Post 6157 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:38 ·
Hämta Doc ·
Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Skr. 38
Regeringens skrivelse
1997/98:38
Lägesrapport i fråga om den ekonomiska
brottsligheten
Skr.
1997/98:38
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 30 oktober 1997
Lena Hjelm-Wallén
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Skrivelsen innehåller regeringens årliga rapport till riksdagen om läget
beträffande den ekonomiska brottsligheten.
I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som vidtagits sedan
föregående lägesrapport i oktober 1996 inom ramen för regeringens
strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Till de åtgärder som behandlas hör införandet år 1998 av en ny
myndighetsstruktur med Ekorådet, Ekobrottsmyndigheten samt särskilda
skattebrottsenheter inom skatteförvaltningen. Samma år införs en ny
organisation för bl.a. ekobrottsforskning.
Vidare redovisas ny lagstiftning eller utredningar rörande bl.a.
- skattekontroll
- internationellt samarbete mot ekobrott
- sanering av utsatta branscher
- ökad kontroll i samband med upphandling
- näringslivets egenåtgärder
- bolagsplundring
- användning av stiftelser i samband med ekobrottslighet
- bulvanförhållanden
- penningtvätt
- förverkande av vinning av brott
- IT-brottslighet
- sekretess i ekobrottsbekämpning
- miljöbrott.
Innehållsförteckning
1 Bakgrund 3
2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet 4
3 Effektivare myndigheter 7
3.1 Ny myndighetsstruktur och nytt styrsystem 7
3.2 Övriga frågor 12
4 Förstärkt skattekontroll 13
5 Näringslivets egenåtgärder 16
6 Branschsanering, upphandling och åtgärder mot bolagsplundring
m.m. 16
7 Penningtvätt, sanktioner och processfrågor 19
8 Internationellt arbete 23
8.1 Internationella ekobrottsgruppens rapport 23
8.2 Andra internationella frågor 27
9 Forskning och information 28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 oktober 1997 31
1 Bakgrund
Regeringen beslutade i april 1995 om en strategi för samhällets samlade
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin redovisades för
riksdagen, som inte hade någon erinran mot innehållet (skr. 1994/95:217,
bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412).
Det övergripande målet är enligt strategin att påtagligt minska den
ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som utgör en kraftig
förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet.
Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering när det gäller att
förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. En ökad
tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet. I detta ligger bl.a. att
kontrollen skall effektiviseras och att myndigheterna skall utveckla ett
problemorienterat arbetssätt.
Kampen mot ekobrott är enligt strategin en prioriterad verksamhet för
myndigheterna. Särskild vikt skall läggas vid att samordna
myndigheternas prioriteringar och att utveckla samarbetet mellan
myndigheter. En annan viktig fråga är att höja myndighetskompetensen i
fråga om ekobrott.
En huvudpunkt i strategin är att också näringslivet måste ta ett ökat
ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom att
utveckla affärsetik och kontroll.
För att genomföra dessa mål i fråga om kampen mot den ekonomiska
brottsligheten redovisades i skrivelsen till riksdagen ett brett
åtgärdsprogram. Detta omfattar bl.a. förstärkt skattekontroll och
förenklad skattelagstiftning, förbättrad myndighetsstruktur, gemensamma
kontrollaktioner från myndigheterna, affärsetik och internkontroll inom
näringslivet, snabbare utredning och process, effektivare rutiner i
samband med konkurs, förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser m.m.,
sanering av utsatta branscher, effektivare lagstiftning om penningtvätt,
effektivare sanktionsregler, aktivt internationellt arbete bl.a. inom EU,
ökad forskning, information till allmänheten samt effektivare styrning
och uppföljning av myndigheternas verksamhet.
Inom regeringen svarar justitieministern för samordning av åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. För att biträda justitieministern i
detta arbete inrättade regeringen i december 1994 en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet. Arbetsgruppen, som benämns regeringens
ekobrottsberedning, leds av en politiskt utsedd ordförande och består i
övrigt av tjänstemän från Justitiedepartementet, Finansdepartementet och
Näringsdepartementet.
Genomförandet av strategin mot ekonomisk brottslighet omfattar för
närvarande mer än 50 olika projekt. De flesta av dessa handlar om att
förbättra lagstiftningen eller om att utveckla myndigheternas kompetens,
arbetsmetoder och organisation. Utredningsarbetet har bedrivits och
bedrivs i stor utsträckning inom kommittéväsendets ram, men regeringen
har också i flera fall uppdragit åt myndigheter att utreda vissa frågor eller
att bedriva visst utvecklingsarbete, ofta flera myndigheter i samverkan.
En del utredningsarbete har också bedrivits inom Regeringskansliet, bl.a.
i regeringens ekobrottsberedning.
I flera fall har projekten nu avslutats exempelvis genom att ny
lagstiftning har antagits och trätt i kraft. Andra projekt är på
utredningsstadiet eller håller på att genomföras. Nya projekt tillkommer
hela tiden.
Regeringen redovisade i oktober 1996 för riksdagen läget vid den
tidpunkten när det gäller den ekonomiska brottsligheten och
genomförandet av strategin mot ekobrott (skr. 1996/97:49, bet.
1995/96:JuU6, rskr. 1995/96:149). I den nu förevarande skrivelsen
redovisas utvecklingen efter det att den förra skrivelsen avlämnades.
2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet
Några huvudpunkter:
- En ny myndighetsstruktur införs 1998 när Ekobrottsmyndigheten
inrättas och skattemyndigheterna får vissa uppgifter när det gäller
att utreda skattebrott.
- För myndighetssamordning på central nivå inrättas Ekorådet.
- Ny organisation för ekobrottsforskning införs 1998.
- Arbetet fortsätter med att effektivisera lagstiftningen mot
ekonomisk brottslighet.
- Näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet främjas.
- Internationellt samarbete mot ekonomisk brottslighet utvecklas.
Strategins fyra grundpelare
Regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten vilar på fyra grundpelare:
* Lagstiftningen rörande ekonomisk brottslighet skall vässas.
* En ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet.
* Myndigheterna skall bli effektivare när det gäller att bekämpa
ekonomisk brottslighet, inte minst genom att utveckla
myndighetssamarbetet.
* Näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.
Reformarbetet drivs vidare
Det krävs ett arbete på stor bredd för att genomföra den samlade
strategin. Under de två och ett halvt år som har gått sedan regeringen slog
fast strategin har mellan 50 och 60 olika projekt satts igång eller fullföljts
inom ramen för detta åtgärdsprogram. Åtgärderna är delar i en
sammanhållen helhet och verkar tillsammans mot det övergripande målet
att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten. En effektivare
lagstiftning får exempelvis sin fulla effekt först när de myndigheter som
tillämpar lagstiftningen har blivit effektivare genom höjd kompetens och
förbättrad organisation. På samma sätt samverkar förebyggande och
repressiva åtgärder för att pressa tillbaka brottsligheten.
Att pressa tillbaka den ekonomiska brottsligheten är ett mångfacetterat
och långsiktigt arbete. Erfarenheter både från vårt land och från andra
länder visar att ett av de mest typiska dragen hos ekobrottsligheten är att
den snabbt anpassar sig till nya förhållanden. Brottsligheten bygger
delvis på att upptäcka och utnyttja kryphål i lagstiftningen, svagheter i
kontrollsystem m.m. Detta är en av anledningarna till att
ekobrottsbekämpningen måste drivas på stor bredd.
I detta ligger också att förändringstrycket måste hållas uppe. Vidtagna
åtgärder måste ständigt kompletteras med nya. I annat fall kommer
brottsligheten snart att finna vägar förbi de hinder som rättssamhället har
satt upp.
Det är regeringens avsikt att fortsätta den breda och långsiktiga
satsningen mot ekonomisk brottslighet med full kraft. Pågående projekt
skall fullföljas. Nya projekt tillkommer efter hand.
En ny lednings- och myndighetsstruktur
En av de viktigaste och mest komplicerade delarna av
ekobrottssatsningen tar ett stort steg framåt år 1998 i och med att en ny
styrnings- och myndighetsstruktur för ekobrottsbekämpningen inrättas.
Ett huvudproblem när det gäller att höja ekobrottsbekämpningens
effektivitet har hittills varit att så många olika myndigheter och andra
aktörer har varit involverade. Samordningsproblemen har varit svåra att
övervinna, inte minst när det gäller myndigheternas prioriteringar. Delvis
har det också visat sig svårt att långsiktigt bygga upp den
specialkompetens som behövs för att kunna ta itu inte minst med de nya
former av ekobrott som utvecklas i form av exempelvis databrottslighet
och miljökriminalitet. Dessa problem är inte specifikt svenska utan har
visat sig också i andra länder och har på flera håll lett fram till nya
organisationslösningar för ekobrottsbekämpningen.
Den nya organisationen innebär att man skapar strukturer inom
åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen m.m. som är skräddarsydda
för kampen mot den ekonomiska brottsligheten. En ny myndighet,
Ekobrottsmyndigheten, inrättas och innebär att åklagare, poliser och
specialister kan arbeta nära tillsammans under gemensam ledning och
inom en gemensam ekonomisk ram. Inom skatteförvaltningen påbörjas
uppbyggnaden av särskilda skattebrottsenheter som kompletterar polisen
och som innebär att den flaskhals som hittills funnits när det gäller att
utreda skattebrott försvinner.
