Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1996/97:140 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 6 mars 1997 Lena Hjelm-Wallén Pierre Schori (Utrikesdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996. Innehållsförteckning 1 Förord 4 2 Ministerkommittémöten m.m. 4 2.1 98:e ministerkommittémötet 4 2.2 99:e ministerkommittémötet 6 2.3 Ett andra toppmöte år 1997 7 2.4 Den fortsatta utvidgningen 8 2.5 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden 10 2.6 Samarbets- och biståndsprogram 11 2.7 Samarbete med andra internationella organisationer 11 2.8 Budget och finansiering 13 3 Verksamhetens huvudområden 14 3.1 Mänskliga rättigheter och demokratifrågor 14 3.1.1 Europakonventionen 14 3.1.2 Europeiska konventionen mot tortyr m.m. 17 3.1.3 Nationella minoriteter 17 3.1.4 Kamp mot rasism och främlingsfientlighet 18 3.1.5 Jämställdhet 19 3.1.6 Massmedier 19 3.1.7 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor 20 3.1.8 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete 20 3.1.9 Bioetik 21 3.1.10 Rättsfrågor 21 3.2 Sociala frågor och livskvalitet 22 3.2.1 Social trygghet 22 3.2.2 Socialpolitik 23 3.2.3 Sociala stadgan 23 3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor 24 3.2.5 Invandrares integration m.m. 25 3.2.6 Befolkningsstudier 26 3.2.7 Hälso- och sjukvård 26 3.2.8 Miljö och regional planering 27 3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism 28 3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv 28 3.3.2 Idrott 32 3.3.3 Ungdomsfrågor 33 4 Verksamheten inom partsavtalen 34 4.1 Partsavtalet på social- och hälsoområdet 34 4.2 Europafarmakopén 35 4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond 36 4.4 Pompidougruppen för narkotikafrågor 38 4.5 Filmstödsfonden ”Eurimages” 39 4.6 Kommissionen för demokrati genom lag 39 4.7 Det europeiska audiovisuella observatoriet 40 4.8 Europarådets Nord/Sydcentrum 40 5 Förteckning över medlemsländer 42 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997............43 1 Förord Sverige deltog, tillsammans med Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Storbritannien, i förhandlingarna om Europarådets stadga, vilken sedan undertecknades av de berörda länderna den 5 maj 1949. Europarådets parlamentariska församling har rådgivande uppgifter medan ministerkommittén utgör det beslutande organet. I en resolution om förbindelserna med de nationella parlamenten, som antogs år 1966 (nr 319), uppmanar den parlamentariska församlingen regeringarna att årligen lägga fram en rapport om verksamheten i ministerkommittén för sina parlament. Regeringen har lämnat riksdagen sådana redogörelser för åren 1967–95, senast genom skr. 1995/96:193. I denna skrivelse lämnas en redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996. 2 Ministerkommittémöten m.m. Två nya medlemmar upptogs under året i Europarådet: Ryssland i februari och Kroatien i november. Utvidgningen berörs närmare i avsnitt 2.4 nedan. Ministerkommittén höll sina 98:e och 99:e ordinarie möten den 3 maj respektive den 7 november (se avsnitt 2.1 och 2.2). Till ministrarnas ställföreträdare, dvs. medlemsstaternas ambassadörer i Strasbourg, har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde när ministrarna inte är samlade. Ställföreträdarna sammanträdde varje månad, utom i augusti, dels för att behandla allmänna frågor, dels för att vid särskilda möten behandla ärenden rörande mänskliga rättigheter. Vid ett möte i december beslutades om 1997 års budget. Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet: den 4:e konferensen för ministrar med ansvar för kulturarvsfrågor i Helsingfors den 30–31 maj, den 20:e justitieministerkonferensen i Budapest den 11–12 juni, den 6:e migrationsministerkonferensen i Warszawa den 16–18 juni, den 11:e konferensen för ministrar ansvariga för regionala och kommunala frågor i Lissabon den 10–11 oktober, den 8:e kulturministerkonferensen i Budapest den 28–29 oktober och den 5:e hälsoministerkonferensen i Warszawa den 7–8 november. Europarådets ordinarie budget uppgick under 1996 till knappt 845 miljoner franska franc. 2.1 98:e ministerkommittémötet Europarådet höll sitt 98:e ministerkommittémöte den 3 maj under ordförandeskap av Danmarks utrikesminister Niels Helveg Petersen. Den svenska delegationen leddes av kabinettssekreterare Jan Eliasson. Redan den 2 maj ägde en informell del av mötet rum i generalsekreterare Daniel Tarschys residens. Kvällens tema var ”Ryssland i Europarådet”. Den ryske utrikesministern Jevgenij Primakov inledningstalade och anknöt därvid naturligt nog till att Ryssland för första gången kunde delta i ett ministerkommittémöte, efter landets inträde i Europarådskretsen några månader tidigare. På rysk sida var man nu fast besluten att leva upp till de krav som följde med medlemskapet. Samtidigt betonade Primakov att Rysslands anslutning var av avgörande betydelse för Europarådets strävan att bli en i ordets rätta bemärkelse alleuropeisk organisation. Han berörde också situationen i Tjetjenien och det faktum att händelseutvecklingen där hade försenat Rysslands upptagande i Europarådet. På morgonen den 3 maj möttes de nordiska och baltiska delegationscheferna, under ledning av den danske utrikesministern, för att tala om ministerkommitténs övervakningsprocedur. Det var tredje gången ett sådant kort sammanträffande föregick det formella ministermötet. Den formella mötesdelens första tema, ”Demokratisk säkerhet i Bosnien-Hercegovina – genomförandet av fredsavtalen inklusive Europarådets roll och ansvar”, introducerades av den schweiziske utrikesministern Flavio Cotti, tillika ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 1996. Han uppehöll sig bl.a. vid förberedelserna inför de val som planerades äga rum senare under året. Valförberedelserna kommenterades därefter i många inlägg. Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över det nära samarbete och den arbetsfördelning som etablerats mellan Europarådet och OSSE i Bosnien- Hercegovina. Kommissionens för mänskliga rättigheter båda organ hade påbörjat sin verksamhet. Europarådet hade utsett de internationella ledamöterna i den ena underavdelningen, kammaren för mänskliga rättigheter, medan OSSE stod bakom valet av oberoende ombudsman. Vidare noterades att Europarådets domstol för mänskliga rättigheter hade utsett tre ledamöter till en i enlighet med Daytonavtalet upprättad kommitté för flyktingar och internflyktingar. Europarådet hade också åtagit sig att utse en ordförande i FN:s verkställighetskommitté för mänskliga rättigheter i östra Slavonien (i Kroatien). Till detta uppdrag utnämndes senare ambassadör Henrik Amneus, dittills beskickningschef vid Sveriges delegation i Strasbourg. Ministrarna betonade Europarådets fortsatta beredskap att, i samarbete med andra internationella organisationer och då inte minst OSSE, bidra till den demokratiska återuppbyggnaden i regionen. Ansvaret för att återuppbyggnadsarbetet skulle bli framgångsrikt på alla plan åvilade inte enbart de direkt inblandade parterna utan även det internationella samfundet i sin helhet. Flera medlemsstater hade, efter en gemensam vädjan från ordförandena i Europarådets ministerkommitté respektive OSSE samt Höge representanten Carl Bildt, lämnat frivilliga bidrag till det civila genomförandet av Daytonavtalet. Ytterligare medel behövdes dock. I sammanhanget kan nämnas att Sverige såväl multilateralt som bilateralt har lämnat substantiella bidrag till OSSE:s verksamhet i Bosnien-Hercegovina. Ministrarna övergick därefter till att diskutera hur Europarådet skall möta de utmaningar som följer av organisationens stigande medlemsantal. Debatten gällde bl.a. budgetprioriteringar och personella resurser. Fortsatt stöd uttalades för den procedur för övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden som just börjat tillämpas på basis av principer om samarbete och icke-diskriminering. I det franska inlägget berördes det av talmannen i parlamentariska församlingen, Leni Fischer, lanserade förslaget om ett andra Europarådstoppmöte. Frankrike var i princip berett att anordna ett sådant möte under landets ordförandeperiod hösten 1997. Frågan hänsköts till ministrarnas ställföreträdare för närmare behandling. Förenta staterna välkomnades som observatör i Europarådet. I anslutning till mötet antog ministrarna dels en deklaration och en rekommendation om skydd för journalister i konfliktsituationer, dels en deklaration om uppföljning av Europarådets ungdomskampanj mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans, vilken lanserats i samband med det första toppmötet i oktober 1993. 2.2 99:e ministerkommittémötet Europarådets 99:e ministerkommittémöte ägde rum den 7 november under ordförandeskap av Estlands utrikesminister Siim Kallas. Den svenska delegationen leddes av kabinettssekreterare Jan Eliasson. Även denna gång hade generalsekreterare Daniel Tarschys inbjudit delegationsledarna till sitt residens för en informell överläggning kvällen före det ordinarie mötet. Huvudtalare var Höge representanten Carl Bildt som uppehöll sig dels vid situationen på Balkan, dels vid de framtida säkerhetsstrukturerna i Europa. Den stora utmaningen i Bosnien- Hercegovina gällde nu, enligt hans uppfattning, den civila återuppbyggnaden. Ett långsiktigt engagemang var av största vikt. Vad beträffar det bredare samarbetet i Europa måste parollen vara integration och inte avskräckning. Redan vid kvällsmötet förmedlade den franske Europaministern Michel Barnier ett budskap direkt från president Jacques Chirac av innebörden att Frankrike påtar sig värdskapet för ett andra toppmöte med Europarådets stats- och regeringschefer, att äga rum hösten 1997. Det numera traditionella sammanträffandet mellan de nordiska och baltiska delegationsledarna ägde rum på morgonen den 7 november. Liksom i maj diskuterade man ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden, ett aktuellt tema som behandlats av ministrarnas ställföreträdare vid ett första specialmöte någon månad tidigare. I samband med det formella mötet välkomnades Kroatien som Europarådets 40:e medlemsland. Tillträdesceremonin hade ägt rum dagen innan. Ministrarna välkomnade även att Kanada, i likhet med Förenta staterna tidigare under året, hade erhållit observatörsstatus i Europarådet. Frankrike upprepade sin inbjudan till ett toppmöte hösten 1997, vilket hälsades med tillfredsställelse. Ministrarna uppdrog åt ställföreträdarna att vidta förberedelser och avrapportera vid nästa ministerkommittémöte i maj. Det planerade toppmötet behandlas vidare i avsnitt 2.3. Ministrarna konstaterade att Europarådets utvidgning fortsatte och att integrationen av nya medlemmar pågick kontinuerligt. Detta överensstämde väl med de beslut som fattats vid organisationens första toppmöte i Wien 1993 och som syftade till att främja demokratisk säkerhet i hela Europa. I sammanhanget välkomnades EU:s beslut att bidra till Europarådets stabilitetsskapande stödprogram, primärt rörande Ryssland och Ukraina. Fortsatt uppmärksamhet måste ägnas de områden som gavs högsta prioritet i slutdeklarationen från Wien: skydd för nationella minoriteter, kamp mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans samt reformering av övervakningssystemet enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). De länder som ännu inte ratificerat Europakonventionen respektive dess protokoll nr 11 (som gäller just reformeringen av övervakningssystemet) uppmanades att snarast uppfylla sina åtaganden i detta avseende. Liksom vid vårmötet uttalades stöd för det viktiga arbete med att övervaka efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden som utförs dels av ministerkommittén, dels av parlamentariska församlingen. Samarbete med andra internationella organisationer utgjorde ett viktigt led i strävandena att bygga upp ett demokratiskt och stabilt Europa. I samband med ett s.k. fyrpartsmöte mellan Europarådet och EU i oktober hade en uppdaterad skriftväxling antagits, vilken formaliserade ett fördjupat samarbete mellan de båda organisationerna. Detta hälsades med tillfredsställelse av ministrarna liksom pågående ansträngningar att, enligt principer om effektivt resursutnyttjande och undvikande av dubbelarbete, förbättra samordningen mellan Europarådet och OSSE. Goda resultat hade uppnåtts i Bosnien-Hercegovina, där Europarådet och OSSE gemensamt ansvarade för kommissionen för mänskliga rättigheter. Ministrarna uppmanade sina ställföreträdare att även fortsättningsvis bevaka Europarådets roll i den civila återuppbyggnaden i regionen. Kabinettssekreteraren anknöt i sitt anförande till tidigare inlägg vad beträffar Europarådets roll som alleuropeiskt organ respektive vikten av att det reformerade övervakningssystemet enligt Europakonventionen dels kan träda i kraft snarast, dels får nödvändiga resurser. Som tredje tema tog Jan Eliasson upp barnets specifika rättigheter samt åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn. Han nämnde det gensvar som den i Stockholm i augusti anordnade världskongressen på detta område hade fått och betonade behovet av uppföljning, bl.a. inom Europarådets ram. 2.3 Ett andra toppmöte år 1997 Hösten 1993 anordnades i Wien det första toppmötet för stats- och regeringschefer i Europarådets historia. Initiativet till ett andra toppmöte kommer ursprungligen från Europarådets parlamentariska församling och lanserades av dess talman, tyskan Leni Fischer, vid ett besök hos Frankrikes president Jacques Chirac i mars. Generalsekreterare Daniel Tarschys arbetade under året målmedvetet för ett förverkligande av idén. Huvudargumenten för ett sådant möte kan sammanfattas som följer: - Efter den snabba medlemsutvecklingen bör Europarådet dels göra ett politiskt bokslut av vad som skett efter det första toppmötet, dels ta ut färdriktningen för framtiden i det nya Europa, vars institutionella landskap kommer att se annorlunda ut än i dag. - Behov föreligger av en diskussion på högsta nivå för att klargöra Europarådets framtida arbetsuppgifter, bl.a. i syfte att undvika onödigt dubbelarbete med andra aktörer (främst EU och OSSE). - En alleuropeisk manifestation mot slutet av 1997 skall också ses mot bakgrund av behovet att aktivt involvera de stater som ej direkt berörs av utvidgningen av EU och NATO i det europeiska samarbetet. I samband med det 99:e ministerkommittémötet (jämför avsnitt 2.2) påtog sig Frankrike officiellt värdskapet för ett andra toppmöte. När ministerkommittén i januari 1997 möttes på ställföreträdarnivå preciserades inbjudan vad beträffar plats och tidpunkt till Strasbourg den 10–11 oktober. Förberedelser har inletts såväl i Strasbourg som i berörda huvudstäder. Finland, ordförande i ministerkommittén fram till maj 1997 då Frankrike övertar ansvaret, har en viktig funktion att fylla i det arbetet. 