Post 6254 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1997/98:133 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Beskattning av personaloptioner
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 133
                
                
                
                Regeringens proposition 
1997/98:133
Beskattning av personaloptioner
Prop. 
1997/98:133
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 april 1998
Göran Persson
	Thomas Östros
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en förmån som någon har fått på grund av sin 
tjänst och som innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett 
i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, skall beskattas i 
samband med att rätten utnyttjas för förvärv av värdepapperet. En förut-
sättning för att bestämmelsen om beskattningstidpunkt skall vara till-
lämplig är att den rätt som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper.
Om en premie eller annan ersättning betalats för personaloptionen fö-
reslås att avdrag medges för denna kostnad först i samband med att op-
tionen förmånsbeskattas. Förslaget innebär ett undantag från kontant-
principen som normalt gäller vid beräkning av inkomst av tjänst.
Om en innehavare av aktuell förmån flyttar från Sverige och förmånen 
vid den tidpunkten har kunnat utnyttjas för förvärv av värdepapper men 
ännu inte har utnyttjats, skall beskattning ske för den delen. På motsva-
rande sätt begränsas skatteplikten för en sådan förmån som någon som 
har flyttat till Sverige förvärvat under anställning utomlands, dvs. skatte-
plikten omfattar enbart den del av förmånens värde som har intjänats 
genom verksamhet i Sverige.
Ansvaret för socialavgifter som belöper på ett förmånsvärde eller en 
ersättning åläggs den svenske arbetsgivaren, om utgivaren av en förmån 
eller ersättning är en fysisk person bosatt utomlands eller en utländsk 
juridisk person som inte är arbetsgivare till den skattskyldige, och om 
förmånen eller ersättningen kan anses ha sin grund i den skattskyldiges 
anställning i Sverige. Den svenske arbetsgivaren får även en kontroll-
uppgiftsskyldighet. För att arbetsgivaren skall veta att en förmån eller 
ersättning har åtnjutits skall den anställde underrätta sin arbetsgivare om 
detta.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	5
2	Lagtext	6
2.1	Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)	6
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om 
	allmän försäkring	9
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om 
socialavgifter	14
2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter	16
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om 
	särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster	18
2.6	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)	20
3	Ärendet och dess beredning	21
4	Bakgrund	21
5	Beskattningstidpunkt och värdering	22
5.1	Gällande rätt	22
5.1.1	Beskattning av innehavaren av en 
marknadsmässigt omsatt option	22
5.1.2	Allmänt om beskattningstidpunkt och 
	värdering vid tjänstebeskattning	23
5.1.3	Personaloptioner	24
5.2	Tidigare behandling av beskattningstidpunkt för 
tjänsteförmåner	26
5.3	Överväganden och förslag	27
6	Beskattning när förmånshavare flyttar till eller från Sverige	34
6.1	Gällande rätt	34
6.2	Överväganden och förslag	35
7	Socialavgifter och kontrolluppgiftsskyldighet	40
7.1	Gällande rätt	40
7.2	Överväganden och förslag	43
8	Förslagens konsekvenser och genomförande	46
8.1	Ekonomiska effekter	46
8.2	Ikraftträdande och övergångsfrågor	46
9	Författningskommentar	47
9.1	Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)	47
9.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om 
	allmän försäkring	48
9.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om 
socialavgifter	49
9.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter	50
9.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster	51
9.6	Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)	51
Bilaga 1         Sammanfattning av betänkandet Beskattning av
	personaloptioner................................................................52
Bilaga 2	Utredningens lagförslag....................................................53
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanser som avgett
	yttrande över Finansdepartementets promemoria
	(Ds 1997:83) Beskattning av 
personaloptioner.................67
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag.............................................68
Bilaga 5	Lagrådets yttrande.............................................................82
Utdrag ur protokoll vid regerings-
sammanträde den 6 april 1998.................................................................8
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1.  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3.  lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4.  lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
5.  lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster,
6.  lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 41 §
4.  I fråga om inkomst av tjänst 
gäller som allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits 
under det år, då densamma från 
den skattskyldiges synpunkt är att 
anse som verkligen förvärvad och 
till sitt belopp känd. Detta är 
framför allt förhållandet, då 
inkomsten av den skattskyldige 
uppburits eller blivit för honom 
tillgänglig för lyftning eller, 
såsom i fråga om bostadsförmån 
och andra förmåner in natura, då 
den på annat sätt kommit den 
skattskyldige till godo, detta 
oberoende av huruvida inkomsten 
intjänats under året eller tidigare. 
Förmån av fri eller delvis fri resa 
på tåg som värderas enligt punkt 6 
av anvisningarna till 42 § skall 
dock anses åtnjuten redan när den 
skattskyldige disponerar över 
handling eller dylikt som 
berättigar till resa.  Förmån av fritt 
eller delvis fritt drivmedel skall 
anses åtnjuten månaden efter det 
att drivmedlet har kommit den 
skattskyldige till godo. Har den 
skattskyldige på grund av sin tjänst 
fått förvärva värdepapper på 
förmånliga villkor, tas förmånen 
upp till beskattning det år förvär-
vet skedde. I fall då behållning på 
pensionssparkonto skall avskattas 
enligt 32 § 1 mom. första stycket 
j inträder skattskyldigheten när 
pensionssparavtalet upphör att 
gälla för de tillgångar som skall 
avskattas. Vid sådan överlåtelse av 
pensionsförsäkring till ny försäk-
ringsgivare som avses i punkt 1 av 
anvisningarna till 31 § anses pen-
sionskapitalet utbetalt när ansvaret 
för en överlåten försäkring 
övergår på den övertagande 
försäkringsgivaren eller, i fråga 
om pensionsförsäkring som 
överförs till sådan del av 
försäkringsgivarens verksamhet 
som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger 
rum. 
4. I fråga om inkomst av tjänst 
gäller som allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits 
under det år, då densamma från 
den skattskyldiges synpunkt är att 
anse som verkligen förvärvad och 
till sitt belopp känd. Detta är 
framför allt förhållandet, då 
inkomsten av den skattskyldige 
uppburits eller blivit för honom 
tillgänglig för lyftning eller, 
såsom i fråga om bostadsförmån 
och andra förmåner in natura, då 
den på annat sätt kommit den 
skattskyldige till godo, detta 
oberoende av huruvida inkomsten 
intjänats under året eller tidigare. 
Förmån av fri eller delvis fri 
resa på tåg som värderas enligt 
punkt 6 av anvisningarna till 42 § 
skall dock anses åtnjuten redan när 
den skattskyldige disponerar över 
handling eller dylikt som berätti-
gar till resa.  
Förmån av fritt eller delvis fritt 
drivmedel skall anses åtnjuten må-
naden efter det att drivmedlet har 
kommit den skattskyldige till 
godo. 
Har den skattskyldige på grund 
av sin tjänst fått förvärva värde-
papper på förmånliga villkor, tas 
förmånen upp till beskattning det 
år förvärvet skedde. Om det som 
förvärvas i sig inte utgör ett vär-
depapper men innebär en rätt 
att i framtiden få förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor tas förmånen 
upp till beskattning det år då 
rätten utnyttjas eller överlåts. 
Om den skattskyldige upphör att 
ha sitt egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller att stadigvarande 
vistas här, skall sådan förmån 
beskattas det beskattningsår när 
detta skedde till den del den då 
kunnat utnyttjas.
Har en sådan förmån som 
avses i fjärde stycket andra 
meningen helt eller delvis tjä-
nats in genom verksamhet utom-
lands, skall förmånen inte tas 
upp till beskattning i den del 
som hade kunnat utnyttjas före 
det att den skattskyldige fått sitt 
egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller stadigvarande 
vistas här. Förmån som utnyttjas 
här skall i första hand anses ha 
tjänats in genom verksamhet 
utomlands.
Om en förmån som avses i 
fjärde stycket andra meningen 
tidigare har beskattats vid 
tidpunkt som avses i samma 
stycke sista meningen, skall den 
inte beskattas i den delen om 
den därefter utnyttjas eller 
överlåts under tid då den 
skattskyldige åter har sitt 
egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller stadigvarande 
vistas här.
I fall då behållning på pensions-
sparkonto skall avskattas enligt 
32 § 1 mom. första stycket j inträ-
der skattskyldigheten när pen-
sionssparavtalet upphör att gälla 
för de tillgångar som skall avskat-
tas. Vid sådan överlåtelse av pen-
sionsförsäkring till ny 
försäkringsgivare som avses i 
punkt 1 av anvisningarna till 31 § 
anses pensionskapitalet utbetalt 
när ansvaret för en överlåten 
försäkring övergår på den 
övertagande försäkringsgivaren 
eller, i fråga om pensionsför-
säkring som överförs till sådan del 
av försäkringsgivarens verksamhet 
som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger 
rum.
Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den 
skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare 
förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta.
Har en skattskyldig, som på 
grund av sin tjänst fått en sådan 
rätt som avses i fjärde stycket 
andra meningen, betalat en 
ersättning för denna skall kost-
naden dras av under det år då 
förmånen tas upp till 
beskattning. Avdraget får dock 
inte överstiga förmånens värde. 
Om rätten inte utnyttjas skall 
kostnaden dras av under det 
första år då rätten att förvärva 
värdepapper inte längre kan 
göras gällande.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för 
förmåner som kunnat utnyttjas före ikraftträdandet.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän 
försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a §, 11 kap. 2 och 3 §§ samt 20 kap. 
2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a § 
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från 
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk 
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen 
avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och 
arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall 
hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete 
också anses ersättning som 
utgör skattepliktig inkomst av 
tjänst enligt 
kommunalskattelagen 
(1928:370) och som, utan att an-
ställningsförhållande förelegat, 
utbetalas av fysisk person bosatt 
utomlands eller utländsk 
juridisk person. Detta gäller 
dock inte i fråga om sådan 
skattepliktig intäkt som avses i 
11 kap. 2 § första stycket tredje 
meningen.	
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för 
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med 
villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som sak-
nar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med an-
nan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan 
antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk 
person eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av 
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredje 
stycket 1 mottagaren har en F-
skattsedel med villkor enligt 
4 kap. 9 § skattebetalningslagen, 
räknas ersättningen som inkomst 
av annat förvärvsarbete bara om F-
skattsedeln skriftligen åberopas.
Om i fall som avses i andra 
stycket 1 mottagaren har en F-
skattsedel med villkor enligt 
4 kap. 9 § skattebetalningslagen, 
räknas ersättningen som inkomst 
av annat förvärvsarbete bara om F-
skattsedeln skriftligen åberopas.
11 kap.
2 § 
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom      
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig 
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, 
om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för 
förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till 
sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven 
lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räk-
nas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i 
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § 
första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts 
utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från 
sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra 
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställ-
ning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund 
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för 
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för 
merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad 
rehabilitering i form av dagpenning samt ersättning vid generationsväx-
ling,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen 
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om 
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning 
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag 
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den 
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de 
startar egen rörelse,
o) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipen-
diet utbetalats av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk ju-
ridisk person,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen 
(1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner 
för utfört arbete i annan form än 
pension och ersättning från se-
mesterkassa, i fråga om ersättning 
till idrottsutövare från visst slag av 
ideell förening samt i fråga om 
ersättning från vinstandelsstiftelse 
eller annan juridisk person med 
motsvarande ändamål gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § 
tredje och fjärde styckena.
I fråga om ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner 
för utfört arbete i annan form än 
pension och ersättning från se-
mesterkassa, i fråga om ersättning 
till idrottsutövare från visst slag av 
ideell förening samt i fråga om 
ersättning från vinstandelsstiftelse 
eller annan juridisk person med 
motsvarande ändamål gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § 
andra och tredje styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller 
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som 
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den 
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats 
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman 
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla 
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där 
lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, 
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska 
personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att 
svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från 
främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från 
arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och 
som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla 
beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara 
svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i 
riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara 
för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall 
anses som arbetsgivare.
3 § 
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade 
arbetat i icke oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet);
b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra 
skattepliktiga förmåner;
d) sjukpenning och rehabilite-
ringspenning enligt denna lag samt 
sjukpenning enligt lagen 
(1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår 
enligt annan författning eller på 
grund av regeringens förordnande, 
i den mån ersättningen träder i 
stället för inkomst som ovan 
nämnts;
e) ersättning som utgör skatte-
pliktig inkomst av tjänst enligt 
kommunalskattelagen 
(1928:370) och som, utan att 
anställningsförhållande 
förelegat, utbetalats av fysisk 
person bosatt utomlands eller av 
utländsk juridisk person samt
d) sjukpenning och rehabilite-
ringspenning enligt denna lag samt 
sjukpenning enligt lagen 
(1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår 
enligt annan författning eller på 
grund av regeringens förordnande, 
i den mån ersättningen träder i 
stället för inkomst som ovan 
nämnts samt
f) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst;
allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av 
anställning.
Bedömningen i första stycket a) görs för sig för varje förvärvskälla 
enligt kommunalskattelagen (1928:370). Har inkomst som avses i 
första stycket a) eller b) inte uppgått till 1 000 kronor för år, tas den 
inte i beräkningen. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första 
stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet 
utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor. Intäkt som avses i 32 § 
1 mom. första stycket h och i nämnda lag eller sådan ersättning enligt 
gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 
2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt räknas inte som 
inkomst av annat förvärvsarbete.
20 kap.
2 § 
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, 
som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § 
och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift 
eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § 
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett ut-
ländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt 
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid 
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension 
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sve-
rige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den 
tidpunkt då han avled.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket 
skall den som lämnat uppgift om 
innehav av en F-skattsedel i en 
anbudshandling, en faktura eller 
någon därmed jämförlig handling, 
som även innehåller uppgifter om 
utbetalarens och betalningsmot-
tagarens namn och adress eller 
andra för identifiering godtagbara 
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer 
eller organisationsnummer anses 
ha en sådan skattsedel. Uppgiften 
om innehav av en F-skattsedel 
gäller även som sådant skriftligt 
åberopande av F-skattsedeln som 
avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. 
Det som nu sagts gäller dock inte 
om den som betalar ut 
ersättningen känner till att 
uppgiften om innehav av en F-
skattsedel är oriktig. 
Bestämmelser om påföljd för den 
som lämnar oriktig uppgift finns i 
skattebrottslagen (1971:69).
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § andra stycket 
skall den som lämnat uppgift om 
innehav av en F-skattsedel i en 
anbudshandling, en faktura eller 
någon därmed jämförlig handling, 
som även innehåller uppgifter om 
utbetalarens och betalningsmot-
tagarens namn och adress eller 
andra för identifiering godtagbara 
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer 
eller organisationsnummer anses 
ha en sådan skattsedel. Uppgiften 
om innehav av en F-skattsedel 
gäller även som sådant skriftligt 
åberopande av F-skattsedeln som 
avses i 3 kap. 2 a § tredje stycket. 
Det som nu sagts gäller dock inte 
om den som betalar ut 
ersättningen känner till att 
uppgiften om innehav av en F-
skattsedel är oriktig. 
Bestämmelser om påföljd för den 
som lämnar oriktig uppgift finns i 
skattebrottslagen (1971:69).
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om 
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 § 
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgi-
varavgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av 
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och 
har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 
11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 
3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas in-
komst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § 
första stycket m, andra stycket 
och femte stycket lagen om 
allmän försäkring är att hänföra 
till inkomst av anställning anses 
som arbetsgivare. Med inkomst av 
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen 
om allmän försäkring skall i denna 
lag likställas inkomst i form av 
andra skattepliktiga förmåner än 
pengar samt kostnadsersättning 
som inte enligt 8 kap. 19 eller 
20 § skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid 
beräkning av skatteavdrag. I fråga 
om skattepliktig intäkt av tjänst 
enligt kommunalskattelagen 
(1928:370) i form av rabatt, 
bonus eller annan förmån som ges 
ut på grund av kundtrohet eller 
liknande, skall den som slutligt 
har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen, an-
ses som arbetsgivare, om denne är 
någon annan än den som är skatt-
skyldig för förmånen.	
Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § 
första stycket m, andra stycket 
och femte stycket lagen om 
allmän försäkring är att hänföra 
till inkomst av anställning anses 
som arbetsgivare. Med inkomst av 
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen 
om allmän försäkring skall i denna 
lag likställas inkomst i form av 
andra skattepliktiga förmåner än 
pengar samt kostnadsersättning 
som inte enligt 8 kap. 19 eller 
20 § skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid 
beräkning av skatteavdrag. I fråga 
om skattepliktig intäkt enligt 
kommunalskattelagen (1928:370) 
i form av rabatt, bonus eller annan 
förmån som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen, anses som arbetsgivare, 
om denne är någon annan än den 
som är skattskyldig för förmånen. 
I fråga om skattepliktig intäkt 
enligt kommunalskattelagen i 
form av en förmån eller 
ersättning, som getts ut eller 
anses utgiven av en fysisk 
person som är bosatt utomlands 
eller en utländsk juridisk 
person, skall den hos vilken den 
skattskyldige är anställd i Sve-
rige anses som arbetsgivare, om 
förmånen eller ersättningen har 
sin grund i anställningen i 
Sverige och det inte finns något 
anställningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller er-
sättningen och den 
skattskyldige.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och skall tillämpas på förmån 
eller ersättning som getts ut eller anses utgiven efter ikraftträdandet.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 och 4 a §§ lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 § 
Kontrolluppgifter om lön, ar-
vode, andra ersättningar eller för-
måner som utgör skattepliktig in-
täkt av tjänst skall lämnas av den 
som betalat ut beloppet eller gett 
ut förmånen. Kontrolluppgift av-
seende skattepliktig intäkt av 
tjänst i form av rabatt, bonus eller 
annan förmån, som ges ut på grund 
av kundtrohet eller liknande, skall 
dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som lig-
ger till grund för förmånen, om 
denne är någon annan än den som 
är skattskyldig för förmånen.
 
Kontrolluppgifter om lön, ar-
vode, andra ersättningar eller för-
måner som utgör skattepliktig in-
täkt av tjänst skall lämnas av den 
som betalat ut beloppet eller gett 
ut förmånen. Kontrolluppgift av-
seende skattepliktig intäkt av 
tjänst i form av rabatt, bonus eller 
annan förmån, som ges ut på grund 
av kundtrohet eller liknande, skall 
dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som lig-
ger till grund för förmånen, om 
denne är någon annan än den som 
är skattskyldig för förmånen. 
Kontrolluppgift avseende skatte-
pliktig intäkt av tjänst i form av 
en  förmån eller ersättning, som 
getts ut eller anses utgiven av en 
fysisk person som är bosatt 
utomlands eller en utländsk juri-
disk person, skall lämnas av den 
hos vilken den skattskyldige är 
anställd i Sverige, om förmånen 
eller ersättningen kan anses ha 
sin grund i anställningen i 
Sverige och det inte finns något 
anställningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den skatt-
skyldige.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt be-
lopp eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i 
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som 
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren an-
tingen har enbart en F-skattsedel eller både en F-skattsedel och en A-
skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln samt för sådan ersätt-
ning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. 
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån 
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av-
dragen preliminär skatt. I 6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad 
som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.
4 a § 
Om kontrolluppgiftsskyldighet 
föreligger enligt 4 § första stycket 
andra meningen, skall den som 
kontrolluppgiften avser till den 
kontrolluppgiftsskyldige på annat 
sätt än muntligen lämna uppgift 
om förmånens art och omfattning 
och under vilken månad denna 
åtnjutits. Uppgifterna skall lämnas 
senast månaden efter det att för-
månen åtnjutits.
Om kontrolluppgiftsskyldighet 
föreligger enligt 4 § första stycket 
andra eller tredje meningen, skall 
den som kontrolluppgiften avser 
till den kontrolluppgiftsskyldige 
på annat sätt än muntligen lämna 
uppgift om förmånens eller 
ersättningens art och omfattning 
och under vilken månad den åtnju-
tits eller anses åtnjuten 
respektive erhållits. Uppgifterna 
skall lämnas senast månaden efter 
det att förmånen åtnjutits eller 
anses åtnjuten respektive 
ersättningen erhållits.
                                     
