Post 6244 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/10
Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och
handikapp
10
.
Förslag till statsbudget för 1998
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:313)
om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 8
2.3 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) 8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön 9
3 Inledning
3.1 Omfattning/ändamål 11
3.2 Resultatbedömning och slutsatser 12
3.3 Åtgärder utanför utgiftsområdet 12
3.4 Förslag till vissa regelförändringar 12
4 A. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 17
4.1 Omfattning/ändamål 17
4.2 Resultatbedömning och slutsatser 18
4.3 Anslag 20
A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 20
A 2. Förtidspensioner 22
A 3. Handikappersättningar 23
5 B. Socialförsäkringsadministration 25
5.1 Omfattning/ändamål 25
5.2 Resultatbedömning och slutsatser 26
5.3 Regeringens bedömning avseende revisionens
iakttagelser 28
5.4 Anslag 28
B 1 Riksförsäkringsverket 28
B 2. Allmänna försäkringskassor 29
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet
med vad regeringen förordar under avsnitt 3.1.
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:313) om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763),
5. godkänner vad regeringen anfört angående
gemensamt mål för samverkan inom
rehabiliteringsområdet under avsnitt 3.4.1
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön
7. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt följande uppställning:
ANSLAG
ANSLAGSTYP
ANSLAGSBELOPP
(TUSENTAL
KRONOR)
A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
ramanslag
17 881 000
A 2. Förtidspensioner
ramanslag
13 375 000
A 3. Handikappersättningar
ramanslag
1 001 900
B 1. Riksförsäkringsverket
ramanslag
665 012
B 2. Allmänna försäkringskassor
ramanslag
4 269 564
Summa
37 192 476
.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
18 kap.
5 §2
Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande bedriva
annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser, som
utfärdats med stöd av densamma.
I den mån regeringen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig att
biträda vid handhavandet av annan verksamhet.
Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i
1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.
Den allmänna försäkringskassan
får efter överenskommelse med
kommun, landsting, och
länsarbetsnämnd delta i
gemensamma projekt i syfte att
uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:313)
om ändring i socialtjänst-
lagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs att 4 § socialtjänstlagen (1980:620)1 i paragrafens
lydelse enligt lagen (1997:313) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
4 §
Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de
nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
Vad som i denna lag eller annan författning sägs om socialnämnd gäller i
förekommande fall den eller de nämnder som utses enligt första stycket.
Kommunen får sluta avtal med någon annan om att utföra kommunens
uppgifter inom socialtjänsten. Genom ett sådant avtal får en kommun
tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.
Kommunen får även sluta avtal
med landstinget, den allmänna
försäkringskassan och
länsarbetsnämnden om att, inom
ramen för socialtjänstens uppgifter,
delta i och bidra till finansieringen
av gemensamma projekt i syfte att
uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser.
Riksrevisionsverket får granska
sådan verksamhet som bedrivits i
samverkan med och delvis
finansierats av försäkringskassan
och länsarbetsnämnden. Vid en
sådan granskning har
Riksrevisionsverket rätt att ta del av
de uppgifter som behövs för att
granska verksamheten.
2.3 Förslag till lag om
ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 3 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)1 skall
ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §2
Varje landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är
bosatta inom landstinget. Även i övrigt skall landstinget verka för en god
hälsa hos hela befolkningen. Vad som i denna lag sägs om landsting gäller
också kommuner som inte ingår i ett landsting, i den mån inte annat följer av
17 §. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva hälso- och
sjukvård.
Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en
kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje
styckena.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter
som landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse
överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ.
Landstinget får även sluta avtal
med kommun, den allmänna
försäkringskassan och
länsarbetsnämnden om att inom
ramen för landstingets uppgifter
enligt denna lag delta i och bidra till
finansieringen av gemensamma
projekt i syfte att uppnå en
effektivare användning av
tillgängliga resurser.
Riksrevisionsverket får granska
sådan verksamhet som bedrivits i
samverkan med och delvis
finansierats av försäkringskassan
och länsarbetsnämnden. Vid en
sådan granskning har
Riksrevisionsverket rätt att ta del av
de uppgifter som behövs för att
granska verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2.4 Förslag till lag om
ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
7 §1
Sjuklöneperioden omfattar den
första dag arbetstagarens
arbetsförmåga är nedsatt på grund
av sjukdom och de därpå följande
tjugosju kalenderdagarna i
sjukperioden. En sjuklöneperiod
börjar inte om arbetstagaren inte
avhåller sig från arbete åt
arbetsgivaren. En sjuklöneperiod
som börjat löpa bryts om
anställningen upphör.
Sjuklöneperioden omfattar den
första dag arbetstagarens
arbetsförmåga är nedsatt på grund
av sjukdom och de därpå följande
tretton kalenderdagarna i
sjukperioden. En sjuklöneperiod
börjar inte om arbetstagaren inte
avhåller sig från arbete åt
arbetsgivaren. En sjuklöneperiod
som börjat löpa bryts om
anställningen upphör.
Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten
följd lider av sjukdom som avses i 4 §.
Om en sjukperiod börjar inom
fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats skall
sjuklöneperioden omfatta endast så
många dagar att den tillsammans
med en sjuklöneperiod hos samma
arbetsgivare under den tidigare
sjukperioden utgör tjugoåtta
kalenderdagar. Vid tillämpning av 6
§ skall beaktas dagar i den tidigare
sjuklöneperioden.
Om en sjukperiod börjar inom
fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats skall
sjuklöneperioden omfatta endast så
många dagar att den tillsammans
med en sjuklöneperiod hos samma
arbetsgivare under den tidigare
sjukperioden utgör fjorton
kalenderdagar. Vid tillämpning av
6 § skall beaktas dagar i den
tidigare sjuklöneperioden.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
3 Inledning
Socialförsäkringarna skall uppfylla kraven på trygghet,
rättvisa och effektivitet. Målen skall uppnås genom en
generell offentlig försäkring som ger standardtrygghet
genom inkomstbortfallsprincipen. Socialförsäkringarna
skall understödja arbetslinjen i välfärdspolitiken.
Tilltron till försäkringssystemen kräver ett samband
mellan avgifter och förmåner.
En väl fungerande socialförsäkring kräver en
administration som säkerställer likformighet, kvalitet
och kostnadseffektivitet. Administrationen skall
genomsyras av tillgänglighet och god service och bygga
på ett brett förtroendemannainflytande.
3. 1 Omfattning/ändamål
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringsadministrationen, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. De socialförsäkringsförmåner som
ingår är förmåner som utges i form av dagersättningar
såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och
närståendepenning. Därutöver ingår vissa
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension i form av förtidspension och
pensionstillskott till förtidspension. Allmän
tilläggspension (ATP) i form av förtidspension samt
utgifterna för arbetsskadeförsäkringen finansieras vid
sidan av statsbudgeten.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
56 360
36
657
35
554
37
193
39
020
40
308
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
Kostnaderna och volymerna för flertalet förmåner inom
utgiftsområdet har minskat, främst beroende på
regelförändringar för olika socialförsäkringsförmåner.
Socialförsäkringsadministrationen har samtidigt som
ett omfattande besparingsprogram genomförts hanterat
en snabb förändringstakt.
Större förändringar
Flera förändringar i regelverket har genomförts som
påverkar såväl förmånerna som administrationen.
Mål för utgiftsområdet
Socialförsäkringen skall:
– vara generell och tillgodoses inom ramen för en
offentlig försäkring,
– bygga på standardtrygghet och ge ersättning
relaterad till inkomstbortfall samt präglas av
arbetslinjen,
– uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet.
Socialförsäkringsadministrationen skall:
– administrera och verka för en allmän
socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn,
– verka för att förebygga och minska ohälsa samt
genom att offensivt arbeta med och samordna
rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och
funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna
arbeta,
– säkerställa likformighet, kvalitet och
kostnadseffektivitet i handläggningen av försäkrings-
och bidragsärenden, samtidigt som kravet på
snabbhet i handläggningen och god service
tillgodoses.
Prioriteringar för år 1998
Samverkan över myndighets- och organisationsgränser.
Rätt ersättning ska betalas ut och fusk och missbruk
skall beivras.
Det administrativa stödet inom socialförsäkringen
skall utveckla för att ytterligare kunna effektivisera
arbetet.
3.2 Resultatbedömning och
slutsatser
Stora besparingar har gjorts inom utgiftsområdet under
senare år. Trots detta har det varit möjligt att
upprätthålla ett generellt välfärdssystem som bygger på
de mål som finns för socialförsäkringssystemens
utformning. Inom administrationen har de senaste åren
präglats av en snabb förändringstakt i
socialförsäkringens regelverk. Detta har skett under en
period med minskade budgetramar och
personalneddragningar. Trots denna situation kan
insatserna anses tillfredsställande.
För socialförsäkringssystemens legitimitet är det
mycket angeläget att medborgarna kan vara förvissade
om att systemen fungerar effektivt och att pengar
fördelas till dem de är avsedda för. Både för att spara
pengar och för att försvara systemen är det viktigt att
åtgärder vidtas för att minimera fusk och
överutnyttjande i systemen. Regeringen har därför i sin
proposition 1996/97:121 Systembrister och missbruk
inom socialförsäkringssystemen föreslagit ett antal
lagändringar som är avsedda att förbättra de allmänna
försäkringskassornas utrednings- och
kontrollmöjligheter i försäkrings- och bidragsärenden.
Riksdagen har ställt sig bakom lagändringarna, vilka
skall träda i kraft den 1 oktober 1997 (bet.
1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231).
3.3 Åtgärder utanför utgifts-
området
Socialförsäkringsadministrationens särskilda insatser i
syfte att motverka missbruk och fusk inom
socialförsäkringarna påverkar även övriga
utgiftsområden.
Regeringens förslag till inriktning av samverkan
inom rehabiliteringsområdet väntas påverka bl.a.
kommuners och landstings verksamhet.
