Regeringskansliets rättsdatabaser

1 Finansplan . 1 Finansplan 1.1 Politik för arbete och utbildning Den svenska ekonomin står idag starkare än på mycket länge. De offentliga finanserna har förbättrats i en takt som saknar internationellt motstycke. Inflationen är den lägsta inom OECD-området. Bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott. Härigenom har en handlingsfrihet återskapats som gör det möjligt för regeringen att i denna proposition presentera en rad åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten. För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en hotande statsfinansiell kollaps. För att bemästra den statsfinansiella krisen har nästan alla svenskar fått göra betydande uppoffringar. Det har genomförts såväl omfattande utgiftsnedskärningar som stora skattehöjningar. Det har inte funnits något alternativ till saneringspolitiken. Den var nödvändig för att återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk ekonomisk politik. Det är endast härigenom som det varit möjligt att åstadkomma en kraftig räntenedgång. Detta är i sin tur en förutsättning för att öka sysselsättningen och nedbringa arbetslösheten. Ytterst ger detta en möjlighet att slå vakt om och utveckla välfärden för alla människor. De budgetpolitiska målen ligger fast. De kommer också att uppnås. Underskottet 1997 i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas bli 2,1 procent av BNP. År 1998 uppnås balans i de offentliga finanserna. Målet att etablera ett överskott i de offentliga finanserna efter 1998 preciseras nu till att långsiktigt motsvara ett överskott om 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Detta mål skall nås gradvis till år 2001. Det är regeringens bestämda övertygelse att de budgetpolitiska målen är förenliga med målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Den ekonomiska politiken syftar till att skapa en stark och växande svensk ekonomi. Detta förutsätter att fler människor sätts i arbete och att deras kompetens höjs genom ett väl fungerande och utbyggt utbildningsväsende. Villkoren för företagande måste förbättras. Arbetsmarknaden måste fungera väl och lönebildningen reformeras. Framtidstron måste återupprättas och rimligt stabila spelregler etableras. Tillväxt och ökad sysselsättning är nödvändiga för att pressa tillbaka arbetslösheten och värna välfärden. Genom framgångarna i den ekonomiska politiken är det nu möjligt att än mer sätta regeringens viktigaste mål – att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 – i fokus. Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar: – Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. – I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfereringar. Vården, omsorgen och skolan utgör kärnan i välfärden. – Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall kunna halveras. – Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila. Utifrån detta synsätt och till följd av den återvunna handlingsfrihet som de stärkta offentliga finanserna medger aviserar regeringen i denna proposition ett fempunktsprogram för arbete och utbildning: – Vården, skolan och omsorgen stärks för att främja sysselsättning och säkra kvaliteten på välfärden. 4 miljarder kronor tillförs den kommunala sektorn redan i år. År 1998 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor. Satsningen är därmed en permanent åtgärd på 8 miljarder kronor per år för att minska arbetslösheten, främja sysselsättningen och höja kvaliteten. Resursarbeten, den s.k. Kalmarmodellen, införs temporärt redan år 1997 i hela landet. De upphör den 31/12 1998 då det permanenta tillskottet till den kommunala sektorn fått full kraft. – Utbildningen byggs ut ytterligare för att långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft. Antalet högskoleplatser utökas med 15 000 hösten 1998 och ytterligare 15 000 hösten 2000. Totalt har då 60 000 nya permanenta högskoleplatser inrättats under perioden 1997–2000. En ny modern lärlingsutbildning införs. Pilotförsök införs under hösten 1997. Försöksverksamheten med den kva- lificerade yrkesutbildningen utökas med 1 500 platser hösten 1997 och 4 300 platser hösten 1998 för att då totalt omfatta ca 9 000 platser. En utökning av vuxenutbildningssatsningen inom kunskapslyftet föreslås med 10 000 nya platser hösten 1997, med möjlighet till ersättning motsvarande a-kassa. Regeringen bedömer att den utökade satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Denna satsning utökas successivt även 1998, 1999 och år 2000 till att omfatta, inklusive tidigare satsningar, totalt 140 000 platser hösten 2000. – Politiken inriktas på hållbar tillväxt. En rad allmänna åtgärder skall vidtas. Därtill kommer ett lokalt och ett nationellt investeringsprogram. Det lokala programmet omfattar 5,4 miljarder kronor under perioden 1998–2000. De nationella in- vesteringarna omfattar de energipolitiska programmen för en omställning av energisystemet. Där ingår också vissa kostnader för utbyggnad av Botniabanan och reviderade storstadsprojekt i Stockholm och Göteborg. – Företagsklimatet i Sverige förbättras ytterligare. Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas genom att underlaget för nedsättningen ökar till 850 000 kronor per år. Beskattningen av små och medelstora företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av bl.a. lättnadsutrymmet. Enskilda näringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut en större del av inkomsten som kapitalinkomst. Anslaget till miljöstöd för jordbruket höjs så att EU-ramen kan utnyttjas fullt ut. Elbeskattningen läggs om, så att belastningen på den elintensiva industrin minskas. Förslag kommer att läggas om direktavskrivning för investeringar i biobaserad energiproduktion. Rätt till tjänstledighet införs vid start av eget företag. – Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken för utslagning och utanförskap. Regeringen aviserar en kvalitetshöjning inom arbetsmarknadspolitiken genom att tillföra 1 miljard kronor 1998 för kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. För att kraftsamla resurserna till de yngre föreslås under 1997 en möjlighet till tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa. Dessutom aviseras förslag om en generationsväxling redan under 1997 där personer i åldern 63 och 64 år erbjuds avgångsersättning om arbetsgivaren anställer en långtidsarbetslös yngre person. För att påtagligt öka det lokala inflytandet och motverka passivitet och utslagning föreslås regeringen få ett bemyndigande att använda a- kassemedel på ett mera aktivt sätt under en tidsbegränsad period. Härmed uppnås en flexiblare användning av bidraget till arbetslöshetsersättningen. Vidare skapas en möjlighet att förlänga tiden i åtgärderna arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion upp till 1 år och ytterligare regelförenklingar genomförs. Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning med uppgift att se över möjligheterna att förbättra lönebildningen. Detta kan bl.a. ske genom att förstärka medlingsinstitutionen. Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för Sverige och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Den ekonomiska vårpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet som därför står bakom propositionens förslag. 1.2 Den ekonomiska utvecklingen Den ekonomiska utvecklingen hittills under 1990-talet kan karaktäriseras som ett djupt fall och en begynnande återhämtning. Under tre år i rad föll produktionen i Sverige. Arbetslösheten steg dramatiskt och de offentliga finanserna försämrades på ett sätt som allvarligt hotade grunden för den svenska välfärden. Sedan dess har den ekonomiska politiken varit inriktad på att sanera statens finanser och att återställa förtroendet för svensk ekonomi. Detta har resulterat i att det nu finns en god grund för en gynnsam ekonomisk utveckling. Statsfinanserna har sanerats. Räntorna har i det närmaste halverats. Inflationstakten har sänkts. Kronan har stärkts. Detta har skapat goda förutsättningar för att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000. 1.2.1 Den internationella utvecklingen Utsikterna för den internationella ekonomin är förhållandevis gynnsamma. Den amerikanska ekonomin uppvisar en fortsatt hög ekonomisk tillväxt. I EU väntas konjunkturen gradvis stärkas. Tillväxten i resten av världen är fortsatt god. I OECD-området stärks tillväxten något under 1997 och 1998 jämfört med föregående år. Detta gynnar den svenska ekonomin via exportindustrin. En viktig tendens i den internationella utvecklingen är att inflationen fortsätter att vara låg. I flera av de större EU-länderna ligger inflationen under två procent och för EU som helhet väntas inflationen hamna strax över två procent per år. Återhämtningen i EU väntas fortsätta med stöd av lägre räntor och en starkare dollar. Den budgetsanering som genomförts bland EU:s medlemsländer har på ett väsentligt sätt bidragit till lägre räntor. Arbetslösheten i EU är dock mycket hög. Drygt 18 miljoner personer, dvs. omkring 11 procent av arbetskraften, är arbetslösa i EU. Förenta staterna har fört en framgångsrik makroekonomisk politik efter recessionen 1990–1991. Den ekonomiska tillväxten har varit god och inflationen låg. Utsikterna för de närmaste åren ser också goda ut. Det amerikanska budgetunderskottet har fallit och är idag förhållandevis lågt. Ytterligare åtgärder för att minska underskottet skulle lätta bördan på den amerikanska penningpolitiken, vilket vore positivt för världsekonomin. Arbetslösheten i Förenta staterna har fallit till drygt 5 procent. TABELL 1.1 NYCKELTAL 1996-1998 FÖR EU, FÖRENTA STATERNA OCH JAPAN ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1997 1998 BNP EU 1,6 2,3 2,6 Förenta staterna 2,4 2,4 2,1 Japan 3,6 2,2 3,0 Konsumentpriser EU 2,5 2,3 2,3 Förenta staterna 3,0 2,9 2,9 Japan 0,2 1,0 1,0 Arbetslöshet (nivå) EU 11,4 11,5 11,0 Förenta staterna 5,4 5,4 5,5 Japan 3,3 3,2 3,1 Källor: OECD och Finansdepartementet I Japan har utvecklingen under 1990-talets första hälft varit svag. Trots tecken på en begynnande kon- junkturuppgång under 1996 och 1997 råder osäkerhet som bl.a. reflekteras i oron på den japanska börsen. Genom en expansiv finans- och penningpolitik har de japanska myndigheterna stött återhämtningen. Budgetunderskottet är emellertid stort och regeringen avser att genomföra en sanering av de offentliga finanserna. En fortsatt stimulans från penningpolitiken är av vikt i ett läge där de offentliga finanserna stramas åt. Arbetslösheten i Japan är fortfarande låg, drygt 3 procent. 1.2.2 Den svenska utvecklingen I början av 1990-talet genomled Sverige den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression. Under tre år hade Sverige negativ tillväxt. Resultatet var förödande. År 1990 var arbetslösheten 1,7 procent, tre år senare hade den ökat till 8,2 procent. År 1990 uppvisade de offentliga finanserna ett överskott på 4,2 procent av BNP, tre år senare hade överskottet vänts till ett underskott på 12,3 procent av BNP. Den ekonomiska politik som vidtagits för att vända denna utveckling har i de flesta avseenden varit framgångsrik. Tillväxten under 1994 och 1995 var god, 3,3 procent respektive 3,6 procent. Under 1995 föll räntenivån och inflationen kraftigt. Investeringarna och bytesbalansen utvecklades positivt. Sysselsättningen steg under 1994 och 1995 med ca 60 000 personer. Under slutet av 1995 drabbades den svenska ekonomin av den svaga europeiska utvecklingen. Uppgången i den svenska industrin dämpades och i exempelvis pappers- och massaindustrin stoppades del- vis tillverkningen under en period. Till detta kom en kraftig neddragning av lagren. Avmattningen fick till följd att sysselsättningsuppgången bröts och hushållens optimism sjönk. Arbetslösheten ökade och sysselsättningen minskade. Tillväxten dämpades till 1,1 procent 1996. I dag står Sverige åter på en stark grund. Investeringarna har ökat kraftigt. Bytesbalansen företer stora och växande överskott. Sverige uppvisar den snabbaste förbättringen av de offentliga finanserna i västvärlden. Inflationen är obefintlig. Räntemarginalen mot Tyskland är i april 1997 en tredjedel av vad den var två år tidigare. Den stora politiska utmaningen är arbetslösheten, som fortfarande är oacceptabelt hög. 1.2.3 Den förväntade utvecklingen Ekonomin visar nu tydliga tecken på en återhämtning. Industrins orderingång utvecklas gynnsamt och förstärkningen av den internationella konjunkturen bedöms fortsätta. Den relativt goda kostnadsutvecklingen gör att Sverige står sig väl i konkurrenskraft. Exportökningen beräknas därför bli ca 5-6 procent per år under de kommande åren. Importen antas öka i ungefär samma takt. På grund av att exportvolymen är större än importvolymen blir bidraget till tillväxten från utrikeshandeln positivt men med tiden avtagande. Investeringsutvecklingen bedöms dock gå in i en lugnare fas under de kommande två åren för att sedan återigen få en ökad betydelse som tillväxtmotor. Lagerinvesteringarna bör kunna ge ett litet positivt bidrag till tillväxten i år. TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS 1995-1998 MDR KR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING 1996 1995 1996 1997 1998 Export 670,4 12, 6 5,6 6,3 5,8 Import 558,2 10, 3 3,5 5,1 5,6 Privat konsumtion 885,3 0,8 1,5 2,0 2,0 Offentlig konsumtion 434,2 -0,1 -1,7 -0,1 -0,2 Stat 132,2 -3,3 -3,7 1,5 -0,5 Kommuner 302,1 0,0 -0,9 -0,9 0,0 Bruttoinvesterin gar 249,6 10, 9 4,7 1,5 5,8 Näringsliv 183,6 25, 1 5,9 5,0 5,1 därav industri 69,1 44, 3 13, 3 0,0 3,0 Bostäder 30,3 - 28, 0 14, 7 - 12, 3 13, 7 Myndigheter 35,6 -0,5 -7,4 -3,3 3,3 Lagerinvestering ar 1 -3,2 0,5 -1,0 0,2 0,0 BNP 1678, 1 3,6 1,1 2,3 2,5 1 Bidrag till BNP-tillväxt Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Hushållens situation har gradvis stabiliserats bl.a. ge- nom att sparandet varit högt under ett antal år, men också tack vare att tillgångspriserna stigit de senaste åren. Förmögenhetsställningen har förstärkts avsevärt. Nybilsinköpen, som är en indikator på stigande konsumtion, har ökat. Då konsumtionen under en följd av år utvecklats svagt, bör det finnas ett uppdämt behov av kapitalvaror. De starka offentliga finanserna innebär att förtroendet för välfärdssystemen bör öka, vilket även det stimulerar till konsumtion. Konsumtionen beräknas därför stiga med ca 2 procent per år under den kommande 4-årsperioden. TABELL 1.3 NYCKELTAL PROCENTUELL FÖRÄNDRING 199 5 199 6 199 7 199 8 199 9 200 0 Timlön kostnad 3,4 6,1 4,7 3,5 3,5 3,5 KPI, dec.-dec. 2,6 - 0,2 1,8 1,5 2,0 2,0 5-årig ränta 9,9 7,2 5,6 5,9 6,1 6,2 Disponibel inkomst - 0,4 - 0,1 0,4 1,3 3,7 2,8 Sparkvot (nivå) 6,9 5,4 3,8 3,2 4,6 5,6 Öppen arbetslöshet 1 (nivå) 7,7 8,1 7,9 7,1 5,6 4,5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1 (nivå) 4,4 4,5 4,7 4,7 4,7 4,4 Sysselsättning 1,5 - 0,6 - 0,7 0,7 1,6 1,4 1 I procent av arbetskraften Källa: Finansdepartementet Kalkylen för åren 1999–2000 bygger på att arbetsmarknaden och framför allt lönebildningen fungerar bättre än under 1995 och 1996. Timlönerna antas stiga med 3,5 procent, vilket givet en rimlig produktivitetsökning innebär att inflationsmålet på 2 procent kan nås utan åtstramande finans- eller penningpolitik. Det arbete som arbetsmarknadens parter har bedrivit under våren liksom den oväntat låga inflationen under slutet av 1996 och början av 1997 är indikatorer på att inflationsbenägenheten och lönebildningen genomgår viktiga förändringar, vilket ligger till grund för antagandet om löneökningarna framgent. Sverige håller på att anpassa sig till låg inflation. Vid sidan av Sveriges anpassning till låg inflation talar ett flertal faktorer för att de kommande åren kommer att innebära en stark och stabil realekonomisk återhämtning. Den kraftfulla förstärkningen av de offentliga finanserna skapar tilltro till välfärden och ett stabilt företags- och investeringsklimat. De så gott som halverade räntorna medför billigare investeringar och ökad köpkraft för hushållen. I kombination med den stärkta arbetsmarknadspolitiken och det livslånga lärandet medför investeringarna att flaskhalsar vid produktionsökning kan undvikas och inflationen förbli låg. De många åtgärder som riksdagen har fattat beslut om under de senaste två åren har avsevärt förbättrat förutsättningarna för en långsiktig och stark tillväxt. Det statsfinansiella utrymmet de kommande fyra åren innebär att Sverige kan kombinera Europas mest offensiva sysselsättningsstrategi med Europas snabbaste förbättring av de offentliga finanserna. Åtgärderna som i denna proposition presenteras för att stärka kompetensen, förbättra välfärden, påskynda den ekologiska omställningen och förbättra möjligheterna för små- och medelstora företag att etableras och växa, stärker Sveriges tillväxtmöjligheter långsiktigt och får genomslag på arbetslösheten redan 1997 och 1998. Tillväxten beräknas mot bakgrund av detta bli ca 2,5 procent årligen under åren 1997–2000. Det är en lägre nivå än under den starka återhämtningen 1994–1995, men en högre nivå än under det konjunkturmässigt svaga 1996. Tillväxtökningen i år får genomslag i sysselsättningen först med viss tidseftersläpning. Därför förväntas sysselsättningen som genomsnitt under 1997 att sjunka, men fram till år 2000 ökar den reguljära sysselsättningen med närmare 4 procent, dvs. ca 150 000 personer. Den goda utvecklingen i sysselsättningen under slutet av 1990-talet förutsätter att lönebildningen fungerar väl och att arbetsmarknaden är flexibel. Under 1998 förväntas medelarbetstiden plana ut för att därefter minska något. Det beror dels på att hushållens disponibla inkomster förbättras, vilket ökar utrymmet för att efterfråga fritid, dels på att de senaste årens kraftiga minskning av sjukfrånvaron nått så långt att den trenden inte kan fortsätta. Den huvudsakliga tillväxten under de senaste åren har skett genom att industrin har expanderat, vilket har varit möjligt på grund av en exceptionellt hög produktivitetstillväxt. I takt med att hushållens ekonomi förbättras kan hemmamarknaden stärkas, vilket innebär en ökning av inte minst tjänstesektorn. Därigenom minskar möjligheterna till en fortsatt genomsnittligt hög produktivitetsökning. Under åren 1999 och 2000 bedöms ökningstakten minska till mer normal takt. Sammantaget beräknas sysselsättningen öka betydligt snabbare än den gjorde 1994 och 1995, trots den något lägre tillväxten. Vidare hålls den öppna arbetslösheten tillbaka av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förväntas ligga kvar på i stort sett oförändrade nivåer, samt att såväl generationsväxlingen som möjligheterna till tillfällig avgångsersättning och expansionen av utbildningen förväntas hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. En väl fungerande lönebildning, en måttfull utveckling av arbetskraftsutbudet främst som en följd av utbildningssatsningen och en kraftfull ökning av sysselsättningen leder till att den öppna arbetslösheten bedöms falla till i genomsnitt 4,5 procent år 2000. Dock är så långsiktiga kalkyler alltid behäftade med stor osäkerhet. Detta gäller särskilt beträffande arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt. För att säkerställa att målet att halvera den öppna arbetslösheten verkligen nås kommer regeringen att fortsätta att inför riksdagen halvårsvis avstämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Om utvecklingen visar sig sämre än väntat på grund av att åtgärder inte får det förväntade utfallet, lönebildningen blir sämre än väntat eller att konjunkturen försämras kan nya åtgärder aktualiseras. Vilka de i så fall blir är avhängigt orsaken till att utvecklingen blir sämre än förväntad. Mot bakgrund av den förväntade utvecklingen och de föreslagna åtgärderna i denna proposition gör regeringen dock bedömningen att målet kommer att nås under år 2000. 1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser Den ekonomiska politiken är inriktad på att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000. Sunda statsfinanser och stabila priser är nödvändiga förutsättningar för en uthålligt ökande sysselsättning. Förnyade underskott liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och långvarigt försämra den svenska ekonomiska utveck- lingen och därigenom göra arbetslöshetsmålet omöjligt att nå. 1.3.1 Finanspolitiken Grunden för en framgångsrik ekonomisk politik är makroekonomisk stabilitet. Denna grund har nu återställts. Därmed finns goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994 var den svenska välfärden hotad i grunden. Lånebehovet för budgetåret 1994/95 beräknades till över 230 miljarder kronor. I oktober 1991 var statsskulden 651 miljarder kronor. Tre år senare, i oktober 1994, hade statsskulden nästan fördubblats till 1 232 miljarder kronor. Situationen var ohållbar. Huvuduppgiften för finanspolitiken blev därför att snabbt och resolut minska underskottet i de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet konstruerades efter tre grundläggande principer: Det skulle verka så snabbt att statsskuldens ökning kunde hejdas. Det skulle utformas fördelningspolitiskt så att de som har det bäst ställt skulle bidra med den största andelen. De offentliga verksamheterna skulle prioriteras framför transfereringar. Regering och riksdag har satt upp fyra budgetpolitiska mål: 1. Statsskulden mätt som andel av BNP skall stabiliseras senast 1996. 2. Underskottet i de offentliga finanserna får ej överstiga 3 procent av BNP 1997. 3. År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans. 4. Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett permanent överskott. Det första målet är uppfyllt. Statsskulden mätt som andel av BNP nådde sin topp på 84,3 procent redan 1995. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas för 1997 till 2,1 procent av BNP. Det innebär att även det andra målet uppfylls. Inom EU tillämpas en annan definition av offentligt underskott än den som traditionellt används i Sverige. Även med denna definition beräknas underskottet 1997 till 2,1 procent. Sverige är därmed ett av de länder som klarar EMU- kriteriet för underskott i de offentliga finanserna. År 1998 kommer de offentliga finanserna åter att vara i balans. Då har beaktats att regeringen i denna proposition aviserar ett fempunktsprogram för arbete och utbildning på sammanlagt 16,3 miljarder kronor, som ryms inom ramen för målet om offentliga finanser i balans. Målet att etablera ett överskott i de offentliga finanserna efter 1998 preciseras. Regeringen föreslår ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Regeringen föreslår dessutom en gradvis anpassning mot det långsiktiga målet genom ett målsatt överskott på 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent av BNP år 2000 och 2 procent av BNP år 2001. Målen för dessa år gäller vid den kalkylerade tillväxten. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt lägre kommer den offentliga sektorns sparande att tillåtas utvecklas sämre. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt högre kommer kraven på överskott att skärpas. Detta för att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna. För 1999 och år 2000 uppgår överskottet i de offentliga finanserna till målsatta 0,5 respektive 1,5 procent av BNP efter en tänkt överföring från den offentliga till den privata sektorn. Utrymmet för en sådan överföring beräknas till ca 15 miljarder kronor 1999 och ytterligare ca 11 miljarder kronor år 2000. Överföringen skall användas för att öka rättvisan och jämlikheten i Sverige. Härvid bör dock beaktas att årliga utbetalningar i storleksordningen 10-12 miljarder kronor kommer att göras till premiereserven i det nya pensionssystemet. De målsatta överskotten på 0,5 procent 1999 och 1,5 procent år 2000 skall användas till att amortera den offentliga nettoskulden. Frågan om utrymmet och formerna för en överföring från den offentliga till den privata sektorn 1999 och år 2000 kommer att prövas i samband med de vårpropositioner som läggs fram 1998 och 1999. 1.3.2 Fempunktsprogrammet År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna OECD-ländernas näst största underskott med 12,3 procent av BNP. Fem år senare bedöms de vara i balans. Trots den kraftiga minskningen av budget- underskottet fortsätter statsskuldsräntorna att vara höga. De utgör i dag den största enskilda budgetposten. För 1997 bedöms räntorna på statsskulden kosta 109 miljarder kronor. Orsaken till den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna är det saneringsprogram som riksdagen har beslutat om. I budgetpropositionen i januari 1995 (1994/95:100) föreslog regeringen ett saneringsprogram motsvarande 113 miljarder kronor. Detta utvidgades till 118 miljarder kronor i samband med kompletteringspropositionen i april 1995 (1994/95:150). Under våren 1996 gjordes bedömningen att målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte skulle uppfyllas. Regeringen föreslog därför att saneringsprogrammet skulle förstärkas från 118 miljarder kronor till 126 miljarder kronor. Som ett resultat av den förda ekonomiska politiken har räntesatserna i det närmaste halverats, vilket i sin tur ytterligare har förstärkt de offentliga finanserna. TABELL1.4 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH UTBILDNING MILJARDER KRONOR 1997 1998 1999 2000 Vård, omsorg, skola 4,0 8,0 8,0 8,0 Hållbar utveckling 1,5 5,1 5,9 Utbildning 0,5 2,5 4,3 6,0 Småföretag 1,6 1,8 1,7 Arbetsmarknadspolitik 0,9 2,8 1,9 1,6 Summa program 5,5 16, 3 21, 0 23, 3 Finansiering -4,5 -2,4 -1,3 -1,2 Utrymme för överföring 0,0 0,0 14, 7 25, 8 Utrymme som tas i anspråk 1,0 13,9 34,4 47,9 Beräknat överskott, procent av BNP -2,1 0,0 0,5 1,5 Inom ramen för målet om offentliga finanser i balans finns ett utrymme för en offensiv mot arbetslösheten. Beräkningar visar att balans uppnås 1998 vid en satsning på 13,9 miljarder kronor. Regeringen aviserar därtill en omfördelning på 2,4 miljarder kronor, som är finansierad genom skattehöjningar och utgiftsneddragningar. Den sammanlagda insatsen på 16,3 miljarder kronor 1998 går till ett fempunkts- program för arbete och utbildning: vård, skola och omsorg, omställningen till ett hållbart samhälle, utbildning, förbättrade villkor för små och medelstora företag samt arbetsmarknadspolitiken. Denna satsning kan genomföras tack vare att saneringsprogrammet fullföljs. Diagram 1.1 Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2000 Mellan 1990 och 1993 ökade de offentliga utgifterna som andel av BNP mycket kraftigt. År 1993 motsvarade de offentliga utgifterna hela 72,8 procent av BNP. Sedan dess har utgiftskvoten sjunkit påtagligt. I år utgör den 64,7 procent av BNP. TABELL 1.5 OFFENTLIGA FINANSER PROCENT AV BNP 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomstkvot 65,2 61,9 61,6 60,5 59,7 59,9 63,5 62,6 61,9 60,2 59,4 Skattekvot 55,8 52,8 51,1 50,2 49,8 50,0 54,3 53,6 53,2 52,1 51,3 Utgiftskvot 61,0 63,0 69,4 72,8 70,0 67,8 66,0 64,7 61,9 59,7 57,9 Statsskuldsräntor 4,5 4,4 4,7 5,5 6,3 6,5 6,6 6,2 5,6 5,1 4,7 Finansiellt sparande 4,2 -1,1 -7,8 -12,3 -10,3 -7,9 -2,5 -2,1 0,0 0,5 1,5 Statens lånebehov, mrd kr 25 75 150 242 185 138 21 26 9 9 -6 Nettoskuld -8,2 -5,2 4,8 11,1 22,1 26,0 28,2 29,7 27,9 26,8 25,1 Statsskuld 45,5 47,9 61,1 78,3 84,0 84,3 84,1 82,6 78,8 75,7 72,2 Konsoliderad skuld 43,8 53,0 67,1 76,0 79,0 78,2 77,7 77,1 73,9 71,1 67,8 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet Finanspolitiken efter 1998 Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka offentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det upp en betydande finansiell förmögenhet inom den gemensamma sektorn, bl.a. genom sparande i AP- fonden. År 1975 uppgick den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet till motsvarande 30 procent av BNP. Detta bidrog till en god och stabil ekonomisk utveckling som gjorde det möjligt att förena full sysselsättning och stigande reallöner med låg inflation. Under senare delen av 1970-talet urholkades de offentliga finanserna, vilket kulminerade i den statsfinansiella krisen i 1980-talets inledning. Det fick till följd att den offentliga finansiella nettoförmögenheten förbyttes i en nettoskuld. Budgetsaneringen under 1980-talet i kombination med en god sysselsättningsutveckling medförde att den offentliga sektorns förmögenhetsställning till stor del återställdes mot slutet av decenniet. Vid 1990-talets inträde hade den gemensamma sektorn återigen en positiv finansiell förmögenhet genom de betydande tillgångarna i AP-fonden. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet raderade dock ut den offentliga förmögenheten. I år beräknas den offentliga sektorns skulder överstiga motsvarande finansiella tillgångar med drygt 500 miljarder kronor eller 30 procent av BNP, dvs. en omvänd situation mot mitten av 1970-talet. Regeringen föreslår i denna proposition ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Det finns en rad skäl för detta: – En sådan politik innebär ett ansvarstagande för välfärden. På längre sikt är det avgörande för Sveriges möjligheter att bibehålla en god välfärd och ett anständigt samhälle. En bit in på nästa sekel kommer de offentliga åtagandena att utsättas för en större belastning bl.a. genom ett växande antal äldre. Den offentliga sektorn måste då stå rustad för att möta denna utveckling. – I takt med att de offentliga finanserna bringas under kontroll skapas utrymme för att aktivt använda finanspolitiken för att motverka försvagningar av konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort. – Tendenser till stora underskott i de offentliga finanserna uppmärksammas snabbt – både internationellt och inom landet. Särskilt gäller detta naturligtvis de länder som har en stor offentlig skuld. – En stor offentlig sektor kräver starka offentliga fi- nanser. För att Sverige skall kunna klara att behålla en trygg och stabil välfärd krävs därför ett gemensamt sparande. Detta garanterar det demokratiska inflytandet över vård, omsorg och skola. – EU-ländernas stats- och regeringschefer beslutade i Dublin december 1996 om en stabilitets- och tillväxtpakt som syftar till att varaktigt upprätthålla sunda offentliga finanser i hela EU. Alla medlemsstater – även de som inte går in i EMU vid bildandet – har åtagit sig att på medellång sikt sträva mot offentliga finanser nära balans eller med överskott. Härigenom säkras en tillräcklig marginal till det s.k. referensvärdet för underskott i de offentliga finanserna, 3 procent av BNP. Detta uppnår Sverige med ett långsiktigt budgetmål om 2 procents överskott. – Ett högt offentligt finansiellt sparande ger utrymme för höga investeringar i Sverige utan att vår internationella skuldsättning ökar. Diagram 1.2 Finansiellt sparande offentliga sektorn Inom ramen för budgetmålen finns utrymme för att genomföra fempunktsprogrammet för arbete och utbildning. Programmet uppgår brutto till 16,3 miljarder kronor 1998, 21,0 miljarder kronor 1999 och 23,3 miljarder kronor år 2000. 1.3.3 Penning- och valutapolitiken Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stödjer penningpolitikens inriktning och ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål. Prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation försämrar förutsättningarna för en balanserad och uthållig tillväxt och därmed också för en stabilt ökande sysselsättning. Länder med varaktigt låg inflation är betydligt mindre sårbara när det inträffar ekonomiska störningar eller kriser av olika slag. Detta har varit mycket påtagligt i samband med den turbulens som vid olika tillfällen rått på de finansiella marknaderna under senare år. En hög inflation medför dessutom att inflationen varierar mer. Det försämrar möjligheterna för hushållen och företagen att planera och hämmar tillväxten. En hög inflation minskar möjligheterna till en god fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar och inkomster. Utvecklingen under sent 1980- tal och tidigt 1990-tal visar tydligt risken med att släppa fram en ökad inflation. Förmögenheter omfördelades godtyckligt under inflationsåren och arbetslösheten steg dramatiskt när inflationsbubblan sprack. Diagram 1.3 Korta och långa räntor 1994-1997 Förtroendet för den svenska ekonomin har stärkts. De kraftigt förbättrade statsfinanserna är huvudorsaken till detta. Under 1996 och början av 1997 har inflationen och inflationsförväntningarna minskat. Även detta är en framgång för den ekonomiska politiken. Resultatet är att räntorna så gott som har halverats sedan januari 1995. Detta har skett trots den internationella ränteturbulensen i början av 1997. Den låga inflationen och det ökade förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att lätta på penningpolitiken genom att stegvis sänka den s.k. reporäntan. I början av 1996 var reporäntan knappt 9 procent. I mitten av april 1997 var reporäntan drygt 4 procent. Under de senaste månaderna har kronan försvagats. Detta har skett i en internationell finansiell miljö som varit mindre förmånlig än under 1996. Även om penningpolitiken primärt är inriktad på prisstabilitet och det därför inte finns något mål för växelkursen är instabiliteten icke tillfredsställande. Lägre räntor är väsentligt på många vis. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Det blir lättare att sanera de offentliga finanserna och därmed att säkra en god offentlig verksamhet. En lägre ränta får också ett direkt genomslag i hushållens ekonomi. Räntefallet har medfört att kostnaden för bl.a. villalån har sjunkit. I figuren nedan visas hur månadskostnaden för ett normalt villalån på 500 000 kronor efter skatt har fallit sedan 1994. Jämfört med april 1995 har månadskostnaden efter skatt minskat med 1 500 kronor. En liknande utveckling har även skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i takt med att de sjunkande räntekostnaderna slår igenom i hyressättningen. Diagram 1.4 Månadskostnader för ett villalån på 500000 kronor, rörlig och 5-års bindningstid, efter skatt Under hösten 1997 skall riksdagen ta ställning till ett svenskt deltagande i den europeiska valutaunionen. För att deltagande skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna. Endast genom att uppfylla dessa får Sverige en reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån en styrkeposition. Regeringens bedömning är att Sverige kommer att kvalificera sig för ett deltagande i EMU. Regeringens uppfattning är att det i dag inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992 har Sverige en flytande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och valutapolitiken har fungerat väl. Valet av vilken växelkurspolitik Sverige bör bedriva framgent är beroende av riksdagens beslut hösten 1997 om ett svenskt deltagande i valutaunionen. Vissa lagändringar behöver göras till följd av de åtaganden Sverige gjort i anslutningsfördraget i samband med Sveriges inträde i EU. Detta gäller bl.a. Riksbankens ställning. EG-fördraget anger att Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner från riksdag, regering eller andra organ. Vidare skall riksbankschefen kunna avsättas under mandatperioden endast om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav som ställs för utövandet av ämbetet. Riksdagen skall i höst ta ställning till om Sverige skall gå med i valutaunionen eller ej. Vid ett ställningstagande för ett deltagande bör även en lagändring om sedelutgivningsmonopolet övervägas. För närvarande pågår det överläggningar med representanter för riksdagspartierna om dessa frågor. Här ingår även de frågor som har aktualiserats av den s.k. valutakompetensutredningen. Strävan är att inom en snar framtid åstadkomma en bred samsyn kring erforderliga lagändringar. Detta bör ske på ett sådant sätt att trovärdigheten hos penning- och valutapolitiken stärks. 1.4 Sysselsättningspolitiken Regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 2000. Arbetslöshet innebär alltid ett slöseri med resurser. Arbetslöshet är en olycka för den som drabbas. Den skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och barn och för samhället som sådant. Möjligheterna att i längden upprätthålla välfärd och en god social service och trygghet är helt beroende av förmågan att upprätthålla en hög sysselsättning. Det är genom arbete välfärden säkras. Kampen för full sysselsättning är ytterst en kamp för att hålla samman Sverige. Under mandatperioden har riksdagen fattat en rad viktiga beslut: budgetsaneringen, EU-medlemskapet, omställningen av energisystemet, arbetsmarknadspolitiken m.m. Att osäkerheten om dessa frågor försvinner och att var och en kan lita på att välfärden bärs upp av sunda offentliga finanser, kommer att ha en positiv effekt på medborgarnas framtidstro. Regeringens ekonomiska strategi gör det möjligt att nå målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000. Kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet skall för lång tid göra Sverige som nation starkare. Kvaliteten på och tillgången till vård, omsorg och skola skall förbättras för att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och män och för att skapa den för utvecklingen av samhället nödvändiga tryggheten. Utbildning och kompetens skall prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män skall ges möjlighet att förbättra sin kompetens och kunskap. Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet av resurser förbättras. 