1.  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering. 
2.  Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för förmån eller ersätt-
ning som getts ut eller anses utgiven före lagens ikraftträdande.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster   skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § 
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 
65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller 
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska 
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- 
och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen 
gemensamma organet för administration av personalpension eller 
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, 
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal 
eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren 
tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet 
med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 
§ kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt 
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till 
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts 
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens 
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse 
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän 
försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med 
undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse 
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett 
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I 
fråga om sådan för mottagaren 
skattepliktig intäkt av tjänst i 
form av rabatt, bonus eller annan 
förmån, som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om inte denne är 
den som är skattskyldig till in-
komstskatt för förmånen.
Skattskyldig är den som utgett 
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I 
fråga om sådan för mottagaren 
skattepliktig intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som ges ut på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som skattskyldig enligt denna 
lag, om inte denne är den som är 
skattskyldig till inkomstskatt för 
förmånen. I fråga om sådan för 
mottagaren skattepliktig intäkt 
av tjänst i form av en förmån 
eller ersättning som getts ut 
eller anses utgiven av fysisk 
person som är bosatt utomlands 
eller av utländsk juridisk 
person, skall den hos vilken 
mottagaren är anställd  i Sve-
rige anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om förmånen 
eller ersättningen kan anses ha 
sin grund i anställningen i 
Sverige och det inte finns något 
anställningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller er-
sättningen och mottagaren.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § 
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall 
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av 
juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för 
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts 
till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller 
dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på 
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 
1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Föreskrifterna i andra stycket tredje meningen tillämpas på lön 
eller annan ersättning som getts ut eller anses utgiven efter ikraftträ-
dandet.
2.6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 14 § skattebetalningslagen 
(1997:483) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
14 §
Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra 
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda 
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersätt-
ningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som utges på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som arbetsgivare. Sådan 
intäkt skall räknas med först när 
arbetsgivaren har fått kännedom 
om att arbetstagaren åtnjutit 
sådan intäkt.	
I fråga om intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som utges på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som arbetsgivare. I fråga om 
intäkt i form av en förmån eller 
ersättning, som getts ut eller 
anses utgiven  av en fysisk 
person som är bosatt utomlands 
eller en utländsk juridisk 
person, skall den hos vilken den 
skattskyldige är anställd i 
Sverige anses som arbetsgivare, 
om förmånen eller ersättningen 
kan anses ha sin grund i anställ-
ningen i Sverige och det inte 
finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den skatt-
skyldige. 
Intäkter som avses i tredje 
stycket skall räknas med först 
när arbetsgivaren har fått 
kännedom om dem.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas på förmån eller 
ersättning som getts ut eller anses utgiven efter ikraftträdandet.
3 Ärendet och dess beredning
I samband med att regeringen i juni 1996 lämnade förslag till vissa 
åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 aviserades att det 
fanns skäl att överväga en ändring av gällande beskattningsregler för 
personaloptioner (prop. 1995/96:222 s. 18). Behovet av en översyn av 
beskattningsreglerna för personaloptioner är också något som vid flera 
tillfällen begärts bl.a. av multinationella företagsgrupper som är 
verksamma i landet och organisationer som främjar internationella 
handelsintressen och investeringar i Sverige. I framställningarna har 
också påpekats behovet av en översyn av de regler som gäller ansvaret 
för socialavgifter när en förmån i form av en personaloption som 
beskattas i inkomstslaget tjänst hos mottagaren utbetalas av en fysisk  
person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person utan att ett 
anställningsförhållande föreligger mellan parterna. Vidare har frågan om 
även detta slags förmån bör omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet 
aktualiserats. 
Under hösten 1997 utarbetades inom Finansdepartementet promemo-
rian Beskattning av personaloptioner (Ds 1997:83). En sammanfattning 
av promemorian finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag i bilaga 
2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över 
remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av 
remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 
Fi97/3636). Regeringen tar i detta ärende upp de skatte- och 
avgiftsförslag som behandlats i promemorian.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att inhämta Lagrådets yttrande 
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktio-
nella ändringar gjorts i lagtexten.
4 Bakgrund
En personaloption (employee stock option) är en standardiserad 
rättighet som riktar sig enbart till anställda inom ett företag eller en 
företagsgrupp. Den innebär att den anställde får en rätt att förvärva aktier 
till ett förmånligt pris. I flertalet fall erhåller den anställde 
personaloptionen utan att betala någon ersättning till utställaren. 
Personaloptionen kännetecknas av att den inte är överlåtbar och att den 
kan utnyttjas först efter en viss kvalifikationstid på så sätt att ett bestämt 
antal aktier får förvärvas efter en viss anställningstid. Det är inte ovanligt 
att optionen är uppdelad i "etapper" med olika kvalifikationstider, vilket 
ger den anställde möjlighet att förvärva fler aktier sedan ytterligare 
tidsperioder förflutit. Löptiden är lång, ofta tio år. Vanligtvis förfaller 
personaloptionen, eventuellt efter en kortare karenstid, om 
anställningen upphör på grund av uppsägning, avskedande eller dödsfall. 
Som en reaktion på ett avgörande från Regeringsrätten (RÅ 1986 ref. 
36) genomfördes år 1990 en lagändring rörande anställdas tjänsteförmå-
ner i form av förvärv av värdepapper (prop. 1989/90:50 s. 72 ff). Inne-
börden av lagstiftningen är att sådana tjänsteförmåner skall beskattas 
redan vid förvärvet, även om de har förenats med villkor om inskränk-
ningar i förfoganderätten. Vidare innebär lagstiftningen att värdet av en 
rätt att vid ett framtida tillfälle få förvärva egendom till ett i förväg be-
stämt pris, det s.k. förväntningsvärdet, skall beaktas när värdet av förmå-
nen fastställs.
Efter ikraftträdandet av 1990 års lagstiftning har Regeringsrätten i två 
rättsfall (RÅ 1994 not. 41 och not. 733) uttalat att en personaloption, 
enligt de allmänna reglerna i anvisningarna till 41 och 42 §§ kommunal-
skattelagen (1928:370), KL, skall beskattas vid första möjliga utnyttjan-
dedag och detta oberoende av om personaloptionen faktiskt utnyttjas 
eller inte. En personaloption ansågs i rättsfallen inte utgöra ett värde-
papper och inte heller ett sådant finansiellt instrument som nämns i 24 § 
4 mom. tredje stycket eller 27 § 1 mom. respektive 2 mom. lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.  
5 Beskattningstidpunkt och värdering 
5.1 Gällande rätt
5.1.1 Beskattning av innehavaren av en marknadsmässigt     
omsatt option
I 24 § 4 mom. tredje stycket SIL finns en definition av vad som avses 
med begreppet option vid inkomstbeskattningen. Enligt bestämmelsen 
avses med option ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att 
köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst 
pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av 
egendomen, aktieindex eller liknande.
De marknadsmässigt omsatta optionerna har standardiserade villkor i 
särskilda optionskontrakt för att möjliggöra handel. De optioner som 
finns på marknaden avser alla rätt att köpa eller sälja värdepapper inom 
viss tid och till visst pris eller rätt att erhålla ett kontantbelopp vid viss 
kursförändring. De standardiserade optionerna har i allmänhet kortare 
löptid än ett år. Det finns dock optioner som har längre löptid. 
En köpoption utfärdas mot betalning, s.k. premie. Den kan avslutas på 
olika sätt och villkoren för avsluten varierar beroende på optionsslag. 
Innehavaren kan välja att lösa den egendom som optionen avser, dvs. 
köpa den underliggande egendomen av utfärdaren. Innehavaren kan också 
sälja optionen, s.k. kvittning. Slutligen kan optionen avslutas genom att 
den får löpa tiden ut utan lösen eller kvittning. Beträffande vissa 
optioner sker en s.k. stängning genom kontantavräkning om förändringen 
av den underliggande egendomens värde fallit ut till innehavarens fördel. 
Om värdeförändringen under löptiden på den underliggande egendomen i 
stället fallit ut till utställarens fördel utslocknar optionen, s.k. förfall. 
Den som förvärvar en option på kapitalmarknaden beskattas inte i 
samband med förvärvet. Däremot reavinstbeskattas innehavaren av op-
tionen vid kvittning, stängning genom kontantavräkning och förfall. Rea-
vinster och reaförluster beräknas då på vanligt sätt enligt 24 § 1 mom. 
första stycket SIL. Kvittnings- eller stängningslikviden tas upp som för-
säljningspris. Vid förfall tas försäljningspriset upp till 0 kr. Avdrag görs 
för förvärvskostnaden för optionen (premien) jämte andra kostnader för 
förvärv och avyttring. Vid beräkning av anskaffningskostnaden skall ge-
nomsnittsmetoden i 27 § 2 mom. första stycket SIL tillämpas. Scha-
blonregeln i 27 § 2 mom. andra stycket SIL får inte användas. 
Om innehavaren väljer att  utnyttja optionen genom att begära leverans 
anses han inte ha avyttrat själva optionen och skall därför enligt 24 § 
2 mom. femte stycket SIL inte reavinstbeskattas. Kostnaden för 
förvärvet av optionen läggs till anskaffningskostnaden för den förvärvade 
egendomen. Reavinstbeskattning sker när den förvärvade egendomen 
avyttras. Vinsten beräknas då enligt de regler som gäller för det slags 
egendom som förvärvet avsett. 
Är optionen en säljoption utlöses reavinstbeskattning vid 
försäljningen av den egendom som anges i optionen. 
Reavinstbeskattningen sker enligt de regler som gäller vid försäljning i 
övrigt av den underliggande egendomen. Kostnaden för förvärvet av 
optionen får dras av som en försäljningskostnad vid reavinstberäkningen. 
5.1.2 Allmänt om beskattningstidpunkt och värdering vid 
tjänstebeskattning
Till intäkt av tjänst hänförs enligt 32 § 1 mom. a KL avlöning, arvode 
och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat 
som utgått för tjänsten. Enligt bestämmelserna i 41 § andra stycket KL 
skall en intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten 
har blivit tillgänglig för lyftning för den skattskyldige. Enligt punkt 4 
första stycket första meningen av anvisningarna till paragrafen gäller i 
fråga om inkomst av tjänst att inkomsten skall anses ha åtnjutits under 
det år då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse som 
verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. I samma stycke anges att 
om den skattskyldige på grund av sin tjänst har fått förvärva värdepapper 
på förmånliga villkor tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet 
skedde. 
Enligt 42 § andra stycket KL skall värdet av en förmån beräknas till 
marknadsvärdet. I punkt 1 andra stycket av anvisningarna till paragrafen 
stadgas att med marknadsvärde avses det pris som betalas på orten. Om 
ett sådant pris inte direkt kan anges, skall värdet tas upp till det belopp 
som med hänsyn till rådande förhållanden kan beräknas vid en betalning 
med kontanta medel. Det saknas lagregler för hur en marknadsvärdering 
skall gå till. I förarbetena sägs dock att värdet skall bestämmas utan be-
aktande av försiktighetsprinciper eller subjektiva bedömningar. Värde-
ringen skall ske efter strikt marknadsmässiga grunder (prop. 
1989/90:110 s. 319 f och 655, se även RÅ 1996 ref. 75). 
I punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL finns en specialbestämmelse 
som avser värdering av en skattepliktig förmån att få förvärva värdepap-
per. I anvisningspunkten anges att även det s.k. förväntningsvärdet skall 
beaktas, dvs. värdet av rätten att till ett i förväg bestämt pris få förvärva 
egendom vid en senare tidpunkt. 
Specialbestämmelserna avseende värdepapper innebär att beskattning 
alltid skall ske vid tidpunkten för förvärvet och detta oberoende av om 
det föreligger några inskränkningar i förfoganderätten över värdepappe-
ret. Vid värderingen skall man ta hänsyn till förväntningsvärdet, som 
räknas fram genom olika på marknaden förekommande värderingsmo-
deller. Bestämmelserna tillkom år 1990 för att förhindra att beskatt-
ningstidpunkten sköts på framtiden och att oönskade skattekrediter där-
igenom skulle uppkomma. För tillämpningen av bestämmelserna är det 
alltså avgörande huruvida det som förvärvas utgör ett värdepapper eller 
inte. Begreppet värdepapper är vare sig i lag eller rättspraxis skatterätts-
ligt definierat utan det har överlämnats till tillämpande myndigheter att i 
enskilda fall närmare bestämma tillämpningsområdet.
5.1.3 Personaloptioner
Definition
En personaloption är en rättighet som riktar sig enbart till anställda 
inom ett företag eller en företagsgrupp. Rättigheten består i att den 
anställde erhåller en rätt att under vissa förutsättningar i framtiden 
förvärva aktier till ett i förväg bestämt pris. Det är fråga om en 
standardiserad rättighet, vilket betyder att optionsvillkoren är bestämda 
på ett enhetligt sätt för samtliga anställda som får del av förmånen. Ofta 
är villkoren bestämda i en av företaget beslutad optionsplan. I flertalet 
fall erhåller den anställde personaloptionen utan att betala någon 
ersättning till utställaren. Personaloptionerna kännetecknas av att de är 
förenade med förfoganderättsinskränkningar, t.ex. att de inte får 
överlåtas eller pantsättas, och att de kan utnyttjas först efter en viss 
kvalifikationstid. Det är inte ovanligt att optionen är uppdelad i "etapper" 
med olika kvalifikationstider. Den anställde ges t.ex. en rätt att efter 
tidigast en viss tid förvärva en angiven andel av det totala antalet aktier 
som optionsplanen medger och därefter ytterligare andelar efter vissa i 
optionsplanen angivna tidsintervall under optionens löptid. Optionens 
löptid är lång, ofta tio år. Vanligtvis förfaller personaloptionen, 
eventuellt efter en kortare karenstid om anställningen upphör på grund 
av uppsägning, avskedande eller dödsfall. 
Beskattning av förmån i form av en personaloption
Beskattningstidpunkt
Regeringsrätten har i två fall (RÅ 1994 not. 41 och not. 733) intagit den 
ståndpunkten att anställdas förvärv av personaloptioner inte är att anse 
som ett förvärv av värdepapper eller sådana finansiella instrument som 
nämns i 24 § 4 mom. tredje stycket eller 27 § 1 mom. respektive 2 
mom. SIL. Regeringsrättens inställning synes vara att personaloptioner 
aldrig, vare sig före eller efter kvalifikationstidens utgång, utgör 
värdepapper eller finansiella instrument. 
Den allmänt rådande uppfattningen är att Regeringsrättens avgöranden 
innebär att de särskilda bestämmelserna om förmånsbeskattning av vär-
depapper inte är tillämpliga på personaloptioner. Uppenbart är 
emellertid att en personaloption efter kvalifikationstiden utgör någon 
form av självständig rättighet som skall förmånsbeskattas i 
inkomstslaget tjänst. Detta sker genom att de allmänna reglerna för 
förmånsbeskattning tillämpas och förmånen tas upp till beskattning det 
år en kvalifikationstid har löpt ut. Beskattning skall ske oavsett om 
personaloptionen utnyttjas eller inte.
Värderingsregler
För värdepapper finns den genom 1990 års lagstiftning intagna värde-
ringsregeln, enligt vilken ett s.k. förväntningsvärde skall beaktas. Be-
stämmelsen har tolkats så att den inte är tillämplig på personaloptioner, 
eftersom dessa inte utgör värdepapper. Regeringsrätten har dock inte 
prövat frågan hur en personaloption skall värderas. Om bestämmelsen 
inte är tillämplig torde en personaloption i stället värderas till 
marknadsvärdet enligt de allmänna reglerna i punkt 1 av anvisningarna 
till 42 § KL. Personaloptioner förekommer inte på marknaden och 
saknar därför ett egentligt marknadspris eller marknadsvärde. Det kan 
därför förefalla motsägelsefullt att värdera en egendom till ett 
marknadsvärde när egendomen inte förekommer och inte heller på grund 
av förfoganderättsinskränkningar kan förekomma på marknaden. Det 
saknas lagregler som anger hur en marknadsvärdering skall gå till. I 
förarbetena till skattereformen sägs dock att värdet skall bestämmas 
utan beaktande av försiktighetsprinciper eller subjektiva bedömningar 
(prop. 1989/90:110 s. 319 - 320 och 655). Värderingen skall ske efter 
strikt marknadsmässiga grunder. Detta bekräftas också av 
Regeringsrätten i RÅ 1996 ref. 75, som avser värdering av en inte 
utnyttjad resa som vunnits i en pristävling.
Det råder stor osäkerhet om hur värderingen av en personaloption 
skall ske. Diskussionerna har till stor del rört frågan om man vid värde-
ringen skall ta hänsyn till något slags förväntningsvärde. Riksskattever-
ket (RSV) har i en promemoria "Angående värdering av  s.k. personal-
optioner" den 15 februari 1996 anfört att alla omständigheter som på-
verkar en förmåns marknadsvärde skall medräknas (dnr 8940-95/200). 
RSV anser att det inte går att bortse från ett förväntningsvärde vid för-
månsbeskattningen av en personaloption, men att även eventuella in-
skränkningar i förfoganderätten över optionen skall beaktas.
Det bör tilläggas, att den förmån som den anställde erhåller i samband 
med ett förvärv av en personaloption inte — vare sig vid förvärvet av 
personaloptionen eller den underliggande egendomen — torde kunna 
undantas från beskattning med stöd av den bestämmelse i punkt 3 a av 
anvisningarna till 32 § KL som reglerar anställdas förvärv av aktier e.d. 
Förvärven faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde. 
Värdestegringen efter utställandet och fram till tidpunkten för för-
månsbeskattningen tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst. Ut-
nyttjas optionen för förvärv av aktie kommer värdestegringen att be-
skattas i inkomstslaget kapital vid avyttring av aktien. 
Kostnad för förvärv av en option
Den som förvärvar en personaloption har i vissa fall betalat en premie 
till utställaren av optionen eller i övrigt haft kostnader för förvärvet av 
rätt-en. Enligt  punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL får ut-
gift och omkostnad för förvärv av en inkomst dras av det år då de verk-
ligen blivit betalda av den skattskyldige. Så skall ske även om inkomsten 
har förvärvats ett tidigare år eller den beräknas inflyta ett senare år. 
5.2 Tidigare behandling av beskattningstidpunkt för 
tjänsteförmåner
Frågan om tidpunkten för beskattning av förmåner i anställningsförhåll-
anden har tidigare varit föremål för omfattande behandling. 
I samband med 1990 års skattereform ändrades bestämmelsen i 
punkt 3 första stycket av anvisningarna till 32 § KL. Före 
skattereformen angavs att som intäkt skulle tas upp värdet av andra av 
den skattskyldige "åtnjutna" förmåner, t.ex. fri kost m.m. som 
arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning. Efter skattereformen 
angavs att som intäkt skall tas upp exempelvis fri kost och fria resor 
m.m., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning "eller eljest 
tillhandahållit". Av förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 314 ff) framgår 
inte att någon saklig ändring var avsedd med den nya lydelsen. I fråga om 
bostadsförmån, som före skattereformen reglerades i samma stycke, 
används även efter skattereformen uttrycket "åtnjuter".
I rättsfallet RÅ 1992 ref. 108, som gällde tolkning av anvisningspunk-
tens lydelse före 1990 års skattereform, anförde Regeringsrätten att den 
som inte har utnyttjat tillhandahållen fri kost inte heller skall beskattas 
för den. Enligt praxis torde huvudprincipen ha varit den att det är det 
faktiska utnyttjandet av en förmån som utlöser beskattning.
I betänkandet Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen (SOU 1993:44) 
föreslogs att tidpunkten för beskattning av en naturaförmån skulle ändras 
från "tillhandahållit" till "åtnjutit". Utredningen uttalade att en strikt till-
lämpning av lagtextens dåvarande ordalydelse uppenbarligen skulle leda 
till orimliga konsekvenser. Som exempel angavs att om en arbetsgivare 
skulle erbjuda sin personal en viss förmån, fri bil, aktie till förmånligt 
värde, ett förmånligt lån etc. även arbetstagare som avstår från erbjudan-
det skulle komma att beskattas. Utredningen menade att det mot bak-
grund av detta var tydligt att "tillhandahållit" inte gav ett riktigt uttryck 
för vad som avsetts med regleringen. Utredningen konstaterade att det 
inte finns en klar, för alla fall gemensam tidpunkt för skattepliktens in-
trädande för naturaförmåner. Beskattning torde i vissa fall ske när 
förmånens adressat på något sätt fått inflytande eller bestämmanderätt 
över förmånens användning eller utnyttjande och i andra fall först vid ett 
faktiskt utnyttjande eller användande av förmånen. En fullständig 
reglering ansågs emellertid inte möjlig utan det anfördes att man fick 
nöja sig med en allmänt hållen lagtext som får fyllas ut av rättspraxis. 
Detta godtogs i prop. 1993/94:90 varvid det åsyftade uttrycket i punkt 3 
första stycket av anvisningarna till 32 § KL ändrades till "åtnjutit".
Genom prop. 1996/97:173 (s. 44-46) föreslogs ändrade beskattnings-
regler beträffande drivmedelsförmån på så sätt att denna förmån skulle 
anses åtnjuten först månaden efter det att drivmedlet kommit den skatt-
skyldige till godo. I propositionen anfördes att olika slag av förmåner så 
långt det är möjligt bör inordnas i det nuvarande systemet utan särlös-
ningar. Förmån av drivmedel ansågs dock skilja sig något från de flesta 
andra förmåner dels genom att den åtnjuts löpande och med varierande 
storlek, dels genom att det kan röra sig om stora värden.
5.3 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Har en skattskyldig på grund av sin tjänst fått 
en rätt som i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i 
framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller 
eljest på förmånliga villkor, skall förmånen anses åtnjuten under det 
år då rätten utnyttjas eller överlåts. 
Sådan ersättning som den skattskyldige har betalat för rätten skall 
dras av i samband med att förmånen beskattas. Avdraget skall dock 
inte få överstiga förmånens värde. Om rätten inte utnyttjas skall av-
drag göras när rätten inte längre kan utnyttjas. Avdragsrätten skall 
hänföras till inkomstslaget tjänst.
Förmånen skall värderas till sitt marknadsvärde.
Promemorieförslaget överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker 
förslaget om ändring av beskattningstidpunkt för förmåner i form av per-
sonaloptioner. Riksskatteverket menar att för att öka förutsebarheten 
bör sådan rätt där förmånen i sig utgör ett värdepapper behandlas på 
samma sätt som de som inte utgör ett värdepapper. Om så inte sker bör 
begreppet personaloption definieras i lagtexten. En majoritet av 
remissinstanserna anser att en sådan definition bör införas. 
Kammarrätten i Göteborg påpekar risken för att optioner kan komma 
att utfärdas med villkor som innebär att de vid förvärvet inte är att anse 
som värdepapper och därför inte beskattas då, men övergår till att bli ett 
värdepapper vid ett senare tillfälle som inträffar före ett faktiskt 
utnyttjande. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att förmånen i 
inkomstslaget tjänst bör beräknas till det värde den har när förmånen er-
hålls. Den värdestegring som kan ske under innehavstiden bör i stället 
beskattas i inkomstslaget kapital. Företagarnas Riksorganisation 
hävdar att personaloptionerna bör kunna ses som en kapitalinsats i syfte 
att underlätta företagets riskkapitalförsörjning och att en sådan syn 
medför att optionerna bör kunna beskattas som inkomst av kapital. 
Svenska Bankföreningen motsätter sig förslaget, eftersom det medför 
en utökad tjänstebeskattning. Vad gäller frågan om rätten att dra av en 
kostnad som uppkommit vid förvärv av förmånen anför Riksskatteverket 
att det av lagtext bör framgå att avdrag inte får ske till den del kostnaden 
överstiger förmånens värde. Kammarrätten i Göteborg anser att de skäl 
som anförts till stöd för förslaget om rätt till avdrag inte är tillräckliga 
för att den föreslagna särregleringen skall införas. Hovrätten för Övre 
Norrland påpekar att den i promemorian föreslagna lagtexten ger 
intryck av att den skattskyldige får välja vilket år han vill göra avdraget. 
Skälen för regeringens förslag
Inledningsvis kan konstateras att ett förvärv av en personaloption enligt 
gällande praxis beskattas i inkomstslaget tjänst. Detta förklaras av att 
förvärvet är starkt knutet till anställningen. Förutsättningen för att någon 
skall erbjudas att förvärva en personaloption är att denne är anställd i ett 
företag eller en företagsgrupp. Anledning saknas att nu se annorlunda på 
frågan. Förmån i form av en personaloption bör således även i fortsätt-
ningen beskattas i inkomstslaget tjänst. Detta följer av de allmänna 
skattepliktsreglerna i 32 § 1 mom. KL. Någon särskild bestämmelse om 
detta behövs således inte. 
Olika slag av förmåner beskattas redan i dag vid olika tidpunkter. Hu-
vudregeln är att förmåner beskattas när de åtnjuts, men det har i vissa fall 
ansetts vara mindre lämpligt med en sådan beskattningstidpunkt. Såvitt 
avser förmåner i form av personaloptioner har negativ kritik framförts 
om lämpligheten av att beskatta dessa vid den tidpunkt då de anses åt-
njutna, dvs. när de kan utnyttjas. För dessa typer av tjänsteförmåner kan i 
huvudsak tre beskattningstidpunkter komma i fråga, nämligen vid för-
värvet av rätten, vid första möjliga utnyttjandetillfälle eller vid ett fak-
tiskt utnyttjande.
Tidig beskattning
Inledningsvis bör behandlas frågan om personaloptionerna skattemässigt 
borde jämställas med värdepapper och därmed beskattas vid förvärvet, 
den s.k. får-tidpunkten. En fördel med ett sådant förfarande är att alla 
personalförmåner i form av optioner skattemässigt kommer att 
behandlas lika. Skattekrediter i inkomstslaget tjänst undviks också 
genom en tidig beskattning. Regelsystemet skulle bli mindre 
komplicerat och mer lättöverskådligt. Vad som talar mot en sådan 
lösning är att personaloptionerna skulle komma att beskattas redan innan 
de kan utnyttjas för förvärv av aktier. Beskattning skulle t.o.m. kunna 
aktualiseras i sådana situationer där de aldrig kommer att kunna 
utnyttjas, t.ex. på grund av att anställningen upphör innan någon av de i 
optionen angivna kvalifikationstiderna har gått till ända. En 
personaloption kan i allmänhet inte heller på grund av förfoganderättsin-
skränkningar utnyttjas vid den angivna tidpunkten för att frigöra kapital 
till betalning av skatten. Det kan för övrigt ifrågasättas om en personal-
option vid tidpunkten för förvärvet överhuvudtaget har något ekonomiskt 
värde. 
En annan möjlighet är att beskattning sker vid den tidpunkt som fast-
slagits i praxis, dvs. vid det första tillfälle optionen kan utnyttjas, den 
s.k. kan-tidpunkten. Vad som enligt promemorian talar för denna 
beskattningstidpunkt är att en intäkt så som anges i 41 § andra stycket 
KL anses åtnjuten det beskattningsår då den blivit tillgänglig för 
lyftning. Mot en sådan beskattningstidpunkt kan anföras att många 
skattskyldiga skulle vara tvingade att utnyttja optionen för förvärv av den 
underliggande egendomen och därefter omedelbart sälja den för att på så 
sätt få medel till att betala skatten. Skattereglerna skulle således i många 
fall  komma att framtvinga ett utnyttjande. Så som de flesta per-
sonaloptioner är konstruerade skulle en och samma optionsplan dess-
utom få flera beskattningstidpunkter vartefter de olika 
kvalifikationsperioderna löper ut. Administrativt skulle det bli 
svårhanterligt. Även för den skattskyldige skulle systemet bli 
komplicerat. 
Värderingsproblem vid en tidig beskattning
Om en förmån i form av en personaloption skall beskattas redan vid för-
värvet uppkommer problem med hur förmånen skall värderas. För värde-
papper finns den genom 1990 års lagstiftning i punkt 5 av anvisningarna 
till 42 § KL intagna värderingsregeln enligt vilken ett s.k. förväntnings-
värde skall beaktas. Den rådande uppfattningen om hur bestämmelsen 
skall tolkas synes vara att denna inte är tillämplig på personaloptioner, 
eftersom dessa inte utgör värdepapper. Det pris som den anställde enligt 
optionsavtalet skall betala när han förvärvar en aktie bestäms i allmänhet 
med ledning av det pris som aktien har på börsen den dag då optionen 
ges ut. Om något slag av förväntningsvärde inte beaktas i dessa fall 
skulle det innebära att något beskattningsbart förmånsvärde inte upp-
kommer. Om en personaloption i stället skall värderas enligt allmänna 
regler, dvs. till marknadsvärdet, innebär också det problem. Personalop-
tioner är som ovan beskrivits förenade med inskränkningar i förfogande-
rätten och kan därför inte omsättas på marknaden. Något egentligt mark-
nadsvärde kan därför aldrig avläsas.
Situationen blir annorlunda om beskattning sker vid kan-tidpunkten. 
Vid en sådan beskattning torde till grund för värderingen i och för sig 
kunna läggas aktiens marknadsvärde vid den tidpunkten. Om optionen 
också utnyttjas den dagen blir värderingen riktig. Skulle optionen emel-
lertid utnyttjas vid en senare tidpunkt kan en sådan värdering medföra att 
förmånen i vissa delar undgår tjänstebeskattning. Under andra förhållan-
den kan en tidig värdering medföra ett högre värde än vad aktien har vid 
ett senare utnyttjande av optionen om förväntningsvärdet beaktas. 
På marknaden finns olika värderingsmodeller för optioner o.d. Dessa 
värderingsmodeller är emellertid avsedda för marknadsmässigt omsatta 
optioner med kort löptid och således inte anpassade till  
personaloptioner, som vare sig är marknadsmässigt omsatta eller har 
kort löptid. Ingen av modellerna är därför särskilt väl lämpad för det 
slags värdering som krävs i de nu diskuterade fallen.
En annan modell är att i stället beräkna förväntningsvärdet för hela 
löptiden efter en viss, fast angiven räntesats. Detta torde, om 
förmånsbeskattningen skall ske vid får- respektive kan-tidpunkterna, vara 
den lämpligaste modellen. Det kan emellertid ifrågasättas om inte en 
sådan modell skulle medföra en alltför osäker värdering. Alternativet 
skulle vara att för varje taxeringsår fastställa en räntesats för varje 
bransch. Räntesatsen torde också behöva göras beroende av vilken löptid 
optionen har. 
En förmånsbeskattning vid får-tidpunkten torde i normalfallet 
medföra ett lägre förmånsvärde än om beskattning sker vid kan-
tidpunkten. På motsvarande sätt kan antas att skatteutfallet vid kan-
tidpunkten blir mindre än vid beskattning i samband med det faktiska 
utnyttjandet. Vid en tidig beskattningstidpunkt förskjuts således 
beskattningen i större utsträckning till inkomstslaget kapital, vilket inte 
är lämpligt eftersom det är fråga om en löneförmån. 
Beskattning vid ett faktiskt utnyttjade
I stället för beskattning vid får- respektive kan-tidpunkterna kan beskatt-
ningen förläggas till tidpunkten för det faktiska utnyttjandet av optionen. 
Med ett faktiskt utnyttjande avses att ett värdepapper förvärvas med stöd 
av optionen. En beskattning vid utnyttjandet skulle emellertid kunna 
medföra ökade möjligheter till skatteplanering. Skatteprogressionen kan 
komma att undvikas, t.ex. genom att personaloptionen utnyttjas under ett 
år då innehavaren har en lägre årsinkomst. Vidare kommer den som, 
efter intjänandetidpunkten men före ett faktiskt utnyttjande av optionen, 
flyttat utomlands att i många fall undgå förmånsbeskattning i Sverige. 
Även vid beskattning vid ett faktiskt utnyttjande skulle en och samma 
personaloption kunna komma att beskattas vid flera tillfällen. Till 
skillnad från vad som gäller för beskattning vid kan-tidpunkten är det 
dock lättare att överblicka konsekvenserna av detta alternativ eftersom 
det för att skatteplikt skall inträda krävs att innehavaren av optionen age-
rar. Även ur administrativ synvinkel blir en sådan beskattningsregel en-
klare. En beskattning vid tidpunkten för ett faktiskt utnyttjande har också 
den fördelen att ett utnyttjande av optionen inte framtvingas vid ett för 
den anställde mindre lägligt tillfälle. 
Värdering vid ett faktiskt utnyttjande
Om en förmån i form av en personaloption eller annan liknande förmån 
anses åtnjuten vid det faktiska utnyttjandet undviker man de beskrivna 
problemen med värderingen av förmånen, vilket sannolikt medför att 
beskattningen uppfattas som mer korrekt och rättvis. Det skattepliktiga 
