med den
enskilde fastighetsägarens i syfte att i ökad omfattning få till stånd ett
bättre resursutnyttjande och lokala kretsloppsanpassade lösningar samt överväga
möjligheterna att anpassa avgifter och taxa till miljö- och
naturresursförhållanden. Plan- och byggutredningen har nyligen redovisat sitt
slutbetänkande Översyn av PBL och VA-lagen (SOU1996:168). Utredningens
betänkande remissbe-handlas för närvarande.
Inom EU pågår ett samarbete med att ta fram ett European Spatial Development
Perspective, ESDP (Det Europeiska Planeringsperspektivet) som har som mål en
ekonomisk och social sammanhållning samt en långsiktigt bärkraftig utveckling.
Vad gäller natur- och kulturlandskapet syftar ESDP-insaterna till ökad hänsyn
till det europeiska natur- och kulturarvet genom bevarande, men också utveckling
av landskapet. Ett första ESDP-utkast skall föreligga i juni 1997. Inom ramen
för gemenskapsinitiativet INTERREG II C ges möjligheter till transnationell
planeringssamverkan i projektform som syftar till en hållbar samhällsutveckling.
Inom både EU och OECD deltar Sverige i arbete som har den hållbara staden som
ett bärande tema.
Vid ett möte i Saltsjöbaden i oktober 1996 antog planministrarna i länderna i
Östersjöregionen en handlingsplan för det fortsatta samarbetet inom
Östersjövisionen samt gemensamma rekommendationer för kust-zonsplaneringen.
Samhällsplaneringen gavs därmed en tydlig uppgift att medverka i arbetet med att
förverkliga en Agenda 21 för Östersjön. Regeringen verkar för en ökad samordning
av de olika insatserna på planeringsområdet inom EU och internationellt.
I övrigt aktuella frågor
Ytterligare studier och analyser behövs inom följande områden:
* bebyggelsestruktur som främjar en ekologiskt hållbar utveckling
* utvecklat underlag om miljövärden, främst natur-och kulturvärden, som måste
beaktas i den fysiska planeringen och i enskilda beslut
* kopplingen mellan pågående Agenda 21-arbete i kommunerna och fysisk planering
* utvecklandet av en sektorsamordnande planering på regional nivå som förenar
regional utveckling och fysisk planering och som främjar en håll-bar
samhällsutveckling
* en ökad samordning såväl mellan samhällssektorer som planerings-nivåer.
11. BYGGANDE OCH BOSTÄDER
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Ett övergripande mål vid uppförande,|
| brukande och underhåll av byggnader bör vara resurshushållning. |
| En förutsättning för detta är att arbete inleds med att ta fram |
| metoder och standarder för provning av begagnat byggmaterial. |
| Därvid skapas förutsättningar för att de återanvända och återvunna|
| byggprodukterna blir lämpliga för sitt ändamål och byggnaderna kan|
| fungera i alla avseenden. Även i europasamarbetet har Sverige |
| prioriterat dessa frågor. |
--------------------------------------------------------------------
Målsättning
Byggande och bostäder påverkar miljön i flera avseenden och under lång tid.
Omfattande naturresurser och energivolymer tas i anspråk vid tillverkning av
byggmaterial och inredning, för att uppföra byggnaden, under brukstiden och fram
till rivning.
Byggnader tar mark i anspråk under avsevärd tid. Naturresurser som skog,
vatten, sten och grus används för att tillverka byggmaterial som byggnaden skall
bestå av. Omfattande energimängder går åt för tillverkning av byggmaterialen och
uppförandet av själva byggnaden. Vid användning av byggnaderna krävs energi för
uppvärmning, för att driva olika tekniska hjälpmedel i kontorshus, i bostadshus
för matförvaring, matlagning etc. Stora mängder avloppsvatten och avfall
produceras i bostäder och andra byggnader.
Övergripande miljömål för att främja en hållbar utveckling inom området
byggande och bostäder uttrycks i byggreglerna. I lagen (1994:87) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. anges samhällets krav på byggnadsverk som
uppförs eller ändras. Kraven skall vidmakthållas under en ekonomiskt rimlig
livslängd. Bland kraven kan nämnas:
- bärförmåga, stadga, beständighet
- skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö
- energihushållning och värmeisolering
- hushållning med vatten och avfall.
Ett övergripande mål vid uppförande, brukande och underhåll av byggnader bör
vara resurshushållning. Samtidigt måste byggnader kunna fungera för avsett
ändamål, dvs. byggnaderna måste fungera som system. Störs helhetssynen på
byggnader, t.ex. så att energihushållning prioriteras ensidigt riskerar vi att
inomhusluften försämras, vilket kan leda till ohälsa och att byggnader förstörs.
Återanvändning och återvinning av byggmaterial måste också ske med urskiljning
och kunskap om i byggnaden befintligt material - även den återanvända, återvunna
byggprodukten måste vara lämplig för sitt ända-mål. I plan- och bygglagen har
införts krav på rivningsplan och kvalitetsansvarig vid rivning av byggnader.
Olika byggmaterial och komponenter i en byggnad bör så långt möjligt vara
likvärdiga vad gäller beständighet. Arbetet med bestämning av beständigheten hos
byggmaterial och komponenter bör därför intensifie-ras. En förutsättning för att
återanvändning och återvinning av byggmaterial och komponenter skall få större
genomslagskraft är att byggsektorns aktörer har kunskap och vilja att se
resurshushållning som en ledstjärna i verksamheten.
Den bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande, Bostadspolitik 2000 -
från produktions- till boendepolitik (SOU1996:156), bl.a. uttryckt uppfattningen
att miljökrav skall tillgodoses vid all ny- och ombyggnad. Endast projekt som
uppfyller kraven i gällande miljölagstiftning föreslås få statsbidrag. Vidare
anser utredningen att boendets miljöfrågor behöver samordnas på olika nivåer.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Allergier och överkänslighet har ökat och inomhusmiljöns bidrag till detta
måste undanröjas. Fukt och bristande ventilation måste åtgärdas. Medel för att
öka byggsysselsättningen har använts för att stimulera sådana åtgärder sedan
januari 1995.
Europas bygg- och bostadsministrar har tagit gemensamma initiativ för att
styra utvecklingen mot ett ekologiskt bostadsbyggande. Från svenskt håll har
bl.a. förts fram att en gemensam EU-bomässa bör hållas som ett led i dessa
strävanden.
Vid FN:s konferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling, Habitat II, som
ägde rum i Istanbul i juni 1996, antogs ett globalt handlingsprogram för boende,
bebyggelse och stadsutveckling, den s.k. Habitat-agendan. Där anges att en
hållbar utveckling av städer och boplatser förutsätter sociala, kulturella,
ekonomiska och miljömässiga hänsyn. I den svenska nationalrapporten Shaping
Sustainable Homes in an Urbanizing World (SOU 1996:48) som lämnades till Förenta
Nationerna anges de utmaningar som behöver hanteras i svensk politik och sam-
hällsplanering för att grunden ska kunna läggas för en hållbar utveckling av
våra städer och boplatser.
Ytterligare utredningar m.m.
Boverket har fått i uppdrag att i samråd med andra berörda myndigheter och
organisationer belysa kunskapsläget m.m. beträffande följande:
* ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. Här ingår bl.a. ekolo-giskt
och miljöanpassat byggande samt olika miljö- och hälsoklassningar av byggnader
* återanvändning och återvinning i byggandet
* elöverkänslighet
Uppdraget skall slutredovisas till regeringen under år 1998.
En särskild utredare har tillkallats för att bl.a. belysa frågor om
kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen (N1996:07). Kvalitet i hela
byggprocessen bör leda till god inomhusmiljö och effektivt resursutnyttjande.
Redovisning skall ske senast i oktober 1997.
En särskild utredare har även tillkallats för att göra en översyn av den
statliga myndighetsorganisationen inom plan-, bygg- och bostadsväsendet.
Kretsloppsdelegationen har till regeringen lämnat förslag beträffande
producentansvar i byggsektorn. (se avsnitt 8 Varuproduktion). Bygg-sektorn har
redovisat hur de i första hand frivilligt skall starta en ny form av
producentansvar i byggandet. En viktig förutsättning för detta är att få till
stånd fungerande andrahandsmarknader för rivningsmaterial.
I övrigt aktuella frågor
Vid materialval måste man ta hänsyn till såväl att byggmaterial skall vara
skonsamma mot vår natur som att de inte skall ge upphov till ohälsa i den
färdiga byggnaden. Målkonflikter av olika slag kan uppstå, t.ex. vid
återanvändning av byggmaterial. Därför bör kostnadskonsekvenser för byggande och
förvaltning av byggnader vid återanvändning av byggmaterial liksom detta
materials funktion och användbarhet för olika ändamål klarläggas. Vidare bör
metoder och standarder för provning av begagnat material utarbetas.
Under avsnitt 13 Arbetsmarknadspolitisk sektor beskrivs programmet för
miljöförbättring om en miljard kronor som innebär stöd till bl.a. byggsektorn.
Miljö och hälsa
Allmänt om miljöns betydelse för hälsan
Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt på att förebygga ohälsa genom att
minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för förbättrad
vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och utbildning samt en
generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande sätt bidragit till att många
sjukdomar kraftigt har minskat i omfattning. En del åtgärder har emellertid
varit svåra att genomföra eller har inte finansierats i tillräcklig
utsträckning. Luftföroreningar inomhus och utomhus, föroreningar och smittämnen
i vatten och föda, buller samt radon är exempel på faktorer i miljön som
påverkar människors hälsa i Sverige idag. Nya risker kommer sannolikt att uppstå
på grund av nya kemikalier, ny teknik och förändrade mikroorganismer.
Miljöhälsoutredningen har i sitt betänkande (SOU1996:124) "Miljö för en
hållbar hälsoutveckling" lämnat ett förslag till ett nationellt handlingsprogram
för att minska hälsorisker i miljön. Förslaget till handlingsprogram baseras på
en omfattande genomgång av dagens kunskap om samband mellan faktorer i miljön
och sjukdomar och annan ohälsa.
Miljöhälsoutredningen bedömde att följande problemområden är de mest betydande
i Sverige när det gäller kopplingen miljö och hälsa.
* Astma och luftvägsbesvär till följd av luftföroreningar inomhus och utomhus,
* Lungcancer på grund av luftföroreningar, radon och tobaksrök (passiv rökning),
* Maligna melanom (elakartade hudtumörer) på grund av ogynnsamma solvanor,
* Upplagring av svårnedbrytbara ämnen i människokroppen och i näringskedjor,
samt
* Olycksfall och skador.
Därutöver tillkommer många hälsobesvär som inte är livshotande men berör stora
delar av befolkningen, främst bullerstörningar och mag-tarm besvär från
födoämnes- och vattenföroreningar.
Arbete med nationella miljö- och hälsoplaner pågår i ett stort antal länder i
WHO:s Europaregion. Detta arbete kan ge en viktig plattform för stärkt
internationellt samarbete vad gäller miljörelaterade hälsofrågor.
Mål
Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande mål som riksdagen har
antagit för miljöpolitiken. Flera av de befintliga nationella miljömålen har
relevans för hälsa, t.ex. när det gäller utsläpp från trafiken, buller och
avveckling eller minskade utsläpp av vissa enskilda kemiska ämnen.
I Miljöhälsoutredningens (SOU1996:124) förslag till nationellt hand-
lingsprogram för att minska hälsorisker i miljön föreslås ett antal
hälsorelaterade miljökvalitetsmål, metoder och åtgärdsinriktningar. Det övergri-
pande målet för handlingsprogrammet är en miljö för en hållbar hälsoutveckling.
Miljöhälsoutredningens betänkande kommer att remiss-behandlas i början av år
1997.
12. FÖRSVARET
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Införandet av miljöledningssystem för|
| Försvarsmakten har påbörjats och arbetet genomförs nu stegvis. |
| Försvarsmakten har utarbetat en miljöplan som behandlar |
| begränsningar av utsläpp av växthusgaser och ozonnedbrytande |
| ämnen, användning och spridning av miljöskadliga ämnen, miljö-krav|
| vid upphandling, begränsningar av buller m.m. Förutom inom den |
| militära sidan så har även miljöarbetet inom fredsrädd-ningstjänsten|
| intensifierats. |
| Det internationella miljöarbetet inom försvarssektorn spelar |
| en alltmer betydelsefull roll, framförallt inom ramen för CCMS. |
--------------------------------------------------------------------
Försvarets miljömål och planerade åtgärder
Regeringen redovisade i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2,
frågor om försvarets miljöfrågor för riksdagen.
Inom försvarssektorn är Försvarsmakten den dominerande myndigheten och den
myndighet som utövar den tydligaste påverkan på miljön. Den år 1993 fastlagda
miljöpolicyn för Försvarsmakten genomförs nu stegvis.
Inom ramen för genomförandet av miljöpolicyn har Försvarsmakten tillsammans
med Naturvårdsverket utarbetat en sektorrapport. Rapporten beskriver Försvars-
maktens verksamhet och dess miljöpåverkan utifrån av Naturvårdsverket 14
identifierade miljöhot. Vidare redovisas, i tillämpliga delar, Försvarsmaktens
andel av den samlade miljöpåverkan i riket.
Med utgångspunkt i sektorrapporten har Försvarsmakten även utarbetat och i
augusti 1996 fastställt ÖB:s miljöplan. I planen belyses Försvars-maktens
miljöpåverkan och redovisas miljömål. Vidare redovisas åtgärder för att bidra
till en minskad miljöpåverkan från Försvarsmaktens sida. Försvarsmakten
redovisar bl.a. följande mål.
* Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen skall minimeras. Avveck-lingsplaner för CFC
och halon skall upprättas senast år 1997.
* Utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen skall begränsas i jämförelse
med 1995 års utsläpp. Senast år 1999 skall Försvarsmakten därför ha gått över
till miljöklassade drivmedel. När nya fordon anskaffas skall miljöpåverkan
beaktas.
* Försvarsmaktens energiförbrukning skall minskas i förhållande till 1995 års
förbrukning. För att kunna genomföra detta skall förbrukningen av olja, el,
drivmedel och fjärrvärme på lokal nivå ha kartlagts senast år 1997.
* Försvarsmaktens användning och spridning av miljöskadliga ämnen skall
minimeras. Ett led i detta är att senast år 1997 ha tagit i bruk ett register
över miljöfarliga ämnen på såväl central som lokal nivå.
* Kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga
teknik skall tillämpas så långt möjligt. Vid materielbeställningar skall därför
ställas miljökrav på producenterna. Senast år 2000 skall blyfri ammunition vara
introducerad vid grundutbildningen av värnpliktiga.
* Inom ramen för sin huvuduppgift skall Försvarsmakten arbeta för att begränsa
buller.
* Utbildningen av samtliga miljöhandläggare skall vara genomförd senast år 1997.
Utöver denna grundläggande, centrala plan skall Försvarsmakten utarbeta
miljöplaner för övriga nivåer inom myndigheten. Miljöpolicyn och ÖB:s miljöplan
utgör de första stegen i införandet av ett miljöledningssystem för
Försvarsmakten.
I fråga om genomfört arbete har Försvarsmakten anmält att arbetet med att
förbättra miljömedvetandet inom organisationen har prioriterats.
Miljöhandläggare har utsetts vid förbanden.
Försvarsmakten har lämnat en lägesredovisning om försvarets miljö-farliga
lämningar. 2 300 objekt har identifierats och kategoriserats i enlig-het med
Naturvårdsverkets riskklassificering. Inget objekt har kunnat hänföras till den
farligaste riskklassen. Flertalet objekt är ofarliga. En preliminär
saneringsplan har redovisats. Ytterligare undersökningar krävs i fråga om dumpad
ammunition och under budgetåret 1997 beräknas detta kunna redovisas för
regeringen. Samtliga berörda länsstyrelser och kommuner har informerats om
lämningarnas lokalisering och risk-klassificering.
Samtliga landets flottiljflygplatser har miljöprövats av Koncessionsnämnden
för miljöskydd. Nämndens beslut har i flertalet fall överklagats till
regeringen. Det kan här erinras om att regeringens proposition om
infrastrukturinriktningen för framtida transporter i december 1996 (prop
1996/97:53) behandlar även frågor om buller från militär flygverksamhet. Vidare
genomför Försvarsmakten en frivillig miljöprövning av försvarets skjutfält. En
sådan prövning pågår för närvarande vid ett 25-tal fält.
Försvarsmakten har vidare anmält att utvecklingen inom miljöområdet leder till
ökade krav på miljöanpassning och begränsningar av miljöfarlig verksamhet för
Försvarsmakten. Denna utveckling innebär att Försvarsmakten belastas med ökade
kostnader för att genomföra sin verksamhet och/eller begränsningar i
möjligheterna att producera krigsförband och förbereda för uppgifter i krig.
Regeringen vill i sammanhanget därför erinra om riksdagens tidigare beslut i
frågor som rör försvaret och miljön, bl.a. UNCED-beslutet år 1994
(prop.1993/94:111 s.57-58, bet.1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256). Enligt
regeringens mening är det angeläget att en rimlig avvägning görs mellan miljö-
och försvars-intressena.
I totalförsvarspropositionen redovisade regeringen för riksdagen även
Försvarets forskningsanstalts (FOA) förslag till miljöstrategi för Försvars-
makten. Förslaget har utarbetats av FOA inom ramen för FOA:s forsk-ning för
regeringens behov. I rapporten redovisas det militära försvarets miljöpåverkan
med utgångspunkt i de 14 hot som Naturvårdsverket har identifierat. Förslaget
till miljöstrategi innebär bl.a. att målet i miljöhän-seende för det militära
försvarets utveckling bör vara ett ekologiskt håll-bart försvar. Försvarsmakten
skall, med beaktande av sektorns speciella förutsättningar, bidra till att de
nationella miljömålen uppfylls. Ett kostnads-nyttaresonemng bör föras inom
försvarssektorn och i förhållande till andra sektorer. Åtgärder bör genomföras i
prioritetsordning.
Regeringen anslöt sig i totalförsvarspropositionen till rapportens förslag och
ansåg att miljöstrategin utgör en bra grund för Försvarsmaktens långsiktiga
arbete. En del frågor fordrade emellertid, enligt regeringens mening,
ytterligare överväganden. Inom ramen för den nämnda forsk-ningen för regeringens
behov har FOA fortsatt studierna om ett ekologiskt hållbart försvar.
I fråga om den vidare inriktningen av arbetet angav regeringen i
totalförsvarspropositionen att Försvarsmakten bör fortsätta miljöutbild-ningen
inom organisationen. Utsläppen av fossila bränslen och andra miljöskadliga ämnen
bör begränsas ytterligare. Vid anskaffningen av materiel m.m. bör kretslopps-,
substitutions- och försiktighetsprinciperna beaktas så långt möjligt. Vidare bör
främst Försvarsmakten, men även andra myndigheter inom försvarssektorn, enligt
regeringens mening ut-veckla ett miljöledningssystem. Regeringen har i
regleringsbrevet för budgetåret 1997 uppdragit åt Försvarsmakten att senast den
1 mars 1997 redovisa en plan för införande av ett miljöledningssystem inom
myndig-heten. Regeringen har vidare i regleringsbrevet uppdragit åt Försvars-
makten och Försvarets materielverk att utarbeta ett förslag till policy för
miljöanpassad upphandling av försvarsmaterial.
Regeringen har i december 1996 uppdragit åt Försvarets materielverk att ingå i
ett pilotprojekt inom vilket ett tjugotal myndigheter skall påbörja utveckling
av miljöledningssystem. Pilotmyndigheterna skall även redovisa frågor kring
miljöanpassning av sin upphandling.
Vid sidan om miljöarbetet inom Försvarsmakten skall de miljöpolicyar som
upprättats för Fortifikationsverket, Försvarets materielverk respektive
Försvarets forskningsanstalt stegvis implementeras.
Fredsräddningstjänsten och miljöarbetet
Även inom fredsräddningstjänsten har miljöarbetet intensifierats. Så skall även
Statens räddningsverk ingå i pilotprojektet att införa miljöled-ningssystem.
Verket skall också fortsätta sitt arbete med ett miljöprogram för verket och i
högre grad än hittills beakta miljöaspekter i sin tillsyns-verksamhet. Vidare
har Räddningsverket i samråd med Kustbevakningen sett över den gällande in-
riktningen för beredskapen för oljebekämpning och sanering efter oljeutsläpp
till sjöss. Översynen innehåller även förslag till åtgärder. Regeringen har i
1997 års regleringsbrev uppdragit åt Kustbevakningen att utforma en miljöpolicy.
Internationellt arbete
Sverige spelar en alltmer aktiv roll i det internationella försvarsmiljö-
arbetet. Ett exempel är Sveriges medverkan i NATO:s miljökommittés (Committee on
the Challenges of Modern Society/CCMS) arbete. Regeringen bedömer att flera av
CCMS s.k. pilotstudier - t.ex. den om miljöledningssystem inom den militära
sektorn och den om miljöhot och säkerhetspolitik - kommer att få betydelse för
försvarsmiljöarbetet även i Sverige. Ett annat exempel på det internationella
arbetet är Försvarsmaktens miljösamarbete med USA:s försvarsmakt. Inom ramen för
detta behandlas bl.a. frågor om buller och miljöhänsyn i materielanskaffningen.