Samtidigt fullföljs inrättandet av en ny struktur för statsmakternas
styrning av ekobrottsbekämpningen och för samordning av åtgärderna
från myndigheter från olika sektorer av samhället. Sammantaget innebär
den nya strukturen att statsmakterna varje år slår fast mål och riktlinjer
för ekobrottsbekämpningen och att myndigheterna samverkar omkring
dessa mål och riktlinjer i ett nationellt Ekoråd liksom i regionala
samverkansorgan, ett i varje län. Ekorådets arbete leds av riksåklagaren.
Samma struktur används också för myndigheternas återrapportering till
statsmakterna.
För regeringen är det angeläget att nära följa arbetet med att inrätta den
nya styrnings- och myndighetsstrukturen och att säkerställa att den nya
organisationen finner sina ändamålsenliga arbetsformer så snabbt som
möjligt.
Forskning om ekobrottslighet
En ny organisation för forskning inom rättsväsendets område, och då
också om ekonomisk brottslighet, införs 1998 genom att
Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet slås
samman och får ökade forskningsresurser.
Lagstiftningsreformer
Flera viktiga lagstiftningsprojekt, särskilt inom skatteområdet, har förts i
hamn eller står inför sin fullbordan. Bl.a. har reglerna om skattekontroll,
särskilt om revision, skärpts. Nya regler införs mot skatteflykt. Ett nytt
system för redovisning och betalning av skatt införs. Ett
utredningsförslag har lagts fram om en permanent reglering av
punktskattekontroll, avsett att ersätta de provisoriska kontrollregler som
infördes år 1996 och som har beskrivits i föregående lägesrapport.
Andra lagstiftningsfrågor som är under utredning eller beredning gäller
bl.a. åtgärder mot penningtvätt, förverkande av vinning av brott,
borgenärsbrott, brott i IT-miljö, sekretess i ekobrottsbekämpningen,
sanering av utsatta branscher, bolagsplundring, företagsbot, åtgärder mot
bulvaner samt ytterligare skärpning i fråga om näringsförbud. Åtskilliga
av dessa projekt bör kunna leda fram till ny lagstiftning som kan
behandlas av riksdagen och träda i kraft under 1998 eller 1999.
Näringslivsfrågor
En huvudfråga inom ekobrottsbekämpningen är att höja näringslivets
profil när det gäller särskilt att förebygga ekonomisk brottslighet.
Näringslivet är direkt utsatt för ekonomisk brottslighet, både i egenskap
av brottsoffer och genom att konkurrensförhållandena snedvrids till följd
av näringsverksamhet som bedrivs med brottsliga förtecken.
Efter överläggningar med näringslivsföreträdare har
Justitiedepartementet inlett ett arbete med att, i nära samverkan med
näringslivet, utreda hur näringslivet kan förbättra sitt eget skydd mot
ekonomisk brottslighet.
Internationellt samarbete
Den ekonomiska brottsligheten är en internationell företeelse och bedrivs
i ökande utsträckning genom gränsöverskridande transaktioner.
Samtidigt blir den internationella ekobrottsligheten alltmer kvalificerad
och får ett ökat inslag av organiserad kriminalitet.
Denna utveckling ställer ökade krav på det internationella samarbetet
för att bekämpa ekonomisk och annan grov brottslighet. Det handlar både
om ett samarbete på strategisk nivå exempelvis för att utveckla
internationell lagstiftning eller överenskomma om gemensamma
prioriteringar och om att utveckla det operativa, brottsbekämpande
samarbetet i form av internationell rättshjälp m.m.
I den fortsatta kampen mot den ekonomiska brottsligheten kommer
regeringen att lägga stor vikt vid att utveckla det internationella
samarbetet, inte minst inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes
samarbete.
3 Effektivare myndigheter
3.1 Ny myndighetsstruktur och nytt styrsystem
Några huvudpunkter:
- Ekobrottsmyndigheten inrättas.
- Regler om skattemyndigheters medverkan vid utredning av skattebrott
införs.
- Ekorådet inrättas.
- Regeringen har utfärdat myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för
ekobrottsbekämpningen.
- Register för skattebrottsutredningar utreds.
Ekobrottsmyndigheten
Regeringens ekobrottsberedning lade i januari 1996 fram rapporten (Ds
1996:1) Effektivare ekobrottsbekämpning med förslag till en ny
myndighetsstruktur när det gäller utredning av ekonomisk brottslighet.
Förslaget grundades på en ingående undersökning och analys av
nuvarande organisations sätt att fungera. Till problembilden hör att
myndigheterna inte har kunnat bygga upp och behålla erforderlig
kompetens långsiktigt och att myndigheterna samarbetar alltför litet med
varandra. Myndigheterna gör ofta olika prioriteringar när det gäller
bekämpning av ekobrott, vilket leder till flaskhalsar i ärendehanteringen.
Metodutveckling och myndighetssamarbete i strategiska frågor har varit
praktiskt taget obefintlig. På senare år har visserligen myndigheterna åter
börjat bygga upp kompetens och resurser för ekobrottsbekämpning med
medel som statsmakterna särskilt har tillskjutit för ändamålet. De
grundläggande problemen kvarstår dock.
Ekobrottsberedningen har i rapporten formulerat allmänna krav på
framtidens ekobrottsbekämpning. De allmänna kraven, som fått en bred
uppslutning under remissbehandlingen och som regeringen har ställt sig
bakom (skr. 1995/96:49), innebär att
* myndigheterna skall utgå från en gemensam strategi för
ekobrottsbekämpningen,
* kompetens och resurser skall byggas upp och säkras,
* nära operativt samarbete skall ske mellan olika specialister,
* myndigheternas arbetsmetoder skall utvecklas,
* kriminalunderrättelseverksamhet skall bedrivas inom
ekobrottsområdet,
* myndigheterna skall arbeta problemorienterat och brottsförebyggande,
* verksamheten skall följas upp,
* ekobrottsbekämpningen skall bedrivas i nära samverkan med annan
brottsbekämpning.
Regeringen har i 1997 års budgetproposition slagit fast att
Ekobrottsmyndigheten skall inrättas. I december 1996 tillkallades en
särskild utredare för att utforma detaljförslag till den nya myndigheten.
Utredningsuppdraget redovisades i en rapport till justitieministern i maj
1997. Efter beredning i Regeringskansliet på grundval av rapporten lade
regeringen i budgetpropositionen för 1998 förslag om inrättandet av den
nya myndigheten.
I budgetpropositionen slås fast att Ekobrottsmyndigheten skall vara en
åklagarmyndighet och ingå i åklagarväsendet. Ekobrottsmyndigheten
skall svara för åklagaruppgifter i fråga om ekobrottsbekämpning i de tre
storstadslänen och får avdelningar i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Myndigheten skall under Riksåklagaren samordna
ekobrottsbekämpningen också i resten av landet och kan på begäran ta
över särskilt komplicerade ekobrottsärenden därifrån. Som
åklagarmyndighet är Ekobrottsmyndigheten underordnad Riksåklagaren
på samma sätt som andra åklagarmyndigheter enligt vad som följer av
rättegångsbalken. Den brottsutredande verksamheten skall bedrivas i
åklagarledda arbetsgrupper, i vilka också poliser och olika slag av
specialister ingår. Poliserna som arbetar inom Ekobrottsmyndighetens
ram skall dock fortfarande vara anställda inom polisväsendet och ställs
till Ekobrottsmyndighetens förfogande genom kommendering från
polismyndighet. Ekobrottsmyndigheten kommer inte själv att ha ställning
som polismyndighet. Ekobrottsmyndigheten kommer dock att ha ett eget
anslag över vilket även de till myndigheten kommenderade poliserna
finansieras.
Kriminalunderrättelseverksamhet rörande ekobrott kommer även i
fortsättningen att vara en uppgift för polisen, men verksamheten skall
bedrivas i nära samverkan med Ekobrottsmyndigheten. Den verksamhet
som kommer att bedrivas inom Ekobrottsmyndigheten, bl.a. genom den
särskilda expertkunskap som samlas inom myndighetens organisation,
ger goda förutsättningar för ett fördjupat och berikat
kriminalunderrättelsearbete. Även den underrättelseverksamhet som
kommer att bedrivas inom ramen för skattemyndigheternas
skattebrottsenheter (se nedan) kommer att ske i nära samverkan med
Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndigheten kommer således att ha uppgifter utöver det som
i allmänhet ankommer på en åklagarmyndighet. Vid den nya
myndigheten kommer det att finnas nationella stabsfunktioner för
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det innebär bl.a. att
Ekobrottsmyndigheten kommer att nära följa utvecklingen i fråga om
ekonomisk brottslighet i Sverige och internationellt. När nya former av
ekobrottslighet uppträder är det en uppgift för Ekobrottsmyndigheten att
snabbt förvarna andra myndigheter, näringslivet m.fl. om detta (”early
warning”). Det är också en uppgift för Ekobrottsmyndigheten att utarbeta
och förelägga regeringen förslag till ny lagstiftning och andra åtgärder
mot ekonomisk brottslighet. I de nu angivna frågorna svarar
Ekobrottsmyndigheten direkt för att statsmakterna erhåller den
information som behövs.
Skattemyndigheters medverkan vid utredning av skattebrott
Ekobrottsberedningen lämnade i sin nyss nämnda rapport också ett
principförslag till en särskild organisation inom skatteförvaltningen för
att utreda skattebrott. Förslaget vidareutvecklades i beredningens rapport
Skattekriminal (Ds 1997:23), som lades fram i mars 1997.