förmånsvärdet utgörs av skillnaden mellan det marknadsvärde som det 
underliggande värdepapperet har vid den tidpunkt förmånen anses åtnju-
ten, dvs. vid tiden för utnyttjandet och det pris som innehavaren av op-
tionen betalar för värdepapperet inklusive eventuell ersättning som kan 
ha betalats  för rätten. 
Förmånsbeskattning vid det faktiska utnyttjandet innebär att värdesteg-
ringen på aktien i tiden efter utställandet av optionen och fram till ut-
nyttjandet kommer att tjänsteinkomstbeskattas. Detta kommer, i jämfö-
relse med nuvarande praxis, i många fall att medföra ett högre skatte-
pliktigt belopp. Reavinsten vid avyttring av en aktie som förvärvas ge-
nom optionen kommer däremot att bli lägre, eftersom aktien får ett 
högre ingångsvärde.
Överväganden beträffande beskattningstidpunkt och värdering
En grundläggande princip är att det bör råda likformighet i beskattningen 
av kontant lön och naturaförmåner. Kontanta ersättningar skall beskattas 
när de är tillgängliga för lyftning. Naturaförmåner beskattas när de kom-
mit den anställde till godo. Så långt möjligt bör olika tjänsteförmåner 
inordnas i det befintliga systemet för beskattning. Personaloptioner 
skiljer sig emellertid från de flesta andra tjänsteförmåner så till vida att 
det faktiska värdet på förmånen är okänt fram till dess att den utnyttjas. 
Det rör sig inte sällan om stora värden. Fördelarna med en beskattning 
vid utnyttjandetidpunkten är så stora, såväl för skatteförvaltningen som 
för den skattskyldige, att detta alternativ framstår som det mest 
ändamålsenliga. Regeringen föreslår därför att beskattningen skall ske 
vid den tidpunkten.
Det är emellertid nödvändigt att i lagen skilja personaloptioner från 
förvärv av rättigheter att i framtiden förvärva värdepapper, som beskattas 
i samband med förvärvet och som skall värderas med beaktande av det 
s.k. förväntningsvärdet. Särregleringen skulle kunna åstadkommas t.ex. 
genom att personaloptioner definieras i skattelagstiftningen. Emellertid 
är det inte klart vilka rekvisit som borde ställas upp för att definiera en 
personaloption. En sådan definition torde även medföra gränsdragnings-
problem i olika avseenden. Den kan också påverka utformningen av op-
tioner i en oönskad riktning. I promemorian har föreslagits att bestäm-
melsen görs tillämplig på sådana rätter som i sig inte utgör ett värdepap-
per. Med den utgångspunkten kan regleringen göras mer generell, vilket 
regeringen anser vara en fördel. Riksskatteverket m.fl. remissinstanser 
har emellertid mot en sådan lösning anfört, att det inte av befintlig 
rättspraxis framgår vad som omfattas av begreppet värdepapper. Dessa 
remissinstanser anser det därför inte lämpligt att bestämningen av 
tillämpningsområdet för den nya bestämmelsen sker med användning av 
detta begrepp. 
Begreppet värdepapper förekommer sedan tidigare i skattelagstift-
ningen. T.ex. tar den i punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL gällande 
bestämmelsen sikte på att den anställde i tjänsten förvärvar värdepapper. 
Om den nu föreslagna bestämmelsen utformas så att den endast omfattar 
en viss definierad rätt kan det resultera i att en rätt av liknande slag inte 
omfattas av någon av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 41 § 
KL, eftersom den inte är ett värdepapper men inte heller en personalop-
tion. Den nu föreslagna bestämmelsen bör därför komplettera den sedan 
tidigare gällande bestämmelsen om förvärv av värdepapper. Begreppet 
värdepapper är visserligen inte helt klart men ger trots det en relativt 
god bild av vad som avses. Även i Skattelagskommitténs förslag till ny 
inkomstskattelag (SOU 1997:2) har begreppet värdepapper behållits. 
Det bör också framhållas att det normalt inte är något problem att avgöra 
huruvida en option är av sådant slag att bestämmelsen är tillämplig eller 
ej.
Bestämmelsen bör därför ta sikte på förmåner av aktuellt slag som i 
sig inte utgör ett värdepapper men där den underliggande egendomen 
utgörs av värdepapper. Detta får till följd att alla förmåner att i framtiden 
förvärva värdepapper kommer att omfattas av bestämmelsen om rätten i 
sig inte är att anse som ett värdepapper. 
Som Kammarrätten i Göteborg anfört bör, för att bestämmelserna 
inte skall kunna kringgås, beskattning utlösas inte enbart om optionen 
utnyttjas utan även om den överlåts. I annat fall finns en risk för att 
någon beskattningstidpunkt aldrig inträffar. I undantagsfall kan nämligen 
en option, som vid förvärvstidpunkten inte är att anse som ett 
värdepapper efter viss tid eller under vissa förutsättningar överlåtas. 
Värderingen av förmånen bör ske i enlighet med de allmänna reglerna 
i 42 § andra stycket KL och punkt 1 av anvisningarna till bestämmelsen, 
dvs. till marknadsvärdet när förmånen åtnjuts.
Bestämmelsen om beskattningstidpunkt bör tas in i punkt 4 av anvis-
ningarna till 41 § KL. 
Avdrag för betald  premie o.d.
Såvitt avser förvärv av en personaloption eller annan liknande tjänste-
förmån kan en premie eller annan ersättning ha utgått till utgivaren av 
förmånen. Förhållandet torde i och för sig vara mindre vanligt vid för-
värv av personaloptioner. Denna omkostnad skall enligt gällande rätt 
dras av det år då den skattskyldige betalat ersättningen. Anledning finns 
att närmare diskutera om avdragsrätten även i fortsättningen skall upp-
komma det år premien eller ersättningen har betalats när beskatt-
ningstidpunkten för förmånen förläggs till en senare tidpunkt.
Om förvärvet av rätten hade skett i en situation utanför ett 
anställningsförhållande skulle en intäkt av en sådan rätt beskattats i 
inkomstslaget kapital. Enligt de regler som gäller för kapitalinkomster 
skall den kostnad som uppkommer när en marknadsmässigt omsatt 
option förvärvas beaktas först i samband med reavinstberäkningen, alltså 
när en genom optionen förvärvad aktie säljs, när kontantavräkning sker, 
när optionen säljs eller när optionen förfallit. Den kostnad som 
uppkommer i samband med förvärvet av en personaloption eller annan 
liknande tjänsteförmån utgör i likhet med ett förvärv av en 
marknadsmässigt omsatt option en kostnad för en framtida intäkt. 
Mycket talar för att samma princip som gäller i inkomstslaget kapital 
även bör gälla när nu aktuella rättigheter förvärvas i ett 
anställningsförhållande. Det är inte tillräckligt att enbart på den grunden 
att värdestegringen fram till utnyttjandet skall beskattas i inkomstslaget 
tjänst medge att kostnaden får dras av omedelbart. En sådan regel skulle 
för övrigt innebära att ytterligare skattekrediter i inkomstslaget tjänst 
skulle uppkomma.
Regeringen anser i likhet med vad som anförts i promemorian att 
skatteplikten för förmånen och avdragsrätten för eventuell ersättning 
bör  anses uppkomma samtidigt. Den ersättning som kan ha erlagts till 
utställ-aren av en personaloption eller andra liknande tjänsteförmåner 
bör därför få dras av först när skatteplikten inträtt. Detsamma gäller 
andra kostnader som kan hänföras till optionen. Kostnaden bör alltså 
inte omfattas av den rätt till direktavdrag som finns enligt punkt 4 andra 
stycket anvisningarna till 41 § KL. Någon möjlighet för den 
skattskyldige att välja tidpunkt för avdraget bör inte finnas. Den kostnad 
som har uppkommit skall fördelas på antalet aktier e.d. som kan 
förvärvas enligt optionen.
Om det vid utnyttjandet och därmed vid värderingen av förmånen upp-
kommer ett negativt värde, dvs. om förvärvskostnaden för det underlig-
gande värdepapperet (eventuell premie vid förvärvet av optionen eller 
annan kostnad för optionen inklusive lösenpriset för den underliggande 
egendomen enligt avtalet) är högre än värdepapperets marknadsvärde vid 
lösentidpunkten, bör detta inte medföra att innehavaren av optionen får 
göra avdrag motsvarande underskottet i inkomstslaget tjänst. Skälet till 
detta är att det inte bör förekomma några negativa förmånsvärden i det 
inkomstslaget. Regeringen delar Riksskatteverkets bedömning att detta 
bör framgå av lagtexten. Förmånen skall i dessa fall tas upp till 0 kr, dvs. 
det uppkommer inte någon beskattningsbar förmån. Den "förlust" som 
uppkommit får i stället beaktas vid reavinstbeskattningen när värde-
papperet säljs. Värdepapperet anses även i de fallen förvärvat till ett pris 
motsvarande summan av premien och lösenpriset.
Det måste emellertid finnas en möjlighet för innehavaren av optionen 
att, när optionen inte utnyttjas, dra av premien eller annan kostnad som 
kan ha uppstått i samband med förvärvet. För att avdragsrätt skall före-
ligga måste dock möjligheten att utnyttja optionen definitivt ha gått 
förlorad. Om optionen utnyttjats skulle avdraget för förvärvskostnaden 
ha skett i inkomstslaget tjänst. Anledning saknas att i de situationer 
optionen inte utnyttjats se annorlunda på saken. Kostnaden har 
uppkommit i inkomstslaget tjänst och avdraget bör därför också ske där.
Riksskatteverket har i sitt remissvar anfört att fråga uppkommer om 
det bolag som utfärdat optionen har rätt till avdrag för denna. 
Regeringen konstaterar att frågan om när en lönekostnad uppkommer 
beror på hur optionen är utformad. En lönekostnad uppkommer normalt 
när optionen utnyttjas av den anställde. Huruvida en avdragsgill 
lönekostnad har uppkommit dessförinnan  beror på utformningen av 
optionsplanen.
Bestämmelsen om rätten till avdrag för premie o.d. bör tas in i punkt 4 
sista stycket av anvisningarna till 41 § KL.
6 Beskattning när förmånshavare flyttar till 
eller från Sverige
6.1 Gällande rätt
Tjänstebeskattning
Den tid under vilken en fysisk person är eller har varit bosatt i Sverige är 
han, enligt 53 § 1 mom. a KL och 6 § 1 mom. första stycket a SIL, skatt-
skyldig för all inkomst som han har förvärvat inom eller utom landet, 
dvs. obegränsat skattskyldig. Av punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL 
framgår att som bosatt här räknas den, som här har sitt egentliga bo och 
hemvist. Vidare likställs den som stadigvarande vistas här med här bosatt 
person. En person som inte stadigvarande vistas i Sverige men som tidi-
gare haft sitt egentliga hemvist här skall, enligt anvisningspunkten, ändå 
anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige, varvid olika 
omständigheter skall beaktas. En svensk medborgare bosatt i Sverige 
eller en person som under sammanlagt minst tio år haft sitt egentliga bo 
och hemvist här eller stadigvarande vistats här och som flyttat från 
Sverige skall anses bosatt i Sverige under en tid av fem år från dagen för 
avresan från Sverige om han inte visar att han inte haft väsentlig anknyt-
ning till Sverige. Frågan om en sådan person anses ha väsentlig anknyt-
ning till Sverige prövas varje år under femårsperioden. Det ankommer på 
den enskilde att varje år visa att han under beskattningsåret inte har haft 
väsentlig anknytning till Sverige. Enligt de s.k. sex- respektive tolvmå-
nadersreglerna i 54 § f KL jämte anvisningar och 7 § 11 mom. första 
stycket SIL föreligger emellertid ett undantag från den obegränsade 
skattskyldigheten för "avlöning eller därmed jämförlig förmån", som en i 
Sverige bosatt fysisk person åtnjutit under vistelse utomlands för tjänst-
göring där. 
Förmån i form av en personaloption beskattas enligt gällande rätt vid 
utgången av en kvalifikationstid. Detta medför att om en innehavare av 
en personaloption flyttar utomlands är optionen redan vid tidpunkten för 
utflyttningen beskattad i den utsträckning som den kan utnyttjas. Efter-
som en personaloptions fortsatta giltighet är beroende av anställningen 
kan det förutsättas att personaloptionen i den omfattning den därefter 
kan utnyttjas är en förmån grundad på anställning utomlands och därför 
skulle kunna beskattas där. Är inkomsten av anställningen undantagen 
från beskattning i Sverige enligt sex- respektive tolvmånadersreglerna 
blir även personaloptioner undantagna från beskattning här i den mån de 
intjänas och beskattas i källstaten. Däremot torde inte sex- respektive 
tolvmånadersreglerna medföra att personaloptioner i den utsträckning 
de intjänats i Sverige undantas från beskattning. Emellertid kan tillämp-
ningsproblem uppkomma om förmånen anses intjänad såväl i Sverige 
som utomlands.
I det motsatta fallet, dvs. om en person som i utlandet förvärvat en 
personaloption flyttar till Sverige för att arbeta här skulle med gällande 
praxis beskattning ske här för förmånen först i samband med att en 
kvalifikationstid löpt ut. 
Reavinstbeskattning
Enligt 6 § 1 mom. första stycket a SIL är en fysisk person som är bosatt 
utomlands skattskyldig i Sverige för vinst vid avyttring av aktier och an-
delar i svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar 
samt vissa andra i bestämmelsen uppräknade finansiella instrument. 
Förutsättningen för sådan skattskyldighet är dock att han eller hon haft 
sitt egentliga bo och hemvist här eller stadigvarande vistats här vid något 
tillfälle under de tio år som närmast föregått det år då avyttringen 
skedde. Skattskyldigheten är dock begränsad i tiden till utgången av det 
tionde kalenderåret efter utflyttningen från Sverige. Utöver de ovan 
nämnda egendomsslagen omfattar bestämmelsen även konvertibla 
skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis, som utgetts av svenska 
aktiebolag. Vidare omfattar skattskyldigheten optionsrätter, utfästa av 
svenska aktiebolag, som avser rätt till nyteckning eller köp av aktier. En 
förutsättning för skattskyldighet är dock att optionsrätten är utfäst i 
förening med skuldebrev. Slutligen omfattar skattskyldigheten också 
optioner och terminer, som omfattar något av de nu nämnda finansiella 
instrumenten. Bestämmelsen gäller oberoende av om det finansiella 
instrumentet har köpts under tid, då den skattskyldige varit bosatt 
utomlands eller dessförinnan.
Om en personaloptions underliggande egendom utgörs av aktie i ett 
svenskt aktiebolag — eller annat finansiellt instrument som omfattas av 
bestämmelsen — och innehavaren förvärvar egendomen samt därefter 
inom en tioårsperiod från utflyttningen avyttrar denna kommer reavinst-
beskattning att ske i Sverige enligt 6 § 1 mom. första stycket a SIL.
6.2 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Har en person på grund av sin tjänst fått en 
rätt som i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i 
framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i öv-
rigt på förmånliga villkor och har rätten kunnat utnyttjas men ännu 
inte utnyttjats, skall skattskyldighet för förmånen i denna del anses 
uppkomma när den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo och 
hemvist i Sverige eller att stadigvarande vistas här. Förmånen skall 
värderas med ledning av den underliggande egendomens marknads-
värde vid tidpunkten för beskattningen.
Har en person flyttat till Sverige och under anställning utomlands 
fått en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, skall förmånen inte 
tas upp till beskattning i den del som hade kunnat utnyttjas i tiden 
före det att den skattskyldige fick sitt egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller stadigvarande vistas här. Den del av rätten som tjänats in 
genom verksamhet utomlands skall anses utnyttjad först.
Om den som beskattats i samband med utflyttningen flyttar tillbaka 
till Sverige skall inte de tidigare beskattade delarna av förmånen be-
skattas på nytt om de utnyttjas eller överlåts i Sverige.
Promemorieförslaget stämmer överens med regeringens med vissa 
undantag. Vid utflyttning föreslås i promemorian att skatteplikten skall 
inträda när den obegränsade skattskyldigheten upphör, varvid förmånen 
också skall värderas. 
Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att avskattning bör ske 
vid tidpunkten för utflyttningen i stället för vid tidpunkten för den 
obegränsade skattskyldighetens upphörande för att på så sätt undvika den 
inkongruens som kan uppstå när sexmånadersregeln är tillämplig. 
Näringslivets Skattedelegation påpekar att uttrycket ”intjänats genom 
verksamhet i Sverige” är oklart, då det inte ger besked huruvida skatt 
skall utgå på den faktiska värdestegringen mellan tidpunkten för 
inflyttning och utnyttjande eller på den proportionella del av 
värdestegringen som skett mellan dessa tidpunkter och att samma 
problem uppstår när optionsinnehavaren har betalat en ersättning för 
optionen. Invest in Sweden Agency menar att endast optioner som 
erhållits efter inflyttning till Sverige och kunnat utnyttjas under 
vistelsen här skall betraktas som intjänade i Sverige.
Skälen för regeringens förslag
Enligt den praxis som gäller idag beskattas en personaloption när 
kvalifikationstiden har gått ut och den kan utnyttjas. Om beskattning så 
som föreslås sker vid tidpunkten för det faktiska utnyttjandet innebär det 
att en optionsinnehavare som utnyttjar optionen under en tid när han inte 
längre är obegränsat skattskyldig i landet kan komma att undgå beskatt-
ning av förmånen. Det är emellertid angeläget, att en ändring beträffande 
beskattningstidpunkten inte leder till möjligheter att undandra sig be-
skattning i Sverige. Eftersom förmånen har intjänats under arbete här i 
landet bör den också beskattas här. Det är av den anledningen nödvändigt 
med kompletterande skatteregler för det fallet att den skattskyldige 
efter förvärvet men före ett faktiskt utnyttjande av en personaloption 
flyttar från Sverige. 
Om i stället en person som redan är innehavare av en personaloption 
flyttar till Sverige kan förslaget om beskattningstidpunkt komma att 
medföra att innehavaren beskattas när optionen utnyttjas i Sverige. Det 
kan därför föreligga en risk för att Sverige kommer att beskatta en 
förmån som redan har beskattats i det tidigare bosättningslandet. Den 
risken föreligger främst i de fall den tidigare hemviststaten beskattar 
denna typ av förmån i samband med förvärvet av optionen eller vid en 
annan tidpunkt som inträffat före ett faktiskt utnyttjande. 
För de redovisade situationerna finns det ett behov av bestämmelser 
som anger hur beskattningen skall ske om en person flyttar till 
respektive från Sverige och vid den tidpunkten innehar en 
personaloption. I det följande redovisas två olika lösningar, en 
tioårsregel och en avskattningsregel.
Tioårsregel
En tioårsregel skulle innebära att tjänsteinkomster från aktuella rättighe-
ter beskattas i Sverige under en tid av tio år efter utflyttningen. Detta kan 
förklaras av dels att personaloptionen ofta har en löptid på tio år, dels att 
situationen i viss mån anknyter till den gällande tioårsregeln i 6 § 1 
mom. första stycket a SIL. Beskattningen av förmånen skulle vid 
tillämpningen av en sådan bestämmelse ske i samband med att optionen 
utnyttjas för förvärv av den underliggande egendomen. Om innehavaren 
av personaloptionen även efter utflyttningen är anställd i samma 
företagsgrupp, varvid personaloptionen fortfarande är gällande kan 
emellertid en sådan bestämmelse komma att medföra att innehavaren 
beskattas i två länder för samma inkomst. En tioårsregel skulle nämligen 
kunna medföra att sådana tjänsteförmåner som har intjänats utomlands 
även beskattas i Sverige, vilket kan verka stötande. I och för sig kan ett 
sådant resultat undvikas genom att beskattningsunderlaget enbart utgörs 
av förmånen i den omfattning den hade kunnat utnyttjas vid tidpunkten 
för utflyttningen. Även då skulle dock risk för dubbelbeskattning före-
ligga, nämligen om det nya bosättningslandet beskattar förmånen vid ett 
faktiskt utnyttjande. Vad som emellertid kan sägas tala starkast mot en 
tioårsregel är svårigheterna att kontrollera när en option faktiskt 
utnyttjas. Eftersom det inte är en framkomlig väg att ålägga utländska 
subjekt en kontrolluppgiftsskyldighet torde möjligheten att beskatta 
inkomsten i Sverige vara beroende av att den skattskyldige själv anmäler 
till svenska skattemyndigheter att optionen har utnyttjats. 
Artikel 15 i OECD:s modellavtal om dubbelbeskattning avser ersätt-
ning som uppburits på grund av anställning inom den privata sektorn. 
Enligt huvudregeln beskattas inkomst i den skattskyldiges hemviststat. 
Utförs arbetet i den andra avtalsslutande staten får emellertid den in-
komst som är hänförlig till sådant arbete beskattas i denna andra stat. I 
artikelns andra punkt finns emellertid ett undantag. Undantaget tar sikte 
på det fall att arbetstagaren vistas högst 183 dagar under 
beskattningsåret i fråga i källstaten, att arbetsgivaren inte har hemvist i 
den stat där arbetet utförts och att, om arbetsgivaren har ett fast 
driftställe i den stat där arbetet utförs, ersättningen inte belastar det 
fasta driftstället som arbetsgivaren har i källstaten. Om dessa tre 
förutsättningar är uppfyllda skall beskattning i stället ske i 
hemviststaten. Någon ledning för bedömning av frågan om vad som 
anses som ersättning på grund av anställning finns inte i modellavtalet. I 
de situationer där det kan uppkomma risk för internationell 
dubbelbeskattning får därför i varje enskilt fall avgöras huruvida förmån 
i form av en personaloption utgör sådan ersättning på grund av 
anställning som får beskattas i källstaten.
Avskattning
Det andra alternativet innebär att förmånen avskattas om en innehavare 
av aktuella rättigheter flyttar utomlands. Beskattningen bör endast om-
fatta de delar där kvalifikationstiden har gått ut vid tidpunkten för utflytt-
ningen. Det är endast i dessa delar som förmånen kan anses ha intjänats 
under anställning i Sverige. I promemorian föreslogs att avskattningen 
skulle ske det beskattningsår då innehavaren av förmånen upphörde att 
vara obegränsat skattskyldig i Sverige. Riksskatteverket har mot 
förslaget i promemorian anfört att avskattning i stället bör ske vid 
tidpunkten för utflyttningen för att på så sätt undvika den inkongruens 
som kan uppstå när sexmånadersregeln är tillämplig. Sexmånadersregeln 
innebär dock att skattebefrielse medges för den tjänsteinkomst som 
tjänas in i utlandet om den inkomsten beskattas i utlandet. Den förmån 
som skall avskattas torde emellertid inte omfattas av 
sexmånadersregeln, eftersom förmånen är intjänad i Sverige. 
Regeringen är dock medveten om att det kan uppstå 
gränsdragningsproblem huruvida förmånen är intjänad i Sverige eller 
utomlands, men det måste i så fall lösas vid tillämpningen av den interna 
rätten och eventuellt tillämpligt dubbelbeskattningsavtal. Till skillnad 
från vad som har anförts i promemorian anser dock regeringen i likhet 
med Riksskatteverket att avskattningen bör ske vid den tidpunkt då inne-
havaren av en option flyttar utomlands. Skälet för det är främst att det 
även vid den i promemorian föreslagna avskattningsregeln uppkommer 
kontrollsvårigheter liknande dem vid en tioårsregel. 
Liksom vid en tioårsregel uppkommer vid avskattning en risk för att 
innehavaren av personaloptionen blir dubbelbeskattad. Så är fallet om 
det nya bosättningslandet beskattar en förmån i form av personaloption 
vid utnyttjandet. Den enskilde har dock en möjlighet att undvika att 
inkomsten dubbelbeskattas, nämligen genom att utnyttja optionen före 
utflyttningen. I vissa fall torde dock innehavaren av personaloptionen 
avsluta sin anställning inom företagsgruppen för att flytta utomlands. 
Om personaloptionen omedelbart upphör att gälla bör innehavaren 
naturligtvis inte förmånsbeskattas i annat fall än om han faktiskt utnyttjar 
den. En del optionsplaner ger innehavaren rätt att under viss karenstid 
utnyttja optionen vid avslutad anställning. Optionen bör då avskattas när 
den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige 
eller att stadigvarande vistas här.
I jämförelse med den i promemorian föreslagna lösningen inträffar 
skatteplikt och beskattningstidpunkt samtidigt vilket får anses vara en 
fördel. Med den i promemorian föreslagna lösningen uppstår nämligen 
en del andra problem, t.ex. hur beskattning skall ske när den 
skattskyldige under en tid då han är obegränsat skattskyldig utnyttjar 
optionen för förvärv av värdepapper men där han under vistelsen 
utomlands har tjänat in ytterligare aktier. Mot bakgrund av detta och bl.a. 
de kontrollsvårigheter som uppkommer är det regeringens bedömning 
att detta alternativ är bättre än den tidigare diskuterade tioårsregeln. Det 
innebär således att förmånen bör avskattas vid den tidpunkt då den som 
fått förmånen inte längre har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige 
eller stadigvarande vistas här, dvs. vid den faktiska utflyttningen. 
Skatteplikten bör i likhet med vad som föreslagits i promemorian 
omfatta endast de delar av förmånen som kunde utnyttjas vid tiden för 
utflyttningen. Till grund för värderingen vid avskattningen bör läggas det 
marknadsvärde som det underliggande värdepapperet har vid den tid-
punkten. Detta innebär alltså att skattepliktens omfattning fastställs vid 
tidpunkten för utflyttningen och att vad som då har intjänats skall be-
skattas.
Om den som avskattats flyttar tillbaka till Sverige och då utnyttjar op-
tionen i de redan avskattade delarna skall beskattning inte ske vid ut-
nyttjandet.
Avskattning i ett EU- perspektiv
Innan slutlig ställning tas till frågan om en avskattningsregel bör emel-
lertid övervägas om en sådan bestämmelse skulle innebära en överträ-
delse av Romfördragets bestämmelser till skydd för kapitalets fria 
rörlighet. Gemenskapsrätten kan kortfattat beskriven sägas ge de 
enskilda medlemsländerna rätt att göra skillnad i skattereglerna mellan 
skattebetalare med hänsyn till bostadsort och den ort där deras kapital 
investerats under förutsättning att reglerna inte har 
diskrimineringskaraktär eller syftar till annan förtäckt begränsning av de 
rättigheter till fri rörlighet som regleras i gemenskapsrätten. Denna 
princip har kodifierats såvitt gäller kapitalets fria rörlighet i artikel 73 d 
i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget. 
Av intresse kan vara att undersöka huruvida andra medlemsländer har 
någon form av reglering motsvarande den nu diskuterade avskattningsre-
geln. 
I Danmark t.ex. har man en form av avskattning av värdestegring på 
aktier när en aktieägare flyttar från Danmark. Såväl danska som utländska 
aktier omfattas. Bestämmelserna går i huvudsak ut på följande.
Aktievinstbeskattningen sker på grundval av aktiernas värde vid tid-
punkten för skattepliktens upphörande eller bytet av skatterättsligt hem-
vist. Under vissa förutsättningar kan anstånd med betalning av påförd 
skatt beviljas. När aktierna realiseras eller aktieägaren dör, kan skatten 
som huvudregel begäras omräknad på grundval av överlåtelsesum-
man/marknadsvärdet och innehavstiden vid överlåtelsen respektive döds-
fallet. Avdrag medges från den danska skatten för eventuell utländsk 
skatt på samma inkomst. Om aktieägaren åter får skattemässigt hemvist i 
Danmark faller den påförda avflyttningsskatten bort och aktierna omfat-
tas därefter av de allmänna bestämmelserna om aktievinstbeskattning. 
Några avgöranden i EG-domstolen som skulle kunna ge vägledning vid 
bedömning av huruvida en avskattningsregel skulle strida mot ge-
menskapsrätten finns såvitt bekant inte. Den föreslagna avskattningsre-
geln saknar diskrimineringskaraktär och syftar inte till någon begräns-
ning av den fria rörligheten inom EU. Regelns utformning medför dess-
utom att endast sådan inkomst som har tjänats in under arbete i Sverige 
blir föremål för avskattning, vilket inte torde strida mot EG-rätten.
Inflyttning
För att undvika att en person som är innehavare av en personaloption och 
som flyttar till Sverige beskattas för de delar av personaloptionen som 
kunnat utnyttjas före inflyttningen bör i 41 § KL tas in en bestämmelse 
som begränsar skatteplikten i detta avseende. Begränsningen bör — på 
samma sätt som föreslås i avflyttningsfallen — innebära att beskatt-
ningen endast träffar sådan inkomst som kan anses intjänad i Sverige. 
Regeln bör utformas så att beskattning sker för de delar av en personal-
option som den skattskyldige utnyttjar efter inflyttningen till Sverige 
och som också har tjänats in i Sverige. I promemorian har dock frågan 
om hur beskattningen skall ske i dessa situationer inte behandlats. Dessa 
regler bör göras så enkla som möjligt, varför varje form av proportione-
ring bör undvikas. Detta innebär att om innehavaren vid tiden för inflytt-
ningen har outnyttjade optioner som tjänats in under anställning utom-
lands dessa skall anses utnyttjade först. För att tydligare åskådliggöra 
regeringens förslag i detta avseende kan följande exempel illustrera.
X har under en anställning utomlands erhållit en option som berättigar 
honom att förvärva sammanlagt 1 000 aktier. Enligt villkoren i options-
planen kan X förvärva aktier i poster om 100 st den 1 juni respektive den 
1 december varje år. Optionen löper under 10 år och efter 5 års löptid 
har X rätt att förvärva alla de aktier som optionen omfattar. År 3 efter 
förvärvet av optionen flyttar X till Sverige. Han har vid den tidpunkten 
tjänat in 500 aktier på grund av sin anställning utomlands. Av dessa 500 
aktier har X tidigare förvärvat 300 aktier. X kan således när han flyttar 
till Sverige förvärva resterande 200 aktier utan att han beskattas här. X 
arbetar under ett år i Sverige och under den tiden har han tjänat in 
ytterligare 200 aktier. X förvärvar därefter 200 aktier. Han skall då 
anses ha förvärvat de aktier som han har tjänat in under anställning 
utomlands. Förmånsbeskattning skall alltså inte ske. Om X i stället hade 
förvärvat 400 aktier skulle X ha förmånsbeskattats för 200 aktier i 
Sverige.
Förslagen föranleder en komplettering av punkt 4 av anvisningarna till 
41 § KL
7 Socialavgifter och 
kontrolluppgiftsskyldighet
7.1 Gällande rätt
Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter, allmän pensionsavgift 
och allmänna skattemedel. Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) 
om socialavgifter, SAL. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller 
egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och beräknas på 
ett underlag som består av lön och andra skattepliktiga förmåner som en 
arbetsgivare utger till sina anställda. Egenavgifter beräknas på ett under-
lag som består av inkomst av annat förvärvsarbete. Som inkomst av annat 
förvärvsarbete räknas främst inkomst av aktiv näringsverksamhet här i 
landet men även olika ersättningar för arbete för någon annans räkning, 
under förutsättning att inkomsten inte räknas som inkomst av 
anställning. Som exempel kan nämnas ersättning från en arbetsgivare 
som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om 
ersättningen avser arbete inom Sverige samt arbetsgivaren och 
arbetstagaren kommit överens om att ersättningen skall hänföras till 
sådan inkomst, s.k. omvänt likställighetsavtal. Dit räknas också 
ersättning som enligt KL beskattas som inkomst av tjänst och som, utan 
att anställningsförhållande förelegat, har utbetalats av en fysisk person 
bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person.
För lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som utgör skatte-
pliktig intäkt av tjänst skall enligt 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter, LSK, kontrolluppgift lämnas av den 
som har betalat ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgiften 
skall lämnas för den som av den uppgiftsskyldige har fått skattepliktigt 
belopp eller skattepliktig förmån. Uppgiftsskyldighet föreligger också i 
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som 
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren an-
tingen har enbart en F-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor och 
skriftligen åberopat F-skattsedeln. 
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av-
dragen preliminär skatt. Utgiven förmån skall tas upp oavsett om den 
utgått kontant eller på annat sätt eller utgjort ersättning för kostnader 
som mottagaren har betalat. Om mottagaren har betalat ersättning för en 
förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet 
av förmåner som har utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet 
med bestämmelserna i KL. 
I samband med 1990 års skattereform behandlades frågan om vem 
som skulle ansvara för socialavgifter som skall tas ut på ersättningar 
som helt klart hade sin grund i tjänsten men som kommer från annan än 
arbetsgivaren. RSV framförde som sin uppfattning att arbetsgivaren 
borde åläggas en skyldighet att betala arbetsgivaravgifter på sådana 
förmåner (prop. 1989/90:110 s. 376). Regeringen var emellertid då inte 
beredd att genomföra RSV:s förslag utan anförde att det är den som har 
betalat ersättningen eller förmånen som också skulle betala avgiften 
även om något direkt anställningsförhållande inte föreligger. 
Arbetsgivarbegreppet i socialförsäkringssystemet kom därigenom att 
utvidgas. Ersättningar som betalas ut av en fysisk person bosatt 
utomlands eller en utländsk juridisk person som inte är att anse som 
arbetsgivare undantogs dock. I sådana fall skall socialavgifter betalas i 
form av egenavgifter. 
Skyldighet att betala socialavgifter vid  s.k. frequent flyer-rabatter 
Rabatter som lämnas för visad kundtrohet finns bl.a. inom flyg- och ho-
tellbranschen, s.k. frequent flyer-rabatter. Sådana rabatter är skatteplik-
tiga om de har sin grund i resor i tjänsten och sedan utnyttjas för privat 
bruk. Den 1 januari 1992 undantogs frequent flyer-rabatter vid utrikes 
flygresor från skatteplikt. Bakgrunden till att skattefriheten infördes var 
bl.a. att möjligheten för svenska skattemyndigheter att beskatta de 
frequent flyer-rabatter som lämnats av utländska bolag ansågs i det när-
maste obefintlig, om inte den skattskyldige själv redovisade förmånen. 
Flygbolaget var som utgivare av rabatten skyldig att lämna kontrollupp-
gift enligt 3 kap. 4 § LSK. Det innebar dock svårigheter för de kontroll-
uppgiftsskyldiga bolagen att veta om rabatten faktiskt kommit att utnytt-
jas och i sådant fall vilken del av rabatten som grundade sig på av arbets-
givaren betalda resor. 
Fr.o.m. den 1 januari 1997 är förmåner i form av frequent flyer-rabat-
ter inte längre undantagna från skatteplikt. Skyldigheten att betala arbets-
givaravgift på skattepliktig rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut 
på grund av kundtrohet eller liknande, åligger numera den som slutligt 
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen om denne 
är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Motsvarande 
