Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 4 Redovisning av skatteavvikelser . BILAGA 4 Redovisning av skatteavvikelser Innehållsförteckning 1 Inledning 4 2 Beskrivning av jämförelsenormen 4 2.1 Norm för inkomstbeskattningen 4 2.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt 5 2.3 Norm för mervärdesskatt 5 2.4 Norm för punktskatter 5 3 Beräkning och redovisning av skatteavvikelser 5 3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen 6 3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen 7 3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten 7 3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet 7 3.5 Ej saldopåverkande skatteförmåner 8 4 Beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna 8 4.1 Inkomst av tjänst 8 4.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag 9 4.3 Intäkter i näringsverksamhet 10 4.4 Kostnader i näringsverksamhet 10 4.5 Intäkter av kapital 12 4.6 Kostnader i kapital 12 4.7 Skattereduktioner 13 4.8 Skattskyldighet 13 4.9 Arbetsgivaravgifter 13 4.10 Särskild löneskatt 13 4.11 Mervärdesskatten 14 4.12 Skatteförmåner inom punktskatteområdet 15 4.13 Skattesanktioner 16 4.14 Icke saldopåverkande avvikelser 17 Bilagetabell 1 18 Bilagetabell 2 24 1 Inledning I denna bilaga redovisar regeringen en sammanställning av s.k. skatteavvikelser. Samhällets stöd till företag och hushåll redovisas i huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av dessa stöd finns också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd eller skatteförmåner kan t.ex. syfta till att påverka hushållens och företagens inkomster eller de priser som hushållen och företagen möter på marknaden. Skatteförmånerna kan, liksom olika offentliga utgiftsprogram, vara högst berättigade och motiverade av såväl fördelningspolitiska, allokeringspolitiska och administrativa skäl. Som ett underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga diskussionen är det dock angeläget att även dessa stöd redovisas. Därigenom möjliggörs en kontinuerlig prövning av samma slag som den som görs för stöd på budgetens utgiftssida. Om ett stöd på budgetens inkomstsida slopas leder detta till en budgetförstärkning för offentlig sektor. Dessa stöd brukar därför betecknas som saldopåverkande skatteavvikelser. En brist i redovisningen i budgetpropositionen och i andra sammanhang gäller den samtidiga förekomsten av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar medför att kostnaden för dessa stöd inte är direkt jämförbara och att den - redovisade fördelningen av utgifterna på olika utgiftsområden kan ge en ofullständig bild av stödens fördelning på olika områden. För att underlätta jämförelsen mellan stöd som sker genom skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar beräknas i denna bilaga även hur mycket olika icke skattepliktiga transfereringar måste höjas om hushållens disponibla inkomster inte skall påverkas av en skattebeläggning av dessa transfereringar. Ett införande av skatteplikt för offentliga transfereringar skulle vid bibehållna politiska mål ge ökade offentliga utgifter, finansierade genom ökade skatter. Skattebefrielsen för olika offentliga transfereringar brukar därför betecknas som icke saldopåverkande skatteavvikelser. För att identifiera en skatteavvikelse måste det existerande regelsystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. Normen måste fastställas så att alla skatteregler entydigt går att klassificera som antingen en del av normen eller som en avvikelse. En typ av jämförelsenorm skulle kunna utgöras av ett skattesystem som minimerar de snedvridningar och effektivitetsförluster som skatterna ger upphov till. En annan jämförelsenorm kan utgöras av ett skattesystem som baserar sig på principen om en enhetlig beskattning av olika ekonomiska aktiviteter, vilket också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform. Den jämförelsenorm som har använts vid beräkningen av skatteavvikelserna i denna bilaga är huvudsakligen av den senare typen. En sådan norm underlättar analysen av skattesystemet utifrån ett budgetperspektiv. Avvikelser från en enhetlig beskattning kan i allmänhet uppfattas som en skatteförmån för t.ex. en viss bransch eller en viss grupp av skattskyldiga (eller som en skatte- sanktion vid ett "överuttag" av skatt ). En förmån av samma storlek som den som erhålls genom avvikelsen från en enhetlig beskattning skulle i princip i stället kunna uppnås med hjälp av en offentlig transferering. Intresset i föreliggande redovisning är således riktat mot skatteavvikelsernas roll som alternativ till olika utgiftsprogram. Syftet är därför primärt att redovisa de skatteförmåner som är direkt jämförbara med ett bidrag från budgetens utgiftssida. 2 Beskrivning av jämförelsenormen Nedan beskrivs kortfattat den valda normen för in- komstbeskattning, socialavgifter och särskild löneskatt, mervärdesskatt och punktskatter. Inom varje skatteområde har ett antal riktlinjer tagits fram som tillsammans utgör normen. De första riktlinjerna fastställer skatteperiodens längd, vilken typ av skattes- kala som är förenlig med normen, var beskattning skall ske osv. Därefter följer riktlinjer som definierar skatte- basen och olika riktlinjer som preciserar normen. Eftersom riktlinjerna inom de redovisade skatteom- rådena är ganska omfattande redovisas dessa inte i sin helhet i denna bilaga. I SOU 1995:36 ges en mer uttömmande beskrivning av riktlinjerna. Nedan återges endast de viktigaste riktlinjerna inom varje område. 2.1 Norm för inkomstbeskattningen Riktlinjerna inom inkomstbeskattningen säger att skatteperiodens längd skall vara kalenderår eller räken- skapsår, att skatteskalan kan vara progressiv, proportio- nell eller regressiv och att både sam- och särbeskattning är möjlig. Skattereduktioner är förenliga med normen om de inte har som syfte att gynna vissa grupper av skattskyldiga. Skattebasen definieras som summan av ökningen av nettoförmögenheten och konsumtionsutgifterna under beskattningsperioden. Eftersom skattebasen definierad på detta sätt är svår att fastställa empiriskt krävs ett antal preciseringar av normen. En sådan preciseringen är att inget sparande får ske med obeskattade medel. Denna precisering innebär t.ex. att avdrag för pensionssparande kommer definieras som en skatteförmån. Eftersom pensionsutbetalningen är skattepliktig utgörs skatteförmånen av skillnaden i marginalskatt vid inbetalningstillfället och marginalskat- ten på utfallande pensioner. En annan precisering av normen är att kapitalvinster skall beskattas när de uppkommer och inte vid realisationstillfället. Enligt normen får avdrag ske för utgifter för intäkternas förvärvande. Arbetsresor betraktas dock som en privat levnadskostnad. Anledningen till detta är att den skattskyldige själv har ansetts kunna välja sin bo- stadsort. Normen innebär också att värdet av hushållsarbete och fritid inte skall ingå i skattebasen. Priser, hittelön och stipendier skall dock utgöra skattepliktig inkomst. Även transfereringar och andra förmåner är skatte- pliktig inkomst liksom förmånen av att bo i eget hem. Skatteförmånen av att bo i eget hem utgörs av skillnaden mellan skatten på de kapitalinkomster som individen skulle erhålla om fastigheten såldes och den fastighetsskatt som egnahemsägaren betalar enligt gällande regler. En motsvarande skatteförmån uppkommer även för innehavare av bostadsrätter. Avskrivningar i näringsverksamhet behandlas i skattelagstiftningen enligt vissa schablonregler medan de enligt den valda normen bör hanteras efter ekonomisk livslängd. I de beräkningar som redovisas har den ekonomiska livslängd som svarar mot företagens redo- visning av planmässig avskrivning använts. 2.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt Enligt normen skall skattebasen för de egenavgifter som betalas av enskilda näringsidkare i princip vara densam- ma som för inkomstskatt. För arbetsgivaravgifter skall basen i princip omfatta de ersättningar som hos mottagaren beskattas som inkomst av tjänst. Enbart ersättningar för utfört arbete skall utgöra underlag för socialavgifter eller särskild löneskatt. Detta innebär att transfereringar som barnbidrag och bostads- bidrag inte skall ingå i underlaget. Pensionsgrundande beskattningsbara transfereringar skall dock ingå i underlaget för tilläggspensionsavgift. Ersättningar för utfört arbete som är förmånsgrundande enligt lagen om allmän försäkring skall ingå i underlaget för socialavgifter medan ersättningar som inte är förmåns- grundande skall ingå i underlaget för särskild löneskatt. 2.3 Norm för mervärdesskatt Normen för mervärdesskatten innebär att yrkesmässig omsättning krävs för skattskyldighet, att skattesatsen skall vara proportionell och lika med normalskattesatsen, att offentlig myndighetsutövning inte skall vara skattepliktig och att destinationsprincipen skall tillämpas vid internationella transaktioner. Vid privatpersoners köp av varor och tjänster inom EU accepteras dock beskattning i ursprungslandet som en del av normen. Enligt normen skall skattebasen i princip innehålla allt yrkesmässigt tillhandahållande av varor och tjänster. Detta innebär bl.a. att uttag ur näringsverksamhet och yrkesmässig omsättning av fastigheter utgör skattepliktig omsättning. Varor och tjänster som subventioneras av offentliga medel skall dock enligt normen inte omfattas av skatteplikt om den ingående mervärdesskatten överstiger den utgående mervärdesskatt som skulle utgå på det subventionerade priset. 2.4 Norm för punktskatter Normen för punktskatter är svårare att fastställa än normen för övriga skatter. Huvudnormen är att skatten skall vara proportionell, en princip som även används internationellt. För exempelvis energiskatten innebär preciseringen av normen att skatteuttaget kan variera beroende på ändamål. Detta innebär att skatten på energi som används för transportändamål kan vara högre än skatten på den energi som används för uppvärmningsändamål. Normen tillåter även att vissa skattebaser klassindelas beroende på utsläppsgrad. De nedsättningsregler som tillämpas för vissa delar av näringslivet betraktas som en skatteförmån. 3 Beräkning och redovisning av skatteavvikelser Skatteavvikelsernas storlek har beräknats med den s.k. utgiftsekvivalentmetoden. För saldopåverkande skatteavvikelser innebär denna metod att den nettoberäknade skatteavvikelsen är lika med storleken på den skattefria transferering som fullt ut kompenserar den skatteskyldige för ett eventuellt slopande av avvikelsen. Den bruttoberäknade skatteavvikelsen visar storleken på motsvarande skattepliktiga transferering. Denna beräknas som kvoten mellan nettoavvikelsen och 1 minus marginalskattesatsen för den skattskyldige. För icke saldopåverkande skatteavvikelser beräknas endast en bruttoavvikelse. Beräkningarna kan antingen redovisas kassamässigt eller periodiserat. En periodiserad redovisning visar kostnaden för avvikelsen för ett specifikt år medan en kassamässig redovisning visar betalningsflödena under ett specifikt år. De skatteavvikelser som presenteras i denna bilaga baserar sig på en periodiserad redovisning. Samtliga skatteavvikelser är partiellt beräknade, vilket innebär att värdet på de aggregerade skatteavvikelserna bör tolkas med stor försiktighet. Det kan också påpekas att någon fullständig genomgång av skattelagstiftningen inte har gjorts med avseende på skattesanktioner. Enbart enstaka sanktioner finns redovi- sade. Redovisningen av skatteavvikelser avser regeländringar kända per den 1 januari 1997. Sammanställningen i tabell 1 redovisar enskilda skatteavvikelser uppdelade på skatteområden för åren 1993-1997. För punktskatteområdet begränsas dock redovisningen till perioden 1995-1997. I tabellen redovisas både brutto- och nettobeloppen för de enskilda avvikelserna. Dessutom redovisas de aggregerade skatteavvikelserna för olika skatteslag. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna är samlade i slutet av tabellen. I avsnitt 4 ges en kortfattad beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna. Avvikelsens nummer i detta avsnitt svarar mot numret i den första kolumnen i tabell 1. De saldopåverkande bruttoberäknade skatteavvikel- serna uppgår till totalt 136 miljarder kronor inkomståret 1997, vilket är omkring 21 miljarder mer än inkomståret 1995. Av det totala beloppet på 136 miljarder avser 63 miljarder kronor inkomstskatten, 6 miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt, 34 miljarder kronor mervärdesskatten och 33 miljarder kronor punktskatter. De nettoberäknade avvikelserna uppgår totalt till 97 miljarder kronor, varav 43 miljarder kronor avser inkomstskatt, 4 miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt, 25 miljarder kronor mervärdesskatt och 25 miljarder kronor avser punktskatter. De icke saldopåverkande avvikelserna beräknas uppgå till 61 miljarder kronor inkomståret 1997 (brutto), varav 49 miljarder kronor avser inkomstskatt och 12 miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna har uppgått till drygt 60 miljarder kronor under hela perioden 1994-97. I tabell 2 redovisas skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden. Avvikelser som ej kunnat hänföras till något enskilt utgiftsområde redovisas som generella avvikelser. I bruttoredovisningen återfinns de största skatteavvikelserna inom utgiftsområdena ekonomisk trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för familjer och barn samt näringsliv. Andra större områden är kommunikationer, samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt stöd till kultur m.m.. De saldopåverkande bruttoavvikelserna är störst inom utgiftsområdena näringsliv (37 miljarder kronor), ekonomisk trygghet vid ålderdom (17 mdkr), kommunikationer (13 mdkr), samhällsplanering m.m. (12 mdkr) och kultur m.m. (9 mdkr). Nedan redovisas de största saldopåverkande skatteav- vikelserna inom respektive skatteområde. 3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen Inkomst av tjänst Under inkomst av tjänst finns 20 saldopåverkande avvikelser. Om den skattebefriade inkomsten utgör ersättning för utfört arbete avser avvikelsen både inkomstskatt och särskild löneskatt. De saldopåverkande avvikelserna uppgår totalt till 7 miljarder kronor brutto, vilket är nästan 2 miljarder kronor mer än den sammantagna avvikelsen för inkomst av tjänst inkomståret 1994. Den viktigaste saldopåverkande avvikelsen är pensionskostnader för arbetstagare, vilken uppgår till 6,7 miljarder kronor brutto och till 4,1 miljarder kronor netto. Kostnader i tjänst och allmänna avdrag De saldopåverkande avvikelserna uppgår till 6,9 miljarder kronor brutto och till 3,7 miljarder kronor netto. Skatteavvikelserna för kostnader i tjänst har sammantaget i stort sett varit konstanta under de senaste åren. Avdrag för resor till och från arbetet utgör den största saldopåverkande avvikelsen. Bruttoförmånen förväntas uppgå till 5,5 miljarder kronor inkomståret 1997 och till 3,0 miljarder kronor netto. Den skatteförmån som orsakas av avdrag för pensionspremier uppgår till 0,6 miljarder kronor brutto och till 0,3 miljarder kronor netto. Denna skatteförmån är, liksom pensionskostnader för arbetstagare, beräknad som skillnaden i marginalskatt vid avdrags- tillfället och pensionsutbetalningen multiplicerad med pensionspremiens storlek. Intäkter av näringsverksamhet Enligt 22 § kommunalskattelagen skall uttag av bränsle från lantbruksfastighet inte beskattas om uttaget bränsle används för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad. Skatteavvikelsen har beräknats till 0,8 miljarder kronor brutto och till 0,4 miljarder kronor netto. Kostnader i näringsverksamhet Avvikelsen för direktavskrivningar av byggnadsinvesteringar har upphört 1997. Detta är den främsta orsaken till att den aggregerade bruttoskatteförmånen för kostnader i näringsverksamhet minskar mellan 1996 och 1997, från 16,8 till 14,3 miljarder kronor. De största avvikelserna orsakas av överavskrivningar avseende inventarier och av reglerna om avsättningar till periodiseringsfonder. Den avvikelse som orsakas av periodiseringsfondssystemet beräknas till 6,5 miljarder kronor brutto och till 4,7 miljarder kronor netto inkomståret 1997. Värdeminskning av inventarier innebär en avvikelse om skattelagstiftningens avskrivningsregler medför en snabbare avskrivning jämfört med en avskrivning som görs på ekonomisk livslängd. Skatteavvikelsen är en räntefri skattekredit och beräknas till 6,3 miljarder kronor brutto och till 4,6 miljarder kronor netto. Intäkter av kapital De saldopåverkande skatteförmånerna uppgår till 33,2 miljarder kronor brutto och till 23,7 miljarder kronor netto. Den sammantagna bruttoförmånen under inkomst av kapital har minskat med nästan 20 miljarder kronor sedan 1994, vilket i huvudsak beror på en skärpt beskattning av utdelningar, reavinster och fastigheter. Enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel är skattesatsen 15 % på en schablonberäknad avkastning. Skatteavvikelsen består av skillnaden mellan full kapitalbeskattning av verkliga intäkter och den inbetalda avkastningsskatten. Avvikelsen beräknas till 9,6 miljarder kronor brutto och till 7,1 miljarder kronor netto. Andra stora skatteförmåner orsakas av att värdeökning på aktier beskattas vid realisationstillfället och inte när värdeökningen äger rum och av beskattningen av småhus och bostadsrätter. Skatteförmånen för småhus beräknas uppgå till 7,9 miljarder kronor brutto och till 5,5 miljarder kronor netto. För bostadsrätter beräknas bruttoförmånerna till 4,5 miljarder kronor. Kostnader i kapital Enligt normen skall inte skattereduktion medges för ränteutgifter på lån avseende privat konsumtion. Denna förmån utgör sannolikt den största skatteförmånen inom detta område, men eftersom det ej är möjligt att skilja konsumtionsräntor från andra räntor har ingen beräkning kunnat göras. Bostadsrättsföreningar vars räntekostnader överstiger de intäkter man har att redovisa har ingen möjlighet att erhålla skattereduktion för detta underskott. Enligt normen utgör detta en skattesanktion som beräknas till 2,8 miljarder kronor brutto och till 2,0 miljarder kronor netto. Utgiftsräntor som enbart berättigar till 21 procent skattereduktion ger upphov till en skattesanktion. Därtill kommer att skatterestitution inte medges om summan av den beräknade skattereduktionen av underskott i kapital överstiger summan av övriga skatter. Totalt beräknas dessa sanktioner uppgå till 0,7 miljarder kronor brutto och till 0,5 miljarder kronor netto. Undantag från skattskyldighet Undantag från skattskyldighet innebär att den skattskyldige ej är skattepliktig för vissa inkomster. I denna grupp ingår en skatteavvikelsen för Svenska Kyrkan på 0,2 miljarder kronor. 3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen Totalt uppgår de saldopåverkande skatteförmånerna inom detta område till drygt 6 miljarder kronor brutto. Den största förmånen utgörs av den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter som införts 1997. Nedsättningen medges på en lönesumma på högst 600000 kronor och har därför relativt störst betydelse för mindre företag. 3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten Totalt uppgår skatteförmånerna på mervärdesskatteområdet till omkring 34 miljarder kronor brutto. Ökningen av de totala bruttoförmånerna på mervärdesskatteområdet under perioden 1995-97 på 14 miljarder kronor förklaras till största delen av den sänkning av livsmedelsmomsen som ägde rum 1996. Mervärdesskatt utgår inte på TV-licenser, vilket innebär en skatteförmån på 1,9 miljarder kronor brutto och 1,4 miljarder kronor netto. Lotterier är också undantagna från mervärdesskatteplikt, vilket innebär en skatteförmån på 4,2 miljarder kronor brutto och 3,1 miljarder kronor netto. Det kan påpekas att EU:s mervärdesskatteregler förhindrar en mervärdesskattebeläggning av dessa områden. En reducerad mervärdesskatt utgår bl.a. på livs- medel, rumsuthyrning, personbefordran och allmänna nyhetstidningar. Totalt beräknas en lägre skattesats än 25 procent ge upphov till en bruttoförmån på 26,4 miljarder kronor, varav 20,5 miljarder kronor avser livsmedel. Bruttostödet till personbefordran och allmänna nyhetstidningar uppgår till 2,6 respektive 1,9 miljarder kronor. 3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet De största avvikelserna inom punktskatteområdet gäller energiskatten. Befrielsen från att betala energiskatt på bränsle och el i industrin och växthusnäringen resulterar i en bruttoförmån på 12,3 miljarder kronor. Andra stora skatteavvikelser är skatten på diesel för vilken förmånen uppgår till 8,0 miljarder kronor brutto, det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen som medför en skatteförmån på 3,9 miljarder kronor brutto och skatteförmånen för biobränslen som beräknas till 5,7 miljarder kronor. Skattebefrielsen för bandrift leder till en skatteförmån på 1,4 miljarder kronor brutto. De totala skatteförmånerna för koldioxidskatten på fossila bränslen kan uppskattas till 5 miljarder kronor brutto. Merparten av dessa förmåner beror på nedsättningsreglerna för industrin som ger upphov till en skatteförmån på drygt 4 miljarder kronor brutto. 3.5 Ej saldopåverkande skatteförmåner De icke saldopåverkande skatteförmånerna har uppgått till omkring 60 miljarder kronor under de senaste åren. Flertalet enskilda icke saldopåverkande skatteavvikelser har också varit tämligen konstanta under perioden 1994-97. Den största icke saldopåverkande skatteavvikelsen utgörs av det särskilda grundavdraget för pensionärer. Pensionsutbetalningarna måste öka med drygt 16 miljarder kronor om det särskilda grundavdraget slopas och om pensionärernas disponibla inkomster inte skall påverkas av åtgärden. Om barnbidrag och studiebidrag beläggs med inkomstskatt måste utbetalningarna av dessa transfereringar höjas med 11 respektive 7 miljarder kronor, under förutsättning att hushållens disponibla inkomster skall lämnas opåverkade. Dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen är pensionsgrundande och är belagd med inkomstskatt. Någon tilläggspensionsavgift betalas dock inte på utbetalda belopp. En sådan avgiftsbeläggning skulle höja utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen med drygt 5 miljarder kronor. Andra stora icke saldopåverkande skatteavvikelser utgörs av skattebefrielsen för socialbidrag och bostadsbidrag och av frånvaron av tilläggspensionsavgift på sjuk- och föräldrapenning. 4 Beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna 4.1 Inkomst av tjänst 1. Stipendier är skattefria enligt kommunalskattelagen när de är avsedda för mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 2. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott är i princip ersättning för prestation. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 3. Ersättningar för blod. Enligt samma princip som för hittelön är ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk skattefri. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär. Försäljning av vilt växande bär och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr. Eftersom inkomsten utgör ersättning för arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och särskild löneskatt. 5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg. Nämnda ersättningar och därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadser- sättning är ej skattepliktiga för utanför Sverige stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden. 6. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI. Ersättningar avseende ökade levnadsomkostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skat- tepliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefriheten har motiverats med svårigheter att rekrytera forskare. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden. 7. Kostnadsersättning till utländska forskare. Enligt lagen om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet för vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut fordras av forskarskattenämnd. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden. 8. Utlandstraktamenten. Ersättningen är ej skattepliktig om den ej överstiger vissa fastställda belopp. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger faktiska merkostnader för utlands- vistelsen. Under hösten 1993 fattade riksdagen beslut om ändrade regler för utlandstraktamenten, varvid ersättningen i princip motsvarar den merkostnad som uppkommer. Utlandstraktamen- ten utgör således inte längre någon skatteavvikelse. 9. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s k ettårsregeln medger skattefrihet i Sverige, även om ingen beskattning skett utomlands. Om anställningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning hos annan än svenska staten eller svensk kommun medges befrielse från skatt även om ingen beskattning skett i verksamhetslandet. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 10. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg. Skattefrihet föreligger för anställning ombord på utländskt fartyg om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 11. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens kostnader inte tas upp till beskattning hos arbets- tagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäkring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört arbete ligger ersättningen till grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i mar- ginalskatter vid avsättning och utbetalning av pensionen. 12. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Ersättningar som kommer från utlandet och som avser ersättning p g a politisk förföljelse och liknande har undantagits från beskattning. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt. 13. Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen är ej skattepliktig. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 14. Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd. Kontantunderstöd som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag från statsmedel är skattefritt. 15. Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för personalens sjukvård (i detta sammanhang lika med ersättning för patientavgifter och recept- kostnader) är till vissa delar avdragsgilla. Ersättningen till den anställde var skattefri t.o.m. 1995. Skatteavvikelsen avsåg inkomstskatt och särskild löneskatt. 16. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskattas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas som andra förmåner. ”Frequent flyer” rabatter är numera ej undantagna från skatteplikt. 17. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa är ej skattepliktig. 18. EU-parlamentariker. EU-parlamentarikernas rese- och kostnadsersättning från EU-parlamentet är ej skattepliktig. 19. Utbildning vid personalavveckling. Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m. är ej skattepliktig. 20. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktiebolag. Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för beskattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstående till dessa, beskattas avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen. 4.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag 21. Underskott i litterär verksamhet. Underskott i en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år. Detta är en avvikelse i inkomstskatten. Eftersom underskottet i annat fall kan sparas för att kvittas mot framtida intäkter av litterär verksamhet är skatteavvikelsen även en skattekredit inom näringsverksamhet. 22. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosättning medges i vissa fall skattskyldig om dubbel bosättning är skälig p g a makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Avdraget motiveras med att det främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt. 23. Avdrag för resor till och från arbetet. Kostnader som överstiger 6 000 kr (4 000 kr t.o.m. 1994) är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egentligen en privat levnadskostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse avseende inkomstskatt. 24. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till avdrag för hemresor. Även detta avdrag motiveras med ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt. 25. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får görs för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej överstiga ett halvt basbelopp eller 10 procent av inkomsten. Om marginalskatten vid utbetalandet av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 26. Underskott av aktiv näringsverksamhet. Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma för- värvskälla kan uppkomma för flera femårspe- rioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret 1995. 4.3 Intäkter i näringsverksamhet 27. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 § 4 st 1 p) är uttag ur näringsverksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxe- rad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser näringsverksamhet och särskild löneskatt. 28. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år. Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lagstiftning (KL 24 § 5 st p1 anv) tilllämpas dock i detta fall kontant- principen, vilket innebär att beskattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt. 29. Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten olika. Om bidraget används för finansiering av en icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet att betrakta som en avvikelse. Om bidraget däremot används för finansiering av en tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 30. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 31. Näringsfastighet och bostadsrätter i näringsverksamhet. Vinster vid avyttring av näringsfastigheter skall beskattas i kapital enligt reavinstreglerna, såvida fastigheterna inte är att anse som omsättningstillgångar. Under innehavstiden har kostnaderna varit avdragsgilla i inkomstslaget näringsverksamhet, vilket reducerat underlaget för inkomstskatt och socialavgifter. Vid beräkning av reavinst återförs värdeminskningsavdrag och avdrag för värdehöjande reparationer i den mån de gjorts efter 1 januari 1991. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag för värdehöjande reparationer som gjorts före denna tidpunkt. 4.4 Kostnader i näringsverksamhet 32. Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kostnadsföras. Samma avdragsmöj- ligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plantering av träd och buskar. Skatteav- vikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskrivningen. Räntan på krediten bör beräknas utgöra underlag för särskild löneskatt. 33. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt. 34. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller avdrag för substansminskningar är ingen skatteavvikelse. Enligt en alternativregel kan dock avdraget uppgå till 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde då utvinningen påbörjades. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivningen. 35. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader i tjänst. 36. Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får göras för bidrag som lämnas till regional utvecklingsfond. Skatteavvikelsen avser in- komsskatt och särskild löneskatt. 37. Lagernedskrivning och pågående arbeten. Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej fastigheter) tas upp till 97 procent av det samlade anskaff- ningsvärdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räkning kan samma alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på krediten inte är förmånsgrundande skall den utgöra underlag för särskild löneskatt. 38. Kärnkraftsanläggning. Företag som driver kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller även företag som mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget medför. 39. Bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond. Medel som tillförs stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel som mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig för kapitalinkomster. Skattefriheten är slopad från och med inkomståret 1994. Belopp som tillförts Stiftelsen Petro- leumindustrins beredskapsfond: Medel som tillförs stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel som mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig varken för kapitalinkomster eller övriga inkomster. Skattefriheten är slopad från och med inkomståret 1994. 40. Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som aktiebolag erlägger till VPC att betrakta som avdragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänseende, trots att registerföring vid VPC inte är frivillig för aktiebolagen, att betrakta som medlemsavgift. Medlemsavgifter är enligt KL inte avdragsgilla. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 41. Matching credit klausuler i olika dubbelbe- skattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyldig få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 42. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa fall medge avdrag för lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt. 43. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteav- vikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför. 44. Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar får göra avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 45. Hypotekskassor och andra liknande institutioner. Avdrag får göras för det belopp som avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att bygga upp fonden till ett belopp som motsvarar 2 procent av inrättningens skulder. Skatteavvikelsen, som har upphört från 1995, utgörs av en ränteeffekt. 46. Skogskonto. Skogskontolagen ger möjlighet till uppskov av beskattning av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto beskattas med 15 procent. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt. 47. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare får rätt att göra avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsut- fästelse. Visst undantag finns för fåmansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än näringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 48. Skatteutjämningsreserv (surv). Surv var en reserveringsmöjlighet i näringsverksamhet. Avsättning till skatteutjämningsreserv fick göras för sista gången vid 1994 års taxering. Skatteav- vikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten. 49. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsättning till skatteutjämningsreserv upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10 procent av den totala avsättningen uppkommer därvid. I redovisningen har antagits att denna lättnad uppkommer år 1994. 50. Annellavdrag. För att i viss mån öka incitamenten för företagen att finansiera sina investeringar med nyemitterat kapital medgavs företagen t.o.m. in- komståret 1993 avdrag för gjorda utdelningar. Avdraget var begränsat till under året utdelade medel, dock högst 10 procent av vad som inbetalts på aktien ifråga. Det totala beloppet fick heller aldrig överstiga det belopp som inbetalts för aktien. 51. Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga avskrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivnings- tiden bestäms enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att en tillgång skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten. Eftersom denna inte är förmånsgrundande skall den ligga till grund för beräkning av särskild löneskatt. 52. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en vinstanknuten reserveringsmöjlighet där näringsid- karen/bolaget kan reservera medel under högst fem år. Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reserverade beloppet. 53. Direktavskrivningar. För kostnader som är nedlagda i näringsfastigheter mellan 1 november 1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktavdrag med 50 procent. Avdrag skall i första hand ske mot återföring av periodiseringsfond och survavsättning. 54. Upphovsmannakonto. Se skogskonto. 55. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvärvas en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva kan förvärvaren undvika negativ räntefördelning till den del det negativa fördelningsunderlaget är hänförligt till förvävet. 56. EU-bidrag. Se näringsbidrag. 4.5 Intäkter av kapital 57. Avkastning småhus. Avkastning från eget hem behöver ej tas upp till beskattning. Däremot utgår fastighetsskatt med 1,7 procent av taxeringsvärdet. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan skatten (30 procent) på räntan på fastighetens marknadsvärde och fastighetsskatten. 58. Avkastning bostadsrätt. Bostadsrättsföreningen skall årligen ta upp en intäkt om 3 procent av fastighetens taxeringsvärde. Eftersom summan av marknadsvärdet för lägenheterna överstiger fastighetens marknadsvärde uppstår en skatteavvi- kelse när medlemmarna inte betalar någon kompletterande skatt. Värdet av skatteavvikelsen uppgår till skillnaden i skatt på intäkten av lägenheten och den intäkt som tas upp av före- ningen plus fastighetsskatten. 59. Reavinst. Beskattning av värdeökning på aktier som orsakas av kvarhållen vinst i bolaget sker först vid realisationstillfället. Räntan på denna skattekredit är en skatteavvikelse. Under 1994 uppgick skatten på reavinster vid försäljning av aktier till 12,5 procent medan skattesatsen för övriga kapitalinkomster var 30 procent. Skatteavvikelsen avser dels näringsverksamhet, dels kapitalskatt. 60. Utdelning på aktier. Under 1994 var utdelningsinkomster undantagna från skatteplikt. Från och med inkomståret 1997 uppkommer en ny avvikelse genom lättnadsreglerna för delägare i onoterade bolag. En avkastning om 65 procent av statslåneräntan på ett speciellt definierat underlag undantas från beskattning i inkomstslaget kapital. Skatteavvikelsen avser kapitalskatt. 61. Uppskov med reavinst vid försäljning av småhus och bostadsrätt. Från och med 8 september 1993 kan den reavinst som uppstår vid försäljning under vissa omständigheter skjutas upp. Skatteavvikelsen motsvarar en räntefri kredit. 62. Uttag av aktier. Uttag av aktier i ett annat aktiebolag kan under vissa omständigheter vara skattefri, trots att en utdelning av detta slag enligt huvudregeln således är att anse som skattepliktig. Reglerna var inte tillämpliga under 1994. 63. Allemansfond. Reavinster på allemansfonder beskattas till 20 procent medan reavinster på andra fondandelar beskattas till 30 procent. Skatteavvikelsen upphör från och med beskattningsåret 1997. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 64. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkastningen på medel reserverade för pensionsändamål beskattas lägre än annan avkastning på kapital. Avvikelsen uppkommer dels i näringsverksamhet, genom bolagens egna reserveringar och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital genom det individuella pensionssparandet. Skattesatsen är satt till 15 procent på en schablonberäknad avkastning. 65. Avkastningsskatt K-försäkringar. Avkastningsskatten på K-försäkringskapitalet är justerat för den fördröjning i avskattning av kvarhållen vinst som uppkommer vid direktägande. En räntefri skattekredit uppkommer genom detta. 4.6 Kostnader i kapital 66. Riskkapitalavdrag. Fysiska personer som investerar i onoterat bolag får i inkomst av kapital dra av 10000-100000 kronor vid köp av nyemitterade aktier (upphör 1996). 67. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regelsystem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt normen är endast ränteutgifter för lån till inve- steringar och boende avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är en skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser kapital- skatt. 68. Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier och andra finansiella instrument. Förluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m. får dras av från reavinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning som i andra fall gäller avdrag för reaförluster. Avdragsbegränsningen för fysiska personer är 70 procent av den faktiska reaförlusten. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst. 69. Marknadsnoterade fordringar. Reavinst och rea- förlust behandlas i skattehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär att de är kvitt- ningsbara mot varandra till 100 procent. Dessa regler tillämpas inte på ej marknadsnoterade fordringar. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst. 4.7 Skattereduktioner 70. ROT-reduktioner. Under 1993 och 1994 medgavs en skattereduktion om 30 procent på löneandelen av reparations- och förbättringskostnader på fastig- heter. Skatteavvikelsen avsåg skatt på kapital- inkomst och näringsverksamhet. Under 1995 medgavs ingen skattereduktion, men från och med den 15 april 1996 och fram till 31 december 1997 har ROT-avdraget återinförts och utvidgats till att gälla även för bostadsrättsinnehavare. 4.8 Skattskyldighet 71. Akademier. Akademier, allmänna under- visningsverk, studentnationer och samarbetsorgan för studentnationer är befriade från skatteplikt för all inkomst utom inkomst av fastighet. 72. Företagareföreningar. All inkomst utom inkomst av fastighet är skattefri för företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond och regleringsförening på jordbrukets och fiskets områden. 73. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst utom inkomst av fastighet är skattefri för erkända arbetslöshetskassor, personalstiftelser med verksamhet att lämna understöd vid arbetslöshet, allmänna försäkringskassor m fl. 74. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för inkomst av fastighet och vissa rörelseinkomster. 75. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart skatteplikt för inkomst av fastighet eller rörelse. 76. Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4 §§ fastig- hetstaxeringslagen. Ägare av sådan fastighet är frikallade från skattskyldighet för vissa typer av inkomster från sådan fastighet. Undantaget gäller bl.a. nationalparker, utbildnings- och vårdan- stalter. 4.9 Arbetsgivaravgifter 77. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa arbetsgivare med fast driftställe i stödområde 1 och i den norra delen av stödområde 2 erhåller under ett antal år en nedsättning av arbets- givaravgifterna. Nedsättningen gäller inte stat och kommun. Nedsättningen är 8 procentenheter fr.o.m. 1/1 1997 och omfattar både arbetsgivare och egenföretagare. 78. Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter. För att främja utbildning fick arbetsgivare som lät anställd deltaga i utbildning på arbetstid göra avdrag med 500 kr per arbetsdag (400 kr fr.o.m. 1/7 1996) från det belopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter. Avdrag fick även göras med 75 kr/tim (35 kr efter 1/7 1996) för anställda som deltar i fortbildning. Totalkostnaden per person är begränsad till 40 000 (20000) kronor. Stödet är även förknippat med diverse villkor. Skatteavvikelsen har upphört fr.o.m. 1997. 79. Generellt anställningsstöd (GAS) och riktat anställningsstöd (RAS) . För nyanställningar efter den 30 september 1993 medgavs avdrag för arbetsgivaravgifter med 15 procent av de nyanställdas lönesummor. Anställningen skulle avse minst sex månader och minst 17 timmar per vecka. GAS upphörde 31/12 1994. Under 1995 medgavs ett riktat anställningsstöd (RAS) för nyanställningar som gjordes mellan mars och juni 1995. För dessa nyanställningar erhålls hela arbetsgivaravgiften, dock max 6 000 kr per månad, i reduktion under högst tolv månader. Stödet gällde enbart arbetsgivare med färre än 500 anställda. 80. Nedsättning med viss inriktining på mindre företag. Vi beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare göra ett avdrag på 5 procent av lönesumman. Den maximala lönesumma som medger nedsättning uppgår till 600000 kronor. 4.10 Särskild löneskatt 81. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige betalar utländska artister en speciell artistskatt. Däremot behöver ej sociala avgifter eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten inte är förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild löneskatt. 82. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen ingår inte i underlaget för socialavgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt. 83. Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som inte överstiger ett halvt basbelopp är undantaget från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild löneskatt. 84. Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen finansieras med statliga medel och är pensionsgrundande. Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete. Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt och den delen av ATP-avgiften som grundar förmån. 85. Bidrag till vinstandelsstiftelser. Vinstandels- stiftelser belastas tidigare inte med arbetsgivaravgifter vid avsättningen till stiftelsen eller vid uttaget. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande bör särskild löneskatt utgå. Skatte-avvikelsen upphör fr.o.m. 1997. 4.11 Mervärdesskatten Undantag från skatteplikt 86. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skatteavvikelsen gäller försäljning av tomtmark till icke-skattskyldiga och den obeskattade vinstmarginalen på byggnader som byggts i egen regi med uttagsbeskattning och som sålts vidare till en icke skattskyldig person. 87. Viss verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram. Innebär bl.a. att TV-avgiften inte belastas med mervärdesskatt. 88. Allmänna nyhetstidningar. Allmänna nyhetstidningar var kvalificerat undantagna från mervärdesskatt t.o.m. 1995. 89. Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar. Undantaget gäller även införande av annonser, tryckning m.m. 90. Annan periodisk publikation. Avser publikationer med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande m.fl. ändamål. 91. Internationell personbefordran. Som export räknas transport till eller från utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtransporter. 92. Immateriella rättigheter. Undantaget gäller upplåtelse och överlåtelse av rättigheter enligt upphovsrättslagen. Skatteavvikelsen upphör fr.o.m. 1997. 93. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av upp- hovsmannen eller dennes dödsbo. Skattesatsen är 12 procent om försäljningssumman överstiger 300 000 kronor per år. Vid omsättning av annan utgår full beskattning. 94. Biografföreställningar. Biografföreställningen var tidigare befriad från mervärdesskatt. Fr.o.m. 1 juli 1996 beskattas bio med en skattesats om 6 procent. 95. Konserter och cirkusföreställningar m..m.. Teater- , opera- och balettföreställningar och andra entréavgiftsbelagda evenemang var undantagna från skatteplikt t.o.m. 1996. 96. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus är kvalificerat undantaget från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdes- skatt vid försäljning av icke receptbelagda läkemedel. 97. Lotterier. Skattetekniska nackdelar med skatteplikt. All beskattning sker i form av punktskatt. 98. Postbefordran. Brevbefordran var fram till och med 28 februari 1994 undantagen från mervärdesskatt. Under perioden 1 mars t.o.m. 31 december utgick reducerad mervärdesskatt om 12 procent. Från och med 1995 utgår full mervärdesskatt, varför avvikelsen numera är slopad. 99. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som anordnas av en ideell förening är undantagen från skatteplikt. 100. Kommersiell utbildning. Utbildning var undantagen från mervärdesskatt t.o.m. 1996. Skattesats 101. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen numera nedsatt till 12 procent. Före 1/1 1996 uppgick skattesatsen till 21 procent. Som livsmedel räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror. 102. Serveringstjänster. Serveringstjänster beskattades med en reducerad skattesats t.o.m. 1995. 103-105. Rumsuthyrning, personbefordran samt transport i skidliftar. Skattesatsen är numera nedsatt till 12 procent. 106. Postbefordran. Under perioden 1 mars t.o.m. 31 december 1994 utgick reducerad mervärdesskatt om 12 procent. 107. Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt med en skattesats om 6 procent. Tidigare var nyhetstidningar undantagna från skatteplikt. 108. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996 beskattas bio med en skattesats om 6 procent. 109. Entréavgiftsbelagda evenemang. Dessa beskattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997. 110. Kommersiell idrott. Kommersiell idrott beskattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997. 111. Upphovrätter. Upphovsrätter beskattas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997. Undantag från skattskyldighet 112. Ideella föreningar. Omsättning av vara eller tjänst i en ideell verksamhet räknas inte som yrkesmässig verksamhet om föreningen är befriad från inkomstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för omsättningen ifråga. Redovisningsperiod 113. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde i byggnads- och annan entreprenadverksamhet. Redovisningsskyldigheten inträder två månader efter det att fastigheten tagits i bruk. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten. Avdrag för ingående skatt 114. Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdragsrätten omfattar hela den ingående skatten på jordbruksarrende, även om i arrendet ingår värdet av bostad. 4.12 Skatteförmåner inom punktskatteområdet Energiskatt 115. Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesatsen för diesel i olika miljöklasser jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass 2, vilken utgör normen på hela transportområdet. Under 1997 är den genomsnittliga skattesatsen för bensin i den främsta miljöklassen 40 öre/kWh medan diesel beskattas med 16 öre/kWh i miljöklass 1, 18 öre/kWh i miljöklass 2 och 21 öre/kWh i miljöklass 3. 116. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift. Be- frielsen gäller elförbrukning för järnväg och tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 40 öre/kWh. 117. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart. Avvikelsen uppgår till 40 öre/kWh. 118. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen för skatt på elektrisk kraft utgörs av den skattesats som merparten av de svenska hushållen betalar. Den uppgår till 12,6 öre/kWh i genomsnitt under 1997. I Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län samt Sollefteå, Ånge, Örnsköldsviks, Amlung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby kommuner är dock skattesatsen nedsatt till 7 öre/kWh. Avvikelsen i skattesatser utgörs av skillnaden mellan 12,6 öre och 7,0 öre/kWh. 119. El för gas- värme-, vatten och elförsörjning. Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till 10,3 öre/kWh i de kommuner som inte har ovannämnda nedsättning till 7,0 öre/kWh. Skatteavvikelsen uppgår till 2,3 öre/kWh och har störst betydelse för produktion av fjärrvärme. 120. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen. Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan skattesatserna på de olika energislagen och normalskattesatsen på elektrisk kraft. Under 1997 uppgår skatteavvikelserna för gasol till 11,5 öre/kWh, för naturgas 10,5 öre/kWh, för kol 8,6 öre/kWh, för tung eldningsolja 6,1 öre/kWh samt för villaolja 5,5 öre/kWh. Två tredjedelar av avvikelsen tillfaller hushållen medan resterande del tillfaller företagssektorn. 121. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt utgår på biobränslen, vilket innebär en avvikelse på 12,6 öre/kWh 1997. 122. Bidrag till värmeverk. För värme som levereras till industrin erhåller producenten ett bidrag om 9 öre/kWh. 123. Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som förbrukas vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanlägg- ning medges avdrag med halva energiskatten. 124. Produktion av elkraft. De fossila bränslen som används som insatsvaror vid produktion av elkraft är skattebefriade. Man undviker därmed en dubbelbeskattning eftersom elkraften beskattas i konsumtionsledet. 125. Bränsleförbrukning inom industrin. Industrisektorn är skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. 126. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen. Från och med 1996 är växthusnäringen skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Före 1996 debiterades 15 procent av energiskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. 127. Elförbrukning inom industrin. Industrisektorn är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el. 128. Elförbrukning inom växthusnäringen. Växthusnäringen är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el. Koldioxidskatt 129. Metallurgiska processer. Avdrag medges för koldioxidskatt för bränslen som används för metallurgiska processer. 130. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom energiintensiv industri. Från och med 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn nedsättning med 24 procent av den koldioxidskatt som överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets omsättning. Företag inom cement-, kalk-, glas- stenindustri är dock skattebefriade för koldioxidskatten över 1,2 procent av omsättningen. 131. Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt. 132. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår vid produktion av elkraft utgår ingen koldioxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 100 procent av de gällande skattesatserna. 133. Bränsleförbrukning inom industrin. Efter 1 juli 1997 debiteras industrisektorn 50 procent av skattesatserna på fossila bränslen. Före 1 juli 1997 var skattesatsen nedsatt till 25 procent av den normala nivån. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. 134. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen. Från och med 1996 har växthusnäringen samma energi- och koldioxidskattesatser som industrisektorn. Före 1996 debiterades 15 procent av koldioxidskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. Övrigt 135. Undantag från svavelskatt. Bränslen som används för att producera cement, kalk och sten är befriade från svavelskatt liksom bränslen i sodapannor inom skogsindustrin. Svavelskatten utgår med 30 kr per kg svavelinnehåll i andra bränslen än ovanstående. 4.13 Skattesanktioner Kostnader i kapital 136. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen vilket innebär att avdragseffekten är 21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapital- inkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr. 137. Begränsning kapitalreduktion. I reglerna om skattereduktion för underskott av kapital finns en regel som begränsar reduktionen till summa andra skatter. Skatterestitution medges inte. Avvikelsen avser kapitalskatt. 138. Räntekostnader för bostadsrättsföreningar. Avdragsrätten för räntor är begränsad till de intäkter föreningen har. Punktskatter 139. Skatt på viss elektrisk kraft. Före 1 januari 1997 utgick en produktionsskatt på elkraft som produceras i vattenkraftverk. Den var differentierad beroende på vattenkraftverkets ålder. Skatten kan likställas med en extra in- komstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Eftersom elkraften även beskattas i konsumtionsledet utgör denna skattesanktion en slags dubbelbeskattning. Produktionsskatten på el som produceras i vattenkraftverk har fr.o.m. den 1 januari 1997 ersatts av en fastighetsskatt av samma storlek. 140. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. För elkraft som produceras i kärnkraftverk utgår en särskild skatt om 2,2 öre/kWh under 1997. Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning av el som har producerats vid kärnkraftsverk. 141. Försäljningsskatt på motorfordon. Efter 1 oktober 1996 utgår en sanktion på ca 6000 kronor för lastbilar och bussar med sämre miljöegenskaper. Försäljningsskatten på personbilar avskaffades helt samma datum. Normen utgörs av försäljningsskatten på de miljövänligaste fordonen. 142. Fastighetsskatt på hyresfastigheter. Fastighetsskatten är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Enbart avkastningen i form av intäkter skall beskattas. Fastighetsskatten för småhus räknas dock av gentemot den schablonintäkt som egentligen borde utgå. 4.14 Icke saldopåverkande avvikelser 143. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den anställde flyttar till ny bostadsort och fått särskild ersättning av arbetsgivaren eller det allmänna är i allmänhet skattefri. Om ersättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för befattningshavare i offentlig tjänst är det överskjutande beloppet skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 144. Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmåner, dagersättning, befattningspremie, avgångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag mm är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 145. Socialbidrag och annan hjälp enligt socialtjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll som lämnats till intagen i kriminal- vårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår. 146. Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt barnbidrag samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 147. Bidragsförskott är inte skattepliktigt. 148. Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd. Kontantunderstöd som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel är ej skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 149. Handikappersättning. Handikappersättning, sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som utgår av kommunala eller landstings- kommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 150. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av utländska barn är skattefritt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt 151. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den första arbetsplaceringen och bidraget är anpassat till de normer som gäller inom socialtjänsten. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt. 152. Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 153. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 154. Studiebidrag. Studiestöd enligt studiestödslagen. 155. Ensamståendebidrag. Bidrag enligt lagen om särskilt bidrag till ensamstående med barn. 156. Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Skattefriheten gäller enbart ersättningar som inte grundar sig på förvärvsinkomster. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 157. Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget för skattskyldiga med folkpension (förtidspension, änkepension mm) avviker från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionären ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt. 158-172. Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, vårdbidrag, dagpenning, kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, vuxen- studiebidrag, delpension, dagpenning vid repetitionsövning, utbildningsbidrag för dok- torander, timersättning vid kommunal vuxenut- bildning, livränta vid arbetsskada, startbidrag för egen rörelse, ersättning vid närståendevård. Samtliga dessa ersättningar är skattepliktiga och pensionsgrundande. Skatteavvikelsen avser den del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tillägg- spension. 173. Statliga löneutbetalningar. På löner och andra förmåner utgår normalt fulla arbetsgivaravgifter. Vad gäller utbetalningar från staten betalas ej avgift till arbetsskadeförsäkringen. Skatteavvikel- sen avser avgiften till arbetsskadeförsäkringen. Undantaget upphörde 1 juli 1995. Bilagetabell 1 SKATTEAVVIKELSER FÖRDELADE PÅ SKATTEOMRÅDEN NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 Inkomst av tjänst 1 Stipendier 2 Hittelön 3 Ersättning för blod m.m. 0,02 0,02 0,02 0,03 0,03 0,01 0,01 0,02 0,02 0,02 4 Intäkter vid försäljning av vilt växande bär 5 Utlandstillägg 6 Kostnadsersättning personal SIPRI 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 7 Kostnadsersättning till utländska forskare 8 Utlandstraktamenten 0,00 u 0,00 u 9 Tjänsteinkomster vistelse utomlands 10 Tjänsteinkomster utländska fartyg 11 Pensionskostnader för arbetstagare 2,62 4,69 5,35 6,63 6,70 1,73 3,02 3,40 4,14 4,13 12 Ersättning pga politisk förföljelse 13 Ersättning till neorosedynskadade 14 Kontantstöd av arbetslöshetsnämnd 15 Arbetsgivares utgifter för personalsjukvård 0,40 0,41 0,43 u 0,24 0,24 0,24 u 16 Personalrabatter m.m. 17 Förmån av fri resa anställningsintervju 18 Eu-parlamentarikers rese- och kostnadsersättning 19 Förmån av fri utbildning vid personal- avveckling m.m. 20 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag 0,26 0,16 Summa 3,04 5,13 5,81 6,66 6,99 1,98 3,27 3,66 4,16 4,31 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag 21 Underskott i litterär m.m. verksamhet 22 Avdrag för dubbel bosättning 0,58 0,60 0,66 0,68 0,70 0,35 0,35 0,37 0,37 0,37 23 Avdrag för resor till och från arbetet 5,88 6,15 5,28 5,41 5,55 3,53 3,57 2,94 2,94 2,95 24 Avdrag för hemresor 25 Avdrag för pensionspremier 0,62 0,59 0,56 0,62 0,61 0,37 0,34 0,31 0,34 0,32 26 Kvittning av underskott i aktiv näring 0,00 0,04 0,00 0,04 0,06 0,00 0,02 0,00 0,02 0,03 Summa 7,08 7,38 6,50 6,75 6,92 4,25 4,28 3,61 3,67 3,67 NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 Intäkter av näringsverksamhet 27 Uttag av bränsle m.m. 0,61 0,63 0,71 0,76 0,78 0,34 0,35 0,38 0,40 0,41 28 Avverkningsrätt till skog 29 Näringsbidrag 30 Avgångsvederlag till jordbrukare 31 Avyttring av näringsfastighet och liknande Summa 0,61 0,63 0,71 0,76 0,78 0,34 0,35 0,38 0,40 0,41 Kostnader i näringsverksamhet 32 Anläggning av skog m.m. 0,23 0,23 0,24 0,31 0,31 0,18 0,17 0,18 0,23 0,23 33 Skogsavdrag 34 Substansminskning 35 Avdrag för arbetsresor, näringsidkare 36 Bidrag till regional utvecklingsfond 37 Nedskrivning av lager och pågående arbete 0,06 0,05 0,07 0,07 0,05 0,05 0,04 0,05 0,05 0,04 38 Kärnkraftsanläggning 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 39 Bostadskooperationens garantifond 0,03 u 0,02 u 40 Avgifter VPC 0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02 41 Dubbelbeskattningsavtal, matching credit 42 Koncernbidragsdispens 43 Skadeförsäkringsföretag 0,39 0,47 0,52 0,52 0,54 0,30 0,35 0,39 0,39 0,40 44 Rabatt från ekonomiska föreningar m.m. 0,10 0,11 0,12 0,12 0,08 0,08 0,08 0,09 0,09 0,06 45 Hypoteksbank, -kassa m.m. 0,01 0,01 u 0,01 0,01 u 46 Skogskonto 0,06 0,07 0,07 0,08 0,08 0,05 0,05 0,05 0,06 0,06 47 Avsättning till personalstiftelse (Pension) 48 Skatteutjämningsreserv 2,62 u 2,02 u 49 Återföring skatteutjämningsreserv 4,01 0,64 0,51 0,42 3,01 0,48 0,38 0,31 50 Annellavdrag 2,36 u 1,82 u 51 Överavskrivningar avseende inventarier 1,77 6,76 6,04 6,04 6,27 1,36 5,07 4,53 4,53 4,64 52 Periodiseringsfonder 6,57 6,14 6,17 6,51 4,60 4,42 4,44 4,69 53 Direktavskrivningar 0,76 0,37 2,95 u 0,57 0,28 2,21 u 54 Upphovsmannakonto 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Summa 7,72 19,1 2 14,2 6 16,8 1 14,3 0 5,96 14,0 1 10,5 1 12,4 1 10,4 6 Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner 55 Generationsskifte vid räntefördelning 56 EU-bidrag 57 Avkastning småhus 15,1 7 16,2 1 16,7 1 7,80 7,92 10,6 2 11,3 4 11,6 9 5,46 5,54 58 Avkastning bostadsrätter 3,39 6,46 6,60 4,33 4,48 2,37 4,52 4,62 3,03 3,14 59 Realisationsvinst 4,72 8,64 5,19 6,32 6,42 3,48 6,28 3,80 4,57 4,64 60 Utdelning aktier m.m. 4,57 u 2,93 3,20 u 2,05 61 Uppskov realisationsbeskattning fastigheter 0,43 1,64 1,64 1,64 1,64 0,30 1,15 1,15 1,15 1,15 NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 62 Uttag av aktier u u 63 Allemansfond 0,42 0,55 0,71 0,73 u 0,30 0,39 0,50 0,51 u 64 Avkastningsskatt 10,2 0 12,3 7 10,6 7 12,3 9 9,65 8,95 10,9 9 7,96 9,09 7,09 65 Avkastningsskatt K-försäkringar 0,37 0,51 0,17 0,18 0,14 0,26 0,36 0,12 0,13 0,10 Summa 34,7 0 50,9 5 41,6 8 33,3 9 33,1 9 26,2 8 38,2 3 29,8 3 23,9 4 23,7 1 Kostnader i kapital 66 Riskkapitalavdrag 0,59 u 0,41 u 67 Konsumtionskrediter 68 Reaförluster, marknadsnoterade aktier 69 Marknadsnoterade fordringar Summa 0,00 0,00 0,00 0,59 0,00 0,00 0,00 0,00 0,41 0,00 Skattereduktion m.m. 70 ROT-reduktioner 1,36 3,35 0,00 2,66 4,05 1,02 2,52 0,00 2,00 3,00 Skattskyldighet 71 Akademier m.m. 72 Företagarförening m.m. 73 Erkända arbetslöshetskassor m.m. 74 Ideella föreningar 75 Kyrkor 0,17 0,17 0,19 0,19 0,19 0,12 0,12 0,13 0,13 0,13 76 Ägare av vissa fastigheter Summa 0,17 0,17 0,19 0,19 0,19 0,12 0,12 0,13 0,13 0,13 Arbetsgivaravgifter 77 Lag om nedsättning av socialavgifter 0,61 0,67 0,72 0,63 0,57 0,47 0,50 0,54 0,47 0,42 78 Lag om tillf. avvikelse från lagen om soc.avg. 1,58 2,37 2,08 2,40 u 1,22 1,78 1,56 1,80 u 79 Anställningsstöd GAS/RAS 2,33 0,80 0,40 u 1,75 0,60 0,30 u 80 Nedsättning inriktning mindre företag 5,47 4,05 Summa 2,19 5,37 3,60 3,43 6,04 1,69 4,03 2,70 2,57 4,47 Särskild löneskatt 81 Utländska artister 0,04 0,04 0,05 0,04 0,05 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04 82 Ersättning skiljemannauppdrag 83 Ersättning till idrottsutövare 84 Bidrag från Sveriges författarfond 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 85 Vinstandelsstiftelser 0,10 0,10 0,10 0,10 u 0,10 0,10 0,10 0,10 u Summa 0,14 0,14 0,15 0,14 0,05 0,14 0,14 0,14 0,14 0,04 Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt 86 Försäljning av tomtmark och byggnader 0,12 0,12 0,12 0,12 0,12 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09 87 TV-licenser 1,64 1,72 1,77 1,81 1,91 1,23 1,29 1,33 1,36 1,42 88 Allmänna nyhetstidningar 2,23 2,32 2,39 u 1,67 1,74 1,80 u 89 Periodiskt medl.blad m.m. NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 90 Annan periodisk publikation 91 Internationell personbefordran 0,22 0,23 0,24 0,25 0,26 0,17 0,18 0,18 0,18 0,19 92 Upphovsrätter 0,05 0,05 0,05 0,05 u 0,04 0,04 0,04 0,04 u 93 Försäljning av bildkonst 94 Biografer 0,18 0,19 0,21 0,11 u 0,14 0,14 0,16 0,08 u 95 Ej subventionerad teater, konserter m.m. 0,17 0,18 0,19 0,19 u 0,13 0,14 0,14 0,14 u 96 Läkemedel 0,83 0,87 0,89 0,91 0,97 0,62 0,65 0,67 0,68 0,72 97 Lotterier 3,25 3,41 3,91 3,99 4,20 2,44 2,56 2,93 3,00 3,11 98 Postbefordran 0,60 0,10 u 0,45 0,08 u 99 Idrottsevenemang 0,04 0,04 0,04 0,04 u 0,03 0,03 0,03 0,03 u 100 Ej subv utbildning 0,09 0,10 0,10 0,10 u 0,07 0,07 0,08 0,08 u Summa 9,42 9,33 9,91 7,57 7,46 7,08 7,01 7,45 5,68 5,53 Mervärdesskatt, skattesats 101 Livsmedel 5,44 5,70 5,89 21,1 0 20,5 4 4,08 4,28 4,41 15,8 3 15,2 0 102 Serveringstjänster 1,10 1,15 u 0,82 0,86 u 103 Rumsuthyrning 0,29 0,48 0,49 0,50 0,52 0,22 0,36 0,37 0,37 0,38 104 Persontransporter 1,42 2,36 2,44 2,49 2,64 1,06 1,77 1,83 1,87 1,95 105 Skidliftar 0,04 0,08 0,08 0,09 0,09 0,03 0,06 0,06 0,07 0,07 106 Postbefordran 0,55 u 0,42 u 107 Allmänna nyhetstidningar 1,77 1,87 1,32 1,38 108 Bioagrafföreställningar 0,09 0,20 0,07 0,15 109 Konserter, teatrar m.m. 0,21 0,15 110 Kommersiell idrott 0,31 0,23 111 Upphovsrätter 0,01 0,01 Summa 8,29 10,3 2 8,90 26,0 4 26,3 9 6,21 7,75 6,67 19,5 3 19,5 2 Mervärdesskatt, undantag från skyldighet 112 Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning) 0,05 0,05 0,06 0,06 0,06 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04 Merväresskatt, redovisningsperiod 113 Tidpunkt för inbetalning i byggnads- rörelse 0,67 0,43 0,32 0,27 0,27 0,51 0,32 0,24 0,20 0,20 Merväresskatt, avdrag för ingående skatt 114 Ingående skatt på jordbruksarrende Punktskatter Energiskatt 115 Skatt på diesel 7,24 7,95 8,04 5,43 5,96 5,95 116 Skattebefrielse bandrift 1,27 1,34 1,43 0,95 1,00 1,05 117 Skattebefrielse inrikes sjöfart 0,42 0,44 0,47 0,32 0,33 0,34 118 Elförbrukning i norrlandskommuner 0,74 0,81 0,82 0,55 0,60 0,60 119 Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning 0,34 0,37 0,38 0,25 0,28 0,28 NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO3,76 SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 120 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen 2,38 3,20 3,94 1,78 2,40 2,91 121 Skattebefrielse biobränslen 3,76 4,58 5,69 2,82 3,43 4,21 122 Bidrag till värmevärk med 9 öre/kWh 0,47 0,37 u 0,35 0,28 u 123 Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle 0,13 0,13 0,14 0,10 0,10 0,10 124 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft 0,53 1,37 0,87 0,40 0,97 0,64 125 Bränsleförbrukning inom industrin 1,93 2,18 2,59 1,45 1,63 1,92 126 Bränsleförbrukning inom växthus- näringen 0,06 0,08 0,09 0,04 0,06 0,07 127 Elförbrukning inom industrin 6,21 7,25 9,26 4,66 5,44 6,85 128 Elförbrukning inom växthusnäringen 0,19 0,22 0,27 0,14 0,16 0,20 Koldioxidskatt 129 Metallurgiavdrag 0,15 0,16 