3.4 Förslag till vissa
regelförändringar
3.4.1 Samverkan inom rehabiliterings-
området
Regeringens förslag
Den allmänna försäkringskassan skall fr.o.m. den
1 januari 1998 få sluta avtal med kommun, landsting
och länsarbetsnämnd om att delta i gemensamma
projekt i syfte att uppnå en effektivare användning av
tillgängliga resurser. För detta ändamål får
försäkringskassan disponera sådana särskilda medel som
anges under anslaget A 1. Sjukpenning och
rehabilitering, m.m.
Från den 1 januari 1998 skall likaså kommuner och
landsting få sluta avtal med varandra samt med den
allmänna försäkringskassan och länsarbetsnämnden om
att inom ramen för socialtjänstens respektive hälso- och
sjukvårdens områden delta i och bidra till finansieringen
av gemensamma projekt i syfte att uppnå en effektivare
användning av tillgängliga resurser.
Riksrevisionsverket skall få rätt att ta del av
kommuners och landstings redovisning avseende sådan
verksamhet som bedrivits och delvis finansierats i
samverkan med försäkringskassan och
länsarbetsnämnden.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och
Socialstyrelsen skall ha som gemensamt mål att genom
att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet
uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser
i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig
genom eget arbete.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen framhöll i
sin proposition 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens nivåer och administration, m.m. att
det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja
samhällets samlade resurser för att bättre kunna
tillgodose enskilda människors behov av olika
stödåtgärder. Många människor med långvarig
arbetslöshet, psykosociala eller hälsomässiga problem
kan lätt hamna i en gråzon mellan de olika
ersättningssystemen eftersom problembilden inte
renodlat faller inom någon viss myndighets
ansvarsområde. Regeringen konstaterade att det finns
skäl att utveckla bra och ändamålsenliga
samverkansmodeller som ger bättre förutsättningar för
rehabiliteringsarbetet.
I propositionen anförde regeringen vidare att det nu
är dags att införa en möjlighet till frivillig samverkan
för berörda myndigheter i syfte att stödja alla som är i
behov av särskilda insatser. Arbetet bör därför inriktas
på generella lösningar. Framtida lokala
samverkansprojekt skall inte behöva något särskilt
godkännande av regeringen eller riksdagen.
I propositionen föreslogs vissa riktlinjer för
samverkan inom rehabiliteringsområdet fr.o.m. år
1998. Regeringen aviserade också avsikten att i
budgetpropositionen för 1998 återkomma med
nödvändiga lagförslag Riksdagen tillstyrkte regeringens
förslag till inriktning av samverkan inom
rehabiliteringsområdet (bet. 1996/97:SfU12, rskr.
1996/97:273).
Regeringen lägger nu fram de aviserade
lagförslagen.
I enlighet med vad som anförs i proposition
1996/97:63 bör lagen (1962:381) om allmän försäkring
kompletteras med en bestämmelse som ger
försäkringskassan möjlighet att efter överenskommelse
med kommun, landsting och länsarbetsnämnd delta i
gemensamma projekt i syfte att uppnå en effektivare
användning av tillgängliga resurser. För detta ändamål
får försäkringskassan disponera särskilda medel som
anges under anslaget A 1. Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. Försäkringskassan får inom ramen
för de särskilda medlen även bedriva andra projekt i
syfte att uppnå samverkansvinster. I regleringsbrev för
1998 kommer villkoren närmare att anges för
försäkringskassans användning av de särskilda medlen,
bl.a. skall även övriga parter som deltar i ett
samverkansprojekt bidra till projektets finansiering. I
regleringsbrev kommer även att redogöras för
försäkringskassans samverkan med t.ex.
Arbetarskyddsverket och Yrkesinspektionen.
När det gäller kommunens och landstingets
medverkan i sådana gemensamma projekt bör
socialtjänstlagen (1980:620) och hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) kompletteras med likartade
bestämmelser som innebär att kommunen och
landstinget inom ramen för socialtjänsten respektive
hälso- och sjukvårdsområdet får sluta avtal med
varandra, den allmänna försäkringskassan och
länsarbetsnämnden om att delta i och bidra till
finansieringen av gemensamma projekt i syfte att uppnå
en effektivare användning av tillgängliga resurser. Detta
innebär att kommuner och landsting får kompetens att
tillsammans med försäkringskassan och
länsarbetsnämnden delta i projekt som på något sätt har
relevans för socialtjänstens respektive hälso- och
sjukvårdens uppgifter.
En förutsättning för denna form av samverkan är att
kommuner och landsting som medverkar i projektet
också bidrar till finansieringen. Medlen bör stå i
proportion till de inblandade parternas ansvar för
åtgärder för den grupp som samverkansprojektet riktar
sig till. Det bör däremot inte vara nödvändigt att alla
parter bidrar med lika stora andelar.
Ett förslag till ändring i 3 § hälso- och
sjukvårdslagen finns också i regeringens proposition
1996/97:9 Skydd för förföljda personer,
samordningsnummer, m.m.
Syftet med projektet skall vara att uppnå en
effektivare användning av socialtjänstens, hälso- och
sjukvårdens, försäkringskassans och
länsarbetsnämndens resurser. En effektivare användning
av respektive parts tillgängliga medel behöver dock inte
uppnås omedelbart under budgetåret utan det bör anses
tillräckligt att detta sker på några års sikt.
Försäkringskassorna och
arbetsmarknadsmyndigheterna omfattas av
Riksrevisionsverkets granskningsverksamhet. Verket
bör även ges möjlighet att granska sådan verksamhet
som bedrivs i samverkan mellan dessa myndigheter
samt med kommuner och landsting. Riksrevisionsverket
bör vidare ges rätt att ta del av kommuners och
landstings redovisning avseende sådan verksamhet som
bedrivits och delvis finansierats i samverkan med
försäkringskassan och länsarbetsnämnden.
Såsom angetts i proposition 1996/97:63 anser
regeringen att det är nödvändigt att vissa gemensamma
övergripande mål formuleras. Regleringsbreven till
myndigheterna bör innehålla både myndighetsspecifika
och myndighetsgemensamma mål, uppdrag och
redovisningskrav. Resultatuppföljning bör också ske
gemensamt. Riksdagen hade inget att invända mot detta.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och
Socialstyrelsen skall ha som gemensamt mål att genom
att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet
uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser
i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig
genom eget arbete.
Förslagen avses träda i kraft den 1 januari 1998.
3.4.2 Sjuklöneperioden
Nuvarande regler
Reglerna om sjuklön infördes den 1 januari 1992
bl.a. för att öka arbetsgivarens ansvar för de
anställdas arbetsmiljö och hälsa samt för att
tillförsäkra de anställda en mer rättvis kompensation
för inkomstförluster till följd av sjukdom.
Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) skall utgöra
grunden för sjukersättning vid korta sjukdomsfall.
Enligt lagen ges anställda rätt att under sjuklöneperioden
behålla en viss del av den lön och andra
anställningsförmåner som de skulle ha fått om de
fullgjort sina arbetsuppgifter. För den första dagen i
sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag).
För återstående dagar i sjuklöneperioden har den
anställde rätt att behålla 75 procent av lön och andra
anställningsförmåner.
I propositionen 1995/96:209 föreslog regeringen att
arbetsgivaren skulle ges ett lagstadgat ansvar för att utge
ersättning till arbetstagare i form av sjuklön med
avseende på de första 28 dagarna av ett sjukfall, dvs. att
sjuklöneperioden skulle förlängas från 14 till 28 dagar.
Ändringen av sjuklöneperioden föreslogs träda i kraft
den 1 januari 1997. Riksdagen biföll regeringens förslag
(bet. 1996/97:SfU4, rskr. 1996/97:22).
Om en ny sjukperiod börjar inom fem kalenderdagar
från det att en tidigare sjukperiod avslutats skall den
enligt SjLL betraktas som en fortsättning på den tidigare
sjuklöneperioden när det gäller karensdag och
avgränsningen av sjuklöneperioden.
Efter ansökan av en anställd som på grund av
sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i
särskilt stor omfattning kan försäkringskassan besluta att
särskilda bestämmelser skall gälla för en sådan
arbetstagare och dennes arbetsgivare. Ett beslut
varigenom kassan bifallit en sådan ansökan medför dels
att den anställde har rätt till sjuklön efter en
kompensationsnivå om 75 procent också för den första
dagen i varje sjuklöneperiod, dels att ersättning kan
betalas till arbetsgivaren från sjukförsäkringen för
kostnader för sjuklön till den anställde. Ersättningen
utbetalas av kassan efter skriftlig ansökan av
arbetsgivaren och avser hela sjuklöneperioden.
I regeringens proposition 1996/97:63 föreslogs att ett
utökat särskilt högriskskydd skulle införas för den som
har en sjukdom som medför risk för en eller flera
längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod.
Riksdagen biföll regeringens förslag (bet.
1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).
Företag med få anställda har enligt SjLL en
möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot
sjuklönekostnader för tid fr.o.m. den tredje
ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har
arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett
kalenderår – efter avdrag för sociala avgifter – inte
beräknas överstiga summan av 130 gånger det för
respektive år gällande basbeloppet. Regeringen har givit
en särskild utredare i uppdrag (dir. 1997:90) att
undersöka huruvida den nuvarande försäkringen mot
sjuklönekostnader motsvarar arbetsgivarens behov av
och intresse för denna försäkring. Vidare skall möjliga
alternativ till den nuvarande försäkringen presenteras.
Dessutom skall en kartläggning av privata
försäkringsalternativ genomföras.
Förkortad sjuklöneperiod
Regeringens förslag:
Arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att utge ersättning
till en arbetstagare i form av sjuklön ändras till att
omfatta de första 14 dagarna av ett sjukfall
(sjuklöneperiod).
