Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1996/97:149 N Skr. 1996/97:149000 Skr. 1996/97::000000 1996:97 9611991996/97:000 ordiskt samarbete 1996 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 6 mars 1997 Lena Hjelm-Wallén Margareta Winberg (Utrikesdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redogör regeringen för det nordiska samarbetet under 1996 mellan de nordiska ländernas regeringar, med huvudsaklig inriktning på verksamheten inom ramen för Nordiska ministerrådet. Innehållsförteckning 1 Inledning..............................................................3 2 Nordiskt samarbete i en ny tid.........................................3 2.1 Nya förutsättningar..................................................3 2.2 Samarbetet inom Norden - prioriteringar, koncentration, besparingar 8 2.3 Norden och Europa/EU/EES.............................................9 2.4 Norden och dess närområden..........................................10 3 Nordiskt samarbete på sektorsnivå.....................................12 3.1 Kultur..............................................................12 3.2 Utbildning och forskning............................................14 3.3 Miljö...............................................................17 3.4 Ekonomi och näring..................................................19 3.4.1 Energi............................................................19 3.4.2 Näringspolitiskt samarbete........................................22 3.4.3 Regionalpolitik...................................................23 3.4.4 Jord- och skogsbruk; fiske........................................24 3.4.5 Bygg- och bostadssamarbete........................................27 3.4.6 Transport, infrastruktur och trafiksäkerhet.......................28 3.4.7 Ekonomi och finanspolitik.........................................29 3.5 Medborgarpolitik....................................................30 3.5.1 Arbetsmarknad och arbetsmiljö.....................................30 3.5.2 Socialpolitik och hälsovård.......................................33 3.5.3 Livsmedelsfrågor..................................................35 3.5.4 Konsumentpolitik..................................................37 3.5.5 Jämställdhet......................................................38 3.5.6 Lagstiftningssamarbete............................................40 3.5.7 Migrations- och flyktingpolitiska frågor; Schengensamarbetet.....42 3.5.8 Ungdomsfrågor.....................................................45 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 47 Inledning I denna skrivelse till riksdagen redogör regeringen för samarbetet under 1996 mellan de nordiska ländernas regeringar, med huvudsaklig inriktning på verksamheten inom ramen för Nordiska ministerrådet. I en inledande översikt speglas vissa övergripande utvecklingslinjer, med några sidoblickar på samnordiskt regeringssamarbete utanför Nordiska ministerrådets ram. Redovisningen lämnas sedan, sektorsvis, för verksamheten under år 1996, med vissa utblickar såväl framåt som bakåt i tiden. Redogörelsen avses, så långt möjligt, ge en bild av hur samarbetet fördelas efter de tre huvudlinjer längs vilka nordiskt samarbete nu förs vidare: inom-nordiskt samarbete, Norden-EU/EES och Norden-närområdena. Nordiskt samarbete i en ny tid Nya förutsättningar Bakgrund Verksamhetsåret 1996 präglades av fullföljande och konsolidering av de reformer som Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet beslutade om under 1995. När resultatet av förhandlingar och folkomröstningar om medlemskap i Europeiska unionen (EU) för Finland, Norge och Sverige förelåg i slutet av 1994, inleddes ett intensivt översynsarbete som präglat verksamheten under de senaste två åren. De intensiva förändringar som det nordiska samarbetet nu genomgår kan sägas ha inletts för ungefär fem år sedan. Två händelser/utvecklingar i omvärlden medförde - redan innan Finlands och Sveriges EU-medlemskap blev ett faktum - helt nya förutsättningar för det nordiska samarbetet: Sovjetunionens upplösning och Estlands, Lettlands och Litauens återvunna självständighet skapade nya utrikes- och säkerhetspolitiska förutsättningar för Norden och nordiskt samarbete, och beredde vägen för en ökad internationalisering av verksamheten i de nordiska samarbetsorganen. När EES-avtalet mellan dåvarande Europeiska gemenskaperna och EFTA-sidan, inkluderande Finland, Island, Norge och Sverige, trädde i kraft, ställdes krav på att anpassa samnordisk verksamhet till de nya spelregler som kom att gälla för vissa dittills traditionellt "inom-nordiska" samarbetsområden, främst samarbete kopplat till handelspolitiken och de fyra friheterna. De nordiska statsministrarna engagerade sig starkt för att intensifiera det nordiska samarbetet i europeiska frågor. Samtidigt skulle en koncentration av det nordiska samarbetet ske med särskild tonvikt på kultur, utbildning och forskning. Denna process har fullföljts under det verksamhetsår som denna skrivelse avhandlar. Till dessa två avgörande omvärldsförändringar lades så två nya EU-med-lemskap, ett utfall som alltså lämnade två nordiska länder utanför medlems-kretsen i EU, men likafullt med starka intressen att, i egenskap av EES-partners, följa och så långt möjligt kunna påverka dagordning och beslutsfattande i EU. Förhållandet att ytterligare två nordiska länder fått säte och stämma inom EU utgjorde alltså den nya dimension som förde det nordiska förändringsarbetet in i en ny fas, en förändringsprocess som också väl motiveras av ett allmänt behov av vitalisering och förnyelse. Tre dimensioner av nordiskt samarbete Enligt de beslut som togs år 1995 är det nordiska samarbetet nu inriktat på tre huvudområden: Samarbete inom Norden: Samarbete som bygger på den värdegemenskap som finns mellan de nordiska folken och som får sitt främsta uttryck i kulturell och språklig gemenskap och en likartad syn på demokrati och grundläggande sociala rättigheter. Hit hör också samverkan kring samhällsuppgifter där samnordiska lösningar ger fördelar och ett mervärde framför nationella arrangemang eller bredare internationella lösningar. Norden och Europa/EU/EES: Samverkan i frågor av betydelse för arbetet inom EU/EES, där de nordiska länderna har en värdegemenskap och sammanfallande intressen. Norden och dess närområden: Samverkan till förmån för utvecklingen i Nordens närområden - Östersjöregionen, Barentsområdet och Arktis - som bidrag till stabilitet och demokrati i regionen och till en utveckling i harmoni med miljöhänsyn och urbefolkningarnas intressen. Inom dessa tre dimensioner av nordiskt samarbete skall Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets verksamhet utvecklas. På den grunden har delvis nya mål och prioriteringar formulerats, och till detta har arbetsformer och institutionella arrangemang anpassats. Konkretiseringen av reformarbetet sker under statsministrarnas övergripande ledning och med principen om "nordisk nytta" som ledstjärna. Under reformarbetets gång formulerades begreppet "nordisk nytta" som ett sammanfattande begrepp för ambitionen att säkra ett genuint nyttovärde för all samnordisk verksamhet. Begreppet definierades av tre grundläggande kriterier. Nordiska samarbetsaktiviteter förutsätts uppfylla åtminstone något av följande syften: - avse verksamhet som annars skulle ske i nationell regi, men där påtagliga positiva effekter uppnås genom gemensamma nordiska lösningar; - manifestera och utveckla nordisk samhörighet; - öka nordisk kompetens och konkurrenskraft. Under 1995 gjordes en bred genomlysning av de nordiska institutionernas verksamhet mot bakgrund av dessa kriterier. Under 1996 omsattes de beslut som fattats under hösten 1995 i praktisk handling. En slutsats från reformarbetet är att det inte finns någon motsättning mellan nordiskt samarbete å ena sidan och engagemang i den europeiska integrations- processen å den andra - vare sig man kopplas till den via EU-medlemskap eller EES-avtal. Det är de nordiska regeringarnas ambition att använda sig av det nordiska samarbetet som en plattform för inomnordiskt samråd, i syfte att dels gemensamt påverka dagordningen inom EU/EES, dels förhindra att det genom disharmonisk tillämpning av EU/EES-rätt skapas olikheter inom Norden. I syfte att förverkliga denna ambition har ministerrådet under 1996 fortsatt att utveckla rutiner för att regelmässigt sätta aktuella EU-/EES-frågor på dagordningen. Under verksamhetsåret har de nordiska medlemsländernas agerande inom ramen för EU:s regeringskonferens stått särskilt i fokus. I mars 1996 arrangerade Nordiska rådet en temakonferens om förutsättningarna för samnordiskt uppträdande inför förhandlingarnas början. Under Nordiska rådets 48:e session hölls en särskild utfrågning av europaansvariga ministrar från de nordiska länderna och från de självstyrande områdena, delvis på samma tema. En uppföljning av temakonferensen genomfördes i februari 1997 i Europautskottets regi. Det samlade intrycket av denna granskning är att de nordiska EU-medlems-länderna i de flesta frågor agerat på en gemensam värdegrund, men utan att - annat än i några specifika frågor - lägga helt gemensamma förslag. Förhandlarna har gjort bedömningen att detta förfaringssätt gett nordiska synpunkter större genomslagskraft än om alla tre länderna talat med en röst. Förhandlingen ser i nuläget ut att kunna krönas med relativ framgång i flera frågor där de nordiska länderna har tydliga gemensamma hållningar och mål. Detta gäller inte minst sysselsättningen och miljön. Tiden får utvisa hur det slutliga förhandlingsresultatet gagnar gemensamma nordiska intressen. Nordiska ministerrådets kontakter med Estland, Lettland och Litauen och nordvästra Ryssland har fortsatt under verksamhetsåret, med primär inriktning på att på olika sätt bidra till demokrati, stabilitet och ekonomisk omställning och utveckling. Inom en rad av ministerrådets sektorer har samarbetet utvecklat en närområdesdimension, som resulterat i verksamhet till förmån för våra samarbetspartners i närområdet. Detta har också tjänat som exempel på att regionalt samarbete kan vara fruktbart trots att deltagande länder har skilda utgångspunkter och tillhör olika mellanstatliga gemenskaper/grupperingar. Samhörighet med andra länder t.ex. för säkerhetspolitiska syften utgör således inte nödvändigtvis något hinder för multilateral samverkan i andra konstellationer inom andra samarbetsfält. Ministerrådets informationskontor i de tre baltiska länderna och S:t Petersburg har spelat en viktig katalyserande roll, ofta i samverkan med de nordiska ländernas utlandsmyndigheter i respektive land. S:t Petersburg-kontorets rättsliga status har trots nordiska ansträngningar ännu inte kunnat slutligt fastställas. Särskilda samarbetsprogram utarbetades under verksamhetsåret för ministerrådets verksamhet visavi Baltikum och nordvästra Ryssland liksom för samnordiska insatser inom det arktiska samarbetet. Nordiska ministerrådets samverkan med Barents-sekretariatet fortsatte på den grund som lagts under tidigare år. Företrädare för regeringssidan deltog vid det gemensamma mötet mellan Nordiska rådet och Baltiska Församlingen i Vilnius i april, och vid den femte parlamentariska Östersjökonferensen i Riga. Nordiskt samarbete i bredare internationellt perspektiv Sedan den nordiska samarbetsöverenskommelsen, det s.k. Helsingforsavtalet, ändrades för några år sedan och man öppnade för att i Nordiska rådet debattera även utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, har det internationella inslaget i nordiskt samarbete fått ökad betydelse och större utrymme. Vid Nordiska rådets session lämnar numera utrikesministrarna en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse, som åtföljs av en debatt. Nordiska rådets konferens i januari 1995 om Norden i FN - det första större evenemanget under världsorganisationens jubileumsår - illustrerar väl den utvecklingen. Internationaliseringen och breddningen av det nordiska samarbetet understryks nu ytterligare genom den konferens om säkerhetspolitik som Nordiska rådet planerar under 1997. Det nordiska samarbetet inom FN bygger på ett engagemang som manifesterats bl.a. i det första Nordiska FN-projektet vars slutrapport presenterades 1991. Detta engagemang kommer också till uttryck i det omfattande finansiella stöd de nordiska länderna ger till FN:s fonder och program. Under 1996 presenterade de nordiska länderna ett gemensamt förslag om effektivisering av FN:s verksamhet. Syftet är bl.a. att samla FN:s verksamheter till gemensamma landprogram för mottagarländerna. Våren 1995 gjorde de nordiska utrikesministrarna, som ett led i reformarbetet, en bedömning av de nordiska ländernas möjligheter att agera gemensamt i globala utrikespolitiska frågor, sett i ljuset av tre länders förpliktelser inom EU. Det konstaterades då att EU genom Finlands och Sveriges medlemskap fått en starkare nordlig dimension, och att detta i utgångspunkten skulle bli till gagn för bredare genomslag för nordiska synpunkter. Utrikesministrarna deklarerade också sin ambition att föra den nordiska samrådstraditionen vidare i den nya situation som uppstått. De återkommande nordiska stats- och utrikesministermötena - som fortsätter med minst samma intensitet och insats som förut - ger länderna förutsättningar att förverkliga den ambitionen. Samma roll spelar de många, informella samråd som dagligen äger rum mellan nordiska regeringsföreträdare i multilaterala organisationer, liksom de nära kontakter som odlas mellan nordiska diplomatiska representationer världen runt. Såvitt gäller innehållet i politiken, är det ofrånkomligt att de nordiska länderna i enstaka frågor kan komma fram till olika slutsatser och handlingslinjer, när de tre länder som är EU-medlemmar fullföljer de beslut som fattas inom unionen. Exempelvis i frågor där det inte föreligger någon enhetlig EU-position eller där denna inte är särskilt detaljerad, kan det finnas gott om utrymme för samnordiskt agerande. Motsvarande kan vara fallet i lägen där gemensamma nordiska markeringar kan tydliggöra och understödja en EU-linje som alla nordiska länder omfattar. I detta sammanhang bör uppmärksammas att det norska ordförandeskapet i ministerrådet för 1997 aviserat sin ambition att tydliggöra den allt närmare nordiska samverkan som äger rum