Som en uppföljning på mötet om militären och miljön i Linköping år 1995 har
vidare de svenska och amerikanska försvarsdepartementen tillsammans inom ramen
för CCMS-samarbetet utarbetet miljöriktlinjer för den militära sektorn.
Riktlinjerna är avsedda att hjälpa en stat att upprätta en miljöpolicy för den
militära sektorn. Regeringen bedömer att riktlinjerna kommer att ha ett stort
värde även för försvarsmiljöarbetet i Sverige. Riktlinjerna skall redovisas för
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) varefter de genom FN-systemets
försorg kan spridas till andra regioner i världen. I december 1996 har inledande
diskussioner förts mellan ECE, UNEP, USA och Sverige om en implementering av
riktlinjerna i ECE-regionen.
Regeringen vill även erinra om att de nordiska försvarsministrarna i oktober
1996 enades om att utveckla det nordiska samarbetet på försvarsmiljöområdet.
Samarbetet syftar till att åstadkomma dels en gemensam nordisk ram för det
nationella försvarsmiljöarbetet, dels ett gemensamt nordiskt handlande med hjälp
till staterna i närområdet som Ryssland, de baltiska staterna och Polen.
Inom fredsräddningstjänsten bedrivs sedan länge ett aktivt internationellt
samarbete på miljöområdet. Detta omfattar frågor som kemikalieolyckor, transport
av farligt gods samt utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss.
Samarbetet genomförs inom FN-systemet på global och regional nivå samt i övrigt
inom ramen för nordiska överenskommelser, det arktiska samarbetet, OECD och
särskilda överens-kommelser för Nordsjön och Östersjön. Medlemskapet i EU har
medfört ett ökat samarbete med andra stater på räddningstjänstområdet.
13. ARBETSMARKNADSPOLITISK SEKTOR
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Miljöperspektivet skall genomsyra |
| de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och finnas med i platsför-|
| medlingen, i vägledningen och i rehabiliteringen. |
| Arbetsmarknadsverket har i uppgift att utarbeta miljömål |
| anpassade till de nationella miljömålen. Arbetsmarknadsut- |
| bildningen kan bidra till att nå miljömålen. Bland planerade |
| åtgärder bör särskilt framhållas att en miljard kronor har avsatts|
| för att driva på teknisk utveckling och skapa sysselsättning |
| genom infrastrukturåtgärder. Decentralisering av |
| arbetsmarknadspolitiken till de nya arbetsförmedlingsnämnderna |
| ökar möjligheterna till goda lokala miljöinitiativ. |
--------------------------------------------------------------------
Allmänt om sektorns miljöpåverkan
Det finns stora möjligheter att utforma arbetsmarknadspolitiken, så att den
bidrar till en utveckling av ny teknik, förenar miljö- och sysselsättningsmål
och samtidigt påskyndar omställningen till en ekolo-giskt hållbar utveckling. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna påverkar miljön i samma utsträckning som de
samhällsområden som insatserna berör. Arbetsmarknadspolitiken finansierar i hög
grad verksamhet som inte annars hade kommit till stånd. Det är i det
sammanhanget viktigt att säkerställa att samhället inte subventionerar
miljöskadliga verksamheter eller stimulerar miljöskadligt beteende.
Målsättningar
Nuvarande inriktning
I den sysselsättningspolitiska propositionen (prop.1995/96: 222) anges att
arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda förändringarna i
samhället bland annat på miljöområdet. Miljöperspektivet skall gå som en "grön"
tråd genom platsförmedlingen, i vägledningen, i rehabilite-ringen och i de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
I regleringsbrevet för budgetåret 1997 avseende Arbetsmarknadsverket anges att
myndigheten skall i samråd med Naturvårdsverket utarbeta miljömål för den egna
verksamheten samt anpassa delmål inom myndig-hetens ansvarsområde till de
nationella miljömålen. Arbetet skall rappor-teras till regeringen i september
och november 1997.
Arbetarskyddsverket bevakar utvecklingen av arbetsmiljön i flera av de
branscher där kraven på kretslopp nu har börjat få genomslag.
Arbetslivsinstitutets forskning- och utvecklingsarbete berör i en rad
avseenden förutsättningarna för en hållbar utveckling av arbetsliv och hälsa.
Utvecklingen under senare år går mot ökad integrering av det arbetsmedicinska
och miljömedicinska FoU-arbetet och riskbedömningen, t.ex. då det gäller
exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska faktorer. Institutets
samarbete med olika universitet och högskolor skapar också bryggor mellan
frågeställningar kring arbetsmiljö och yttre miljö.
I syfte att uppmärksamma de konsekvenser som kretsloppsanpassningen har för
arbetslivet överväger Rådet för arbetslivsforskning att starta ett projekt som
går ut på att kartlägga kretsloppsutvecklingen ur ett arbetslivsperspektiv i
länder som ligger långt framme i detta avseende och återföra erfarenheterna från
dessa till Sverige.
Möjligheter att miljöanpassa sektorn
En miljöanpassning av sektorn kan driva på den tekniska utvecklingen och skapa
sysselsättning samtidigt som miljön förbättras. Möjligheter finns också att
genom olika utbildningssatsningar, som t.ex. utbildning av miljöinformatörer,
bidra till en ökad miljömedvetenhet i företag och bland allmänheten.
En central fråga är hur effektiva olika statliga finansieringsformer är i att
samtidigt åstadkomma positiva miljö- och syssselsättningseffekter. Här måste
bidragssystemens undanträngningseffekter beaktas. En annan viktig aspekt är att
man genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan rikta insatserna till att ge
arbete åt vissa grupper t.ex. ungdomar, långtidsarbetslösa, handikappade osv.
Man bör även uppmärksamma hur olika åtgärder för att förbättra den yttre
miljön i vissa fall kan ge en försämrad arbetsmiljö för de som har att utföra
olika miljösaneringsarbeten.
Planerade och pågående åtgärder
Sysselsättningsåtgärder
Med anledning av sysselsättningspropositionen har riksdagen beslutat om ett
femårigt program för miljöförbättring om en miljard kronor. Investe-
ringsbidragen skall i första hand ges till åtgärder som leder till att:
1. minska total mängd genererat avfall eller minska avfallets farlighet,
2. återvinna och utnyttja avfallsfraktioner,
3. separera olika avfallsfraktioner,
4. avskilja miljöfarligt avfall,
5. återanvända byggnadsmaterial,
6. kretsloppsanpassa renovering av byggnader,
7. minska utsläpp av kväve och fosfor från avloppsvatten
8. separera avloppsvatten, eller
9. ekologiskt förbättra dagvattenhanteringen.
I särskilda fall får bidrag lämnas även till annat som främjar en ekologiskt
hållbar utveckling.
En förutsättning för bidrag är också att åtgärderna kan antas medföra en
påtaglig förbättring för miljön, bidra till utveckling av ny teknik eller nya
arbetsmetoder samt öka sysselsättningen.
Under de senaste åren har ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder haft
miljöprofil. Det gäller i synnerhet projekt som genomförts som miljö-anpassade
ROT-program, ALU-arbeten eller beredskapsarbeten. Exempel på
arbetsmarknadspolitiska satsningar inom miljöområdet är de 400 Mkr som avsatts
enligt propositionen för miljöinvesteringar med sysselsättningsinriktning
(prop.1994/ 95:25, rskr. 1994/95;145, 146 FiU1).
Insatserna fördelades på stöd om:
100 Mkr för bidrag om 15% till åtgärder inom VA-sektorn inkl. ledningsnät.
75 Mkr för upprustning av naturvårdsområden.
75 Mkr för efterbehandling av förorenade områden.
50 Mkr som får lämnas för bidrag om 25% för bullersanering
100 Mkr för bidrag om 15% för fjärrvärmeutbyggnad.
Riksdagen har därefter beslutat att avsätta ytterligare 100 Mkr till bidrag
för omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop.1994/95:100 rskr.
1994/95:257 JoU14).
Ett flertal kommuner har enskilt eller i samverkan initierat olika miljö- och
kretsloppsprogram som samtidigt tar sikte på en ökad sysselsättning. På länsnivå
har i ett flertal län bl.a. i Dalarna och Värmland bedrivits samarbete mellan
kommuner, landsting, länsstyrelse och andra myndig-heter och organisationer i
syfte att formulera länsstrategier för att förena en ekologiskt hållbar
utveckling med en gynnsam näringslivs- och sysselsättningsutveckling. Projekten
inbegriper i allmänhet insatser som finansieras inom ramen för arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutbildning
Inom ovan nämnda kommun- och länssatsningar och i andra sammanhang kan krav på
ökad kompetens och medvetenhet om miljöfrågor i hög grad tillgodoses genom
arbetsmardnadsutbildning.
Drygt hälften av de 24 länsarbetsnämnderna har under 1994-96 upphandlat
antingen hela miljöutbildningar eller generella miljömoduler i kontinuerligt
pågående kurser. Med hela miljöutbildningar avses i detta sammanhang t.ex. kurs
i miljörätt, ekoturism eller tvärkunskap för sunda hus. Länsarbetsnämnderna har
upphandlat kurser som förbereder för arbete i företag eller förvaltning t.ex.
natur- och miljöutbildning, skogs- och fjällturism eller
miljökonsekvensutbildning.
Inom ramen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen har en utbildning av
miljöinformatörer påbörjats. Utbildning av miljöinforma-törer som
Arbetslivsutveckling (ALU) har exempelvis startats i samarbets-projekt mellan
Näringslivets Förpackningsråd och Svenska Kommun-förbundet. Inom projektet har
100 miljöinformationsledare i en första etapp nyligen utbildats landet runt.
Dessa fungerar som projektledare för ett antal ALU anställda som skall fungera
som miljöinformatörer till allmänhet, företag och myndigheter. AMS planerar
fortsätta utbildningen i en andra och tredje etapp.
En grov skattning av resultaten från genomförda kurser upphandlade av
länsarbetsnämnderna visar att olika arbetsmarknadsutbildningar med miljöprofil
innebär en kompetenshöjning, som för olika yrkesgrupper underlättar
möjligheterna till nya arbetsuppgifter.
Behov av nya och förbättrade mål
Det föreligger ett stort behov av att kunna bedöma sysselsättnings- och
miljöeffekterna samt de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika "gröna jobb"
satsningar. En utvärdering av de bidragsprogram på miljö- och sysselsätt-
ningsområdet som Delegationen för ekologisk omställning administrerat under 1995
och 1996 kommer att redovisas under första delen av 1997.
Vid sidan om miljöaspekter på de arbetsmarknadspolitiska ågärderna finns det
anledning att närmare studera sysselsättningseffekterna av en miljöanpassning av
samhällets olika delar. En sådan analys kan bidra till att miljöpolitiken
utformas så att så många arbetstillfällen som möjligt skapas. Ett exempel är
energisektorn, där en ökad användning av bio-bränslen ger nya arbetstillfällen
med god geografisk spridning i landet.
14. UTBILDNING, FORSKNING OCH UTVECKLING
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Sektorns miljöpåverkande roll består|
| till stor del av att inom utbildning, forskning och utveckling |
| utveckla insikt och kunskap om miljön och handlingsförmåga för att|
| skapa förutsättningar för ett hållbart samhälle. Ett hållbart |
| samhälle som innebär såväl en ekologiskt som en socialt och eko-|
| nomiskt hållbar utveckling. |
--------------------------------------------------------------------
Allmänt om sektorns miljöpåverkan
De internationella deklarationer och överenskommelser som Sverige förbundit sig
att följa utgör en naturlig bas för de bestämmelser som finns införda i
nationella dokument (Skollag, läroplaner etc). Exempel på sådana
överenskommelser är Riodeklarationen och handlingsprogrammet Agenda 21 där
utbildnings- och forskningsfrågor behandlas integrerade i kapitlen 25 (bl.a.
barns och ungdomars deltagande i beslutsprocessen), 28 (samrådsförfarande i alla
kommuner), 31 (samverkan vetenskap och samhälle, etiska principer) och 35b
(forskning för hållbar utveckling) och som ett eget kapitel 36.
I det följande redovisas hur miljöfrågorna behandlas i de grundläggande
dokument med bestämmelser som gäller för de olika nivåerna i utbild-
ningssystemet.
BILD
Kunskapsmål som berör miljöområdet
Förskolan
Mål
Förskolan skall bidra till att barnen känner ansvar för naturen och får
erfarenheter och grundläggande kunskaper om - sig själva och andra
- sig själva i kedjan av generationer
- människan i förhållande till andra arter och till naturen
- naturens krafter och hur vi kan använda dem.
Resultat
Runt om i landet pågår utvecklings- och förnyelsearbete som syftar till att i
den dagliga verksamheten ge barnen möjlighet att själva få uppleva delaktighet i
naturens kretslopp. I många kommuner har mål och program för ett miljöfostrande
arbetssätt lagts fast.
Skolområdet
Mål
Läroplanerna för såväl det obligatoriska (Lpo) som det frivilliga
skolväsendet(Lpf) tar upp flera kunskapsmål som bör tillämpas på
miljöundervisning bl.a.:
Skolan skall sträva efter att varje elev
* lär sig att använda sina kunskaper som redskap för att
- formulera och pröva antaganden och lösa problem
- reflektera över erfarenheter och
- kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden,
* befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter grundade på såväl
kunskaper som förnuftsmässiga och etiska överväganden (Lpo94),
Resultat
Skolverket har i augusti 1996 redovisat en utvärdering av det samlade stödet för
miljöundervisning. Därvid skulle belysas hur olika nätverk inverkar på
miljöundervisningen samt i vad mån skolornas miljöunder-visning integrerats med
kommunernas lokala planer enligt Agenda 21. Den studie Skolverket genomfört
omfattar 25 kommuner och i sex av dessa har 15 grundskolor och 7 gymnasieskolor
kartlagts.
Inledningsvis konstateras att samtliga policydokument på undervisning-ens och
miljöns områden - nationellt såväl som internationellt - ställer tydliga krav på
och erbjuder samtidigt stöd för miljöundervisning och miljöarbete i skolan.
Vidare framgår följande
* Skolorna är en del av - dock inte fullt integrerade i - kommunernas
miljöarbete i enlighet med Agenda 21. De ideella miljöorganisationerna är
tydligt närvarande i kommunernas och skolornas arbete med Agenda 21 och
miljöundervisning.
* Utvärderingen omfattar också skolor som deltar i nätverk med stöd från
Skolverket. Sådana skolor tenderar att
- öppna sig mer mot det omgivande lokalsamhället,
- ha fler och nya kontakter eller referenser utanför själva skolan,
- omfatta och engagera fler personalgrupper på skolorna i miljöarbetet,
- ha en mer utbyggd miljöpedagogisk infrastruktur dvs. kretsloppstränan-de
verksamhetet,
- ha fått nya perspektiv på den miljörelaterade undervisningen.
Högre utbildning och forskning
Mål
Högskolan skall genom utbildning och forskning främja en ekologiskt hållbar
utveckling.
Den grundläggande högskoleutbildningen skall enligt högskoleförord-ningen,
utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och
kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa
kunskapsutvecklingen, allt inom det område som utbildningen avser. Utbildningen
bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig
nivå. I examensbeskrivningarna för t.ex. lärare och civilingenjörer anges att
den studerande skall ha förvärvat för yrket relevant miljökompetens.
Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande
högskoleutbildning, ge de kunskaper och färdigheter som behövs för att
självständigt kunna bedriva forskning.
Resultat
De senaste årens reformer inom den högre utbildningen har inneburit en övergång
från detaljstyrning till målstyrning. Varje lärosäte har att besluta om
utbildningarnas inriktning och innehåll. Det innebär att det finns stora
möjligheter för lärosätena att profilera sig och har lett till att många
universitet och högskolor har ett brett utbud av utbildning inom miljöområdet.
Regeringen har också möjlighet att påskynda utvecklingen inom områden som anses
angelägna.
Sedan 1992 har särskilda medel (4 miljoner kr) avsatts varje år för att
åstadkomma en integrering av miljöaspekter i högskolans utbildningar. Inför
första året av denna satsning angavs tre utbildningsområden, som särskilt
angelägna nämligen, tekniska utbildningar, lärarutbildningar och utbildningar
inom administrativa, ekonomiska och sociala områden. Drygt 20 av landets univer-
sitet och högskolor har genomfört projekt med detta syfte.
Det kan noteras att Sverige - jämfört med många andra Europeiska länder -
kommit förhållandevis långt i målsättningen att integrera miljöaspekter i
högskoleutbildningar.
Studenterna är ofta pådrivande, frågar efter miljörelaterade kurser och
ifrågasätter innehållet i det etablerade kursutbudet.
COPERNICUS (Co-operation Programme in Europe for Research on Nature and
Industry through Coordinated University studies), är ett initiativ av Europeiska
rektorskonferensen. Ett avtal, som undertecknats av drygt 200 universitet i
Europa som innehåller målformuleringar som går ut på bl.a. att miljöaspekter
skall integreras i all högre utbildning, att integrerade, tvärvetenskapliga,
forskningsprojekt skall underlättas liksom sådana projekt som bygger på
samarbete över ämnesdiscipliner och fakultetsgränser.
Regeringen anser liksom Skolverket att det krävs en kraftig, tydlig och
medveten satsning inom alla lärarutbildningar för att de blivande lärarna skall
kunna få en stabil grund för en mångdisciplinär/tvärvetenskaplig undervisning om
miljö och naturresursfrågor.
Folkbildningsområdet
Mål
Syftet med statsbidrag till folkbildningen är bl.a. att göra det möjligt för
människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i
samhällsutvecklingen. Verksamheter som syftar till att utjämna utbild-
ningsklyftor och höja utbildningsnivån skall prioriteras liksom verksam-heter
som anordnas för utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt efter-satta
grupper.
Resultat
I arbetet för en hållbar utveckling har det breda folkbildningsperspektivet stor
betydelse. Folkhögskolor och studieförbund genomför ett omfattande arbete för
att få medborgarna delaktiga i miljöarbetet.
I kommunernas Agenda 21-arbete ingår studieförbunden som naturliga
samtalspartner.
Problem och möjligheter för miljöanpassning inom sektorn
Det finns ett flertal exempel på skolor och klasser, som arbetar med
miljöundervisning på ett ambitiöst och konstruktivt sätt. Miljöarbetet i
skolorna har också ökat under den senaste tioårsperioden. Mot bakgrund av
elevernas intresse för miljöfrågor, skolans viktiga roll i sammanhanget samt
formuleringarna i relevanta policydokument om miljöundervisning förefaller det
Skolverket anmärkningsvärt att inte skolornas miljöarbete nått större genomslag
på de enskilda skolorna i landets kommuner.
En viktig del i utvecklingen av miljöundervisningen är elevernas delaktighet i
processen. Skolverkets utvärdering såväl som aktuell forskning visar däremot att
elevernas möjligheter att påverka utbildningen är liten och att den minskar med
stigande ålder. I Skolkommitténs delbetänkande (SOU1996:22) Inflytande på
riktigt behandlas elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Vidare framgår av Skolverkets utvärdering att det för att åstadkomma ett brett
genomförande i undervisningen krävs att förtroendevalda och tjänstemän arbetar
aktivt med och vidareutvecklar lokala, stödjande strukturer för
miljöundervisningen på skolorna.
Enligt Skolverket är det materiella och institutionella stödet till
miljöundervisning relativt väl utvecklat, mångsidigt och brett. De olika
nätverken - t.ex. Baltic Sea Project (BSP) och Environment and School
Initiatives (ENSI) - spelar en viktig roll som stöd och stimulans i
miljöundervisningen och det är viktigt att sådana nätverk behålls, förstärks och
kan utvecklas vidare. Skolverkets studie visar också att goda kontakter har
etablerats mellan skolan och kommunerna i Agenda 21-processen. Denna process är
betydelsefull och måste uppmuntras av kommunernas ledning.
Ett problem är att miljöfrågorna är tvärvetenskapliga. En ökad integration av
miljöfrågor inom alla utbildningar är önskvärd. För att Sverige här skall kunna
vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland måste den svenska
högskolan med sin stora kompetens inom de flesta områden utgöra en avgörande del
i detta arbete. Det är glädjande att många lärare och studenter här spelar en
pådrivande roll.
Kontakter med och stöd till forskning kring miljöundervisning är viktig och
måste utvecklas och fördjupas för att utveckla miljöundervisning av hög kvalitet
inom skolan.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp; Kultur i skolan, som bl.a.
uppmärksammar frågor som rör kulturmiljön. För att elever skall kunna utvecklas
och förstå sin kulturella identitet är det skolans uppgift att ge kunskap om
kulturarvet och om regioners och lokalsamhällens särskilda kulturella och
miljömässiga förutsättningar.
Planerade och pågående åtgärder
Hotet mot miljön är ett hot mot livet självt. En global solidaritet och
förändrad livsstil i den rika delen av världen är en nödvändig förutsättning för
att komma tillrätta med miljöproblemen. För detta fordras utbildning för insikt
och handlingsförmåga. Demokrati och medinflytande liksom ett ämnesövergripande
arbetssätt är i detta sammanhang vägar till framgång. Utbildningsanordnare på
alla nivåer har ett viktigt ansvar för detta.