1.4.1 Sysselsättning och arbetslöshet Under början av 1990-talet förlorade Sverige mer än en halv miljon arbetstillfällen, drygt 400 000 i den privata sektorn och ca 120 000 i den offentliga sektorn, varav ca 100 000 i kommuner och landsting. Mellan 1990 och 1994 försvann 225 000 jobb inom industrin. Diagram 1.5 Öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Under 1995 och 1996 tillkom det ca 65 000 nya arbetstillfällen i den privata sektorn. Det var framför allt inom industrin som sysselsättningen ökade till följd av en kraftig ökning av industriproduktionen. Eftersom denna sektor har en större andel män som anställda har arbetslösheten för män fallit kraftigare än för kvinnor; från 9,1 procent 1994 till 8,5 procent 1996. Den exportinriktade sektorn är av central betydelse för Sverige. Utan en stark privat sektor går det inte att ha en stark offentlig sektor. Diagram 1.6 Öppen arbetslöshet män och kvinnor I den offentliga sektorn har sysselsättningen i stort sett fallit under hela 1990-talet. Mellan 1990 och 1994 försvann 120 000 jobb i den offentliga sektorn. Därefter har sysselsättningen minskat med ytterligare 30 000 personer. Orsaken till denna utveckling är att den svaga ekonomiska utvecklingen i den privata sektorn under 1990-talets början ledde till kraftigt försvagade offentliga finanser. Den offentliga sektorn har en större andel kvinnor som anställda. Arbetslösheten för kvinnor har stigit från 6,7 procent 1994 till 7,5 procent 1996. Satsningen på 8 miljarder kronor till den kommunala sektorn kommer också att bidra till att vända den stigande arbetslösheten för kvinnor. Utan den starka uppgången för det svenska näringslivet och den framgångsrika budgetsaneringen hade denna satsning inte varit möjlig. Diagram 1.7 Antal arbetade timmar Under 1990-talet har produktiviteten stigit med i genomsnitt 2 procent per år. Samtidigt har dock medelarbetstiden ökat. Den höjda produktiviteten och den ökade medelarbetstiden tenderar i det korta perspektivet att öka arbetslösheten. På längre sikt är det positivt för den svenska ekonomin. Produktiviteten och människors vilja att arbeta utgör grunden för en hög standard. Kvinnor fortsätter att förvärvsarbeta i nästan lika hög utsträckning som män. Det är en styrka för svensk ekonomi. Arbetsmarknaden är emellertid fortfarande könsuppdelad, vilket bl.a. leder till skilda villkor för kvinnor och män, t.ex. när det gäller löner och utvecklingsmöjligheter. De åtgärder regeringen nu föreslår bidrar till minskad könssegregering och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. 1.4.2 Ett modernare Sverige Sverige skall stärkas för framtiden. Vi skall konkurrera med välutbildad arbetskraft, ett bra företagsklimat, en stark offentlig sektor samt med att vara ett ekologiskt föregångsland. De möjligheter som samarbetet i EU innebär för att stärka Sveriges förmåga skall aktivt tas tillvara. Utbildning Utbildning är en nödvändig förutsättning för att uppnå en uthålligt hög tillväxt. Nyckeln till lägre arbetslöshet, högre tillväxt, ökad jämställdhet och vidgad valfrihet är mer än något annat utbildning och kompetenshöjning. Samhällets omvandling medför att allt högre krav ställs på kunskap och kompetens. Förr räckte det med en utbildning i början av livet. Nu behövs ett livslångt lärande. Sverige skall konkurrera med välutbildad arbetskraft. Tillgången på arbetskraft med högre utbildning, särskilt inom det naturvetenskapliga och tekniska området, är av central betydelse. Andelen högutbildade i det privata näringslivet i Sverige är mindre än i andra jämförbara länder. Av dessa skäl krävs en andra utbildningsrevolution i Sverige inför 2000-talet. Regeringen har redan påbörjat en kraftfull insats i denna riktning Under 1996 har riksdagen beslutat om en utbildningssatsning på i storleksordningen 10 miljarder kronor. Den är fullt ut finansierad. Att i en statsfinansiellt trängd situation satsa på utbildning är ett uttryck för den vikt regering och riksdag lägger på utbildningen. Antalet reguljära utbildningsplatser vid universitet och högskola har utökats med 30 000 och antalet reguljära vuxenutbildningsplatser med 100 000. Antalet sökande till högskolan har dock ökat mycket den senaste femårsperioden. En fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen är därför nödvändig för att bereda fler ungdomar plats och samtidigt ge möjlighet för fler vuxna att genomgå en grundläggande högskoleutbildning eller vidareutbildning. Det är nu möjligt att ytterligare öka denna utbildningssatsning. Istället för passiv arbetslöshet kan utbildning stärka såväl enskilda människor som Sveriges långsiktiga tillväxt: – Under hösten 1998 skall det tillkomma 15 000 nya högskoleplatser och under hösten 2000 ytterligare 15 000, dvs. sammanlagt 30 000 nya platser. Därigenom kan 60 000 nya permanenta högskoleplatser inrättats under perioden 1997–2000. – En utökning av vuxenutbildningssatsningen för arbetslösa med möjlighet till ersättning motsvarande a-kassa. Regeringen bedömer att den utökade satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Utbyggnaden sker successivt för att omfatta 40 000 platser hösten år 2000. Därmed har totalt 140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats år 2000. Kunskapslyftet blir verklighet. – En ny modern gymnasial lärlingsutbildning införs. Utbildningen inleds med två års gemensam utbildning för alla inom programmet. Därefter ges möjlighet att antingen välja den traditionella studievägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning varvad med studier i syfte att främja samspelet mellan skola och näringsliv. Vidare inrättas ett praktikprogram inom ramen för det s.k. individuella programmet. – Resurstillskottet till kommunsektorn ger grundskolan bättre förutsättningar att uppfylla sina mål för alla elever. Enligt regeringen bör tillskottet leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd, och att en särskild satsning görs på miljö, natur och teknik i skolan. – Den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med 1 500 platser hösten 1997 och ytterligare 2.800 platser hösten 1998. Totalt kommer det att finnas ca 9 000 platser hösten 1998. Utbildningen är på eftergymnasial nivå och en tredjedel av den är arbetsplatsförlagd. Framgångsrika och växande företag Den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna och det därpå ökade förtroendet och de fallande räntorna har varit av stor vikt för företagandet. Antalet konkurser har minskat kraftigt. Antalet nyetableringar ligger på närmare 30 000 per år. Industrins lönsamhet – mätt som vinstandel av förädlingsvärdet – har stigit från 25 procent 1992 till 40 procent 1995. Räntabiliteten på eget kapital har under samma period stigit från 2,5 till 21 procent. De utländska direktinvesteringarna har stigit från runt 30 miljarder kronor i början av 1990-talet till att överstiga 100 miljarder kronor 1995. Diagram 1.8 Utvecklingen av företagskonkurser och nyetableringar 1990-1996 Anm: Nyetableringar avser företag med en omsättning på minst 30 000 kronor. Endast genom starka företag i en konkurrenskraftig miljö kan Sverige fortsätta att utveckla ett gott samhälle med hög tillväxt och välstånd för hela folket. Det har dock inte varit möjligt att helt undanta näringslivet från budgetsaneringen. Samtidigt är det företagen som snabbast känner av de sänkta räntorna och uppgången i den inhemska ekonomin. Med sunda statsfinanser ökar även företagens styrka. När tryggheten hos medborgarna ökar och tilliten till de offentliga välfärdssystemen stärks kan den inhemska efterfrågan öka. En fortsatt ansvarstagande finanspolitik är därför det viktigaste bidraget till ett gott företagsklimat. Riksdagen har därtill beslutat om en rad förbättringar i villkoren för företag som t.ex. sänkta socialavgifter med särskild inriktning på småföretag, lättnader i ägarbeskattningen för små och medelstora företag samt förenklingar i skattereglerna. Detta hindrar inte att ytterligare åtgärder behöver genomföras för att stärka företagen och då särskilt de små och medelstora: – Vid start av eget företag ges rätt till tjänstledighet under 6 månader. En förutsättning är dock att det nya företaget inte konkurrerar med det gamla. – Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas och kommer att omfatta en lönesumma på högst 850 000 kronor per år. – Beskattningen av små och medelstora företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av lättnadsutrymmet. – Enskilda näringsidkare ges möjlighet att ta ut en större del av inkomsten som kapitalinkomst. – Det s.k. kapitalförlustbegreppet utmönstras ur lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av t.ex. förluster på grund av att man utsatts för brott. – Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras ytterligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jordbruk så att detta EU-stöd kan utnyttjas fullt ut. Hälften finansieras av EU. Därmed utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt som jordbrukets roll som en framtidsnäring ytterligare förstärks. – Regeringen aviserar ett tillskott för informations- insatser m.m. till kooperativt företagande och kvinnors företagande. – Krånglet skall minska. Ett förslag om ett nytt system för skatteinbetalningar kommer under våren att föreläggas riksdagen. Så kallade skattekonton kan därigenom tas i bruk redan nästa år. Det kommer att underlätta och effektivisera företagens arbete på en rad sätt. – Produktionsskatten på vattenkraft sänks vilket har särskild betydelse för den elintensiva industrin. – För att gynna små företag aviserar regeringen ett utvidgat särskilt högriskskydd under sjuklöneperioden. – Regeringen kommer att lägga förslag om direkt- avdrag för investeringar i biobaserad energiproduktion. Hållbar tillväxt En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 betonade sambandet mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och social välfärd måste gå hand i hand med skydd av miljön och hushållning med naturresurserna. Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad del av jordens befolkning så står vi för huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också de största möjligheterna att ändra livsstil och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd. För oss är den nya stora uppgiften inför 2000- talet att utveckla den ekologiska hållbarheten. Programmet för att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet bär i sig en tillväxtpotential och skall därför ses som en del i politiken för att stärka Sveriges konkurrenskraft och öka sysselsättningen. Omställningen medför ett ökat behov av investeringar och utvecklande av modern teknik. Detta gäller inte minst på energiområdet. Om Sverige går före och utvecklar ny teknik kan nya marknader skapas för svenska företag och många nya företag etableras på enerigområdet. Satsningen på den högre utbildningen, med särskild inriktning mot naturvetenskap och teknik, fyller ur detta perspektiv ett viktigt syfte. En rad insatser har redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. Regeringens ambition är att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det skall ske inom tre områden: Åtgärder för nationella investeringar, satsning på lokala investeringar och generella åtgärder för att påverka arbetet inom alla berörda samhällsområden. Investeringarna är av avgörande betydelse för omställningen till ekologisk hållbarhet. Därför föreslås ett investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor under tre år. Detta skall gå till investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten. Avsikten är bl.a. att tidigarelägga investeringar och öka investeringstakten. Det lokala perspektiven i arbetet för en hållbar utveckling är av central betydelse. Många kommuner arbetar aktivt med lokala Agenda 21. För att bygga vidare på denna positiva utveckling föreslår regeringen medel till lokala investeringsprogram. Alla kommuner ges möjlighet att i samverkan med olika lokala investerare utforma och föreslå program för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten. Målet är att hela Sverige skall delta i omställningsarbetet. De kommuner eller grupper av kommuner som utses inledningsvis har en viktig roll som föregångare i arbetet. Staten skall i detta arbete vara ett föredöme. Verksförordningen kommer att ändras så att det krav som ställs på verksamheten med hänsyn till ekologiskt hållbar utveckling beaktas. Myndighetsinstruktionerna ses över. Statsförvaltningen skall arbeta mer med miljörevisorer och miljöledning. De statliga stöden bör utformas så att hållbarheten främjas. Det kan t.ex. gälla miljökrav på byggande. Vidare skall den offentliga upphandlingen i större utsträckning gynna miljön. Ekonomiska styrmedel skall användas aktivt, och regeringens större propositioner av betydelse i detta sammanhang skall åtföljas av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Detsamma gäller statliga utredningar. En effektivare energianvändning och ökad användning av förnybara energikällor är en avgörande del i omställningsarbetet. Därför förelår regeringen ett program som omfattar 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod i detta syfte. Programmet ingår i de i proposition 1996/97:84 föreslagna riktlinjerna för energipolitiken som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologisk hållbar utveckling. Vidare aviseras ett nationellt investeringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar som bidrar till en ökad sysselsättning. I programmet ingår vissa kostnader för utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå. Programmet medger också en finansiell beredskap för ett fortsatt statligt stöd till Inlandsbanan. Vidare ingår en nationell finansiering av vissa storstadsprojekt i Stockholm och Göteborg. Denna nationella finansiering kommer att omprövas när förutsättningarna för regional finansiering ytterligare utretts. En rad generella åtgärder vidtas. Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen redovisa hur arbetet på respektive område fortskrider och att i en särskild skrivelse följa upp det samlade arbetet. Indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling skall utvecklas. Propositioner och utredningar av betydelse skall redovisa effekterna på miljö och resursförbrukning. Ekonomiska styrmedel och den offentliga upphandlingen skall användas aktivt i arbetet. Hållbar utveckling bör vara ett övergripande mål för EU och få genomslag i EU:s politik på berörda områden. Östersjösamarbetet Sverige engagerade sig tidigt i att bistå de före detta kommunistländerna för att främja reformprocessen mot demokrati och marknadsekonomi. Öppnandet av dessa länder mot omvärlden vidgade våra egna perspektiv t ex när det gäller inriktningen av miljövården, kommunikationsmönster, handel och investeringar. Nya marknader med stor tillväxtpotential öppnas för svenska varor och företag. Sverige stärks när länderna runt omkring blir ekonomiskt starkare. I Östersjösamarbetet finns även en viktig EU-dimension, inte minst i ljuset av den kommande utvidgningen av unionen. Stora svenska insatser har under 1990-talet gjorts på bl.a. energi- och miljöområdena. Dessa insatser har gett upphov till betydande leveranser från svenska företag. En grundläggande förutsättning för en expansion av den svenska ekonomin är att Sverige befinner sig i en dynamisk ekonomisk miljö. Därför är svenska företagsetableringar i Östersjöregionen till stor fördel för Sverige. Det svenska näringslivet har emellertid i jämförelse med näringslivet i de övriga nordiska länderna haft en ganska avvaktande attityd till satsningar såväl när det gäller handel som företagsetableringar. Östersjöområdet har en mycket stor ekonomisk potential. För att stimulera de svenska insatserna och därmed också främja sysselsättningen i Sverige, har regeringen introducerat den s.k. Östersjömiljarden. Medlen skall under en treårsperiod användas för att stärka samarbete och utveckling kring Östersjön, bl.a. genom åtgärder och projekt inom de fem prioriterade områdena livsmedel, energi, utbildning, infrastruktur och miljö. I samarbete med bl.a. Världsbanken och EBRD förbereds stora satsningar på energi- och miljöprojekt i varje land. Därutöver har man tagit emot en mängd ansökningar från företag, kommuner och enskilda om stöd till olika projekt. Bedömningar av dessa projektförslag pågår för närvarande i regeringskansliet. Östersjömiljarden är ett värdefullt komplement till de reguljära samarbetsinsatserna i central- och östeuropa som Sverige finansierat sedan 1989. Regeringen förbereder nu en fortsättning på programmet. 1.4.3 Vården, omsorgen och skolan Under tre år i början av 1990-talet hade Sverige negativ tillväxt och tappade jämfört med en normal trendmässig utveckling drygt 10 procent av BNP. Därmed försvagades skatteunderlagen och de offentliga finanserna och omkring 10 procent av jobben i den offentliga sektorn försvann. Krisen i början av 1990- talet har lett till att mer än 100 000 jobb har försvunnit i kommuner och landsting. Vid utformningen av saneringsprogrammet var en grundläggande princip att verksamheter skall prioriteras framför transfereringar. Detta har inneburit att statsbidragen till kommuner och landsting har hållits nominellt oförändrade trots att nästan alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella problemen – hade emellertid varit ännu värre för kommuner och landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter för välfärden. Att hejda sysselsättningsfallet i kommuner och landsting är avgörande för såväl arbetslösheten som för kvaliteten på vård, omsorg och skola. En satsning på verksamheterna skapar trygghet för både dem som är anställda och dem som är i behov av kommunal service, samt för att upprätthålla respekten för och tilliten till den offentliga verksamheten. Den har också en stor betydelse för möjligheten till jämställt förvärvsarbete. Tillit till välfärden och trygghet i anställningen är avgörande för hushållens efterfrågan. Stabilitet i den kommunala sektorn kan därför få gynnsamma effekter även på den privata sysselsättningen. Regeringen föreslår i denna proposition en nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor för 1998 och framåt till kommuner och landsting. Detta utrymme har skapats tack vare den framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna. Under 1995 och 1996 har sysselsättningen i den kommunala sektorn fortsatt att falla. Att i dagens arbetsmarknadsläge ytterligare öka arbetslösheten genom att minska på den offentliga personalen är dålig ekonomisk politik. Regeringen har därför i tilläggsbudgeten för 1997 föreslagit att halva beloppet, 4 miljarder kronor, skall gälla redan under andra halvåret 1997. Regeringen föreslår också att tidpunkten för införande av balanskravet för kommuner förskjuts till samma år som för landstingen, nämligen år 2000. Samhällets förmåga att möta vård och omsorgsbehoven hos gamla och sjuka är avgörande för välfärdssystemets legitimitet. Den är därmed också en viktig komponent i de förutsättningar som skapar trygghet och framtidstro. Den svenska sjukvården och omsorgen är i ett internationellt perspektiv av hög kvalitet. Det finns dock brister och otillfredsställda behov som hotar att växa om inte verksamheterna utvecklas och ytterligare resurser tillförs. De ökade statsbidrag som nu föreslås bör leda till att antalet sysselsatta inom den kommunala sektorn ökar och att resurstillskottet tillförs vården, omsorgen och skolan. Regeringen anser att inriktningen bör vara att resurstillskottet leder till att kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt störda ges en bättre vård och omsorgen och vården i livets slutskede förbättras. Resurstillskottet bör vidare leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd och att särskild satsning görs på miljö, natur och teknik. Tillskottet samt det uppskjutna balanskravet skapar utrymme i tiden för ett mer långsiktigt omstruktureringsarbete. Till följd av den demografiska utvecklingen bedöms behoven av kommunal verksamhet fortsätta att öka även efter sekelskiftet. Det är således nödvändigt att även i fortsättningen ständigt arbeta med att åstadkomma ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. Regeringen vill därför framhålla att arbetet med omstruktureringen och effektiviseringen av den kommunala verksamheten måste fortsätta även om statsbidragen nu ökar. För att ytterligare höja kvaliteten inom den offentliga sektorn under 1997 och 1998 kommer resursarbeten, den s.k. Kalmarmodellen, att temporärt införas. Det innebär att den offentliga sektorn får ta emot en långtidsarbetslös som utför kvalitetshöjande arbete och erhåller ersättning motsvarande a-kassa under maximalt 6 månader med möjlighet till förlängning till 9 månader. Resursarbetena är en tillfällig lösning och inte ett permanent inslag. Den nu föreslagna 8-miljarderssatsningen är en del av en större insats för att stärka verksamheterna i välfärden. Återbetalningsskyddet som utfärdades hösten 1996, med anledning av att de preliminära skatteinkomsterna räknades upp med 2,6 miljarder kronor, skapar en god grund för att sysselsättningen i den kommunala sektorn inte skall fortsätta falla utan tvärtom öka. Välfärdens kärna stärks. Eftersom andelen kvinnor som jobbar i offentlig sektor är stor, har dessa insatser särskilt positiva effekter på kvinnors möjlighet att få arbete. Utjämningssystemets effekter för resursfördelningen mellan kommuner och landsting med befolknings- minskning och sådana med befolkningsökning behöver belysas närmare. Frågan bör med förtur behandlas av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att utvärdera utjämningssystemets effekter. Många människor känner i dag en oro i vardagslivet och en bristande trygghet på gator och torg. Regeringen aviserar därför ett tillskott på 200 miljoner kronor 1998 till rättsväsendet för bl.a. satsningar inom polisen. Denna satsning på lag och rätt syftar till att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten. Regeringen överväger frågan om privata pensionsförsäkringars ställning vid inkomstberäkningar av efterlevandepensionen. Regeringen återkommer med förslag i budgetpropositionen. 1.4.4 Offensivare arbetsmarknadspolitik Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den eko- nomiska politiken. Den främjar tillväxt och sysselsättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga permanent utslagning av personer från arbetslivet. Arbetsmarknadens funktionssätt är av avgörande betydelse för att målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 skall kunna uppnås. Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Utbildning och kompetenshöjning är ett centralt inslag i strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. De lokala arbetsförmedlingarna har stärkts. Kommunerna har fått ett starkare inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen har blivit mer flexibla och individuellt anpassade. Konkreta och realistiska individuella handlingsplaner upprättas mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen. Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes och arbetsför- medlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till den reguljära arbetsmarknaden. Den höga arbetslösheten och stora åtgärdsvolymen ställer arbetsmarknadspolitiken inför svåra påfrestningar. Ett sådant problem är undanträngningseffekterna, bl.a. i form av att personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utför arbete som i annat fall skulle ha utförts av reguljärt sysselsatta. Åtgärder med en hög subvention av arbetskraften är verkningsfulla och möjliga enbart om de omges med ett regelverk som minskar sådana undanträngningseffekter. Subventionen måste riktas in mot arbetslösa som utan subvention skulle haft svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, t.ex. långtidsarbetslösa. Åtgärder som medför risk för en relativt stor undanträngning kan endast accepteras om subventionen inte är för hög. Åtgärden innebär då ett relativt stort åtagande av den som tillhandahåller åtgärdsplatsen och därmed en lägre tröskel för omvandling till reguljärt arbete. Ett annat problem är att de stora åtgärdsvolymerna kan leda till att kvalitetskraven på arbetsmarknadspolitiken sänks. Regeringen aviserar därför ett tillskott på 1 miljard kronor till yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildningen för att höja kvaliteten. Därmed minskar risken för att det uppkommer brist på vissa yrkesgrupper. Arbetsmarknadsverket kommer också att tillfälligt tillföras ytterligare personalresurser för 1997. Under återstoden av 1997 ges en möjlighet till tillfällig avgångsersättning för äldre långtidsarbetslösa. Möjligheten ges till dem som är mellan 60 och 64 år samt har varit inskrivna vid arbetsförmedlingen under minst 12 månader under tiden 1 januari 1996 till 15 april 1997. Ersättningen är permanent och motsvarar a- kassa utan aktiveringskrav. Regeringens avsikt är att senast i samband med budgetpropositionen föreslå att en s.k. generationsväxling skall genomföras. Regeringen kommer under hösten därutöver att presentera ytterligare förslag till ungdomsåtgärder. För att motverka passivitet och utslagning aviserar regeringen en försöksverksamhet för arbetslösa att deltaga i olika projekt. Avsikten är att regeringen skall kunna medge undantag från vissa regler i bidraget för arbetslöshetsförsäkringen. Deltagare skall vara berättigade till a-kassa eller KAS. Försöket är tidsbegränsat fr.o.m. den 1 juli 1997 till utgången av 1998, därefter skall en utvärdering genomföras. Den totala omfattningen är 500 miljoner kronor 1997 och 1 miljard kronor 1998. Härmed uppnås en flexiblare användning av bidraget till arbetslöshetsersättningen och ytterligare steg mot ett ökat utrymme för den kommunala nivå i arbetsmarknadspolitiken tas. Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet vid omställning från ett arbete till ett annat, inte utgöra ett permanent försörjningssystem. Under arbets- löshetsperioden ska aktiva insatser göras som förstärker den enskildes ställning på arbetsmarknaden, genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildning. Försäkringen bygger på en arbets- och kompetenslinje där aktiva insatser alltid skall komma i första hand. Arbetslöshetsförsäkringen utgör ett ömsesidigt kontrakt mellan den arbetslöse och samhället. Om den arbetslöse gör allt vad han eller hon kan för att åter få ett jobb ställer staten upp med att erbjuda utbildning och kompetenshöjning. Regeringen har föreslagit en höjning av ersättningsnivån från 75 procent till 80 procent från den 29 september 1997. Höjningen är fullt ut finansierad bl.a. genom en höjning av arbetslöshetskassornas bidrag till försäkringen. 1.4.5 Lönebildningen måste fungera En väl fungerande lönebildning är en förutsättning för att arbetslösheten skall kunna halveras. Under de senaste 20 åren har lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Lönerna har ökat för snabbt i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Inför 1995 års avtalsrörelse formulerade den s.k. Edin- gruppen, som var sammansatt av ekonomer hos arbetsmarknadens parter, en norm som kom att kallas Europanormen. Denna gick ut på att lönekostnaderna på den svenska arbetsmarknaden i genomsnitt borde öka i samma takt som i det övriga Västeuropa. De förhandlingar som följde under år 1995 kom att leda till att lönerna ökade snabbare än i Västeuropa i övrigt. Detta har möjligen på kort sikt varit till fördel för många som har arbete, eftersom löneökningarna och den låga inflationen kortsiktigt ledde till den högsta reallöneökningen sedan det tidiga 1960-talet. Men det har också varit till nackdel för sysselsättningen i Sverige och därmed för såväl sysselsatta som arbetslösa p.g.a. högre kostnader för arbetslösheten. Lönebildningen har gått i otakt med sysselsättningen. Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu mot förr. Om lönekostnaderna steg mer i Sverige än i omvärlden under 1970- och 1980-talen medförde det på kort sikt ökad inflation och först på längre sikt försvagad konkurrenskraft och risk för arbetslöshet och devalvering. Den djupa krisen i början av 1990-talet uppkom efter en sådan process med hög inflation och försvagad konkurrenskraft. Utvecklingen visar att en beredvillighet att acceptera inflation inte ger en hållbart låg arbetslöshet. Inflationsvägen är stängd. Om lönekostnaderna stiger mer i Sverige än i omvärlden i dagens situation med stabilt låga pris- och löneökningar i vår omvärld, internationellt integrerade kapital- och valutamarknader och en stängd inflationsväg medför det stigande räntor och därmed även på kort sikt ekonomisk åtstramning och stigande arbetslöshet. Förr var det under en övergångstid möjligt att misslyckas och leva med konsekvenserna av brister i lönebildningen. Det är det inte längre. Nu leder högre löneökningar än i omvärlden till att massarbetslösheten biter sig fast. Viktiga förutsättningar för lönebildningen bestäms av regeringens och riksdagens beslut avseende den samlade ekonomiska politiken, dvs. skatte- och transfereringssystemen, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt arbetsrätten inklusive lagstiftning om konflikter och medling. Men det helt avgörande direkta inflytandet över lönebildningen ligger hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de regler som styr avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll. Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på arbetsmarknaden att fram till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Detta uppdrag har resulterat i flera bidrag. Av särskilt intresse är det samarbetsavtal som har ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare inom industrin och det förslag som har arbetats fram inom LO:s s.k. LISA- projekt. Regeringen välkomnar samtliga förslag och avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag som framkommit. Utredningen skall bl.a. undersöka möjligheterna att förstärka medlingsinstitutionen. 1.5 Budget- och skattepolitiken Budgetpolitiken karaktäriseras av fortsatt stramhet. Aktuella beräkningar visar att det finns ett reformutrymme på ca 14 miljarder kronor för 1998. För att säkra detta utrymme har följande principer tillämpats: De återstående delarna av konsolideringsprogrammet genomförs. Överskridanden av budgeterade belopp skall finansieras. Besparingsförslag som visar sig få mindre effekt än beräknat skall kompletteras med nya åtgärder så att avsedda besparingar uppnås. Utgiftstak 1998–2000 Den ekonomiska utveckling som ligger till grund för nuvarande beräkning är ur statsfinansiell synvinkel gynnsammare än den som budgetpropositionen baserades på. Denna utveckling i kombination med att de strama principerna för budgetpolitiken upprätthålls har lett till att ett utrymme för reformer uppkommer 1998. Utgiftsökningarna och skattelättnaderna som föreslås i denna proposition ryms därför inom de fastställda utgiftstaken och överensstämmer med de fastlagda budgetpolitiska målen. Utgiftstaken 1998 och 1999 ligger fast. Fördelningen mellan utgiftsområdena har dock reviderats sedan budgetpropositionen. Taket för statens utgifter år 2000 föreslås vara 744 miljarder kronor. Denna nivå innebär att utgifterna realt sett är i stort sett oförändrade från de båda föregående åren. Utgiftstaket som andel av BNP sjunker därmed från 41,2 procent 1997 till 39,1, 38,0 och 36,7 procent 1998; 1999 respektive år 2000. Saneringen av de offentliga finanserna För att saneringen av statsfinanserna skulle ge ett snabbt, kraftigt och varaktigt resultat har arbetet bedrivits längs två linjer. Dels har ett konsolideringsprogram på sammanlagt 126 miljarder kronor genomförts, dels har institutionella förändringar som syftar till att förebygga och förhindra en framtida okontrollerad försämring av de offentliga finanserna vidtagits. Konsolideringsprogrammet skall genomföras i sin helhet. Fortfarande återstår dock vissa delar att precisera och andra delar har ännu inte trätt i kraft. Dessa återstående delar kommer att preciseras och genomföras så att programmet får full effekt 1998. Varje halvår görs en uppföljning av programmet, senast i budgetpropositionen 1996 och nu även i denna proposition. TABELL 1.6 BESLUTSLÄGET 1998 MIILJARDER KRONOR INKOMSTE R UTGIFTER TOTALT Preciserade beslut 59,4 65,0 124,4 Aviserade beslut 0,0 1,1 1,1 Återstår att åtgärda 0,0 0,0 0,0 Summa 59,4 66,1 125,5 Budgetprocessen Stora förändringar av budgetprocessen och de institutionella förhållandena har ägt rum de senaste åren. Av de institutionella förändringarna är införandet av ett utgiftstak den mest genomgripande. Utgiftstaket omfattar i princip hela den offentliga sektorns utgifter. För staten, statsskuldsräntorna undantagna, samt socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten läggs ett utgiftstak fast. För kommunerna begränsas utgifterna indirekt genom att inkomsterna i form av skatt och statsbidrag begränsas samtidigt som ett balanskrav gäller för kommuner och landsting. Utgiftstaket är treårigt och rullas varje år framåt. I 1996 års vårproposition fastställdes taken för åren 1997–1999. I föreliggande proposition föreslås tak för år 2000. Beräkningen av utgiftstaket bygger på prognoser för ett flertal samhällsekonomiska variabler såsom tillväxt, arbetslöshet, ränta och inflation. Taket är nominellt. Det statliga taket får inte överskridas. Om det krävs eller är önskvärt att utgifterna ökar inom vissa områden måste detta lösas genom omprövningar inom ramen för det totala taket. Den första januari 1997 trädde lagen om statsbudgeten i kraft. Regelverken kring den nya budgetprocessen gavs därmed en fast form. Besluten om budgeten koncentreras, vilket ökar möjligheterna att göra prioriteringar mellan olika områden. Ytterligare en del av de institutionella förändringarna är den skärpta uppföljningen av utgifterna under innevarande budgetår. Fackdepartementen har ansvar för att varje kvartal prognostisera utgifterna på samtliga anslag för det innevarande året. I de fall utgifterna ser ut att bli högre än budgeterat skall fackdepartementen komma med förslag till åtgärder för att förhindra att budgeten överskrids. 1.5.1 Skattepolitiken Starka statsfinanser är ett grundläggande villkor för en uthållig välfärd. Det är viktigt att skattesystemet stimulerar till arbete och investeringar. Skatternas främsta syfte är dock att finansiera våra gemensamma utgifter. Tar man hänsyn till att även underskotten måste betalas har det egentliga skatteuttaget, dvs. skattekvoten plus det offentliga underskottet, sjunkit sedan 1993. Det förbättrade statsfinansiella läget gör att även det totala skatteuttaget kommer att kunna minskas något från 1999. En av flera tänkbara åtgärder är inkomstskattelättnader för låg- och medelinkomsttagare. Diagram 1.9 Den egentliga skattekvoten Skattesystemet medverkar till en rättvis fördelning. Ett exempel på detta är beskattningen av förmögenhet. En ny lag om förmögenhetsskatt har presenterats under våren. Skattesystemet är emellertid bara ett bland flera fördelningsinstrument. Minst lika viktig för att motverka ökade klyftor är en väl fungerande arbetsmarknad och en bra utbildningspolitik. Det sammantagna resultatet av den ekonomiska politiken har medfört att företagsklimatet har förbättrats, trots att även företagen har fått bidra till saneringen av de offentliga finanserna. Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge förmånlig i ett internationellt perspektiv. Lättnader i ägarbeskattningen har genomförts för att förbättra villkoren för nyinvesteringar och kapitalförsörjning i små och medelstora företag. Därigenom förbättras villkoren för de företag som inte har tillgång till den internationella kapitalmarknaden. En rad åtgärder har genomförts och genomförs för att ytterligare förbättra företagsklimatet för de mindre och medelstora företagen. Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas och kommer att omfatta en lönesumma på högst 850 000 kronor per år. Beskattningen av små och medelstora företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av bl.a. lättnadsutrymmet. Enskilda näringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut en större del av inkomsten som kapitalinkomst. Det s.k. kapitalförlustbegreppet tas bort ur lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av förluster t.ex. på grund av att man utsatts för brott. Skattereglerna har förändrats för att underlätta generationsskiften. Tjänstebeskattningsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande som nu är föremål för remissbehandling. Det pågår även ett arbete för att förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare. TABELL 1.7 BOLAGSSKATTEN I OLIKA EU-LÄNDER LAND BOLAGSSKATTESATS Sverige 28,00 Belgien 40,17 Danmark 34,00 England 33,00 Finland 28,00 Frankrike 36,66 Grekland a) 40,00/35,00 Holland 35,00 Irland 38,00 Italien 53,20 Luxemburg 40,29 Portugal 39,60 Spanien 35,00 Tyskland b) 45,00/30,00 Österrike 34,00 a) lägre skattesats för noterade inhemska företag b) lägre skattesats för utdelade vinster Källa: OECD Under våren lägger regeringen förslag om ett nytt system för skattebetalningar. Därmed kommer både företagens och skatteförvaltningens arbete att underlättas och effektiviseras på en rad sätt. Det nya systemet med s.k. skattekonton skall träda i kraft den 1 januari 1998. I strävan efter ett gott företagsklimat ingår också kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Konkurrensen får inte snedvridas av att en del företag genom ohederlighet skaffar sig orättmätiga fördelar gentemot de hederliga. Regeringen har lagt en rad förslag som förbättrat och effektiviserat skattemyndigheternas arbete. Tidigare har 200 miljoner kronor per år avsatts till skatteförvaltningen som särskilda medel för skattekontroll. Genom ändring i revisionsreglerna kommer skattekontrollen att bli effektivare. I samma syfte har förslag nyligen lämnats till riksdagen om att skattemyndigheterna skall ges vidgade möjligheter att föra in uppgifter från andra myndigheter i skatteregistret. Flera utredningar som tillsatts inom området, bl.a. skatteflyktskommittén, skattekontrollutredningen och ekobrottsutredningen, har under vintern och våren lämnat förslag till ytterligare förbättringar inom området. Ett högt skatteuttag ställer stora krav på att skattesystemet är ekonomiskt effektivt. Skatteplanering och andra snedvridningar kan annars undergräva ekonomins funktionsförmåga. För att skattesystemet skall ha en allmän acceptans är det viktigt att det är någorlunda enkelt och överskådligt och att möjligheterna till fusk och överutnyttjande är små. Genom skattereformen 1990–1991 fick Sverige ett hållbart skattesystem med förhållandevis enkla regler baserade på sunda principer. Sambandet mellan inkomsten och hur mycket man faktiskt betalade i skatt ökade väsentligt. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av skattereformen i budgetpropositionen i höst. Socialförsäkringarna finansieras genom allmänna egenavgifter, socialavgifter och allmänna skattemedel. De senaste åren har det gjorts stora förändringar av regelverket, bl.a. har egenavgiften omvandlats från en arbetslöshetsförsäkringsavgift till en sjukförsäkringsavgift samt höjts i flera etapper. Vidare har utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det har inneburit att en obalans uppstått i den meningen att intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäkringar. Sjukförsäkringen uppvisar t.ex. ett överskott, medan de pensioner som skattefinansieras uppvisar ett underskott. Totalt sett står socialavgifter och allmänna egenavgifter för 75 procent av socialförsäkringarnas samlade utgifter. Regeringen avser att se över strukturen på socialavgifterna och återkomma till riksdagen. Skattepolitiken utgör också en del i arbetet för att göra Sveriges ekonomi långsiktigt hållbar även ur en ekologisk synvinkel. Genom att skatter används som ekonomiska styrmedel kan de bidra till att höja omvandlingstrycket och styra konsumtionen i miljövänlig riktning. Sverige ligger i dag mycket långt framme i beskattningen av fossila bränslen. Avskaffandet av försäljningsskatten för personbilar och den nya utformningen av beskattningen av förmånsbilar bidrar till att stimulera förnyelsen av bilparken. Därmed blir bilarna mer miljövänliga och trafiksäkra samtidigt som bilförmånshavarna får ökade incitament att minska det privata körandet. Den utredning som skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att uppnå en bättre styreffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö kommer att redovisa sina resultat senare i år. Vattenkraftskatten sänks. Därigenom skapas förutsättningar för sänkta elpriser för elintensiv industri. Regeringen avser att återkomma till frågan om nivån på och utformningen av produktionsskatten på el på längre sikt. Utformningen av energibeskattningen kommer också att ses över. Uppgörelsen om det framtida energisystemet är klar, och skatteväxlingskommitténs och alternativbränslekommitténs förslag är ute på remiss. Frågorna om energibeskattningen bereds nu i ett sammanhang inom regeringskansliet. Viktiga utgångspunkter är att åstadkomma en bättre miljöstyrning, att genomföra inriktningen från energiuppgörelsen samt att den energiintensiva industrins konkurrenskraft inte skall äventyras. Avsikten är att en ny utformning av energibeskattningen skall kunna presenteras under våren 1998 och att den skall kunna träda i kraft 1999. Skatteväxlingskommittén rekommenderar att en successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser att senare för riksdagen redovisa sin bedömning av frågan och också presentera olika förslag. Under det närmaste året kommer en avfallsskatt att införas. 1.6 Rättvis fördelning När regeringen tillträdde i oktober 1994 var Sverige i ett mycket utsatt läge. Lånebehovet beräknades för budgetåret 1994/95 uppgå till 230 miljarder kronor. Var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad krona. I förlängningen hotade en statsfinansiell kollaps. En sådan utveckling hade varit oacceptabel, inte minst på grund av de fördelningspolitiska effekter den skulle ha fått. De människor som mest behöver den offentliga sektorn skulle ha drabbats hårdast om budgeten inte sanerats. Saneringsprogrammet utformades efter tre grund- läggande principer. – Det skulle verka så snabbt som möjligt. Därmed skulle statsskulden sluta växa och utgifterna för statsskuldsräntorna hållas nere samtidigt som ett återvunnet förtroende för den ekonomiska politiken skulle få räntorna att falla. – Bördorna skulle bäras rättvist. De som hade det bäst ställt skulle bära den tyngsta bördan. – Vården, omsorgen och skolan skulle prioriteras framför transfereringar. Det går att i efterhand kompensera några år med lägre materiell standard. En otrygg omsorg de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ersätta. Rättvis fördelning är ett av de viktigaste målen för politiken. Regeringen är dock väl medveten om att de gångna årens förda politik har inneburit påfrestningar för många människor. En budgetsanering på 126 miljarder kronor märks givetvis i människors vardag. Med en så omfattande budgetsanering på kort tid har det varit oundvikligt att även svagare grupper fått göra stora uppoffringar. Samtidigt står det helt klart att saneringspolitiken var absolut nödvändig. I längden finns inte något utrymme för att bedriva en rättvis fördelningspolitik, om det saknas en fast grund bestående av sunda finanser. Det är därför de svagare grupperna som har allra mest att vinna på stärkta offentliga finanser. Även lägre räntor, prioriteringar av de offentliga välfärdsverksamheterna samt kraftsamlingen mot arbetslösheten har gynnsamma fördelningseffekter. Regeringen har fortlöpande redovisat de fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken. För att bördorna skall bäras rättvist har saneringsprogrammet omfattat både höjda skatter och besparingar. Diagram 1.10 Förändring av disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till följd av sanneringsprogrammet I diagram 1.10 redovisas en reviderad analys av saneringsprogrammets fördelningseffekter. Kalkylen avser de statiska effekterna av saneringsprogrammet, dvs. ingen hänsyn har tagits vare sig till vad som skulle ha hänt om ingenting hade gjorts eller till de fallande räntorna. Figuren visar de kombinerade direkta effekterna av i stort sett alla åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen då alla åtgärder trätt i kraft 1998. Hushållen är uppdelade i deciler (tiondelar) beroende på ekonomisk standard (i decil 1 finns de med lägst ekonomisk standard, i decil 10 de med högst). Hänsyn har tagits till hushållens sammansättning. Åtgärderna i skattesystemet, socialförsäkringen och bidragen har enligt de nya beräkningarna en något jämnare fördelningspolitisk profil än i tidigare redovisade kalkyler. Det beror främst på att effekterna av den reducerade uppräkningen av basbeloppet mildras på grund av förbättringarna i statsfinanserna och den kraftigt minskade inflationen. Basbeloppet för 1998 antas räknas upp med 80 procent av förändringen i KPI i stället för med 60 procent. De höjda ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till 80 procent bidrar också till en jämnare profil, liksom även att åtgärderna i arbetslöshetsförsäkringen inte får den utformning som tidigare antagits. Resultaten har också delvis påverkats av uppdateringen med de senaste riksdagsbesluten. Vid revideringen har använts en mer aktuell databas, nya ekonomiska antaganden om inflation, ränteläge, löneökning osv. samt i flera fall förbättrade metoder för att efterlikna olika åtgärder. Diagram 1.11 Effekter för kvinnor och män av saneringsprogrammet - disponibel inkomst Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika. Analyserna visar också att nettoeffekterna av saneringsprogrammet i genomsnitt i stort sett är lika för kvinnor och män (diagram 1.11). Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna, kvinnor främst av minskade transfereringar. Ett annat sätt att studera effekterna av saneringsprogrammet är att se hur stor del respektive inkomstgrupp har bidragit med i saneringen av de offentliga finanserna. I diagram 1.12 visas utfallet av gjorda beräkningar. Resultatet är att den femtedel som har den högsta ekonomiska standarden (decil 9 och 10 tillsammans) bidrar med drygt 40 procent av saneringen, medan den femtedel som har lägst ekonomisk standard (decil 1 och 2 tillsammans) bidrar med knappt 13 procent. Diagram 1.12 Andel av saneringsprogrammet som respektive decilgrupp bidrar med Den förda ekonomiska politiken har haft som en central uppgift att skapa förutsättningar för en lägre ränta. I april 1995 var räntan på en tioårig statsobligation 11,2 procent. Två år senare, i april 1997 ligger motsvarande ränta på 7,1 procent. Den lägre räntenivån bidrar på olika sätt till att tillväxten kan ta fart och till att sysselsättningen kan öka. Förutom att den gör det lättare att bära finansieringen av en investering minskar den även boendekostnaderna. Som framgår av diagram 1.13 är fördelningseffekterna av en sänkt räntenivå i huvudsak positiva. Alla decilgrupper tjänar på lägre räntor. Hushåll med lägst standard får emellertid den största förbättringen, främst eftersom en större andel av deras inkomster går till boendet. Boendekostnaderna är starkt beroende av räntenivån. Diagram 1.13 Fördelningseffekter av den lägre räntan Anm: Beräkningen visar förändringen av hushållens inkomster vid fullt genomslag av en bestående räntesänkning motsvarande ca 4 procentenheter lika för alla hushåll, i form av minskade ränteinkomster, ränteutgifter och bostadsutgifter. Värdeförändringar på olika tillgångar beaktas ej. Den största fördelningspolitiska orättvisan finns idag mellan dem som saknar jobb och dem som arbetar. Den är inte enbart ekonomisk utan kanske framför allt mänsklig. Att inte ha ett jobb att gå till ökar utanförskapet och passiviserar. Det är ett av många skäl till att riksdagen på förslag av regeringen har ställt sig bakom målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000. I diagram 1.14 visas en beräkning av de omedelbara fördelningspolitiska konsekvenserna av en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. En sådan utveckling har en mycket god fördelningsprofil. Diagram 1.14 Fördelningseffekter av en halverad arbetslöshet Anm: Ett förenklat räkneexempel som visar effekterna på hushållens disponibla inkomster om arbetslösa får sysselsättning och lön i stället för arbetsmarknadsstöd. Den kraftigt ökade inkomstspridningen 1994 har oroat många och tagits som bevis för att inkomstklyftorna ökar kraftigt i Sverige under 1990-talet. Analyserna i budgetpropositionen 1996 pekade dock på att ökningen var tillfällig och berodde på exceptionellt höga realisationsvinster 1994 (bilaga 4, prop. 1996/97:1). Många hushåll sålde aktier och andra värdepapper för att dra nytta av den tillfälligt låga skatten på realisationsvinster. De preliminära resultaten från SCB:s undersökning av hushållens inkomster visar nu att inkomstspridningen minskade kraftigt 1995, dvs. det första året som åtgärderna i saneringsprogrammet började påverka inkomstfördelningen. Därmed är det tveksamt om utvecklingen hittills under 1990-talet tydligt visar på några statistiskt säkra generella ökningar av inkomstklyftorna. Med en halverad arbetslöshet, fortsatt låga räntor och låg inflation ökar möjligheten betydligt att inkomstklyfto rna under återstoden av detta årtionde återigen skall minskas. Den ekonomiska politiken har således lagt en god grund för att öka jämlikhet och välstånd för hela det svenska folket 2 Förslag till riksdagsbeslut . 2 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen X såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket 1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar (avsnitt 1), 2. fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en konjunkturcykel (avsnitt 4.3), 3. fastställer målen för budgetpolitiken om ett överskott i de offentliga finanserna till 0,5 procent av bruttonationalprodukten för år 1999, 1,5 procent för år 2000 och 2 procent för år 2001 (avsnitt 4.3), 4. godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000 (avsnitt 5.5), 5. fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 744 miljarder kronor (avsnitt 5.5), 6. godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1998 - 2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.6 och tabell 5.8), 7. godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn (avsnitt 5.5 och avsnitt 8), 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), 10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, 11. antar regeringens förslag till lag om försök med resursarbete, 12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 13 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 14. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 16. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring, 17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring om lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor, 18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om försök med resursarbete, 19. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar, 20. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, 21. antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), 22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1349) om ändring i lagen (1993:737), om bostadsbidrag, 24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, 25. godkänner vad regeringen förordat om avräkning av anslag och inkomsttitlar (avsnitt 6.2), 26. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 ändra det under utgiftsområde 2 anvisade obetecknade anslaget Kostnader för vissa nämnder till ett ramanslag, 27. bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på annat sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB, 28. bemyndigar regeringen att disponera ersättning som härrör från avyttring av aktier i Värdepappercentralen VPC AB till förvärv av aktier i eller bildande av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827), 29. bemyndigar regeringen att genom apportförfarande, emission, kvittning eller på annat sätt överlåta försvarsfastigheter till ett av staten ägt aktiebolag , 30. bemyndigar regeringen att bilda ett särskilt aktiebolag för försvarsfastigheter samt att vidta de åtgärder som behövs för genomförandet av bolagsbildningen, 31. bemyndigar regeringen att besluta om och vidta de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av bolagsbildningen, 32. bemyndigar regeringen att genomföra den slutliga avvecklingen av Securum AB enligt de principer som redovisas (avsnitt 6.4), 33. fastställer ett beräknat avgiftsuttag för teleberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 50 000 000 kronor, 34. fastställer det sammanlagda avgiftsuttaget för elberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 100 000 000 kronor, 35. bemyndigar regeringen att för budgetåren 1997 - 2001 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med beslut om beredskapsåtgärder inom elförsörjningen i enlighet med vad som anförs (avsnitt 6.7), 36. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar på ytterligare 322 000 000 kronor för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot Nordiska investeringsbanken, 37. godkänner att högst 500 000 000 kronor får användas under budgetåret 1997 för försöksverksamhet med friare användning av arbetslöshetsersättning, 38. godkänner vad regeringen föreslår om tillfällig avgångsersättning, 39. godkänner att högst 100 000 000 kronor av det under utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på avsett sätt, 40. godkänner regeringens förslag i fråga om förlängning av tid i arbetslivsutveckling, 41. godkänner regeringens förslag i fråga om förlängning av tid i arbetsplatsintroduktion, 42. godkänner regeringens förslag i fråga om att öka kvinnors företagande, 43. godkänner regeringens förslag om ersättningsnivåer i utbildningsbidraget, 44. godkänner regeringens förslag i fråga om Interpraktikstipendier, 45. bemyndigar regeringen att i fråga om det under utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om högst 55 000 000 kronor beställa tjänster som medför utgifter under kommande budgetår, 46. godkänner vad regeringen föreslår om bidrags- nivåer för anställda med lönebidrag vid de allmännyttiga organisationer som erhållit särskild dispens, 47. godkänner vad regeringen föreslår om att lönebidraget lämnas i form av ett belopp per dag samt att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske månadsvis, 48. godkänner vad regeringen förordar om bidrag för vuxenutbildning på grundskolenivå inom den särskilda vuxenutbildningssatsningen, 49. godkänner regeringens förslag att 18 323 000 kronor av anslagsbehållningen på det i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning får användas som bidrag till särskilda kostnader och vissa projekt för Malmö högskola, 50. bemyndigar regeringen att inom ramen för anslaget Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad besluta om bidrag på högst 40 000 000 kronor för utbetalning under senare år, dock senast år 2000, 51. godkänner regeringens förslag till ändrade regler för räntesubventioner och investeringsbidrag för bostäder, såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för bostäder såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för färdigställande m.m. (avsnitt 6.15), 52. godkänner regeringens förslag till ändrade regler för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågor om beräkning av räntesats i vissa fall (avsnitt 6.15), 53. godkänner regeringens förslag till ändrade regler för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågan om räntebidrag efter exekutiv försäljning (avsnitt 6.15), 54. godkänner vad regeringen föreslår i fråga om ersättning till sekretariatsuppgifter för beslutsgruppen inom EG:s strukturfonder, 55. godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG, 56. godkänner den föreslagna användningen av medel på det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, 57. godkänner att regeringen får använda högst 60 000 000 kronor av anslaget Investeringsbidrag för främjande av anställning i ekologiskt hållbar riktning till radonsanering av dricksvatten (avsnitt 6.17), 58. godkänner att regeringen, eller den myndighet som regeringen beslutar, får besluta om förskottering av investeringar i statens spåranläggningar och att villkoren för detta skall utformas i likhet med vad som gäller för förskottering av väginvesteringar, 59. bemyndigar regeringen att besluta om att Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för att tidigarelägga vägprojekt om 2 169 000 000 kronor, 60. bemyndigar regeringen att belasta det under utgiftsområde 22 anvisade anslaget Byggande av vägar med kostnader för räntor och amorteringar avseende lån för vägprojekten E18/20 Örebro- Arboga, E4 Stora Åby-Väderstad, E22 Söderåkra - Hossmo samt E4 trafikplats Hallunda, 61. godkänner vad regeringen föreslår avseende uppkomna driftskostnader för administrationen av Jordbrukets blockdatabas, 62. bemyndigar regeringen att ta emot aktier i bolagiserade industriforskningsinstitut, 63. bemyndigar regeringen att tillsammans med Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling bilda ett holdingbolag, som skall äga aktier i de till aktiebolag ombildade industriforskningsinstituten, 64. bemyndigar regeringen att utnyttja det under utgiftsområde 24 anvisade anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. för statens kostnader vid bildandet av holdingbolaget, 65. godkänner de föreslagna riktlinjerna för en sammanslagning av Sveriges geologiska undersökning och Statens oljelager, 66. godkänner att inkomsterna från försäljning av olja m.m. fr.o.m. 1 juli 1997 sätts in på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för att användas till finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av lagringsanläggningar, 67. bemyndigar regeringen att besluta om den verksamhet hos Exportkreditnämnden som genom planerade EU-regler definieras som konkurrensutsatt garantiverksamhet och om formerna och villkoren för avvecklingen av sådan verksamhet, inkluderande en eventuell försäljning eller överlåtelse av verksamheten, 68. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag i enlighet med specifikation i tabell, såvitt avser vissa skattefrågor 69. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 70. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 71. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 72. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 73. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 74. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 75. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 76. antar regeringens förslag till lag om ändringstal för 1998 års taxeringsvärden, 77. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 78. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m., 79. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen, 80. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, såvitt avser vissa kommunalfrågor 81. antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998, 82. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om kommunal redovisning, 83. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen kommunallagen (1991:900), 84. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894), såvitt avser vissa inkomsttitlar 85. godkänner följande nya inkomsttitlar för redovisning av statens inkomster: - Inlevererat överskott av statsstöd exportkredit, - Överskott av statsstöd exportkredit, - Ränteinkomster av lokaliseringslån, - Offentlig lagring försäljningsintäkter, - Offentlig lagring, 86. godkänner att inkomsttitlarna 1425, 1426 och 1427 får följande nya titel- och undertitelbenämningar: - Skatt på öl 1425:04, - Skatt på vin och andra jästa drycker 1425:02, - Skatt på mellanklassprodukter 1425:03, - Skatt på etylalkohol föreslås få 1425:01, - Inkomsttiteln 1425 föreslås ändra namn till Alkoholskatt, 87. godkänner följande nya benämningar på inkomsttitlar: - 1473 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, - 6111 Arealersättning, - 6112 Kompletterande åtgärder, - 6113 Övriga interventioner. TABELL: SPECIFIKATION AV REVIDERADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT REVIDERADE OCH NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 1997 (tusentals kronor). ANSLAG S BELOPP ENLIGT FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRING NY RAM/ UTGIFTSOMRÅ DE NUMMER STATSBUDGET 1997 AV RAM AV ANSLAG NY ANSLAGS NIVÅ 1 Rikets styrelse 3 781 330 -20 000 3 761 330 E 2 Presstöd, ramanslag 541 579 -20 000 521 579 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 3 807 556 500 000 4 307 556 B 4 Försäljning av aktier i Stadshypotek AB, ramanslag 60 000 -10 000 50 000 B 6 Värdering m.m. av aktier i värdepappers-centralen VPC AB, ramanslag 0 10 000 10 000 B 7 Investeringar i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden, ramanslag 0 500 000 500 000 4 Rättsväsendet 20 824 537 18 000 20 842 537 B 1 Åklagarväsendet, ramanslag 627 237 18 000 645 237 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 757 203 2 000 2 759 203 E 5 Delegationen för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag 0 2 000 2 000 6 Totalförsvar 42 372 642 150 000 42 522 642 B 7 Funktionen Telekommunikationer, ramanslag 152 886 50 000 202 886 B 10 Funktionen Energiförsörjning, ramanslag 27 612 100 000 127 612 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 23 721 787 -50 000 23 671 787 A 1 Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag 15 637 000 -125 000 15 512 000 B 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag 711 200 -300 000 411 200 B 6 Bilstöd till handikappade,ramanslag 343 944 -130 000 213 944 B 7 Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag 3 663 000 475 000 4 138 000 C 8 Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, ramanslag 0 30 000 30 000 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 36 174 384 5 453 000 41 627 384 A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 34 088 334 5 453 000 39 541 334 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 52 277 499 -2 116 552 50 160 947 A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag 25 612 727 -2 124 052 23 488 675 A 7 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring 0 7 500 7 500 15 Studiestöd 16 884 088 383 285 17 267 373 A 2 Studiemedel, m.m., ramanslag 9 485 430 20 600 9 506 030 A 3 Vuxenstudiestöd, m.m., ramanslag 4 721 951 362 685 5 084 636 16 Utbildning och universitetsforskning 25 357 109 205 450 25 562 559 A 14 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag 2 546 348 205 450 2 751 798 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 161 590 49 537 7 211 127 G 2 Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad, ramanslag 224 337 16 000 240 337 H 1 Centrala museer:Myndigheter, ramanslag 506 477 15 237 521 714 H 5 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag 10 000 7 000 17 000 N 3 Stöd till idrotten, ramanslag 480 240 11 300 491 540 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 33 368 197 33 368 197 A 2 Räntebidrag m.m., ramanslag 23 400 000 -25 000 23 375 000 A 10 Bostadsbidrag, ramanslag 5 910 000 25 000 5 935 000 19 Regionala utjämning och utveckling 3 726 021 -6 500 3 719 521 A 1 Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag 1 453 517 -122 500 1 331 017 A 5 Sysselsättningsbidrag, ramanslag 200 000 35 000 235 000 A 6 Transportbidrag, ramanslag 303 000 81 000 384 000 20 Allmän miljö- och naturvård 1 329 871 6 100 1 335 971 A 1 Statens naturvårdsverk, ramanslag 355 827 2 500 358 327 A 4 Investeringar inom miljöområdet, ramanslag 217 992 3 600 221 592 21 Energi 474 151 114 000 588 151 A 5 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag 0 80 000 80 000 A 6 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning, m.m., ramanslag 0 4 000 4 000 A 7 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag 0 30 000 30 000 22 Kommunikationer 25 063 442 204 500 25 267 942 A 10 Gemenskapens finansiella stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag 0 200 000 200 000 B 7 Utredningsarbete, m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning, obetecknatanslag 0 4 500 4 500 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 324 084 247 774 13 571 858 B 1 Statens jordbruksverk, ramanslag 183 114 4 500 187 614 B 12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag 1 085 000 -5 000 1 080 000 B 17 Jordbrukets blockdatabas, ramanslag 0 100 000 100 000 C 2 Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag 30 890 10 300 41 190 C 3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag 80 000 74 474 154 474 D 2 Ersättningar för viltskador m.m., ramanslag 12 500 30 000 42 500 E 5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag 89 500 20 500 110 000 E 6 Gränskontroll av livsmedel och levande djur, reservationsanslag 0 13 000 13 000 24 Näringsliv 2 859 744 136 500 2 996 244 A 1 Näring- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag 353 268 6 500 359 768 A 7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag 25 000 130 000 155 000 E 3 Exportkreditnämnden, ramanslag 120 000 -3 100 116 900 E 4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag 16 500 3 100 19 600 25 Allmänna bidrag till kommuner 83 612 000 4 000 500 87 612 500 A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag 62 227 000 3 800 000 66 027 000 A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag 400 000 200 000 600 000 A 4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag 0 500 500 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 20 525 000 -472 000 20 053 000 A 4 Avgift baserad på bruttonationalprodukten, ramanslag 8 510 000 -472 000 8 038 000 Summa 8 805 594 8 805 594 3 Lagförslag . 3 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 kap. 6 §2 Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje och femte styckena Basbeloppet framräknas genom att bastalet 36 168 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1995. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen. Basbeloppet framräknas genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen. Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6 - 8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag, b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12 - 14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag. I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 812 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet (förhöjt basbelopp) avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet (förhöjt basbelopp) avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen. 1 Lagen omtryckt 1982:120 2 Senaste lydelse 1996:438. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppen för år 1998. 3.2 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 kap. 1 §1 Denna lag innehåller bestämmelser om den rörelse som en bank får driva samt vissa andra för banker gemensamma bestämmelser. Bestämmelser om hur en bank bildas och om dess organisation m.m. finns i bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och lagen (1995:1570) om medlemsbanker. Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank. Med en banks stadgar förstås i denna lag bolagsordning för bankaktiebolag, reglemente för sparbank och stadgar för medlemsbank. För varje bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige. För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank. Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank eller Riksgäldskontoret. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 1 Senaste lydelse 1996:746 3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:389) om assistansersättning skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 10 §1 Assistansersättning utbetalas månadsvis med belopp som motsvarar kostnaden för assistansen under det antal beviljade assistanstimmar som assistans lämnats. Assistansersättning utges dock högst med det belopp per timme som regeringen fastställer för varje år. Assistansersättning utbetalas månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans lämnats. Assistansersättning utges med det belopp per timme som regeringen fastställer för varje år. Om det föreligger särskilda skäl kan försäkringskassan, efter ansökan, besluta att en ersättningsberättigad skall få ersättning med ett högre belopp än det som regeringen fastställt. Detta belopp får dock inte överstiga det fastställda beloppet med mer än tolv procent. Som kostnad för personlig assistans anses inte i något fall ersättning som den enskilde själv lämnar 1. till någon som han lever i hushållsgemenskap med, eller 2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete. Utbetalning av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större avvikelser skall då ske senast andra månaden efter den då den preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning skall ske senast två månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats. 1Senaste lydelse 1994:1702. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997. 3.4 Förslag till lag om försök med resursarbete Härigenom föreskrivs följande. 1 § Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som uppbär ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd anvisas av länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv. 2 § Personer som deltar i försöksverksamhet med resursarbete erhåller under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 20 § sjätte stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbidrag. 3 § Personer som av länsarbetsnämnden anvisats till resursarbete skall inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. När försöksverksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall deltagare dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 och 7–14 §§, 4 kap. 1–4 och 8– 10 §§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för denna verksamhet. 4 § Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. När ramtid skall bestämmas enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts. 5 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 31 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och gäller intill utgången av december 1998. 3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Här igenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 1 dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda. 3 b § Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år (tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall göras före utgången av år 1997. Som villkor för ersättning gäller att personen är helt arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari 1996 – den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen lämnas så länge heltidsarbetslösheten består. 7 § 2 För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade 1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, 2. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader, 3. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller -– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller 4. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. 3. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 4. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller 5. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. 14 § 3 Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden istället 450 dagar. I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. . I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet med resursarbete eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan. Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år. 1 Lagen omtryckt 1991:1334. 2 Senaste lydelse 1996:1418 3 Senaste lydelse 1996:1418 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd 1 dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda. 3 b § Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år (tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall göras före utgången av år 1997. Som villkor för ersättning gäller att personen är helt arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari 1996 – den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen lämnas så länge heltidsarbetslösheten består. 7 § 2 För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande 1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande, 2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats, 3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader, 4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av - förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller - förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 5.bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. 5.bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller 6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. 14 § 3 Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar (ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket eller av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar. I ersättningssperioden inräknas inte dagar, under vilka stödtagaren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa i enlighet med de föreskrifter som har meddelats av regeringen. I ersättningssperioden inräknas inte dagar, under vilka stödtagaren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet med resursarbete eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1 Lagen omtryckt 1994:928 2 Senaste lydelse 1996:1419. 3 Senaste lydelse 1996:1419. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE1 FÖRESLAGEN LYDELSE 7 § För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade 1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, 2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, 3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader, 4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. 5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller 6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. 1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop. 1996/97:107. 3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE1 FÖRESLAGEN LYDELSE 7 § För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande 1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande, 2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats, 3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, 4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader, 5. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 6. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. 6. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller 7. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. 1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop.1996/97:107. 3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring dels att 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE1 FÖRESLAGEN LYDELSE 3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 9 §, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda. 19 § För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt 12–14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de 1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats, 2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, 3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader, 4. utfört förvärvsarbete som ar- betsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller 5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. 4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller 6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. 