0,25 0,12 0,12 0,18 130 Nedsättning av CO2-skatt för industrin 0,06 0,06 0,27 0,05 0,05 0,20 131 Skattebefrielse för inrikes sjöfart 0,10 0,11 0,11 0,08 0,08 0,08 132 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft 0,31 0,66 0,62 0,23 0,49 0,46 133 Bränsleförbrukning inom industrin 3,83 4,28 4,03 2,87 3,21 2,98 134 Bränsleförbrukniing inom växthus- näringen 0,12 0,11 0,04 0,09 0,09 0,03 Övrigt 135 Undantag från svavelskatt 1,33 1,60 1,76 1,00 1,20 1,30 Summa 31,5 8 37,2 1 41,0 5 23,6 8 27,8 9 30,3 7 Skattesanktioner Kapital 136 Ränteutgifter - 21 % reduktion -0,21 -0,26 -0,26 -0,26 -0,26 -0,15 -0,19 -0,19 -0,19 -0,19 137 Begränsning kapitalreduktion 0,00 -0,44 -0,44 -0,44 -0,44 0,00 -0,31 -0,31 -0,31 -0,31 138 Ränteutgifter bostadsrättsföreningar -4,24 -2,85 -2,85 -2,85 -2,85 -2,97 -1,99 -1,99 -1,99 -1,99 Summa -4,46 -3,55 -3,55 -3,55 -3,55 -3,12 -2,49 -2,49 -2,49 -2,49 Punktskatter 139 Skatt på viss elektrisk kraft -1,28 -2,19 -2,19 -0,96 -1,64 -1,64 140 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk -0,18 -1,47 -2,08 -0,13 -1,10 -1,54 141 Försäljningsskatt på motorfordon -0,59 -0,53 -0,04 -0,45 -0,40 -0,03 142 Fastighetsskatt -2,49 -2,77 -2,92 -3,19 -3,76 -1,87 -2,08 -2,19 -2,40 -2,82 Summa -2,49 -2,77 -4,97 -7,38 -8,07 -1,87 -2,08 -3,73 -5,54 -6,03 Ej saldopåverkade avvikelser Intäkter av tjänst 143 Flyttningsbidrag 144 Värnpliktigas förmåner 145 Socialbidrag 3,86 4,50 4,71 5,07 4,70 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 146 Barnbidrag m.m. 10,2 5 10,9 3 12,1 7 10,7 1 11,1 8 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 147 Bidragsförskott 1,75 2,12 2,29 2,30 1,75 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 148 Särsk. bidrag till arbetslösa 149 Handikappersättning m.m. 0,75 1,00 1,22 1,23 1,23 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 150 Bidrag till adoption 0,02 0,03 0,03 0,03 0,03 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 151 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar 152 Bostadstillägg pensionärer BTP 3,53 4,21 4,07 3,90 4,04 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 153 Bostadsbidrag 3,79 4,25 4,70 4,35 3,10 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 154 Studiebidrag 3,17 3,93 4,14 5,48 6,77 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 155 Ensamståendebidrag 0,76 u 0,00 u 156 Andra transfereringar enl LAF Summa 27,8 9 30,9 6 33,3 3 33,0 6 32,8 0 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Kostnader i tjänst, allmänna avdrag 157 Särskilt grundavdrag pensionärer 13,9 3 15,2 6 16,0 4 16,4 5 16,3 3 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Tilläggspensionsavgift 158 Sjukpenning 2,23 2,40 2,48 2,21 2,07 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 159 Föräldrapenning 2,48 2,43 2,34 2,00 2,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 160 Vårdbidrag 161 Dagpenning 5,24 5,36 5,24 5,26 5,05 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 162 Kontant arbetsmarknadsstöd 0,26 0,29 0,39 0,33 0,26 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 163 Utbildningsbidrag 1,65 1,68 1,31 1,37 1,37 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 164 Vuxenstudiebidrag 165 Delpension 0,34 0,35 0,32 0,25 0,17 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 166 Dagpenning reputbildning 167 Utbildningsbidrag för doktorander 0,02 0,02 0,02 0,02 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 168 Timersättning komvux, särvux och sfi 0,01 0,01 0,01 0,02 0,01 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 169 Arbetsskada, livränta 1,41 0,98 0,82 0,77 0,74 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 170 Startbidrag egen rörelse 171 Ersättning för närståendevård 172 Beskattade förmåner egenföretagare Summa 13,6 4 13,5 2 12,9 4 12,2 3 11,6 9 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Arbetsskadeförsäkring 173 Statens lönesumma 0,60 0,59 0,29 u 0,00 0,00 0,00 u Summa saldopåverkande avvikelser exkl. punktskatter 70,9 8 108, 82 88,5 4 101, 76 103, 13 52,5 0 79,5 9 62,8 8 72,7 9 73,0 0 Summa saldopåverkande avvikelser inkl. punktskatter 1995-97 115, 15 131, 59 136, 11 82,8 3 95,1 4 97,3 5 Summa ej saldopåverkande avvikelser 56,0 6 60,3 2 62,6 0 61,7 4 60,8 3 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Summa skatteavvikelser exkl. punktskatt 127, 04 169, 14 151, 14 163, 50 163, 96 52,5 0 79,5 9 62,8 8 72,7 9 73,0 0 Summa skatteavvikelser inkl. punktskatt 177, 74 197, 24 199, 13 82,8 3 95,1 4 97,3 5 Bilagetabell 2 FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDE NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 2. Samhällsekonomi och statsförvaltning 40 Avgifter VPC 0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02 Summa 0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02 varav saldopåverkande avvikelser 0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02 6. Totalförsvaret 144 Värnpliktigas förmåner 166 Dagpenning reputbildning Summa 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 8. Invandrare och flyktingar 12 Ersättning p.g.a. politisk förföljelse 151 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar Summa 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg 15 Arbetsgivares utgifter för personalsjukvård 0,40 0,41 0,43 u 0,24 0,24 0,24 u 96 Läkemedel 0,83 0,87 0,89 0,91 0,97 0,62 0,65 0,67 0,68 0,72 145 Socialbidrag 3,86 4,50 4,71 5,07 4,70 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 156 Andra transfereringar enl LAF 171 Ersättning för närståendevård Summa 5,09 5,79 6,04 5,98 5,67 0,86 0,89 0,91 0,68 0,72 varav saldopåverkande avvikelser 1,23 1,28 1,32 0,91 0,97 0,86 0,89 0,91 0,68 0,72 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 13 Ersättning till neurosedynskadade 149 Handikappersättning m.m. 0,75 1,00 1,22 1,23 1,23 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 158 Sjukpenning 2,23 2,40 2,48 2,21 2,07 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 160 Vårdbidrag 169 Arbetsskada, livränta 1,41 0,98 0,82 0,77 0,74 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 172 Beskattade förmåner egenföretagare Summa 4,39 4,38 4,51 4,21 4,04 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom 11 Pensionskostnader för arbetstagare 2,62 4,69 5,35 6,63 6,70 1,73 3,02 3,40 4,14 4,13 25 Avdrag för pensionspremier 0,62 0,59 0,56 0,62 0,61 0,37 0,34 0,31 0,34 0,32 47 Avsättning till personalstiftelser (pension) NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 64 Avkastningsskatt 10,2 0 12,3 7 10,6 7 12,3 9 9,65 8,95 10,9 9 7,96 9,09 7,09 152 Bostadstillägg pensionärer BTP 3,53 4,21 4,07 3,90 4,04 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 157 Särskilt grundavdrag pensionärer 13,9 3 15,2 6 16,0 4 16,4 5 16,3 3 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 165 Delpension 0,34 0,35 0,32 0,25 0,17 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Summa 31,2 3 37,4 6 37,0 2 40,2 4 37,4 9 11,0 5 14,3 6 11,6 7 13,5 7 11,5 4 varav saldopåverkande avvikelser 13,4 3 17,6 5 16,5 8 19,6 4 16,9 6 11,0 5 14,3 6 11,6 7 13,5 7 11,5 4 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn 146 Barnbidrag m.m. 10,2 5 10,9 3 12,1 7 10,7 1 11,1 8 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 147 Bidragsförskott 1,75 2,12 2,29 2,30 1,75 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 150 Bidrag till adoption 0,02 0,03 0,03 0,03 0,03 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 153 Bostadsbidrag 3,79 4,25 4,70 4,35 3,10 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 155 Ensamståendebidrag 0,76 u 0,00 u 159 Föräldrapenning 2,48 2,43 2,34 2,00 2,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Summa 19,0 6 19,7 6 21,5 2 19,3 9 18,0 7 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 14 Kontantunderstöd av arbetslöshetsnämnd 73 Erkända arbetslöshetskassor m.m. 148 Särsk. bidrag till arbetslösa 161 Dagpenning 5,24 5,36 5,24 5,26 5,05 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 162 Kontant arbetsmarknadsstöd 0,26 0,29 0,39 0,33 0,26 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Summa 5,50 5,65 5,63 5,59 5,31 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 14. Arbetsmarknad och arbetsliv 17 Förmån av fri resa anställningsintervju 19 Förmån av fri utbildning vid personal- avveckling m.m. 78 Lag om tillf avvikelse från lagen om soc.avg 1,58 2,37 2,08 2,40 u 1,22 1,78 1,56 1,80 u 79 Anställningsstöd GAS/RAS 2,33 0,80 0,40 u 1,75 0,60 0,30 u 143 Flyttningsbidrag 170 Startbidrag egen rörelse Summa 1,58 4,71 2,88 2,80 0,00 1,22 3,53 2,16 2,10 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 1,58 4,71 2,88 2,80 0,00 1,22 3,53 2,16 2,10 0,00 16. Utbildning och universitetsforskning 6 Kostnadsersättning personal SIPRI 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 7 Kostnadsersättning till utländska forskare 100 Ej subv utbildning 0,09 0,10 0,10 0,10 u 0,07 0,07 0,08 0,08 u 154 Studiebidrag 3,17 3,93 4,14 5,48 6,77 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 163 Utbildningsbidrag 1,65 1,68 1,31 1,37 1,37 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 164 Vuxenstudiebidrag NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 167 Utbildningsbidrag för doktorander 0,02 0,02 0,02 0,02 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 168 Timersättning komvux, särvux och sfi 0,01 0,01 0,01 0,02 0,01 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Summa 4,94 5,73 5,59 6,99 8,17 0,07 0,07 0,08 0,08 0,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,09 0,10 0,10 0,10 0,00 0,07 0,07 0,08 0,8 0,00 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid 21 Underskott i litterär m.m. verksamhet 54 Upphovsmannakonto 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 71 Akademier m.m. 74 Ideella föreningar 75 Kyrkor 0,17 0,17 0,19 0,19 0,19 0,12 0,12 0,13 0,13 0,13 81 Utländska artister 0,04 0,04 0,05 0,04 0,05 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04 83 Ersättning till idrottsutövare 84 Bidrag från Sveriges författarfond 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 87 TV-licenser 1,64 1,72 1,77 1,81 1,91 1,23 1,29 1,33 1,36 1,42 88 Allmänna nyhetstidningar 2,23 2,32 2,39 u 1,67 1,74 1,80 u 89 Periodiska medl.blad m.m. 90 Annan periodisk publikation 92 Upphovsrätter 0,05 0,05 0,05 0,05 u 0,04 0,04 0,04 0,04 u 93 Försäljning av bildkonst 94 Biografier 0,18 0,19 0,21 0,11 u 0,14 0,14 0,16 0,08 u 95 Ej subventionerad teater, konserter m.m. 0,17 0,18 0,19 0,19 u 0,13 0,14 0,14 0,14 u 97 Lotterier 3,25 3,41 3,91 3,99 4,20 2,44 2,56 2,93 3,00 3,11 99 Idrottsevenemang 0,04 0,04 0,04 0,04 u 0,03 0,0 0,03 0,03 u 105 Skidliftar 0,04 0,08 0,08 0,09 0,09 0,03 0,06 0,06 0,07 0,07 107 Allmänna nyhetstidningar 1,77 1,87 1,32 1,38 108 Biografföreställningar 0,09 0,20 0,07 0,15 109 Konserter, teatrar m.m. 0,21 0,15 110 Kommersiell idrott 0,31 0,23 111 Upphovsrätter 0,01 0,01 112 Lotterier och idrottsevenemang 0,05 0,05 0,06 0,06 0,06 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04 Summa 7,86 8,25 8,94 8,43 9,10 5,91 6,20 6,70 6,32 6,73 varav saldopåverkande avvikelser 7,86 8,25 8,94 8,43 9,10 5,91 6,20 6,70 6,32 6,73 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 39 Bostadskooperationens garantifond 0,03 u 0,02 u 57 Avkastning småhus 15,1 7 16,2 1 16,7 1 7,80 7,92 10,6 2 11,3 4 11,6 9 5,46 5,54 58 Avkastning bostadsrätter 3,39 6,46 6,60 4,33 4,48 2,37 4,52 4,62 3,03 3,14 61 Uppskov reavinstbeskattning fastigheter 0,43 1,64 1,64 1,64 1,64 0,30 1,15 1,15 1,15 1,15 70 ROT-reduktioner 1,36 3,35 0,00 2,66 4,05 1,02 2,52 0,00 2,00 3,00 86 Försäljning av tomtmark och byggnader 0,12 0,12 0,12 0,12 0,12 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09 113 Tidpunkt för inbetalning i byggnads- rörelse 0,67 0,43 0,32 0,27 0,27 0,51 0,32 0,24 0,20 0,20 NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 138 Ränteutgifter bostadsrättsföreningar -4,24 -2,85 -2,85 -2,85 -2,85 -2,97 -1,99 -1,99 -1,99 -1,99 142 Fastighetsskatt -2,49 -2,77 -2,92 -3,19 -3,76 -1,87 -2,08 -2,19 -2,40 -2,82 Summa 14,4 3 22,5 9 19,6 2 10,7 8 11,8 7 10,0 9 15,8 7 13,6 1 7,54 8,31 varav saldopåverkande avvikelser 14,4 3 22,5 9 19,6 2 10,7 8 11,8 7 10,0 9 15,8 7 13,6 1 7,54 8,31 19. Regional utjämning och utveckling 36 Bidrag till regional utvecklingsfond 77 Lag om nedsättning av socialavgifter 0,61 0,67 0,72 0,63 0,57 0,47 0,50 0,54 0,47 0,42 118 Elförbrukning i norrlandskommuner 0,74 0,81 0,82 0,55 0,60 0,60 Summa 0,61 0,67 1,45 1,44 1,38 0,47 0,50 1,09 1,07 1,02 varav saldopåverkande avvikelser 0,61 0,67 1,45 1,44 1,38 0,47 0,50 1,09 1,07 1,02 20. Allmän miljö- och naturvård 121 Skattebefrielse biobränslen 3,76 4,58 5,69 2,82 3,43 4,21 141 Försäljningsskatt på motorfordon -0,59 -0,53 -0,04 -0,45 -0,40 -0,03 Summa 3,17 4,05 5,65 2,38 3,04 4,18 varav saldopåverkande avvikelser 3,17 4,05 5,65 2,38 3,04 4,18 21. Energi 38 Kärnkraftsanläggning 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 119 Skatt på el för gas- värme- vatten- och elförsörjning 0,34 0,37 0,38 0,25 0,28 0,28 120 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen 2,38 3,20 3,94 1,78 2,40 2,91 122 Bidrag till värmeverk med 9 öre/kWh 0,47 0,37 u 0,35 0,28 u 123 Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle 0,13 0,13 0,14 0,10 0,10 0,10 124 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft 0,53 1,30 0,87 0,40 0,97 0,64 132 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft, CO2-skatt 0,31 0,66 0,62 0,23 0,49 0,46 135 Undantag från svavelskatt 1,33 1,60 1,76 1,00 1,20 1,30 139 Skatt på viss elektrisk kraft -1,28 -2,19 -2,19 -0,96 -1,64 -1,64 140 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk -0,18 -1,47 -2,08 -0,13 -1,10 -1,54 Summa 0,01 0,01 4,04 3,99 3,44 0,01 0,01 3,03 2,98 2,52 varav saldopåverkande avvikelser 0,01 0,01 4,04 3,99 3,44 0,01 0,01 3,03 2,98 2,52 22. Kommunikationer 91 Internationell personbefordran 0,22 0,23 0,24 0,25 0,26 0,17 0,18 0,18 0,18 0,19 98 Postbefordran 0,60 0,10 u 0,45 0,08 u 104 Persontransporter 1,42 2,36 2,44 2,49 2,64 1,06 1,77 1,83 1,87 1,95 106 Postbefordran 0,55 u 0,42 u 115 Skatt på diesel 7,24 7,95 8,04 5,43 5,96 5,95 116 Skattebefrielse bandrift 1,27 1,34 1,43 0,95 1,00 1,05 117 Skattebefrielse inrikes sjöfart 0,42 0,44 0,47 0,32 0,33 0,34 NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO mdkr (u = upphört) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 131 Skattebefrielse för inrikes sjöfart, CO2-skatt 0,10 0,11 0,11 0,08 0,08 0,08 Summa 2,24 3,24 11,7 2 12,5 8 12,9 4 1,68 2,45 8,79 9,43 9,57 varav saldopåverkande avvikelser 2,24 3,24 11,7 2 12,5 8 12,9 4 1,68 2,45 8,79 9,43 9,57 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 27 Uttag av bränsle m.m. 0,61 0,63 0,71 0,76 0,78 0,34 0,35 0,38 0,40 0,41 28 Avverkningsrätt till skog 30 Avgångsvederlag till jordbrukare 32 Anläggning av skog m.m. 0,23 0,23 0,24 0,31 0,31 0,18 0,17 0,18 0,23 0,23 33 Skogsavdrag 46 Skogskonto 0,06 0,07 0,07 0,08 0,08 0,05 0,05 0,05 0,06 0,06 114 Ingående skatt på jordbruksarrende 126 Bränsleförbrukning inom växthus- näringen 0,06 0,08 0,09 0,04 0,06 0,07 128 Elförbrukning inom växthusnäringen 0,19 0,22 0,27 0,14 0,16 0,20 134 Bränsleförbrukning inom växthus- näringen, CO2-skatt 0,12 0,11 0,04 0,09 0,09 0,03 Summa 0,90 0,93 1,39 1,56 1,57 0,57 0,57 0,88 1,00 1,00 varav saldopåverkande avvikelser 0,90 0,93 1,39 1,56 1,57 0,57 0,57 0,88 1,00 1,00 24. Näringsliv 10 Tjänsteinkomster utländska fartyg 20 Löneunderlag i fåmansaktiebolag 0,26 0,16 26 Kvittning av underskott i aktiv näring 0,00 0,04 0,00 0,04 0,06 0,00 0,02 0,00 0,02 0,03 29 Näringsbidrag 31 Avyttring av näringsfastighet och liknande 34 Substansminskning 37 Nedskrivning av lager och pågående arbete 0,06 0,05 0,07 0,07 0,05 0,05 0,04 0,05 0,05 0,04 42 Koncernbidragsdispens 43 Skadeförsäkringsföretag 0,39 0,47 0,52 0,52 0,54 0,30 0,35 0,39 0,39 0,40 45 Hypoteksbank, -kassa m.m. 0,01 0,01 u 0,01 0,01 u 48 Skatteutjämningsreserv 2,62 u 2,02 u 49 Återföring skatteutjämningsreserv 4,01 0,64 0,51 0,42 3,01 0,48 0,38 0,31 50 Annellavdrag 2,36 u 1,82 u 51 Överavskrivning avseende inventarier 1,77 6,76 6,04 6,04 6,27 1,36 5,07 4,53 4,53 4,64 52 Periodiseringsfonder 6,57 6,14 6,17 6,51 4,60 4,42 4,44 4,69 53 Direktavskrivningar 0,76 0,37 2,95 u 0,57 0,28 2,21 u 55 Generationsskifte vid räntefördelning 56 EU-bidrag 66 Riskkapitalavdrag 0,59 0,00 0,41 0,00 72 Företagarförening m.m. 80 Nedsättning inriktning mindre företag 5,47 4,05 82 Ersättning skiljemannauppdrag 102 Serveringstjänster 1,10 1,15 u 0,82 0,86 u NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO MDKR (U = UPPHÖRT) mdkr 1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997 103 Rumsuthyrning 0,29 0,48 0,49 0,50 0,52 0,22 0,36 0,37 0,37 0,38 125 Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt 1,93 2,18 2,59 1,45 1,63 1,92 127 Elförbrukning inom industrin 6,21 7,25 9,26 4,66 5,44 6,85 129 Metallurgiavdrag 0,15 0,16 0,25 0,12 0,12 0,18 130 Nedsättning av CO2-skatt för industrin 0,06 0,06 0,27 0,05 0,05 0,20 133 Bränsleförbrukning inom industrin, CO2-skatt 3,83 4,28 4,03 2,87 3,21 2,98 Summa 8,60 20,3 0 26,4 5 31,3 2 36,5 0 6,60 14,8 9 19,6 7 23,2 5 26,8 3 varav saldopåverkande avvikelser 8,60 20,3 0 26,4 5 31,3 2 36,5 0 6,60 14,8 9 19,6 7 23,2 5 26,8 3 30. Generell skatteförmån 9 Tjänsteinkomster vistelse utomlands 41 Dubbelbeskattningsavtal, matching credit 44 Rabatt från ekonomiska föreningar m.m. 0,10 0,11 0,12 0,12 0,08 0,08 0,08 0,09 0,09 0,06 59 Realisationsvinst 4,72 8,64 5,19 6,32 6,42 3,48 6,28 3,80 4,57 4,64 60 Utdelning aktier m.m. 4,57 u 2,93 3,20 u 2,05 62 Uttag av aktier u u 65 Avkastningsskatt K-försäkringar 0,37 0,51 0,17 0,18 0,14 0,26 0,36 0,12 0,13 0,10 68 Reaförluster, marknadsnoterade aktier 69 Marknadsnoterade fordringar 76 Ägare av vissa fastigheter 85 Vinstandelsstiftelser 0,10 0,10 0,10 0,10 u 0,10 0,10 0,10 0,10 u 101 Livsmedel 5,44 5,70 5,89 21,1 0 20,5 4 4,08 4,28 4,41 15,8 3 15,2 0 173 Statens lönesumma 0,60 0,59 0,29 u 0,00 0,00 0,00 u Summa 11,3 3 20,2 2 11,7 6 27,8 2 30,1 2 8,00 14,3 0 8,51 20,7 2 22,0 6 varav saldopåverkande avvikelser 10,7 3 19,6 3 11,4 7 27,8 2 30,1 2 8,00 14,3 0 8,51 20,7 2 22,0 6 301. Generell skatteförmån till hushåll 1 Stipendier 2 Hittelön 3 Ersättning för blod m.m. 0,02 0,02 0,02 0,03 0,03 0,01 0,01 0,02 0,02 0,02 4 Intäkter vid försäljning av vilt växande bär 5 Utlandstillägg 8 Utlandstraktamente 0,00 u 0,00 u 16 Personalrabatter m.m. 18 Eu-parlamentarikers rese- och kostnadsersättningar 22 Avdrag för dubbel bosättning 0,58 0,60 0,66 0,68 0,70 0,35 0,35 0,37 0,37 0,37 23 Avdrag för resor till och från arbetet 5,88 6,15 5,28 5,41 5,55 3,53 3,57 2,94 2,94 2,95 24 Avdrag för hemresor 35 Avdrag till arbetsresor, näringsidkare 63 Allemansfond 0,42 0,55 0,71 0,73 u 0,30 0,39 0,50 0,51 u 67 Konsumtionskrediter 136 Ränteutgifter - 21 % reduktion -0,21 -0,26 -0,26 -0,26 -0,26 -0,15 -0,19 -0,19 -0,19 -0,19 137 Begränsning kapitalreduktion 0,00 -0,44 -0,44 -0,44 -0,44 0,00 -0,31 -0,31 -0,31 -0,31 Summa 6,69 6,61 5,97 6,14 5,58 4,04 3,83 3,33 3,34 2,84 Bilaga 5 Ett hållbart Sverige . Ett hållbart Sverig 1. Samanfattning Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Den ekologiska hållbarheten kan också bidra till fler arbeten, tillväxt och en ökad konkurrenskraft. De åtgärder som redovisas nu är ett viktigt steg. Regeringen återkommer med konkretiseringar och ytterligare förslag i höstens budgetproposition och i bland annat en miljöpolitisk proposition våren 1998. 1.1 Inledning I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologisk hållbar utveckling”. Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår statsråden Anna Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Annika Åhnberg och Thomas Östros. Delegationens första uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen föreslå ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det fortsatta arbetet. Under arbetet har delegationen haft nytta av förslag och idéer från organisationer, kommuner, statliga myndigheter, pågående utredningar som bland annat Agenda 21-kommittén och Kretsloppsdelegationen, samt från enskilda personer. Delegationen lämnade sina förslag 1997-03-21. Regeringen gör följande bedömningar med anledning av delegationens förslag. 1.2 Ett arv till kommande generationer En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio 1992 betonade sambandet mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och social välfärd måste gå hand i hand med skydd av miljön och hushållning med naturresurserna. Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad andel av jordens befolkning så står vi för huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också de största möjligheterna att ändra livsstil och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd. För oss är den nya stora uppgiften inför 2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarheten. Levnadsstandarden i Asien och vissa andra delar av världen beräknas öka mycket kraftigt under de närmaste 25 åren. Därmed ökar också resursanvändningen och påverkan på miljön. Det finns beräkningar som visar att dagens resursanvändning behöver bli tio gånger mer effektiv för att en växande världsbefolkning om 25-50 år skall kunna leva på en rimlig nivå. Det är en stor utmaning. I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling”. I grunden handlar det om tre saker: skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av jordens resurser. Övergripande mål för ett ekologiskt hållbart samhälle kan formuleras så här: Skyddet av miljön: Utsläppen av föroreningar skall inte skada människans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett sådant sätt att de naturliga kretsloppen värnas. Naturfrämmande hälso- och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få förekomma i miljön. Den biologiska mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas. Effektiv användning: Användningen av energi och andra naturresurser skall bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av energi och material kan därmed begränsas så att de är förenliga med en hållbar utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och investeringar skall därför också inriktas på resurssnåla processer och produkter. Hållbar försörjning: Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt skall försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara resurser. Det betyder att användningen av resurser inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya och att material bör återvinnas i ett kretslopp. Vi skall hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter att utveckla förnybara ersättningar. Detta kräver en ny helhetssyn på framtiden där vi tar till vara människors engagemang och teknikens möjligheter. Ett ekologiskt hållbart samhälle kan inte bara finnas i ett land. Problemen och lösningarna är sammanflätade över nationsgränserna. Därför behövs både ett aktivt nationellt och internationellt arbete. Sverige har särskilt goda förutsättningar att gå före. Miljöfrågorna blev aktuella tidigt i vårt land. En rad insatser har redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. I dag finns ett starkt och brett engagemang för hållbar utveckling. Det lokala Agenda 21-arbetet har redan visat hur demokratin kan vitaliseras av arbetet. Stora delar av näringslivet ser ekologisk hållbarhet både som en nödvändighet och som en affärsmöjlighet. Vi arbetar aktivt både i Europa och globalt för en hållbar utveckling. Arbetet för ekologisk hållbarhet är alltså inte bara viktigt för att framtida generationer skall få ett bra liv. Det skapar också mängder av nya möjligheter. Länder som ligger långt framme i utvecklingen kan dra nytta av de nya marknader som öppnar sig för miljöanpassade lösningar. Därmed kan tillväxt och konkurrenskraft stärkas och nya arbeten skapas. Åtgärder för att stimulera investeringar i ekologisk hållbarhet kan också skapa nya arbetstillfällen. Det spännande med den ekologiska hållbarheten som framtidsprojekt är att dra nytta av alla dessa möjligheter. Det förutsätter ett nära samspel mellan politiken på olika områden och mellan samhällets olika aktörer. Hushållning med naturresurserna, omsorg om miljön och social rättvisa är också nödvändiga förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling. Samtidigt är en sund ekonomi en förutsättning för en ekologiskt hållbar utveckling. Den sociala välfärden förutsätter att vi motverkar växande klyftor och skillnader i samhället. Därför är låg arbetslöshet, social trygghet, bra bostadsområden och en god utbildning centrala element. Ett utvecklande arbete som ger utrymme för en rik fritid är centralt för människors engagemang i miljöfrågorna. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter till goda livsvillkor och förutsättningar att delta i samhällsarbetet. En hållbar utveckling innehåller en varsam förvaltning och utveckling av det arv vi fått från generationer före oss, men måste också knyta an till kulturens roll i vardagslivet. En god ekonomisk, social och kulturell utveckling skapar förutsättningar för människor att engagera sig i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle. 1.3 Ett aktivt nationellt och internationellt arbete För att Sverige skall nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder för att påverka samhället. Knappheten på ändliga resurser och växande miljöproblem kommer visserligen att på sikt driva fram en anpassning och omvandling, men det skulle hela tiden ske i efterhand sedan betydande skador på miljön uppkommit eller knapphet på resurser drivit fram kriser och konflikter på olika håll i världen. Därför behövs en aktiv politik både i staten och kommunerna för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Marknadskrafterna kan bidra till en positiv utveckling, men de kan inte ensamma lösa problemen. Målen för en god miljö, en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning är vägledande för detta arbete. Ekosystemen skall brukas på sätt som vare sig hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden. Redan inom en generation bör betydande framsteg kunna nås. Regionala miljöproblem som försurning och övergödning bör vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material. Energianvändningen bör ha blivit mycket mer effektiv och förnybara resurser användas i betydligt större utsträckning. Den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna bör ha tagit en riktning som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Inom fem till tio år bör vi ha tagit flera viktiga steg på vägen. Ambitionen är att industriutsläppen är nere i nivåer som inte skadar miljön. Processer och produkter bör i högre grad utformas så att de inte skadar miljön i någon del av varukedjan och så att de kan återvinnas i ett kretslopp. Investeringar i ekologisk hållbarhet bör ha gett mätbara effekter i effektivare energianvändning och bättre miljö. En ökad kvalitet och ett vidgat kretsloppsperspektiv inom arkitektur och formgivning bör ha förlängt produktcyklerna och skapat förutsättningar för en god bebyggelsemiljö. Bruket av biologiska resurser bör vara uthålligt och bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Den kommunala planeringen bör ge samlade bedömningar för en ekologiskt hållbar utveckling både i våra tätorter och på landsbygden. Distansarbete med hjälp av informationsteknik har visat sig ha positiva miljöeffekter. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning kring hur distansarbete kan stimuleras och utvecklas. Det bör finnas en god kunskap om vad som behövs för en ekologiskt hållbar utveckling, och ett brett engagemang i arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Alla viktigare beslut bör analyseras från ett hållbarhetsperspektiv och EU bör ha hållbar utveckling som ett övergripande mål. Vi har ett gemensamt ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för att utvecklingen skall gå i denna riktning. Politikens uppgift är till stor del att skapa förutsättningar för och uppmuntra ett handlande som är förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att vi väljer de åtgärder som ger störst nytta i förhållande till kostnaderna och att vi väger nyttan mot kostnaden, liksom att vi analyserar alternativa möjligheter att nå målen. Miljöföroreningarna känner inga nationella gränser. Den långsiktiga försörjningen med naturresurser är i stor utsträckning en global fråga. Råvaror och produkter säljs ofta på en global marknad. Den svenska ekonomin är nära sammanflätad med ekonomin i de övriga EU-länderna. Omställningen av Sverige till ekologisk hållbarhet förutsätter därför att kraven på ekologisk hållbarhet också får genomslag i andra länder. Allt detta är skäl för att Sverige skall vara pådrivande internationellt för en ekologiskt hållbar utveckling. Men det förutsätter också att vi går före nationellt så att vi är trovärdiga när vi skall påverka andra, och att vi lär av andras exempel när de har kommit längre än vi. Det är nu dags att redovisa den ökade bredd i insatserna och det ökade tempo i omställningen som svarar mot dessa ambitioner. I avsnitt 2 redovisas inriktningen på ett aktivt nationellt och internationellt arbete. 2. Inriktningen på arbetet för ekologisk hållbarhet En ekologiskt hållbar samhällsutveckling förutsätter ett samhällsengagemang med både bredd och djup där alla i samhället känner delaktighet och ansvar. Arbetet skall knyta an till det folkrörelsearbete som pågår och ge oss alla som medborgare och konsumenter verktygen för att göra medvetna val som bidrar till hållbarheten. Det gäller att uppmuntra marknadens egna drivkrafter och att alla delar av samhället medverkar. Arbetet inom berörda utgiftsområden kommer att följas upp i varje års budgetproposition. Den gemensamma strategin kommer att redovisas årligen och utvecklas i en särskild skrivelse i samband med budgetpropositionen. I avsnitt 2.1 redovisar vi en första genomgång av styrmedel för ekologisk hållbarhet. Kompetens, kunnande och realkapitalets utformning har en avgörande betydelse för den ekologiska hållbarheten. Därför är det viktigt att påverka och öka investeringar i kunnande och realkapital i en riktning som gynnar ekologisk hållbarhet. Det gäller utbildning och forskning liksom industri, lokaler, bostäder, och infrastruktur som transportsystem, avfalls- och avloppssystem samt energiförsörjning. Förändringar av realkapitalet tar tid. Det är därför viktigt att investeringsprogrammen påbörjas så tidigt som möjligt och att de är långsiktiga. Det är viktigt att de nyinvesteringar i infrastruktur som genomförs är anpassade till ekologisk hållbarhet, så att behoven av framtida ombyggnader minskar. Utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle innebär också stora möjligheter för en miljödriven utveckling av näringslivet. I avsnitt 2.2 redovisas vissa nationella insatser för investeringar i ekologisk hållbarhet och i avsnitt 2.3 föreslås ett program för lokala investeringar i vilket kommunerna har en viktig roll. I avsnitt 2.4 beskrivs de långsiktiga effekterna. 2.1 Styrmedel för ekologisk hållbarhet 2.1.1 Allmänt om styrmedel och incitamentsstrukturer Ett ekologiskt hållbart samhälle formas genom insatser på många nivåer och av många aktörer. Statens roll är att skapa förutsättningar för alla att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Det arbete som redan pågår kommer att leda till betydande förbättringar. Men det behövs också skärpta styrmedel och incitament som styr i rätt riktning. Mål och indikatorer är centrala för arbetet och skall utvecklas vidare. Det behövs tydliga mål och program för arbetet inom varje berört samhällsområde. Lagstiftningen måste utvecklas vidare. Regeringens kommande förslag till miljöbalk är centralt i detta avseende. Ekonomiska styrmedel kan bidra till kostnadseffektiva lösningar och bör användas i större utsträckning. Incitament som styr i felaktig riktning bör ses över. Därmed kan marknadens kraft användas mer effektivt. Särskilda kriterier kan kopplas till statliga stöd till exempelvis byggande. Insatser för kompetens och kunnande har stor betydelse för det fortsatta arbetet, liksom utvecklingsarbete för att omsätta forskningsresultat till praktiskt tillämpbara produkter och system. Den fysiska planeringen är också ett viktigt instrument. Framgång i arbetet förutsätter att alla berörda samhällsområden bidrar. Därför behövs utvecklade program för varje område av betydelse. Dessa program bör redovisas i samband med budgetpropositionen. Det är också viktigt att regeringens förslag inom berörda områden både bidrar till målen för det aktuella området och till ekologisk hållbarhet. Hållbarhetsbeskrivningar är ett viktigt instrument för att underlätta detta. Staten bör vidare vara ett föredöme för ekologisk hållbarhet i sin egen verksamhet. Den offentliga upphandlingen är i detta sammanhang ett viktigt verktyg. Ett aktivt internationellt arbete är nödvändigt. Hållbarhetsfrågorna bör drivas inom EU och särskild uppmärksamhet ägnas EU:s regeringskonferens och kommande utvidgning. Sverige skall ha en pådrivande roll även i det globala arbetet. I det följande aviseras ett antal initiativ inom dessa områden. 2.1.2 Mål och indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling Det är angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är ekologiskt hållbar och vilka framsteg som görs. Det kräver ett bredare perspektiv än de nuvarande miljömålen. Därför bör indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling utarbetas och användas i den föreslagna årliga redovisningen till riksdagen. Indikatorerna bör inte vara fler än att de på ett enkelt och informativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Indikatorerna bör tas fram utifrån befintlig statistik och så långt möjligt samordnas med indikatorer som används i andra länder för att möjliggöra internationell jämförelse. USA, Nederländerna och Storbritannien är exempel på länder där man arbetat med indikatorer för hållbar utveckling, som är bredare än miljömål i vanlig bemärkelse. Miljömål syftar till att styra miljöarbetet med avseende på önskat miljötillstånd respektive nödvändiga åtgärder. Regeringen har i regleringsbrev för 1997 och i särskilt beslut i februari givit Naturvårdsverket i uppdrag att revidera de befintliga miljömålen och lämna förslag till nya och förbättrade miljömål. Vidare har ett antal sektorsmyndigheter redan utvecklat sektorsmål eller fått i uppdrag att göra det och regeringen avser att ge uppdraget till fler sektorsmyndigheter. Naturvårdsverket har fått till uppgift att samordna arbetet med sektormålen. Arbetet med indikatorer är dock bredare än dessa uppdrag och kräver delvis andra former. Regeringen avser därför ge Miljövårdsberedningen uppgiften att i nära samarbete med Naturvårdsverket pågående arbete ta fram förslag till indikatorer. Kunskap och erfarenheter från pågående verksamheter av liknande karaktär inom t.ex. KI, SCB och SNV bör tas tillvara. 2.1.3 Ekonomiska styrmedel Ekonomiska styrmedel har med stor framgång använts i den svenska miljöpolitiken sedan 1970-talet. Sverige genomförde i och med 1990 års skattereform som första land i Europa en skatteväxling, då ett antal nya miljöskatter infördes och skatten på arbete sänktes. Koldioxidskatten, svavelskatten och kväveoxidavgiften är exempel på ekonomiska styrmedel som uppmärksammats internationellt. Det finns goda skäl för att även fortsättningsvis använda ekonomiska styrmedel i omställningen till ekologisk hållbarhet. De bidrar till kostnadseffektiva åtgärder, som innebär att hushåll och företag själva bär de samhällsekonomiska kostnaderna av sitt handlande. Därmed kan de ekonomiska styrmedlen skapa förutsättningar för och uppmuntra ett handlande som är förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling. Skatteväxlingsutredningen har analyserat förutsättningarna för en fortsatt skatteväxling. Kommitténs positiva värdering bygger på övertygelsen att skatteväxling är ett verksamt redskap för en ökad miljörelatering av skattesystemet. Värderingen baseras också på bedömningen att vår omvärld kommer att röra sig i samma riktning. Sverige bör aktivt använda ekonomiska styrmedel i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling och successivt öka skattesystemets miljöstyrande effekt. I övervägandena om förändringarna i skattesystemet kommer bland annat att bedömas hur de kan bidra till den ekologiska hållbarheten och hur de påverkar svenska företags konkurrensförmåga. Regeringen avser att lämna förslag om en avfallsskatt i anslutning till årets budgetproposition. Det är också angeläget att undvika stöd och subventioner som snedvrider konkurrensen eller motverkar den ekologiska hållbarheten. Regeringen har gett Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn av subventioner som motverkar den ekologiska hållbarheten och på grundval av denna översyn föreslå nödvändiga förändringar. Vid sidan av skatter och avgifter kan investerarnas möjligheter att lånefinansiera sina investeringar och de villkor som erbjuds på lånemarknaden antas spela stor roll för realiserandet av de investeringsprogram som redovisas i följande avsnitt. Här har den allmänna ekonomiska politiken en avgörande roll genom inverkan på ränteläget. Bland kreditinstituten finns ett växande intresse för att värdera säkerheter och avväga räntor till projektens egenskaper från ekologisk hållbarhetssynpunkt. Även bland försäkringsbolagen finns visst intresse för en motsvarande bedömning vad gäller försäkringsvillkor. Regeringen har i andra sammanhang fört överläggningar med kreditinstituten om en miljöinriktning av deras verksamhet och avser att vidga dessa i de avseenden som aktualiseras av investeringsprogrammet. 2.1.4 Ekologisk anpassning av stödsystem inom bland annat bostadssektorn En lång rad verksamheter som av olika skäl ges statligt stöd har miljöeffekter och påverkar den ekologiska hållbarheten. Som ett led i att integrera anpassningen till det ekologiska samhället i alla politikområden bör statliga stödformer utformas så att den ekologiska hållbarheten främjas. Ett första viktigt område är stöden till ombyggnad och förbättring av bostäder. Detta ligger i linje med den bostadspolitiska utredningens förslag. Anpassning av bebyggelsen har en strategisk roll i energiomställningen såväl som i kretsloppsarbetet, och det är därför viktigt att alla ombyggnader och renoveringar som ändå sker genomförs på ett sådant sätt att möjligheterna till energieffektivisering och miljöanpassning utnyttjas. Åtgärderna skall väljas så att varsamhetskravet (PBL 3:10) tillgodoses Ett antal nyckelkriterier bör därför ställas upp som grund för krav på energieffektivisering, återanvändning av byggnadsmaterial samt användning av miljöanpassade material och produkter. Liknande kriterier har formulerats i Nederländerna. System för miljövärdering av byggnader och byggande är under utveckling och kan också på sikt användas som grund för en differentiering av skatter och bidrag. 2.1.5 Ett rationellt byggande De beställningar och bygguppgifter som investeringar för ekologisk hållbarhet i bebyggelsen alstrar kommer att i betydande grad bestå av ombyggnader och reinvesteringar. Vid sidan av ett antal stora projekt kan huvuddelen av insatserna väntas ske i små och halvstora sådana. Den nuvarande branschstrukturen domineras av ett fåtal stora företag. En vital struktur av lokala konsult- och byggföretag med allsidig kompetens skulle stärka konkurrensen. Att stimulera en sådan utveckling ligger i linje med regeringens allmänna småföretagspolitik. Den teknikupphandling Byggkostnadsdelegationen genomför kan antas leda utvecklingen i den här beskrivna riktningen. Ytterligare insatser faller inom såväl Byggkostnadsdelegationens som Småföretagsdelegationens verksamheter. Regeringen avser att vidga delegationernas uppdrag, i syfte att ytterligare påskynda utvecklingen. 2.1.6 Utbildning och forskning Utbildning är en grundläggande förutsättning för att förverkliga en ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att det skapas utrymme inom grundutbildningen för undervisning om miljö- och livsstilsfrågor. Ett ämnesövergripande arbetssätt bör användas för att ge kunskaper om miljöfrågorna. Folkbildning i studieförbundens regi och med stöd av folkrörelserna har i och mobilisera engagemanget i dessa frågor. Regeringen avser också att se över examensbeskrivningarna för den högre utbildningen och vid behov vidta ändringar med avseende på miljökunskaper. Ytterligare forskningsinsatser krävs för att Sverige skall kunna bli ett föregångsland när det gäller en ekologiskt hållbar utveckling. Frågor som rör energi- och råvaruförsörjning behöver uppmärksammas. Omvandlingen av naturresurser till nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastuktur och bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom vatten- och avloppssystemens roll för näringsämnenas kretslopp behöver vidareutvecklas. Miljöanpassningen av produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en viktig del av omställningen. I forskningspropositionen har aviserats ett uppdrag till Forskningsrådsnämnden att utveckla och konkretisera ett program för forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling. Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än traditionell miljöforskning. Därför krävs att dessa frågor beaktas i all forskningsplanering. Det är mycket angeläget att i EU:s femte ramprogram för forskning betona betydelsen av forskning som stöder miljön och en hållbar utveckling. 2.1.7 Fysisk planering Ekologisk hållbarhet bör vara ett gemensamt mål för all samhällsplanering. Detta innebär en höjning av ambitionsnivån i samhällsplaneringen med krav på delvis nya arbetsformer och ett omfattande utvecklingsarbete. För att arbetet med att ställa om Sverige till hållbar utveckling skall lyckas, krävs helhetssyn i samhällsplaneringen och förmåga att överbrygga sektorsgränser. Behovet av samordning och samverkan gör sig starkt gällande. Planeringen för infrastrukturens utveckling, regional balans, hushållning med mark- och vattenresurser och skydd av miljön är i stor utsträckning gemensamma uppgifter för stat och kommun, medan bebyggelseplaneringen främst är en kommunal uppgift. Länsstyrelserna skall se till att de nationella målen får genomslag i länets utveckling. I Sverige har ansvar och befogenheter i hög grad decentraliserats till kommunerna, men också till regionala organ. Den påbörjade försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning ger möjligheter till ökad förankring av det regionala utvecklingsarbetet. De flesta kommuner står inför en revidering av översiktsplanerna. Detta arbete bör komma att inspireras av arbetet med lokal Agenda 21. Det är angeläget att den kommunala planeringen utvecklas ytterligare som ett strategiskt instrument för ekologiskt hållbar utveckling. 2.1.8 Redovisningar i budgetpropositionen Det krävs en rad åtgärder inom samtliga politikområden för att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet. Utifrån de övergripande målen för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall mål sättas upp för berörda områden och åtgärder för att nå målen utarbetas. Ambitionen är att i samband med årets budgetproposition presentera ett handlingsprogram för att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. Regeringen har redan redovisat förslag som gäller infrastrukturen och energipolitiken i särskilda propositioner. Handlingsprogrammet utvecklas vidare i propositioner om bland annat miljöpolitiken och trafikpolitiken våren 1998. Omställningen av Sverige är ett arbete som kommer att pågå under lång tid och som utvecklas kontinuerligt. För berörda utgiftsområden avser regeringen därför i kommande års budgetpropositioner kortfattat redovisa i vilken grad uppsatta mål uppnåtts och vilka åtgärder för ekologisk omställning som kommer att vidtas under budgetåret. I anslutning till budgetpropositionen avser regeringen årligen, med början i år, i en särskild skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att öka den ekologiska hållbarheten i samhället. 2.1.9 Ekologiska hållbarhetsbeskrivningar Ett bra beslutsunderlag är en förutsättning för ett effektivt arbete för ett hållbart Sverige. Större beslut som påverkar den ekologiska hållbarheten bör föregås av en analys av effekterna på miljö och resursförbrukning. Beaktande av de ekologiska hållbarhetsperspektiven skall därför finnas med som en del i kommitté- och utredningsarbeten som behandlar frågor av betydelse i detta sammanhang. På så sätt blir det lättare att tidigt uppmärksamma huruvida kommande förslag bidrar till ekologisk hållbar utveckling eller motverkar den. Motverkande effekter är lättare att rätta till under utredningsarbetets gång än i slutskedet av den. Lagda förslag som kan ha betydelse för ekologisk hållbar utveckling bör åtföljas av en redovisning av effekterna på miljö och resursförbrukning. Miljövårdsberedningen kommer att få uppgiften att utveckla en mall för sådana beskrivningar och den nya energimyndigheten bör bidra i de delar som behandlar energieffektivitet. På motsvarande sätt kommer propositioner av betydelse i detta sammanhang att åtföljas av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Sverige driver motsvarande krav inom EU:s regeringskonferens vad gäller kommissionens förslag. 