Arbete pågår i regeringen med ett gemensamt måldokument för pedagogisk
verksamhet för barn mellan 6-16 år. Genom den nära samverkan som nu etableras
mellan förskola och skola kommer grunden för en god miljöundervisning att kunna
läggas tidigt.
Skolverket har, i sin tidigare redovisade utvärdering av miljöunder-visningen,
redovisat avsikten att i samband med uppföljningsarbetet av kursplanerna ta
ställning till behovet av en precisering och konkretisering av de grundläggande
och nödvändiga kunskapsmålen i miljöundervis-ningen.
Regeringen delar den av Skolverket tidigare redovisade uppfattningen att
miljönätverk kan ha en positiv inverkan på utvecklingen av miljö-undervisningen.
Spridning av de olika miljönätverkens erfarenheter och kunskaper från dem till
landets skolor, elever och lärare kan ske såväl genom seminarier som via IT
användning exempelvis Skoldatanätet.
Arbetet för ett nationellt kunskapslyft (Dir. 1995:67) har som en viktig
utgångspunkt att Sverige skall utvecklas som ett kunskapssamhälle vilket också
står i överensstämmelse med intentionen bakom Agenda 21. En annan viktig del i
skapandet av ett samhälle för en hållbar utveckling är kampen mot
arbetslösheten.
Utvecklingen av utbildning och forskning inom högskolan är i högsta grad
beroende på lärosätena själva och det ansvar ledningen för dessa tar. Det är
angeläget att det vid varje lärosäte utarbetas strategier för hur miljöfrågor
kan utvecklas inom hela utbildningen. Studerandemedverkan och arbete över ämnes-
och fakultetsgränserna är sannolikt en nödvändig-het om utveckling skall ske.
Till detta bör läggas en strävan att förbättra hela lärosätets verksamhet ur ett
miljö- och energiperspektiv.
Regeringen avser att uppmärksamma Högskoleverket på att i sina utvärderingar
av utbildningarna vid universitet och högskolor bevaka att miljöaspekter
beaktas. Regeringen avser vidare att se över examens-beskrivningarna och vid
behov vidta ändringar med avseende på miljökunskaper.
I propositionen om Forskning och samhälle (prop.1996/ 97:5) aviserar
regeringen sin avsikt att ge forskningsråden i uppdrag att, i samverkan med
berörda sektorsorgan närmare utreda vilka insatser svenska forskare skall kunna
göra i arbetet med att bygga upp internationella nätverk kring interdisciplinära
globala frågor om bl.a. miljö.
Sverige har även i sina preliminära synpunkter på EU:s femte ramprogram
framhållit betydelsen av forskning som stöder miljön och en hållbar utveckling.
Vidare har Sverige påpekat att en mer miljöanpassad produktion som bygger på
förnyelsebara material också kan innebära en mer konkurrenskraftig
företagsamhet.
Vad gäller Sverige som aktör på internationellt plan har regeringen nyligen
avsatt 120 miljoner kronor till utbildning och forskning i Östersjöregionen.
Medlen avser bl.a. ett stipendieprogram för studenter och forskare från de
Baltiska länderna, nordvästra Ryssland och Polen samt till svenskar för studier
i dessa länder. Vidare har 100 miljoner kronor anvisats för utbyte mellan
studenter, vuxenstuderande och gymnasister i Sverige och Östersjöländerna. Inom
ramen för Östersjöprogrammet skall en särskild Agenda 21 tas fram. I detta
sammanhang förtjänar att nämnas det samarbete mellan universitet/högskolor samt
skolor inom Östersjöområdet som sker genom bl.a. Baltic University och Baltic
Sea Project.
15. KULTUR
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: Kulturpolitiken bidrar till att |
| skapa goda förutsättningar för en hållbar utveckling. De |
| humanistiska perspektiv, som kultursektorn har som utgångspunkt |
| för sitt arbete, är av grundläggande betydelse för miljöarbetet.|
| Vidare är kultur-arvet bärare av viktiga erfarenheter om |
| samspelet mellan människan och naturen. Kulturen bidrar därför |
| med en väsentlig dimension i det breda arbetet för en hållbar |
| utveckling. |
--------------------------------------------------------------------
Målsättningar
Kulturen är en viktig utvecklingsfaktor. Kultur ger livskvalitet i vid
bemärkelse, men fungerar också som motor för tillväxt och sysselsättning. En
stark regional och lokal identitet är en förutsättning för den hållbara
utvecklingen av varje region eller trakt och betydelsen av kulturell identitet
måste särskilt framhållas. De regionala museerna och läns-styrelsernas
kulturmiljöenheter arbetar aktivt med dessa frågor.
Till de viktiga kulturuppgifterna hör bl.a. att göra människor mer medvetna om
de angelägna miljöfrågorna och att öka insikten om hur vårt sätt att förhålla
oss till vår omgivning är betingat av kulturella orsaker. De erfarenheter och
den kompetens som kultursektorn använder i sitt arbete, t.ex. kunskap om
historien liksom en förmåga till analys av samhällsutveckling och trender, är av
betydelse för möjligheterna att bidra till målet om en hållbar utveckling.
Kulturverksamhet kan, bl.a. genom att utveckla ett kritiskt förhållningssätt,
verka som katalysator och idéspridare i miljödebatten.
Samarbetet med andra samhällssektorer bör utvecklas och fördjupas.
Målsättningen är att hänsynen till och medvetenheten om kulturarvet skall vara
vägledande i samhällsutvecklingen.
Genom en fördjupad samverkan inom kulturarvssektorn är målsättningen att
museerna, arkiven och kulturmiljösektorn skall stärkas i sina uppgifter som
vitala samhällsinstitutioner. Vad kulturarvet ytterst handlar om är att
möjliggöra sådana perspektiv på historien som kan ge nya kunskaper och insikter
om människan och hennes miljö.
Riksantikvarieämbetet har som central myndighet för kulturmiljö-området ett
särskilt ansvar. Målsättningen är att öka förutsättningarna för en långsiktigt
hållbar utveckling för kulturmiljön i ett nationellt såväl som ett
internationellt perspektiv. Återanvändning av byggnadsmaterial och etableringen
av bygghyttor utgör en viktig del i insatserna för att utveckla en
kretsloppsanpassning inom byggnadsektorn.
Pågående och planerade åtgärder
En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik
För att utveckla samarbetet mellan naturvården och kulturmiljövården har en
utredning genomförts på regeringens uppdrag (Ku96/1653/Ka). Flera förslag i den
redovisning som lämnats handlar om att undanröja hinder för samarbete och att
genom olika åtgärder och särskilda projekt främja samverkan mellan natur- och
kulturmiljösektorerna i samhällsplaneringen. Särskilt uppmärksammas sektorernas
gemensamma möjligheter när det gäller att ta tillvara kulturlandskapets särskilt
odlingslandskapets mång-sidiga värden.
Arkitektur och form
Arbetet med det handlingsprogram för arkitektur och formgivning som regeringen
föreslog i propositionen 1996/97:3 Kulturpolitik är inriktat på att främja ett
mer långsiktigt tänkande i frågor som rör den gestaltade miljön. Övergripande
mål är att säkerställa hög kvalitet i utformningen av städer, parker,
anläggningar, byggnader och produkter m.m. Hög kvalitet innefattar en väl
sammanvigd helhet av funktionella, tekniska, ekonomiska, ekologiska, sociala och
estetiska krav. Kvalitet i denna bemärkelse förlänger livslängden på våra
investeringar, bidrar till hushållning med naturens resurser och till ökad
livskvalitet för användarna. Ett förslag till handlingsprogram skall presenteras
under hösten 1997.
Människa och natur
Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Nordiska museet och
Naturhistoriska riksmuseets har regeringens uppdrag att utveckla sitt påbörjade
arbete rörande samspelet människa och natur. Den första redovisningen lämnades i
juni 1996 i rapporten "Samspelet mellan människa och natur - naturlig påverkan
och mänsklig inverkan". Nästa redovisning skall lämnas till regeringen i januari
1998.
Utställning om biologisk mångfald
Noas Express är Riksutställningars pågående utställning om biologisk mångfald
och livets utveckling. Utställningen är producerad i samarbete med
Naturvårdsverket, Naturhistoriska riksmuseet, Naturhistoriska museers
samarbetsorganisation och SJ. Genom att använda en konstnärlig gestaltning av
teman kring historiska perspektiv och biologisk mångfald har en spännande
utställning skapats. Utställningståget turnerar genom landet och skall besöka ca
75 orter under 1997.
Skogens kulturmiljövärden
Riksantikvarieämbetet har regeringens uppdrag att föreslå ett handlingsprogram
för en långsiktigt hållbar utveckling för skogens kulturmiljövärden. Programmet
skall bl.a. innehålla förslag till hur den moderna skogsbruksteknikens negativa
påverkan på skogens kulturmiljö-värden kan minskas. Uppdraget skall redovisas
senast i oktober 1997.
Luftföroreningar och kulturvärden
Luftens kvalitet är av avgörande betydelse för möjligheterna att bevara
kulturarvet. Det gäller såväl kulturminnen som kulturföremål. Odlingslandskapet
och dess kulturvärden hotas också av föroreningar. Det är angeläget att
samverkan över sektorsgränserna fördjupas så att dessa miljöproblem kan mötas.
Riksantikvarieämbetet leder ett landsomfattande arbete med inventering av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med bearbetad natursten. Vid inventeringen
har också skadorna på byggnadssten kartlagts. Arbetet har resulterat i länsvisa
rapporter under 1996 och en sammanställning av resultatet för hela landet
presenteras i slutrapporten "Stenen i tiden". Med detta arbete som underlag har
flera konserveringsåtgärder genomförts. Ett internationellt samarbete kring
dessa frågor har också inletts vid Riksantikvarieämbetet.
Ett Europarådsseminarium om “Långsiktigt hållbara åtgärder mot nedbrytning av
kulturarvet p.g.a. luftföroreningar och andra liknande faktorer“ kommer att
hållas i Stockholm i april 1997 med deltagande på ministernivå.
Infrastruktur och kultur
Infrastruktursatsningarna i landet har haft stora effekter på kulturmiljön.
Riksantikvarieämbetet och Vägverket har därför inlett ett samarbete för att
åstadkomma att större hänsyn tas till landskapets kulturvärden när
trafikanläggningar planeras och genomförs. Arbetet har resulterat i
programskriften "Infrakultur".
Bygghyttor och återanvändning
Riksantikvarieämbetets projekt Tradition och Byggproduktion har genererat
byggnadsvårdsverksamhet över hela landet. Bygghyttor och materialdepåer har
etablerats på flera orter. Arbetet har varit inriktat på att på traditionens
grund hitta material och metoder som kan användas och överföras till modernt
byggande. Traditionella metoder och material är jämförelsevis resurshushållande
och projektet har skapat en förankring för kretsloppstänkande inom
byggnadsvården. Kombinationen av ett miljövänligt byggande, återanvändande av
material och tekniker samt utveckling av värdefullt hantverkskunnande gör
projektet särskilt intressant. Särskilda medel har avsatts i 1997 års budget så
att systemet med bygghyttor och materialdepåer kan utvecklas i landet.
UNESCO:s världsarv
Sverige har år 1984 ratificerat UNESCO:s konvention om skydd för världens
kultur- och naturarv, den s.k. världsarvskonventionen. Under 1996 har två nya
svenska objekt enligt konventionen upptagits på världsarvslistan: Gammelstads
kyrkstad i Luleå och Lapplands världsarv, det senare ett kombinerat kultur- och
naturobjekt. Sedan tidigare finns följande svenska områden upptagna på UNESCO:s
världsarvslista: Drottningholms slott, Birka och Hovgården, Engelsbergs bruk,
Hällristningsområdet i Tanum, Visby och Skogskyrkogården i Stockholm.
16. LOKALT OCH REGIONALT MILJÖARBETE
Nationella Agenda 21-kommittén
Den 2 mars 1995 inrättades en nationell Agenda 21-kommitté för att medverka i
arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra arbetet med Agenda 21.
Kommitténs uppgifter är att hålla sig informerad om och sprida erfarenheter från
Agenda 21-arbetet i myndigheter på lokal, regional och nationell nivå samt i
föreningar och näringslivet.
Kommittén skall medverka till att många engageras i arbetet och att goda
exempel sprids bl.a. genom seminarier, konferenser etc.
Kommittén skall vidare medverka i utarbetandet av Sveriges rapport till FN:s
extra generalförsamling om hållbar utveckling år 1997. Generalförsamlingen skall
härvid värdera ländernas genomförande av besluten som togs i Rio de Janeiro år
1992 om Agenda 21 - en handlingsplan för hållbar utveckling.
Lokala Agenda 21
Samtliga Sveriges 288 kommuner har inlett arbetet med att omsätta besluten från
FN:s Rio-konferens i praktiken och utveckla lokala handlingsprogram för hållbar
utveckling - lokala Agenda 21. Genom det genomslag som Agenda 21-arbetet fått,
finns idag en unik möjlighet att arbeta med frågor kring hållbar utveckling på
lokal nivå. Ett uttalat politiskt engagemang har varit avgörande för framgången.
Agenda-arbetet har framför allt medfört att det lokala engagemanget, intresset
och kunskaperna kring dessa frågor ökat kraftigt. Det gäller både för politiker
och tjänstemän inom den kommunala organisationen och för idéella organisationer,
näringsliv och enskilda.
Det lokala arbetet har även resulterat i en rad praktiska projekt för
informationsspridning och ökat engagemang, liksom för omställning av olika
konkreta verksamheter i samhället i hållbar riktning.
Det lokala arbetet måste dock understödjas genom beslut och aktiviteter på
andra nivåer i samhället, t.ex. när det gäller infrastruktur, energiförsörjning,
skattesystem, lagstiftning och regler. Från lokal nivå efterlyses en nationell
strategi för hållbar utveckling och politiska signaler som understödjer
strävandena mot hållbar utveckling och som undanröjer hinder och motsägelser.
Man efterlyser även informationsinsatser från central nivå.
Det lokala Agenda-arbetet har hittills starkt betonat miljö- och
naturresursaspekter medan arbetet med sociala och ekonomiska dimen-sioner är mer
outvecklat.
Agenda-arbetet har även resulterat i att nätverk för en hållbar utveckling har
skapats, både lokalt och regionalt. På regional nivå har dessa nätverk ofta
samordnats av kommunförbunden i länen och i vissa fall av landsting eller
länsstyrelser.
I Sverige fick Agenda-arbetet från början en stark betoning på det lokala
arbetet och "underifrånperspektivet". Den lokala inriktningen uppfattades som
något nytt och väckte intresse. Regeringen preciserade inte heller några närmare
direktiv för myndigheters Agenda 21-arbete. Arbetet på regional och central nivå
fyller dock en viktig funktion. Det gäller t.ex. länsstyrelsernas STRAM-arbete
som ibland kallas "den regionala Agenda 21". Arbetet skulle ändå ha genomförts
men är ett viktigt underlag för Agenda 21-arbetet lokalt och i länet. Några
länsstyrelser arbetar med en uttalad Agenda 21-inriktning.
På nationell nivå har bl.a. Sida verkat för att Agenda 21 genomsyrar hela
verksamheten. Dock finns det ett flertal goda exempel på påbörjat Agenda-arbete
på central nivå. Medvetenheten om Agenda 21 och dess betydelse har ökat märkbart
hos myndigheterna.
En bärande tanke i Agendan är integrering av miljöfrågorna med de sociala,
ekonomiska och kulturella frågorna. Denna koppling kan för-stärkas i
myndigheternas arbete. Ambitionen finns också hos många myndigheter om ett
förändrat arbetssätt mot en mer demokratisk för-ankring av beslut, delaktighet
och samverkan, särskilt med viktiga samhällsgrupper utanför den offentliga
sektorn.
Det pågår en integrering av miljöansvar inom respektive sektor vilket är ett
positivt inslag i enlighet med intentionerna i Agenda 21. Även samarbetet mellan
myndigheter kan öka.
Sammanfattningsvis efterfrågas på såväl lokal, regional som central nivå
behovet av en övergripande nationell strategi för hur ett hållbart samhälle
skall nås.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna skall verka för att de nationella miljömålen får genomslag i
länet. Regeringen vill särskilt lyfta fram att länsstyrelserna skall
- i arbetet med naturvård, miljöskydd och hälsoskydd utgå från den samlade
regionala miljöstrategin (STRAM) och särskilda fördjupande program inom
delområdena och därvid driva på och samordna miljöarbetet i länet och verka
för en ökad samverkan mellan olika sektorer och aktörer, såväl statliga och
kommunala som privata,
- arbeta för den regionala miljöövervakningen och att den samordnas med den
nationella och den lokala miljööövervakningen,
- svara för en effektiv prövning och tillsyn enligt gällande miljölagstiftning,
- stimulera fortsatt Agenda 21-arbete i länet bl.a. genom att stödja kommunerna
i detta arbete,
- arbeta för att de reella näringarna (jord- och skogsbruk, fiske, renskötsel
och jakt) samt att den regionala utvecklingen i övrigt anpassas till de
ekologiska förutsättningarna så att den biologiska mångfalden bevaras samt att
landets naturresurser nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt. Arbetet med
att miljöanpassa skogsbruket skall ske i samarbete med skogsvårdsstyrelsen.