Efter remissbehandling och beredning inom Finansdepartementet samt
behandling i Lagrådet lade regeringen i oktober 1997 fram förslag till en
ny organisation för utredning av skattebrott (prop. 1997/98:10). Förslaget
innebär att det vid skattemyndigheterna byggs upp särskilda
skattebrottsenheter efter förebild från de tullkriminalenheter som ingår i
tullmyndigheterna. Till de nya enheterna rekryteras skatterevisorer och
andra med mycket hög kompetens i skattefrågor. Personalen ges sedan
särskild utbildning för att, under åklagares ledning, kunna utreda
skattebrott. Utredarna vid skattebrottsenheterna kommer inte att ha
befogenhet att själva verkställa straffprocessuella tvångsmedel som
husrannsakan och beslag. Förundersökningsledningen skall liksom
hittills skötas av åklagare inom åklagarväsendet (i praktiken i många fall
med placering vid Ekobrottsmyndigheten).
Den nya organisationen innebär inte att polisens befattning med
skattebrottsutredningar upphör. Polisen kommer också i fortsättningen att
ha viktiga uppgifter inom området, inte minst när det gäller utredningar
som kan kräva insats av processuella tvångsmedel eller som har samband
med annan brottslighet. Det blir en uppgift för den åklagare som är
förundersökningsledare att i det konkreta fallet bestämma om en viss
skattebrottsutredning skall handläggas av skattebrottsenheten eller av
polisen eller av bägge. Förutom rena skattebrott kommer
skattebrottsenheterna att ha befogenhet att utreda viss annan brottslighet
med anknytning till området, exempelvis bokföringsbrott.
Reformen skall träda i kraft den 1 januari 1998. Inledningsvis kommer
den nya organisationen att finnas i de tre storstadsregionerna, för att
byggas ut efter hand i resten av landet. För verksamheten kommer i
princip att gälla bestämmelser om förundersökning i allmänhet i
rättegångsbalken, sekretesslagen m.m. Skattebrottsenheterna kommer att
utgöra en självständig verksamhetsgren inom skatteförvaltningen,
fristående i förhållande till den fiskala verksamheten.
Den nya organisationen innebär att man till stor del kommer ifrån de
olägenheter med ”seriekopplade” myndigheter vid
skattebrottsutredningar som har påtalats bl.a. av Riksdagens revisorer.
Olägenheterna har visat sig inte minst genom flaskhalsar i
handläggningskedjorna till följd av att myndigheterna har gjort
sinsemellan olika prioriteringar när det gäller utredning av skattebrott,
med stora utredningsbalanser som följd. Den nya organisationen ger
betydligt bättre möjligheter att ta ett samlat grepp på resursavvägningen
mellan skattekontroll och skattebrottsutredning, vilket kommer att leda
till snabbare och effektivare handläggning. Organisationen ger också
möjlighet att bygga upp och behålla en mycket hög kompetens i
skattefrågor.
Det anförda innebär att statsmakterna höjer ambitionen när det gäller
att utreda och lagföra brott inom skatteområdet. Den effektivare
organisationen skapar bl.a. utrymme för att ingripa mot många enklare
och medelsvåra fiskala överträdelser som i dag i praktiken är mer eller
mindre ”avkriminaliserade” eftersom myndigheterna inte hinner göra
något åt dem. För polisens del innebär inrättandet av skattebrottsenheter
en avlastning av arbete som frigör resurser för utredning av annan
ekonomisk brottslighet.
Som ett led i att effektivisera myndigheternas arbete har regeringen
tillkallat en särskild utredare för att behandla frågor om register för
skattebrottsutredningar m.m., Skattekriminalregisterutredningen
(dir.1996:89). I uppdraget ligger bl.a. att utreda vilka register
skattebrottsenheterna kan ha behov av för skattebrottsutredningar samt
föreslå den författningsreglering av registren som är motiverad. Vidare
skall utredningen se över vilka ändringar i skatteregisterlagen (1980:343)
som kan behövas för att underlätta arbetet med att utreda skattebrott
m.m. I uppdraget ingår att undersöka behovet av tillgång till uppgifter
hos andra myndigheter. Utredaren skall också se över
informationsutbytet mellan bl.a. tullmyndighet och skatteförvaltningen.
Utredningen skall vara avslutad före utgången av november 1997.
Ekorådet och de regionala samverkansorganen
Som redovisades i 1996 års lägesrapport i fråga om ekobrottsligheten
(skr. 1996/97:49 s. 15) inrättades den 1 augusti 1995 i varje län ett
regionalt samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet.
Samverkansorganet leds av landshövdingen och består i övrigt i första
hand av de berörda regionala myndighetscheferna från polisen,
åklagarväsendet, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och tullen. För
samverkansorganets kanslifunktion svarar i regel polisen.
Ekobrottsmyndigheten kommer att delta i de regionala
samverkansorganen och där ha en aktiv och drivande roll. I de tre
storstadslänen kommer Ekobrottsmyndigheten att svara för
samverkansorganets kanslifunktion. I övriga län kommer
Ekobrottsmyndigheten visserligen inte att vara stationerad (se ovan), men
avsikten är att myndigheten skall ha en representant också i dessa
samverkansorgan. En sådan ordning skapar goda förutsättningar för en
effektiv samordning av ekobrottsbekämpningen såväl inom respektive
län som interregionalt.
På central nivå kommer det år 1998 att inrättas ett nationellt
samverkansorgan benämnt Ekorådet. I detta kommer att ingå berörda
centrala myndighetschefer från bl.a. polisen, åklagarväsendet,
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt tullen. Riksåklagaren
kommer att vara ordförande i Ekorådet. Ekobrottsmyndigheten kommer
att svara för Ekorådets kanslifunktioner. Ekorådet kommer, i likhet med
de regionala samverkansorganen, att vara ett rent samverkansorgan utan
egen myndighetsstatus.
Avsikten är att Ekorådet på central nivå skall spela en liknande roll
som de regionala samverkansorganen på länsnivå. I detta ligger bl.a. att
följa utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten i samhället, att tidigt
uppmärksamma nya inslag i denna brottslighet, att vara forum för
överläggning rörande samordning av de berörda centrala myndigheternas
verksamhetsplanering inom ekobrottsområdet, att ta initiativ till
myndighetsgemensamma aktioner för att förebygga och bekämpa den
ekonomiska brottsligheten samt att utvärdera och analysera insatserna.
Det kan förutses att en viktig uppgift för rådet blir att utarbeta en
myndighetsgemensam plan för åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.
En av uppgifterna för de regionala samordningsorganen är att utarbeta
en årlig rapport om den ekonomiska brottsligheten i respektive län. I
dagsläget har de närmast berörda centrala myndigheterna (Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen) i uppgift
att sammanställa de regionala rapporterna och överlämna dem till
regeringen med ett gemensamt yttrande. Avsikten är att det i
fortsättningen skall vara en uppgift för Ekobrottsmyndigheten att, efter
beredning i Ekorådet, sammanställa en årlig rapport om ekobrottsligheten
som skall överlämnas till regeringen. Den nationella ekobrottsrapporten
kommer att ingå i underlaget för regeringens årliga lägesrapport till
riksdagen om den ekonomiska brottsligheten. Den kommer också att ingå
i underlaget för regeringens årliga myndighetsgemensamma mål och
riktlinjer för ekobrottsbekämpningen (se nedan). Ekobrottsmyndigheten
kommer att få i uppdrag att utarbeta förslag till hur uppföljningssystemet
för ekobrottsbekämpningen mera i detalj skall utformas.
Regeringens myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för
ekobrottsbekämpningen
Regeringen utfärdade i november 1996 myndighetsgemensamma mål och
riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Där anges bl.a.
att myndighetssamverkan skall utvecklas i olika avseenden samt att
gemensamma aktioner skall genomföras och då bl.a. minst en aktion med
nationell räckvidd.
Av rapporterna från de regionala samverkansorganen framgår att
myndighetssamarbetet genomgående har utvecklats positivt under år
1996. Alla samverkansorgan har genomfört gemensamma
kontrollaktioner avseende restaurangbranschen och i många fall även
taxibranschen. Kontrollaktionerna bedöms ha gett betydande effekt.
Myndigheternas samverkan med kommuner, näringsliv och
organisationer har utvecklats betydligt. Brottsförebyggande verksamhet i
form av s.k. preventiv ekonomisk kontroll (PEK) har påbörjats i de flesta
län. Flera samverkansorgan redovisar också att punktmarkering sker av
kända ekobrottslingar.
Riksskatteverket fick i uppdrag att utveckla exekutionsväsendets roll i
myndighetssamarbetet. I uppdraget ligger bl.a att söka ge en aktivare roll
till kronofogdemyndigheterna när det gäller att fånga upp indikationer på
ekonomisk brottslighet.
På central nivå planeras och genomförs en gemensam kontrollaktion
med nationell räckvidd avseende skalbolagshandel.
Regeringen avser att i november 1997 utfärda
myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen
under år 1998.
3.2 Övriga frågor
Några huvudpunkter:
- Samlad myndighetsrapportering om ekobrottsligheten.
- Effektivare organisation för exekutionsväsendet och
skatteförvaltningen.
- Myndigheternas kompetens har höjts.
