Post 6181 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:13 ·
Hämta Doc ·
Ekologisk hållbarhet
Ansvarig myndighet: Miljödepartementet
Dokument: Skr. 13
Regeringens skrivelse
1997/98:13
Ekologisk hållbarhet
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Sundsvall den 11 september 1997
Göran Persson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen presenterar regeringen en lägesbeskrivning av arbetet för att
föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet.
Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en
ekologiskt hållbar utveckling. Det innebär en helhetssyn på
samhällsutvecklingen där hänsyn till ekologiska förutsättningar förenas
med en god ekonomisk, social och kulturell utveckling. De övergripande
målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön och
människors hälsa, att använda jordens resurser effektivt och att nå en
hållbar försörjning. Det krävs långsiktiga och uthålliga insatser inom
samtliga politikområden för att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet. I
skrivelsen görs en lägesredovisning av arbetet med sådana åtgärder.
Betydande vikt läggs vid åtgärder med positiva effekter på
näringslivsutveckling och sysselsättning. En energipolitisk proposition
har redan behandlats av riksdagen. I årets budgetproposition presenteras
ett omfattande lokalt investeringsprogram. Under hösten 1997 och våren
1998 presenteras propositioner om bland annat, jordbruk, en ny
trafikpolitik samt miljö inklusive nya miljömål för 2000-talet.
Bakgrund
I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk
statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft
och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar
utveckling”. I januari 1997 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen
”På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle” (skr. 1996/97:50, prop. bet.
1996/97:JoU11, rskr. 1996/97:187). Den beskrev pågående arbete med
att utveckla strategier för ekologisk hållbarhet inom olika
samhällssektorer.
Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en
ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår statsråden Anna
Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrika Messing, Annika Åhnberg
och Thomas Östros. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen
(1996/97:150) utifrån ett förslag från delegationen, presenterat ett förslag
till ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en gemensam
plattform för det fortsatta arbetet. Riksdagen har godkänt
huvudinriktningen för de lokala investeringsprogrammen samt att 5,4
miljarder kronor avsätts under perioden 1998-2000. Den 18 juni 1997
lämnade delegationen ett förslag till hur stödet för lokala
investeringsprogram närmare kan utformas. I årets budgetproposition
(prop 1997/98:1) föreslås medel för 1998.
Riksdagen beslutade i juni 1997 om nya riktlinjer för energipolitiken
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.1996/97:272). Enligt
riktlinjerna skall energipolitiken skapa villkoren för en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Hälsan,
miljön och klimatet skall påverkas så litet som möjligt.
I skrivelsen På väg mot ett ekologiskt hållbart Sverige samt i den
ekonomiska vårpropositionen redogjorde regeringen för sin ambition att i
samband med årets budgetproposition presentera ytterligare ett led i
arbetet för att föra Sverige vidare mot målet ekologiskt hållbar
utveckling.
Innehållsförteckning
1 En politik för ekologisk hållbarhet 6
1.1 Inledning 6
1.2 Den ekologiska hållbarhetens tre delmål 8
2 Riktlinjer för det fortsatta arbetet 12
2.1 Inledning 12
2.2 Staten som föredöme 12
2.3 Offentlig upphandling 13
2.4 Bygg om Sverige till ökad hållbarhet 14
2.5 Miljö 15
2.6 Energi 16
2.7 Internationellt arbete 16
2.8 Näringsliv 18
2.9 Utbildning och forskning 18
2.10 Arbetsmarknad och arbetsliv 19
2.11 Kommunikationer 20
2.12 Samhällsplanering och byggande 21
2.13 Ekonomi och finanser 22
2.14 Jord- och skogsbruk, fiske 23
2.15 Konsumentpolitik 23
2.16 Kulturpolitik 24
2.17 Övrigt 24
3 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika
departements verksamhetsområden 26
3.1 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Justitiedepartementets verksamhetsområde 26
3.2 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Utrikesdepartementets verksamhetsområde 27
3.2.1 Utrikesrepresentationen 27
3.2.2 UD:s externa uppgifter 28
3.2.3 Utvecklingssamarbetet 28
3.2.4 Den globala miljöfonden 28
3.2.5 Information 28
3.2.6 Uppföljning av UNGASS 29
3.2.7 Globala konventioner 29
3.2.8 Handel och miljö 29
3.2.9 Verksamhetsplanering och personalutveckling 31
3.2.10 Internationell rekrytering 31
3.3 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde 32
3.3.1 Inriktning av miljöarbetet 33
3.3.2 Internationellt arbete 34
3.4 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Socialdepartementets verksamhetsområde 35
3.4.1 Miljörelaterad ohälsa 36
3.4.2 Nationella folkhälsomål 37
3.4.3 Miljöåtgärder inom hälso-och sjukvården 38
3.4.4 Miljöåtgärder vad avser läkemedel 39
3.4.5 Internationell samverkan inom hälsoskyddet och
miljömedicinen 39
3.5 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde 40
3.5.1 Trafikpolitisk proposition våren 1998 41
3.5.2 Infrastruktur 41
3.5.3 Vägtrafik 42
3.5.4 Järnvägstrafik 42
3.5.5 Sjöfart 43
3.5.6 Luftfart 43
3.5.7 Informationsteknik/transportinformatik 44
3.5.8 Kollektivtrafik 44
3.6 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Finansdepartementets verksamhetsområde 44
3.6.1 Skatter 45
3.6.2 Miljöräkenskaper 46
3.6.3 Offentlig upphandling 47
3.6.4 Statlig förvaltning av pensionsmedel 48
3.6.5 Förvaltningspolitik 48
3.6.6 Fastighetsförvaltning 48
3.7 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde 49
3.7.1 Förskola, grundskola, gymnasieskola och
vuxenutbildning 50
3.7.2 Forskning och högskoleutbildning 54
3.7.3 Forskning 55
3.8 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Jordbruksdepartementets verksamhetsområde 56
3.8.1 Jordbruk 56
3.8.2 Fiske 60
3.9 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Arbetsmarknadsdepartementets område 62
3.9.1 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 63
3.9.2 EU:s strukturfonder 63
3.9.3 Arbetsmarknadsverket som arbetsgivare 64
3.9.4 Arbetsmiljö- och arbetslivsfrågornas hantering
inom ramen för ett ekologiskt hållbart
Sverige 64
3.10 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Kulturdepartementets verksamhetsområde 65
3.10.1 Kulturarvet 67
3.10.2 Kulturmiljön 67
3.10.3 Arkitektur och form 68
3.10.4 Forskning 68
3.10.5 Unesco-rapporten Vår skapande mångfald 68
3.10.6 Kulturnät Sverige 69
3.10.7 Kulturhuvudstadsåret 69
3.10.8 Kultur och natur 69
3.11 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Närings- och handelsdepartementets
verksamhetsområde 70
3.11.1 Ekologi och ekonomi - från motsatspar till
samspel 71
3.11.2 Integration av miljö- och näringspolitiken 72
3.11.3 Nätverk 72
3.11.4 Miljöledningssystem 73
3.11.5 Energi 74
3.11.6 Skogssektorn 74
3.11.7 Export och miljö 75
3.11.8 Baltic 21 76
3.11.9 Delegationen för främjande av miljöanpassad
teknik 76
3.12 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Inrikesdepartementets verksamhetsområde 77
3.12.1 Konsumenterna och miljön 78
3.12.2 Samhällsplanering för en ekologiskt hållbar
utveckling 79
3.12.3 Lagstiftning om va-system 80
3.12.4 Ekologisk hållbarhet i byggande och bebyggelsen 80
3.12.5 Samhällets informationsförsörjning 81
3.12.6 Transnationellt samarbete 82
3.13 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Miljödepartementets verksamhetsområde 83
3.13.1 En miljöpolitisk proposition våren 1998 85
3.13.2 Nya nationella miljömål presenteras 85
3.13.3 Förslaget till miljöbalk - ett viktigt redskap 86
3.13.4 Indikatorer utvecklas 86
3.13.5 Producentansvaret förstärks 86
3.13.6 Eko-effektivitet/Faktor 10 utvecklas 87
3.13.7 Utforma en hållbar kemikaliepolitik 87
3.13.8 En hållbar utveckling i skärgårdsområden 87
3.13.9 Gröna Jobb redovisas i särskild rapport 87
3.13.10 Kunskapscentrum 88
3.13.11 Identifiera subventioner som motverkar en
hållbar utveckling 89
3.13.12 Kommunvis inventering av radioaktivt avfall 89
3.13.13 Mark och vatten - regionala miljö- och
hushållningsprogram 89
4 Lokala och nationella investeringar 91
4.1 Lokala investeringprogram 91
4.2 Investeringar i ekologisk omställning av byggnader,
anläggningar och infrastruktur 93
4.3 Nationella investeringar i infrastruktur 93
4.4 Nationella investeringar i energisystem 93
Skr. 1997/98:13
1 En politik för ekologisk hållbarhet
1.1 Inledning
En hållbar utveckling innebär att dagens generation kan tillgodose sina
behov utan att äventyra för kommande generationer att tillgodose sina.
Så definierade Brundtlandkommissionen kraven på den framtida
världsutvecklingen. De stora FN-konferenserna visar att dessa krav
hänger samman med befolkningsutveckling och med social, kulturell
och ekonomisk utveckling i världen.
Miljön utsätts globalt sett för en allt starkare negativ påverkan. Det
sker en mycket snabb ekonomisk tillväxt i delar av världen, som
Ostasien. Samtidigt blir de fattiga länderna i exempelvis Afrika allt
fattigare. Världens befolkning fortsätter att öka även om takten avtar.
Konflikter om färskvattenresurser, människor på flykt från miljöproblem,
klimatförändringar och ett uttunnat ozonskikt är nya globala säkerhetshot
som kräver fortsatt internationellt samarbete för att kunna lösas. Att
komma till rätta med de globala miljö- och utvecklingsproblemen kräver
långtgående insatser.
Den redan rika världen har ett särskilt ansvar. Knappt en femtedel av
jordens befolkning står för den övervägande delen av belastningen på
miljön och förbrukningen av jordens naturresurser. Vi måste använda
resurserna effektivare för att de skall räcka åt alla.
En hållbar utveckling utgår från människans samlade behov och
innehåller därför alla de dimensioner som är viktiga i våra liv.
Riodeklarationen betonar helhetssynen och det nödvändiga samspelet
mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Däri ryms
exempelvis god vård och omsorg, en god hälsa bland befolkningen,
utbildning, arbete och en innehållsrik fritid. Där finns en stark ekonomi,
tillväxt, industriell utveckling, regional balans och goda
kommunikationer.
En hållbar utveckling ser regeringen som utmaningen för det svenska
samhället. Sverige har goda förutsättningar i vår natur, i vår kulturmiljö,
god utbildning, ett avancerat näringsliv, en omfattande forskning och en
stabil tradition av nationell demokrati och lokalt självstyre. Det ger
förutsättningar att skapa fortsatt välfärd med ett hållbart uttag av
naturresurser och en låg belastning på miljön. Därmed kan vi lämna vårt
eget land till våra barn och barnbarn i ett bättre skick än det i vilket vi
övertog det. Vi blir också ett exempel för andra, och kan därmed påverka
den globala utvecklingen.
Det finns likheter med en annan stor samhällsförändring.
Folkhemsbygget var ett stort och långsiktigt politiskt projekt, fött ur
arbetslöshet, social misär och krav på rättvisa, startat med lokal
handlingskraft och förvandlat till nationell politik med stöd av nya
nationalekonomiska teorier och erfarenheter. Resultatet kan mätas i
medellivslängd, boendestandard, utbildningsnivå, äldreomsorg och andra
välfärdsmått.
Omställningen till ekologisk hållbarhet över en eller ett par
generationer kan inte skapas genom ett enda långsiktigt
handlingsprogram. Men färdriktningen kan läggas fast och omfattningen
bedömas. Med färdriktningen given och med ambitionen att bli
föregångsland kan de första stegen ta form. Regeringen gör därvid
bedömningen att samverkan i kampen mot den akuta arbetslösheten bör
prioriteras. De långsiktiga och breda investeringsprogram med lokal
förankring för en ekologisk modernisering av realkapitalet, som
regeringen redovisade i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1996/97:150), är en viktig del i detta arbete. Lediga resurser i form av
kvalificerad arbetskraft i byggsektorn och omfattande offentliga utgifter
sätts på det sättet in i framtidsbyggandet samtidigt som de befintliga
värdena skall tas till vara. Mot bakgrund av den akuta situationen på
arbetsmarknaden skall allt som är möjligt göras så att
investeringsprogrammen kommer igång snabbt.
Ekonomin blir alltmer global. Världshandeln ökar betydligt snabbare
än de flesta länders BNP. Råvaror och produkter säljs ofta på en global
marknad. Den svenska ekonomin är nära sammanflätad med ekonomin i
de övriga EU-länderna som i sin tur blir alltmer sammanflätad med andra
världsdelars ekonomi. Miljöföroreningarna känner inga nationsgränser.
Vi påverkas särskilt av utsläppen i norra Europa. Därför är EU:s
utvidgning österut viktig för den svenska miljön. Allt detta är skäl för att
Sverige skall vara bland de internationellt pådrivande för en ekologisk
hållbar utveckling. Men det förutsätter att vi går före nationellt, så att vi
är trovärdiga när vi skall övertyga andra, och att vi lär av andras exempel
när de har kommit längre än vi.
Den internationella konkurrenskraften är grundläggande för ekonomi,
sysselsättning och välfärd. Svenskt näringsliv kan stärka sin
konkurrenskraft med en ”grön affärsidé”. En omställning av hela det
svenska samhället till ekologisk hållbarhet ger ökad trovärdighet åt en
sådan profil samtidigt som omställningen i sig ger den stabila
hemmamarknad som behövs för att utveckla nya industriella idéer till
kommersiell mognad. På så sätt kan den ekologiska omställningen bli
bärare av en lång våg av tillväxt och stabilitet i sysselsättningen. En
omställning på bred front kan också bidra till att skapa sysselsättning
inom många olika branscher och därmed bidra till att förutsättningarna
för tillväxt ökar även i utsatta regioner.
Alla inbjuds att delta i detta arbete. Regeringen kommer att ta initiativ
till en bred dialog om en ekologiskt hållbar utveckling. Denna skrivelse
är ett steg på vägen som kommer att följas av ett antal förslag under
1997/98.
1.2 Den ekologiska hållbarhetens tre delmål
I en värld med växande befolkning förutsätter ekologisk hållbarhet en
ökad ekologisk effektivitet.
Detta förtydligas i regeringens mål för ekologisk hållbarhet. I den
ekonomiska vårpropositionen uttalar regeringen att den ekologiskt
hållbara samhällsutvecklingen i grunden handlar om skyddet av miljön,
en hållbar försörjning och en effektiv användning av jordens resurser.
Övergripande mål för dessa tre områden formulerades på följande sätt:
Skyddet av miljön: Utsläppen av föroreningar skall inte skada
människans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller
bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett
sådant sätt att de naturliga kretsloppen värnas. Naturfrämmande hälso-
och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få förekomma i miljön. Den
biologiska mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer
skyddas.
Effektiv användning: Användning av energi och andra naturresurser
skall bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av energi och
material kan därmed begränsas så att de är förenliga med en hållbar
utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och investeringar skall
därför också inriktas på resurssnåla produkter och processer.
Hållbar försörjning: Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga
måste säkras. Så långt som möjligt skall försörjningen baseras på ett
långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara resurser. Det betyder att
användningen inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen
skapar nya resurser och att material bör återvinnas i ett kretslopp. Vi
skall hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter
förnybara ersättningar.
Målet om att skydda miljön innebär
Kunskapen om olika ämnens miljöegenskaper och erfarenheter av
decenniers miljöarbete gör att långsiktiga miljömål kan formuleras med
relativt god precision. Vi bör eftersträva en utveckling som bland annat
innebär att följande tillstånd uppnås:
Atmosfärens koncentration av växthusgaser har stabiliserats på en nivå
som förhindrar en farlig störning av klimatet. Ozonskiktet är tillräckligt
tjockt för att skydda människors hälsa och de ekologiska systemen från
solens farliga ultravioletta strålning.
Luftkvaliteten skall vara sådan att den inte innebär risker för människans
hälsa. Utsläpp till luft förorsakar heller inte skador i miljön, såsom
försurning av mark och vatten eller spridning av toxiska ämnen.
I havs- och vattenområden kan naturligt förekommande arter fortleva.
Fisken kan ätas utan risk för hälsan.
Markens långsiktiga produktionsförmåga kan vidmakthållas. Den är inte
skadad av föroreningar eller överutnyttjad.
Grundvattnet är så rent att det kan utgöra en dricksvattenresurs.
Den biologiska mångfalden har bevarats genom att naturligt
förekommande arter kan fortleva i livskraftiga bestånd. Detta innebär att
bestånden av olika arter är tillräckligt stora för att artens överlevnad skall
vara säkrad.
Natur- och kulturlandskapet utgör en viktig del av kulturarvet. Det
gynnar biologisk mångfald och är en källa till skönhetsupplevelser,
rekreation och kulturell identitet för människor. Vi kan producera
tillräckligt med mat och andra förnödenheter. Människans byggda miljö
skapar trygghet, trivsel och social gemenskap. I den ekologiska
omställningen och hushållningen med resurser ingår också att ta tillvara
och främja bebyggelsens kulturvärden och arkitektoniska kvaliteter.
Miljömålen kommer att utvecklas i den miljöpolitiska propositionen som
regeringen avser att lämna våren 1998.
Målet om effektiv användning innebär
Det andra målet, för effektiv användning, innebär att vi skall utnyttja
naturresurserna på ett bättre sätt. Energin är ett centralt område. Arbetet
för en effektivare energianvändning har, genom det energipolitiska
beslutet, gått in i en ny fas. Utmaningen är att minska behovet av energi
och material flera gånger om. Endast genom en betydligt effektivare
användning kan vi leva på ett sätt som är hållbart i ett globalt perspektiv.
Användningen av metaller bör ingå i ett kretslopp med så små förluster
som möjligt.
Ett begrepp som blivit alltmer vanligt i den internationella debatten är
faktor 10, vilket innebär att resursanvändningen, inte bara av fossila
bränslen utan av all energi och alla material, behöver bli i genomsnitt 10
gånger effektivare under de närmaste en till två generationerna. Många
forskare, företagsledare och politiker anser att detta är nödvändigt för att
kunna möta den ökande befolkningstillväxten och för att kunna minska
miljöförstöringen utan att försämra välfärden. Siffran 10 - eller 4 om
tidshorisonten är kortare - ger en signal om vilken storleksnivå på
effektiviseringarna som krävs, snarare än ett exakt mål. Faktor 10-
tänkandet kan därvid fungera som kompass och stimulera till nödvändigt
nytänkande.
Arbetet med att formulera tydliga och funktionella mål för en
effektivare resursanvändning, med tillvaratagande av befintliga värden,
måste nu intensifieras. Regeringen kommer därför att ta initiativ till en
öppen dialog med näringsliv och forskare.
Målet om hållbar försörjning innebär
Det tredje målet, hållbar försörjning, handlar till stor del om att ställa om
vår energiförsörjning och om livsmedelsförsörjning med hög kvalitet.
Energisystemet skall grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,
resurser. Det energipolitiska beslutet innebär bl.a. en kraftfull satsning på
förnybara energikällor. Även annan försörjning med naturresurser såsom
vatten, material, näringsämnen etc. skall göras hållbar. En så stor del av
försörjningen som är förenlig med en totalt sett effektiv
resursanvändning skall ske genom återföring i kretslopp. Andelen
förnybara råvaror och förnybar energi bör utökas.
Analysarbete och indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling
En förutsättning för en ekologiskt hållbar samhällssutveckling är att
miljöhänsyn och resurshushållning integreras i alla samhällsprocesser.
De olika samhällssektorerna och dess olika aktörer måste därför ta ett
ökat ansvar. En önskad utveckling kan dessutom bara uppnås genom
samverkan mellan de olika aktörerna dvs. näringsliv, myndigheter,
kommuner och organisationer.
För att ge stöd i omställningen av samhällssektorerna så att målen för
ekologisk hållbarhet kan nås, behövs långsiktiga studier med skilda
utgångspunkter och perspektiv. Det är en angelägen uppgift för
myndigheter och forskningsinstitutioner att beakta innebörden av den
höjning av ambitionsnivån som målen för ekologisk hållbarhet innebär
och tillgodose detta behov. Runt om i världen pågår utveckling och
genomförs studier av intresse att följa och att delta i.
Inom Sverige har viktiga analyser gjorts för vissa sektorer. Dit hör t.ex.
Naturvårdsverkets stora framtidsstudie 2021 och arbetet med ett
miljöanpassat transportsystem. Regeringen avser att fortsätta detta arbete
i dialog med aktörer i olika samhällssektorer såväl myndigheter som
näringsliv, kommuner och organisationer.
Huvudtemat är att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft på
de framtida marknader där efterfrågan kommer att styras av krav på
ekologisk hållbarhet. Exempelvis bedömer den Asiatiska
utvecklingsbanken att investeringsbehovet för miljöförbättringar i Asien
kommer att öka från drygt 300 miljarder kronor år 1995 till närmare 2000
miljarder kronor år 2025. Näringslivets utveckling får en central position
i studierna. Områden som kan bli aktuella är den ekologiska faktorns roll
för de viktigaste industriella branscherna, omställningen av energisektorn
samt effekter på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Regeringen kommer
att ta initiativ till en analys av förutsättningarna för att stärka Sveriges
konkurrenskraft vad gäller tjänster och produkter som är anpassade för
ökad ekologisk hållbarhet.
Det krävs också en anpassning av statistiken så att den lämpar sig för
att göra sådana analyser. Statistiken är ofta upplagd med andra syften,
vilket gör att indelningar och variabler som är intressanta att få belysta ur
ekologisk hållbarhetssynpunkt inte alltid finns. Det kan till exempel
gälla ekonomisk statistik, arbetsmarknadsstatistik, regional statistik och
välfärdsstatistik. En anpassning av statistiken bör göra det möjligt att
t.ex. beakta konsekvenserna för miljöpåverkande faktorer, som utsläpp,
avfall och materialanvändning, i ekonomiska analyser.
Vidare behöver indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling tas fram
som underlag för olika aktörers arbete och för kontinuerlig uppföljning
och utvärdering. I årets ekonomiska vårproposition aviserades att
Miljövårdsberedningen skulle utarbeta ett förslag. Förslag till indikatorer
kommer att presenteras i miljöpropositionen 1998.
Skr. 1997/98:13
2 Riktlinjer för det fortsatta arbetet
2.1 Inledning
Arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling innebär att vi drar nytta av
de senaste 25 årens erfarenheter. Under den tiden har utsläppen av
föroreningar minskat. Flera av de farligaste kemiska produkterna är borta
eller på väg att fasas ut. Sjöar har återhämtat sig och hotade
naturområden och djurpopulationer har räddats. Vi har gjort betydande
insatser för att spara på energi och naturresurser. Sveriges medverkan i
det internationella samarbetet har ökat. Men naturligtvis återstår mycket
att göra, och nya problem har visat sig. Därför behövs ett ökat tempo i
arbetet.
I det följande redovisas riktlinjer för regeringens fortsatta arbete.
Under avsnitt 3 ges lägesbeskrivning och utförligare redovisning av
åtgärder inom de olika departementens verksamhetsområden. I särskilda
propositioner kommer större och mer långsiktiga förändringar att
redovisas. Det gäller t.ex. transportsystemet och jordbruket.
2.2 Staten som föredöme
Regeringen har flera gånger framhållit att staten skall vara föregångare i
en ekologiskt hållbar utveckling. Det ligger ett stort ansvar på de olika
departementen och statliga myndigheterna att integrera ambitionen att gå
före i arbetet för ekologisk hållbarhet i beslut som rör olika
samhällssektorer. Det arbete som inletts med att införa
miljöledningssystem inom statlig verksamhet bör vidareutvecklas.
Innevarande år påbörjades ett pilotprojekt för att introducera
miljöledningssystem hos 25 utvalda statliga myndigheter. Det innebär att
myndigheternas hantering av frågor som rör miljö samt energi- och
resurshushållning integreras och systematiseras i den ordinarie
verksamheten. Bl.a. skall statlig upphandling aktivt efterfråga produkter,
system och tjänster som utformats med hänsyn till miljö och
resurshushållning. Hittills vunna erfarenheter har skapat goda
förutsättningar för att gå vidare med utvecklingen av
miljöledningssystem i statlig verksamhet.
Detta arbete kommer också att breddas i flera steg. Regeringen har
också påbörjat en systematisk genomgång av statsbudgeten för att
analysera vilka anslagsposter som har störst betydelse för en ekologiskt
hållbar utveckling.
Från våren 1998 utvidgas projektet till att omfatta flera statliga
myndigheter.
Också de statliga företagen skall i sin verksamhet integrera
miljöhänsyn och resurshushållning och aktivt bidra till en ekologiskt
hållbar utveckling.
Viktiga inslag i arbetet är att:
* Fortsätta utvecklingen av miljöledningssystem i statliga myndigheter.
Arbetet med en anpassad form a v miljöledning i regeringskansliet startar
hösten 1997. Våren 1998 utvidgas det pilotprojekt med 25 statliga
myndigheter som påbörjats i år till att omfatta fler statliga myndigheter.
* Ändra i verksförordningen (1995:1322) så att det i den ställs krav på
hänsyn till ekologiskt hållbar utveckling. En sådan ändring aviserades i
årets ekonomiska vårproposition.
2.3 Offentlig upphandling
Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för sammanlagt
cirka 280 miljarder kronor varav staten för ungefär 100 miljarder kronor.
Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument för
att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare
anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet. Detta instrument bör
användas än mer aktivt.
Varor och tjänster som styr mot målen för ekologiskt hållbar
utveckling skall så långt som möjligt prioriteras vid upphandling. Det är
till exempel sådana varor och tjänster som ger låga utsläpp, ingen eller
minimal användning av ämnen som bör undvikas av miljö- och
hälsoskäl, ger ökad effektivitet när det gäller användning av energi och
material samt bygger på förnybara råvaru- och energikällor. Statlig
upphandling skall vara ett föredöme. Kunskap och erfarenheter om
ekologiskt hållbar upphandling bör samlas och spridas för att få en
positiv utveckling i samhället i stort.
Viktiga inslag i arbetet är att:
* Ta fram ett underlag för en svensk ståndpunkt EU för offentlig
miljöanpassad upphandling. Positionen skall utgå från de grundläggande
miljökrav som Sverige vill ställa vid all upphandling och från de
möjligheter som finns att ställa miljökrav bl.a. inom ramen för gällande
EU-regler (upphandlingsdirektiv m.m.). Förslag skall också lämnas, om
det behövs, till ändringar av EG:s upphandlingsregler. Förslagets
innebörd bör vara att reglerna blir tydliga och styr i riktning mot
ekologisk hållbarhet.
Uppdrag skall ges till Nämnden för offentlig upphandling, att ta fram
ett förslag tillsammans med Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen.
* Inrätta en delegation med ansvar för att vara pådrivande för en
miljöanpassad offentlig upphandling av bl.a. varor och tjänster.
Delegationen skall initiera och utveckla konkreta vägledningar för hur
miljökrav kan ställas vid all offentlig upphandling inom olika områden.
Delegationen skall särskilt prioritera områden där upphandlingen kan få
genomslag på utvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. Ett exempel är
att man vid offentlig upphandling av byggtjänster kan ställa krav på viss
andel återanvänt material. Delegationen skall också sprida kunskap,
erfarenheter och goda exempel från t.ex. pilotmyndigheternas arbete,
landstingens databas med upphandlingskriterier och olika kommuners
miljökrav vid upphandling. Delegationen skall också följa utvecklingen i
andra länder inom och utanför EU.
2.4 Bygg om Sverige till ökad hållbarhet
Kampen mot arbetslösheten kommer att dominera inrikespolitiken de
närmaste åren. Regeringens mål är att den öppna arbetslösheten skall
halveras till år 2000. Därefter skall utvecklingen drivas vidare.
Arbetslösheten innebär att stora personella och ekonomiska resurser inte
tas tillvara. Det är samhällsekonomiskt förmånligt att göra
framtidsinriktade investeringar som samtidigt minskar arbetslösheten och
ökar samhällets ekologiska hållbarhet. Regeringen avser att inleda ett
brett investeringsprogram i syfte att stimulera modernisering av
bebyggelse, infrastruktur och energisystem. Huvuddragen redovisades i
den ekonomiska vårpropositionen 1997. Programmet som redovisades i
vårpropositionen omfattar 12,5 miljarder kronor under tre år. Till detta
kommer ytterligare satsningar på miljöstöd i jordbruket och andra
miljöåtgärder. I budgetpropositionen lägger regeringen fram mer
detaljerade planer för statens insatser i sammanhanget.