2.4 Den fortsatta utvidgningen Europarådet fortsätter att expandera. Efter Rysslands och Kroatiens tillträde under 1996 har organisationen 40 medlemmar. Rysslands medlemskap försenades på grund av konflikten i Tjetjenien. Händelseförloppet har beskrivits i förra årets regeringsskrivelse. Efter på varandra följande beslut i parlamentariska församlingen respektive ministerkommittén i början av året kunde emellertid den formella ceremoni som markerade Rysslands upptagande i medlemskretsen äga rum den 28 februari, i närvaro av landets utrikesminister Jevgenij Primakov. Det ryska medlemskapet utgör en stor utmaning för Europarådet – av politiska men också av organisatoriska och administrativa skäl. Bland annat aktualiseras med Rysslands inträde frågan om eventuellt införande av ytterligare arbetsspråk eller officiella språk. Under året var det dock turerna kring Kroatiens tillträde som stod i blickpunkten. Landets ansökan om medlemskap inkom den 11 september 1992. I december samma år överlämnades den av ministerkommittén till parlamentarikerförsamlingen med begäran om sedvanlig saklig prövning. I april 1996 avgav parlamentarikerna ett yttrande som utmynnar i en rekommendation till ministerkommittén att inbjuda Kroatien att bli medlem i Europarådet. I yttrandet specificeras en mängd krav som landet förväntas leva upp till. I fallet Kroatien valde ministerkommittén att, för första gången i organisationens historia, frångå praxis och inte omgående följa parlamentarikernas rekommendation. Efter att ha diskuterat ärendet i maj preciserade kommittén vid ett möte i början av juni, som komplement till parlamentarikerförsamlingens krav, ett antal åtaganden (beträffande mänskliga rättigheter, mediefrihet, Daytonavtalet samt lokala och regionala myndigheter) som sedan tillställdes den kroatiske utrikesministern Mate Granic med ett missivbrev från kommitténs ordförande, Estlands utrikesminister Siim Kallas. Den kroatiska regeringens svar inkom den 14 juni. Mot bakgrund därav fattade ministerkommittén den 2 juli ett principbeslut om medlemskap, men med uppskjuten verkan. Avsikten var att beslutet skulle kunna tas upp till förnyat övervägande i slutet av september, i ljuset av bl.a. Kroatiens efterlevnad av Daytonavtalet samt landets förhållningssätt i samband med valen i Bosnien-Hercegovina den 14 september. Ministerkommitténs beslut gav viss möjlighet till förnyad prövning av tidpunkten för Kroatiens inträde. Sverige stödde beslutet att uppskjuta upptagandet av Kroatien i Europarådskretsen. Vid ministerkommittémötet den 2 juli anslöt vi oss till den kompromisslösning som beskrivits ovan och om vilken konsensus kunde uppnås. Under tidig höst dryftades Kroatiens medlemskap såväl i Strasbourg som i olika EU-organ i Bryssel. Resultatet av diskussionerna blev att ministerkommittén den 16 oktober bekräftade sitt principbeslut från juli och samtidigt fastställde datum för Kroatiens tillträdesceremoni till den 6 november. Avgörande för den slutliga bedömningen var bl.a. det faktum att den kroatiska oppositionen stödde regeringens önskan att bli medlem liksom att flera andra länder redan beviljats medlemskap sedan de förbundit sig att i efterhand och så snart som möjligt anpassa sin lagstiftning och rättstillämpning till Europarådets krav. Ännu en gång ansågs stödet till reformistiska krafter vara av största vikt. Den linje befästes som har som utgångspunkt att framsteg uppnås genom att engagera ett land i samarbete, snarare än genom att utestänga det. Efter Rysslands och Kroatiens inträde föreligger för närvarande fem ansökningar om medlemskap: från Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien- Hercegovina, Georgien och Vitryssland. Om dessa stater, och Förbundsrepubliken Jugoslavien, så småningom upptas som fullvärdiga medlemmar har Europarådet i bokstavlig mening blivit en alleuropeisk organisation. 2.5 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden Den som under senare år har följt Europarådets utveckling, och nu senast behandlingen av Rysslands och Kroatiens ansökningar, kan konstatera att kriterierna för upptagande av nya medlemsländer har förskjutits, från krav på en fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet skall utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på god vilja i den riktningen. Av det ovannämnda följer ett ökat behov av effektiv övervakning – efter tillträdet – av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Övervakningen bör givetvis kombineras med stödinsatser (se vidare avsnitt 2.6). I november 1994 antog ministerkommittén, som ett komplement till redan existerande instrument på området, en deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett beslut om en tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt såtillvida att den reella övervakningen inleddes. I juni beslutade ministerkommittén att den första övervakningscykeln skulle omfatta två ämnen: yttrande- och informationsfrihet respektive demokratiska institutioners sätt att fungera. När det första ämnet i oktober togs upp till behandling var utgångspunkten en skriftlig presentation av situationen i medlemsstaterna, som utarbetats av Europarådets sekretariat. Tillfälle gavs att kommentera beskrivningen av förhållandena i det egna landet. Syftet var framförallt att på ett konstruktivt och icke-diskriminerande sätt diskutera rådande missförhållanden. En ingående debatt kom till stånd och frågor ställdes till ett antal länder. Farhågor om att vissa medlemmar, som varit negativa till hela proceduren, skulle blockera diskussionen besannades inte. Omdömena om denna första substantiella övning andades således försiktig optimism. På initiativ av Finland, sedan november ordförande i ministerkommittén, hölls ett uppföljningsmöte i januari 1997. Syftet var att definiera några särskilt angelägna underrubriker till ämnet yttrande- och informationsfrihet. Avsikten är att seminarier kring dessa underrubriker skall anordnas med deltagande av en mindre länderkrets under våren 1997. På detta sätt vill man försäkra sig om att uppnå så konkreta resultat som möjligt. Det andra ämnet, demokratiska institutioners sätt att fungera, behandlades i slutet av februari 1997. Ministerkommittén skall utvärdera resultatet av den första granskningsomgången för att på basis av dragna slutsatser kunna förbättra den fortsatta processen. Diskussioner pågår om vilket tema nästa övervakningscykel skall koncentreras på. På många områden tangerar Europarådets och OSSE:s verksamhet varandra. Inom OSSE granskas medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden främst vid särskilda översynsmöten. Ett expertmöte mellan de båda organisationerna för utbyte av erfarenheter av respektive övervakningsmetoder planeras äga rum i mars 1997. 2.6 Samarbets- och biståndsprogram Som redan framhållits i föregående avsnitt bör övervakningen av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden kombineras med stödåtgärder för att påverka utvecklingen i positiv riktning. Här spelar Europarådets samarbets- och biståndsprogram en viktig roll. Det gäller primärt de insatser i både nya medlemsländer och kandidatländer som finansieras inom ramen för organisationens egen budget, till stor del med överskottsmedel från föregående år. Dessutom har generalsekreteraren lanserat ett stabilitetsskapande program som i första hand omfattar Ryssland och Ukraina. Detta s.k. nya initiativ bygger på samfinansiering med EU och under hösten lämnades klartecken för bidrag därifrån. Förhoppningen är att initiativet i ett senare skede skall kunna inbegripa även Moldova samt kandidatländerna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Vitryssland. Programmen är huvudsakligen inriktade på uppbyggnad av rättssamhället och förankring av de mänskliga rättigheterna i det legala och politiska systemet. Målet är att utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet i hela Europa. Av största vikt i sammanhanget är att en samsyn om effektivast möjliga resursutnyttjande kan uppnås mellan Europarådet och de länder där programinnehållet konkretiseras. På senare tid har t.ex. önskemål framförts om en större andel direkta utbildningsinsatser (för jurister, fängelsepersonal etc.) på bekostnad av seminarier och dylika manifestationer. 2.7 Samarbete med andra internationella organisationer Europarådet samverkar med andra internationella organisationer. Det gäller t.ex. FN och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) men i synnerhet, som redan framgått, OSSE och EU. Generellt kan konstateras att det finns åtskilliga områden där två eller flera internationella organisationer samtidigt är verksamma. På grund av skilda mandat, medlemskretsar etc. torde en strikt arbetsfördelning dem emellan inte kunna uppnås och en sådan vore i dagsläget sannolikt inte heller önskvärd. Som eftersträvansvärda grundregler i det internationella umgänget gäller dock a) att organisationerna skall vara ömsesidigt stödjande, dvs. arbeta med och inte mot varandra, b) att respektive organisations unika kompetens tillvaratas och c) att revirtänkande och onödigt dubbelarbete undviks, bl.a. genom öppenhet och informations- utbyte. Europarådet och OSSE arbetar i hög grad för likartade mål i form av respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Genom Europarådets utvidgning krymper skillnaden i medlemskrets kontinuerligt: OSSE har för närvarande 55 medlemsstater (varav en, Förbundsrepubliken Jugoslavien, är avstängd) medan Europarådet har 40. Samtliga Europarådsstater ingår i OSSE. Därtill kommer att de fem länder som ansökt om medlemskap i Europarådet liksom två länder med observatörsstatus (Kanada och USA) också är medlemmar i OSSE. Europarådets ministerkommitté har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att bevaka samarbetet med OSSE. Representanter på olika nivåer möts regelbundet för att dryfta frågor av gemensamt intresse för de båda organisationerna (jämför avsnitt 2.5 beträffande det planerade expertmötet om övervakningsmetoder). Med vissa intervall anordnas s.k. högnivåmöten med deltagande av ordförandena i OSSE och Europarådets ministerkommitté samt respektive organisations generalsekreterare. Det samarbete som, med utnyttjande av respektive organisations starka sidor, bedrivs i Bosnien-Hercegovina berörs i redogörelsen för årets ministerkommittémöten. Efter Finlands, Sveriges och Österrikes inträde i EU tillhör 15 Europarådsmedlemmar samtidigt unionen. Någon egentlig EU- samordning förekommer dock inte i Strasbourg även om regelbundna samråd äger rum. Traditionen bjuder att varje land talar för sig i ministerkommittén. I Bryssel har arbetsgruppen för OSSE-frågor inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) beslutat att en gång per ordförandeperiod inbjuda Europarådshandläggare för diskussion av frågor av gemensamt intresse. Rysslands respektive Kroatiens anslutning till Europarådet föranledde en omfattande debatt inte bara i Strasbourg utan också i olika fora i Bryssel. Sedan 1989 arrangeras s.k. fyrpartsmöten mellan EU, representerat av ordförandena i ministerrådet och kommissionen, och Europarådet, representerat av ordföranden i ministerkommittén och general- sekreteraren. Under 1996 antogs också en uppdaterad skriftväxling om relationerna mellan organisationerna, genom vilken utökat samarbete bl.a. i form av deltagande i varandras möten möjliggörs. Inom det svenska regeringskansliet pågår en ständig diskussion mellan de många instanser som är involverade i Europarådets verksamhet om organisationens interna prioriteringar respektive externa samordning. Temat har ytterligare aktualiserats efter Sveriges EU-inträde. Syftet är att klarlägga i vilket forum de olika samarbetsområdena bäst behandlas och att bidra till debatten om den fortsatta inriktningen av Europarådets arbete. I juni 1995 beslutade Europeiska rådet att ett s.k. observatorium mot rasism skall upprättas. Detta utgör enligt svensk uppfattning ett talande exempel på ett ärende där EU:s och Europarådets resurser bör samordnas, i syfte att undvika dubbelarbete och ta all tillgänglig kompetens och erfarenhet till vara. Sverige drev redan på ett tidigt stadium denna linje och gör så fortfarande vid de förhandlingar som pågår i Bryssel, även om tanken på ett gemensamt huvudmannaskap har fått överges. Inför toppmötet hösten 1997 blir det viktigt att söka identifiera dels Europarådets framtida huvuduppgifter, dels dess unika kompetens i förhållande till andra organisationer. 