1997 års regionala lägesrapporter
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och
Riksskatteverket har i mars 1997 redovisat sin gemensamma årsrapport
för 1996 rörande den ekonomiska brottsligheten. Redovisningen bygger
på rapporter från de regionala samverkansorganen i enlighet med vad
som föreskrivs i förordningen (1995:736) om regional
myndighetssamverkan för bekämpning av ekonomisk brottslighet (se
ovan).
I rapporten anförs bl.a. att den ekonomiska brottsligheten under år
1996 knappast har ändrat karaktär i någon övergripande mening. Många
av de regionala samverkansorganen har pekat på att ekobrottsligheten
tenderar att bli mera komplicerad. Ett ökande inslag av internationell
brottslighet kan noteras. Särskilt ökar den EU-relaterade brottsligheten.
Det finns tecken som tyder på en ökning av blandad brottslighet, dvs. fall
då det handlar både om ekobrott och annan kriminalitet. En trend under
1996 har varit att bolagsplundring och skalbolagsaffärer ökat i antal och
komplexitet.
Delredovisning har också lämnats beträffande det uppdrag att minska
antalet ekobrottsutredningar i arbetsbalansen hos polis- och
åklagarmyndigheter som lämnades till Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen den 14 mars 1996 (se skr. 1996/97:49 s 17). Arbetet
med att nedbringa balanserna fortsätter. Uppdraget skall vara slutfört
senast per den 30 juni 1998.
Exekutionsväsendets och skatteförvaltningens organisation
Exekutionsväsendet har från den 1 januari 1997 fått en mera
ändamålsenlig och slagkraftig organisation som bygger på en indelning i
10 regioner med en kronofogdemyndighet i varje region (prop. 1996/97:1
utg.omr.4, bet. 1996/97:JuU1, rskr. 1996/97:98, SFS 1996:1449).
I budgetpropositionen för 1998 har regeringen föreslagit en ny
organisation för skatteförvaltningen från den 1 januari 1999.
Organisationen innebär att den regionala organisationen inom
skatteförvaltningen i huvudsak kommer att överensstämma med
motsvarande organisation inom exekutionsväsendet.
Kompetenshöjning hos myndigheterna
Regeringen uppdrog i juni 1995 åt berörda centrala myndigheter att i
samverkan planera och genomföra utbildningsinsatser för att höja
kompetensen i ekobrottsfrågor inom domstolsväsendet, åklagarväsendet,
polisväsendet, tullverket, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I
arbetet har också Patent- och registreringsverket deltagit och genomfört
utbildningar med de samverkande myndigheterna under rubriken
”Aktiebolagsrätt med ekobrottsinriktning”.
Kompetensutvecklingsuppdraget har slutredovisats genom en skrivelse i
mars 1997 från Riksåklagaren, som varit samordnare i projektet.
Kompetenshöjningsprojektet har lett fram till en rad åtgärdsförslag,
som delvis redan har genomförts och som översiktligt berörts i
regeringens förra skrivelse till riksdagen om ekobrottsbekämpningen
(skr. 1996/97:49 s. 12). Bl.a. har ett centralt utbildningråd inrättats med
representanter från berörda myndigheter för samråd och gemensam
planering. Inom åklagarväsendet införs en tvåveckors grundläggande
ekokurs för alla åklagare. Inom polisen har utbildningen för ekoutredare
helt förnyats genom införande av en flerårig kombinerad teoretisk och
praktisk utbildningsgång. Härutöver har införts en åtta veckors
ekoutbildning för kriminalpoliser som utreder enklare ekobrott. Inom
Riksskatteverkets område har utbildningar genomförts i bl.a.
skatterevision och redovisning med deltagare från olika samverkande
myndigheter (åklagare och polis). (Se vidare redovisningen i skr.
1996/97:49.)
Riksåklagaren har i sin slutredovisning av kompetenshöjningsprojektet
anfört att erfarenheterna av myndigheternas samverkan inom projektet är
mycket goda. Det är därför av stor vikt att samarbetet fortsätter, vilket
kommer att ske inom ramen för det nyinrättade utbildningsrådet, enligt
vad Riksåklagaren anfört.
4 Förstärkt skattekontroll
Några huvudpunkter:
- Reglerna om skattekontroll, särskilt revision, har skärpts.
- Bättre underlag för s.k. maskinella urvalskontroller har införts.
- Nytt system för redovisning och betalning av skatter införs den 1
januari 1998.
- Lagen mot skatteflykt skärps från den 1 januari 1998.
- Punktskattekontrollen skärps.
När det gäller läget i fråga om skattebrottslighet m.m. ligger fusket
avseende mervärdesskatt fortfarande på en hög nivå enligt vad som
framgår av rapporterna från de regionala samverkansorganen (se avsnitt
3). Från en del län har rapporterats en ökning av vissa andra slag av EU-
relaterad brottslighet, såsom insmuggling av obeskattad sprit eller av
varor med hög tullavgift. Däremot rapporteras bedrägerier mot EU:s
bidragssystem, som är ett stort problem i flera andra länder, förekomma
endast obetydligt i Sverige.
Skattekontroll i allmänhet
Reglerna om skattekontroll har skärpts från den 1 november 1997 (prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, rskr. 1996/97:276). De nya reglerna
bygger på förslag från 1995 års Skatteflyktskommitté (SOU 1996:79). I
första hand berörs reglerna om revision. Revision skall kunna ske under
löpande period och hos tredje man. Om det är av betydelse för en
revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande fysiska
kontroller skall den reviderade kunna underrättas om revisionsbeslutet
först i samband med att revisionen verkställs.
Genom beslut i samma lagstiftningsärende införs från den 1 januari
1998 ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och
avgifter. Det nya systemet innebär att det hos skattemyndigheten skall
finnas ett skattekonto för varje skatt- och avgiftsskyldig. Reglerna om
skattekonto finns i skattebetalningslagen (1997:483). Systemet bygger
på förslag i Skattebetalningsutredningens slutbetänkande (SOU
1996:100) och innebär en väsentlig förenkling av administrationen av
främst företagens skatte- och avgiftsbetalningar.
Ändringar har också införts i skatteregisterlagen (1980:343) med
verkan från den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:116, bet.1996/97:SkU19,
rskr.1996/97:251, SFS 1997:354 och 1997:523). Ändringarna innebär
bl.a. att uppgifter skall få hämtas från vissa andra myndigheter och
registreras i det centrala skatteregistret. Uppgifterna skall användas för
att genom bl.a. maskinella urvalskontroller ta fram kontrollvärda
förhållanden.
Skatteflykt
Lagen (1995:575) mot skatteflykt skärps med verkan från den 1 januari
1998 (prop. 1996/97:170, bet. 1997/98:SkU3). Ändringarna innebär
främst att rekvisiten i lagen preciseras så att lagen blir lättare att tillämpa
och att tillämpningen blir lättare att förutse. Tillämpningen effektiviseras
främst vid sådana förfaranden där skatteflyktsmomentet överväger och i
de fall då den skattskyldige endast indirekt medverkar i förfarandet.
Punktskattekontroll
En provisorisk reglering av frågor om punktskattekontroll av alkohol,
tobak och mineralolja infördes från den 1 juli 1996 genom lagen
(1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av
mineraloljeprodukter, alkohol och tobak (prop. 1995/96:197, bet.
1995/96:SkU30, rskr. 1995/96:291). Anledningen är att det uppstått en
omfattande och svårbemästrad kriminalitet genom att produkter av
angivna slag införs från andra EU-länder utan att svenska
punktskatteregler följs. De provisoriska reglerna innebär bl.a. att
skattemyndigheten, med biträde av polis, får kontrollera att det som är
eller kan antas vara yrkesmässiga transporter av varor genomförs enligt
gällande lagstiftning om respektive skatt på energi, alkoholskatt eller
tobaksskatt. I gränsnära områden har tullen också givits sådan
kontrollbefogenhet.
1995 års Skatteflyktskommitté har i sitt slutbetänkande (SOU 1997:86)
föreslagit en permanent reglering av dessa frågor om punktskattekontroll
m.m. Förslaget innebär bl.a. en precisering av beskattningsmyndighetens
och tullens kontrollbefogenheter, krav på medgivande av domstol för
vissa slag av kontroller m.m. Kontrollen kan ske i form av
transportkontroll eller lokalkontroll. Skatteindrivning skall kunna
säkerställas genom s.k. skattebeslag och skatteförverkande, som kan avse
inte bara den skattepliktiga varan utan också transportmedel m.m. Vidare
föreslås att den skattskyldige skall kunna påföras en sanktion benämnd
transporttillägg, medan förare m.fl. skall kunna dömas för
transportkontrollbrott. Förslaget bereds inom Finansdepartementet.
I samma betänkande föreslår Skatteflyktskommittén också regler om
identitetskontroll när skattemyndigheten genomför skattekontroll i
verksamhetslokaler samt om särskild skattekontroll beträffande tillfällig
handel.
Reavinstbeskattningen
Vid riktade kontroller av försäljning av bl.a. aktier har konstaterats att en
relativt omfattande del av försäljningarna inte redovisats på en korrekt
sätt i självdeklarationen. Fr.o.m. 1997 års taxering gäller en obligatorisk
kontrolluppgiftsskyldighet om reavinster och reaförluster vid försäljning
av andel i värdepappersfonder och, vad gäller andra finansiella
instrument, en kontrolluppgiftsskyldighet om den sammanlagda
försäljningslikviden.