(Investeringsprogrammen redovisas utförligare i avsnitt 4)
Investeringar i modernisering av byggnader och anläggningar medför
ökad efterfrågan på material, komponenter och utrustningar som i
åtskilliga fall är desamma som efterfrågas vid offentlig upphandling.
Från synpunkten att stimulera teknisk-industriell utveckling finns det
därför anledning att undersöka möjligheterna att harmonisera modeller
och metoder för att formulera kraven på ekologisk hållbarhet och
verifiera resultaten. Företagens möjligheter att överblicka och värdera
marknaderna för processer, produkter och system ökar utan att man
därför behöver ge avkall på strävan till lokal anpassning av de slutliga
resultaten. Regeringen avser därför att ta erforderliga initiativ till ett
utvecklingsarbete på byggsidan som kan samordnas med arbetet i den
under 2.4 nämnda delegationen.
Viktiga inslag i arbetet är:
* De kommande tre åren avsätts sammantaget 5,4 miljarder för stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. De lokala
investeringsprogrammen för hållbar utveckling skall öka möjligheterna
att få till stånd insatser för att höja eko-effektiviteten lokalt och regionalt.
Medlen kan efter ansökan gå till projekt som bidrar till att nå målen för
ekologisk hållbarhet och samtidigt ökar sysselsättningen.
* I den ekonomiska vårpropositionen redovisades också åtgärder för
nationella investeringar. Där aviseras ett investeringsprogram för ökade
infrastruktursatsningar som bidrar till en ökad sysselsättning.
Programmet behandlas också i budgetpropositionen. Investeringar inom
energiområdet behandlas nedan i avsnitt 2.7 Energi.
2.5 Miljö
Miljöpolitiken kommer genom förslaget till Miljöbalk att förstärkas med
utökade styrmedel bl.a. i form av miljökvalitetsnormer samt att
miljöbrott ska kunna beivras bättre.
Det behövs nya och tydligare miljömål som kan understödja och driva
på arbetet mot en hållbar utveckling. Målen måste brytas ner och i allt
högre grad rikta sig till och vara förankrade hos aktörer inom olika
sektorer i samhället.
Ämnen som är persistenta och bioackumuleras i miljön ska fasas ut.
Miljö- och hälsofarliga kemikalier i varor och produkter ska bytas ut mot
mindre farliga. Utbytesregeln är kännetecknande för svensk
kemikaliepolitik och håller på att få genomslag internationellt.
Kretsloppsanpassningen ska fortsätta. Producentansvaret ska
utvecklas. Ett viktigt syfte med producentansvaret är att ge företagen
incitament att ta fram nya produkter som är kretsloppsanpassade.
Produkterna bör utvecklas så att de redan från början är riskfria, material-
och energisnåla samt återanvändnings- och återvinningsbara.
De restprodukter som uppkommer trots ekologisk effektivisering av
produkter och processer ska i största möjliga utsträckning återvinnas.
Deponering av organiskt avfall i framtiden kommer inte att bli tillåtet.
Näringsämnen i sanitärt avloppsvatten och i avfallet bör återföras som
näringstillskott till jordbruksmark.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Redovisa förslag till nya och reviderade miljömål för 2000-talet i
miljöpropositionen 1998 liksom förslag till fortsatt process för att
omforma dem till sektorsmål och regionala/lokala mål.
Kostnadseffektivitet för olika åtgärdsalternativ skall analyseras. Förslaget
kommer att bygga på Naturvårdsverkets rapport om nya och förbättrade
miljömål som nyligen lämnades till regeringen, Kretsloppsdelegationens
arbete och Kemikommittens förslag och remissbehandlingen av dessa
förslag. Arbetet med miljömål för olika samhällssektorer skall fortsätta
och utvecklas.
* Presentera ett förslag till miljöbalk hösten 1997. Bestämmelserna i
balken skall leda till att miljöpolitikens områden integreras bättre och
styrmedlen skall förstärkas.
* Utforma en hållbar kemikaliepolitik. En samlad kemikaliepolitik
kommer att presenteras i miljöpropositonen 1998 baserad på
Kemikommitténs betänkande som lämnades i juni i år.
* Utveckla producentansvaret för varor. Regeringen har nyligen lagt en
proposition om hantering av uttjänta varor i ett uthålligt samhälle. Hur
kretsloppsanpassningen ska fortsätta kommer att utvecklas i
miljöpropositionen baserad på bl.a. Kretsloppsdelegationens rapporter.
2.6 Energi
Energiomställningen innebär en unik möjlighet för omställningen av
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Energipolitiken ska skapa villkoren för en effektiv energianvändning
och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg påverkan på
hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle.
Landets elförsörjning ska tryggas genom energisystem som grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv
energianvändning. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg
nivå.
Några viktiga inslag i arbetet är:
* De två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skall ställas av. Åtgärder skall
vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el genom
effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning med och
tillförsel av el från andra energikällor. Detta redovisas närmare i
budgetpropositionen.
* Ett nytt energipolitiskt program inrättas, som omfattar 9 miljarder
kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är en
kraftfull, långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration
av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste tio till femton åren
kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och
utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering.
Programmet presenteras i budgetpropositionen.
* Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det
befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila
bränslet, bör utnyttjas effektivare.
2.7 Internationellt arbete
Den stora utmaningen i det internationella arbetet i dag är att omsätta
internationella åtaganden till konkreta åtgärder. Här framstår både FN:s
generalförsamlings extra möte (UNGASS) med syfte att följa upp och
utvärdera genomförandet av Agenda 21 och åtaganden från Rio som
extra viktiga. FN:s Habitat-konferens kompletterar Agenda 21 med en
social dimension genom Habitat-deklarationen. Hållbar utveckling måste
få ett bredare genomslag i alla internationella institutioner, inklusive
FN:s fonder, program och fackorgan, de multilaterala
utvecklingsbankerna och världshandelsorganisationen WTO. Resultatet
från UNGASS måste vidare bearbetas och förankras i det nationella
arbetet.
I det europeiska perspektivet gäller det att utnyttja framgångarna i
EU:s regeringskonferens, IGC, så att hållbar utveckling genomsyrar hela
EU:s arbete. Industrialismen föddes i Europa, och Europa kan bli en
förebild för resten av världen genom att vara först med en
industriproduktion utan farliga utsläpp. Regeringen skall därför fortsätta
att driva på miljöarbetet inom EU för att lösa Europas
gränsöverskridande problem, som t.ex. försurningen. Sverige skall verka
för att EU tar fram en gemensam strategi för renare produkter för att
avveckla farliga kemikalier samt främjar effektivare energianvändning
och stödjer utvecklingen av förnybara energislag. Men det gäller också
att få ekologiskt hållbar utveckling att vara styrande för EU:s politik på
samtliga områden, på samma sätt som regeringen försöker i Sverige.
Regeringen skall verka för att EU:s femte åtgärdsprogram för miljön
följs av ett program för ett ekologiskt hållbart Europa, där tyngdpunkten
ligger på hur en ekologiskt hållbar utveckling kan uppnås. Ett sådant
program bör beakta och behandla effekterna på sysselsättningen.
Befintliga stöd och regler inom EU bör bl.a. analyseras utifrån detta.
Faktor 4 och 10 bör analyseras i programmet.
EU:s utvidgning är en viktig drivkraft för en miljöanpassning i
Central- och Östeuropa. Länderna kring Östersjön har mycket
gemensamt och arbete med en regional Agenda 21 för Östersjön är
centralt för en ekologiskt hållbar utveckling i vårt närområde.
Sverige blir ordförande för Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet
under 1998 och regeringen avser utnyttja detta tillfälle för att utveckla
samarbetet i riktning mot ekologiskt hållbar utveckling.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Ta initiativ inom EU för ett ekologiskt hållbart Europa.
* Uppmärksamma frågor om ekologisk hållbarhet i analys och
rapportering .
* Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar utveckling i det bilaterala och
multilaterala utvecklingssamarbetet samt i EU-biståndet med särskild
betoning av fattigdomsaspekterna.
* Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte (UNGASS).
* Fortsätta arbeta aktivt inom globala konventioner för hållbar utveckling
* Verka för en tillfredsställande påfyllnad av den Globala miljöfonden
(GEF) .
* Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet.
* Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling integreras i WTO,
bl.a. i kommande förhandlingar om handelsliberalisering.
* Genom bl.a. biståndet stödja u-ländernas produktion och export av
miljöanpassade produkter.
* Informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar
utveckling.
* Beakta en ekologiskt hållbar utveckling i utrikesförvaltningens
verksamhetsplanering och utveckla personalens kompetens inom
området.
2.8 Näringsliv
Arbetet för ekologisk hållbarhet skapar nya möjligheter för näringslivet.
Miljöpolitiken är redan en del av det omvandlingstryck som svenskt
näringsliv utsätts för och som är drivkraften för nya
produktionsprocesser, nya produkter och nya marknader. För att nå en
ekologiskt hållbar utveckling krävs både minskade utsläpp och
effektivare användning av energi och resurser.
Utsläpp från industrins processer och dylikt skall minskas till ofarliga
nivåer. Utvecklingen av ekologiskt hållbara processer och produkter och
resurseffektivitet skall belysas och stimuleras ytterligare. Den svenska
exporten av miljöanpassad teknik bör öka.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* I en öppen dialog med det svenska näringslivet klarlägga hur långt
energi- och materialutnyttjande kan effektiviseras inom ett 25-
årsperspektiv. Utgångspunkten är bl.a. resonemangen om faktor 4 och
10, vad som återstår för att nå ofarliga utsläppsnivåer av olika ämnen
samt Naturvårdsverkets förslag till miljömål för 2000-talet. I dialog med
företrädare för näringslivet skall olika möjligheter att påskynda
processen klarläggas.
* Ge en utredare i uppdrag att kartlägga vilka möjligheter och hinder som
finns för ökad export av miljöanpassad teknik och miljöanpassade
produkter.
* Kartlägga hur långt andra länders näringsliv kommit i arbetet med
ekologiskt hållbara lösningar och fortlöpande följa utvecklingen
* Verka för integration av närings-, handels- och miljöpolitiken.
* Stimulera tillkomsten och fortlevnaden av nätverk i företagens
omgivning såväl lokalt som i exportsammanhang. Säkerställa att
kompetens rörande ekologiskt hållbar utveckling finns tillgänglig inom
t.ex. Industriella Utvecklingscentra.
* Fortsätta arbetet med att utarbeta en Agenda 21 för hållbar utveckling
inom industrisektorn inom ramen för Baltic 21-projektet.
* Följa upp förslag från Delegationen för främjande av miljöanpassad
teknik .
* Även i fortsättningen uppmuntra små och medelstora företag att införa
miljöledningssystem.
2.9 Utbildning och forskning
Utbildning och kunskap är avgörande för att främja en ekologiskt hållbar
utveckling och förbättra människors förmåga att lösa miljö- och
utvecklingsfrågor. Därför är det viktigt att skapa utrymme för utbildning
och forskning om miljö, livsstilsfrågor samt utvecklingsfrågor.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Införa miljömärkning av skolor. Målet är att den övervägande
majoriteten av alla skolor i Sverige skall bli miljöskolor.
* Förstärka miljöundervisningen i gymnasieskolan bl.a. genom ett nytt
tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur.
* Underlätta kompetensutveckling av lärare inom miljö, natur och teknik
* Fortsätta det reformarbete som pågår för närvarande med att integrera
verksamheterna i förskola och skola där en översyn av läroplanen och
utvecklingen av ett nytt måldokument för förskolan ingår. I dessa arbeten
ingår frågor om ekologisk hållbarhet som en naturlig del.
* Påbörja arbetet vid universitet och högskolor med att införa
miljöledningssystem under 1998.
* Ha som mål vid universitet och högskolor att behandla miljö-,
arbetsmiljö- och resursfrågorna i utbildningarna i sådan omfattning och
med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildningen
förbereder för.
2.10 Arbetsmarknad och arbetsliv
Det är regeringens ambition att utforma arbetsmarknadspolitiken så att
den förenar miljö- och sysselsättningsmål och samtidigt påskyndar
omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringens olika satsningar i form av Östersjömiljarden,
Kretsloppsmiljarden, Småföretagsmiljarden och de lokala
investeringsprogrammen är ett steg mot ekologiskt hållbar utveckling där
miljö- och sysselsättningsaspekterna ingår som integrerande delar.
Miljöinriktade insatser inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bedrivs för närvarande främst inom åtgärden arbetslivsutveck-
ling ALU.
Miljöinriktade åtgärder förekommer också i mindre omfattning som
beredskapsarbete bl.a inom skogs- och naturmiljövården. Inom dessa
områden finns fortfarande en stor potential. Genom de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan insatser för sysselsättning och
miljöengagemang riktas till vissa grupper t.ex. arbetslösa ungdomar.
En helhetsyn på samhällsutvecklingen måste prägla omställningen till
ett ekologiskt hållbart Sverige. Ett säkert och utvecklande arbetsliv med
goda arbetsorganisationer som kännetecknas av arbetstagarnas
delaktighet, av kompetensuppbyggnad samt liten risk för skador är en
viktig förutsättning för denna utveckling.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Utforma de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att de är förenliga
med målen för ekologisk hållbarhet. Arbetsmarknadsverket har t.ex. i
uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket lämna förslag till en mer
långsiktig strategi för hur den arbetsmarknadspolitiska verksamheten kan
bidra till det ekologiskt uthålliga samhället.
* Utveckla möjlighet till mer innovativa och framåtsyftande miljöinsatser
inom ramen för EU:s strukturfonder. Ett flertal projekt inom den
europeiska socialfondens mål 3 och mål 4 har miljöinslag.
* Lyfta fram behovet av åtgärder för ett säkert och utvecklande arbetsliv
som en del av helhetssynen på samhällsutvecklingen.
* Följa upp satsningar på ”Gröna jobb”. Regeringen avser att följa upp
såväl statliga som andra satsningar på gröna jobb. Uppföljningen
presenteras under 1997.
2.11 Kommunikationer
Transportsektorns bidrag till ekologisk hållbarhet bör stärkas på flera
sätt. Fordonens eko-effektivitet bör öka, såväl för vägtransporter som för
sjöfart och luftfart. Investeringar i infrastrukturen görs för att öka
miljöhänsyn och säkerhet. Informationsteknologins möjligheter skall tas
till vara och utvecklas. Trafikpolitiken skall utformas och bedrivas så att
energiåtgång, avgaser, buller, intrång i natur- och kulturmiljö och
säkerhetsrisker kan minimeras. En särskild trafikpolitisk proposition
läggs fram våren 1998.
För att ange färdriktningen mot ett hållbart transportsystem kommer
långsiktiga mål att formuleras. Etappmål skall styra utvecklingen i rätt
riktning och med önskad hastighet. Etappmålen bör följas upp
fortlöpande.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Driva utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart transportsystem.
* Utveckla miljömålen för trafiksektorn.
* Investera i transportsystemets infrastruktur så att buller, intrång och
säkerhetsrisker minimeras. Därutöver avsätts 8,5 miljarder under 10 år
till åtgärder med anknytning till miljö och säkerhet. I det nationella
investeringsprogrammet ingår bl.a. utbyggnad av Botniabanan mellan
Nyland och Umeå.
* Driva frågor om avgaskrav och renare bränslen på bilar inom EU.
* Verka för att fordonens bränsleeffektivitet ökar som ett led i att minska
koldioxidutsläppen.
* Driva miljöfrågor inom vägtrafikens, järnvägens, sjö- respektive
luftfartens områden internationellt. Till exempel verka inom EU och
IMO för en begränsning av svavelhalten i fartygsbränslen samt åtgärder
för kväveoxidreduktion inom Östersjöområdet
* Verka för skärpta miljönormer för nya flygplanstyper och ökade
möjligheter till ekonomisk miljöstyrning.
* Ytterligare differentiera flygets landningsavgifter med avseende på
buller och utsläpp till luft
* Vidta bullerskyddsåtgärder i bostäder vid flygplatser
* Miljödifferentiera sjöfartsavgifter för att minska sjöfartens utsläpp.
* Stimulera åtgärder som ökar kollektivtrafikens tillgänglighet. Bl.a. öka
kollektivtrafikens tillgänglighet för funktionshindrade; en ram på högst
1,5 miljarder på 5 år planeras.
* Främja utvecklingen och användningen av informationsteknik och
transportinformatik.
2.12 Samhällsplanering och byggande
Samhällsbyggandet skall präglas av varsamhet. Känsliga och
betydelsefulla naturmiljöer och ekosystem skall skyddas liksom
värdefulla kulturmiljöer. Nyttjande av mark för byggnader, anläggningar
och trafikleder, m.m. skall ske med hänsyn till miljö- och
resurshushållning samt kulturvärden. Den fysiska planeringen skall
präglas av helhetssyn. Grundläggande förutsättningar för produktion och
välfärd kan därmed bevaras också för kommande generationer.
Stora delar av vårt bestånd av bostäder närmar sig nu den ålder där
omfattande ombyggnads- och renoveringsåtgärder behövs. Det är
angeläget att dessa åtgärder får en ekologisk inriktning och genomförs på
ett sådant sätt att bebyggelsens arkitektoniska kvaliteter och
kulturhistoriska värden tas till vara. Vårt boende har en central betydelse
för vårt sätt att bruka naturresurserna. Exempelvis går en betydande del
av vår energiförbrukning till att värma och driva byggnader. Olika
emissioner måste begränsas. Avloppshanteringen bör effektiviseras och
återanvändningen av byggmaterial bör öka.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Verka för en helhetssyn i samhällsplaneringen bl.a. genom att utveckla
samordningen, boendedemokratin och kvinnoperspektivet.
* Stödja arbetet för en förbättrad inomhusmiljö, kretsloppstänkandet i
byggfrågor samt hälsodeklaration av bostäder. Boverket har ett
omfattande uppdrag kring dessa frågor.
* Ställa grundläggande miljökrav och krav på effektiv resursanvändning
vid ny- och ombyggnad utifrån kommande förslag ifrån
Byggkvalitetsutredningen. Utredningen skall redovisa sina förslag till
regeringen i december 1997.
* Främja system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial,
byggande och byggnader, som bl.a. kan användas som underlag vid
beskrivningar av byggnadsobjekts konsekvenser för ekologisk hållbarhet
och i samband med statliga åtgärder på byggområdet.
* Uppmärksamma kretsloppsfrågor i byggandet vid en ändrad
organisation av det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet .
* Föreslå ny lagstiftning om va-system för en ekologiskt hållbar
utveckling.
* Ta fram särskilda regionala program för ekologiskt hållbar utveckling
inom vissa områden såsom t.ex. fjäll och skärgård.
* Verka för en effektiv försörjning med geografiska data som en del av
samhällets informationsförsörjning.
2.13 Ekonomi och finanser
Den ekonomiska politiken är central för en ekologiskt hållbar utveckling.
Ekonomiska styrmedel är i många fall de mest kostnadseffektiva sätten
att få hushåll och företag att ta hänsyn till ekologisk hållbarhet i sitt
agerande. Sverige är ett ledande land i användningen av ekonomiska
styrmedel. Regeringen anser att sådana styrmedel är en viktig del i
arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling och att skattesystemets
miljöstyrande effekt successivt bör öka. I Vårpropositionen anger
regeringen att i övervägandena om förändringarna i skattesystemet
kommer bl.a. bedömas hur de kan bidra till den ekologiska hållbarheten
och hur de påverkar svenska företags konkurrensförmåga.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Successivt öka skattesystemets miljöstyrande effekt. Ekonomiska
styrmedel ses över. Områden som analyseras f.n. är bl.a. vägskatterna
och energin. En avfallsskatt planeras till år 1998.
* Arbeta för att ta bort eller förändra subventioner och andra stödsystem
som motverkar en ekologiskt hållbar utveckling.
* Göra en systematisk genomgång av statsbudgeten i syfte att förstärka
dess inriktning mot ekologisk hållbarhet. Översynen görs som en del i
arbetet med att utveckla miljöledningssystem för statlig förvaltning.
* Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper bl. a. i
Långtidsutredningen 1999. Underlag finns genom Konjunkturinstitutets
arbete med att utveckla miljöräkenskaper.
* Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom Allmänna
pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra avkall på de
försäkrades intresse av god avkastning. I den översyn som pågår av
placeringsbestämmelserna skall frågan beaktas. Ett förslag presenteras
hösten 1997.
2.14
Skr. 1997/98:13
2.14 Jord- och skogsbruk, fiske
Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och
etiskt godtagbart. Odlingsmarkens långsiktiga produktionsförmåga måste
säkerställas och de grundläggande ekologiska processerna i marken
vidmakthållas. Användningen av insatsmedel och valet av
produktionsmetoder får inte påverka miljön på ett negativt sätt. Fisket
måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt för att behålla
fiskeresurserna som ett billigt och näringsrikt livsmedel även för
kommande generationer. En särskild proposition, Hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2) läggs fram i september 1997.
Hänsyn till den biologiska mångfalden skall genomsyra jordbruket,
skogsbruket och fiskenäringen.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Arbeta för en förändring av EG:s gemensamma jordbrukspolitik i mer
miljöanpassad riktning.
* Bygga ut miljöersättningsprogrammet för jordbruket. Ramen för
jordbrukets miljöersättningsprogram utökas med 700 miljoner kronor per
år. I propositionen Hållbart fiske och jordbruk redogörs för programmets
innehåll.
* Utforma ett åtgärdsprogram för bekämpningsmedelsanvändning 1997-
2001.
* Främja ekologisk produktion.
* Fördela medel för försöks- och utvecklingsverksamhet för att minska
växtnäringsläckaget liksom för att minska risker vid användning av
bekämpningsmedel samt för att främja ekologisk produktion. Medel
avsätts i budgetpropositionen för 1998.
* Vidareutveckla aktionsplan för bevarande av den biologiska
mångfalden inom jordbruket och rennäringen.
* Bedriva en utbildningskampanj för skogsägare utöver föreslagna
åtgärder i budgetpropositionen. Kampanjen som främst riktar sig till
mindre skogsägare har som målsättning att lyfta fram
landskapsperspektivet i skogsnäringen.
* Genomföra aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område.
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag utarbetat en aktionsplan.
* Förstärka fiskevården. En ökad satsning skall göras på förbättrad
fiskevård främst i kustområdena och i de stora sjöarna.
* Följa upp aktionsplanen för Östersjölaxen.
* Utveckla Nordsjösamarbetet på fiskeområdet.
2.15 Konsumentpolitik
Konsumentpolitiken har stor betydelse i en ekologiskt hållbar utveckling.
Arbetet skall syfta till att minska hushållens utsläpp, energiförbrukning
och avfall. Såväl varor, transporter, boende som samhällsplaneringen
berörs. En åtgärdsinriktad handlingsplan i vilken miljömålet i
konsumentpolitiken konkretiseras kommer att presenteras senare.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Öka kunskapsnivån om konsumtion och miljö, bl.a. genom att
underlätta för konsumenten att få tillgång till relevant information.
* Verka för fortsatt information om produktens miljöeffekter,
energibehov etc.
* Stödja utvecklingen av ändrade beteendemönster hos konsumenter och
hushåll .
2.16 Kulturpolitik
Ett hållbart samhälle måste baseras på en varsam förvaltning av redan
gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv.
Människors individuella möjligheter att i vardagslivet agera på ett
ekologiskt hållbart sätt är avgörande för de effekter och det genomslag
som omställningen kommer att få.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet för ett hållbart
samhälle.
* Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar.
* Främja god arkitektur och formgivning. Ett förslag till
handlingsprogram kommer att presenteras under hösten 1997.
* Genomföra särskilda satsningar med utgångspunkt i miljöfrågor och
ekologi under Kulturhuvudstadsåret. Under 1998 kommer Stockholm att
vara Europas kulturhuvudstad.
* Öka samverkan mellan kulturmiljövård och naturvård.
2.17 Övrigt
Regeringen fortsätter målmedvetet att verka för en ekologiskt hållbar
utveckling också inom många andra områden.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
* Fortsätta att målmedvetet bedriva miljöarbetet inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de riktlinjer som
tidigare redovisats för riksdagen.
* Agera för att myndigheterna inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av
statsmakterna anvisade inriktningen av miljöarbetet.
* Under våren 1998 underställa riksdagen ett förslag till nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa.
* Verka för ett internationellt samarbete inom hälsoskyddet och
miljömedicinen. Särskild vikt skall läggas vid samverkan mellan
länderna kring Östersjön. Samarbetet inom WHO och EU har stor
betydelse.
* Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvården vad avser
miljöledningssystem, fortsatta åtgärder för att avveckla
amalgamanvändningen inom tandvården, minskning av avfallets mängd
och farlighet från sjukvården i övrigt samt för miljömedicinsk
kunskapsförsörjning. Exempelvis har samtliga landsting miljöprogram
som antagits av landstingsfullmäktige.
* Inrätta ett kunskapscentrum för ekologiskt hållbar utveckling i
samverkan med något universitet eller högskola för att understödja de
lokala investeringsprogrammen. Frågan behandlas i budgetpropositionen.
* Inrätta Ekobrottsmyndigheten, en ny myndighet inom åklagarväsendet
med uppgift att samordna och utveckla bekämpning av ekonomisk
brottslighet till vilka även miljöbrotten räknas. Myndigheten inrättas i
början av år 1998.
Skr. 1997/98:13
3 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar
utveckling inom olika departements
verksamhetsområden
De åtgärder och initiativ som återfinns under detta avsnitt finansieras
inom respektive departements budgetramar om inget annat anges.
3.1 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Justitiedepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Inrätta Ekobrottsmyndigheten, en ny myndighet inom åklagarväsendet
med uppgift att samordna och utveckla bekämpning av ekonomisk
brottslighet.
Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde bedrivs
lagstiftningsarbete inom flertalet av de områden som utgör huvuddragen i
handlingsprogrammet för en ekologiskt hållbar utveckling. Ett exempel
är en helt ny växtförädlarrättslag (1997:306) som utformats med
beaktande av bl.a. behovet av att skydda den biologiska mångfalden.
Vidare har regeringen i en proposition (1996/97:167) föreslagit en
ändring i 1995 års årsredovisningslag. Enligt förslaget skall bolag som
bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt
miljöskyddslagen lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på
den yttre miljön i årsredovisningens förvaltningsberättelse.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör vidare polis och
åklagare. Dessa myndigheter har en viktig funktion i arbetet med att
upptäcka, ingripa och utreda miljöbrott. En ny myndighet inom
åklagarväsendet kommer att inrättas den 1 januari 1998 med särskilda
uppgifter för att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk
brottslighet. Till ekobrotten räknas normalt miljöbrotten. Det finns
emellertid anledning att belysa vad som kan anses utgöra miljöbrott och
var dessa lämpligen bör handläggas. Ekobrottsmyndigheten skall bl.a.
utreda och lämna förslag till var miljöbrotten bör utredas.
Utgångspunkten bör vara att Ekobrottsmyndigheten skall inta en central
roll när det gäller bekämpningen av miljöbrott.
Vidare har regeringen i en lagrådsremiss om miljöbalk föreslagit att
regionala miljödomstolar och en miljööverdomstol inrättas. Under
förutsättning att riksdagen beslutar om miljöbalk i enlighet med förslaget
i lagrådsremissen kommer miljödomstolarna att få stor betydelse för
tillämpningen av miljöbalken och därmed balkens möjligheter att ge
förutsättningar för en ekologiskt hållbar utveckling
3.2 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Utrikesdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Ta initiativ inom EU för ett ekologiskt hållbart Europa.
Uppmärksamma frågor om ekologisk hållbarhet i analys och
rapportering.
Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar utveckling i det bilaterala
och multilaterala utvecklingssamarbetet samt i EU-biståndet med
särskild betoning av fattigdomsaspekterna.
Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte (UNGASS).
Fortsätta arbeta aktivt inom globala konventioner för hållbar
utveckling.
Verka för en tillfredsställande påfyllnad av den globala miljöfonden
(GEF).
Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet.
Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling integreras i WTO
bl.a. i kommande förhandlingar om handelsliberalisering.
Genom bl.a. biståndet stödja u-ländernas produktion och export av
miljöanpassade produkter.
Informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar
utveckling.
Beakta en ekologiskt hållbar utveckling i utrikesförvaltningens
verksamhetsplanering och utveckla personalens kompetens inom
området.
I UD:s arbete med en ekologiskt hållbar utveckling läggs tonvikten på
det internationella samarbetet. UD har vissa egna uppgifter inom
miljöområdet. Dess främsta uppgift består emellertid i att samordna,
kanalisera och på andra sätt bidra till övriga nationella ansträngningar
genom bilaterala och multilaterala kontakter. Vidare åligger det UD att
informera och bidra till att förmedla utomlands svenskt kunnande på
området.
