Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:165 Vissa förändringar i TV-avgiftssystemet Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 maj 1997. Göran Persson Marita Ulvskog (Kulturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att den nu pågående försöksverksamheten med särskilt betalningssätt permanentas. Detta innebär att det bolag som svarar för att ta ut TV-avgifter m.m., Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB), efter avtal med den avgiftsskyldige får besluta att TV-avgiften skall be- talas vid andra tidpunkter och under andra förutsättningar än vad som följer av huvudregeln som innebär att TV-avgiften skall betalas i fyra poster årligen. Förslaget innebär vidare att kravet på skriftlighet vid anmälan om att innehav av TV-mottagare upphört tas bort samtidigt som det klargörs att avgiftsskyldigheten är kopplad till det avgiftspliktiga innehavet och inte innehavet av TV-mottagare som sådant. Även förvaltningen av avgiftsmedlen föreslås bli ändrad i viss ut- sträckning. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Bakgrund 8 5 Gällande rätt 8 5.1 Betalningsskyldighet 8 5.2 TV-avgiftens storlek m.m. 9 5.3 När avgiftsskyldigheten inträder och upphör 9 5.4 Återbetalning av avgifter 10 5.5 Verkställighet 10 6 Försöksverksamheten med särskild betalningssätt 10 7 Förutsättningar för avanmälan av TV-innehav 11 8 Avgiftsmedlen m.m. 13 9 Övriga frågor 16 9.1 Avgiftsplikten för vissa innehav av TV-mottagare 16 9.2 Registerfrågor 19 9.3 Vissa åtgärder för att göra systemet effektivt 22 9.4 Verkställighet m.m. 25 10 Författningskommentar 27 Bilaga 1 Promemorians lagförslag 30 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 32 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997 33 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift Härigenom föreskrivs att 4, 6, 11, 23, 24 och 29 §§ samt rubriken när- mast före 24 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Skyldigheten att betala TV- avgift omfattar inte sådana TV- mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna rund- radiosändningar. Skyldigheten att betala TV- avgift omfattar inte sådana TV- mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna sänd- ningar. 6 § TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller ett karriärkonsulat, om det har beslutats av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren, 2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri, 3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller 4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgifts- skyldige. 4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige. 11 § TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos bolaget att hans innehav av TV-mottagaren har upphört. TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige har anmält hos bolaget att hans eller hennes avgiftspliktiga innehav har upp- hört. Avgift som avser tid efter det att sådan anmälan har kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 § Skall TV-avgiften på grund av ändring i denna lag utgå med ett annat belopp än tidigare, skall avgiftsposten för en period som löper vid ändringens ikraftträ- dande beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraft- trädandet och enligt den senare avgiften för tiden efter ikraft- trädandet. Beloppet avrundas ned- åt till jämnt antal kronor. Bolaget skall inte ändra TV- avgiften enligt första stycket, om den avgiftsskyldige före avgifts- periodens utgång skriftligen har anmält att hans innehav av TV- mottagaren har upphört. Skall TV-avgiften på grund av en ändring i denna lag betalas med ett annat belopp än tidigare, skall avgiftsposten för en period som löper när ändringen träder i kraft beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraft- trädandet och enligt den nya av- giften för tiden efter ikraftträdan- det. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor. Bolaget skall inte ändra TV- avgiften enligt första stycket, om den avgiftsskyldige före avgifts- periodens utgång har anmält att hans eller hennes innehav av TV- mottagaren har upphört. Försöksverksamhet med särskilt betalningssätt Särskilt betalningssätt 24 § Bolaget får bedriva en försöks- verksamhet som innebär dels att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 §, dels att avisering enligt 10 § inte skall ske. Bolaget får besluta om detta efter avtal med den avgiftsskyldige. Bolaget får efter avtal med en avgiftsskyldig besluta dels att TV- avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 §, dels att avgiften inte skall aviseras enligt 10 §. Om bolaget har fattat beslut enligt första stycket i fråga om viss avgiftsskyldig, gäller inte be- stämmelserna i 12, 13 och 17 §§. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 § De avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall omedelbart överföras till riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande räkning där. Sveriges Television Aktiebolag svarar för förvaltningen av medlen. De avgiftsbelopp som bolaget tar emot skall minst månadsvis föras över till Riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande räkning där. Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag svarar för förvaltningen av medlen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 3 Ärendet och dess beredning Enligt lagen (1989:41) om TV-avgift handhas uppbörden av avgifter för innehav av televisionsmottagare och avgiftskontroll av Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag (RIKAB). RIKAB har i skrivelser till regeringen, den första den 27 februari 1992, kommit in med förslag till förändringar i TV-avgiftslagen samt med en utvärdering av en försöksverksamhet avseende särskilt betalningssätt. I en skrivelse till Utbildningsdepartementet, Finansdepartementet och Justitiedepartementet den 30 september 1993 har Svenska Inkasso- föreningen krävt att regelsystemet för indrivning av obetalda TV-avgifter ändras. Efter en granskning av RIKAB har riksdagens revisorer föreslagit en översyn av TV-avgiftslagen (rapport 1994/95:7). Utgångspunkten för en sådan översyn borde enligt revisorernas uppfattning vara såväl RIKAB:s som Svenska Inkassoföreningens skrivelser. I en promemoria upprättad inom Kulturdepartementet (Ds 1997:24) redovisas resultaten av denna översyn jämte förslag till förändringar i TV-avgiftssystemet. De lagförslag som läggs fram i promemorian återfinns i bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Kulturdepartementet (dnr Ku97/707/RTV). Lagrådet Den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för den betalningsskyldige att betala TV-avgift på andra tider och på annat sätt än vad huvudregeln stadgar under förutsättning att ett avtal med denna innebörd träffats mellan RIKAB och den avgiftsskyldige (försöksverksamhet med särskilt betalningssätt). Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att denna möjlighet permanentas. Samtidigt blir, i enlighet med vad Lag- rådet tidigare förordat (se prop. 1988/89:18 s. 69 f och 121) TV-avgifts- lagens regler om påminnelser, försenings- och tilläggsavgifter samt verk- ställighet tillämpliga också vid denna form av betalningssätt. Vidare föreslår regeringen att det inte längre skall krävas skriftlig anmälan om att TV-innehav upphört. De föreslagna ändringarna är av enkel och okomplicerad beskaffenhet som permanentar eller leder till förenklingar för den enskilde. Mot denna bakgrund och eftersom för- slaget rörande förvaltningen av avgiftsmedlen faller utanför Lagrådets granskningsområde är, enligt regeringens uppfattning, förslagen av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Yttrande av Lagrådet har därför inte inhämtats. 4 Bakgrund Den 1 mars 1989 trädde lagen (1989:41) om TV-avgift i kraft (prop. 1988/89:18, bet. 1988/89:KrU9, rskr. 1988/89:97) De huvudsakliga förändringarna i förhållande till den tidigare gällande lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare innebar att TV-avgiften blev enhetlig för färg-TV-apparater och svartvita mottagare, att varje statlig myndighet blev skyldig att betala TV-avgift men endast för var tionde mottagare som myndigheten innehar och att avgiften för mottagare i hotell- och pensionatsrörelse utökades till en avgift för var tionde mottagare. Organisatoriskt föreskrevs att TV-avgiften skulle betalas till RIKAB, ett av Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB gemensamt ägt bolag samt att RIKAB:s beslut att påföra någon avgift fick verkställas om avgiften var obetald och förfallen till betalning. RIKAB ålades att bedriva avgifts- kontroll och fick för ändamålet använda särskilda pejlingsinstrument (särskild avgiftskontroll). I lagen angavs att förvaltningslagen (1986:223) skulle vara tillämplig vid RIKAB:s handläggning av ärenden om TV- avgifter. Dåvarande SR skulle utöva det finansiella samordningsansvaret för rundradiorörelsen innebärande bl.a. att SR ålades att för statens räkning förvalta influtna avgiftsmedel. Samtidigt föreskrevs att RIKAB omedelbart skulle överföra dessa till Riksgäldskontoret för placering på räntebärande räkning. 