gäller i fråga om skyldighet att lämna kontrolluppgift. Detta innebär att 
arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter och lämna kontrolluppgift 
på sådana skattepliktiga förmåner som grundar sig på kostnader som 
arbetsgivaren har stått för.
När skattskyldighet för frequent flyer-rabatter föreslogs invändes från 
flera remissinstanser bl.a. att det var orimligt att arbetsgivaren under 
straffansvar skulle åläggas en kontrolluppgiftsskyldighet och ansvar för 
arbetsgivaravgifter för en förmån som arbetsgivaren inte hade utgett och 
som ligger utanför arbetsgivarens kontroll. Regeringen anförde dock att 
svårigheten att kontrollera när en förmån åtnjuts inte var något specifikt 
för den aktuella typen av förmån. Som ett skäl för att ålägga arbetsgiva-
ren denna skyldighet anförde regeringen att det är möjligt för 
arbetsgivaren att undvika det merarbete den ökade administrationen 
medförde genom att antingen inte tillåta att tjänsteresor läggs till grund 
för bonuspoäng eller att se till att eventuella trohetsrabatter eller andra 
förmåner används i tjänsten (prop. 1996/97:19 s. 77). 
Vidare ålades den som är skattskyldig för en skattepliktig rabatt, 
bonus eller annan förmån, som utges på grund av kundtrohet eller 
liknande för vilken kontrolluppgiftsskyldighet föreligger, att till den 
kontrolluppgiftsskyldige på annat sätt än muntligen lämna uppgift om 
förmånens art och omfattning och under vilken månad denna åtnjutits. I 
anställningsförhållanden skall en arbetstagare alltså lämna sådan uppgift 
till sin arbetsgivare. Arbetsgivarens redovisningsskyldighet i 
skattedeklarationen inträder först månaden efter det att arbetsgivaren 
fått kännedom om att förmånen åtnjutits. Något straffansvar för 
arbetsgivaren för underlåtet uppgiftslämnande kan således inte komma i 
fråga förrän efter den tidpunkt då han fick kännedom om förmånen och 
ändå underlåtit att redovisa den. Samma sak gäller frågan om oriktig 
uppgift i avgiftshänseende.
7.2 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Om en förmån eller ersättning getts ut eller 
anses utgiven av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person och det inte finns något 
anställningsförhållande mellan utbetalaren och den som får 
ersättningen eller förmånen, skall arbetsgivaravgifter betalas av den 
svenska arbetsgivaren om förmånen eller ersättningen har getts ut på 
grund av tjänsten hos denne. Arbetsgivaren skall på motsvarande sätt 
betala särskild löneskatt. Arbetsgivaren skall vidare lämna 
kontrolluppgift om ersättningen eller förmånen och göra avdrag för 
preliminär A-skatt på grundval av dess värde. 
Den som är skattskyldig för en förmån eller ersättning som getts ut 
eller anses utgiven av en fysisk person bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person utan att det finns ett anställningsförhållande 
skall på annat sätt än muntligen lämna uppgifter om förmånens eller 
ersättningens omfattning till den kontrolluppgiftsskyldige. Den an-
ställde skall även lämna uppgift om vilken månad förmånen åtnjutits 
eller anses åtnjuten respektive ersättningen erhållits. Uppgifterna 
skall lämnas senast månaden efter det att förmånen åtnjutits eller 
anses åtnjuten respektive ersättningen erhållits.
Promemorieförslaget stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte något 
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket påpekar emellertid att det bör 
klargöras att även inkomst av uppdrag anses som skattepliktig intäkt. 
Näringslivets Skattedelegation anför att den föreslagna lagstiftningen 
gör att ansvaret för kontrolluppgifter och arbetsgivaravgifter blir mycket 
oklart och gränsdragningsproblem kan uppstå. Svenska 
Revisorsamfundet SRS menar att regleringen att ”förmånen kan anses 
ha sin grund i anställningen i Sverige” är för vid och behöver preciseras.
Skälen för regeringens förslag: Personaloptioner ges ofta ut av ett 
utländskt moderföretag till den svenske arbetsgivaren. De nu gällande 
bestämmelserna om ansvar för socialavgifter har bl.a. fått till följd att 
den arbetstagare som erhåller en personaloption har att betala 
egenavgifter på förmånsvärdet. En arbetstagare kan normalt förutsättas 
sakna erfarenheter av att betala egenavgifter. Det är därför sannolikt att 
många arbetstagare på grund av okunnighet underlåter att betala 
egenavgifter på den förmån som uppkommit. Eftersom det inte heller 
föreligger någon skyldighet att lämna kontrolluppgift innebär den 
nuvarande situationen uppenbara kontrollsvårigheter för skattemyn-
digheterna.
Regeringen delar den i promemorian framförda synpunkten att det 
förhållandet att en förmån eller ersättning har sin grund i en anställning i 
Sverige starkt talar för att den svenske arbetsgivaren skall betala social-
avgifter i form av arbetsgivaravgifter även om ersättningen har getts ut av 
ett utländskt rättssubjekt. En sådan ordning borde vara möjlig och 
dessutom medföra mer enhetliga och enklare regler. Det torde av bl.a. 
praktiska skäl vara mindre lämpligt att kräva socialavgifter av en fysisk 
person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person som inte är ar-
betsgivare åt den person som t.ex. får en personaloption på grund av sin 
anställning i Sverige. Man bör i stället sträva efter att ålägga den svenske 
arbetsgivaren ett ansvar för arbetsgivaravgifterna när detta är praktiskt 
möjligt. Det förhållandet att viss inkomst av en anställning beläggs med 
egenavgifter medan en annan inkomst av samma anställning beläggs med 
arbetsgivaravgifter är något som bör undvikas. Övervägande skäl talar 
sålunda för att den svenske arbetsgivaren skall åläggas ansvar för arbets-
givaravgifter i de nu aktuella fallen. Till skillnad från vad som gäller i 
fråga om t.ex. frequent flyer-rabatter bör det emellertid i dessa fall 
sakna betydelse vem som slutligt stått för kostnaden för förmånen eller 
ersättningen. Det avgörande bör i stället vara att förmånen eller 
ersättningen har sin grund i tjänsten. De föreslagna reglerna skall 
således komplettera de regler som gäller för arbetsgivaravgifter vid för-
måner som ges ut på grund av kundtrohet o.d. och som arbetsgivaren 
slutligt stått kostnaden för. De nya reglerna innebär därför inte någon 
ändring av gällande regler i de situationer där t.ex. ett svenskt bolag, som 
inte är arbetsgivare, ger rabatt och står för kostnaderna till anställda i ett 
annat företag. Det är då det rabattgivande bolaget och inte arbetsgivaren 
som skall betala arbetsgivaravgifterna under förutsättning att förmånen 
har sin grund i anställningen. Om däremot det rabattgivande bolaget är 
utländskt skall den svenske arbetsgivaren, enligt de nya reglerna, ansvara 
för arbetsgivaravgifterna om rabatten har sin grund i tjänsten. 
Huvudregeln bör således även i fortsättningen vara att den som betalat 
förmånen eller ersättningen också skall betala arbetsgivaravgifter.
En förutsättning för att den svenske arbetsgivaren skall vara ansvarig 
för arbetsgivaravgifterna i de nu aktuella fallen bör emellertid vara att 
denne på något sätt medverkat till uppkomsten av förmånen eller ersätt-
ningen. Förmånen eller ersättningen bör ha sin grund i tjänsten. Något 
generellt svar på när en förmån skall anses ha sin grund i tjänsten kan 
naturligtvis inte ges utan det måste bedömas från fall till fall. I flertalet 
fall torde det inte föreligga några problem att fastställa. När det gäller 
personaloptioner och liknande förmåner är situationen ofta mer kompli-
cerad att bedöma. Att ersättningen eller förmånen har getts ut på uppdrag 
från den svenske arbetsgivaren till det utländska bolaget eller den utom-
lands bosatte fysiska personen, dvs. att förmånen är ett utflöde av ett av-
tal om t.ex. personaloptioner mellan arbetsgivaren och utställaren kan 
tillmätas betydelse. Om arbetstagaren och den svenske arbetsgivaren är 
överens om att förmånen eller ersättningen har sin grund i tjänsten bör 
även detta tillmätas betydelse. 
Ytterligare en förutsättning för att arbetsgivaren skall kunna åläggas 
en skyldighet att betala arbetsgivaravgifter för aktuella förmåner eller 
ersättningar är att arbetsgivaren också på något sätt får information om 
att den anställde fått sådan förmån eller ersättning. Detta har också 
betydelse för skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Denna skyldighet 
är — liksom skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifter — 
straffsanktionerad. Mot en skyldighet för arbetsgivaren att betala 
arbetsgivaravgifter och lämna kontrolluppgifter kan därför invändas att 
det inte är rimligt att arbetsgivaren åläggs ansvar för något som möjligen 
kan påstås ligga utanför hans möjlighet att kontrollera. Emellertid kan 
mot ett sådant argument anföras att arbetsgivaren i dessa situationer på 
ett eller annat sätt har bidragit till att förmånen getts ut och att det därför 
får ankomma på denne att hålla reda på detta. Svårigheten med att 
kontrollera när en förmån har åtnjutits är inte specifik för denna typ av 
förmån (jfr även här reglerna för frequent flyer-rabatter). Det kan 
emellertid finnas skäl att, på samma sätt som gäller vid åtnjutandet av en 
frequent flyer-rabatt, ålägga någon en skyldighet att upplysa 
arbetsgivaren om när förmånen har åtnjutits. De som skulle kunna 
åläggas en sådan skyldighet är antingen den som gett ut förmånen eller 
den som uppgiften avser, dvs. den anställde. Att det i många fall kan 
antas vara ett utländskt rättssubjekt som har gett ut förmånen talar mot 
att lägga upplysningsskyldigheten på utställaren. Det är därför mer 
praktiskt att den anställde åläggs en skyldighet att upplysa arbetsgivaren 
om att förmånen eller ersättningen åtnjutits. Om den anställde 
uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift eller 
underlåter att lämna uppgift till arbetsgivaren kan detta föranleda 
straffansvar enligt 7 § första stycket 2 och 8 § skattebrottslagen 
(1971:69). Det bör därför klart anges i LSK att mottagaren av den 
skattepliktiga förmånen har en uppgiftsskyldighet gentemot den som 
skall lämna kontrolluppgift. Uppgiftsskyldigheten bör avse såväl 
förmånens eller ersättningens storlek som under vilken månad den åt-
njutits respektive erhållits. Den som åtnjutit förmånen eller erhållit 
ersättningen bör upplysa arbetsgivaren om detta senast månaden efter 
det att förmånen åtnjutits. Något straffansvar kan därför inte komma 
ifråga för arbetsgivaren förrän efter den tidpunkten och i så fall endast 
om han ändå underlåter att redovisa den eller lämnar oriktig uppgift. I de 
situationer då en förmån i form av en personaloption skall avskattas i 
samband med att den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo eller 
hemvist i Sverige eller att stadigvarande vistas här skall den 
skattskyldige lämna sådana uppgifter vid den tidpunkt då förmånen anses 
åtnjuten, dvs. vid utflyttningen. Förmånen skall då på motsvarande sätt 
anses utgiven.
Om en förmån eller ersättning som getts ut av en fysisk person bosatt 
utomlands eller en utländsk juridisk person och förmånen eller ersätt-
ningen inte har sin grund i ett anställningsförhållande i Sverige skall i 
fortsättningen utbetalaren betala arbetsgivaravgifter (3 kap. 2 § andra 
stycket och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän 
försäkring och 1 kap. 2 § andra stycket lagen (1981:691) om social-
avgifter).
I samband med skattereformen uttalades att inom avgiftsområdet lik-
ställs arbetsgivar/arbetstagarförhållande med uppdragsgivar/uppdrags-
tagarförhållande (prop. 1989/90:110 s. 752). De nu föreslagna bestäm-
melserna kommer således även att omfatta uppdragsförhållanden.
Förslaget föranleder ändring i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter, 8 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483), 1 § lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 3 kap. 4 
och 4 a §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 
samt 3 kap. 2 a § och 11 kap. 2  och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän 
försäkring.
8 Förslagens konsekvenser och genomförande
8.1 Ekonomiska effekter
Förslaget om senarelagd beskattningstidpunkt medför allmänt sett en 
höjning av de skattepliktiga förmånsbeloppen som uppkommer på grund 
av personaloptioner o.d. Samtidigt medför den senarelagda beskattnings-
tidpunkten att den offentliga sektorn går miste om ränteinkomster och 
att statens inkomster från skattepliktiga reavinster på förvärvade 
värdepapper minskar. Att beskattningstidpunkten flyttas fram till den 
tidpunkt då optionen faktiskt utnyttjas medför även en ökad möjlighet 
för den skattskyldige att utnyttja optionen vid den tidpunkt när han har en 
lägre årsinkomst och därigenom en ökad möjlighet att undvika 
skatteprogression. Det är inte möjligt att närmare ange hur stor 
förändringen av skatteintäkterna blir. Motsvarande gäller för 
arbetsgivaravgifterna.
De nya reglerna torde innebära betydande administrativa förenklingar.
8.2 Ikraftträdande och övergångsfrågor
Det är angeläget att de nya bestämmelserna börjar tillämpas så snart det 
är möjligt. De nya bestämmelserna såvitt avser skatt och socialavgifter 
föreslås därför träda i kraft vid halvårsskiftet 1998, varvid de också 
omedelbart skall börja tillämpas. 
Vad som ytterst avgör hur övergången från de gamla till de nya reg-
lerna bör ske är att det inte får uppkomma någon retroaktiv verkan till 
nackdel för de skatt- och avgiftsskyldiga. Som tidigare har framgått 
kommer en senareläggning av beskattningstidpunkten i många fall att 
medföra ett högre skattepliktigt förmånsvärde i jämförelse med det 
skattemässiga förmånsvärdet enligt nu gällande rätt. Av det sagda följer 
att de optioner som redan har beskattats inte får omfattas av de nya reg-
lerna. Gränsen måste därför dras vid sådana optioner eller delar av 
optioner som vid ikraftträdandet av de nya beskattningsreglerna ännu 
inte passerat tidpunkten för skattskyldighetens inträde. De nya 
beskattningsreglerna bör således tillämpas på en personaloption enbart i 
de delar kvalifikationstiden inte ännu har löpt ut den 30 juni 1998. 
På avgifts- och kontrolluppgiftssidan skall de nya bestämmelserna 
tillämpas på sådana förmåner som getts ut eller anses utgivna efter 
ikraftträdandet.
I den omfattning en personaloption har beskattats vid ikraftträdandet 
av de nya bestämmelserna skall beskattning inte ske när optionen utnytt-
jas för förvärv av aktie.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)
Anvisningar
till 41 §
punkt 4
Punkten har delats in i stycken.
I bestämmelsens fjärde stycke andra mening införs en ny 
bestämmelse för beskattning av tjänsteförmån i form av en 
personaloption eller liknande förmån som innebär en rätt att i framtiden 
förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor. Sådan förmån skall anses ha åtnjutits det år den 
utnyttjas för förvärv av aktie eller annat värdepapper eller när rätten att 
förvärva värdepapper överlåts. Förmånen skall således beskattas i 
samband med utnyttjandet eller överlåtelsen. En förutsättning för att 
bestämmelsen skall vara tillämplig är att den rätt som förvärvas i sig inte 
utgör ett värdepapper. Om rätten utgör ett värdepapper vid tiden för 
förvärvet skall beskattning i stället ske enligt första meningen. 
Fjärde stycket tredje meningen reglerar det förhållandet att den som 
erhållit en sådan förmån flyttar utomlands. Om rätten hade kunnat ut-
nyttjas för förvärv av värdepapper men ännu inte utnyttjats, skall förmå-
nen anses åtnjuten det år den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo 
och hemvist i Sverige eller att stadigvarande vistas här. Förmånen skall 
då på motsvarande sätt anses utgiven. Beskattningen skall avse endast vad 
som hade kunnat utnyttjas vid den tidpunkten. Till grund för värderingen 
skall läggas det värde som den underliggande egendomen hade på 
utflyttningsdagen. 
I femte stycket införs en ny bestämmelse som tar sikte på de 
situationer där den som har en sådan förmån som nämns i fjärde stycket 
andra meningen, dvs. en personaloption eller liknande förmån, flyttar till 
Sverige. Om förmånen har tjänats in under anställning utomlands skall 
den inte beskattas om den åtnjuts i den delen i Sverige. Vidare införs en 
turordningsregel som innebär att om förmånshavaren vid tiden för 
inflyttningen har outnyttjade optioner som tjänats in under anställning 
utomlands skall dessa anses utnyttjade först. Bestämmelsen har utförligt 
kommenterats och illustrerats i avsnitt 6.2.
Om den som avskattats för en personaloption i samband med att han 
flyttat ut från Sverige flyttar tillbaka till Sverige skall han enligt sjätte 
stycket inte beskattas i den delen om han efter återinflyttningen utnyttjar 
optionen.
I ett nytt sista stycke tas in ett undantag från rätten att dra av en utgift 
eller omkostnad för inkomstförvärvet det år då den betalats. Undantaget 
omfattar sådan utgift som kan ha uppkommit för en personaloption eller 
liknande tjänsteförmån. Denna kostnad skall dras av först i samband med 
att tjänsteförmånen beskattas. Avdraget får dock inte överstiga 
förmånens värde. Förmånen skall i dessa fall tas upp till 0 kr, dvs. det 
uppkommer inte någon beskattningsbar förmån. Den "förlust" som 
uppkommit får i stället beaktas vid reavinstbeskattningen när värde-
papperet säljs. Värdepapperet anses även i de fallen förvärvat till ett pris 
motsvarande summan av premien och lösenpriset. Om rätten inte utnytt-
jas skall kostnaden dras av det år då rätten inte längre kan utnyttjas. Av-
draget sker i inkomstslaget tjänst.
Övergångsbestämmelser
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. För att undvika en ne-
gativ retroaktiv skatteeffekt skall de nya beskattningsreglerna tillämpas 
på förmåner i den utsträckning som förmånen ännu inte kunnat utnyttjas 
vid ikraftträdandet.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om 
allmän försäkring
3 kap.
2 a § 
Det andra stycket upphävs parallellt med att bestämmelsen i 11 kap. 3 § 
första stycket punkt e) upphävs. Bestämmelsen kommer att sakna 
tillämpningsområde. I de situationer en fysisk person bosatt utomlands 
eller en utländsk juridisk person utgett förmån eller annan ersättning 
utan att anställningsförhållande förelegat kommer utbetalaren med 
tillämpning av det s.k. utvidgade arbetsgivarbegreppet vara skyldig att 
betala arbetsgivaravgifter (3 kap. 2 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra 
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring samt 1 kap. 2 § andra 
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter). Finns det emellertid en 
svensk arbetsgivare och förmånen eller ersättningen har sin grund i det 
svenska anställningsförhållandet är i stället den svenske arbetsgivaren 
skyldig att betala arbetsgivaravgifter.
I samband med skattereformen uttalades att inom avgiftsområdet lik-
ställs arbetsgivar/arbetstagarförhållande med uppdragsgivar/uppdrags-
tagarförhållande (prop. 1989/90:110 s. 752). 
11 kap.
2 § 
I andra stycket görs en redaktionell ändring till följd av att 3 kap. 2 a § 
enligt förslaget får en annan styckeindelning.
3 §
Punkten e) upphävs i första stycket eftersom den kommer att sakna till-
lämpningsområde. Om en ersättning betalas ut av fysisk person bosatt 
utomlands eller av utländsk juridisk person utan att anställ-
ningsförhållande förelegat skall arbetsgivaravgifter utgå i fortsättningen. 
Om ersättningen har sin grund i ett anställningsförhållande i Sverige 
skall den svenske arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter. I annat fall 
skall utbetalaren enligt 3 kap. 2 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra 
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och 1 kap. 2 § andra 
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter betala arbetsgivaravgifter 
som belöper på ersättningen.
20 kap.
2 §
I femte stycket görs endast en redaktionell ändring, eftersom andra 
stycket i 3 kap. 2 a § upphävs.
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om 
socialavgifter
1 kap.
2 § 
I andra stycket tas begränsningen ”av tjänst” bort. Sådan intäkt som en-
ligt kommunalskattelagen skall taxeras som intäkt av näringsverksamhet 
kan inte inrymmas under  bestämmelsen annat än i de fall den som 
åtnjuter förmånen av någon anledning saknar F-skattsedel, t.ex. på grund 
av att den återkallats. 
I ett tillägg i andra stycket anges vem som skall anses som 
arbetsgivare vad gäller skattepliktig intäkt av tjänst som uppkommer när 
en fysik person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person utger 
eller anses utge en ersättning eller en förmån till en i Sverige 
skattskyldig person men inte är arbetsgivare till denne. I ett sådant fall 
skall den skattskyldiges arbetsgivare i Sverige även anses som 
arbetsgivare beträffande ersättningen eller förmånen, om denna kan 
anses ha sin grund i anställningen. Huruvida förmånen eller ersättningen 
har sin grund i anställningen får avgöras i varje enskilt fall. Emellertid 
torde förutsättas att den svenske arbetsgivaren i viss utsträckning verkat 
för att förmånen eller ersättningen getts ut av det utländska subjektet. I 
allmänmotiveringen har som exempel nämnts att ersättningen eller 
förmånen har getts ut på uppdrag från den svenske arbetsgivaren till det 
utländska bolaget eller den utomlands bosatte fysiska personen, dvs. att 
förmånen är ett utflöde av ett avtal om t.ex. personaloptioner mellan ar-
betsgivaren och utställaren. Om arbetstagaren och den svenske 
arbetsgivaren är överens om att förmånen eller ersättningen har sin 
grund i tjänsten bör även detta tillmätas betydelse.
I de fall en anställd som har erhållit en personaloption eller liknande 
förmån flyttar från Sverige innan han faktiskt har utnyttjat förmånen 
skall han enligt punkt 4 fjärde stycket tredje meningen av anvisningarna 
till 41 § KL avskattas i de delar han vid den tidpunkten kunde utnyttja 
förmånen, dvs. förmånen skall vid den tidpunkten anses åtnjuten. På 
motsvarande sätt skall förmånen vid den tidpunkten anses utgiven.
Om förmånen eller ersättningen inte har sin grund i ett 
anställningsförhållande i Sverige skall utbetalaren betala 
arbetsgivaravgifter (3 kap. 2 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra 
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och 1 kap. 2 § andra 
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter).
I övrigt stämmer ändringen överens med den föreslagna lydelsen av 
3 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
I samband med skattereformen uttalades att inom avgiftsområdet lik-
ställs arbetsgivar/arbetstagarförhållande med uppdragsgivar/uppdrags-
tagarförhållande (prop. 1989/90:110 s. 752). Den nu föreslagna bestäm-
melsen kommer således även att omfatta uppdragsförhållanden.
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter
3 kap.
4 §
Genom ett tillägg i första stycket klargörs att den svenske arbetsgivaren 
är skyldig att lämna kontrolluppgift avseende sådan skattepliktig intäkt 
av tjänst som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person bosatt ut-
omlands eller en utländsk juridisk person som inte är arbetsgivare om 
ersättningen har sin grund i det svenska anställningsförhållandet.
I de fall en anställd som har erhållit en personaloption eller liknande 
förmån flyttar från Sverige innan han faktiskt har utnyttjat förmånen 
skall han enligt punkt 4 fjärde stycket tredje meningen av anvisningarna 
till 41 § KL avskattas i de delar han vid den tidpunkten kunnat utnyttja 
förmånen, dvs. förmånen skall vid den tidpunkten anses åtnjuten. På 
motsvarande sätt skall förmånen vid den tidpunkten anses utgiven, varför 
den svenske arbetsgivaren skall lämna kontrolluppgift även i de fallen.
Bestämmelsen har i övrigt kommenterats i avsnitt 7.2.
4 a §
Genom tillägget i bestämmelsen kommer den uppgiftsskyldighet som en 
anställd som utnyttjar en s.k. frequent flyer-rabatt har gentemot kon-
trolluppgiftsskyldig arbetsgivare även att omfatta sådan skattepliktig in-
täkt av tjänst som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person bosatt 
utomlands eller en utländsk juridisk person som inte är arbetsgivare om 
förmånen eller ersättningen har sin grund i det svenska 
anställningsförhållandet. 
Uppgift skall lämnas om förmånens eller ersättningens art och 
omfattning och under vilken månad den åtnjutits. Uppgiften skall lämnas 
senast månaden efter det att förmånen åtnjutits. I de situationer då en 
förmån i form av en personaloption skall avskattas i samband med att 
den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo eller hemvist i Sverige 
eller att stadigvarande vistas här skall den skattskyldige lämna sådana 
uppgifter månaden efter den tidpunkt då förmånen anses åtnjuten, dvs. 
månaden efter utflyttningen.
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
1 §
Ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 1 kap. 2 § lagen 
(1981:691) om socialavgifter. 
9.6 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)
8 kap.
14 §
Värdet av sådana förmåner eller ersättningar som getts ut eller anses ut-
givna av en fysisk person bosatt utomlands eller en utländsk juridisk per-
son som inte är arbetsgivare och där förmånen eller ersättningen har sin 
grund i ett anställningsförhållande i Sverige skall räknas med hos den 
svenske arbetsgivaren först när arbetsgivaren av arbetstagaren fått sådan 
uppgift som framgår av  3 kap. 4 a § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter.
Sammanfattning av betänkandet Beskattning av 
personaloptioner
I promemorian föreslås att en förmån som någon har fått på grund av sin 
tjänst och som innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett 
i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, skall beskattas i 
samband med att rätten utnyttjas för förvärv av värdepapperet. Förmånen 
värderas till skillnaden mellan marknadsvärdet på det förvärvade värde-
papperet och det avräkningspris som kan vara avtalat i optionen. Be-
skattningen skall ske i inkomstslaget tjänst. En förutsättning för att be-
stämmelsen om beskattningstidpunkt skall vara tillämplig är att den rätt 
som förvärvas inte utgör ett värdepapper. 
Bestämmelsen tar främst sikte på s.k. personaloptioner, men även 
andra typer av liknande förmåner som uppfyller de angivna förutsätt-
ningarna omfattas av bestämmelsen. En personaloption kännetecknas av 
att den ger innehavaren en rätt att förvärva aktier i arbetsgivarbolaget 
eller i annat bolag i samma företagsgrupp, t.ex. moderbolaget. Rätten att 
förvärva aktier är uppdelad under optionens löptid, som ofta uppgår till 
tio år. Den som förvärvar en personaloption har inte rätt att förfoga över 
optionen på annat sätt än för förvärv av aktie. Optionen kan t.ex. inte 
överlåtas eller pantsättas. Om anställningen upphör av någon anledning 
förlorar innehavaren av optionen all rätt att förvärva ytterligare aktier. 
Den värdestegring som kan uppkomma i tiden efter förmånsbeskatt-
ningen beskattas i inkomstslaget kapital i samband med att den genom 
optionen förvärvade egendomen avyttras.
Såvitt avser förvärv av en personaloption eller annan liknande tjänste-
förmån kan en premie ha betalats av den skattskyldige till utgivaren av 
förmånen. Förhållandet torde i och för sig vara mindre vanligt vid för-
värv av personaloptioner. I promemorian föreslås att kostnaden för för-
värvet inte bör omfattas av den rätt till direktavdrag som normalt gäller i 
sådana fall. Avdrag bör i stället ske i samband med förmånsbeskatt-
ningen av optionen.
Om en innehavare av aktuell förmån flyttar utomlands och förmånen 
vid den tidpunkten har kunnat utnyttjas för förvärv av värdepapper men 
ännu inte har utnyttjats, skall beskattning för förmånsvärdet ske under 
det beskattningsår då innehavaren inte längre är obegränsat skattskyldig i 
Sverige. Skatteplikten skall omfatta endast den del av förmånen som vid 
tiden för utflyttningen hade kunnat utnyttjas. På motsvarande sätt 
begränsas skatteplikten för en sådan förmån som någon som har flyttat 
till Sverige förvärvat under anställning utomlands, dvs. skatteplikten 
omfattar den del av förmånens värde som har intjänats genom 
verksamhet i Sverige.
Utredningens lagförslag
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att punkt 4 av anvisningarna till 41 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt moment, 53 § 5 mom., och en 
ny punkt, 16, av anvisningarna till 32 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
53 §
5 mom. Har en skattskyldig på 
grund av sin tjänst fått en rätt 
att i framtiden förvärva värde-
papper till ett i förväg bestämt 
pris eller i övrigt på förmånliga 
villkor och har rätten kunnat 
utnyttjas men ännu inte 
utnyttjats skall skattskyldighet 
för förmånen i denna del anses 
uppkomma när innehavaren av  
rätten upphör att vara obe-
gränsat skattskyldig i Sverige. 
En förutsättning är att det inte 
är fråga om en rätt som utgör ett 
värdepapper.
Anvisningar
till 32 §
16. Har en skattskyldig på 
grund av sin tjänst fått en rätt 
att i framtiden förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor föreligger 
skatteplikt för den del av förmå-
nens värde som vid tidpunkten 
för utflyttning från Sverige hade 
kunnat utnyttjas men ännu inte 
har utnyttjats.
Har en skattskyldig under an-
ställning utomlands fått en rätt 
att i framtiden förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor föreligger 
skatteplikt för den del av 
förmånens värde som har 
intjänats genom verksamhet i 
Sverige.
En förutsättning för att första 
eller andra stycket skall vara 
tillämpligt är att det inte är 
fråga om en rätt som utgör ett 
värdepapper
till 41 §
4.  I fråga om inkomst av tjänst 
gäller som allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits 
under det år, då densamma från 
den skattskyldiges synpunkt är att 
anse som verkligen förvärvad och 
till sitt belopp känd. Detta är 
framför allt förhållandet, då 
inkomsten av den skattskyldige 
uppburits eller blivit för honom 
tillgänglig för lyftning eller, 
såsom i fråga om bostadsförmån 
och andra förmåner in natura, då 
den på annat sätt kommit den 
skattskyldige till godo, detta 
oberoende av huruvida inkomsten 
intjänats under året eller tidigare. 
Förmån av fri eller delvis fri resa 
på tåg som värderas enligt punkt 6 
av anvisningarna till 42 § skall 
dock anses åtnjuten redan när den 
skattskyldige disponerar över 
handling eller dylikt som 
berättigar till resa.  Förmån av fritt 
eller delvis fritt drivmedel skall 
anses åtnjuten månaden efter det 
att drivmedlet har kommit den 
skattskyldige till godo. Har den 
skattskyldige på grund av sin tjänst 
fått förvärva värdepapper på 
förmånliga villkor, tas förmånen 
upp till beskattning det år förvär-
vet skedde. I fall då behållning på 
pensionssparkonto skall avskattas 
enligt 32 § 1 mom. första stycket 
j inträder skattskyldigheten när 
pensionssparavtalet upphör att 
gälla för de tillgångar som skall 
avskattas. Vid sådan överlåtelse av 
pensionsförsäkring till ny 
försäkringsgivare som avses i 
punkt 1 av anvisningarna till 31 § 
anses pensionskapitalet utbetalt 
när ansvaret för en överlåten 
försäkring övergår på den 
övertagande försäkringsgivaren 
eller, i fråga om pensions-
försäkring som överförs till sådan 
del av försäkringsgivarens verk-
samhet som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger 
rum. Å andra sidan skall utgifterna 
och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten 
under det år, då de verkligen blivit 
av den skattskyldige bestridda, 
även om de avser inkomst, som ti-
digare förvärvats eller först under 
ett senare år beräknas inflyta.
4.  I fråga om inkomst av tjänst 
gäller som allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits 
under det år, då densamma från 
den skattskyldiges synpunkt är att 
anse som verkligen förvärvad och 
till sitt belopp känd. Detta är 
framför allt förhållandet, då 
inkomsten av den skattskyldige 
uppburits eller blivit för honom 
tillgänglig för lyftning eller, 
såsom i fråga om bostadsförmån 
och andra förmåner in natura, då 
den på annat sätt kommit den 
skattskyldige till godo, detta 
oberoende av huruvida inkomsten 
intjänats under året eller tidigare. 
Förmån av fri eller delvis fri 
resa på tåg som värderas enligt 
punkt 6 av anvisningarna till 42 § 
skall dock anses åtnjuten redan när 
den skattskyldige disponerar över 
handling eller dylikt som berätti-
gar till resa.  
Förmån av fritt eller delvis fritt 
drivmedel skall anses åtnjuten må-
naden efter det att drivmedlet har 
kommit den skattskyldige till 
godo. 
Har den skattskyldige på grund 
av sin tjänst fått förvärva värde-
papper på förmånliga villkor, tas 
förmånen upp till beskattning det 
år förvärvet skedde. 
Har den skattskyldige på 
grund av sin tjänst  fått  en rätt 
att i framtiden förvärva värde-
papper till ett i förväg bestämt 
pris eller i övrigt på förmånliga 
villkor, anses förmånen åtnjuten 
under det år då rätten utnyttjas. 
En förutsättning är att det inte 
är fråga om en rätt som utgör ett 
värdepapper. I fall som avses i 
53 § 5 mom. anses förmånen 
åtnjuten det beskattningsår 
skattskyldigheten för förmånen  
uppkommer. 
I fall då behållning på pensions-
sparkonto skall avskattas enligt 
32 § 1 mom. första stycket j inträ-
der skattskyldigheten när pen-
sionssparavtalet upphör att gälla 
för de tillgångar som skall avskatt-
as. Vid sådan överlåtelse av pen-
sionsförsäkring till ny 
försäkringsgivare som avses i 
punkt 1 av anvisningarna till 31 § 
anses pensionskapitalet utbetalt 
när ansvaret för en överlåten 
försäkring övergår på den 
övertagande försäkringsgivaren 
eller, i fråga om pensions-
försäkring som överförs till sådan 
del av försäkringsgivarens verk-
samhet som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger 
rum.
Å andra sidan skall utgifterna 
och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten 
under det år, då de verkligen blivit 
av den skattskyldige bestridda, 
även om de avser inkomst, som ti-
digare förvärvats eller först under 
ett senare år beräknas inflyta.
Har en skattskyldig på grund 
av sin tjänst  fått  en sådan rätt 
som avses i femte stycket och  vid 
förvärvet av rätten betalat en 
ersättning för denna får 
kostnaden dras av under det år 
då förmånen tas upp till 
beskattning. Om rätten inte 
utnyttjas får kostnaden dras av 
under det år då rätten att 
förvärva värdepapper inte 
längre kan göras gällande.
                                     