3.2.1 Utrikesrepresentationen
UD följer, analyserar och rapporterar fortlöpande om utvecklingen i
världen. Fortsatt stor uppmärksamhet ägnas åt miljöläget och
ansträngningar på olika håll för en ekologiskt hållbar utveckling. Vidare
fortsätter, på motsvarande sätt, utrikesrepresentationen aktivt engageras i
den internationella dialogen. Ökade bilaterala ansträngningar görs. Det
växande antalet regionala initiativ och organ på miljöområdet
uppmärksammas. Som exempel på de regionala insatser UD ställs inför
kan Östersjösamarbetet, Medelhavssamarbetet och vattenförsörjningen i
Södra Afrika nämnas.
3.2.2 UD:s externa uppgifter
Utrikesförvaltningens roll i Sveriges internationella samarbete för hållbar
utveckling omfattar främst det internationella utvecklingssamarbetet samt
informationen utomlands om Sverige, och om internationella frågor i
Sverige.
3.2.3 Utvecklingssamarbetet
I regeringens skrivelse 1996/97:2 framhålls bl.a. att främjandet av hållbar
utveckling skall genomsyra allt bilateralt utvecklingssamarbete. Särskilt
prioriteras fem områden, vatten, livsmedelssäkerhet, kustzoner, energi
och urban miljö. Därutöver krävs särskilda miljöinsatser. UD och Sida
får anses ha kommit relativt långt i detta arbete. Dessa ansträngningar
intensifieras och fördjupas.
Regeringen har också framhållit vikten av att stärka integreringen av
miljöaspekter i EU:s utvecklingssamarbete och att de svenska
erfarenheterna bör tas till vara i detta arbete. Vidare bör EU:s fonder
riktade till Östeuropa och Baltikum (PHARE) och forna Sovjetunionen
(TACIS) samt Medelhavsregionen (MEDA-biståndet) i högre grad
finansiera miljöprojekt och verksamhet inom ramen för hållbar
utveckling.
Inom ramen för fredsprocessen i Mellanöstern bedriver EU och
medlemsländerna arbete i arbetsgrupper för bl.a. vattenfrågor respektive
miljöfrågor. Sverige avser hålla en fortsatt hög profil i det regionala
samarbetet. Mellanöstern utgör blott ett exempel. Möjligheter till
miljöinsatser i det övriga regionala internationella samarbetet tas i ökad
utsträckning till vara.
3.2.4 Den globala miljöfonden
Sverige bör fortsatt ge ett starkt stöd till den globala miljöfonden (GEF)
och verka för att dess mandat ligger fast. Fonden utgör världssamfundets
beredskap för att finansiera överenskomna merkostnader på projektnivå
för att uppnå globala miljövinster. Fondens verksamhet bör konsolideras
och genomförandet av insatser för globala miljövinster förstärkas.
3.2.5 Information
Departementets insatser då det gäller informationen utomlands om
Sveriges arbete samt informationen i Sverige om de internationella
ansträngningarna för hållbar utveckling fortsätter i samråd med övriga
ansvariga. Eventuellt kan det bli aktuellt med en samlad insats enligt nya
riktlinjer från och med verksamhetsåret 1999.
3.2.6 Uppföljning av UNGASS
FN:s extra möte med generalförsamlingen (UNGASS) i juni 1997 i New
York gav FN:s kommission för hållbar utveckling (Commission on
Sustainable Development, CSD) fortsatt uppdrag att utvärdera och vara
pådrivande i frågorna kring Agenda 21. Arbetsprogrammet för CSD för
åren 1998-2002 fastställdes av UNGASS. Huvudteman blev vatten
(1998), oceaner och turism (1999), landresurser, jordbruk och handel
(2000) samt atmosfären, energi och transporter (2001). År 2002 kommer
CSD att utvärdera åren 1998-2001. Ett övergripande tema för CSD under
denna tidsperiod är fattigdomsbekämpning och hållbara konsumtions-
och produktionsmönster. Dessa teman är svenska prioriteringar och
kommer att i hög grad vara i fokus vid det fortsatta multilaterala arbetet
med hållbar utveckling.
3.2.7 Globala konventioner
Arbetet inom många globala konventioner för hållbar utveckling har
intensifierats.
Utrikesförvaltningen kommer att fortsatt verka inom EU och i det
multilaterala förhandlingssystemet för en hållbar utveckling. Arbetet
inom klimatkonventionen, Montrealprotokollet (om ozonlagerförstörande
luftföroreningar), konventionen om biologisk mångfald,
ökenkonventionen samt förhandlingarna om bindande åtaganden för att
begränsa användandet av långlivade organiska miljögifter bör särskilt
framhållas.
I enlighet med dess skrivelse 1996/97:2 har regeringen för avsikt att
genomföra en studie om bl.a. finansiering av internationella legala
instrument. I ljuset av den snabba utvecklingen under året med
ökenkonventionens ikraftträdande och beslutet att börja förhandla om
bindande åtaganden för att begränsa användandet av långlivade organiska
miljögifter har ytterligare underlag tillkommit som kommer att vara av
värde för studien.
3.2.8 Handel och miljö
De viktigaste fora för arbetet med handel och miljö är Sveriges
deltagande i EU:s inre marknad och vårt deltagande i
Världshandelsorganisationen, WTO, där vi deltar genom EU. Sveriges
mål är att handelspolitiken och miljöpolitiken skall vara ömsesidigt
stödjande, i syfte att uppnå en hållbar utveckling. En prioriterad fråga är
att undanröja risken för konflikt mellan internationella miljökonventioner
och WTO-regelverket. När diskussionen vidgas till att handla om handel
i relation till hållbar utveckling, snarare än till enbart miljö, ställs u-
ländernas perspektiv i fokus, liksom de långsiktiga resursfrågorna. En
annan fråga som kan komma att bli aktuell är hur försiktighetsprincipen
skall tolkas och relateras till de krav på vetenskapliga belägg som finns
för att man enligt WTO-reglerna skall få ställa vissa krav på importerade
produkter.
Den internationella diskussionen präglas av en stark nord-syd-
dimension. En viktig uppgift för Sverige är att inom EU allmänt sett
verka för handelsliberalisering gentemot u-länderna, och att i
handelspolitiken genomgående beakta u-ländernas intressen och
utvecklingsmöjligheter. Detta kräver en hög grad av samordning mellan
handels- och biståndspolitiken.
Erfarenheter från det pågående arbetet i WTO visar att några konkreta
resultat i miljöfrågan knappast kan uppnås isolerat, utan främst som en
del av en större handelsförhandling i WTO. Sådana förhandlingar kan
väntas starta om ca två år. En central uppgift för Sverige blir att verka för
att miljöfrågorna kommer in från början och på ett integrerat sätt i de
förhandlingarna. Det är också viktigt att inför dessa förhandlingar
klargöra de miljöpolitiska prioriteringarna i förhållande till
handelsregelverken, liksom de centrala handelspolitiska krav som
aktualiseras i detta sammanhang.
Arbetet med handel och miljö måste föras på flera fronter. Förutom
inom WTO verkar Sverige också i andra forum, t.ex. OECD och FN:s
konferens för handel och utveckling (UNCTAD), och för en dialog med
andra länder, inte minst u-länder och nyligen industrialiserade länder,
samt icke-statliga aktörer. Regeringen har gett Sida i uppdrag att ta fram
förslag till hur Sverige och EU genom såväl handels- som biståndspolitik
kan stödja u-länders produktion och export av miljöanpassade produkter
så att miljö och ekonomisk utveckling främjas. Uppdraget rapporteras i
slutet av 1997 och kommer att följas upp i den svenska politiken samt
utgöra underlag för Sveriges arbete inom EU samt i kontakter med u-
länder.
Harmonisering av produktkrav är en viktig del i det internationella
arbetet för att underlätta internationell handel. Det ligger i Sveriges
intresse att verka för klara regler på området, som genomförs på ett
enhetligt sätt. EU:s inre marknad baseras, särskilt på områden med
miljöanknytning, på en långt driven harmonisering av miljökrav som
ställs på produkter. Sverige kan som medlemsland aktivt driva och
påverka utvecklingen av miljöpolitiken och miljöbestämmelser på den
inre marknaden. Därvid kan vi tillse att gemensamma regler som ger ett
brett genomslag på en alleuropeisk basis sätts på en hög miljö- och
hälsoskyddsnivå. Även om utgångspunkten för Sveriges miljöarbete i EU
är att få till stånd gemensamma lösningar i så stor mån som möjligt
uppstår ibland intressekonflikter mellan miljön och den inre marknaden.
Avvägningar mellan de två områdena måste då göras. Ett hjälpmedel
därvid är bl.a. den omfattande praxis som EG-domstolen meddelat om
hur EU:s regelverk skall tolkas. En hög ambitionsnivå i EU-arbetet är
viktig också för att driva den tekniska utvecklingen framåt och därmed
stärka den europeiska konkurrenskraften. Det kan då visa sig nödvändigt
för enskilda medlemsländer att tillämpa miljöregler för varor som är
strängare än EU:s gemensamma. Detta för att inte de medlemsstater som
har en hög ambitionsnivå skall vara tvungna att sänka nivån i
miljöarbetet. Amsterdamfördraget innebar att möjligheterna att införa
strängare miljöregler än EU:s gemensamma förtydligades jämfört med
tidigare. Medlemsländer kan alltså efter EU-kommissionens
godkännande införa nationella regler på redan harmoniserade områden.
En förutsättning är dock att den inre marknadens funktion inte hindras.
För att komma tillrätta med de konflikter som uppstår mellan miljön och
den inre marknaden har EU-kommissionen påbörjat arbetet med att ta
fram riktlinjer för hur dessa intressekonflikter kan avhjälpas. Arbetet
skall resultera i ett meddelande från EU-kommissionen och Sverige
kommer att vara pådrivande i den diskussionen. Utgångspunkten för
Sveriges agerande har redovisats i regeringsskrivelse 1996/97:83 Sverige
och den inre marknaden.
Sverige verkar också för att miljöaspekterna skall belysas och beaktas i
de pågående förhandlingarna inom OECD om ett multilateralt
investeringsavtal (MAI), ett avtal som skall skapa regler för, och därmed
stimulera, internationella investeringar.
3.2.9 Verksamhetsplanering och personalutveckling
Arbetet för ekonomiskt hållbar utveckling lyfts fram under den årliga
verksamhetsplaneringen. Detta är utrikesförvaltningens styrmedel för
medel- och kortfristiga prioriteringar beträffande mål samt i anslutning
härtill för resursanvändnngen. Närmast för handen ligger uppgiften att
göra utrikesförvaltningen själv mera resurssnål.
Hållbar utveckling ställer ökade krav på kompetens, vilket skall mötas
genom utbildning av den egna personalen. Aspekter på detta tas upp
under verksamhetsplaneringen inför 1998.
3.2.10 Internationell rekrytering
Sveriges kompetens är hög inom flera områden som en direkt följd av
framgångsrikt miljöarbete. Här kan nämnas t.ex. ozon- och
kemikaliepolitiken. På dessa områden finns samtidigt ett internationellt
behov av expertis. Ett svenskt bidrag till det internationella miljöarbetet
kan vara att förmedla denna kompetens t.ex. i samband med rekrytering
av experter till Sida-projekt och FN-organ.
3.3 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Fortsätta att målmedvetet bedriva miljöarbetet inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de riktlinjer som
tidigare redovisats för riksdagen.
Agera för att myndigheterna inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den
av statsmakterna anvisade inriktningen av miljöarbetet.
Regeringen redovisade i försvarsbeslutspropositionen (prop. 1996/97:4)
hösten 1996 utförligt för riksdagen det miljöarbete som bedrivs inom
försvarets myndigheter. Regeringen konstaterade sammanfattningsvis att
Försvarsmakten fortsätter att systematiskt genomföra sitt miljöarbete i
enlighet med den fastlagda inriktningen. Regeringen framhöll även att
övriga myndigheter kommit i gång med ett strukturerat miljöarbete. Så
har såväl Fortifikationsverket som Försvarets materielverk och
Försvarets forskningsanstalt utarbetat en miljöpolicy för respektive
myndighets verksamhet. Regeringen pekade även på att miljöarbetet
inletts hos myndigheterna inom fredsräddningstjänsten. Så har t.ex.
Statens räddningsverk lyft fram miljöaspekterna i sin verksamhet.
I sin skrivelse till riksdagen På väg mot ett ekologiskt hållbart
samhälle (skr. 1996/97:50) informerade regeringen riksdagen ytterligare
om försvarets miljöarbete. Här redovisades också överbefälhavarens
miljöplan, i vilken Försvarsmakten bl.a. anger mål för sitt miljöarbete.
Riksdagen behandlade i mars 1997 ingående regeringens redovisning i
försvarsbeslutspropositionen av miljöfrågorna (bet. 1996/97:FöU3, rskr.
1996/97:165). Försvarsutskottet anförde sammanfattningsvis att det inom
det svenska totalförsvaret bedrivs ett systematiskt och ambitiöst
miljöarbete. Försvarsmakten ligger här, fortsatte utskottet, i flera
avseenden före andra myndigheter. Utskottet avslutade med att dela
regeringens uppfattning att miljöfrågorna även fortsättningsvis bör ha en
hög prioritet inom totalförsvaret.
Mot bakgrund av riksdagens beslut i frågor om infrastruktur inriktning
för framtida transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.
1996/97:174) - som även rör frågor om buller från militär
flygverksamhet - lämnade regeringen i april 1997 uppdrag till ett antal
myndigheter. Försvarsmakten skall sålunda planera och senast år 2003
genomföra en första etapp av åtgärdsprogram mot buller samt senast den
1 september 1998 redovisa vilka ytterligare bulleråtgärder som kan
genomföras under perioden 1998-2007 för att påskynda uppfyllelsen av
de riktvärden som riksdagen hade godkänt i det nämnda beslutet.
I regleringsbrevet för budgetåret 1997 lämnade regeringen en rad upp-
drag i miljöhänseende till myndigheterna under Försvarsdepartementet.
3.3.1 Inriktning av miljöarbetet
Regeringen anser att främst riksdagens behandling av försvarets
miljöarbete (bet. 1996/97:FöU3) och regleringsbrevet för budgetåret
1997 innebär en inriktning av försvarets miljöarbete som har bäring inte
bara på budgetåret 1997 utan även mer långsiktigt. Inriktningen som
framgår av dessa beslut bör därför i allt väsentligt vara styrande för
miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde även efter
innevarande budgetår. Inriktningen innebär i huvudsak följande.
Försvarsmakten
Försvarets forskningsanstalts rapport om miljöstrategi för
Försvarsmakten skall i väsentliga delar utgöra en grund för
Försvarsmaktens långsiktiga miljöarbete. Rapporten anger bl.a. att målet
i miljöhänseende för det militära försvaret bör vara ett ekologiskt hållbart
försvar. Andra grundläggande dokument som Försvarsmakten skall
beakta är miljövårdsberedningens delbetänkande (SOU 1996:112) om
integrering av miljöhänsyn i den statliga förvaltningen och rapporten
Environmental Guidelines for the Military Sector, utarbetad gemensamt
av de svenska och amerikanska försvarsdepartementen.
I det faktiska miljöarbetet skall Försvarsmakten väga in inte bara mer
utpräglade miljöskyddsaspekter utan även frågor om natur- och
kulturmiljön. Vidare skall myndigheten fortsätta att genomföra sin
miljöpolicy. I detta ligger att arbeta vidare med utgångspunkt i
överbefälhavarens miljöplan och mot de där redovisade miljömålen.
Försvarsmakten skall fortsätta miljöutbildningen inom organisationen
och fortsätta åtgärderna för att begränsa utsläppen av fossila bränslen och
andra skadliga ämnen.
Så långt det är möjligt skall Försvarsmakten tillämpa kretslopps-,
substitutions- och försiktighetspriniciperna i materielanskaffningen.
Tillsammans med Försvarets materielverk skall myndigheten utarbeta ett
förslag till policy för miljöanpassad upphandling av försvarsmateriel.
Försvarsmakten skall också slutföra undersökningarna av dumpad
ammunition inom ramen för Försvarsmaktens undersökning av
miljöfarliga lämningar. Härutöver skall myndigheten stödja Försvarets
forskningsanstalt i dess arbete med forskning för regeringens behov och
fortsätta att medverka i det internationella försvarsmiljösamarbetet.
Regeringen vill avslutningsvis erinra om att Försvarsmakten successivt
inför ett miljöledningssystem. Inriktningen är att ett sådant system skall
vara infört i hela organisationen år 2000.
Vid sidan härom har Försvarets forskningsanstalt redovisat
regeringsuppdraget Framtidsbilder av ett ekologiskt hållbart försvar.
Forskningsanstalten har i denna rapport redovisat vilka krav som kan
ställas på ett framtida – perspektivet 40 - 50 år – militärt försvar för att
det skall kunna anses som ekologiskt hållbart. Rapporten presenterar fyra
alternativa framtidsbilder och analyserar möjligheterna att nå uppställda
miljömål. Rapporten har remissbehandlats och bereds nu inom
Regeringskansliet.
Stödmyndigheterna
Vid sidan om Försvarsmaktens miljöarbete har regeringen uppdragit åt
de s.k. stödmyndigheterna att fortsätta miljöarbetet. Sålunda skall bl.a.
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets
forskningsanstalt lägga särskild vikt vid miljöarbetet och därvidlag –
liksom Försvarsmakten – beakta även frågor om bl.a. natur- och
kulturmiljön.
För att kunna följa upp och fortsätta att styra miljöarbetet hos dessa
myndigheter har regeringen, liksom vad gäller Försvarsmakten, begärt
återredovisningar av genomfört miljöarbete i årsredovisningen.
Det civila försvaret, Statens räddningsverk och Kustbevakningen
Inte bara inom det militära försvaret och stödmyndigheterna utan även
inom det civila försvaret, Statens räddningsverk och Kustbevakningen
driver regeringen på miljöarbetet. För Statens räddningsverk, för
Kustbevakningen och för myndigheterna inom verksamhetsområdet
Vissa funktioner inom det civila försvaret har regeringen givit
inriktningen att dessa myndigheter skall lägga särskild vikt vid
miljöarbetet och väga in t.ex. frågor om natur- och kulturmiljön i sitt
arbete.
3.3.2 Internationellt arbete
NATO:s miljökommitté
Inom det internationella försvarsmiljöarbetet fortsätter Sverige att spela
en aktiv roll. Den svenska medverkan i NATO:s miljökommittés
(Committee on the Challenges of the Modern Society/CCMS) arbete
fortsätter således och utvecklas.
Nordiskt samarbete
De nordiska försvarsministrarna beslutade vid sitt höstmöte 1996 att
utveckla försvarsmiljösamarbetet inom Norden på departementsnivån.
Detta arbete fortsätter. Inriktningen är att ett handlingsprogram för
verksamheten skall kunna läggas fast av försvarsministrarna hösten 1997.
Som en del i detta handlingsprogram ingår gemensamt nordiskt bistånd
till de baltiska staterna, Ryssland och Polen. Även en plan för detta
bistånd bedöms kunna bli fastlagd vid försvarsministrarnas höstmöte.
Härutöver har representanter för det amerikanska Försvarsdepartementet,
efter diskussioner med bl.a. det svenska Försvarsdepartementet, förklarat
att man avser att på olika sätt stödja detta nordiska försvarsmiljöbistånd
till bl.a. de baltiska staterna. Sverige och USA avser vidare att
gemensamt genomföra ett par försvarsmiljöprojekt i Litauen och
Lettland. Genom detta sålunda utvidgade försvarsmiljöbistånd till stater i
närområdet kommer en än effektivare hjälp kunna lämnas samtidigt som
biståndet genomförs samordnat av viktiga biståndsgivare.
Regeringen har i juni 1997 medgivit Försvarsmakten att träffa avtal
med de övriga nordiska försvarsmakterna i fråga om samarbete om
miljöskydd i försvarsfrågor. Regeringen bedömer att detta
myndighetssamarbete inom Norden är viktigt och utgör ett värdefullt
komplement till samarbetet på departementsnivån.
Övrigt internationellt arbete
Regeringen vill framhålla att ett aktivt internationellt samarbete bedrivs
på Räddningsverkets och Kustbevakningens område. Detta omfattar bl.a.
farlig industriell verksamhet med risker för kemikalieolyckor, säkerheten
i samband med transport av farligt gods och utsläpp av olja och andra
skadliga ämnen till sjöss.
3.4 Åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling inom
Socialdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Under våren 1998 underställa riksdagen ett förslag till nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa.
Verka för ett internationellt samarbete inom hälsoskyddet och
miljömedicinen. Särskild vikt skall läggas vid samverkan mellan
länderna kring Östersjön.
Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvård vad avser
miljöledningssystem, fortsatta åtgärder för att avveckla
amalgamanvändningen inom tandvården, minskning av avfallets
mängd och farlighet från sjukvården i övrigt samt för miljömedicinsk
kunskapsförsörjning.
Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste ske med beaktande av
en fortsatt hög hälsoskyddsnivå. Regeringens arbete för en ekologiskt
hållbar utveckling inom Socialdepartementets verksamhetsområde har
sin tyngdpunkt i frågor om hälsa och välfärd samt miljöarbetet inom
hälso- och sjukvården. Insatser för en god hälsa bland befolkningen är en
investering för framtiden och utgör ett centralt inslag i arbetet mot en
hållbar samhällsutveckling. Olika åtgärder för att sluta kretslopp och för
att minska belastningen på miljön i övrigt får därför inte ske på
bekostnad av människors hälsa. Konflikter mellan ekologisk hushållning
och hälsoskydd kan uppstå om inte en helhetssyn tillämpas på hälsa och
miljö.
Arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige måste därför bedrivas med
beaktande av de mål och åtgärder som bedöms nödvändiga för att
säkerställa en god hälsa bland befolkningen. En fortsatt hög
hälsoskyddsnivå måste upprätthållas.
3.4.1 Miljörelaterad ohälsa
Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt på att förebygga ohälsa genom att
minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för
förbättrad vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och
utbildning samt en generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande
sätt bidragit till att många sjukdomar kraftigt har minskat i omfattning.
Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande mål som
riksdagen har antagit för miljöpolitiken och är en integrerad del i arbetet
för ett ekologiskt hållbart samhälle. Flera av de befintliga nationella
miljömålen har relevans för hälsa, t.ex. när det gäller utsläpp från
trafiken, buller och avveckling eller minskade utsläpp av vissa kemiska
ämnen.
Vissa problem återstår dock att lösa. Luftföroreningar inomhus och
utomhus, föroreningar och smittämnen i vatten och föda, buller samt
radon är exempel på faktorer i miljön som negativt påverkar människors
hälsa i Sverige i dag. Nya risker uppstår på grund av ny teknik,
förändrade mikroorganismer m.m. Exempel på sådana risker är elektriska
och magnetiska fält, hormonella effekter av vissa organiska miljögifter,
antibiotikaresistenta bakteriestammar samt njurskador i befolkningen till
följd av kadmiumexponering.
Regeringen tillkallade i april 1995 en utredare (Miljöhälsoutredningen)
med uppdrag att utarbeta ett förslag till nationellt handlingsprogram för
att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige. Miljöhälsoutredningen
har i sitt betänkande (SOU 1996:124) ”Miljö för en hållbar
hälsoutveckling” lämnat förslag till ett sådant handlingsprogram, baserat
på en omfattande genomgång av dagens kunskap om samband mellan
faktorer i miljön och sjukdomar och annan ohälsa.
Miljöhälsoutredningen bedömde att följande områden är de mest
betydande i Sverige när det gäller miljörelaterad ohälsa.
Astma och luftvägsbesvär till följd av luftföroreningar inomhus och
utomhus. Idag har ca 6-8 procent av skolbarnen astma. Ungefär
hälften av denna förekomst uppskattas vara orsakad av miljöfaktorer,
främst exponering för tobaksrök, fuktiga byggnader samt pälsdjur.
Lungcancer på grund av luftföroreningar, radon och tobaksrök (passiv
rökning). Uppskattningsvis 1000 av de totalt ca 3000 fall av
lungcancer som inträffar varje år i Sverige kan tillskrivas faktorer i
miljön.
Maligna melanom (elakartade hudtumörer) på grund av ogynnsamma
solvanor. Varje år inträffar ca 1400-1500 fall av maligna melanom.
Antalet fall ökar med ca 5 procent per år.
Upplagring av svårnedbrytbara ämnen i människokropp och i
näringskedjor, där påverkan befaras på bl.a. immunologiska
mekanismer, fortplantning och fosterutveckling samt hormonella
system.
Olycksfall och skador. Omkring 3000 personer dör varje år på grund
av olycksfallsskador. År 1990 beräknades den sammanlagda
samhällskostnaden för personskador till 62 miljarder kronor,
motsvarande fyra procent av bruttonationalprodukten (BNP).
Därtill tillkommer hälsobesvär som inte är livshotande men berör stora
delar av befolkningen, främst bullerstörningar och magtarm- besvär från
födoämnes- och vattenföroreningar samt symtom och besvär p.g.a.
bristande inomhusklimat. Mellan fem till tio procent av landets
befolkning uppskattas vara mycket störda av trafikbuller. Varje år
drabbas uppskattningsvis några hundra tusen människor av
matförgiftning till följd av förorenade eller dåligt hanterade livsmedel.
Mellan 400 000 och 500 000 svenskar upplever sig så besvärade av
inomhusklimatet att de får symtom.
I Miljöhälsoutredningens (SOU 1996:124) förslag till nationellt
handlingsprogram föreslås hälsorelaterade riktlinjer och hälsorelaterade
miljökvalitetsmål. Detta handlingsprogram utgör en viktig grund i arbetet
för en ekologisk hållbar utveckling samt för det nationella, regionala och
lokala miljö- och hälsoskyddsarbetet i övrigt. Utredningen pekar också
på ett antal angelägna forskningsområden inom miljömedicinen t.ex.
beträffande olika miljöhot mot fortplantning, immunförsvar samt
utvecklingen av cancer. En stark miljömedicinsk forskning behövs för att
klarlägga hur faktorer i miljön påverkar människors hälsa samt för att i
tid uppmärksamma nya hälsorisker i miljön. Betänkandet har
remissbehandlats under våren 1997.
Regeringen har för avsikt att under våren 1998 underställa riksdagen
ett förslag till nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterad
ohälsa.
3.4.2 Nationella folkhälsomål
Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det
fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att
förebygga. Det finns bl.a. stora och i vissa fall ökande skillnader i hälsa
mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan könen.
Detta förhållande kan bl.a. vara en följd av förändringar i livsvillkor,
miljöföroreningar samt kost-, tobaks-, och alkoholvanor.
Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en
parlamentarisk kommitté (Dir.1995:158) med uppgift att utarbeta ett
förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. Målen ska
vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan,
förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och
undvikbar funktionsnedsättning. Alla samhällssektorer som har betydelse
för folkhälsan ska beaktas. Särskild vikt ska läggas vid att minska
skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen.
Kommittén ska föreslå framåtsyftande mål för hälsoutvecklingen i
Sverige, lämna förslag till strategier för att nå målen samt beakta hur
målen kan förankras i olika besluts- och utvecklingsprocesser. Arbetet
för en ekologisk hållbar utveckling i Sverige är en av de aktiviteter där
dessa mål och strategier bör förankras.
Kommittén för nationella folkhälsomål ska slutföra sitt arbete 31
december 2000.
3.4.3 Miljöåtgärder inom hälso-och sjukvården
Hälso-och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av:
ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt
miljöskyddslagen, läkemedelslagen, arbetsmiljölagen m.m,
ett hälsoansvar för befolkningen och individer enligt hälso- och
sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a. samhälls-
och miljömedicin, epidemiologi och smittskydd.
Samtliga landsting har av landstingsfullmäktige antagna miljöprogram.
Dessa omfattar främst miljöåtgärder vid landstingens egna verksamheter,
t.ex. sjukhus, vårdcentraler och tandvårdskliniker. Landstingens
miljöarbete redovisas i en av Landstingsförbundet nyligen (maj 1997)
framlagd rapport ”Landstingen och Miljön” (beställningsnummer 1704).
Landstingens operativa verksamhet styrs inte direkt av riksdag och
regering. Regeringen vill dock lyfta fram några områden där ytterligare
åtgärdsbehov finns.
Miljöledningssystem. Utveckling av miljöledningssystem enligt
EMAS och ISO 14001 sker i dag. Genom Landstingsförbundet deltar
verksamheter vid tre landsting i försök med att utvidga EMAS som
miljöstyrningsinstrument inom landstinget. Det är önskvärt att
samtliga sjukvårdshuvudmän och övriga vårdgivare inför
miljöledningssystem för sina verksamheter.
Minskning av miljö- och hälsofarliga utsläpp från sjukvård. Hälso-
och sjukvården, inklusive tandvården, bör i ökad utsträckning bedriva
sin verksamhet på ett ekologiskt hållbart sätt. Särskilt bör framhållas
fortsatta åtgärder för att avveckla amalgamanvändningen inom
tandvården samt för att minska avfallets mängd och farlighet inom
hälso- och sjukvården i övrigt. Det av riksdagen tidigare satta målet i
propositionen Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av
samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen
(prop. 1993/94:163, bet. 1993/94 JoU23) att all amalgam inom
tandvården skulle vara avvecklad till år 1997 har ännu inte gått att nå.