2.8 Budget och finansiering Ministerkommittén har att besluta om Europarådets budget. Budgetarbetet startar redan under våren då en allmän diskussion om perspektivet inför nästa år äger rum. I april/maj fastställer minister- kommittén ett utgiftstak, på basis av förslag från generalsekreteraren. Under sommaren utarbetar Europarådets sekretariat ett budgetutkast, vilket sedan under hösten blir föremål för detaljerat meningsutbyte mellan medlemsländerna. De olika verksamheterna ställs därvid mot varandra och inte minst analyseras det mellanstatliga verksamhets- programmet ingående. I en parallell process granskas budgetutkastet av en oberoende expertkommitté med elva medlemmar. Vid ett speciellt möte i ministerkommittén på ställföreträdarnivå i december månad fastställs så budgeten för nästkommande år. Samtidigt bestäms medlemsstaternas bidragsandelar i enlighet med en skala baserad på staternas ekonomi och folkmängd. Europarådets ordinarie budget för 1996 uppgick till knappt 845 miljoner franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Den svenska bidragsandelen var 2,53 %. Medlemmarna iakttar generellt god betalningsdisciplin. Med anledning av det kärva ekonomiska läge som råder i medlemsstaterna har de senaste årens budgetbehandling inte resulterat i någon real resursökning utan endast i inflationsjustering samt någon extra procentenhet. Ministerkommitténs restriktiva linje har sammanfallit med organisationens resurskrävande utvidgning österut, vilket har lett till dels ianspråktagande av överskottsmedel från tidigare år, dels att man sökt finna alternativa finansieringskällor. Under hösten förklarade sig EU beredd att samfinansiera ett stort initiativ med inriktning, i ett inledande skede, på Ryssland och Ukraina (jämför avsnitt 2.6). Sverige instämmer i den utbredda synen att de nya krav som ställs på Europarådet i första hand bör bekostas genom omprioriteringar i och effektivisering av verksamheten. Samtidigt fäster vi stor vikt vid att hörnstenarna i organisationens arbete – respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer – snarast möjligt skall vinna fotfäste i de nya medlemsländerna. Mot denna bakgrund har Sverige, trots principiella betänkligheter som för övrigt delas av många medlemsstater, accepterat att överskottsmedel används för integrationsinsatser i Central- och Östeuropa. Samma bedömning har gjorts för vissa områden som försummats på senare år och där en kontinuerlig eftersläpning kan medföra allvarliga effektivitetsförluster. Det gäller dels investeringar inom informationsteknologin, dels underhåll och utvidgning av lokalbeståndet. Under kalenderåret utbetalades för svenskt vidkommande via Utrikesdepartementets budget drygt 33 miljoner kronor till organisationens verksamhet. Förutom den ordinarie budgeten gällde det bidrag till pensionsbudgeten, en s.k. extraordinär budget avseende finansiering av nybyggda lokaler för institutionerna för mänskliga rättigheter samt ungdomsfonden. Vidare ingick i totalbeloppet bidrag till följande partsavtal (jämför avsnitt 4): partsavtalet på social- och hälsoområdet, Europafarmakopén, Europarådets sociala utvecklingsfond, Pompidougruppen för narkotikafrågor, kommissionen för demokrati genom lag och Europarådets Nord/Sydcentrum. Sveriges deltagande i ytterligare två partsavtal, filmstödsfonden ”Eurimages” och det europeiska audiovisuella observatoriet, bekostades av Svenska filminstitutet respektive Kulturdepartementet. 3 Verksamhetens huvudområden Redogörelsen under denna huvudrubrik ansluter till Europarådets mellanstatliga verksamhetsprogram för 1996. 3.1 Mänskliga rättigheter och demokratifrågor 3.1.1 Europakonventionen Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) av Ryssland och Kroatien som nya medlemmar av Europarådet. Vidare ratificerade Albanien, Andorra och Estland konventionen. Av Europarådets medlemsstater är det endast Kroatien, Lettland, Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien), Moldova, Ryssland och Ukraina som inte ratificerat konventionen. Ministerkommittén övervakade, enligt artiklarna 32 och 54 i konventionen, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Europakommissionen) avgett över klagomål. Minister- kommittén antog över 600 resolutioner i sådana ärenden, vilket innebär en fortsatt ökning av arbetet i detta avseende jämfört med tidigare år. Det stora flertalet resolutioner rör alltjämt mål mot Italien. För första gången har problem uppstått med att förmå en medlemsstat (Grekland) att erlägga ett av domstolen utdömt skadestånd (målet Stran Greek Refineries m.fl. mot Grekland). Det utdömda skadeståndet, som avser gottgörelse för äganderättskränkning, var mycket högt – ca 180 miljoner kronor. Domstolens dom meddelades den 9 december 1994 och skadeståndet skulle enligt domen ha erlagts inom tre månader men ännu vid utgången av år 1996 hade så inte skett trots kraftiga påtryckningar från ministerkommittén. Under året har ett mål mot Sverige avgjorts av Europadomstolen (Gustafsson mot Sverige). Målet rörde om en av en facklig organisation initierad stridsåtgärd mot en oorganiserad arbetsgivare, i syfte att förmå denne att träffa kollektivavtal, innebar ett brott mot dennes rätt till skydd för den negativa föreningsrätten och om staten, genom sin underlåtenhet att skydda arbetsgivaren mot stridsåtgärderna genom att inte tillhandahålla sådan lagstiftning och erforderliga rättsmedel, kunde göras ansvarig för konventionsbrott. Domstolen besvarade dessa frågor nekande och något konventionsbrott ansågs således inte ha förevarit. Klaganden har härefter begärt att Europadomstolen omprövar målet. För närvarande är fem mål mot Sverige under handläggning i domstolen. Två mål mot Sverige, Holm och Persson, är inte slutbehandlade i ministerkommittén, se redogörelsen för 1995 (regeringens skrivelse 1995/96:193). I båda fallen avvaktar ministerkommittén att svenska lagstiftningsåtgärder vidtas innan en slutresolution kan antas. Under 1996 registrerades 4 758 nya klagomål hos kommissionen, varav 169 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1995 var 3 481 respektive 165. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att öka kraftigt varför den genomsnittliga handläggningstiden för mål i kommissionen är fortsatt lång – flera år. Ökningen sammanhänger med en större medvetenhet om konventionssystemet i de gamla medlemsstaterna samt med det växande antalet konventionsstater. Vissa brådskande mål, t.ex. sådana som rör brott mot artikel 3 – skyddet mot tortyr m. m. – behandlas med förtur. Under året hänsköts 165 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt 564 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 32 klagomål mot Sverige. En redovisning av de domar som meddelats i mål mot Sverige finns bl.a. i bilaga till regeringens prop. 1995/96:126, Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen. Referat av Europadomstolens domar återges fortlöpande i Svensk Juristtidning. För tiden fram till 1992 finns referat också att tillgå i riksdagens offentliga databas, informationssystemet RIXLEX. Ratifikationsläget I detta sammanhang kan det finnas anledning att också nämna i vilken utsträckning tilläggsprotokollen till Europakonventionen har ratificerats av medlemsstaterna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1996. Som nämnts ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt ratificerats av samtliga medlemsstater utom Kroatien, Lettland, Makedonien, Moldova, Ryssland och Ukraina. Samtliga stater som ratificerat konventionen har också accepterat den enskilda klagorätten samt domstolens jurisdiktion. Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättskyddet, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Kroatien, Lettland, Makedonien, Moldova, Ryssland, Schweiz och Ukraina. Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rörelsefriheten och rätten att lämna sitt land samt innehåller förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar, har inte ratificerats av Andorra, Bulgarien, Grekland, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Makedonien, Malta, Moldova, Ryssland, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Turkiet och Ukraina. Övriga medlemsstater har ratificerat protokollet. Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff i fredstid, har inte ratificerats av Albanien, Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Kroatien, Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova, Polen, Ryssland, Storbritannien, Turkiet och Ukraina. Övriga medlemsstater har ratificerat protokollet. Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rättssäkerhetsgarantier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av brottmålsdomar, har ratificerats av tjugo medlemsstater men inte av Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern, Irland, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Malta, Makedonien, Moldova, Nederländerna, Polen, Portugal, Ryssland, Spanien, Storbritannien, Turkiet, Tyskland och Ukraina. Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde klaganden rätt att själv hänskjuta ett mål till domstolens prövning, ratificerades av Sverige den 21 april 1995 (se prop. 1994/95:115, Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen). Protokollet har ratificerats av 23 stater, varav under 1996 av Danmark och Estland. Det trädde i kraft den 1 oktober 1994 gentemot de stater som vid denna tidpunkt hade ratificerat det. För Sveriges del trädde det i kraft den 1 augusti 1995. Det elfte tilläggsprotokollet, som rör reformeringen av hela övervakningssystemet enligt konventionen, har ratificerats av 27 stater, däribland Sverige (se ovannämnda prop. 1994/95:115). Protokollet träder i kraft ett år efter det att samtliga konventionsstater ratificerat det. De länder som återstår är Belgien, Grekland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal och Turkiet. Det förväntas att samtliga stater skall ha ratificerat protokollet före utgången av 1997. Läget är dock oklart när det gäller Turkiet. Övriga protokoll rör främst processuella ändringar i förfarandet inför konventionsorganen. Kommittéarbetet Det löpande arbetet på området mänskliga rättigheter bedrevs i övrigt liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH) och i dess expertkommittér. CDDH har bl.a. behandlat det förslag till tilläggsprotokoll till Europakonventionen som utarbetats av expertkommittén för utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH- DEV) angående vissa ytterligare rättigheter för frihetsberövade. Det har varit svårt att uppnå enighet på detta område. Ett av CDDH reviderat förslag är för närvarande föremål för remissbehandling i kommissionen och domstolen. Arbetet på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen angående jämställdhet mellan kvinnor och män har också bedrivits inom DH-DEV. Det har inte gått att uppnå enighet bland medlemsstaterna om ändamålsenligheten av ett sådant tilläggsprotokoll eller om dess utformning och arbetet har därför avbrutits. Under slutet av året beslöt ministerkommittén att undersöka olika alternativ till ett tilläggsprotokoll i syfte att främja jämställdhetssträvandena, t.ex. en ramkonvention om jämställdhet eller en utvidgning av diskrimineringsförbudet i artikel 14 i Europakonventionen. Även detta arbete kommer att utföras av DH-DEV. Med utgångspunkt i kommissionens mot rasism och intolerans (ECRI:s) förslag om ett rättsligt instrument mot rasism och främlings- fientlighet har DH-DEV instruerats att överväga flera olika alternativ till hur ett sådant skulle kunna utformas, t.ex. som ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om en utvidgning av diskrimineringsförbudet i artikel 14 till att avse inte bara konventionsskyddade rättigheter, som en ramkonvention eller som en rekommendation. Expertkommittén för processuella frågor (DH-PR) har börjat utarbeta ett förslag till rättegångsregler för den nya heltidsarbetande domstol som skall upprättas enligt det elfte tilläggsprotokollet. 3.1.2 Europeiska konventionen mot tortyr m.m. Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1996 ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Kroatien, Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova, Ryssland och Ukraina. Sverige ratificerade konventionen den 21 juni 1988. För en närmare redovisning av konventionens innehåll hänvisas till prop. 1987/88:133. Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m. inledde sin verksamhet 1990. Under 1996 besökte kommittén Cypern, Danmark, Frankrike, Polen, Schweiz och Tyskland. Särskilda besök avlades också i Grekland, Italien och Portugal. Turkiet har besökts vid flera tillfällen, vilket resulterat i kritiska granskningsrapporter. I december antog kommittén ett offentligt uttalande enligt artikel 10 i konventionen varav framgår att, åtgärder i form av lagstiftning etc. till trots, tortyr och andra former av misshandel förekommer på polisinstitutioner i Turkiet. Sådan behandling förekommer inte bara som ett led i bekämpningen av terrorism utan också vad gäller personer misstänkta för vanliga brott. De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men kan offentliggöras om den berörda staten begär det. Så har skett med de rapporter som rör Sverige. De flesta länder som utsatts för granskning har samtyckt till att rapporterna offentliggörs. 3.1.3 Nationella minoriteter Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN) har utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november 1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1996/97 ratificerats av endast sju stater, nämligen Cypern, Moldova, Rumänien, San Marino, Slovakien, Spanien och Ungern. Frågan om svensk ratifikation behandlas för närvarande av Minoritetsspråkkommittén (Jo 1995:03) som skall avge sitt betänkande före den 30 juni 1997. Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra personer som tillhör en nationell minoritet ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Det åligger ministerkommittén att övervaka att konventionens principer efterlevs. De närmare formerna för hur detta skall ske övervägs för närvarande i kommittén med biträde av en särskild expertkommitté (CAHMEC). Arbetet på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avseende sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter avbröts i början av året. Det hade då visat sig att någon enighet om utformningen inte kunde nås. Ett sådant protokoll bedömdes egentligen inte heller tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka redan existerande rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis. 3.1.4 Kamp mot rasism och främlingsfientlighet Ungdomskampanjen mot rasism, som utgör en del av den vid toppmötet i Wien 1993 lanserade aktionsplanen för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans, avslutades under 1996. Vissa uppföljningsinsatser har ålagts kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI). En deklaration härom antogs vid ministerkommitté- mötet i maj. ECRI:s arbete under året präglades i övrigt mycket av de s.k. länderrapporterna – sammanställningar över situationen i medlems- staterna samt förslag till åtgärder. Elva rapporter har färdigställts men ännu inte behandlats av ministerkommittén. Vidare presenterades den första allmänna policy-rekommendationen om kampen mot rasism. Ytterligare rekommendationer med mera specifik inriktning är under utarbetande. Den svenske diskrimineringsombudsmannen Frank Orton omvaldes som kommissionsordförande för ytterligare ett år. Ministerkommittén och ECRI följer uppmärksamt EU:s planer på att etablera ett s.k. observatorium mot rasism. Enligt liggande förslag är tanken på ett gemensamt huvudmannaskap mellan EU och Europarådet inte längre aktuell. Beslut om observatoriet kommer enligt planerna att fattas våren 1997. Från Europarådets sida vidhålls synen att ett nära samarbete mellan de båda organisationerna rörande observatoriet vore önskvärt. Sverige delar denna uppfattning (jämför avsnitt 2.7). 3.1.5 Jämställdhet Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män fortsätter att vara en viktig del i Europarådets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG) sammanträdde två gånger. Ett arbetssätt som utvecklats inom kommittén under senare år är inrättandet av särskilda expertgrupper med uppgift att belysa och komma med förslag i olika frågor. Under 1996 bildades en expertgrupp om intolerans, rasism och jämställdhet mellan kvinnor och män och en annan som behandlar metodutveckling för att införliva ett jämställdhetsperspektiv på alla områden. Sverige ingår i den sistnämnda gruppen. Sedan tidigare arbetar en expertgrupp med våld mot kvinnor, en med handel med kvinnor och en med rätten till ett fritt val när det gäller reproduktion. Gruppernas rapporter tas fortlöpande upp i styrkommittén. I styrkommittén diskuterades också förberedelser inför den 4:e jämställdhetsministerkonferensen som skall äga rum i november 1997 i Istanbul. Vidare planeras – på svenskt initiativ – en konferens i juni 1997 om männens roll i arbetet för att uppnå jämställdhet. Ett seminarium om jämställdhetspolitiska frågor genomfördes i november i Warsawa. Arbetet när det gäller ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män redovisas under avsnitt 3.1.1 (underrubrik Kommittéarbetet). 3.1.6 Massmedier Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde under året vid tre tillfällen. CDMM behandlade flera aktuella frågor, såsom våld i medier, medier och intolerans, medier i ett alleuropeiskt perspektiv, informationsfrihet samt ny kommunikationsteknik. Sverige deltog i följande arbetsgrupper och kommittéer under CDMM: - Arbetsgruppen om medier och våldsskildringar. Gruppen avslutade sin verksamhet under 1996 och har utarbetat ett förslag till rekommendation i ämnet. - Arbetsgruppen om medier och intolerans. Gruppen avslutade sin verksamhet under 1996 och har presenterat förslag till två rekommendationer, en om hets mot folkgrupp och en om tolerans i medierna. - Kommittén om massmediekoncentration, som skall sammanställa olika nationella rapporter samt vid behov föreslå åtgärder mot skadlig maktkoncentration. - Arbetsgruppen om tillgång till allmänna handlingar. Eventuellt kommer gruppens arbete att leda till en konvention i ämnet. Ministerkommittén antog två rekommendationer. De behandlar skyddet för journalister i vissa utsatta situationer respektive säkerställandet av public service-företagens oberoende. 3.1.7 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) är ett forum för utbyte av erfarenheter och information om förändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Europarådets utvidgning mot öst och de nya medlemsländernas problem påverkade också under 1996 inriktningen av CAHAR:s arbete. De nya medlemsländerna deltog mycket aktivt i arbetet, vilket välkomnats bland annat från svensk och norsk sida. Diskussionerna i kommittén har blivit mer probleminriktade än tidigare eftersom dessa länder står inför uppgiften att skapa en flykting- och migrationspolitik närmare europeisk nivå och därmed också uppfylla de internationella grundprinciper som utvecklats på detta område bland annat inom Europarådet. Diskussionerna fortsatte om rätten för asylsökande att överklaga ett avvisningsbeslut samt eventuella generella normer för begreppet säkert tredje land och den därmed sammanhörande frågan om verkställighet. Expertkommittén för medborgarskapsfrågor (CJ-NA) avslutade under året arbetet med ett förslag till en ny europeisk konvention om medborgarskap, i vilket grundläggande principer för medborgarskap läggs fast. Viktiga syften är att undvika statslöshet och förhindra diskriminering i medborgarskapsfrågor. Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) antog för sin del konventionsförslaget vid ett möte i november. Expertkommitten kommer att fortsätta sitt arbete genom att bl.a. följa tillämpningen av olika konventioner och rekommendationer på området. En särskild fråga som skall tas upp gäller medborgarskap för romer. 3.1.8 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete Kommunalkongressen (CLRAE) fortsatte sitt arbete under året. Kongressen behandlade bl.a. följande frågor: en ny europeisk konvention om regionalt självstyre, övervakning av tillämpningen av den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse, de europeiska städerna och styrningen av dem samt deras rättsliga ställning och möjligheter att samarbeta. Styrkommittén för kommunala och regionala frågor (CDLR) höll två möten i Strasbourg. Kommittén ansvarade för förberedelserna av det 11:e kommunministermötet i Lissabon den 10–11 oktober. Huvudtema för mötet var kommunal ekonomi. Nästa kommunministermöte är aviserat att äga rum i Turkiet år 1999. Kommittén diskuterade bl.a. arbetet med att kontrollera tillämpningen av den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse, kommunernas roll i miljöpolitiken, användningen av resultatmått i kommunal verksamhet, begränsningar av kommunal beskattningsrätt och finansiell skatteutjämning. Kommittén kommer att arbeta vidare med dessa frågor samt med de förtroendevaldas ansvar, kommunalt anställdas rättsliga status och anställningsvilkor, olika valsystem avseende val på kommunal nivå, rättslig kontroll och revision av kommunal verksamhet och hantering och förvaltning av kommunal egendom samt kommunernas roll som producenter av social service. Vid en konferens i Köpenhamn i april firades tioårsjubileet av öppnandet för undertecknande av den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse. Konferensen, som syftade till att betona och stärka konventionens betydelse, anordnades av CLRAE i samarbete med det danska ordförandeskapet i ministerkommittén. Verksamheten inom den särskilda expertgruppen för gränsöver- skridande samarbete (LR-R-CT) under CDLR fortsatte. Gruppen studerade frågan om konventionsreglering av samarbete mellan lokala och regionala samhällsorgan i olika medlemsländer där de samverkande organen inte har nationsgräns mot varandra. Vidare ägnade gruppen sig åt samarbete rörande markanvändningen vid gränsfloder, samarbete rörande regional fysisk planering samt samarbete i kustregioner. Ett särskilt projekt gäller samarbete vid gränser mellan medlemsländer och icke-medlemsländer i EU och Europarådet. För utvecklingen av gränssamarbete i Central- och Östeuropa finns inom Europarådet en särskild rådgivande kommitté. 3.1.9 Bioetik Styrkommittén för bioetik (CDBI) avslutade under året arbetet med konventionen om mänskliga rättigheter och bioetik. I november antogs den med bred majoritet av ministerkommittén och i april 1997 öppnas den för undertecknande. Konventionen omfattar alla slags medicinska behandlingar och åtgärder inom hälso- och sjukvård samt forskning och skall utgöra ett skydd för den enskilde individen. Till konventionen planeras ett antal protokoll. Tre arbetsgrupper behandlar för närvarande förslag till protokoll om forskning på människa, transplantationsfrågor samt skydd av embryot. Beslut har fattats om ytterligare ett protokoll, om genetiska test. Någon arbetsgrupp har dock ännu inte tillsatts. Ett internationellt symposium om bl.a. frågor kring assisterad befruktning och forskning på embryon arrangerades av CDBI i december. Symposiet var ett led i arbetet med protokollet om skydd av embryot. 3.1.10 Rättsfrågor Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) höll sina 65:e och 66:e möten. Kommittén behandlade en konvention om medborgarskap och en rekommendation om skydd för medicinska data. Det fortlöpande arbetet med granskning och uppföljning av tillämpningen av antagna konventioner och rekommendationer fortsatte. Bland annat granskades tillämpningen av rekommendationen R(82)2 om stats ansvar för förskott på underhållsbidrag till barn. Samarbetet i en rad olika rättsfrågor under kommittén fortsatte i expertgrupper om familjerätt, förvaltningsrätt, integritetsskydd i datasamhället och korruption. På det straffrättsliga området antog ministerkommittén rekommenda- tionerna R(96)8 om kriminalpolitik mot bakgrund av att Europa befinner sig i en tid av förändringar och R(96)9 om den praktiska tillämpningen av utlämningskonventionen. Styrkommittén för frågor om brottslighet (CDPC) höll sitt 45:e möte, vid vilket de båda ovannämnda rekommendationerna behandlades. Utredningsarbete pågår om korruption, europeisk kriminalstatistik och tidiga psykosociala åtgärder för att förebygga kriminalitet. Folkrättskommittén (CAHDI) höll sina 11:e och 12:e möten. CAHDI bildades 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ ombildades och blev direkt underställd ministerkommittén. CAHDI skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter på samt utreda folkrättsliga frågor på begäran av ministerkommittén, av CDCJ eller på eget initiativ. Staterna representeras i CAHDI företrädesvis av utrikesministeriernas rättschefer. Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden: att se över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och att tjäna som forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna inom FN:s verksamhetsområde. Under de senaste åren har bl.a. statspraxis rörande statssuccessionerna till följd av de stora omvälvningarna i Central- och Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits som kunnat läggas till grund för den folkrättsliga rådgivningen i frågor som uppkommit med anledning av de nya statsbildningarna. Vid en konferens med de europeiska justitieministrarna i Budapest den 11–12 juni behandlades frågor om rättsväsendets effektivitet. 