Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:26 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 september 1996 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Lagtext.................................................... 4 2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål 4 2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning......................... 4 3 Ärendet och dess beredning................................. 5 4 Nuvarande ordning.......................................... 5 4.1 1952 års tvångsmedelslag............................ 5 4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning................... 7 5 Överväganden............................................... 7 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 10 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskildabestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, 2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemligkameraövervakning. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 19961, skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998. 2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, som gäller till utgången av år 1996, skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998. **FOOTNOTES** 1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1995:1511. 3 Ärendet och dess beredning Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken i fråga om straffprocessuella tvångsmedel. Lagen, som är tidsbegränsad, gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grova brott. Efter den senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 1996 (prop. 1995/96:14, bet. 1995/96:JuU11, rskr. 1995/96:125, SFS 1995:1511). Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996 (prop. 1995/96:85, bet. 1995/96:JuU11, rskr. 1995/96:125). I lagen regleras de brottsutredande myndigheternas möjligheter att använda dolda fjärrmanövrerade övervakningskameror vid förundersökning i brottmål. Lagen är i likhet med 1952 års tvångsmedelslag tidsbegränsad till utgången av år 1996. Regeringen tar i detta ärende upp frågan om förlängning av giltighetstiden av de två lagarna. Enligt regeringens mening är frågan av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. 4 Nuvarande ordning 4.1 1952 års tvångsmedelslag 1952 års lag gäller vid förundersökning angående dels allmänfarliga brott, t.ex. mordbrand och sabotage, dels vissa högmålsbrott såsom uppror och olovlig kårverksamhet, dels vissa brott mot rikets säkerhet, t.ex. spioneri. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till dessa brott om sådan gärning är straffbar. I förhållande till regleringen i rättegångsbalken innebär lagen utvidgade möjligheter att använda tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse m.m. samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Lagen innehåller också bestämmelser som innebär att hemlig kameraövervakning kan användas på mindre stränga villkor än vad som följer av lagen om hemlig kameraövervakning (se avsnitt 4.2). Enligt rättegångsbalken får en person häktas om det finns sannolika skäl för misstanke om brott, för vilket maximistraffet utgör fängelse i ett år eller mer. Därutöver krävs att det föreligger en särskild häktningsgrund, t.ex. risk för fortsatt brottslig verksamhet. Häktning kan emellertid även ske vid en lägre grad av brottsmisstanke. Den som endast är skäligen misstänkt för brott kan sålunda också häktas om det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet, s.k. utredningshäktning. Enligt 2 § i 1952 års lag kan en sådan utredningshäktning fortgå under fyra veckor, medan rätte- gångsbalkens regler bara tillåter en vecka. I 27 kap. 2 § andra meningen rättegångsbalken finns bestämmelser om att vissa skriftliga meddelanden får tas i beslag endast om det finns misstanke om brott, för vilket straffminimum är två års fängelse. Enligt 3 § i 1952 års lag krävs inte något lägsta straff för att sådana meddelanden skall få tas i beslag. Förordnande om kvarhållande av postförsändelse m.m. enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken kan enligt 4 § i 1952 års lag i vissa brådskande fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Enligt rättegångsbalkens regler är det alltid rätten som beslutar i dessa fall. 1952 års lag innehåller även från rättegångsbalken avvikande bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Hemlig teleavlyssning innebär - sedan den 1 januari 1996 - att telemeddelanden som befordras till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telex, telefax och datakommunikation. Hemlig teleövervakning innebär att andra uppgifter än innehållet i meddelandet i hemlighet hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram. Enligt reglerna i 27 kap. rättegångsbalken får hemlig teleavlyssning användas om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och även vid brottsutredningar som rör försök, förberedelse och stämpling till sådant brott. Som ytterligare förutsättning för hemlig teleavlyssning gäller att det skall finnas skälig misstanke om brottet och att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Tillstånd till hemlig teleavlyssning meddelas av domstol på ansökan av åklagaren och skall gälla viss tid, högst en månad från dagen för beslutet. Hemlig teleövervakning får användas om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader och vid narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan. I övrigt är förutsättningarna knutna till reglerna om hemlig teleavlyssning. För tvångsmedlen gäller bl.a. den s.k. proportionalitetsprincipen, som innebär att de får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. 