Miljömedicinsk kunskapsförsörjning. En viktig uppgift för landstingen
är att svara för den miljömedicinska kompetensförsörjning som är
nödvändig för att miljörelaterad ohälsa ska kunna uppmärksammas,
förebyggas och åtgärdas. Tillgången till miljömedicinsk kompetens
varierar kraftigt mellan olika län och regioner. Åtgärder bör vidtas för
att den miljömedicinska kompetensförsörjningen skall klaras.
3.4.4 Miljöåtgärder vad avser läkemedel
Läkemedel och deras påverkan på miljön har uppmärksammats i arbetet
för en hållbar utveckling. Läkemedelsverkets, som har ansvar för kontroll
och tillsyn av läkemedel, miljöhänsyn kan sammanfattas i tre olika
dimensioner; kontroll av råvaror som ingår i läkemedel, kontroll av att
tillverkningen av läkemedel inte påverkar miljön negativt och kontroll av
att läkemedel som slutprodukt inte påverkar miljön på ett skadligt sätt.
Genom Sveriges medlemskap i EU har gemenskapsrättsliga
bestämmelser kommit att bli tillämpliga i Sverige. I enlighet med dessa
görs en miljöprövning av alla nya aktiva substanser som är avsedda att
ingå i läkemedel. Läkemedelstillverkningen är till stor del att anse som
sådan miljöfarlig verksamhet som det enligt miljöskyddslagen krävs
tillstånd för att bedriva. Vid Läkemedelsverkets inspektioner undersöks
därför bl.a. om tillverkningen sker enligt fastställda miljökrav.
För att ett läkemedel skall godkännas skall det vara av god kvalitet och
ändamålsenligt. I detta ligger att läkemedlet skall vara verksamt för sitt
ändamål och vid normal användning inte ha skadeverkningar som står i
missförhållande till den avsedda effekten. Det sker således en avvägning
mellan positiva och negativa egenskaper och en bedömning av nyttan
främst ur ett hälsoperspektiv.
3.4.5 Internationell samverkan inom hälsoskyddet och
miljömedicinen
Det pågår i dag ett omfattande internationellt arbete inom hälsoskyddet
och miljömedicinen. Socialdepartementet och Socialstyrelsen har aktivt
deltagit i det WHO-initierade arbetet inom europaregionen som baseras
på ”Declaration on Action for Environment and Health in Europe”.
Denna deklaration antogs gemensamt av Europas miljö- och
hälsoministrar vid en konferens i Helsingfors i juni 1994. Bl.a. mot
bakgrund av denna deklaration tillsatte regeringen Miljöhälsoutredningen
för att ta fram ett förslag till svenskt handlingsprogram för att minska
hälsorisker i miljön. I dag arbetar drygt ett 30-tal länder i Europa med att
ta fram motsvarande handlingsprogram.
Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom
ramen för EU. EU:s insatser inom folkhälsoområdet är inte lika väl
utvecklat som EU:s miljöarbete. Efter Maastricht-fördraget gavs dock
EU formella befogenheter inom folkhälsoområdet (artikel 129) och EU
har sedan dess tagit flera initiativ. I sitt meddelande av den 24 november
1993 om ramen för åtgärder på folkhälsoområdet (kom(93)559 slutligt)
fastställde kommissionen en ram för framtida åtgärder på
gemenskapsnivå för att uppnå dessa mål. I enlighet med de kriterier som
anges i kommissionens meddelande har sjukdomar orsakade av
miljöföroreningar prioriterats. För närvarande diskuteras inom rådets
hälsoarbetsgrupp ett förslag från kommissionen avseende ett program för
gemenskapsåtgärder 1999-2003 beträffande sjukdomar orsakade av
miljöföroreningar.
Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd
och miljömedicin är av stor betydelse. Sverige har goda förutsättningar
att vara en drivande kraft i det internationella arbetet kring dessa frågor.
Sverige har sedan länge varit mån om en hög hälsoskyddsnivå i
samhället vilket på ett avgörande sätt har bidragit till ett förhållandevis
gott hälsotillstånd bland landets befolkning. Kompetensen inom den
svenska miljömedicinska forskningen är hög.
Det är vidare mycket viktigt att de departement och myndigheter som
deltar i olika internationella aktiviteter inom miljöskyddet och
hälsoskyddet samordnar sina insatser.
Regeringens avser att aktivt verka för ett internationellt samarbete
inom hälsoskyddet och miljömedicinen och för att sådana frågor ges hög
prioritet i det internationella arbetet. Särskild vikt ska läggas vid
samverkan inom närområdet, främst länderna kring Östersjön.
3.5 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Driva utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart transportsystem.
Utveckla miljömålen för trafiksektorn.
Investera i transportsystemets infrastruktur så att buller, intrång och
säkerhetsrisker minimeras. Därutöver avsätts 8,5 miljarder under 10 år
till åtgärder med anknytning till miljö och säkerhet. Botniabanan
byggs.
Driva frågor om avgaskrav och renare bränslen på bilar inom EU.
Verka för att fordonens bränsleeffektivitet ökar som ett led i att
minska koldioxidutsläppen.
Driva miljöfrågor inom vägtrafikens, järnvägens, sjö- respektive
luftfartens områden internationellt.
Stimulera åtgärder som ökar kollektivtrafikens tillgänglighet.
Främja utvecklingen och användningen av informationsteknik och
transportinformatik.
Ytterligare differentiera flygets landningsavgifter med avseende på
buller och utsläpp till luft.
Vidta bullerskyddsåtgärder i bostäder vid flygplatser.
Miljödifferentiera sjöfartsavgifter för att minska sjöfartens utsläpp.
Transportsystemet måste, liksom samhället i övrigt, anpassas efter vad
naturen och människans hälsa tål samt vara resurssnålt. Trafikpolitiken
måste därför utformas och bedrivas så att trafikens negativa effekter i
form av energiåtgång, avgaser, buller, intrång i natur- och kulturmiljö
och säkerhetsrisker kan minimeras.
3.5.1 Trafikpolitisk proposition våren 1998
Våren 1998 avser regeringen att lägga en trafikpolitisk proposition. Till
grund för denna ligger bland annat Kommunikationskommitténs del- och
slutbetänkanden (SOU 1996:165 och SOU 1997:3). En av
utgångspunkterna är att transportsystemet ska bidra till att utveckla
samhället mot en långsiktig hållbarhet.
För att ange färdriktningen mot ett hållbart transportsystem kommer
långsiktiga mål att formuleras. Etappmål ska driva på utvecklingen i rätt
riktning. Etappmålen bör fortlöpande följas upp.
Den trafikpolitiska propositionen kommer att innehålla miljömål för
trafiksektorn, som till stor del grundar sig på det s.k. MaTs-samarbetet.
MaTs står för Miljöanpassat Transportsystem och är ett gemensamt
projekt mellan Naturvårdsverket, trafikverken, företrädare för
transportforskningen och bil- och petroleumindustrin.
3.5.2 Infrastruktur
I propositionen Infrastrukturinriktning för framtida transporter
1996/97:53, bet 1996:97:TU07, rskr 1996/97:174 föreslår regeringen en
utveckling av transportinfrastrukturen som skall främja ett miljöanpassat
och trafiksäkert transportsystem och bidra till tillväxt och sysselsättning i
alla delar av landet. Denna inriktning har lagts fast av riksdagen och skall
ligga till grund för trafikverkens infrastrukturplaner för perioden 1998-
2007. Cirka 8,5 miljarder kronor skall användas för
infrastrukturanknutna åtgärder som kan minska vägtrafikens
miljöpåverkan och öka dess trafiksäkerhet. Särskilda bidrag skall lämnas
för att stimulera miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder inom kommunal
väghållning. Mål har angetts för en övergång till en kretsloppsanpassad
infrastruktur och ett åtgärdsprogram mot buller har beslutats.
I 1997 års ekonomiska vårproposition redogör regeringen för förslag
som innebär en stor satsning på en effektivt fungerande järnvägstrafik.
En förhandlingsman arbetar för närvarande på regeringens uppdrag med
att ta fram ett förslag till avtal mellan staten samt lokala och regionala
företrädare om finansiering, utbyggnad och trafikering av Botniabanan.
3.5.3 Vägtrafik
(Några av dessa frågor ingår i Miljödepartementets verksamhetsområde)
Inom EU driver Sverige aktivt frågor om avgaskrav och renare bränslen
på bilar, framför allt inom ramen för det s.k. Auto/Oil-programmet.
Ministerrådet har antagit en första gemensam ståndpunkt som innebär att
kraven skärps i två steg år 2000 och 2005. Sverige har fått gehör för att
ett gemensamt system för tillverkaransvar skall införas. På svenskt
initiativ införs även särskilda kallstartskrav. Därigenom sänks utsläppen
av hälsopåverkande kolväten och kolmonoxid påtagligt i tätorter. Sverige
har dessutom fått gehör för att skärpa gränsvärdet för svavel i bensin.
Sverige har redan bränslen av mycket hög klass. Det är viktigt för
Sverige att inte sänka kraven, utan fortsätta med de frivilliga strängare
kraven.
I syfte att minska koldioxidutsläppen från nya bilar har ministerrådet
enats om en minskad bränsleförbrukning för nya bilar till i genomsnitt 5
liter per 100 km för bensinbilar och 4,5 liter för dieselbilar fram till år
2005, med en möjlig förlängning till år 2010. Detta skall genomföras
genom avtal med bilbranschen, med ekonomiska styrmedel och med
konsumentinformation. Denna strategi kan enligt ministerrådet
kompletteras med t.ex. trafikstyrning och ökad kollektivtrafik.
Vidare verkar Sverige inom EU för medlemsstaternas rätt att utveckla
system för att gynna introduktionen av alternativa drivmedel.
Ett forskningsprogram om biobaserade drivmedel drivs i
Kommunikationsforskningsberedningens regi och syftar till att påskynda
de biobaserade drivmedlens marknadsintroduktion. En slutrapport
beräknas komma under 1997.
Vägverket har, liksom flera andra trafikverk, ett sektorsansvar för
miljöfrågor och bedriver ett omfattande miljöarbete. Som ett led i detta
har Vägverket bl.a. arbetat fram en miljöplan för vägtrafiksektorn.
3.5.4 Järnvägstrafik
Tåg är ett energieffektivt transportmedel, men här finns en stor
förbättringspotential genom energihushållning. Banverket installerar i
dagsläget i samarbete med SJ energimätare på lok och motorvagnar.
Genom mätarinstallationer får föraren information om energiförbrukning
och ges möjligheten att ändra sin körprofil efter hand.
Inom EU driver Sverige frågan om att underlätta den
gränsöverskridande järnvägstrafiken i Europa. Banverket och SJ verkar
inom ramen för järnvägens intresseorganisationer för att nå en ökad
standardisering av järnvägssystemen och för att få till stånd
gemensamma regler inom Europa, i syfte att öka järnvägens
konkurrensmöjligheter gentemot andra transportslag.
3.5.5 Sjöfart
Sverige bedriver, främst via Sjöfartsverket, ett aktivt arbete både
nationellt och internationellt inom International Maritime Organization
(IMO), Helsingforskommissionen (HELCOM) och EU för att
miljöanpassa sjöfarten. Sjöfartsverket har tagit fram ett
handlingsprogram för en miljöanpassad sjöfart som ett led i ett
kontinuerligt pågående arbete med att stärka sjöfartens miljöprofil.
Miljödifferentiering av sjöfartsavgifterna införs från och med den 1
januari 1998. Beräkningar visar att en miljödifferentiering av
sjöfartsavgiftssystemet tillsammans med en miljödifferentiering av
hamnavgifter och sjöfartsnäringens egna insatser kan innebära att
sjöfartens utsläpp av luftföroreningar minskas med upp till 75 %.
Inom IMO driver Sverige bl.a. frågan om erkännande av
Östersjöregionen som ett s.k. kontrollområde för svavelemissioner från
fartyg. Svavelhalten i fartygsbränslet skulle därmed kunna begränsas till
maximalt 1,5 viktsprocent i Östersjöområdet.
En statlig utredare har i uppdrag att göra en utvärdering av gällande
regler för de ingripanden som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett
till sjöss. Utredaren skall göra en översyn av de författningar som finns
på området samt föreslå åtgärder för att effektivisera det rättsliga
beivrandet av dessa utsläpp. Uppdraget skall redovisas senast den 31
december 1997.
3.5.6 Luftfart
Luftfartsverket och Naturvårdsverket har (liksom Sjöfartsverket och
Vägverket) nyligen tecknat ett avtal om förstärkt strategiskt miljöarbete.
Avtalet innefattar bl.a. en gemensam plan för internationella frågor och
en plan för miljöanpassning av den civila luftfarten. Gemensamma
utvärderingar kommer att genomföras kvartalsvis av hur samarbetet
mellan myndigheterna utvecklas.
För närvarande pågår inom Luftfartsverket arbete med att ytterligare
utveckla den nu tillämpade bullerrelateringen av landningsavgifterna. I
samband med detta avses dessa avgifter även ges en relatering till utsläpp
av vissa ämnen till luft. Intäkterna från miljökomponenterna i
Luftfartsverkets trafikavgifter avses användas för att bekosta bl.a. det
program för bullerskyddsåtgärder i bostäder runt de svenska
flygplatserna som också är under utarbetande.
Det internationella arbetet ges hög prioritet inom luftfartsområdet.
Miljöfrågor behandlas bl.a. inom FN-organet International Civil Aviation
Organisation (ICAO), European Civil Aviation Conference (ECAC),
flygledningsorganet Eurocontrol och inom Europeiska unionens organ.
Sverige driver i dessa sammanhang frågor om bl.a. skärpta miljönormer
för nya flygplanstyper och om gemensamma ökade möjligheter till
ekonomisk miljöstyrning inom luftfarten.
3.5.7 Informationsteknik/transportinformatik
Regeringens arbete med att utveckla informationstekniken kan indirekt
bidra till en hållbar utveckling, t.ex. genom minskat resande till följd av
distansarbete.
Transportinformatik är en naturlig del av transportinfrastrukturen. En
ökad användning av transportinformatik kan t.ex. leda till jämnare flöden
i vägtrafiken, bättre logistik och förstärkning av kollektivtrafikens
konkurrenskraft bl.a. genom bättre informationssystem.
3.5.8 Kollektivtrafik
I propositionen (1996/97:115) Mer tillgänglig kollektivtrafik, preciseras
användningen av en ram för statsbidrag på högst 1,5 miljarder kronor för
perioden 1998-2002 för att stimulera till åtgärder som ökar
kollektivtrafikens tillgänglighet för funktionshindrade.
3.6 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Finansdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Successivt öka skattesystemets miljöstyrande effekt.
Ekonomiska styrmedel ses över. Områden som analyseras för
närvarande är bl.a. vägskatterna och energiområdet.
Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper. Bland annat
använda miljöräkenskaper i Långtidsutredningen 1999.
Miljöanpassa offentlig upphandling.
Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom Allmänna
Pensionsfonden och premireservsystemet utan att göra avkall på de
försäkrades intresse av god avkastning.
Ekologiskt hållbar inriktning vid förvaltning av statliga fastigheter.
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a på
skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall
utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar
utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar
utveckling kan arbetet med att skapa miljöräkenskaper där både utsläpp
och naturresurser beaktas vara värdefullt.
3.6.1 Skatter
Det pågår för närvarande en översyn av vägtrafikens samlade beskattning
(Fi 1996:11). Översynen skall koncentreras till vad som är den
lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi-
och koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med
avseende på trafiksäkerhet och miljö. Utredningen skall också överväga
möjligheten att med ekonomiska styrmedel öka utskrotningen av gamla
bilar. Vidare skall utredningen ta sin utgångspunkt i de
principöverväganden som Kommunikationskommittèn lämnade i sitt
delbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken (SOU 1996:165). Utredningen
kommer att redovisa resultatet av arbetet den 30 september 1997.
Det har tillsatts en interdepartemental arbetsgrupp som skall se över
energiskattesystemet för att analysera och precisera den principskiss till
ett reformerat skattesystem som presenterats i Skatteväxlingskommitténs
betänkande. Översynen skall beakta riktlinjerna för energibeskattningen i
1997 års energiöverenskommelse och behandla
Alternativbränslekommitténs förslag. Förutsättningarna för att främja
användningen av biobränslen och särskilt biobränslebaserad kraftvärme
kommer att behandlas i översynen. Vidare skall hänsyn tas till det arbete
som pågår inom EU med ett nytt energibeskattningsdirektiv.
En ökad miljörelatering av skattesystemet förordades i
Skatteväxlingskommitténs betänkande. Deras förslag rörde främst
energibeskattningen, men betänkandet innehöll även andra förslag som
bör följas upp. En generell översyn av hur en miljörelatering av
skattesystemet bäst kan göras är också önskvärd med en analys av vilka
delar av systemet som bäst lämpar sig för att bedriva miljöpolitik, med
hänsyn tagen till skattesystemets övriga uppgifter.
Regeringen planerar att senast våren 1998 lämna en proposition till
riksdagen om skatt på avfall. Innan propositionen kan överlämnas till
riksdagen måste dock regeringen anmäla förslaget till EU-kommissionen
för granskning av om förslaget är förenligt med statsstödsreglerna i
artiklarna 92-94 i Romfördraget. Målet är att avfallskatten skall kunna
träda i kraft i juli 1998.
På Finansdepartementet pågår ett löpande utvecklingsarbete kring den
årliga rapporteringen av skatteavvikelser i de ekonomiska
vårpropositionerna. Hur miljöaspekter ska kunna ingå i denna
rapportering bör utgöra en del av det fortsatta arbetet.
Utvecklingen av de miljörelaterade skatterna anges i tabellen nedan.
ENERGI- OCH MILJÖSKATTEINTÄKTER, miljoner kronor i löpande
priser 1
År
1994
1995
1996
1997
1998
Prognos
Prognos
Energirelaterade skatter
40 811
41 710
48 258
48 982
52 581
Fordonsrelaterade skatter
5 308
5 801
6 871
6 586
6 586
Övriga miljörelaterade skatter
183
332
458
551
547
Totalt
46 302
47 843
55 587
56 119
59 714
Procentuell nominell ökning
(relativt till föregående år)
3,3%
16,2%
1,0%
6,4%
1 Kassamässig redovisning
3.6.2 Miljöräkenskaper
Sedan 1992 arbetar Konjunkturinstitutet (KI) med utveckling av
miljöräkenskaper. Arbetet inleddes som ett resultat av
miljöräkenskapsutredningen (MIR) som presenterades 1991. Med
miljöräkenskaper kan man i större utsträckning integrera miljöhänsyn i
det politiska beslutsfattandet. En möjlighet som är tänkt att tas tillvara är
att i Långtidsutredningen 1999 använda räkenskaperna för
miljöekonomisk analys. För närvarande avsätts 1 200 tkr årligen till
utvecklingsarbetet på KI. Projektet genomförs i nära samarbete med SCB
och Naturvårdsverket. Svåra praktiska problem återstår dock att lösa.
Samtidigt är arbetet på detta område högprioriterat såväl nationellt som
inom EU. Huvuduppgiften för KI är att utveckla monetära räkenskaper,
dvs sambanden mellan miljö och ekonomi, medan SCB ansvarar för att
utveckla fysiska miljöräkenskaper och Naturvårdsverket tar fram data
som beskriver de olika ekosystemens hälsa. Institutet skall också bistå
Statistiska centralbyrån i metodfrågor vad avser utvidgning och
vidareutveckling av fysiska miljöräkenskaper. Mycket av arbetet med att
i ekonomiska termer värdera fysiska utsläpp återstår fortfarande. Två
delprojekt avrapporteras i år, dels provräkenskaper över svavel- och
kväveutsläpp, dels beräkningsgrunderna, dvs hur man skall värdera
utsläppsskador. Under 1997 kommer miljöprojektet att koncentreras på
att utveckla en simuleringsmodell för miljöekonomiska analyser.
Därigenom kan exempelvis analyser av olika miljöskatter och
miljörestriktioner utföras. Miljöräkenskapsarbetet inriktas de närmaste
åren till att bygga in miljösambanden i KI:s långfristiga modeller.
3.6.3 Offentlig upphandling
Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument att
utnyttja i miljöarbetet. Genom att påverka utbudet på marknaden kan
beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk
hållbarhet.
Intresset för en miljöanpassad offentlig upphandling finns inom
flertalet av EU-länderna. Länderna har i samband med översynen av
EU:s åtgärdsprogram för miljön preliminärt kommit överens om att göra
en översyn av gemenskapens regler för offentlig upphandling så att
miljöhänsyn i större utsträckning kan tas vid tillämpning av reglerna
samtidigt som en sund konkurrens bevaras. Idag är det t.ex. oklart om det
vid upphandling av varor överhuvudtaget är möjligt att ställa miljökrav
på produktionen och transporten av varorna.
Genom att ange enhetliga miljökrav för den offentliga upphandlingen
minskar belastningen på miljön samtidigt som producenterna får
incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster, vilket på sikt
kan bidra till att svenska företags exportmöjligheter ökar.
En vägledningsstrategi för miljöanpassad offentlig upphandling har på
Miljövårdsberedningens uppdrag tagits fram av Nämnden för offentlig
upphandling, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen
Nämnden för offentlig upphandling bör också tillsammans med
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen ta fram ett underlag till en
svensk ståndpunkt i EU. Den skall utgå från EG:s regler och andra
internationella regler. I det fall önskvärda miljökrav inte överensstämmer
med EG:s regler bör förslag lämnas till hur upphandlingsdirektiven kan
ändras så att reglerna blir tydliga samt styr i riktning mot ekologisk
hållbarhet.
För att den offentliga upphandlingen skall bli en pådrivande kraft i
arbetet för ekologisk hållbarhet skall en delegation inrättas. Den skall
vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling och skall
initiera och utveckla konkreta vägledningar för hur miljökrav kan ställas
vid all offentlig upphandling inom olika områden. Delegationen skall
vidare, särskilt prioritera områden där upphandlingen kan få genomslag
på utvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. Ett exempel är att man vid
offentlig upphandling av byggtjänster kan ställa krav på viss andel
återanvänt material. Delegationen skall också sprida kunskap,
erfarenheter och goda exempel från t.ex. pilotmyndigheternas arbete,
landstingens databas med upphandlingskriterier, olika kommuners
miljökrav vid upphandling. För detta ändamål skall delegationen göra en
sammanställning av arbete med miljöanpassad offentlig upphandling i
dessa verksamheter. Delegationen skall följa utvecklingen i andra länder,
inom och utanför EU.
3.6.4 Statlig förvaltning av pensionsmedel
Vid införande av sjätte fondstyrelsen inom Allmänna pensionfonden år
1996 konstaterade regeringen att miljöargumenetet i allt större
utsträckning blir en konkurrensfaktor för företagen. Regeringen fann
därför att det inom ramen för de grundläggade kraven på långsiktigt hög
avkastning och tillfredsställande riskspridning bör vara väl motiverat för
sjätte fondstyrelsen, liksom för övriga fondstyrelser inom Allmänna
pensionsfonden, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar. Inom
regeringskansliet görs nu en översyn av Allmänna pensionsfondens
placeringsbestämmelser, Ett förslag kommmer att presenteras under
hösten 1997. I översynen kommer strävandena efter en ekologiskt hållbar
utveckling att beaktas.
För närvarande bereds ett premiereservsystem som skall ingå som en
del i den reformerade allmänna ålderspensioneringen. I detta system skall
medel motsvarande intjänade pensionsrätter förvaltas i fristående
värdepappersfonder, som väljs av de försäkrade. För sådana försäkrade
som inte gör något eget val skall medlen placeras i en eller flera fonder
som förvaltas av ett statligt fondbolag.
Strävandena efter ett ekologiskt hållbart Sverige bör spela en viktig
roll i det statliga fondbolagets placeringsverksamhet. Samtidigt måste
beaktas att de försäkrades intresse av god avkastning på de förvaltade
medlen inte eftersätts i förhållande till andra försäkrade inom
premiereservsystemet.
3.6.5 Förvaltningspolitik
Verksförordningen ändras. Myndigheterna skall beakta de krav som
ställs på verksamheten av hänsyn till en ekologiskt hållbar utveckling.
Ändringen aviserades i den ekonomiska vårpropositionen 1997.
3.6.6 Fastighetsförvaltning
Statens fastighetsverk (SFV) är en myndighet under
Finansdepartementet. SFV förvaltar 1,6 miljoner kvm lokaler och har
upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet
inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella
miljöstyrningssystemet ISO 14001.
Under Finansdepartementet finns också ett antal bolag som förvaltar
stora fastighetsytor (Vasakronan, Statliga Akademiska Hus AB m.fl).
Samtliga dessa bolag har antagit någon form av miljöpolicy i sin
fastighetsförvaltning.
3.7 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Införa miljömärkning av skolor.
Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan bl.a. genom ett nytt
tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur.
Underlätta för kompetensutveckling av lärare inom miljö, natur och
teknik.
Fortsätta det reformarbete som pågår för närvarande med att integrera
verksamheterna i förskola och skola där en översyn av läroplanen och
utvecklingen av ett nytt måldokument för förskolan ingår. I dessa
arbeten ingår miljöfrågorna som en naturlig del.
Påbörja arbetet vid universitet och högskolor med att införa
miljöledningssystem under 1998.
Ha som mål vid universitet och högskolor att miljö- och
resursfrågorna behandlas i utbildningarna i sådan omfattning och med
sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildningen
förbereder för.
Utbildning som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och
förtrogenhet är avgörande för att främja hållbar utveckling och förbättra
människors förmåga att lösa miljö- och utvecklingsfrågor. Det är viktigt
att stärka miljöundervisningens roll i skolan genom att skapa utrymme
för undervisning om miljö och livsstilsfrågor. Genom ett förändrat och
gränsöveskridande arbetssätt kan miljöfrågorna komma in i alla skolans
ämnen.
En väg att synliggöra och konkretisera miljöfrågorna är att införa en
miljömärkning av skolor där skolorna måste uppfylla vissa kriterier för
att få utmärkelsen miljöskola. Tydliga mål och kriterier att sträva mot gör
miljöfrågorna levande och konkreta för lärare och elever samtidigt som
verksamheten blir lättare att utvärdera och utveckla i önskad riktning.
Miljömärkningen blir också ett incitament till att använda ett förändrat
arbetssätt i skolorna när det gäller miljöfrågorna.
Många elever på gymnasieskolan är intresserade av frågor om vår
gemensamma miljö. Det är därför viktigt att ta till vara elevernas intresse
och att ge dem möjligheter till att fördjupa sina kunskaper i miljöfrågor.
Regeringen anser att miljöundervisningen måste stärkas på
gymnasieskolan. Genom det intensiva utvecklingsskede som
gymnasieskolan nu befinner sig i finns goda möjligheter att stärka och
förtydliga miljöfrågornas roll i undervisningen.
Vidare pågår en översyn inom regeringskansliet av läroplanen (Lpo
94) så att den kommer att omfatta förskoleklassen, skolan och
skolbarnomsorgen. Barnomsorg- och skolakommittén har genom
tilläggsdirektiv också fått i uppdrag att utarbeta förslag till måldokument
för förskolan. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1997.
Med en helhetssyn på barnets lärande och utveckling från tidig ålder
skapas förutsättningar för att lägga grunden för en god
miljöundervisning.
Den grundläggande högskoleutbildningen, forskarutbildningen och
forskningen är i Sverige en stor och expanderande sektor. Sammantaget
studerade läsåret 1995/96 nästan 286 000 personer. Högskolan är också
en stor arbetsplats med sammanlagt 44 400 årsverken och närmare
16 000 doktorander som avsätter mer än tio procent av normal heltid för
forskarstudier.
Den svenska högskolan har som forum för den högre utbildningen och
forskningen en mycket betydelsefull roll och ett stort ansvar i arbetet
med att utveckla och förnya vårt samhälle. Högskolan skall inte bara
erbjuda kvalificerad utbildning, utföra forskning och utvecklingsarbete
utan också främja en ekologisk hållbar utveckling.
Varje lärosäte har att besluta om utbildningarnas inriktning och
innehåll. Integreringen av miljöhänsyn och resurshushållning i
universitetens och högskolornas verksamhet bör därför inte i första hand
ske genom utfärdande av lagar och förordningar utan bäras upp och
drivas framåt av högskolans egna studenter, lärare, forskare och
anställda. Det finns goda möjligheter för lärosätena att profilera sig och
verka för ett brett utbud av utbildningar inom miljöområdet. Många
högskolor satsar också på utbildningar inom miljöområdet. Behovet av
goda kunskaper och en stark medvetenhet om miljö och
utvecklingsfrågorna är generellt för i princip alla framtida roller i
arbetsliv och som samhällsmedborgare.