1.  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering.
2.  I den omfattning en  rätt, som inte är ett värdepapper, att i 
framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt 
på förmånliga villkor har beskattats före ikraftträdandet skall beskattning 
inte ske när rätten att förvärva värdepapper utnyttjas respektive 
skattskyldighet för förmånen inträder enligt 53 § 5 mom.
Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att det i  fråga om lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt  skall införas ett nytt moment, 6 § 6 mom., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
6 mom. Har en skattskyldig på 
grund av sin tjänst fått en rätt 
att i framtiden förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor och rätten 
har kunnat utnyttjas men ännu 
inte har utnyttjats skall skatt-
skyldighet för förmånen i denna 
del anses uppkomma när 
innehavaren av  rätten upphör 
att vara obegränsat skattskyldig 
i Sverige.  En förutsättning är att 
det inte är fråga om en rätt som 
utgör ett värdepapper.
                                     
1.  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 
1999 års taxering.
2.  I den omfattning en  rätt, som inte är ett värdepapper, att i framtiden 
förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga 
villkor har beskattats före ikraftträdandet skall beskattning inte ske när 
skattskyldighet för förmånen  inträder enligt 6 § 6 mom.
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § och 11 kap. 2 § i lagen 
(1962:281) om allmän försäkring  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a § 
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från 
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk 
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen 
avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och 
arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall 
hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete 
också anses ersättning som utgör 
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen 
(1928:370) och som, utan att an-
ställningsförhållande förelegat, 
utbetalas av fysisk person bosatt 
utomlands eller utländsk juridisk 
person. Detta gäller dock inte i 
fråga om sådan skattepliktig intäkt 
som avses i 11 kap. 2 § första 
stycket tredje meningen.	
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete 
också anses ersättning som utgör 
skattepliktig inkomst av tjänst en-
ligt kommunalskattelagen 
(1928:370) och som, utan att an-
ställningsförhållande förelegat, 
utbetalas av fysisk person bosatt 
utomlands eller utländsk juridisk 
person. Detta gäller dock inte i 
fråga om sådan skattepliktig intäkt 
som avses i 11 kap. 2 § första 
stycket tredje och fjärde me-
ningen.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för 
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen 
bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel 
på preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan ersättning 
för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att 
understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett 
dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren be-
driven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har både en F-
skattesedel och en A-skattesedel, räknas ersättningen som inkomst av 
annat förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
2 § 
Med inkomst av anställning av-
ses lön eller annan ersättning i 
pengar eller andra skattepliktiga 
förmåner, som en försäkrad har 
fått såsom      arbetstagare i allmän 
eller enskild tjänst. Med lön lik-
ställs kostnadsersättning som inte 
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) un-
dantas vid beräkning av skatteav-
drag. Sådan skattepliktig intäkt i 
form av rabatt, bonus eller annan 
förmån som utgår på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
också anses som inkomst av an-
ställning, om den som slutligt har 
stått för de kostnader som ligger 
till grund för förmånen är någon 
annan än den som är skattskyldig 
för förmånen. Till sådan inkomst 
räknas dock inte från en och 
samma arbetsgivare utgiven lön 
som under ett år ej uppgått till 
1 000 kronor. Till sådan inkomst 
räknas inte heller intäkt som avses 
i 32 § 1 mom. första stycket h och 
i kommunalskattelagen 
(1928:370) eller sådan ersättning 
som anges i 1 § första stycket 2-6 
och fjärde stycket lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster. I fråga 
om arbete som har utförts 
utomlands bortses vid beräkningen 
av pensionsgrundande inkomst 
från sådana lönetillägg som 
betingas av ökade lev-
nadskostnader och andra särskilda 
förhållanden i sysselsättningslan-
det. Såsom inkomst av anställning 
anses även
Med inkomst av anställning av-
ses lön eller annan ersättning i 
pengar eller andra skattepliktiga 
förmåner, som en försäkrad har 
fått såsom arbetstagare i allmän 
eller enskild tjänst. Med lön lik-
ställs kostnadsersättning som inte 
enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:483) un-
dantas vid beräkning av skatteav-
drag. Sådan skattepliktig intäkt i 
form av rabatt, bonus eller annan 
förmån som utgår på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
också anses som inkomst av an-
ställning, om den som slutligt har 
stått för de kostnader som ligger 
till grund för förmånen är någon 
annan än den som är skattskyldig 
för förmånen.  Skattepliktig 
intäkt som uppkommit vid 
åtnjutandet av en förmån eller 
annan ersättning skall anses 
som inkomst av anställning om 
förmånen eller ersättningen har 
getts ut av en fysisk person 
bosatt utomlands  eller en 
utländsk juridisk person till 
vilken den skattskyldige inte har 
ett anställningsförhållande, om 
intäkten kan anses ha sin grund 
i en anställning i Sverige. Till 
sådan inkomst räknas dock inte 
från en och samma arbetsgivare 
utgiven lön som under ett år ej 
uppgått till 1 000 kronor. Till 
sådan inkomst räknas inte heller 
intäkt som avses i 32 § 1 mom. 
första stycket h och i 
kommunalskattelagen (1928:370) 
eller sådan ersättning som anges i 
1 § första stycket 2-6 och fjärde 
stycket lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. I fråga om arbete 
som har utförts utomlands bortses 
vid beräkningen av pensionsgrun-
dande inkomst från sådana löne-
tillägg som betingas av ökade lev-
nadskostnader och andra särskilda 
förhållanden i sysselsättningslan-
det. Såsom inkomst av anställning 
anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund 
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för 
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för 
merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad 
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen 
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om 
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning 
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) 
och vid svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag 
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den 
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de 
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen 
(1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för 
utfört arbete i annan form än pension och ersättning från semesterkassa, 
i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening 
samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk 
person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller 
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som 
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den 
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats 
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman 
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla 
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där 
lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, 
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska 
personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att 
svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från 
främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från 
arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och 
som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla 
beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara 
svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i 
riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara 
för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall 
anses som arbetsgivare.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 § 
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgi-
varavgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av 
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och 
har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 
11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 
3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas in-
komst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § 
första stycket m, andra stycket 
och femte stycket lagen om 
allmän försäkring är att hänföra 
till inkomst av anställning anses 
som arbetsgivare. Med inkomst av 
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen 
om allmän försäkring skall i denna 
lag likställas inkomst i form av 
andra skattepliktiga förmåner än 
pengar samt kostnadsersättning 
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 
§ skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid 
beräkning av skatteavdrag. I fråga 
om skattepliktig intäkt av tjänst 
enligt kommunalskattelagen 
(1928:370) i form av rabatt, 
bonus eller annan förmån som ges 
ut på grund av kundtrohet eller 
liknande, skall den som slutligt 
har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen, an-
ses som arbetsgivare, om denne är 
någon annan än den som är skatt-
skyldig för förmånen.	
Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § 
första stycket m, andra stycket 
och femte stycket lagen om 
allmän försäkring är att hänföra 
till inkomst av anställning anses 
som arbetsgivare. Med inkomst av 
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen 
om allmän försäkring skall i denna 
lag likställas inkomst i form av 
andra skattepliktiga förmåner än 
pengar samt kostnadsersättning 
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 
§ skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid 
beräkning av skatteavdrag. I fråga 
om skattepliktig intäkt av tjänst 
enligt kommunalskattelagen 
(1928:370) i form av rabatt, 
bonus eller annan förmån som ges 
ut på grund av kundtrohet eller 
liknande, skall den som slutligt 
har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen, an-
ses som arbetsgivare, om denne är 
någon annan än den som är skatt-
skyldig för förmånen. Den hos 
vilken den skattskyldige är an-
ställd i Sverige skall anses som 
arbetsgivare i fråga om skatte-
pliktig intäkt av tjänst enligt 
kommunalskattelagen om 
1.  en förmån eller ersättning 
utgetts av en fysisk person 
bosatt utomlands eller en 
utländsk  juridisk person, och
2.  det inte finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den 
skattskyldige, samt
3.  förmånen eller ersättningen 
kan anses  ha sin grund i 
anställningen i Sverige.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration 
och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 och 4 a §§ lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 § 
Kontrolluppgifter om lön, ar-
vode, andra ersättningar eller för-
måner som utgör skattepliktig in-
täkt av tjänst skall lämnas av den 
som betalat ut beloppet eller gett 
ut förmånen. Kontrolluppgift av-
seende skattepliktig intäkt av 
tjänst i form av rabatt, bonus eller 
annan förmån, som ges ut på grund 
av kundtrohet eller liknande, skall 
dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som lig-
ger till grund för förmånen, om 
denne är någon annan än den som 
är skattskyldig för förmånen.
Kontrolluppgifter om lön, ar-
vode, andra ersättningar eller för-
måner som utgör skattepliktig in-
täkt av tjänst skall lämnas av den 
som betalat ut beloppet eller gett 
ut förmånen. Kontrolluppgift av-
seende skattepliktig intäkt av 
tjänst i form av rabatt, bonus eller 
annan förmån, som ges ut på grund 
av kundtrohet eller liknande, skall 
dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som lig-
ger till grund för förmånen, om 
denne är någon annan än den som 
är skattskyldig för förmånen. 
Kontrolluppgift avseende skatte-
pliktig intäkt av tjänst skall 
lämnas av den hos vilken den 
skattskyldige är anställd i 
Sverige, om
1.  en förmån eller ersättning 
utgetts av en fysisk person 
bosatt utomlands eller en 
utländsk juridisk person, och
2.  det inte finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den 
skattskyldige, samt
3.  förmånen eller ersättningen 
kan anses ha sin grund i anställ-
ningen i Sverige.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt be-
lopp eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i 
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som 
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren an-
tingen har enbart en F-skattsedel eller både en F-skattsedel och en A-
skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln samt för sådan ersätt-
ning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. 
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån 
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av-
dragen preliminär skatt. I 6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad 
som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.
4 a § 
Om kontrolluppgiftsskyldighet 
föreligger enligt 4 § första stycket 
andra meningen, skall den som 
kontrolluppgiften avser till den 
kontrolluppgiftsskyldige på annat 
sätt än muntligen lämna uppgift 
om förmånens art och omfattning 
och under vilken månad denna 
åtnjutits. Uppgifterna skall lämnas 
senast månaden efter det att för-
månen åtnjutits.
Om kontrolluppgiftsskyldighet 
föreligger enligt 4 § första stycket 
andra och tredje meningen, skall 
den som kontrolluppgiften avser 
till den kontrolluppgiftsskyldige 
på annat sätt än muntligen lämna 
uppgift om förmånens eller 
ersättningens art och omfattning 
och under vilken månad denna 
åtnjutits. Uppgifterna skall lämnas 
senast månaden efter det att 
förmånen eller ersättningen 
åtnjutits.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på 
vissa förvärvsinkomster  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § 
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 
65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller 
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska 
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- 
och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen 
gemensamma organet för administration av personalpension eller 
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, 
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal 
eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren 
tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet 
med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 
§ kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt 
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till 
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts 
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens 
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse 
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän 
försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med 
undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse 
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett 
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I 
fråga om sådan för mottagaren 
skattepliktig intäkt av tjänst i form 
av rabatt, bonus eller annan för-
mån, som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om inte denne är 
den som är skattskyldig till in-
komstskatt för förmånen.	
Skattskyldig är den som utgett 
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I 
fråga om sådan för mottagaren 
skattepliktig intäkt av tjänst i form 
av rabatt, bonus eller annan för-
mån, som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om inte denne är 
den som är skattskyldig till in-
komstskatt för förmånen. Den till 
vilken en person har ett anställ-
ningsförhållande i Sverige skall 
anses som skattskyldig enligt 
denna lag i fråga om för 
mottagaren skattepliktig förmån 
eller ersättning,  om
1.  förmånen eller ersättningen 
getts ut av en fysisk person 
bosatt utomlands eller en 
utländsk juridisk person, och
2.  det inte finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den som 
åtnjutit den, samt
3.  förmånen eller ersättningen 
kan anses ha sin grund i anställ-
ningen i Sverige.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § 
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall 
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av 
juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för 
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts 
till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller 
dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på 
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 
1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 
Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 14 § skattebetalningslagen 
(1997:483) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
14 § 
Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra 
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda 
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersätt-
ningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som utges på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som arbetsgivare. Sådan intäkt 
skall räknas med först när arbets-
givaren har fått kännedom om att 
arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.
	