I Skattekontrollutredningens betänkande Kontroll Reavinst
Värdepapper (SOU 1997:27) tas ytterligare ett steg i frågan om
kontrolluppgiftsskyldighet vid försäljning av finansiella instrument
genom bl.a. förslag om ett system som innebär att skattemyndigheten
beräknar reavinst/reaförlust vid fysiska personers och dödsbons avyttring
av marknadsnoterade aktier och obligationer. Betänkandet bereds i
Finansdepartementet.
5 Näringslivets egenåtgärder
- Näringslivets egenåtgärder mot ekobrott utreds.
Regeringens strategi innebär att näringslivet måste ta ett större ansvar när
det gäller att skydda sig mot eller annars förebygga ekonomisk
brottslighet. En diskussion har fortlöpande förts mellan
Justitiedepartementet och näringslivsföreträdare i dessa frågor.
Diskussionerna har lett fram till att departementet i mars 1997 uppdragit
åt en advokat med stor erfarenhet av näringslivsfrågor att utarbeta ett
underlag för näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet.
Underlaget skall avse hur näringslivet, genom frivilliga åtgärder, kan
förbättra sitt eget skydd mot ekonomisk brottslighet och vad
statsmakterna kan göra för att främja sådana egenåtgärder.
Utredaren skall genomföra arbetet i fortlöpande dialog med
näringslivet. Underlaget, som bedöms vara framtaget i december 1997,
skall kunna läggas till grund för en dialog mellan regeringen och
näringslivsföreträdare rörande inriktningen av fortsatt utvecklingsarbete
såväl från statsmakternas och myndigheternas sida som från näringslivets
sida.
6 Branschsanering, upphandling och åtgärder
mot bolagsplundring m.m.
Några huvudpunkter:
- Branscher som är särskilt utsatta för ekobrott saneras.
- Skärpta regler för upphandling föreslås.
- Effektivare kontroll vid tillståndsgivning, bidragsgivning och
tillsyn föreslås.
- Ökad kontroll i samband med upphandling föreslås.
- Åtgärder mot bolagsplundring utreds.
- Åtgärder mot användning av stiftelser i samband med ekobrott
övervägs.
- Åtgärder mot vissa bulvanförhållanden utreds.
- Reglerna för yrkestrafiken skärps.
- Ytterligare skärpta regler om näringsförbud föreslås.
Branschsaneringsutredningen
Branschsaneringsutredningen (Ju 1995:11, dir. 1995:142 och 1997:29)
lade i december 1996 fram ett delbetänkande (SOU 1996:172) med
diskussion om olika modeller för schablonbeskattning av företag i
branscher som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet. Utredningen
anser att en modell med licensavgift är den bästa modellen. Betänkandet
innehåller ett principförslag till licensavgiftssystem för taxibranschen.
Principförslaget har remissbehandlats och bereds i Finansdepartementet.
Frågan om licensavgiftsystem utvecklas vidare i
Branschsaneringsutredningens slutbetänkande (SOU 1997:111), som
överlämnades till justitieministern i september 1997. Betänkandet
innehåller i övrigt en rad förslag till åtgärder inom utsatta branscher. Hit
hör bl.a. restaurangbranschen, taxibranschen, flyttbranschen samt delar
av städ- och byggbranscherna.
När det gäller s.k. kontantbranscher såsom restaurang- och
taxibranscherna föreslår utredningen bl.a. regler om typgodkända
kassaregister och skyldighet att tillhandahålla kunden ett kvitto. Också
förslagen om licensavgifter avser kontantbranscherna. För
entreprenadbranscher föreslås bl.a. regler för att komma till rätta med
oseriösa underentreprenörer, exempelvis att särskilda krav skall ställas
för att få F- skattsedel. Utredningen lämnar vissa principiella förslag för
att förbättra kontrollen vid tillståndsgivning, bidragsgivning och tillsyn.
Bl.a. föreslås att de system och regelverk som finns inom nämnda
område, efter behövliga ändringar, systematiskt skall användas som
”administrativa filter” mot ekonomisk brottslighet.
Branschsaneringsutredningens förslag berör ett flertal departement och
bereds i samverkan mellan dessa.
Upphandling
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utarbetat förslag
till förbättrad kontroll i samband med offentlig upphandling. Förslagen
redovisades i en rapport i december 1996 (RRV 1996:74). Bl.a. föreslogs
en ökad kontroll av leverantörer genom att kontroll skall göras av att de
personer som företräder ett bolag är laglydiga. Kontrollen föreslås i ökad
utsträckning bli ett obligatoriskt inslag i upphandlingsförfarandet.
Myndigheterna föreslås bli mera restriktiva med att tillåta
underentreprenörer med hänsyn till att erfarenheten visar att användning
av underentreprenörer i viss utsträckning har lett till problem för det
allmänna när det gäller redovisning av skatter och avgifter. RRV föreslog
vidare en ökad kontroll av revisionsorganen när det gäller den personal
vid myndigheterna som arbetar med upphandling.
Regeringen gav i februari 1997 tilläggsdirektiv till
Branschsaneringsutredningen att lägga fram egna förslag till förbättrad
kontroll vid upphandling på grundval bl.a. av RRV:s rapport (se ovan).
Branschsaneringsutredningen har i sitt slutbetänkande lämnad olika
förslag till skärpta regler vid upphandling. Bland förslagen kan nämnas
att orimligt låga anbud, som inte en anbudsgivare kan ge en rimlig
förklaring till, skall förkastas, att en skärpt kontroll av utländska
leverantörers registrering i företagsregister i hemlandet skall göras, att
olika former av skärpt kontroll genomförs för att klarlägga att skatter och
avgifter tidigare betalats samt att bättre möjligheter skall införas att
begära redovisning av vilka underentrepenörer som anlitas av en
leverantör.
Åtgärder mot bolagsplundring m.m.
Inom Justitiedepartementet förbereds en utredning av vissa
bolagsrättsliga frågor som har samband med ekonomisk brottslighet, bl.a.
frågor om s.k. styrelselösa aktiebolag och regler som medger bättre
kontroll vid registrering hos Patent- och registreringsverket. Projektet har
sin utgångspunkt bl.a. i en rapport från Riksenheten mot ekonomisk
brottslighet rörande åtgärder mot bolagsplundring och som redovisats i
föregående lägesrapport till riksdagen.
I en annan rapport från Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
behandlas frågor om användning av stiftelser i samband med
ekobrottslighet. Också inom detta område övervägs
lagstiftningsåtgärder.
I Justitiedepartementet övervägs vidare frågan om bolagsrevisorers
skyldighet att agera vid misstanke om brott.
Åtgärder mot bulvanförhållanden m.m.
En särskild utredare tillkallades i juni 1996 för att utreda frågor om
åtgärder mot vissa bulvanförhållanden m.m. (Ju 1996:06, dir. 1996:55).
Ett mål för utredningen är att effektivisera bekämpningen av ekonomisk
brottslighet genom att förhindra eller försvåra att sådan brottslighet
bedrivs med bulvaner som täckmantel. Utredningen skall redovisas före
utgången av december 1997. Bland utredningens uppgifter kan nämnas
åtgärder mot s.k. målvakter och mot illojal användning av
generalfullmakter, frågor om kreditupplysning och möjligheter för
myndigheter med tillsyn och tillståndsgivning att kunna inhämta
information, registreringsfrågor avseende fåmansföretag och vissa frågor
kring näringsförbudet.
Yrkestrafik
Inom Kommunikationsdepartementet förbereds en ny yrkestrafiklag med
bl.a. skärpta regler för åkeri- och taxinäringen. Arbetet har sin
utgångspunkt i EG-direktiv på området och i Yrkestrafikutredningens
betänkande Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93). Översynen
omfattar en rad åtgärder i samband med tillståndsprövning m.m.
Yrkestrafikutredningen, som sett över hela yrkestrafiklagstiftningen,
har presenterat ett flertal förslag till regeländringar för den yrkesmässiga
trafiken inklusive taxitrafik. Flera förslag syftar till att komma till rätta
med de inslag av ekonomisk brottslighet som förekommer inom
taxibranschen. Utredningen föreslår t.ex. ökade kapitalkrav för dem som
har trafiktillstånd och förändringar av taxameterbestämmelserna. Vidare
föreslås åtgärder som skall underlätta myndigheternas tillsyn etc. En
proposition, på grundval av utredningens betänkande, kommer att läggas
fram för riksdagen under hösten 1997.
Länsstyrelserna har i regleringsbrev ålagts att prioritera tillsyn och
tillståndsgivning i fråga om den yrkesmässiga trafiken. Det är därvid
angeläget att tillsynen av den yrkesmässiga trafiken integreras i annat
arbete som länsstyrelserna är involverade i och som avser åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten. En skärpning har också skett när det
gäller tillståndsprövning och uppföljning inom detta område enligt vad
länsstyrelserna har rapporterat. Enligt uppgift har detta lett till att
tillståndshavarnas skulder till det allmänna har minskat. Särskilda
kontroller av nya tillståndshavare uppges ha haft en god preventiv effekt.
Effektivare näringsförbudsregler
Näringsförbudslagsutredningen (N 1996:03, dir.1996:20) har utrett
frågor om att förenkla och effektivisera reglerna om näringsförbud. I
betänkandet (SOU 1997:123) Ett effektivare näringsförbud, som
överlämnades i september 1997, föreslås en ny lag om näringsförbud.
Lagförslaget behandlar bl.a. frågor om presumtioner för näringsförbud,
personkretsen som kan komma att omfattas av näringsförbud samt frågor
om talerätt. Ärendet bereds i Närings- och handelsdepartementet.