kring fredsbevarande operationer och konfliktlösning. De nordiska självstyrande områdenas praktiska erfarenheter av autonomi inom nationalstatens ramar berikar Nordens möjligheter att spela en konstruktiv internationell roll härvidlag. Förhoppningsvis kan den uppmärksamhet som Ålands ställning inom Finland väckt t.ex. i samband med de internationella ansträngningarna för att lösa konflikten om Nagorno-Karabach fortplantas till andra liknande situationer. Folklig förankring Det nordiska samarbetet bygger i grunden på en genuin värdegemenskap mellan fem länder och tre självstyrande områden i Norden. Nordiskt samarbete bedrivs på många nivåer: mellan parlament, regeringar, myndigheter, organisationer och företag. Den djupa folkliga förankringen ger det en unik legitimitet. Nordisk samverkan har blivit en närmast självklar del av samhällslivet. Den folkliga förankringen är en tradition att bygga vidare på. Ministerrådet har stöttat den verksamhet som utvecklats av Nordens folkliga församling vilken omfattar ett stort antal nordiska frivilliga organisationer. Nordens folkliga församling samlades senast till möte i Vasa i september 1996. Ministerrrådet har funnit att nya former för kontakter mellan de nordiska samarbetsorganen och nordiskt föreningsliv bör utvecklas, för att de rätt skall kunna uppfatta och kanalisera enskilda nordbors behov och önskemål och därmed säkerställa samarbetets förankring också för framtiden. På det nationella planet är regeringen mån om att utveckla kontakterna med de frivilliga organisationer, särskilt Föreningen Norden, som är engagerade i att föra nordiskt samarbete vidare. Samarbetet inom Norden - prioriteringar, koncentration, besparingar I reformbesluten år 1995 underströks att det nordiska samarbetet behövde förnyas, moderniseras och rationaliseras och att innehållet skulle koncentreras. En politisk värdering av verksamheten vid de nordiska institutionerna skulle göras och nordiska projekt skulle prövas mer kritiskt. Huvudsaklig tyngdpunkt skulle fortsatt ligga på kultur- och utbildningssamarbetet. Sverige har aktivt verkat för att följa upp reformbesluten och få till stånd tydligare politiska prioriteringar och en ökad effektivitet. Från svensk sida har sedan år 1995 drivits linjen att rationaliseringar och besparingar skall göras på den verksamhet som finansieras över Nordiska ministerrådets budget. Efter överenskommelser i Nordiska ministerrådet har besparingar på sammanlagt drygt 50 miljoner danska kronor gjorts i budgetarna för 1996 och 1997. Nordiska ministerrådets budget för 1996 uppgick till 707 miljoner danska kronor. Budgetens viktigaste satsningsområde var kultur-, utbildnings- och forskningssamarbetet som svarade för nära hälften av utgifterna. Andra stora samarbetsområden inom budgetens ram var ekonomi- och näringsområdet, medborgarpolitik, miljö och närområdessamarbetet. Den svenska andelen av Nordiska ministerrådets budget var enligt den nordiska fördelningsnyckeln 38,8 %, en minskning med ungefär två procentenheter från föregående år. Fördelningsnyckeln beräknas på basis av respektive lands andel av den samlade nordiska bruttonationalinkomsten. En stor uppgift under verksamhetsåret var att fullfölja översynen av de inemot 50 nordiska institutioner som finansieras över budgeten. Avsikten var att pröva om institutionerna fyller de aktuella politiska målsättningarna för samarbetet eller om verksamheten kan avvecklas eller fortsätta i andra former. Ett omfattande utrednings- och remissarbete genomfördes under år 1995 och 1996. Nordiska rådet fick genom sina organ ta del av utredningsförslagen och lämna sina synpunkter. Efter beredningsprocessen beslutade samarbetsministrarna i april 1996 att 13 institutioner skulle läggas ned, medan tre institutioner skulle få en ny verksamhetsprofil och tre helt nya institutioner inrättas. Detta arbete har nu påbörjats. Flera institutioner som finns i Sverige berörs av förändringarna. Nordiska ekonomiska forskningsrådet (Uppsala) och Nordiska högskolan för hushållsvetenskap (Göteborg) avvecklas. En ny institution grundas för forskning och vidareutbildning inom regionalpolitik och samhällsplanering, NORDREGIO. Den skall ersätta Nordiska institutet för regionalpolitisk forskning och Nordiska institutet för samhällsplanering (båda i Stockholm) och den verksamhet som bedrivits inom Nordiska gruppen för regional analys (NOGRAN, Helsingfors). En institution som omorganiserats är Nordiska nämnden för handikappfrågor (Stockholm). Ytterligare ett resultat av reformarbetet är den breda genomlysning av nordisk språkförståelse som manifesterats i rapporten “Det umistlige„ som lämnades i juni 1996. Rapporten, som ingående belyser den nordiska språkgemenskapen som fenomen och förutsättning för samarbetet, är för närvarande föremål för uppföljning inom ministerrådet. I samband med granskningen av Nordiska ministerrådets budget för 1995 påtalade det danska riksrevisionsverket vissa brister i administration och styrning av verksamheten. De nordiska samarbetsministrarna har följt upp riksrevisionens kritik och beslutat om skärpta rutiner. Bland annat inrättas en särskild kontrollfunktion vid Nordiska ministerrådets sekretariat. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde ministerrådet i november 1996 - utan att helt tillmötesgå rådets önskemål - budgeten för år 1997 som efter löne- och prisomräkning uppgår till 703 miljoner danska kronor. Det största satsningsområdet är kultur-, utbildnings- och forskningssamarbetet som tar knappt hälften av resurserna. Budgeten präglas i övrigt mycket av resultat av institutionsöversynen. Den svenska budgetandelen minskar ytterligare till 35,6 %. Norden och Europa/EU/EES Europafrågorna har spelat en framträdande roll i arbetet i de nordiska samarbetsorganen under de senaste åren. Den europeiska integrationsprocessen var, som nämnts i det föregående, utgångspunkten för den reformering av det nordiska samarbetet som statsministrarna inledde år 1991. Genom att Sverige och Finland sedan blivit medlemmar i EU är nu tre nordiska länder medlemmar i unionen. Island och Norge har ett nära samarbete genom EES- avtalet. Därmed har de nordiska länderna fått en mycket nära och likartad anknytning till det europeiska samarbetet. Nya möjligheter har öppnats för ett intensifierat nordiskt samarbete i viktiga politiska frågor. Det nordiska samarbetet skall utgöra en plattform för initiativ i frågor där länderna har en önskan att påverka den europeiska dagordningen. Det nordiska samarbetet skall också kunna medverka till att göra uppföljningen av direktiv och andra EU/EES-regelverk enhetlig. Vidare bör det nordiska samarbetet spela en roll som bro mellan de nordiska länder och självstyrande områden som är medlemmar av Europeiska unionen och de som knyts till det europeiska samarbetet via EES-avtalet eller andra avtal. I det löpande arbetet har vissa rutiner lagts fast för att säkra att Europafrågor av nordiskt intresse skall behandlas i de nordiska samarbetsorganen. EU/EES-frågorna har blivit en stående punkt på dagordningen vid nordiska ministermöten. En kontaktgrupp har bildats med tjänstemän från de nordiska representationerna i Bryssel, i syfte att underlätta försörjningen av information i EU/EES-frågor till Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets sekretariat. I Nordiska rådets Europakonferens i mars 1996 deltog de nordiska statsministrarna, parlamentariker samt nordiska ledamöter av EU-parlamentet och företrädare för nationella parlamentsutskott med ansvar för Europafrågor. Konferensen blev en värdefull träffpunkt för diskussion av gemensamma intressen inför EU:s regeringskonferens. Stort intresse väckte också den utfrågning av ministrar ansvariga för Europafrågor, som Nordiska rådets Europautskott arrangerade i samband med Nordiska rådets session i november 1996, liksom den uppföljningskonferens som utskottet arrangerade i februari 1997. Nordbors möjlighet att fritt röra sig över de nordiska gränserna genom den nordiska passfriheten är en av grundstenarna i det nordiska samarbetet. Nödvändigheten att behålla den nordiska passfriheten i ett större europeiskt perspektiv har starkt understrukits i de diskussioner som förts om en anslutning av de nordiska länderna till Schengensamarbetet. De överenskommelser som nåddes i Schengenförhandlingarna i december 1996 innebär att den nordiska passfriheten kan bestå samtidigt som den fria rörligheten utsträcks till ett betydligt större område i Europa. Norden och dess närområden Inom det nordiska samarbetet har utvecklingen i närområdet tilldragit sig stort intresse, både från Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets sida. Intresset riktades inledningsvis i första hand mot de baltiska länderna. På senare tid har även nordvästra Ryssland, Barentsregionen och det arktiska området blivit prioriterade inslag i närområdessamarbetet. Ministerrådet har konstaterat att olika regionala samarbetsorganisationer och initiativ i Nordens närområden, främst Östersjörådet, Barentsrådet och Arktiska rådet, delvis styrs av likartade politiska målsättningar. Sverige verkar, bland annat genom sitt ordförandeskap i Barentsrådet, för att samnordiska insatser inom dessa samverkansformer skall vara nyttiga komplement till vad som görs nationellt/bilateralt och inom andra internationella organ. Nordiska ministerrådet beslutade redan år 1990 om sitt första arbetsprogram för närområdet. Det var helt inriktat på Baltikum och på några avgränsade åtgärder. Det innebar bl.a. att man inrättade nordiska informationskontor i Tallinn, Riga och Vilnius. Kontoren skulle utgöra kontaktpunkter för kultur- och informationsutbytet mellan Norden och Baltikum. Man upprättade också stipendieordningar för universitets- och yrkesutbildning, samt senare även för tjänstemannautbyte. Från år 1994 utvidgades närområdesprogrammet till att omfatta nordvästra Ryssland. År 1995 etablerades ett informationskontor i S:t Petersburg. Huvudmålsättningen för arbetsprogrammet är att främja den demokratiska utvecklingen och övergången till marknadsekonomi. För år 1996 anslog Nordiska ministerrådet 50 miljoner danska kronor för verksamheten. Medlen fördelades i första hand till stipendie- och utbytesordningar och informationskontoren. En översyn av närområdesprogrammet gjordes under 1996. Översynen utmynnade i en koncentration av de nordiska insatserna till områden där de ger ett speciellt mervärde och till en bättre samordning med andra insatser. I ministerrådets budget för 1997, där närområdesprogrammet omfattar 51 miljoner danska kronor, följs detta upp, bl.a. genom att stärka verksamheten vid informationskontoren och mer systematiskt satsa på åtgärder som skall främja utvecklingen av demokrati. De olika formerna av stipendieordningar är fortsatt ett av de viktigaste inslagen i närområdesprogrammet som instrument för ökat folkligt utbyte. Ett politiskt centralt inslag i programmet är den projektverksamhet som skall syfta till att stödja de baltiska ländernas närmande till den europeiska integrationen och deras förberedelser för eventuellt EU-medlemskap. Närområdesprogrammet förverkligas i dialog med respektive samarbetspartner. Överläggningar på ministernivå äger rum efter behov. De nordiska statsministrarna hade i samband med Nordiska rådets session hösten 1996 ett möte med sina kollegor från Estland, Lettland och Litauen. Vid sidan av de insatser som finansieras över Nordiska ministerrådets budget beslutade finansministrarna år 1992 om ett program för att främja investeringar i små och medelstora företag i Estland, Lettland och Litauen. Det baltiska investeringsprogrammet omfattade ca 100 miljoner ecu för perioden 1993-1995. Efter en utvärdering och efter konsultation med de baltiska länderna beslutades år 1995 att förlänga programmet till år 2000. I och med detta kommer beloppet upp till sammanlagt ca 170 miljoner ecu. Under år 1997 inrättas dessutom en särskild ordning för lån på särskilt förmånliga villkor under Nordiska investeringsbanken till finansiering av miljöprojekt i Nordens närområden. Låneramen uppgår till 100 miljoner ecu. Härutöver finns från år 1996 möjligheter att via Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) få lån för miljöinsatser i närområden. Den vikt som Norden fäster vid samarbetet med närområdet, och särskilt med Baltikum, manifesterades vid det gemensamma möte mellan företrädare för Nordiska rådet och Baltiska Församlingen som hölls i Vilnius i april 1996. Parlamentariker och regeringsföreträdare från både Norden och Baltikum hade då ett första tillfälle att gemensamt diskutera de nordiska närområdessatsningarna och andra gemensamma angelägenheter. Efter behandling av Nordiska rådet fastställde ministerrådet år 1996 ett program för det nordiska samarbetet med inriktning på Arktis. Programmet strävar generellt efter att ge samnordiska insatser ett specifikt mervärde i förhållande till andra aktiviteter visavi Arktis. Arbetet fokuseras bland annat på att utveckla och förbättra urbefolkningarnas förutsättningar för fortsatt bosättning i det arktiska området. Programmet omfattar vidare polarforskning liksom miljö- och infrastrukturfrågor. Nordiskt samarbete på sektorsnivå Kultur Allmänt Nordiska ministerrådet stimulerar kultursamarbetet i Norden genom insatser på särskilda områden, genom nätverksbildning och satsningar på projekt med stark nordisk profil. Inom ramen för kultursamarbetet finns det dessutom två stora fonder, Nordiska kulturfonden och Nordiska film- och TV-fonden, samt åtta institutioner. Det nordiska kultursamarbetet på regeringsnivå grundas på ett kulturavtal från år 1972. Satsningen på kultursamarbete över ministerrådets budget uppgick år 1996 till ca 145 miljoner danska kronor. Samarbete inom Norden Tyngdpunkten i kultursamarbetet ligger på samarbetet inom Norden. Det inomnordiska samarbetet bygger på den värdegemenskap som finns mellan de nordiska länderna och som manifesteras i den kulturella och språkliga gemenskapen. Ministerrådets nysatsningar på kulturområdet 1994-1996 koncentreras på de politiskt prioriterade samarbetsområdena: film- och mediesamarbete, språksamarbete, barn- och ungdomsaktiviteter, konstnärligt samarbete, folkligt kultursamarbete, nordisk profilering i utlandet och Nordiska kulturfondens verksamhet. Under året lades Nordiskt konstcentrum ned. En ny och mindre institution, Nordiskt institut för samtidskonst, upprättades istället. Den nya verksamhetens huvudområden är utställningsverksamhet, gästateljéverksamhet, utgivning av Nordisk konsttidskrift samt sekretariatsfunktion för nordisk konst- och konstindustrikommitté. En dialog har under 1996 startat mellan Nordiska kulturfondens styrelse och remissinstanserna för den evalueringsrapport som gjorts om fonden. Riktlinjer har tagits fram för samarbetet mellan konstkommittéerna och kulturfonden. Det är dock fortfarande ett problem att det inte finns någon tydlig gränsdragning mellan kulturfondens och ministerrådets bidragsverksamhet. Sedan 1970-talet har det funnits ett informellt forum för nordisk samverkan kring barn- och ungdomskulturfrågor. Med målet att uppnå koordinering och stärka hela barn- och ungdomskulturområdet i Norden inrättades under 1996 en särskild styrgrupp för barn och ungdomskultur. Till grund för gruppens arbete föreligger handlingsplanen „Ett kommande Norden. Handlingsplan för nordiskt barn- och ungdomskultursamarbete 1996-2000.