3.7.1 Förskola, grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning
Miljömärkning av skolor - ett sätt att förtydliga miljömålen
Bakgrund
För miljöundervisningen är det viktigt att styrdokumenten är utformade
på ett sådant sätt att miljöfrågornas betydelse genomsyrar dokumenten
och utgör grund för miljöundervisningen.
Förskolans kunskapsmål för miljöområdet är att förskolan skall bidra
till att barnen känner ansvar för naturen och får erfarenheter och
grundläggande kunskaper om sig själva och andra, om sig själva i kedjan
av generationer, om människan i förhållande till andra arter och till
naturen samt om naturens krafter och hur vi kan använda dem. Runt om i
landet pågår utvecklings- och förnyelsearbete som syftar till att i den
dagliga verksamheten ge barnen möjlighet att själva få uppleva
delaktighet i naturens kretslopp. I många kommuner har också mål och
program för ett miljöfostrande arbetssätt lagts fast.
Miljömålen för såväl det obligatoriska (Lpo) som det frivilliga (Lpf)
skolväsendet finns uttryckta i läroplanerna. Skolverket skriver i sin
utvärdering av skolans samlade miljöundervisning att skolans mål och
policyformuleringar för miljöundervisningen i form av lagstiftning,
läroplaner, kursplaner och skolplaner har utvecklats de senaste åren och
bedöms som tillräckliga, om än inte fullständiga.
Trots att miljömålen är tydligt uttryckta i styrdokumenten visar
tidigare nämnda utvärdering på att miljöfrågorna har svårt att synliggöra
sig i skolans undervisning. Miljö finns inte som eget ämne i grundskolan
utan skall vara ett eget övergripande kunskapsområde och skall
struktureras och samordnas mellan olika ämnesområden. Skolverket
anför att när det gäller genomförandeprocessen med de nya läroplanerna
och Agenda 21 har den i och för sig nått den kommunala nivån men inte i
någon större omfattning och djup trängt ut till skolnivån, dvs. eleverna
och lärarna. Miljöfrågorna i skolan är idag inte sällan beroende av
enskilda eldsjälar bland lärarna. Det finns ett flertal exempel på skolor
och klasser som arbetar med miljöundervisning på ett berömvärt,
ambitiöst och konstruktivt sätt. Utvärderingar visar på att miljönätverken
mellan skolor har en positiv inverkan på undervisningen. Det är viktigt
att dessa erfarenheter och kunskaper tas till vara och sprids till skolor
som kommit mindre långt. Det är en uppgift för Skolverket att stimulera
miljönätverken. Det finns dock brister när det gäller ett brett
genomförande av undervisningen på skolorna och bland de enskilda
lärarna och klasserna. Bland lärare råder osäkerhet om vad
miljöundervisning egentligen är och hur den skall och kan bedrivas. Som
ett led i att undanröja sådana osäkerheter är det nödvändigt att målen med
miljöundervisningen konkretiseras och förtydligas.
Utarbeta kriterier för miljömärkning
Statens skolverk kommer att få i uppdrag av regeringen att i samråd med
Naturvårdsverket ta fram kriterier och en symbol för miljömärkning av
förskolor, grundskolor, gymnasieskolor och den kommunala
vuxenutbildningen. Liknande tankar finns inom nätverket Grön flagg, ett
projekt av Håll Sverige Rent. Kraven för att en skola skall uppnå
miljömärkning bör omfatta all verksamhet dvs. såväl skolan som
arbetsplats (om miljöhänsyn för skolbespisning, administration,
transporter etc. tillämpas) som undervisningen (uppläggning, m.m.).
Miljömärkning måste vidare erövras på nytt efter vissa tidsintervall, t.ex.
en treårsperiod. Det kommer att vara frivilligt för skolhuvudmännen att
delta i miljömärkningen. Målet är dock att den övervägande majoriteten
av alla skolor i Sverige ska uppnå kriterierna och bli miljöskolor.
Uppdraget skall finansieras inom Skolverkets resurser.
Syftet med miljömärkningen är att stimulera miljöundervisningen i
skolorna. Den kan också för kommunerna fungera som en vägledning i
arbetet med att utveckla miljöundervisningen. Genom miljömärkningen
skapas ett incitament som stärker och synliggör miljöfrågorna i skolan.
Stärka miljöundervisningen på gymnasieskolan
I gymnasieskolan finns miljökunskap som ett eget ämne inom
energiprogrammet och naturvetenskapsprogrammet. Kärnämnet
naturkunskap syftar även till bättre kunskaper om natur och miljö.
Naturbruksprogrammet har olika valbara kurser inom ämnet natur- och
miljökunskap. Även inom andra kurser i gymnasieprogrammen ingår
miljökunskap med inriktning utifrån det aktuella programmet t.ex. har
alla program med yrkesämnen en obligatorisk kurs i arbetsmiljökunskap.
Därtill finns i nästan alla kurser i yrkesämnen inslag som rör miljöfrågor
inom respektive yrkesområde.
Många elever i gymnasieskolan är intresserade av miljöfrågor och vill
fördjupa sina kunskaper om vår gemensamma miljö. Det är viktigt att
eleverna ges den möjligheten. Flera gymnasieskolor erbjuder också
eleverna att läsa lokalt fastställda miljöinriktade kurser. Statens skolverk
skriver i sin utvärdering av miljöundervisningen att det är för få lärare
och rektorer som inser vikten av miljöundervisningen på skolorna. Stödet
för miljöundervisningen är ofta svagt och inte utvecklat – i synnerhet inte
i de äldre elevernas skolformer.
Regeringen anser att miljöundervisningen måste stärkas i
gymnasieskolan. I regeringens skrivelse 1996/97:112 till riksdagen
utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning – kvalitet och
likvärdighet har aviserats en översyn av gymnasieskolans struktur.
Därvid angavs möjligheten att utveckla ett nytt tekniskt program för att
stimulera elevernas intresse för teknik och teknisk utveckling t.ex. inom
miljö och energiteknik. Utvecklingsplanen visade också på att den fasta
ämnesstrukturen i naturvetenskaps- och samhällsvetenskaps-
programmens timplaner behöver luckras upp. Programmen behöver
öppnas så att elever kan välja utbildningskombinationer som
miljökunskap – ekonomi, humaniora – naturvetenskap etc. Programmål
och timplaner bör utformas så att detta blir möjligt. Det utvecklingsskede
som gymnasieskolan nu befinner sig i och de i utvecklingsplanen uttalade
behoven av översyn av varje nationellt programs inriktning och profil
skapas möjligheter att stärka miljöfrågorna i gymnasieskolan t.ex. genom
att erbjuda eleverna en utbildning med olika miljöprofiler och
miljöinriktningar.
Skolverket har som en huvuduppgift att löpande se över gällande
kursplaner och föreslå förändringar. Verket har i sin utvärdering av den
samlade miljöundervisningen redovisat avsikten att i samband med
uppföljningsarbetet av kursplanerna ta ställning till behovet av en
precisering och konkretisering av de grundläggande och nödvändiga
kunskapsmålen i miljöundervisningen. Verket arbetar just nu med att
bl.a. se över vissa av yrkesprogrammens kursplaner och några av
programmålen.
Regeringen anser att miljöundervisningen på gymnasieskolan måste
stärkas inom ramen för oförändrade kostnader för skolhuvudmännen. I
det uppdrag som Statens skolverk får när det gäller behovet av översyn
och tydliggörande av varje nationellt programs inriktning och profil samt
översynen av utbudet av nationella program och dess grenar ges goda
möjligheter att stärka miljöfrågorna i gymnasieskolan.
Förbättra lärarnas kompetens i miljöfrågor
Bakgrund
För att utbildning skall kunna ges i skolan på ett bra sätt och för att
miljöperspektivet skall kunna genomsyra skolans arbete så som är tänkt,
förutsätter detta att lärarna har tillräckligt goda kunskaper på området.
Kompetensutveckling av lärare är i första hand ett ansvar för
kommunerna i egenskap av arbetsgivare. Även staten har ett ansvar för
att ge stöd till kompetensutveckling inom områden som genom
Skolverkets uppföljningar visat sig vara bristområden, problemområden
eller kritiska områden i en reformering. Kompetensutveckling inom
miljöområdet har inte prioriterats av kommunerna i konkurrens med
många andra nyheter i samband med genomförande av Lpo 94.
Skolverket har inbjudit till utarbetande av idéskisser till
kompetensutveckling för skolans personal inom nationellt prioriterade
områden. Miljö är ett av dessa områden.
Fortbildningsbehovet för stora lärargrupper är stort i både
naturvetenskap, teknik och miljö. Erfarenheter och utvärderingar visar på
detta. Teknikämnet är nytt som ett obligatoriskt ämne i grundskolan.
Miljöundervisningen har, som tidigare påpekats, ingen egentlig plattform
som eget ämne. Många lärare har otillräckliga grundkunskaper och
bristande självförtroende för ämnena ifråga. Den stora gruppen 1-7 lärare
i grundskolan och även låg- och mellanstadielärarna har många gånger
större eller mindre brister i sina egna ämnes- och metodkunskaper i
naturvetenskap, teknik och miljö men är de lärare som får undervisa i
dessa ämnen. Till detta kommer behoven av kunskaper hos personalen i
förskolan inklusive sexårsverksamheten. I gymnasieskolan bör särskilt
behovet av kunskap och insikt om miljöfrågorna och dess betydelse
uppmärksammas för lärare i yrkesämnen.
Skolans undervisning handlar ofta om ting och händelser som finns
utanför klassrummet. Det finns en verbal kultur som försöker förmedla
denna verklighet. Skolan är föremålsfattig. De ting man talar om är svåra
att ta in i skolan. Här har de trettiotal science centra och och de tre
nationella resurscentra i kemi, fysik- och teknik en viktig uppgift. De gör
en viktig insats genom att stimulera och stärka miljöundervisningen.
Satsningar på kompetensutveckling av lärare
Från och med 1998 höjs statsbidragen till kommuner och landsting med 8
miljarder kronor. Samtidigt har regeringen på tilläggsbudgeten för år
1997 uppfört 4 miljarder kronor. Regeringen har uttalat i den ekonomiska
vårpropositionen att resurstillskottet bör leda till förstärkta resurser inom
vård, omsorg och skola. Inom skolan bör detta tillskott kunna möjliggöra
att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd och att en
särskild satsning görs på miljö, natur och teknik.
Genom de höjda statsbidragen får kommunerna förbättrade möjligheter
att bl.a. satsa på kompetensutveckling av lärare. Behov av sådan
utbildning föreligger dels för arbetsmarknaden, dels för att höja
kunskapsnivån hos befolkningen inom hela det naturvetenskapliga och
tekniska området och de alltmer betydelsefulla miljöfrågorna. Kunskap
om sambandet mellan konsumtion och miljö bör också lyftas fram.
Målsättningen med fortbildningen är att på kort sikt förbättra
kunskapsnivån beträffande miljöfrågorna hos landets lärare. Det är också
angeläget att den grundläggande lärarutbildningen beaktar behovet av
kunskaper hos blivande lärare för att dessa skall klara
miljöundervisningen i skolorna enligt målen i beskrivningarna för
lärarexamina.
Utbildningsdepartementet har i juni 1997 vid en överläggning med
företrädare för landets lärarutbildningar diskuterat hur dessa planerar
möta kommunernas ökade efterfrågan på utbildningar i de här aktuella
ämnena.
3.7.2 Forskning och högskoleutbildning
Miljöledningssystem vid universitet och högskolor
Regeringen beslutade i december 1996 att utse 25 myndigheter i
pilotprojektet ”Miljöledningssystem i statlig förvaltning”. Lunds och
Stockholms universitet ingår som pilotmyndigheter.
Avsikten är att i framtiden, utifrån erfarenheter från universiteten och
de övriga pilotmyndigheterna, involvera universitet och högskolor i detta
arbete. Regeringen avser därför att återkomma med generella riktlinjer
till högskolorna när den pågående verksamheten har följts upp.
Universitet och högskolor bör, inom ramen för sina ordinarie uppdrag
och finansiering, påbörja arbetet med att införa miljöledningssystem
redan under budgetåret 1998.
Miljöfrågorna i den grundläggande högskoleutbildningen
Inom ramen för Högskoleverkets verksamhet har Grundutbildningsrådet
under budgetåret 1995/96 fullgjort regeringsuppdraget att integrera
miljöinslag i den högre utbildningen. Under budgetåret 1995/96 har rådet
beviljat tio projekt till en kostnad av 4,6 miljoner kronor. Inom ramen för
miljöuppdraget har rådet även finansierat en särskild satsning på
högskolornas bibliotek och bibliotekspersonal.
Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att även
fortsättningsvis, inom ramen för sitt ordinarie uppdrag och finansiering,
verka för en integration av miljöaspekter i högskoleutbildningar.
I mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare för att utreda
frågan om hur miljömålet i konsumentpolitiken ska uppnås samt att lägga
fram förslag till en åtgärdsinriktad handlingsplan. Utredaren föreslår i
betänkandet Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) bl.a. att
Högskolelagens (1992:1434) portalparagraf ska kompletteras med att
utbildningen ska förmedla kunskaper om miljön samt att Högskoleverket
ska inrikta befintliga utvecklingsanslag på integrerade miljöinslag i
utbildningar inom information, journalistik och media.
Universitet och högskolor har en viktig roll i att bidra till att stärka
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta bör tydligt
återspeglas i högskolans olika verksamheter. Regeringen har dock inte
funnit skäl att föreslå någon ändring av högskolelagen bland annat
eftersom en grundläggande princip i reformerna av den högre
utbildningen är att varje lärosäte har att besluta om utbildningarnas
inriktning och innehåll. Formulering av mål och återrapporteringskrav i
regleringsbrevet bedöms också som både lämpligare och effektivare för
att styra högskolornas miljöinriktade verksamhet. Målet bör vara att
högskolorna behandlar miljöfrågorna i sina utbildningar i sådan
omfattning och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet
utbildningen förbereder för. Miljöfrågor är till sin karaktär
tvärvetenskapliga och arbetet med dessa frågor bör därför vara både
disciplin och fakultetsöverskridande. Utöver de särskilda miljökurser och
miljöutbildningar som finns på många håll i högskolan är det av stor vikt
att integrera miljö- och utvecklingsfrågor även i andra mer generella
kurser och utbildningsprogram av annan inriktning.
3.7.3 Forskning
Forskning - den fysiska verksamheten
Många universitet och högskolor har eller håller på att utveckla
handlingsplaner för den fysiska verksamheten enligt målet om en hållbar
utveckling. Det finns också ett internationellt miljöhandlingsprogram för
universiteten, "The University Charter for Sustainable Development",
som utarbetats av den europeiska rektorskonferensen.
Forskningens inriktning och innehåll
Regeringen presenterade under hösten 1996 sina förslag om inriktningen
av forskningspolitiken för perioden 1997-1999 i propositionen Forskning
och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 99). Riksdagen
antog regeringens förslag till mål för forskningen och riktlinjer för
forskningspolitiken. Enligt målen skall forskningen bl.a. bidra med nya
väsentliga fakta om naturen, samhället och kulturen och den skall bidra
till att bevara och utveckla hälsa, kultur, välfärd och miljö. Forskningen
skall bidra till ekonomisk utveckling samt till samhällets omställning till
en hållbar utveckling och därigenom främja sysselsättning och välfärd.
Forskningen skall vidare främja en hög allmän utbildningsnivå, kritiskt
tänkande och ett vetenskapligt förhållningssätt i samhället samt bidra till
internationellt samarbete, fred och till lösningar av globala problem.
Som aviserades i forskningspropositionen har regeringen givit
Forskningsrådsnämnden i uppdrag att utveckla och konkretisera det
svenska programmet för forskning till stöd för en hållbar utveckling.
Arbetet skall ske i samverkan med Naturvårdsverket, i samråd med andra
berörda myndigheter och forskningsfinansiärer och med hörande av
berörda intresseorganisationer. Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 1 november 1998.
3.8 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Arbeta för en förändring av EG:s gemensamma jordbrukspolitik i
mer miljöanpassad riktning.
Bygga ut miljöersättningsprogrammet för jordbruket.
Utforma ett åtgärdsprogram för bekämpningsmedelsanvändning
1997-2001.
Främja ekologisk produktion.
Fördela medel för försöks- och utvecklingsverksamhet för att minska
växtnäringsläckaget.
Vidareutveckla aktionsplan för bevarande av den biologiska
mångfalden inom jordbruket och rennäringen.
Arbeta för en förändring av den gemensamma fiskepolitiken i syfte
att uppnå ett uthålligt fiske.
Försiktighetsprincipen skall tillämpas för att nå ett uthålligt fiske.
Genomföra aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område.
Förstärka fiskevården.
Följa upp aktionsplanen för Östersjölaxen.
Utveckla Nordsjösamarbetet på fiskeområdet.
3.8.1 Jordbruk
Ett hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och etiskt
godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart
produktionssystem inom jordbruket är att det framtida
handlingsutrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av
naturresurserna och minimerar jordbrukets negativa miljöeffekter innebär
att framtida generationer kommer att ha bättre förutsättningar och
valmöjligheter att utforma ett samhälle med god livskvalitet. Jordbruket
skall även vara etiskt godtagbart.
Resursbevarande jordbruk
Det resursbevarande jordbruket bedriver produktionen så att ett
långsiktigt utnyttjande av naturresurserna möjliggörs. Faktorer som har
en avgörande betydelse är bl.a. säkerställande av odlingsmarkens
långsiktiga produktionsförmåga och vidmakthållande av de
grundläggande ekologiska processerna i marken samt bevarande av
genetiska resurser av betydelse för jordbruket.
Miljöanpassat jordbruk
Ett miljöanpassat jordbruk skall bedrivas så att det inte negativt påverkar
miljön. Användningen av olika insatsmedel i jordbruket och val av
produktionsmetoder liksom produktionsinriktning påverkar graden av
miljöbelastning.
Etiskt godtagbart jordbruk
Människan har ett ansvar att förvalta jordens resurser. Detta måste ske
inte enbart utifrån våra egna intressen och behov utan också med hänsyn
tagen till andra levande varelsers behov liksom till behovet av att bevara
och återskapa jordens resurser för framtiden. Därför utgör etiska
överväganden en viktig aspekt för ett ekologiskt hållbart jordbruk.
Den svenska djurskyddslagstiftningen som infördes 1988 är ett viktigt
instrument och en utgångspunkt för ett etiskt förhållningssätt till
husdjuren.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör förändras i syfte att
miljöanpassa jordbruket i större utsträckning. Politiken bör tillföras ett
miljömål jämställt med dess övriga mål. Utgångspunkten för Sveriges
agerande inom EU är att politiken i ökad utsträckning skall baseras på
konsument- och miljöhänsyn. I de fall konsumenterna efterfrågar
miljötjänster från jordbruket, t.ex. ett öppet odlingslandskap, är offentliga
insatser befogade. Generella aktsamhetskrav inom ramen för principen
att förorenaren betalar skall även omfatta jordbruksproduktionen. Det är
angeläget att Sverige inom EU arbetar för en hög gemensam nivå för
jordbrukets miljöansvar.
Utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket
I enlighet med vad regeringen aviserat i 1997 års ekonomiska
vårproposition utökas ramen för jordbrukets miljöersättningsprogram
med 700 miljoner kronor per år enligt förslag i budgetpropositionen för
1998. Regeringen har i proposition Hållbart fiske och jordbruk utarbetat
ett förslag till ett utbyggt miljöersättningsprogram.
Ett första miljöprogram för jordbruket godkändes av EG-
kommissionen i augusti 1995 och har verkat i full omfattning från år
1996. Programmet består av delprogram omfattande åtgärder för
bevarandet av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i
odlingslandskapet och ett öppet och varierat odlingslandskap i
skogsbygderna och i norra Sverige, ett delprogram med åtgärder för att
minska jordbrukets miljöbelastning i miljökänsliga områden och ökad
genetisk variation, samt ett delprogram med åtgärder för att stimulera
övergång till ekologisk produktion. Inom samtliga delprogram avsätts
medel för utbildning, information och demonstrationsprojekt.
Regeringens förslag till ett utökat miljöersättningsprogram kan
sammanfattas enligt följande:
Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald
och kulturmiljövärden
För att ytterligare stimulera anslutningen till programmet bör
ersättningsnivåerna höjas. Samtidigt utökas arealmålet till att omfatta alla
utnyttjade betesmarker i landet. Det område inom vilket ersättning utgår
för bevakande av ett öppet odlingslandskap utökas.
Delprogram för att minska jordbrukets miljöbelastning och ökad
genetisk variation.
Miljöprogrammet bör utökas med omfattande insatser för att ytterligare
minska växtnäringsläckaget från jordbruket. Med hjälp av höjda
ersättningsnivåer, administrativa förenklingar och utökade arealmål
stimuleras en ökad anslutning. Våtmarksanläggning bör vara
ersättningsberättigat även på betesmark. Antalet ersättningsberättigade
hotade husdjursraser bör ökas.
Delprogram för främjande av ekologisk produktion
Delprogrammet för ekologisk produktion bör utökas med stöd till
ekologisk frukt- och bärodling. Administrativt enklare regler avseende
gödselanvändning och möjlighet att låta antalet djur variera under
femårsperioden bör genomföras i syfte att minska komplexiteten och
underlätta administrationen.
Program för resurshushållande konventionellt jordbruk
Ett nytt delprogram för främjande av ett resurshushållande konventionellt
jordbruk föreslås. Programmet kombinerar krav på miljöåtgärder med
krav på dokumentation och utbildning i syfte att öka kunskapen och
medvetenheten om olika miljöproblem samt möjligheterna att lösa dessa.
Ersättning för restaurering av slåtterängar
En ny ersättningsform för restaurering av slåtterängar bör införas.
Åtgärden kompletterar den möjlighet som redan finns att ersätta
bevarandet av biologisk mångfald i slåtterängar inom ramen för det
befintliga miljöprogrammet, genom att denna för bevarandet av biologisk
mångfald så strategiskt viktiga naturtypen på sikt kan utökas.
Bekämpningsmedelsanvändning 1997-2001
Hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i
jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska.
Målet att halvera användningen av den aktiva substansen har varit en
viktig drivkraft inom de två tidigare programmen och har i kombination
med t.ex. substitutionsprincipen lett till att riskerna minskat. En
minskning av den aktiva substansen behöver dock inte entydigt innebära
en riskminskning. Det nya programmet bör i högre grad än tidigare
inriktas mot att kartlägga och kvantifiera riskerna.
Utvecklingen inom näring och handel för att möta de ökade kraven på
hänsynstaganden vad gäller miljö och etik inom livsmedelsproduktionen
markerar en positiv förändring under de senaste åren. Detta kan ge nya
och utökade möjligheter för en minskad och säkrare användning av
bekämpningsmedel.
Skyddet av såväl grundvatten- som ytvatten är högt prioriterat.
Enskilda lantbrukares beteende för att undvika såväl avdrift med vind vid
besprutning som punktutsläpp vid t.ex. påfyllning och rengöring av
lantbruksspruta har härvid en stor betydelse. Såväl informations- och
utbildningsinsatser som uppföljning av lantbrukares beteenden är därför
viktiga.
Fortsatta insatser inom försöks- och utvecklingsverksamheten samt
rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamheten är nödvändiga
för att upprätthålla gjorda vinningar och öka kunskap.
Regeringen föreslår i enlighet med budgetpropostionen för 1998 att 9
miljoner kronor avsätts för försöks- och utvecklingsverksamhet under år
1998. Medel för information och utbildning avsätts inom
miljöersättningsprogrammet.
Främjande av ekologisk produktion
Den ekologiska produktionen bör ses som en del i en strategisk satsning
för ett hållbart svenskt jordbruk. Produktionen är en spjutspets som bör
kunna bana väg för en ökad miljöanpassning av hela jordbruket.
Helhetssynen är central och omfattar företagens hela produktion, såväl
växtodling som animalieproduktion. Förutsättningarna för att uppnå
riksdagens mål om 10% ekologiskt odlad åkerareal till år 2000 är goda.
En stor efterfrågan på ekologiska produkter i kombination med
ersättning till lantbrukare för ekologisk produktion, marknadsstödjande
insatser samt insatser inom forskning, försöks- och
utvecklingsverksamhet, utbildning och information stimulerar en fortsatt
omställning till ekologisk produktion. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 1998 att 13 miljoner kronor avsätts för försöks-
och utvecklingsverksamhet samt 2 miljoner kronor till
marknadsstödjande insatser.
Medel för försöks- och utvecklingsverksamhet för att minska
växtnäringsläckaget
Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av
jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har ännu inte nåtts trots
pågående arbete inom befintliga åtgärdsprogram varför ytterligare
åtgärder måste vidtas. Även andra sektorer bidrar med förluster av
växtnäringsämnen. Jordbrukets bidrag är en del i ett större
problemkomplex. Regeringen avser att återkomma till riksdagen våren
1998 i en samlad bedöming av behov av ytterligare åtgärder i syfte att
uppnå miljömål. Sverige skall inom EU arbeta aktivt för att fortsatt
begränsa förlusterna av växtnäringsämnen från jordbruket.
I arbetet med att minska jordbrukets växtnäringsförluster föreslår
regeringen i budgetpropostionen för 1998 att 9 miljoner kronor avsätts
för försöks- och utvecklingsverksamhet.
Aktionsplan för bevarande av den biologiska mångfalden inom
jordbruket och rennäringen
Aktionsplanen har i stor utsträckning genomförts inom ramen för
miljöersättningsprogrammet för jordbruket. I samband med utbyggnaden
av programmet föreslås ytterligare åtgärder för att bevara och förstärka
den biologiska mångfalden och genetiska variationen i bl.a. slåttermarker
och betesmarker.
Miljöprogrammet utökas enligt regeringens förslag även till att omfatta
fler utrotningshotade husdjursraser.
Rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturens fortbestånd.
Näringen behöver en långsiktig ekologisk, ekonomisk och kulturell
bärkraft för att överleva. Efter ytterligare utredning bör ett särskilt
program för bevarande av natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet
införas.
3.8.2 Fiske
Sverige bör aktivt verka för att miljöhänsyn integreras i dessa
organisationers arbete. En effektiv förvaltning och en hållbar utveckling
skall vara vägledande för Sveriges internationella agerande.
Fisket i världen måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt för att
bibehålla fiskeresurserna som ett billigt och näringsrikt livsmedel även
för kommande generationer. Ekosystemen måste förvaltas så att varken
den långsiktiga produktionsförmågan eller den biologiska mångfalden
hotas. Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden
främst genom tillämpning av försiktighetsprincipen, användning av mer
selektiva redskap, minskning av bifångster och dumpning, förbättrad
övervakning och kontroll samt reduktion av produktionshöjande
subventioner för att uppnå en bättre balans mellan fiskekapacitet och det
långsiktigt hållbara resursutnyttjandet.
De mellanstatliga regionala fiskeriorganisationerna måste stärkas för
att kunna utföra de centrala uppgifter de åläggs i de nya internationella
överenskommelserna om ansvarsfullt utnyttjande av havens levande
resurser.
Vidare måste fisket inom EU bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt.
Den gemensamma fiskeripolitiken bör utvecklas så att den bidrar till att
detta mål nås. Sverige bör verka för en sådan förändring i samband med
den förestående översynen av den gemensamma fiskeripolitiken. I detta
sammanhang bör Sverige även verka för att miljömål för fisket skall
utvecklas.
Aktionsplan för biologisk mångfald
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag utarbetat en aktionsplan för
biologisk mångfald på fiskets område.
Fiskeriverket föreslår en rad åtgärder, bl.a. rörande sötvatten,
kustvatten, utsjövatten och lax. Dessutom görs en belysning av
forsknings- och undersökningsverksamheten.
Det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Sverige skall
aktivt verka för ett optimalt utnyttjande av fiskbestånden. Den biologiska
mångfalden och försiktighetsprincipen skall tillämpas. Vidare är
sektorsansvaret en utgångspunkt för det framtida miljöarbetet inom
sektorn. Det ökade miljöarbetet är en viktig förbättring.
Aktionsplanen är ett viktigt styrinstrument för att kunna uppnå
miljöpolitikens övergripande mål om bevarandet av den biologiska
mångfalden. Regeringen anser att aktionsplanen bör ses som en riktlinje
för framtida verksamhet på detta område. Den biologiska mångfalden är
avgörande för att ett hållbart fiske skall kunna utvecklas.
Flertalet av aktionsplanens åtgärdsförslag har redan satts igång.
Regeringen finner det angeläget att aktionsplanen i allt väsentligt
genomförs.
Fiskevård
Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö, effektiv användning av
resurserna och en hållbar försörjning. Ekosystemen skall brukas på ett
sätt som varken hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller den
biologiska mångfalden. En allmän fiskevård främjar ett kollektivt
intresse, som i detta sammanhang ingår som en del i ansträngningarna för
att åstadkomma ett ekologiskt hållbart samhälle.