5 Gällande rätt 5.1 Betalningsskyldighet Bestämmelserna om avgiftsskyldighet fastslås i TV-avgiftslagens 1–3 §§. Huvudprincipen är att alla som innehar en TV-mottagare skall betala TV- avgift (beträffande definitionen av begreppet TV-mottagare, se prop. 1988/89: 18 s. 43 ff). Allmänt sett anses den som har hand om TV- mottagaren och därmed kan ha direkt nytta av den vara innehavare i lagens mening. Varje kortvarigt och tillfälligt nyttjande anses emellertid inte utgöra innehav. I en del situationer finns det även anledning att tillmäta rätten att förfoga över mottagaren avgörande betydelse. I lagens 2–3 §§ har begränsningar i avgiftsskyldigheten upptagits. Således stadgas i 2 § att en TV-avgift skall betalas för samtliga TV-mottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll, som finns på samma butiks- eller demonstrationsställe för mottagare, eller finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag, om TV-mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård (se också avsnitt 9.1). Utöver dessa speciella användningsområden finns angivet det s.k. gruppundantaget, som innebär att avgift skall betalas för var tionde mottagare (3 §). Införandet av denna bestämmelse innebar att basen för TV-avgiften vidgades något. Enligt den aktuella bestämmelsen skall en TV-avgift betalas för varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare om mottagarna – innehas av samma statliga myndighet, eller – innehas av samma avgiftsskyldige och används antingen a) i hotell- eller pensionatsrörelse, eller b) annars i anläggningar eller lokaler som, utan att det är fråga om TV- handel eller vårdinrättningar, är avsedda för annat än bostadsända- mål, eller c) i fortskaffningsmedel som är avsedda för yrkesmässig trafik. Vissa typer av TV-mottagare, däribland sådana som på grund av särskilt vidtagen åtgärd inte kan ta emot TV-program och TV-mottagare som innehas av utländsk beskickning eller konsulat, har undantagits från avgiftsskyldighet. Samma sak gäller för TV-mottagare som förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfria, innehas på prov under högst 15 dagar, eller är varaktigt undanställda eller obrukbara såvitt gäller tiden efter anmälan till RIKAB (4–6 §§). 5.2 TV-avgiftens storlek m.m. TV-avgiften bestäms till ett visst belopp för ett år (fr.o.m. den 1 januari 1997 uppgår avgiften till 1 536 kronor). Den skall betalas i fyra poster om för närvarande 384 kronor (7 §). Det åligger RIKAB att i god tid före varje avgiftsperiod sända ut en avi till den avgiftsskyldige med upp- maning att betala avgiften för perioden (10 §). Om en TV-avgift inte betalas i tid sänds en påminnelse till den avgiftsskyldige med en upp- maning att betala TV-avgift. En påminnelseavgift utgår för detta (12 §). Om TV-avgiften inte betalas inom den tid som angetts i påminnelsen utgår en tilläggsavgift. Denna avgift är 40 procent av avgiftsposten för perioden (13 §). 5.3 När avgiftsskyldigheten inträder och upphör Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för innehavet skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till RIKAB (8 §). Av 2 § förordningen (1989:46) om TV-avgift framgår att denna anmälan får göras skriftligen eller per telefon. Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten kan föranleda böter (22 § TV-avgiftslagen). Det bör i sammanhanget påpekas att genom en nyligen beslutad lagändring (SFS 1996:852) har till TV-avgiftslagens 8 och 22 § överförts de bestämmelser som tidigare återfanns i den nyligen upphävda radio- lagen (1966:755) rörande skyldighet för överlåtare att till RIKAB anmäla sådana överlåtelser av TV-mottagare som sker genom yrkesmässig överlåtelse i detaljhandel. Motsvarande anmälningsplikt gäller vid yrkes- mässig uthyrning av TV-mottagare. Anmälningsskyldigheten är bötes- sanktionerad. TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos RIKAB att hans innehav av TV-mottagaren har upphört (11 §). Någon möjlighet att göra avanmälan per telefon finns inte. 5.4 Återbetalning av avgifter TV-avgiftslagen innehåller två bestämmelser om återbetalning av av- gifter. I 11 § andra stycket stadgas att avgift som avser tid efter det att någon anmält att hans innehav av TV-mottagare upphört skall återbetalas till den avgiftsskyldige under förutsättning att beloppet inte är lägre än 100 kronor. Om en inbetald avgift överstiger vad som skall erläggas enligt laga- kraftvunnet beslut skall överskjutande belopp betalas tillbaka till den avgiftsskyldige (16 §). Något lägsta belopp har här inte angetts. 5.5 Verkställighet RIKAB:s beslut om påförande av avgifter enligt TV-avgiftslagen skall anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgif- ten är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en påminnelse enligt 12 §. Uttagande av avgift handläggs hos kronofogde- myndigheten som allmänt mål (17 §). 6 Försöksverksamheten med särskilt betalningssätt Regeringens förslag: Försöksverksamheten med särskilt betalnings- sätt permanentas. TV-avgiftslagens bestämmelser om betalnings- påminnelse, påminnelseavgift, tilläggsavgift och verkställighet skall gälla också vid denna form av betalning. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för förslaget: Nuvarande rättsliga reglering av försöksverk- samheten med särskilt betalningssätt återfinns i TV-avgiftslagens 24 §. Verksamheten innebär att RIKAB kan besluta dels att TV-avgift får betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än vad huvudregeln i 7 § stadgar, dels att avisering enligt 10 § inte skall ske. Av den rapport som upprättats av riksdagens revisorer kan utläsas att antalet TV-innehavare som betalar TV-avgiften via autogiro uppgick till ca 20 000 år 1990. Sedan dess har antalet autogiroinbetalningar ökat med ca 30 000 och uppgick till ca 50 000 år 1994. Av rapporten framgår vidare att de TV-innehavare som valt en annan inbetalningsperiod än den lagstadgade om tre månader i regel är juridiska personer. Dessa betalar i huvudsak för en tolvmånadersperiod även om sexmånaders-betalningar förekommer. Enligt RIKAB bör försöksverksamheten med särskilt betalningssätt permanentas. Bolaget har hävdat att systemet ger den betalningsskyldige en valfrihet och påverkar därmed betalningsviljan positivt. RIKAB har också hävdat att bestämmelserna i 12, 13 och 17 §§ bör gälla även vid sådant betalningssätt. RIKAB har gjort gällande att den nuvarande ordningen med en återgång till fakturering enligt lagens betalningssystem vid försenad eller utebliven betalning försvårar en effektiv uppbörd av TV-avgifter med ökade administrativa kostnader som följd. RIKAB kan inte finna någon anledning att särbehandla avgiftsskyldiga som valt att betala avgiften på annat sätt än det lagstadgade. Av förarbetena till TV-avgiftslagen framgår att lagens regler om hur betalningsskyldigheten skall fullgöras bör, mot bakgrund av att det rör sig om en obligatorisk avgift som berör ett stort antal människor och som administreras av ett enskilt organ, vara precisa (prop. 1988/89:18 s. 68). I propositionen angavs vidare att det är ett rättssäkerhetskrav att den enskilde skall kunna utläsa av lagen vilka skyldigheter han eller hon har när det gäller betalningen. Enligt föredragande statsrådet uteslöt detta emellertid inte att betalning i annan ordning kan visa sig ändamålsenlig och även önskvärd för vissa grupper av betalningsskyldiga. Regeringen biträder de slutsatser som dragits i promemorian om att en försöksverksamhet som visat sig fungera väl och därtill uppfyller de ändamåls- och behovskriterier som förutsattes vid dess införande kan och bör permanentas. Det är i sammanhanget värt att notera att det alternativa betalningssättet, liksom enligt nu gällande ordning, förutsätter samtycke av den betalningsskyldige. Det föreslagna innebär, såsom framhållits i promemorian, även en materiell förändring i så måtto att TV-avgiftslagens regler om betalnings- påminnelse, försenings- och tilläggsavgift samt omedelbar verkställighet skall gälla även för det särskilda betalningssättet. Om försöksverksam- heten upphör och systemet permanentas saknas nämligen skäl att som tidigare särbehandla de fall där det särskilda betalningssättet använts (jfr Lagrådets uttalande vid utarbetandet av TV-avgiftslagen (prop. 1988/89:18 s. 121). 7 Förutsättningar för avanmälan av TV-innehav Regeringens förslag: I likhet med vad som gäller för anmälan om innehav av TV-mottagare skall det inte längre krävas skriftlig anmälan om att innehavet har upphört. Avanmälan skall kunna göras såväl skriftligen som per telefon. Samma krav skall gälla vid anmälan om att en TV-mottagare är varaktigt undanställd eller obrukbar. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering- ens. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker för- slaget i promemorian eller lämnar det utan erinran. RIKAB har emellertid, med instämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, framhållit vikten av att bolaget ges möjlighet att efterfråga orsaken till varför någon avanmäler sitt innehav av TV-mottagare. Kammarrätten i Sundsvall menar att den föreslagna ändringen kan leda till nya typer av bevissvårigheter och flera tvister. Skälen för förslaget: Som redovisats i avsnitt 5.3 föreligger för när- varande ett krav på skriftlighet vid avanmälan av innehav. Bestämmelsen motiverades av en önskan att minska risken för oklarheter och tvister om när avgiftsskyldigheten upphör (prop. 1988/89:18 s. 57). I lagmotiven uppmärksammades också risken för att avanmälan skulle ske i andra personers namn med följd att RIKAB upphörde att påföra dessa TV- avgift, trots att så rätteligen bort ske. Som närmare utvecklas i avsnitt 9.1 är det av stor vikt att tidpunkten för avgiftsskyldighetens upphörande klart fastställs. Nära förknippad med denna fråga är självfallet vad som bör gälla beträffande sättet för avanmälan. Det kan av flera skäl antas att de farhågor som tidigare framförts beträffande riskerna med ett muntligt avanmälningsförfarande inte längre äger samma bärighet. Således har t.ex. den allmänna utveck- lingen med en ökad användning av informationsteknik lett till att den administrativa hanteringen blivit alltmer mångfacetterad. På ett flertal områden har denna utveckling liksom andra faktorer medfört att admini- strativa förfaranden förändrats och förenklats utan att större komplika- tioner uppstått. Samtidigt har allmänheten alltmer anpassat sig till denna utveckling och kunnat ställa krav på utökad och förbättrad service. Mot denna bakgrund och för att den administrativa verksamheten hos RIKAB skall kunna förenklas samt för att öka bolagets service åt allmän- heten bör därför, såsom föreslagits i promemorian, kravet på skriftlig avanmälan av innehav tas bort. Slopandet av skriftlighetskravet vid avanmälan enligt 11 § TV-avgifts- lagen leder, såsom påpekats av Radio- och TV-verket, till att det blir nödvändigt också med en ändring i lagens 23 § andra stycket. Följenligt tas också skriftlighetskravet bort i 6 § 4, se närmare författnings- kommentaren till dessa paragrafer. Fortsättningsvis blir det således möjligt att göra en avanmälan såväl skriftligen som per telefon. Ett klarläggande om detta bör göras i förordningen (1989:46) om TV-avgift. Kammarrätten i Sundsvall har påpekat att, om ändringen införs är det viktigt dels med tydliga rutiner i samband med avanmälan, dels med er- forderliga tillämpningsföreskrifter. I sådan rutiner skulle, enligt kammar- rätten, t.ex. någon form av bekräftelseförfarande kunna ingå. Regeringen utgår ifrån att RIKAB utarbetar ändamålsenliga rutiner och redovisar bl.a. därför inte här några ändringar i förordningen (1989:46) om TV-avgift. Enligt uppgift från RIKAB noteras en markant ökning av antalet avanmälningar i anslutning till sommarens semesterperiod. En trolig för- klaring till detta är att den som är bortrest inte vill betala TV-avgift för denna period. Av denna anledning har RIKAB, som vid avanmälnings- tillfällena säger sig ha kunnat märka en viss okunnighet om gällande avgiftsbestämmelser, begärt att bolaget vid avanmälan skall ges rätt att efterfråga anledningen till avanmälan. Genom den föreslagna lydelsen av 11 § framgår klart att avanmälan får ske först när det avgiftspliktiga innehavet av TV-mottagare upphör. I likhet med vad som anförts i promemorian anser regeringen att frågan om en rätt för RIKAB att efterhöra anledningen till att ett innehav av TV- mottagare upphört inte lämpar sig för lagstiftning. Regeringen instämmer i det resonemang som framförts i promemorian om att det inte kan ute- slutas att frågor om varför någon inte längre har TV-mottagare uppfattas som integritetskänsliga samtidigt som frågor av detta slag saknar effekt gentemot dem som verkligen har för avsikt att undkomma avgift. Regeringen vill, i likhet med vad som angetts i promemorian, betona att det sagda självfallet inte innebär att RIKAB saknar möjlighet att vid avanmälningstillfället lämna information om reglerna kring avgifts- skyldigheten. Regeringen instämmer i vad som anförts i promemorian om att en ömsesidig och på frivillig basis förd dialog mellan anmälaren och RIKAB i många fall torde vara tillräcklig för att undanröja oriktiga avanmälningar. Det finns också anledning att erinra om RIKAB:s rätt att använda särskilt pejlinstrument för att ta reda på i vilken utsträckning det finns TV-mottagare i bostäder (25 § TV-avgiftslagen). 8 Avgiftsmedlen m.m. Regeringens förslag: De avgiftsbelopp som RIKAB tar emot skall minst månadsvis, och inte som nu omedelbart, föras över till Riks- gäldskontoret. Ansvaret för medelsförvaltningen förs samtidigt över från Sveriges Television AB till RIKAB. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering- ens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser ställer sig bakom för- slaget eller lämnar det utan erinran. Bakgrund: Riksdagen fastställer årligen TV-avgiftens storlek. År 1995 uppgick TV-avgiften till 1 440 kronor som betalades i fyra poster om 360 kronor. År 1996 höjdes TV-avgiften till 1 476 kronor. Enligt riksdagens beslut uppgår TV-avgiften fr.o.m. den 1 januari 1997 till 1 536 kronor per år. Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll uppgick år 1995 till drygt 3,3 miljoner. Public service-verksamheten, inklusive Radio Swedens programverk- samhet för utlandssändningar, finansieras med TV-avgiftsmedel. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot, hos Riksgäldskontoret. Riksdagen anvisar medel ur rundradiokontot till public service-verksamheten. Utbetalning av medlen värdesäkras med utgångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller genom Riksgäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver om avgiftsmedlen ur likviditetssynpunkt inte räcker till. Även Gransk- ningsnämnden för radio och TV finansieras delvis med medel ur rund- radiokontot. TERACOM Svensk Rundradio AB, ett av staten helägt bolag, tillför rundradiokontot årligen dels ett belopp motsvarande kompensation för värdet av hittills gjorda direktavskrivna investeringar, dels ett belopp motsvarande avkastningskravet på den konkurrensutsatta verksamheten. Rundradiokontot tillfördes tidigare intäkter från TV4 genom en fast och en rörlig koncessionsavgift. TV4:s koncessionsavgifter som inbetalas efter den 1 januari 1996 skall dock redovisas på inkomsttitel på stats- budgeten i stället för till rundradiorörelsen. De totala intäkterna i rundradiokontot under verksamhetsåret 1995 uppgick till ca 5 454 miljoner kronor, en ökning med ca 149 miljoner kronor jämfört med år 1994. De totala kostnaderna år 1995 uppgick samtidigt till ca 5 587 miljoner kronor, en ökning med ca 437 miljoner kronor jämfört med föregående år. Ränteintäkterna år 1995 uppgick till ca 61,5 miljoner kronor, vilket är en ökning med drygt 16 miljoner kronor jämfört med året innan. Rundradiorörelsens resultat för år 1995 uppgick till -71,5 miljoner kronor, vilket är en försämring med 271,6 miljoner kronor jämfört med år 1994. Detta innebär att det ackumulerade resultatet för rundradiorörelsen uppgår till 212,6 miljoner kronor. Likviditetsmässigt innebär detta resultat att saldot på rundradiokontot minskat med 39,5 miljoner kronor. Per den 31 december 1995 uppgick saldot på kontot till 542 miljoner kronor (förutom rörelseresultatet har här med- räknats förskottsinbetalda TV-avgifter). I sammanhanget bör noteras att TERACOM:s avgift för investeringar upphör år 2001. Därmed bortfaller också en intäkt till rundradiokontot om ca 230 miljoner kronor per år. Skälen för förslaget: Som framgått utgör TV-avgifterna tillsammans med påminnelseavgifter och tilläggsavgifter offentliga medel av bety- dande omfattning. I samband med TV-avgiftslagens tillkomst betonades vikten av att dessa medel förvaltas på ett sådant sätt att god avkastning uppnås. Att medlen placerades på ett sätt som gav god säkerhet framhölls också som angeläget. Regeringen ansåg mot denna bakgrund den gynnsammaste lösningen vara att placera medlen hos ett statligt organ, nämligen Riksgäldskontoret. Det förutsattes att erhållen ränta var mark- nadsmässig, dvs. Sveriges Radio AB borde erbjudas lika fördelaktiga villkor vid olika placeringsalternativ som de statliga affärsverken. Departementschefen uttalade vidare att eftersom medlen skall placeras hos Riksgäldskontoret bör RIKAB i lag åläggas att omedelbart till kontoret överföra de avgiftsbelopp som bolaget uppbar. Av den utredning som gjorts framgår att RIKAB betalar in influtna avgiftsbelopp till Riksgäldskontoret en gång per månad. För tiden före denna överföring placeras medlen på konto i bank. På detta sätt har RIKAB, i förhållande till placeringen hos Riksgäldskontoret, för denna tid uppnått bättre avkastning på avgiftsmedlen. Den sålunda uppburna räntan har tillförts rundradiokontot. Förfarandet har emellertid föranlett påpekande från Riksrevisionsverket. Det nuvarande systemet med omedelbara överföringar kan, om det efterföljs och med hänsyn till det stora antalet avgifter som inbetalas vid skilda tidpunkter, leda