2.1.10 Staten ett föredöme för ekologiskt hållbar utveckling Med stöd av 7§ verksförordningen om att beakta de krav som ställs på verksamheten med hänsyn till miljöpolitiken, finns i dag ett miljöansvar i instruktionerna för ett antal myndigheter med särskilt sektorsansvar för miljön. Verksförordningen kommer att ändras så att hänsynen i stället skall gälla ekologiskt hållbar utveckling. En politik för ekologisk hållbar utveckling är väsentligt vidare än miljöpolitik varför krav på hänsyn bör finnas i fler myndighetsinstruktioner än enbart för de nuvarande myndigheterna med sektorsansvar för miljön. Regeringen avser att återkomma till för vilka myndigheter detta krav skall återspeglas i myndighetsinstruktionerna. Erfarenheter från andra verksamheter visar att miljöledningssystem kan vara ett ändamålsenligt verktyg för att integrera hänsyn till miljön i det dagliga arbetet. Regeringen har därför i beslut i december 1996 utsett 25 pilotmyndigheter som under år 1997 skall inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Detta arbete kommer att vidgas till en bredare tillämpning av miljöledningssystem inom de statliga myndigheterna med beaktande av vunna erfarenheter från pilotprojektet. Redovisning och granskning av hur miljöarbetet har bedrivits utgör en central del av alla miljöledningssystem. Myndigheternas övriga redovisningar rörande ekonomi och effektivitet granskas i dag av Riksrevisionsverket. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att bland annat föreslå hur myndigheterna skall återrapportera sitt miljöarbete i anslutning till årsredovisningen. Naturvårdsverket gavs i samma beslut ansvaret för att granska miljöeffekter av myndigheternas miljöarbete som följer av miljöledningssystemet. 2.1.11 Offentlig upphandling Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för totalt cirka 280 miljarder kronor varav staten för drygt 100 miljarder. Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet. Intresset för en miljöanpassad offentlig upphandling finns inom flertalet av EU-länderna. Den danska regeringen har nyligen antagit en handlingsplan för ”grön” politik inom området för offentlig upphandling”. Andra medlemsstater undersöker åtgärder för att främja inköp av ”gröna” varor och tjänster. Dessutom har OECD nyligen presenterat en rekommendation om förbättring av regeringarnas resultat för att skydda miljön, enligt vilken medlemsländerna och i synnerhet regeringarna bör inrätta och genomföra en inköpspolitik av miljövänliga varor och tjänster. EU:s medlemsländer har i samband med översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet preliminärt kommit överens om att göra en översyn av gemenskapens regler för offentlig upphandling så att miljöhänsyn i större utsträckning tas vid tillämpningen av reglerna samtidigt om en sund konkurrens bevaras. Enligt regeringens uppfattning bör översynen ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att ställa krav på miljöanpassade produktionsprocesser. Genom att ange enhetliga miljökrav för den offentliga upphandlingen minskar belastningen på miljön samtidigt som producenterna får incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster, vilket på sikt kan bidra till att svenska företags exportmöjligheter ökar. För investeringsprogrammet för ekologisk hållbarhet bör miljökrav ställas vid all upphandling. Frivilliga miljömärknings- och certifieringssystem, t.ex. den Nordiska Svanmärkningen, kan spela en viktig roll genom att miljökrav ställs vid upphandlingen motsvarande kraven för märkning. Genom en successiv revision av miljömärkningskraven skapas en utvecklingsstimulerande effekt. Det är angeläget att utnyttja de möjligheter som lagstiftningen ger för att upphandlingen skall gynna utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Möjligheterna bör också utökas så att grundläggande miljökrav ställs vid all upphandling. Kriterier för ekologisk hållbarhet bör utvecklas så att upphandlingen kan stimulera utvecklingen av materialsnåla och energieffektiva produkter som inte skadar miljön. På beställning av Miljövårdsberedningen har därför en första vägledningsstrategi för miljöanpassad offentlig upphandling tagits fram under hösten 1996 av Naturvårdsverket, Nämnden för offentlig upphandling och Kemikalieinspektionen. För att den offentliga upphandlingen skall bli pådrivande kraft i arbetet mot ekologisk hållbarhet bör denna successivt uppdateras med riktlinjer, erfarenheter och exempel från de 25 pilotmyndigheternas arbete med miljöledningsystem, de många initiativ som tas rörande miljöanpassad upphandling av kommuner och landsting samt från det arbete som pågår i andra länder. I USA tillämpas exempelvis ett intressant system i den federala upphandlingen. Federala organ granskar och rangordnar utbudet av olika utrustningar efter ekologiska egenskaper. De upphandlande myndigheterna har sedan att välja inom den bästa kvartilen av utbudet. Därmed stimuleras företag att ta sig upp i den prioriterade delen av listorna. Den bästa kvartilen flyttas därmed automatiskt upp. Systemet har således en inbyggd utvecklingsstimulerande effekt. Det kan övervägas om liknande system bör prövas i Sverige genom frivilliga överenskommelser och som en del av investeringsprogrammet. Regeringen har under 1996 tillsatt en Delegation för främjande av miljöanpassad teknik som är resultat av forskningsinsatser eller innovationer. Delegationen skall också medverka till att korta tiden för marknadsintroduktion av miljöanpassade produkter, processer och system. 2.1.12 Det internationella arbetet En ekologiskt hållbar utveckling förutsätter både ett aktivt nationellt arbete och att vi verkar för att andra länder går i samma riktning. I det europeiska perspektivet gäller det att göra hållbar utveckling till ett övergripande mål för EU, i linje med vad Sverige nu driver i regeringskonferensen. En vitbok för hållbar utveckling - dvs. en genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och vilka nuvarande regler och stöd som behöver ses över - kan vara ett viktigt steg för att få genomslag för detta arbete inom EU. Sverige bör därför verka för att EU:s kommande sjätte åtgärdsprogram för miljön vidgas till en handlingsplan med detta innehåll. Ett sådant arbete med inriktning på resultat år 2001 skulle också kunna bli ett viktigt tema inför Sveriges ordförandeskap. EU:s utvidgning är en förutsättning för en miljöanpassning i Central- och Östeuropa. Länderna runt Östersjön har mycket gemensamt och det pågående arbetet med en Agenda 21 för Östersjön är centralt för en ekologiskt hållbar utveckling i vårt närområde. Det kommer att kräva betydande förhandlingsinsatser för att ge konkreta resultat. Östersjömiljarden är ett viktigt element. I ett globalt perspektiv gäller det att omsätta deklarationerna från Riokonferensen i konkret handling. Det är viktigt att de svenska insatserna förutom att de riktas mot miljökonventionerna även riktas mot alla internationella institutioner som bör bidra till en hållbar utveckling. Det måste få genomslag i t.ex. FN:s sektorsorgan, de internationella bankerna och världshandelsorganisationen WTO. Det är vidare viktigt att vi kan använda svenskt bistånd som ett gott exempel när vi skall verka för att andra länder och EU också tar ställning för att bistånd i högre grad bör bidra till ekologisk hållbarhet. 2.2 Nationella investeringsprogram Nationella investeringsprogram för ekologisk hållbarhet inordnas huvudsakligen i respektive utgiftsområde. Sådana program kan i vissa fall bli mest effektiva om de hålls samman tvärs över sektors- och områdesgränser. Regeringen kommer, i samband med budgetpropositionen, att samlat följa upp och redovisa vad som görs inom olika områden. 2.2.1 Investeringar i ekologisk omställning av byggnader, anläggningar och infrastruktur (”kretsloppsmiljarden”) En miljard kronor har avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (1997- 2001). Medlen skall i första hand användas till kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur. Med stöd av detta investeringsbidrag kan den nödvändiga renoveringen ges en kretsloppsprofil, vilket samtidigt kan ge positiva sociala effekter. Exempel på stödberättigade investeringar är åtgärder som minskar, återvinner eller separerar avfall, minskar utsläpp av kväve och fosfor, separerar avloppsvatten eller innebär återanvändning av byggmaterial och kretsloppsanpassad renovering. Som villkor för bidraget gäller att investeringen skall bidra till bättre miljö, ge sysselsättning samt utnyttja ny teknik eller nya arbetsmetoder. Ett viktigt syfte med kretsloppsmiljarden är att ge kommuner, företag och organisationer möjlighet att pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. En mindre del av anslaget (300 miljoner kronor) disponeras av länsstyrelserna för stöd till mindre investeringar (högst 8 miljoner kronor investeringskostnad) medan huvuddelen fördelas av regeringen. 2.2.2 Energiinvesteringar Den proposition om omställning av energisystemet som regeringen nyligen lade på riksdagens bord är ett omfattande praktiskt steg i omställningen av Sverige till ett föregångsland för ekologisk hållbarhet. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi- , miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn taget till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. I den energipolitiska propositionen redovisas ett omfattande och konkret program för investeringar inom energiområdet. Möjligheterna att förstärka insatser för ekologisk hållbarhet genom att kombinera sådana investeringar med investeringar som också i andra avseenden ökar den ekologiska hållbarheten bör ofta vara goda. Regeringen har beräknat totalt 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för genomförandet av programmet. 2.2.3 Infrastrukturprogram Medel avsätts vidare för ett särskilt nationellt program för infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta ytterligare medel som behövs för vissa infrastruktursatsningar som inte ingår i den ordinarie planeringsramen. Det nationella infrastrukturprogrammet, som omfattar utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå, fortsatt stöd till Inlandsbanan samt viss finansiering av de båda storstadsöverenskommelserna, presenteras närmare i avsnitt 4. 2.2.4 Insatser för kompetens och kunnande Effektiva miljöledningssystem blir en allt mer avgörande konkurrensfördel för näringslivet. För att åstadkomma detta krävs insatser från utbildningssektorn. Regeringen återkommer med ytterligare förslag inom det området. Även andra former för kompetenshöjning bör utvecklas i samarbete med näringslivet exempelvis i liknande form som EU:s mål 4-stöd. 2.3 Lokala investeringsprogram En lokalt förankrad verksamhet krävs om arbetet med att föra in den ekologiska dimensionen i samhällsbygget skall lyckas. Den slutsatsen dras bland annat i de mål, principer och rekommendationer som inryms i Agenda 21 och Habitatagendan (från FN-konferensen om boende, bebyggelse m.m . 1996 i Istanbul). Regeringen redovisar i det följande huvudinriktningen för ett program för stöd till investeringar i ekologiskt hållbar utveckling. I viss mån kan det statliga bidraget användas för lokala folkbildningsinsatser, liksom till att stimulera det lokala näringslivets omställning till ekologisk hållbarhet genom stöd till nätverksbyggande och liknande allmänna kommunala näringslivsinsatser. En mindre del av statsbidragen skall kunna användas för kommunernas administrativa utgifter och uppbyggande av kompetens för genomförandet samt kunskapsgenererande uppföljningar och utvärderingar av de kommunala programmen samt de ingående projekten. Programmet syftar till att stödja sådana åtgärder som annars inte skulle ha kommit till stånd. Kommunerna ges möjlighet att i samverkan med olika lokala aktörer, offentliga och privata, söka statligt stöd till lokala investeringsprogram för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten. Investeringsprogrammen skall utformas i en bred lokal process. Alla Sveriges 288 kommuner har inlett ett arbete med lokala Agenda 21, som involverar många olika grupper i samhället. Det är därför naturligt att arbetet med att ta fram - och att genomföra - ett lokalt investeringsprogram får sin bas i det lokala arbetet. De kommunala programmen skall innefatta en översiktlig sammanställning av de insatser som de lokala aktörerna vill genomföra för att öka takten i omställningen till ekologisk hållbarhet. I detta sammanställningsarbete kan arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis ALU, användas för att ge förutsättningar till en bred kartläggning av möjligheterna. Analys och redovisning ur jämställdhets- och integrationsperspektiven skall göras. Om detta inte kan göras på ett meningsfullt sätt skall detta anges och särskilt motiveras. Programmen - vilka kan vara gemensamma för flera kommuner - lämnas till statsrådsdelegationen för ekologisk hållbarhet som, efter hörande av länsstyrelserna och de berörda sektorsmyndigheterna, bedömer vilka kommuner som först skall komma i fråga för statligt stöd till genomförandet av programmen. Målet är att hela Sverige skall delta i ett ekologiskt omställningsarbete. De kommuner/grupper av kommuner som utses inledningsvis får därmed en roll av föregångare i arbetet. Vid bedömningen av programmen bör vikt läggas bland annat vid åtgärder som minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka sysselsättningen. De lokala förutsättningarna skall spela en stor roll för vilka åtgärder som vidtas i de kommuner som ingår i programmet. De insatser som genomförs i de lokala projekten måste ske brett och på ett sådant sätt att många människor och företag blir delaktiga. Erfarenheter och kunskaper som redan finns, exempelvis genom Agenda 21-arbetet och Byggbranschens kretsloppsråd, skall tas tillvara i arbetet. Kommunala och regionala sektorsprogram, samt lokala Agenda 21- planer/miljöplaner bör beaktas i arbetet. Den kommunala fysiska planeringen liksom den regionala och nationella sektorsplaneringen är av särskild betydelse för omställningen till ekologisk hållbarhet. När beslut om markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling fattas, grundläggs många av vardagslivets och näringslivets villkor. Därför är det av största vikt att både kvinnor och män, liksom företrädare för olika samhällssektorer, deltar i de beslut som lägger grunden för samhällsutveckling och i den verksamhet som blir följden av dessa beslut. Även den bostadspolitiska utredningen har i sitt förslag om s.k. lokala utvecklingsprogram för utsatta bostadsområden utgått från betydelsen av lokal förankring i arbetet för ett hållbart samhälle - ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt. Hur möjligheterna för kommunerna att bevilja omställningsstöden utformas har stor betydelse för teknikutvecklingen och den ekonomiska effektiviteten i bidragen. Om bidragen knyts till en särskild teknik som skall användas för omställningen till ekologisk uthållighet finns det en risk att bidraget leder till att dämpa den tekniska utvecklingen. Därför skall investeringsprogrammet och omställningsstöden inriktas mer mot resultat än teknik. Varsamhetsaspekterna (PBL 3:10) skall vara vägledande vid valet av åtgärd. Regeringen avser att utarbeta närmare bestämmelser för hur kommunerna får använda omställningsstödet till enskilda projekt. Regelverket föreslås vara så utformat, att det ger kommunerna stora möjligheter att utnyttja de lokala förutsättningarna. Aspekter som bör ingå i ett regelverk för kommunernas hantering är i vilken utsträckning en investering minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka sysselsättningen. I de delar där investeringsprogrammen kan komma att riktas till omställningsåtgärder i företag (exempelvis bostadsföretag och länstrafikhuvudmän) måste EG:s statsstödssystem beaktas. Regeringen avser att till Europeiska kommissionen anmäla de närmare villkor som skall gälla för investeringsstöd till företag. Sådana stöd kan inte verkställas förrän kommissionen lämnat sitt godkännande. 2.3.1 Organisation och uppföljning Att engagera kommunerna i att lokalt svara för genomförandet av investeringsprogrammet ligger väl i linje med den tradition som finns i Sverige. Kommunerna är den primära demokratiska nivån och möjligheterna till förankring av arbetet är störst om ansvaret läggs där. Dessutom är det lokala Agenda 21-arbetet ofta väl utvecklat. Samtidigt måste regering och riksdag kontinuerligt kunna följa utvecklingen. Vidare krävs att tillämpningen när det gäller företagsstöd återrapporteras årligen till Europeiska kommissionen. Erfarenheter från investeringar måste också dokumenteras så att förutsättningar finns för vidare kunskapsspridning. Detta ställer krav på uppföljning och utvärdering. En fristående utvärdering kommer därför att göras. Erfarenheter från pågående verksamhet av liknande karaktär skall tas till vara. Det gäller bland annat den så kallade kretsloppsmiljarden, som hanteras inom ett för ändamålet särskilt inrättat kansli på Miljödepartementet. Det är angeläget att arbetet i kommunerna redan på projektstadiet utformas så att det kan följas upp på ett effektivt sätt. För det löpande revisionsarbetet ansvarar de kommunala revisorerna. Utöver detta avser regeringen att ge ett uppdrag till Riksrevisionsverket att löpande utvärdera användningen av de statliga medlen. För detta ändamål används en mindre del av de beräknade medlen för de lokala investeringsprogrammen. 2.3.2 Ekonomiska ramar för de lokala investeringsprogrammen Regeringen avsätter i den ekonomiska vårpropositionen: 800 miljoner kronor år 1998 1 800 miljoner kronor år 1999 2 800 miljoner kronor år 2000 för genomförande av de lokala investeringsprogrammen. 2.4 Långsiktiga effekter Vid sidan av att programmet ger förutsättningar för ökad ekologisk hållbarhet kan det väntas ha effekter även på ekonomi och sysselsättning, på kulturlandskap och stadslandskap. De ekologiska effekterna torde samvariera med programmets omfattning. Både efterfrågan på och större utbud av teknik med goda egenskaper bör öka. Programmets utformning och starka lokala koppling ger förutsättningar för såväl män som kvinnor att delta i omställningsarbetet. Det kräver bland annat att såväl kvinnor som män ges möjligheter att delta aktivt i samhällsplaneringsprocessen. Mot bakgrund av att en stor del av sysselsättningen kan antas uppstå inom bygg- och anläggningssektorn kommer kortsiktigt den ökade arbetskraftsefterfrågan främst män till del. Genom den bredd av insatser som kan genomföras inom ramen för de lokala programmen bör effekterna på arbetsmarknaden på något längre sikt påverka också andra sektorer än bygg- och anläggningssektorn. Programmet kan vidare medverka till att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts. Det förutsätter dock medvetna satsningar på att främja främst kvinnors möjligheter inom tekniska och andra områden där de i dag är kraftigt underrepresenterade. Överslagsberäkningar från Naturvårdsverket visar att hushållssektorn står för nära hälften av de svenska utsläppen. Arbetet med att underlätta för denna sektor att spela en mer aktiv roll när det gäller att motverka miljöproblemen och öka den ekologiska hållbarheten i samhället bör kunna ge goda resultat, eftersom de lokala investeringsprogrammen bygger på ett aktivt folkligt engagemang via det kommunala ansvaret för genomförandet. Rätt utformade kan också de lokala investeringsprogrammen ge förutsättningar för fler människor att bli mer delaktiga i samhällsbyggandet, såväl genom integration i arbetslivet som genom förutsättningar att delta i utformningen av de konkreta insatserna. Ett långsiktigt investeringsprogram bör kunna ge positiva effekter på sysselsättning och tillväxt. Den tekniska och industriella utvecklingen av nya produkter och system för ekologiskt hållbar utveckling stimuleras. En stabil hemmamarknad underlättar kommersialisering och export. På sikt innebär försörjning av samhället med förnybara naturresurser dessutom att ytterligare sysselsättning tillkommer i såväl råvaru- som förädlingsleden, under förutsättning att övergången till ett samhälle baserat på förnybara resurser kan ske utan att ekonomin i övrigt störs. Med en växande efterfrågan på miljöcertifierade varor inom snart sagt alla marknader ser Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, betydande fördelar i att låta hänsyn till ekologisk hållbarhet påverka produkter och processer i vad man uppskattar till två tredjedelar av det svenska näringslivet. Även i detta avseende bör en bred satsning på ekologisk omställning av det svenska samhället bidra till att stärka näringslivet. Påverkan kan också väntas ske på kultur- och stadslandskapen. Riktningen av de över tiden ständigt pågående förändringarna blir delvis en annan. I stället för avställning av överbliven odlingsmark kan man vänta sig att produktionstrycket kommer att öka när jord- och skogsbruket skall producera både mat, energi och industriråvaror. Påverkan på bebyggelsen och stadslandskapet kan innebära stora förändringar och omställningen måste därför baseras på arkitektonisk kvalitet och tillvaratagande av kulturhistoriska värden. Bilaga 5 Ett hållbart Sverige . Ett hållbart Sverig 1. Samanfattning Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Den ekologiska hållbarheten kan också bidra till fler arbeten, tillväxt och en ökad konkurrenskraft. De åtgärder som redovisas nu är ett viktigt steg. Regeringen återkommer med konkretiseringar och ytterligare förslag i höstens budgetproposition och i bland annat en miljöpolitisk proposition våren 1998. 1.1 Inledning I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologisk hållbar utveckling”. Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår statsråden Anna Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Annika Åhnberg och Thomas Östros. Delegationens första uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen föreslå ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det fortsatta arbetet. Under arbetet har delegationen haft nytta av förslag och idéer från organisationer, kommuner, statliga myndigheter, pågående utredningar som bland annat Agenda 21-kommittén och Kretsloppsdelegationen, samt från enskilda personer. Delegationen lämnade sina förslag 1997-03-21. Regeringen gör följande bedömningar med anledning av delegationens förslag. 1.2 Ett arv till kommande generationer En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio 1992 betonade sambandet mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och social välfärd måste gå hand i hand med skydd av miljön och hushållning med naturresurserna. Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad andel av jordens befolkning så står vi för huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också de största möjligheterna att ändra livsstil och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd. För oss är den nya stora uppgiften inför 2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarheten. Levnadsstandarden i Asien och vissa andra delar av världen beräknas öka mycket kraftigt under de närmaste 25 åren. Därmed ökar också resursanvändningen och påverkan på miljön. Det finns beräkningar som visar att dagens resursanvändning behöver bli tio gånger mer effektiv för att en växande världsbefolkning om 25-50 år skall kunna leva på en rimlig nivå. Det är en stor utmaning. I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling”. I grunden handlar det om tre saker: skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av jordens resurser. Övergripande mål för ett ekologiskt hållbart samhälle kan formuleras så här: Skyddet av miljön: Utsläppen av föroreningar skall inte skada människans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett sådant sätt att de naturliga kretsloppen värnas. Naturfrämmande hälso- och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få förekomma i miljön. Den biologiska mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas. Effektiv användning: Användningen av energi och andra naturresurser skall bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av energi och material kan därmed begränsas så att de är förenliga med en hållbar utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och investeringar skall därför också inriktas på resurssnåla processer och produkter. Hållbar försörjning: Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt skall försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara resurser. Det betyder att användningen av resurser inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya och att material bör återvinnas i ett kretslopp. Vi skall hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter att utveckla förnybara ersättningar. Detta kräver en ny helhetssyn på framtiden där vi tar till vara människors engagemang och teknikens möjligheter. Ett ekologiskt hållbart samhälle kan inte bara finnas i ett land. Problemen och lösningarna är sammanflätade över nationsgränserna. Därför behövs både ett aktivt nationellt och internationellt arbete. Sverige har särskilt goda förutsättningar att gå före. Miljöfrågorna blev aktuella tidigt i vårt land. En rad insatser har redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. I dag finns ett starkt och brett engagemang för hållbar utveckling. Det lokala Agenda 21-arbetet har redan visat hur demokratin kan vitaliseras av arbetet. Stora delar av näringslivet ser ekologisk hållbarhet både som en nödvändighet och som en affärsmöjlighet. Vi arbetar aktivt både i Europa och globalt för en hållbar utveckling. Arbetet för ekologisk hållbarhet är alltså inte bara viktigt för att framtida generationer skall få ett bra liv. Det skapar också mängder av nya möjligheter. Länder som ligger långt framme i utvecklingen kan dra nytta av de nya marknader som öppnar sig för miljöanpassade lösningar. Därmed kan tillväxt och konkurrenskraft stärkas och nya arbeten skapas. Åtgärder för att stimulera investeringar i ekologisk hållbarhet kan också skapa nya arbetstillfällen. Det spännande med den ekologiska hållbarheten som framtidsprojekt är att dra nytta av alla dessa möjligheter. Det förutsätter ett nära samspel mellan politiken på olika områden och mellan samhällets olika aktörer. Hushållning med naturresurserna, omsorg om miljön och social rättvisa är också nödvändiga förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling. Samtidigt är en sund ekonomi en förutsättning för en ekologiskt hållbar utveckling. Den sociala välfärden förutsätter att vi motverkar växande klyftor och skillnader i samhället. Därför är låg arbetslöshet, social trygghet, bra bostadsområden och en god utbildning centrala element. Ett utvecklande arbete som ger utrymme för en rik fritid är centralt för människors engagemang i miljöfrågorna. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter till goda livsvillkor och förutsättningar att delta i samhällsarbetet. En hållbar utveckling innehåller en varsam förvaltning och utveckling av det arv vi fått från generationer före oss, men måste också knyta an till kulturens roll i vardagslivet. En god ekonomisk, social och kulturell utveckling skapar förutsättningar för människor att engagera sig i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle. 1.3 Ett aktivt nationellt och internationellt arbete För att Sverige skall nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder för att påverka samhället. Knappheten på ändliga resurser och växande miljöproblem kommer visserligen att på sikt driva fram en anpassning och omvandling, men det skulle hela tiden ske i efterhand sedan betydande skador på miljön uppkommit eller knapphet på resurser drivit fram kriser och konflikter på olika håll i världen. Därför behövs en aktiv politik både i staten och kommunerna för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Marknadskrafterna kan bidra till en positiv utveckling, men de kan inte ensamma lösa problemen. Målen för en god miljö, en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning är vägledande för detta arbete. Ekosystemen skall brukas på sätt som vare sig hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden. Redan inom en generation bör betydande framsteg kunna nås. Regionala miljöproblem som försurning och övergödning bör vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material. Energianvändningen bör ha blivit mycket mer effektiv och förnybara resurser användas i betydligt större utsträckning. Den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna bör ha tagit en riktning som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. Inom fem till tio år bör vi ha tagit flera viktiga steg på vägen. Ambitionen är att industriutsläppen är nere i nivåer som inte skadar miljön. Processer och produkter bör i högre grad utformas så att de inte skadar miljön i någon del av varukedjan och så att de kan återvinnas i ett kretslopp. Investeringar i ekologisk hållbarhet bör ha gett mätbara effekter i effektivare energianvändning och bättre miljö. En ökad kvalitet och ett vidgat kretsloppsperspektiv inom arkitektur och formgivning bör ha förlängt produktcyklerna och skapat förutsättningar för en god bebyggelsemiljö. Bruket av biologiska resurser bör vara uthålligt och bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Den kommunala planeringen bör ge samlade bedömningar för en ekologiskt hållbar utveckling både i våra tätorter och på landsbygden. Distansarbete med hjälp av informationsteknik har visat sig ha positiva miljöeffekter. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning kring hur distansarbete kan stimuleras och utvecklas. Det bör finnas en god kunskap om vad som behövs för en ekologiskt hållbar utveckling, och ett brett engagemang i arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Alla viktigare beslut bör analyseras från ett hållbarhetsperspektiv och EU bör ha hållbar utveckling som ett övergripande mål. Vi har ett gemensamt ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för att utvecklingen skall gå i denna riktning. Politikens uppgift är till stor del att skapa förutsättningar för och uppmuntra ett handlande som är förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att vi väljer de åtgärder som ger störst nytta i förhållande till kostnaderna och att vi väger nyttan mot kostnaden, liksom att vi analyserar alternativa möjligheter att nå målen. Miljöföroreningarna känner inga nationella gränser. Den långsiktiga försörjningen med naturresurser är i stor utsträckning en global fråga. Råvaror och produkter säljs ofta på en global marknad. Den svenska ekonomin är nära sammanflätad med ekonomin i de övriga EU-länderna. Omställningen av Sverige till ekologisk hållbarhet förutsätter därför att kraven på ekologisk hållbarhet också får genomslag i andra länder. Allt detta är skäl för att Sverige skall vara pådrivande internationellt för en ekologiskt hållbar utveckling. Men det förutsätter också att vi går före nationellt så att vi är trovärdiga när vi skall påverka andra, och att vi lär av andras exempel när de har kommit längre än vi. Det är nu dags att redovisa den ökade bredd i insatserna och det ökade tempo i omställningen som svarar mot dessa ambitioner. I avsnitt 2 redovisas inriktningen på ett aktivt nationellt och internationellt arbete. 2. Inriktningen på arbetet för ekologisk hållbarhet En ekologiskt hållbar samhällsutveckling förutsätter ett samhällsengagemang med både bredd och djup där alla i samhället känner delaktighet och ansvar. Arbetet skall knyta an till det folkrörelsearbete som pågår och ge oss alla som medborgare och konsumenter verktygen för att göra medvetna val som bidrar till hållbarheten. Det gäller att uppmuntra marknadens egna drivkrafter och att alla delar av samhället medverkar. Arbetet inom berörda utgiftsområden kommer att följas upp i varje års budgetproposition. Den gemensamma strategin kommer att redovisas årligen och utvecklas i en särskild skrivelse i samband med budgetpropositionen. I avsnitt 2.1 redovisar vi en första genomgång av styrmedel för ekologisk hållbarhet. Kompetens, kunnande och realkapitalets utformning har en avgörande betydelse för den ekologiska hållbarheten. Därför är det viktigt att påverka och öka investeringar i kunnande och realkapital i en riktning som gynnar ekologisk hållbarhet. Det gäller utbildning och forskning liksom industri, lokaler, bostäder, och infrastruktur som transportsystem, avfalls- och avloppssystem samt energiförsörjning. Förändringar av realkapitalet tar tid. Det är därför viktigt att investeringsprogrammen påbörjas så tidigt som möjligt och att de är långsiktiga. Det är viktigt att de nyinvesteringar i infrastruktur som genomförs är anpassade till ekologisk hållbarhet, så att behoven av framtida ombyggnader minskar. Utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle innebär också stora möjligheter för en miljödriven utveckling av näringslivet. I avsnitt 2.2 redovisas vissa nationella insatser för investeringar i ekologisk hållbarhet och i avsnitt 2.3 föreslås ett program för lokala investeringar i vilket kommunerna har en viktig roll. I avsnitt 2.4 beskrivs de långsiktiga effekterna. 2.1 Styrmedel för ekologisk hållbarhet 2.1.1 Allmänt om styrmedel och incitamentsstrukturer Ett ekologiskt hållbart samhälle formas genom insatser på många nivåer och av många aktörer. Statens roll är att skapa förutsättningar för alla att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Det arbete som redan pågår kommer att leda till betydande förbättringar. Men det behövs också skärpta styrmedel och incitament som styr i rätt riktning. Mål och indikatorer är centrala för arbetet och skall utvecklas vidare. Det behövs tydliga mål och program för arbetet inom varje berört samhällsområde. Lagstiftningen måste utvecklas vidare. Regeringens kommande förslag till miljöbalk är centralt i detta avseende. Ekonomiska styrmedel kan bidra till kostnadseffektiva lösningar och bör användas i större utsträckning. Incitament som styr i felaktig riktning bör ses över. Därmed kan marknadens kraft användas mer effektivt. Särskilda kriterier kan kopplas till statliga stöd till exempelvis byggande. Insatser för kompetens och kunnande har stor betydelse för det fortsatta arbetet, liksom utvecklingsarbete för att omsätta forskningsresultat till praktiskt tillämpbara produkter och system. Den fysiska planeringen är också ett viktigt instrument. Framgång i arbetet förutsätter att alla berörda samhällsområden bidrar. Därför behövs utvecklade program för varje område av betydelse. Dessa program bör redovisas i samband med budgetpropositionen. Det är också viktigt att regeringens förslag inom berörda områden både bidrar till målen för det aktuella området och till ekologisk hållbarhet. Hållbarhetsbeskrivningar är ett viktigt instrument för att underlätta detta. Staten bör vidare vara ett föredöme för ekologisk hållbarhet i sin egen verksamhet. Den offentliga upphandlingen är i detta sammanhang ett viktigt verktyg. Ett aktivt internationellt arbete är nödvändigt. Hållbarhetsfrågorna bör drivas inom EU och särskild uppmärksamhet ägnas EU:s regeringskonferens och kommande utvidgning. Sverige skall ha en pådrivande roll även i det globala arbetet. I det följande aviseras ett antal initiativ inom dessa områden. 2.1.2 Mål och indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling Det är angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är ekologiskt hållbar och vilka framsteg som görs. Det kräver ett bredare perspektiv än de nuvarande miljömålen. Därför bör indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling utarbetas och användas i den föreslagna årliga redovisningen till riksdagen. Indikatorerna bör inte vara fler än att de på ett enkelt och informativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Indikatorerna bör tas fram utifrån befintlig statistik och så långt möjligt samordnas med indikatorer som används i andra länder för att möjliggöra internationell jämförelse. USA, Nederländerna och Storbritannien är exempel på länder där man arbetat med indikatorer för hållbar utveckling, som är bredare än miljömål i vanlig bemärkelse. Miljömål syftar till att styra miljöarbetet med avseende på önskat miljötillstånd respektive nödvändiga åtgärder. Regeringen har i regleringsbrev för 1997 och i särskilt beslut i februari givit Naturvårdsverket i uppdrag att revidera de befintliga miljömålen och lämna förslag till nya och förbättrade miljömål. Vidare har ett antal sektorsmyndigheter redan utvecklat sektorsmål eller fått i uppdrag att göra det och regeringen avser att ge uppdraget till fler sektorsmyndigheter. Naturvårdsverket har fått till uppgift att samordna arbetet med sektormålen. Arbetet med indikatorer är dock bredare än dessa uppdrag och kräver delvis andra former. Regeringen avser därför ge Miljövårdsberedningen uppgiften att i nära samarbete med Naturvårdsverket pågående arbete ta fram förslag till indikatorer. Kunskap och erfarenheter från pågående verksamheter av liknande karaktär inom t.ex. KI, SCB och SNV bör tas tillvara. 2.1.3 Ekonomiska styrmedel Ekonomiska styrmedel har med stor framgång använts i den svenska miljöpolitiken sedan 1970-talet. Sverige genomförde i och med 1990 års skattereform som första land i Europa en skatteväxling, då ett antal nya miljöskatter infördes och skatten på arbete sänktes. Koldioxidskatten, svavelskatten och kväveoxidavgiften är exempel på ekonomiska styrmedel som uppmärksammats internationellt. Det finns goda skäl för att även fortsättningsvis använda ekonomiska styrmedel i omställningen till ekologisk hållbarhet. De bidrar till kostnadseffektiva åtgärder, som innebär att hushåll och företag själva bär de samhällsekonomiska kostnaderna av sitt handlande. Därmed kan de ekonomiska styrmedlen skapa förutsättningar för och uppmuntra ett handlande som är förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling. Skatteväxlingsutredningen har analyserat förutsättningarna för en fortsatt skatteväxling. Kommitténs positiva värdering bygger på övertygelsen att skatteväxling är ett verksamt redskap för en ökad miljörelatering av skattesystemet. Värderingen baseras också på bedömningen att vår omvärld kommer att röra sig i samma riktning. Sverige bör aktivt använda ekonomiska styrmedel i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling och successivt öka skattesystemets miljöstyrande effekt. I övervägandena om förändringarna i skattesystemet kommer bland annat att bedömas hur de kan bidra till den ekologiska hållbarheten och hur de påverkar svenska företags konkurrensförmåga. Regeringen avser att lämna förslag om en avfallsskatt i anslutning till årets budgetproposition. Det är också angeläget att undvika stöd och subventioner som snedvrider konkurrensen eller motverkar den ekologiska hållbarheten. Regeringen har gett Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn av subventioner som motverkar den ekologiska hållbarheten och på grundval av denna översyn föreslå nödvändiga förändringar. Vid sidan av skatter och avgifter kan investerarnas möjligheter att lånefinansiera sina investeringar och de villkor som erbjuds på lånemarknaden antas spela stor roll för realiserandet av de investeringsprogram som redovisas i följande avsnitt. Här har den allmänna ekonomiska politiken en avgörande roll genom inverkan på ränteläget. Bland kreditinstituten finns ett växande intresse för att värdera säkerheter och avväga räntor till projektens egenskaper från ekologisk hållbarhetssynpunkt. Även bland försäkringsbolagen finns visst intresse för en motsvarande bedömning vad gäller försäkringsvillkor. Regeringen har i andra sammanhang fört överläggningar med kreditinstituten om en miljöinriktning av deras verksamhet och avser att vidga dessa i de avseenden som aktualiseras av investeringsprogrammet. 2.1.4 Ekologisk anpassning av stödsystem inom bland annat bostadssektorn En lång rad verksamheter som av olika skäl ges statligt stöd har miljöeffekter och påverkar den ekologiska hållbarheten. Som ett led i att integrera anpassningen till det ekologiska samhället i alla politikområden bör statliga stödformer utformas så att den ekologiska hållbarheten främjas. Ett första viktigt område är stöden till ombyggnad och förbättring av bostäder. Detta ligger i linje med den bostadspolitiska utredningens förslag. Anpassning av bebyggelsen har en strategisk roll i energiomställningen såväl som i kretsloppsarbetet, och det är därför viktigt att alla ombyggnader och renoveringar som ändå sker genomförs på ett sådant sätt att möjligheterna till energieffektivisering och miljöanpassning utnyttjas. Åtgärderna skall väljas så att varsamhetskravet (PBL 3:10) tillgodoses Ett antal nyckelkriterier bör därför ställas upp som grund för krav på energieffektivisering, återanvändning av byggnadsmaterial samt användning av miljöanpassade material och produkter. Liknande kriterier har formulerats i Nederländerna. System för miljövärdering av byggnader och byggande är under utveckling och kan också på sikt användas som grund för en differentiering av skatter och bidrag. 2.1.5 Ett rationellt byggande De beställningar och bygguppgifter som investeringar för ekologisk hållbarhet i bebyggelsen alstrar kommer att i betydande grad bestå av ombyggnader och reinvesteringar. Vid sidan av ett antal stora projekt kan huvuddelen av insatserna väntas ske i små och halvstora sådana. Den nuvarande branschstrukturen domineras av ett fåtal stora företag. En vital struktur av lokala konsult- och byggföretag med allsidig kompetens skulle stärka konkurrensen. Att stimulera en sådan utveckling ligger i linje med regeringens allmänna småföretagspolitik. Den teknikupphandling Byggkostnadsdelegationen genomför kan antas leda utvecklingen i den här beskrivna riktningen. Ytterligare insatser faller inom såväl Byggkostnadsdelegationens som Småföretagsdelegationens verksamheter. Regeringen avser att vidga delegationernas uppdrag, i syfte att ytterligare påskynda utvecklingen. 2.1.6 Utbildning och forskning Utbildning är en grundläggande förutsättning för att förverkliga en ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att det skapas utrymme inom grundutbildningen för undervisning om miljö- och livsstilsfrågor. Ett ämnesövergripande arbetssätt bör användas för att ge kunskaper om miljöfrågorna. Folkbildning i studieförbundens regi och med stöd av folkrörelserna har i och mobilisera engagemanget i dessa frågor. Regeringen avser också att se över examensbeskrivningarna för den högre utbildningen och vid behov vidta ändringar med avseende på miljökunskaper. Ytterligare forskningsinsatser krävs för att Sverige skall kunna bli ett föregångsland när det gäller en ekologiskt hållbar utveckling. Frågor som rör energi- och råvaruförsörjning behöver uppmärksammas. Omvandlingen av naturresurser till nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastuktur och bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom vatten- och avloppssystemens roll för näringsämnenas kretslopp behöver vidareutvecklas. Miljöanpassningen av produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en viktig del av omställningen. I forskningspropositionen har aviserats ett uppdrag till Forskningsrådsnämnden att utveckla och konkretisera ett program för forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling. Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än traditionell miljöforskning. Därför krävs att dessa frågor beaktas i all forskningsplanering. Det är mycket angeläget att i EU:s femte ramprogram för forskning betona betydelsen av forskning som stöder miljön och en hållbar utveckling. 2.1.7 Fysisk planering Ekologisk hållbarhet bör vara ett gemensamt mål för all samhällsplanering. Detta innebär en höjning av ambitionsnivån i samhällsplaneringen med krav på delvis nya arbetsformer och ett omfattande utvecklingsarbete. För att arbetet med att ställa om Sverige till hållbar utveckling skall lyckas, krävs helhetssyn i samhällsplaneringen och förmåga att överbrygga sektorsgränser. Behovet av samordning och samverkan gör sig starkt gällande. Planeringen för infrastrukturens utveckling, regional balans, hushållning med mark- och vattenresurser och skydd av miljön är i stor utsträckning gemensamma uppgifter för stat och kommun, medan bebyggelseplaneringen främst är en kommunal uppgift. Länsstyrelserna skall se till att de nationella målen får genomslag i länets utveckling. I Sverige har ansvar och befogenheter i hög grad decentraliserats till kommunerna, men också till regionala organ. Den påbörjade försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning ger möjligheter till ökad förankring av det regionala utvecklingsarbetet. De flesta kommuner står inför en revidering av översiktsplanerna. Detta arbete bör komma att inspireras av arbetet med lokal Agenda 21. Det är angeläget att den kommunala planeringen utvecklas ytterligare som ett strategiskt instrument för ekologiskt hållbar utveckling. 2.1.8 Redovisningar i budgetpropositionen Det krävs en rad åtgärder inom samtliga politikområden för att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet. Utifrån de övergripande målen för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall mål sättas upp för berörda områden och åtgärder för att nå målen utarbetas. Ambitionen är att i samband med årets budgetproposition presentera ett handlingsprogram för att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. Regeringen har redan redovisat förslag som gäller infrastrukturen och energipolitiken i särskilda propositioner. Handlingsprogrammet utvecklas vidare i propositioner om bland annat miljöpolitiken och trafikpolitiken våren 1998. Omställningen av Sverige är ett arbete som kommer att pågå under lång tid och som utvecklas kontinuerligt. För berörda utgiftsområden avser regeringen därför i kommande års budgetpropositioner kortfattat redovisa i vilken grad uppsatta mål uppnåtts och vilka åtgärder för ekologisk omställning som kommer att vidtas under budgetåret. I anslutning till budgetpropositionen avser regeringen årligen, med början i år, i en särskild skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att öka den ekologiska hållbarheten i samhället. 