En kraftfull satsning skall göras på en förbättrad fiskevård främst i
kustområdena och i de stora sjöarna med allmänt vatten och fritt
handredskapsfiske. I första hand skall insatser för bevarande av hotade
arter och stammar, bl.a. genom biologiska åtgärder, utsättning av fisk,
bildande av fiskevårdsområden och åtgärder för att främja fisketillsynen
prioriteras.
Regeringen återkommer till finansieringen av fiskevården i
budgetproposition för år 1998.
Internationell aktionsplan för Östersjölaxen
Den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen bör genomföras som
en prioriterad insats. På kort sikt är målet för laxfiskevården i Östersjön
att undanröja det akuta hotet om genetisk utarmning och på lång sikt att
återskapa reproduktionspotentialen i varje naturlaxförande vattendrag. På
bl.a. svenskt initativ har en arbetsgrupp under Fiskerikommissionen för
Östersjön utarbetat en långsiktig plan för att rädda de genetiskt unika
laxstammarna i Östersjön. Kommissionen antog planen vid ett extra möte
i februari 1997. I planen som nu bör genomföras nationellt anges bl.a. att
senast år 2010 ska minst 50% av den potentiella produktionen av vild lax
återuppbyggas inom genetiskt säkra gränser i varje enskild älv för att
uppnå en bättre biologisk balans mellan odlad och vild lax.
Nordsjösamarbetet
Vid den ministerkonferens med miljö- och fiskeministrar som hölls inom
ramen för Nordsjösamarbetet våren 1997 beslöt ministrarna om ett
fortsatt samarbete mellan miljö- och fiskesektorerna. Vid konferensen
antogs en politisk deklaration, Bergendeklarationen, som behandlar
frågan om hur försiktighetsprincipen bör användas i en framtida
fiskeripolitik i syfte att skapa ett mer långsiktigt och ekonomiskt
bärkraftigt fiske.
Bergendeklarationen ger förslag till åtgärder som syftar till att fisket
skall hållas inom biologiskt säkra gränser, att överfiskade bestånd skall
återuppbyggas till en biologiskt säker nivå, att fiskets bifångster
minimeras, att dumpning av fisk minimeras samt att miljöskyddet för
viktiga lekområden och uppväxtområden förbättras. Vidare fastslås att ett
ekologiskt inriktat fiske som skall öka skyddet av marina däggdjur,
sjöfåglar och bottenlevande djur och organismer skall utvecklas på längre
sikt. En uppföljning av Bergendeklarationen kommer att ske före den
femte Nordsjökonferensen som hålls år 2000.
3.9 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Arbetsmarknadsdepartementets område
Sammanfattning
Utforma de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att de är
förenliga med målen för ekologisk hållbarhet.
Utveckla möjlighet till mer innovativa och framåtsyftande
miljöinsatser inom ramen för EU:s strukturfonder.
Lyfta fram behovet av åtgärder för ett säkert och utvecklande
arbetsliv som en del av helhetssynen på samhällsutvecklingen.
Det är regeringens ambition att utforma arbetsmarknadspolitiken så att
den förenar miljö- och sysselsättningsmål och samtidigt påskyndar
omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringens olika satsningar i form av Östersjömiljarden,
Kretsloppsmiljarden, Småföretagsmiljarden och de lokala
investeringsprogrammen är ett steg mot ekologiskt hållbar utveckling där
miljö- och sysselsättningsaspekterna ingår som integrerade delar.
Miljöinriktade insatser inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bedrivs för närvarande främst inom åtgärden arbetslivsutveck-
ling ALU (totalt ca 58 000 personer i april 1997)
Miljöinriktade åtgärder förekommer också i mindre omfattning som
beredskapsarbete bl.a inom skogs- och natur- och kulturmiljövården.
Fram till slutet av 1980-talet var omfattningen av beredskapsarbeten
inom skog-, natur- och landskapsvård betydande. Inom dessa områden
finns fortfarande en stor potential men eftersom dessa arbeten är mycket
kostnadsintensiva är volymerna idag små.
På regeringens uppdrag skall Arbetsmarknadsstyrelsen tillsammans
med Naturvårdsverket lämna förslag till en mer långsiktig strategi för hur
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten kan bidra till det ekologiskt
uthålliga samhället. Detta är ett viktig led i att förtydliga och förverkliga
AMS sektoransvar. Löpande analyser av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas bidrag till ekologisk hållbarhet är en viktig del i detta.
Ett säkert och utvecklande arbetsliv är en förutsättning för ett
ekologiskt hållbart Sverige.
3.9.1 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Miljöinriktade insatser kan vävas in i stora delar av den verksamhet som
omfattas av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
För att kunna åstadkomma ett ekologiskt hållbart samhälle måste
uppbyggnaden av relevant miljökompetens på olika områden ses som en
grundläggande förutsättning. Möjligheterna att utforma olika
arbetsmarknadsutbildningar till de behov som finns inom miljöområdet
bör kontinuerligt ses över. Den miljöinformatörsutbildning som
arbetsmarknadsverket bedrivit inom åtgärden ALU har exempelvis varit
en satsning med många förtjänster. Vidare har de särskilda satsningar på
byggnadsvårdssektorn som genomförts haft mycket goda effekter på
sysselsättning, bevarande av kulturmiljöer och utveckling av hantverk
inom byggsektorn.
Genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan insatser för
sysselsättning och miljöengagemang riktas till vissa grupper t.ex.
arbetslösa ungdomar. Ett exempel på detta är Malmöprojektet Gröna
Jobb. Under 1996 och 1997 har ca 500 arbetslösa ungdomar i åldern 20 -
24 år beretts sysselsättning i miljöprojekt, som samfinansierats av stat
och kommun.
AMS arbetar för närvarande med att bygga upp en databaserad idébank
för ALU-projekt. Tanken är att AMS via det här systemet skall kunna
eferlysa och sprida idéer om goda ALU-projekt. Idébanken har kommit
igång under maj 1997.
3.9.2 EU:s strukturfonder
Ett flertal projekt inom den europeiska social-fondens mål 3 och mål 4
har miljöinslag. Inom ramen för dessa projekt ges möjlighet till mer
innovativa och framåtsyftande miljöinsatser.
3.9.3 Arbetsmarknadsverket som arbetsgivare
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i regleringsbrevet 1996/97 fått i
uppdrag att utarbeta miljömål för den egna verksamheten. Inom
AArbetsmarknadsverket (AMV) utarbetas för närvarande ett
åtgärdsprogram för AMV som arbetsgivare. Åtgärdsprogrammet
innefattar en modell för en miljöutredning och ett utkast till miljöpolicy
för Arbetsmarknadsverket som bl.a. innebär att AMV aktivt ska verka för
att minska sin negativa påverkan på miljön och att verket som stor
inköpare av varor och tjänster ska styra inköpen till miljövänliga
produkter. Utbildning i miljökunskap för arbetsmarknadsverkets personal
kommer att utgöra en integrerande del av miljöarbetet.
3.9.4 Arbetsmiljö- och arbetslivsfrågornas hantering inom ramen
för ett ekologiskt hållbart Sverige
En helhetssyn på samhällsutvecklingen måste prägla omställningen till
ett ekologiskt hållbart Sverige. Ett säkert och utvecklande arbetsliv med
goda arbetsorganisationer som kännetecknas av arbetstagarnas
delaktighet, liten risk för skador, kompetensutveckling och en långsiktig
kunskapsuppbyggnad är en viktig förutsättning för denna utveckling.
Omställningen kommer att påverka våra arbetsförhållanden. Samtidigt
som åtgärder vidtas inom ramen för de mål som gäller på det yttre
miljöområdet måste stor uppmärksamhet riktas mot åtgärder som medför
att arbetsplatserna blir säkra och att arbetsuppgifterna blir mer
utvecklande. En strävan måste vara att inte behöva vidta korrigeringar i
efterhand på grund av att åtgärderna inte har utgått från en helhetssyn.
Därför är det viktigt att arbetsmiljökonsekvensbeskrivningar och olika
vetenskapliga riskbedömningar ingår i underlagen till de beslut och
ställningstaganden som avser den yttre miljön.
Det är arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön. Arbetet med
hälso- och säkerhetsfrågorna måste säkras genom internkontroll i
företagen och förvaltningarna. Förändringarna på arbetsplatserna måste
planeras och genomföras systematiskt. Möjligheterna att utveckla bra
produktionsteknik, t.ex för att minimera manuellt sorteringsarbete, och
en god arbetsorganisation vid kretslopp och substitution måste tas tillvara
av alla som kan påverka arbetsmiljöns utformning, t.ex. tillverkare,
planerare och av dem som arbetar med produktutformning.
Hantering och återvinning av avfall kan ge upphov till ett flertal
hälsoproblem, bl.a. allergier och bullerskador. Ersättningsprodukter för
skadliga material, som freoner och amalgam, samt andra åtgärder för att
minska miljöbelastningen, t.ex. alltför täta hus, kan också öka
hälsoriskerna. I andra fall kan utvecklingen av produkter, system och
tekniker för en förbättrad yttre miljö direkt bidra till en förbättrad
arbetsmiljö, som t.ex. alternativ till farliga kemikalier och färger.
Av hälsoskäl men också av kostnads- och effektivitetsskäl behöver
bedömning av risker i arbetsmiljön ske samlat, inte bara då hanterings-
och arbetsprocesser för utvinning, tillverkning, användning, återbruk,
källsortering, återvinning och bortskaffande av uttjänta varor införs utan
även i samband med t.ex. upphandling av varor och tjänster. Därvid
måste beaktas inte bara inverkan från tekniska och fysikaliska faktorer
utan också från förhållanden som rör arbetets organisation och ledning
samt dess psykologiska och sociala innehåll.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart Sverige med ett säkert och
utvecklande arbetsliv förutsätter en god samverkan mellan olika
politikområden och ett gott samarbete mellan myndigheter inom olika
förvaltningsområden liksom med olika bransch-, arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer. Genom att den ekologiska uthålligheten och
arbetsmiljön beaktas samtidigt och på ett tidigt stadium kan värdefulla
synergieffekter uppnås och konflikter undvikas i utvecklingsarbetet.
Efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen måste följas noga. Vidare
måste utvecklingsprocesserna bli föremål för forskningsinsatser, bl.a.
utifrån de krav som ett modernt arbetsliv ställer.
Internationella jämförelser visar att Sverige har varit mycket
framgångsrikt när det gäller att framsynt förebygga risker i olika
avseenden och visa upp goda lösningar. Sverige skall behålla en ledande
position i detta arbete även i fortsättningen.
3.10 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Kulturdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet för ett hållbart
samhälle.
Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar.
Främja god arkitektur och formgivning. Ett förslag till
handlingsprogram kommer att presenteras under hösten 1997.
Genomföra särskilda satsningar med utgångspunkt i miljöfrågor och
ekologi under Kulturhuvudstadsåret.
Öka samverkan mellan kulturmiljövård och naturvård.
De kulturella värderingarna styr hur väsentliga delar av vår vardag
organiseras. Kulturen är därmed en grund och en förutsättning för ett
hållbart samhälle. Detta samhälle måste baseras på en varsam förvaltning
av redan gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma
kulturarv. Människors individuella möjligheter att i vardagslivet agera på
ett ekologiskt hållbart sätt är avgörande för de effekter och det
genomslag som omställningen kommer att få. Våra handlingssätt rymmer
sålunda stora möjligheter att stärka den hållbara samhällsutvecklingen.
Ett hållbart samhälle måste bygga vidare på de specifikt svenska
förutsättningarna. Det folkliga engagemanget för miljön och den starka
demokratiska förankringen, inte minst via folkrörelsearbetet, är en sida
som har stor betydelse. Kulturens identitetsskapande karaktär, historia
och språk, kulturarvet och kulturlandskapet formar våra möjligheter i
positiv bemärkelse. Kultursektorn kan bidra till den ekologiskt hållbara
utvecklingen genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till
frågor om samhällsutveckling och kulturella perspektiv.
Den av människor skapade och formade miljön är den dominerande
och en kvalitativ förvaltning av denna är en av det ekologiska samhällets
stora utmaningar. Kulturvärdena är intimt kopplade till natur- och
miljövärden och upplevs av de flesta människor inte som skilda system
utan som gemensamma och integrerade angelägenhet. I stadsmiljöfrågor
och i intresset för kulturlandskapets framtid är detta allra tydligast. Det
handlar om livsmiljön i bred bemärkelse. I vården av och omsorgen om
vår gemensamma miljö har det utbildats både kunskap och erfarenheter
som är nödvändiga att ta tillvara och utveckla inför den ekologiska
omställningen av samhället.
Ett hållbart samhälle utvecklar den kulturella kompetensen i
hanteringen av kulturarvet och miljön och stärker därigenom mångfalden
och motverkar monokulturella system. Vardagsmiljöerna, dvs. det
offentliga rummet och bebyggelsen, påverkas påtagligt i en omställning
till ett ekologiskt uthålligt samhälle. De arkitektoniska och andra
kvaliteter som finns i dessa miljöer måste värnas samtidigt som de skall
förvaltas och utvecklas på ett varsamt sätt. På samma sätt bör de nya
delar som fogas till värdefulla miljöer präglas av en särskild hänsyn till
omgivningens kulturella värden, utan att omsorgen om det tillkommande
går förlorad.
Kulturvården kännetecknas särskilt av sina tvärvetenskapliga och
sektorsövergripande arbetssätt där ett av de grundläggande perspektiven
handlar om resurshushållande i arbetet för en långsiktig förvaltning av
natur- och kulturmiljö. Inom kulturvården är alltså arbetet för hållbarhet
inget nytt. Det nya ligger istället i den breda samverkan som krävs för att
detta perspektiv skall få genomslag. Andra samhällsområden med direkt
beröring med kulturmiljöarbetet är exempelvis jord- och skogsbruk,
infrastruktur, samhällsplanering, regional utveckling, naturvård och
bostadsbyggnad. Formerna för samverkan behöver utvecklas i takt med
att verksamheterna och arbetsuppgifterna förändras.
Kulturen skapar gemenskap och ger kraft till förändring och initiativ.
Samtidigt ger den perspektiv och förmåga till kritiskt tänkande. Allmän
kulturverksamhet och kulturarv i olika former används ofta som
strategier för regional och lokal utveckling och kan fungera som motorer
för sysselsättning, ett förhållande som uppmärksammas i allt högre grad.
Aktuella exempel på detta finns bl.a. inom flera av de program som
Sverige nu genomför inom ramen för EU:s strukturfonder. Samhällen,
orter och regioner med en stark lokal identitet har ofta särskilt goda
förutsättningar för att utveckla en god planering och en hållbar
utveckling byggd på lokalt engagemang.
3.10.1 Kulturarvet
Att förmedla perspektiv på samhällsutvecklingen är en del av det
övergripande målet för myndigheter och institutioner som på skilda sätt
arbetar med kulturarvet. Museerna, arkiven och kulturmiljösektorn hör
hit. Tillsammans bidrar de både med historiska perspektiv och analyser
av vår samtid vilket tillsammans bildar en plattform för arbetet med den
hållbara samhällsutvecklingen. Institutionerna inom kulturarvssektorn
arbetar i hög grad med förmedling av kunskap och har i denna
verksamhet direktkontakt med en bred allmänhet. Diskussioner och
debatt om kulturarvet och samhällsutvecklingen är centrala delar av
arbetet.
3.10.2 Kulturmiljön
Riksantikvarieämbetet är central myndighet för kulturmiljöarbetet i
landet och har utsetts till pilotmyndighet i det arbete för
miljöledningssystem som regeringen inlett.
Kulturmiljösektorn har vidare en regional organisation med bred
förankring genom i första hand länsstyrelsernas och de regionala
museernas kulturmiljöenheter. Kommunerna har en viktig roll när det
gäller säkerställande av kulturvärden i planeringen och hembygds-
rörelsens arbete är av stor betydelse för kulturarvets vård och bevarande.
Detta innebär sammantaget att det finns en god grund för ett brett
förankrat arbete med kulturvård och ekologi i arbetet för en hållbar
utveckling.
Samhällsplaneringens roll i arbetet för hållbar utveckling inbegriper
kulturmiljöfrågorna och en vidareutveckling och stärkning av
kulturmiljösektorn i detta avseende är angelägen. Arbetets delvis nya
inriktning innebär flera nya uppgifter och interna utbildningsinsatser i
dessa frågor kommer att bli aktuellt. Det är av särskild betydelse att de
kulturhistoriska kunskapsunderlagen utvecklas för att bli det stöd och det
underlag som krävs i arbetet för ekologisk omställning. Ett särskilt
bebyggelseregister, kopplat till Centrala Fastighetsdata, med uppgifter
om bebyggelsens kulturvärden, är ett exempel på ett utvecklingsområde
med denna utgångspunkt.
Vidare kommer Riksantikvarieämbetet i oktober 1997 att redovisa ett
uppdrag med förslag till handlingsprogram för en långsiktigt hållbar
utveckling för skogens kulturmiljövärden.
Målsättningen är att en stark medvetenhet om kulturarvets betydelse
skall vara vägledande i samhällsutvecklingen.
Byggnadsvårdens inriktning på bevarande och återanvändning av hela
miljöer kan utvecklas ytterligare och har klara ekologiska utgångspunkter
vid sidan av de antikvariska. En vidareutveckling av det redan etablerade
lokala och regionala arbetet med byggnadshyttor, materialdepåer och
utbildningsinsatser med anknytning till traditionella byggnadsmetoder är
några angelägna områden. De senaste årens sysselsättningsinsatser inom
byggnadsvården har haft positiva effekter på resurshushållning och
återbruk. Traditionella byggnadstekniker har kommit till användning på
nytt och detta innebär ofta att mer ekologiska metoder använts än i
konventionella byggprojekt.
Kulturmiljövårdens utökade samverkan med bl.a. jord- och
skogsbruket är av stor vikt för miljöns framtid och utnyttjande. Ökad
kunskap om kulturhistorien i odlings- och skogslandskapet ger ett
betydelsefullt underlag i arbetet för ett uthålligt resursutnyttjande i
markanvändningen.
3.10.3 Arkitektur och form
Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram ett handlingsprogram
för arkitektur och formgivning. Bakgrunden till arbetet ges i
propositionen 1996/97:3 Kulturpolitik. Betydelsen av en omsorgsfullt
gestaltad miljö och en god formgivning är en central utgångspunkt för
arbetet med handlingsprogrammet.
En hög kvalitet på arkitektur och formgivning kan på sikt innebära en
hushållning med både ekonomiska resurser och naturresurser. För att
åstadkomma en god arkitektur och formgivning med hög kvalitet krävs
att flera aspekter vägs samman. Regeringen har framhållit betydelsen av
att ekologiska aspekter ges ett utrymme i detta arbete, vid sidan av
funktionella, tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska dimensioner. Vi
står idag inför en stor uppgift när det gäller att förvalta och förnya det
redan byggda. Med ökade krav på bl.a. ett mer kretsloppsanpassat
samhälle innebär det att nya lösningar som är förenliga med de äldre
måste sökas.
I arbetet med att stimulera en mer kvalitativt inriktad arkitektur och
formgivning har staten ett stort ansvar. Staten är byggherre, normgivare
och utbildare samt finansierar viss verksamhet som berör arkitektur och
formgivning. I sina olika roller bör staten framstå som en god förebild.
Ett förslag till handlingsprogram för arkitektur och formgivning kommer
att presenteras under hösten 1997.
3.10.4 Forskning
Kommissionens förslag till det femte ramprogrammet för forskning inom
EU är föremål för beredning inom regeringskansliet och innehåller flera
förslag med anknytning till den hållbara utvecklingen. Det avsnitt som
behandlar konkurrenskraftig och bärkraftig tillväxt tar upp framtidens
städer och här behandlas bl.a. kulturarvet och bevarandeaspekter.
3.10.5 Unesco-rapporten Vår skapande mångfald
I Unesco-rapporten Vår skapande mångfald beskrivs bl.a. kulturens
betydelse och roll i arbetet för hållbarhet. En bred utgångspunkt i arbetet
för hållbarhet är nödvändig för att få en god förankring av denna viktiga
framtidsfråga. En världskonferens kommer att anordnas av Unesco, i
samarbete med den svenska regeringen, i Stockholm våren 1998.
Kulturens perspektiv på hållbar utveckling är en grund för de teman som
konferensen kommer att behandla.
3.10.6 Kulturnät Sverige
En utvecklad användning av informationsteknologi (IT) kan leda till en
ökad resurshushållning. Att kunna ta del av, och medverka till, kultur-
yttringar utan att fysiskt behöva förflytta sig innebär en minskad
belastning på miljön. Kulturdepartementet har inlett ett arbete för att
utveckla IT-användningen inom kultursektorn. Ingenjörsvetenskaps-
akademin fick den 13 mars 1997 i uppdrag att bygga upp och
inledningsvis administrera Kulturnät Sverige. Bakgrunden till detta
uppdrag återfinns i det slutbetänkande, IT i kulturens tjänst (SOU
1997:14), som utredaren Bi Puranen överlämnade till regeringen den 30
januari 1997.
3.10.7 Kulturhuvudstadsåret
Under 1998 kommer Stockholm att vara Europas kulturhuvudstad. En del
av de särskilda satsningar som genomförs under kulturhuvudstadsåret har
sin utgångspunkt i miljöfrågor och ekologi. Gemensamt för många av
dessa verksamheter är det sektorsövergripande samarbetet. Några
exempel på områden som behandlas på detta sätt är odling och kretslopp,
konsthantverk och trädgårdar, ekologi och avfall, arkitektur och kultur-
historia samt stadens utveckling och sambanden mellan social och
ekologisk hållbarhet.
3.10.8 Kultur och natur
Arbetet med naturvård och kulturmiljövård har många beröringspunkter
och det finns många exempel på positivt samarbete inom detta fält.
Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen under 1998 med
ställningstaganden om en utvecklad samverkan inom kultur- och
naturmiljöpolitiken. Som ett underlag för detta har regeringen remitterat
rapporten En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik till de tre
sektorsmyndigheterna Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer, Naturvårdsverket och Boverket. Rapporten redovisar bl.a.
möjligheterna till ett fördjupat och utvidgat samarbete och den kommer
under hösten 1997 att bli föremål för en bredare remiss till myndigheter
och institutioner med anknytning till natur- och kulturvård. Regeringen
kommer vidare i januari 1998 att få en slutredovisning av uppdraget
Människa och natur som bedrivits i samarbete mellan Riks-
antikvarieämbetet, Statens historiska museum, Nordiska museet och
Naturhistoriska riksmuseet.
3.11 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
I en öppen dialog med det svenska näringslivet klarlägga hur långt
energi- och materialutnyttjandet kan effektiviseras inom ett 25-
årsperspektiv. Utgångspunkten är bl.a. resonemangen om faktor 4 och
10, vad som återstår för att nå ofarliga utsläppsnivåer av olika ämnen
samt Naturvårdsverkets förslag till miljömål för 2000-talet. I en dialog
med företrädare för näringslivet skall olika möjligheter att påskynda
processen klarläggas.
Ge en utredare i uppdrag att kartlägga vilka möjligheter och hinder det
finns för ökad export av miljöanpassad teknik och miljöanpassade
produkter.
Kartlägga hur långt andra länders näringsliv kommit i arbetet med
ekologiskt hållbara lösningar och fortlöpande följa utvecklingen.
Verka för integration av närings-, handels- och miljöpolitiken.
Stimulera tillkomsten och fortlevnaden av nätverk i företagens
omgivning såväl lokalt som i exportsammanhang. Säkerställa att
kompetens rörande ekologiskt hållbar utveckling finns tillgänglig
inom t.ex. Industriella Utvecklingscentra.
Även i fortsättningen uppmuntra införade av miljöledningssystem i
små och medelstora företag.
Bedriva en utbildningskampanj för skogsägare utöver föreslagna
åtgärder i budgetpropositionen.
Fortsätta arbetet med att utarbeta en Agenda 21 för uthållig utveckling
inom industrisektorn inom ramen för Baltic 21-projektet.
Följa upp förslag till insatser från Delegationen för främjande av
miljöanpassad teknik.
Ett i alla avseenden hållbart näringsliv är en grundläggande förutsättning
för bibehållet och utvecklat välstånd i Sverige. Ekologisk och ekonomisk
hållbarhet går hand i hand och handlar i allt väsentligt om hushållning
med och ett effektivt utnyttjande av resurser, må det vara traditionella
råvaror, kapital eller andra resurser och tjänster som de ekologiska
systemen producerar och av vilka vi är ytterst beroende.
Företagens miljöarbete har gått kraftigt framåt, pådrivet av en redan
tidigare etablerad och över tiden skärpt miljölagstiftning och på senare år
också av en alltmer miljöorienterad och krävande marknad. De företag
som anpassat sig till denna utveckling röner idag framgångar på
befintliga och nya marknader, medan de som av olika skäl ännu inte
införlivat miljöfrågor i verksamheten riskerar attförlora marknadsandelar
och slås ut. Det är alltså av avgörande betydelse för utvecklingen av ett
hållbart, livskraftigt svenskt näringsliv och därmed ett hållbart Sverige,
att staten stimulerar och stödjer införlivandet av miljöhänsyn i
näringslivet.
En sådan utveckling blir allt tydligare i omvärlden. Såväl OECD som
EU arbetar för att integrera miljöpolitiken i övriga politikområden, och
syftet med bland annat näringslivets miljöarbete, exempelvis manifesterat
i införandet av miljöledningssystem, är just att identifiera och finna
ändamålsenliga sätt att integrera miljöaspekter i den egna verksamheten.
Ett livscykeltänkande vinner insteg där man studerar inte bara den
isolerade produktionsprocessen utan också stegen dessförinnan och
därefter och den miljöpåverkan de har. Det är en naturlig utveckling mot
bakgrund av att miljörelaterade frågor både betraktas som alltmer
strategiska och miljön som en del av företagets totala resursanvändning.
3.11.1 Ekologi och ekonomi - från motsatspar till samspel
En viktig förutsättning för att ett ekologiskt hållbart Sverige ska bli
verklighet är ett bättre och effektivare samspel mellan ekologi och
ekonomi. Arbetet med en sådan integrering måste ske i samverkan med
näringslivet och dess företrädare.
Utsläpp från industrins processer och liknande verksamhet skall
minskas till ofarliga nivåer. Kretsloppen skall slutas så långt möjligt. En
sådan inriktning lades fast redan i regeringens proposition 1990/91:90,
En god livsmiljö. Utvecklingen av hållbara processer och produkter och
resurseffektivitet skall uppmärksammas och stimuleras ytterligare.
Nyckelbranscher kommer att inbjudas till överläggningar om hur
ekologisk hållbarhet kan bidra till ökad konkurrenskraft och export om
hur sektormål kan formuleras för näringslivet. Exempel på sådana
nyckelbranscher kan vara livsmedelssektorn och verkstadsindustrin.
Regeringen avser att uppdra åt Miljövårdsberedningen (inom givna
ramar) att i samråd med företrädare för svenskt näringsliv och
Naturvårdsverket klarlägga hur långt man idag kommit beträffande
utsläppsreduktioner och vad som återstår för att nå ofarliga nivåer. För
att få en bild av vilka länders näringsliv som ligger längst framme när det
gäller ekologiskt hållbara lösningar på olika områden och hur svenskt
näringsliv står sig i jämförelse med omvärlden – ”benchmarking” – avser
regeringen vidare att kartlägga detta närmare.
Ur ett hållbarhetsperspektiv är det av intresse att analysera kopplingar
mellan till exempel teknik och miljö, tillväxt och miljö och
konkurrenskraft och miljö. Vilka drivkrafter respektive hinder för
utveckling, tillväxt och miljöarbete i hållbar riktning kan identifieras?
Hur kan och bör drivkrafterna understödjas och hindren undanröjas och
vilka åtgärder kan och bör staten vidta för att målet – ett ekologiskt
hållbart Sverige – ska uppnås? Sådana långsiktiga analyser och
konsekvensbedömningar med avseende på närings- och samhällsliv är
väsentliga för att rätt utforma politiken och i det arbetet kan och bör olika
samhällsaktörer involveras.
Det är viktigt att förena miljöpolitiken med andra viktiga mål för t.ex.
frihandel, konkurrens, sysselsättning och tillväxt. Det är därför angeläget
att vara uppmärksam på vilka verkningar eventuella regleringar kan få så
att inte de positiva effekterna överskuggas av oönskade effekter. Även ej
lagreglerade regleringar som frivilliga överenskommelser,
överenskommelser i branschorganisationer eller liknande kan i vissa
lägen få oönskade effekter som t.ex. att konkurrensen begränsas genom
att marknadstillträde hindras eller försvåras. Att identifiera och kunna
hantera den typen av frågor utan att sänka ambitionsnivån är väsentligt
för att de olika målen skall kunna samverka i utvecklingen mot ett
ekologiskt hållbart samhälle. De utreds för närvarande av en arbetsgrupp
med deltagare från Närings- och teknikutvecklingsverket, (NUTEK),
Konkurrensverket och Kommerskollegium.