Skärpta regler mot insiderbrott m.m.
Reglerna i insiderlagen (1990:1342) har skärps från den 1 januari 1997.
Ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument har
inneburit att ett nytt brott, otillbörlig kurspåverkan, införts.
7 Penningtvätt, sanktioner och processfrågor
Några huvudpunkter:
- Skärpt lagstiftning om penningtvätt föreslås.
- Konkurstillsynen utreds.
- Effektivare regler om delgivning med aktiebolag har införts.
- Straff- och processrättsliga regler om IT-brottslighet utreds.
- Straffansvar för juridiska personer föreslås.
- Förverkande av vinning av brott utreds.
- Reformering av förberedelsebrottet övervägs.
- Sekretessreglerna rörande ekobrott utreds.
- Miljöbrottsbekämpningen effektiviseras.
- Åtgärder för snabbare handläggning av stora ekobrottmål i
domstol vidtas.
Penningtvätt
Penningtvättutredningen har sett över lagstiftningen mot penningtvätt för
att effektivisera bekämpningen av denna verksamhet (SOU 1997:36).
Utredningen föreslår en helt ny lag om penningtvätt. Den nya lagen
innebär bl.a. att basen för bekämpningen av penningtvätt breddas genom
att också skattebrott skall kunna utgöra förbrott till penningtvätt. En
annan nyhet är att åklagare skall kunna besluta om att frysa en misstänkt
transaktion under en begränsad tid. Vidare föreslås att den som för ett
belopp överstigande 50 000 kronor in i eller ut ur landet skall anmäla
detta till tullen, som också skall ha befogenhet att hålla kvar medlen vid
misstanke om att de härrör från brottslig verksamhet. Utredningen
föreslår att penningtvätt kriminaliseras genom en specialstraffrättslig
regel som för grova fall omfattar fängelse upp till sex år. Även grov
vårdslöshet vid yrkesmässig rådgivning i penningtvättsammanhang
föreslås bli straffbelagd. Förslagen har varit föremål för
remissbehandling och ärendet bereds i Finansdepartementet.
Konkurstillsyn
En särskild utredare tillkallades i april 1997 för att utreda frågor rörande
den framtida konkurstillsynen (Ju 1997:05, dir. 1997:74).
Utredningsarbetet utgår bl.a. från Riksrevisionsverkets rapport Tillsyn
vid konkurs (RRV 1994:13), vari redovisas verkets erfarenheter och
synpunkter från en granskning av konkurstillsynen. Syftet är bl.a. att
precisera konkurstillsynens innehåll och hur tillsynen skall kunna
fungera på ett effektivt sätt. I direktiven framhålls vikten av att
tillsynsfunktionen utformas så att bekämpandet av ekonomisk
brottslighet underlättas. Uppdraget skall redovisas före utgången av
1998.
Delgivning av aktiebolag
Nya regler om delgivning med aktiebolag har införts från den 1 juli 1997
(prop. 1996/97:132, bet. 1996/97:JuU16, rskr. 1996/97:215, SFS
1997:268). Reglerna innebär att delgivning under vissa förutsättningar
skall kunna ske genom att en handling skickas i lösbrev utan krav på
kvittens. Genom sådan s.k. särskild delgivning med aktiebolag
underlättas bl.a. delgivning i fall då företrädare för bolag söker förhala ett
rättsligt förfarandet genom att hålla sig undan.
Datafrågor
Inom Justitiedepartementet inventeras vilka regelförändringar som
behövs på straff- och processrättens områden mot bakgrund av den nya
informationstekniken. Bl.a. ses reglerna om beslag och husrannsakan
över. I det praktiska polisarbetet har det uppstått tveksamhet om de
nuvarande reglernas tillämplighet i IT-miljö, exempelvis vad som gäller i
fråga om att göra husrannsakan i en dator och beslagta information som
finns lagrad där. En särskild utredare biträder departementet i arbetet.
Straffansvar för juridiska personer
Företagsbotsutredningen (Ju 1995:06, dir. 1995:95) har utrett frågor om
sanktioner vid brott i näringsverksamhet. I betänkandet (SOU 1997:127)
Straffansvar för juridiska personer, som överlämnades till
justitieministern i oktober 1997, anger utredningen att reglerna om före-
tagsbot inte motsvarat ställda förväntningar. Utredningen har mot denna
bakgrund föreslagit att reglerna om företagsbot avskaffas och ersätts med
ett nytt sanktionssystem. Förslaget innebär ett straffansvar för juridiska
personer. En juridisk person skall kunna dömas till straff om en fysisk
person har begått brott i den juridiska personens verksamhet. Straffet
skall vara böter, normalt mellan 5 000 och 5 000 000 kronor. För att
skilja dessa böter från andra former av böter skall de kallas för företags-
böter. Utredningsförslaget har utformats med utgångspunkterna att
sanktionsreglerna skall vara enkla och praktiska att tillämpa, att
sanktionerna skall kunna bestämmas till ett belopp som är tillräckligt
högt för att vara avskräckande samt att regleringen skall vara ägnad att
underlätta det internationella samarbetet i fråga om bekämpningen av
brott i näringsverksamhet. Betänkandet bereds i Justitiedepartementet.
Förverkandeutredningen
Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare för att
utreda frågor om att förverka vinning av brott (Ju 1997:02, dir. 1997:48).
I uppdraget ligger bl.a. att, mot bakgrund av utvecklingen i fråga om
ekonomisk och annan grov brottslighet, undersöka om dagens regler om
att förverka vinning av brott är tillräckliga för att kunna angripa denna
brottslighet effektivt. Utredningen kan delvis sägas vara en uppföljning
av Penningtvättutredningen.
I flera länder har redan genomförts, eller föreslagits, effektivare regler
om förverkande. Det ingår i utredningens uppdrag att ta del av
erfarenheterna från sådan lagstiftning i andra länder. Utredningen skall
dock avse hela kedjan i förverkandeförfarandet, från spaning och
utredning till verkställande av beslut om förverkande. Också andra
åtgärder än lagändringar skall övervägas, såsom förbättringar i fråga om
arbetsmetoder, myndighetssamarbete, internationellt samarbete och
kompetenshöjning.
Utredaren skall också överväga om häleribestämmelserna bör ändras
för att kriminalisera straffvärda men i dag ej brottsliga förfaranden i fråga
om tillgångar som tillkommit på ett brottsligt sätt. Ett exempel kan vara
att hjälpa någon annan med att omsätta pengar som utgör undandragen
skatt eller tull. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av
mars 1999.
Reformering av förberedelsebrottet
Straffansvarskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:185) lagt
fram förslag till delvis omfattande förändringar av den centrala
regleringen inom straffrättens område. Bl.a. föreslås ett mera generellt
och heltäckande ansvar för förberedelse till brott. Ett reformerat
förberedelsebrott bör kunna komma till användning också i samband
bekämpningen av vissa former av ekonomisk brottslighet. Förslaget har
remissbehandlats och bereds i Justitiedepartementet.
Sekretessutredningen
Ekobrottsberedningen har gjort en enkät bland myndigheterna rörande
deras erfarenheter av frågor om sekretess i ekobrottsbekämpningen.
Enkäten visade att det var en allmän uppfattning bland myndigheterna att
sekretessreglerna hindrar myndigheterna att samarbeta effektivt för att
förebygga och bekämpa ekobrott så som följer av regeringens strategi
mot ekonomisk brottslighet.
Mot bakgrund härav beslutade regeringen i april 1997 att tillkalla en
särskild utredare för att utreda frågor om ökade möjligheter till
informationsutbyte samt frågor om sekretess vid bekämpning av
ekonomisk brottslighet m.m. (Ju 1997:04, dir. 1997:61). Utredningen
skall bl.a. föreslå åtgärder i syfte att effektivisera ekobrottsbekämpningen
genom att göra det möjligt för berörda myndigheter att i ökad
utsträckning lämna information om sådant som har betydelse för att
förebygga, upptäcka eller utreda ekonomisk brottslighet. Inom uppdraget
faller därvid också regler om informationsutbyte mellan myndigheter vid
planering av gemensamma kontrollaktioner mot ekonomisk brottslighet.
Uppdraget skall vara slutfört före utgången av oktober 1998.
Miljöbrott
Som redovisats i regeringens förra skrivelse till riksdagen om
ekobrottsbekämpningen (skr. 1996/97:49 s. 29 f.) pågår i
Miljödepartementet ett arbete med en ny balk, Miljöbalken. Målet med
miljöbalken är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i
samhället, där nu levande och kommande generationer tillförsäkras en
hälsosam och god miljö att leva i. De nya reglerna syftar till att
samordna, skärpa och bredda lagstiftningen på området. På det
straffrättsliga området innebär den nya balken bl.a. skärpta straff och ett
straffrättsligt ansvar vid underlåtenhet att vidta skyddsåtgärder eller
andra försiktighetsmått inom kemikalieområdet. Även regler om
förverkande ses över. En proposition kommer att läggas fram för
riksdagen i december i år.
Även hos de berörda myndigheterna pågår ett utvecklingsarbete inte
minst när det gäller att utveckla formerna för att bekämpa miljöbrott. I
fråga om kompetenshöjande åtgärder har bl.a. ett omfattande
utbildningsprogram tagits fram för poliser som utreder miljöbrott. Också
åklagare deltar i utbildningsprogrammet.