17. INTERNATIONELLT MILJÖSAMARBETE
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens sammanfattning: I enlighet med regeringens |
| skrivelse Det svenska miljöarbetet i EU - Inriktning och genom- |
| förande (skr 1994/95:167) prioriterar Sverige följande områden i|
| miljöarbetet inom EU: försurning och klimatpåverkan, kemikalier |
| och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt biologisk mång- |
| fald och naturvård. |
| Sverige bör inom ramen för de övriga regionala och globala |
| miljösamarbetet verka för ett stärkt konventionsarbete samt för |
| utveckling av hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Av |
| hög prioritet är också samarbetet för att utveckla metoder och |
| hand-lingsprogram för att hushålla med naturresurser, inkl. |
| jord- och skogsbruk, marina resurser och färskvattenresurser, |
| hållbar markanvändning och bebyggelse samt riskminimering vid |
| kemi-kaliehantering.Den ökande internationaliseringen har lett |
| till att många av miljö- och utvecklingsproblemen har blivit |
| alltmer komplexa. Mänskligheten står inför en situation där miljön|
| och de livsuppehållande systemen utsätts för en allt starkare |
| negativ påverkan. Klyftorna mellan rika och fattiga blir allt |
| större och världens befolkning fortsätter att öka. De politiska |
| systemen i många länder är fortfarande odemokratiska, och |
| arbetslöshet och undersysselsättning ökar i omfattning i såväl rika|
| som fattiga länder. Konflikter om färskvattenresurser, människor|
| på flykt från miljöproblem, klimatförändringar och ökad ultraviolett|
| strålning på grund av ett uttunnat ozonskikt är globala |
| säkerhetshot som kräver fortsatt internationellt samarbete för |
| att bemästras. |
| Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED, den|
| s.k. Riokonferensen) skall ses som en milstolpe i det globala |
| samarbetet för hållbar utveckling. Riokonferensen resulterade |
| bl.a. i den s.k. Riodeklarationen om miljö och utveckling och i |
| Agenda 21, som är ett mer detaljerat handlingsprogram för hållbar|
| utveckling inför det 21:a århundradet. |
| Riodeklarationen fastslår att begreppet hållbar utveckling, som |
| bl.a. omfattar en ren miljö, fred, rättvisa och demokrati, är det|
| övergripande långsiktiga målet för världssamfundet. De globala FN-|
| konferenser som har hållits efter Riokonferensen har inneburit |
| en genomgång från olika utgångspunkter av de möjligheter och |
| problem som kan förknippas med målet att uppnå hållbar utveckling|
| i skilda delar av världen. Konferenserna har resulterat i |
| betydelsefulla ställningstaganden för vilka åtgärder som krävs |
| internationellt, nationellt och lokalt. Olika frågor som berör |
| ekonomisk och social utveckling samt skydd av miljön är inbördes|
| beroende och ömsesidigt förstärkande delar av målet om hållbar ut-|
| veckling. |
| Riokonferensen resulterade i att miljöproblemen tydligt |
| kopplades samman med utvecklingsfrågor. Miljö- och |
| utvecklingsfrågor hanteras numera på ett mer integrerat sätt och|
| det övergripande målet om hållbar utveckling har i princip |
| accepterats av världssamfundet. |
| Riodeklarationen slår också fast att stater skall samarbeta för |
| att bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos |
| jordens ekosystem, men att staternas ansvar är olika utformat på|
| grund av deras skilda förutsättningar och olika bidrag till den |
| globala miljöförstöringen. |
| Riokonferensen identifierade två grundorsaker till hoten mot |
| hållbar utveckling. |
| Den ena kan härledas till i-ländernas livsstil och |
| konsumtionsvanor, med hög energiförbrukning och materialom- |
| sättning, vilket ofta leder till en allt högre produktion av |
| avfalls- och restprodukter som påverkar de livsuppehållande |
| systemen. I-länderna befinner sig i dag långt ifrån målet om |
| hållbar utveckling och samtidigt börjar liknande problem uppstå i|
| mellaninkomstländer och i många u-länder. |
| Den andra huvudorsaken är fattigdom som i kombination med en |
| snabb folkökning ofta leder till överutnyttjande av |
| naturresursbasen, när män-niskor för sin överlevnad tvingas använda|
| vatten, skogar, markområden och kustzoner på ett sätt som inte är|
| långsiktigt hållbart. |
| Samarbetet för hållbar utveckling är således en tudelad uppgift,|
| dels att ändra ohållbara konsumtions- och produktionsmönster, |
| dels att utrota fattigdom och skapa en balans mellan |
| befolknings- och resurstillväxt. Målet att nå hållbar utveckling|
| kräver åtgärder på global, regional, nationell och lokal nivå, i|
| såväl i-länder som u-länder. Utgångspunkten måste vara att på sikt|
| tillfredsställa alla människors grundläggande behov, inom ramen |
| för de ekologiska systemens bärkraft. |
| Huvudansvaret för att uppnå hållbar utveckling ligger på varje |
| nation. Alla länder är ömsesidigt beroende av att insatser för |
| hållbar utveckling genomförs. I-länderna skall också ge stöd till|
| u-länderna i deras strävan att skapa förutsättningar för hållbar|
| utveckling. |
| Att komma till rätta med de globala miljö- och |
| utvecklingsproblemen är en stor utmaning, som kräver långtgående|
| insatser av världssamfundet inom båda områdena. Det råder numera|
| en internationell samsyn om vikten av såväl en effektiv |
| nationell miljöpolitik som aktivt internationellt |
| miljösamarbete. Den stora utmaningen i dag är att omsätta |
| intentioner och rekommendationer till praktisk handling och |
| konkreta åtgärder för att säkra kommande generationers |
| förutsättningar att leva och verka på jorden. |
| |
| Generalförsamlingens extra möte för uppföljningen av |
| Riokonferensen |
| |
| Sommaren 1997 håller FN:s generalförsamling ett extra möte med |
| avsikt att följa upp besluten från Riokonferensen (UNGASS). Mötet|
| kommer att utvärdera genomförandet av Agenda 21 på |
| internationell, nationell och lokal nivå. Arbetet baseras på det|
| uppföljningsarbete som har skett inom ramen för FN:s kommission |
| för hållbar utveckling (Commission for Sustainable Development, |
| CSD). Mötet skall bl.a. besluta om ytterligare åtgärder för att |
| åtagandena från Riokonferensen skall uppnås.|
| Regeringen lägger stor vikt vid generalförsamlingens extra möte,|
| som förväntas få stor betydelse för de framtida ansträngningarna|
| att genomföra besluten och rekommendationerna från |
| Riokonferensen och de fortsatta förhandlingarna om globala |
| miljö- och utvecklingsfrågor. Mötet bör därför resultera i ett |
| fokuserat arbetsprogram eller motsvarande som tydligt anger |
| vilka frågor och områden som skall prioriteras inför nästa |
| årtusende. |
| |
| FN:s Kommission för hållbar utveckling |
| |
| FN:s kommission för hållbar utveckling som bildades efter |
| Riokonferensen, har till uppgift att granska hur uppföljningen |
| av besluten från Rio genomförts nationellt och internationellt |
| inkl. samtliga delar av Agenda 21. Genomgången fullbordades vid |
| det fjärde mötet med kommissionen i april 1996. Nästa möte kommer|
| att ägnas åt förberedelserna inför FN:s generalförsamlings extra|
| möte. |
| 1996 års möte bekräftade den centrala politiska roll i |
| uppföljningen av Riokonferensen som FN:s kommission för hållbar |
| utveckling spelar. Kommissionens framtida roll kommer att |
| diskuteras vid generalförsamlingens extra möte sommaren 1997. |
| Mötet kommer att erbjuda ett tillfälle att se över den |
| institutionella uppföljningen av såväl Riokonferensen som övriga|
| FN-konferenser, och bör leda till att kommissionens mandat |
| tydliggörs gentemot övriga funktionella kommissioner och FN:s |
| ekonomiska och sociala råd, ECOSOC. |
| Kommissionens årliga möten har alltsedan det första mötet under |
| våren 1993 resulterat i en mängd rekommendationer och förslag som|
| sedan beaktas nationellt och inom andra delar av |
| världssamfundet. Några exempel på viktiga frågor och |
| problemkomplex som har behandlats av kommissionen är hållbara |
| konsumtions- och produktionsmönster, handel och miljö, hållbart |
| jord- och skogsbruk samt finansieringen av Agenda 21. |
| |
| FN:s miljöprogram |
| |
| FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme, UNEP) |
| har en central roll i uppföljningen av Riokonferensen. |
| Miljöprogrammet arbetar med många viktiga miljöfrågor, såsom hoten|
| mot den marina miljön, miljölagstiftningen, kemikalier, |
| ekonomiska styrmedel på miljöområdet, miljöövervakning, handel och|
| miljö samt militärens miljöansvar. Miljöprogrammet skall |
| katalysera, underlätta och samordna det globala miljösamarbetet |
| samt bidra med kunskapsunderlag. |
| Miljöprogrammets styrelse skall svara för politisk vägledning och|
| samordning av organisationen. Sverige är medlem av styrelsen, |
| som består av 58 länder och möts vartannat år, under perioden |
| 1995-1997. Sverige anser att FN:s miljöprogram har en viktig |
| uppgift att fylla såsom ansvarigt organ i FN-systemet inom |
| miljöområdet, och har sedan länge haft en aktiv roll i |
| utformningen av dess verksamhet. För att förbättra |
| förutsättningarna för att uppfylla dess mandat, bör det bl.a. ges|
| en tydligare ansvarsfördelning gentemot FN:s kommission för |
| hållbar utveckling, en effektiv beslutsstruktur samt en |
| förutsägbar och ändamålsenlig finansiering. |
| |
| Andra FN-organ och de multilaterala utvecklingsbankerna |
| |
| Inom FN har även en mängd andra initiativ startats för att följa|
| upp Riokonferensen. FN:s olika fackorgan, fonder och program |
| har en viktig uppgift i att stödja och komplettera nationella |
| insatser vid uppföljningen av Riokonferensen, inom sina resp. |
| kompetensområden. Detta gäller även slutdokumentet från FN:s fjärde|
| kvinnokonferens år 1994 i Peking, som innehåller ett |
| handlingsinriktat avsnitt om kvinnor och miljö. Även de |
| multilaterala utvecklingsbankerna och fonderna uppmanades att |
| fästa särskild vikt vid att stödja de fattigaste länderna att |
| genomföra Agenda 21. Sverige stödjer denna inriktning i de olika|
| organisationerna och verkar för att de i än högre grad skall |
| integrera miljöhänsyn för hållbar utveckling i den reguljära |
| verksamheten. |
| |
| EU-samarbetet |
| |
| EU-medlemskapet skapar nya förutsättningar för Sverige inom FN:s|
| arbete för hållbar utveckling, eftersom EU oftast strävar efter |
| gemensamma ställningstaganden i internationella sammanhang. Det |
| har givetvis en mycket stor betydelse vid förhandlingar att EU |
| enat kan driva en linje som överensstämmer med svenska |
| intressen. |
| Under den korta tid som har förflutit sedan Sverige blev medlem |
| i EU har EU-samarbetet inför och under internationella |
| förhandlingar som berör miljö och utveckling i stort sett |
| fungerat väl. Det står klart att EU alltmer framträder som en av|
| de mest pådrivande krafterna inom det globala miljösamarbetet |
| och Sverige har genomgående haft goda möjligheter att påverka |
| EU:s gemensamma positioner. Sverige har genom EU:s röst i många |
| fall fått ett bättre genomslag än om förslagen hade framförts av|
| Sverige eller Norden ensamt. |
| Riktlinjerna för Sveriges miljöarbete i EU har lagts fast i |
| regeringens skrivelse 1994/95:167. De områden som bör |
| prioriteras enligt riktlinjerna är försurning och klimatpåverkan,|
| kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt |
| biologisk mångfald och naturvård. Det finns skäl att i detta |
| sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för några aktuella och|
| framtida EG-frågor som rör de prioriterade omrdåena. |
| Vad gäller försurning pågår ett arbete som initierats av Sverige|
| med en särskild EU-strategi. Kommissionen väntas inom kort att |
| anta ett meddelande om detta till Europaparlamentet och rådet. |
| Kommissionens meddelande kommer att utgöra underlag för de |
| rådsslutsatser som planeras att antas under 1997. Under året |
| kommer också de viktiga direktivförslagen om nya fordons- och |
| bränslekrav (Auto/Oil) att behandlas i rådet. Beträffande |
| klimatpåverkan är Sverige drivande i det arbete som för närvarande|
| pågår med att ta fram en EU-position till förhandlingarna om ett|
| protokoll till FN:s klimatkonvention om utsläpps-minskningar av |
| växthusgaser. |
| I fråga om kemikalier och bekämpningsmedel uppnåddes i |
| medlemsskapsförhandlingarna vissa undantag på områden där Sverige|
| har strängare regler än EU. Under tiden fram till utgången av |
| 1998 skall EU se över sina regler. Detta arbete pågår både i |
| tekniska kommittéer under kommissionen och på rådsnivå. Som ett |
| exempel kan nämnas att kommissionen har lagt ett förslag om |
| vissa skärpningar i direktivet 88/379/EEG om klassificering och |
| märkning av farliga preparat. Förslaget kommer att behandlas i |
| rådet under våren 1997. |
| Under år 1996 fattades vidare viktiga beslut rörande |
| kretsloppsanpassning. Rådet antog under året rådslutsatser om en|
| uppdaterad avfallsstrategi, i vilken bl.a. läggs fast att |
| producentansvaret är en grundprincip inom EU och att varje land |
| skall ta ansvar för sitt eget avfall. Sverige och de övriga |
| nordiska länderna har varit pådrivande för en anpassning av EU- |
| reglerna till Baselkonventionen om farligt avfall. Detta |
| arbete var lyckosamt och under året beslutades sålunda om ett |
| förbud inom EU mot export av farligt avfall från EU till icke |
| OECD-länder. |
| När det gäller det fjärde av Sverige prioriterade området, |
| biologisk mångfald och naturvård, kan nämnas att kommissionen |
| under våren väntas presentera ett förslag om en EU-strategi. |
| Samtidigt fortsätter arbetet med att utarbeta ett |
| biosäkerhetsprotokoll under konventionen om biologisk mångfald, |
| där EU spelar en viktig roll och där Sverige har hört till de |
| mest aktiva länderna. |
| En annan viktig fråga för EU-arbetet är att säkerställa att de |
| beslutade reglerna genomförs på ett effektivt sätt i |
| medlemsstaterna. Frågan om åtgärder för att förbättra genomförandet|
| tas upp av kommissionen i ett särskilt meddelande, som kommer |
| att behandlas i rådet under våren 1997. |
| Det regionala samarbetet i övrigt |
| |
| Inom konventionsarbetet är bl.a. luftföroreningskonventionen |
| (LRTAP) ett viktigt instrument för att minska belastningen på |
| Sverige och vårt närområde. Konvetionsarbetet domineras sedan en|
| tid tillbaka av förberedelser inför förhandlingar om tre nya |
| protokoll om kväveoxider och närbesläktade ämnen, - tungmetaller|
| samt organiska miljögifter (POPs). Förhandlingsarbetet beräknas |
| sätta igång i början av år 1997. Målsättningen är att få ett färdigt|
| protokoll om POPs redan under år 1997 för att kunna påverka |
| diskussionerna i UNEP om en global POP-konvention. För de två |
| andra ämnesområdena beräknas förhandlingarna kunna avslutas vid |
| mitten av 1998. |
| |
| OECD |
| |
| Inom OECD bedrivs sedan drygt 25 år ett samarbete på miljöområdet.|
| OECD:s miljöministrar möts regelbundet, senaste mötet ägde rum i|
| februari 1996. Nästa miljöministermöte avses äga rum våren 1998 och|
| kommer att bl a behandla OECD:s roll i uppföljningen av UNGASS. |
| OECD:s arbete på miljöområdet har främst inriktats på att utarbeta|
| analyser och riktlinjer som kan tjäna som underlag för |
| policybeslut på miljöområdet i medlemsländerna. OECD har härvidlag|
| en särskild kompetens när det gäller frågeställningar om sambanden|
| mellan miljö och ekonomi. |
| Samarbetet har också inriktats på intergrering av miljöaspekter i|
| olika sektorer. Särskilt aktuellt har varit handel/miljö, |
| energi, jordbruk och transport. Ett sektorsövergripande arbete |
| pågår om miljömässigt hållbar production och konsumtion. |
| OECD har vidare bedrivit ett analysarbete som stöd för globala |
| miljökonventioner, bl a klimatkonventionen. |
| OECD har under en lång tid bedrivit ett framgångsrikt arbete på |
| kemikalieområdet. Häri har ingått harmonisering av data, |
| laboratorierutiner och riskvärdering. Ytterligare ett viktigt |
| område är hanteringen av miljöfarligt avfall. |
| Inom ramen för OECD:s miljöarbete ingår periodiska granskningar av|
| medlemsländernas miljöpolitik (Environment Performance Reviews).|
| Sverige har nyligen granskats (se kapitel III). |
| För närvarande pågår inom OECD en diskussion om organisationens |
| framtida roll och inriktning, bl.a. mot bakgrund av |
| utvidgningen av medlemskretsen. |
--------------------------------------------------------------------
| |
| Det globala konventionsarbetet |
| |
| Parallellt med FN:s kommissioner och program pågår ett antal |
| processer inom ramen för de globala konventionerna för hållbar |
| utveckling. Några exempel på globala miljökonventioner är FN:s |
| ramkonvention för klimatförändringar, Wienkonventionen och |
| Montrealprotokollet om skydd av ozonskiktet, Konventionen om |
| biologisk mångfald och Basel-konventionen om transport av |
| farligt avfall. Sverige anser att konventionerna i många fall |
| varit verkningsfulla medel för att främja hållbar utveckling. |
| |
| Biologisk mångfald |
| |
| Konventionen om biologisk mångfald, som undertecknades vid |
| Riokonferensen och som Sverige har ratificerat, har tre mål: |
| att bevara den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess |
| beståndsdelar och att främja en rättvis fördelning av utnyttjandet|
| av biologiska och genetiska resurser. |
| Den biologiska mångfalden, det vill säga variationsrikedomen inom|
| och mellan arter och ekosystem, hotas globalt av en allt mer |
| omfattande mark- och vattenanvändning, förstörelse av livsmiljöer|
| och intensivare nyttjande av de biologiska resurserna. En hög |
| variationsrikedom är en förutsättning för djurs och växters förmåga|
| att anpassa sig till förändringar i naturen och för människans |
| långsiktiga överlevnad. En rik biologisk mångfald krävs för att |
| kunna producera föda, råvaror och ekologiska tjänster i form av |
| bl.a. klimatreglering, vattenhushållning och bördiga jordar. |
| De viktigaste åtgandena i konventionen är krav på att integrera |
| bevarandet av biologisk mångfald inom alla samhällssektorer, att|
| identifiera och övervaka mångfalden, att vidta åtgärder för att |
| bevara den både i dess livsmiljöer och utanför (t.ex. genbanker).|
| Metoder och handlingsprogram bör utformas och tillämpas i syfte |
| att uppnå ett uthålligt nyttjande av naturresurser, i synnerhet |
| inom jord- och skogsbruk samt vid användandet av havs- och |
| färskvattenresurser. |
| Ett protokoll skall utarbetas till konventionen för säker |
| hantering av genetiskt modifierade organismer. Sverige har |
| aktivt verkat för att riskerna vid provning och introduktion av |
| genetiskt modifierade organis-mer i naturen måste regleras. |
| Förhandlingarna påbörjades under år 1996 och beräknas avslutas |
| under år 1998. |
| |
| En Agenda 21 för Östersjöområdet |
| |
| Vid sitt möte i Visby i maj 1996 fastslog Östersjöområdets |
| regeringschefer att den fortsatta utvecklingen inom |
| Östersjöområdet ska ske inom ramen för en hållbar utveckling. |
| Statsministrarna diskuterade även utvecklingen av en Agenda 21 |
| för Östersjöområdet. I juli 1996 antog utrikesministrarna vid |
| Östersjörådets möte i Kalmar tre aktionsprogram. De tre |
| aktionsprogrammen, som också diskuterats av statsministrarna i |
| Visby, innehöll ett antal konkreta åtaganden inom områdena |
| demokrati och mellanfolkliga kontakter, ekonomisk integration |
| och utveckling och skydd av miljön i Östersjöområdet. |
| I de tre aktionsprogrammen bekräftas målet om Östersjöregionens |
| hållbara utveckling. Under det ekonomiska avsnittet påtar sig |
| bl.a. transportsektorn att utveckla ett program för en hållbar |
| utveckling inom transportområdet i regionen. Vidare beslöts att |
| det s.k. Östersjöprogrammet för att återställa Östersjöns ekologiska|
| balans ska uppdateras och stärkas. Ett program för uthålligt |
| fiske i Östersjön ska också utvecklas. Samtidigt uppmanas länderna|
| att starta utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. |
| Den 20-21 oktober 1996 möttes Östersjöregionens miljöministrar |
| informellt i Saltsjöbaden. EU-kommissionen och ordförandelandet |
| Irlands miljöminister deltog också i mötet jämte ett antal olika|
| internationella organisationer, de internationella |
| utvecklingsbankerna, som Europeiska Utvecklingsbanken, |
| Världsbanken och Nordiska Investeringsbanken, NEFCO (det |
| Nordiska Miljöfinansieringsbolaget) och ett antal ideella |
| organisationer. Främst på dagordningen stod beslutet om att |
| starta utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. I Salt-|
| sjöbads-deklarationen fastslår miljöministrarna att målet för en|
| Agenda 21 för Östersjöområdet skall vara uthållig utveckling. I |
| Agendan skall sektorer-nas ansvar för en hållbar utveckling och |
| miljöansvar utvecklas, mål för uthållig utveckling definieras och|
| arbetet skall ske öppet och demokratiskt. Olika grupper och |
| aktörer skall inbjudas att delta aktivt i arbetet. Resultatet |
| ska presenteras som ett aktionsprogram med tydliga tidsramar, |
| mål och delmål och resurser för en uthållig utveckling. De sek- |
| torer som pekas ut som särskilt viktiga är energi, transporter, |
| jordbruk, skogsbruk, industri, fiske och turism. |
| Miljöministrarna identifierade flera viktiga utvecklingslinjer |
| som stöder utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. En |
| viktig bidragande kraft är den anpassningsprocess till EU:s |
| lagstiftning som nu påbörjats inom de Baltiska republikerna och |
| Polen. Östersjöområdet är en region med hög tillväxtpotential. Polen|
| har t.ex. en årlig tillväxt på ca. 7 procent av BNP. I takt med |
| att demokratin utvecklas och fortsatt marknadsanpassning |
| kommer resurser att tillskapas som gör det möjligt att bearbeta|
| ett antal miljöproblem i våra östliga grannländer. Samtidigt kan|
| en snabb utveckling ge upphov till nya problem om inte |
| förebyggande åtgärder kan vidtas för att undvika en sådan |
| utveckling. En långsiktig politik som ställer in den ekonomiska |
| tillväxten mot hållbar utveckling är målet för Agenda 21 för |
| Östersjöområdet. |
| Ministrarna kom överens om att Agenda 21 för Östersjöområdet skall|
| var klar för att antas på högsta möjliga politiska nivå våren 1998.|