I fråga om intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som utges på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som arbetsgivare. Sådan intäkt 
skall räknas med först när arbets-
givaren har fått kännedom om att 
arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt. 
Skattepliktig intäkt av tjänst 
skall räknas med först när den 
hos vilken den skattskyldige är 
anställd i Sverige  fått kännedom 
om att arbetstagaren har åtnjutit 
sådan intäkt, om
1.  förmånen eller ersättningen 
getts ut av en fysisk person 
bosatt utomlands eller en 
utländsk juridisk Persson, och
2.  det inte finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den 
skattskyldige, samt
3.  förmånen eller ersättningen 
kan anses ha sin grund i anställ-
ningen i Sverige.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998
Förteckning över de remissinstanser som avgett 
yttrande över Finansdepartementets promemoria 
(Ds 1997:83) Beskattning av personaloptioner
Efter remiss har yttrande över promemorian kommit in från Riksskatte-
verket, Riksförsäkringsverket, Delegationen för utländska investeringar 
i Sverige ISA, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, 
Landsorganisationen i Sverige LO, Svenska Arbetsgivareföreningen 
SAF, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Industriförbund, Före-
ningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation 
och American Chamber of Commerce in Sweden.
Yttranden har också kommit in från Svensk Handel, Näringslivets 
Skattedelegation, Svenska Bankföreningen, Microsoft AB, Coca-Cola 
AB, Kraft Freia Marabou AB, International General Electric AB, 
Procter & Gamble Scandinavia Inc. och 3M Svenska AB.
Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen SAF har 
åberopat yttrande från Näringslivets Skattedelegation.
Företagarnas Riksorganisation har förutom eget yttrande åberopat ytt-
rande från Näringslivets Skattedelegation.
Näringslivets nämnd för regelgranskning NNR, Sveriges Akademikers 
Centralorganisation SACO och Tjänstemännens Centralorganisation 
TCO har förklarat sig avstå från att yttra sig över förslaget
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 41 §
4.  I fråga om inkomst av tjänst 
gäller som allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits 
under det år, då densamma från 
den skattskyldiges synpunkt är att 
anse som verkligen förvärvad och 
till sitt belopp känd. Detta är 
framför allt förhållandet, då 
inkomsten av den skattskyldige 
uppburits eller blivit för honom 
tillgänglig för lyftning eller, 
såsom i fråga om bostadsförmån 
och andra förmåner in natura, då 
den på annat sätt kommit den 
skattskyldige till godo, detta 
oberoende av huruvida inkomsten 
intjänats under året eller tidigare. 
Förmån av fri eller delvis fri resa 
på tåg som värderas enligt punkt 6 
av anvisningarna till 42 § skall 
dock anses åtnjuten redan när den 
skattskyldige disponerar över 
handling eller dylikt som 
berättigar till resa.  Förmån av fritt 
eller delvis fritt drivmedel skall 
anses åtnjuten månaden efter det 
att drivmedlet har kommit den 
skattskyldige till godo. Har den 
skattskyldige på grund av sin tjänst 
fått förvärva värdepapper på 
förmånliga villkor, tas förmånen 
upp till beskattning det år förvär-
vet skedde. I fall då behållning på 
pensionssparkonto skall avskattas 
enligt 32 § 1 mom. första stycket 
j inträder skattskyldigheten när 
pensionssparavtalet upphör att 
gälla för de tillgångar som skall 
avskattas. Vid sådan överlåtelse av 
pensionsförsäkring till ny försäk-
ringsgivare som avses i punkt 1 av 
anvisningarna till 31 § anses pen-
sionskapitalet utbetalt när ansvaret 
för en överlåten försäkring 
övergår på den övertagande 
försäkringsgivaren eller, i fråga 
om pensionsförsäkring som 
överförs till sådan del av 
försäkringsgivarens verksamhet 
som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger 
rum. 
4. I fråga om inkomst av tjänst 
gäller som allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits 
under det år, då densamma från 
den skattskyldiges synpunkt är att 
anse som verkligen förvärvad och 
till sitt belopp känd. Detta är 
framför allt förhållandet, då 
inkomsten av den skattskyldige 
uppburits eller blivit för honom 
tillgänglig för lyftning eller, 
såsom i fråga om bostadsförmån 
och andra förmåner in natura, då 
den på annat sätt kommit den 
skattskyldige till godo, detta 
oberoende av huruvida inkomsten 
intjänats under året eller tidigare. 
Förmån av fri eller delvis fri 
resa på tåg som värderas enligt 
punkt 6 av anvisningarna till 42 § 
skall dock anses åtnjuten redan när 
den skattskyldige disponerar över 
handling eller dylikt som berätti-
gar till resa.  
Förmån av fritt eller delvis fritt 
drivmedel skall anses åtnjuten må-
naden efter det att drivmedlet har 
kommit den skattskyldige till 
godo. 
Har den skattskyldige på grund 
av sin tjänst fått förvärva värde-
papper på förmånliga villkor, tas 
förmånen upp till beskattning det 
år förvärvet skedde. Om det som 
förvärvas i sig inte utgör ett vär-
depapper men innebär en rätt 
att i framtiden få förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor tas förmånen 
upp till beskattning det år då 
rätten utnyttjas eller överlåts. 
Om den skattskyldige upphör att 
ha sitt egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller att stadigvarande 
vistas här, skall sådan förmån 
beskattas det beskattningsåret 
till den del den då kunnat 
utnyttjas.
Har en sådan förmån som 
avses i fjärde stycket andra 
meningen helt eller delvis tjä-
nats in genom verksamhet utom-
lands, skall förmånen inte tas 
upp till beskattning i den del 
som hade kunnat utnyttjas före 
det att den skattskyldige fått sitt 
egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller stadigvarande 
vistas här. Förmån som utnyttjas 
här skall i första hand anses ha 
tjänats in genom verksamhet 
utomlands.
Om en förmån som avses i 
fjärde stycket andra meningen 
tidigare har beskattats vid 
tidpunkt som avses i samma 
stycke sista meningen, skall den 
inte beskattas i den delen om 
den därefter utnyttjas eller 
överlåts under tid då den 
skattskyldige åter har sitt 
egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller stadigvarande 
vistas här.
I fall då behållning på pensions-
sparkonto skall avskattas enligt 
32 § 1 mom. första stycket j inträ-
der skattskyldigheten när pen-
sionssparavtalet upphör att gälla 
för de tillgångar som skall avskat-
tas. Vid sådan överlåtelse av pen-
sionsförsäkring till ny 
försäkringsgivare som avses i 
punkt 1 av anvisningarna till 31 § 
anses pensionskapitalet utbetalt 
när ansvaret för en överlåten 
försäkring övergår på den 
övertagande försäkringsgivaren 
eller, i fråga om pensionsför-
säkring som överförs till sådan del 
av försäkringsgivarens verksamhet 
som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger 
rum.
Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den 
skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare 
förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta.
Har en skattskyldig som på 
grund av sin tjänst fått en sådan 
rätt som avses i fjärde stycket 
andra meningen betalat en 
ersättning för denna skall kost-
naden dras av under det år då 
förmånen tas upp till 
beskattning. Avdraget får dock 
inte överstiga förmånens värde. 
Om rätten inte utnyttjas skall 
kostnaden dras av under det 
första år då rätten att förvärva 
värdepapper inte längre kan 
göras gällande.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för 
förmåner som kunnat utnyttjas före ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a §, 11 kap. 2 och 3 §§ samt 20 kap. 
2 § lagen (1962:281) om allmän försäkring  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a § 
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från 
en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk 
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen 
avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och 
arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall 
hänföras till sådan inkomst.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall som in-
komst av annat förvärvsarbete 
också anses ersättning som 
utgör skattepliktig inkomst av 
tjänst enligt 
kommunalskattelagen 
(1928:370) och som, utan att an-
ställningsförhållande förelegat, 
utbetalas av fysisk person bosatt 
utomlands eller utländsk 
juridisk person. Detta gäller 
dock inte i fråga om sådan 
skattepliktig intäkt som avses i 
11 kap. 2 § första stycket tredje 
meningen.	
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för 
arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be-
stäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med 
villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som sak-
nar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med an-
nan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan 
antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk 
person eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av 
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe-
ringen.
Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel 
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen 
som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen 
åberopas.
11 kap.
2 § 
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom      
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig 
intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, 
om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för 
förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till 
sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven 
lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räk-
nas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i 
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § 
första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts 
utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från 
sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra 
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställ-
ning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund 
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för 
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för 
merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad 
rehabilitering i form av dagpenning samt ersättning vid generationsväx-
ling,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen 
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om 
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning 
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag 
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den 
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de 
startar egen rörelse,
o) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipen-
diet utbetalats av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk ju-
ridisk person,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen 
(1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner 
för utfört arbete i annan form än 
pension och ersättning från se-
mesterkassa, i fråga om ersättning 
till idrottsutövare från visst slag av 
ideell förening samt i fråga om 
ersättning från vinstandelsstiftelse 
eller annan juridisk person med 
motsvarande ändamål gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § 
tredje och fjärde styckena.
I fråga om ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner 
för utfört arbete i annan form än 
pension och ersättning från se-
mesterkassa, i fråga om ersättning 
till idrottsutövare från visst slag av 
ideell förening samt i fråga om 
ersättning från vinstandelsstiftelse 
eller annan juridisk person med 
motsvarande ändamål gäller i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § 
andra och tredje styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller 
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som 
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den 
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats 
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman 
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla 
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där 
lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, 
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska 
personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att 
svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från 
främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från 
arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och 
som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla 
beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara 
svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i 
riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara 
för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse 
enligt tredje eller fjärde stycket 
skall anses som arbetsgivare.
Den som åtagit sig förbindelse 
enligt andra eller tredje stycket 
skall anses som arbetsgivare.
3 § 
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade 
arbetat i icke oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet);
b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra 
skattepliktiga förmåner;
d) sjukpenning och rehabilite-
ringspenning enligt denna lag samt 
sjukpenning enligt lagen 
(1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår 
enligt annan författning eller på 
grund av regeringens förordnande, 
i den mån ersättningen träder i 
stället för inkomst som ovan 
nämnts;
e) ersättning som utgör skatte-
pliktig inkomst av tjänst enligt 
kommunalskattelagen 
(1928:370) och som, utan att 
anställningsförhållande 
förelegat, utbetalats av fysisk 
person bosatt utomlands eller av 
utländsk juridisk person samt
d) sjukpenning och rehabilite-
ringspenning enligt denna lag samt 
sjukpenning enligt lagen 
(1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande ersättning som utgår 
enligt annan författning eller på 
grund av regeringens förordnande, 
i den mån ersättningen träder i 
stället för inkomst som ovan 
nämnts samt
f) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 
32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst;
allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av 
anställning.
Bedömningen i första stycket a) görs för sig för varje förvärvskälla 
enligt kommunalskattelagen (1928:370). Har inkomst som avses i 
första stycket a) eller b) inte uppgått till 1 000 kronor för år, tas den 
inte i beräkningen. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första 
stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet 
utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor. Intäkt som avses i 32 § 
1 mom. första stycket h och i nämnda lag eller sådan ersättning enligt 
gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 
2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt räknas inte som 
inkomst av annat förvärvsarbete.
20 kap.
2 § 
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, 
som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap.4 § 
och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift 
eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § 
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett ut-
ländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt 
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid 
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension 
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sve-
rige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den 
tidpunkt då han avled.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket 
skall den som lämnat uppgift om 
innehav av en F-skattsedel i en 
anbudshandling, en faktura eller 
någon därmed jämförlig handling, 
som även innehåller uppgifter om 
utbetalarens och betalningsmot-
tagarens namn och adress eller 
andra för identifiering godtagbara 
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer 
eller organisationsnummer anses 
ha en sådan skattsedel. Uppgiften 
om innehav av en F-skattsedel 
gäller även som sådant skriftligt 
åberopande av F-skattsedeln som 
avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. 
Det som nu sagts gäller dock inte 
om den som betalar ut 
ersättningen känner till att 
uppgiften om innehav av en F-
skattsedel är oriktig. 
Bestämmelser om påföljd för den 
som lämnar oriktig uppgift finns i 
skattebrottslagen (1971:69).
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § andra stycket 
skall den som lämnat uppgift om 
innehav av en F-skattsedel i en 
anbudshandling, en faktura eller 
någon därmed jämförlig handling, 
som även innehåller uppgifter om 
utbetalarens och betalningsmot-
tagarens namn och adress eller 
andra för identifiering godtagbara 
uppgifter samt uppgift om betal-
ningsmottagarens personnummer 
eller organisationsnummer anses 
ha en sådan skattsedel. Uppgiften 
om innehav av en F-skattsedel 
gäller även som sådant skriftligt 
åberopande av F-skattsedeln som 
avses i 3 kap. 2 a § tredje stycket. 
Det som nu sagts gäller dock inte 
om den som betalar ut 
ersättningen känner till att 
uppgiften om innehav av en F-
skattsedel är oriktig. 
Bestämmelser om påföljd för den 
som lämnar oriktig uppgift finns i 
skattebrottslagen (1971:69).
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 § 
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgi-
varavgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av 
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och 
har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 
11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 
3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas in-
komst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § 
första stycket m, andra stycket 
och femte stycket lagen om 
allmän försäkring är att hänföra 
till inkomst av anställning anses 
som arbetsgivare. Med inkomst av 
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen 
om allmän försäkring skall i denna 
lag likställas inkomst i form av 
andra skattepliktiga förmåner än 
pengar samt kostnadsersättning 
som inte enligt 8 kap. 19 eller 
20 § skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid 
beräkning av skatteavdrag. I fråga 
om skattepliktig intäkt av tjänst 
enligt kommunalskattelagen 
(1928:370) i form av rabatt, 
bonus eller annan förmån som ges 
ut på grund av kundtrohet eller 
liknande, skall den som slutligt 
har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen, an-
ses som arbetsgivare, om denne är 
någon annan än den som är skatt-
skyldig för förmånen.	
Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § 
första stycket m, andra stycket 
och femte stycket lagen om 
allmän försäkring är att hänföra 
till inkomst av anställning anses 
som arbetsgivare. Med inkomst av 
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen 
om allmän försäkring skall i denna 
lag likställas inkomst i form av 
andra skattepliktiga förmåner än 
pengar samt kostnadsersättning 
som inte enligt 8 kap. 19 eller 
20 § skattebetalningslagen 
(1997:483) undantas vid 
beräkning av skatteavdrag. I fråga 
om skattepliktig intäkt enligt 
kommunalskattelagen (1928:370) 
i form av rabatt, bonus eller annan 
förmån som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen, anses som arbetsgivare, 
om denne är någon annan än den 
som är skattskyldig för förmånen. 
I fråga om skattepliktig intäkt 
enligt kommunalskattelagen i 
form av en förmån eller 
ersättning, som getts ut av en 
fysisk person som är bosatt 
utomlands eller en utländsk juri-
disk person, skall den hos vilken 
den skattskyldige är anställd i 
Sverige anses som arbetsgivare, 
om förmånen eller ersättningen 
har sin grund i anställningen i 
Sverige och det inte finns något 
anställningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller er-
sättningen och den 
skattskyldige.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och skall tillämpas på förmån 
eller ersättning som getts ut efter ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration 
och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 och 4 a §§ lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 § 
Kontrolluppgifter om lön, ar-
vode, andra ersättningar eller för-
måner som utgör skattepliktig in-
täkt av tjänst skall lämnas av den 
som betalat ut beloppet eller gett 
ut förmånen. Kontrolluppgift av-
seende skattepliktig intäkt av 
tjänst i form av rabatt, bonus eller 
annan förmån, som ges ut på grund 
av kundtrohet eller liknande, skall 
dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som lig-
ger till grund för förmånen, om 
denne är någon annan än den som 
är skattskyldig för förmånen.
 