Sverige deltar i ett nystartat nordiskt samarbetsprojekt med syfte bl.a.
att effektivisera informationsutbytet vid utredning av miljöbrott. Den
framtida utformningen av miljöbrottsbekämpningen kommer att utredas.
I detta arbete kommer Ekobrottsmyndigheten att kunna spela en
framträdande roll.
Snabbare handläggning av ekobrottmål i domstol
Domstolsverket och Riksåklagaren har fått ett uppdrag att utveckla
former för rationell och snabb handläggning av stora ekobrottmål.
Uppdraget gavs i de myndighetsgemensamma målen och riktlinjerna för
ekobrottsbekämpningen för 1997 (se ovan avsnitt 3.1). Uppdraget skall
redovisas före utgången av december 1997.
8 Internationellt arbete
8.1 Internationella ekobrottsgruppens rapport
Några huvudpunkter:
- Den internationella ekobrottsligheten har utretts.
- Effektivare internationellt samarbete m.m. föreslås.
Tre övergripande utvecklingstrender
En arbetsgrupp inom Justitiedepartementet, Internationella
ekobrottsgruppen, har i augusti 1997 redovisat en rapport om den
internationella ekobrottsligheten (Ds 1997:51). Rapporten bygger bl.a. på
intervjuer med ett stort antal personer vid departement, myndigheter och
näringsliv i Sverige och ett antal andra länder (Belgien, Finland,
Frankrike, Nederländerna, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA).
Avsikten med gruppens arbete var att skapa ett underlag för inriktning av
det fortsatta reformarbetet mot den ekonomiska brottsligheten.
Gruppen har funnit att tre huvudtrender i fråga om den ekonomiska
brottsligheten framträder i de länder som studerats, nämligen
* ökande internationalisering,
* ökande datorisering (s.k. IT-brottslighet),
* ökat inslag av organiserad brottslighet.
Trenderna gäller också för Sveriges del. Dock har utvecklingen av IT-
brottslighet och organiserad brottslighet inte gått lika långt här i landet
som i många andra länder.
Internationella ekobrottsgruppen bedömer att den ekonomiska
brottsligheten sannolikt kommer att öka internationellt. Det finns enligt
rapporten en beaktansvärd risk för att ökningen kommer att beröra även
Sverige. IT-brottsligheten kommer sannolikt att bli en framträdande del
av ekobrottsligheten också i vårt land. Till hotbilden hör också att det
finns risk för att kriminella grupper i andra länder, särskilt i Östeuropa,
kommer att sträcka ut sin verksamhet till Sverige.
Att den ekonomiska brottsligheten alltmera bedrivs på internationell
basis hänger enligt rapporten samman med att samhället och ekonomin
internationaliseras alltmer överallt i världen. Detta leder till företeelser
som att
* kriminella riktar sin brottslighet mot flera skilda länder,
* kriminella från olika länder slår sig ihop eller samverkar för att begå
brott,
* det brottsliga upplägget innefattar att varor och pengar förs från ett land
till ett annat,
* värdepapper eller andra finansiella instrument från ett land presenteras
som säkerhet eller för inlösen i ett annat land,
* företag och banker i flera länder kan förekomma i upplägget som
brottsliga aktörer eller som brottsoffer,
* vinsterna från brotten förs mellan olika länder i samband med penning-
tvätt,
* vinsterna från brotten förs till en sekretessfristad eller ett skatteparadis.
Den internationella ekobrottsligheten är mycket flexibel. Den anpassar
sig snabbt till förändringar i fråga om lagstiftning, kontroll och andra
förutsättningar. Inte minst drar den ofta nytta av skillnader i fråga om
nationell lagstiftning och av myndigheternas svårigheter att samarbeta
effektivt över gränserna.
IT-brottslighet
IT-brottsligheten är en konsekvens av samhällets fortgående datorisering.
Denna typ av brottslighet är enligt rapporten expansiv och
mångfacetterad och innefattar bl.a.
* obehörigt intrång i datasystem exempelvis för att få del av information
(hacking),
* manipulering av information så att den manipulerande eller annan
oberättigat tillgodoförs tillgångar (t.ex. genom att felaktigt föra
betalningar till eget konto),
* obehörigt intrång i datasystem för att förstöra eller ändra information,
eller utpressning genom hot om att göra detta (dataterrorism),
* bedrägerier med hjälp av falska kontokort eller andra elektroniska
betalningsmedel,
* missbruk av datoriserade telefonsystem,
* felaktiga noteringar i databaserad bokföring för att dölja olagliga
transaktioner.
Andra exempel på kriminalitet med anknytning till IT är piratkopiering
av dataprogram och förfalskning av pengar, värdepapper eller andra
dokument med hjälp av digital teknik. Sistnämnda förfalskningar kan,
om de är välgjorda, vara mycket svåra att avslöja.
Till det utmärkande för IT-brottsligheten hör att den kan begås genom
mycket snabba transaktioner och oberoende av nationella gränser.
Karaktäristiskt för IT-brottsligheten är också att den ofta är svår att
upptäcka och att utreda.
I många länder är IT-brottsligheten redan ett viktigt inslag i
ekobrottsligheten och den allmänna bedömningen i dessa länder är att
den kommer att fortsätta att öka. I Sverige har antalet databrott varit
begränsat, men mörkertalet kan vara stort med hänsyn till att företag i
många fall är obenägna att anmäla brottslighet av detta slag.
För framtiden kan IT-brottsligheten enligt rapporten komma att växa
sig stor också i Sverige. Detta med hänsyn till samhällets fortgående
datorisering, den ökande kompetensen i datafrågor också i kriminella
kretsar samt möjligheterna att angripa datasystem hos banker, företag och
myndigheter även från datorer i andra länder.
Organiserad brottslighet
Internationellt är den ekonomiska brottsligheten i ökande utsträckning ett
fält för den organiserade kriminaliteten i form av mer eller mindre
varaktiga och professionella kriminella grupper. I många fall bedrivs
brottsligheten enligt affärsmässiga principer vilket bl.a. innebär att man
samarbetar med andra kriminella grupper och engagerar specialister av
olika slag, såsom jurister, ekonomer eller datatekniker. Ett annat
affärsliknande inslag är att man sprider riskerna genom att parallellt
bedriva brottslighet av olika slag, exempelvis både narkotikabrottslighet
och olika slag av ekonomisk brottslighet. Korruption används ofta som
ett medel för att begå brott.
Det är numera vanligt att det bakom den gränsöverskridande
ekobrottslighet som berör Sverige står nätverk eller tillfälliga grupper av
personer, svenskar och andra. Vi har visserligen ännu inte drabbats i
särskilt hög grad av de verkligt resursstarka och farliga kriminella
grupperna som är verksamma exempelvis på kontinenten. Men det är
känt att sådana grupper strävar efter att utvidga sina verksamhetsområden
och det finns därför en risk för att de kan komma att operera här i ökad
utsträckning i framtiden. Det största hotet när det gäller organiserad
brottslighet torde enligt rapporten komma från länder i Östeuropa.
Behov av åtgärder
När det gäller att effektivt skydda sig mot den internationella
ekobrottsligheten krävs enligt rapporten åtgärder på bred front. I stor
utsträckning handlar det om åtgärder som redan faller inom ramen för
den svenska strategin mot ekonomisk brottslighet. Men de internationella
aspekterna av kriminalpolitiken träder naturligtvis i förgrunden när det
gäller att angripa den gränsöverskridande brottsligheten.
Den viktigaste åtgärden är enligt rapporten att utveckla det
internationella samarbetet i olika avseenden, inte minst den
internationella rättshjälpen, mot större snabbhet och effektivitet (jfr
avsnitt 8.2). Mycket viktigt är att myndigheterna utvecklar sitt
internationella samarbete.
En annan viktig fråga är att utveckla kompetensen hos myndigheterna i
internationella frågor och ekobrottsfrågor. I rapporten framhålls att
Ekobrottsmyndigheten bör ge bättre möjligheter än tidigare att långsiktigt
bygga upp och utveckla kompetensen inom ekobrottsområdet. Det är
också viktigt att näringslivet har kompetens att skydda sig mot
internationell ekobrottslighet.
Vidare anförs i rapporten att lagstiftningen fortlöpande måste utvecklas
för att motsvara de behov som följer av nya samhälls- och
näringslivsförhållanden, ny teknik och nya inslag i brottsligheten.
Lagstiftningsarbetet måste så långt det är möjligt ske med beaktande av
lagstiftningen i andra länder för att undvika att det uppstår skillnader i
olika länders regelverk som kan utnyttjas av de kriminella.
I rapporten framhålls särskilt vikten av förebyggande åtgärder mot den
internationella ekobrottsligheten. Inte minst bör det enligt rapporten
finnas ett stort utrymme för att utveckla det internationella samarbetet när
det gäller brottsförebyggande åtgärder, exempelvis genom
informationsutbyte om kriminella företeelser som det finns skäl att
skydda sig emot.
I detta ligger också att näringslivet, som främst drabbas av den
ekonomiska brottsligheten, bör kunna utveckla sin kapacitet att skydda
sig mot sådan brottslighet, exempelvis genom förebyggande strategier,
tekniska skyddsåtgärder och internkontroll samt genom ett bättre
samarbete mellan företag och mellan branscher. Statsmakterna och
myndigheterna bör stödja näringslivet i det förebyggande arbetet.