Skälen för regeringens förslag: Sjuklönesystemet
infördes år 1992 bl.a. för att skapa ett effektivare sätt att
administrera den korta sjukfrånvaron. Det avsågs också
kunna ge en mer rättvis kompensation för
inkomstförluster till följd av sjukdom. Genom att på ett
differentierat sätt öka arbetsgivarnas kostnader borde
införandet av en sjuklöneperiod dessutom stimulera till
förebyggande arbetsmiljöinsatser liksom till tidiga och
aktiva rehabiliteringsåtgärder.
Riksförsäkringsverket (RFV) redovisade i rapporten
Effekter och resultat av sjuklönereformen, karensdagen
och sänkta kompensationsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen (RFV ANSER 1995:14) till
regeringen i september 1995 bl.a. erfarenheter av den
sjuklöneperiod som omfattade 14 dagar.
Slutsatsen i rapporten var att sjuklöneperioden ur
administrativ synvinkel fungerade tillfredsställande. Den
ökade arbetsgivarnas ansvar för kostnaderna och
medverkade till att förenkla administrationen av de
korta sjukfallen. Antalet sjukfall som administreras av
försäkringskassorna minskade från 8,4 miljoner år 1991
till 0,9 miljoner år 1994.
Erfarenheterna pekar också på att
inkomstkompensationen blivit mer anpassad till det
aktuella inkomstbortfallet genom att löneavdragen
anpassats till branschvisa förhållanden eller till
situationen på enskilda arbetsplatser.
Regeringen bedömer att införandet av en 14 dagars
sjuklöneperiod, bortsett från vissa enstaka
gränsdragningsproblem, visat sig vara positivt.
Den förlängning av sjuklöneperioden till att omfatta
28 dagar som infördes den 1 januari 1997 syftade till att
stärka arbetsgivarnas ansvar för det tidiga och aktiva
rehabiliteringsarbetet och därigenom bättre koppla
samman ansvaret för att vidta åtgärder med
kostnadsansvaret för sjuklön. Arbetsgivarna skulle
också få starkare drivkrafter att hålla nere kostnaderna
för sjuklön genom ett mer effektivt förebyggande
arbete. Åtgärden utgjorde också en del i regeringens
arbete med att sanera statens ekonomi.
I samband med att sjuklöneperioden förlängdes från
14 till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997 uppstod
emellertid en tvist kring frågan om den högre
avtalsreglerade ersättning som utbetalas under dag 15
till och med dag 28 i sjukperioder skulle kunna utbetalas
även fortsättningsvis. Både Skiljenämnden för
arbetsmarknadsförsäkringar och Arbetsdomstolen fann
att rätt till ersättning från avtalssjukförsäkringen
respektive kollektivavtalet inte förelåg under den
utsträckta sjuklöneperioden. Detta innebar att den totala
ersättningen till en anställd sänktes under den förlängda
sjuklöneperioden. Regeringens avsikt var inte att
åstadkomma den effekten. Detta framgick också av
propositionstexten. I samband med riksdagens beslut om
den förlängda sjuklöneperioden framhöll
socialförsäkringsutskottet (bet. 1996/97:SfU4) att det
förhållandet att sjuklöneperioden förlängdes inte
hindrade tillämpningen av gällande avtal om
kompletterande sjukersättning för samma tid. Det
förutsattes alltså ankomma på parterna att lösa frågorna
om de avtalsbaserade ersättningarna.
Med anledning av den situation som uppstått har
regeringen övervägt olika åtgärder för att neutralisera
effekterna på ersättningen av den förlängda
sjuklöneperioden. Regeringen har stannat vid att föreslå
en återgång av sjuklöneperioden till 14 dagar.
Enligt vad som anförts av Landsorganisationen i
Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen förväntas
en förkortad sjuklöneperiod underlätta nyanställningar i
framförallt små företag.
En förkortning av sjuklöneperioden från 28 till 14
dagar innebär ökad administration hos
försäkringskassorna. Ändringen innebär att ca 165 000
fler sjukfall kommer att handläggas hos
försäkringskassan. Frågan om konsekvenserna av den
ökade administrationen bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Regeringen föreslår vidare att den försäkring mot
kostnader för sjuklön enligt SjLL som finns för
arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett
kalenderår inte beräknas överstiga 130 gånger det för
respektive år gällande basbeloppet bibehålls i avvaktan
på den utredning som för närvarande utreder
försäkringen. Även det utökade särskilda
högriskskyddet som träder i kraft fr.o.m. den 1 januari
1998 bör bibehållas.
Regeringen föreslår inte i övrigt några förändringar i
SjLL. Detta innebär att nuvarande regler om t.ex.
personkrets, kvalifikationsvillkor, s.k. sjuklönegaranti
och läkarintyg bibehålls. Inte heller fortsättningsvis
behöver således det läkarintyg som lämnas in till
arbetsgivaren innehålla uppgift om diagnos. Även
arbetsgivares anmälnings- och uppgiftsskyldighet
bibehålls.
Vidare avser regeringen att senare anpassa
ersättningen till sjömännens arbetsgivare i förordningen
(1982:842) om vissa sjukförsäkringsersättningar för
sjömän.
De nya reglerna om sjuklöneperiodens längd bör
träda i kraft den 1 april 1998 och gälla även
sjuklöneperioder som påbörjats före den 1 april 1998,
vilket innebär att för den som den 31 mars uppburit
sjuklön i 14 dagar eller mer blir reglerna om
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring tillämpliga.
Regeringen beräknar att en förkortning av
sjuklöneperioden med två veckor fr.o.m. den 1 april
1998 kommer att öka utgifterna för anslaget A 1.
Sjukpenning och rehabilitering, m.m. under budgetåret
1998 med 1 340 miljoner kronor.
UTGIFTSUTVECKLING FÖR DE I UTG.OMRÅDE 10 INGÅENDE VERKSAMHETSOMRÅDENA
MILJONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTS-
PROGNOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNA
T
1999
BERÄKNAT
2000
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
48 382
31 551
29 987
32 258
33 958
35 147
Socialförsäkringsadministration
7 978
5 106
5 567
4 935
5 062
5 161
Totalt för utgiftsområde 10
56 360
36 657
35 554
37 193
39 020
40 308
4 A Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
4.1 Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattar anslagen sjukpenning och
rehabilitering, m.m., förtidspensioner samt
handikappersättningar.
Sammanfattande kommentarer till verksamhets- och
ekonomiskt utfall
Försäkringskostnaderna och volymerna för sjukpenning
och rehabilitering har minskat budgetåret 1995/96
jämfört med budgetåret 1994/95. Minskningen beror
främst på att ersättningsnivåerna sänktes fr.o.m den 1
januari 1996 och att antalet ersatta dagar har minskat.
Utgiftsprognosen för innevarande år visar också på
lägre kostnader och volymer än vad som beräknats i BP
för år 97. Kostnaderna och volymerna för
förtidspension har också minskats budgetåret 1995/96
jämfört med budgetåret 1994/95. Prognosen för
innevarande år visar emellertid ett överskridande
jämfört med anslaget belopp beroende på att antalet
förtidspensionärer blivit fler än beräknat.
Större förändringar
Regler om bättre underlag för beslut om sjukpenning
och förtidspension trädde i kraft den 1 oktober 1995.
Ersättningsnivån för bl.a. sjukpenning,
rehabiliteringspenning och närståendepenning sänktes
den 1 januari 1996 till 75 procent av den
förmånsgrundande inkomsten.
Sjuklöneperioden förlängdes fr.o.m. den 1 januari
1997, dvs. arbetsgivaren har givits ett lagstadgat ansvar
för ersättning till arbetstagare i form av sjuklön de
första 28 dagarna i ett sjukfall.
Sedan den 1 januari 1997 skall vid beräkningen av
den sjukpenninggrundande inkomsten inte ingå andra
skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och inte
heller skattepliktiga kostnadsersättningar. Vidare skall
semesterlön och semesterersättning beräknas till högst
det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört
arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara.
De särskilda reglerna inom förtidspensioneringen för
försäkrade som är 60 år eller äldre har avskaffats
fr.o.m. den 1 januari 1997.
Fr.o.m. den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för
rätt till ersättning i form av sjukpenning och
förtidspension. Utrymmet för att vid bedömningen av
arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än
rent medicinska har minskats.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTSPROGN
OS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
A 1. Sjukpenning och rehabilitering,
m.m.
26 438
17 123
15 478
17 881
19 380
20 215
A 2. Förtidspensioner
20 504
13 460
13 525
13 375
13 552
13 876
A 3. Handikappersättningar
1 440
968
984
1 002
1 026
1 056
Totalt för verksamhetsområde A
48 382
31 551
29 987
32 258
33 958
35 147
Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning, sjuklön,
rehabiliteringspenning och närståendepenning höjs till
80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998.
Regeringen föreslår även i denna proposition att
arbetsgivarens ansvar för att utge ersättning till en
arbetstagare i form av sjuklön ändras från 28 dagar till
de första 14 dagarna av ett sjukfall.
Prioriteringar för år 1998
Att lämna förslag till ett nytt regelsystem för
förtidspension och sjukbidrag.
Att se över reglerna för arbetsgivarnas
rehabiliteringsansvar samt försäkringen mot kostnader
för sjuklön.
4.2 Resultatbedömning och
slutsatser
För verksamhetsområdet kan konstateras att
kostnaderna och volymerna har sjunkit under budgetåret
1995/96. Innevarande budgetår fortsätter kostnaderna
för sjukpenningen att sjunka medan kostnaderna för
förtidspensionerna beräknas bli något högre än
budgeterat. Antalsutvecklingen för sjukpenning och
förtidspension framgår av tabellerna nedan.
ANTAL PÅGÅENDE SJUKPENNINGÄRENDEN PER 1000
SJUKPENNINGFÖRSÄKRADE I RIKET
DAGAR
PERIOD
30 – 89
90 –
179
180 -
364
365 -
730
731 -
9212
9,1
7,2
7,3
8,2
7,1
9312
9,0
6,9
6,8
6,6
5,3
9412
9,4
6,8
7,1
6,5
4,1
9512
6,6
5,9
6,1
6,5
3,9
9612
7,0
6,3
5,8
6,2
4,4
Källa: RFV:s årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1995/96
Måluppfyllelse
I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 angav
regeringen fyra verksamhetsmål som berör detta
verksamhetsområde.