| Lägesrapporter ska avges till statsministrarnas möte 1997, till |
| CSD-5 och UNGASS-97. Vidare skall Östersjörådet hållas informerad|
| om arbetets fortskridande. |
| Sverige har erbjudit sig att ställa sekretariat och andra |
| resurser till förfogande för utvecklingsarbetet. En |
| tjänstemannakommitte på hög nivå ska styra arbetet och |
| framförhandla slutdokumentet. I denna grupp har också |
| internationella organisationer, utvecklingsbankerna och |
| ideella organisationer inbjudits att delta. En dialog skall |
| kunna föras mellan tjänstemannakommitten, sekretariatet och alla|
| som vill delta med förslag och kommentarer via en hemsida på |
| Internet. (http://www.grida.no/ballerina/agenda21). |
| Dels ska de dokument som produceras inom Agenda 21-arbetets ram |
| finnas tillgängliga via denna hemsida, dels skall man kunna |
| delta i diskussionsgrupper om innehållet i en Agenda 21 för |
| Östersjöområdet. |
| Östersjöregionens planministrar enades vid sitt möte i Saltsjöbaden|
| den 23 oktober 1996 att delta i arbetet med en Agenda 21 för |
| östersjö-området. |
| Genom de politiska högnivåmöten som genomförts under svenskt |
| värdskap under år 1996 har ett kraftfullt politiskt ramverk |
| skapats för en uthållig utveckling i Östersjöregionen. Det är nu|
| viktigt att de olika sektorerna tar sitt ansvar och leder |
| utvecklingen de närmaste åren och att arbetet resulterar i |
| konkreta handlingsplaner. En regional Agenda 21 för |
| Östersjöområdet kan i sig innebära ett unikt exempel på ett |
| fördjupat regionalt samarbete som kan, om det blir |
| framgångsrikt, bilda modell för liknande utveckling på andra |
| håll. |
| |
| Pågående och planerade åtgärder |
| |
| Prioriteringar inom det globala miljösamarbetet |
| |
| I regeringens skrivelse Sveriges internationella samarbete för |
| hållbar utveckling (skr1996/97:2) görs en mer ingående genomgång|
| av det internationella miljösamarbetet för hållbar utveckling. |
| Nedan följer en sammanfattning av övergripande svenska |
| prioriteringar. |
| * Stärkt konventionsarbete |
| Sverige bör verka för en effektiv uppföljning och tillämpning av|
| existerande globala konventioner för hållbar utveckling. |
| Målsättningen är att fler länder skall bli parter till |
| konventionerna och att parterna skall leva upp till de |
| åtaganden som har gjorts. Sverige bör även, där så är lämpligt, verka|
| för att stärka och få till stånd nya internationella |
| överenskommelser med konkreta och tidsbestämda åtaganden och |
| förpliktelser. |
| * Hållbara konsumtions- och produktionsmönster |
| Sverige verkar för att hållbara konsumtions- och |
| produktionsmönster utvecklas såväl i Sverige som i andra länder.|
| Viktiga metoder för att uppnå detta är utveckling av bl.a. |
| ekonomiska styrmedel som gynnar resurssnålhet, rena produkter |
| och ren produktion, borttagande av subventioner som motverkar |
| hållbar utveckling, tillämpning av försiktighetsprincipen och |
| principen om att förorenaren skall betala, sektors- och |
| producentansvar, miljömärkning och miljöanpassad offentlig |
| upphandling. |
| * Säkerhetspolitik och hållbar utveckling |
| Sverige har påbörjat ett arbete för att det internationella |
| samarbetet för hållbar utveckling skall ges en säkerhetspolitisk|
| dimension. En politik som syftar till global säkerhet måste, |
| förutom att förebygga konflikter och krig, bidra till att bevara|
| jordens livsuppehållande system. |
| * Uthålligt nyttjande av naturresurser |
| Sverige bör verka för utformning och tillämpning av metoder och |
| handlingsprogram för ett hållbart nyttjande av naturresurser, i |
| synnerhet inom jord- och skogsbruk samt havs- och |
| färskvattenresurser. |
| * Hållbar markanvändning och bebyggelse |
| Sverige bör verka för att markanvändning och bebyggelse skall |
| ställas om mot kretsloppsanpassning och hållbar utveckling. |
| Erfarenheter från framför allt i-världens städer, t.ex. när det |
| gäller plan- och byggfrågor, energiförsörjning, teknisk försörjning,|
| trafiksystem, bebyggelsemönster och industri, bör spridas |
| internationellt. |
| * Kemikalier |
| Sverige bör verka för att minimera riskerna av |
| kemikalieanvändning, bl.a. genom att verka för att substitu- |
| tionsprincipen och försiktighetsprincipen skall tilllämpas även i|
| andra länder. Sverige bör även verka för ett ökat producentansvar|
| avseende kemikaliers miljö- och hälsoeffekter. |
| |
| |
| 18. INTERNATIONELLT UTVECKLINGSSAMARBETE |
| |
| Sverige bör verka för att allt utvecklingssamarbete skall främja|
| hållbar utveckling. Framför allt måste miljöaspekter integreras |
| tydligare i all verksamhet, såväl inom bilaterala som |
| multilaterala biståndsprogram. Sverige bör också verka för att |
| fler länder bidrar till arbetet för hållbar utveckling och att |
| FN:s mål om att avsätta 0,7 procent av BNI till |
| biståndsverksamhet uppnås av alla OECD-länder. Sverige bör även |
| verka för att integreringen av miljöaspekter i EU:s |
| utvecklingssamarbete stärks. |
| |
| Allmänt |
| |
| Huvudansvaret för att uppnå hållbar utveckling måste ligga på varje|
| nation. För att utvecklingsländerna skall klara av de omfattande|
| utvecklingsprogram som redovisas i Agenda 21 är det samtidigt |
| nödvändigt att de tillförs nya och additionella finansiella |
| resurser. Framför allt måste utvecklingsländerna i högre grad |
| skapa förutsättningar för att ta del av det ökade internationella|
| privata kapitalflödet, men utvecklingssamarbete i form av |
| bidrag och förmånliga krediter är också av stor betydelse, särskilt|
| i de minst utvecklade länderna. |
| Det svenska utvecklingssamarbetet lämnar därför ett viktigt bidrag|
| till genomförandet av Agenda 21. Sverige avsätter 0,7 procent av|
| BNI under det av FN antagna målet och verkar också för att andra|
| länder skall uppnå denna rekommendation, som återupprepades vid |
| Riokonferensen. |
| Förutom att miljöaspekter skall, så långt det är möjligt, integreras|
| i all verksamhet, behövs också särskilda insatser för att komma |
| till rätta med miljöproblem. |
| |
| Miljömål |
| |
| Riksdagen har, förutom det övergripande målet att bekämpa |
| fattigdom som i sig är en förutsättning för att uppnå en globalt|
| hållbar utveckling, antagit sex biståndsmål för Sveriges |
| utvecklingssamarbete som en helhet och utan inbördes |
| rangordning. Regeringen bedömer att målen sammantaget främjar |
| hållbar utveckling i utvecklingsländerna. |
| Målet om framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om |
| miljön motsvarar de grundläggande principerna i Agenda 21 och |
| Riodeklarationen. |
| Alla insatser som Sida genomför skall också genomgå en |
| miljökonsekvensbedömning. |
| |
| EU:s utvecklingssamarbete |
| |
| EU:s utvecklingssamarbete bör så långt som möjligt ligga i linje|
| med de mål som är uppsatta för det svenska utvecklingssamarbetet.|
| Ett genomslag för den svenska biståndspolitiken i EU:s |
| utvecklingssamarbete skulle få stora effekter, med tanke på EU:s|
| totala biståndsvolym på ungefär 30 miljarder kronor per år. |
| Efter Riokonferensen har kommissionen intensifierat sitt arbete |
| för att bättre integrera miljöaspekter i unionens |
| utvecklingssamarbete. I mitten av år 1995 lade kommissionen |
| fram ett förslag till en särskild biståndsförordning om |
| miljöinsatser för hållbar utveckling för att genomföra åtagandena|
| från Riokonferensen. Förordningen har godkänts av rådet och |
| förväntas antas i juni 1997. I förordningen slås fast att |
| gemenskapen skall bidra med ekonomisk hjälp, ca 100 miljoner |
| per år, som ges i form av gåvomedel och teknisk kompetens för att|
| underlätta att miljöaspekten integreras i utvecklingsprocessen i|
| u-länderna. |
| Miljöaspekter har också börjat integreras på olika sätt i EU:s |
| reguljära utvecklingssamarbete. I den s.k. Lomékonventionen, som|
| reglerar EU:s bistånd till Afrika, Västindien och Stilla havet, |
| finns målsättningen att skapa en hållbar balans mellan ekonomiska|
| mål och en rationell förvaltning av miljön och en förstärkning av|
| naturresurser och humankapital. Det finns också ett särskilt |
| avsnitt för miljöfrågornas hantering. Kommissionen har utarbetat|
| en intern beslutsmanual för att integrera miljöaspekter i varje |
| steg i projektcykeln. |
| I förordningen om samarbetet med länderna i Asien och |
| Latinamerika är miljöskydd ett av de prioriterade områdena och |
| minst 10 procent av de totala resurserna skall riktas till |
| miljöprojekt. Liknande prioriteringar finns i |
| Medelhavsprogrammet. |
| Också inom EU:s samarbetsprogram med Östeuropa har miljösektorn |
| fått ökad uppmärksamhet. Europaparlamentet har t.ex. förordnat att|
| 10 procent av de samlade insatserna från de ekonomiska bidrag |
| som utgår från Poland and Hungary Assistance for Economic |
| Restructuring (PHARE) i varje mottagarland skall användas för |
| miljöprojekt. Anpassning till EU:s miljökrav bör vara en viktig |
| förutsättning för framtida medlemsskap. |
| EU:s utvecklingssamarbete har trots den ovan redovisade |
| positiva utvecklingen ännu inten tydlig miljöprofil och |
| genomförandet av antagna riktlinjer har varit bristfällig. |
| Åtagandena från Riokonferensen har inte resulterat i en |
| övergripande policy, t.ex. i form av ett handlingsprogram, med |
| specifika grundläggande regler för att hantera miljöfrågorna i |
| biståndet. Miljökonsekvensbedömningar genomförs inte konsekvent |
| och resultaten redovisas inte systematiskt. |
| |
| Problem och möjligheter |
| |
| De flesta aktörer inom det svenska utvecklingssamarbetet, både |
| bilaterala och multilaterala, har antagit strategier för hållbar|
| utveckling och för integreringen av miljöfrågor i all verksamhet.|
| Genomförandet och genomslaget för dessa strategier i olika |
| projektinsatser har dock inte varit enkel och mycket arbete |
| kvarstår. Ett viktigt verktyg är miljökonsekvensbedömningar, men|
| för de mer strategiska övervägandena krävs att aspekter om hållbar|
| utveckling och miljöhänsyn vävs in vid utarbetandet av |
| landstrategier. |
| Ytterligare ett problem kan vara mottagarländernas prioritering-|
| ar vid utformningen av landstrategier. Arbetet inom det |
| internationella samfundet bör därför syfta till att skapa större|
| förståelse för insatser för hållbar utveckling, exempelvis vid |
| större FN-konferenser och inom uppföljningen av Riokonferensen. |
| |
| Planerade och pågående åtgärder |
| |
| Integreringen av miljöaspekter i EU:s utvecklingsarbete bör |
| förstärkas. Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy|
| och vid projektgranskning i biståndskommittéerna är av avgörande|
| betydelse. Även Naturvårdsverket och andra relevanta myndigheter|
| bör ta del i arbetet. EU spelar en särskilt viktig roll för att |
--------------------------------------------------------------------
| stödja miljöarbetet i Östeuropa. Sida bör också på ett tidigt |
| stadium medverka i projektutformning och delta i de olika |
| biståndskommittéerna. |
| Kapaciteten i kommissionen för miljöfrågorna är också svag och bör|
| förstärkas. De svenska erfarenheterna bör tas tillvara i det |
| arbetet. Kommissionen bör utarbeta förslag till en policy för |
| hållbar utveckling inom biståndet, t.ex. i form av ett |
| handlingsprogram som kan antas av rådet. Dessutom bör Sverige |
| verka för att miljökomponenten får ett tydligt genomslag i |
| kommissionens landstrategiarbete. |
| Sverige bör också driva på arbetet i kommissionen med att mer |
| generellt genomföra miljökonsekvensbeskrivningar, och verka för |
| att kommissionen utarbetar särskilda riktlinjer om detta. |
| Vad gäller det svenska utvecklingssamarbetet har Sida under 1996|
| antagit ett handlingsprogram för hållbar utveckling, som löpande|
| skall revideras och uppdateras. Som ett resultat därav har |
| t.ex. en policy för miljöanpassat energibistånd tagits fram. |
| Åtgärder inom fem områden kommer i huvudsak prioriteras; |
| sötvatten, jord- och skogsbruk (inkl. markvård), marin miljö, |
| urban miljö och energi. |
| Insatser för kapacitetsuppbyggnad på miljöområdet kommer att riktas|
| till utveckling av miljöinstitutioner, både privata och |
| statliga, miljölagstiftning, miljöforskning och miljöekonomi, |
| miljöundervisning i skolan och inom yrkes- och vuxenutbildning, |
| samt till enskilda organisationer och media. |
| Vid utformningen av bilaterala biståndsinsatser skall också Sida|
| verka för en effektiv uppföljning och genomförande av FN:s |
| globala miljöarbete inom ramen för Klimatkonventionen, |
| Konventionen om biologisk mång-fald, Ökenkonventionen, och andra|
| internationella överenskommelser på miljöområdet. |
| Insatser för att främja en hållbar utveckling skall i högre grad|
| riktas till kvinnor. |
| I regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges internationella |
| samarbete för hållbar utveckling görs en närmare granskning av de|
| biståndspolitiska målen med utgångspunkt i Riokonferensens mål om|
| hållbar utveckling. |
| På sikt är regeringens målsättning att det svenska |
| utvecklingssamarbetet skall uppgå till 1 procent av BNI. |
| |
| |
| 19. HANDEL OCH MILJÖ |
| |
| Allmänt om handelns miljöpåverkan |
| |
| Internationell handel kan vara av godo ur miljösynpunkt, |
| eftersom den skapar förutsättningar för effektiv resursanvändning.|
| Handel bidrar också till att sprida användningen av |
| miljöanpassade produkter och teknik. En förutsättning för sådana|
| positiva effekter är att handeln åtföljs av en effektiv |
| miljöpolitik. Annars riskerar negativa effekter, i form av |
| t.ex. ökade transporter eller den ökade miljöbelastning som följer|
| av ökad tillväxt, att överväga handelns positiva effekter. Detta|
| har bl.a. fastslagits i OECD:s rapport om handel och miljö. |
| Också diskussionen om sambanden mellan internationell |
| konkurrens-kraft och miljöpolitik är relaterad till frågan om |
| handel och miljö. |
| |
| Mål |
| |
| Den övergripande målsättningen är att handels- och miljöpolitiken|
| skall vara ömsesidigt stödjande för att uppnå en hållbar utveckling|
| såväl inom som utom Sverige. Sveriges arbete med handel och miljö|
| skall också främja en hållbar utveckling i utvecklingsländerna. |
| Målsättningen är också att Sveriges i en internationell jämförelse|
| progressiva miljöpolitik skall stödjas och få internationell |
| spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara |
| intakta eller förbättras. Svenska företags miljöanpassning skall|
| kunna utgöra en konkurrensfördel.En viktig uppgift är därvid att undanröja
risken för konflikter |
| mellan miljö- och handelspolitiska beslut och så långt som möjligt|
| tillgodose målen för båda politikområdena i förhållande till |
| varandra. |
| Mer konkret innebär de handelspolitiska målen i förhållande till|
| miljöpolitiken att internationell handel samt den fria |
| rörligheten på EU:s inre marknad inte får inskränkas mer än |
| nödvändigt genom miljöpolitiken, i enlighet med ingångna |
| handelsavtal samt reglerna för den fria rörligheten på EU:s inre|
| marknad. Miljöpolitiska åtgärder skall respektera viktiga |
| handelspolitiska principer om icke-diskriminering och |
| nationell likabehandling. Vidare är utgångspunkten att |
| miljöpolitiken skall ta hänsyn till företagens |
| konkurrenssituation och att en aktiv svensk miljöpolitik kan |
| bidra till att stärka svenska företags konkurrenskraft. |
| De miljöpolitiska målen i förhållande till handelspolitiken är att|
| miljökrav måste få ett genomslag när det gäller importerade |
| produkter. Gemensamma EG-regler skall sättas på en hög |
| miljöskyddsnivå. Sverige har föreslagit att EU:s |
| regeringskonferens skall klarlägga staternas rätt att i vissa |
| fall tillämpa miljöregler för varor som är strängare än EU:s |
| gemensamma regler. Målsättningen för Sverige är också att övrig |
| nationell miljöpolitik (som inte är kopplad till produkter) |
| skall behållas och förstärkas, att de multilaterala |
| handelsreglerna skall stödja internationella miljökonventioner |
| samt att handelsreglerna inte motverkar utan stöder en |
| internalisering av miljökostnader på nationell och |
| internationell nivå. |
| |
| Planerade och pågående åtgärder |
| |
| Sverige arbetar genom EU inom WTO för att handelsreglerna och |
| miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande i syfte att uppnå|
| hållbar utveckling. En prioriterad fråga har varit relationen |
| mellan handelsåtgärder i miljökonventioner och WTO-regelverket. |
| Sverige verkar för att undanröja risken för konflikt mellan de |
| båda regelsystemen. Syftet är att handelssystemet skall kunna |
| stödja miljökonventionerna att uppfylla sina mål och att riskerna|
| för protektionism av miljöskäl skall minimeras. Sverige verkar i|
| detta sammanhang också för handelsliberalisering, i synnerhet |
| inom områden som kan förväntas ge positiva miljöeffekter samt ökat|
| marknadstillträde för u-länder, t.ex. inom jordbruksområdet. |
| Diskussionerna i WTO har präglats av en stark nord-syd- |
| polarisering. Med sin långa frihandelstradition och allmänt |
| starka förtroende hos u-länder bör Sverige anstränga sig för att|
| spela en konstruktiv roll i dessa konflikter genom att |
| samtidigt verka för handelsliberalisering och en stark |
| miljöpolitik. Sverige deltar i diskussioner om handel och miljö |
| också i andra internationella fora, främst OECD, UNCTAD, UNEP, |
| CSD och UNGASS. |
| Den internationella miljöorganisationen Världsnaturfonden (WWF) |
| har tagit initiativ till en expertpanel om handel och miljö, |
| vilken skall fungera som ett informellt diskussionsforum vid |
| sidan om de mellanstatliga förhandlingarna. I panelen finns såväl|
| forskare och regeringstjänstemän som frivilligorganisationer |
| företrädda. Sverige ser mycket positivt på initiativet och bidrar|
| finansiellt genom SIDA till dess arbete. |
| OECD-länderna förhandlar om ett multilateralt avtal om |
| investeringar (MAI) som skall skapa regler för, och därmed |
| stimulera, internationella investeringar. Sverige verkar för |
| att miljöaspekter skall ingå i avtalet. Bl.a. bör investerare |
| stimuleras att ta miljöhänsyn genom att OECD:s riktlinjer för |
| multinationella företag biläggs till avtalet, dock utan att |
| deras icke-bindande karaktär ändras. |
| Regeringen avser att se över möjligheterna att på olika sätt |
| integrera miljöaspekter i exportpolitiken genom att bl.a använda|
| olika exportfrämjande åtgärder för att stödja export av |
| miljöanpassade varor och tjänster. För att stimulera exporten av|
| svenskt miljökunnande och miljöteknik förbereder UD:s |
| projektexportsekretariat i samarbete med Naturvårdsverket |
| informationsinsatser riktade till bl.a. utvecklingsbanker och |
| andra stora internationella uppköpare. |
| |
| |
| 19. MILJÖLEDNINGSSYSTEM INOM STATSFÖRVALTNINGEN |
| |
|
O |
Regeringsförklaringen framhåller att statsförvaltningens miljöarbete skall
utvecklas till att vara ett föredöme. Det innebär ett utökat arbete med att
integrera miljöhänsyn och resurshushållning i all statlig verksamhet. Det
innebär också att samhällssektorernas ansvar för miljön tydliggörs bl.a. genom
att statliga myndigheter inom t.ex. transport-, jordbruks-, skogs- och industri-
sektorn aktivt bidrar till en hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag i betänkandet (SOU 1996:112)
Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen lagt fram förslag om
bl.a. att införa miljöledningssystem i statliga myndig-heter.
Miljöledningssystem förekommer i allt större omfattning i näringslivet och
innebär systematiserat miljöarbete, tydliga riktlinjer och mål i bl.a. centrala
styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning och
redovisning samt att resultatet redovisas i årsredovisningen.
Miljöstyrningen av statsförvaltningen bygger på samma principer som för
näringslivet men är anpassad till statliga myndigheters verksamhet. Statliga
myndigheter har ett grundläggande miljöansvar för sin verksam-het enligt
verksförordningen. Vissa myndigheter har också redan påbörjat ett mer
strukturerat miljöarbete och tagit fram miljöpolicy, miljömål och
handlingsprogram etc.
Miljövårdsberedningens betänkande har varit på remiss och svaren visar att
intresset för förslaget att införa miljöledningssystem är stort. Regeringen har
därför utsett ett tjugotal pilotmyndigheter inom olika områden som skall inleda
utvecklingen av miljöledningssystem. Pilot-myndigheterna skall göra en
miljöutredning, ta fram förslag till en miljöpolicy samt påbörja och så långt
som möjligt utarbeta en handlingsplan för fortsatt integration av miljöhänsyn i
myndighetens verksamhet. I samband med redovisningen av arbetet med
miljölednings-system i samband med årsredovisningen skall även redovisas frågor
kring miljöanpassning av myndighetens upphandling.
20. NY MILJÖLAGSTIFTNING
Regeringen avser att under våren 1997 överlämna en proposition om en miljöbalk
till riksdagen. Avsikten med förslaget är att få till stånd en skärpt och
samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Förslaget till miljöbalk
kommer därför att innehålla bl.a. skärpta krav-regler och regler om tillsyn,
brott och straff.
III ÅTGÄRDER AVSEENDE OECD:s REKOMMENDA-TIONER
OECD påbörjade våren 1995 en översyn av Sveriges miljöarbete. Den ingår som ett
led i arbetet med att se över OECD-ländernas miljöarbete i stort. Resultatet
angående Sverige presenterades hösten 1996. (Rapporten "Environmental
Performance Reviews - Sweden kan beställas via Miljödepartementets bibliotek.)
Syftet med översynen är att förbättra såväl medlemsländernas miljöarbete som
det gemensamma miljöarbetet genom att hjälpa enskilda regeringar att värdera
sina framsteg inom miljöområdet och hålla en levande dialog mellan
medlemsländerna. Avsikten är också att stimulera till ökad trovärdighet hos
regeringarna gentemot allmänheten.
I sin rapport "Environmental Performance Reviews - Sweden" går OECD igenom
områdena miljöbelastning förorsakad av utsläpp, kemikalieanvändning och avfall;
naturvård och hushållning med naturresurser; strategier för integrering av
miljöpolitik- och ekonomisk politik samt internationellt samarbete. I Sverige
har OECD dessutom särskilt studerat jordbruket, kemikaliearbetet och an-
vändningen av ekonomiska styrmedel.