3.2 Sociala frågor och livskvalitet En översyn av Europarådets sociala dimension har inletts. Svenskan Ann-Cathrine Haglund, generaldirektör i Inrikesdepartementet, utreder på generalsekreterare Daniel Tarschys initiativ den verksamhet som anknyter till de tre styrkommittéerna för social trygghet, socialpolitiska frågor respektive arbetsmarknadsfrågor. Översynen äger rum i samarbete med den relevanta rapportörgruppen i Strasbourg. 3.2.1 Social trygghet Ministerkommittén antog under året 16 resolutioner om tillämpningen under tiden 1 juli 1995–30 juni 1996 av den europeiska balken om social trygghet och protokollet till denna i de medlemsstater som ratificerat instrumenten. I resolution CSS(96)12 konstaterade ministerkommittén att Sverige fortsatt att uppfylla sina förpliktelser enligt balken och protokollet. Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger. En expertkommitté av multidisciplinär karaktär har inlett ett arbete kring social trygghet för personer med stadigvarande vårdbehov. En annan expertkommitté studerar socialförsäkringens situation under svåra ekonomiska förhållanden med särskild hänsyn till problem i Central- och Östeuropa. Bägge kommittéerna kommer att fortsätta sin verksamhet under 1997. CDSS fortsatte försöket att åstadkomma en jämförande redogörelse av socialförsäkringens finansiering i medlemsländerna. Vidare inleddes en jämförande analys av hur länderna beskattar pensioner som betalas utanför det nationella territoriet. Kommittén återupptog också arbetet med att färdigställa en förklarande rapport till den reviderade europeiska balken om social trygghet. Den reviderade balken, som undertecknats av bl.a. Sverige, har ännu inte ratificerats av någon medlemsstat. Under hösten anordnade CDSS en kurs om innehåll i och tillämpning av Europarådets minimistandardkonventioner, däribland den reviderade balken, för nationella tjänstemän som sysslar med ratifikations- och rapporteringsfrågor kring dessa konventioner. 3.2.2 Socialpolitik Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) har under senare tid ägnat sin huvudsakliga uppmärksamhet åt ett projekt om barnens situation i Europa. Det fick sin formella avslutning vid en sommarkonferens i Leipzig, arrangerad av Europarådet och den tyska regeringen. Arbetet med barnfrågor kommer att fortsätta, bl.a. med en uppföljning av Stockholmskonferensen om kommersiell sexuell exploatering av barn. Ett samarbete med FN:s barnfond (Unicef) kring en barnstrategi diskuteras också. Aktiviteter pågår för att möjliggöra utarbetandet av en europeisk fattigdomsrapport. Vidare ägnar sig CDPS åt utbildning av socialarbetare, föräldraskap, storstädernas sociala problem och vissa äldrefrågor. Öst–västdimensionen är central i styrkommitténs arbete och mycket uppmärksamhet ägnas åt att hitta former för kunskapsutbyte mellan olika europeiska regioner. 3.2.3 Sociala stadgan Den reviderade sociala stadgan antogs av ministerkommittén den 4 april och öppnades för undertecknande den 3 maj. Den undertecknades samma dag av följande nio stater: Belgien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal och Sverige. Syftet med den reviderade stadgan är att skapa ett enda instrument som omfattar dels de rättigheter som finns i 1961 års sociala stadga med vissa ändringar, dels de rättigheter som 1988 års tilläggsprotokoll innehåller och slutligen ett antal helt nya rättigheter. Vid ministerkommitténs möte den 14 maj valdes fem nya medlemmar till den oberoende expertkommittén som har nio ledamöter. Experterna valdes för sex år. Från Norden ingår nu dels professor Matti Mikola från Finland, dels (nyvald) professorn och ordföranden i Arbetsdomstolen Stein Evju, Norge. Vid sitt möte i september tog ministerkommittén beslut om ett nytt rapporteringssystem. Det kommer att träda i kraft den 1 juli 1997. Det innebär bl.a. att rapport om tillämpningen av stadgans mest centrala artiklar skall lämnas vartannat år även i fortsättningen, men att rapport om övriga artiklar skall lämnas endast vart fjärde år. Regeringskommittén består av representanter för regeringarna i de länder som ratificerat stadgan. Kommittén sammanträdde fyra gånger för diskussion av och ställningstagande till de slutsatser som den oberoende expertkommittén presenterat efter sin granskning av staternas rapporter om tillämpningen av stadgan. Därtill diskuterades även detta år regeringskommitténs arbetsmetoder, främst urvalet av de fall som borde leda till en rekommendation samt bruket av s.k. varningar. Årets granskning gällde för Sveriges del tillämpningen av artiklarna 1, 4, 5, 6, 9, 10 och 15 i stadgan samt, för första gången, tillämpningen av 1988 års tilläggsprotokoll. Vad gäller artikel 5, som handlar om föreningsrätten, hade Sverige för första gången fått en s.k. negativ slutsats av expertkommittén på grund av bristande skydd för den negativa föreningsrätten. Kritiken gällde bl.a. förekomsten av s.k. organisations- klausuler i vissa kollektivavtal. Regeringskommittén beslöt dock inte om någon åtgärd efter att ha tagit del av viss ny muntlig information som Sveriges representanter kunde lämna vid det aktuella sammanträdet. Expertkommittén noterade som vanligt viss positiv utveckling som ägt rum på de ifrågavarande områdena under den period som granskats. Vad gäller Sverige nämndes antagandet av lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering. Vidare noterades att införandet av det flexibla lönebidraget medfört en betydande ökning av det antal personer som fått anställning med lönebidrag anvisad genom arbetsförmedlingen under åren 1991–1993. Regeringskommitténs granskning under året ledde till ett förslag till ministerkommittén att anta rekommendationer riktade till Frankrike, Grekland, Italien, Malta, Storbritannien och Turkiet. Kritiken rör i huvudsak områdena tvångsarbete respektive förenings- och förhandlings- rätt samt, när det gäller Turkiet, brister i fråga om barnarbete. 3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor Arbetet i styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) koncent- rerades till ett gemensamt möte den 13–14 maj för de fyra expertkommittéer som diskuterat de sociala och ekonomiska konsekvenserna av den ekonomiska omstruktureringen av Europa. I detta möte deltog också samtliga forskare som hade lagt fram rapporter till expertkommittéerna. I maj hölls även ett möte med högre tjänstemän från medlemsländerna för att förbereda Europarådets 6:e arbetsmarknadsministerkonferens. Vid CDEM:s byråmöte den 20 november meddelades dock att konferensen flyttats fram till 1998 för att inte sammanfalla med den motsvarighet som OECD planerat att anordna hösten 1997. Sverige är representerat i CDEM:s byrå som höll två möten under året. Ledamöterna är endast valda för en period fram till och med utgången av 1996. På grund av de diskussioner som förs om Europarådets framtida engagemang i de sociala frågorna har inte någon ny byrå utsetts och inte heller har någon tidpunkt för nästa styrkommittémöte fastställts. Avsikten är dock att högre tjänstemän skall träffas under första halvåret 1997 för att fortsätta förbereda arbetsmarknadsministerkonferensen i Bukarest 1998. Vid byråns möte i februari utarbetades en rekommendation om harmonisering av arbete och familjeliv som sedan antogs av medlemsländerna genom skriftligt förfarande. 3.2.5 Invandrares integration m.m. Styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) ägnar sig huvudsakligen åt att utveckla det europeiska samarbetet om frågor som rör invandrares integration. I viss utsträckning behandlas även migrationsfrågor. I juni arrangerade CDMG ett europeiskt migrationsministermöte i Warszawa. Till detta möte hade kommittén låtit göra en översyn av den praktiska tillämpningen av integrationspolitiken i tio europeiska länder. Det framkom att i de flesta invandringsländer i Europa möter invandrare stora svårigheter i sin integration, samtidigt som uttryck för rasism och främlingsfientlighet fortsätter att öka. Ministrarna enades om att erfarenhetsutbytet mellan Europas länder på detta område därför blir allt viktigare. CDMG uppmanades att i sitt fortsatta arbete ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. andra generationens invandrare, den höga arbetslösheten bland invandrare samt åt att få frivilligorganisationer och arbetsmarknadens parter att i större utsträckning engagera sig i integrationsfrågor. Ministrarna konstaterade att det fanns behov av att utveckla en sammanhållen invandrings- och integrationspolitik, som dessutom uppmärksammar migrationens orsaker. Enligt ministrarnas uppfattning var Europarådet väl ägnat att spela en viktig roll i denna utveckling. Vidare arrangerade CDMG ett expertmöte om arbetsgivares insatser för att främja invandrares möjligheter på arbetsmarknaden. En rapport om kulturell mångfald och jämställdhet mellan män och kvinnor presenterades och en arbetsgrupp med syfte att förbättra romers situation i Europa har inrättats. Ett nytt omfattande och flerårigt integrationsprojekt har igångsatts. Inom ramen för detta kommer CDMG att fortsätta sitt arbete att genom jämförande studier och erfarenhetsutbyte förse Europas länder med underlag till förbättrade insatser för att underlätta invandrares integration. 3.2.6 Befolkningsstudier Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) höll under året endast ett möte (den 4–5 juni). Mycket av den löpande verksamheten har istället tagits över av byrån, som sammanträdde tre gånger och i vilken Sverige är representerat. En varje år återkommande aktivitet är att framställa en översikt över befolkningsutvecklingen i medlemsländerna samt att diskutera såväl övergripande demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder. Översikten och den analytiska texten skrivs av en av kommitténs medlemmar, senast representanten från Estland. Insamlingsförfarandet sköts direkt av sekretariatet. Arbetet sker i nära kontakt med såväl EU:s statistikkontor (Eurostat) som FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) i Genève. Publikationen har nu blivit mycket omfattande med drygt 400 sidor. För att göra den mer lättillgänglig diskuteras ny layout och distributionsform. Expertgruppen PO-S-MIN, som ägnar sig åt den demografiska situationen för nationella minoriteter i Europa, höll två möten. Fyra rapporter har tagits fram om Nordirland, Rumänien, Slovakien och Ungern. Expertgruppens mandat har förlängts två år. En förstudie har inletts för att utröna möjligheten att studera den demografiska situationen för romer i Europa. Expertgruppen PO-S-REG, som behandlar intern omflyttning och regional befolkningsdynamik, höll ett möte. Arbetet finansieras till hälften av EU. Gruppen inledde under året en komparativ studie för 10 länder. Avsikten är att i fas två utöka studien till om möjligt 28 länder. Två nya expertgrupper bildades under året. PO-S-FF, i vilken en svensk representant återfinns, skall ägna sig åt studier av fruktsamhet, nya hushållstyper och samboendeformer. PO-S-DLM skall undersöka sambandet mellan demografisk utveckling och arbetsmarknad. Årets stora uppgift för befolkningskommittén var dock förberedelser för och genomförandet av Medelhavskonferensen som den 15–17 oktober samlade omkring 230 personer från Europa och länder söder och öster om Medelhavet. Syftet med konferensen var att främja en öppen dialog mellan ekonomiska, politiska och sociala aktörer på båda sidor om Medelhavet. Dokumentationen kommer att publiceras. I slutdokumentet pekas bl.a. på behovet av ökat samarbete. 3.2.7 Hälso- och sjukvård Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) arbetar inom tre programområden: utbildning och planering inom hälso- och sjukvården, etiska aspekter i vården samt hälsoupplysning. CDSP höll under året två möten. Kommittén arbetar i första hand genom expertgrupper som tar fram underlag för rekommendationer och rapporter men också genom seminarier och kurser. Stor vikt läggs vid samverkan med och en rationell arbetsfördelning i förhållande till andra internationella organ verksamma inom området, främst EU och världshälsoorganisationen WHO. Dessa aspekter diskuterades intensivt under 1996. CDSP hade planerat den 5:e europeiska hälsoministerkonferensen, som ägde rum i Warszawa den 7–8 november. Temat var ”Vård på lika villkor och patientens rättigheter i samband med reformer inom hälso- och sjukvården”. Hälsoministrar från nästan hälften av Europarådets medlemsländer deltog. Greklands hälsominister inbjöd sina kolleger till nästa möte att hållas i Athen inom ett par år. Samordning av blodtransfusions- och transplantationsverksamheten i Europa är viktiga inslag i CDSP:s arbete. I frågor av detta slag gör sig etiska krav och aspekter liksom specifika säkerhetskrav särskilt gällande. CDSP godkände under 1996 ett nytt mandat för expertgruppens för blodtransfusion och immunhämotologi verksamhet under 1997 och 1998. Vidare antogs mandat för en ny expertgrupp, som skall behandla organisationen av hälso- och sjukvård för kroniskt sjuka. Kvalitetssäkring av arbetet inom hälso- och sjukvården är ett angeläget område. En särskild expertgrupp ägnar sig åt detta arbete, som beräknas pågå även under närmast kommande år. En konferens på temat hölls i Italien under hösten. Bland andra pågående aktiviteter, där arbetet i ett par fall befinner sig i ett slutskede, kan nämnas: - Expertgrupp om hälso- och sjukvård för befolkningsgrupper som vistas på institution - Expertgrupp om lagreglerat skydd för psykiskt störda vid tvångsvård - Studie av blodbankers roll för benmärgstransplantation - Expertgrupp om hälsoproblem i familjer med ensamstående föräldrar. CDSP följer nära verksamheten inom och redovisar sypunkter till andra grenar av Europarådet som berör hälso- och sjukvården, främst styrkommittén för bioetik och sådant som gäller den legala regleringen av patientrelaterade data inom sjukvård och forskning. Det allmänna informationsutbudet inom kommittén bedöms särskilt vara av betydelse för de nytillkomna central- och östeuropeiska länderna i Europarådet. 3.2.8 Miljö och regional planering Europarådet inledde under året sin del av arbetet med att upprätta den alleuropeiska naturvårdsstrategi som miljöministrarna tog beslut om vid mötet i Sofia hösten 1995. Bland annat påbörjades bildandet av ett nät av särskilt skyddsvärda områden (EMERALD) som en komplettering till EU:s Natura 2000. Verksamheten bedrivs inom ramen för Bernkonventionen och kan även komma att omfatta särskilt utsatta områden i Nordafrika. Uppföljningen av det europeiska Naturvårdsåret visade att länderna valt olika vägar för genomförandet. Helt i linje med projektets syfte har kampanjerna utgått från respektive lands förutsättningar och behov. Den svenska modellen för att bevara kultur- och naturvärden i odlingslandskapet väckte härvid stort intresse. I det fortsatta arbetet med att informera om naturvård kommer man från Europarådets sida att verka för att i större omfattning engagera de ideella organisationerna och fördjupa samarbetet med dessa. Frågor rörande regional utveckling och planering behandlas av den särskilda fackministerkonferensen för ministrar med ansvar inom detta område samt av den ämbetsmannakommitté som förbereder konferensens sessioner. Arbetet präglades under året av förberedelserna för den 11:e sessionen (CEMAT 11), som skall äga rum 1997 på temat ”Uthållig regional utveckling/fysisk planering och skydd av vattenresurser”. I oktober arrangerade Europarådet ett seminarium om strategier för regional planering inför år 2000. 3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism 3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv Med den kommittéstruktur som gäller för utbildnings- och kultursamarbetet sedan år 1991 bedrivs arbetet med programfrågor främst inom fyra specialkommittéer. Styrkommittén för kulturfrågor (CDCC) har huvudsakligen en sammanhållande funktion. CDCC:s plenarsession ägde rum den 23–25 januari. Frågor som diskuterades var bl.a. samarbetet med EU inom utbildnings- och kulturområdet samt de framtida prioriteringarna för utbildnings- och kultursamarbetet. Den 30–31 maj genomfördes i Helsingfors den 4:e konferensen för ministrar med ansvar för kulturarvsfrågor, på temat ”Kulturarvet – en ekonomisk och social utmaning”. Sverige representerades av statssekreterare Ann-Christin Nykvist, som höll ett längre anförande om aspekter på kulturarv och utbildning. Vid konferensen antogs en deklaration angående kulturarvets politiska dimension i Europa liksom två resolutioner om kulturarvets betydelse för Europabygget respektive kulturarvet som en faktor i en långsiktigt hållbar utveckling. Dessutom presenterade de församlade ministrarna en gemensam vädjan till förmån för kulturarvet i Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Den 28–29 oktober hölls den 8:e kulturministerkonferensen i Budapest. Konferensens tema var ”Den europeiska filmen: en gemensam framtid”. Fyra områden behandlades: europeisk filmproduktion, europeisk filmdistribution, bevarandet av det audiovisuella arvet samt barn, ungdomar och film. Den sistnämnda sessionen ägde rum under svenskt ordförandeskap. Utbildningskommittén Utbildningskommittén (CC-ED) sammanträdde den 19–21 mars och den 24–25 september. Som ett resultat av den diskussion som kommittén inledde 1995 om prioriteringar för utbildningsverksamheten på medellång sikt antogs i mars 1996 en avsiktsförklaring när det gäller arbetsprogrammet för perioden 1997–2000. Följande områden, som behandlas utförligare nedan, kommer att prioriteras: utbildning för medborgarskap, historieundervisning, språkundervisning, den europeiska dimensionen samt utveckling av utbildningspolitiken i medlemsländerna. I förhållande till hittillsvarande verksamhet blir antalet aktiviteter mer begränsat och projektperioderna kortare. En viktig del blir informationsspridning och samarbete med andra organ inom och utanför Europarådet. I enlighet med avsiktsförklaringen enades kommittén under året om att från 1997 genomföra ett treårigt projekt om utbildning för europeiskt medborgarskap. Det skall avse både skola och vuxenutbildning och syfta till att utveckla undervisningsmetodik, lärarutbildning m.m. Kommittén beslöt också att följa upp tidigare aktiviteter på området med ett nytt projekt om undervisning i 1900-talets historia på sekundärnivå (motsvarar i det svenska skolsystemet de sista årskurserna i grundskolan samt gymnasiet). Projektet skall genomföras 1997–1999 och avsikten är att det bl.a. skall resultera i riktlinjer för läroplans- och läromedelsförfattare, en lärarhandbok, lektionsplaner och videoprogram. Det arbete med utveckling av läroplaner, metoder och lärarutbildning för undervisning i moderna språk som bedrivits inom flera på varandra följande projekt sedan början av 1970-talet kommer att fortsätta. När det nuvarande projektet om språkundervisning och -inlärning för europeiskt medborgarskap avslutas 1997 kommer verksamheten i stor utsträckning att inriktas på språkpolitiska frågor. Under 1996 genomfördes vid sidan av det löpande utvecklingsarbetet bl.a. ett trettiotal seminarier, varav flera med särskild tonvikt på nya medlemsländers behov. Det 1991 inrättade projekt som behandlat den europeiska dimensionen i sekundärutbildningen avslutades med en konferens i Strasbourg i början av december. Bland projektresultaten kan nämnas en rapport om sekundärutbildningens fortsatta utveckling i Europa, ett stort antal publikationer om aktuella utbildningspolitiska frågor i medlemsländerna samt en uppsättning undervisningsmaterial. Det nätverk för skolutbyten som etablerats inom projektet fortsätter sina aktiviteter på försök till år 1999. De utbildningspolitiska frågorna kommer fortsättningsvis att uppmärksammas i en mera permanent verksamhet med konferenser och studiebesök. En annan permanent verksamhet av central betydelse för utvecklingen av den europeiska dimensionen är lärarfortbildningsprogrammet, inom vilket bl.a. följande frågor behandlades under 1996: kampen mot rasism och främlingsfientlighet, tvärkulturell utbildning, miljöundervisning samt undervisning om demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige ger, tillsammans med övriga nordiska länder, under perioden 1995–1997 särskilt stöd till programmet genom ett frivilligt bidrag till kulturfonden. Ansvaret för utbildningsdatabasen Eudised liksom för den s.k. Thesaurus över utbildningsterminologi, vilken sedan några år tillbaka utarbetas i samverkan med EU, överfördes under året till kommittén för högre utbildning och forskning. Förberedelserna inför utbildningsministerkonferensen i Kristiansand i juni 1997 tog liksom under 1995 en stor del av kommitténs arbete i anspråk. I september enades man om att konferenstemat skall vara ”Utbildning 2000: trender, frågor av gemensamt intresse och prioriteringar för alleuropeiskt samarbete”. Samarbetet med EU utvecklades ytterligare under året och i december hölls ett första möte mellan representanter för utbildningskommittén, kommittén för högre utbildning och forskning, sekretariatet och EU:s utbildningskommitté. Kommittén för högre utbildning och forskning Under 1996 slutförde kommittén för högre utbildning och forskning (CC- HER) i stort sett arbetet med att ta fram den gemensamma konventionen mellan FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) och Europarådet om erkännande av examina. Konventionsutkastet remiss- behandlades i Sverige och avsikten är att den slutliga texten skall öppnas för undertecknande våren 1997. Inom ramen för projektet ”Tillträde till högre utbildning i Europa” hölls en avslutande konferens. Resultatet kommer att följas upp under 1997. Det legislativa reformprogrammet fortsatte och i mars utkom den första publikationen, ”Relationer mellan stat och högre utbildning”, i en beslutad serie. Avsikten med programmet är primärt att hjälpa de nya medlemsländerna att reformera sin högre utbildning och forskning genom ny lagstiftning. Programmets mandattid förlängdes till år 2000, förutsatt att fortsatt finansiering kan uppnås bl.a. genom frivilliga nationella bidrag. Ett par nya projekt förbereddes för den kommande treårsperioden. ”Byggandet av morgondagens universitet”, som skall behandla omdefinieringen av universitetens forskningsuppdrag i ett demokratiskt samhälle, rör alla länder men riktar sig särskilt till de nya medlemsländerna, i vilka den centrala planeringen av forskning vid vetenskapsakademierna nu ger vika för pluralism och konkurrens. De politiska förändringarna i Europa efter 1989 har dramatiskt ökat förutsättningarna för gränsöverskridande samarbete. Inom den högre utbildningen kan regionala program och nätverk fungera som förtroendeskapande åtgärder samtidigt som utbildningen når en högre kvalitet. Ett nytt projekt om regionalt samarbete bygger på olika modeller som vuxit upp i skilda regioner i Europa, bl.a. i de nordiska länderna. Kulturkommittén Kulturkommittén (CC-CULT) sammanträdde i maj och november. Tillströmningen av medlemsländer från Central- och Östeuropa har delvis ändrat förutsättningarna för kommitténs arbete. Nya frågeställningar har uppkommit och kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten har därmed ökat. Den nya budgetproceduren, som ger specialkommittéerna möjlighet att göra omprioriteringar inom givna ramar, är ägnad att underlätta en sådan anpassning. De kulturpolitiska länderförhören, som pågått sedan 1989, intar alltjämt en framträdande plats i kommitténs verksamhet. Numera avsätts regelmässigt en extra sammanträdesdag åt muntligt förhör med något medlemsland. Vid vårmötet gällde det Ryssland och vid höstmötet Slovenien, som lät sig representeras på ministernivå. Under året har länderförhörsprogrammet utvärderats. Förslag lämnades om en ny inriktning av programmet, bl.a. mot mer tematiskt upplagda granskningar som möjliggör en jämförelse mellan länder. En särskild arbetsgrupp, med deltagande från Sverige, kommer under 1997 att närmare studera förslagen. Under 1996 diskuterades en rapport om kultur och samhällsutveckling, vilken av en särskild expertgrupp tagits fram som ett bidrag till Unescos världskonferens på samma tema i Stockholm år 1998. Rapporten fick ett mycket gott mottagande i kommittén. Våren 1997 kommer den att ges ut i tryckt form. Flera medlemsländer avser anordna nationella eller regionala seminarier med anledning av rapporten och den kommande världskonferensen. Rapporten kommer också att utnyttjas vid framtagning av underlag till Europarådets andra toppmöte hösten 1997. Som uppföljning av kulturministermötet i Budapest den 28–29 oktober har kommittén fattat vissa beslut på filmområdet. En expertgrupp har fått i uppdrag att fortsätta arbetet med en konvention om skydd för det audio- visuella arvet. Vidare kommer en kartläggning av medlemsländernas insatser vad gäller filmverksamhet för barn och ungdom att göras. Kommittén diskuterade även följande frågor: den fortsatta hanteringen av programmet för tematiskt upplagda europeiska kulturvägar, inrättande av ett resurscentrum för kulturpolitisk information, ett åtgärdsprogram inom området bok och bibliotek, studier med anknytning till kulturen och den nya teknologin samt formerna för samverkan med EU på kulturområdet. När det gäller CC-CULT:s framtida programverksamhet hävdades fortsatt från svensk sida att den måste ha en klar Europarådsprofil och framstå som logisk för omvärlden. En samordning med EU:s kulturverksamhet är angelägen. Noteras bör att kommitténs program har stramats upp betydligt under senare år och att det nu består av ett begränsat antal definierade projekt. Kulturarvskommittén Kulturarvskommittén (CC-PAT) sammanträdde i mars. Arbetet är organiserat i tre ansvarsområden: policy och styrmedel, tekniskt erfarenhetsutbyte och specialistsamverkan samt utbildning och levandegörande. Insikten om kulturarvets sociala och politiska dimensioner har ökat. Det har t.ex. kommit att uppmärksammas som ett instrument för lokal och regional utveckling, inte minst genom turismen. Inom Europarådet har även dess karaktär av icke-förnyelsebar tillgång betonats. I fortsättningen måste därför kulturarvet behandlas inom ramen för en övergripande strategi för långsiktig hållbar utveckling i Europa. Det tekniska samarbetet, som syftar till expertrådgivning och erfarenhetsutbyte kring bevarande och upprustningsprojekt, har dock fortfarande en framskjuten plats i kommitténs verksamhet. Sverige har haft experter från Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer i flera av kommitténs arbets- och expertgrupper, nämligen i dem som behandlar arkeologi, tekniskt samarbete och kulturarvsdagarna. En rekommendation om åtgärder beträffande nedbrytningen av kulturarvet till följd av luftföroreningar och andra liknande faktorer har utarbetats under svenskt ordförandeskap. För att följa upp rekommendationen har Sverige inbjudit till en konferens på samma tema i Stockholm den 24–26 april 1997. Konferensen skall invigas av kulturminister Marita Ulvskog. Kommittén har även tagit fram en rekommendation angående skydd för kulturarvet mot olagliga handlingar. Kulturarvsdagarna är Europarådets årligen återkommande publika manifestation för kulturarvet med aktiviteter i ett 40-tal länder. I Sverige anordnades ”Kulturhusens dag” den 8 september. Årets tema var parker och trädgårdar och 460 anläggningar runt om i landet öppnades för allmänheten. 