Kontrolluppgifter om lön, ar-
vode, andra ersättningar eller för-
måner som utgör skattepliktig in-
täkt av tjänst skall lämnas av den 
som betalat ut beloppet eller gett 
ut förmånen. Kontrolluppgift av-
seende skattepliktig intäkt av 
tjänst i form av rabatt, bonus eller 
annan förmån, som ges ut på grund 
av kundtrohet eller liknande, skall 
dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som lig-
ger till grund för förmånen, om 
denne är någon annan än den som 
är skattskyldig för förmånen. 
Kontrolluppgift avseende skatte-
pliktig intäkt av tjänst i form av 
en  förmån eller ersättning, som 
getts ut av en fysisk person som 
är bosatt utomlands eller en 
utländsk juridisk person, skall 
lämnas av den hos vilken den 
skattskyldige är anställd i 
Sverige, om förmånen eller 
ersättningen kan anses ha sin 
grund i anställningen i Sverige 
och det inte finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den 
skattskyldige.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt be-
lopp eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i 
fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som 
för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mottagaren an-
tingen har enbart en F-skattsedel eller både en F-skattsedel och en A-
skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln samt för sådan ersätt-
ning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. 
Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån 
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av-
dragen preliminär skatt. I 6-12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad 
som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.
4 a § 
Om kontrolluppgiftsskyldighet 
föreligger enligt 4 § första stycket 
andra meningen, skall den som 
kontrolluppgiften avser till den 
kontrolluppgiftsskyldige på annat 
sätt än muntligen lämna uppgift 
om förmånens art och omfattning 
och under vilken månad denna 
åtnjutits. Uppgifterna skall lämnas 
senast månaden efter det att för-
månen åtnjutits.
Om kontrolluppgiftsskyldighet 
föreligger enligt 4 § första stycket 
andra eller tredje meningen, skall 
den som kontrolluppgiften avser 
till den kontrolluppgiftsskyldige 
på annat sätt än muntligen lämna 
uppgift om förmånens eller 
ersättningens art och omfattning 
och under vilken månad den åtnju-
tits eller anses åtnjuten 
respektive erhållits. Uppgifterna 
skall lämnas senast månaden efter 
det att förmånen åtnjutits eller 
anses åtnjuten respektive 
ersättningen erhållits.
                                     