Sverige har utvecklat effektiva och nya riktlinjer för miljöpolitiken. Bland
svenska framgångar nämner OECD vår utveckling av miljölagstiftning och
administration. OECD framhåller också vår hänsyn till miljöskydd och naturvård i
den fysiska planeringen, att informationen är omfattande och lättillgänglig, ett
betydande inflytande från miljöorganisationer samt långgående decentralisering.
Svensk miljöpolitik grundas dessutom på miljöövervakning och forskning av hög
kvalitet. Sverige har också tagit fram strategier med tydliga kvantitativa mål
och genomför regelbunden uppföljning. OECD lyfter fram den svenska användningen
av ekonomiska styrmedel och anser att Sverige i hög grad tillämpar principerna
om att förorenaren betalar. OECD bedömer att den förda miljöpolitiken inte lett
till några problem för svensk ekonomi i stort.
I rapportens sammanfattning säger OECD att Sverige har satt ambitiösa mål och
nu gäller det att uppnå dessa genom att förstärka integreringen av miljömål på
ett kostnadseffektivt sätt i samhällets olika sektorer och att fortsätta att
gynna ett effektivt internationellt samarbete.
Översynen har resulterat i 48 rekommendationer, vilka fördelar sig enligt
följande:
rekommendation 1 - 3 genomförd miljöpolitik
rekommendation 4 - 10 luft
rekommendation 11 - 17 kemiska produkter, avfall, återvinning
rekommendation 18 - 23 vatten
rekommendation 24 - 28 naturvård
rekommendation 29 - 33 miljöanpassad samhällsutveckling
rekommendation 34 - 40 jordbruket
rekommendation 41 - 48 internationella frågor
Av rekommendationerna kan några nämnas särskilt. OECD föreslår Sverige bland
annat:
- att ge högre prioritet åt naturvården och att sätta kvantitativa mål för
skyddade områden;
- att fortsätta arbeta för en ökad användning av ekonomiska instrument för att
kunna genomföra en bättre och kostnadseffektivare miljöpolitik;
- att utveckla och genomföra en nationell strategi för att begränsa ökningen
av biltrafiken samt förstärka trafikplaneringen och användningen av allmänna
transporter i tätorter.
I det följande presenteras ett antal åtgärder som baserar sig på
rekommendationerna.
------------------------------------------------------------------------------------------------
|OECD föreslår Sverige |Åtgärder som pågår eller
behöver vidtas
|
| |
|
|1-3 Genomförd miljöpolitik |
|
| |
|
|1. att de miljöregler som grundar sig på indivi-|1.Grundläggande regler med
utgångspunkt från
|
|duell prövning av miljöfarlig verksamhet, har- |miljön bör införas i
miljöbalken för att få en
|
|moniseras med EUs regelverk med kvalitets- |anpassning till EU:s
miljökvalitetsnormer med
|
|eller utsläppsnormer |bibehållande av det integrerade
prövningssyste-
|
| |met.
|
| |
|
| |I avvaktan på miljöbalken skall
en stoppregel
|
| |kopplad till 6 § i
miljöskyddslagen införas för
|
| |att förhindra tillstånd till
miljöfarlig
|
| |verksamhet om
miljökvalitetsnormer riskerar att
|
| |överskridas.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|2. att harmonisera kontrollsystemet för utsläpp|2. Inom ramen för
Naturvårdsverkets projektområde
|
|och industriavfall |Utsläpp diskuteras
kontrollsystem för utsläpp som
|
| |är förberedda också för
kontroll av
|
| |avfallsgenerering.
Miljörapportsystemet gör
|
| |ingen skillnad mellan utsläpp
och avfall och
|
| |arbete pågår nu med att
utveckla betecknings-
|
| |och klassificeringssystem för
avfall som gör att
|
| |miljörapportsystemet kan
användas fullt ut.
|
| |
|
| |Naturvårdsverket utför för
närvarande ett uppdrag
|
| |åt EU-kommissionen i syfte att
analysera förut-
|
| |sättningar och metoder för ett
europeiskt ut-
|
| |släppsregister (EPER).
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|3. att använda en kombination av olika |3. Sverige har sedan lång tid
tillbaka arbetat
|
|styrmedel för ökad kostnadseffektivitet |med en kombination av olika
styrmedel.
|
| |
|
| |Det legala systemet står inför
en genomgripande
|
| |förändring genom arbetet med
miljöbalken. Ut-
|
| |gångspunkt för
propositionsarbetet bör vara en
|
| |framåtblickande behovsanalys
med hänsyn tagen
|
| |till förutsättningarna i
existerande
|
| |miljöregelverk, nationella
miljömål och
|
| |internationella åtaganden.
|
| |
|
| |Sysselsättningspropositionen år
1996 "Vissa åt-
|
| |gärder för att halvera
arbetslösheten till år
|
| |2000" har lett till ett uppdrag
som innebär att
|
| |miljöhän-syn i stort skall
integreras i statlig
|
| |förvaltning. Regeringen har
därför utsett ett
|
| |antal pilotmyn-digheter som
skall integrera
|
| |miljöhänsyn i sin förvaltning
under 1997, bl.a.
|
| |genom att ta fram förslag till
en miljöpolicy,
|
| |göra en miljöutredning och
redovisa frågor kring
|
| |miljöanpassning av sin
upphandling. Dessutom
|
| |kommer viss utbildning av
inköpare att
|
| |genomföras. En delegation för
främjande av mil-
|
| |jöanpassad teknik har
inrättats.
|
| |
|
| |Se även rekommendation 7.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|4-10 Luft |
|
| |
|
|4. att främja arbetet med att begränsa utsläppen|4. Beträffande vissa
dieseldrivna arbetsfordon
|
|av kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och |har Ministerrådet nått en
gemensam position om
|
|stoft från arbetsfordon och fartyg |ett EU-direktiv, där
parlamentets slutgiltiga
|
| |utlåtande återstår. Sverige har
varit drivande i
|
| |arbetet att ta fram förslag
till direktiv.
|
| |Naturvårdsverket har för övriga
arbetsmaskiner
|
| |redovisat förslag till
kompletterande åtgärder
|
| |till regeringen i september
1996.
|
| |
|
| |Vad gäller fartyg har
Sjöfartsverket, Sveriges
|
| |redareförening och Sveriges
hamn- och stuveri-
|
| |förbund träffat en
principöverenskommelse för att
|
| |begränsa sjöfartens
luftföroreningar: utsläppen av
|
| |svavel och kväve skall minska
med 75 % från
|
| |1996 till efter år 2000.
|
| |
|
| |I 1997 års budgetproposition
föreslås miljödiffe-
|
| |rentierade miljöavgifter i
|
| |farledsavgiftssystemet från den
1 januari 1998.
|
| |En miljödifferentiering av
hamnavgifterna
|
| |behöver också införas.
|
| |
|
| |Inom EU är Sverige ledande land
för att utarbeta
|
| |ett förslag till dotterdirektiv
avseende NO2
|
| |till ramdirektivet om
luftkvalitet.
|
| |
|
| |Sverige har också hos EU
notifierat ett förslag
|
| |till nationella regler om
begränsning av utsläpp
|
| |av luftföroreningar från
småbåtar. Vidare har
|
| |Sverige notifierat ett förslag
till nationella
|
| |regler om buller- och avgaskrav
på
|
| |terrängskotrar.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|5. att främja strängare krav för kväveoxider, |5. Våra ansträngningar inriktas
framför allt mot
|
|flyktiga organiska ämnen och stoft från |att få till stånd skärpta krav
i EU:s kommande
|
|motorfordon |regelverk. I detta arbete
driver Sverige frågan
|
| |om hållbarhetskrav med
tillverkaransvar,
|
| |kallkörningskrav samt att
medlemsländernas
|
| |rättighet att använda
ekonomiska styrmedel skall
|
| |öka.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|6. att främja förbättrat energiutnyttjande och |6. Sverige har under senare år
vidtagit en rad
|
|användning av förnybara energikällor |åtgärder för att förbättra
energiutnyttjandet och
|
| |främja användningen av förnybar
energi. Som
|
| |exempel kan nämnas
teknikupphandlingsprogram,
|
| |stöd för demonstration av ny
energieffektiv tek-
|
| |nik och
demonstrationsanläggningar för elpro-
|
| |duktion med biobränslen.
Energi- och koldioxid-
|
| |beskattning har också haft som
mål att främja
|
| |energieffektivisering.
Vindkraft erhåller både
|
| |investeringssstöd och
driftbidrag via energi-
|
| |skattesystemet. Användning av
biobränslen främjas
|
| |genom bl.a. skattebefrielse
samt bidrag. Det
|
| |svenska
energiforskningsprogrammet är inriktat
|
| |på förnybara energikällor och
på energieffektivi-
|
| |sering.
|
| |
|
| |Sverige har internationellt
sett höga skatter på
|
| |energiområdet. Ett förslag att
fördubbla koldi-
|
| |oxidskatten för
tillverkningsindustrin med
|
| |vissa nedsättningsregler för
den mest
|
| |energikrävande delen av
industrin har tagits
|
| |fram och notifierats till EU.
Sverige stöder
|
| |principen att införa gemensam
CO2 skatt inom
|
| |EU.
|
| |
|
| |Ytterligare åtgärder för att
öka
|
| |energieffektiviteten och
användningen av
|
| |förnybar energi, bland annat
biobränslen,
|
| |beräknas komma i
energipropositionen våren 1997.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|7. att öka användningen av ekonomiska styrmedel|7. Skatteväxlingskommittén
analyserar för närva-
|
| |rande de befintliga energi- och
miljöskatternas
|
| |samhällsekonomiska effekter och
klarlägger
|
| |förutsättningarna för och
effekterna av olika
|
| |slag av skatteväxling. Det
pågår vidare en översyn
|
| |av vägtrafikens samlade
beskattning. Översynen
|
| |skall koncentreras till vad som
är den
|
| |lämpligaste avvägningen mellan
försäljningsskatt,
|
| |fordonsskatt, energi- och
koldioxidskatt i
|
| |syfte att förbättra den samlade
styreffekten på
|
| |trafiksäkerhet och miljö.
Dessutom föreslår
|
| |deponiskatteutredningen att det
införs en skatt
|
| |på avfall som deponeras.
|
| |
|
| |Det svenska
miljöersättningsprogrammet för jord-
|
| |bruket, som medfinansieras av
EU, ger möjlighet
|
| |att i ökad utsträckning använda
ekonomiska styr-
|
| |medel genom att kompensera för
utförda miljö-
|
| |tjänster.
|
| |
|
| |En viktig åtgärd är att arbeta
internationellt för
|
| |att få till stånd harmoniserade
skatter eller
|
| |andra internationella
överenskommelser som ökar
|
| |förutsättningarna för att
använda ekonomiska
|
| |styrmedel i Sverige utan att
svenska företags
|
| |konkurrenskraft försämras.
|
| |Se även rekommendation 6
angående CO2 skatt.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|8. att skatteavdrag för pendling med bil också |8. Inga förändringar påtänkta
för närvarande.
|
|fortsättningsvis i realiteten är begränsad till|
|
|landsbygden |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|9. att ändra reglerna för förmånsbeskattning så att|9. Riksdagen har fattat
beslut om ändring av
|
|privatkörning undantas |tjänstebilsbeskattningen så att
privatkörning
|
| |belastas med kostnaderna för
bensinen.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|10. att utveckla och införa en riksomfattande |10. Arbete pågår inom
samarbetsprojektet
|
|strategi för att begränsa ökningen av biltrafiken|Miljöanpassat transportsystem
och inom Kom-
|
|samt förstärka trafikplaneringen och användningen|munikationskommittén.
|
|av allmänna transporter i tätorter |
|
| |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|11-17 Kemiska produkter, avfall , återvinning |
|
| |
|
|11. att utveckla ett systematiskt sätt att |11. Kemikalieinspektionen
utvecklar strategier
|
|prioritera vid arbete med riskreduktion |för arbetet med kemiska risker.
Syftet är att få
|
| |bättre underlag vid
prioritering av insatser för
|
| |riskbegränsning av förekomst
och användning av
|
| |kemikalier. Det är viktigt att
kraven enligt de
|
| |svenska övergångsbestämmelserna
i anslutnings-
|
| |fördraget avseende kemikalier
upprätthålls. Arbe-
|
| |tet pågår för närvarande i
expert- respektive ar-
|
| |betsgrupper inom EU och kommer
att intensifie-
|
| |ras under 1997 och 1998.
|
| |
|
| |Kemikommittén har tillsatts för
att ge en översyn
|
| |av kemikaliepolitiken i Sverige
och ge förslag
|
| |till hur den framtida
kemikaliepolitiken skall
|
| |utformas.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|12. att utvärdera rapportsystemet till |12. Kemikalieinspektionen avser
att påbörja en
|
|produktregistret |utredning om möjligheten att
ändra reglerna och
|
| |procedurerna för tillverkares
och importörers
|
| |an-mälningsskyldighet till
produktregistret.
|
| |Använd-ningen av data ur
registret skall
|
| |utvärderas och möjligheterna
att förenkla och
|
| |rationalisera före-tagens
uppgiftslämnande till
|
| |exempel med avseende på antal
kemikalier och
|
| |anmälningsfrekvens skall
studeras. Registrets
|
| |värde från överblicks- och
kontrollsynpunkt skall
|
| |bibehållas.
|
| |
|
| |Arbetet skall avslutas under
augusti 1997.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|13. att förbättra skötseln av avfallsdeponier |13. Ett förslag till allmänt
råd om deponering av
|
| |avfall som nyligen utarbetats
av
|
| |Naturvårdsverket innebär
väsentligt skärpta
|
| |miljöskyddskrav. Förslaget
skulle innebära
|
| |väsentligt höjd teknisk
standard på deponierna.
|
| |
|
| |Vidare finns förslag till
föreskrift om depone-
|
| |ring, som bland annat innebär
att deponierna
|
| |skall klassindelas, att förbud
införs mot
|
| |deponering av bland annat
organiskt material
|
| |och krav på avslutningsplan för
deponier.
|
| |
|
| |Ett system med tidsbegränsade
tillstånd för depo-
|
| |nier bör införas.
|
| |
|
| |Ett förslag till skatt på
avfall som deponeras
|
| |har presenterats för regeringen
i oktober 1996.
|
| |Skatten syftar till att minska
mängden avfall
|
| |som deponeras och styra
avfallet till
|
| |miljömässigt bättre behandling.
|
| |
|
| |Regeringen kommer under 1997
att ta ställning
|
| |till förslagen om skärpta krav
på deponier.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|14. att utveckla en strategi för att förbättra |14. Naturvårdsverket föreslår i
sin aktionsplan
|
|omhändertagandet av industriavfall, bygg- och |för avfall att mål sätts upp
för att minska depo-
|
|rivningsavfall |nering av avfall: förslaget
innebär att för icke
|
| |branschspecifikt avfall skall
deponeringen
|
| |minska med 50 % till år 2000,
för
|
| |produktionsavfall skall
motsvarande minskning
|
| |ske till år 2005.
|
| |
|
| |För bygg- och rivningsavfall
pågår diskussioner i
|
| |regeringskansliet med branschen
om införande av
|
| |producentansvar. Branschen har
åtagit sig att
|
| |minska deponeringen med 50 %
till år 2000.
|
| |Information om hur
industriavfall kan tas om
|
| |hand bättre, bland annat genom
interna av-
|
| |fallsplaner, bör tas fram
gemensamt av Natur-
|
| |vårdsverket och
branschförbunden.
|
| |
|
| |För att avfallet skall kunna
tas om hand utifrån
|
| |sina egenskaper krävs en ökad
sortering.
|
| |
|
| |Se rekommendation 13 om
deponiskatt.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|15. att initiera producentansvar för flera |15-17. Kretsloppsdelegationens
strategi är
|
|avfallsströmmar |bland annat inriktad på att ta
fram förslag till
|
| |utökat producentansvar och
identifiera
|
| |prioriterade produktgrupper
enligt
|
| |kretsloppsprincipen.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|16. att identifiera prioriterade |16. Se rekommendation 15.
|
|produktgrupper och formulera strategier med |
|
|tydliga mål |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|17. att fortsätta ansträngningarna för att |17. Se rekommendation 15.
|
|utveckla och genomföra kostnadseffektiva |
|
|modeller enligt kretsloppsprincipen |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|18-23 Vatten |
|
| |
|
|18. att formulera en strategi för att hantera |18. Sverige arbetar i EU inom
ramen för den
|
|miljöeffekterna av intensivt jordbruk |pågående regeringskonferensen
(IGC) för att ett
|
| |miljömål förs in i den
gemensamma jordbrukspo-
|
| |litiken (CAP) genom en ändring
i
|
| |grundtraktaten.
|
| |
|
| |Den pågående systemstudien för
ett miljöanpassat
|
| |och uthålligt jordbruk under
Naturvårdsverkets
|
| |framtidsstudie Sverige 2021
arbetar med denna
|
| |fråga. Man arbetar med
framtidsvisioner och
|
| |handlingsplaner för att nå
miljömålen. Se även
|
| |rekommendation 27.
|
| |
|
| |Handlingsprogram för biologisk
mångfald i jord-
|
| |bruket, minskade risker för
människa och miljö
|
| |vid användning av kemiska
bekämpningsmedel samt
|
| |ökad andel ekologisk produktion
har lämnats till
|
| |regeringen. Under 1997 skall
program för
|
| |minskad ammoniakavgång,
minskade växtnä-
|
| |ringsförluster samt utvärdering
av miljöersätt-
|
| |ningsprogrammet för jordbruket
rapporteras. Re-
|
| |geringen avser att utifrån ett
|
| |sektorsperspektiv på
miljöarbetet utarbeta en
|
| |samlad redovisning för
jordbrukets
|
| |miljöanpassning.
|
| |
|
| |Kommittén för översynen av EU:s
jordbrukspolitik
|
| |CAP (KomiCAP) har bland annat
till uppgift att
|
| |identifiera en integrerad
strategi för lands-
|
| |bygdsutveckling där hänsyn tas
till regional ut-
|
| |veckling, miljökonsekvenserna
samt kvalitets-
|
| |och etikaspekter.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|19 att ägna fortsatt uppmärksamhet åt lämplig |19. Fortsatt samverkan med
olika aktörer regio-
|
|användning och bortskaffande av slam från av- |nalt och lokalt inom ramen för
överenskommelsen
|
|loppsreningsverk |om slamanvändning i jordbruket
som under-
|
| |tecknats av Lantbrukarnas
Riksförbund, Svenska
|
| |Vatten- och
Avloppsverksföreningen och Natur-
|
| |vårdsverket.
|
| |
|
| |Sverige fortsätter det
nationella och
|
| |internationella
kemikaliearbetet i syfte att
|
| |förbjuda, eller kraftigt minska
användningen av
|
| |hälso- och miljöfarliga kemiska
produkter i
|
| |hushållen och inom industrin
för att därigenom
|
| |även hindra att ämnena på sikt
tillförs
|
| |avloppsslammet.
|
| |
|
| |Naturvårdsverket skall se över
nuvarande regler
|
| |för hygien i samband med
användningen av slam
|
| |och andra organiska
gödselmedel.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|20. att göra riskbaserade prioriteringar för |20. Naturvårdsverket föreslog i
en redovisning
|
|efterbearbetning av mark vid gamla gruvor och |till regeringen hur ett
femårigt
|
|andra förorenade platser |handlingsprogram för
efterbehandling av
|
| |förorenade områden skulle kunna
genomföras.
|
| |Handlingsprogrammet innehåller
konkreta mål och
|
| |åtgärder som anses nödvändiga.
|
| |
|
| |Regeringen har dock, mot
bakgrund av
|
| |resultatet av Naturvårdsverkets
tidigare arbete
|
| |samt med hänvisning till det
statsfinansiella
|
| |läget, gjort bedömningen att
arbetet
|
| |fortsättningsvis bör bedrivas
med samma
|
| |inriktning som tidigare.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|21. att öka ansträngningarna för att minska ut-|21. Skyddsåtgärder behöver
vidtas för att minska
|
|släppen av kadmium i syfte att tillgodose miljö-|läckaget från avfallsdeponier.
|
|målen för Nordsjön och Östersjön |
|
| |När det gäller utsläpp av slam
från kommunala
|
| |avloppsverk fortsätter det
arbete som beskrivs
|
| |i Naturvårdsverkets rapport
Renare slam - Åtgär-
|
| |der för kommunala
avloppsreningsverk och slam-
|
| |överenskommelsens program. Se
även rekom-
|
| |mendation 19.
|
| |
|
| |Industriutsläpp av kadmium
kommer framför allt
|
| |från massa- och pappersindustri
p.g.a. råvarans
|
| |naturliga innehåll av kadmium.