2.1.9 Ekologiska hållbarhetsbeskrivningar Ett bra beslutsunderlag är en förutsättning för ett effektivt arbete för ett hållbart Sverige. Större beslut som påverkar den ekologiska hållbarheten bör föregås av en analys av effekterna på miljö och resursförbrukning. Beaktande av de ekologiska hållbarhetsperspektiven skall därför finnas med som en del i kommitté- och utredningsarbeten som behandlar frågor av betydelse i detta sammanhang. På så sätt blir det lättare att tidigt uppmärksamma huruvida kommande förslag bidrar till ekologisk hållbar utveckling eller motverkar den. Motverkande effekter är lättare att rätta till under utredningsarbetets gång än i slutskedet av den. Lagda förslag som kan ha betydelse för ekologisk hållbar utveckling bör åtföljas av en redovisning av effekterna på miljö och resursförbrukning. Miljövårdsberedningen kommer att få uppgiften att utveckla en mall för sådana beskrivningar och den nya energimyndigheten bör bidra i de delar som behandlar energieffektivitet. På motsvarande sätt kommer propositioner av betydelse i detta sammanhang att åtföljas av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Sverige driver motsvarande krav inom EU:s regeringskonferens vad gäller kommissionens förslag. 2.1.10 Staten ett föredöme för ekologiskt hållbar utveckling Med stöd av 7§ verksförordningen om att beakta de krav som ställs på verksamheten med hänsyn till miljöpolitiken, finns i dag ett miljöansvar i instruktionerna för ett antal myndigheter med särskilt sektorsansvar för miljön. Verksförordningen kommer att ändras så att hänsynen i stället skall gälla ekologiskt hållbar utveckling. En politik för ekologisk hållbar utveckling är väsentligt vidare än miljöpolitik varför krav på hänsyn bör finnas i fler myndighetsinstruktioner än enbart för de nuvarande myndigheterna med sektorsansvar för miljön. Regeringen avser att återkomma till för vilka myndigheter detta krav skall återspeglas i myndighetsinstruktionerna. Erfarenheter från andra verksamheter visar att miljöledningssystem kan vara ett ändamålsenligt verktyg för att integrera hänsyn till miljön i det dagliga arbetet. Regeringen har därför i beslut i december 1996 utsett 25 pilotmyndigheter som under år 1997 skall inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Detta arbete kommer att vidgas till en bredare tillämpning av miljöledningssystem inom de statliga myndigheterna med beaktande av vunna erfarenheter från pilotprojektet. Redovisning och granskning av hur miljöarbetet har bedrivits utgör en central del av alla miljöledningssystem. Myndigheternas övriga redovisningar rörande ekonomi och effektivitet granskas i dag av Riksrevisionsverket. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att bland annat föreslå hur myndigheterna skall återrapportera sitt miljöarbete i anslutning till årsredovisningen. Naturvårdsverket gavs i samma beslut ansvaret för att granska miljöeffekter av myndigheternas miljöarbete som följer av miljöledningssystemet. 2.1.11 Offentlig upphandling Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för totalt cirka 280 miljarder kronor varav staten för drygt 100 miljarder. Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet. Intresset för en miljöanpassad offentlig upphandling finns inom flertalet av EU-länderna. Den danska regeringen har nyligen antagit en handlingsplan för ”grön” politik inom området för offentlig upphandling”. Andra medlemsstater undersöker åtgärder för att främja inköp av ”gröna” varor och tjänster. Dessutom har OECD nyligen presenterat en rekommendation om förbättring av regeringarnas resultat för att skydda miljön, enligt vilken medlemsländerna och i synnerhet regeringarna bör inrätta och genomföra en inköpspolitik av miljövänliga varor och tjänster. EU:s medlemsländer har i samband med översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet preliminärt kommit överens om att göra en översyn av gemenskapens regler för offentlig upphandling så att miljöhänsyn i större utsträckning tas vid tillämpningen av reglerna samtidigt om en sund konkurrens bevaras. Enligt regeringens uppfattning bör översynen ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att ställa krav på miljöanpassade produktionsprocesser. Genom att ange enhetliga miljökrav för den offentliga upphandlingen minskar belastningen på miljön samtidigt som producenterna får incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster, vilket på sikt kan bidra till att svenska företags exportmöjligheter ökar. För investeringsprogrammet för ekologisk hållbarhet bör miljökrav ställas vid all upphandling. Frivilliga miljömärknings- och certifieringssystem, t.ex. den Nordiska Svanmärkningen, kan spela en viktig roll genom att miljökrav ställs vid upphandlingen motsvarande kraven för märkning. Genom en successiv revision av miljömärkningskraven skapas en utvecklingsstimulerande effekt. Det är angeläget att utnyttja de möjligheter som lagstiftningen ger för att upphandlingen skall gynna utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Möjligheterna bör också utökas så att grundläggande miljökrav ställs vid all upphandling. Kriterier för ekologisk hållbarhet bör utvecklas så att upphandlingen kan stimulera utvecklingen av materialsnåla och energieffektiva produkter som inte skadar miljön. På beställning av Miljövårdsberedningen har därför en första vägledningsstrategi för miljöanpassad offentlig upphandling tagits fram under hösten 1996 av Naturvårdsverket, Nämnden för offentlig upphandling och Kemikalieinspektionen. För att den offentliga upphandlingen skall bli pådrivande kraft i arbetet mot ekologisk hållbarhet bör denna successivt uppdateras med riktlinjer, erfarenheter och exempel från de 25 pilotmyndigheternas arbete med miljöledningsystem, de många initiativ som tas rörande miljöanpassad upphandling av kommuner och landsting samt från det arbete som pågår i andra länder. I USA tillämpas exempelvis ett intressant system i den federala upphandlingen. Federala organ granskar och rangordnar utbudet av olika utrustningar efter ekologiska egenskaper. De upphandlande myndigheterna har sedan att välja inom den bästa kvartilen av utbudet. Därmed stimuleras företag att ta sig upp i den prioriterade delen av listorna. Den bästa kvartilen flyttas därmed automatiskt upp. Systemet har således en inbyggd utvecklingsstimulerande effekt. Det kan övervägas om liknande system bör prövas i Sverige genom frivilliga överenskommelser och som en del av investeringsprogrammet. Regeringen har under 1996 tillsatt en Delegation för främjande av miljöanpassad teknik som är resultat av forskningsinsatser eller innovationer. Delegationen skall också medverka till att korta tiden för marknadsintroduktion av miljöanpassade produkter, processer och system. 2.1.12 Det internationella arbetet En ekologiskt hållbar utveckling förutsätter både ett aktivt nationellt arbete och att vi verkar för att andra länder går i samma riktning. I det europeiska perspektivet gäller det att göra hållbar utveckling till ett övergripande mål för EU, i linje med vad Sverige nu driver i regeringskonferensen. En vitbok för hållbar utveckling - dvs. en genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och vilka nuvarande regler och stöd som behöver ses över - kan vara ett viktigt steg för att få genomslag för detta arbete inom EU. Sverige bör därför verka för att EU:s kommande sjätte åtgärdsprogram för miljön vidgas till en handlingsplan med detta innehåll. Ett sådant arbete med inriktning på resultat år 2001 skulle också kunna bli ett viktigt tema inför Sveriges ordförandeskap. EU:s utvidgning är en förutsättning för en miljöanpassning i Central- och Östeuropa. Länderna runt Östersjön har mycket gemensamt och det pågående arbetet med en Agenda 21 för Östersjön är centralt för en ekologiskt hållbar utveckling i vårt närområde. Det kommer att kräva betydande förhandlingsinsatser för att ge konkreta resultat. Östersjömiljarden är ett viktigt element. I ett globalt perspektiv gäller det att omsätta deklarationerna från Riokonferensen i konkret handling. Det är viktigt att de svenska insatserna förutom att de riktas mot miljökonventionerna även riktas mot alla internationella institutioner som bör bidra till en hållbar utveckling. Det måste få genomslag i t.ex. FN:s sektorsorgan, de internationella bankerna och världshandelsorganisationen WTO. Det är vidare viktigt att vi kan använda svenskt bistånd som ett gott exempel när vi skall verka för att andra länder och EU också tar ställning för att bistånd i högre grad bör bidra till ekologisk hållbarhet. 2.2 Nationella investeringsprogram Nationella investeringsprogram för ekologisk hållbarhet inordnas huvudsakligen i respektive utgiftsområde. Sådana program kan i vissa fall bli mest effektiva om de hålls samman tvärs över sektors- och områdesgränser. Regeringen kommer, i samband med budgetpropositionen, att samlat följa upp och redovisa vad som görs inom olika områden. 2.2.1 Investeringar i ekologisk omställning av byggnader, anläggningar och infrastruktur (”kretsloppsmiljarden”) En miljard kronor har avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (1997- 2001). Medlen skall i första hand användas till kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur. Med stöd av detta investeringsbidrag kan den nödvändiga renoveringen ges en kretsloppsprofil, vilket samtidigt kan ge positiva sociala effekter. Exempel på stödberättigade investeringar är åtgärder som minskar, återvinner eller separerar avfall, minskar utsläpp av kväve och fosfor, separerar avloppsvatten eller innebär återanvändning av byggmaterial och kretsloppsanpassad renovering. Som villkor för bidraget gäller att investeringen skall bidra till bättre miljö, ge sysselsättning samt utnyttja ny teknik eller nya arbetsmetoder. Ett viktigt syfte med kretsloppsmiljarden är att ge kommuner, företag och organisationer möjlighet att pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. En mindre del av anslaget (300 miljoner kronor) disponeras av länsstyrelserna för stöd till mindre investeringar (högst 8 miljoner kronor investeringskostnad) medan huvuddelen fördelas av regeringen. 2.2.2 Energiinvesteringar Den proposition om omställning av energisystemet som regeringen nyligen lade på riksdagens bord är ett omfattande praktiskt steg i omställningen av Sverige till ett föregångsland för ekologisk hållbarhet. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi- , miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn taget till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. I den energipolitiska propositionen redovisas ett omfattande och konkret program för investeringar inom energiområdet. Möjligheterna att förstärka insatser för ekologisk hållbarhet genom att kombinera sådana investeringar med investeringar som också i andra avseenden ökar den ekologiska hållbarheten bör ofta vara goda. Regeringen har beräknat totalt 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för genomförandet av programmet. 2.2.3 Infrastrukturprogram Medel avsätts vidare för ett särskilt nationellt program för infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta ytterligare medel som behövs för vissa infrastruktursatsningar som inte ingår i den ordinarie planeringsramen. Det nationella infrastrukturprogrammet, som omfattar utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå, fortsatt stöd till Inlandsbanan samt viss finansiering av de båda storstadsöverenskommelserna, presenteras närmare i avsnitt 4. 2.2.4 Insatser för kompetens och kunnande Effektiva miljöledningssystem blir en allt mer avgörande konkurrensfördel för näringslivet. För att åstadkomma detta krävs insatser från utbildningssektorn. Regeringen återkommer med ytterligare förslag inom det området. Även andra former för kompetenshöjning bör utvecklas i samarbete med näringslivet exempelvis i liknande form som EU:s mål 4-stöd. 2.3 Lokala investeringsprogram En lokalt förankrad verksamhet krävs om arbetet med att föra in den ekologiska dimensionen i samhällsbygget skall lyckas. Den slutsatsen dras bland annat i de mål, principer och rekommendationer som inryms i Agenda 21 och Habitatagendan (från FN-konferensen om boende, bebyggelse m.m . 1996 i Istanbul). Regeringen redovisar i det följande huvudinriktningen för ett program för stöd till investeringar i ekologiskt hållbar utveckling. I viss mån kan det statliga bidraget användas för lokala folkbildningsinsatser, liksom till att stimulera det lokala näringslivets omställning till ekologisk hållbarhet genom stöd till nätverksbyggande och liknande allmänna kommunala näringslivsinsatser. En mindre del av statsbidragen skall kunna användas för kommunernas administrativa utgifter och uppbyggande av kompetens för genomförandet samt kunskapsgenererande uppföljningar och utvärderingar av de kommunala programmen samt de ingående projekten. Programmet syftar till att stödja sådana åtgärder som annars inte skulle ha kommit till stånd. Kommunerna ges möjlighet att i samverkan med olika lokala aktörer, offentliga och privata, söka statligt stöd till lokala investeringsprogram för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten. Investeringsprogrammen skall utformas i en bred lokal process. Alla Sveriges 288 kommuner har inlett ett arbete med lokala Agenda 21, som involverar många olika grupper i samhället. Det är därför naturligt att arbetet med att ta fram - och att genomföra - ett lokalt investeringsprogram får sin bas i det lokala arbetet. De kommunala programmen skall innefatta en översiktlig sammanställning av de insatser som de lokala aktörerna vill genomföra för att öka takten i omställningen till ekologisk hållbarhet. I detta sammanställningsarbete kan arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis ALU, användas för att ge förutsättningar till en bred kartläggning av möjligheterna. Analys och redovisning ur jämställdhets- och integrationsperspektiven skall göras. Om detta inte kan göras på ett meningsfullt sätt skall detta anges och särskilt motiveras. Programmen - vilka kan vara gemensamma för flera kommuner - lämnas till statsrådsdelegationen för ekologisk hållbarhet som, efter hörande av länsstyrelserna och de berörda sektorsmyndigheterna, bedömer vilka kommuner som först skall komma i fråga för statligt stöd till genomförandet av programmen. Målet är att hela Sverige skall delta i ett ekologiskt omställningsarbete. De kommuner/grupper av kommuner som utses inledningsvis får därmed en roll av föregångare i arbetet. Vid bedömningen av programmen bör vikt läggas bland annat vid åtgärder som minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka sysselsättningen. De lokala förutsättningarna skall spela en stor roll för vilka åtgärder som vidtas i de kommuner som ingår i programmet. De insatser som genomförs i de lokala projekten måste ske brett och på ett sådant sätt att många människor och företag blir delaktiga. Erfarenheter och kunskaper som redan finns, exempelvis genom Agenda 21-arbetet och Byggbranschens kretsloppsråd, skall tas tillvara i arbetet. Kommunala och regionala sektorsprogram, samt lokala Agenda 21- planer/miljöplaner bör beaktas i arbetet. Den kommunala fysiska planeringen liksom den regionala och nationella sektorsplaneringen är av särskild betydelse för omställningen till ekologisk hållbarhet. När beslut om markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling fattas, grundläggs många av vardagslivets och näringslivets villkor. Därför är det av största vikt att både kvinnor och män, liksom företrädare för olika samhällssektorer, deltar i de beslut som lägger grunden för samhällsutveckling och i den verksamhet som blir följden av dessa beslut. Även den bostadspolitiska utredningen har i sitt förslag om s.k. lokala utvecklingsprogram för utsatta bostadsområden utgått från betydelsen av lokal förankring i arbetet för ett hållbart samhälle - ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt. Hur möjligheterna för kommunerna att bevilja omställningsstöden utformas har stor betydelse för teknikutvecklingen och den ekonomiska effektiviteten i bidragen. Om bidragen knyts till en särskild teknik som skall användas för omställningen till ekologisk uthållighet finns det en risk att bidraget leder till att dämpa den tekniska utvecklingen. Därför skall investeringsprogrammet och omställningsstöden inriktas mer mot resultat än teknik. Varsamhetsaspekterna (PBL 3:10) skall vara vägledande vid valet av åtgärd. Regeringen avser att utarbeta närmare bestämmelser för hur kommunerna får använda omställningsstödet till enskilda projekt. Regelverket föreslås vara så utformat, att det ger kommunerna stora möjligheter att utnyttja de lokala förutsättningarna. Aspekter som bör ingå i ett regelverk för kommunernas hantering är i vilken utsträckning en investering minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka sysselsättningen. I de delar där investeringsprogrammen kan komma att riktas till omställningsåtgärder i företag (exempelvis bostadsföretag och länstrafikhuvudmän) måste EG:s statsstödssystem beaktas. Regeringen avser att till Europeiska kommissionen anmäla de närmare villkor som skall gälla för investeringsstöd till företag. Sådana stöd kan inte verkställas förrän kommissionen lämnat sitt godkännande. 2.3.1 Organisation och uppföljning Att engagera kommunerna i att lokalt svara för genomförandet av investeringsprogrammet ligger väl i linje med den tradition som finns i Sverige. Kommunerna är den primära demokratiska nivån och möjligheterna till förankring av arbetet är störst om ansvaret läggs där. Dessutom är det lokala Agenda 21-arbetet ofta väl utvecklat. Samtidigt måste regering och riksdag kontinuerligt kunna följa utvecklingen. Vidare krävs att tillämpningen när det gäller företagsstöd återrapporteras årligen till Europeiska kommissionen. Erfarenheter från investeringar måste också dokumenteras så att förutsättningar finns för vidare kunskapsspridning. Detta ställer krav på uppföljning och utvärdering. En fristående utvärdering kommer därför att göras. Erfarenheter från pågående verksamhet av liknande karaktär skall tas till vara. Det gäller bland annat den så kallade kretsloppsmiljarden, som hanteras inom ett för ändamålet särskilt inrättat kansli på Miljödepartementet. Det är angeläget att arbetet i kommunerna redan på projektstadiet utformas så att det kan följas upp på ett effektivt sätt. För det löpande revisionsarbetet ansvarar de kommunala revisorerna. Utöver detta avser regeringen att ge ett uppdrag till Riksrevisionsverket att löpande utvärdera användningen av de statliga medlen. För detta ändamål används en mindre del av de beräknade medlen för de lokala investeringsprogrammen. 2.3.2 Ekonomiska ramar för de lokala investeringsprogrammen Regeringen avsätter i den ekonomiska vårpropositionen: 800 miljoner kronor år 1998 1 800 miljoner kronor år 1999 2 800 miljoner kronor år 2000 för genomförande av de lokala investeringsprogrammen. 2.4 Långsiktiga effekter Vid sidan av att programmet ger förutsättningar för ökad ekologisk hållbarhet kan det väntas ha effekter även på ekonomi och sysselsättning, på kulturlandskap och stadslandskap. De ekologiska effekterna torde samvariera med programmets omfattning. Både efterfrågan på och större utbud av teknik med goda egenskaper bör öka. Programmets utformning och starka lokala koppling ger förutsättningar för såväl män som kvinnor att delta i omställningsarbetet. Det kräver bland annat att såväl kvinnor som män ges möjligheter att delta aktivt i samhällsplaneringsprocessen. Mot bakgrund av att en stor del av sysselsättningen kan antas uppstå inom bygg- och anläggningssektorn kommer kortsiktigt den ökade arbetskraftsefterfrågan främst män till del. Genom den bredd av insatser som kan genomföras inom ramen för de lokala programmen bör effekterna på arbetsmarknaden på något längre sikt påverka också andra sektorer än bygg- och anläggningssektorn. Programmet kan vidare medverka till att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts. Det förutsätter dock medvetna satsningar på att främja främst kvinnors möjligheter inom tekniska och andra områden där de i dag är kraftigt underrepresenterade. Överslagsberäkningar från Naturvårdsverket visar att hushållssektorn står för nära hälften av de svenska utsläppen. Arbetet med att underlätta för denna sektor att spela en mer aktiv roll när det gäller att motverka miljöproblemen och öka den ekologiska hållbarheten i samhället bör kunna ge goda resultat, eftersom de lokala investeringsprogrammen bygger på ett aktivt folkligt engagemang via det kommunala ansvaret för genomförandet. Rätt utformade kan också de lokala investeringsprogrammen ge förutsättningar för fler människor att bli mer delaktiga i samhällsbyggandet, såväl genom integration i arbetslivet som genom förutsättningar att delta i utformningen av de konkreta insatserna. Ett långsiktigt investeringsprogram bör kunna ge positiva effekter på sysselsättning och tillväxt. Den tekniska och industriella utvecklingen av nya produkter och system för ekologiskt hållbar utveckling stimuleras. En stabil hemmamarknad underlättar kommersialisering och export. På sikt innebär försörjning av samhället med förnybara naturresurser dessutom att ytterligare sysselsättning tillkommer i såväl råvaru- som förädlingsleden, under förutsättning att övergången till ett samhälle baserat på förnybara resurser kan ske utan att ekonomin i övrigt störs. Med en växande efterfrågan på miljöcertifierade varor inom snart sagt alla marknader ser Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, betydande fördelar i att låta hänsyn till ekologisk hållbarhet påverka produkter och processer i vad man uppskattar till två tredjedelar av det svenska näringslivet. Även i detta avseende bör en bred satsning på ekologisk omställning av det svenska samhället bidra till att stärka näringslivet. Påverkan kan också väntas ske på kultur- och stadslandskapen. Riktningen av de över tiden ständigt pågående förändringarna blir delvis en annan. I stället för avställning av överbliven odlingsmark kan man vänta sig att produktionstrycket kommer att öka när jord- och skogsbruket skall producera både mat, energi och industriråvaror. Påverkan på bebyggelsen och stadslandskapet kan innebära stora förändringar och omställningen måste därför baseras på arkitektonisk kvalitet och tillvaratagande av kulturhistoriska värden. Prop. 1996/97:150 BILAGA 4 Prop. 1996/97:150 BILAGA 4 4 3 Prop. 1996/97:150 BILAGA 4 Prop. 1996/97:150 BILAGA 4 18 17 Prop. 1996/97:150 BILAGA 5 Prop. 1996/97:150 BILAGA 5 24 23 Prop. 1996/97:150 BILAGA 5 Prop. 1996/97:150 BILAGA 5 12 3