1.  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering. 
2.  Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för förmån eller ersätt-
ning som getts ut före lagens ikraftträdande.
Förslag till lag om ändring i lag om ändring i lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster  i paragrafens lydelse enligt förslag till lag om ändring i nämnda 
lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § 
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 
65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller 
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska 
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- 
och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen 
gemensamma organet för administration av personalpension eller 
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, 
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal 
eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren 
tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti 
tecknats av kommun, kommunalförbund, Svenska Kommunförbundet, 
landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och 
pastoratförbund,
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt 
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till 
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts 
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens 
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse 
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän 
försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med 
undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse 
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett 
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I 
fråga om sådan för mottagaren 
skattepliktig intäkt av tjänst i form 
av rabatt, bonus eller annan för-
mån, som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om inte denne är 
den som är skattskyldig till in-
komstskatt för förmånen.
Skattskyldig är den som utgett 
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I 
fråga om sådan för mottagaren 
skattepliktig intäkt av tjänst i form 
av rabatt, bonus eller annan för-
mån, som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om inte denne är 
den som är skattskyldig till in-
komstskatt för förmånen. I fråga 
om sådan för mottagaren skatte-
pliktig intäkt av tjänst i form av 
en förmån eller ersättning som 
getts ut av fysisk person som är 
bosatt utomlands eller av 
utländsk juridisk person, skall 
den till vilken mottagaren har ett 
anställningsförhållande i 
Sverige anses som skattskyldig 
enligt denna lag, om förmånen 
eller ersättningen kan anses ha 
sin grund i anställningen i 
Sverige och det inte finns något 
anställningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller er-
sättningen och mottagaren.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § 
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall 
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av 
juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för 
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts 
till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller 
dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på 
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 
1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 
juli 1998 och tillämpas första 
gången vid 2001 års taxering. 
De nya bestämmelserna skall 
dock tillämpas vid 1998, 1999 
och 2000 års taxeringar om den 
skattskyldige har yrkat att de 
nya bestämmelserna i lagen 
(1998:000) om ändring i 
kommunalskattelagen 
(1928:370) skall tillämpas vid 
dessa taxeringar.
1. Denna lag träder i kraft den 
1 juli 1998.
2. Föreskrifterna i första 
stycket 3 tillämpas första gången 
vid 2001 års taxering. De nya 
bestämmelserna skall dock 
tillämpas vid 1998, 1999 och 
2000 års taxeringar om den 
skattskyldige har yrkat att de 
nya bestämmelserna i lagen 
(1998:000) om ändring i 
kommunalskattelagen 
(1928:370) skall tillämpas vid 
dessa taxeringar.
3. Föreskrifterna i tredje 
stycket andra meningen 
tillämpas på lön eller annan 
ersättning som getts ut efter 
ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 14 § skattebetalningslagen 
(1997:483) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
14 §
Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra 
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda 
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersätt-
ningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som utges på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som arbetsgivare. Sådan 
intäkt skall räknas med först när 
arbetsgivaren har fått kännedom 
om att arbetstagaren åtnjutit 
sådan intäkt.	
I fråga om intäkt i form av ra-
batt, bonus eller annan förmån, 
som utges på grund av kundtrohet 
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som 
ligger till grund för förmånen an-
ses som arbetsgivare. I fråga om 
intäkt i form av en förmån eller 
ersättning, som getts ut av en 
fysisk person som är bosatt 
utomlands eller en utländsk 
juridisk person, skall den hos 
vilken den skattskyldige är 
anställd i Sverige anses som 
arbetsgivare, om förmånen eller 
ersättningen kan anses ha sin 
grund i anställningen i Sverige 
och det inte finns något anställ-
ningsförhållande mellan 
utgivaren av förmånen eller 
ersättningen och den 
skattskyldige. Intäkterna skall 
räknas med först när arbetsgiva-
ren har fått kännedom om dem.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och skall tillämpas på förmån 
eller ersättning som getts ut efter ikraftträdandet.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-30
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998 (Finansdepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
    kontrolluppgifter,
5. lag om ändring i lag om ändring i lagen (1990:659) om
    särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Ewa Lindbäck.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Enligt förslag i fjärde stycket punkt 4 av anvisningarna till 41 § kom-
munalskattelagen inträder i samband med utflyttning vissa skatteeffekter 
under förutsättning att en förmån "kunnat" utnyttjas. I lagstiftningen be-
aktas sålunda inte endast fall när en förmån åtnjutits respektive getts ut 
utan också när den "anses åtnjuten" respektive "anses utgiven". Detta har 
beaktats i följdlagstiftningen men inte konsekvent. Lagrådet har funnit 
vissa lagrum där uttrycket "getts ut" synes böra kompletteras med orden 
"eller anses utgiven". Detta gäller 1 kap. 2 § andra stycket förslaget till 
lag om ändring i lagen om socialavgifter och övergångsbestämmelsen 
till samma förslag, 3 kap. 4 § första stycket förslaget till lag om ändring 
i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter och punkten 2 i över-
gångsbestämmelserna till samma förslag, 1 § andra stycket förslaget till 
lag om ändring i lagen --- om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster och punkten 3 i övergångsbestämmelserna till samma förslag 
samt 8 kap. 14 § tredje stycket förslaget till lag om ändring i 
skattebetalningslagen och övergångsbestämmelsen till samma lag.
I 1 kap. 2 § andra stycket förslaget till lag om ändring i lagen om 
socialavgifter föreslås att i fråga om vissa förmåner som utgör skatte-
pliktig intäkt enligt kommunalskattelagen inte som hittills görs någon 
begränsning till intäkter "av tjänst". Om en sådan ändring är korrekt bör 
den genomföras också i motsvarande bestämmelser i förslaget till lag 
om ändring --- i lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
I övrigt lämnar Lagrådet de remitterade lagförslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden 
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, 
Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, 
Engqvist.
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar proposition 1997/98:133 Beskattning av 
personaloptioner.
  Senaste lydelse 1997:770.
  Lagen omtryckt 1982:120.
  Senaste lydelse 1997:1040.
  Senaste lydelse 1997:1273.
  Senaste lydelse 1997:1274.
  Senaste lydelse 1997:485.
  Lagen omtryckt 1989:633.
  Senaste lydelse 1997:526.
  Senaste lydelse 1997:495.
  Senaste lydelse 1996:1210.
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668.
  Senaste lydelse 1997:940.
  Senaste lydelse 1997:770.
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
  Lagen omtryckt 1982:120
  Senaste lydelse 1996:1213.
  Senaste lydelse 1997:485.
  Lagen omtryckt 1989:633
  Senaste lydelse 1997:526.
  Senaste lydelse 1997:495.
  Senaste lydelse 1996:1210.
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668
  Senaste lydelse 1996:1215.
  Senaste lydelse 1997:483.
  Senaste lydelse 1997:770.
  Lagen omtryckt 1982:120.
  Senaste lydelse 1997:1040.
  Senaste lydelse 1997:1273.
  Senaste lydelse 1997:1274.
  Senaste lydelse 1997:485.
  Lagen omtryckt 1989:633.
  Senaste lydelse 1997:526.
  Senaste lydelse 1997:495.
  Senaste lydelse 1996:1210.
  Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668
  Lydelse enligt lagrådsremiss om förenklad avdragsrätt för pensionskostnader.
Prop. 1997/98:133
83
1
				
Prop. 1997/98:133
Bilaga 1		
Prop. 1997/98:00
Bilaga 2
83
					
		Prop. 1997/98:00
	                                                                                                        Bilaga 2
82
Prop. 1997/98:133
Bilaga 2
					
Prop. 1997/98:133
Bilaga 2
		 
Prop. 1997/98:00
Bilaga 4
	
Prop. 1997/98:133
Bilaga 3
		
		
Prop. 1997/98:133
Bilaga 4
Prop. 1997/98:133
Bilaga 4
				
		
Prop. 1997/98:133
				
Prop. 1997/98:133
Bilaga 5
		
                