3.11.2 Integration av miljö- och näringspolitiken
För att svara mot förändringar i omvärlden och för att kunna arbeta
effektivare med näringslivs- och miljöfrågor, inleds under hösten i ett
första steg ett arbete där regeringen kommer att identifiera de viktigaste
gemensamma områdena och formerna för ett integrerat synsätt och
arbete.
Syftet är nu att påbörja arbetet med att ta ett mer samlat grepp om
näringslivs- och miljöfrågor. Detta är en långsiktig satsning bestående av
många steg, och det kräver både engagemang, insikt och förmåga till
nyorientering.
3.11.3 Nätverk
Närings- och handelsdepartementet och Industriförbundet har inlett ett
samarbetsprojekt där man arbetar med så kallade nätverks- eller
klusteranalyser. Framgångsrika företag eller tillväxtorienterade branscher
har ofta ett väl utvecklat nätverk med andra samhällsaktörer såsom
kunder,leverantörer, konkurrenter, offentliga organ, forsknings-
institutioner m.fl. och präglas av givna institutionella förhållanden.
Sådana nätverk eller kluster framhålls allt oftare som nyckelfaktorer för
framgång och kan vara branschanknutna, men behöver inte vara det. En
klusteransats bör kunna tillämpas också inom den så kallade
miljötekniksektorn för att där identifiera framgångsfaktorer.
Det är bland annat av intresse att studera de inbördes relationerna, hur
kunskapsflöden inom nätverket ser ut, vilka institutioner som är
involverade och att identifiera svaga och starka länkar inom nätverket.
Med ökad kunskap om dessa faktorer förbättras möjligheterna att föra
både en stödjande och styrande politik.
I detta arbete finns självfallet en hållbarhetsdimension, där
miljöaspekter samspelar med och finns integrerade i andra faktorer
såsom utbildning och kompetensnivå, specialiseringsgrad,
kommunikationsstrukturer etc. I syfte att uppnå hållbara lösningar och
förbättrad resurshushållning inom varu- och tjänsteproduktion växer nu
också intresset för samverkan över traditionella branschgränser.
Att analysera och stimulera uppbyggnad och fortlevnad av nätverk är
en viktig uppgift och av särskilt intresse när det gäller små och
medelstora företag, såväl generellt som i specifikt miljörelaterade
sammanhang. Det gäller både inom den renodlade miljötekniksektorn
och i de verksamheter där ett stort och väl inarbetat miljöengagemang
bidrar till marknadsframgångar och en hållbar tillväxt. Lokal samverkan
mellan företag av olika storlek och andra lokala aktörer bör stimuleras.
Man bör därvid sträva efter att utnyttja befintliga nätverk och
utvecklingscentra.
Det ska här också understrykas att nätverk inte behöver vara varken
lokalt eller nationellt begränsade och att de i hög grad ofta är nödvändiga
för ett företags exportmöjligheter. Samordning bör därför ske mellan de
organ som svarar för olika former av statligt exportstöd. Se även avsnitt
3.11.7 nedan om Export och miljö.
3.11.4 Miljöledningssystem
En god och systematisk hantering av miljöfrågor i en organisation anses
ofta borga för god kvalitet överlag i verksamheten och förbättrar därför
ett företags möjligheter att befästa eller öka sin närvaro på marknaden.
De framför allt större företagens målmedvetna miljöarbete pådrivet av
kunder, konkurrenter, regelverk, anställda och andra intressenter på
marknaden skapar nya möjligheter för affärsverksamheten och är många
gånger helt avgörande för företagets överlevnad på sikt. Mot bakgrund av
att miljökraven tenderar att öka i betydelse är det ytterst väsentligt för en
hållbar utveckling att också små och medelstora företag stimuleras i sitt
miljöarbete. De mindre företag som är underleverantörer till
storföretagen får från dessa ofta både krav och stöd. På samma sätt som
de i många fall redan etablerade kvalitetssäkringssystemen genererar
specifika krav på ingående produkter och leverantörer, formuleras nu
krav på ett aktivt miljöarbete hos affärspartners. Det ligger emellertid
vanligen i allas intresse att upprätthålla goda affärsförbindelser varför
storföretagen idag ofta samtidigt ställer kraven och tillhandahåller
kompetens och hjälp i miljöarbetet.
Ett aktivt miljöledningsarbete är således i ökande utsträckning både ett
krav och en möjlighet. Det kan dock finnas svårigheter hos mindre och
medelstora företag att bygga upp kunskap och hitta resurser för ett sådant
miljöarbete. Små och medelstora företag bör därför stödjas för att öka
deras kunskap om och förutsättningar för ett aktivt miljöledningsarbete.
NUTEK arbetar redan med projektet ”Miljöstyrning i småföretag” och
det är angeläget att detta arbete följs upp. Av stort intresse är det
pågående arbetet med att utvidga EMAS till att kunna användas också
inom andra verksamhetsområden än industrin.
3.11.5 Energi
Energiomställningen innebär en unik möjlighet för omställningen av
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Landets elförsörjning skall
tryggas genom energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska
och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning.
I budgetpropositionen för år 1998 redovisar regeringen förslag till
närmare utformning av det energipolitiska program som utgör en central
del av riksdagens energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NV12 rskr).
Kommunerna har en central roll i omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Inom energisektorn pågår redan i dag en omfattande
verksamhet i kommunerna. Det bidrag till kommunal energirådgivning
som ingår i det energipolitiska programmet har tillkommit för att
ytterligare stödja och förbättra möjligheterna för kommunerna att ta en
aktiv roll i den förändring av samhället som nu sker. Bidraget är särskilt
viktigt för små kommuner som har mindre möjligheter att omfördela sina
resurser. Den kommunala energirådgivningen skall utgöra ett
komplement till den allmänna energiinformationen från statliga
myndigheter och till den rådgivning som ges av kommersiella aktörer
som exempelvis energileverantörer.
Det finns goda möjligheter till synergieffekter mellan de lokala
investeringsprogrammen (se avsnitt 4) och det nationella
energiprogrammet. Effektiv användning av energi torde komma att
utgöra ett viktigt inslag i de lokala investeringsprogrammen, och det bör
då vara möjligt att komplettera dem med energipolitiskt stöd. Så kan ske
när ett lokalt program inbegriper utbyggnad av fjärrvärme, minskat
eleffektuttag i bebyggelsen och konvertering från elvärme. Också de
energipolitiska stöden till ny elproduktion kan komma att komplettera
lokala investeringsprogram. Det gäller speciellt stödet till
biobränslekraftvärme, exempelvis i kombination med ökad fjärrvärme-
anslutning. För att underlätta samordning är det regeringens uppfattning
att det bör vara möjligt att kombinera stöd inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen med andra statsbidrag i den mån övriga
regelverk tillåter det.
Beskattningen av energi är ett viktigt styrmedel vid omställningen av
energisystemet. En översyn av energiskattesystemet har påbörjats i
Regeringskansliet (se avsnitt 3.6.1).
De nordiska ländernas statsministrar antog i juni 1997 en deklaration
om uthållig energiförsörjning kring Östersjön. Ländernas energiministrar
har fått i uppdrag att i mitten av november 1997 presentera en första
rapport med klargörande av vissa frågeställningar av betydelse för
omställningen till ett uthålligt energisystem i regionen.
3.11.6 Skogssektorn
Skogsstyrelsen har arbetat fram en aktionsplan för biologisk mångfald.
Den redovisas närmare i budgetpropositionen.
Utöver detta planerar Skogsstyrelsen en utbildningskampanj – Grönare
skog – främst riktad till landets mindre skogsägare. Målsättningen är att
lyfta fram landskapsperspektivet inom skogsnäringen för att kunna
tillgodose såväl produktions- som miljömål. Erfarenheten visar att ett
hållbart skogsbruk i vårt land måste planeras med utgångspunkt i
landskapsvisa avvägningar, vilket gör det möjligt att mer effektivt nyttja
de resurser som avsatts för reservatsbildningar och biotopskydd.
3.11.7 Export och miljö
I april 1997 arrangerade Regeringen ett symposium med temat Export
och Miljö. Symposiet kommer att följas upp med bland annat en
dokumenterande rapport i Närings- och handelsdepartementets skriftserie
”Aktuellt om näringspolitik och ekonomi”. Två centrala frågeställningar
behandlades under symposiet; dels hur svensk miljöexport kan främjas,
dels frågan om miljöansvar vid export. Med miljöexport avses såväl den
renodlade miljötekniksektorn som de områden där ett välutvecklat
miljömedvetande i företagen bidrar till att skapa affärsmöjligheter. Inte
minst inom tjänstesektorn, som till exempel konsultbranschen, finns
potential för export av miljörelaterade tjänster och hela systemlösningar.
Möjligheten att beakta miljöfaktorer vid export och exportfinansiering
diskuterades under symposiet och en väl avvägd politik som balanserar
nationella och internationella krav och intressen är av stor betydelse. Se
också avsnitt 3.2.10.
De förslag och frågor som togs upp kommer att bearbetas vidare under
hösten med sikte på att arbeta fram ett sammanhållet program för bl.a.
export av miljöanpassad teknik. En utredare tillsätts för att kartlägga
vilka möjligheter och hinder som finns för ökad export av miljöanpassad
teknik och miljöanpassade produkter. En viktig utgångspunkt är redan
pågående arbete, t.ex. det projekt inom UD:s Projektexportsekretariat
som syftar till att ta fram en presentation av svensk miljökompetens,
riktad till bl.a. multilaterala upphandlare. En annan central fråga i
sammanhanget rör vikten av nätverksbyggande i exportsammanhang så
att också mindre företag kan agera i större sammanhang, och om och i så
fall hur staten kan stödja tillkomsten och utvecklingen av sådana nätverk.
Denna frågeställning korresponderar väl med nätverks- eller
klusteransatsen i avsnitt 3.11.3. Vidare kommer dialogen med
näringslivet i form av projektexportseminarier att fortsätta. Denna dialog,
som gäller olika aspekter på projektexport, kan eventuellt också utnyttjas
för att diskutera export av miljöanpassad teknik. Det hör till bilden att en
betydande del av Tlj projektexporten är miljörelaterad.
En annan central uppgift är att tillse att berörda myndigheter har
erforderlig miljökompetens och att viktig information når ut. Sådan
kompetens och information bör innefatta både kunskap om den inhemska
resursbasen och kunskap om miljörelaterad utveckling och miljökrav på
marknader i andra länder. Det är väsentligt att kartlägga var marknader
för miljöanpassad teknik och tjänster finns och hur behoven ser ut.
3.11.8 Baltic 21
Baltic 21 är arbetsnamnet på ett samarbete mellan elva länder i
Östersjöregionen med målet att ta fram en Agenda 21 för uthållig
utveckling i hela regionen. Projektet har sin upprinnelse i de möten
ländernas statschefer respektive miljöministrar hade i Visby och
Saltsjöbaden under 1996.
Ansvaret för olika samhällssektorer har fördelats mellan länderna och
Sverige ansvarar tillsammans med Ryssland för detta arbete inom den
samlade industrisektorn. (Sverige har också ansvar för
jordbruksområdet).
Uppdraget går i korthet ut på att teckna ett scenario för uthållig
utveckling inom industrisektorn, att finna lämpliga mål och kriterier och
att visa på vägen dit i form av en praktisk handlingsplan. En viktig del av
arbetet är också att identifiera sådana hinder och glapp som motverkar
eller stör utvecklingen mot hållbarhet. Det är ett omfattande och visionärt
arbete som samtidigt har en konkret dimension, i det att en
verklighetsförankrad åtgärdsplan skall redovisas. Arbetet bedrivs
tillsammans med en rad olika internationella, nationella och regionala
aktörer, såväl näringslivsorganisationer, enskilda företag, offentliga
institutioner och organisationer som forskningsinstitut. Ett slutdokument,
”Agenda 21 for The Baltic Sea Region”, avseende samtliga de sju
sektorer som ingår i Baltic-21-projektet skall föreligga våren 1998.
3.11.9 Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik
Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik med representanter
från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner, har nämnts i
andra sammanhang men förtjänar att lyftas fram igen. Delegationen
tillsattes strax före årsskiftet 1996/97 och man arbetar med en rad förslag
på åtgärder. Uppdraget går ut på att stimulera utveckling, upphandling
och introduktion av miljöanpassade produkter och teknik för att nå en
ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen har valt att arbeta inom fyra
huvudområden; sanering av förorenad mark, byggsektorn, transporter
och livsmedelsområdet. Dessutom har projekt initierats som som skall
främja kommersialisering av miljöanpassad teknik, som till exempel
produktidésökning och rundabordssamtal kring och dokumentaion av
trögheter och utvecklingshinder för miljödrivna innovationer.
3.12 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Inrikesdepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Verka för en helhetssyn i samhällsplaneringen bl.a. genom att utveckla
samordningen, boendedemokratin och kvinnoperspektivet
Stödja utvecklingen av ändrade beteendemönster hos konsumenter och
hushåll
Föreslå ny lagstiftning om va-system för en ekologiskt hållbar
utveckling
Stödja arbetet för en förbättrad inomhusmiljö, kretsloppstänkandet i
byggfrågor samt hälsodeklaration av bostäder
Ställa grundläggande miljökrav och krav på effektiv resursanvändning
vid ny- och ombyggnad utifrån kommande förslag från
Byggkvalitetsutredningen
Främja system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial,
byggande och byggnader, som bl.a. kan användas som underlag vid
beskrivningar av byggnadsobjektens konsekvenser för ekologisk
hållbarhet och i samband med statliga åtgärder på byggområdet
Uppmärksamma kretsloppsfrågor i byggandet vid en ändrad
organisation av det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet.
Öka kunskapsnivån om konsumtion och miljö, bl.a. genom att
underlätta för konsumenten att få tillgång till relevant information
Främja information om produkters miljöeffekter
Verka för en effektiv försörjning med geografiska data som en del av
samhällets informationsförsörjning
Verka för att svenska ståndpunkter skall få internationellt genomslag
För att uppnå goda resultat i arbetet för en ekologiskt hållbar
utveckling är bl.a. samhällsplaneringen, byggsektorn samt
konsumtionsmönster av stor betydelse. Mellan dessa områden finns flera
samband.
Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling ger nya
förutsättningar för samhällsbyggandet. Bebyggelse och infrastruktur
måste anpassas till miljöförhållanden, kulturvärden och naturens
kretslopp. Våra mark- och vattenområden måste användas på ett
långsiktigt hållbart sätt. Samtidigt måste de sociala aspekterna beaktas.
Sverige har genom deltagande i FN:s Habitat-konferens åtagit sig att
verka för en från social synpunkt hållbar utveckling i bostadsområden.
Habitat-deklarationen kan således sägas komplettera Agenda 21 med en
social dimension. Detta förutsätter en helhetssyn i samhällsbyggandet
och en förmåga att överbrygga sektorsgränser. Grunden härför läggs bl.a.
genom den fysiska samhällsplanering som bedrivs inom olika
verksamheter och sektorer. Planeringen sker på olika nivåer och är i stor
utsträckning ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna samtidigt
som en rad olika parter i samhället berörs.
Ekologisk hållbarhet bör således utgöra ett gemensamt mål för all
samhällsplanering. Detta innebär en höjning av ambitionsnivån i
samhällsplaneringen med krav på delvis nya arbetsformer och ett
omfattande utvecklingsarbete. Framförallt behövs en bättre samordning
och samverkan mellan de skilda formerna av samhällsplaneringen.
Men de olika momenten i samhällsplaneringen kan också utnyttjas i
arbetet för en omställning till ett ekologiskt samhälle. Regeringen har
tidigare betonat att omställningen måste vara demokratiskt förankrad och
accepterad av alla berörda i samhället och att det är angeläget att ta till
vara både mäns och kvinnors kunskaper och erfarenheter. I detta
avseende finns en potential i planeringsprocessen, som ger möjligheter
till insyn och inflytande i samhällsbyggandet. Samtidigt behöver
medborgarinflytandet förbättras, framförallt i fråga om kvinnors
möjligheter till påverkan och inflytande.
I propositionen Aktiv Konsumentpolitik (1994/95:140, bet
1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438) anges som ett av de fyra målen för
konsumentpolitiken att utveckla sådana konsumtions- och
produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar
till en långsiktigt hållbar utveckling.
Den potential som finns inom hushållssektorn när det gäller arbetet
med hållbar utveckling måste tas tillvara. Den enskildes agerande är av
stor betydelse. Utvecklingen av ändrade beteendemönster hos hushållen
bör därför stödjas.
3.12.1 Konsumenterna och miljön
I regeringens skrivelse 1996/97:50 anmäldes att beredningen av
betänkandet (SOU 1996:108) Konsumenterna och miljön skall leda till
en presentation av en åtgärdsinriktad handlingsplan. Denna skall
konkretisera och precisera miljömålet i konsumentpolitiken dvs. att
sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.
Hushålls- och konsumentsektorn bör behandlas som en egen dimension i
arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Handlingsplan samt
miljömål för denna sektor kommer att presenteras senare.
Arbetet bör bl.a. inriktas på att minska hushållens utsläpp,
energiförbrukning samt mängden hushållsavfall. Ökad effektivitet vid
utnyttjande av naturens resurser bör eftersträvas. Såväl varor, transporter,
boende som samhällsplaneringen berörs. Resultatet kan bl.a. uppnås
genom att kunskapsnivån ökar om konsumtionens betydelse för miljön.
Konsumenternas möjlighet att påverka producenterna har stor betydelse.
Insatserna bör riktas till hushållen direkt samt till tänkbara
vidareinformatörer.
Konsumentverkets arbete bör mer tydligt profileras kring dessa frågor.
Framtagandet av faktaunderlag liksom informations- och
utbildningsinsatser är viktiga delar i verksamheten. I betänkandet föreslås
ett sektorsansvar för Konsumentverket för miljömålet i
konsumentpolitiken. Konsumentverket har på regeringens uppdrag utrett
hur det skulle kunna utformas. Uppdraget har redovisats till regeringen.
Statistik och kunskapsutveckling, såsom forskning om olika livsstilar
och preferenser samt varuprovning är av stor betydelse.
3.12.2 Samhällsplanering för en ekologiskt hållbar utveckling
Grunden för samhällsplaneringen läggs genom plan- och bygglagen
(PBL) (1987:10), samt genom lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser, (NRL) med anknytande lagar som reglerar mark- och
vattenanvändningen. PBL har nyligen varit föremål för översyn i syfte att
få ett ökat hänsynstagande till miljön.
En av de viktigaste uppgifterna inom samhällsplaneringen är att verka
för att intentionerna i genomförda anpassningar av lagsystemet får
genomslag och att instrumenten i lagstiftningen utvecklas och används
på avsett sätt. I samband med handlingsprogrammet för en ekologisk
utveckling vill regeringen framhålla följande utvecklingsbehov:
Vidgat perspektiv i den kommunala översiktsplaneringen
De flesta kommuner står nu inför en revidering av sina översiktsplaner
enligt PBL, som i hög grad tar fasta på miljöfrågorna kopplade till arbetet
med Agenda 21. En sådan utveckling av kommunernas fysiska planering
främjas av en fortlöpande metodutveckling och erfarenhetsutbyte. Som
framhålls tidigare i skrivelsen är en av de viktigaste medlen i den
ekologiska omställnigen att bryta sektoriseringen i samhällsbyggandet.
Översiktsplaneringen kan lägga en grund för ett sådant
sektorsövergripande synsätt i kommunerna. Detta förutsätter dock att
planeringsperspektivet vidgas så att ekologiska, ekonomiska och sociala
förhållanden integreras med markanvändnings- och bebyggelsefrågor.
För att en sådan ansats skall bli framgångsrik krävs ett förbättrat
kunskapsunderlag om sociala förhållanden, utbildnings- och
kompetensnivå, näringsliv och sysselsättning, infrastruktur samt, inte
minst, om natur-, kultur- och miljöförhållanden.
Förbättrad mellankommunal samverkan och regional planering
Den förestående försöksverksamheten med den regionala
samhällsorganisationen innebär att de kommunala självstyrelseorganen
får ett ökat ansvar också för det regionala utvecklingsarbetet i samarbete
med statens förvaltning på regional nivå. Erfarenheterna från arbetet med
den fysiska planeringen under senare år visar att det mellan kommuner
med uppenbara samordningsbehov inte kommit till stånd en
tillfredsställande samordning. Regeringen menar att det som stöd för
arbetet med att utveckla Sverige till ett hållbart samhälle också behövs en
utveckling av den mellankommunala och regionala samordningen. Det
regionala perspektivet är väsentligt framförallt när det gäller näringsliv
och sysselsättning, infrastruktur, utbildning och forskning, men också när
det gäller hushållning med naturresurser och möjligheterna att lösa vissa
miljöproblem. En förstärkning av det regionala perspektivet i
samhällsplaneringen är således nödvändig.
Förbättrade möjligheter för kvinnor att medverka i
samhällsplaneringen
Boverket har i sin rapport, Hela Samhället - jämställdhetsaspekter på
fysisk planering och byggd miljö, lämnat olika förslag på hur
jämställdheten kan öka inom den fysiska planeringen. Bland annat
föreslås en särskild försöksverksamhet i några kommuner i syfte att
utveckla och pröva jämställdhetsperspektivet på samhällsplaneringen.
Det är främst fråga om att skapa förutsättningar för kvinnor att delta i
beslutsprocessen vid arbetet med utformningen av detaljplaner,
översiktsplaner m.m. Dessutom kan mer riktade insatser såsom
utbildning och forskning om könsperspektiv i fysisk planering och byggd
miljö bli aktuella.
3.12.3 Lagstiftning om va-system
Plan- och byggutredningen har i betänkandet Översyn av PBL och va-
lagen (SOU 1996:168) lämnat förslag om ny lagstiftning för de allmänna
va-anläggningarna, lagen om vattenförsörjning och avlopp. I betänkandet
lämnas flera förslag som är av betydelse för en ekologiskt hållbar
utveckling. I jämförelse med gällande va-lag föreslås bl.a. att den nya
lagen får ett vidare tillämpningsområde. Det föreslås att vattenförsörjning
och omhändertagande av avloppsvatten skall ske med iakttagande av
kravet på hushållning med samhällets resurser och på ett sätt som
tillgodoser skyddet för miljön och hälsan samt behovet av hushållning
med naturresurser. Vidare föreslås förändringar för att skapa
förutsättningar för ett lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD).
Va-lagens framtida utformning bereds för närvarande i
regeringskansliet. En proposition i frågan avses lämnas till riksdagen
under hösten 1997.
3.12.4 Ekologisk hållbarhet i byggande och bebyggelsen
Stora delar av vårt bestånd av bostäder närmar sig nu den ålder när
omfattande ombyggnads- och renoveringsarbeten blir aktuella. Enbart
inom de bostäder som förvaltas av de allmännyttiga företagen uppskattas
behovet av större underhålls- och ombyggnadsåtgärder till närmare 70
miljarder kronor under 20-årsperioden 1996-2015. Stora åtgärdsbehov av
liknande art finns också i den övriga bostadsbebyggelsen. Flertalet av
dessa åtgärder kan genomföras på ett sådant sätt att miljömässiga vinster
uppnås i den fortsatta driften av bostäderna. Det gäller bl.a att i framtiden
minska användningen av energi för drift och uppvärmning, begränsa
emissioner från olika bygg- och ytbehandlingsmaterial samt effektivisera
hanteringen av avlopp och dagvatten.
En annan fråga av stor betydelse är hur vi tar hand om de stora
mängder avfall som uppkommer vid såväl ny- och ombyggnader som
rivningar och hur vi kan öka återanvändningen av sådana material.
I de lokala investeringsprogram som staten kommer att stödja med
sammanlagt 5,4 miljarder kronor under den kommande treårsperioden
kan båda dessa aspekter förväntas stå i centrum. Vidare kommer
bebyggelsens arkitektoniska kvaliteter och kulturhistoriska värden att
uppmärksammas. Härigenom kommer det fram goda exempel på lokal
nivå vilka kan tjäna som inspiration för det fortsatta arbetet i
kommunerna med att utveckla bebyggelsen på ett ekologiskt hållbart sätt.
Även andra vägar kommer att användas för att driva på utvecklingen.
Boverket har ett omfattande regeringsuppdrag som innefattar bl.a.
demonstrations- och utvecklingsprojekt som avser inomhusmiljön,
kretsloppet i byggandet, miljöklassning av byggnader, hälsodeklaration
av bostäder m.m. Regeringen har vidare tillkallat
Byggkvalitetsutredningen (Dir. 1996:39) för att se över vilka krav som
kan ställas på byggsektorn i syfte att garantera ett miljö- och hälsoriktigt
byggande. Resultaten från det pågående arbetet i dessa delar kommer att
utnyttjas i den fortsatta översynen av de bestämmelser som gäller för
byggandet. Kretsloppsfrågorna i byggandet och statens roll i det
förändringsarbetet kommer också att uppmärksammas vid regeringens
kommande ställningstagande till frågan om en ändrad organisation för
det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet.
Under senare år har återanvändning av byggmaterial och hela
byggelement fått ökad aktualitet i samband med att strukturella
förändringar på bostadsmarknaden lett till att även relativt sent byggda
hus monterats ned. Som ett led i Östersjösamarbetet har regeringen
uppdragit åt Boverket att i samverkan med svenska kommuner undersöka
förutsättningarna att återuppföra nedmonterade bostadshus bl.a. i
Lettland. Projektet kan väntas ge värdefulla erfarenheter också för svensk
del.
3.12.5 Samhällets informationsförsörjning
En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska
data är en tillgång för ett ekologiskt hållbart Sverige. Det är angeläget att
informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så effektivt som
möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv användning av
resurser och en hållbar ekonomisk utveckling. Den offentliga
verksamheten med geografiska data har stor betydelse för många
samhällssektorer. Riksdagen har pekat ut samhällets
informationsförsörjning som en prioriterande statlig uppgift (prop.
1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr 1995/96:282). Därvid betonas
särskilt vikten av geografiska data.
Inom regeringskansliet finns en särskild arbetsgrupp för samverkan
kring geografiska data och geografiska informationssystem, REGGIT
(M 1995:C). Arbetsgruppen har bl.a. i januari 1997 lämnat en delrapport
som betonar de geografiska grunddatabasernas karaktär av infrastruktur
med betydelse inte minst för rationalisering, tillväxt och sysselsättning. I
rapporten anges att särskilda åtgärder kan behövas för att åstadkomma en
mera samordnad övergång till databaser med syfte att uppnå en
heltäckande geografisk informationsinfrastruktur. Gruppen anger särskilt
områden som geodesi och koordinatsystem, Lantmäteriverkets
grundläggande geografiska data, belägenhetsadresser, geologiska
grunddatabaser och vegetationsinformation.
Kunskapsförmedling om konsumtion och miljö är av central betydele
för att uppnå ett förändrat beteende. Tillgång till sådan information är
särskilt betydelsefull vid köptillfället. Information om produktens
miljöeffekter bör främjas. Huruvida en mer detaljerad information i form
av en skriftlig redogörelse över miljödeklarerade egenskaper hos
produkten lämpar sig som konsumentinformation har ännu inte klarlagts.
Denna typ av redogörelse ställer högre krav på konsumenterna när det
gäller kunskapsnivå och tid för att värdera informationen. Sådan
information kan dock med fördel användas av andra aktörer såsom
demonterare och professionella inköpare. Korrekt information om
konsumtion och miljö bör finnas lättillgänglig exempelvis i databaserad
form.
Lokal förankring är av stor betydelse för att nå ut till hushåll och
konsumenter med information. Bl.a. inom ramen för arbetsgruppen för
medborgarkontor (IN 97:A) kommer detta att beaktas särskilt.
3.12.6 Transnationellt samarbete
Sverige deltar i EG:s Kommitté för Regional Utvecklingsplanering
(Committee on Spatial Development), som skall ta fram ett europeisk
utvecklingsperspektiv (European Spatial Development Perspective,
ESDP). Övergripande mål för arbetet är en långsiktigt hållbar utveckling
- ekologiskt, ekonomiskt och socialt - samt en balanserad fördelning av
tillväxt och välfärd.
För att utveckla och pröva metoder och arbetssätt i praktisk
projektverksamhet har särskilda medel, det s.k. INTERREG II C, avsatts.
Sverige deltar i programmen för Östersjöområdet respektive
Nordsjöområdet.