till att det administrativa förfarandet blir kostsamt och svårhanterligt. Det får samtidigt anses klart att det sätt på vilket RIKAB i dagsläget hanterar avgiftsmedlen i detta avseende inte står i överensstämmelse med lagens krav på omedelbar överföring. Det framstår enligt regeringens uppfattning som rimligt att RIKAB ges en lagstadgad rätt att fortsättningsvis göra överföringar av avgiftsmedel till Riksgäldskontoret vid en mer rationell tidpunkt, särskilt som det visat sig att ett system med månadsvisa överföringar inte leder till eftersatt säkerhet eller försämrad avkastning. Riksrevisionsverket, som delar den i promemorian framförda uppfattningen om att den nuvarande utform- ningen av bestämmelserna om överföring av avgiftsmedel kan leda till administrativa olägenheter, har påpekat att det i dagsläget kan finnas tekniska lösningar för att göra dagliga överföringar och att man därför bör överväga att ge möjligheter till kortare överföringsfrister än den månadsvisa som föreslagits i promemorian. Regeringen delar verkets uppfattning och menar att systemet med överföring av avgiftsmedlen till Riksgäldskontoret bör utformas på ett sådant sätt att det inte förhindrar att överföringar görs oftare än en gång per månad om detta bedöms tekniskt möjligt och mer ändamålsenligt. Detta kan genomföras på det sätt som Riksrevisionsverket förordat, dvs. genom att det i 29 § TV-avgiftslagen föreskrivs att de avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall minst månadsvis överföras till Riksgäldskontoret. Regeringen vill understryka att vad som tidigare påtalats om vikten av att TV-avgiftsmedlen placeras på ett sätt som ger god säkerhet självfallet även gäller de medel som tillfälligt disponeras vid RIKAB före över- föringen till Riksgäldskontoret och att detta är en fråga som kan komma att regleras i ett kommande avtal mellan staten och RIKAB (se nedan). Det bör i sammanhanget påpekas att regeringen har för avsikt att noga följa utvecklingen beträffande de tekniska förutsättningarna för elektro- niska kapitaltransaktioner. Uppgiften att svara för hur avgiftsmedlen förvaltas, dvs. att med hänsyn till det behov av likviditet som rundradiorörelsen har välja mellan de olika placeringsalternativ som Riksgäldskontoret erbjuder, ligger sedan år 1993 hos Sveriges Television AB (SVT). I förvaltnings- uppdraget ingår också att svara för utbetalningar från rundradiokontot samt ansvara för bedömningar av det framtida avgiftsuttagets storlek. RIKAB har, med instämmande av SVT och Sveriges Radio AB (SR), hemställt att bolaget skall överta detta förvaltningsansvar. Även om en nu fungerande ordning etablerats anser RIKAB, SR och SVT att det är naturligt att samla hela förvaltningen av rundradioverksamheten hos RIKAB. Att de två största av de tre företag som äger RIKAB, tillika ett av de bolag som för närvarande svarar för förvaltningen, begärt att RIKAB övertar aktuell medelsförvaltning väger naturligtvis tungt. Härtill kommer att Riksrevisionsverket framfört vissa synpunkter på att de tre ägarbolagen gett RIKAB dispositionsrätt över medlen på rundradio- kontot. Även om ägarebolagens agerande i detta avseende motiveras av praktiska skäl medför denna hantering vissa juridiska svårigheter som är svåra att komma tillrätta med om nuvarande system bibehålls. Mot bakgrund av det anförda och eftersom verksamheten vid RIKAB i övrigt bedrivs på ett rationellt och effektivt sätt föreligger inget hinder mot att tillföra bolaget den aktuella förvaltningsuppgiften. Det förutsätts härvid att bokföringen, liksom tidigare, anordnas så att den med lätthet kan överblickas bl.a. av de övriga programbolagen i de delar som de berörs av bokföringen (jfr Kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU28). I detta sammanhang vill regeringen framföra att den utgår ifrån att RIKAB årligen förser regeringen med de uppgifter och den information som krävs för att regeringen skall kunna informera riksdagen vad avser verksamheten för uppbörd av TV-avgifter. En sådan redovisning bör, i enlighet med riksdagens revisorers förslag (rapport 1994/95:7 s. 27) omfatta bl.a. verksamhetens mål, kostnaderna för uppbördssystemet, utvecklingen av antalet TV-avgifter och täckningsgraden för olika avgiftskategorier. Regeringen förutsätter också att ett avtal kan träffas mellan staten och RIKAB om förvaltningen av TV-avgiftsmedlen i huvudsak utifrån de principer som i dag gäller enligt motsvarande avtal mellan staten och SVT. 9 Övriga frågor 9.1 Avgiftsplikten för vissa innehav av TV-mottagare Regeringens bedömning: Den bestämmelse bör bibehållas oföränd- rad som innebär att en enda TV-avgift skall betalas för samtliga TV- mottagare som finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag, om TV-mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom RIKAB, med in- stämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, delar den bedömning som gjorts i promemorian eller lämnar densamma utan erinran. RIKAB anser att ifrågavarande regel måste ändras eller, i varje fall, att regelverket måste bli tydligare. Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 5.1 och 5.3 har redo- visats vad som allmänt gäller om betalningsskyldighet och när avgifts- skyldigheten inträder respektive upphör. Att en enda avgift skall betalas för samtliga TV-mottagare som finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag, om TV-mottagarna är avsedda att användas av dem som får vård framgår av 2 § andra stycket TV-avgifts- lagen. Detta betyder att en vårdinrättning eller liknande betalar en TV- avgift för de TV-mottagare som inrättningen äger, hyr eller lånar när mottagaren är avsedd att användas av dem som får vård. En TV-mot- tagare som en vårdtagare på inrättningen äger, hyr eller lånar faller också in under denna bestämmelse och för en sådan mottagare utgår inte någon ytterligare avgift. RIKAB har påpekat att det idag finns en mängd olika boendeformer inom omsorgen som i ett samlingsbegrepp kallas särskilda boendeformer. Begreppet omfattar, enligt RIKAB, det som tidigare kallades ålderdoms- hem, sjukhem, servicehus och gruppbostäder. Enligt RIKAB:s uppfatt- ning leder denna begreppsbildning, liksom TV-avgiftslagens vård- begrepp, till tolkningsproblem. I sitt remissvar har RIKAB pekat på att i dagsläget måste den boende på inrättningen, föreståndaren och RIKAB tolka begreppet vård vilket självklart leder till olika bedömningar från fall till fall. Enligt RIKAB tar detta resurser från verksamheten som inte står i proportion till resultatet. RIKAB har hävdat att om ingen ändring görs kommer det oklara rättsläget att avgöras domstolsvägen. Av förarbetena till TV-avgiftslagen framgår vidare (prop. 1988/89:18 s. 80) att som bostad inte bör räknas en lägenhet inom omsorgsvården för psykiskt utvecklingsstörda. En sådan lägenhet bör enligt motiven anses utgöra del av vårdinrättning. RIKAB har hemställt om en översyn av denna fråga eftersom den nuvarande ordningen, enligt RIKAB:s uppfatt- ning, motverkar omsorgens mål att integrera psykiskt utvecklingsstörda i samhället. Mot bakgrund av det anförda har RIKAB föreslagit att 3 § TV- avgiftslagen ändras så att för TV-mottagare som innehas av samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag skall betalas en TV- avgift för varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare. RIKAB har vidare föreslagit att samma paragraf kompletteras med en bestämmelse om att boende på sådan inrättning skall betala en TV-avgift för den TV- mottagare som den boende innehar. Den lösning som föreslagits av RIKAB innebär en utvidgning av det avgiftsbelagda området såväl för ifrågavarande institutioner som för vårdtagarna. Av flera skäl kan det ifrågasättas om en sådan ändring är ändamålsenlig. Genom en utvidgning av det avgiftsbelagda området uppnås i sig ingen klarhet vad gäller skillnaden mellan olika boende- former respektive mellan vårdtagare och andra boende. Eftersom det alltjämt finns goda skäl att behålla den särskilda regeln för sjukhus och liknande inrättningar kan inte enbart administrativa skäl och vissa tillämpningssvårigheter motivera en ändring på det sätt som föreslagits. Vad beträffar tolkningen av begreppen ”vårdanstalt” och ”dem som får vård” kan följande sägas. I förarbetena till TV-avgiftslagen angavs som exempel på sådana inrättningar som avses i 2 § andra stycket 2, förutom sjukvård i snäv bemärkelse, även åldringsvård, mentalvård, alkohol- och narkomanvård, socialvård och kriminalvård (prop. 1988/89:18 s. 52). Till denna kategori räknades dock inte lägenheter i s.k. servicehus och lik- nande inrättningar där människor bor väsentligen på samma självständiga sätt som i andra bostadslägenheter. Det sagda innebär att det får anses stå klart att också vissa av de boendeformer inom omsorgen som särskilt påtalats av RIKAB, t.ex. sjukhem och kvarvarande vårdhem för utveck- lingsstörda, bör definieras som vårdanstalter eller liknande inrättningar och att dessa normalt kan komma att innefatta vård. Bestämmelsen i 2 § andra stycket 2 TV-avgiftslagen blir därför tillämplig i dessa fall. Lika klart är att de som bor på servicehus eller liknande och som lever på samma självständiga sätt som i andra bostadslägenheter inte omfattas av den aktuella bestämmelsen. I likhet med vad som framförts i promemorian konstaterar regeringen att det i den allmänna debatten har uppmärksammats fall där personer som för vård flyttat till exempelvis sjukhem har betalat TV-avgift trots att någon sådan skyldighet inte funnits. Genom att någon avanmälan inte skett har det genom utformningen av 11 § inte heller varit möjligt att återbetala det inbetalda beloppet. Huvudprincipen måste vara att TV-avgift skall betalas intill en viss bestämd tidpunkt. Ett motsatt synsätt skulle innebära att RIKAB tvingas ta ställning till bl.a. bevisfrågor i en utsträckning som inte kan anses rimlig. Att avgiftsskyldighet föreligger intill dess avanmälan skett är därmed en såväl nödvändig som ändamålsenlig lösning. Det är inte heller motiverat att – utan mycket starka skäl – skapa ett undantag från avanmälningsskyldigheten enbart för den persongrupp som, under vissa förutsättningar, kommer i åtnjutande av avgiftsbefrielse. Avanmälnings- skyldigheten bör därför finnas kvar för alla grupper av avgiftsskyldiga. De flesta vårdtagare torde vara informerade om gällande regler på området. Detta utesluter dock inte att informationen kan brista i några fall eller att vårdtagaren inte förmår tillgodogöra sig densamma. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Såsom påpekats av Kammarrätten i Sunds- vall är problemet till stor del fråga om att lämna tydlig information. Där- för bör ytterligare informationsinsatser vara det lämpligaste sättet att göra vårdtagarna medvetna om gällande regler. Regeringen utgår t.ex. i från att RIKAB, vilket också förutskickats av bolaget, på sina fakturor tyd- ligare och mer utförligt än idag lämna information om gällande be- stämmelser i det aktuella avseendet. Även kommuner och andra vård- givare bör bidra till att informationen når fram. Det sagda hindrar dock inte att det i sig blir enklare att avanmäla (se avsnitt 7). Vad särskilt beträffar möjligheten att i situationer som den nyss be- handlade återfå redan betald TV-avgift kan följande noteras. Kammar- rätten i Sundsvall har framhållit att man, genom en utvidgning av möjlig- heten till eftergift enligt bestämmelsen i 20 § TV-avgiftslagen, eventuellt skulle kunna medge eftergift också av inbetald avgift och således inte enbart av en fordran samt kunna medge återbetalning av för mycket betald avgift. Ett införande av en sådan bestämmelse innebär emellertid, såvitt avser eftergift av avgift, att RIKAB skulle ställas inför nya bevisfrågor. Stora problem kan vidare uppstå med att åstadkomma en lämplig avvägning för den tidsgräns som måste fastställas vad gäller möjligheterna att få efter- gift. Regeringen lägger därför inte fram något förslag i denna riktning (se vidare avsnitt 9.3). 9.2 Registerfrågor Regeringens bedömning: Någon särskild registerförfattning bör inte införas för att reglera det personregister som RIKAB för avseende innehav av TV-mottagare m.m. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom RIKAB, med in- stämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, delar den bedömning som framförts i promemorian eller lämnar densamma utan er- inran. RIKAB har därvid upprepat vad bolaget tidigare framfört, nämligen att det bl.a. av kostnadsskäl är angeläget med en särskild författnings- reglering av bolagets register. Skälen för regeringens bedömning: 2 kap. 3 § andra stycket rege- ringsformen innebär att varje medborgare i den utsträckning som när- mare anges i lag skall skyddas mot att hans eller hennes personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av ADB (regelverket om förbud mot censur, meddelarfrihet m.m. i tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen behandlas inte här). Regeln slår alltså fast att det skall finnas en datalagstiftning till skydd för den personliga integriteten. Omfattningen av detta skydd får likaledes regleras i lag. Datalagen (1973:289) Den nu gällande datalagens tillämpningsområde är knutet till använd- ningen av personregister, dvs. register som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB) och som innehåller personuppgift som kan hän- föras till den som avses med uppgiften. Personregister får inrättas och föras endast av den som efter anmälan fått licens av Datainspektionen (DI). För vissa register, som bedöms innehålla särskilda risker för otill- börligt intrång i enskilds personliga integritet, krävs utöver licens ett särskilt tillstånd från DI. Tillstånd behövs i regel för att inrätta och föra ett personregister som innehåller 1) känsliga personuppgifter, 2) omdömen eller andra värderande upplysningar om den registrerade, 3) uppgifter om personer som saknar sådan anknytning till den register- ansvarige som följer av medlemskap, anställning, kundförhållande eller något annat därmed jämförligt förhållande, samt 4) personuppgifter som inhämtats från något annat personregister (s.k. samkörning). En grundläggande förutsättning för att Datainspektionen skall kunna ge tillstånd att inrätta och föra personregister är att det inte finns anled- ning att anta att registreringen medför otillbörligt intrång i de registre- rades integritet. Gällande rätt innebär att register skall föras för ett bestämt ändamål. Vidare skall iakttas bl.a. att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål samt att uppgifter inte insam- las i övrigt, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registerändamålet eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande (7 § datalagen). För tillståndspliktiga register bestäms registerändamålet av Data- inspektionen (5 §). För register som inte kräver tillstånd av Datainspek- tionen och som inte regleras av statsmakterna, bestäms ändamålet av den registeransvarige själv. För åtskilliga av de register som myndigheterna för idag är ändamålet förhållandevis vagt angivet. Inte sällan uppges ändamålet vara planering, tillsyn, statistik etc. (se SOU 1993:10 En ny datalag s. 89). Ändamåls- beskrivningen är samtidigt av avgörande betydelse för vilka bearbet- ningar en myndighet får göra. Principen är den att en myndighet får göra endast sådana bearbetningar som ligger inom ramen för ändamålet. Internationellt arbete m.m. År 1995 antogs EG:s s.k. dataskyddsdirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter). En parlamentariskt sammansatt kommitté har tillsatts med uppgift att bl.a. analysera på vilket sätt detta direktiv skall införlivas i svensk lagstiftning samt lägga fram ett förslag till ny lag på området (Ny datalag m.m., dir. 1995:91). Den 5 mars 1997 presenterade utredningen betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik, SOU 1997:39, innehållande bl.a. förslag till ny persondatalag. Enligt utred- ningens lagförslag skall det inte krävas särskilda myndighetstillstånd för förandet av det som i dag kallas personregister. I förslaget till person- datalag finns det dock, med hänsyn till skyddet för den enskildes personliga integritet, en rad bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas över huvud taget. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Specialreglering genom s.k. statsmaktsregister Det har av flera skäl ansetts nödvändigt att särbehandla vissa statliga register (prop. 1973:33 s. 97). Bortsett från behovet av register för riks- dagens egen verksamhet har det ansetts att vissa offentliga register varit så viktiga ur allmän och enskild synpunkt att frågan om registrens inrättande bör förbehållas statsmakten. Regeringen uttalade år 1990 att målsättningen bör vara att register med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (prop. 1990/91:60 s. 58). Konstitutionsutskottet ansåg att det allmänt sett är av stor betydelse att en författningsreglering kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. Det förutsattes att regeringen ägnar fortlöpande uppmärksamhet åt frågan om vilka register som bör regleras och att åtgärder vidtas för att sådana regleringar kommer till stånd (KU 1990/91:11 s. 11). Enligt 2 § datalagen är personregister som inrättats efter beslut av riksdag eller regering undantagna från kravet på tillstånd (Datainspek- tionen kan emellertid meddela beslut om villkor för dessa register, i den mån riksdagen eller regeringen inte har meddelat något villkor i samma hänseende, 6 a och 18 §§). I det fall ett statsmaktsregister utvidgas, måste det också prövas om utvidgningen är sådan att den kan jämställas med att ett nytt register inrättas. RIKAB:s register RIKAB sökte och erhöll redan 1989 tillstånd av Datainspektionen att in- rätta och föra personregister. Enligt Datainspektionens beslut skulle registret innehålla uppgifter om innehavare av TV-mottagare och faktura- mottagare för administration av den verksamhet som ålagts RIKAB genom TV-avgiftslagen. Genom Datainspektionens föreskrifter angavs också vilka uppgifter som registret