Genom ökad slut-
|
| |ningsgrad i processen kan
utsläppen till vatten
|
| |minskas. I jordbruket bidrar
främst gödningsmed-
|
| |len till spridning av kadmium.
|
| |
|
| |Sverige driver aktivt
förhandlingarna om ett
|
| |protokoll för tungmetaller
under Convention on
|
| |Long-range transboundary air
pollution,
|
| |Konven-tionen om långväga
transport av
|
| |luftföroreningar, LRTAP.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|22. att lägga större vikt vid vattenrecipienter|22. Regeringen har tillsatt en
utredare som
|
|och ekosystem och anta ett avrinningsområdes- |bland annat har till uppgift
att utarbeta ett
|
|perspektiv |administrativt system för
avrinningsområdesvis
|
| |hantering av vattenanknutna
miljö- och
|
| |resursfrågor. Utgångspunkten
för detta arbete är
|
| |förslag till
miljökvalitetsnormer,
|
| |nitratdirektiv samt kommande
krav i EU:s
|
| |ramdirektiv för vatten.
|
| |Uppdraget skall vara avslutat
senast i juni
|
| |1997.
|
| |
|
| |I Naturvårdsverkets rapport med
anledning av
|
| |uppdrag från regeringen om
effektrelaterade
|
| |miljömål för havet har frågan
om kväveutsläppen från
|
| |avrinningsområdesperspektiv
belysts. Avsikten är
|
| |att optimera insatserna utifrån
|
| |eutrofieringssituationen i
Sveriges
|
| |kustområden.
|
| |
|
| |Inom det särskilda
kväveprojektet under rege-
|
| |ringsuppdraget utvecklas
metoder för målstyrning
|
| |med inriktning mot vattendrag.
Resultaten av
|
| |olika tänkta åtgärder testas i
modellscenarier.
|
| |Här kan också nämnas
Naturvårdsverkets framtids-
|
| |studie Sverige 2021 som visar
hur Sverige kan
|
| |se ut om 25 år.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|23. att förbättra insynen vid genomförandet av |23. Se rekommendation 22
|
|vattenpolitiken genom tydlig rapportering av |
|
|åtgärder och deras resultat. |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|24-28 Naturvård |
|
| |
|
|24. att ge hög prioritet åt naturvården |24. Nationella program för
nationalparker, od-
|
| |lingslandskap och för skydd och
bevarande av
|
| |våtmarker finns.
Inventeringsverksamhet avseen-
|
| |de flera olika skyddsvärda
naturtyper pågår, till
|
| |exempel beträffande sumpskogar
och rikkärr. Ett
|
| |omfattande arbete med att
fullfölja EU:s
|
| |ekologiska nätverk Natura 2000
fortsätter.
|
| |
|
| |Trots pressade statsfinanser är
anslaget till
|
| |naturvårdsinvesteringar inte
minskat i 1997 års
|
| |budget..
|
| |
|
| |Sektorsmyndigheterna och
berörda näringar skall
|
| |i löpande samråd med
Naturvårdsverket precisera
|
| |sektoransvaret i syfte att
kontinuerligt
|
| |miljöanpassa verksamheterna. I
detta arbete
|
| |skall särskilt naturvården
beaktas.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|25. att sätta upp kvantitativa mål för skyddade|25. Naturvårdsverket
fortsätter, i samråd med
|
|områden i termer av total area, |länsstyrelser och forskare,
arbetet med att
|
|representativitet och minimistorlek för |föreslå kvantitativa mål för
skydd av särskilt
|
|enskilda parker och reservat och att öka |värdefulla områden.
|
|ansträngningarna att nå dessa mål. |
|
| |Naturvårdsverket har nyligen
redovisat utveck-
|
| |lingen beträffande avsättande
av skogsreservat
|
| |efter tidpunkten för det
skogspolitiska beslu-
|
| |tet. Skogsstyrelsen har utrett
vissa andra
|
| |skydds-former.
Miljövårdsberedningen skall
|
| |därefter till den 1 juli 1997
yttra sig över i
|
| |vilken omfattning arealen
skyddad produktiv
|
| |skogsmark behöver utökas och
former för att
|
| |åstadkomma detta.
Naturvårdsverkets,
|
| |Skogsstyrelsens och
Miljövårdsberedningens
|
| |utredningar kommer därför att
bilda underlag för
|
| |att bedöma behovet av skydd av
representativ,
|
| |produktiv skogsmark.
|
| |
|
| |Se även rekommendation 28.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|26. att skapa marina reservat i den svenska |26. Inom den ordinarie
verksamheten för skydd
|
|delen av Östersjön |av områden, beträffande
ansvarsfördelning och
|
| |ekonomiska ramar, planeras 6-7
marina reservat
|
| |(Baltic Sea Protected Areas) i
den svenska
|
| |delen av Östersjön.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|27. att genomföra aktionsplanen för biologisk |27. Regeringen kommer att under
1997 ta ställ-
|
|mångfald och göra skyddet av denna till en |ning till förslagen i
aktionsplanerna för
|
|grundläggande princip i den föreslagna |biologisk mångfald.
|
|miljöbalken |
|
| |Åtgärderna kommer att
prioriteras och genomföras
|
| |med hänsyn till tillgängliga
resurser. In-
|
| |venteringen av sjöar och
vattendrag tillhör en
|
| |av de angelägnaste åtgärderna.
|
| |
|
| |I Miljöbalksutredningens
förslag till miljöbalk
|
| |ingår bevarandet av den
biologiska mångfalden i
|
| |miljöbalkens mål.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|28. att ytterligare integrera miljöhänsyn i |28. Frågan om uppföljningsbara
mål behandlas i
|
|skogsvården och säkerställa att skogsbruket allt|Skogsstyrelsens aktionsplan
för biologisk
|
|mer utvecklas i riktning mot ett hållbart och |mångfald.
|
|miljömedvetet synsätt med relevanta mål och |
|
|måluppföljning |Se även rekommendation 25.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|29-33 Miljöanpassad samhällsutveckling |
|
| |
|
|29. att fortsätta arbeta i riktning mot vidgad |29. Se rekommendation 7
|
|användning av ekonomiska styrmedel |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|30. att integrera miljöfrågorna i alla statliga|30 Enligt riksdagsbeslut
(prop. 1993/94:111,
|
|förberedande processer och beslutsprocesser |bet. 1993/94JoU19, rskr.
1993/94:256) skall
|
|inkl användning av miljökonsekvensbeskrivningar|bedöm-ningar om
miljökonsekvenser som allmän
|
| |regel innefattas i
propositioner och andra
|
| |förslag till beslut av
strategisk karaktär.
|
| |Statsrådsbered-ningen avser att
utarbeta ett
|
| |cirkulär för miljö-bedömningar
av propositioner.
|
| |Strategisk miljö-bedömning bör
ingå som ett
|
| |obligatorium för alla
utredningsförslag
|
| |(motsvarande kravet på
ekono-miska konse-
|
| |kvensbedömningar).
|
| |
|
| |Miljövårdsberedningen har
föreslagit att
|
| |regeringen skall utforma ett
miljödirektiv som
|
| |ger kommittéer och utredningar
i uppdrag att
|
| |väga in och beskriva
konsekvenserna för miljön av
|
| |sina förslag.
Miljövårdsberedningen har lämnat
|
| |förslag till modell för att
bedöma
|
| |miljökonsekvenser av
beslutsförslag. I
|
| |sektormyndigheternas
miljöansvar bör ingå att
|
| |överväga och redovisa hur
myndigheternas
|
| |verksamhet bidrar till en
uthållig utveckling.
|
| |Miljöbedömningar bör även göras
vid allt regionalt
|
| |utvecklingsarbete.
|
| |
|
| |Miljöbalksutredningen har
vidare föreslagit att
|
| |bestämmelserna om
miljökonsekvensbeskrivningar
|
| |skärps och samlas i
miljöbalken.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|31. att i samband med de förslag som väntas från|31. Arbetet pågår.
|
|energi-, transport- och skatteväxlings-kom- |
|
|mittéerna sätta upp mer precisa mål och tidpunk-|
|
|ter för genomförandet |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|32. att ytterligare stärka länsstyrelsernas |32. För att stärka länen i
arbetet med regionala
|
|expertkunskap på miljöområdet och strategiska |miljöstrategier Strategiskt
miljöarbete (STRAM)
|
|kapacitet |bör länsstyrelserna ges utökat
ansvar för
|
| |sektorintegreringen på regional
nivå samt ha en
|
| |mera pådrivande roll i
kommunernas arbete med
|
| |miljöanpassning av den fysiska
planeringen.
|
| |Länsstyrelserna bör mer
systematiskt följa upp
|
| |och utvärdera kommunernas
miljöarbete i ett
|
| |regionalt perspektiv.
|
| |Länsstyrelsernas kompetens
behöver till exempel
|
| |utvecklas inom kretsloppsfrågor
för att de skall
|
| |kunna delta mera aktivt i
arbetet med omställ-
|
| |ning till hållbar utveckling.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|33. att fullfölja arbetet med miljöbalken och |33. Miljöbalksreformen
fullföljs.
|
|miljökonsekvensbeskrivningar och därigenom |
|
|utvidga regelsystemet för att överväga en |
|
|utvidgning av sakägarbegreppet, samt öka |
|
|användningen av miljökvalitetsnormer |
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|34-40 Jordbruket |
|
| |
|
|34. att stärka uppföljningen och genomförandet av|34. Tillsammans följer och
utvärderar
|
|åtgärder rörande natur- och landskapsvård i |Jordbruksverket,
Naturvårdsverket och
|
|jordbrukspolitiken |Riksantikvarieämbetet
miljöeffekterna av den
|
| |gemensamma jordbrukspolitiken
och av det
|
| |svenska miljöprogrammet för
jordbruk som godkänts
|
| |av EU.
|
| |
|
| |Det sedan 1991 pågående
uppdraget att följa och
|
| |utvärdera miljöeffekterna av
den gemensamma
|
| |livsmedelspolitiken
(LiM-projektet) innebär
|
| |bland annat en långsiktig
investering för
|
| |uppföljning och utvärdering av
|
| |jordbrukspolitikens
miljö-effekter. Denna
|
| |uppföljning skall utnyttjas och
fortsätta genom
|
| |integrering i det ordinarie
miljö-
|
| |övervakningsarbetet.
|
| |
|
| |Sverige skall inom
EU-samarbetet vara pådrivan-
|
| |de för att reformera CAP så att
denna främjar ett
|
| |ekologiskt uthålligt jordbruk
|
| |
|
| |Föreskrifterna i skötsellagen
har successivt
|
| |stramats upp under 1990-talet
och de senaste
|
| |justeringarna trädde i kraft 1
januari 1995.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|35. att stärka tillämpningen av föreskrifter om|35. Naturvårdsverket planerar
att se över
|
|kväveläckage |tillsynen enligt
miljöskyddslagen. Den under
|
| |rekommendation 22 nämnda av
regeringen
|
| |tillsatta utredningen skall
också klargöra
|
| |förutsättningarna för
miljösamverkan mellan
|
| |jordbrukare i ett
avrinningsområde som
|
| |komplement till dagens åtgärder
för att minska
|
| |jordbrukets miljöbelastning.
|
| |Näringen genomför för
närvarande ett informations-
|
| |och åtgärdsinriktat arbete för
att förbättra efter-
|
| |levnaden av lagstiftningen inom
miljö- och
|
| |djurskyddsområdet.
|
| |Se rekommendation 34 avseende
skötsellagen.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|36. att fortsätta ansträngningarna att reducera|36. Jordbruksverket har för
närvarande ett upp-
|
|ut-släpp av ammoniak |drag av regeringen att utarbeta
ett åtgärdsprog-
|
| |ram för att reducera
ammoniakavgången med 50 %
|
| |från jordbruket med
utgångspunkt från 1990 års
|
| |värden. Uppdraget skall
redovisas till den 1
|
| |mars 1997.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|37. att fortsätta övervaka effekterna av åtgärder|37. Ett nytt handlingsprogram
lämnades till
|
|för att minska riskerna med kemiska bekämp- |regeringen våren 1996. I detta
föreslås utökade
|
|ningsmedel |undersökningar inom ramen för
det nationella
|
| |övervakningsprogrammet och
utökad
|
| |statistikinsamling. I den
pågående utredningen
|
| |om miljöövervakningens
omfattning bör även
|
| |problemet beaktas och
effekterna följas upp.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|38. att ägna större uppmärksamhet åt kostnads- |38. Detta ingår i
handlingsprogrammen för re-
|
|effektiva aspekter i utformning av åtgärderna |spektive miljömål (se
rekommendation 18) och är
|
|(avser jordbruk) |en kontinuerlig process.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|39. att utveckla en nationell strategi för ett |39. Se rekommendation 18.
|
|miljö-anpassat jordbruk och ta hänsyn till |
|
|lokala kriterier vid genomförandet |En stor forskningssatsning görs
av Stiftelsen
|
| |för Miljöstrategisk forskning
(MISTRA) i
|
| |projektet Uthållig
livsmedelsproduktion.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|40. att förbättra integreringen av olika |40. Detta ingår i den
kontinuerliga översynen.
|
|verksam-hetsmål |Både systemstudien för ett
miljöanpassat och
|
| |uthålligt jordbruk och
kväveprojektet är bl.a.
|
| |inriktade på att förbättra
integreringen av olika
|
| |verksamhetsmål. En särskild
utredning - KomiCAP
|
| |- arbetar även med dessa
frågor. Arbetet skall
|
| |avslutas under år 1997.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|41-48 Internationella frågor |
|
| |
|
|41. att ratificera de avtal som Sverige |41. Sverige har ratificerat
fler avtal än vad
|
|nyligen undertecknat |som framgår av Annex III. Det
gäller 1994
|
| |Protocol (sulphur emission
ceilings) -
|
| |Protokoll till 1979 års
konvention om långväga
|
| |gränsöverskridande
luftföroreningar om fortsatt
|
| |reduktion av svavelutsläpp,
1992 Agreement on
|
| |Conservation of Small Cetaceans
-
|
| |överenskommelse om skydd för
småvalar i Östersjön
|
| |och Nordsjön, 1982 Law of the
Sea -
|
| |Havsrättskonventionen, 1989
Convention on
|
| |Salvage - Internationella
konventionen om
|
| |bärgning, 1994 Convention on
nuclear safety -
|
| |Konventionen om kärnsäkerhet,
1992 Protocol
|
| |under Convention on civil
liability for oil
|
| |pollution damage -
ändringsprotokoll till
|
| |konvention om ansvarighet för
skada orsakad av
|
| |förorening genom olja
ansvarighetskonventionen,
|
| |1976 Protocol under Convention
on
|
| |International fund for
Compensation for oil
|
| |pollution damage -
Tilläggsprotokoll till
|
| |konventionen om upprättelse av
en
|
| |internationell fond för
ersättning av skada
|
| |orsakad av förorening av olja,
1973 Convention
|
| |on Prevention of pollution from
ships, MARPOL
|
| |- Konvention rörande
förhindrande av
|
| |havsföroreningar från fartyg
samt 1994
|
| |Convention on Combat
Desertification - Förenta
|
| |Nationernas konvention mot
ökenspridning.
|
| |
|
| |1992 Convention on
Transboundary effects of
|
| |industrial accidents -
Konvention om gräns-
|
| |överskridande konsekvenser av
industriolyckor -
|
| |har inte ratifierats beroende
av att ett nytt
|
| |direktiv om kemikalieolyckor
blivit klart i
|
| |november 1996 och att åtgärder
därefter vidtas.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|42. att införa åtgärder för minskning av gräns-|42. De mål resp. avtal där
Sverige har störst
|
|överskridande föroreningar av svenskt ursprung |problem gäller utsläpp av CO2
och metaller i
|
|och fortsätta ett aktivt internationellt |Convention on Prevention of
marine pollution
|
|arbetet att reducera gränsöverskridande |from land-based sources
(PARCOM), kväve till
|
|luftföroreningar |vatten och luft i Convention
on Protection of
|
| |the marine environment of the
Baltic Sea area
|
| |(HELCOM) och Convention on
Long-range
|
| |transboundary air pollution
(LRTAP).
|
| |Regeringen räknar dock med att
målen kommer att
|
| |kunna nås med en viss
tidsförskjutning.
|
| |
|
| |Sverige deltar aktivt i
förhandlingsarbetet
|
| |inom LRTAP för att få till
stånd protokoll om
|
| |kväve, metaller och persistenta
organiska
|
| |föroreningar (POPS) för att
ytterligare begränsa
|
| |de gränsöverskridande
föroreningarna. Ett viktigt
|
| |svenskt initiativ på senare tid
har gällt en
|
| |Agenda 21 för Östersjöområdet
(Visby-konferensen).
|
| |Stora delar av
forskningsplaneringen,
|
| |miljöövervakningen, delar av
det nordiska
|
| |samarbetet, arbetet på trafik-
och
|
| |energiområdena och
Östeuropaverksamheten är
|
| |inriktade på att ge underlag
till det
|
| |internationella arbetet och att
nå
|
| |överenskommelser inom
konventionerna och inom
|
| |EU:s arbete med olika direktiv,
EU:s
|
| |försurningssstrategi,
revideringen av femte
|
| |miljöhandlingsprogrammet med
mera.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|43. att främja åtgärder för minskning av luftföro-|43. Sverige arbetar för att
Östersjön vad gäller
|
|reningar från fartyg på Östersjön |utsläpp till luft från fartyg
skall erhålla
|
| |status som "känsligt område" i
och med ett
|
| |ikraftträdande av ett nytt
annex om luftutsläpp
|
| |från fartyg till MARPOL 73/78.
Annexet innebär
|
| |bl.a. att fartygsbränsle om
högst 1,5
|
| |viktsprocent svavel får
användas.
|
| |
|
| |Ekonomiska styrmedel kommer att
tillämpas för
|
| |alla fartyg som anlöper svenska
hamnar från
|
| |1 januari1998 enligt en
överenskommelse mellan
|
| |Sjöfartsverket, Sveriges
Redareförening och Sve-
|
| |riges Hamn- och Stuveriförbund.
Styrmedlen
|
| |kommer att utgöras av
miljödifferentierade
|
| |farleds- och hamnavgifter och
omfatta alla
|
| |fartyg oavsett nationalitet.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|44. att stärka samarbetet inom ramen för |44. Sverige tog initiativet
till beslutet att
|
|Helsingforskonventionen, HELCOM |upprätta en Agenda 21 för
Östersjöområdet. Beslutet
|
| |togs av statsministrarna vid
Visbymötet i maj
|
| |1996 och utrikesminstrarna i
juli 1996.
|
| |Miljöministrarna beslöt vid
mötet i Saltsjöbaden i
|
| |oktober 1996 hur arbetet skall
genomföras.
|
| |Vidare har Sverige åtagit sig
att
|
| |tilllhandahålla
sekretariatsresurser för detta
|
| |under cirka 1,5 år. HELCOM:s
Joint
|
| |Comprehensive Programme (JCP)
är härvid en
|
| |viktig del.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|45. att vara med och förebygga sjöfartsolyckor i|45. Sverige har inom HELCOM
tagit initiativ
|
|Östersjön |till utvecklingen av en
övergripande strategi
|
| |för att förbättra
mottagningsanordningarna för
|
| |fartygsgenererat avfall i
Östersjöregionen.
|
| |Strategin omfattar bland annat
tvingande
|
| |regler för fartyg att lämna
sitt avfall i hamn
|
| |före avgång och åtgärder för
att inom hela
|
| |östersjöregionen harmonisera
|
| |mottagningsprocedurer och
avgiftssystem.
|
| |
|
| |Strategin är planerad att i
huvudsak vara
|
| |genomförd under 1998.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|46. att minska koldioxidutsläppen från |46. Det finns ett förslag inom
EU om att för-
|
|transporter och tillverkningsindustrier |dubbla tillverkningsindustrins
CO2-skatt. EG:s
|
| |direktiv om tillståndsprövning
för industrian-
|
| |läggningar, Integrated
Pollution Prevention and
|
| |Control (IPPC) kommer också
att få betydelse
|
| |globalt när det gäller
energieffektivisering.
|
| |Miljöbalken beräknas ge ökade
möjligheter att förmå
|
| |industrin att gå över till
förnybara bränslen.
|
| |
|
| |I EU har kommissionen fått i
uppdrag av minis-
|
| |terrådet att inleda
förhandlingarna med den
|
| |europeiska bilindustrin om att
minska
|
| |bränsleförbrukningen på nya
personbilar.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
|47. att öka andelen miljöbistånd inom bistånds-|47. Sida har beslutat om ett
särskilt
|
|budgeten |handlingsprogram för hållbar
utveckling som
|
| |skall genomsyra den nya
biståndsmyndighetens
|
| |fortsatta arbete.
Miljötänkandet skall
|
| |integreras i alla insatser som
görs inom de
|
| |olika verksamhetsgrenarna där
svenskt bistånd är
|
| |aktivt.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
| |
|
|48. att fortsätta med miljöbistånd till länderna i|48. Det särskilda
Östeuropaprogrammet för för-
|
|Central- och Östeuropa |valtningsstöd och
kunskapsuppbyggnad som ad-
|
| |ministreras av Naturvårdsverket
är framför allt
|
| |inriktat på de tre baltiska
staterna, Polen och
|
| |nordvästra Ryssland och kommer
att fortsätta.
|
| |
|
| |Omfattande insatser görs av
Sida, som även han-
|
| |terar investeringsbidrag. NUTEK
har ett omfat-
|
| |tande program för
energieffektiv användning av
|
| |förnybara resurser för ett
miljöanpassat energi-
|
| |system i de baltiska staterna
och östeuropa.
|
| |Andra intressenter är
Skogsstyrelsen, Sveriges
|
| |Lantbruksuniversitet,
Kommunförbundet och olika
|
| |kommuner.
|
| |
|
| |De nordiska försvarsministrarna
enades i
|
| |oktober 1996 om ett utvecklat
nordiskt
|
| |samarbete i
försvarsmiljöfrågor. En del i ett
|
| |sådant samarbete är att
gemensamt bistå staterna
|
| |i närområdet, Ryssland, Polen
och de baltiska
|
| |staterna, i
försvarsmiljöfrågor.
|
------------------------------------------------------------------------------------------------
MILJÖDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros,
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart
samhälle.