22 § Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om den sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i stället 450 dagar. I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet med resursarbete eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättningsperioden. Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år. 1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop. 1996/97:107 3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 5 a § Med avvikelse från vad som anges i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring gäller följande. Personer som med stöd av 3 b § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 3 b § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd tillerkänts tillfällig avgångsersättning är, under förutsättning att de är helt arbetslösa, berättigade till fortsatt sådan ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen eller grundförsäkringen till dess de fyller 65 år. 3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om försök med resursarbete Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen (1997:000) om försök med resursarbete skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE1 FÖRESLAGEN LYDELSE 1 § Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som uppbär ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd anvisas av länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv. Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som uppbär ersättning enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring anvisas av länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv. 2 § Personer som deltar i försöksverksamhet med resursarbete erhåller under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 20 § sjätte stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbidrag. Personer som deltar i försöksverksamhet med resursarbete erhåller under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring. Därvid skall 31 § nämnda lag inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbidrag. 4 § Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. När ramtid skall bestämmas enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts. Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete enligt 19 § lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring. När ramtid skall bestämmas enligt samma lag räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts. 5 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 31 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §. När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 46 § lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §. 1 I enlighet med föreslagen lydelse i avsnitt xx i denna proposition.. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3§ Ungdomar som deltar i verksamhet enligt denna lag skall inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. Ungdomar som deltar i verksamhet enligt denna lag skall inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall deltagaren dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8- 10 §§, 5 kap. 1 och 3 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet enligt denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 § 1 Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa lämnas enligt bestämmelserna i 7 kap. 7 a och 7 b §§ studiestödslagen (1973:349) vare sig den studerande är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. I övrigt skall bestämmelserna i 1 kap. 5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 7 § tredje och fjärde stycket, 8 b, 9 och 17-20 §§ samt 9 kap. 1-3 och 7 §§ studiestödslagen tillämpas på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa lämnas enligt bestämmelserna i 7 kap. 7 a och 7 b §§ studiestödslagen (1973:349) vare sig den studerande är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. I övrigt skall bestämmelserna i 1 kap. 5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 6 a §, 7 § tredje och fjärde stycket, 8 b, 9 och 17-20 §§ samt 9 kap. 1-3 och 7 §§ studiestödslagen tillämpas på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Senaste lydelse 1995:995. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3.14 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1 dels att 1 kap. 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen 7 kap. skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 kap. 8§ 2 Utländska medborgare som på grund av anställning här i landet kan härleda rättigheter från avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i fråga om sociala förmåner skall när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådana utländska medborgare. Utländska medborgare som på grund av anställning eller etablering som egenföretagare här i landet kan härleda rättigheter från EG-rätten eller avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i fråga om sociala förmåner skall när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådana utländska medborgare. 7 kap. 6 a § När vuxenstudiestöd beräknas med ledning av utbildningsbidraget enligt bestämmelserna om dagpenning, används alltid det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått för heltidsarbete. 1 Lagen omtryckt 1987:303 2 Senaste lydelse 1994:357 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag Härigenom föreskrivs att 15 a § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall ha följande lydelse NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 15 a §1 Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 14 § skall bortses från bostadskostnader som belöper på bostadsytor överstigande 1. för hushåll med ett barn 80 kvadratmeter, 2. för hushåll med två barn 100 kvadratmeter, 3. för hushåll med tre barn 120 kvadratmeter, 4. för hushåll med fyra barn 140 kvadratmeter, och 5. för hushåll med fem eller flera barn 160 kvadratmeter. Utan hinder av första stycket skall vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader beaktas sådana kostnader upp till följande belopp per månad, 1. för hushåll med ett barn 3 000 kronor, 2. för hushåll med två barn 3 300 kronor, 3. för hushåll med tre barn 3 600 kronor, 4. för hushåll med fyra barn 3 900 kronor, och 5. för hushåll med fem eller flera barn 4 200 kronor. Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas, om sökanden eller någon medlem av familjen är funktionshindrad. 1 Senaste lydelse 1996:441. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya bestämmelserna skall dock inte tillämpas i fråga om bostadsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1349) om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag, i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1349) om ändring i nämnda lag, samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till sistnämnda lag, skall ha följande lydelse NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 4 § Bidragsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med de tillägg och avdrag som anges i andra och tredje styckena samt 5 och 7 §§. Beloppet enligt första stycket skall ökas med 1. inkomst som på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f) kommunalskattelagen eller avtal om undvikande av dubbelbeskattning inte ingår i inkomst av näringsverksamhet, tjänst eller kapital, 2. studiemedel i form av studiebidrag, 3. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad, 4. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har minskats genom avdrag för – avsättning till periodiseringsfond – ökning av expansionsmedel – utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring – underskott från tidigare beskattningsår, och 5. belopp varmed inkomst av kapital har minskats genom avdrag, utom där – realisationsvinst har minskats med realisationsförlust uppkommen under beskattningsåret, – avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, eller – avdrag har gjorts för negativ räntefördelning. Beloppet enligt första stycket skall minskas med belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har ökats genom – återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond – minskning av expansionsmedel. Beloppet enligt första stycket skall minskas med 1. belopp varmed inkomst av kapital har ökats på grund av statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag söks, och 2. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har ökats genom – återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond – minskning av expansionsmedel. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som avser tid före utgången av år 1997. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Den nya bestämmelsen i 4 § tredje stycket skall dock inte tillämpas i fråga om bostadsbidrag som avser tid före ikraftträdandet och den upphävda punkten i 4 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före utgången av år 1997. 3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 § Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp per invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget betalas ut. Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp per invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget betalas ut. För åren 1997–2000 fördelas därutöver ett generellt ålders- baserat statsbidrag med ett enhetligt belopp per invånare inom res- pektive åldersgrupp 7–15, 16–18, 65–74, 75–84 samt 85 år och äldre den 1 november året före det år bidraget betalas ut. 4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer beloppen enligt 1 och 2 §§. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av bidragen och fastställer beloppen enligt 1 och 2 §§. 5 § Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag. Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag. För bidragsåret 1997 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag. 6 § Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Bidrag som fastställs enligt 5 § andra stycket får dock betalas ut under tiden juli–december 1997. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 kap. 10 §1 För år 1997 och efterföljande kalenderår skall energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året närmast före det år beräkningen avser och pris-läget i oktober 1995. För år 1999 och efterföljande kalenderår skall energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året närmast före det år beräkningen avser och pris-läget i oktober 1997. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. 1 Senaste lydelse 1995:1526. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs dels att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse, dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall införas en ny punkt 3 av följande lydelse. 2 kap. 1 § NUVARANDE LYDELSE Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 00 26, 2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 2 b) miljöklass 3 3 kr 61 öre per liter 3 kr 68 öre per liter 86 öre per liter 86 öre per liter 4 kr 47 öre per liter 4 kr 54 öre per liter 2. 2710 00 26, 2710 00 34 eller 2710 00 36 Annan bensin än som avses under 1 4 kr 27 öre per liter 86 öre per liter 5 kr 13 öre per liter 3. 2710 00 51, 2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74 - 2710 00 78 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volym- procent destillat vid 350o C, 743 kr per m3 1 054 kr per m3 1 797 kr per m3 b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350o C, tillhörig miljöklass 1 1 614 kr per m3 1 054 kr per m3 2 668 kr per m3 miljöklass 2 1 840 kr per m3 1 054 kr per m3 2 894 kr per m3 miljöklass 3 2 138 kr per m3 1 054 kr per m3 3 192 kr per m3 4. ur 2711 12 11 - 2711 19 00 Gasol som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luft- fartyg 1 kr 01 öre per liter 55 öre per liter 1 kr 56 öre per liter b) annat ändamål än som avses under a 145 kr per 1 000 kg 1 105 kr per 1 000 kg 1 250 kr per 1 000 kg 5. ur 2711 29 00 Metan som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luft- fartyg 1 678 kr per 1 000 m3 788 kr per 1 000 m3 2 466 kr per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 241 kr per 1 000 m3 788 kr per 1 000 m3 1 029 kr per 1 000 m3 NUVARANDE LYDELSE KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 6. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luft- fartyg 1 678 kr per 1 000 m3 788 kr per 1 000 m3 2 466 kr per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 241 kr per 1 000 m3 788 kr per 1 000 m3 1 029 kr per 1 000 m3 7. 2701, 2702 eller 2704 Kolbränslen 316 kr per 1 000 kg 916 kr per 1 000 kg 1 232 kr per 1 000kg 8. 2713 11 00 - 2713 12 00 Petroleumkoks 316 kr per 1 000 kg 916 kr per 1 000 kg 1 232 kr per 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. FÖRESLAGEN LYDELSE Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket betalas för följande bränslen med angivet belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 00 26, 2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 2 b) miljöklass 3 3 kr 61 öre per liter 3 kr 68 öre per liter 86 öre per liter 86 öre per liter 4 kr 47 öre per liter 4 kr 54 öre per liter 2. 2710 00 26, 2710 00 34 eller 2710 00 36 Annan bensin än som avses under 1 4 kr 27 öre per liter 86 öre per liter 5 kr 13 öre per liter 3. 2710 00 51, 2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74 - 2710 00 78 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volym- procent destillat vid 350o C, 743 kr per m3 1 058 kr per m3 1 801 kr per m3 FÖRESLAGEN LYDELSE KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350o C, tillhörig miljöklass 1 1 614 kr per m3 1 058 kr per m3 2 672 kr per m3 miljöklass 2 1 840 kr per m3 1 058 kr per m3 2 898 kr per m3 miljöklass 3 2 138 kr per m3 1 058 kr per m3 3 196 kr per m3 4. ur 2711 12 11 - 2711 19 00 Gasol som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luft- fartyg 1 kr 01 öre per liter 56 öre per liter 1 kr 57 öre per liter b) annat ändamål än som avses under a 145 kr per 1 000 kg 1 112 kr per 1 000 kg 1 257 kr per 1 000 kg 5. ur 2711 29 00 Metan som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luft- fartyg 1 678 kr per 1 000 m3 792 kr per 1 000 m3 2 470 kr per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 241 kr per 1 000 m3 792 kr per 1 000 m3 1 033 kr per 1 000 m3 6. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luft- fartyg 1 678 kr per 1 000 m3 792 kr per 1 000 m3 2 470 kr per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 241 kr per 1 000 m3 792 kr per 1 000 m3 1 033 kr per 1 000 m3 7. 2701, 2702 eller 2704 Kolbränslen 316 kr per 1 000 kg 920 kr per 1 000 kg 1 236 kr per 1 000kg 8. 2713 11 00 - 2713 12 00 Petroleumkoks 316 kr per 1 000 kg 920 kr per 1 000 kg 1 236 kr per 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 11 kap. 3 § Energiskatten utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 8,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §, 3. 11,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el- , gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 4 §, och 4. 13,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. 2. 9,6 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §, 3. 12,9 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el- , gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 4 §, och 4. 15,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall dock avrundas till hela tiondels ören. 3. Till utgången av år 1997 skall dock energiskatten på elektrisk kraft utgöra a) 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, b) 8,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under a och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 §, c) 11,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 §, och d) 13,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. 3.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 3 § 12 mom., 12 a mom. och 12 d mom. samt 7 § 4 mom. och 27 § 5 mom. lagen1 (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 § 12 mom.2 Fysisk person och dödsbo som äger kvalificerad aktie i ett få- mansföretag skall i den omfattning som anges i 12 a–12 e mom. ta upp ut- delning på sådan aktie som intäkt av tjänst i stället för intäkt av kapital. Det- samma gäller realisationsvinst vid avyttring av sådan aktie. Av 1 a– 1 g mom. framgår att utdelning och realisationsvinst i viss omfattning undantas från skatteplikt. Närmare bestämmelser finns i – 12 a mom. om tillämpningsområdet, – 12 b mom. om behandlingen av utdelning och realisationsvinst, – 12 c mom. om en alternativ anskaffningskostnad, – 12 d mom. om ökning av anskaffningskostnaden med löneunderlag, – 12 e mom. om visst undantag från tillämpningen. Vad som i första stycket sägs om aktie i ett fåmansföretag gäller också andel i ett sådant företag. Med aktie och andel likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. För sådana instrument får dock 12 c och 12 d mom. inte tillämpas. 12 a mom.3 En aktie i ett fåmansföretag anses kvalificerad, om 1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret, eller under någon del av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller 2. företaget – direkt eller genom förmedling av juridisk person – äger aktier i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfattning under beskatt- ningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. 2. företaget – direkt eller genom förmedling av juridisk person – under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har ägt aktier i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Upphör ett företag som avses i första stycket att vara fåmansföretag, anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara fåmansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företaget upphörde att vara fåmansföretag. Vad som förstås med fåmansföretag, ägare och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om ett fåmansföretag föreligger jämställs utländska juridiska personer med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Vidare skall vid bedömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett företag sådana ägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i betydande omfattning. Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närstående. 12 d mom.4 Vid beräkning av gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löne- underlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som ingår i under- lag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har utgått till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Av ersätt- ning till arbetstagare i dotterföretag som inte är helägt får medräknas så stor del av beloppet som svarar mot moderföretagets andel av antalet ak- tier eller andelar i dotterföretaget. Ersättning till arbetstagare som innehar sådant av företaget utgivet finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. får inte beaktas om 12 mom. är tillämpligt på utdelning eller vinst som är hänförlig till instrumentet. Ersättning som täcks av ett statligt bidrag för lönekostnader får inte heller beak- tas. Löneunderlaget utgörs av 70 procent av den del av det samman- lagda ersättningsbeloppet som över- stiger ett belopp motsvarande tio gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattnings- året, fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. 12 d mom. Vid beräkning av gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löne- underlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som ingår i under- lag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har utgått till ar-betstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Av ersätt- ning till arbetstagare i dotterföretag som inte är helägt får medräknas så stor del av beloppet som svarar mot moderföretagets andel av antalet ak- tier eller andelar i dotterföretaget. Ersättning till arbetstagare som innehar sådant av företaget utgivet finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. får inte beaktas om 12 mom. är tillämpligt på utdelning eller vinst som är hänförlig till instrumentet. Ersättning som täcks av ett statligt bidrag för löne- kostnader får inte heller beaktas. Löneunderlaget utgörs av den del av det sammanlagda ersättningsbelop- pet som överstiger ett belopp mot- svarande tio gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret, fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande omfattning varit verksam i företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget läggas till anskaffningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år från företagen har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av 1. 120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut till en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till grund för beräkning av löneunderlaget och 2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret. För aktieägare som avses i föregående stycke får det sammanlagda löneunderlaget inte överstiga ett belopp som svarar mot 50 gånger den ersättning som aktieägaren för året före beskattningsåret erhållit från före- tagen och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag som avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett annat företag inom samma koncern. 7 § 4 mom.5 Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna, sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS – Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/hög-skola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretags-fonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet – SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attaché- verksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS – Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktions- tekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet – SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet. Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment. En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. 27 § 5 mom.6 Förlust på mark- nadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från rea- lisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fond- förmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterat får dras av från realisationsvinst på sådan aktie. Motsvarande gäller förlust på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av. 5 mom. Förlust på mark- nadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisa- tionsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värde- pappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 2 Senaste lydelse 1996:1611. 3 Senaste lydelse 1996:1611. 4 Senaste lydelse 1996:1611. 5 Senaste lydelse 1996:1611. 6 Senaste lydelse 1996:1611. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2 och 3. 2. Bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 3. Äldre bestämmelser i 3 § 12 a mom. tillämpas om skattskyldighet för utdelning eller realisationsvinst uppkommit före den 1 juli 1997. 3.21 Förslag till lag om ändring i kommunal- skattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE Anvisningar till 32 § 14.1 Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller delägare närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller företagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som föranleder beskattning av bilförmån. Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens mark- nadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid beräkning av realisationsvinst. Avser avyttringen sådan egendom som anges i 31 § nämnda lag skall, oavsett hur priset förhåller sig till marknadsvärdet, hela vederlaget, utan avdrag för något omkostnadsbelopp, beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för företaget. Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen. Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga. Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående person förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan, skall låntagaren beskattas för värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Förmånens värde skall beräknas på sätt som anges i punkt 10 tredje–femte styckena. Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper, skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15. Som fåmansföretag räknas a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget; samt b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Som fåmansföretag räknas dock inte aktiebolag vars aktier är notera- de vid en svensk börs. Som fåmans- företag räknas inte heller bostads- föreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen om statlig inkomst- skatt. Som fåmansföretag räknas dock inte aktiebolag vars aktier är notera- de vid en svensk eller utländsk börs. Som fåmansföretag räknas inte heller bostadsföreningar och bo- stadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt. Som fåmansägt handelsbolag räknas a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande; samt b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren. Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som – direkt eller genom förmedling av juridisk person – äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget. Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller – där fråga är om företag som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b – den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn. 1 Senaste lydelse 1993:1470. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 3.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 § Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med tre procentenheter multiplicerad med ett positivt fördelningsunderlag. Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med fem procentenheter multiplicerad med ett positivt fördelningsunderlag. Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt fördelningsunderlag. 1 Senaste lydelse 1996:1400. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 kap. 5 a §2 Vid beräkning av arbets- givaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor. Vid beräkning av arbets- givaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer. Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbets- givaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivar- avgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbets- givaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivar- avgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. 3 kap. 5 a §3 Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivar- avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det samman- lagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbo- lagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 30 000 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per år. Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivar- avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det samman- lagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbo- lagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknads- avgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften. 1 Lagen omtryckt 1989:633. 2 Senaste lydelse 1996:1218. 3 Senaste lydelse 1996:1218. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 §1 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet med undantag av markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft, e) 3,42 procent av: markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. e) 2,21 procent av: markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som avser småhusenhet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. 1 Senaste lydelse 1996:1173. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 3.25Förslag till lag om omräkningstal för 1998 års taxeringsvärden Härigenom föreskrivs följande. För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet skall omräkningstalet enligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 1998 vara det omräkningstal som gäller för år 1997. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 3.25Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 §1 Skatt på cigaretter tas ut med 66 öre per styck och 16,4 procent av detaljhandelspriset. Skatt på cigaretter tas ut med 85 öre per styck och 17,8 procent av detaljhandelspriset. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett. 8 §2 Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 44 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 489 kronor per kilogram. Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 56 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 630 kronor per kilogram. 37 §3 Skatt på snus tas ut med 96 kronor per kilogram och på tuggtobak med 156 kronor per kilogram. Skatt på snus tas ut med 123 kronor per kilogram och på tuggtobak med 201 kronor per kilogram. 42 §4 För skattepliktiga tobaksvaror tas skatten för år 1997 ut med i 2, 8 och 37 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1997 skall skatten tas ut med belopp som omräknats enligt andra stycket. För kalenderåret 1998 och efterföljande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och 37 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i september månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i september 1996. När det gäller 2 § skall omräkning endast avse styckeskatten. För skattepliktiga tobaksvaror tas skatten för år 1997 och 1998 ut med i 2, 8 och 37 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknats enligt andra stycket. För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och 37 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i september månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i september 1997. När det gäller 2 § skall omräkning endast avse styckeskatten. Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. 1 Senaste lydelse 1996:1225. 2 Senaste lydelse 1996:1225. 3 Senaste lydelse 1996:1225. 4 Senaste lydelse 1996:836. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse. 4 kap. 3 §1 NUVARANDE LYDELSE Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp. tull skatt spritdryck 4 kr/liter 253 kr/liter starkvin 2 kr/liter 67 kr/liter vin 1 kr/liter 38 kr/liter starköl 3 kr/liter 14 kr/liter cigaretter 38 öre/styck 140 öre/styck cigarrer 86 öre/styck 127 öre/styck röktobak 428 kr/kg 822 kr/kg snus 104 kr/kg 191 kr/kg FÖRESLAGEN LYDELSE Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp. tull skatt spritdryck 4 kr/liter 253 kr/liter starkvin 2 kr/liter 67 kr/liter vin 1 kr/liter 38 kr/liter starköl 3 kr/liter 14 kr/liter cigaretter 38 öre/styck 175 öre/styck cigarrer 86 öre/styck 143 öre/styck röktobak 428 kr/kg 1 003 kr/kg snus 104 kr/kg 227 kr/kg 1 Senaste lydelse 1996:1172. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3.28Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privat- införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 §1 Den som till Sverige för privatbruk för in nedan angivna alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med 196 kronor/liter för spritdryck, 45 kronor/liter för starkvin, 27 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl, 95 öre/styck för cigaretter, 44 öre/styck för cigariller och cigarrer och 489 kronor/kg för röktobak. Den som till Sverige för privatbruk för in nedan angivna alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med 196 kronor/liter för spritdryck, 45 kronor/liter för starkvin, 27 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl, 123 öre/styck för cigaretter, 56 öre/styck för cigariller och cigarrer och 630 kronor/kg för röktobak. I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, samt mousserande vin, vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck. 1 Senaste lydelse 1996:1224. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 36 §2 Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i 37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller förfogan- derätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av för- säkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skatt- skyldighet för sådant belopp vid dess mottagande. Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. När en omyndigs förälder är förmyndare och som gåva åt den omyndige till bank överlämnat pengar eller över- fört medel som föräldern haft inne- stående i bank utan att förbehålla sig rätt att för egen räkning förfoga över gåvomedlen anses gåvan fullbordad enligt denna lag när gåvomedlen mottagits av banken för den omyndiges räkning eller överförts till den omyndiges konto. I fall, som avses i 37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller för- foganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av för- säkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skatt- skyldighet för sådant belopp vid dess mottagande. Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6-9 §§ skall vid beskattning av gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § om skattskyldighetens inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som angivas i andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit sig själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1958:562. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas avseende gåva som givits efter ikraftträdandet. Avseende gåva som givits efter utgången av juni 1995 men före ikraftträdandet tillämpas denna lag till den del gåvor från samma givare under samma kalenderår inte överstiger 10 000 kronor. 3.30Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998 Härigenom föreskrivs följande. Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran enligt 4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran vid ingången av år 1998 minskas med 5,3 procent. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 3.31Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om kommunal redovisning Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om kommunal redovisning skall ha följande lydelse LYDELSE ENLIGT PROP. 1996/97:52 3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 § tillämpas första gången av kommuner och kommunalförbund avseende räkenskapsåret 1999 och av landsting avseende räkenskapsåret 2000. Kommunalför- bund som sköter landstingskommunal uppgift skall dock också tillämpa bestämmelsen första gången avseende räkenskapsåret 2000. 4. Vad som föreskrivs i – 5 kap. 1 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits bland posten Verksamhetens kost- nader och posten Finansiella kostnader, – 5 kap. 2 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits i posten Avsättningar, posten Skulder eller bland ansvarsförbindelser under rubriken, Pensionförpliktelser som inte tagits upp bland skulderna eller avsättningarna och Övriga ansvarsförpliktelser, samt – 5 kap. 4 § första meningen får börja tillämpas senare än den 1 januari 1998, dock senast av kommuner och kommunalförbund avseende räkenskapsåret 1999 och av landsting avseende räkenskapsåret 2000. Kom- munalförbund som sköter landstingskommunal uppgift skall dock också tillämpa bestämmelserna senast avseende räkenskapsåret 2000. FÖRESLAGEN LYDELSE 3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 § tillämpas första gången avseende räkenskapsåret 2000. 4. Vad som föreskrivs i – 5 kap. 1 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits bland posten Verksamhetens kost- nader och posten Finansiella kostnader, – 5 kap. 2 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits i posten Avsättningar, posten Skulder eller bland ansvarsförbindelser under rubriken, Pensionförpliktelser som inte tagits upp bland skulderna eller avsättningarna och Övriga ansvarsförpliktelser, samt – 5 kap. 4 § första meningen får börja tillämpas senare än den 1 januari 1998, dock senast avseende räkenskapsåret 2000. 3.32Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i kommunallagen (1991:900) Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbe- stämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunallagen (1991:900) skall ha följande lydelse. LYDELSE ENLIGT PROP. 1996/97:52 2. De nya föreskrifterna i 8 kap. 4 och 5 §§ skall tilllämpas första gången såvitt avser kommuner avseende räkenskapsåret 1999 och såvitt avser landsting avseende räkenskapsåret 2000. FÖRESLAGEN LYDELSE 2. De nya föreskrifterna i 8 kap. 4 och 5 §§ skall tillämpas första gången avseende räkenskapsåret 2000. 3.33Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894) Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbe- stämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894) skall ha följande lydelse. LYDELSE ENLIGT PROP. 1996/97:52 2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 18 § och 3 kap. 7 § skall, såvitt avser 8 kap. 4 och 5 §§ kom- munallagen, tillämpas första gången av kommunalförbund avseende räkenskapsåret 1999. Kommunalförbund som sköter landstingskommunal uppgift skall dock också tillämpa bestämmelserna senast avseende räkenskapsåret 2000. FÖRESLAGEN LYDELSE 2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 18 § och 3 kap. 7 § skall, såvitt avser 8 kap. 4 och 5 §§ kom- munallagen, tillämpas första gången avseende räkenskapsåret 2000. 4 Politiska prioriteringar . 4 Politiska prioriteringar 4.1 Inledning Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken har lagt en grund för en ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Genom framgångarna i den ekonomiska politiken är det nu möjligt att än mer sätta regeringens viktigaste mål - 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 - i fokus. Det finns fem områden där insatser prioriteras för att främja sysselsättning och tillväxt: den offentliga sektorns verksamheter inom vård, omsorg och skola, en ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling, en offensivare arbetsmarknadspolitik, en ekologiskt hållbar utveckling samt bättre förutsättningar för företagen. Sysselsättningspolitiken skall bygga på följande fem hörnstenar: – Huvudlinjen bör vara att arbetslösheten skall minskas genom att fler människor sätts i arbete eller utbildar sig. Inriktningen är att främja mäns och kvinnors engagemang i arbete och utbildning och att förebygga passivitet. Arbets- och kompetenslinjen gäller. – Budgetsaneringen och inflationsbekämpningen är nödvändiga förutsättningar för sysselsättningspolitiken. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. – Bland offentliga utgifter skall verksamheter prioriteras framför transfereringar. Vården, omsorgen och skolan utgör kärnan i den sociala välfärden och skall därför prioriteras genom ökade statsbidrag till kommunsektorn. Därmed skapas förutsättningar för att främja sysselsättningen, minska arbetslösheten och höja kvaliteten. – Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att sysselsättningen skall öka och arbetslöshetsmålet skall kunna nås. 4.2 Utgångspunkter för regeringens politiska prioriteringar Det stora underskottet i statens budget som fanns vid regeringsskiftet 1994 riskerade att leda till en skenande statsskuld och undergrävde förtroendet för den ekonomiska politiken. Detta inverkade menligt på både tillväxt och sysselsättning. Regeringen har därför ägnat stor kraft åt att sanera de offentliga finanserna. Den förda politiken har medfört att räntenivån har sjunkit, att inflationen är på en historiskt och internationellt sett låg nivå och att bytesbalansen visar ett betydande överskott. Detta är en följd av förtroendeskapande åtgärder, främst de uppsatta budgetpolitiska målen och därmed sammanhängande konsolideringsprogram för de offentliga finanserna, som riksdagen beslutat. År 1998 uppnås målet om balans i de offentliga finanserna. Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen av en period av ökad tillväxt. Erfarenheterna pekar dock på att effekterna på arbetsmarknaden av en ökad ekonomisk aktivitet brukar komma med en viss eftersläpning. Det är därför angeläget att redan under år 1997 vidta åtgärder för att stärka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Regeringen ger en detaljerad redovisning i tilläggsbudgeten (avsnitt 6) av de åtgärder som under år 1997 vidtas för att minska arbetslösheten. För att varaktigt uppnå målet om en halverad arbetslöshet måste Sverige ha en lönebildning som även vid en lägre arbetslöshetsnivå ger en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Sverige har de senaste 20-25 åren haft en dåligt fungerande lönebildning med nominella löneökningar som varit för höga i förhållande till våra konkurrentländer. Detta har lett till hög inflation, försämrad konkurrenskraft och utslagning av företag och arbetstillfällen. Regeringen har vid flera tillfällen uttalat att ansvaret för lönebildningen i första hand ligger på arbetsmarknadens parter. Synsättet anknyter till den långa tradition som finns i Sverige att i möjligaste mån begränsa den direkta statliga inblandningen i lönebildningen. Det har ett omistligt värde att parterna själva klarar att reformera lönebildningen. Parterna inbjöds därför av regeringen att till den 31 mars 1997 gemensamt redovisa nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet. Detta uppdrag har resulterat i flera bidrag. Regeringen avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag som framkommit. Den utveckling som redovisas i denna proposition förutsätter att parterna tar sitt ansvar och får lönebildningen att fungera bättre. De nedan beskrivna förslagen tillsammans med en väl fungerande lönebildning och ett fortsatt och förstärkt förtroende för svensk ekonomi gör att det finns goda förutsättningar för att nå målet om en halverad arbetslöshet till år 2000. 4.3 Precisering av det budgetpolitiska målet om permanent överskott i de offentliga finanserna Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka offentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det upp en betydande finansiell förmögenhet inom den offentliga sektorn. År 1975 uppgick den offentliga sektorns nettoförmögenhet till motsvarande 30 procent av BNP. Detta bidrog till en god och stabil ekonomisk utveckling, som gjorde det möjligt att förena full sysselsättning och stigande reallöner med låg inflation. Den svaga finanspolitiken under senare delen av 1970-talet, som kulminerade i den statsfinansiella krisen i 1980-talets inledning, fick till konsekvens att den offentliga förmögenheten förbyttes i en nettoskuld. Budgetsaneringen i kombination med en god sysselsättningsutveckling medförde att den offentliga sektorns förmögenhetsställning till stor del återställdes under 1980-talets senare del. Vid 1990-talets inledning hade den offentliga sektorn återigen en positiv förmögenhet. Den ekonomiska krisen på 1990-talet raderade återigen ut den offentliga nettoförmögenheten. I år beräknas den offentliga sektorns skulder överstiga tillgångarna med drygt 500 miljarder kronor. En bit in på nästa sekel kommer med stor sannolikhet de offentliga åtagandena att utsättas för en större belastning genom ett växande antal äldre. Den offentliga sektorn måste då stå finansiellt rustad att möta denna utveckling för att kunna värna välfärdssystemen. Mot denna bakgrund är det önskvärt att under det närmaste decenniet amortera av den offentliga nettoskulden. Detta kräver överskott i de offentliga finanserna. Detta talar för att det offentliga sparandet sett på några års sikt bör ha ett överskott motsvarande 2 procent av BNP. I takt med att de offentliga finanserna bringas under kontroll skapas utrymme att aktivt använda finanspolitiken för att motverka en försvagning av konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort. Ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent främjar och möjliggör höga privata investeringar utan att Sveriges skuld till utlandet ökar. Det av riksdagen tidigare fastlagda målet om permanenta överskott i de offentliga finanserna efter år 1998 föreslås därför preciseras som ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Kortsiktigt bör målet för budgetpolitiken sättas så att hänsyn tas till konjunkturläget. Det bör därför undvikas att finanspolitiken ges en opåkallat stram inriktning, som riskerar att hålla tillbaka expansionsmöjligheterna. Vid den tillväxt som redovisas i denna proposition bör målet för budgetpolitiken vara ett överskott på 0,5 procent av BNP år 1999, 1,5 procent år 2000 och 2 procent år 2001. Målen gäller vid den kalkylerade tillväxten. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt lägre kommer den offentliga sektorns sparande att tillåtas utvecklas sämre. Om tillväxten skulle bli väsentligt högre kommer kraven på överskott att skärpas. Detta för att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna. 4.4 Fempunktsprogram för arbete och utbildning Beräkningarna i budgetpropositionen visade att den målsatta balansen i offentliga finanserna skulle uppnås år 1998. Detta förutsatte att konsolideringsprogrammet fullföljdes och att nya utgiftsökningar finansierades. I det följande presenteras förslag till åtgärder inom fem politiskt prioriterade områden i syfte att stimulera sysselsättningen och minska arbetslösheten. Utgifterna för programmet sammanfattas i nedanstående tabell. De kalkyler som genomförts inför vårpropositionen visar att de budgetpolitiska målen för det offentliga finansiella sparandet - balans 1998 samt överskott på 0,5 respektive 1,5 procent av BNP åren 1999 och 2000 - uppnås även efter dessa satsningar. Till viss del finansieras programmet även av en höjning av tobaksskatten samt vissa utgiftsminskningar. Dessa redovisas närmare i avsnitt 5. Efter beaktande av utgifterna i fempunktsprogrammet beräknas ett överskott kvarstå åren 1999 och 2000 utöver vad som krävs för att nå de budgetpolitiska målen. Frågan om utrymmet och formerna för en överföring från den offentliga till den privata sektorn 1999-2000 kommer att prövas i samband med de vårpropositioner som läggs fram 1998 och 1999. TABELL 4.1 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH UTBILDNING Miljarder kronor 1997 1998 1999 2000 Vård, omsorg, skola 4,0 8,0 8,0 8,0 Hållbar utveckling 1,5 5,1 5,9 Utbildning 0,5 2,5 4,3 6,0 Småföretag 1,6 1,8 1,7 Arbetsmarknadspolitik 0,9 2,8 1,9 1,6 Summa program 5,5 16,3 21,0 23,3 Finansiering -4,5 -2,4 -1,3 -1,2 Utrymme för överföring 0,0 0,0 14,7 25,8 Utrymme som tas i anspråk 1,0 13,9 34,4 47,9 Beräknat överskott, procent av BNP -2,1 0,0 0,5 1,5 Anm: Till följd av avrundningar stämmer ej summeringarna I tabell 4.2 lämnas en mer specificerad redovisning av de åtgärder som ingår i fempunktsprogrammet. 4.5 Vården, omsorgen och skolan Grunden för ett gott samhälle är en bra skola och en god vård och omsorg. Barn, gamla och sjuka måste ges prioritet. I syfte att stimulera den kommunala sysselsättningen och att upprätthålla och vidareutveckla en god kvalitet i vården, omsorgen och skolan höjs statsbidragen till kommuner och landsting. Det är regeringens bedömning att en rejäl ökning av statsbidraget redan under år 1997 kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen och på kvaliteten i verksamheten. Det kräver förstås att kommuner och landsting tar sitt ansvar och använder det nya resurstillskottet till att förhindra uppsägningar och förstärka verksamheten redan innevarande år. Från och med år 1998 höjs statsbidragen till kommuner och landsting med 8 miljarder kronor. På tilläggsbudgeten för år 1997 har regeringen uppfört 4 miljarder kronor. Inom denna ram avsätts en mindre del till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Regeringen föreslår vidare i denna proposition att tidpunkten för införande av balanskravet för kommunerna förskjuts till samma år som för landstingen, nämligen år 2000. Bakgrunden till regeringens satsning är att beräkningarna visar att fortsatta neddragningar av verksamheten i kommuner och landsting kommer att bli nödvändiga för att åstadkomma balans i kommuners och landstings ekonomi fram till år 2000. Samtidigt bedöms behoven inom omsorg och skola att öka bl.a. till följd av ändrad befolkningsstruktur. Trots att verksamheterna över lag håller en hög kvalitet har också vissa brister uppmärksammats. Det finns därför en stor risk för att rationaliseringskraven leder till att verksamheten och dess kvalitet påverkas på ett sätt som inte är önskvärt ur ett välfärdsperpektiv. Förbättringar i vård och omsorg Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) har i delbetänkandet Behov och resurser i vården - en analys (SOU 1996:163) konstaterat att gapet mellan behov och resurser inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg kommer att öka. HSU 2000 gör samtidigt bedömningen att det fortfarande finns möjlighet att möta ökande behov av vård och omsorg genom ett effektivare resursutnyttjande både i kommuner och landsting utan att tillgänglighet och kvalitet försämras. Kommittén konstaterar också att det finns brister och otillfredsställda behov. Det gäller inte minst vården av äldre och kroniskt sjuka. Inom äldreomsorgen är idag en ökande andel av vård och omsorgsbehoven beroende av anhörigas insatser. Många psykiskt störda saknar ett anpassat boende och en daglig sysselsättning. Vidare ökar väntetiderna till vissa behandlingar. En grundförutsättning för att kunna erbjuda en god vård- och omsorg på lika villkor för hela befolkningen är att vården finansieras solidariskt och att tillgängliga resurser fördelas rättvist efter behov. Mot denna bakgrund är det utomordentligt viktigt att hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens kvalitet och tillgänglighet utvecklas på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för verksamheten inte sviktar i grundläggande hänseenden. Inriktningen bör vara att det resurstillskott regeringen nu föreslår leder till att kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psyktiskt störda ges en bättre vård och omsorg och att vården i livets slutskede förbättras. Insatser i skolan Flera utvärderingar visar att resultaten och standarden i svensk skola är god. Det finns dock nya, oroande signaler om att elever med behov av särskilt stöd inte får den utbildning som de har rätt till. Det är “gråzonsbarnen” med dolda handikapp som nu kommer i kläm. Dessa varningssignaler måste tas på allvar. En likvärdig skola av hög kvalitet förutsätter att alla elever får den hjälp de behöver och att stödet sätts in så tidigt som möjligt. Det resurstillskott regeringen nu föreslår bör därför leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd. Det extra resurstillskottet bör också leda till att särskild satsning görs på miljö, natur och teknik i skolan. Kraven på kommunerna Regeringens bedömningen är att det bästa sättet att snabbt nå avsedd effekt är att höja det generella statsbidraget. Kommuner och landsting får nu visa att de inom ramen för den frihet som det generella statsbidraget ger, gör prioriteringar som främjar både sysselsättningen och kvaliteten i de kommunala kärnverksamheterna. Regeringen kommer att begära en redovisning från varje kommun och landsting av vilka åtgärder de avser att vidta med anledning av resurstillskottet. Effekten av denna satsning kommer sedan att följas upp mycket noggrant när det gäller såväl sysselsättningen som kvaliteten i verksamheten. Uppföljningen kommer att göras både för riket totalt och för varje enskild kommun respektive landsting. En närmare redovisning av hur statsbidraget fördelas, vilka krav som kommer att ställas på kommunerna m.m. lämnas i kapitel 8. Sysselsättningseffekten av det föreslagna resurstillskottet är svår att bedöma, men en schablonmässig beräkning ger vid handen att ökade bidrag i den storlek som angivits kan skapa utrymme för att sysselsätta ca 25 000 personer fler än vad som annars hade varit möjligt. 4.6 Utbildningssatsningar under perioden 1997-2000 Efter förslag i sysselsättningspropositionen (1995/96:222) och 1996 års budgetproposition beslutade riksdagen att en utbildningssatsning omfattande 100 000 platser inom vuxenutbildningen och 30 000 nya permanenta platser inom högskolan skulle genomföras. När det gäller högskolan beslutades att 15 000 nya reguljära platser skulle inrättas hösten 1997 och ytterligare 15 000 platser hösten 1999. Från hösten 1997 sker vuxenutbildningssatsningen genom att ett femårigt nationellt kunskapslyft inleds. Satsningen riktas i första hand till arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gymnasial utbildning. Därutöver skall satsningen även kunna utnyttjas av vuxna anställda som helt eller delvis saknar denna kompetens. I satsningen ingår vidare att arbetslösa mellan 25 och 55 år skall kunna studera i vuxenutbildningen upp till och med gymnasial nivå under högst ett studieår med ett särskilt utbildningsbidrag som motsvarar a-kasse- eller KAS- nivå. Även anställda mellan 25 och 55 år med minst 5 års hel- eller deltidsanställning kan använda denna möjlighet förutsatt att arbetsgivaren åtar sig att bereda plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid arbetsförmedlingen. Regeringen föreslår i tilläggsbudget till 1997 års budget att den tidigare beslutade utbildningssatsningen kompletteras med ytterligare platser i kunskapslyftet. Redan hösten 1997 tillkommer enligt regeringens förslag ytterligare 10 000 platser inom kunskapslyftet. Regeringen föreslår också en utökning av antalet platser inom Kvalificerad yrkesutbildning för hösten 1997 med 1 500 platser. Vidare avser regeringen att i 1997 års budgetproposition föreslå riksdagen ytterligare satsningar inom gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan. Regeringen kommer att föreslå riksdagen att gymnasieskolan kompletteras med en ny modern lärlingsutbildning. Avsikten är att två år skall vara gemensam utbildning för alla på programmet och därefter skall möjlighet ges att på dessa program välja antingen den traditionella vägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning varvad med studier i ett till två år. Båda alternativen avses leda fram till grundläggande behörighet. Vidare avses ett praktikprogram inrättas inom ramen för det individuella programmet. Utformningen av detta program skall bedömas lokalt. Regeringen avser att i kommande budgetproposition närmare redovisa hur ett pilotprojekt med lärlingsutbildning för de elever som börjat i gymnasieskolan hösten 1997 skall se ut. Regeringen avser också att föreslå att den redan beslutade vuxenutbildningssatsningen på 100 000 platser utökas med ytterligare 10 000 platser höstterminerna 1998, 1999 och 2000. Den sammanlagda ökningen kommer därmed, inklusive de platser regeringen föreslår på tilläggsbudget för år 1997, att uppgå till 40 000 platser i kunskapslyftet höstterminen 2000. Regeringen bedömer att den utökade satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Utöver denna satsning kommer försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning ökas med 4 300 platser hösten 1998 enligt regeringens kommande förslag, vilket innebär att den Kvalificerade yrkesutbildningen då totalt kommer att omfatta 8 800 platser. Regeringen avser att inom kort tillsätta en arbetsgrupp i regeringskansliet från berörda departement med uppgift att förbereda ett regeringsförslag så att ett riksdagsbeslut om den Kvalificerade yrkesutbildningens framtid kan fattas senast våren 1999. När det gäller högskolan avser regeringen att föreslå resurser för ytterligare 15 000 platser hösten 1998 samt för ytterligare 15 000 platser hösten 2000 dvs. sammanlagt 30 000 nya platser. Det har därigenom skapats resurser för 60 000 nya permanenta platser under perioden 1997 till år 2000. Satsningens tyngdpunkt skall ligga inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Antalet redan beslutade samt nytillkomna platser framgår av nedanstående tabell. ACKUMULERAT ANTAL HT 1997 HT 1998 HT 1999 HT 2000 Vuxenutb. inkl. bas-år och Kvalificerad yrkesutbildning 90 000 90 000 90 000 90 000 Folkbildning 10 000 10 000 10 000 10 000 Högskola 15 000 15 000 30 000 30 000 Summa enl. tidigare beslut 115 000 115 000 130 000 130 000 Vuxenutb. inkl. Kvalificerad yrkesutb. 11 500 24 300 32 800 40 000 Högskola 15 000 15 000 30 000 Totalt inkl. tidigare beslut 126 500 154 300 177 800 200 000 4.7 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Under år 1995 skedde en viss förbättring på arbetsmarknaden. Förbättringen bromsades upp under hösten 1995. I slutet av år 1996 och under inledningen av år 1997 utvecklades arbetsmarknaden sämre än vad regeringen förutsåg i budgetpropositionen hösten 1996. Den försämrade utvecklingen och den därmed sammanhängande höga arbetslösheten och den stora åtgärdsvolymen i arbetsmarknadspolitiken ställer nya krav på insatser för att regeringens mål om 4 procents öppen arbetslöshet skall nås. Regeringen aviserar förslag som tillsammans med en väl fungerande lönebildning och ett fortsatt och utökat förtroende för svensk ekonomi gör att det skapas goda förutsättningar för att nå målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. Åtgärder riktade till ungdomar Arbetslösheten är stor bland personer med låg utbildning. I vissa fall är dessa grupper arbetslösa i dubbelt så hög utsträckning som befolkningen i sin helhet. Särskilt stort problem är detta för ungdomar. Bland lågutbildade ungdomar under 25 år var arbetslösheten under år 1996 så hög som 18,8 procent, vilket är avsevärt högre än för befolkningen i sin helhet. I Danmark har man sedan en tid gjort en speciell sammanhängande satsning på unga lågutbildade arbetslösa personer. Syftet med insatserna är att stärka unga arbetslösas möjligheter på arbetsmarknaden genom att ge dem en rätt och skyldighet att delta i kompetenshöjande utbildning. Utbildningen väljs i samarbete mellan den arbetslöse och arbetsförmedlingen, som en del av den individuella handlingsplanen. Resultatet har inte låtit vänta på sig, under april - november 1996 minskade arbetslösheten bland unga lågutbildade med ca två tredjedelar. Regeringen har givit Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett förslag i syfte att aktivera och kompetensutveckla arbetslösa ungdomar under 25 år vilka är berättigade till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Uppdraget skall redovisas den 15 juni 1997. Med utgångspunkt i resultatet av detta uppdrag avser regeringen att i budgetpropositionen föreslå speciella åtgärder för att minska arbetslösheten för lågutbildade ungdomar. Satsningen skall ses som en del i den utbildningssatsning som startades i och med förslag i sysselsättningspropositionen (1995/96:222) och 1996 års budgetproposition (prop. 1996/97:1). De danska erfarenheterna kan tjäna som ett intressant exempel vid utarbetandet av en svensk modell. Dessutom finns den parlamentariskt sammansatta ungdomspolitiska kommittén som lämnat ett delbetänkande med förslag på detta område. Regeringen avser även att i höst lämna förslag till riksdagen om introduktion av nyanlända invandrare för att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden. Tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa Äldre personer som varit arbetslösa under lång tid har ofta svårt att finna ett nytt arbete. Av den anledningen föreslår regeringen att personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa under lång tid ges möjlighet att under 1997 erhålla rätt till arbetslöshetsersättning för tiden fram till ålderspension. Ersättningen skall till skillnad från ordinarie arbetslöshetsersättning inte innebära krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är av största vikt att dylika åtgärder görs temporära och endast för personer som varit arbetslösa under lång tid. I annat fall kan det finnas en risk att arbetsgivare vid minskningar i arbetsstyrkan i första hand väljer personer som kvalificerar för denna åtgärd. Läget på arbetsmarknaden för personer som är 60 år eller äldre skulle då kraftigt försämras. För att regeringens mål om en halverad öppen arbetslöshet skall kunna nås är det viktigt att åtgärden inriktas mot arbetslösa med mycket små chanser att åter få ett reguljärt arbete. Regeringen föreslår därför att endast personer som erhållit a-kassa eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12 månader under tiden 1 januari 1996 - 15 april 1997 skall kunna få denna rätt. Ersättningen utgörs av arbetslöshetsersättning som benäms tillfällig avgångsersättning. Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen Enligt gällande regler skall den som får ersättning stå till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att det i princip inte får finnas något som hindrar personen från att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken att den arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig åt någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete för att kunna få ersättning. En viss begränsad möjlighet att delta i utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning finns dock. Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att sysselsätta sig när man får ersättning är enligt regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den kan passivisera i stället för att främja en återgång till arbetsmarknaden. Möjlighet bör därför skapas för att på försök använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt. Avsikten är att regeringen för särskilda projekt skall medges möjlighet att tillåta att undantag görs som innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas till personer som redan får ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, trots att de då inte är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande. Bemyndigandet gäller således endast ersättningsberättigade personer som redan uppbär ersättning. Personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare skall prioriteras. Denna ordning föreslås gälla för en försöksverksamhet från och med den 1 juli 1997 till utgången av december 1998. Projekten får inte medföra konkurrenssnedvridningar. De får heller inte leda till undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare skall projekten inte medföra några inlåsningseffekter. Verksamheten skall betraktas som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Resursarbete i offentlig verksamhet Det är viktigt att personer som varit arbetslösa under längre tid erbjuds en fortsatt kontakt med arbetslivet för att kunna upprätthålla sin kompetens. Regeringen föreslår därför att offentliga arbetsgivare, enligt den s.k. Kalmarmodellen, får ta emot personer som varit öppet arbetslösa under minst sex månader. Personen har rätt till a-kassa. Arbetsgivaren tillåts komplettera ersättningen, så att den högst uppgår till 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock högst 620 kronor per dag till och med 28 december 1997 och till högst 638 kronor därefter. Åtgärden skall kunna beviljas under perioden 1 juli 1997 - 31 december 1998 och kan endast ges under maximalt sex månader med möjlighet till förlängning till 9 månader. När behov av korttidsvikarier uppstår skall arbetsgivaren i första hand använda sig av åtgärdsplacerade personer. Under sådana korttidsvikariat skall avtalsenlig lön betalas. Resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De åtgärdsplacerade personerna skall därför stå till arbetsmarknadens förfogande under tiden i åtgärd. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är därför av stor vikt att antalet personer i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på arbetskraft väntas att öka. Regeringen gör därför bedömningen att kravet på omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras från anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas till 207 000 personer i genomsnitt per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör 1500 miljoner kronor användas för att finansiera en ökad utbildningssatsning och vissa andra insatser på arbetsmarknadsområdet. Resterande ca 800 miljoner kronor används till att skapa ett större utrymme för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, samt för en större ram för otraditionella insatser. För år 1998 och framåt föreslår regeringen att 1 miljard kronor anslås för kvalitetshöjande insatser i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regelförenklingar I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med som mest sex månader om det finns synnerliga skäl. Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte som innebär att kravet på synnerliga skäl vid förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan förlängning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997. Både arbetshandikappade och utomnordiska medborgare tillhör de grupper som regeringen av flera skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska medborgarna har särskilt svårt att träda in på arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det svenska språket, men också på grund av att de ofta saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår därför att tiden i arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med högst sex månader för arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen tidsgräns vid förlängning. Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1997. Regeringen anser att det är viktigt att andelen kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen kvinnor med starta eget bidrag, då de som är bäst lämpade att starta egen verksamhet oftast har en kortare arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få en förlängning bör sättas ned till minst sex månader. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997. Interpraktikstipendier Sedan 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft möjlighet att praktisera på företag inom Europa, exklusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier. Det har visat sig att de förutsättningar som har varit kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdomar respektive europeiska företag varit intresserade. Mot denna bakgrund anser regeringen att formerna för stipendiet bör utvecklas. Den konstruktion som hittills gällt bör därför upphöra från och med den 1 oktober 1997 och då ersättas med Interpraktikstipendier. Dessa skall kunna lämnas till unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de fyller 30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet ingår en viss ersättning för resa, försäkring samt för uppehälle. Stipendietiden bör vara sex månader. Generationsväxling Regeringen avser att under 1997 lämna förslag om införande av en generationsväxling där personer i åldern 63 till 64 år erbjuds avgångsersättning om arbetsgivaren anställer en långtidsarbetslös yngre person. Tidigareläggning av infrastruktursatsningar Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal vägprojekt, med planerat genomförande under de närmaste åren, som är mycket angelägna ur såväl sysselsättnings- som trafiksäkerhetssynpunkt och som också är färdiga för byggstart redan under år 1997. I syfte att möjliggöra en tidigare start av vissa sådana projekt föreslås Vägverket få en utökad låneram. Lånen skall sedan återbetalas, inklusive ränta, via ordinarie anslag för byggande av vägar. På detta sätt möjliggörs att angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt snabbt kan komma till stånd. Förslaget om tidigareläggning av vissa väginvesteringar redovisas närmare i avsnitt 6, Förslag till tilläggsbudget för statsbudgeten för budgetåret 1997, Utgiftsområde 22 Kommunikationer. 4.8 Insatser för en ekologiskt hållbar utveckling Det är regeringens ambition att öka takten i omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett brett handlingsprogram byggs upp med insatser i olika former inom flera utgiftsområden. Vid sidan av att öka den ekologiska hållbarheten skall insatserna öka vår långsiktiga konkurrenskraft och möjligheterna till uthållig tillväxt, samt utformas så att de ger påtagliga effekter på sysselsättningen. Regeringen redovisar i denna proposition en strategi som rymmer dels användning av ett antal allmänna styrmedel, dels statligt stöd för att öka sådana investeringar som anpassar det fysiska realkapitalet till hållbarhetsmålen. Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen redovisa hur arbetet på respektive område fortskrider och att i en särskild skrivelse följa upp arbetet. Propositioner och utredningar av betydelse bör redovisa effekterna på miljö och resursförbrukning. Ekonomiska styrmedel och offentlig upphandling avses användas aktivt i arbetet. Sverige bör verka för att hållbar utveckling skall vara ett övergripande mål för EU och få genomslag i EU:s politik på berörda områden. Detta arbete kan bli ett viktigt tema inför det svenska ordförandeskapet år 2001. Inriktningen på arbetet, förslag till generella styrmedel och utformning av det lokala investeringsprogrammet beskrivs mera utförligt i bilaga 5. 4.8.1 Lokala investeringsprogram Det lokala investeringsprogrammet innebär att kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet att utforma förslag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. Programmen kommer att bedömas och ett antal kommuner/områden kommer att väljas ut. Vid bedömningen av programmen skall vikt bland annat läggas vid åtgärder som minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och naturresurser samt gynnar användningen av förnybara råvaror. Regeringen beräknar sammanlagt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998 - 2000 för detta ändamål. 4.8.2 Nationella program Till de nationella investeringarna hänförs programmen för energiomställning samt ett nationellt inve- steringsprogram för vissa infrastruktursatsningar. Tidigare har en miljard kronor avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling till kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur. Energiprogram Ett nytt energipolitiskt program inrättas för omställningen av energisystemet. Energiprogrammets omfattning är 4 690 miljoner kronor åren 1998 - 2000. Satsningen uppgår totalt till drygt 9 miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004. Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall kompenseras och under en femårsperiod lämnas därför investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt till effektivisering och minskad elanvändning i bostadssektorn. Infrastrukturinvesteringar I det nationella investeringsprogrammet innefattas även de ytterligare medel som behövs för finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar som inte ingår i den ordinarie planeringsramen. I det nationella investeringsprogrammet ingår bland annat utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå, samt finansiering av reviderade storstadspaket i Stockholm och Göteborg. Intäkter från miljöstyrande avgifter bör på sikt avlasta anslagsfinansieringen av storstadspaketen. Botniabanan I enlighet med vad som anges i prop. 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter, beslöt regeringen den 16 januari 1997 att uppdra åt en förhandlingsman att bereda vissa frågor angående utbyggnad av Botniabanan. I enlighet med riktlinjerna i uppdraget redovisade förhandlingsmannen ett förslag till avsiktsförklaring angående finansieringen av Botniabanan den 5 mars 1997. Vidare skall förhandlingsmannen senast den 1 oktober 1997 redovisa ett förslag till avtal mellan staten, lokala och regionala företrädare samt eventuella övriga berörda parter om finansiering, utbyggnadsprinciper och trafikering av Botniabanan. Den av förhandlingsmannen redovisade avsiktsförklaringen innebär bl.a. att staten, regionen och Banverket är överens om att finansieringen av Bot- niabanan i allt väsentligt är ett statligt ansvar, att banan skall vara i statlig ägo då den är färdigställd och att parterna skall utarbeta ett förslag till finansiering som minimerar behovet av statliga anslagsmedel. Vidare att lokala intressenter är beredda att finansiera kompletterande anläggningar (t.ex. stationshus och terminalanläggningar) vars totala investeringskostnader preliminärt kan beräknas uppgå till minst ca 600 miljoner kronor samt att regionen påtar sig att garantera regional persontrafik som motsvarar en nettokostnad på 20-30 miljoner kronor per år. Med anledning av att Botniabanan inte har någon avgörande betydelse för järnvägstrafiken förrän den är färdigställd i sin helhet, anser regeringen att det är av största vikt att byggtiden minimeras utan att investeringskostnaderna ökar. Vidare anser regeringen att, mot bakgrund av den önskvärda komprimerade byggtiden och projektets storlek, lånefinansiering kan övervägas av hela eller delar av projektet. Regeringen anser att avsiktsförklaringen kan ligga till grund för förhandlingsmannens fortsatta arbete. Regeringen förutsätter att regionen eller andra intressenter åtar sig att ansvara för en väl definierad del av kostnaderna för projektet i det slutliga avtalsförslaget. Inlandsbanan Mot bakgrund av att det nuvarande statliga stödet till Inlandsbanan upphör under 1998, beslöt regeringen den 25 april 1996 att uppdra åt Statskontoret att utreda förutsättningarna för framtida järnvägstrafik på Inlandsbanan. Statskontoret redovisade sitt uppdrag den 30 januari 1997 och utredningen har skickats ut på remiss. Remisstiden löper till den 30 april 1997. Statskontoret föreslår att staten under en övergångs- period även fortsättningsvis skall stödja järnvägstrafiken på Inlandsbanan. Stödet föreslås inriktas mot banunderhåll på de mest trafikerade delarna av Inlandsbanan och uppgå till ca 43 miljoner kronor per år. Regeringen avser att inom kort återkomma till riksdagen angående frågan om fortsatt statligt stöd till Inlandsbanan och anser att det bör skapas en finansiell beredskap för detta. Stockholm och Göteborg Mot bakgrund av bl.a. önskemål om en mer miljöinriktad trafiklösning anmälde regeringen den 7 februari 1997 behov av vissa förändringar i den s.k. Dennisöverenskommelsen. Förändringarna föranleddes också av att två av Dennisöverenskommelsens parter, Moderaterna och Folkpartiet, inte längre stod bakom finansieringslösningen i överenskommelsen om inte genomförandet av Österleden garanterades av regeringen. Något utrymme för regeringen att utställa sådana garantier finns inte. Regeringen bedömde därför att det inte fanns parlamentariskt stöd i riksdagen för införandet av vägtullar i Stockholm. Därmed var den finansiella situationen akut och omedelbara förändringar i överenskommelsens innehåll nödvändiga. De förändringar som regeringen föreslagit innebär att Österleden och Västerleden med anslutningar till väg E4 norr och söder om Stockholm utgår ur överenskommelsen. Beslut om Västerledens genomförande och finansiering fattas mot bakgrund av trafikutvecklingen och värderas i den normala infra- strukturplaneringen. Övriga vägprojekt byggs ut enligt planerna. De satsningar på kollektivtrafik som ingår i överenskommelsen berörs inte av förändringarna. Detta innebär en ökad andel kollektivtrafik. Förhandlingar kommer att föras mellan staten och Stockholms kommun om en miljöanpassad helhetslösning för väg- och järnvägstrafiken genom centrala Stockholm. Det planerade vägtullsystemet, som till sin funktion huvudsakligen var finansierande, genomförs inte. Genom att planerna på ett vägtullsystem i Stockholmsregionen inte kunnat fullföljas saknar de planerade vägprojekten Norra Länken, Södra Länken och norra respektive södra delen av den yttre tvärleden en hållbar och långsiktig finansiering. Göteborgsregionens kommunalförbund har delvis omarbetat den ursprungliga trafikövererenskommelsen för Göteborg till ett nytt förslag. Vägprojekten har dels bantats, dels utökats med andra typer av åtgärder. Förslaget omfattar också en utökad satsning på kollektivtrafik. Därmed förändras fördelningen mellan väg- och kollektivinvesteringar på ett liknande sätt som i Stockholm. Finansieringen med vägtullar har ersatts med ett mer miljöinriktat vägavgiftssystem som kan bli aktuellt först på några års sikt. I avvaktan på detta är uppgörelsen ofinansierad. Ett fullföljande av den nya trafiklösningen för Stockholmsregionen är en angelägenhet inte bara för berörda kommuner i Stockholms län utan för hela landet. Detsamma gäller för trafiklösningen i Göteborg. En långsiktigt hållbar finansiering av trafiklösningen i Stockholm kräver en nettointäkt på ca 1 100 miljoner kronor per år och för Göteborg ca 500 miljoner kronor per år. De objekt som ingår i respektive trafiklösning, är objekt som ligger utanför aktuella statliga infrastrukturplaner. Därför måste trafiklösningarna finansieras genom att respektive region själv svarar för de intäkter som krävs. Eftersom vägtullar inte längre är aktuella som finansieringskälla krävs alternativa lösningar för regional finansiering. Regeringen har övervägt andra former av regional finansiering, men funnit att en sådan regional finansiering bl.a. av konjunktur- och sysselsättningsskäl för närvarande ej bör införas. Ytterligare utredning av den regionala finansieringen krävs således. I detta ingår bl.a. att utreda de legala och tekniska förutsättningarna för ett miljöstyrande avgiftssystem. I avvaktan på dessa utredningar är det regeringens uppfattning att kostnaderna för de aktuella projekten i Stockholmsregionen och Göteborgsregionen skall finansieras med anslag anvisade över statsbudgeten fr.o.m. år 1999. Därigenom kan pågående och planerade projekt komma till byggstart utan ytterligare försening, vilket skapar förutsättningar för sysselsättning, tillväxt och förbättrad miljö. Den nationella finansieringen kommer att omprövas när förutsättningarna för regional finansiering ytterligare utretts. För att erhålla en rationell utbyggnadstakt för vägprojekten bör dessa liksom tidigare finansieras med lån. Utställda garantier för vägprojekten i Stockholm och Göteborg ligger fast. Regeringen återkommer årligen i budgetpropositionen med förslag till omfattningen av lånegarantier och en redovisning av hittills genomförda åtgärder. Regeringen avser att återkomma med en mer detaljerad redovisning för riksdagen av innehållet i de nya trafiklösningarna för Stockholm och Göteborg. 4.9 Småföretagssatsning Enligt regeringen måste huvuddelen av den nödvändiga sysselsättningsökningen under de kommande åren ske i den privata sektorn. De små och medelstora företagen spelar en central roll i denna utveckling. En tillfredsställande nyetablering av företag är en första förutsättning för detta. Det är också angeläget att befintliga företag kan expandera. Avgörande för småföretagens utvecklingsmöjligheter är sunda statsfinanser som ger låga räntor och låg inflation, varigenom goda investeringsförutsättningar skapas. Särskilt väsentligt för företagens investeringar är villkoren för kapitalförsörjningen, där de mindre företagen har en svagare ställning på kapitalmarknaden än större företag. För tillväxten i sysselsättning är bl.a. arbetskraftskostnadernas nivå av stor vikt. För samtliga dessa frågor är skatte- och avgiftssystemets utformning viktig. Sedan lång tid tillbaka har Sverige haft förmånliga företagsskatteregler som gett goda villkor för investeringar i Sverige. Under de senaste åren har ett antal åtgärder genomförts med särskild inriktning på små och medelstora företag. Som en uppföljning till 1990-1991 års skattereform infördes år 1994 i princip samma skattemässiga villkor för enskilda näringsidkare som för aktiebolag. Fr.o.m 1997 gäller särskilda regler för ägare till onoterade aktiebolag. Dessa företag har inte samma tillgång till kapitalmarknaderna som de större, noterade aktiebolagen. Reglerna innebär att expansion med eget kapital underlättas. Detta förstärker företagens soliditet, vilket bidrar till att sårbarheten för variationer i efterfrågan minskas. Kapitalförsörjningen underlättas också av att företagsförmögenhet ej är föremål för förmögenhetsskatt. Sedan i år gäller också viss nedsättning av socialavgifterna, vilket är av särskild betydelse för mindre företag. Regeringen har också tillsatt en utredning som för närvarande undersöker möjligheterna att förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare. I denna proposition presenterar och aviserar regeringen ytterligare åtgärder med inriktning på att förbättra villkoren för de mindre företagen (se kapitel 7 för en utförligare redovisning av skatteförslagen). Ytterligare lättnader i ägarbeskattningen För mindre företag spelar ägarbeskattningen en väsentligt mer central roll för investeringar, tillväxt och sysselsättning än för större företag. Fr.o.m. i år gäller särskilda regler för onoterade aktiebolag, vilket innebär att en viss del av avkastningen på eget kapital i dessa företag undantas från skatt hos ägaren. För att ytterligare förbättra villkoren för egenfinansierade investeringar i dessa företag föreslås nu att ägarna vid beräkningen av utrymmet för denna skattelättnad liksom vid beräkningen av den del av utdelningar och reavinster som beskattas som kapitalinkomst får medräkna en större andel av de anställdas löner som underlag. Andelen ökas från 70 procent till 100 procent. Åtgärden innebär också en viss stimulans för nyanställningar. Kapitalbeskattningen av enskilda näringsidkare I många fall sker nyetablering av företag genom att enskilda individer bildar enskilda firmor. Sedan 1994 gäller att en viss del av avkastningen från näringsverksamheten beskattas som kapitalinkomst. Beräkningen av beloppet för s.k. räntefördelning påverkas dels av storleken på det egna tillskjutna kapitalet, dels av en viss räntesats. Denna räntesats är knuten till den s.k. statslåneräntan med ett visst tillägg. För att även för denna företagsform förbättra villkoren för egenfinansierade investeringar föreslås nu att räntesatsen för positiv räntefördelning ökas med två procentenheter. Utökat underlag för nedsättning av arbetsgivaravgifter Sedan i år gäller bl.a. att arbetsgivaravgifterna sätts ned med 5 procentenheter för en lönesumma upp till 600 000 kronor. För att ytterligare förbättra villkoren för sysselsättningsexpansion i mindre företag föreslås nu att det maximala underlaget för nedsättning av avgifterna utökas till ca 850 000 kronor. Kapitalförluster och organisationskostnader Baserat på förslag från den s.k. kapitalförlustutredningen avser regeringen senare i vår att presentera ett förslag som innebär att kapitalförlustbegreppet utmönstras ur skattelagstiftningen. Samtidigt införs en rätt till avdrag för förluster av kontanta medel i samband med brott. Vidare underlättas företagens expansion bl.a. genom utvidgade möjligheter till avdrag för kostnader för ökning av aktiekapitalet och för fusionskostnader. Översyn av stoppreglerna i fåmansföretagslagstiftningen Sedan 1970-talet gäller särskilda regler för fåmansföretag, de s.k. stoppreglerna. Dessa regler skall förhindra att bolagsformen används för skatteundandraganden genom vissa transaktioner mellan bolagen och dess delägare. Denna särlagstiftning framstår i dag som uttryck för ett föråldrat synsätt och har också kritiserats av företrädare för näringslivet. En översyn av stoppreglerna är därför motiverad. En särskild utredare kommer att ges i uppdrag att se över dessa regler, i syfte att så långt som möjligt ersätta dem med allmänna beskattningsregler. Ledighet för start av eget företag För att stödja ny- och småföretagandet avser regeringen att i 1997 års budgetproposition föreslå införande av rätt till tjänstledighet under sex månader för start av eget företag. Att starta ett företag är i sig ett stort risktagande. Genom att möjliggöra för nya företagare att ta tjänstledigt under en period kan risken minskas i någon mån. Företagaren behöver inte riskera att, utöver de pengar och resurser som satsas, dessutom förlora arbetet för den händelse företagssatsningen inte slår väl ut. Inga kostnader på statsbudgeten uppstår med detta förslag. För de arbetsgivare som måste anställa en vikarie uppstår vissa mindre kostnader. För att minska dessa kostnader för privata företag avses föreslås att tjänstledighet endast skall beviljas i de fall då det nystartade företaget inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Miljöprogram m.m. inom jordbruket En betydande del av Sveriges små och medelstora företag återfinns inom jordbrukssektorn. Verksamheten inom jordbrukssektorn utgör en central del av det ekologiska kretsloppet, är av stor betydelse för en levande landsbygd och försörjer den för sysselsättningen viktiga livsmedelsindustrin med råvaror. I medlemskapsförhandlingarna inför inträdet i EU erhöll Sverige en ram för miljöersättningar till jordbruket. Utnyttjande av programmet kräver nationell finansiering i samma omfattning som ersättningen från EU. Det statsfinansiella läget har hittills inte medgivit ett fullt utnyttjande av ramen. Regeringen avser nu att föreslå en utbyggnad av miljöprogrammet med 700 miljoner kronor per år varav 350 miljoner kronor erhålls från EU. Ett utvidgat miljöprogram ökar återflödet från EU och möjliggör även en ytterligare förstärkning av de åtgärder som bedöms önskvärda för att förbättra sektorns konkurrenskraft genom omställning till mer miljöanpassad produktion och främjandet av jordbrukets positiva inverkan på kultur- och naturmiljö. Den utbyggnad av programmet som föreslogs i förra årets budgetproposition finansierades fullt ut endast för år 1997. De 200 miljoner kronor som återstår att finansiera fr.o.m. år 1998 skall inrymmas inom den ram som avsätts för satsningar på småföretagen. Vissa övriga satsningar Utöver de satsningar som under år 1997 genomförs inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget avser regeringen att föreslå att ytterligare 50 miljoner kronor per år fr.o.m. 1998 skall satsas på regional näringspolitik. Vidare avser regeringen att öka insatserna för kooperativt företagande och för kvinnors företagande. För informationsinsatser m.m. avser regeringen att fr.o.m. 1998 avsätta 10 miljoner kronor vardera för dessa båda ändamål. Ytterligare en åtgärd är regeringens förslag (prop. 1996/97:63) om ett utvidgat högriskskydd. Förslaget innebär att arbetsgivarnas samtliga kostnader för utgiven sjuklön, för personer som löper risk för att insjukna under en eller flera längre perioder under ett år, ersätts efter ansökan hos försäkringskassan. Kostnaderna beräknas till högst 40 miljoner kronor. I nämnda proposition aviserar regeringen även ett uppdrag till Riksförsäkringsverket och Statistiska Centralbyrån att tillsammans arbeta fram ett nytt system som täcker samhällets behov av information om den korta sjukfrånvaron under sjuklöneperioden. En utgångspunkt bör vara ett system som delvis bygger på ett urvalsystem för små företag och organisationer. De sammanlagda kostnaderna skulle därmed bli lägre och uppgiftslämnarbördan skulle minska kraftigt för de små företagen. 4.10 Sammanfattning av fempunktsprogrammet I tabell 4.2 lämnas en specificerad redovisning av de åtgärder som presenterats i avsnitt 4.5- 4.9. TABELL 4.2 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH UTBILDNING Miljoner kronor 1997 1998 1999 2000 Vård, omsorg, skola 4 000 8 000 8 000 8 000 Hållbar utveckling 1 486 5 059 5 909 Lokala investeringsprogram 800 1 800 2 800 Energipolitiskt program 1 686 1 609 1 459 Infrastrukturprogram 1 650 1 650 Utbildning 546 2 468 4 319 6 045 Högskola 531 1 089 1 676 Vuxenutbildning 489 1 680 2 897 4 209 Kvalificerad yrkesutbildning 57 230 292 120 Lärlingar 27 41 40 Småföretag 1 550 1 780 1 710 Lättnader i ägarbeskattningen 160 180 210 Kapitalbeskattning av enskilda näringsidkare 240 490 390 Utökat underlag för nedsätt- ning av arbetsgivaravgifter 450 410 410 Kapitalförluster och organisa- tionskostnader 40 40 40 Miljöprogram inom jordbruket 550 550 550 Regional näringspolitik 50 50 50 Kooperativt företagande 10 10 10 Kvinnors företagande 10 10 10 Utökat särskilt högkostnads- skydd 40 40 40 Arbetsmarknadspolitik 907 2 760 1 865 1 609 Resursarbeten 310 653 Tillfällig avgångsersättning 597 1 107 865 609 Arbetsmarknadsutbildnin g 1 000 1 000 1 000 Summa 5 453 16 264 21 023 23 273 1 Avser delfinanasiering. Programmet uppgår totalt till 4 690 miljoner kronor åren 1998 - 2000 men finansieras till viss del med befintliga resurser inom UO 21, Energi. 5 Utgiftstak för den offentliga sektorn . 5 Utgiftstak för den offentliga sektor Regeringens förslag: 1. De offentliga utgifterna beräknas till 1 032 miljarder kronor år 1998, 1 057 miljarder kronor år 1999 och 1 081 miljarder kronor år 2000. 2. Ett tak för de statliga utgifterna omfattande statsbudgeten exklusive räntor på statsskulden och Riksgäldskontorets nettoutlåning men inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten fastställs till 744 miljarder kronor år 2000. 3. Den beräknade fördelningen av de statliga utgifterna åren 1998 - 2000 på utgiftsområden (exkl. statsskuldsräntor), socialförsäkringen vid sidan av statsbudgeten samt budgeteringsmarginalen gäller som riktlinje för den fortsatta budgetberedningen. 4. Utgifterna för den kommunala sektorn beräknas till 442 miljarder kronor år 1998, 455 miljarder kronor år 1999 och 468 miljarder kronor år 2000. I 1996 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen ett utgiftstak för åren 1997 - 1999. Utgiftstaken för staten inklusive socialförsäkringssektorn fastställdes till 723, 720 respektive 735 miljarder kronor för de tre åren. Riksdagen godkände också en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden. I budgetpropositionen föreslogs en definitiv fördelning av utgifterna för år 1997 samt en preliminär fördelning för åren 1998 och 1999. I denna proposition föreslås ett utgiftstak för staten för år 2000. Dessutom redovisas en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden, samt en kort beskrivning av respektive utgiftsområde. Åren 1997 - 1999 ligger utgiftstaken kvar på de av riksdagen tidigare fastställda nivåerna. För dessa år presenteras reviderade beräkningar av utgifternas fördelning på utgiftsområden. Dessutom redovisas en beräkning av de konsoliderade offentliga utgifterna, dvs. inklusive den kommunala sektorn. 5.1 Förutsättningar 5.1.1 Budgetpolitiska mål De budgetpolitiska mål som regeringen föreslagit och riksdagen ställt sig bakom har varit vägledande i arbetet med denna proposition. De kan sammanfattas på följande sätt: – Statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras senast år 1996. – Underskottet i den offentliga sektorn får inte överstiga 3 procent år 1997. – De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998. – De offentliga finanserna skall efter år 1998 uppvisa ett permanent överskott. Målet om stabiliserad skuldkvot uppnåddes redan år 1995. Som framgår av finansplanen och avsnitt 4.3 föreslås målet om permanent överskott i de offentliga finanserna preciseras till ett överskott på 0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent av BNP år 2000. År 2001 skall överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 2 procent av BNP. 5.1.2 Fempunktsprogrammet I avsnitt 4 beskrivs de åtgärder som regeringen föreslår och de politiska prioriteringar som ligger till grund för dessa. Utgifterna för programmet har lagts in i beräkningarna av utgiftstaken och fördelningen på utgiftsområden. 5.1.3 Beräkningsförutsättningar Vid beräkningen av den offentliga sektorns inkomster och utgifter är de antaganden som görs om den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället av stor betydelse. Beräkningarna bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra åren, vilken redovisas i sin helhet i bilaga 1, Svensk ekonomi. De förutsättningar som har störst betydelse för statsbudgetens utveckling sammanfattas i tabell 5.1. – BNP-tillväxten förväntas bli god de närmaste åren. – Den öppna arbetslösheten låg under 1996 på en för Sverige mycket hög nivå. Den beräknas sjunka under år 1997 och når en nivå på 4,5 procent år 2000. – Inflationen förväntas bli mycket låg under 1997. Konsumentprisindex förväntas till och med minska mellan juni 1996 och juni 1997 varvid basbeloppet beräknas bli detsamma år 1998 som 1997. Jämfört med prognosen i 1996 års budgetproposition i september görs nu lägre inflationsantaganden för hela perioden. – Både de korta och de långa räntorna väntas stiga något under perioden, men är lägre än vad som antogs i 1996 års budgetproposition. TABELL 5.1 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN 1996 - 2000. Siffror från 1996 års budgetproposition anges inom parentes 1996 1997 1998 1999 2000 BNP 1,1 (1,6) 2,3 (2,3) 2,5 (2,6) 2,8 (2,4) 2,7 (2,0) KPI 0,7 (1,2) 0,6 (1,9) 1,7 (2,2) 2,0 (2,2) 2,0 (2,2) Lönesumm a 6,4 (6,4) 4,2 (5,1) 4,2 (5,3) 4,9 (5,0) 4,7 (4,6) Öppen arbetslöshe t1 8,1 (7,7) 7,9 (6,9) 7,1 (6,1) 5,6 (5,8) 4,5 (5,7) Arbetsmar k- nadspolitis ka åtgärer1 4,5 (4,9) 4,7 (5,4) 4,7 (5,0) 4,7 (4,3) 4,4 (3,8) Ränta, 5- års statsoblga- tioner 7,2 (7,5) 5,6 (7,0) 5,9 (7,0) 6,1 (7,0) 6,2 (7,0) Ränta, 6 månaders statsskulds -växlar 5,8 (6,0) 4,0 (5,4) 4,1 (6,0) 4,3 (6,3) 4,3 (6,3) 1Procent av arbetskraften Källa: Finansdepartementet 5.2 De offentliga finanserna I detta avsnitt redovisas översiktligt den finansiella utvecklingen för den konsoliderade offentliga sektorn, dvs. staten inkl. AP-fonden samt kommunsektorn. En mer utförlig beskrivning återfinns i bilaga 1. Trots den svaga tillväxten förstärktes de offentliga finanserna oväntat kraftigt under 1996. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande till drygt 40 miljarder kronor, vilket motsvarade 2,5 procent av BNP. Sparandeunderskottet reducerades därmed med 90 miljarder kronor jämfört med 1995. Förbättringen blev betydligt större än vad som beräknades i samband med budgetpropositionen. Den oväntat svaga utgiftsutvecklingen under 1996 förklaras till viss del av förskjutningar av utgifter till 1997. Även på inkomstsidan finns faktorer som tillfälligt förstärker de offentliga finanserna 1996. Det gäller t. ex. omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt, som innebär att uppbörden omfattar 13 månader 1996. Sammantaget medför detta att den offentliga sektorns finansiella sparande år 1997 endast förbättras med ca 8 miljarder kronor jämfört med 1996. Underskottet i år beräknas uppgå till 2,1 procent av BNP, vilket ger en god marginal till det uppsatta målet om ett underskott på högst 3,0 procent av BNP. I kalkylen beaktas de åtgärder som presenteras i avsnitt 4. Beräkningarna visar att de uppställda budgetpolitiska målen nås åren 1998 - 2000. Dessa innebär balans i de offentliga finanserna år 1998 och ett överskott år 1999 och 2000 med 0,5 respektive 1,5 procent av BNP. Därutöver finns, enligt nuvarande beräkning, ett utrymme på ca 15 miljarder kronor år 1999 och ca 26 miljarder kronor år 2000, som kan tas i anspråk utan att de budgetpolitiska målen åsidosätts. I de nedan redovisade kalkylerna har utrymmet beräkningstekniskt använts för sänkningar av statliga skatter och avgifter. 5.3 Statsbudgetens utveckling I och med att budgetlagen trädde i kraft den 1 januari 1997 ändrades definitionen av statsbudgeten. I statsbudgetens saldo skall från och med i år inkluderas även Riksgäldskontorets nettoutlåning samt en kassamässig korrigeringspost. Budgetunderskottet blir därmed liktydigt med statens lånebehov. De senaste åren har flera stora förändringar i redovisningen genomförts. Detta försvårar tolkningen av statsbudgetens utveckling. T.ex. lyftes arbetslöshetsersättningen in i statsbudgeten den 1 juli 1995. Samtidigt infördes bruttoredovisning av sjuk- och föräldraförsäkringen. Dessa förändringar höjde både utgifter och inkomster kraftigt och innebar även en saldoförsämring. Lånebehovet påverkades dock inte. Vidare ändrades år 1996 systemet för den kommunala mervärdesskatten samt skatteutjämningssystemet för kommuner och landsting, vilket sammantaget ökade både utgifter och inkomster med ca 40 miljarder kronor. Slutligen bruttoredovisas de statliga tjänstepensionerna från och med år 1997. Även denna förändring är saldoneutral. För att öka jämförbarheten över tiden har statsbudgetens utfall korrigerats för dessa förändringar. I diagram 5.2 nedan visas utgifter (exklusive nettoutlåning) och inkomster åren 1991 - 2000 som om nu gällande redovisningsprinciper tillämpats hela perioden. 5.3.1 Statsbudgetens inkomster Vid 90-talets början låg statsbudgetens korrigerade inkomster relativt högt i relation till BNP (se diagram 5.2). År 1991 uppgick inkomstkvoten till 37 procent av BNP. Under de därpå följande åren föll inkomsterna, både nominellt och i relation till BNP. Mellan åren 1991 och 1993 föll inkomsterna med ca 40 miljarder kronor, och inkomstkvoten föll till 32 procent av BNP 1994. År 1993 var den ekonomiska krisen som djupast, vilket avspeglas i att inkomsterna detta år föll till sin lägsta nivå nominellt (se tabell 5.4). Skattereformens betydelse för detta förlopp har diskuterats. Kortsiktigt var reformen sannolikt något underfinansierad bland annat som en följd av en ogynnsam utveckling av baserna för kapital- och förmögenhetsskatter under 1990-talets första år. Därutöver bidrog de förstärkta incitamenten för finansiellt sparande hos hushållen till en kraftig omsvängning av den privata konsumtionen. Detta medförde att konsumtionsskatterna inte utvecklades enligt prognos. Under åren 1994 - 1996 steg inkomsterna kraftigt. Inkomstkvoten ökade till 36 procent av BNP. Förklaringen till detta är till största delen konsolideringsprogrammet som innefattar inkomstförstärkningar om 60 miljarder kronor. Även en gynnsammare makroekonomisk utveckling bidrog till de ökade inkomsterna. Under prognosperioden 1997 - 2000 beräknas inkomstkvoten falla till 33 procent av BNP. Detta förlopp har två huvudförklaringar. För det första har huvuddelen av konsolideringsprogrammets inkomstförstärkningar redan genomförts. De skatteförändringar som beslutats eller aviserats efter detta program - t. ex höjningen av tobaksskatten - är inkluderade i beräkningarna. Andra inkomstslag minskar. Främst gäller detta inkomster från försäljning av statliga företag. Inkomstförloppets andra huvudförklaring är ett beräkningstekniskt antagande om en skattesänkning. Detta medför att inkomskvoten faller. 5.3.2 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor och nettoutlåning Utgifterna uttryckt som andel av BNP nådde sin kulmen år 1993. Detta berodde delvis på stora kostnader för bankstödet. Efter detta år sjönk utgifterna kraftigt. Särskilt kraftig var minskningen mellan åren 1995 och 1996 när besparingarna i konsolideringsprogrammet började påverka utgifterna. Utan justering för ändrade redovisningsprinciper ökar däremot utgifterna mellan åren 1995 och 1996. Diagram 5.1 och 5.2. Diagram 5.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldräntor och nettoutlåning 1996-2000 Diagram 5.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldräntor och nettoutlåning 1991-2000 korrigerat för redovisningstekniska förändringar Jämfört med den prognos som gjordes i 1996 års budgetpropositionen ligger utgifterna nu på en något högre nivå. Orsaken är främst det fempunktsprogram som presenteras i denna proposition. Under innevarande år ökar utgifterna exklusive statsskuldsräntor med ca 4 miljarder kronor jämfört med budgeterat belopp. Ökningen är ett nettoresultat av både upp- och nedrevideringar av enskilda anslag. Redan i slutet av budgetåret 1995/96 syntes klara tendenser till att utgifterna inom sjuk- och föräldraförsäkringen skulle komma att bli lägre än vad som budgeterats på grund av lägre sjuktal och lägre nativitet. Även lägre marknadsräntor bidrar till att minska utgifterna. Framförallt påverkas räntebidragen. Högre utgifter uppkommer främst för arbetslöshetsersättningen. Dessutom har satsningarna i enlighet med fempunktsprogrammet lagts in i beräkningen. Dessa presenteras i avsnitt 4. För åren 1998 och framåt beräknas utgifterna sjunka som andel av BNP. Orsaken till de sjunkande utgifterna är främst en gynnsam ekonomisk utveckling med minskande arbetslöshet men också minskande utgifter för statsskuldsräntor. Även de kvarvarande besparingarna i konsolideringsprogrammet spelar en viktig roll för utgiftsminskningen. Jämfört med prognosen i budgetpropositionen ligger utgifterna på en något högre nivå. För en mer detaljerad bild av utgifternas utveckling hänvisas till avsnitt 5.6. 5.3.3 Statsskuldsräntor Statsskuldsräntorna var som störst år 1995 då de uppgick till 105 miljarder kronor. De beräknas minska med 15 miljarder kronor till år 2000 (se diagram 5.3). Minskningen av ränteutgifterna beror till största delen på fallande inhemska och utländska marknadsräntor. Som tabell 5.2 visar beräknas statsskuldsräntorna bli 102,4 miljarder kronor under innevarande år, vilket är ca 2 miljarder kronor lägre än vad som prognostiserades i budgetpropositionen. TABELL 5.2 UTGIFTSMÄSSIGA STATSSKULDSRÄNTOR 1996 - 2000 Miljarder kronor 19961 1997 1998 1999 2000 Räntor på lån i svenska kronor 94,4 82,8 78,8 74,4 72,4 Räntor på lån i utländsk valuta 23,3 22,3 19,2 18,7 17,8 Räntor på in- och utlåning -16,6 -5,1 -3,7 -2,5 -2,0 Över- /underkurser vid emission -1,5 -0,9 0,8 0,6 0,1 Summa räntor 99,6 99,0 95,2 91,2 88,3 Valutavinster/- förluster -6,1 1,2 -1,2 -4,2 -5,1 Kursvinster/- förluster 5,6 2,2 5,9 4,2 6,2 Övrigt 0,4 0 0 0 0 Summa ränteutgifter 99,5 102,4 99,9 91,2 89,4 1Preliminärt utfall enligt Riksrevisionsverket. Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte. Källa: Finansdepartementet Statsskuldsräntorna kan variera starkt mellan åren. En del av dessa variationer kan förklaras av Riksgäldskontorets upplåningsteknik. Som exempel kan nämnas nollkupongobligationer vars ränta inte utbetalas löpande utan vid förfallotidpunkten. Denna upplåningsteknik kan med utgiftsmässig redovisning leda till stora över- eller underskattningar av ränteutgifterna. För att neutralisera sådana effekter har även kostnadsmässiga räntor beräknats där utgifterna har periodiserats över lånens löptid. Tabell 5.3 visar att ränteutgifterna för statsskulden år 1999 och framåt är högre med kostnadsmässig redovisning än med utgiftsmässig. Detta beror framförallt på noll- kupongräntor för lån med förfall efter prognosperioden. DIAGRAM 5.3 STATSSKULDRÄNTOR 1980-2000 TABELL 5. 3 PERIODISERADE RÄNTEUTGIFTER 1996 - 2000 . Miljarder kronor 1996 1997 1998 1999 2000 Summa räntor enligt tabell 5.2 99,6 99,0 95,2 91,2 88,3 Kurseffekter vid emission -1,0 -1,0 -2,7 -0,9 0,0 Reala nollkupongränto r 2,2 2,3 3,9 4,2 4,1 Andra nollkupongränto r 1,5 -1,1 0,5 -0,2 0,0 Summa justering 2,7 0,2 1,6 3,2 4,1 Summa periodiserade ränteutgifter 102,3 99,2 96,8 94,4 92,4 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte. Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet 5.3.4 Statens lånebehov och statsskuld Lånebehov Från en högsta nivå på 240 miljarder kronor år 1993 minskade lånebehovet till ca 20 miljarder kronor år 1996 (se tabell 5.4). Det höga lånebehovet under 1990- talets första hälft återspeglade konjunkturnedgången i svensk ekonomi och bankkrisen med påföljande höga utgifter för staten i form av bankstöd. Lånebehovet minskade med cirka 50 miljarder kronor per år mellan 1993 och 1995 till följd av budgetförstärkande åtgärder och en förbättrad konjunktur. Samtidigt bortföll statens utgifter för bankstöd. Den största minskningen av lånebehovet skedde dock mellan 1995 och 1996 då det föll med nära 120 miljarder kronor till 21 miljarder kronor. Detta beror på tillfälligt höga återbetalningar av lån från affärsverk och bolag, placering av Kärnavfallsfondens tillgodohavanden i Riksgäldskontoret samt utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar till följd av konsolideringsprogrammet. Under innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till 25,7 miljarder kronor vilket är en nedrevidering jämfört med prognosen i 1996 års budgetproposition. Det lägre lånebehovet beror på ökade inkomster, främst från försäljningar av statliga bolag, lägre ränteutgifter för statsbudgeten på grund av lägre ränteantaganden samt ökade amorteringar av lån i Riksgäldskontoret. År 1998 beräknas lånebehovet uppgå till 9 miljarder kronor. Detta är en försämring jämfört med budgetpropositionen, vilket bland annat beror på att amorteringar på lån i Riksgäldskontoret tidigarelagts jämfört med vad som antogs i budgetpropositionen. Merparten av amorteringarna sker redan under 1996 och 1997. För åren 1999 och 2000 påverkas lånebehovet av såväl utgifterna för fempunktsprogrammet som den inlagda skattesänkningen. Sammantaget innebär detta att statsbudgeten uppvisar ett överskott först år 2000, se diagram 5.4. Det finansiella sparandet i den totala offentliga sektorn uppvisar emellertid överskott redan från år 1999 i enlighet med de budgetpolitiska målen. Diagram 5.4 Statens lånebehov och statsskuld Rensning för engångseffekter Lånebehovet påverkas förutom av konjunkturutvecklingen och politiska beslut även av engångshändelser och tekniska omläggningar. För att få en tydligare bild av lånebehovets utveckling har vissa av dessa effekter rensats bort. Bankstödet i början av 1990- talet, stora inbetalningar från vissa affärsverk och statliga bolag till Riksgäldskontoret under 1996 och 1997 på grund av ändrade amorteringsplaner är exempel på sådana engångseffekter. Diagram 5.5 visar det faktiska lånebehovet samt lånebehovet rensat för vissa engångseffekter under perioden från år 1993 till budgetåret 1998. Därvid har lånebehovet rensats för bankstöd, försäljningar, amorteringar, ändrad redovisningsperiod för moms samt pensionsskatt på grund av bolagisering av före detta affärsverk. TABELL 5. 4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULDEN I miljarder kronor och som andel av BNP 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 377,7 376,9 465,6 600,5 652,2 665,1 661,6 673,6 Utgifter inkl. statsskuldsräntor 565,5 554,0 618,1 658,0 687,3 676,7 674,0 669,6 Nettoutlåning 53,9 7,8 -13,9 -36,5 -9,4 -2,6 -3,4 -2,1 Lånebehov 241,7 184,9 138,6 21,0 25,7 9,0 9,0 -6,1 Procent av BNP 16,7 12,1 8,4 1,3 1,5 0,5 0,5 -0,3 Statsskuld 1 132 1 287 1 386 1 411 1 448 1 450 1 463 1 462 Procent av BNP 78,3 84,0 84,3 84,1 82,6 78,8 75,7 72,2 Källa: Finansdepartementet Även andra justeringar är tänkbara, till exempel för variationer i underuttag av inkomstskatt. Det justerade lånebehovet utvecklas betydligt jämnare än det faktiska och faller inte lika snabbt mellan åren 1993 och 1996. Statsskulden Statsskulden växte snabbt under 1990-talets början till följd av de stora underskotten i statens finanser. Som andel av BNP nådde statsskulden sin högsta nivå år 1995 på 84,3 procent, och sjönk år 1996 till 84,1 procent av BNP. Regeringens mål om en stabiliserad skuldkvot år 1996 var därmed uppnått redan år 1995. Minskningen av statskulden berodde på förbättringar av statsbudgetens saldo och en appreciering av kronan. Ca 30 procent av statsskulden är upplånad i utländsk valuta och värderas till aktuella växelkurser. En starkare krona ger därför en lägre statsskuld. Statsskulden beräknas successivt minska till drygt 70 procent av BNP år 2000. 5.4 Uppföljning av 1997 Som ett led i den nya stramare budgetprocessen, görs sedan förra året regelbundna uppföljningar av både utgifts- och inkomstutvecklingen. Under budgetåret 1995/96 inleddes en försöksverksamhet med en månadsvis uppföljning av utgifterna. Från början ingick endast de största anslagen (ca 100 st) i uppföljningen. Dessa jämfördes månadsvis och ackumulerat med en s.k. utgiftsprofil, dvs. tilldelade medel fördelade på månader. Verksamheten har nu utvidgats till att omfatta samtliga anslag och dessutom inkomster på en aggregerad nivå. Den skärpta uppföljningen innebär också att fackdepartementen har fått en viktigare roll bland annat genom att varje kvartal lämna en prognos för det pågående budgetåret. Den första prognosen för 1997 lämnades till Finansdepartementet den 12 mars. Inom många utgiftsområden förväntas nu högre utgifter än vad som tilldelats i statsbudgeten. Uppgifter som inhämtats från myndigheterna tyder på att förbrukningen av ingående reservationer och anslagssparande under 1997 kan bli högre än de 6 miljarder kronor som prognostiserades i budgetpropositionen i september 1996. Det måste emellertid betraktas som osäkert om en sådan ökning verkligen kommer att inträffa. Historiskt sett har behovet att utnyttja ingående reservationer oftast överskattats i början av ett budgetår. Utfallet för januari och februari tyder inte heller på någon ökning av utgifterna. Den nuvarande prognosen har därför inte fullt ut räknat in detta potentiella utgiftstryck. Det måste dock påpekas att det finns stora ingående reservationer och anslagsbehållningar - ca 40 miljarder kronor. Därmed finns en risk att utgifterna kan behöva revideras upp för år 1997 vid senare uppföljningstillfällen. Utgifterna för budgetåret 1997 ökar även till följd av de satsningar som görs inom arbetsmarknadsområdet och utbildningsområdet samt de ökade bidragen till kommunerna. Dessa satsningar, som presenteras närmare i avsnitt 4, uppgår till 5,5 miljarder kronor 1997. Till viss del är dessa satsningar finansierade genom engångsvisa besparingar samt en höjning av tobakskatten. I tabell 5.5 anges vilka indragningar som görs för 1997. Diagram 5.5 Statens lånebehov Det finns anslag där överskridanden redan nu kan konstateras med stor säkerhet, förutsatt att inga åtgärder vidtas. Anslaget för assistansersättning beräknas överskrida budgeterat belopp med ca 600 miljoner kronor. Orsaken till de ökade kostnaderna är att personkretsen av ersättningsberättigade nu beräknas bli större än vad som tidigare antagits. Överskridandet finansieras genom besparingar inom utgiftsområde 9. Även kostnaderna för arbetslöshetsersättning kommer att överskrida budgeterat belopp. Antagandet om öppen arbetslöshet år 1997 har sedan budgetpropositionen reviderats upp från 6,9 till 7,9 procent. Det medför ökade kostnader med ca 5,5 miljarder kronor. I övrigt visar prognosen på ett antal mindre överskridanden. Dessa finansieras i huvudsak genom omfördelningar inom respektive utgiftsområde. TABELL 5.5 SAMMANSTÄLLNING AV ÅTGÄRDER ÅR 1997 FÖR ATT FINANSIERA ÖKADE UTGIFTER INOM RAMEN FÖR FEMPUNKTSPROGRAMMET Miljoner kronor UO 2: Indragning av medel 14 UO 3: Indragning av medel från Riksskatteverket 20 UO 3: Indragning av medel från Skatteförvaltningen 11 UO 4: Indragning av medel från Exekutionsväsendet 24 UO 4: Indragning av medel för outnyttjad hyreskompensation m.m. 64 UO 5: Indragning av medel för fredsbevarande styrkor 15 UO 6: Inleverens reservmaterial/drivmedel 200 UO 6: Räntesättning räntekonto 50 UO 6: Minskning ingående saldo på räntekonton 600 UO 7: Indragning av bistånd 500 UO 5 och 8: Indragning av medel för särskilda åtgärder i flyktingmottagandet 6,5 UO 8: Indragning av medel för åtgärder för invandrare 3,5 UO 9: Indragning av medel för Stimulansbidrag till särskilda boendeformer 40 UO 9: Indragning av medel för vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet 17 UO 9: Indragning av medel för bidrag till husläkarsystem 5,5 UO 14: Indragning av medel från Arbetsmarknads- departementet 300 UO 16: Indragning av medel för Europeisk utbildning 46 UO 17: Indragning av medel för utveckling av ideell verksamhet 6 UO 18: Indragning av medel 20 UO 19: Indragning av medel för lokaliseringsbidrag Ludvika 10 UO 19: Indragning av medel för regionalpolitik 200 UO 20: Indragning av medel för bidrag till miljöarbete 5 UO 20: Indragning av medel för visst internationellt miljösamarbete 5 UO 22: Indragning av medel för Post- och telestyrelsen 47 UO 22: Indragning av medel för Sysselsättningsskapande åtgärder 50 UO 23: Inleverans av medel 13 UO 24: Indragning av medel 24,5 UO 24: Indragning av medel för Marknadsdomstolen 2 UO 27: Indragning av medel för avgift till EG- budgeten 472 Summa utgiftsneddragningar 2 771 Inleverans Statens Fastighetsverk (UO 2) 1060 Höjd tobaksskatt 660 Totala åtgärder 1997 4491 5.5 Utgiftstaket för den offentliga sektorn För att stärka kontrollen över de offentliga finanserna presenterade regeringen i proposition 1995/96:150 ett förslag till utgiftstak. Våren 1996 fattades beslut om statliga utgiftstak för åren 1997 - 1999. Samtidigt godkändes beräkningen av ett utgiftstak för den offentliga sektorn för samma period. Utgiftstaket för den offentliga sektorn omfattar utgiftstaket för staten och den beräknade utgiftsnivån för kommunerna. Vid beräkningen av taket elimineras interna transaktioner mellan staten och kommunsektorn. 