För sjukpenningen angav regeringen tre mål. Antalet
långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmågan skulle
öka jämfört med budgetåret 1994/95, sjukfallen skulle
bli kortare jämfört med budgetåret 1994/95 och antalet
partiella ersättningar, i förhållande till antalet hela
ersättningar, inom sjukförsäkringen skulle öka jämfört
med budgetåret 1994/95.
Riksförsäkringsverket (RFV) visar i årsredovisningen
att andelen långtidssjukskrivna som återfått
arbetsförmågan har ökat. De försäkringskassor som har
nått målet har arbetat aktivt gentemot läkarkåren genom
informationer om t.ex. partiell ersättning, kontaktat
läkare i större utsträckning i de enskilda fallen samt
avsatt ökade resurser för hantering av
sjukpenningrättsbedömningar.
RFV konstaterar vidare i årsredovisningen vad gäller
målet att sjukfallen skall bli kortare att sjukfallen har
minskat i antal men inget tyder på att dessa
”kvarvarande fall” blivit kortare. Det genererades dock
betydligt färre ersatta dagar med sjukpenning och
rehabiliteringspenning år 1996 jämfört med budgetåret
1994/95. RFV anser att det finns flera faktorer som
bidragit till att sjukfallen minskat i antal, bl.a. den
lagändring som skedde den 1 oktober 1995 innebärande
bl.a. att bedömningen av rätten till sjukpenning
förtydligades i lagtext och krav på en fördjupad
bedömning efter fyra veckors sjukskrivning. Vidare har
försäkringskassornas satsning på ökat samarbete med
sjukvården, arbetsgivarna, socialtjänsten och andra
rehabiliteringsaktörer bidragit till minskningen. För-
säkringskassorna har också tagit den kritik som fram-
förts från bl.a. Riksrevisionsverket på allvar och
vidtagit åtgärder för att förbättra beslutsunderlagen i
ärendena.
UTVECKLING AV ANTALET FÖRTIDPENSIONÄRER
ÅR
NYBEVILJADE
BESTÅND I DECEMBER (FOLKP. OCH PENSIONSTILLSK.)
KVINNOR
MÄN
SUMMA
KVINNOR
MÄN
SUMMA
1991
25 741
23 813
49 554
198 360
168 567
366 927
1992
30 100
28 282
58 382
207 920
175 233
383 153
1993
32 060
30 405
62 465
218 221
183 930
402 151
1994
25 114
23 417
48 531
223 659
186 967
410 626
1995
20 565
18 639
39 204
223 163
185 413
408 576
1996
20 941
18 304
39 245
223 873
183 711
407 584
Av RFV:s årsredovisning framgår även att antalet
partiella ersättningar i förhållande till antalet hela
ersättningar har ökat för varje budgetår sedan
budgetåren 1993/94. Mellan budgetåret 1994/95 och
1996 är ökningen 6 %. Detta är en följd av
försäkringskassornas omfattande arbete för att öka
antalet partiella ersättningar bl.a. genom
informationsinsatser gentemot läkare, arbetsgivare,
m.m.
För förtidspension angav regeringen att återstående
pensionsåtagande för dem som uppbär förtidspension
skulle minska jämfört med budgetåret 1994/95. Måttet
visar det beräknade antalet återstående år fram till 65 år
för beståndet förtidspensionärer vid en viss tidpunkt.
Pensionsåtagandet påverkas av bl.a. utvecklingen av
antal nybeviljade förtidspensioner, antal upphörda
förtidspensioner och medelåldern på dem som
förtidspensioneras. RFV:s årsredovisning visar att
pensionsåtagandet ökar över tiden, men att ökningen
varit liten de senaste åren.
RFV konstaterar i årsredovisningen att tonvikten för
att nå målet om minskat pensionsåtagande inom
förtidspensioneringen ligger på förebyggande insatser
och övriga insatser för att uppnå målen som rör
sjukpenning och rehabilitering. Effektiv och kvalitativ
sjukfallshantering och tidig samordnad rehabilitering
minskar inflödet till och behovet av
förtidspension/sjukbidrag. Detta är emellertid ett
långsiktigt arbete som tar tid innan det påtagligt inverkar
på resultatutvecklingen. De regler om ändrade kriterier
för rätt till sjukpenning och förtidspension som införts
samt borttagandet av de särskilda regler för försäkrade
som är 60 år eller äldre (de s.k. äldrereglerna) bör ge
en minskande effekt på nybeviljandet. På grund av stora
balanser på försäkringskassorna av ansökningar med
anledning av övergångsregler för dessa förändringar,
har de nya reglerna ännu inte börjat tillämpas i någon
stor omfattning (se vidare nedan).
I årsredovisningen redovisar RFV under
verksamhetsgren 2 Åtgärder mot ohälsa,
försäkringskassornas insatser vad gäller rehabilitering.
En slutprestation för verksamhetsgrenen som redovisas
är ”genomförd samordnad rehabilitering”. Den
omfattar de åtgärder som vidtagits i det enskilda
ersättningsärendet i syfte att ge den försäkrade möjlighet
att återfå sin arbetsförsmåga efter det att bedömning
gjorts att den försäkrade sannolikt inte kan återgå i
arbete utan att rehabiliteringsåtgärder vidtas. Av
årsredovisningen framgår att i knappt hälften av de fall
där försäkringskassan bedömer att
rehabiliteringsutredning är behövlig har en sådan gjorts.
RFV bedömer att detta inte är ett tillfredsställande
resultat. En bidragande orsak till resultatet kan bl.a.
vara att försäkringskassans handläggare personligen
diskuterar rehabilitering för en sjukskriven anställd på
arbetsplatsen och att någon rehabiliteringsutredning,
som noteras i journalen, inte görs.
En annan slutprestation för verksamhetsgrenen är
”genomförd förebyggande insats”. Exempel på insatser
från försäkringskassorna är vidtagna
informationsinsatser riktade mot t.ex. läkare och
arbetsgivare, generell samverkan med sjukvård och
andra rehabiliteringsaktörer samt utbildningar,
företagsgenomgångar, seminarier, utställningar, m.m.
Ett samarbete med Yrkesinspektionen har också
utvecklats bl.a. som ett led i kassornas förebyggande
arbete.
Regeringen uppdrog den 13 mars 1997 åt
Statskontoret att göra en översyn av resultaten och
effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar
med tyngdpunkt på den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Uppdraget skall redovisas senast den
15 december 1997.
Effekter av vidtagna större regelförändringar
Syftet med regelförändringen den 1 oktober 1995 var att
förtydliga regelsystemet för aktörerna inom
socialförsäkringssystemet och att förbättra det underlag
som ligger till grund för beslut om sjukpenning och
förtidspension.
De ökade insatserna som sker p.g.a. krav om bättre
kvalitet i utredningar och beslutsunderlag har medverkat
till att administrationskostnader och styckkostnader för
både sjukpenning och förtidspension kraftigt har ökat
det senaste budgetåret. Mer tid läggs ned på varje
ärende vilket kan skönjas i handläggningstiderna.
RFV har i en rapport ”Nya regler i sjukförsäkringen
1 oktober 1995 och 1 januari 1996” (RFV ANSER
1996:5) när det gäller sjukpenningen redovisat att
reglerna från den 1 oktober 1995 har fyllt sitt syfte och
gjort att försäkringskassorna har fått bättre underlag för
sin bedömning av rätten till sjukpenning.
Sänkningen av den genomsnittliga ersättningsnivån
till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996 och en nedgång av
den med sjukpenning ersatta sjukfrånvaron har medfört
att försäkringskostnaderna och volymerna för
sjukpenning har minskat det senaste budgetåret i
jämförelse med budgetåret 1994/95. Minskningen ligger
framför allt på den senaste 12-månadersperioden av
budgetåret, dvs. kalenderåret 1996. Den främsta
orsaken till att antalet sjukpenningdagar minskar torde
vara den ovan nämnda förändringen som skedde den 1
oktober 1995 och ökade rehabiliteringsinsatser. Både
försäkringskostnaderna och volymerna förväntades
minska, dock inte i den omfattning som blivit fallet.
Sedan den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för rätt
till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension.
Utrymmet för att vid bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska
har minskats. De ändrade reglerna beräknas sänka
utgifterna för såväl sjukpenningen som
förtidspensioneringen. Riksförsäkringsverket har fått i
uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen och
Arbetsmarknadsstyrelsen göra en uppföljning av
effekterna av de nya kriterierna för rätt till sjukpenning
och förtidspension. Uppdraget skall redovisas till
regeringen den 15 januari 1998.
Det är principiellt viktigt att trygghetssystemen
utformas så att alla omfattas och att lönetagare och
företagare så långt möjligt likabehandlas i
trygghetssystemen. Regeringen har därför för avsikt att
snarast ge en särskild utredare i uppdrag att belysa
oönskade effekter som kan uppstå i samband med
företagares rätt till arbetslöshets- och
socialförsäkringsersättning samt föreslå erforderliga
regelförändringar. Regeringen återkommer till
riksdagen med förslag så att beslut i frågan kan fattas
senast våren 1998.
4.3 Anslag
A 1. Sjukpenning och rehabilitering,
m.m.
1995/96
Utgift
26 438
000
1
Därav
1996
17 123
000
1997
Anslag
16 360
000
Utgifts
-
progno
s
15 477
700
1998
Förslag
17 881
000
1999
Beräkna
t
19 380
000
2000
Beräkna
t
20 215
000
1. Beloppen anges i tusental kr.
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa
yrkesskadeersättningar m.m.
Redovisningen av anslaget är uppdelad på fyra
ändamål:
– sjukpenning
– rehabilitering
– närståendepenning
– vissa yrkesskadeersättningar m.m.