1952 års lag ger, som ovan nämnts, i förhållande till rättegångsbalken utvidgade möjligheter att använda hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Tillstånd till åtgärden får lämnas, även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än vad som krävs enligt rättegångsbalken. Åklagaren får i brådskande fall själv besluta om användning av tvångsmedlen. Har åklagaren gjort detta, skall anmälan ofördröjligen göras hos domstolen, som skyndsamt skall pröva ärendet. Enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, som till skillnad från 1952 års lag inte är tidsbegränsad, får i vissa fall tvångsåtgärd såsom t.ex. hemlig teleavlyssning tillgripas. För detta krävs att åtgärden är påkallad för att utröna om en utlänning eller en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder någon gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse i två år inte är föreskrivet. Den parlamentariska kontrollen av lagens tillämpning sker genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse om denna till riksdagen. 4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning Den 1 februari 1996 trädde lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning i kraft. Härigenom infördes ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel som innebär att polisen under vissa förutsättningar har möjlighet att bedriva spaning mot personer genom att använda dolda fjärrmanövrerade övervakningskameror. Reglerna ansluter nära till bestämmelserna om hemlig teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att upplysning om övervakningen lämnas (1 §). I likhet med reglerna om hemlig teleavlyssning får tvångsmedlet användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om gärningen är belagd med straff. Även för hemlig kameraövervakning gäller att åtgärden måste vara av synnerlig vikt för utredningen och att proportionalitetsprincipen skall tillämpas (2 § och 3 §). Åtgärden får endast avse sådana platser där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig (3 § andra stycket). Frågor om hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagaren (4 § första stycket). I ett beslut att tillåta hemlig kameraövervakning skall domstolen ange vilken plats och under vilken tid tillståndet gäller. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad (4 § andra stycket). Lagen innehåller också regler om hävande av beslut (5 §) och granskning och bevarande av upptaget bildmaterial (7 §). 1952 års tvångsmedelslag omfattar även hemlig kameraövervakning. Detta tvångsmedel kan således i vissa fall användas vid utredning av allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot rikets säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Vidare innebär detta att åklagaren i brådskande fall själv kan besluta om hemlig kameraövervakning. På motsvarande sätt som för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall åklagaren i ett sådant fall genast göra en anmälan till rätten som skyndsamt skall pröva ärendet. 5 Överväganden Säkerhetspolisen har i en skrivelse den 21 augusti 1996 till regeringen, under åberopande av att 1952 års lag är av utomordentlig vikt för Säkerhetspolisens verksamhet, framhållit att lagen bör ges fortsatt giltighet. Säkerhetspolisen har därvid anfört att lagen är en nödvändig grund för Säkerhetspolisens bekämpning av brott mot rikets säkerhet och att lagens bestämmelser om möjligheter till tvångsmedel har utnyttjats i stor omfattning. 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål innebär utökade möjligheter för Säkerhetspolisen att uppdaga brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. I likhet med Säkerhetspolisen anser regeringen att lagen, som gäller till utgången av år 1996, fortfarande behövs. Lagen om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996. Regeringen har från Rikspolisstyrelsen inhämtat att domstolarna under den tid som lagen varit i kraft har givit tillstånd till hemlig kameraövervakning i 12 fall, varav 10 fall avsåg misstanke om grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling. Övriga fall avsåg misstanke om grovt rån och försök till mord eller mordbrand. Rikspolisstyrelsen har framhållit att erfarenheterna av den nya lagen än så länge är begränsade men att en generell uppfattning är att spaningsmetoden är personalbesparande och ett bra spaningskomplement. Enligt regeringens mening är det viktigt att polis och åklagare efter tillstånd från domstol kan använda hemlig kameraövervakning för att utreda grova brott. Regeringen anser därför att lagens giltighetstid bör förlängas. Regeringen avser att i enlighet med vad som anförts i propositionen lämna en redovisning för lagens tillämpning på motsvarande sätt som sker beträffande rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (jfr. prop. 1995/96:85 s. 37 f., bet. 1995/96:JuU11 s. 11 f.). En redovisning av detta slag beträffande hemlig kameraövervakning under år 1996 kommer alltså att lämnas år 1997. Regeringen har i dag beslutat direktiv till en särskild utredare (dir. 1996:64) som skall utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära arbetsmetoder som faller inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. I uppdraget ingår bl.a. att se över 1952 års tvångsmedelslag och lämna förslag till hur lagens bestämmelser kan permanentas och arbetas in i rättegångsbalken. Utredaren skall vidare lämna förslag till ändringar av lagen om hemlig kameraövervakning enligt de riktlinjer som angavs i propositionen. Det handlar om att skapa ett mer flexibelt system som bättre än det nuvarande kan ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (prop. 1995/96:85 s. 37). Man borde t.ex. kunna ta hänsyn till hur övervakningen är tänkt att gå till i praktiken (s. 24) samt överväga om åtgärden i vissa fall skulle kunna tillåtas även vid utredning av brott med lägre straffminimum än två års fängelse (s. 26). Vidare anfördes att det i vissa fall inte är orimligt att nöja sig med en lägre grad av misstanke än skäligen misstänkt (s. 28). Utredaren skall även göra en utvärdering av lagen och, om utvärderingen ger anledning till det, lämna förslag till hur reglerna kan permanentas och arbetas in i rättegångsbalken. Utredaren skall avsluta sitt arbete före den 1 mars 1998. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet och den beredning av ärendet som därefter vidtar bör såväl tvångsmedelslagen som lagen om hemlig kameraövervakning förlängas med två år. Lagarna bör alltså gälla till utgången av år 1998. Förslagen medför inga kostnader för staten. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 1996/97:26 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning.