Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 maj 1997 Göran Persson Margot Wallström (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebär en ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning. I propositionen föreslås också ett förtydligande av 9 § i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut..................3 2 Lagtext 3 3 Ärendet och dess beredning...................6 4 Utgångspunkter för förslaget om kommunalt finansieringsansvar..........................6 5 Förändringar i assistansreformen.............7 5.1 Kommunalt finansieringsansvar för delar av assistansersättningen.................7 5.2 Stöd och service till vissa funktionshindrade10 6 Författningskommentarer.....................10 6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade10 6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning...............11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 199712 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 2.antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, 3. godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader förstatlig assistansersättning. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 Insatserna för särskilt stöd och service är 1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder, ------------------------------------------------------- 2. biträde av personlig 2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt assisstent eller stöd till skäliga kostnader ekonomiskt stöd till skäliga för sådan assistans, till denkostnader för sådan del behovet av ekonomiskt assistans, till den del stöd inte täcks av behovet av stöd inte täcks assistansersättning enligt av beviljade lagen (1993:389) om assistanstimmar enligt assistansersättning, lagen (1993:389) om assistansersättning, 3. ledsagarservice, 4. biträde av kontaktperson, 5. avlösarservice i hemmet, 6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet, 7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov, 8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, 1 Senaste lydelse 1996:534 3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna, 10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning; Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:389) om assistansersättning skall införas två nya paragrafer, 19 och 20 §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 § ------------------------------------------------------- För den som beviljats personlig assistans enligt denna lag skall den kommun där den ersättningsberätti- gade är bosatt, ersätta kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per vecka. 20 § ------------------------------------------------------- 5 När en person har beviljats assistansersättning enligt 6 § skall försäk- ringskassan underrätta den kommun där den ersättningsberättigade är bosatt om beslutet och det belopp som kommunen skall betala. Kommunen skall även underrättas om ändringar av beslutet, om dessa har betydelse för kommunens er- sättningsskyldighet. Kommunen skall månadsvis betala det angivna beloppet till försäkringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som skall göras enligt 10 §. Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp skall beloppet återbetalas från försäkringskassan. ------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 november. 6 3 Ärendet och dess beredning Stödformen statlig assistansersättning infördes den 1 januari 1994. Ersättningen avser att täcka kostnader för personlig assistans för personer med svåra funktionshinder, vilka har behov av sådant stöd under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har blivit väsentligt högre än vad som beräknades när reformen genomfördes. För att bryta kostnadsutvecklingen och uppnå en bättre kostnadskontroll tillkallade regeringen den 12 april 1995 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om finansieringen av och regelsystemet för stödformen. Utredningen, som antog namnet Assistansutredningen, överlämnade i december 1995 betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den statliga assistansersättningen till regeringen. På grundval av detta föreslog regeringen (prop. 1995/96:146) vissa förändringar i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). Riksdagen biföll i huvudsak regeringens förslag (bet. 1995/96:SoU15, rskr. 1995/96:262). Detta innebär bl.a. att LSS och LASS har kompletterats med bestämmelser som klargör innebörden av insatsen personlig assistans, att den tid under vilken ett beslut om beviljad assistansersättning skall gälla har förkortats och att avgränsningen av personlig assistans mot viss kommunal verksamhet gjorts