Sjukpenning
Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive de
utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa
bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti
och särskilt högkostnadsskydd). Anslagsposten skall
även täcka kostnaderna för återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöper på studerandes sjukperioder.
Kostnadsutvecklingen styrs av antalet dagar ersatta
med sjukpenning. Antalet dagar påverkas av
förändringar inom regelverk och regelverkets
admininistration. Även demografiska rörelser samt
frånvaroförändringar på individnivå har betydelse för
utvecklingen. Den genomsnittliga ersättningen påverkas
framförallt av regelverket samt löneutvecklingen.
För ändamålet avsattes 25 809 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Det faktiska utfallet uppgick till
22 326 miljoner kronor. Differensen har främst uppstått
genom att antalet dagar ersatta med sjukpenning
minskade kraftigare än beräknat samt att
ersättningsnivåerna förändrades den 1 januari 1996. År
1997 beräknas enligt prognosen underskridas med 333
miljoner kronor. Orsaken till detta är att antalet dagar
ersatta med sjukpenning minskar kraftigare än beräknat.
Rehabilitering
Redovisningen omfattar utgifter för:
– rehabiliteringspenning
– merkostnader i form av särskilt bidrag
– ersättning vid köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster
– rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkrings-
verkets sjukhus
– bidrag till arbetshjälpmedel
– särskild ersättning för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser (s.k. Dagmarmedel)
– resor till och från arbetsplats i stället för sjukpenning
– läkarutlåtanden
– läkarundersökningar
– finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst.
MILJONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTSPROG
NOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
Sjukpenning
22 326
14 611
13 150
15 557
16 828
17 635
Rehabilitering
4 053
2 473
2 287
2 279
2 504
2 530
Närståendepenning
50
33
35
39
42
44
Vissa yrkessskadeersättningar
m.m.
9
6
6
6
6
6
Totalt för anslaget
26 438
17 123
15 478
17 881
19 380
20 215
Utgiftsutvecklingen styrs av antalet ersatta dagar.
Liksom för sjukpenningen påverkas antalet ersatta dagar
av förändringar inom regelverk och regelverkets
admininistration. Även demografiska rörelser samt
frånvaroförändringar på individnivå har betydelse för
utvecklingen. Den genomsnittliga ersättningen påverkas
framförallt av regelverket samt löneutvecklingen.
För ändamålet avsattes 5 435 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Det faktiska utfallet uppgick till 4
053 miljoner kronor. Differensen beror främst på att
ersättningsnivån sänktes den 1 januari 1996 samt att
antalet ersatta dagar har minskat. Prognosen för år 1997
beräknas underskridas med 547 miljoner kronor.
Orsaken till detta är att antalet dagar med
rehabiliteringspenning minskar mer än beräknat.
Närståendepenning och vissa yrkesskadeersättningar
m.m.
Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk
person. Utgiftsutveckling för närståendepenningen styrs
av samma faktorer som för utvecklingen av
sjukpenningen, antal ersatta dagar, löneutvecklingen och
regelverket.
Vissa yrkesskadeersättningar m.m. bekostas enligt
lagen (1977:265) om personskadeskydd (LSP) vid
tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläckning
liksom skadeersättning åt fångar m.fl. Vidare bekostas
ersättningar enligt lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän. För liknande skadefall
inträffade före juni 1977 belastas anslag enligt flera
olika förordningar. Anslaget bekostar också tillägg för
vissa äldre livräntor samt kostnader för
skadeståndslivräntor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Sjukpenning
Under innevarande år har en hel del förändringar i
regelverket skett som kommer att påverka
sjukpenningkostnaderna. Den förlängda
sjuklöneperioden, ändrad beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst och förändringen av
kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och
förtidspension har en minskande effekt på kostnaderna
för sjukpenning.
I prognosen beräknas antalet ersatta dagar fortsätta
minska under år 1998. Den främsta orsaken till detta
torde enligt RFV vara den striktare bedömningen av
rätten till sjukpenning fr.o.m. den 1 oktober 1995 och
ökade rehabiliteringsinsatser.
Den genomsnittliga ersättningen per dag beräknas i
prognosen öka utgifterna fr.o.m. år 1998. Anledning till
detta är den föreslagna höjningen av ersättningsnivån
från 75 till 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Även en förändrad åldersstruktur bland de
sjukförsäkrade beräknas öka utgifterna något för
sjukpenningen under år 1998.
Övrigt som antas påverka kostnaderna för
sjukpenning är t.ex. försäkringskassornas ohälso- och
kvalitetssäkringsarbete samt frånvaroförändringar på
individnivå.
Höjningen av ersättningsnivån till 80 % finansieras
bl.a. av förändringar i beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten, vilket även har
beaktats i prognosen och anslagsberäkningen.
Regeringen har för avsikt att senare under hösten 1997
återkomma till riksdagen med förslag avseende
sjukpenninggrundande inkomst.
I beräkningarna har även hänsyn tagits till att
sjuklöneperioden ändras från 28 till 14 dagar.
Rehabilitering
Sänkningen av ersättningsnivån år 1996 gjorde att
kostnaderna och antalet dagar minskade för
rehabiliteringspenning fr.o.m. år 1996. Av de
regelförändringar som skett under innevarande år är det
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som har
betydelse för utgifterna för rehabilitering.
Regeländringen har en minskande effekt på utgifterna
för rehabiliteringspenning.
Antalet dagar antas i prognosen öka något fr.o.m. år
1998. Även den genomsnittliga ersättningen per dag
kommer att öka fr.o.m. år 1998. Detta till följd av den
föreslagna höjningen av ersättningsnivån från 75 till 80
% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även en
förändrad åldersstruktur bland de sjukförsäkrade
beräknas öka utgifterna något under år 1998.
Övrigt som antas påverka utgifterna för rehabilitering
är t.ex. försäkringskassornas ohälso- och
kvalitetssäkringsarbete samt frånvaroförändringar på
individnivå.
Regeringen föreslog i sin ekonomiska vårproposition
(prop. 1995/96:150) att särskilda medel skall ställas till
försäkringskassornas förfogande genom en
sammanläggning av medel som för närvarande är
avsatta för köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel,
läkarutlåtanden och läkarundersökningar. Fr.o.m. år
1998 bör således försäkringskassorna ges möjlighet att
inom ramen för särskilda medel bedriva olika projekt
bl.a. i syfte att uppnå samverkansvinster. Dessa
särskilda medel ställs till försäkringskassornas
förfogande genom en sammanläggning av dels ovan
nämnda poster, dels posterna särskilt bidrag samt resor
till och från arbetet i stället för sjukpenning. Dessutom
tillförs vissa ytterligare medel. Sammanlagt beräknas de
särskilda medlen till 714 miljoner kronor. Av dessa
medel får högst 100 miljoner kronor användas för
försäkringskassornas administration.
Vad gäller särskild ersättning för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser föreslår regeringen att 235 miljoner
kronor avsätts för detta ändamål. Dessutom föreslås att
163 miljoner kronor anvisas för
rehabiliteringsundersökningar vid
Riksförsäkringsverkets sjukhus.
Den 26 juni 1997 beslutade regeringen direktiv (dir.
1997:90) som gav en särskild utredare i uppdrag att
utreda arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar vid
rehabilitering samt utformningen av försäkringen mot
kostnader för sjuklön. Utredarens förslag skall redovisas
senast den 30 januari 1998. I de delar som förslagen
avser försäkringen mot kostnader för sjuklön skall
utredaren redovisa sitt uppdrag senast den 30 september
1997.
Närståendepenning och vissa yrkesskadeersättningar
m.m.
För närvarande visar prognosen att antalet ersatta dagar
med närståendepenning kommer att öka något. Från år
1997 till år 1998 beräknas antalet dagar öka från 66 500
till 67 500. I prognosen har också beaktats att
ersättningsnivån höjs till 80 procent den 1 januari 1998.
Volymen för anslagsposten vissa
yrkesskaderesättningar m.m. antas vara relativt
konstant. I prognosen förväntas utgifterna för äldre
skadefall minska i samma takt som utgifterna för
skadefall inträffade efter år 1977 ökar. Utgifterna styrs i
första hand av basbeloppsutvecklingen.
Skadeståndslivräntor räknas upp normalt endast om
basbeloppet stigit med minst 5 procent sedan föregående
uppräkning, vilket inte kommer att inträffa under den
prognosticerade perioden enligt de antaganden som
gjorts.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
17 881 000 000 kronor anvisas under anslaget A 1.
Sjukpenning och rehabilitering, m.m. för 1998. För
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till
19 380 000 000 kronor respektive 20 215 000 000
kronor.
A 2. Förtidspensioner
1995/96
Utgift
20 504
059
1
Därav
1996
13 459
664
1997
Anslag
13 389
000
Utgifts
-
progno
s
13 525
000
1998
Förslag
13 375
000
1999
Beräkna
t
13 552
000
2000
Beräkna
t
13 876
000
1. Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget bekostas förtidspension från
folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension
och barntillägg till förtidspension. Utöver folkpension i
form av förtidspension från detta anslag utbetalas även
ATP i form av förtidspension.
Utgiftsutvecklingen för förtidspensioner är beroende
av en mängd olika faktorer. Av dessa är
regeltillämpning, praxisutveckling, demografi,
utveckling av ATP-nivån och basbeloppsutvecklingen de
viktigaste.
Utgifterna för förtidspensioner uppgick budgetåret
1995/96 till 20 504 miljoner kronor. Anslaget var
uppfört med 20 820 miljoner kronor. Underskridandet
beror framför allt på att antalet förtidspensionärer blev
färre än vad som tidigare beräknats. Antalet nybeviljade
förtidspensioner och sjukbidrag har minskat kraftigt
sedan år 1993. Inte sedan början av 1970-talet har
antalet nybeviljade förtidspensioner varit så lågt som
under åren 1995 och 1996. Det totala antalet
förtidspensionärer har också minskat något de två
senaste åren. Under innevarande år har antalet
förtidspensionärer dock ökat mer än beräknat. Anslaget
för innevarande år bedöms därför överskridas, dock
inom kreditramen. Anledningen till ökningen är dels
överströmningar till förtidspensioneringen med
anledning av införandet av inkomstprövad änkepension,
dels att fler än beräknat har ansökt om
förtidspension/sjukbidrag enligt övergångsbestämmelser
till de regelförändringar som trädde i kraft den 1
januari 1997 (se vidare nedan under regeringens
överväganden).