Sverige bör också fortsättningsvis genom aktivt deltagande i
samarbetet verka för en hållbar utveckling i Europa. I arbetet bör särskild
vikt läggas vid att redovisa de svenska förhållandena i fråga om
bebyggelse och markanvändning. Underlaget för svenska ståndpunkter
skall förankras med berörda nationella, regionala och lokala myndigheter
och organ på lämpligt sätt. De erfarenheter och metoder som utvecklas
genom samarbetet skall fortlöpande föras ut.
Inom EU verkar Sverige också aktivt för att driva på harmoniseringen
inom byggsektorn. En stark europeisk byggsektor kan klara att möta
konsumenternas ökade krav på ett miljö- och hälsoriktigt byggande till
rimliga boendekostnader. Sverige kommer vid det informella
bostadsministermötet i Nederländerna hösten 1997 att lyfta fram
sambandet mellan ökad konkurrens inom den europeiska byggsektorn
och möjligheterna att bygga ekologiskt till rimliga kostnader. Regeringen
har också tillsatt en särskild kommitté med uppgift att verka för att en
EU-bomässa anordnas som i ett fullskaleprojekt visar hur hållbara
bostadsområden kan utformas i framtiden. Sverige undersöker f.n.
möjligheterna att i nära anslutning till vårt ordförandeskap i EU anordna
en europeisk bostadsmässa i Malmö.
Sverige har också bidragit till att utforma innehållet i ett nytt
forskningsområde inom EU:s femte ramprogram – Competitive and
sustainable growth – the city of tomorrow.
Inom det nordiska samarbetet, EU, OECD och FN pågår arbete som
rör hållbara konsumtions- och produktionsmönster, där bl.a.
miljömärkningen är en viktig fråga. Inom det internationella
standardiseringsarbetet berörs även konsument- och miljöaspekter.
Sverige deltar aktivt i detta arbete. Inom EU utarbetar för närvarande
kommissionen en handlingsplan inom området konsumtion och miljö.
Sverige bör medverka aktivt för att påverka dess innehåll.
3.13 Åtgärdsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling inom
Miljödepartementets verksamhetsområde
Sammanfattning
Presentera nya miljömål för 2000-talet och fortsätta och utvidga
arbetet med miljömål för olika samhällssektorer.
Utveckla indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling.
Utveckla producentansvaret för varor.
Utforma en hållbar kemikaliepolitik.
Följa upp “Gröna jobb“-satsningar.
Arbeta för att ta bort eller förändra subventioner som motverkar en
ekologiskt hållbar utveckling.
Inrätta ett kunskapscenter för ekologiskt hållbar utveckling i
samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att understödja de
lokala investeringsprogrammen.
Utveckla former för miljö- och hushållningsprogram för särskilda
geografiska områden.
Ekologisk hållbarhet kräver helhetssyn i samhällsplaneringen
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser
från en lång rad enskilda och offentliga aktörer. Samverkan med
inriktning mot gemensamma mål som identifierats i den lokala och
regionala samhällsplaneringen får stor betydelse. För att åstadkomma en
ekologiskt hållbar utveckling måste förutsättningar skapas för miljö- och
kretsloppsanpassning av bebyggelse och infrastruktur och för långsiktigt
god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. För
att arbetet skall lyckas, krävs helhetssyn i samhällsplaneringen och
förmåga att överbrygga sektorsgränser.
En långsiktigt hållbar utveckling där balans råder mellan ekonomiska,
sociala och ekologiska aspekter ställer särskilda krav
Inför uppföljningen av 1992 års Riokonferens och Agenda 21 i New
York i juni 1997, presenterade Nationalkommittén för Agenda 21 sitt
slutbetänkande. Kommittén konstaterar bl.a. att för en långsiktigt hållbar
utveckling, där balans råder mellan ekonomiska, sociala och ekologiska
aspekter, krävs bl.a förändringar i skattesystemet, avveckling av vissa
subventioner samt tillämpning av gröna räkenskaper.
Den biologiska mångfalden viktig
Variationen bland levande organismer, bildar basen för uthållig
användning och utveckling av jordbruk, skogsbruk, fiske, turism och
relaterade industriella sektorer m.m. Den biologiska mångfaldens
betydelse för att upprätthålla fungerande ekosystem framhålls alltmer
som en viktig aspekt.
OECD:s översyn av svenskt miljöarbete
Sedan början av 90-talet granskar OECD den miljöpolitik som bedrivs i
medlemsstaterna. OECD:s översyn av Sveriges miljöarbete presenterades
i oktober 1996.
Översynen visar att Sverige har utvecklat effektiva och nya riktlinjer för
miljöpolitiken. Bland svenska framgångar nämns vår utveckling av
miljölagstiftning och administration. OECD framhåller även vår hänsyn
till miljöskydd och naturvård i den fysiska planeringen, att informationen
är omfattande och tillgänglig, ett betydande inflytande från
miljöorganisationer samt långtgående decentralisering. Svensk
miljöpolitik grundas dessutom på miljöövervakning och forskning av hög
kvalitet. Sverige har även tagit fram strategier med tydliga kvantitativa
mål och regelbunden uppföljning. OECD lyfter fram den svenska
användningen av ekonomiska styrmedel och anser att Sverige i hög grad
tillämpar principerna om att förorenaren betalar. Det vi kan bli bättre på ,
menar OECD, är att de miljöregler som grundar sig på individuell
prövning av miljöfarlig verksamhet, harmoniseras med EUs regelverk
med kvalitets- eller utsläppsnormer; att harmonisera kontrollsystemet för
utsläpp och industriavfall; att använda en kombination av olika styrmedel
för ökad kostnadseffektivitet.
EU och ekologiskt hållbar utveckling
I det europeiska perspektivet gäller det att utnyttja framgångarna i EU:s
regeringskonferens, IGC, så att hållbar utveckling genomsyrar hela EU:s
arbete. Industrialismen föddes i Europa, och Europa kan bli en förebild
för resten av världen genom att vara först med en industriproduktion utan
farliga utsläpp. Regeringen ska därför fortsätta att driva på miljöarbetet
inom EU för att lösa Europas gränsöverskridande problem, såsom t.ex.
försurningen. Sverige ska verka för att EU tar fram en gemensam strategi
för renare produkter, avvecklar farliga kemikalier, främjar effektivare
energianvändning och stödjer utvecklingen av förnybara energislag. Men
det gäller också att få hållbar utveckling att vara styrande för EU:s politik
på samtliga områden, på samma sätt som vi försöker i Sverige. EU:s
femte åtgärdsprogram för miljön bör följas av ett program för ett hållbart
Europa, där tyngdpunkten ligger på hur en hållbar utveckling kan uppnås.
Ett sådant program bör beakta och behandla effekterna på
sysselsättningen. Befintliga stöd och regler inom EU bör bl.a. analyseras
utifrån detta. Faktor 4 och 10 bör analyseras i programmet.
Sektorsansvaret grundläggande
Samhällssektorernas ansvar för miljön är grundläggande för
miljöpolitiken och så även för arbetet för en ekologiskt hållbar
utveckling. Viktiga samhällssektorer är t.ex. industri, energi, trafik,
byggande samt jordbruk och skogsbruk.
3.13.1 En miljöpolitisk proposition våren 1998
Regeringen har för avsikt att våren 1998 presentera en miljöproposition
med syftet att ytterligare konkretisera och föreslå åtgärder för att nå en
ekologiskt hållbar utveckling som också kan bidra till fler arbetstillfällen,
tillväxt och en ökad konkurrenskraft. Propositionen kommer att
presentera nationella miljömål och miljömål för sektorerna.
Miljöpropositionen kommer utöver målfrågorna att bl.a. innehålla förslag
om förstärkta åtgärder för biologisk mångfald såsom fler nationalparker,
och kompensationsbiotoper.
I propositionen kommer att finnas ställningstaganden till
Kemikommitténs (SOU 1997:84) och Kretsloppsdelegationens (rapport
1997:13,14) förslag. Sveriges internationella arbete på miljöområdet följs
också upp i propositionen.
3.13.2 Nya nationella miljömål presenteras
Naturvårdsverket har reviderat de nationella miljömålen och till
regeringen nyligen lämnat förslag till 18 nya nationella och övergripande
miljömål (Ren luft och gröna skogar rapport 4765). Även
Kemikommittén och Kretsloppdelegationen har redovisat förslag till mål
i sina rapporter.
Regeringens förslag till nya nationella miljömål kommer att presenteras i
miljöpropositionen. För att nå målen krävs insatser på alla nivåer och
sektorer i samhället. Naturvårdsverket har även fått i uppdrag att
samordna framtagandet av mål för sektorerna. Sektorernas påbörjade
arbete med att ta fram sektorsmål fortsätter och utvidgas till att omfatta
samtliga sektorer. Även mål för lokal och regional nivå behöver tas fram.
Samordningsuppdraget till Naturvårdsverket kommer därför att
förlängas. Målarbetet kommer även att omfatta
kostnadseffektivitetsanalyser.
3.13.3 Förslaget till miljöbalk - ett viktigt redskap
Regeringens förslag till miljöbalk innehåller en rad redskap för
förverkligande av ett ekologiskt hållbart Sverige. Minimering av farliga
utsläpp och visionen om en långsiktigt god hushållning med våra
naturresurser är utgångspunkt för formuleringen av grundläggande mål.
Balkens bestämmelser om bl.a. hushållning med mark och vatten, om
miljökvalitetsnormer och om miljökonsekvensbeskrivningar blir viktiga
instrument i planeringen för ekologiskt hållbar utveckling.
3.13.4 Indikatorer utvecklas
För att kunna följa och utvärdera om samhällsutvecklingen i stort är
ekologiskt hållbar och vilka framsteg som görs krävs ett bredare
perspektiv än de nuvarande miljömålen. I den ekonomiska
vårpropositionen redovisades en genomgång av styrmedel och
incitamentsstrukturer för ekologisk hållbarhet. Bl.a. föreslås att
indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling utarbetas och redovisas till
riksdagen. Indikatorerna bör inte vara fler än att de på ett enkelt och
informativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot ekologiskt
hållbarhet. Indikatorerna bör tas fram utifrån befintlig statistik och så
långt möjligt samordnas med indikatorer som används i andra länder för
att möjliggöra internationell jämförelse.
Arbete med att ta fram indikatorer för hållbar utveckling pågår på
bl.a. flera myndigheter och Miljövårdsberedningen avser att presentera
ett förslag till indikatorer senhösten 1997 som också kommer att
redovisas i miljöpropositionen 1998.
3.13.5 Producentansvaret förstärks
Producentansvaret ska utvecklas. Producentansvar för uttjänta varor har
införts för förpackningar, returpapper och däck. Regeringen har beslutat
om producentansvar också för uttjänta bilar och elektriska eller
elektroniska produkter. Byggsektorn har gjort ett åtagande om
producentansvar.
Kretsloppsdelegationen har lämnat förslag till producentansvar för
möbler samt i sin strategirapport föreslagit hur producentansvaret ska
kunna utvecklas.
Regeringen kommer att återkomma till dessa förslag i
miljöpropositionen.
3.13.6 Eko-effektivitet och Faktor 4/10 utvecklas
Begreppen Eko-effektivitet och faktor 4/10 som innebär en genomsnittlig
ökning i effektiviteten med en faktor 4 till 10 av dagens användning av
energi och naturresurser. Begreppen kan användas som ett instrument i
det långsiktiga arbetet att nå hållbar utveckling. En förutsättning för att
resursförbrukningen skall kunna minska drastiskt är att skapa ett effektivt
kretslopp av material och näringsämnen i samhället.
Kretsloppsdelegationen diskuterar i sin rapport behovet av
kretsloppsanpassning, avgiftning och effektivisering och bedömer att en
faktor 10 anger dimensionen av den effektivisering som behövs i energi-
och materialutnyttjandet i den industrialiserade delen av världen.
Regeringen avser att verka för att begreppet eko-effektivitet
utvecklas, verka för att begreppet får gehör och förankras i andra länder
samt verka för tillskapande av effektivt kretslopp av material och
näringsämnen.
3.13.7 Utforma en hållbar kemikaliepolitik
Kemikommittén, som avlämnade sitt betänkande i juni i år (SOU
1997:84), bedömer att en fortsatt användning av organiska, långlivade
och bioackumulerbara ämnen framställda av människan är ett hot mot en
hållbar utveckling. Kommittén anser att att den samlade risken från
kemikalier idag är mer komplicerad och svårbedömd än tidigare.
Kommittén lämnar i sitt betänkande förslag till en ny kemikaliepolitik
inklusive nya kemikaliepolitiska mål. Regeringen återkommer till dessa
förslag i miljöpropositionen.
3.13.8 En hållbar utveckling i skärgårdsområden
Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden måste bygga på
förutsättningarna för de bofasta att leva kvar och arbeta i skärgården.
Hållbar utveckling innebär också att miljösituationen, t.ex. när det gäller
vattenmiljön, måste förändras till det bättre.
Regeringen kommer under hösten 1997 att uppdra till berörda centrala
myndigheter och länsstyrelser att i samarbete med berörda kommuner
och lokala organisationer m.m. få till stånd samlade och
sektorsövergripande miljö- och utvecklingsprogram för några av de
större skärgårdsområdena. Arbetet med en Agenda 21 för Östersjön
inriktas på hållbar utveckling inom alla relevanta sektorer.
3.13.9 Gröna Jobb redovisas i särskild rapport
Gröna jobb är ett vittomfattande begrepp som används i flera
sammanhang.
Det innefattar statens satsningar genom särskilda program. T.ex har
pengar avsatts genom kretsloppsmiljarden till sysselsättningsskapande
investeringar som bidrar till kretsloppsanpassning av byggnader och
anläggningar. Pengar har även avsatts till lokala investeringsprogram
vilka avses stimulera såväl sysselsättning som teknikutveckling.
Naturvårdsverket har haft i uppdrag att förvalta bidrag till investeringar
för att öka sysselsättningen och förbättra miljön. Uppdraget har nu
utvärderats i en rapport från Naturvårdsverket (NV 631-2273-97Ke).
Begreppet gröna jobb innefattar också miljörelaterat arbete och
utveckling inom de traditionella näringslivsbranscherna.
En precisering av begreppet och en redovisning av förslag och
pågående satsningar, är angelägen som underlag för det fortsatta arbetet.
I detta sammanhang är det som en del i helhetssynen på
samhällsutvecklingen, viktigt att kraven på ett säkert och utvecklande
arbetsliv beaktas. Regeringskansliet avser därför att ta fram ett sådant
underlag i en särskild rapport.
3.13.10 Kunskapscentrum
För att stödja arbetet med investeringar för hållbar utveckling avser
regeringen låta Miljövårdsberedningen utreda inrättande av ett fristående
kunskapscentrum (“Centrum för ekologisk hållbarhet“) förlagt till ett
universitet/högskola, till exempel med teknisk inriktning.
Miljövårdsberedningen bör vid framtagandet av förslaget samråda med
berörda universitet/högskolor, forskningsorgan och statliga myndigheter.
Centrumet bör tjäna som stöd och som en samordnande resurs till
omställningsarbetet i bl.a. kommunerna. Det bör också ha god kontakt
med forskningen inom området. En annan uppgift för centrumet bör vara
att sprida information, tillvarata lokala initiativ, sprida erfarenheter och
fungera som en mötesplats för olika intressenter. Med hjälp av
informationsteknologin kan en daglig mötesplats på internet skapas.
Centrumet skall kunna engageras i uppföljningen och utvärderingen av
olika projekt som finansieras via de olika anslagen för hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningen bör lägga sitt förslag i sådan tid att centrumet kan
inrättas under 1998.
En stark och framgångsrik forskning är en förutsättning för att Sverige
i framtiden skall kunna vara en pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar
utveckling. För att öka kunskaperna om vilka vägval som leder till en
ekologiskt hållbar utveckling behövs ett ökat tvärvetenskapligt
forskningssamarbete samt en breddning av denna forskning utanför
traditionella forskningsområden. Det behövs effektivare metoder att
sprida information om nya forskningsrön samt ett ökat samarbete med
det övriga samhället, särskilt näringslivet, samt regionala och lokala
myndigheter. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har föreslagit att en
Miljöforskningsstämma bör arrangeras regelbundet. Stämman bör
fokusera på sådana miljöforskningsresultat som kan leda till direkta
tillämpningar, med syftet att minska resursåtgången eller minska
oönskade miljöeffekter i samband med verksamheter.
Regeringen avser att låta klarlägga hur olika intressenter kan
medverka till att en sådan årlig stämma skall kunna komma igång från
1999 och hur den fortlöpande kan finansieras.
3.13.11 Identifiera subventioner som motverkar en hållbar utveckling
Naturvårdsverket har till Riksrevisonsverket inrapporterat ett antal
statliga subventioner som kan antas motverka en ekologiskt hållbar
utveckling. Av dessa skall Riksrevisionsverket granska ett antal närmare.
Som en del i pilotarbetet för myndigheternas miljöledningsarbete bör
också myndigheterna gå igenom de stödsystem de själva administrerar,
utifrån den metodik som Naturvårdsverket och Riksrevisionsverket nu
utvecklar.
3.13.12 Kommunvis inventering av radioaktivt avfall
På grund av radioaktivt nedfall kan material för energiutvinning
innehålla ökade koncentrationer av radioaktiva ämnen. En ökad
användning av biomaterial kan leda till höjda nivåer av radioaktivitet i
områden runt biobränsleanläggningar. Ett åtgärdsprogram bör därför tas
fram som bl.a. omfattar en inventering av olika biomaterials innehåll av
vissa radionukleider i de delar av landet där nedfallet av radioaktiva
ämnen varit stort. Programmet bör vidare innehålla förslag till åtgärder
som syftar till en från strålskyddssynpunkt säker hantering av flis samt
säker hantering och slutförvaring av aska från biobränsle och torv från
sådana områden. Strålskyddsinstitutet ges i uppdrag att sammanställa
kommunvisa inventeringar och ta fram ett bedömningsunderlag och
förslag till hantering av aska och slagg.
3.13.13 Mark och vatten - regionala miljö- och hushållningsprogram
I varje del av landet finns områden med miljö- och hushållningsproblem
av regional räckvidd, som det finns skäl att uppmärksamma också i ett
riksperspektiv i arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Under de
senaste åren har särskilda utredningar utförts av Miljövårdsberedningen
med sikte på hållbar utveckling av våra fjällområden respektive våra
skärgårdsområden, vilka utgör exempel på sådana områden.
Inom samhällsplaneringen för ekologisk hållbar utveckling har
länstyrelserna att bevaka att riksintressena i fråga om mark- och
vattenanvändningen tillgodoses, att de nationella miljömålen får
genomslag i planeringen och att statlig sektorsplanering inom olika
områden ges en regional anpassning och samordnas i hållbar riktning.
Länsstyrelsernas arbete med regionala miljöstrategier och med
underlag för kommunernas planering när det gäller riksintressen för
mark- och vattenanvändningen, ger vägledning för bedömning av vilka
områden i landet som har från rikssynpunkt särskilt framträdande miljö-
och resurshushållningsproblem.
Miljö- och hushållningsfrågorna i sådana områden måste ges ökad
tyngd både i planeringen för regional utveckling och i den kommunala
fysiska planeringen. Tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn,
kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten behöver tas
fram.
Ett arbete med regionala miljö- och hushållningsprogram bör initieras
på länsnivå för att, med utgångspunkt i de regionala miljöstrategierna,
nationella miljömål och riksintressen, ta tillvara de
utvecklingsmöjligheter och den potential för sysselsättning och tillväxt
som ligger i resurshushållning och miljöanpassning inom sådana
områden.
Regionala miljö- och hushållningsprogram bör utarbetas i samarbete
mellan länsstyrelsen och berörda kommuner och andra intressenter samt,
i de fall detta är aktuellt, med berörda regionala självstyrelseorgan.
Programmen bör omfatta:
à Konkreta steg för att åtgärda områdets miljö- och
hushållningsproblem på ett sätt som är tillfredsställande från
miljösynpunkt samtidigt som det går att förena med intresset av
sysselsättning och tillväxt.
à Analys av förutsättningar för användning av miljöbalkens instrument,
bl.a. dess regler om miljökvalitetsnormer.
à Analys av ekonomiska förutsättningar och villkor för utvecklingsstöd,
bl.a. EU-stöd, till ekologiskt hållbara lösningar, samt
à Ett samlat program för behandling av områdets miljö- och
hushållningsfrågor i regional och lokal planering med sikte på
ekologiskt hållbar utveckling.
Boverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket bör, efter samråd
med länsstyrelserna samt NUTEK och berörda sektormyndigheter,
utarbeta en översikt över områden där behovet av regionala miljö- och
hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv. Även
tätortsanknutna frågor, som sambanden mellan markanvändning och
trafik i storstadsregionerna eller frågan om ytterligare
nationalstadsparker, bör därvid belysas.
En försöksverksamhet bör inledas för att finna former för arbetet med
regionala miljö- och hushållningsprogram. Ett första steg kommer att tas
genom uppdrag till länsstyrelserna i fråga om våra centrala
skärgårdsområden.
Skr. 1997/98:13
4 Lokala och nationella investeringar
Kampen mot arbetslösheten kommer att dominera inrikespolitiken de
närmaste åren. Regeringens mål är att den öppna arbetslösheten skall
halveras till år 2000. Därefter skall utvecklingen drivas vidare.
Arbetslösheten innebär att stora personella och ekonomiska resurser är
inte tas tillvara. Det är samhällsekonomiskt förmånligt att göra
framtidsinriktade investeringar som samtidigt minskar arbetslösheten och
ökar samhällets ekologiska hållbarhet. Regeringen avser att inleda ett
brett investeringsprogram i syfte att stimulera modernisering av
bebyggelse, infrastruktur och energisystem. Huvuddragen redovisades i
den ekonomiska vårpropositionen 1997. I budgetpropositionen lägger
regeringen fram mer detaljerade planer för statens insatser i
sammanhanget.
4.1 Lokala investeringprogram
Det krävs en lokalt förankrad verksamhet om arbetet med att föra in den
ekologiska dimensionen i samhällsbygget ska lyckas. Den slutsatsatsen
dras bland annat i de mål, principer och rekommendationer som inryms i
Agenda 21 och Habitatagendan (från FN-konferensen om boende,
bebyggelse m.m. 1996 i Istanbul).
I 1997 års ekonomiska vårproposition (1996/97:150, bilaga 5)
redovisar regeringen huvudinriktningen för lokalt förankrade program för
stöd till investeringar i ekologiskt hållbar utveckling. Kommunerna avses
få möjlighet att i samverkan med olika lokala aktörer, privata och
offentliga, söka statligt stöd till lokala investeringsprogram.
Riksdagen har godkänt huvudinriktningen av de lokala
investeringsprogrammen samt att 5,4 miljarder kronor avsätts för
ändamålet under perioden 1998-2000.
Tvåfaldigt syfte
De lokala investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet kommer
aktivt att medverka till förverkligandet av två prioriterade mål; dels att
bidra till en ökad sysselsättning och därmed vara en del i arbetet för att
halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000, dels att tydligt öka
takten i omställningen av Sverige till ett ekologiskt uthålligt samhälle
med ett säkert och utvecklande arbetsliv. De anslag som nu ges för de tre
närmaste åren skall ses som ett första steg i ett långsiktigt och
målmedvetet arbete för ekologisk omställning.
Genom att insatserna koncentreras till ett antal kommuner bedömer
regeringen att effekterna på sysselsättningen kommer att bli påtagliga
redan kortsiktigt. Lediga resurser i form av kvalificerad arbetskraft inom
bygg- och anläggningssektorn ges genom detta program ytterligare
möjligheter att sättas in i framtidsbyggandet.
Programmens utformning och starka lokala koppling ger dessutom
förutsättningar för alla att delta i omställningsarbetet. Det kräver bland
annat att såväl män som kvinnor ges möjligheter att delta aktivt i
samhällsplaneringsprocessen. Mot bakgrund av att en stor del av den
omedelbara sysselsättningen kan antas uppkomma inom bygg- och
anläggningssektorn kommer kortsiktigt den ökade arbetskraftsefterfrågan
främst män till del. Genom den bredd av insatser som kan genomföras
inom ramen för de lokala investeringsprogrammen bör effekterna på
arbetsmarknaden på något längre sikt påverka också andra sektorer än
bygg- och anläggningssektorn.
Det är regeringens uppfattning att den lokala förankringen genom
investeringsprogrammen kommer att leda till en snabb utveckling av
tekniker och metoder som ökar den ekologiska hållbarheten i det
investerade realkapitalet. Långsiktiga investeringsprogram bör kunna ge
positiva effekter på sysselsättning och tillväxt. Den tekniska och
industriella utvecklingen av nya produkter och system för ekologiskt
hållbar utveckling stimuleras. En stabil hemmamarknad underlättar
kommersialisering och export.
Det omfattande lokala Agenda 21-arbetet i Sverige har skapat nya
nätverk och lagt en fast grund för det fortsatta arbetet. Det är viktigt att
bygga vidare på den.
De lokala investeringsprogrammens utformning och bedömning
För att stödet till en kommuns lokala investeringsprogram ska vara av
sådan omfattning att det ger påtagliga effekter i de investeringar som
genomförs, avser regeringen att på grundval av inkomna ansökningar
välja ut ett antal kommuner som ges möjlighet att förmedla statligt stöd
till ekologiskt hållbara investeringar.
Det regelverk som utformas för de lokala investeringsprogrammen
avses ges en sådan utformning att kommunernas möjligheter att ta
hänsyn till de lokala förutsättningarna är stora. De krav som kommer att
ställas från statsmakternas sida utgår från de effekter som avses uppnås
med investeringarna, att de minskar miljöbelastningen, ökar
effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, ökar
användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning,
recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka
sysselsättningen. Kommunerna har också t.ex. möjlighet att ansöka om
medel till sanerings- och återställningsåtgärder för förorenade mark- och
vattenområden. För att underlätta samordning är det regeringens
uppfattning att det bör vara möjligt att kombinera stöd inom ramen för de
lokala investeringsprogrammen med andra statsbidrag i den mån övriga
regelverk tillåter det.
Mot bakgrund av den akuta situationen på arbetsmarknaden bör
investeringsprogrammen komma igång så snabbt som möjligt.
Kommunerna avses inkomma med en intresseanmälan där en första
beskrivning av investeringsprogrammets innehåll presenteras. Därefter
sker en dialog mellan regeringen och kommunerna, varefter en slutlig
ansökan om stöd lämnas till regeringen.
4.2 Investeringar i ekologisk omställning av byggnader,
anläggningar och infrastruktur
En miljard kronor har avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag
för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (1997-2001) (prop.
1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr 1995/96:307). Pengarna ska i
första hand användas till kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse
och infrastruktur. Till exempel inom miljonprogrammets bostadsområden
finns stora behov av renoveringar. Med stöd av detta investeringsbidrag
kan den nödvändiga renoveringen ges en kretsloppsprofil, vilket
samtidigt kan ge positiva sociala effekter.
Exempel på stödberättigade investeringar är åtgärder som minskar,
återvinner eller separerar avfall, minskar utsläpp av kväve och fosfor,
separerar avloppsvatten eller innebär återanvändning av byggmaterial
och kretsloppsanpassad renovering. Som villkor för bidraget gäller att
investeringen ska bidra till bättre miljö, ge sysselsättning samt utnyttja ny
teknik eller nya arbetsmetoder. Ett viktigt syfte med kretsloppsmiljarden
är att ge kommuner, företag och organisationer möjlighet att pröva ny
miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot
ekologisk hållbarhet.
En mindre del av anslaget (300 milj kr) disponeras av länsstyrelserna
för stöd till mindre investeringar (högst 8 milj kr investeringskostnad)
medan huvuddelen fördelas av regeringen.
4.3 Nationella investeringar i infrastruktur
I den ekonomiska vårpropositionen redovisades också åtgärder för
nationella investeringar. Där aviseras ett nationellt investeringsprogram
fr.o.m. 1999 för ökade infrastukturinvesteringar som bidrar till en ökad
sysselsättning. I programmet ingår vissa kostnader för utbyggnad av
Botniabanan mellan Nyland och Umeå. Programmet medger också en
finansiell beredskap för ett fortsatt statligt stöd till Inlandsbanan. Vidare
ingår en nationell finansiering av vissa reviderade storstadsprojekt i
Stockholm och Göteborg. Denna nationella finansiering kommer att
omprövas när förutsättningarna för regional finansiering ytterligare
utretts.
4.4 Nationella investeringar i energisystem
En effektivare energianvändning och ökad användning av förnybara
energikällor är en avgörande del i omställningsarbetet. Därför föreslog
regeringen ett program som omfattar 9 miljarder kronor under en
sjuårsperiod i detta syfte. Programmet ingår i de i proposition 1996/97:84
föreslagna riktlinjerna för energipolitiken som syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning,
utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och
värme från förnybara energikällor. Programmets huvudinriktning är en
kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration
av ny energiteknik. Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges
strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt
hållbar utveckling.
Miljödepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet
Skr. 1997/98:13
2
1