fick innehålla och det sätt på vilket registret fick bearbetas (beslutet i denna del innebar att RIKAB fick ta fram listor över befintliga TV-innehavare inom olika geografiska om- råden). Genom olika beslut av Datainspektionen 1991, 1993 och 1995 har RIKAB:s register erhållit ett annorlunda och mer utvidgat ändamål. Genom de nyss nämnda besluten har ändamålet med registret nu även kommit att avse utskick av förfrågan om TV-avgift för avgiftskontroll, underlag för utskick av information och för avgiftskontroll samt underlag för muntliga förfrågningar om TV-innehav för avgiftskontroll. Därtill kommer ändringar i föreskrifterna vad gäller bearbetning, gallring m.m. Behovet av förändring RIKAB:s register har inte upprättats till följd av ett riksdags- eller regeringsbeslut på det sätt som avses i datalagen och utgör därför inte ett statsmaktsregister (för exempel på sådana register se SOU 1993:10 bil. 6). De uppgifter som ålagts RIKAB ställer stora krav på att person- uppgifterna i bolagets register är korrekta. Enligt uppgift från RIKAB uppgår bolagets kostnader för adressuppdatering m.m. av registret via det statliga person- och adressregistret (SPAR) respektive det allmänna företagsregistret (BASUN) till ca 3 miljoner kronor årligen. Om registret skulle erhålla statsmaktsstatus tillhandahålls, enligt RIKAB, nämnda uppdatering utan avgift och endast kostnaderna för själva dataöver- föringen skulle kvarstå. Av det nyss redovisade framgår att en speciell författningsreglering för RIKAB:s register skulle leda till inte minst en betydande ekonomisk besparing för bolaget. I likhet med vad som framförts i promemorian konstaterar regeringen dock att uppgifterna i RIKAB:s register används för strikt avgränsade ändamål. Av detta skäl erfordras således ingen specialreglering. De upp- gifter som i allmänhet förekommer i registret kan inte sägas vara av sär- skilt känslig natur. Till detta kommer att frågor om t.ex. persondataskydd och offentlighetsinsyn övervägs i annan ordning (se ovan under rubriken Internationellt arbete m.m.). Regeringen vill inte föregripa detta arbete. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det inte nu är lämpligt att föreslå en särskild reglering avseende RIKAB:s register. 9.3 Vissa åtgärder för att göra systemet effektivt Regeringens bedömning: Regeringen anser att det nuvarande systemet med påminnelse- och tilläggsavgifter inte bör ändras. Inte heller bör RIKAB ges rätt att kvitta belopp som skall återbetalas mot obetald och förfallen TV-avgift m.m. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser delar den bedömning som redovisats i promemorian eller lämnar densamma utan erinran. RIKAB har dock, med instämmande av Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, framhållit vikten av att bolaget ges rätt att kvitta belopp som skall återbetalas mot obetalda TV-avgifter. Svenska Inkasso- föreningen har gjort gällande bl.a. att det saknas saklig grund att tillämpa en högre påminnelseavgift för TV-avgifter än för andra fordringar och att detta strider mot den grundläggande principen om konkurrensneutralitet. Vidare har Svenska Inkassoföreningen gjort gällande att systemet med tilläggsavgifter är helt främmande för det civilrättsliga systemet. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen skall ett överlämnande av förvaltningsuppgift till ett privaträttsligt subjekt ske med stöd av lag om uppgiften innefattar myndighetsutövning. I 17 § TV-avgiftslagen har givits det författnings- mässiga stödet för sådan verksamhet hos RIKAB. Ifrågavarande paragraf stadgar att RIKAB:s beslut att påföra TV-avgift m.m. anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om avgiftsbeslutet omprövats eller om omprövningsbeslutet överklagats. Uttagandet av av- gift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål. Författningsregleringen rörande påminnelse- och tilläggsavgifterna bygger i huvudsak på tanken att uppbördssystemet skall vara så effektivt som möjligt (se prop 1988/89:18 s. 60 f). Föredragande statsrådet på- pekade därvid att vissa åtgärder var nödvändiga för att främja effektivi- teten i TV-avgiftssystemet. Han konstaterade vidare att varje betalnings- försummelse kan leda till i varje fall ett temporärt intäktsbortfall för RIKAB och rundradiorörelsen samt att om detta bortfall blir besvärande kan det i sig motivera till höjningar av TV-avgiften. Det noterades därvid att de administrativa åtgärderna för att sända ut en påminnelse medför direkta kostnader för RIKAB och därmed för rundradiorörelsen. Avslut- ningsvis gjordes gällande att de försumliga avgiftsbetalarnas agerande inte skulle leda till negativa följder för den stora majoritet som betalar TV-avgiften i tid. Påminnelseavgift Svenska Inkassoföreningen har kritiserat att påminnelseavgiften vid ute- bliven TV-avgiftsbetalning i enlighet med 12 § TV-avgiftslagen uppgår till 50 kronor eftersom allmänna regler om påminnelseavgifter före- skriver att denna får uppgå till högst 40 kronor. De regler vartill Svenska Inkassoföreningen hänvisar återfinns i lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnad m.m. och förordningen (1981:1057) om ersättning för inkassokostnad m.m.. Enligt sistnämnda förordning utgår ersättning för skriftlig betalningspåminnelse numera med högst 45 kronor. Regelverket som sådant tar sikte på en gäldenärs skyldighet att ersätta en borgenärs kostnad för åtgärder som syftar till att förmå gäldenären att erlägga betalning för en förfallen skuld. Vad gäller påminnelseavgiftens storlek i ärenden om TV-avgift angavs i motiven att den bör täcka den ränteförlust som orsakats av betalnings- försummelsen och RIKAB:s kostnader för påminnelsen samt att det borde ankomma på regeringen att bestämma avgiftens storlek med beak- tande av det aktuella ränte- och kostnadsläget ( prop. 1988/89:18 s. 60). Regeringen har, i likhet med vad som redovisats i promemorian, inte funnit att det framkommit några bärande skäl till varför påminnelse- avgiftens storlek nu skall ändras. Tilläggsavgift Underlåtenhet att betala en avgiftspost inom den tid som har satts ut i påminnelsen medför att den avgiftsskyldige också blir skyldig att betala en tilläggsavgift (13 §). Avgiftens storlek är 40 procent av avgiftsposten för perioden. Svenska Inkassoföreningen har motsatt sig RIKAB:s rätt till vad för- eningen benämner progressiv tilläggsavgift eftersom andra fordrings- ägare saknar sådan rätt. Andra fordringsägare får, menar föreningen, själva eller genom ett inkassoföretag skicka ut ett inkassokrav, vilket ersätts med ett fastställt belopp oavsett fordringens storlek. Om ford- ringen förblir obetald måste, enligt föreningen, fordringsägaren själv stå för inkassokostnaden. Som konstaterats i avsnitt 8 utgör TV-avgiftsmedlen jämte påminnel- se- och tilläggsavgifter offentliga medel av betydande omfattning. Såsom anförts ovan har tilläggsavgiften införts för att främja effektiviteten i systemet. Tilläggsavgiftens storlek är självfallet avsedd att öka de avgiftsskyldigas benägenhet att betala TV-avgiften i rätt tid. Av den sammanställning som redovisas på s. 13 i riksdagens revisorers rapport framgår samtidigt att de belopp som inbetalts i påminnelse- och tilläggs- avgifterna inte är särskilt stora, vilket naturligtvis beror på den höga betalningsviljan (som exempel kan nämnas att år 1994 inbetalades 13,9 miljoner kronor i påminnelse- och tilläggsavgifter). Detta illustrerar på ett tydligt sätt att bl.a. tilläggsavgiften utgör ett effektivt sätt att påverka de avgiftsskyldigas betalningsmoral. Regeringen ansluter sig till den uppfattning som redovisats i promemorian, nämligen att tillräcklig anledning att nu ändra det nuvarande systemet med en särskild tilläggs- avgift därför inte finns. Återbetalning av avgifter m.m. Som redovisats i avsnitt 5.4 följer av 16 § TV-avgiftslagen att om en inbetald avgift överstiger vad som skall erläggas enligt beslut som vunnit laga kraft skall överskjutande belopp betalas tillbaka till den avgifts- skyldige. Någon rätt för RIKAB att kvitta belopp som skall återbetalas mot obetald och förfallen TV-avgift, påminnelseavgift och tilläggsavgift föreligger inte. För att underlätta för TV-avgiftsbetalarna har RIKAB hemställt att bo- laget medges rätt att kvitta belopp som skall återbetalas till den avgifts- skyldige eller som inkommer till RIKAB i form av överbetalning mot förfallen TV-avgift, påminnelseavgift och tilläggsavgift. En sådan rätt för RIKAB skulle, enligt bolaget, förenkla de administrativa rutinerna och underlätta för de avgiftsskyldiga. Uppgifter från RIKAB tyder på att det förekommer cirka 40 000 överbetalningar per år och att det i ungefär en fjärdedel av dessa fall föreligger en motfordran från bolagets sida. Uppgifterna om antalet överbetalningar och motfordringar som redo- visats i föregående avsnitt ger vid handen att avsaknaden av kvittnings- möjligheter för RIKAB leder till administrativa olägenheter. I sitt remiss- svar har RIKAB angett att en möjlighet till kvittning dock är mest angelägen