3.3.2 Idrott Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) höll sitt 19:e möte i mars månad. Vid mötet diskuterades uppföljning av ministerkommitténs rekommendationer R(95)16 om unga människor och idrott respektive R(95)17 om idrottens betydelse för samhället, med bakgrund i de beslut som antogs vid den europeiska konferensen för ministrar ansvariga för idrottsfrågor i Lissabon år 1995. Ett led i uppföljningen var den av Nederländernas regering initierade europeiska rundabordskonferensen om idrott, tolerans och rent spel som genomfördes i april. Idrottskommitténs verksamhetsprogram och budget för 1996 antogs med prioritering av följande: - Uppföljning av den europeiska idrottsstadgan R(92)13 på temat demokrati inom idrotten och idrott åt alla - Tolerans genom idrott, med betoning på arbetet inom den stående kommittén mot läktarvåld - Realiserande av antidopningskonventionen, bl.a. genom övervakningsgruppens arbete - Ömsesidigt biståndsprogram för nya medlemmar av CDDS - Informationsfrågor genom ett fortsatt samarbete med ”Clearing House”, som är ett idrottsinformationscenter under Europarådets beskydd. Under året har Riksidrottsförbundets internationella sekreterare Stig Hedlund på generalsekreterarens begäran lett en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga behovet av och föreslå insatser rörande idrotten som en metod för rehabilitering av handikappade människor och krigsoffer i Bosnien-Hercegovina. Konventionen mot läktarvåld hade vid årets slut ratificerats av 28 länder och undertecknats av ytterligare 6 länder. Sverige har deltagit i arbetet inom den permanenta kommitté som övervakar konventionen. Vid årsskiftet 1996/97 hade 32 länder ratificerat konventionen mot dopning och ytterligare 7 länder hade undertecknat densamma. Sverige har varit aktivt inom övervakningsgruppen för konventionen och ansvarade under 1996 för ledningen av arbetsgruppen för rättsliga frågor och dopning. 3.3.3 Ungdomsfrågor Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll sitt 17:e och 18:e möte. En rad frågor behandlades under året. Bland annat tog kommittén initiativ till frivilliga utvärderingar av enskilda länders ungdomspolitik. Sverige är ett av de länder som anmält intresse för en sådan utvärdering. Vidare påbörjades beredningen av ett förslag till konvention om volontärtjänst för ungdomar. CDEJ var under året varit starkt engagerad dels i utvecklingen av det andra europeiska ungdomscentret i Budapest vilket invigdes år 1995, dels vad gäller stadgar för och finansiering av den europeiska ungdomsfonden (EYF). Sverige blev invalt i styrelsen för den europeiska ungdomsfonden och Europarådets båda ungdomscentrum för de kommande två åren. I övrigt fortsatte verksamheten i kommitténs tre arbetsgrupper kring ungdomsutbyte, ungdomsinformation samt ungdomars delaktighet och inflytande i samhällslivet. CDEJ har lagt fram förslag till ministerkommittén om att hålla ett ungdomsministermöte i Rumänien 1998. Europeiska ungdomsfonden delade ut 16 miljoner franska franc i bidrag. Sammanlagt anordnades 120 ungdomsprojekt inom områden som miljö, rasism och främlingsfientlighet, ungdomsutbyte etc. Dessutom delades bidrag ut till de internationella ungdomsorganisationernas administration och tidningar. Totalt fick 40 publikationer och utbildningsmaterial stöd. I Central- och Östeuropa genomfördes 12 aktiviteter, finansierade genom den särskilda fond som upprättats som en del av Europarådets stöd till utvecklingen där. Totalt deltog 5 450 ungdomar, varav 196 från Sverige, i aktiviteter som ungdomsfonden finansierat. Sverige bidrog med 412 819 franska franc (2,79 %) till EYF:s budget. De båda europeiska ungdomscentrumen i Strasbourg och i Budapest anordnade sammanlagt 44 seminarier för ungdomar, 3 ungdoms- ledarutbildningar, 10 språkkurser, 1 s.k. konsultativt möte och 1 symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 856 ungdomar, varav 76 från Sverige. 4 Verksamheten inom partsavtalen Vid sidan av den verksamhet som finansieras över den ordinarie budgeten har inom Europarådet etablerats ett antal s.k. partsavtal. Dessa bygger på principen om frivillig anslutning. De medlemsländer som så önskar förbinder sig att delta i aktiviteter inom ramen för respektive avtal liksom att på för varje avtal föreskrivet sätt bidra till finansieringen. 4.1 Partsavtalet på social- och hälsoområdet Europarådets partsavtal på social- och hälsoområdet har två överordnade kommittéer, handikappkommittén (CD-P-RR) och hälsokommittén (CD- P-SP). Båda har etablerat en rad underordnade expertgrupper. En tredje verksamhetsgren, socialkommittén (CD-P-CS), har inte varit aktiv sedan 1981. Partsavtalet har tidigare fungerat så att de (sju) länder som varit med sedan starten burit huvudansvaret för sekretariatskostnader etc. Ytterligare ett antal länder, däribland Sverige, har deltagit i vissa möten och för detta erlagt ett schablonbelopp per mötesdag med faktisk representation. Efter en längre tids diskussion presenterades under året ett förslag av innebörden att partsavtalet skulle ombildas så att samtliga länder som i någon form deltar i verksamheten också skall dela solidariskt på de administrativa kostnaderna enligt en given fördelningsnyckel. Med detta förslag skulle möjligheten att betala endast för de aktiviteter ett land deltar i försvinna. En omfattande sondering med berörda fackdepartement och verk gav vid handen att ett fortsatt svenskt deltagande i partsavtalet tillmättes ett betydande värde. Samarbetet bedömdes bl.a. utgöra ett viktigt komplement till EU:s verksamhet, genom Europarådets större medlemskrets och/eller genom att motsvarigheter saknas inom EU. Mot denna bakgrund fattades i oktober beslut om att Sverige, till en högre årlig kostnad, skulle tillträda avtalet i dess nya form. Sverige deltar sedan 1986 i partsavtalets handikappkommitté. Arbetet bedrivs – förutom vid kommitténs ordinarie möten – i expertgrupper, varav Sverige under 1996 aktivt deltagit i två. Den ena är inriktad på WHO:s internationella klassifikation för skada/sjukdom, funktions- nedsättning och handikapp. Den andra, som behandlat frågor om övergång från skyddat till ordinarie arbete, avslutade sitt arbete under året. Handikappkommitténs ordinarie möte hölls i Strasbourg den 11–14 juni och då beslutades bl.a. att tillsätta två nya expertgrupper. Den ena skall samla in material om och analysera diskrimineringslagstiftning som gäller personer med funktionsnedsättning och den andra skall ta fram strategier för att öka funktionshindrades möjligheter att få arbete. Vidare fastställdes ett handlingsprogram för 1996–1998, en idé som lanserats av Sverige. Nästa ordinarie möte med kommittén kommer att hållas i Ljubljana den 10–13 juni 1997. Sverige var under året också representerat i flera av hälsokommitténs expertgrupper, varav en (med undergrupperingar) behandlar olika aspekter av material som kommer i kontakt med livsmedel, en annan gäller aromämnen i livsmedel och en tredje kosmetikaprodukter. 4.2 Europafarmakopén Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller kvalitetsnormer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel. Den har bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen. Tjugosex länder i Västeuropa samt EU har ratificerat konventionen. EU deltar därmed som medlem vid mötena i Europafarmakopé- kommissionen. Ytterligare tio länder samt världshälsoorganisationen WHO deltar som observatörer. Bland observatörsländerna finns Australien, Kanada och Kina. Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den 1 januari 1978. Den andra upplagan trädde i kraft i medlemsländerna den 1 juli 1987 och har sedan dess kompletterats med ett eller två häften med monografier (standarder) och föreskrifter varje år. Totalt har ytterligare 19 häften kommit ut inom den andra upplagan. Under 1996 utgavs den tredje upplagan av Europafarmakopén, vilken gäller fr.o.m. den 1 januari 1997. Den omfattar ca 1 200 monografier för läkemedelssubstanser, beredningsformer och generella metoder. I den tredje upplagan har bl.a. nomenklaturen (termförteckningen) moderniserats och analysmetoder innehållande ”farliga” reagens och lösningsmedel liksom ett antal metoder innehållande djurförsök bytts ut. År 1994 genomfördes en prioritetsomgång inom Europasamarbetet. Beslut togs då om vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och bruksfärdiga läkemedel man skall arbeta med under de närmaste åren. Bland dessa återfinns flera viktiga substanser med svenskt ursprung som vi för närvarande granskar. För svenskt vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det viktigaste kriteriet att ta hänsyn till vid prioriteringen. Under 1996 fastställdes 249 monografier (144 nya och 105 reviderade) för införande i Europafarmakopén, vilket är ungefär samma volym som föregående år. Ett stort arbete har även lagts ned på framtagande och översättning av en lista, ”Definitioner och regler för namngivning av färdiga läkemedel”, där Europafarmakopén reviderat och harmoniserat EU:s tidigare regler. Sverige var representerat av sina tre delegater vid årets samtliga tre kommissionsmöten. I de ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material som skall ingå i farmakopén medverkade 18 svenska representanter hämtade från Läkemedelsverket, Uppsala universitet, läkemedelsindustrin och Apoteksbolaget. De olika experterna ansvarar för ett omfattande experimentellt förarbete på sina respektive labora- torier. Arbetet samordnas i Sverige av resultatenheten Standardisering vid Läkemedelsverket och Svenska farmakopékommittén. Samarbetet mellan Europafarmakopén och representanter för den amerikanska (USP) respektive den japanska (JP) farmakopén om harmonisering av de olika farmakopéernas bestämmelser fortsatte under året. Utvecklingen av Europafarmakopén på 2000-talet diskuterades vid en konferens i december i Prag. Vid konferensen, som anordnades av Europafarmakopén, deltog representanter från alla intressegrupper. Där framhölls vikten av harmoniserade kvalitetskrav och att Europafarmakopén fortsätter att utveckla och effektivisera sitt arbete. Till konferensen var de andra världsledande farmakopéerna USP och JP inbjudna. Vid diskussionerna med dessa framförde läkemedelsindustrin en stark önskan att harmoniseringstakten mellan de tre farmakopéerna bör öka eftersom det även finns ett stort behov av samstämmiga krav globalt. Flera svenska experter var vid konferensen engagerade som diskussionsledare i olika arbetsgrupper. Europafarmakopésekretariatet i Strasbourg är även samordnare för samarbetet mellan de nationella läkemedelskontrollerna i Europa, inom vilket Sverige under året har deltagit i flera kollaborativa studier som haft anknytning till både kontroll- och farmakopéarbetet. Detta praktiska samarbete är mycket viktigt för att åstadkomma en gemensam, enhetlig syn på läkemedels kvalitet. Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels kvalitet. Den tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid registrering och kontroll av läkemedel samt av Apoteksbolaget vid beredning och hantering av läkemedel. 