BILAGA 1
SÄKERHETS- OCH STRÅLSKYDDSLÄGET VID DE SVENSKA KÄRNKRAFTVERKEN 1995-96
(SKI:s och SSI:s sammanfattning av myndigheternas årliga rapport till regeringen
över säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken)
Drifterfarenheter och åldrandefrågor
Drifterfarenheter
Drifttillgängligheten har påverkats av att revisionsavställningarna för vissa
reaktorer blivit längre än planerat. Antalet snabbstopp har ökat något jämfört
med förra perioden medan antalet rapporterade händelser ligger i huvudsak på
oförändrad nivå. Sex händelser av viss betydelse för säkerheten redovisas i
denna rapport. Samtliga har klassats som nivå 1 på den sjugradiga INES-skalan
(International Nuclear Event Scale).
Samtidigt som SKI färdigställde rapporten för att överlämna den till
regeringen inträffade den 13 november 1996 en händelse vid Oskarshamn 2 som
klassades som nivå 2 på INES-skalan. Händelsen innebar att personalen vid
Oskarshamn 2 vid ett återkommande prov av sprinklersystemet för nödkylning av
reaktorhärden kunde konstatera att detta inte var driftklart. Orsakerna till
händelsen står bl.a. att finna i:
- en hög arbetsbelastning för skiftingenjören med en stor mängd restarbete under
en känslig fas inför uppstart,
- hänsynstaganden till restarbeten som normalt inte behöver iakttas under
uppstart,
- avsteg från driftinstruktionen, och
- bristfällig dokumentation över åtgärder och beslut.
SKI anser med anledning av det inträffade att ett antal åtgärder behöver vidtas.
Bl.a. behöver rutinerna för hantering, verifiering och dokumentation av
driftklarhet ses över. Vidare behövs bättre rutiner för planering och
genomförande av arbeten under pågående revisionsavställning.
Tillstånd till återstart av Oskarshamn 1
Oskarshamn 1 reaktorn har varit avställd för omfattande renoveringsarbeten sedan
1992. Efter en omfattande säkerhetsgranskning meddelade SKI i december 1995
tillstånd för OKG AB att återuppta driften av reaktorn under särskild tillsyn
intill revisionsavställningen 1996. Till grund för SKI:s beslut låg en samlad
säkerhetsvärdering av reaktorn. Tillståndet för drift under särskild tillsyn kan
förlängas till och med revisionsavställningen 1999.
SKI:s samlade bedömning var för det första att anläggningen genom de vidtagna
åtgärderna har återförts till att minst motsvara de säkerhetskrav som gällde och
låg till grund för drifttillståndet för reaktorn intill dess att anläggningen
ställdes av sensommaren 1992. För det andra fann SKI det bekräftat att de
åtgärder som vidtagits för att uppfylla tidigare gällande säkerhetskrav, också
med dagens kunskaper och synsätt ger godtagbar säkerhet för att driften ska
kunna återupptas. SKI har dock som villkor för fortsatt drift ställt krav på att
ytterligare moderniseringsåtgärder genomförs. För det tredje fann SKI att OKG AB
dragit de riktiga slutsatserna av vad som framkommit i anslutning till
renoveringsprojektet, vad gäller behovet av förbättringar och förstärkningar av
det interna säkerhetsarbetet. SKI förutsätter att de planerade åtgärderna
genomförs och att resultaten av åtgärderna utvärderas.
Med de vidtagna åtgärderna fann SKI att Oskarshamn 1 uppfyllde de mål för
säkerhetssystemens tillförlitlighet som tillämpas för befintliga reaktorer
enligt av IAEA föreslagen internationell praxis. Med de ytterligare
moderniseringsåtgärderna som kommer att vidtas förutsätts det att säkerheten
motsvarar den som gäller för nybyggda reaktorer.
Modernisering av äldre reaktorer
I Sverige finns sju olika typer av reaktorkonstruktioner. Dessa togs fram redan
på 1960- och 1970-talen. Den första reaktorn togs i drift 1972 och de sista
1985. Reaktorerna är således mellan elva och 24 år gamla. Framförallt de äldsta
behöver moderniseras för att leva upp till dagens krav på tillförlitlighet och
säkerhet. Förslitning samt ökade krav på underhåll, provning och säkerhet ligger
också bakom behoven av förnyelse. Viss teknisk utrustning är föråldrad och man
har svårigheter att hitta reservdelar. Elektroniken är ett exempel där
utvecklingen gått snabbt.
Att driva reaktorer, speciellt äldre sådana, kräver ett särskilt åtagande som
innebär ett kontinuerligt och offensivt säkerhetsarbete. Redan etablerade
tekniska lösningar måste kontinuerligt ifrågasättas och erfarenheterna visar att
säkerhetsarbetet inte bara omfattar teknik utan också kvalitet. Attityden till
säkerhet hos dem som arbetar vid anläggningarna måste också vara den rätta.
Anläggningsägarna har informerat SKI om de program som pågår eller planeras
för renovering och modernisering av kärnkraftverken.
SKI kan konstatera att det idag inte föreligger någon entydig uppfattning om
hur moderna krav och konstruktionsprinciper ska tillämpas och överföras på äldre
reaktorer. SKI har därför inlett arbetet med att förtydliga de krav myndigheten
avser att ställa på reaktorer som skall vara i drift på 2000-talet.
Material- och hållfasthetsfrågor
Erfarenheterna från perioden 1995-96 har återigen visat att åldersbetingade
förändringar i anläggningarna måste hållas under uppsikt. Degradering har
upptäckts i material som tidigare ansetts mindre benäget att angripas av så
kallad interkristallin spänningskorrosion. Erfarenheterna visar på behovet av
fortsatt noggrann kontroll av tillståndet i anläggningarna men också att
kontrollprogrammen huvudsakligen fångar upp de svagheter och skadebildningar som
finns.
För första gången har så kallade kvalificerade provningssystem tillämpats i
huvudcirkulationskretsarna i Oskarshamn 2. Detta har lett till att man
uppmärksammat indikationer på defekter som tidigare varit okända.
SKI anser att det är viktigt att den pågående vidareutvecklingen av
kontrollprogrammen och provningsmetoderna fortsätter i oförminskad takt.
Säkerhetsanalyser och konstruktionsgenomgångar
Probabilistiska säkerhetsanalyser
De probabilistiska säkerhetsanalyser (PSA) dvs. sannolikhetsbaserade
säkerhetsanalyser, av de svenska reaktorerna som nu föreligger har utförts vid
olika tidpunkter och representerar därför en varierande grad av utveckling. SKI
anser dock att de ligger väl framme vid en internationell jämförelse, bl. a.
därför att de grundas på en systematisk felstatistik på komponentnivå som förts
alltsedan verken startades.
Erfarenheten har visat att man måste driva PSA-studierna långt i detalj för
att täcka in alla från säkerhetssynpunkt relevanta händelseförlopp. Så sker
också bl.a. inom ramen för programmet för återkommande säkerhetsgranskning.
De säkerhetsanalyser som redovisas i FSAR, Final Safety Analysis Report, för
kärnkraftverken utgör ett viktigt underlag för PSA-studierna. För att öka
tilltron till PSA-resultaten måste de ursprungliga
konstruktionsförutsättningarna kontrolleras, vilket görs i de
konstruktionsgenomgångar som har initierats. Fullständigheten i dessa har en
mycket stor betydelse för den samlade riskbilden.
Sedan länge finns för samtliga svenska reaktorer uppskattat sannolikheten för
härdhaveri med hjälp av PSA-studier. Kraftföretagen uppdaterar dessa studier
återkommande och de blir efterhand allt mer fullständiga och mera detaljerade.
Studierna granskas alltid av SKI. På senare tid har studierna utsträckts till
yttre påverkan av reaktorsystemen genom brand, översvämning, jordbävning, miss-
öden med tunga lyft m.m. Däremot kan inte mera komplicerade mänskliga eller
organisatoriska förhållanden beräknas. Dessa kan vara av både negativ och
positiv natur. Trots dessa begränsningar bör de PSA-resultat som nås vägas in i
en samlad bedömning av säkerhetsnivå och riskbild.
Studierna ger genomgående en uppskattning av sannolikheten för att ett
härdhaveri inträffar i storleksordningen 1 på 100 000 per reaktordriftår. Denna
siffra svarar mot ett internationellt vedertaget mål för säkerhetsarbetet vid
projektering av nya reaktorer.
SKI har under det senaste året fått moderna PSA-studier av risker för utsläpp
vid härdhaverier redovisade för ett flertal reaktorer. SKI:s granskning har
visat att studierna är av god kvalitet sett i ett internationellt perspektiv.
Regeringen har fastställt som mål att utsläppen vid flertalet typer av svåra
haveriförlopp skall begränsas till radioaktiva ädelgaser och mindre än 0,1 % av
härdinnehållet av radioaktiva ämnen som kan ge långvariga markbeläggningar.
Enligt PSA-studierna för Ringhals 2 och Barsebäcksreaktorerna uppskattas
sannolikheten för härdhaveriförlopp med utsläpp som är större än säkerhetsmålet,
till mellan 1 på miljonen till 1 på 10 miljoner per reaktordriftår. Resultaten
visar att de konsekvenslindrande systemen väsentligt minskar risken för utsläpp.
Samtidigt visar de att haveriförlopp där de konsekvenslindrande systemen inte
får avsedd effekt inte kan uteslutas, även om sådana förlopp har mycket låg
sannolikhet. Studierna aktualiserar överväganden om ytterligare förstärkning av
skyddet mot händelseförlopp som t.ex. gör att de s.k. haverifiltren
förbipasseras.
Återkommande säkerhetsgranskningar av reaktorerna (ASAR)
Reaktorägarna är genom riksdagsbeslut ålagda att med 10 års mellanrum genomföra
en genomgripande säkerhetsgranskning av varje reaktor. Det är sedan SKI:s
uppgift att granska och avge yttrande om rapporten till regeringen. Under
rapporteringsperioden redovisade SKI till regeringen sin granskning av ASAR-
rapporten för Oskarshamn 1.
De återkommande säkerhetsgranskningarna ger, genom det övergripande
perspektivet, viktigt underlag både för SKI:s bedömningar av säkerheten vid
anläggningarna och för inriktningen på SKI:s säkerhetstillsyn. På senare tid har
granskningarna gått in mera på organisatoriska förhållanden och organisatoriskt
lärande genom analys av ekonomiska och organisatoriska erfarenheter. SKI anser
att den förändrade inriktningen givit gott utbyte. Bedömningar av
kärnkraftreaktorernas säkerhetsnivå och riskbild handlar sålunda inte bara om
att tolka innebörden av uppskattade sannolikheter för härdhaveri med tillhörande
osäkerheter, utan i minst lika hög grad om att bedöma kvaliteten och
trovärdigheten i det fortlöpande säkerhetsarbete som bedrivs vid verken i syfte
att förebygga och förhindra att allvarliga olyckor överhuvudtaget inträffar.
Organisation och säkerhetskultur
Samspelet människa-teknik-organisation (MTO) är av stor betydelse för säkerheten
vid anläggningarna. SKI skaffar sig underlag för att kunna bedöma
säkerhetsarbetet och säkerhetskulturen vid anläggningarna genom årliga
uppföljningar av s. k. MTO-relaterade händelser, genom inspektioner och genom
granskning av verkens ansökningar om anläggningsändringar.
SKI intresserar sig särskilt för verkens förmåga att identifiera och analysera
problem som uppkommit, ta fram och genomföra lösningar samt följa upp effekten
av åtgärder som vidtagits. Detta är de steg som ingår i den läroprocess som
kännetecknar en hög säkerhetskultur och som måste finnas i varje verksamhet som
strävar till förbättringar.
SKI meddelade hösten 1994 att Barsebäck Kraft AB (BKAB) står under s.k.
"särskild tillsyn", vilket bl.a. innebär tätare och mer omfattande inspektioner.
Detta bl.a. mot bakgrund av att tidigare problem inte lösts i samband med en
genomförd organisationsändring och ett ökat antal händelser med tecken på
brister i samspelet människa-teknik-organisation. BKAB har sedan dess arbetat
aktivt med att vidta åtgärder för att förbättra kvalitet och säkerhet.
Vid en samlad genomgång av iakttagelser och erfarenheter från driften vid
Barsebäcksverket under året fann SKI att det inte var motiverat att häva den
särskilda tillsynen. Tecken fanns på att Barsebäcksverkets organisation
fortfarande var hårt ansträngd.
Vid Ringhalsverket genomförde SKI 1995 en riktad inspektion bl. a. med
anledning av en uppmärksammad ökning av tillbud under revisionsavställningen vid
ett av blocken. Kritik riktades då mot att man inte tagit fram en särskild
handlingsplan för att komma tillrätta med dessa frågor. En handlingsplan togs
därefter fram. SKI genomförde en inspektion under årets revisionsavställning och
kunde med tillfredsställelse konstatera att problemen från förra året inte
upprepats.
Generellt gäller att verkens engagemang i MTO-frågorna fortsätter att
utvecklas tillfredsställande.
Strålskydd
Yrkesexponering
Den kollektiva dosen till personal vid kärnkraftverken blev 1995 något högre än
föregående år men den är fortfarande betydligt lägre än 1993. För 1996 väntas
något högre doser än för 1995. Huvudorsaken är de säkerhetshöjande insatser som
gjorts samt omfattande underhållsarbeten på några av de äldre
kokvattenreaktorerna.
Ingen person har 1995 överskridit årsdosgränsen 50 mSv. Dessutom minskar
antalet individer som erhåller höga doser. 1995 fick 26 personer mer än 20 mSv
medan motsvarande siffra för 1994 var 47. Detta är en följd av SSI:s
dosgränsföreskrift med den nya kompletterande dosgränsen på 100 mSv över 5 år.
Arbetet med att modernisera reaktorerna är endast i sin startfas och de
insatser som hittills utförts vid Oskarshamn 1 kommer att följas av liknande
arbeten i varierande omfattning vid övriga reaktorer. Detta innebär enligt SSI
att reaktorägarna ytterligare måste prioritera personalstråldoser även i ett
längre tidsperspektiv. Detta måste vara en fråga av högsta prioritet för
kärnkraftverken de närmaste åren. För att nå en hållbar och uthållig säker-
hetsutveckling vid verken måste därför personalstrålskyddet integreras i allt
förnyelse- och förändringsarbete.
Omgivning - allmänhet
De årliga stråldoserna till allmänheten till följd av utsläpp till vattenmiljön
ligger generellt sett under 0,001 mSv, d. v. s. under en hundradel av det
riktvärde för årsutsläpp som föreskrivits av SSI (0,1 mSv). Även luftutsläppen
ligger under detta riktvärde. Generellt sett minskar luftutsläppen från år till
år bl.a. i takt med att man byter till nyare typer av bränsle. Utsläppen till
luft från Ringhals 1 fortsätter att vara förhöjda till följd av en bränsleskada
1993.
Omgivningskontroll visar som väntat förhöjda halter radioaktiva ämnen i prover
från vattenmiljön nära utsläppen. Halten radioaktiva ämnen i prover från
landmiljön är mycket låg.
Sammanfattningsvis ligger stråldoserna till allmänheten i anläggningarnas
närhet under gällande gränsvärden, och ingen har utsatts för doser överstigande
3% av den naturliga bakgrundsstrålningen. SSI för dock en diskussion om att
komplettera dagens utsläppsbegränsningar utgående från andra kriterier, t.ex.
miljöskydd, bästa tillgängliga teknik. etc.
Hantering av använt kärnbränsle och kärnavfall
SKI och SSI bedömer att hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall vid
kärnkraftverken och vid centrallagret för använt kärnbränsle, CLAB, samt
slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall, SFR, generellt sett är av god
kvalitet, avseende både arbetets planering och dess genomförande.
Under perioden har arbetet med att genomföra en återkommande
säkerhetsgranskning (ASAR) för CLAB, som nu varit i drift i 10 år, inletts.
Analysen kommer att inlämnas till SKI för granskning under 1997.
Haveriberedskap
SSI och SKI kontrollerar tillsammans kärnkraftverkens beredskap. Inspektionerna
omfattar bl.a. organisation, instruktioner, mätmetoder, utrustning, utbildning,
övning, och planering för samverkan med länsstyrelse och andra myndigheter.
Under perioden har samtliga kärnkraftverk inspekterats. De flesta av de brister
som påpekats i samband med tidigare inspektioner har nu rättats till.
Kärnkraftverkens interna haveriberedskap bedöms i stora drag som god även om
några påpekanden kvarstår. Det gäller främst vissa mindre brister i
organisation, instruktioner och utbildning, vilket kommer att följas upp av SSI.
Sammanfattningsvis fyller kraftindustrin de krav som ställts på beredskapen mot
kärnkraftolyckor.
Bilaga 2
Aktiviteter med inriktning eller påverkan på
Ekologiskt hållbar utveckling
(tonvikt på miljö, tillväxt, sysselsättning)
(planerade, pågående eller nyligen avslutade aktiviteter
enbart viktigare och mer omfattande har tagits med)
1. Övergripande
Delegation för En ekologiskt hållbar utvecklingtillsätts 1997
Skrivelse till riksdagen lägesrapport om HUT jan 1997 inkl.handlingsplan
angående OECD:s rekommendationer
En samlad miljöproposition med miljömål 1998
Miljöbalken - en ny samlad miljölagstiftning prop 1997
Kemikommitten betänkande juni 1997
Styrmedel för miljöanpassning av företag prop maj 1997
Tillväxtpropositionen 1995
Sysselsättningspropositionen 1996
Skatteväxlingskommittén betänkande jan 1997
Nationellt Agenda 21-arbete lokalt och regionalt1993-pågår
Femårigt program för miljöförbättringar-Miljarden1997- 2001
Miljöledningssystem inom statsförvaltningen start 1996
Kretsloppsdelegationens förslag 1993-1998
Internationellt
Förberedelse inför UNGASS klart 1997
AGENDA 21 för Östersjön start 1996
EU:s femte åtgärdsprogram för miljön 1992-2000
2. Ekonomi och miljö
Miljöanpassade nationalräkenskaper lägesrapport 1997
Strategiska miljöbedömningar före viktiga beslutskall göras
3. Kommunikationer
Kommunikationskommitten, kommunikations-politiskt beslut
våren 1998
Infrastrukturproposition hösten 1996
Kollektivtrafiksproposition våren 1997
Delegationen för transporttelematik slutbetänkande
januari 1997
Miljöanpassat transportsystem
(MaTs-samarbetet) klart december 1996
Trafik- och klimatkommitten juni 1995
Översyn av luftfartslagstiftningen 1996-1997
Vägtrafikens samlade beskattning betänkande 1997
4. Jordbruk
Jordbrukets miljöanpassning, redovisning tillriksdagen höst
1997
Aktionsplan för biologisk mångfald inom jordbruket pågår
Svensk position angående CAP betänkande 1997
EU:s miljöprogram för jordbruket pågår
5. Fiske
Handlingsplan för resursanpassat fiske (öppen fråga Jo & M)
Aktionsplan för biologisk mångfald för fiske, till riksdagen 1997
6. Skogsbruk
Skogspolitisk redovisning till riksdagen 1998 (ev. även 1997)
Skyddet för biologisk mångfald, redovisning jan 1997
Behov av ytterligare skyddad produktiv areal yttrande juli 1997
Skogspolitiskt beslut (i kraft 1994 1993
Standard för miljöcertifiering av skogsbruket 1997
7. Energi
Energipolitisk proposition vår 1997
Energikommissionen betänkande 1995
Klimatstrategi för energiområdet 1993
8. Industriproduktion
Omprövning av industrins utsläppsvillkor 1991-2000
Offentlig upphandling en miljöfråga betänkande 1996
Delegation för främjande av miljöanpassad teknikpågår
Miljöledningssystem för industrin pågår
Kretsloppsdelegationen, producentansvar för varorstrategi 1997
Utredning Standardisering-Miljöhänsyn pågår
9. Konsumentpolitik
Konsumentpolitiskt beslut 1995
Konsumenterna och miljön betänkande 1996
10. Samhällsplanering
Plan- och byggutredningen betänkande 1996
11. Byggande och bostäder
Bostadspolitisk utredning betänkande 1996
12. Miljö och hälsa
Miljöhälsoutredningen betänkande 1996
13. Försvar
Proposition Totalförsvar i förnyelse, till riksdagen 1996
Miljöpolicy för Försvarsmakten 1993
Miljöpolicy för Fortifikationsverket, Försvarets
Materielverk och Försvarets radioanstalt 1996
14. Arbetsmarknadspolitik
Sysselsättningspolitisk proposition (nämns tidigare) 1996
15. Utbildning, forskning och utveckling
Proposition om forskning och samhälle 1996