„ I planen betonas behovet av att stärka den nordiska identiteten i barn och ungas vardag. Arbetet bedrivs genom seminarier, konferenser, information och bidragsfinansierade projekt. “Det umistlige„, en rapport om den nordiska språkförståelsen i ett bredare perspektiv, behandlades i juni 1996 av ministerrådet. En särskild arbetsgrupp skall ha i uppdrag att utarbeta övergripande riktlinjer för språksamarbetet i Norden, kartlägga och komma med förslag på strukturen för språksamarbetet. Under 1996 gjordes en utredning som skall ge konkreta riktlinjer för att avskaffa hindren för en fri nordisk hemmamarknad inom litteraturområdet. Utredningen fokuserades främst på översättning och distribution. I november 1996 färdigställdes utredningen om litteratursamarbetet i Norden som diskuteras av kulturministrarna i mars 1997. Ett allmänt nordiskt TV-utbyte har under lång tid diskuterats inom ramen för det nordiska samarbetet. Det är av stort kulturellt värde att göra det möjligt för invånare i de nordiska länderna att få kontakt med varandras kultur och vardag. Ett bra sätt att åstadkomma detta är att kunna ta del av de nordiska grannländernas TV-utbud. Sedan tio år har Sverige ett TV-utbyte med Finland. Den svenska regeringen har även tillsatt en utredning om efterfrågan av norska TV-sändningar bland svenska kabelbolag och TV-tittare samt tekniska och rättsliga förutsättningar för sådana sändningar. Nordiska Film- och TV-fonden stöder produktion och distribution av film och TV i Norden. Fonden bygger på ett avtal mellan nio nordiska TV-bolag, fem nationella filminstitut och ministerrådet. Under de senaste fem åren har fonden stött produktionen av drygt 200 filmer och TV-serier. Norden och EU/EES På kulturområdet är det nordiska samarbetet i Europafrågor under utveckling. EU- frågor anmäls regelbundet på ministerrådets och ämbetsmannakommitténs möten. Det ankommer på ordförandelandet att aktualisera frågor och sprida information. I EU fördragsfästes kultursamarbetet genom artikel 128.4 i unionsfördraget (Maastricht-avtalet). EU eftersträvar dock inte någon gemensam kulturpolitik. I artikel 128.4 slås fast att EU skall beakta de kulturella aspekterna i gemenskapens andra verksamhetsområden. Nordiska ministerrådet avser överväga om en princip, motsvarande den i artikel 128.4, skulle kunna tillämpas i det nordiska samarbetet rörande exempelvis nordisk språkgemenskap och identitet. EU:s mediasamarbete utgår från vissa gemensamma direktiv och stödprogram. Ministerrådet anser det nordiska samarbetet vara av yttersta vikt på medieområdet, både i förhållande till EU/EES samt andra internationella organisationer i syfte att uppnå gemensamma lösningar på nationell och nordisk nivå. Ministerrådet vill föra en aktiv politik för att tillvarata gemensamma nordiska intressen på medieområdet. Nordiska ministerrådet har sedan 1982 genomfört ett stort antal kulturprojekt i utlandet. Under de första tio åren var verksamheten väsentligen förlagd till andra världsdelar än Europa. Under åren 1993-1996 koncentrerades emellertid verksamheten till Europa, motiverat av den dynamiska utvecklingen där under 1990-talets första år. I arbetet betonas litteratur och musik, liksom projekt riktade till barn och ungdom. Norden och dess närområden Ministerrådet har under 1996 färdigställt en kulturplan för samarbetet med närområdena: „Kulturens tredje pelare, 47 rekommendationer för det nordiska kultursamarbetet med Baltikum och nordvästra Ryssland„. Ministerrådet behandlar rapporten på sitt möte i mars 1997. Planen utgår från ett brett kulturbegrepp och koncentreras till ett fåtal huvudsakligen tvärsektoriella insatsområden i varje region. Ett viktigt mål är att kulturutbytet mellan Norden och närområdena skall vara ömsesidigt och att insatserna inte skall koncentreras enbart till större städer utan också nå ut till regioner där kulturutbudet är begränsat. Skr. 1996/97:149 Utbildning och forskning Allmänt Utbildning och forskning hör till de prioriterade områdena inom det nordiska samarbetet. Utbildnings- och forskningssektorn är resursmässigt sett det största samarbetsområdet. År 1996 disponerade utbildning och forskning i runda tal nära 204 miljoner danska kronor. Med dessa medel bekostades under samma år fem mobilitetsordningar (system för forskar- och studentutbyte över gränserna), en särskild handlingsplan för språksamarbetet, verksamheten vid sektorns nordiska institutioner och samarbetsorgan samt ett antal tidsbegränsade projekt och forskningsprogram. Sektorn har under 1990-talet setts över ett flertal gånger, senast i samband med institutionsöversynen 1995-1996. Förändringsarbetet genomförs i dialog med Nordiska rådet. Det övergripande målet för sektorn är att utveckla och stärka den nordiska utbildnings- och forskningsgemenskapen. Medlen för att nå detta mål har varit såväl riktade som strukturella insatser. Till de riktade har bl.a. hört att utveckla och stärka de nordiska mobilitetsordningarna, prioriteringen av Västnordensamarbetet samt en tematisk kraftsamling inom forskningssamarbetet. Till de strukturella har hört strävandena att åstadkomma gemensamma nordiska avtal för skola och högre utbildning samt generella åtgärder för effektiv kommunikation och informationsutbyte inom sektorn, bl. a. via det nordiska skoldatanätet och det nordiska universitets- och högskoledatanätet (NORDUnet). I rapporten „ Nordiskt samarbete i ny tid„ har vissa av de nyssnämnda insatserna lyfts fram på nytt. Det gäller särskilt insatserna för att främja mobiliteten i de nordiska utbildnings- och forskningsmiljöerna. Därutöver framhålls vikten av att stärka den nordiska dimensionen i europeiskt utbildningssamarbete samt att främja arbetsdelning och specialisering mellan de nordiska länderna inom högre utbildning och forskning. Samarbetet inom Norden Språkförståelse är grundförutsättningen för allt nordiskt samarbete. NORDMÅL är ett handlingsprogram för språkligt samarbete i Norden. Programmet har efter utvärdering förlängts för perioden 1996-2000. Ministerrådet gav dessutom år 1995 en särskild arbetsgrupp i uppdrag att värdera den nordiska språkgemenskapen i ett bredare perspektiv. Gruppens rapport “Det umistlige„ förelåg i juni 1996. Rapporten skall nu kompletteras med förslag till riktlinjer och struktur för det framtida nordiska språksamarbetet. Ministerrådet har under år 1996, på förslag av det finska ordförandeskapet, tillsatt en rådgivande policygrupp för nordiskt samarbete rörande informationsteknik inom undervisning och forskning. Gruppen skall inledningsvis utarbeta rekommendationer med sikte på vad som bedöms bli viktigt inom IT- området i tidsintervallet tre till fem år - i de nordiska länderna och inom EU- samarbetet. För utbildnings- och forskningssektorn har beslutet om en ny institutionsstruktur inneburit att vissa institutioner och samarbetsorgan upphör att vara nordiska efter utgången av år 1996. Det gäller Nordiska Högskolan för Hushållsvetenskap och Nordiska Samarbetskommittén för Arktisk medicinsk forskning. Nordiska Språk- och Informationscentret, med lokalisering till Helsingfors, läggs ned som nordisk institution men uppgifterna tas till en del över av det nyinrättade Nordiska språk- och kulturcentret i samma stad. Nordiska Språksekretariatet i Oslo, som har varit de nationella språknämndernas samarbetsorgan, läggs också ned. Språknämnderna erhåller i stället medel över den nordiska budgeten för sitt samarbete. Nordiska institutet för folkdiktning kommer att få projektstatus. Nordiskt samiskt institut har omorganiserats. Nordiska institutet för samhällsplanering har fusionernas med två andra nordiska organ. Merparten av forskningsinstitutionerna har inte behandlats i detta sammanhang. De kommer att värderas i samband med att ställning tas till ett nytt forskningspolitiskt program. Ministerrådet har fastställt en ny handlingsplan för nordiskt skolsamarbete. Planen gäller för perioden 1997-2000 och är i allt väsentligt en fortsättning på närmast föregående plan. Enligt planen fortsätter det nordiska skoldatanätet (ODIN), som invigdes av de nordiska statsministrarna år 1994 i anslutning till Nordiska rådets session i Stockholm. Vidare fortsätter mobilitetsprogrammet NORDPLUS Jr, som riktar sig till ungdomar i åldrarna 16-19 år och deras lärare samt stödordningen för elevutväxling mellan Västnorden och det övriga Norden. Ministerrådet har också fastställt en ny handlingsplan för folkbildnings- och vuxenundervisningssamarbetet för perioden 1997-2000. Handlingsplanen vilar på en nordisk uppfattning om vad som skall ligga i begreppet livslångt lärande. För att underlätta för folkhögskoleelever att bedriva studier vid folkhögskola i ett annat nordiskt land finns särskilda elevstipender. Utbildningsministrarna kunde under året underteckna överenskommelsen om tillträde till den högre utbildningen i Norden. Överenskommelsen innebär också att länderna kalenderårsvis betalar viss ersättning för studenter som studerar i ett annat nordiskt land. Utbytesprogrammet inom universitets- och högskoleområdet, NORDPLUS, har förlängts t.o.m. år 2000. Ett pilotprojekt med elektroniskt baserad information om universitetens utbildningsutbud, nordiska mobilitets- och stipendieordningar samt institutionsverksamheter har pågått under året. Nordiska forskningspolitiska rådet har under året utarbetat förslag till ett nytt forskningspolitiskt program. Förslaget går ut på att samtliga medel för nordiskt FoU-samarbete skall samlas inom ett enda sektorsövergripande forskningsprogram, för att bl.a. tydliggöra forskningspolitiska prioriteringar. Ministrarna har ställt sig bakom förslaget och överlämnat det för remissbehandling inom hela ministerrådsorganisationen. Forskningspolitiska rådet har också låtit utvärdera Nordiska Forskarutbildingsakademien, som har hand om mobilitetsordningen inom forskningsområdet. Åtgärden syftar till att akademin, liksom de egentliga forskningsinstitutionerna, skall behandlas i ett sammanhang med det nya forskningspolitiska programmet. Norden i Europa Utbildnings- och forskningsministrarna har även under 1996 använt sina möten som forum för samråd om EU-frågor. Modellen som sådan initierades redan under år 1993, då de danska ministrarna för utbildning och forskning kontinuerligt började informera sina nordiska kollegor om viktigare EU-frågor inom sina respektive ansvarsområden. Under år 1996 har ministrarna orienterat varandra om ländernas hållning till innehållet i EU:s utökade fjärde ramprogram, i syfte att klarlägga frågor där de nordiska länderna har sammanfallande intressen. Vidare har det under året på svenskt initiativ sammankallats till ett extra ministerrådsmöte för att ge forskningsministrarna möjlighet att diskutera innehållet i EU:s kommande femte ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Ministerrådets forskningsprogram Norden och Europa 1996-2000 syftar främst till att stärka nordiskt samarbete inom humaniora och samhällsvetenskap. Denna satsning markerar att de s.k. mjuka områdena inom forskningen har hög prioritet i Norden. Det har hittills varit svårt för såväl samhällsvetenskap som humaniora att komma med i de europeiska forskningsprogrammen. Ministerrådet har för avsikt att under år 1997 börja diskutera de nordiska erfarenheterna inför utformningen av EU:s utbildningsprogram fr.o.m. år 2000. De nuvarande programmen Sokrates och Leonardo avser skola och högre utbildning respektive yrkesutbildning. Det nordiska skoldatanätet har väckt intresse i EU och förutsättningarna undersöks nu för att inrätta ett europeiskt skoldatanät. Sverige är initiativtagare till detta samarbete på europeisk nivå. Norden och närområdet Sektorns kontakter med Baltikum på ministernivå går tillbaka till år 1991, då de baltiska ministrarna var inbjudna till ett ministerrådsmöte för att diskutera nordiskt-baltiskt samarbete inom utbildning. En koordineringsgrupp tilsatttes med företrädare för de nordiska och baltiska utbildningsministerierna samt ministerrådssekretariatet. Ministrarna träffades andra gången år 1993. Kort därefter inleddes arbetet med det som resulterade i det treåriga handlingsprogrammet “Teacher training in the Baltic States 1995-97„. Programmet, som bygger på de baltiska ministeriernas gemensamma prioriteringar, är inriktat på utbildning för demokratiskt skolledarskap, språk- och yrkeslärarutbilding, läroplansutveckling samt användning av IT för inlärning, kommunikation och distansutbildning. Ministerrådet har ställt sammanlagt 9 miljoner danska kronor till förfogande för treårsperioden. Programmet är något försenat och kommer att avslutas först under 1998. Det s.k. BALTnet-programmet har i sin första fas 1993-1996 syftat till att bistå utbildnings- och forskningssektorn i de baltiska staterna vid uppbyggnad av modern service inom datakommunikation för universitetsområdet liknande den som NORDUnet har i de nordiska länderna. Projektet har också givit stöd för att bygga ut och säkra en internationell förbindelse från BALTnet via NORDUnet till västvärlden. Ministerrådet har under perioden bidragit med 6 miljoner danska kronor. Projektet har under år 1996 ansökt om en förlängning för tiden 1997-1998 för att också förse mindre högskolor, framför allt lärarutbildande institutioner, med en internationell dataförbindelse. Under året har också