ur ett kundperspektiv eftersom en kund har svårt att förstå var- för RIKAB återbetalar en överinbetalning fastän kunden har en obetald faktura hos bolaget. Såsom anförts i promemorian finns det många komplikationer med att ge RIKAB kvittningsrätt. Bestämmelserna om det allmännas möjligheter att ta i anspråk återbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar som det allmänna har på den återbetalningsberättigade återfinns i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter (avräkningslagen). Någon utförlig redogörelse för reglerna kring detta avräkningssystem görs inte här men följande huvudlinjer i regelverket bör uppmärksammas. I avräkningslagen, 1 §, ges bestämmelser om avräkning från belopp som återbetalas på grund av bestämmelser i vissa lagar. Exempel på sådana är uppbördslagen och mervärdesskattelagen. Den egentliga avräk- ningsbestämmelsen finns i 2 § avräkningslagen. Av paragrafen framgår bl.a. att om någon har rätt till ett belopp som avses i 1 § och om det all- männa mot denna person har en fordran, som är registrerad för indriv- ning i utsökningsregistret och drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:981) om indrivning av statliga fordringar m.m., skall från beloppet räknas av så mycket som kan gå till betalning av fordringen, om inte något annat följer av andra bestämmelser i avräkningslagen (Med det allmännas fordran avses också förrättningskostnader i 17 kap. 1 § utsök- ningsbalken). Endast det belopp som överstiger det allmännas fordran får betalas ut. Av det nyss anförda kan slutsatsen dras att klara gränser har uppställts vad gäller det allmännas möjligheter att avräkna skatter och avgifter. På områden utanför avräkningslagen är en lagstadgad rätt till kvittning inte vanligt förekommande, jfr dock lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitt- ningsrätt. Samtidigt bör framhållas att TV-avgiftens rättsliga status inte är självklar. Eftersom en TV-mottagare kan användas för annat än att se TV-program från public service-bolagen torde avgiften rättsligt sett när- mast vara att betrakta som skatt, även om en motprestation i form av till- gång till TV-program utgår. TV-avgiftslagen har inte tagits med i uppställningen i 1 § avräknings- lagen och det är därför inte möjligt att vidta någon avräkning med stöd av denna lag. Som angetts i avsnitt 5.5 och som närmare utvecklas i avsnitt 9.4 skall RIKAB:s beslut om påförande av avgifter enligt TV-avgifts- lagen anses som beslut av förvaltningsmyndighet som får verkställas under vissa angivna förutsättningar. Det sagda innebär emellertid inte att RIKAB är en förvaltningsmyndighet. Oavsett hur TV-avgiften rättsligt definieras står det klart att de rättsliga förutsättningarna avseende kvittningsrätt för RIKAB respektive för det allmänna skiljer sig åt. Regeringen delar den i promemorian dragna slut- satsen att det inte är lämpligt att, vid sidan av redan existerande regler vad gäller avräkning av skatter och avgifter, nu tillskapa en särskild kvitt- ningsregel för en avgift som är nära besläktad med de skatter och avgifter som berörs av avräkningslagens bestämmelser. Några förslag i denna riktning läggs därför inte fram nu. Inte heller är det önskvärt att göra avräkningslagen tillämplig på TV-avgifter. 9.4 Verkställighet m.m. Regeringens bedömning: Nuvarande ordning för hur avgiftsärenden handläggs m.m. bör bestå. Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Svenska Inkasso- föreningen ställer sig bakom den bedömning som gjorts i promemorian eller lämnar densamma utan erinran. Svenska Inkassoföreningen har häv- dat bl.a. att det nuvarande systemet innebär att RIKAB gynnas framför andra borgenärer på ett sätt som strider mot allmänna principer om kon- kurrensneutralitet och likabehandling av fordringar. Skälen för regeringens bedömning: Svenska Inkassoföreningen har framfört anmärkningar mot det förhållandet att RIKAB:s beslut om på- förande av TV-avgift m.m. anses som beslut av förvaltningsmyndighet och således får verkställas omedelbart. Utöver vad som anförts i avsnitt 9.3 bör följande sägas. RIKAB är ett organ som anförtrotts uppgifter som omfattar myndighetsutövning mot enskilda. Rättssäkerhetsskäl talar för att de bestämmelser som ett sådant organ har att tillämpa är så enkla och tydliga som möjligt. Departements- chefen anförde vid TV-avgiftslagens tillkomst att det därför varit en strävan att söka eliminera sådana inslag i det dåvarande regelverket som bedömdes försvåra tillämpningen av detta. Reglerna om förfarandet hos myndigheterna finns i förvaltningslagen (1986:223). Reglerna i lagen syftar till att garantera rättssäkerheten inom förvaltningen och att underlätta för den enskilde att ha med myndig- heterna att göra. Utanför förvaltningslagens tillämpningsområden faller organ som inte utgör myndigheter. Lagen är således inte tillämplig på bolag och andra organ som är organiserade i privaträttsliga former. För att förvaltningslagen skall vara tillämplig hos ett enskilt organ med offentliga förvaltningsuppgifter krävs alltså att detta föreskrivs särskilt för organet i fråga. Med hänsyn till att RIKAB:s verksamhet innefattar myndighetsutövning mot enskilda och de flesta människor berörs av verksamheten ansåg departementschefen att det var lämpligt att RIKAB i allt väsentligt iakttar samma regler i fråga om handläggningen som gäller för myndigheternas verksamhet. Förvaltningslagen bör därför tillämpas när RIKAB handlägger ärenden om TV-avgifter, påminnelseavgifter och tilläggsavgifter. Med hänsyn till att obetalda TV-avgifter före den nuvarande TV- avgiftslagens tillkomst inte kunde drivas in utan föregående prövning av domstol gjordes vissa förändringar. För att undvika att domstolsväsendet belastades med en rad beslut om obetalda TV-avgiftsräkningar beslöts att mottagaravgifterna i den nya ordningen skulle kunna indrivas omedel- bart, dvs. utan mellankommande domstolsprövning. Därigenom kom debiteringen av TV-avgifter att bli bindande för den enskilde och fick också karaktären av myndighetsutövning. Eftersom Svenska Inkassoföreningen särskilt berört frågan finns det anledning att här kortfattat hänvisa till de särskilda regler som gäller be- träffande statens förmånsrätt för skatter och avgifter. Skatte- och avgiftsfordringar har förmånsrätt enligt 11 § förmånsrätts- lagen (1970:979). I en särskild lag (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. anges för vilka fordringar förmånsrätten gäller. Hit hör inte TV-avgiften. Sådana fordringar har prioritet efter fordringar med särskild förmånsrätt men före löne- och pensionsfordringar och givetvis före oprioriterade fordringar. Frågan om ett avskaffande av skatteförmånsrätten har behandlats av lagstiftaren vid åtskilliga tillfällen. En redovisning av frågans tidigare behandling finns i SOU 1992:113 s. 108 f. Se även bet. 1981/82:LU19 s. 12 f. Regeringen överlämnade den 12 oktober 1995 propositionen Lag om företagsrekonstruktion (prop. 1995/96:5) till riksdagen. Till grund för propositionen låg Insolvensutredningens (Ju 1988:02) slutbetänkande Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113). Förslaget innebar bl.a. att statens förmånsrätt för vissa skatte- och avgiftsfordringar skulle avskaffas. Trots att en majoritet av remissinstanserna gav sitt stöd åt förslaget framfördes också vissa viktiga invändningar. I nämnda propo- sition lade regeringen därför inte fram något förslag om att avskaffa skatteförmånsrätten. Den 21 december 1995 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté som skall utreda frågor om förmånsrätt i konkurs m.m. (dir. 1995:163). Utredningen skall förutsättningslöst pröva frågan om skatteförmåns- rättens avskaffande varvid särskild vikt skall fästats vid de samhälls- ekonomiska aspekterna av skatteförmånsrätten. Inverkan på kreditgiv- ning och den eventuella betydelsen för näringslivet i övrigt skall klar- göras. Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag senast den 31 december 1997. Svenska Inkassoföreningen har hävdat att TV-avgiftens särställning innebär en kraftigt försämrad utbetalning av restitutionsfordringar för enskilda borgenärer. Föreningen har också framhållit att en grundsats i svensk exekutionsrätt är likabehandlingen av skilda fordringsägares ford- ringar och att det i detta sammanhang saknas anledning att acceptera någon som helst överrepresentation för ett fordringsförslag framför ett annat. Enligt uppgift från RIKAB uppgick totalt restfört belopp vid tid- punkten för restitution av överskjutande skatt år 1994 till 73 miljarder kronor. Av detta belopp utgjorde 57 miljarder kr allmänna mål och 16 miljarder enskilda mål. Kronofogdemyndigheterna tog under år 1994 totalt 572,4 miljoner kronor i anspråk. Därav fördelades 410,6 miljoner kronor till allmänna mål medan 161,6 miljoner kronor tillföll enskilda mål. RIKAB erhöll 35,6 miljoner kronor vilket motsvarade 6 procent av det totala beloppet. Fördelningen av medlen har därmed resulterat i att en knapp procent av de allmänna fordringarna respektive en procent av de enskilda fordringarna fått utdelning i 1994 års fördelning av den överskjutande skatten. Härutöver kan tilläggas följande. Något reellt påtryckningsmedel, utöver de rent ekonomiska, för att få folk att betala TV-avgift, föreligger inte. Den tidigare sammanräkningen med telefonavgifter och, som många – felaktigt – uppfattade det, möjligheten att därmed blockera tillgången till telenätet har upphört. Man är skyldig att anmäla TV-innehav men det är inte straffbart att ej betala TV-avgiften. Kreditupplysning är också ett oanvändbart instrument när det gäller möjligheterna för RIKAB att för- säkra sig om möjligheterna att få betalt. Ett negativt besked av en sådan upplysning är betydelselöst eftersom det står var och en fritt att inför- skaffa en TV-apparat. Sammanfattningsvis finner regeringen med instämmande av vad som framförts i promemorian att vad som framkommit inte utgör tillräckliga skäl att ändra nuvarande ordning beträffande avgiftsärendenas handlägg- ning m.m. 10 Författningskommentar 4 § Skyldigheten att betala TV-avgift omfattar inte sådana TV-mottagare som på grund av sin konstruktion inte kan användas för att ta emot markbundna sändningar. Ändringen innebär att begreppet rundradiosändningar har ersatts med det – i detta sammanhang – mer passande begreppet sändningar. Bak- grunden till ändringen är att begreppet rundradiosändning inte används i radio- och TV-lagen (jfr prop. 1995/96:160 s. 62 f). Det bör därför inte heller användas i detta sammanhang. 6 § TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk beskickning eller ett karriärkonsulat, om det har beslutats av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att avgift inte skall betalas för mottagaren, 2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri, 3. innhas på prov under högst 15 dagar, eller 4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige. Slopandet av skriftlighetskravet i punkt 4 har samma motiv som änd- ringen i 11 §, se kommentaren till den bestämmelsen. 11 § TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige har anmält hos bolaget att hans eller hennes avgiftspliktiga innehav har upphört. Avgift som avser tid efter det att sådan anmälan kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka. Paragrafen har kommenterats i avsnitt 7. I första stycket uppställs inte längre något krav på skriftlig form vid anmälan om att ett avgiftspliktigt innehav upphört. Detta motsvarar vad som gäller vid anmälan om innehav av TV-mottagare. Den föreslagna lydelsen medger således att regeringen, i överensstämmelse med vad som redan gäller beträffande anmälan om innehav, i verkställighetsföreskrifter närmare anger sättet för avanmälan, jfr 2 § förordningen (1989:46) om TV-avgift. I samma stycke har också gjorts en ändring av redaktionell art som bl.a. tydliggör att avanmälan tar sikte på det avgiftspliktiga inne- havet och inte innehavet av TV-mottagare som sådant. Andra stycket är oförändrat. 23 § Skall TV-avgiften på grund av en ändring i denna lag betalas med ett annat belopp än tidigare, skall avgiftsposten för en period som löper när ändringen träder i kraft beräknas enligt den tidigare TV-avgiften för tiden före ikraftträdandet och enligt den nya avgiften för tiden efter ikraftträdandet. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor. Bolaget skall inte ändra TV-avgiften enligt första stycket, om den avgiftsskyldige före avgiftsperiodens utgång har anmält att hans eller hennes innehav av TV-mottagaren har upphört. I första stycket har endast redaktionella ändringar vidtagits. Den sakliga ändringen i andra stycket föranleds av att skriftlighetskravet vid anmälan om att innehav av TV-mottagare upphört enligt 11 § tagits bort, se kommentaren till den bestämmelsen. 24 § Bolaget får efter avtal med en avgiftsskyldig besluta dels att TV- avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 §, dels att avgiften inte skall aviseras enligt 10 §. Genom den nya lydelsen av bestämmelsen, som har behandlats i av- snitt 6, förlorar reglerna om särskilt betalningssätt sin karaktär av försöksverksamhet. Möjligheten att efter avtal härom betala TV-avgift på andra tider och i andra poster än vad som gäller enligt huvudregeln permanentas därmed. Genom att det nuvarande andra stycket i paragrafen tas bort blir även de allmänna reglerna om betalningspåminnelse, på- minnelse- och tilläggsavgift samt verkställighet tillämpliga också när särskilt betalningssätt används. 29 § De avgiftsbelopp som bolaget tar emot skall minst månadsvis föras över till Riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på ränte- bärande räkning där. Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag svarar för förvaltningen av medlen. Vad som föreskrivs i denna paragraf har behandlats i avsnitt 8. Av första stycket framgår att RIKAB åläggs att minst månadsvis föra över uppburna avgiftsmedel till Riksgäldskontoret. Bestämmelsen kodi- fierar vad som redan sker i praktiken. Ändringen föranleds huvudsak- ligen av en önskan att underlätta den administrativa hanteringen av avgiftsmedlen. I andra stycket anges att RIKAB skall svara för förvaltningen av rund- radiomedlen. Motiven för detta har redovisats i avsnitt 8. Liksom tidigare ingår i förvaltningsuppdraget att välja mellan de olika placeringsalterna- tiv som Riksgäldskontoret erbjuder, låna upp medel vid underskott på rundradiokontot, svara för likviditetsplanering avseende utbetalningar från rundradiokontot, redovisa medelförvaltningen, två gånger per år lämna ekonomiska redovisningar till regeringen m.m. Ikraftträdandebestämmelsen För att främja en smidig övergång vad gäller RIKAB:s övertagande av ansvaret för förvaltningen av avgiftsmedlen bör de författningsförslag som framläggs i denna proposition träda i kraft vid budgetårsskiftet, dvs. den 1 januari 1998. Promemorians lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:41) om TV-avgift att 11, 24 och 29 §§ skall ha följande lydelse samt att rubriken närmast före 24 § skall lyda ”Särskilt betalningssätt” Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 § TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos bolaget att hans innehav av TV-mottagaren har upphört. TV-avgift skall betalas till dess att den avgiftsskyldige anmält hos bolaget att hans eller hennes avgiftspliktiga innehav har upp- hört. Avgift som avser tid efter det att sådan anmälan har kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om be- loppet är lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka. Avgift som avser tid efter det att sådan anmälan kommit in till bolaget skall betalas tillbaka till den avgiftsskyldige. Om beloppet är lägre än 100 kronor, betalas det dock inte tillbaka. 24 § Bolaget får bedriva en försöks verksamhet som innebär dels att TV-avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 §, dels att avisering enligt 10 § inte skall ske. Bolaget får besluta om detta efter avtal med den avgiftsskyldige. Bolaget får efter avtal med en avgiftsskyldig besluta dels att TV- avgift skall betalas i andra poster och vid andra tidpunkter än som anges i 7 §, dels att avisering enligt 10 § inte skall ske. Om bolaget har fattat beslut enligt första stycket i fråga om viss avgiftsskyldig, gäller inte be- stämmelserna i 12, 13 och 17 §§. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 § De avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall omedelbart överföras till riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande räkning där. Sveriges Television Aktiebolag svarar för förvaltningen av medlen. De avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall månadsvis överföras till Riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart pla- ceras på räntebärande räkning där. Radiotjänst i Kiruna AB svarar för förvaltningen av medlen. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. Förteckning över remissinstanser som getts tillfälle att yttra sig om promemorian om vissa förändringar i TV- avgiftssystemet (dnr Ku97/707/RTV) Remissinstanserna Promemorian har tillställts följande remissinstanser: Kammarrätten i Sundsvall, Datainspektionen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Konsument- verket, Statskontoret, Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Landstingsförbundet, Radiotjänst i Kiruna AB, Svenska Inkassoföreningen, Svenska kommun- förbundet, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, TERACOM Svensk Rundradio AB och TV 4 AB. Datainspektionen och Socialstyrelsen har förklarat att de inte har några synpunkter på förslagen. Landstingsförbundet, Svenska Kommun- förbundet och TERACOM Svensk Rundradio AB har angett att de avstår från att lämna synpunkter. Kulturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros Föredragande: statsrådet Ulvskog Regeringen beslutar proposition 1996/97:165 Vissa förändringar i TV- avgiftssystemet Prop. 1996/97:165 29 33 Prop. 1996/97:165 Bilaga 1 Prop. 1996/97:165 Bilaga 1 Prop. 1996/97:000 Prop. 1996/97:165 Bilaga 2 Prop. 1996/97:165