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt under
innevarande år. Antalet förtidspensionärer uppgick i
december 1996 till 407 584 personer, i augusti 1997
visar preliminära siffror från Riksförsäkringsverkets
månadsstatistik att antalet har ökat till ca 415 000
personer. Orsaken till denna stora ökning är för det
första införandet av inkomstprövad änkepension som
har inneburit överströmningar till förtidspensioneringen.
Denna överströmning beror på att änkor som har
formell rätt till både änke- och förtidspension, men bara
har rätt att välja en folkpensionsförmån, har valt att
övergå till förtidspension då änkepensionen blivit lägre
eller upphört helt i och med inkomstprövningen.
Regelförändringen har inneburit en överströmning av ca
3 500 personer till förtidspensioneringen (gäller endast
folkpension). För det andra beror ökningen på det stora
antalet ansökningar som inkommit med anledning av
övergångsregler för de ändrade kriterierna för rätt till
sjukpenning och förtidspension samt borttagandet av de
särskilda regler för försäkrade som är 60 år eller äldre,
vilka båda trädde i kraft den 1 januari 1997. På vissa
försäkringskassor finns det fortfarande ärenden som
skall prövas enligt de gamla reglerna. De nya
kriterierna har med anledning av detta inte börjat
tillämpas i någon större omfattning. Det är därför ännu
för tidigt att avgöra vilken effekt regelförändringarna
kommer att få på antalsutvecklingen.
Det finns starka demografiska faktorer som talar för
en ökning av antalet förtidspensionärer framöver
beroende på att de stora åldersgrupper som är födda på
1940-talet börjar nå upp i de åldrar då risken att bli
förtidspensionär ökar. Utvecklingen av regeltillämpning
och praxis har emellertid en stor betydelse för hur
antalsutvecklingen kommer att bli. Dessa faktorer är
mycket svårbedömda, vilket gör prognosen över
utvecklingen osäker.
Medelbeloppet för folkpension i form av
förtidspension (inklusive pensionstillskott) sjunker i takt
med att fler blir berättigade till ATP. Medelbeloppet
påverkas också av fördelningen mellan hel och partiell
pension, där tendensen är att andelen hela
förtidspensioner sjunker och andelen partiella ökar
vilket också verkar sänkande på medelbeloppet. För
första halvåret 1997 har emellertid denna tendens
tillfälligt brutits på grund av att de som beviljats
förtidspension enligt övergångsregler beviljats hel
pensionsförmån i större omfattning. Detta gäller
framför allt de som beviljats förtidspension enligt de
s.k. äldrereglerna.
Utredningen (S 1997:03) om ersättning vid
långvarigt nedsatt arbetsförmåga skall lämna förslag till
ett nytt system för förtidspension och sjukbidrag.
Utredningen skall lämna sitt betänkande den 31 oktober
1997.
Slutsatser
De nya reglerna från den 1 januari 1997 har ännu inte
börjat tillämpas i någon större omfattning. Det är därför
osäkert hur utgiftsutvecklingen kommer att påverkas.
Aktuella prognoser pekar på att det för 1998 föreslagna
anslaget kan komma att överskridas, dock inom ramen
för anslagskrediten.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
13 375 000 000 kronor anvisas under anslaget A 2.
Förtidspensioner för 1998. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 13 552 000 000 kronor respektive
13 876 000 000 kronor.
A 3. Handikappersättningar
1995/96
Utgift
1 440
268
1
Därav
1996
968 280
1997
Anslag
978 700
Utgifts
-
progno
s
984 200
1998
Förslag
1 001
900
1999
Beräkna
t
1 026
500
2000
Beräkna
t
1 055
500
1. Beloppen anges i tusentals kr
Från anslaget bekostas handikappersättning från
folkpensioneringen. Handikappersättning utges till
person som fyllt 16 år och som fått sin
funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och därför
behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har
merkostnader på grund av sitt handikapp.
Handikappersättningen utbetalas med belopp som per
år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet.
Utbetalning av handikappersättning sker ibland
retroaktivt vid nybeviljande. Den totala kostnaden
beräknas vara ca 5 % högre än vad som betalas ut enligt
ordinarie månadsutbetalning.
Ersättningen kan utges tillsammans med exempelvis
förtidspension eller ålderspension, eller som självständig
förmån. Av dem som uppbar handikappersättning i
december 1996 hade ca 28 500 personer förmånen i
kombination med förtidspension och ca 14 200 personer
fick förmånen i kombination med ålderspension.
Handikappersättning till blinda och döva eller gravt
hörselskadade utgår alltid med en viss garanterad nivå
om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Bestämmelserna om handikappersättning finns i
9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utvecklingen av handikappersättningen pekar på en
allmän tendens att antalet ersättningar ökar något, från
49 700 år 1990 till ca 55 500 i år. Ökningen kan enligt
Riksförsäkringsverket troligen förklaras med att det
bl.a. sker en övergång från vårdbidraget till
handikappersättningen när den försäkrade fyller 16 år
och eftersom antalet vårdbidrag har ökat ger detta
effekter på antalet handikappersättningar. Vidare kan
ökningen förklaras med att kunskapen om förmånen
ökat och att vården av personer med funktionshinder i
stor omfattning har avinstitutionaliserats.
Riksförsäkringsverket har med anledning av ett
uppdrag i regleringsbrev för budgetåret 1995/96
redovisat en analys av hur utgående vårdbidrag och
handikappersättningar påverkats antalsmässigt och
nivåmässigt av assistansersättningen (RFV ANSER
1997:2). Av redovisningen framgår att av dem som år
1995 nybeviljades assistansersättning uppbar 65 %
handikappersättning före och 52 % efter beslut.
Motsvarande uppgifter för 1996 var 57 % före och 46
% efter beslut om assistansersättning. Av de personer
som år 1996 uppbar handikappersättning före, har 81 %
fått behålla handikappersättning även efter beslut om
assistansersättning.
Slutsatser
Antalet handikappersättningar beräknas under år 1998
till i genomsnitt ca 56 000 och ett basbelopp
motsvarande 36 400 kronor. Uppräkning görs också
med 5 % p.g.a. retroaktiva utbetalningar.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
1 001 900 000 kronor anvisas under anslaget
Handikappersättning för budgetåret 1998. För åren
1999 och 2000 beräknas anslaget till 1 026 500 000
kronor respektive 1 055 500 000 kronor.
5 B Socialförsäkringsadministration
5.1 Omfattning/ändamål
Socialförsäkringsadministrationen omfattar
Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna
försäkringskassorna som svarar för huvuddelen av
samhällets ekonomiska trygghetssystem.
Socialförsäkringsadministrationen är organiserad
med en central, en regional och en lokal nivå. Den
centrala nivån utgörs av Riksförsäkringsverket. Den
regionala nivån består för närvarande av 25 allmänna
försäkringskassor. Försäkringskassorna är organiserade
i ett centralkontor och ett varierande antal lokalkontor. I
slutet av år 1996 fanns det ca 350 lokalkontor och ett
trettiotal mindre servicepunkter.
Inom administrationen fattas årligen över 40 miljoner
beslut inom ca 48 olika ärendeslag.
Vid Riksförsäkringsverket arbetar ca 700 personer,
varav 60 % i Stockholm och resterande 40 % vid ADB-
avdelningen i Sundsvall. Vid försäkringskassorna
arbetade vid slutet av år 1996 ca 15 400 personer.
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
Administrationen har trots en situation med minskade
budgetramar och personalneddragningar hanterat en
snabb förändringstakt i socialförsäkringens regelverk.
Större genomförda förändringar
Flera reformer har genomförts inom socialförsäkringen
t.ex. underhållsstödet och bostadsbidraget vilket
kortsiktigt ger en extra belastning på administrationen.
Riksförsäkringsverket har påbörjat en utveckling av
handläggarstödet. Det är viktigt att detta arbete bedrivs
målmedvetet för att ytterligare effektivisera
verksamheten.
Prioriteringar
– Utveckling av det administrativa stödet för att
ytterligare kunna effektivisera verksamheten.
– Genom ändrat regelverk tydliggöra rollfördelningen
inom socialförsäkringsadministrationen.
– Kvalitetssäkring av ärendehanteringen.
UTGIFTSUTVECKLING FÖR DE I VERKSAMHETSOMRÅDET INGÅENDE ANSLAGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTSPROG
NOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
B 1. Riksförsäkringsverket
1 075
764
867
665
698
729
B 2. Allmänna försäkringskassor
6 801
4 679
4 700
4 270
4 363
4 431
Totalt för verksamhetsområde B
7 875
5 443
5 567
4 935
5 062
5 161
5.2 Resultatbedömning och
slutsatser
Regeringen har fr.o.m. budgetåret 1995/96 beslutat om
följande verksamhetsmål för
socialförsäkringsadministrationens olika delar.
Verksamhetsgren 1 – Handläggning och utbetalning
av ersättningar.
Verksamhetsgren 2 – Åtgärder mot ohälsa.