kontakter tagits med nordvästra Ryssland för att inleda samarbete inom forskningsområdet. Ministerrådet har anvisat en ram om 3 miljoner danska kronor för år 1997 för sådan verksamhet. Utbildningssektorn har det operativa ansvaret för den nordiska stipendieordningen för Baltikum och nordvästra Ryssland. Stipendieordningen som tillkom år 1991 skall nu utvärderas. Miljö Den nordiska miljöstrategin - den senaste antogs i mars 1996 och löper till år 2000 - har som utgångspunkt “högsta tillämpade ambitionsnivå„ både inom Norden och i det vidare internationella samarbetet. Särskild vikt har lagts på principen om nordisk nytta och samarbetet har i stor omfattning inriktats på sådana gemensamma nordiska frågor som de nordiska länderna önskar att få gehör för i EU och andra internationella organisationer. Miljösektorns arbete är organiserat i fem fasta arbetsgrupper: hav och luft, kemikalier, miljö-övervakning och data, natur och friluftsliv samt renare teknologi. Ett institutionaliserat samarbete finns vidare med finans-, fiske-, jord- och skogsbruks- samt kultursektorerna. Samarbetet koordineras genom gemensamma strategier eller handlingsplaner. Senast antogs en särskild handlingsplan för kulturmiljöer i landskapet. Vidare finns för närvarande ad hoc-grupper för miljökonsekvensbeskrivningar respektive buller. Utanför den formella ministerrådsramen finns ett betydande nordiskt samarbete i olika miljöfrågor. Ett exempel är en informell grupp för samråd om stödet till miljöpolitiken i Central- och Östeuropa. För finansiering av miljöinvesteringar i Nordens närområden finns, som redan nämnts, möjligheter att via Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) få lån på särskilt förmånliga villkor. För 1996 var totalramen för låneordningen 30 miljoner danska kronor. Verksamheten utgör bl.a. en del av den nordiska uppföljningen av 1995 års alleuropeiska miljöministermöte i Sofia och det åtgärdsprogram för “hot spots„ runt Östersjön som fastställdes vid regeringschefskonferensen 1990 i Ronneby. Under år 1997 inrättas dessutom den särskilda miljölåneordningen på 100 miljoner ecu under Nordiska investeringsbanken med lånegarantier från de nordiska länderna. Nordiska insatser behövs även i arbetet med en Agenda 21 för Östersjöområdet. I det följande behandlas i huvudsak det samarbete som sker inom miljösektorns fasta arbetsgrupper. Arbetet inom hav och luft har varit inriktat på att påverka de internationella förhandlingsprocesserna för att begränsa hav- och luftföroreningar. Den nordiska nyttan av verksamheten består främst i att frågor av väsentlig betydelse för miljön i Norden och Nordens närområden identifieras och bearbetas samt att de underlag som tas fram i allmänhet leder fram till en nordisk samsyn och ett gemensamt nordiskt agerande i internationella organ. Under det senaste året har verksamheten främst inriktats på att stödja arbetet inom konventionen mot gränsöverskridande luftföroreningar liksom det internationella arbetet rörande den marina miljön runt de nordiska länderna. Flertalet av de projekt som bedrivits har stark anknytning till arbetet inom EU, bl.a. arbetet med direktivet för ekologisk vattenkvalitet och strategierna för begränsning av försurning och marknära ozon. Verksamheten är för närvarande inriktad på att påverka förhandlingsprocesserna inom EU och de internationella konventionerna, främst luftföroreningskonventionen. Inom kemikaliegruppen har arbetet bidragit till ett nordiskt inflytande i främst EU och OECD. Insatserna har också haft stor betydelse för det löpande kemikaliearbetet i Sverige och de andra nordiska länderna, då kemikaliefrågornas hantering i stor utsträckning styrs av resultaten från de internationella förhandlingarna. Insatserna har koncentrerats till faroindentifikation, klassificering, riskvärdering och riskbegränsning av kemikalier. Ett omfattande arbete som bedrivits under de senaste tre åren avseende utveckling av testmetoder inom toxikologi och ekotoxikologi har haft stor betydelse för arbetet i OECD på detta område. Arbetet inom miljöövervaknings- och datagruppen är inriktat på att utveckla, kvalitetssäkra och samordna de nordiska ländernas övervakning och beskrivning av miljötillståndet i Norden och Nordens närområden. Samverkan med det arktiska miljöprogrammet för skydd av flora och fauna har etablerats för att inkludera Arktis i nästa tillståndsrapport om biodiversitetsläget i Norden och dess närområden. Gruppens arbete har legat till grund för EU:s klassificering av nordiska vegetationstyper och den europeiska miljöbyråns miljödatahantering. Arbetet inom området natur och friluftsliv är inriktat på att ta fram underlag för de nordiska ländernas arbete att stärka skyddet av den biologiska mångfalden och påverka förhandlingsprocessen i EU och biodiversitetskonventionen. Stor vikt läggs på samarbetet med andra sektorer för att utveckla gemensamma nordiska metoder för att integrera natur- och landskapsvård och vård av kulturmiljön i alla sektorer. En särskild handlingsplan för kulturmiljöer i landskapet har antagits. Inom området renare teknologi behandlas gemensamma nordiska problemställningar om renare teknologi och avfallshantering. Arbetet är inriktat på att ta fram underlag till politikutformning inom Norden och i förhållande till EU för att både söka påverka EU och för att underlätta och samordna tillämpning av EU- direktiv i de nordiska länderna. Verksamheten har också bidragit till samordning av det nordiska arbetet i standardiseringsorganisationerna och i anslutning till Baselkonventionen om internationell handel med farligt avfall. Nordiska ministerrådet startade år 1993 ett särskilt miljöforskningsprogram för fem år, med tyngdpunkt i bland annat klimatforskning och miljöforskningssamarbete inom Östersjöområdet. Programmet, som i runda tal omfattar 25 miljoner danska kronor per år, avslutas i och med innevarande verksamhetsår. Det tvärsektoriella samarbetet med ämbetsmannakommittén för jord- och skogsbruksfrågor har varit inriktad på att utarbeta en nordisk miljöstrategi för jord- och skogsbruk. Huvudpunkterna i denna är uthållig produktion, kretslopp, kulturlandskap, mångsidigt skogsbruk och rendrift. Ekonomi och näring Energi Allmänt Utvecklingen inom energiområdet i de nordiska länderna och internationellt har medfört ett ökat behov av nordiskt samarbete om energifrågor. Det gäller särskilt frågor om den nordiska elmarknaden och samspelet med den inre marknaden i EU/EES, förhållandet till klimatfrågan och möjligheterna att utveckla samarbetet om Östersjöfrågor. Målsättningen är att främja en effektivt, konkur- renskraftigt och miljövänligt energiförsörjning i Norden. I samband med Nordiska rådets 48:e session hösten 1996 lämnade ministerrådet, på rådets begäran, en energipolitisk redogörelse. Redogörelsen beskriver energisamarbetet och behovet av ytterligare aktiviteter i samarbetet. Samarbetet bedrivs till största delen i projektform i olika arbetsgrupper. I det följande redogörs för de viktigaste områdena i energisamarbetet. Energirelaterade klimatfrågor Ministerrådet har lagt särskild vikt vid frågor med anknytning till klimatkonventionen. En arbetsgrupp arbetar med att pröva principer och kriterier för “gemensamt genomförande„ mellan de nordiska länderna och Nordens närområden i öst. Gemensamt genomförande innebär att kostnader för åtgärder mot klimatförändringar kan sänkas väsentligt genom att ett land ansvarar för och tillgodoräknas effekterna av åtgärder mot utsläpp i ett annat land med högre kostnader för sådana åtgärder. Avsikten är att resultaten skall kunna vara ett underlag i det vidare arbetet med klimatkonventionen. Kostnaderna för att reducera CO2-utsläpp är höga i de nordiska länderna. Norden står endast för en procent av världens utsläpp vad gäller förbränning av fossila bränslen. Gemensamt genomförande kan vara ett mer kostnadseffektivt sätt att reducera utsläpp för de nordiska länderna men även för andra länder som redan begränsat sina utsläpp. Ministerrådet avser att under år 1997 arrangera en internationell konferens inom området. På konferensen skall nordiska och internationella studier av förutsättningar, mekanismer och konsekvenser av gemensamt genomförande och andra aktuella klimatpolitiska frågor presenteras samt metodutveckling diskuteras. Samarbetet med Nordens närområden De enskilda nordiska länderna genomför aktiva insatser för en miljövänlig ener- giförsörjning i Östersjö- och Nordkalottenområdena. Utvecklingen inom Norden på bl.a. el-, gas- och miljöområdena påverkar också energisystemen i de baltiska länderna. Viktiga insatsområden i Nordens närområden är bl.a. säkerheten i kärnkraftverken, effektiviteten vid produktion, överföring och förbrukning av energi samt energisystemens miljöpåverkan. Ministerrådet har nyligen påbörjat en kartläggning av möjligheterna att utveckla energisamarbetet med Nordens närområden. Erfarenheter av pågående och slutförda projekt skall utnyttjas i kartläggningen. Planering av framtida aktiviteter skall baseras på kartläggningens resultat. Inom det nordiska energisamarbetet bereds för närvarande ett nordiskt program för att stärka kunskap och kompetens hos energiexperter i Baltikum. Syftet med programmet är att föra in ekonomiskt tänkande i planering, etablering och drift av energianläggningar. Gasmarknadsfrågor Ministerrådet har tidigare medverkat till utredningar inom gasområdet, i vilka man bl.a. har konstaterat att den totala efterfrågan på naturgas inte varit tillräckligt stor för att motivera gasbolagen till investeringsbeslut. Finländska, danska och svenska energi- och naturgasföretag beslutade våren 1996 att utreda möjligheterna att koppla i hop de nordiska gasnäten och att ansöka om stöd inom ramen för EU:s transeuropeiska nätverk (TEN). I den energipolitiska redogörelsen konstaterade ministerrådet bl.a. att en utveckling/utbyggnad är beroende av kommersiella beslut. Det gassamarbete som pågår inom ramen för Nordiska ministerrådet har delvis nära anknytning till samarbetet med Nordens närområden. Ministerrådet har nyligen påbörjat en kartläggning inom gasområdet vars syfte är att utreda naturgasens möjligheter att medverka till reducerade miljöutsläpp i Norden och närområdena. Elmarknadsfrågor Energiministrarna har kontinuerligt följt utvecklingen på elmarknaden och kom vid sitt möte i juni 1995 överens om vissa principer för det nordiska elsamarbetet. Principerna behandlar bl.a. myndigheternas uppgifter i förhållande till marknadens funktion. Det förutsätts att handeln skall utvecklas med hänsyn till ömsesidighet och till de skillnader som finns vad gäller elsektorns organisation i länderna. Principerna syftar till att skapa förutsättningar för länderna att ta tillvara de ömsesidiga ekonomiska, energimässiga och miljömässiga fördelar som den nordiska elhandeln innebär. På energiministermötet i juni 1996 konstaterades att utvecklingen på den nordiska elmarknaden sker i enlighet med de principer som angavs vid 1995 års möte. En arbetsgrupp med representanter för de nordiska ländernas stamnätsbolag och el-producenter har redovisat förslag att vidareutveckla el-börshandeln och el- marknaden i Norden. Detta arbete, som sker utanför Nordiska ministerrådet, kommer att vara ett bidrag till ländernas arbete med krafthandel. Den nordiska el-handeln påverkas bl.a. av skillnader i energibeskattning mellan länderna. I den energipolitiska redogörelsen betonade ministerrådet vikten av att utreda hur dessa skillnader påverkar kraftutbytet, investeringar och miljöeffekter. En kartläggning av energibeskattningen i de nordiska länderna pågår för närvarande. I kartläggningen ingår att undersöka möjligheterna till en samordning av skatterna. Energiministrarna önskar att främja internationellt samarbete om användning av ekonomiska styrmedel. Som ett led i detta arbete avser ministerrådet att under år 1997 arrangera ett internationellt seminarium om beskattningen på energiområdet. Energieffektivisering Insatser för energieffektivisering utgör ett centralt inslag i de nordiska ländernas energipolitik och är ett viktigt område i det nordiska energipolitiska samarbetet. Energieffektiviseringssamarbetet bör ha en nära anknytning till det arbete som pågår inom International Energy Agency och EU om bl.a. energimärkning och effektiviseringsstandarder. Finland, Norge och Sverige har genomfört en omreglering av elmarknaderna. I den energipolitiska redogörelsen konstaterade ministerrådet vikten av att analysera hur omregleringen ändrar förutsättningarna för energieffektivisering. Viktiga frågor i detta sammanhang är vilka roller skilda aktörer kan få och vilka styrmedel som blir effektiva i en ny situation. Ett utredningsarbete pågår för närvarande. Syftet är att säkerställa energieffektivisering också i den nya marknadssituationen. Energiforskning Det nuvarande nordiska energiforskningsprogrammet inleddes år 1995 och skall avslutas år 1998. Ett av målen för forskningssamarbetet är att bilda nordiska forskningsgrupper, som har konkurrenskraft och som kan bli delfinansierade av EU:s forskningsprogram. Härigenom kan det nordiska energiforskningssamarbetet bidra till att upprätthålla en hög teknologisk nivå. En utvärdering och mellanrapportering av nuvarande forskningsprogram skall genomföras under år 1997. Beslut om programmets framtida inriktning bör tas på basis av denna granskning. Näringspolitiskt samarbete Det övergripande målet för det nordiska näringspolitiska samarbetet är att bidra till att främja näringslivets konkurrenskraft och därigenom skapa goda villkor för sysselsättning och välfärd. Samarbetet koncentreras till aktuella näringspolitiska problemställningar i de nordiska länderna, främst på områden där nordiskt samarbete ger ett nordiskt nyttovärde utöver övriga nationella insatser. En stor del av det nordiska näringspolitiska samarbetet är inriktat på att utreda gemensamma problem och utbyta erfarenheter och synpunkter om aktuella näringspolitiska frågor av gemensamt intresse. Nordiska industrifondens framtida verksamhet och strategi kommer att diskuteras av näringsministrarna under våren 1997, bl. a. mot bakgrund av utredningen om de nordiska institutionerna. Beslut skall fattas om inriktningen av fondens verksamhet. På motsvarande sätt skall ministerrådet också pröva verksamhetens inriktning i det gemensamma nordiska organet inom