Rapporten framhåller att EU-samarbetet i rättsliga och inrikes frågor,
den s.k. tredje pelaren, bör vara en viktig plattform för Sverige när det
gäller att utveckla lagstiftning, samarbetsformer, förebyggande åtgärder
och andra åtgärder mot den internationella ekobrottsligheten. Bl.a. gäller
det att utveckla samarbetet inom Europol. Som en del i detta har Sverige
placerat två sambandsmän på Europols narkotikaenhet, en från polisen
och en från tullen.
När det gäller åtgärder mot brott som riktar sig mot EU:s budget bör
bl.a. samarbetet utvecklas med EU-kommissionens
bedrägeribekämpningsorgan UCLAF. För svenskt vidkommande har
brotten som har samband med EU:s budget och finansiella system hittills
huvudsakligen bestått av smuggling och s.k. transitbrottslighet.
Beträffande fusk inom EU:s bidragssystem är erfarenheterna hittills att
det endast förekommer i begränsad omfattning. Som ett led i att utveckla
samarbetet föreslår regeringen i 1998 års budgetproposition att en svensk
tulltjänsteman skall placeras vid UCLAF.
Åtgärder mot organiserad brottslighet är en högprioriterad fråga inom
EU, där Sverige enligt rapporten har anledning att medverka aktivt. En
viktig fråga i det sammanhanget är åtgärder mot penningtvätt. Penning-
tvätt är i stor utsträckning en frukt av organiserad brottslighet eftersom
sådan brottslighet ger upphov till stora vinster som behöver tvättas för att
återinvesteras i brott eller för att investeras i laglig näringsverksamhet,
till fastighetsköp m.m.
Åtgärder mot penningtvätt har under de senaste åren utvecklats till en
av huvudfrågorna i det internationella samarbetet mot brott, bl.a. inom
ramen för Financial Action Task Force (FATF). Sverige bör enligt
rapporten medverka i det arbetet även i fortsättningen och också på
hemmaplan prioritera åtgärder mot penningtvätt. I detta ligger bl.a. att
utveckla det internationella samarbetet inom området med hänsyn till att
all mera betydande penningtvätt bedrivs på internationell basis.
8.2 Andra internationella frågor
Några huvudpunkter:
- EU-program mot organiserad brottslighet.
- Ny lag om internationell rättshjälp utarbetas.
- Förenklad tullagstiftning.
EU:s högnivågrupp mot organiserad brottslighet
Efter initiativ från Europeiska rådet i Dublin i december 1996 bildades
inom EU en högnivågrupp av tjänstemän från medlemsstaterna med
uppgift att utarbeta förslag till åtgärder som skall utgöra basen för EU:s
framtida samarbete mot den internationella organiserade brottsligheten. I
en rapport år 1997 föreslog gruppen bl.a. att Europeiska rådet skall anta
politiska riktlinjer rörande bl.a. kriminalisering av deltagande i kriminella
organisationer och att ett nätverk för rättsligt samarbete på europeisk nivå
skall upprättas. Därefter har det inrättats en ämnesövergripande
arbetsgrupp under rådet för att utveckla strategier för samordningen av
kampen mot den organiserade brottsligheten.
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet
Vid toppmötet i Visby i maj 1996 beslutade regeringscheferna att
tillsätta en särskild aktionsgrupp mot organiserad brottslighet bestående
av personliga representanter med uppdrag att utarbeta åtgärder och
omedelbart påbörja genomförandet av dessa och andra konkreta förslag
för att förstärka det regionala samarbetet på området. Aktionsgruppen
skall redovisa sitt resultat direkt till regeringscheferna vid ett nytt
toppmöte i januari 1998.
Arbetet har delats in i fyra huvudområden, nämligen ökat och
förbättrat informationsutbyte, gemensamma operationer och andra
operativa åtgärder, rättsligt samarbete samt utredningar, utbildning och
annat samarbete. Inom ramen för de operativa åtgärderna har ett nytt
samarbete på penningtvättområdet etablerats med särskilt utbyte av
information vad avser penningtvättfall som har koppling till regionen.
Dessutom har en Östersjömanual med aktuell penningtvättlagstiftning
och praktiska aspekter på samarbetet utarbetats och antagits. Ekonomisk
brottslighet kan förväntas bli en större del av aktionsgruppens framtida
arbete.
EU:s högnivågrupp för bekämpning av s.k. alkohol- och
tobaksbedrägerier
Kommissionen och EU:s tullpolitiska kommitté har tillsatt en särskild
högnivågrupp med uppdrag att föreslå åtgärder som skall syfta till att
eliminera de mycket omfattande bedrägerierna inom området tobak och
alkohol. Sverige företräds i gruppen av representanter från
Finansdepartementet, Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket.
Ny lagstiftning om internationell rättshjälp
Inom Justitiedepartementet utarbetas en departementspromemoria med
förslag till en reviderad lagstiftning om internationell rättshjälp på
straffrättens område. Syftet är bl.a. att förenkla de nuvarande reglerna,
som i många fall har kritiserats för att vara alltför krångliga och inte
svara mot den moderna tidens krav på effektivt samarbete i fråga om
brottsbekämpning. En av nyheterna som övervägs är att öka
möjligheterna för myndigheter i skilda länder att ta direktkontakt med
varandra för att bistå varandra med utredningsåtgärder. Arbetet ansluter
till den modernisering av det rättsliga samarbetet inom straffrätten som
sker inom EU:s tredje pelare för att effektivisera kampen mot grov
gränsöverskridande brottslighet.
EU:s tullagstiftning
Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen Sverige och den inre
marknaden (skr. 1996/97:83) uttalat sin avsikt att aktivt verka för att
EU:s tullagstiftning förenklas och förbättras och samtidigt stödja åtgärder
som syftar till att bekämpa tullbedrägerier. Detta ligger i linje med EU:s
åtgärdsprogram TULL 2000, som antogs av rådet i december 1996. En
effekt av att tullagstiftningen förenklas är att tullen i ökad utsträckning
kan rikta in resurserna på att bekämpa den illegala handeln och i mindre
grad behöver kontrollera den legala handeln.
9 Forskning och information
Några huvudpunkter:
- BRÅ har genomfört informationsinsatser mot ekobrott.
- Ekobrottsmyndigheten tilldelas medel för information om
ekobrottslighet.
- En ny organisation för bl.a. ekobrottsforskning införs.
Informationsinsatser mot ekobrott
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i mars 1995 regeringens uppdrag
att planera och genomföra utbildnings- och informationsinsatser rörande
ekonomisk brottslighet. Inom ramen för uppdraget har BRÅ genomfört
följande projekt:
* Varningsblad till företagare rörande s.k. Nigeriabrev och
annonsbedrägerier.
* Promemorian Ekonomisk brottslighet - Den rättsliga processen
(BRÅ1996:5).
* Videofilmen Klipp som lockar, jämte lärarhandledning, som
distribuerats till omkring 940 gymnasieskolor m.m.
* Informationsprojektet ”Vad är ekobrott?”. Målgruppen är
fackföreningsrörelsen, lärare, journalister, deltagare i starta-eget-
utbildning, studerande på grundnivå i bl.a. juridik och kriminologi m.fl.
För informationsinsatserna har BRÅ disponerat sex miljoner kronor av
medel som riksdagen anvisat för information om ekobrottslighet (jfr bet.
1993/94:JuU19). Härutöver disponerar regeringen fyra miljoner kronor
av de för ändamålet anvisade medlen. Avsikten är att medel skall tilldelas
Ekobrottsmyndigheten för informationsinsatser rörande ekonomisk
brottslighet.
Ny organisation för ekobrottsforskning
Regeringen har i 1998 års budgetproposition föreslagit en ny
organisation för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom
rättsväsendet, och då bl.a. forskning om ekonomisk brottslighet.
Regeringens ställningstagande vilar på förslag från två särskilda utredare
som utrett forskningen inom rättsväsendet (Ds 1997:28) resp.
ekobrottsforskningen (SOU 1996:84).
Den nya organisationen innebär att verksamheten vid BRÅ och
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet slås ihop. Sammanslagningen
påbörjas den 1 januari 1998. Avsikten är att BRÅ skall fortsätta att
fungera som ett expertorgan åt regeringen och myndigheterna. Mer än
tidigare skall BRÅ fungera som ett centrum för forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom hela rättsväsendet. Rådet skall prioritera
samma områden som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort, och
därmed bl.a. ekonomisk brottslighet. BRÅ skall delta i
kompetensutvecklingen vid Polishögskolan och i kompetensutvecklingen
inom rättsväsendet som helhet.
För forskning om ekonomisk brottslighet tillförs BRÅ under
budgetåren 1998-2000 resp. tre, sex och åtta miljoner kronor. Genom att
ansvaret för ekobrottsforskningen läggs på BRÅ kan verksamheten i
större utsträckning styras till angelägna frågor och resultaten kan lättare
användas som underlag för åtgärder. Avsikten är att huvuddelen av
medlen för ekobrottsforskning skall utlysas som projektmedel som
forskare vid universitet och högskolor kan ansöka om. Den stimulans av
forskning vid olika institutioner som ligger i en sådan ordning bör
säkerställa en långsiktig kunskapsutveckling inom detta angelägna
område.
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 oktober
1997
Närvarande: statsrådet Hjelm- Wallén, ordförande, och statsråden
Peterson, Freivalds, Tham, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusman, Sundström, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
________________
Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:38 Lägesrapport i fråga om den
ekonomiska brottsligheten.
Skr. 1997/98:38
2
1
Skr. 1997/98:38