Verksamhetgren 3 – Samlade insatser för analys och
kvalitetssäkring
Måluppfyllelsen när det gäller verksamhetsgren 3,
Samlade insatser för analys och kvalitetssäkring är svår
att bedöma eftersom målen är nya. Enligt RFV:s
årsredovisning kan insatserna anses tillfredställande. För
att uppnå målet om likformighet och kvalitet i
ärendehandläggningen så har bl.a. en modell för
kvalitetssäkring och systematisk tillsyn av
beslutsunderlag och handläggning vid sjukpenning-
/förtidspensions-/sjukbidrag, rehabiliteringsåtgärder och
rehabiliteringsersättning tagits fram. De framtagna
metoderna bygger på en för RFV och
försäkringskassorna gemensam kvalitetsstandard och på
kassornas egenkontroll. En rad insatser har genomförts
för att förbättra analys av resultat, kostnader och
kvalitet. Främst kan nämnas insatser för att finna
åtgärder mot fusk och missbruk, utveckling av intern
kontroll samt utveckling av kompetens i uppföljning och
utvärdering.
I syfte att utveckla mål- och resultatdialogen har ett
gemensamt utvecklingsarbete bedrivits av RFV och
försäkringskassorna för att ta fram en generell modell
för resultatdialog mellan verket och kassorna. Dialogen,
som ska sammanfattas i en skriftlig överenskommelse,
hålls varannat år med start under våren 1997.
Riksförsäkringsverket har i budgetunderlaget för år
1998 presenterat ett förslag till utvecklingsprogram för
socialförsäkringsadministrationen som skall medverka
till att socialförsäkringsadministrationen i framtiden
skall kunna arbeta med modernare metoder och
tekniker. Programmet syftar samtidigt till att höja
kompetensen inom organisationen. Regeringen anser att
Riksförsäkringsverket under kommande budgetår bör
fortsätta planeringen av programmet, men att
åtgärderna skall finansieras inom befintlig ram.
Riksdagen har antagit regeringens förslag till
riktlinjer för förändringar i den nuvarande
organisationen avseende
socialförsäkringsadministrationen (prop. 1996/97:63,
bet 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Regeringen
avser att senare under året till riksdagen återkomma
med ytterligare förslag om
socialförsäkringsadministrationen i enlighet med
principbeslutet. Reformeringen av administrationen bör
vara genomförd den 1 januari 1999. Riktlinjerna
innebär att försäkringskassornas och
Riksförsäkringsverkets roll inom
socialförsäkringsadministrationen tydliggörs genom
ändringar av 18 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring och i verkets instruktion.
Riksförsäkringsverket skall tolka och förtydliga de mål
och krav på förväntat utfall av försäkringarna som
riksdag och regering ställer. I verkets uppdrag skall
ligga att svara för den normgivning som skall vara
styrande för försäkringskassornas tillämpning av
lagstiftningen på socialförsäkringsområdet och verket
skall ha ansvar för att följa upp att kassorna efterlever
kraven som ställs på dem och återrapportera utfallet till
såväl den enskilda försäkringskassan som till
regeringen. Riksförsäkringsverket skall också vara
ansvarig systemägare när det gäller ADB-systemen.
Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att se över
de organisatioriska formerna för socialförsäkringens
ADB-verksamhet (S97/4033/F). Samtidigt arbetar en
grupp inom Socialdepartementet som ett led i den
fortsatta beredningen av frågorna beträffande
socialförsäkringens ADB-verksamhet (S97/4246/F).
Resultatet kommer också att vägas in i den planerade
propositionen om socialförsäkringsadministrationen.
Enligt de beslutade riktlinjerna skall
försäkringskassornas styrelser utses av regeringen.
Styrelserna skall bl.a. besluta om inrättande av
socialförsäkringsnämnder och utseende av ledamöter i
dessa och lokalkontorsnätets utformning. Som ett led i
att precisera de framtida socialförsäkringsnämndernas
verksamhet har regeringen gett en särskild utredare i
uppdrag att göra en översyn av
socialförsäkringsnämnderna (dir. 1997:71). Uppdraget
skall redovisas senast den 15 oktober 1997. Styrelsen
skall vidare efter hörande av Riksförsäkringsverket
lämna förslag om anställning av direktör till regeringen.
Beslut fattas av regeringen.
Riksförsäkringsverket har i enlighet med ett
regeringsuppdrag redovisat ett förslag till reformerad
beräkningsmodell beträffande ersättning för administra-
tionen av försäkringen av arbetsskador (S94/4020/F).
Enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkringen
skall intäkterna från arbetsskadeavgiften enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter även täcka försäkringens
förvaltningskostnader. Arbetsskadeavgiften skall även
täcka ersättningar enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring och dess förvaltningskostnader.
Riksförsäkringsverket föreslår vidare att samma metod
och principiella synsätt skall tillämpas som vid
beräkningen av kostnaden för administrationen av
tilläggspensioneringen som ligger till grund för
ersättningen från AP-fonden. Riksförsäkringsverket
föreslår att ersättning för kostnader för administrationen
av försäkringen för arbetsskador utges med 200
miljoner kronor till de allmänna försäkringskassorna
och med 45,5 miljoner kronor till
Riksförsäkringsverket. Riksrevisionsverket har yttrat sig
angående förslaget och tillstyrker. Regeringen anser att
den nya beräkningsprincipen skall tillämpas för såväl
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna fr.o.m. år 1998. För
Riksförsäkringsverket görs därför en motsvarande
sänkning av anslagsramen för år 1998.
Riksförsäkringsverket har i samma skrivelse
(S97/4020/F) till regeringen redovisat
försäkringskassornas överuttag på totalt 143 886 000
kronor, per den 31 december 1996, för de verksamheter
som finansieras med avgifter. Regeringen anser att detta
överuttag skall regleras med en avbetalningsplan på
följande sätt, 13 miljoner kronor 1998, 100 miljoner
kronor 1999 och 30 miljoner kronor 2000. Ersättningen
för kostnader för år 1998 för administration av
försäkring för arbetsskador till de allmänna
försäkringskassorna skall därför reduceras med 13
miljoner kronor.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppdrag att utreda rollen för Riksförsäkringsverkets
sjukhus (dir. 1997:51). Utredaren skall också bl.a. ta
ställning till huvudmannaskapet för sjukhusen.
Utredningen skall överlämnas under hösten.
Riksförsäkringsverkets sjukhus finansieras för
närvarande via anslaget för Sjukpenning och
rehabilitering, m.m.
Regeringens utgångspunkt är att
Riksförsäkringsverket den 1 oktober 1998 skall ha
etablerat den del av sin verksamhet i Söderhamns
kommun som berör yrkesskadeenheten och viss del av
verkets IT-verksamhet. Yrkesskadeenheten skall
organisatoriskt tillhöra Gävleborgs läns allmänna
försäkringskassa. Regeringen avser eventuellt att i
samband med tilläggsbudget för år 1998 föreslå att
medel motsvarande 35 helårsarbetare förs från
Riksförsäkringsverket till de allmänna
försäkringskassorna fr.o.m. den tidpunkt flyttningen
sker. Hur ersättning skall utges för de engångsvissa
merkostnader som etableringen i Söderhamn medför,
bereds inom Söderhamnskommittén (N 1996:08).
I enligt med förordning om översyn av statliga
myndigheters informationssystem inför år 2000 (SFS
1997:30) skall Statskontoret senast den 15 september
1997 till regeringen lämna en samlad bedömning av
anpassningsarbetet. Regeringen kommer därefter att
bereda denna fråga.
I regleringsbrev för budgetåret 1997 fick
Riksförsäkringsverket i uppdrag att i samverkan med
Försäkringskasseförbundet (FKF) analysera och bedöma
vilka möjligheter socialförsäkringsadministrationen har
att inom sitt verksamhetsområde bedriva tjänsteexport.
Uppdraget redovisas i rapporten ”Tjänsteexport inom
socialförsäkringsområdet” (Riksförsäkringsverket
ANSER 1997:7). Riksförsäkringsverket anför att det
föreligger goda skäl för
socialförsäkringsadministrationen att engarera sig i
tjänsteexport, i första hand till länder i Central- och
Östeuropa samt redovisar förslag till organisationsform.
Regeringen kommer under året att bereda frågan om
tjänsteexport inom socialförsäkringsområdet.
Förberedelsearbetet pågår, för bildandet av Västra
Götalands- och Skåne läns allmänna försäkringskassa,
genom att regeringen har tillsatt två
organisationskommittéer, (dir. 1997:94 och dir.
1997:4). Avsikten är att de aktuella allmänna
försäkringskassorna skall om bildas den 1 januari 1999.
Riksförsäkringsverket förvaltar för närvarande ett
antal fonder som är knutna till olika socialförsäkringar
m.m. Förvaltningen regleras i reglemente (1961:265)
angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
fonder. Fondernas kapital placeras huvudsakligen på
penningmarknaden i stats- och bostadsobligationer samt
statsskuldsväxlar och certifikat. Med anledning av lagen
(1996:1059) om statsbudgeten aviserades i 1997 års
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150) en
översyn av nuvarande fonder inom respektive
departementsområde. Regeringen gör bedömningen att
principerna i budgetlagen även skall gälla för de delar
av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Denna bedömning görs med förebehåll
för eventuella juridiskttekniska komplikationer, vilka
kan föranleda regeringen att göra en ny bedömning,
som kan vara förknippade med en tillämpning av
budgetlagen på denna sektor. Regeringen bereder nu
frågan om hur budgetlagen och principen om
bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av
socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma och
redovisa sina bedömningar och förslag i dessa frågor i
den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministration. I anslutning härtill kan
ett antal fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket,
men inte fyller något praktiskt syfte, avvecklas.
Regeringen har föreslagit i den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1996/97:150) att, under
anslaget A 1. Sjukpenning och rehabilitering m.m.
inom detta utgiftsområde, avsätta medel som ger
försäkringskassorna möjlighet att bedriva olika projekt
bl.a. i syfte att uppnå samverkansvinster. Dessa
särskilda medel ställs till försäkringskassornas
förfogande genom sammanläggning av bl.a medel som
för närvarande är avsatta för köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel, läkar-
utlåtanden och läkarundersökningar. Av dessa medel
kan 100 miljoner kronor användas av de allmänna
försäkringskassorna för administration av
verksamheten.