provnings- och kontrollområdet, NORDTEST. Allmänt nordiskt näringspolitiskt samarbete äger rum eller ska just inledas inom områden såsom IT samt regional-, miljö- och arbetmarknadspolitik. Vidare har en genomgång av varje lands inriktning på det näringspolitiska området påbörjats. Näringssektorns närområdesaktiviteter inriktas för närvarande till största delen på programmet Nordpraktik, som är ett biståndsprojekt där unga representanter för företag från närområdena får praktisera på företag i Norden. Allmänt informationsutbyte om aktuella EU-frågor står regelmässigt på dagordningen vid möten på det näringspolitiska området. Regionalpolitik Det nordiska regionalpolitiska samarbetet baseras på ett samarbetsprogram för perioden 1995-1999. De centrala verksamhetsområdena är: - forsknings- och utredningsarbete samt kunskaps- och erfarenhetsutbyte, - samarbete mellan regioner, främst gränsregioner, - sektorssamarbete. Under 1996 har verksamheten på samtliga områden till stor del fokuserats på EU- relaterade frågor. Vidare har initiativ tagits till att utveckla samarbetet i närområdet. På uppdrag av samarbetsministrarna har regional-, utbildnings- och miljösektorerna utrett en ny organisation för forskningssamarbetet inom de berörda sektorerna. Institutionerna Nordplan samt Nordisk institut för regionalpolitisk forskning (NordREFO) och Nordiska gruppen för regional analys (NOGRAN, Helsingfors) kommer från och med juli 1997 att ombildas till ett organ med namnet NORDREGIO och lokalisering i Stockholm. Nordplans främsta uppgift har varit att erbjuda deltagare från de nordiska länderna vidareutbildning i fysisk planering i form av kurser och seminarier. Viss forskning har också bedrivits. NordREFOs verksamhet har inriktats på forskning och informationsutbyte om nordiska regionala utvecklingsfrågor. NOGRAN har framförallt bearbetat och sammanställt statistik om regionala utvecklingsförhållanden i Norden. Genom att de tre institutionerna ombildas till NORDREGIO skapas en helt nytt organ med ett starkt tvärsektoriellt inslag som griper över såväl regionala utvecklingsfrågor som fysisk planering. NORDREGIO skall bedriva forskning och utbildning inom fackområdet med syfte att öka kompetens och kunnande för att utveckla och hävda nordiska hållningar i ett bredare europeiskt samarbete. När det gäller det gränsregionala samarbetet har arbetet inriktats på att så långt som möjligt samordna verksamhet och resurser i de sedan lång tid existerande nordiska samarbetsområdena med de INTERREG-program som delfinansieras med EG:s strukturfonder. Det berör såväl svensk-finska, svensk- finsk-norska, svensk-norska som svensk-danska gränsregioner. Nordiska ämbetsmannakommittén för regionalpolitik har under året tagit initiativ till möten på tjänstemannanivå med de baltiska staterna. Dessa har visat stort intresse att närmare få ta del av de nordiska ländernas erfarenheter av gränsregionalt samarbete. Även utbildningar i planeringsfrågor har efterfrågats. Formerna för konkret samarbete kommer att diskuteras vidare. Jord- och skogsbruk; fiske Jord- och skogsbruk Verksamheten inom området jord- och skogsbruk under år 1996 har bedrivits inom ramen för det program, “Handlingsprogram för jord- och skogsbrukssamarbete 1996- 2000„, vilket antogs av jord- och skogsbruksministrarna år 1995. De riktlinjer som utgör grunden för det nordiska samarbetet inom jord- och skogsbrukssektorn är följande: 1) samarbete kring frågor av centralt intresse för Norden; 2) samarbete för att stödja ländernas deltagande i internationella organ; 3) samarbete i Nordens närområden. I handlingsprogrammet lyfts även fyra insatsområden fram, vilka huvudsakligen hänför sig till den första och den tredje av de ovan nämnda riktlinjerna. Insatsområdena är: 1) kvalitetsproduktion i jordbruket med speciell inriktning på miljö; 2) förvaltning av genetiska resurser; 3) utveckling av jord- och skogsbruksberoende regioner; 4) uthålligt skogsbruk. Ett nära samarbete sker såväl med miljösektorn som med regionalpolitiska sektorn. Utöver de viktigare politiska åtgärder som här redogörs för, pågår en stor mängd projekt och arbeten inom insatsområdena för att uppnå de mål som satts för varje område i handlingsprogrammet. Efter FN-konferensen i Rio de Janeiro år 1992 om miljö och utveckling bildades en kommitté, Committee on Sustainable Development (CSD), med uppgift att följa upp konferensens beslut. CSD:s skogspanel är en expertpanel med företrädare för alla intresserade länder. De nordiska skogsansvariga ministrarna godkände i juli 1996 ett ställningstagande gällande arbetet i CSD:s mellanstatliga skogspanel. Detta ställningstagande innebär bl.a. att aktivt arbeta för att skogspanelens arbete skall vara helhetsinriktat och tvärsektoriellt samt att det skall främja bärkraftigt skogsbruk. Som bidrag till CSD:s mellanstatliga skogspanel har en nordisk samrådsgrupp utarbetat en skrift om nordiska erfarenheter av skogsplantering. De skogsansvariga ministrarna är även eniga om att de nordiska länderna bör sträva efter en samlad behandling av internationell skogspolitik och bildandet av ett skogsministerforum. Detta forum skall bidra till att föra arbetet med internationella skogspolitiska frågor framåt. I arbetet med en Agenda 21 för Östersjöområdet är såväl jordbruk som skogsbruk utpekade som prioriterade områden för långsiktig och hållbar utveckling. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO anordnade hösten 1996 ett högnivåmöte om världens livsmedelssäkerhet, Världslivsmedelstoppmötet. De nordiska jord- och skogsbruksministrarna beslutade efter mötet att utreda hur en koordinering av uppföljningen av FAO-mötet kan ske inom ramen för det nordiska samarbetet. Jord- och skogsbrukssektorns betydelse för miljön betonas i det framväxande Östersjösamarbetet. Med anledning av detta har en nordisk arbetsgrupp för närområdesfrågor för sektorn inrättats. Arbetsgruppen utarbetar översikter över olika problemställningar inom området samt förbättrar samordningen mellan olika aktörer. Samarbetet inom närområdet kring genetiska resurser har bedrivits inom ramen för Nordiska genbankens verksamhet. Genbankens arbete i närområdena har hittills bidragit till att dessa kunnat ta sitt globala ansvar att följa biodiversitetskonventionen i en mycket svår ekonomisk situation. Samarbetsorganisationen mellan de nordiska lantbruksuniversiteten, NOVA Universitet, bildades år 1995 med stöd av Nordiska ministerrådet. NOVA har under år 1996 utvecklat ett samarbete även med de baltiska lantbruksuniversiteten. Jord- och skogsbruksministrarna stödjer en utredning om bevarandet av Vavilovinstitutet i S:t Petersburg. Institutet hyser unika samlingar av växtgenetiskt material. Om utredningen visar att det är möjligt att bevara samlingarna, kommer frågan om ytterligare medel skall tillskjutas att behandlas i Nordiska ministerrådet. Inom jordbrukssektorn ges aktivt stöd till de baltiska staternas strävanden efter EU-medlemskap genom bistånd till praktiska förberedelser inför medlemskapsförhandlingarna. Ambitionen är att jordbrukspolitiken och jordbruket i dessa länder inte skall utgöra ett hinder för medlemskap. Sverige eftersträvar en reformering av den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken CAP, vilken kan utgöra ett problem i samband med östutvidgningen. Bl.a. kan produktionsbegränsningar och kvotsystem som ingår i CAP befaras leda till svårigheter för öststaterna att utveckla sitt jordbruk. Den stora omfattningen av regler och åtgärder på jordbruksområdet inom EU gör att man inom ramen för det nordiska samarbetet har kunnat diskutera endast ett urval av frågor, främst i form av informationsutbyte. Fiske Den överordnade målsättningen för det nordiska fiskerisamarbetet är att bidra till utvecklingen av de nordiska ländernas fiskerinäring som en viktig samhällsekonomisk aktivitet. Motivet för samarbetet är att bidra till ett hållbart och rationellt nyttjande av de levande marina resurserna. Ett program för nordiskt fiskerisamarbete för perioden 1997-2000 har antagits. För de tre nordiska länderna som är EU-medlemmar utgör fiskeripolitiken EU:s kompetensområde. Detta förhållande begränsar möjligheterna för det konkreta samarbetet och leder till ett ökat informationsbehov mellan Norden och EU/EES. Budgeten för 1996 var 7,3 miljoner danska kronor varav en miljon avsattes för den gemensamma miljö- och fiskeristrategin från år 1995. Ett flertal FoU-projekt bedöms som särskilt angelägna ur ett svenskt perspektiv. Det gäller bl.a. stöd till forskning kring Östersjölaxens lekvandring och för utveckling av tekniskt förvaltning av torskfisket i Östersjön. Stöd har också getts till kunskapshöjande insatser såsom en workshop kring fritidsfisket, en handbok i diagnostik av laxsjukdomar och en internationell konferens om hållbart vattenbruk. I enlighet med den nordiska miljö- och fiskeristrategi som godkändes år 1995 pågår ett tvärsektoriellt nordiskt arbete. Detta fortsätter under år 1997 med något mindre resurser än tidigare. Om 3-4 år skall arbetet utvärderas. Vid fiskeriministrarnas möte 1996 beslutades att sätta igång ett nordiskt samarbetsprojekt rörande kriterier för ett hållbart fiske och produktion av fiskprodukter. I samband med detta diskuterade ministrarna frågan om att införa ett system för märkning av fisk och fiskprodukter samt möjligheten att lyfta processen angående verifiering av hållbart fiske till ett övernationellt plan t.ex. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Bygg- och bostadssamarbete Förändringar i samarbetet Det nordiska samarbetet på detta område har under den senaste programperioden 1992-1996 präglats av stora förändringar. De ekonomiska resurserna har reducerats från 6,8 miljoner danska kronor år 1992 till 0,4 miljoner danska kronor år 1997. Som en följd av detta har institutioner lagts ner och samarbetsprojekt avslutats. Detta har tvingat fram en koncentration av verksamheterna till i huvudsak sådana projekt som ministrarna själva har initierat, helt i linje med svenskt synsätt. Det innebär att ministerrådets huvuduppgift - att vara ett samarbetsorgan mellan regeringarna - har förstärkts. Inom denna sektor har Nordiska ministerrådet redan uppnått det som eftersträvas för hela verksamheten, nämligen att koncentrera sig på ett antal politiskt prioriterade projekt som har en gemensam nordisk nytta. Förändringarna medför såväl nya utmaningar som nya möjligheter. De bostadspolitiska frågorna är av stor betydelse för de nordiska länderna. Eftersom bostadspolitiken inte omfattas av EU-samarbetet är de grundläggande förutsättningarna för ett fortsatt nordiskt samarbete oförändrade. I den handlingsplan som nu utarbetas prioriteras fyra områden: - en fortsatt utveckling av den bostadssociala sektorn; - ett fortsatt samarbete för en bärkraftig utveckling inom byggande och bo- ende; - vidareutveckling av aktiviteter i närområdet; - nordiska intressen i det europeiska samarbetet. Samarbetsstrategi Frågor om byggande och boende berör och berörs av många andra samhällsområden. Det gäller t.ex. miljö, ekonomi, kultur och hälsa. Samarbetet med andra sektorer kommer därför att förstärkas. Målet är att nå en effektivare användning av resurserna och samtidigt få en mer allsidig belysning av problem som har ett inbördes sammanhang. Bostadssociala frågor På det bostadssociala området pågår på svenskt initiativ ett projekt som undersöker bostadssegregation. Det är angeläget att ta tillvara de nordiska ländernas samlade erfarenhet i arbetet på att främja en ekonomisk, etnisk och social integration. Det nordiska samarbetet kring dessa frågor bör utvecklas vidare. Ett annat flersektoriellt område där gemensamma projekt övervägs gäller de äldres boende. Bärkraftig utveckling av boende och byggande Arbetet med att främja ett ekologiskt och hållbart byggande tillmäts stor vikt i samtliga nordiska länder. Målet är att minska resursförbrukningen och belastningen på miljön. Det är också viktigt att söka undanröja och förebygga inomhusmiljöns bidrag till ohälsa. Allergier och andra hälsoproblem ökar och kan i många fall tillskrivas byggfel eller brister i inomhusklimatet. För att angripa dessa problem bör ett nära samarbete ske mellan de nationella myndigheterna. Aktiviteter inom närområdet Inför den kommande programperioden har insatserna i närområdet hög prioritet. Aktuella frågor är upprustning av befintlig bebyggelse, fastighetsregistrering samt finansierings- och bidragssystem. Inriktningen på samarbetet bygger på användning av relativt enkla medel såsom utbildning och kunskapsöverföring. Europeiskt samarbete och initiativ i FN Arbetet med att åstadkomma fri rörlighet av byggprodukter inom EU går långsamt. Sverige är pådrivande på olika sätt. I utvecklingen av nya europeiska normer och kvalitetskrav är det viktigt att nordiska aspekter får vederbörlig uppmärksamhet. Initiativ i denna riktning kan samordnas genom det nordiska samarbetet. Inom ramen för det nordiska samarbetet diskuteras också hur ett samarbete kan etableras för att genomföra och följa upp agendan från FN:s andra världskonferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling (HABITAT), som ägde rum i Istanbul i juni 1996. Transport, infrastruktur och trafiksäkerhet De nordiska transport- och trafikministrarna beslöt i november 1995 att tillsätta en nordisk arbetsgrupp för att uppdatera rapporten „Nordiska infrastrukturprojekt„ från år 1993. Gruppen skall, med utgångspunkt från den nationella planläggningen i Danmark, Finland, Norge och Sverige, beskriva och analysera de viktigaste transportkorridorerna för väg, järnväg och sjövägar i och mellan de nordiska länderna samt till närområdena. Syftet med rapporten är att visa de nordiska ländernas särskilda behov och möjligheter ur transportsynpunkt. Rapporten beräknas vara klar i mars 1997. I slutet av 1995 bildades en miljögrupp för tre år med representanter för de nordiska ländernas transportdepartement. Syftet med gruppen är att bana väg för diskussioner och erfarenhetsutbyte med anknytning till miljöfrågor på transportområdet, t.ex. i form av nordiska seminarier/konferenser och genomförande av mindre utredningar. Styrgruppen för nordisk trafiksäkerhet avvecklades i slutet av 1996. En ad hoc grupp för trafiksäkerhetsfrågor som lyder under ministerrådet har bildats och startar sitt arbete under 1997. En översyn av överenskommelsen mellan Sverige, Finland, Norge och Danmark om ömsesidigt godkännande av körkort och registrering av fordon initierades i början av 1996. Denna översyn beräknas bli klar i mitten av 1997. Vad gäller närområdessamarbetet kan nämnas att man introducerar en trafiksäkerhetshandbok på ryska i nordvästra Ryssland och i Baltikum. Ekonomi och finanspolitik Allmänt De nordiska ministrarna har ett starkt intresse av en kontinuerlig dialog om viktiga ekonomisk-politiska frågor. Detta har rört den ekonomiska politiken i respektive nordiskt land men också den internationella utvecklingen i stort. Samarbetet har under 1996 inkluderat nordiska finansministermöten, Nordiska ämbetsmannakommittén för ekonomi och finanspolitik, Nordiska finansutskottet, Nordiska baltikumutskottet, Nordiska konjunkturgruppen, nordiska budgetchefsmöten och Nordiska ämbetsmannagruppen för skattefrågor. Vidare kan nämnas arbetsgruppen för miljöekonomiska frågor som är ett samarbete mellan finans- och miljösektorerna. Med utgångspunkt i ett initiativ från Sveriges statsminister inleddes under hösten 1996 projektet “Budgetkonsolidering och välfärd i de nordiska länderna„, som tar sikte på att dra gemensamma slutsatser av den sanering av offentliga utgifter som skett i de flesta nordiska länder under den senaste tioårsperioden. Vid båda de nordiska finansministermötena förra året diskuterades EU- och EMU- frågor. Vårmötet i Helsingfors i maj utgjorde ett bra tillfälle att informellt behandla viktiga EMU-frågor. Sedan någon tid pågår en utredning om Nordiska investeringsbankens rättsliga ställning. Norden-närområdet Det nordiska samarbetet i närområdet kanaliseras i huvudsak genom Nordiska investeringsbanken (NIB) i Helsingfors. Både Estland och Polen är sedan tidigare inkluderade i NIB:s internationella utlåning. I augusti 1996 beslöt de nordiska statsministrarna att upprätta en nordisk miljöinvesteringlåneordning (MIL) på ca 100 miljoner ecu vid NIB. Genom upprättandet av MIL kan investeringsbanken medverka i miljöutlåning till samtliga länder i närområdet. Baltiska investeringsprogrammet BIP är ett samnordiskt projekt som administreras av NIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). Syftet är att kanalisera dels tekniskt bistånd, dels kapital till de baltiska länderna och därigenom skapa gynnsamma förutsättningar för lokala investeringar. Ett centralt inslag i BIP har varit att upprätta nationella investeringsbanker i de baltiska länderna. Baltiska investeringsprogrammet var i den första fasen, 1992-95, på totalt ca 100 miljoner ecu. Erfarenheterna av BIP:s första tre år visade att man under dess första fas tillgodosett de behov som då fanns, att de baltiska ländernas ekonomier mognat och att en fortsättning av programmet borde säkras för att möta nya krav. Därför beslutade de nordiska länderna att avsätta ytterligare 70 miljoner ecu för den andra fasen av programmet, som löper fram till år 2000. Medborgarpolitik Arbetsmarknad och arbetsmiljö Arbetsmarknadsområdet Det nordiska samarbetet om arbetsmarknadspolitik utgår från ett samarbetsprogram för perioden 1995-2000. Ministerrådet har tagit initiativ till utredningar om löneförhållanden och lönebildning, arbetsutbudsfrågor, strukturfrågor samt om välfärdssamhället i förändring. Vidare har man bedrivit ett projekt om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet. Det har innehållit arbetsmarknads- och utbildningspolitiska satsningar, forskning kring ungdomar och arbetsmarknad samt samarbete mellan skola, arbetsförmedling och näringsliv. Ett annat projekt som gäller ungdomar är Nordjobb. Förutom att ungdomar får arbetslivserfarenhet i ett annat nordiskt land kommer de i kontakt med landets kultur och språk. Föreningen Norden i respektive land medverkar bl.a. i planering och genomförande av program för ungdomarnas fritid. Nordiska ministerrrådet har låtit göra en översyn av reglerna om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden i belysning av EG-rätten och EES-avtalet. Systemet visar att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden i allt väsentligt är förenlig med regleringen i den europeiska gemenskapsrätten. De nordiska regeringarna har emellertid inlett en diskussion om behovet av en förnyelse av Rådets förordning (EEG 1408/71) om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Det vardagliga praktiska samarbetet mellan de nordiska länderna på arbetsförmedlingsområdet sker mellan olika myndigheter. Rekryteringsbehov och förmedlingsbehov tillgodoses dagligen mellan de nordiska arbetsförmedlarna. Större rekryteringar till de länder som för stunden har behov löses genom särskilt riktade projekt. Sådana har pågått under 1996 tillsammans med Norge inom hälso- och sjukvård, byggbranschen och nu senast inom industrin. Sverige, Norge och Finland har via respektive IT-system redan idag tillgång till varandras lediga arbeten. En snabb teknikutveckling inom förmedlingsverksamheten sker i hela Norden. Samtliga länder arbetar med att anpassa sina system och genom att nyttja ny teknik för att skapa nya marknads- och informationssplatser för sökande och arbetsgivare. Arbetsmarknadsverkets lediga platser finns i dag på Internet och uppdateras varje dag. Arbetsmiljö- och arbetslivsområdet Det nordiska samarbetet för en sund och säker arbetsmiljö är baserat på principerna i den nordiska arbetsmiljökonventionen från år 1989 och på ministerrådets program för åren 1995-2000 rörande samarbete på arbetsmarknads- och arbetsmiljöområdet. Arbetsmiljökommitténs centrala aktiviteter består bl.a. i - att medverka till en realisering av den nordiska arbetsmiljökonventionen och uppföljningen av programmet för ministerrådets samarbete på arbetsmarknads- och arbetsmiljöområdet för perioden 1995-2000 i samarbete med arbetsmarknadens parter, - att koordinera det nordiska deltagandet i det europeiska samarbetet rörande standardisering och certifiering på arbetsmiljöområdet, - att säkra löpande information och ömsesidigt åsiktsutbyte om EU-aktiviteter, särskilt för att främja samordning av frågor som har gemensamt nordiskt intresse, - att löpande dryfta myndigheternas verksamhet på arbetsmiljöområdet och främja nordiska analys- och samordningsaktiviteter i syfte att kunna vidareutveckla ländernas arbetsmiljö och - att bidra till igångsättningen av forskning och utveckling inom arbetsmiljöområdet, särskilt rörande metod- och regelutveckling. Arbetsmiljökommittén har tagit initiativ till samordning av arbetsmiljöregler där experter från de nordiska ländernas tillsynsmyndigheter har medverkat. Vidare har kommittén genomfört tre olika aktiviteter med deltagare från de baltiska arbetarskyddsmyndigheterna samt ett möte om utveckling av tillsynsarbetet på arbetsplatser i Murmanskregionen i Ryssland. Arbetsmiljökommittén har för avsikt att närmare diskutera frågor som bl.a. rör samordningen med och informationsutbytet mellan övriga berörda ministerrådskommittéer. Erfarenheterna har visat att ett utvecklat samarbete med de övriga nordiska länderna inom verksamhetsområdet är viktigt inte bara för det aktiva arbetsmiljöarbetet och arbetslivets fortsatta utveckling som sådant också för möjligheterna att med sakligt och väl underbyggt kunskapsunderlag främja ökad tillväxt och skapa nya arbeten. Arbetsrätt Det nordiska samarbetet under 1996 har på arbetsrättsområdet bedrivits i Nordiska arbetslivs- och arbetsrättsutskottet. Utskottet är främst ett forum för löpande orientering, diskussion och koordinering av nordiska synpunkter inom arbetslivs- och arbetsrättsområdet på såväl nordiskt som europeiskt plan. Till området för arbetsliv och arbetsrätt hör bl.a. individuell och kollektiv arbetsrätt, medbestämmande, diskriminering, arbetstidsfrågor osv. Utskottet fungerar också som ett rådgivnings- och konsultorgan som tillförsäkrar de nationella ministrarna säker rådgivning och information om arbetsliv och arbetsrätt. Inom sitt verksamhetsområdet beviljar utskottet anslag till forsknings- och utredningsarbeten. Alla ansökningar om nya projekt värderas utfrån den nordiska nytta projektet kan ha. Vid prövningen tas hänsyn till ämnets aktualitet, dess framtida betydelse, vetenskapliga kvalitet och politiska prioritet. Utskottet initierar även möten och seminarier inom områden av nordiskt gemensamt intresse. Man lägger därvid särskild vikt vid att dessa aktiviteter samtidigt har vidare internationell betydelse. Arbetet i utskottet omfattar ämnen som ministerrådet uppdragit åt utskottet att behandla eller som utskottet tagit upp på eget initiativ, t.ex. i syfte att påverka den europeiska utvecklingen utfrån nordiska intressen. Under år 1996 har inom utskottet diskuterats bland annat förlikningsmannainstitutet, dokumentations- och informationsteknologi samt sociala klausuler. På svenskt initiativ har diskussioner även förts om den negativa föreningsrätten och tillämpningen av rådets direktiv 94/45/EG (september 1994) om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare. Samarbetet inom utskottet har bland annat främjat samordning av lagstiftningsarbetet i de nordiska länderna t.ex. beträffande lagen (1996:359) om europeiska företagsråd. Kontakter skapas och upprätthålls. Det innebär också ett värdefullt erfarenhetsutbyte som utmynnar i konkreta resultat, däribland möjligheter till samråd om planerad lagstiftning. Samarbetet i dessa frågor avses fortsätta i samma omfattning som tidigare. Under år 1997 prioriterar utskottet följande frågor: - Samordning av nordiska synpunkter för att främja den nordiska modellen för reglering av arbetsliv och arbetsrätt på europeiskt plan. Initiativ från EU dryftas så tidigt som möjligt. - Fortsatt samarbete med arbetsmarknadens parter i Norden genom att inbjuda dess representanter till överläggningar. - Utvecklingen av samarbetet med andra internationella organisationer, särskilt EU:s Dublininstitut för förbättring av levnads- och arbetsvillkor samt Internationella arbetsorganisationen ILO. - Spridning av kunskap om aktuella ämnen inom arbetsliv och arbetsrätt genom att arrangera nordiska trepartsseminarier. Norden - EU/EES När det gäller samarbetet i frågor om Norden-EU/EES finns det på arbetsmarknads- och arbetsmiljöområdet en nordisk grupp för informell avstämning inför EU:s ministermöten. Ett exempel på hur nordiskt samråd påverkat utvecklingen på europeiskt plan är deltagandet i den europeiska standardiseringen på arbetsmiljöområdet, avseende bland annat personlig skyddsutrustning, maskiner och tryckkärl. Norden - närområdet För närområdessamarbetet finns i respektive lands ministerium en kontaktperson som ansvarar för samordningsfrågor. I närområdessamarbetet fortsatte en rad redan inledda projekt som handlar om att utveckla modeller för arbetsmarknadsutbildning och en fungerande arbetsförmedlingsservice. På arbetsmiljöområdet har samarbetet till stor del handlat om tillsynsfrågor (yrkesinspektion m.m.). Socialpolitik och hälsovård Samarbete inom Norden Till grund för det nordiska regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet finns ett samarbetsprogram för åren 1995-2000. Samarbetet har till övervägande del skett inom sektorns nio institutioner och permanenta verksamhet i övrigt. Även i framtiden kommer tyngdpunkten i samarbetet att ligga på institutionerna. Nya projekt och samarbetsområden skall enligt samarbetsprogrammet i största möjliga utsträckning förankras i dessa. Det gångna året har präglats av reformarbetet, dels till följd av den allmänna institutionsöversynen, dels genom en särskild genomlysning av verksamheten inom social- och hälsovårdssektorn. Institutionsöversynen har lett till att Nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor nu lagts ner som institution. Från år 1997 förs arbetet vidare i en tvärsektoriell ämbetsmannakommitté med företrädare för både vårdsidan och kontrollintressen. Det nordiska samarbetet om narkotikafrågor har påtaglig nordisk nytta. Samarbetet är viktigt för att koordinera nordiska synpunkter inför internationella möten. Som en ytterligare följd av institutionsöversynen har även det nordiska handikappolitiska samarbetet varit föremål för omstrukturering. Ett nytt nordiskt handikappolitiskt råd kommer att inrättas under våren 1997. Det blir ett rådgivande och policyskapande organ för Nordiska ministerrådet och dess samarbetsorgan och institutioner. Syftet är att markera handikappfrågornas tvärpolitiska karaktär. Under arbetet har det varit en svensk angelägenhet att sektorsansvarsprincipen får ett ökat genomslag i det nordiska handikappsamarbetet. Principen innebär att varje sektor inom sig (arbetsmarknad, transport, utbildning, etc.) skall beakta handikappfrågorna i sitt arbete. Den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster trädde i kraft den 1 oktober 1996. Den kanske viktigaste nyheten i konventionen är den som behandlar flyttning till ett annat nordiskt land för långvarig vård och behandling. Rätt utnyttjad bör den nya konventionen kunna bli till glädje för många enskilda personer. Det inomnordiska samarbetet inom social- och hälsovårdssektorn är av särskilt stor betydelse bland annat därför att området endast i ringa grad regleras av EG-lagstiftning. Norden - EU/EES Social- och hälsovårdssektorn är i huvudsak en nationell fråga inom EU. Rätten att anta bindande normer gäller primärt för arbetskraftens rörlighet. Inom området finns lagstiftning om social trygghet för den migrerande arbetskraften och om ömsesidigt erkännande av examina på framför allt hälsovårdens område. Läkemedel och medicintekniska produkter omfattas av lagstiftningen rörande den inre marknaden. När det gäller samarbete där EU saknar lagstiftningskompetens arbetar man inom folkhälsoområdet med stöd av artikel 129 i EG-fördraget. Det socialpolitiska samarbetet rör de olika handlingsprogram som utarbetas av Europeiska kommissionen och godkänns av rådet. Samordningen av den sociala tryggheten för personer som flyttar mellan de nordiska länderna regleras numera av EG-rätten på detta område. EG-rätten kompletteras med en särskild nordisk konvention som hänvisar till EG-rätten och innebär att dess regler kan tillämpas även på personer som inte har medborgarskap i något EES-land och som flyttar mellan de nordiska länderna. Det största antalet fall av konkret tillämpning av EG-rätten om samordning av den sociala tryggheten, som myndigheterna i de nordiska länderna kommer i kontakt med, rör inomnordiska flyttningar. De ansvariga administrativa myndigheterna har därför under året fullföljt sitt samarbete i syfte att komma fram till gemensamma tolkningar och likartad praxis. Som tidigare nämnts (3.5.1) har en diskussion inletts om utveckling av EG-rätten om social trygghet för personer som flyttar. Aktuella EU/EES-frågor är stående dagordningspunkter vid möten inom sektorn. Sådant samråd sker även inom institutionerna. Samrådet i löpande frågor sker i allmänhet genom direkta kontakter mellan länderna. Sverige har fortlöpande informella samråd med de andra nordiska länderna när det gäller att utforma gemensamma ståndpunkter och initiativ inom ramen för såväl det europeiska som övriga internationella samarbetet på social- och hälsovårdsområdet. Norden och närområdet För närområdessamarbetet finns en särskild arbetsgrupp vars verksamhet under året varit föremål för översyn på samma sätt som flera andra delar av sektorns samarbete. Närområdesgruppen skall i fortsättningen utväxla information, komma med förslag, föreslå förmedling av resultat från projektverksamheten och återkommande rapportera till Nordiska socialpolitiska kommittén. Under året har satsningar gjorts på områdena utbildning inom social-, hälso- och sjukvårdsområdet, social- och hälsostatistik, läkemedelsförsörjning, alkohol-, narkotika- och handikappsamarbete samt förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Grundläggande för prioritering av insatsområden har varit dels uttalade behov och önskemål från närområdena, dels principen att de samnordiska projekten ej skall dubblera bilateral verksamhet utan utgöra viktiga komplement. Projekten är ofta förankrade i nordiska institutioner alternativt i relevanta nationella organ i Norden. Livsmedelsfrågor Inledning På livsmedelsområdet leds det nordiska samarbetet av Ämbetsmannakommittén för livsmedelsfrågor. På ministernivå behandlas livsmedelsfrågorna av de nordiska samarbetsministrarna. Arbetet inriktas på principiella livsmedelspolitiska frågor och specifika livsmedelsfrågor inom områdena kost och näring, toxikologi, hygien och kontroll. Samarbetet syftar till att skydda konsumenternas hälsa, att gemensamt utnyttja tillgängliga expertkunskaper och administrativa resurser samt att främja nordisk och internationell utveckling på livsmedelsområdet. Mot bakgrund av att livmedelsfrågorna till stor del är harmoniserade inom EU ligger tyngdpunkten i arbetet på frågor som huvudsakligen kan anses vara internt nordiska, liksom på frågor som är aktuella inom EU och som är av intresse för Norden. Vidare har ett samarbete med de baltiska länderna etablerats. Inom sektorn finns fem fasta arbetsgrupper. Arbetsgrupperna i sin tur styr och kvalitetssäkrar tillsammans ett antal projekt som beviljats medel över den nordiska budgeten. Inom Norden Under år 1996 har en revidering av de nordiska näringsrekommendationerna avslutats och de nya fastställdes av samarbetsministrarna i november 1996. Näringsrekommendationerna utgör underlag för de nordiska ländernas nationella råd om näringsintag och har därmed stor betydelse i arbetet för en bättre folkhälsa i Norden. En utredning om fördelar och nackdelar med nordiska referenslaboratorier har pågått under flera år. Utredningen utvidgades i uppföljningsarbetet efter Suominen-rapporten om samordning och arbetsfördelning mellan de nordiska länderna. Arbetet har fortsatt även under år 1996 för att försöka få till stånd en ekonomiskt hållbar helhetslösning. En stor del av arbetet inom sektorn upptas av livsmedlens effekter på hälsan. Bland annat har flera rapporter publicerats om naturligt förekommande giftiga substanser i livsmedel. Sammantaget ger kunskapen myndigheterna möjligheter att på ett riktigt sätt bedöma de risker som befolkningen kan bli utsatt för via livsmedel och dricksvatten. Vidare har en rapport om den sjukdomsframkallande bakterien Listeria visat sig vara ett gediget underlag i arbetet med livsmedels- buren smitta och väckt internationellt intresse. Genmodifierade livsmedel kommer sannolikt att under lång tid stå i fokus för många intressenters uppmärksamhet. Resurser har avsatts på detta område, framför allt för att kunna bevaka konsumenternas säkerhet. Norden-EU/EES; närområdessamarbete Det nordiska samarbetet inom ämbetsmannakommittén och dess arbetsgrupper utnyttjas i stor utsträckning för utbyte av information och samordning av ländernas ståndpunkter i EU-arbetet. Under år 1996 publicerades en rapport med en nordisk modell för införlivande av EU:s olika direktiv om livsmedelstillsatser. I syfte att underlätta för allergiker samarbetar de nordiska länderna för att försöka få till stånd förbättrade EG-bestämmelser om märkning av livsmedel. Andra nordiska samarbetsprojekt som utnyttjas som underlag i EU-arbetet rör principer för berikning av livsmedel med vitaminer och mineraler samt hälsopåståenden i märkningen och marknadsföringen av livsmedel. För samarbetet med Baltikum har fr.o.m. år 1996 medel från ministerrådets särskilda närområdesbudget möjliggjort systematiska insatser för att förmedla kunskaper avseende livsmedelskontroll. Arbetet bedrivs av en särskild arbetsgrupp med representanter från de nordiska och baltiska länderna. Konsumentpolitik Inledning Det nordiska samarbetet på det konsumentpolitiska området sker mellan konsumentministrarna inom Nordiska ministerrådet. Under ministerrådet samordnas frågorna av en ämbetsmannakommitté. Ansvaret för samordningen inom kommittén delas mellan ordförandelandet och det kommande ordförandelandet. Arbetet inom kommittén fördelas på tre styrgrupper, en för ekonomi och information, en för juridiska frågor och en för produktfrågor. Den europeiska dimensionen Samarbetet på det konsumentpolitiska området gynnas av det faktum att de nordiska länderna har gemensam kultur, språk och historia. Det har lett till en likartad syn på konsumentpolitiken i de nordiska länderna. Förhållandet att tre av de nordiska länderna är medlemmar i EU och att de övriga samarbetar inom ramen för EES-avtalet präglar i hög grad samarbetet. Det handlingsprogram som är fastställt för perioden 1994-1998 har en stark inriktning på frågor med en europeisk dimension. Det är först på senare år som EU på allvar har börjat att engagera sig i konsumentfrågor. EU saknar exempelvis motsvarigheter till vår konsumentskyddslagstiftning. Den svenska regeringens ambition gentemot EU är att aktivt arbeta för att stärka konsumenternas ställning och att ge konsumentfrågorna inom EU en tydligare och tyngre roll med ett ökat inflytande för konsumenterna. Den svenska regeringen ser det nordiska samarbetet som en viktig plattform för detta arbete. Handlingsprogram för nordiskt samarbete Handlingsprogrammet lägger stor vikt vid att nordiska lösningar får största möjliga genomslag inom EU. Det nordiska samarbetet avser samråd både inför beslut på EU-nivån och inför genomförandet av EU-regler på nationell nivå. De olika styrgrupperna beviljar medel till projekt som i huvudsak skall ha en EU-dimension. Ministerrådet har hittills beslutat om handlingsprogram på tre områden, nämligen konsumentundervisning, finansiella tjänster och konsumentforskning. Dessa program har översatts till engelska och spridits via olika kanaler i EU:s medlemsländer. Därigenom har kunskap spridits om nordiska grundläggande synsätt och erfarenheter på konsumentområdet. På flera områden har man nått framgång och påverkat lösningar som kommer att gälla för hela EU. Projektverksamheten Under år 1996 uppgick budgeten för konsumentverksamheten till 5,4 miljoner danska kronor. Av dessa användes ca 4,3 miljoner danska kronor till följande insatsområden: rättsliga frågor, ekonomi och information, hälsa och säkerhet, konsumtion och miljö samt konsumentforskning. Budgetmässigt satsades i runda tal en miljon danska kronor på varje insatsområde utom på forskningsområdet till vilket anslogs 0,3 miljoner danska kronor. Det nordiska miljömärkningssystemet har varit framgångsrikt och åtnjuter hög trovärdighet både hos producenter och konsumenter. Nu finns flera tusen svanmärkta produkter att tillgå på den nordiska marknaden. Av kommitténs budget går knappt en miljon danska kronor till kostnader för en nordisk samordnare för verksamheten och för översättning av kriteriedokument. En forskningssamordnare har tillsatts under året med uppgift att organisera nätverk för samarbete mellan nordiska konsumentforskare, initiera nya projekt och bereda Nordiska ministerrådets anslag för konsumentforskning. Vissa projekt har lett till att formella och informella nätverk eller projektgrupper bildats. Som exempel kan nämnas nätverk för konsumentutbildning i Norden. En projektgrupp behandlar EG-rätten i nordisk konsumenträtt. Projektgruppen bevakar och agerar i aktuella rättsliga frågor inom EU. Ytterligare en projektgrupp för konsumentinflytande på standardisering ansvarar främst för nordiska samrådsmöten inför större internationella möten om standardisering. Närområdet I november 1994 tillsatte ämbetsmannakommittén en närområdesgrupp som under år 1995 utarbetade en plan för sektorns aktiviteter i närområdet under fem år. Ett nätverk bildades med deltagare från de tre baltiska staterna, Kaliningrad, Karelen och S:t Petersburg samt från de fem nordiska länderna. Exempel på projekt/seminarier som har genomförts med utgångspunkt från arbetsplanen gäller tvistlösning, konsumentinformation och konsumentundervisning samt produktsäkerhet för leksaker. Jämställdhet Samarbetet inom Norden Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett program för det nordiska jämställdhetssamarbetet för perioden 1995 - 2000. Programmet kompletteras med en årlig handlingsplan. Samarbetet ligger väl i linje med den svenska jämställdhetspolitiken. Arbetet koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors och mäns lika tillgång till de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors och mäns lika ekonomiska ställning och inflytande - inte minst i fråga om lön - samt ett jämställt arbetsliv. Vidare prioriteras verksamhet som dels förbättrar möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena föräldraskap och förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och den internationella utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att effektivisera arbetet inom de prioriterade områdena kommer ministerrådet att verka för att jämställdhetsaspekter beaktas inom alla politikområden lokalt/regionalt, nationellt och nordiskt. Det nordiska institutet för kvinno- och könsforskning började sin verksamhet i september 1995. Institutets uppgifter är att inom ramen för det nordiska samarbetet främja, samordna och stimulera nordisk forskning samt att informera om forskningsresultat på området. Forskningssamarbetet ger ökade kunskaper och möjliggör effektivare insatser på jämställdhetsområdet. Det bidrar också till att forma den samnordiska plattform som är betydelsefull i det internationella samarbetet när det gäller forskning och utveckling. Under år 1996 genomfördes en första tvärvetenskaplig konferens “ Frö och Frukter„ - om kvinno- och könsforskning i Norden. Under år 1996 tillsattes en nordisk mansgrupp för att utarbeta ett förslag till handlingsplan om män och jämställdhet. Vidare påbörjades ett treårigt projekt i samtliga nordiska länder för att pröva metoder och finna en modell för hur ett jämställdhetsperspektiv kan införlivas i ungdoms- och arbetsmarknadspolitiken i respektive land. Arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom det nordiska samarbetet fortsätter. En strategi för att följa upp hur ämbetsmannakommittéerna skall ta ansvar för jämställdhetsfrågor kommer att utarbetas. Årliga uppföljningar skall också göras av könsfördelningen bland ledamöter i nordiska kommittéer, styrelser och andra organ. Vidare drivs projektet “Halva makten? Nordiska kvinnors väg mot demokrati och jämställdhet„, som syftar till att följa upp och utvärdera jämställdhetspolitiken i de nordiska länderna. Projektet avslutas under år 1997. En konferens med temat “Kvinnor, arbete och ekonomi„ hålls i Island under våren 1997. Konferensen är en uppföljning av det nordiska likalöneprojektet och syftar till att analysera vad de omfattande förändringarna i arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik innebär för kvinnorna i de nordiska länderna. Ett förslag till handlingsplan om män och jämställdhet kommer att behandlas av ministerrådet under våren 1997. Norden-EU/EES Jämställdhetssamarbetet är till stor del knutet till frågor och områden som är aktuella inom EU/EES, där den nordiska jämställdhetsmodellen är föremål för speciellt intresse. De satsningar som fastslagits i det nordiska samarbetsprogrammet för perioden 1995 - 2000 är områden som också behandlas i EU:s jämställdhetsprogram. Ett informellt erfarenhets- och informationsutbyte sker mellan de nordiska länderna i jämställdhetsfrågor som är aktuella inom EU. Norden -närområdet Under år 1996 har en kartläggning av nationella jämställdhetsprojekt i Baltikum och de övriga närområdessamarbetet genomförts. Ministerrådet har beslutat att utarbeta ett program för närområdessamarbetet inom jämställdhetsområdet fram till år 2000 med beaktande av de erfarenheter som kommit fram genom kartläggningen. Under år 1997 arrangeras en jämställdhetskonferens i Valmiera i Lettland med två mindre förberedande konferenser i Tallinn och Druskininkai (Litauen). Syftet är att stödja arbetet för jämställdhet och skapa nya nordisk-baltiska nätverk som befrämjar kvinnors ställning. Vidare planeras seminarier för statistikanvändare och statistikproducenter för att analysera möjligheterna att ta fram jämställdhetsstatistik. I S:t Petersburg-området och Barentsregionen påbörjas samarbete med kvinnogrupper och myndigheter ansvariga för kvinno- och jämställdhetsfrågor. Lagstiftningssamarbete Samarbetsprogrammet En milstolpe i det nordiska lagstiftningssamarbetet är det samarbetsprogram som antogs av justitieministrarna i augusti 1996 och som överlämnades till Nordiska rådet i november. Genom detta program manifesteras intresset av att fortsätta och intensifiera det sedan länge pågående arbetet för att så långt möjligt uppnå nordisk rättslikhet. Samtidigt stakas vägen för hur samarbetet skall bedrivas i en ny tid, då tre av de nordiska länderna är medlemmar