tydligare. De förändringar som gjordes syftade till att uppnå en bättre kontroll av kostnaderna för den statliga assistansersättningen och att få ett mer stabilt system. Förändringarna beräknades medföra att den årliga kostnaden för asssistansersättning skulle minska med 215 miljoner kronor. Riksförsäkringsverkets uppföljning visar att de vidtagna åtgärderna inte haft några märkbara effekter i dessa avseenden. Även en arbetsgrupp inom regeringskansliet med bl.a. representanter från Riksförsäkringsverket har följt utvecklingen och övervägt möjligheterna att vidta ytterligare förändringar i regelsystemet mot bakgrund bl.a. av den tidigare Assistansutredningens förslag. I samband med dels den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150), där förslaget om kommunal finansiering för de första 20 timmarna aviserades, och därefter i samband med arbetet med denna proposition har regeringen haft överläggningar med Svenska kommunförbundet och med Riksförsäkringsverket. 4 Utgångspunkter för förslaget om kommunalt finansieringsansvar För innevarande år har kostnaden för asssistansersättning budgeterats till 3 663 miljoner kronor. Enligt prognos kommer beloppet att överskridas med 600 miljoner kronor. Från föregående budgetår finns ett överskridande på 290 miljoner kronor. 7 Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kan medföra ekonomiska motiv för kommunerna att förskjuta kostnader till staten via assistansreformen. På motsvarande sätt kan det finnas intresse från statens sida att bedöma behov av personlig assistans på ca 20 timmar i underkant för att kommunerna därmed skall få kostnadsansvaret för denna insats. Försäkringskassorna har till skillnad från kommunerna inte några alternativa vård- och stödinsatser att erbjuda. I den ekonomiska vårpropositionen har regeringen föreslagit att assistansersättningen schabloniseras och fastställs till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det föreligger särskilda skäl skall försäkringskassan efter ansökan från den assistansberättigade kunna medge att schablonen får överskridas - dock högst med 12 procent. Assistansutredningen påpekade bl.a. att beräkning, redovisning och kontroll av kostnaderna för assistansen har förorsakat de största administrativa svårigheterna vid tillämpningen av assistansreformen för såväl försäkringskassor som arbetsgivare. Syftet med den föreslagna schabloniserade ersättningen är bl.a. att underlätta för både assistansanordnare och försäkringskassor att administrera ersättningen och därmed minska kostnaderna för denna hantering. Regeringen beräknar att införandet av en schabloniserad timersättning fr.o.m. den 1 september 1997 skulle kunna innebära en besparing på den statliga assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för innevarande budgetår. Helårseffekten beräknas till 180 miljoner kronor. Denna åtgärd är dock inte tillräcklig för att, i ett mer långsiktigt perspektiv, få stabilitet och varaktighet i en reform som har inneburit mycket stora fördelar för den enskilde. 5 Förändringar i assistansreformen 5.1 Kommunalt finansieringsansvar för delar av assistansersättningen Regeringens förslag: Kommunerna skall fr.o.m. den 1 november 1997 finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka för alla som får assistansersättning. För budgetåret 1997 skall 135 000 000 kronor från anslaget B7 Kostnader för statlig assistansersättning betalas ut till kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för det generella stats- bidraget. Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler beslutar kommunen om och finansierar insatsen personlig assistans för personer som har ett assistansbehov upp t.o.m. 20 timmar per vecka. Om behovet uppgår till mer än 20 timmar per vecka kan den enskilde ansöka hos försäkringskassan om statlig assi- stansersättning enligt lagen om assistansersättning (LASS). Om ansökan beviljas betalar staten kostnaden från den första assistanstimman. Det ursprungliga förslaget till assistansersättning utarbetades av 1989 års handikapputredning och presenterades i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att kommunen skulle besluta om och bekosta de första 20 assistanstimmarna per vecka. Om behovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos försäkringskassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka kostnaderna för assistans fr. o. m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med denna uppdelning var att kommunen, som alltid har ett basansvar för stöd- och serviceinsatser, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för stödinsatser. Flertalet remissinstanser ansåg att endast