Regeringen föreslår också i denna proposition att
arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att utge ersättning
till arbetstagare i form av sjuklön förkortas från 28 till
14 dagar. Ändringen föreslås gälla fr.o.m. den 1 april
1998. Den ökade administrationskostnaden som detta
medför för försäkringskassorna avser regeringen att
återkomma om till riksdagen i samband med
tilläggsbudgeten för år 1998.
5.3 Regeringens bedömning
avseende revisionens
iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Årsredovisningens kvalitet och då främst
resultatredovisningen har enligt Riksrevisionsverket
utvecklats jämfört med föregående år. Dock ser RRV
behov av översyn av vissa principer i redovisningen
bl.a. i samband med projektet för det reformerade
pensionssystemet, fondförvaltningen och av vissa räntor
och avgiftsintäkter. Vidare noterar RRV att
gränsdragningen mellan styrelsens, direktörens, och
personalens ansvarsområden vid vissa försäkringskassor
är otydlig. Regeringen har för avsikt att till riksdagen
återkomma med förslag till nya regler för
organisationen avseende
socialförsäkringsadministrationen (prop. 1996/97:63,
bet 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). I samband med
detta skall även frågor rörande direktören behandlas.
Den ekonomiadministrativa värdering som RRV
utfört av de flesta statliga myndigheter för budgetåret
1995/96 har för Riksförsäkringsverkets del givit det
ekonomiadministrativa värdet fullt tillfredsställande.
5.4 Anslag
B 1. Riksförsäkringsverket
1995/96
Utgift
1 074
721
1,
2
Anslag
s-
sparan
de
178
0723
Därav
1996
763 707
1997
Anslag
693 634
Utgifts
-
progno
s
867 000
1998
Förslag
665 012
1999
Beräkna
t
698 432
2000
Beräkna
t
729 384
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Inkl. anslag för porto och exkl. av regeringen innehållet belopp 13
900 tkr
3. Ändrad redovisningsprincip. Överskottet av ränteintäkter och
avgiftsin täkter har förts till anslaget, 51 977 tkr
Riksförsäkringsverket (RFV) skall bidra till att uppfylla
målen inom sina utgiftsområden genom att administrera
och verka för en allmän socialförsäkring som ger
ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom
och vård av barn. RFV skall vidare säkerställa och
tillgodose kravet på god service, likformighet, kvalitet
och kostnadseffektivitet i handläggningen av
försäkrings- och bidragssärenden.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1995/96
visar ett anslagssparande på 178 miljoner kronor. Detta
belopp hänför sig bl.a. till att medel avsatta för viss
projektverksamhet förts över till följande budgetår.
Prognosen för anslagsbelastningen för innevarande
budgetår pekar på att anslagssparandet från föregående
budgetår är förbrukat vid budgetårets utgång.
Riksförsäkringsverket använder sitt anslagssparande till
att bl.a. finansiera delar av den nödvändiga
anpassningen av IT-stödet inför år 2000.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Som anförts under inledningsavsnittet till
Socialförsäkringsadministrationen visar RFV:s
årsredovisning att verksamheten bedrivs i enlighet med
gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta
målen.
Slutsatser
Riksförsäkringsverket har regeringens uppdrag att vidta
förberedelser för det reformerade pensionssystemet.
Projektet, som påbörjades under budgetåret 1994/95,
finansieras huvudsakligen genom lån i
Riksgäldskontoret. Mot bakgrund av projektets
omfattning har arbetet med att genomföra det
reformerade pensionssystemet getts tydliga ekonomiska
ramar och kommer noggrant att följas och utvärderas.
Riksförsäkringsverket kommer fram till och med året
2001 att medges en låneram omfattande maximalt 992
miljoner kronor.
Regeringen beräknar Riksförsäkringsverkets
ramanslag för år 1998 med utgångspunkt från ett
besparingskrav om 3 % för budgetåret. Vidare gör
regeringen den bedömningen att av det till för-
säkringskassorna överförda beloppet år 1997 om 53
miljoner kronor kan under året 1998 40 miljoner kronor
föras tillbaka till Riksförsäkringsverkets ramanslag.
Regeringen anser också att Riksförsäkringsverket
fr.o.m. år 1998 bör få ersättning från
Arbetsskadefonden för administration av försäkringen,
därför minskas anslaget med 45,5 miljoner kronor.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
665 012 000 kronor anvisas till Riksförsäkringsverket
för 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till
698 432 000 kronor respektive 729 384 000 kronor.
Vissa av Riksförsäkringsverkets
administrationskostnader finansieras via ersättningar
som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de
affärsdrivande verken. Dessa inkomster kan för
budgetåret 1998 beräknas till 64,7 miljoner kronor. För
administration av försäkringen för arbetsskador
beräknas intäkterna uppgå till 45,5 miljoner kronor för
1998.
B 2. Allmänna försäkringskassor
1995/96
Utgift
6 800
603
1
Anslag
s-
sparan
de
24 8842
Därav
1996
4 678
844
1997
Anslag
4 412
578
Utgifts
-
progno
s
4 700
000
1998
Förslag
4 269
564
1999
Beräkna
t
4 363
150
2000
Beräkna
t
4 431
466
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Ändrad redovisningsprincip Överskottet av ränteintäkter och
avgiftsintäkter 79,7 mkr har förts till anslaget
De 25 försäkringskassorna har till uppgift att handlägga
enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och
bidragssystemen på regional och lokal nivå. I ledningen
för varje försäkringskassa finns en styrelse och en
direktör. Vid försäkringskassorna finns totalt 163
förtroendevalda socialförsäkringsnämnder som beslutar
i vissa enskilda ärenden. I slutet av år 1996 fanns ca
350 lokalkontor och ett trettiotal mindre servicepunkter.
Den 31 december 1996 arbetade 15 437 personer vid
försäkringskassorna.
På grund av den minskade budgetramen har
försäkringskassorna beslutat om resursneddragningar på
drygt 1 600 årsarbetare under budgetåret 1995/96.
Besparingseffekten förskjuts dock av arbetsrättsliga
reglerna som bl.a. medför långa uppsägningstider.
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har även
vidtagit och initierat förenklings- och
effektiviseringsåtgärder med avseende på kassornas
verksamhet. Trots dessa åtgärder prognostiseras för
budgetåret 1997 ett överskridande på ca 260 miljoner
kronor. Under budgetåret 1997 planeras ytterligare
personalneddragningar.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Administrationen har under de senaste åren befunnit sig
i en omvälvande period där försäkringskassan har haft
till uppgift att klara befintlig verksamhet samtidigt som
ett stort antal regelförändringar har genomförts. Detta
har skett samtidigt som budgetramen minskat. Följden
har blivit att det uppstått vissa brister främst vad gäller
beslutsunderlag. Regeringen kommer att noga följa
utvecklingen inom området.
FÖRDELNING AV FÖRSÄKRINGSKASSORNAS
ADMINISTRATIONSKOSTNADER (%)
BÅ
1991/92
BÅ
1992/93
BÅ
1993/94
BÅ
1994/95
BÅ
1995/96
(12
MÅN)
Sjukpennin
g-
försäkring.
21
17
13
14
17,2
Rehabiliteri
ng
25
23
26
27
20,5
Arbetsskad
eförsäkring
10
12
8
6
3,4
Bostads-
bidrag
–
–
8
6
9,3
Övriga
förmåner1
44
48
45
47
49,6
Totalt
100
100
100
100
100
1. I övriga förmåner ingår bidragområdet, pensionsområdet,
föräldraförsäkringen, vårdersättning, utbildningsbidrag m.m.
Kostnaderna för rehabilitering har minskat under
1995/96, vilket delvis beror på att definitionen av
begreppet rehabilitering blivit snävare i det
tidredovisningssystemet som tillämpas av
försäkringskassorna fr o m år 1996. Kostnaderna för
arbetsskadeförsäkringen har minskat sedan budgetåret
1992/93, vilket hänger samman med ett minskat antal
ärenden, medan kostnaderna för administrationen av
bostadsbidraget har ökat sedan övertagandet från
kommunerna den 1 januari 1994.
Regeringen har i propositionen En allmän och sam-
manhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107)
föreslagit att utbetalningen av KAS-ersättningen skall
utföras av det för arbetslöshetskassorna gemensamma
utbetalningssystemet och inte av de allmänna
försäkringskassorna Mot bakgrund av denna förändring
bedömer regeringen att anslaget för budgetåret 1998
minskas med 6 miljoner kronor.
I enlighet med vad som aviserades i ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1996/97:150) bör personer som
har fyllt 63 år, efter arbetsgivares godkännande,
erbjudas möjlighet att före den ordinarie pensionsåldern,
vid 65 års ålder, lämnar arbetsmarknaden under
förutsättning att arbetsgivaren anställer en
långtidsarbetslös person. Ansökan måste göras under
perioden den 1 januari 1998 till den 31 augusti 1998.
Efter godkännande av arbetsförmedlingen beslutar
försäkringskassan om ersättningsnivån och sköter
utbetalningen. Samtliga finansieringsbidrag
administreras fr.o.m. 1 januari 1998 av AMS.
Försäkringskassorna avvecklar den befintliga stocken
under 1998. Regeringen bedömer att anslaget minskas
med 6,5 miljoner kronor på grund av ovan angivna
förändringar.
Anslaget har beräknats utifrån ett besparingskrav om
3 % för budgetåret. För budgetåret 1997 överfördes 53
miljoner kronor från Riksförsäkringsverkets ramanslag
till försäkringskassorna, av dessa återförs, för
budgetåret 1998, 40 miljoner kronor till
Riksförsäkringsverkets ramanslag.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
4 269 564 000 kronor anvisas till de Allmänna
försäkringskassorna för 1998. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 4 363 150 000 kronor respektive
4 431 466 000 kronor.
Regeringen beräknar vidare avgiftsinkomster för
försäkringskassorna på 503 miljoner kronor för vardera
budgetåren 1998, 1999 och 2000.
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
2
1
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
5
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
6
7
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
12
11
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
20
21
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 10
30
29