i EU och två står utanför. Denna situation ställer nya krav. Det handlar både om att på ett effektivt sätt dela med sig av information och koordinera ståndpunkter när det gäller förslag till nya rättsakter inom EU och att samordna åtgärderna på genomförandestadiet. Programmet slår fast att principen om nordisk nytta är grundläggande för samarbetet - de gemensamma strävandena skall kunna förväntas ha positiva effekter för de nordiska ländernas befolkning. Detta står inte i något motsatsförhållande till det europeiska samarbetet. Tvärtom kan ett väl fungerande nordiskt lagstiftningssamarbete vara en fördel för det samarbete som äger rum inom ramen för EU och EES. Befrämjandet av den demokratiska utvecklingen i Nordens närområde är enligt programmet ett prioriterat område. På detta område torde samarbetet till en början främst ha karaktär av kunskapsöverföring, men samarbetsprogrammet framhåller också möjligheten av att i ett längre perspektiv införliva de baltiska staterna i själva lagstiftningssamarbetet. Slutligen slår programmet fast att det också i andra internationella organisationer än EU/EES - exempelvis FN-organ - finns behov av nordiskt samråd och informationsutbyte. Samarbetsprogrammet kan förväntas underlätta och effektivisera arbetet i departement och myndigheter i Norden. Men den egentliga “nordiska nyttan„ av samarbetet ligger på ett annat plan. Högre grad av rättslikhet kan i ett längre perspektiv medföra förenklingar i tillvaron för dem som bor i Norden. Likaså kan Norden göra sin röst hörd med högre styrka i EU och andra internationella fora. Handlingsplanen Till det samarbetsprogram som justitieministrarna antog har fogats en handlingsplan som anger vilka konkreta områden som skall prioriteras i lagstiftningssamarbetet under det närmaste året. Tolv områden lyfts fram. Vissa områden har karaktären av rent nordiska samarbetsområden. Ett exempel på detta är de nordiska familjerättskonventionerna, som innehåller internationellt privaträttsliga regler för olika områden av familjerätten. Det handlar således här om regler som i allra högsta grad berör enskilda nordbor. Andra sakområden i handlingsplanen är i stor utsträckning präglade av det internationella samarbetet på europeisk eller global nivå. Till denna kategori hör Schengensamarbetet (jfr 3.5.7 nedan). Där går det nordiska samarbetet framförallt ut på att koordinera ståndpunkerna inför möten på gemenskaps-nivå och att gemensamt utarbeta lagförslag som genomför konventionens bestämmelser. Det är ännu för tidigt att redovisa några effekter av samarbetsprogrammet och handlingsplanen. På polisområdet pågår nordiskt samarbete i olika former. Inom det s.k. PTN- samarbetet (polis- och tullsamarbetet mot narkotika) har utvecklats ett system med sambandsmän i utlandet som arbetar för samtliga nordiska länder. Under år 1996 fick de svenska sambandsmännen i Baltikum och Ryssland status som nordiska sambandsmän. De nordiska länderna tar också aktiv del i Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet, där Sverige innehar ordförandeskapet. Vidare förekommer kunskapsöverföring på polisområdet genom Nordic Baltic Police Academy. Kriminalitet med anknytning till motorcykelklubbar Vid sidan av samarbetsprogrammets mer långsiktiga planer, har det under år 1996 visat sig att samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet fungerar effektivt när akuta förhållanden i samhället så kräver. Efter ett antal uppmärksammade brott som kunde relateras till mc-klubbar tillsatte Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor en särskild arbetsgrupp som på kort tid skall göra en analys av vilka lagstiftningsåtgärder och andra konkreta åtgärder som kan vidtas för att stävja fenomenet. Sexuellt utnyttjande av barn En annan fråga som kommit i fokus under år 1996 är uppföljningen av Stockholmskonferensen om kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. I denna fråga kunde ämbetsmannakommittén emellertid konstatera att det inte fanns förutsättningar för något gemensamt nordiskt projekt. De olika länderna önskade välja olika vägar för uppföljning av konferensen. I Sverige utarbetas t.ex. en nationell handlingsplan för skydd av utnyttjade barn. Trots att de nordiska länderna i denna fråga inte går fram på gemensam front, har det nordiska samarbetet ändå fungerat som ett forum för utbyte av information och synpunkter. Nordiska rådets Nordenutskott höll i anslutning till Nordiska rådets session ett diskussionsmöte rörande sexuellt utnyttjande av barn. Justitieministrar och tjänstemän redogjorde då för vilka planer varje land har för uppföljning av Stockholmskonferensen. Brottsförebyggande arbete Det brottsförebyggande arbetet är ett område där samarbetet under året har utvecklats såväl på det nordiska som det europeiska planet. Vid en nordisk konferens i maj 1996 utmynnade diskussionerna i att det finns ett behov av ett intensifierat och mer formaliserat nordiskt samarbete på detta område. Därefter har åtgärder vidtagits för att förverkliga ett sådant samarbete, som bl.a. måste bygga på regelbundet utbyte av information, erfarenheter och forskningsresultat. Migrations- och flyktingpolitiska frågor; Schengensamarbetet Nordiskt samarbete om migrations- och flyktingfrågor De nordiska regeringarnas samrådsgrupp för flyktingfrågor har under 1996 haft fyra möten. Under året hölls ett nordiskt möte på ministernivå. Vid möten där det funnits behov har tid avsatts för diskussion med representanterna i Norden och Baltikum för FN:s Flyktingkommissarie UNHCR och för International Organization for Migration (IOM). Samrådsgruppens funktion att bidra till gemensamma hållningar och samstämt internationellt agerande har vidareförts under året. En särskild arbetsgrupp har bearbetat frågor av gemensamt intresse med avseende på f.d. Jugoslavien, inte minst ifråga om återvandring dit efter Dayton-avtalet. Arbetet i samrådsgruppen har vidare inriktats på att samordna det nordiska agerandet i relation till Nordens närområde. Den främsta målsättningen för samarbetet med de baltiska länderna är att bidra till att föra dessa länders migrationspolitik närmare västeuropeisk standard och därmed också uppfylla internationella grundprinciper. Därmed underlättas också förutsättningarna för att motverka illegal migration och människosmuggling. Detta samarbete bör också underlätta de baltiska ländernas möjligheter att ansluta sig till EU. Informationsutbytet rörande de nordiska ländernas insatser i Baltikum har bidragit till att dubbelarbete kunnat undvikas. I december 1996 enades de nordiska ministrarna med ansvar för asyl och invandring om att i de nordiska länderna ta emot ett hundratal personer från Lettland, som befunnit sig där som asylsökande under lång tid. Under 1997 svarar Sverige för ordförandeskapet i samrådsgruppen. Ett första möte kommer att äga rum i april, där nordiska och baltiska ministrar med ansvar för asyl och invandring kommer att ha överläggningar om frågor av gemensamt intresse. Under året har också de nordiska länderna i enlighet med den nordiska passöverenskommelsen kontinuerligt informerat varandra om förestående ändringar i den nationella visumpolitiken. Det nordiska utlänningsutskottet har regelbundna samrådsmöten med företrädare för de nordiska utlänningsmyndigheterna. Utskottet ansvarar bl.a. för övervakning av hur den nordiska passöverenskommelsen tillämpas. I mötena deltar även representanter för berörda departement. Samarbete om invandrares integration Inom ramen för det nordiska samarbetet på arbetsmarknadsområdet har länderna bedrivit samverkan i olika former med anknytning till invandrares integration och sociala förhållanden i respektive land. Inom arbetsmarknadssektorns ram arbetar ett särskilt utskott (Migrations- utskottet) med hithörande frågor. Verksamheten har under året inriktats på erfarenhetsutbyte och gemensamma utredningar av bl.a. ensamma flyktingbarns särskilda situation och behov. Vidare har man samarbetat för att gemensamt utveckla metoder för behandling av traumatiserade flyktingar. Slutligen bör nämnas den samverkan som ägt rum kring gemensamma studier av invandrares boendeförhållanden/-koncentration. Nordisk anslutning till Schengensamarbetet Den nordiska passfriheten är en av hörnstenarna i det nordiska samarbetet. Den har fungerat under fyrtio år och betraktas som en självklarhet av flertalet medborgare i de nordiska länderna. Samtliga nordiska länder är angelägna om att den ska bibehållas. Inom EU är på motsvarande sätt den fria rörligheten för personer, tillsammans med fri rörlighet för varor, tjänster och kapital, ett av kärnområdena i den inre marknaden. Den har i huvudsak förverkligats vad gäller den gemensamma arbetsmarknaden, fri etableringsrätt, erkännande av utbildningar m.m. Däremot har kontrollen av personer vid gränserna mellan medlemsstaterna inte avskaffats. Detta har berott på bl.a. oenighet mellan medlemsstaterna hur tredjelandsmedborgare ska betraktas. Samarbete om bl.a. narkotika och brottsbekämpning (s.k. kompensatoriska åtgärder) är en förutsättning för att kontrollerna skall kunna avvecklas vid de inre gränserna. För att påskynda avvecklingen av gränskontrollerna ingick några av EU-länderna 1985 det s.k. Schengenavtalet och 1990 en tillämpningskonvention som innebär att gränskontrollerna avvecklas mellan de deltagande länderna. Arrangemanget började tillämpas i mars 1995. I juni 1995 ansökte Sverige, liksom Finland och tidigare Danmark, om observatörstatus i Schengen med sikte på senare medlemskap. Island och Norge, som formellt inte kan bli medlemmar eftersom de inte är EU-länder, uttalade samtidigt intresse av att knytas till samarbetet. Förhandlingarna inleddes under hösten. Vid ett gemensamt ministermöte i april 1996 nåddes överenskommelse om observatörskap för samtliga fem nordiska länder i Schengen fr.o.m. den 1 maj 1996. Avtal om anslutning för Danmark, Finland och Sverige samt ett särskilt samarbetsavtal med Norge och Island, med samma materiella innehåll, undertecknades i december i Luxemburg. Genom en deklaration i det danska anslutningsavtalet omfattas även Färöarna och Grönland som båda i praktiken ingår i den nordiska passunionen. Målet är att avtalen skall kunna träda i kraft omkring årsskiftet 1998-1999. Först då avvecklas gränskontrollerna mellan de nordiska länderna och Schengenländerna. Internt i de nordiska länderna kommer det att bli nödvändigt med vissa anpassningar av flygplatserna, vilket medför särskilda kostnader. Samtidigt bör avsevärda besparingar kunna göras på andra avsnitt. Samarbetet omfattar bara fri rörlighet för personer. Varuhandeln regleras av EU- reglerna. Tullens möjligheter att ingripa mot t.ex. narkotikasmuggling minskar inte. Genom samarbetet åtar sig Sverige att ha krav på visering mot ett något större antal länder än enligt EU-reglerna, dock inte mot de baltiska länderna. Beträffande asyl anger Schengenreglerna bara vilket land som är skyldigt att göra en prövning, men respektive land gör prövningen själv. Alla de nordiska länderna är inställda på att lägga fram propositioner om anslutning för sina parlament under våren. I Sverige planeras att sända departementspromemorior på remiss under vintern, så att en proposition kan lämnas till riksdagen under våren 1997. Ungdomsfrågor Allmänt Det nordiska samarbetet i ungdomsfrågor bereds inom ramen för den nordiska ungdomskommittén, som lyder under kulturministrarna. Nordiska ungdomskommittén är ministerrådets rådgivande och koordinerade organ i nordiska och internationella barn- och ungdomspolitiska frågor och innehåller representanter från såväl myndigheter som från ungdomsorganisationer. Kommittén har bl.a. i uppgift att fördela stöd till ungdomars nordiska samarbete, att koordinera nordisk ungdomsforskning och att följa upp arbetet med barn- och ungdomspolitiska frågor inom alla ministerrådets sektorer. Efter en utvärdering av kommitténs arbete genomfördes en revidering av stadgarna för kommittén under 1996. Budgeten för nordiskt ungdomssamarbete uppgick under 1996 till ca 5 miljoner danska kronor. Samarbete inom Norden En av de viktigaste uppgifterna inom ungdomsområdet är att genom bidrag stödja ungdomars nordiska samarbete. Detta sker dels genom ett organisationsstöd till ungdomsorganisationernas nordiska nätverk och dels till olika ungdomsprojekt. Under året har riktlinjerna för bidragsgivningen reviderats. Bland annat har möjligheterna för stöd till otraditionella ungdomsgrupper utvidgats. Kulturministrarna har beslutat att 80 procent av ministerrådets budget för ungdomsfrågor skall gå till ungdomsstöd. Det nordiska samarbetet inom ungdomsforskning har varit en prioriterad fråga under året. Bl.a. är en särskild ungdomsforskningskoordinator anställd för att samordna insatser inom detta område. Under året har bl.a. en nordisk ungdomsforskningskonferens genomförts. Det bör också noteras att den nordiska modellen för ungdomsforskningssamarbete nu används som modell vid utvecklingen av ett liknande samarbete inom Europarådet. Kommittén har under året också arbetat med att konkretisera och utveckla det tvärsektoriella samarbetet i ungdomsfrågor inom ministerrådet. Norden och EU/EES EU:s insatser inom ungdomsområdet berör främst ungdoms- och ungdomsledarutbyte och huvuddelen av aktiviteterna sker inom programmet Ungdom för Europa. Genom EES-avtalet deltar samtliga nordiska länder i detta program. En koordinering av det nordiska agerandet i det europeiska ungdomssamarbetet sker genom möten som årligen anordnas inom nordiska ungdomskommittén. Under året har arbetsformerna för dessa möten utvecklats i syfte att stärka samarbetet i långsiktigt strategiska frågor. Norden och dess närområden Utvecklingen av ungdomssamarbetet mellan Östersjöstaterna har varit en prioriterad fråga under det finska ordförandeskapet. En inventering av existerande kontakter och samarbetsstrukturer har gjorts. Detta har resulterat i beslutet om en större Östersjökonferens om ungdomssamarbete i maj 1997. Konferensen arrangeras av Finland med ekonomiskt stöd från EU. UTRIKESDEPARTEMENTET Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Schori, von Sydow, Wallström, Klingvall, Uusman, Åsbrink, Östros, Tham, Johansson, Åhnberg, Winberg, Messing, Ulvskog, Pagrotsky, Blomberg, Lindh Föredragande: statsrådet Winberg Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:149 nord