en huvudman borde vara ansvarig för beslut om och administration av personlig assistans. När det gäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad. I propositionen (1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshindrade föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet.1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Assistansutredningen redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den statliga assistansersättningen en rad förslag, bl.a. följande: "Ett förslag som framförts är att försäkringskassan skall debitera kommunen för de första 20 timmarna för samtliga personer med assi- stansersättning. Statens kostnader på assistansanslaget skulle då minska med cirka 1 000 Mkr. Fördelen med alternativet är framför allt att det innebär minskade ekonomiska motiv för kommunerna att dels försöka påverka bedömningen av assistansbehovet för den enskilde så att detta överstiger 20 timmar per vecka, dels omdefiniera andra insatser till personlig assistans. Nya åligganden för kommunerna skall dock räknas in i besparingskravet i enlighet med finansieringsprincipen. Den avgörande nackdelen är därför, enligt min bedömning, att kostnaderna endast flyttas från staten till kommunerna och att det därför inte sker någon nettobesparing. .............. Om denna förändring inte genomförs och om huvudmannaskapet även i fortsättningen delas mellan stat och kommun bör kommunerna göras be- talningsskyldiga för de första 20 timmarna för att motverka framtida oönskade kostnadsförskjutningar." Assistansutredningens betänkande remissbehandlades inte. Synpunkter på betänkandet och frågan i övrigt inhämtades på annat sätt, bl.a. genom möte med handikapporganisationerna. I regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans (prop. 1995/96:146) behandlades inte det nu aktuella förslaget. Såväl 1989 års handi- kapputredning som Assistansutredningen har dock framhållit att kommunerna bör ha det grundläggande ansvaret för personlig assistans. Regeringen delar denna ståndpunkt och anser att finansieringen av assistansersättningen måste utformas så att den stimulerar kommunerna till att pröva behovet av stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation och behov. Det skall inte finnas ekonomiska incitament för kommunerna att omdefiniera behov av andra insatser till personlig assistans. Det är viktigt att framhålla den enskildes önskemål om och inflytande över det stöd och den service han eller hon är berättigad till. Det är sannolikt också så att det är vanligare att det är den enskildes önskemål om just stödinsatsen personlig assistans som resulterar i en sådan än att kommunerna söker omdefiniera behovet och därmed insatsen. Men attraktiva alternativ bör finnas bl.a. för ökad valfrihet och integritet. Kommunerna bör därför stimuleras till att bygga upp alternativ till personlig assistans. Regeringen anser att kommunerna alltid skall ha finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka, medan staten via assistansersättningen bekostar de timmar som överstiger 20. Detta bör gälla för ersättningar som avser tid efter den 1 november 1997. Regeringen anser att det finns nackdelar med att låta två instanser, för- säkringskassan och kommunen, fatta beslut i samband med ansökan om assistansersättning. Försäkringskassan föreslås därför, som hittills, få besluta om rätt till assistansersättning. Därefter skall kommunerna debiteras för 20 assistanstimmar per vecka. På så sätt utnyttjas försäkringskassornas erfarenhet och resurser att hantera assistansersättningen. Självfallet bör försäkringskassorna som hittills samråda med kommunernas socialtjänst vid bedöm- ning av enskildas assistansbehov. Regeringen har för avsikt att följa den ansvarsfördelning beträffande beslut om assistansersättning som föreslås och återkomma till frågan vid ett senare tillfälle om behov av detta föreligger. Ekonomiska konsekvenser Regeringens förslag medför ökade kostnader för kommunerna. Dessa skall enligt finansieringsprincipen kompenseras. De sammanlagda kostnaderna för de första 20 timmarnas assistansersättning per vecka beräknas uppgå till 1 200 000 000 kronor. Regeringen föreslår att anslaget B7 Kostnader för statlig assistansersättning fr.o.m budgetåret 1998 reduceras med 800 000 000 kronor och överförs till det generella statsbidraget till kommunerna. De resterande beräknade kostnaderna får anses täckta av det resurstillskott till kommunerna som regeringen föreslagit i den ekonomiska vårpropositionen. Förändringen skall enligt regeringens förslag genomföras från den 1 november 1997. För innevarande år skall därför sammanlagt 135 000 000 kronor från anslaget utbetalas till kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för det generella statsbidraget. Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får anses täcka övriga beräknade kostnader, 65 000 000 kronor. 8 5.2 Stöd och service till vissa funktionshindrade Regeringens förslag: 9 § i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) skall förtydligas för att klargöra kommunens ansvar för personlig assistans enligt den lagen. Skälen för regeringens förslag: Enligt LSS är kommunen ansvarig för att en person som omfattas av denna lagstiftning får vissa insatser i form av särskilt stöd och särskild service som han eller hon behöver om inte behoven tillgodoses på annat sätt. Den enskilde kan bl.a. enligt 9 § punkten 2 få biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte täcks av assistansersättning enligt LASS. Enligt vad som angavs i den tidigare nämnda propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade avsågs med skäliga kostnader samma slags kostnader som i LASS. Det belopp som regeringen varje år skulle bestämma såsom den högsta ersättningen per assistanstimme enligt LASS borde vara vägledande även i fråga om det ekonomiska stödet från kommunen. I den ekonomiska vårpropositionen förslås, som tidigare nämnts, att den statliga assistansersättningen skall uppgå till ett visst - av regeringen fastställt belopp - som skall vara lika för alla men med möjlighet att i vissa fall, om det föreligger särskilda skäl, ansöka om en höjning av beloppet med högst 12 procent. För att det inte efter denna ändring skall uppstå någon oklarhet om vilket ansvar kommunen har för att tillhandahålla personlig assistans föreslås här ett förtydligande på så sätt att det är när behovet av personlig assistans inte tillgodoses genom de beviljade assistanstimmarna enligt LASS, som kommunen blir ansvarig enligt 9 § punkten 2 LSS. 6 Författningskommentar 6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; 9 § Justeringen av punkten 2 klargör att en person som beviljats ett visst antal assistanstimmar med statlig assistansersättning inte kan begära ytterligare ersättning från kommunen enbart på grund av att den beviljade assi- stansersättningen inte är tillräckligt hög. Om det däremot tillfälligt behövs ytterligare assistanstimmar t.ex. på grund av att den ordinarie assistenten är sjuk så är det kommunen som är ansvarig för att såväl tillhandahålla assistansen som att finansiera den. 6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning; 19 § Av denna nya paragraf framgår att kommunen skall finansiera de första 20 assistanstimmarna per vecka som beviljats för en person som är bosatt i kommunen. Ersättningsskyldigheten skall grunda sig på det beviljade antalet timmar. För en ersättningsberättigad som beviljats 25 assistanstimmar per vecka men som under en tvåveckorsperiod utnyttjar t.ex. 19 timmar ena veckan och 26 timmar den andra skall kommunen ändå finansiera sammanlagt 40 timmar. Ersättningen skall motsvara den faktiska kostnaden för assistansen, dvs. i de fall där den ersättningsberättigade har beviljats ersättning utöver schablonbeloppet så skall kommunens ersättning motsvara detta belopp. Att kommunen skall finansiera de första 20 timmarna innebär inte att kommunen har fullgjort sina skyldigheter att anordna assistans enligt reglerna i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, t.ex. om den ordinarie assistenten är sjuk. 20 § Paragrafen innehåller bestämmelser om försäkringskassans underrättelseskyldighet och kommunens betalningsskyldighet. Assistansersättning beviljas för högst sex månader i taget. Sedan kommunen underrättats om ett beslut om beviljat antal assistanstimmar skall kommunen månadsvis erlägga det belopp som motsvarar kostnaderna för de 20 första timmarna per vecka. Underrättelse om vilket belopp kommunen skall betala, som skall lämnas enligt denna paragraf, skall inte lämnas förrän beslutet är slutligt. Kommunen blir dock ersättningsskyldig för hela den period som det slutliga beslutet avser. Eftersom ersättningen skall basera sig på beslutet om beviljat antal timmar kan det kanske förekomma att det i samband med slutavräkningen visar sig att den ersättningsberättigade har utnyttjade färre timmar än som beviljats och att kommunen därför har betalat ett för högt belopp. Detta skall i så fall regleras. Om ett beslut om assistansersättning skulle ändras skall kommunen genast underrättas om detta, om ändringen skulle påverka kommunens ersättningsskyldighet. 9 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Wallström Regeringen beslutar propositionen 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans. 10