4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond Vid årsskiftet 1996/97 var samtliga Europarådets medlemsländer utom Albanien, Andorra, Estland, Irland, Kroatien, Lettland, Makedonien, Moldova, Polen, Ryssland, Slovakien, Storbritannien, Tjeckien, Ukraina, Ungern och Österrike anslutna till sociala utvecklingsfonden. Härutöver är Heliga Stolen medlem. Den socialistiska federativa republiken Jugoslavien var associerad medlem under femårsperioden 1986–1991. Ytterligare central- och östeuropeiska länder har visat intresse att bli medlemmar. Fonden använder den europeiska valutaenheten ecu i sin redovisning (1 ecu = 8,53 svenska kronor vid årsskiftet 1996/97). Fondens utlåningsverksamhet ökade kraftigt under 1996. Beloppet för godkända låneansökningar var således det högsta i fondens historia, 1 453 miljoner ecu. På grund av den tidigarelagda tidpunkten för överlämnandet av denna skrivelse till riksdagen kan inga ytterligare belopp anges för fondens verksamhet under 1996. Den totala balansomslutningen vid det föregående årsskiftet, 1995/96, var emellertid 9 784 miljoner ecu och 1995 års överskott var 68 miljoner ecu. 1996 års vinst beräknas bli i storleksordningen 90 miljoner ecu. Under perioden 1990–1993 riktades allvarlig kritik mot fonden. Kritiken gällde dels att fonden fjärmat sig från sin sociala målsättning, dels att det förekommit allvarliga brister i finansförvaltning, låneverk- samhet, projektuppföljning, internadministration och samarbetsklimat. Kritiken ledde bl.a. till att fondens högste verkställande tjänsteman tvingades lämna sin befattning i slutet av 1993. Under åren härefter har den nya ledningen bedrivit ett omfattande översynsarbete i syfte att komma till rätta med fondens problem. Ett övergripande mål är att återigen sätta den sociala målsättningen i centrum för verksamheten. Sverige inträdde i fonden 1977. Vår andel i kapitalet uppgår till ca 36 miljoner ecu, vilket motsvarar 2,7 % av medlemsländernas insatser. Av detta belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1 miljoner ecu är ett garantiåtagande. Sverige har anmodats att betala in ytterligare 994 000 ecu till fondens kapital. Sverige har varit pådrivande i de senaste årens arbete med att omorientera och sanera fondens verksamhet. Målsättningen är bl.a. att utlåningen skall få en bättre geografisk fördelning och koncentreras till de socialt mest angelägna projekten, att en större andel av vinsten skall användas för lån på särskilt fördelaktiga villkor till sådana projekt samt att flera länder skall ansluta sig. Sverige har inte lånat några medel genom fonden. Fonden bildades ursprungligen, år 1956, som ett instrument för att möta dåtidens flyktingsituation men är numera även inriktad på att medverka till att lindra verkningarna av naturkatastrofer samt att finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och bostadsbyggnadsprojekt i regioner där sådana investeringar är av stort socialt värde. På senare tid har även ett antal större utbildnings- och sjukvårdsprojekt finansierats. I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera länderna i Central- och Östeuropa i verksamheten utökades år 1991 fondens kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska staternas behov kommer att ställa fonden inför nya och större uppgifter såväl vad gäller risktagande som projektplanering och administration. Ministerkommittén har uttryckt starka önskemål om att fonden skall delta i återuppbyggnaden i f.d. Jugoslavien, främst i Bosnien-Hercegovina. Under 1996 lämnades också lån på särskilt fördelaktiga villkor till projekt där. Medlemsstaternas insatser uppgick den 30 november 1996 till sammanlagt 1 318 miljoner ecu i form av inbetalda medel, garantiåtaganden och vinstmedel som tillförts enskilda medlemsländer. Härtill kommer att fonden vid utgången av 1995 hade reserver och vinstmedel på 531 miljoner ecu. Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga villkor ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Fonden bedöms av det amerikanska värderingsinstitutet Standard & Poors ha högsta kreditvärdighet, AAA, för sin långsiktiga upplåning. Lånen förmedlas sedan till projekt i medlemsländerna med den inriktning som beskrivits ovan. En liten del av utlåningen har sedan länge skett på särskilt fördelaktiga villkor. Denna subventionerade utlåning, som numera äger rum genom en speciell för ändamålet inrättad lånefond, bekostas av en del av fondens vinstmedel. Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1995 har fonden finansierat projekt i medlemsländerna om totalt 9 324 miljoner ecu. Vid årsskiftet 1995/96 utestående lån uppgick till 6 153 miljoner ecu, varav 45 miljoner ecu som subventionerade lån. De största låntagarna under senare år (1986–1995) har varit Turkiet (38 % av lånemedlen), Italien (26 %), Grekland (13 %), Cypern (10 %), Spanien (5 %) och Tyskland (5 %). De ändamål som fått mest lån är åtgärder för flyktingar och migranter, bostadsbyggande, lån i samband med infrastrukturinvesteringar samt landsbygdsutveckling. 4.4 Pompidougruppen för narkotikafrågor Pompidougruppen inrättades år 1971 som ett svar på det växande narkotikaproblemet i Europa. Gruppen hade fram till 1980 ingen formell status men blev då en samarbetsgrupp inom Europarådet. Ursprungligen fanns 16 medlemmar men antalet har ökat och uppgick under 1996 till 28. Samarbetet omfattar de flesta västeuropeiska staterna samt flera länder i Central- och Östeuropa. Andra central- och östeuropeiska länder inbjuds att på ad hoc-basis delta i olika aktiviteter. Sverige har ställt medel till förfogande för att underlätta dessa länders deltagande i konferenser, symposier och andra möten anordnade av gruppen. Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förbyggande insatser i syfte att minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens område. Samarbetet är således tvärsektoriellt. De ministrar som ansvarar för samordningen av narkotikafrågor fattar vart tredje år beslut om inriktningen på samarbetet. Mellan ministermötena sammanträder representanter för medlemsländerna (s.k. permanenta korrespondenter) två gånger om året för att besluta om konkreta åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade insatser i respektive länder. Vid ett ministermöte i februari 1994 antogs programmet för Pompidougruppens arbete under de kommande tre åren. Programmet betonar vikten av efterfrågedämpande insatser och av att den tvärsektoriella inriktningen behålls. Sverige deltar aktivt, bl.a. genom medverkan i det omfattande epidemiologiska samarbete som pågår. I detta ingår en europeisk skolundersökning av elevers drogvanor som leds och samordnas av det svenska Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Vidare pågår ett särskilt tränings- och utbildningsprogram för personer verksamma inom narkotikaområdet i Central- och Östeuropa. Sverige är tillsammans med Norge och EU:s PHARE-program huvudbidragsgivare. Utöver ovanstående genomfördes under 1996 möten i olika arbetsgrupper rörande bl.a. behandling och rehabilitering, barn till missbrukare, polissamarbete, prekursorer (ämnen som kan användas vid illegal framställning av narkotika), tullsamarbete samt insatser för gravida missbrukare. Slutligen påbörjades förberedelserna inför ministermötet i maj 1997, då ett nytt treårsprogram skall antas. 4.5 Filmstödsfonden ”Eurimages” I slutet av 1988 etablerade Europarådet genom ett partsavtal en europeisk fond för stöd till filmproduktion, kallad ”Eurimages”. Fonden har nu 25 medlemmar. Under 1996 aviserade Storbritannien sitt utträde. Fonden förfogande under året över cirka 193 miljoner kronor. De länder som deltar i partsavtalet bidrar till finansieringen i relation till sin storlek. Sveriges bidrag, som utbetalas av Svenska filminstitutet, uppgick 1996 till cirka 4 miljoner kronor. Beslut har fattats om en utvärdering av ”Eurimages”, något som även togs upp på kulturministerkonferensen i Budapest den 28–29 oktober. En grundförutsättning för att erhålla stöd är att minst tre europeiska länder är involverade. Fonden finansierar maximalt 20 % av projektets budget. Stöd utgår inte bara till spelfilm utan också i vissa fall till dokumentärfilm. Även renodlade TV-filmer och -serier kan komma i fråga. Länder som inte deltar i EU:s Media II-program kan också få stöd till distribution liksom till biografer som förbinder sig att visa minst 50 % europeisk film. Under 1996 erhöll 74 projekt bidrag från ”Eurimages” till ett sammanlagt belopp av 145 miljoner kronor. Två svenska projekt fick bidrag till ett sammanlagt värde av 3,3 miljoner kronor. 4.6 Kommissionen för demokrati genom lag Den europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) bildades i Venedig den 20 januari 1990. Den etablerades på italienskt initiativ under Europarådets överinseende och är knuten till Europarådet genom ett partsavtal. Kommissionen, som är sammansatt av experter i statsrätt utsedda av respektive lands regering, skall bl.a. verka för att sprida information om de olika rättssystemen i Europarådets medlemsstater liksom även i de icke-medlemsstater som samarbetar med kommissionen. Den svenske ledamoten Hans Ragnemalm begärde under året att bli entledigad från sitt uppdrag. Till hans efterträdare utsågs justitieombudsmannen Rune Lavin. Till kommissionens viktigare uppgifter hör att, som expertorgan och på begäran, bistå de före detta kommunistiska staterna i Central- och Östeuropa vid utarbetandet av nya demokratiska konstitutioner, baserade på Europarådets grundläggande principer. Samarbetet bedrivs så att mindre grupper av kommissionsmedlemmar, med ansvar för ett visst land, granskar och successivt reviderar upprättade lagförslag. Ofta följs arbetet upp med besök i landet i fråga. Kommissionens verksamhet har satt åtskilliga spår i de nya konstitutioner som antagits. Under 1996 arbetade kommissionen bl.a. med konstitutionella frågor i Kroatien. 4.7 Det europeiska audiovisuella observatoriet Det europeiska audiovisuella observatoriet etablerades 1992 som ett utvidgat partsavtal inom Europarådet. Sverige är medlem sedan starten. Observatoriet, med placering i Strasbourg, är ett forsknings- och statistikinstitut som samlar in och distribuerar information om den europeiska film-, TV- och videoindustrin. Bland annat utges årligen en statistisk årsbok om den audiovisuella sektorn i Europa. EU deltar i arbetet genom att kommissionen är medlem i Europeisk forskningssamverkans (EUREKA:s) koordinationskommitté, som i sin tur har en medlem i observatoriets styrelse. Under året diskuterades om observatoriet, efter en fyraårig initialperiod, skall permanentas. Sverige förordar att så blir fallet. En komplicerande faktor i bedömningen av den fortsatta verksamheten har varit värdlandet Frankrikes ifrågasättande av observatoriets rätt att åtnjuta skattefrihet. Då frågan behandlades i ministerkommittén i november verkade emellertid en lösning av det problemet finnas i sikte. Hela ärendet kommer att tas upp på nytt i mars 1997. 4.8 Europarådets Nord/Sydcentrum År 1988 anordnade Europarådet i nära samarbete med EU en kampanj om nord–sydfrågor. Arbetet med kampanjen ledde till att Europarådets Nord/Sydcenter (Europeiskt centrum för globalt ömsesidigt beroende och solidaritet) året därpå etablerades genom ett partsavtal. Vid årsskiftet 1996/97 hade centret 16 medlemmar, sedan Slovenien tillträtt som första central- och östeuropeiska land. Bland stater som står utanför kan nämnas Danmark, Island, Storbritannien och Tyskland. Centret har sitt säte i Lissabon, i lokaler bekostade av portugisiska staten. Det skall fungera som ett ramverk för europeiskt samarbete i syfte att öka medvetandegraden hos allmänheten om nord–sydfrågor i ett globalt perspektiv och främja solidaritet i linje med Europarådets mål och principer. Centret betraktas ofta som organisationens fönster mot omvärlden utanför Europa. Finansieringen bygger dels på uttaxering från medlemsstaterna (för att täcka administrativa kostnader), dels på frivilliga bidrag som i huvudsak kommer från EU och används till programverksamheten. Nord/Sydcentret agerar utifrån en ovanlig samarbetsstruktur, kallad kvadrilog, i vilken ingår representanter för medlemsstaternas regeringar, parlamentariker, regionala och lokala myndigheter samt enskilda organisationer. På svensk sida befanns det inledningsvis svårt att få en övergripande bild av Nord/Sydcentrets vittförgrenade aktiviteter liksom av kvadrilogstrukturens sätt att fungera. I samband med att verksamheten permanentades efter en försöksperiod beslutades om en svensk profilhöjning, i syfte att söka dels påverka centret i riktning mot koncentration, effektiv uppföljning och öppenhet, dels få en ordentlig utvärdering till stånd. Mot denna bakgrund har Sverige accepterat en styrelseplats under perioden 1995–1997. Nederländerna, Schweiz och Sverige har drivit igenom förbättrade redovisningsrutiner, inklusive utarbetande av uppföljningsrapporter. Programverksamheten har stramats upp. Centret har hörsammat en betydande del av den kritik som riktats mot det och verkar nu gå in i en period av konsolidering men med bevarad entusiasm och kreativitet. I november anordnade Nord/Sydcentret, i samarbete med finländska representanter för kvadrilogens delar, ett regionalt möte i Helsingfors. Samtliga nordiska länder, även icke-medlemmarna Danmark och Island, var inbjudna. Avsikten var att, i en krets med traditionellt positiv inställning till bistånd, diskutera allmänhetens vikande intresse för global samverkan och solidaritet och vad som kan göras i positiv riktning. Vidare sonderades intresset för en ny nord–sydkampanj 1998, dvs. tio år efter den kampanj som blev inkörsporten till centrets upprättande. Beslut om en eventuell andra kampanj förväntas under våren 1997. 5 Förteckning över medlemsländer Albanien Moldova Andorra Nederländerna Belgien Norge Bulgarien Polen Cypern Portugal Danmark Rumänien Estland Ryssland Finland San Marino Frankrike Schweiz Grekland Slovakien Irland Slovenien Island Spanien Italien Storbritannien Kroatien Sverige Lettland Tjeckien Liechtenstein Turkiet Litauen Tyskland Luxemburg Ukraina Makedonien (f.d. jugoslaviska Ungern republiken Makedonien) Österrike Malta Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén __________________ Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:140 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996. Skr. 1996/97:140 2 1