5.5.1 Utgiftstaket för staten De totala statliga utgifterna indelas i 27 utgiftsområden. I utgiftstaket för staten ingår 26 av de 27 utgiftsområdena. Statsskuldsräntor exkluderas på grund av att regeringen endast i begränsad utsträckning kan påverka ränteutgifterna. Utöver de 26 utgiftsområdena ingår minskning av anslagsbehållningar, vilket innebär att tidigare anslagna medel som ej förbrukats tas i anspråk. Till detta skall läggas de socialförsäkringar som inte ingår i statsbudgeten samt en budgeteringsmarginal. Myndigheternas förbrukning av anslagsbehållningar är en osäker faktor i utgiftsberäkningen. Mot bakgrund av tidigare utfall bedöms förbrukningen uppgå till 4 miljarder kronor år 1998, 3 miljarder kronor år 1999 och 3 miljarder kronor år 2000. Socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten omfattar den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Inom ATP förutses utgifterna öka i takt med att intjänade ATP- poäng per pensionär stiger. Osäkerheten i utgiftsberäkningar som sträcker sig över flera år gör det motiverat att lägga in en budgeteringsmarginal. Därigenom minskar behovet av att ändra utgiftstaket vid smärre avvikelser i t.ex. den makroekonomiska utvecklingen eller till följd av rent tekniska omläggningar av utgiftsredovisningen. En lämplig storlek på budgeteringsmarginalen i slutet av utgiftsperioden bedöms vara 2,5 procent av utgifterna, vilket motsvarar ca 20 miljarder kronor. Detta belopp ingår inte i beräkningen av statsbudgetens saldo och budgeteringsmarginalen utgör därmed inte heller någon reserv för ofinansierade utgiftsökningar. Varje sådan utgiftsökning försämrar statsfinanserna även om den ryms inom det fastställda utgiftstaket. Utgiftstaken för åren 1997 - 1999, som fastställdes våren 1996, ligger fast. I denna proposition läggs förslag till utgiftstak för år 2000. I beräkningen av utgiftstaket har ingen hänsyn tagits till införandet av det nya ålderspensionssystemet som bland annat innebär att avgifter införs på pensionsgrundande transfereringar. Detta system kommer att öka utgifterna under taket som därför kan behöva justeras. Det innebär emellertid inte någon ökad nettobelastning på de offentliga finanserna. Beräkningarna av utgifterna inom taket sammanfattas i tabell 5.6. Utgiftstaket avrundas uppåt till närmaste hela miljard kronor. En preliminär fördelning på utgiftsområden återfinns i avsnitt 5.6 TABELL 5.6 UTGIFTSTAK FÖR STATEN 1998-2000 Miljarder kronor 1998 1999 2000 Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 572,8 579,8 577,2 Minskning av anslagsbehållningar 4,0 3,0 3,0 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten 133,0 138,2 143,2 Budgeteringsmarginal 10,0 13,5 20,0 Summa 719,9 734,5 743,4 Utgiftstak för staten 720 735 744 Procent av BNP 39,1 38,0 36,7 Anm: Utgiftstaket är avrundat uppåt till närmaste hela miljard. 5.5.2 Den offentliga sektorns utgiftstak Utgiftstaket för den offentliga sektorn består som tidigare nämnts av summan av det fastställda statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan staten och kommunerna. De interna transaktionerna består huvudsakligen av olika former av statsbidrag. Utvecklingen inom den kommunala sektorn påverkas i hög grad av de åtgärder som aviseras i denna proposition. De kommunala utgifterna ingår i utgiftstaket för den offentliga sektorn, men fastställs inte direkt av riksdagen. Genom bland annat statsbidragen åstadkoms emellertid en indirekt påverkan på utgiftsnivån. De beräknade kommunala utgifterna, som redovisas i tabell 5.7 tar hänsyn till de förslag som påverkar kommunerna. En mer utförlig redovisning av kommunernas finanser ges i avsnitt 8. TABELL 5.7 UTGIFTSTAK FÖR OFFENTLIG SEKTOR 1998-2000 Miljarder kronor 1998 1999 2000 Staten inkl. socialförsäkringssek torn 720 735 744 Kommunerna 442 455 468 Interna transaktioner -130 -133 -131 Summa 1 032 1 057 1 081 Procent av BNP 56,1 54,7 53,4 5.6 Utgiftstak för staten med fördelning på utgiftsområden 5.6.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1998 - 2000 I 1996 års budgetproposition presenterade regeringen en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999. Riksdagen godkände denna fördelning som riktlinje för regeringens budgetarbete (FiU1, rskr.1996/97:53). I det följande presenteras en reviderad fördelning av utgifterna för budgetåren 1998 och 1999 samt en preliminär fördelning av utgifterna år 2000. Utöver de satsningar som regeringen föreslår i denna proposition har utgiftsområdesramarna justerats med hänsyn till nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Dessutom har de justerats med hänsyn till demografisk utveckling samt tillkommande besparingar för att finansiera utgiftsökningar. Slutlig pris- och löneomräkning av förvaltningskostnadsanslagen för år 1998 har beräknats med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. För åren 1999 och 2000 har en schablonmässig uppräkning gjorts av dessa anslag. TABELL 5.8 PRELIMINÄR FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDEN Miljoner kronor DIFFERENS MOT BUDGETPROPOSITIONE N 1998 1999 2000 1998 1999 UO 1: Rikets styrelse 3 988 3 953 3 908 -2 20 UO 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 810 2 837 2 657 -24 -46 UO 3: Skatteförvaltning och uppbörd 5 698 5 867 5 965 -79 -108 UO 4: Rättsväsendet 21 099 21 721 22 324 -16 -96 UO 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 807 2 872 2 943 33 23 UO 6: Totalförsvar 41 129 43 662 45 313 -237 -614 UO 7: Internationellt bistånd 11 499 12 118 13 128 -128 704 UO 8: Invandrare och flyktingar 3 760 3 773 3 660 85 61 UO 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg 21 437 22 927 24 018 -1 590 -1 548 UO 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 35 394 36 778 37 943 -1 184 -1 539 UO 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 317 62 858 63 590 -1 988 -2 149 UO 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn 33 297 33 732 34 133 -3 241 -3 439 UO 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 40 631 31 670 25 333 6 165 1 937 UO 14: Arbetsmarknad och arbetsliv 49 209 50 166 48 820 2 365 3 576 UO 15: Studiestöd 20 817 22 258 23 486 1 582 2 277 UO 16: Utbildning och universitetsforskning 26 715 28 059 29 389 904 1 624 UO 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 324 7 477 7 632 50 49 UO 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 22 799 20 413 17 449 -3 830 -2 758 UO 19: Regional utjämning och utveckling 3 602 3 553 3 373 44 92 UO 20: Allmän miljö- och naturvård 1 150 1 113 1 124 -24 -26 UO 21: Energi 1 569 1 812 1 490 1 140 1 412 UO 22: Kommunikationer 23 957 26 459 27 137 -554 987 UO 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 938 14 014 14 084 628 636 UO 24: Näringsliv 2 572 2 555 2 602 -22 -24 UO 25: Allmänna bidrag till kommuner 93 255 95 988 93 848 9 593 12 226 UO 26: Statsskuldsräntor m.m. 99 910 91 210 89 410 -3 053 -10 184 UO 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen 20 006 21 169 21 864 -1 529 -1 346 Summa utgiftsområden 672 689 671 014 666 623 5 088 1 747 Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor 572 779 579 804 577 213 8 141 11 931 Minskning av anslagsbehållningar 4 000 3 000 3 000 0 1 000 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten 133 047 138 150 143 162 -3 665 -3 932 Budgeteringsmarginal 10 036 13 498 20 000 -4 477 -8 998 Utgiftstak för staten 719 862 734 452 743 375 0 0 Inför 1997 års budgetproposition kan vissa justeringar av teknisk karaktär komma att göras. Beräkningen av s.k. pris- och lönekänsliga anslag kan komma att justeras med hänsyn till nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Förvaltningskostnadsanslagen kommer att justeras till följd av att systemet med lönekostnadspålägg från och med den 1 januari 1998 ersätts med försäkringstekniskt beräknade premier. Därutöver kan bedömningar och analyser av resultaten av föregående års verksamhet, som bland annat baseras på myndigheternas årsredovisningar, motivera vissa omprioriteringar mellan utgiftsområdena. I tabell 5.8 ovan presenteras dels den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden m.m, dels differenser i förhållande till de preliminära ramarna för budgetåren 1998 och 1999 som redovisades i 1996 års budgetproposition. För flera utgiftsområden har utgifterna för åren 1998 och 1999 nedjusterats. Utgifterna på utgiftsområde 10 minskar bland annat på grund av ett lägre sjuktal än tidigare beräknat. Ett lägre basbelopp än vad som beräknades i budgetpropositionen förklarar kraftiga nedjusteringar av utgifterna inom utgiftsområde 11 och för socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten. Ytterligare en kraftig minskning jämfört med budgetpropositionen ligger på utgiftsområde 12, vilket huvudsakligen beror på att prognosen för antal födda barn skrivs ned. Lägre räntor förklarar den lägre nivån på utgiftsområde 18. En ny beräkning av avgiften till Europeiska gemenskapen till följd av nya ekonomiska antaganden och bedömningen av Europeiska gemenskapens utveckling leder till en nedjustering av nivå för utgiftsområde 27. De högre utgifterna på utgiftsområde 13 beror till stor del på att arbetslösheten nu bedöms bli högre. Utgiftsökningarna i övrigt är främst en följd av förslagen i fempunktsprogrammet. Slutlig pris- och löneomräkning av förvaltningskostnadsanslagen har medfört en viss nedjustering av flertalet utgiftsområden. De mest väsentliga förändringarna per utgiftsområde beskrivs närmare i avsnitt 5.6.2. Därutöver redovisas en sammanställning över tillkommande åtgärder för att finansiera utgiftsökningar i tabell 5.9. 5.6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m. Utgiftsområde 1: Rikets styrelse Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår bland annat mediefrågor, partistöd, allmänna val samt vissa centrala myndigheter. För år 1997 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudget till 3,8 miljarder kronor, varav ca 1,9 miljarder kronor för regeringskansliet, ca 0,8 miljarder kronor för riksdagen samt ca 0,5 miljarder kronor för presstödet. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att den höjning av partistödet med 30 miljoner kronor som gjorts för år 1997 ligger kvar under perioden. Bakgrunden är bland annat att partiernas verksamhetsområde utökats med ytterligare en nivå efter medlemskapet i EU. Utöver tidigare beslutade besparingar görs vidare en neddragning av presstödet med 10 miljoner kronor från och med 1998. Riksdagens planerade utgiftsökningar har beaktats i de ramar som regeringen beräknat för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 3 988 miljoner kronor, för år 1999 till 3 953 miljoner kronor och för år 2000 till 3 908 miljoner kronor. Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområdet omfattar dels ett flertal myndigheter; Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret m.fl. dels kostnader för statsskuldens upplåning och låneförvaltning, samt inbetalning till Europeiska Investeringsbanken. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 3,8 miljarder kronor varav centrala myndigheters anslag uppgår till 1,1 miljarder kronor, kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning till 1,5 miljarder kronor samt inbetalning till Europeiska Investeringsbanken till 0,9 miljarder kronor. Utgifterna inom utgiftsområdet sjunker mellan åren 1997 och 1998 med ca 1 miljard kronor, främst beroende på att Sveriges inbetalningar till Europeiska Investeringsbanken minskar kraftigt. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet utöver tidigare beslutade neddragningar. De tillkommande besparingarna uppgår till 18 miljoner kronor och möjliggörs bland annat genom effektiviseringar av myndigheter. Besparingarna kommer att preciseras i budgetpropositionen. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 2 810 miljoner kronor, för år 1999 till 2 837 miljoner kronor och för år 2000 till 2 657 miljoner kronor. Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. De totala utgifterna för området uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 5,7 miljarder kronor varav ca 4,7 miljarder kronor för skatteförvaltningen. Regeringen har tidigare beslutat om en särskild satsning på utbyggd skattekontroll. Denna innebär ett resurstillskott på 200 miljoner kronor per år. Regeringen kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt skattekontrollen och anser det viktigt att skatteförvaltningen även fortsättningsvis disponerar resurserna så att skattekontrollen intensifieras. Mot bakgrund av bland annat EU-medlemskapet görs en utvärdering av Tullverket avseende den tidigare beslutade neddragningens och den påföljande omorganisationens effekter på kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt. Utvärderingen har påbörjats och skall enligt direktiven vara avslutad senast den 1 oktober 1997. Regeringen har vid sina beräkningar av den ekonomiska ramen utgått från att besparingar på 25 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet från och med 1998, utöver tidigare beslutade neddragningar. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 5 698 miljoner kronor, för år 1999 till 5 867 miljoner kronor samt för år 2000 till 5 965 miljoner kronor. Utgiftsområde 4: Rättsväsendet Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden. De totala utgifterna för området uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 20,8 miljarder kronor varav polisväsendets utgifter motsvarar ca 10,4 miljarder kronor. I syfte att nå det övergripande kriminalpolitiska målet att öka tryggheten och minska brottsligheten tillförs utgiftsområdet ytterligare 200 miljoner kronor för bland annat satsningar inom polisen. Samtidigt görs en neddragning av ramen för utgiftsområdet med 64 miljoner kronor motsvarande överkompensation för hyreskostnader inom kriminalvården. En utgångspunkt för beräkningen är att det pågående arbetet med effektivisering och modernisering av rättsväsendet fortsätter med oförminskad kraft. En del i detta arbete är uppbyggnaden av Ekobrottsmyndigheten som beräknas inleda sin verksamhet under år 1997. Polisens verksamhet kommer vidare att beröras av Sveriges medlemsskap i Schengensamarbetet. Regeringen redovisar under utgiftsområde 22 en generell princip för hur utgifter till följd av detta samarbete ska finansieras. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 21 099 miljoner kronor, för år 1999 till 21 721 miljoner kronor och för år 2000 till 22 324 miljoner kronor. Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för utrikesförvaltningen, dvs Utrikesdepartementet och de 99 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt information om Sverige i utlandet. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till ca 2,7 miljarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till ca 1,7 miljarder kronor. Riksdagens beslut år 1995 om besparingar under perioden fram till år 1998 innebar minskade bidrag till nordiskt samarbete. Besparingsmålet för Nordiska ministerrådet har inte uppnåtts. Den icke uppnådda besparingen finansieras genom en engångsindragning av anslagssparandet. Sverige kommer dock att fortsätta arbeta för att minska utgifterna för Nordiska ministerrådet. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att besparingar på 19 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet från och med år 1998 utöver tidigare beslutade neddragningar. De tillkommande besparingarna möjliggörs bland annat genom ökade effektivitetskrav på Svenska institutet samt en sänkning av anslaget för fredsfrämjande verksamhet. Omorganisationen av den administrativa verksamheten inom utrikesförvaltningen kommer under år 1997 att leda till en rationalisering som skall användas till att förstärka den operativa verksamheten. Bland annat kommer satsningar att göras på exportfrämjande åtgärder. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 2 807 miljoner kronor, för år 1999 till 2 872 miljoner kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner kronor. Utgiftsområde 6: Totalförsvar Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och delar av det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk militär trupp utomlands. För år 1997 beräknas de totala utgifterna för området uppgå till 42 miljarder kronor varav utgifter för det militära försvaret uppgår till 39 miljarder kronor, det civila försvaret till 2 miljarder kronor och övrig verksamhet till 1 miljard kronor. Riksdagen fattade i december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för femårsperioden 1997- 2001, i enlighet med regeringens proposition Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). I sitt beslut tog riksdagen, förutom ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bland annat ställning till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred. Regeringen har vid beräkningen av utgiftsramarna för åren 1998-2000 utgått från att vissa förändringar görs inom utgiftsområdet, bland annat avseende finansieringsformer och budgeteringsprinciper för delar av det civila försvaret. Förändringarna förutsätts inte påverka försvarsförmågan. Innevarande budgetår kommer engångsvisa inleveranser av likvida medel på 800 miljoner kronor att genomföras. Av dessa avser 200 miljoner kronor kassabehållning för reservmateriel och drivmedel och 600 miljoner kronor en minskning av det ingående saldot på Försvars-maktens räntekonto i Riksgälden. Regeringen gör bedömningen att medlen kan inlevereras utan att verksamheten behöver förändras i någon större utsträckning. Räntesättningen och utbetalningsrutiner för medel till materielinköp kommer också att ses över, vilket beräknas resultera i inkomstförstärkningar motsvarande 100 miljoner kronor. Regeringen har vidare räknat med tillkommande besparingar om 150 miljoner kronor 1998 och sammanlagt 200 miljoner kronor från och med 1999 mot bakgrund av att ökade effektivitetskrav ställs på Försvarsdepartementets myndigheter och att neddragningar görs på den fredsfrämjande verksamheten. För det senare gör regeringen den bedömningen att situationen i det forna Jugoslavien har stabiliserats, varför det för närvarande är möjligt att göra en neddragning med 100 miljoner kronor. Framtida förändringar är svårbedömda och förhållandena kan snabbt ändras. Vidare utgår regeringen från att inga ytterligare krav på svensk medverkan ställs. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 41 129 miljoner kronor, för år 1999 till 43 662 miljoner kronor och för år 2000 till 45 313 miljoner kronor. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u- länder samt samarbete med länder i Central- och Östeuropa. För år 1997 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudget till ca 11,0 miljarder kronor varav ca 10,2 miljarder kronor för utvecklingssamarbete med u- länder och ca 0,8 miljarder kronor för samarbetet med Central- och Östeuropa. Den totala biståndsramen (inkl. avräkningar från andra utgiftsområden) för samarbetet med u-länder beräknas till ca 11,9 miljarder kronor. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har i sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått från att biståndsramen även för 1998 och 1999 skall uppgå till 0,7 procent av BNI, för att år 2000 ökas till att motsvara 0,72 procent av BNI. Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa administrationskostnader. Beträffande asylkostnader skall avräkningens storlek för 1999 och 2000 beräknas på vid budgeteringstillfället tillgängligt prognos- underlag. Samarbetet med Central- och Östeuropa utgör en viktig del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Samarbetet omfattar främst Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland. Insatser kan även göras i övriga Central- och Östeuropa. Riksdagen har beslutat om ett samarbetsprogram omfattande budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Regeringen kommer under 1998 att lämna förslag på omfattningen och inriktningen av samarbetet efter år 1998. Regeringen bedömer att samarbetet med Central- och Östeuropa kommer att fortsätta och har beräknat medel motsvarande en nominellt oförändrad nivå även efter 1998. Regeringen har därför preliminärt beräknat 810 miljoner kronor vardera för åren 1999 och 2000. Innan medel anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa skall dock en oberoende utvärdering av verksamheten genomföras. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 11 499 miljoner kronor, för år 1999 till 12 118 miljoner kronor och för år 2000 till 13 128 miljoner kronor. Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar den statliga migrations- och integrationspolitiken. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till knappt 3,5 miljarder kronor, varav migrationspolitiken uppgår till 2 miljarder kronor och integrationspolitiken till 1,5 miljarder kronor. Utgifterna påverkas i stor utsträckning av hur många asylsökande och anhöriga till dessa som söker sig till Sverige, hur lång utredningstiden är och hur många upphållstillstånd som beviljas. Antalet asylsökande i Sverige har minskat sedan förhållandena stabiliserats i det forna Jugoslavien. Detta minskar utgifterna inom utgiftsområdet. Planeringen och beredskapen inom utgiftsområdet grundas för närvarande på ett antagande om drygt 13 000 asylsökande per år. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att besparingar på 41 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet från och med 1998 utöver tidigare beslutade neddragningar. Dels minskas kommunersättningar vid flyktingmottagande (extraordinära kostnader) beroende på ett minskat antal asylsökande, dels minskas transportkostnader beroende på effektiviseringar. Samtidigt har regeringen avsatt 200 respektive 100 miljoner kronor mer än för innevarande år för särskilda insatser i invandrartäta områden under 1998 och 1999. Regeringen anser det vara angeläget med fortsatta insatser i förortsområden och andra områden i speciellt segregerade kommuner där arbetslösheten är hög, den kommersiella och offentliga servicen är bristande och där skolan har särskilda problem. Regeringen har vidare utgått från att ytterligare 10 miljoner kronor tillförs utgiftsområdet från och med år 1998 för att främja frivillig återvandring. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 3 760 miljoner kronor, för år 1999 till 3 773 miljoner kronor och för år 2000 till 3 660 miljoner kronor. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive utgifterna för den övervägande delen av myndigheterna under Socialdepartementet, bidrag till organisationer inom det sociala området samt stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål. Statens utgifter inom utgiftsområdet utgör dock en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Verksamheten utförs till stor del av kommuner och landsting vilka står för huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst m.m. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 23,7 miljarder kronor, varav anslagen sjukvårdsförmåner och kostnader för statlig assistansersättning utgör drygt 80 procent. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de utgiftsminskningar som ligger i konsolideringsprogrammet och för att finansiera överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) har presenterat sin bedömning av det framtida behovet av resurser inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård i delbetänkandet (SOU 1996:163) Behov och resurser i vården - en analys. Som framgår i avsnitt 8 anser regeringen att ett betydande resurstillskott bör tillföras den kommunala sektorn. Syftet är att möjliggöra för kommuner och landsting att öka sysselsättningen och säkerställa kvalitet och kompetens inom bland annat äldreomsorg och hälso- och sjukvård. De ökade satsningarna kanaliseras genom de generella bidragen till kommuner respektive landsting under utgiftsområde 25. I enlighet med riksdagens beslut överförs kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen år 1998 till landstingen och de tre landstingsfria kommunerna. Beräkningarna för utgiftsområdet grundas bland annat på att staten i särskilda ägardirektiv avser ålägga Apoteksbolaget att vidta kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor år 1998. En kostnadsminskning om ytterligare 100 miljoner kronor är avsedd att åläggas Apoteksbolaget för år 1999. Från och med år 1998 övergår kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar vid inkontinens till landstingen vad avser brukare med eget boende och till kommunerna vad avser brukare i särskilt boende. Det förändrade kostnadsansvaret beräknas innebära att 1 526 miljoner kronor bör tillföras det generella bidraget till landsting respektive kommuner och överförs därför till utgiftsområde 25. Enligt en nyligen träffad överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet övertar från och med år 1998 landstingen från försäkringskassorna och Riksförsäkringsverkets systemet med debitering och uppbörd av de avgifter som pensionärer med hel ålders- och förtidspension betalar när de får sjukhusvård. Enligt överenskommelsen beräknas förändringen tillföra landstingen merintäkter på sammanlagt 400 miljoner kronor för år 1998, varför det generella statsbidraget till landstingen reducerats i motsvarande grad. Omläggningen innebär också att utgiftsområdet inte kommer att tillföras ett belopp av motsvarande storlek som nuvarande avgiftssystem ger upphov till i form av minskade avdrag på utgående allmänna pensionsförmåner. Regeringen avser att lämna förslag om en förändrad tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari 1999. Tandvårdsförsäkringen avses härigenom få en ändrad inriktning. Det gäller dels att med utgångspunkt i nyligen lämnat utredningsförslag införa ett bättre ekonomiskt stöd till personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov, dels ge övriga vuxna patienter ett ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad utformning än det nuvarande. Beträffande det senare stödet anser dock regeringen att ett sådant behöver utredas närmare. Möjligheterna att finansiera ett sådant stöd skall dock prövas innan ett förslag härom kan föreläggas riksdagen. För tandvårdsförsäkringen skall för år 1998 gälla en utgiftsram på högst 1 400 miljoner kronor. Detta innebär att den tidigare aviserade besparingen i tandvårdsförsäkringen begränsas till 500 miljoner kronor samt att det nuvarande ersättningssystemet för vuxentandvård behålls under år 1998. För att åstadkomma detta avses försäkringens subventioner reduceras i form av ökad självrisk från 700 till 1 300 kronor från och med den 1 oktober 1997. Regeringen har också vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att utgifterna för insatser mot aids reduceras med 70 miljoner kronor år 1998, varav 20 miljoner kronor finansierar av regeringen föreslagna ytterligare utgiftsökningar. Statens stöd till kommunernas och landstingens hiv-preventiva arbete får anses ingå i de generella statsbidragen. Regeringen avser att föreslå i en proposition under våren 1997 att kommunerna - från och med den 1 november 1997 - skall bekosta de 20 första assistanstimmarna per vecka och att staten genom assistansersättning bekostar enbart de assistanstimmar som överstiger 20 per vecka. Regeringen redovisar i avsnitt 8 hur regleringen med kommunerna skall göras med anledning av denna åtgärd. Vidare föreslår regeringen att assistansersättningen schabloniseras samt fastställs till ett visst belopp per timme från och med den 1 september 1997. Dessa båda åtgärder minskar utgifterna inom utgiftsområdet med ca 1 400 miljoner kronor budgetåret 1998. Regeringen föreslår i tilläggsbudget en reducering av utgifter för bilstöd till handikappade med 130 miljoner kronor för budgetåret 1997. Den nya nivån som föreslås motsvarar utnyttjandegraden av anslaget under budgetåret 1995/96 beräknat på en 12 månadersperiod. Denna anslagsjustering innebär också att utgifterna för bilstöd till handikappade reduceras med 130 miljoner kronor för år 1998. För att understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete föreslår regeringen i tilläggsbudgeten att 30 miljoner kronor anvisas under utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 21 437 miljoner kronor, för år 1999 till 22 927 miljoner kronor och för år 2000 till 24 018 miljoner kronor. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i utgiftsområdet samt handikappersättning. Inom utgiftsområdet redovisas även administrationskostnaderna för socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och deallmänna försäkringskassorna. De totala utgifterna inom området uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 35,8 miljarder kronor. ATP i form av förtidspension samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen finansieras vid sidan av statsbudgeten. I beräkningen av utgiftsområdets ram har beaktats att regeringen avser att föreslå riksdagen att ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och närståendepenning höjs till 80 procent från och med år 1998. Höjningen av ersättningsnivåerna finansieras framför allt genom förändringar av reglerna för beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) samt genom förändringar i tandvårdsförsäkringen som redogörs för under utgiftsområde 9. I samma proposition kommer regeringen att föreslå en ökad satsning på samverkan vid rehabilitering samt riktlinjer för socialförsäkringsadministrationen. Särskilda medel ställs till försäkringskassornas förfogande genom en sammanläggning av medel som för närvarande är avsatta för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel, läkarutlåtanden och läkarundersökningar. Desutom tillförs vissa ytterligare medel för detta ändamål. Vidare lämnas även förslag till ett särskilt högriskskydd för arbetstagare med risk för en eller flera längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Utgiftsområdesramen har därför ökats med 40 miljoner kronor. Besparingen i SGI beräknas till 980 miljoner kronor per år från och med år 1998 och fördelar sig lika mellan sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. Proposition om SGI-förändringar kommer att föreläggas riksdagen under september 1997. Utgiftsområdets ram har justerats ned med 420 miljoner kronor (250 miljoner kronor netto) från och med år 1998 med anledning av de förslag som utredningen om Översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (Direktiv 1996:52 och 1996:100) kommer att lämna under våren 1997. Regeringen har för avsikt att närmare precisera effekterna av utredningens förslag på berörda anslag och utgiftsområden i budgetpropositionen för år 1998. De utgiftsområden som kan beröras är utgiftsområde 10, 11, 12 och 18. Beträffande förmåner och allmänna egenavgifter över 7,5 basbelopp föreslås denna fråga beredas vidare inom regeringskansliet i samband med frågan om löneindexering av taket inom det nya ålderspensionssystemet. Regeringen har i propositionen En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107) framhållit att det bör övervägas om utbetalningen av KAS-ersättningen skall utföras av det för arbetslöshetskassorna gemensamma utbetalningssystemet och inte av de allmänna försäkringskassorna. Regeringen har mot denna bakgrund bedömt att en viss reduktion av utgiftsområdet är möjlig för år 1998. Regeringen har för avsikt att återkomma till denna fråga i budgetpropositionen Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 35 394 miljoner kronor, för år 1999 till 36 778 miljoner kronor och för år 2000 till 37 943 miljoner kronor. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg. De totala utgifterna inom området uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till ca 64 miljarder kronor. Därav svarar ålderspensionerna för ca 53 miljarder kronor. ATP i form av ålderspension och efterlevandepensioner till vuxna finansieras vid sidan om statsbudgeten. Utgifterna för ålderspensioner beräknas under de närmaste åren vara stabila. ATP-utgifterna stiger däremot i och med att äldre pensionärer med låg ATP ersätts av yngre pensionärer med högre ATP. Detta medför samtidigt att utgifterna för pensionstillskott minskar. Några år in på 2000-talet kommer dock den demografiska utvecklingen att leda till ett ökat antal pensionärer och därmed till ökade utgifter för folkpension och ATP. Utgifterna för efterlevandepension har minskat kraftigt i och med de besparingar som vidtagits i syfte att sanera statens finanser. Antalet änkepensioner minskar långsamt till följd av övergångsbestämmelserna. Utgiftsutvecklingen under de närmaste åren är därför relativt stabil. Regeringen överväger frågan om privata pensionsförsäkringars ställning vid inkomstberäkning av efterlevandepension. Regeringen återkommer med förslag i budgetpropsitionen. Utgifterna för bostadstillägg till pensionärer (BTP) beräknas minska något till följd av att antalet BTP- tagare successivt minskar. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 62 317 miljoner kronor, för år 1999 till 62 858 miljoner kronor och för år 2000 till 63 590 miljoner kronor. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som återfinns i utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns i utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inkl. havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension i form av barnpension och vårdbidrag till handikappade barn. De totala utgifterna inom området uppgår enligt statsbudget år 1997 till ca 35 miljarder kronor. ATP i form av barnpension finansieras vid sidan av statsbudgeten. Utgifterna för de familjeekonomiska stöden styrs av en mängd olika faktorer varav den demografiska utvecklingen och den allmänna pris- och löneutvecklingen har störst betydelse. När det gäller den demografiska utvecklingen kan noteras att antalet födda barn minskat kraftigt i förhållande till åren kring 1990- talets början. Enligt prognos minskar utgifterna inom området med drygt 2 miljarder kronor p.g.a. den demografiska utvecklingen. Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från att tidigare aviserat förslag om förändringar genomförs. Regeringen avser också att föreslå riksdagen en höjning av ersättningsnivåerna till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten fr.o.m år 1998. Förslaget innebär att ersättningsnivån höjs för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Regeringen avser vidare att inom ramen för utgiftsområdet föreslå vissa regeländringar avseende rätten till vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnadsersättning samt att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges i vissa fall vid övergångsboende. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 33 297 miljoner kronor, för år 1999 till 33 732 miljoner kronor och för år 2000 till 34 133 miljoner kronor. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, utjämningsbidrag till arbetslöshetskassorna, ersättning till personer som deltar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna offentligt tillfälligt arbete, resursarbete och tillfällig avgångsersättning samt bidrag till lönegarantiersättning. Under budgetåret 1997 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till sammanlagt 41,6 miljarder kronor för utgiftsområde 13. Utgiftsområdet är konjunkturkänsligt. Arbetslöshetens omfattning är avgörande för utgiftsutvecklingen och därutöver har antalet företagskonkurser betydelse för utgiftsområdets storlek. Under 1990-talet har utbetalningarna av statsbidrag till arbetslöshetsersättningen ökat kraftigt till följd av den stigande arbetslösheten. Utgifterna för utgiftsområdet påverkas utöver konjunkturen av hur reglerna för arbetslöshetsförsäkringen utformas. I propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107) föreslås att riksdagen skall höja ersättningsnivån från 75 till 80 procent från den 29 september 1997. Regeringen har vidare föreslagit att taket i försäkringen höjs från 564 kronor per dag till 580 kronor per dag från den 29 december 1997. Regeringen har vidare föreslagit en höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet från 230 kronor per dag till 240 kronor per dag från den 29 december 1997. De föreslagna utgiftsökningarna är i huvudsak finansierade, främst genom en höjning av den finansieringsavgift arbetslöshetskassorna betalar till staten och genom ett uppstramat arbetsvillkor. Resterande finansieringsbehov har medfört att ramen för utgiftsområdet har utökats med 290 miljoner kronor för 1998 genom av regeringen beslutade besparingar på andra områden. Regeringen har vid beräkningen av de ekonomiska ramarna för utgiftsområdet tagit hänsyn till de ekonomiska konsekvenser som förslagen i ovan angivna proposition om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring medför. Ett utredningsuppdrag skall lämnas om att föreslå sådana ändringar av lönegarantibestämmelserna att kostnaderna för lönegarantiersättningarna kan minska med 300 miljoner kronor. Inriktningen av arbetet skall vara att regeländringarna skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. I förslaget skall särskilt beaktas de totala samhällsekonomiska kostnaderna i samband med konkurser. För att halvera den öppna arbetslösheten presenterar regeringen i tilläggsbudgeten förslag för att öka sysselsättningen, motverka den kommunala sysselsättningsminskningen, minska arbetslösheten, samt fortsätta effektiviseringen av arbetsmarknadspolitiken och öka det lokala inflytandet. En flexiblare användning av bidraget till arbetslöshetsersättning föreslås även. Regeringen har vid beräkningen av de ekonomiska ramarna för utgiftsområdet under budgetåren 1998 till 2000 tagit hänsyn till effekter av dessa förslag. Regeringens avsikt är att senast i samband med budgetpropositionen föreslå att ett s.k. generationskontrakt skall införas. Kontraktet skall gälla personer som är 63 eller 64 år och vara en engångsåtgärd. I samband med budgetpropositionen avser regeringen även att föreslå ungdoms-åtgärder och då särskilt överväga det system för arbetslösa ungdomar som utvecklats i Danmark och som visat sig ha positiva effekter. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) att sökande som deltar i åtgärden offentligt tillfälligt arbete skall erhålla en stimulansersättning om 45 kronor per dag. Syftet med ersättningen var att öka antalet personer i åtgärden. Regeringen aviserade då att återkomma med förslag till finansieringen av stimulansersättningen och utökat anslag för dessa vid ett senare tillfälle. Anslagsökningen kan beräknas till 119 miljoner kronor för 1998. Regeringen föreslår nu i tilläggsbudgeten att stimulansersättningen i åtgärden offentligt tillfälligt arbete skall finansieras via en sänkning av utbildningsbidragen för personer som saknar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Regeringen bedömer nu att arbetslösheten kommer att minska i en mindre utsträckning under budgetåret 1998 än vad som angavs i budgetpropositionen. Det innebär att belastningen på anslaget för arbetslöshetsersättningen kommer att öka. Samtidigt förväntas antalet personer i åtgärden offentligt tillfälligt arbete att vara färre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Regeringen bedömer nu att volymen i åtgärden offentligt tillfälligt arbete kommer att uppgå till ca 10 000 personer i genomsnitt per månad under budgetåret 1998. Sammantaget innebär den förväntade högre arbetslösheten och de ovan redovisade förslagen dock att de tidigare preliminärt beräknade medlen för utgiftsområdet inte är tillräckliga för budgetåren 1998 och 1999. Ramen för utgiftsområdet beräknas till 40 631 miljoner kronor för år 1998, 31 670 miljoner kronor för år 1999 och 25 333 miljoner kronor för år 2000. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Utgiftsområdet omfattar till största delen utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Vidare ingår myndigheter och FoU på arbetslivsområdet, Samhall AB:s verksamhet, Arbetsdomstolen m.m. Under utgiftsområdet återfinns också frågor om arbetsorganisation och kompetensutveckling m.m. samt utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder och för statliga arbetsgivarfrågor. De totala utgifternaför utgiftsområdet uppgår under år 1997 enligt statsbudget till ca 52,3 miljarder kronor varav utgifterna för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder svarar för ca 25,6 miljarder kronor. Inom utgiftsområdet fullföljs besparingarna på offentlig konsumtion. För att finansiera föreslagna utgiftsökningar har regeringen vidare i tilläggsbudgeten föreslagit en förändrad ersättningsnivå för personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med utbildningsbidrag. År 1998 uppgår denna besparing till ca 1 015 miljoner kronor, vilket har beaktats i beräkningen av utgiftsområdets ram. Som ett led i arbetet med att halvera den öppna arbetslösheten lämnar regeringen i tilläggsbudgeten för budgetåret 1997 förslag för att öka sysselsättningen, motverka den kommunala sysselsättningsminskningen, minska arbetslösheten samt fullfölja effektiviseringen av arbetsmarknadspolitiken och öka det lokala inflytandet. Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet beaktat dessa förslags effekter kommande budgetår. Vidare genomförs från och med år 1998 kvalitetshöjande insatser i syfte att öka utrymmet för yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Detta förstärker arbets- och kompetenslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Ramen för utgiftsområdet har med anledning av detta justerats upp med 1 000 miljoner kronor. Regeringen kommer i budgetpropositionen att föreslå riksdagen att åtgärden utbildning i företag bibehålls även under år 1998. Regeringen kommer även att föreslå en utökning av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering med 3 miljoner kronor från och med år 1998. Vidare kommer regeringen i budgetpropositionen att föreslå införandet av rätt till tjänstledighet under sex månader för att kunna starta eget företag. Härigenom stimuleras ny- och småföretagande. Hänsyn har också tagits till förslagen i regeringens proposition 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Utgiftsökningen till följd av nämnda proposition beräknas år 1998 sammantaget till ytterligare 595 miljoner kronor i förhållande till den preliminära beräkning som redovisades i 1997 års budgetproposition. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 49 209 miljoner kronor, för år 1999 till 50 166 miljoner kronor och för år 2000 till 48 820 miljoner kronor. Utgiftsområde 15: Studiestöd Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier. De totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudget uppgår år 1997 till ca 16,9 miljarder kronor varav ca 9,5 miljarder kronor avser studiemedel, ca 4,7 miljarder kronor avser vuxenstudiestöd samt 1,9 miljarder kronor avser studiehjälp till gymnasieungdomar. För år 1998 räknar regeringen med att en besparing kan göras genom att slopa den timersättning vid svenskundervisning för invandrare som lämnas till den som förlorar annan inkomst. Avsikten är att erbjuda dessa studerande samma studiestöd som övriga vuxna. När det gäller vissa nyanlända invandrare övervägs också att införa en enhetlig introduktionsersättning inom ramen för flyktingmottagandet. Besparingens storlek är beroende av flera faktorer men beräknas för närvarande kunna komma att uppgå till 85 miljoner kronor. Därutöver beräknas besparingar motsvarande ytterligare 60 miljoner kronor. Dessa besparingar kommer att genomföras bland annat genom att reglerna för utlandsstudier skärps samt genom efterkontroll av inkomst inom studiestödssystemet. De omnämnda åtgärderna innebär sammantaget att tidigare opreciserade besparingsbeting i konsolideringsprogrammet uppfyllts samt att ytterligare neddragningar tillkommer. Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en utökning av den utbildningssatsning som beslutats i samband med budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:UbU2, rskr. 1996/97:101). Under utgiftsområdet har därför beräknats utgifter för studiestöd för ytterligare utbildningsplatser för treårsperioden 1998-2000. Beräkningen för 1998 avser 15 000 platser inom högskola, 4 300 platser inom kvalificerad yrkesutbildning höstterminen 1998 samt ytterligare 10 000 platser inom kunskapslyftet från hösten 1998. För 1999 utökas den särskilda vuxenutbildningssatsningen, kunskapslyftet, med ytterligare 10 000 platser och år 2000 med ytterligare 10 000 platser. Den sammanlagda ökningen kommer därmed inklusive de platser regeringen föreslår på tilläggsbudget för 1997 att uppgå till 40 000 platser i kunskapslyftet höstterminen 2000. För år 2000 beräknas dessutom studiestöd för ytterligare 15 000 högskoleplatser. En parlamentariskt sammansatt kommitté har under 1996 lämnat betänkandet Sammanhållet studiestöd (SOU 1996:90). Betänkandet har remitterats och remissinstansernas svar har inkommit. Regeringen avser att återkomma avseende ett nytt återbetalningssystem för studielånen grundat på utredningens förslag kombinerat med en prövning av bidragsandelens storlek för genomförande år 2000. Regeringen vill redan nu framhålla att det särskilda utbildningsbidraget för arbetslösa motsvarande beloppet i a-kassa eller KAS kommer att bibehållas som en del i kunskapslyftssatsningen. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 20 817 miljoner kronor, för år 1999 till 22 258 miljoner kronor samt för år 2000 till 23 486 miljoner kronor. Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg, skola, vuxenutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning. De totala utgifterna enligt statsbudget uppgår för år 1997 till ca 25,4 miljarder kronor varav, barnomsorg, skola och vuxenutbildning ca 4,3 miljarder kronor, universitet och högskolor ca 18,3 miljarder kronor samt nationella och internationella forskningsresurser ca 2,3 miljarder kronor. Regeringen har för den ekonomiska ramen för 1998 beräknat tillkommande besparingar inom området med 213 miljoner kronor. Dessa besparingar beräknas genomföras genom att neddragning sker bland annat på statens bidrag till svensk undervisning i utlandet med 20 miljoner kronor samt med resterande belopp främst genom rationaliseringskrav på utbildningsverksamheterna. Regeringen har tidigare i propositionen En uthållig energiförsörjning (prop. 1996/97:84) s. 54 redovisat sin avsikt att överföra det statliga bidraget till driften av den sk. R2-reaktorn i Studsvik från utgiftsområde 21 Energi till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Ramen för utgiftsområde 16 har därför höjts med 35 miljoner kronor. Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en utökning av den utbildningssatsning som beslutats i samband med budgetpropositionen för år 1997. Under utgiftsområdet har därför beräknats utgifter för ytterligare utbildningsplatser för treårsperioden 1998 - 2000. Beräkningen avser 15 000 platser höstterminen år 1998 och ytterligare 15 000 platser höstterminen år 2000 inom högskolan, 4 300 platser inom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning höstterminen 1998 och 2 800 platser höstterminen 1999 samt ytterligare 10 000 platser inom kunskapslyftet varje hösttermin 1998, 1999 och år 2000 utöver redan beslutade utbildningsplatser. Den sammanlagda ökningen kommer därmed inklusive de platser regeringen föreslår i tilläggsbudget för 1997 att uppgå till 40 000 platser i kunskapslyftet höstterminen 2000. Inom högskolan skall satsningens tyngdpunkt ligga inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Regeringen avser vidare att föreslå att en ny modern lärlingsutbildning inrättas inom gymnasieskolan. Regeringen avser att i kommande budgetproposition närmare redovisa hur ett pilotprojekt med lärlingsutbildning för de elever som börjat i gymnasieskolan hösten 1997 skall se ut. Medel har beräknas inom utgiftsområdet för bidrag till kommunerna avseende denna. Som framgår av avsnitten 8.1 - 8.5 anser regeringen att ett betydande resurstillskott bör tillföras den kommunala sektorn. Syftet är att möjliggöra för kommuner att behålla och öka sysselsättningen samt för att höja kvaliteten inom kärnverksamheterna vård, omsorg och skola. Härigenom ges grundskolan bättre förutsättningar att uppfylla sina mål för alla elever. Regeringen avser också att till riksdagen lägga förslag för att garantera kvaliteten i den pågående utbyggnaden av högskolan. Förslagen avser att tillgodose dels lärares kompetensutveckling, dels högskolans och det omgivande samhällets behov av fler forskarutbildade. För att finansiera utgifterna för dessa ändamål har utgiftsområdet tillförts 236 miljoner kronor. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 26 715 miljoner kronor, för år 1999 till 28 059 miljoner kronor och för år 2000 till 29 389 miljoner kronor. Utgiftsområdet 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, exkl. presstöd och vissa andra massmediefrågor, dvs frågor om arkiv, museer, kulturmiljövård, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter, bildkonst, konsthantverk, hemslöjd och film samt den samiska kulturen. Till utgiftsområdet hör också folkbildningen. Dessa utgifter innefattar statsbidrag till folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Utgiftsområdet omfattar även stöd till trossamfund, ungdomsfrågor, folkrörelse- och idrottsfrågor samt restaureringsarbeten vid de kungliga slotten m.m. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till ca 7,2 miljarder kronor, varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till kulturområdet. Regeringen har i sina beräkningar av ramen för utgiftsområdet utgått ifrån att ytterligare besparingar på 6,5 miljoner kronor görs utöver tidigare beslutade neddragningar. Regeringen har vidare tillfört medel för en elitidrottssatsning under perioden 1998-2004 under förutsättning av ett OS i Stockholm år 2004. För 1998 beräknas också vissa medel för deltagande i OS och Paralympics i Nagano, Japan. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 7 324 miljoner kronor, för år 1999 till 7 477 miljoner kronor och för år 2000 till 7 632 miljoner kronor. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, planering av markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 33,4 miljarder kronor, varav räntebidrag m.m. 23,4 miljarder kronor, bostadsbidrag 5,9 miljarder kronor, länsstyrelserna 1,7 miljarder kronor samt Bostadskreditnämndens garantiverksamhet 1,3 miljarder kronor. Utgifterna över perioden 1998-2000 beräknas minska, främst beroende på sjunkande utgifter för räntebidragsanslaget. Den bostadspolitiska utredningens förslag bereds för närvarande. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. För att något mildra effekterna för de hushåll vars bostadsbidrag påverkas kraftigt av de nya bestämmelserna för rätt till bostadsbidrag som infördes den 1 januari år 1997, föreslås dels att en lägsta nivå införs under vilken boendekostnaden inte skall reduceras på grund av bostadsytans storlek, dels att räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst. Dessa regeländringar skall träda ikraft den 1 november 1997 respektive den 1 januari 1998. Finansiering av regeländringen sker inom utgiftsområdet ram, dock ej inom anslaget A 10. Bostadsbidrag. Merutgifterna för år 1997 finansieras huvudsakligen genom en effektivisering av utbetalningsrutinerna inom räntebidragssystemet. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att besparingar motsvarande 300 miljoner kronor görs engångsvis för år 1998 på räntebidrag m.m., utöver tidigare beslutade neddragningar. Regeringen har vid sin beräkning också beaktat besparingseffekter till följd av tillskapandet av en ny länsstyrelse i Västergötlands län. Besparingarna på 60 miljoner kronor skall dock tas ut successivt, eftersom uppsägningar av personal så långt möjligt skall undvikas. Det är regeringens ambition att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett brett handlingsprogram byggs upp med insatser i olika former inom flera utgiftsområden. Inriktningen på detta arbete beskrivs mer utförligt i bilaga 5. Ett viktigt inslag är ett lokalt investeringsprogram för att öka den ekologiska hållbarheten. Stöd skall bland annat ges till åtgärder som minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användning av energi och naturresurser samt gynnar användningen av förnybara råvaror. Resurser motsvarande 0,8 miljarder kronor har tillförts utgiftsområdet för år 1998 för ett lokalt investeringsprogram för ekologisk hållbar utveckling (se vidare avsnitt 4.7 och bilaga 5). Ramen har för samma ändamål uppjusterats med 1,8 miljarder kronor år 1999 och 2,8 miljarder kronor år 2000. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 22 799 miljoner kronor, för år 1999 till 20 413 miljoner kronor och för år 2000 till 17 449 miljoner kronor. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram, medel från EG:s regionalfond samt utgifter för Glesbygdsverket och Statens institut för regional forskning. För år 1997 uppgår enligt statsbudgeten de totala utgifterna till 3,7 miljarder kronor, varav 1,5 miljarder kronor avser anslaget Regionalpolitiska åtgärder. Utgiftsområdet omfattar åtgärder som syftar dels till att utjämna skillnader i villkor för företag i olika delar av landet, dels till att stimulera den ekonomiska tillväxten i hela landet. Utgiftsområdet brukar benämnas den ”lilla” regionalpolitiken. Med den ”stora” regionalpolitiken avses sakområdena inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra samhällssektorer är sammantaget mer betydelsefull för den regionala balansen och den ekonomiska tillväxten än den lilla regionalpolitiken. På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av förberedelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s strukturfonder. Dessa har bland annat tillskapats för att motverka de regionala obalanser som den inre marknaden bedöms kunna medföra. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 komma att uppgå till ca 5,5 miljarder kronor. De regionala obalanserna tenderar att öka. Regeringen kommer att lägga stor vikt vid att utveckla formerna för en ny regional näringspolitik för ökad tillväxt i hela landet. Utgiftsområdet har tillförts ytterligare medel motsvarande 50 miljoner kronor per år för åren 1998- 2000 för vissa satsningar inom ramen för landshövdingeuppdraget. År 1998 inryms även vissa utgifter för den s.k. Söderhamnssatsningen. Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från att besparingar på 90 miljoner kronor skall göras från och med 1998. Besparingen skall på sikt i sin helhet tas ut på anslaget för sysselsättningsbidrag genom regelförändringar. Denna besparing är enligt regeringens bedömning möjlig utan att försämra möjligheten att uppnå de regionalpolitiska målen. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 3 602 miljoner kronor, för år 1999 till 3 553 miljoner kronor och för år 2000 till 3 373 miljoner kronor. Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård Utgiftsområdet omfattar frågor rörande hushållning med naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten år 1997 till ca 1,3 miljarder kronor, varav ca 1,1 miljarder kronor för miljövård och 0,2 miljarder kronor för strålskydd och kärnsäkerhet. Utöver de besparingar som ingår i konsolideringsprogrammet för 1998 (177 miljoner kronor) har regeringen vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår till 18 miljoner kronor från och med år 1998. Vidare bortfaller från och med 1999 resterande medel från energiskatteöverenskommelsen. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA). I bilaga 5 redovisas utförligt regeringens strategi för att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Under utgiftsområde 18 har regeringen som ett inslag i denna strategi beräknat totalt 5,4 miljarder kronor åren 1998 till 2000 för ett lokalt investeringsprogram för ett ekologiskt hållbart samhälle. Förslag om en miljöbalk avses lämnas till riksdagen hösten 1997. Förslaget syftar till en samordnad och skärpt miljölagstiftning. Regeringen avser vidare att förelägga riksdagen förslag till bl. a. nya och omarbetade miljömål i en samlad miljöproposition våren 1998. Enligt energipropositionen (prop. 1996/97:84) innebär ett beslut om kärnkraftsavveckling ett behov av ökade arbetsinsatser från Kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet. Resurserna härför avses finansieras via avgifter från kärnkraftsindustrin. Utgiftsområdesramen för åren 1998 - 2000 kommer att justeras när erforderliga resurer för de båda myndigheterna har kunnat bedömas. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 1 150 miljoner kronor, för år 1999 till 1 113 miljoner kronor och för år 2000 till 1 124 miljoner kronor. Utgiftsområde 21: Energi Utgiftsområdet omfattar energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för effektivisering och minskad elanvändning. Utgiftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i bland annat Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svenska klimatpolitiken. För år 1997 uppgår de totala utgifterna för utgiftsområdet enligt statsbudget till 0,5 miljarder kronor. Regeringen har i proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning föreslagit riktlinjer för energipolitiken. Ett nytt energipolitiskt program inrättas för omställningen av det svenska energisystemet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004. Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Fortsatta energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs. I propositionen har regeringen också föreslagit att en ny central energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Programmet finansieras i huvudsak på följande sätt: Inledningsvis (1997-1998) genom att befintliga reserverade medel från tidigare energiprogram samt medel från Energiteknikfonden dras in. Vidare tillvaratas befintligt resursutrymme inom utgiftsområde 21 motsvarande knappt 300 miljoner kronor per år. Det återstående finansieringsbehovet tillgodoses genom att del av den ram som regeringen föreslår avsätts för en ekologiskt hållbar utveckling ianspråktas. Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Närings- och teknikutvecklingsverket föreslås få huvudansvaret för att verkställa merparten av det energipolitiska programmet. Ansvaret bör föras över till den nya energimyndigheten vid dess inrättande. Stödet till kärnteknisk forskning och forskningsreaktorn i Studsvik anvisades tidigare under utgiftsområdet. Från och med år 1998 anvisas medel för detta ändamål under utgiftsområde 16. Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från att besparingar uppgående till 6 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet. Besparingarna skall finansiera av regeringen föreslagna utgiftsökningar. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 1 569 miljoner kronor, för år 1999 till 1 812 miljoner kronor och för år 2000 till 1 490 miljoner kronor. Utgiftsområde 22: Kommunikationer Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1997 enligt statsbudget till 25,1 miljarder kronor, varav ca 22 miljarder kronor utgörs av utgifter för vägar och järnvägar. Riksdagen beslutade i mars 1997 om en utveckling av transportinfrastrukturen som skall främja ett miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem och bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet. Denna inriktning skall ligga till grund för trafikverkens infrastrukturplaner för perioden 1998-2007. Regeringen avser att avge ett samlat förslag till riksdagen under 1998 om den framtida kommunikationspolitiken. Regeringens förslag kommer att syfta till att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem som främjar välfärd och tillväxt. Regeringen angav i budgetpropositionen för år 1997 att en samlad bedömning av de ekonomiska konsekvenserna med anledning av Schengensamarbetet skulle ges i vårpropositionen. För närvarande saknas förutsättningar att bedöma dessa konsekvenser på en mer detaljerad nivå. Bland annat är lämplig ambitionsnivå vad gäller gränskontrollen inte möjlig att bedöma förrän samarbetet fungerar operativt. Inriktningen är numera att ett operativt tillträde för de nordiska länderna skall ske före utgången av år 1999. Regeringen anser dock att eventuellt ökade utgifter under åren 1998 - 2000 skall finansieras inom berörda utgiftsområden. Regeringen anser att det är viktigt att anpassningen av de svenska flygplatserna till de krav som Schengensamarbetet ställer genomförs på ett sådant sätt att ett operativt tillträde till Schengensamarbetet ej försenas därav. Luftfartsverket har presenterat ett förslag till anpassningsprogram som innebär investeringar på 592 miljoner kronor under 1997-1999. Regeringen accepterar inriktningen i Luftfartsverkets förslag. Några särskilda anslagsmedel kan dock inte disponeras för Luftfartsverket eller andra myndigheter för åtgärder i samband med en svensk anslutning till Schengensamarbetet. Med hänsyn till omfattningen av de investeringar som kommer att behöva ske anser regeringen att en viss nedsättning av Luftfartsverkets inleveranskrav bör kunna ske. Regeringen avser att återkomma med ett närmare förslag i budgetpropositionen. Utgiftsområdet beräknas tillföras 1 650 miljoner kronor från och med år 1999, för genomförande av ett nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta ytterligare medel som behövs för finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar som inte ingår i den ordinarie planeringsramen, men som bedöms kunna ge en ökad långsiktig konkurrenskraft, ökade möjligheter till uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning. Det nationella investeringsprogrammet presenteras närmare i avsnitt 4, Politiska prioriteringar. Utöver tillkomsten av det nationella investeringsprogrammet är förändringen av utgiftsområdesramarna för 1998 och 1999, jämfört med de ramar som beräknades i budgetpropositionen för år 1997, främst en följd av tekniska anslagsjusteringar i form av ny pris- och löneomräkning. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 23 957 miljoner kronor, för år 1999 till 26 459 miljoner kronor och för år 2000 till 27 137 miljoner kronor. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning samt skogsnäring. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1997 enligt statsbudget till 13,3 miljarder kronor. Två tredjedelar av utgifterna finansieras från EG-budgeten. Merparten av EG-stödet, 7,1 miljarder kronor, avser obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade, frivilliga stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd. Till forskning och utbildning har för år 1997 anslagits 1,2 miljarder kronor. Häri inbegrips även Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Förvaltningskostnaderna för övriga myndigheter sammantagna svarar för fem procent av utgiftsområdets totala utgifter. Utgifterna inom utgiftsområdet är till stor del bundna då de styrs av EG:s regelverk och kan endast påverkas genom förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Detta gäller även administrationen av CAP som tar betydande resurser i anspråk. Regeringen har vid beräkningen av utgiftsområdesramen utgått från en neddragning med 50 miljoner kronor på regionala stöd till jordbruket, 13 miljoner kronor på stödet till avbytarverksamheten och 5 miljoner kronor på Skogsvårdsorganisationen. Därtill har hänsyn tagits till den tidigare aviserade besparingen på 23 miljoner kronor. Regeringen har även beaktat driftskostnader för den digitala blockdatabasen (se vidare avsnitt 6.20) Ramen har också ökats med 700 miljoner kronor för bland annat en utvidgning av miljöprogrammet för jordbruket vilket medfinansieras från EU-budgeten. Ramen kan komma att justeras i budgetpropositionen, bland annat för en ökning av antalet utbildningsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitet och för administration av system för märkning och identifiering av nötkreatur samt för obligatoriska kontrollåtgärder inom fiskets område. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 13 938 miljoner kronor, för år 1999 till 14 014 miljoner kronor och för år 2000 till 14 084 miljoner kronor. Utgiftsområde 24: Näringsliv Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsumentfrågor. För år 1997 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudget till 2,9 miljarder kronor. Under den fortsatta mandatperioden kommer småföretagens betydelse som skapare av sysselsättning m.m. att uppmärksammas i högre grad. Inriktningen är att öka de små företagens, inklusive den kooperativa företagsformens, möjligheter att bidra till tillväxt och sysselsättning. Riksdagen fattade i december 1996 beslut om regeringens forskningspolitik för budgetåren 1997-1999. Beslutet innebar bland annat ökade krav på högskolans samverkan med det omgivande samhället samt fasta och ökade forskningsresurser vid de mindre och medelstora högskolorna. Regeringen anser att detta är två viktiga förändringar som bidrar till att stärka svenska företags kunskapsbas och internationella konkurrenskraft. En varaktig besparing uppgående till 287 miljoner kronor har genomförts på anslaget för Teknisk forskning och utveckling budgetåret 1997 och en besparing om ytterligare ca 100 miljoner kronor är sedan tidigare beslutad för budgetåret 1998. Dessa besparingar kommer till viss del att kompenseras av medel från de s.k. forskningsstiftelserna. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen tagit hänsyn till extra satsningar på 10 miljoner kronor vardera för information om kooperativt företagande och kvinnors företagande från och med 1998. Vidare har regeringen utgått från att ytterligare besparingar utöver de tidigare beslutade görs inom utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår till 39 miljoner kronor från och med år 1998 och skall finansiera av regeringen föreslagna utgiftsökningar. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 2 572 miljoner kronor, för år 1999 till 2 555 miljoner kronor och för år 2000 till 2 602 miljoner kronor. Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. För år 1997 beräknas de totala utgifterna enligt statsbudget till 83,6 miljarder kronor, varav 62,2 miljarder kronor avser det generella statsbidraget till kommuner och landsting, 21,0 miljarder kronor avser det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting samt 0,4 miljarder kronor bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Det statliga utjämningsbidraget motsvaras av en lika hög utjämningsavgift på statsbudgetens inkomstsida. För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn och värna vård, omsorg och skola anser regeringen att utgiftsområdet bör tillföras 8 000 miljoner kronor från och med år 1998. Regeringen uttalade hösten 1996 att den är beredd att utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till 2 600 miljoner kronor, med anledning av regeringens beslut att räkna upp de preliminära skatteinkomsterna för år 1997. Enligt nuvarande bedömning bör ytterligare 2 300 miljoner kronor engångsvist för år 1999 tillföras utgiftsområdet för att finansiera återbetalningsskyddet. Därutöver påverkas utgiftsområdet av vissa regleringar av statliga åtgärder som har kommunal-ekonomiska effekter (se avsnitt 8). Ramen för utgiftsområdet beräknas för 1998 till 93 255 miljoner kronor, till 95 988 miljoner kronor år 1999 och till 93 848 miljoner kronor år 2000. Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. Utgiftsområdet omfattar anslagen Oförutsedda utgifter och Statsskuldsräntor. För år 1997 beräknas de totala utgifterna till 102 410 miljoner kronor varav 10 miljoner kronor till Oförutsedda utgifter. Ränteutgiftsnivån beräknas vara i stort sett oförändrad fram till år 1999 då den faller med omkring 10 miljarder kronor. Den stabila utgiftsnivån beror på förhållandevis små förändringar i statsskuldstocken samt relativt stabila ränteantaganden under perioden. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 99 910 miljoner kronor, för år 1999 till 91 210 miljoner kronor och för år 2000 till 89 410 miljoner kronor. Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska Gemenskapen Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska Gemenskapens allmänna budget (EU-budgeten). För år 1997 beräknas de totala utgifterna till 18,8 miljarder kronor. EU-budgeten omfattar den Europeiska Gemenskapens samtliga förväntade inkomster och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna till EU-budgeten består av fyra huvudkomponenter: tullar, särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. Den svenska avgiften budgeteras på fyra anslag motsvarande uppdelningen i dessa fyra komponenter. Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen budgeteras under inkomsttitel. EU-budgeten fastställs årligen inom ramen för fastställt flerårigt budgetbeslut, s.k. finansiellt perspektiv. Det finansiella perspektivet grundas på rådets beslut om gemenskapens egna medel (94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat anger taket för medlemsländernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuvarande beslutet avser 1995-1999. Det tak som gäller för 1999 förlängs tills annat beslutas. Taket uttrycks som procentuell andel av gemenskapens samlade BNI. För 1997 uppgick taket till 1,24 % av BNI. För 1998 uppgår taket till 1,26 % av BNI och 1999 till 1,27 % av BNI. Beslutet innebär alltså en real ökning av utrymmet för gemenskapsbudgetens omfattning och en potentiell ökning av Sveriges avgift till budgeten om unionen väljer att utnyttja detta utrymme fullt ut. Budgetläget i flera medlemsländer, tillsammans med de budgetpolitiska åtaganden medlemsländerna gjort vad gäller de nationella budgetarna gör det dock mindre sannolikt att unionen kommer att välja att utnyttja detta utrymme fullt ut. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 20 006 miljoner kronor, för år 1999 till 21 169 miljoner kronor och för år 2000 till 21 864 miljoner kronor. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension till vuxna samt barnpension. Administrationskostnaderna finansieras inom systemet. De totala utgifterna inom området uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till ca 132 miljarder kronor. Utgifterna för ATP styrs av antalet förmånsberättigade personer, utvecklingen av intjänade ATP-poäng samt den allmänna prisutvecklingen. ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift som för närvarande är 13 procent för både arbetsgivare och egenföretagare, en allmän ålderspensionsavgift på 1 procent för löntagare samt via avkastning från allmänna pensionsfonden (AP-fonden). I enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. Mot denna bakgrund gäller från och med 1 januari 1995 att 7 procent av intäkterna från ATP-avgiften förs till statsbudgeten. Vidare förs från och med denna tidpunkt en viss andel (för närvarande 11 procent) av intäkterna från ATP-avgiften över till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret för att pensionsrätter inom det kommande premiereservsystemet inom det reformerade ålderspensionssystemet skall kunna tillgodoräknas från och med inkomståret 1995. Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år som minskat sin arbetstid med minst fem timmar och som mest tio timmar per vecka. Delpensionen finansieras med delpensionsavgiften och avkastning på delpensionsfonden. Avgiften uppgår för närvarande till 0,2 procent för både arbetsgivare och egenföretagare. Den 1 juli 1994 gjordes inskränkningar i rätten till delpension. Förändringarna har lett till en kraftig minskning av antalet nybeviljade delpensioner. I samband med att ålderspension enligt de reformerade reglerna kommer att börja utbetalas från och med år 2001 skall inga nya delpensioner beviljas. Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt ersättning i samband med sjukhusvård utom riket, tandvård och ersättning för särskilda hjälpmedel. Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en socialavgift och avkastning från arbetsskadefonden. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen är 1,38 procent för arbetsgivare och 1,40 procent för egenföretagare. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Det löpande underskottet har finansierats över statsbudgeten. Sedan budgetåret 1994/95 är dock utgifterna lägre än inkomsterna. Det löpande överskottet uppgick till ca 3 400 miljoner kronor år 1996 och det ackumulerade underskottet till ca 15 900 miljoner kronor den 31 december 1996. I den ekonomiska vårpropositionen för budgetåret 1997 aviserade regeringen ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst i samband med beslut om förtidspension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att lämna förslag till utformning av ändrade regler. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen med förslag till ändrade regler. Reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1998. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten utgått från besparingar motsvarande 67 miljoner kronor år 1998, 200 miljoner kronor år 1999 samt 317 miljoner kronor år 2000. I budgetlagen fastställs principen att statens inkomster och utgifter skall bruttoredovisas. Dessutom gäller att statsbudgeten, med vissa undantag, skall omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Mot bakgrund härav skall en översyn göras av nuvarande fonder inom respektive departementsområde. Förslag till förändring, vilket kräver riksdagsbeslut, skall läggas i budgetpropositionen för år 1998. Ramen beräknas för år 1998 till 133 047 miljoner kronor, för år 1999 till 138 150 miljoner kronor och för år 2000 till 143 162 miljoner kronor. TABELL 5.9 YTTERLIGARE ÅTGÄRDER FÖR ATT FINANSIERA UTGIFTSÖKNINGAR Miljoner kronor 1998 1999 2000 UO 1: Rikets styrelse Neddragning presstöd 10 10 10 UO 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning Effektivisering av myndigheter 18 18 18 UO 3: Skatteförvaltning och uppbörd Besparing skatt och tull 25 25 25 UO 4: Rättsväsendet Indragning hyresmedel inom kriminalvården 64 64 64 UO 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan Fredsfrämjande verksamhet/ökade effektivitetskrav på Svenska institutet 19 19 19 UO 6: Totalförsvar Besparing på Fö:s myndigheter/Fredsfrämjande verksamhet 150 200 200 UO 8: Invandrare och flyktingar Invandrarverket extraordinära kostnader 27 27 27 Minskning av transportkostnader 14 14 14 UO 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Insatser mot AIDS 20 40 60 UO 15: Studiestöd Besparing timersättning, studiemedel avseende utlandsstudier och efterkontroll m.m. 28 96 120 UO 16: Utbildning och universitetsforskning Bidraget till svensk undervisning i utlandet minskas, rationaliseringskrav på utbildningsverksamheterna m.m. 213 153 135 UO 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Ytterligare besparingar 6,5 6,5 6,5 UO 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Neddragning av anslaget för SGI 1 1 1 Räntebidrag 300 0 0 UO 19: Regional utjämning och utveckling Besparing sysselsättningsbidrag 90 90 90 UO 20: Allmän miljö- och naturvård Besparing myndigheter 18 18 18 UO 21: Energi Neddragning av energiforskning 6 6 6 UO 23: Jord- och skogsbruk, m.m. Regionala stöd till jordbruket 50 50 50 Avbytarverksamhet 13 13 13 Neddragning av anslaget för regionala Skogsvårdsorganisationen 5 5 5 UO 24: Näringsliv Neddragning myndigheter m.m. 39 39 39 Summa utgiftsminskningar 1 117 895 921 Inkomstförstärkningar Räntesättning räntekonto UO 6 100 100 100 Tobaksskatt 1 990 1 770 1 770 Summa inklusive inkomstförstärkning 3 207 2 765 2 791 Därav finansiering av fempunktsprogrammet 2 425 1 316 1 216 5.7 Utfallet för budgetåret 1995/96 Samtliga siffror i detta avsnitt avser hela budgetåret 1995/96, dvs. 18 månader. Utfallet för budgetåret 1995/96 avviker avsevärt från vad som beräknades i statsbudgeten. Budgetunderskottet blev 140 miljarder kronor istället för budgeterade 215 miljarder kronor, alltså 75 miljarder kronor lägre än beräknat. Till denna stora förbättring finns flera förklaringar, främst förändringar av den makroekonomiska utvecklingen men också tekniska. Statsbudgeten justerades under budgetåret i tilläggsbudgetar. Justeringarna är i princip av två olika slag, dels tekniska justeringar som inte påverkar budgetsaldo eller lånebehov, dels övriga justeringar. Dessa förändringar framgår av kolumnerna ”Tilläggsbudget” i nedanstående tabeller. Den största justeringen beror på en omläggning av kommunernas momsbetalningssystem samt skatteutjämningssystemet (prop 1995/96:64) och leder till att både inkomster och utgifter ökar med 40 miljarder kronor. Varken budgetsaldot eller lånebehovet påverkas. Den näst största förändringen rör försvarets förskottsbetalningar. Justeringen innebär att budgetsaldot förbättras med 15 miljarder kronor, men inte heller detta påverkar lånebehovet. Försvarets utgifter justeras dessutom ned med ytterligare 3 miljarder kronor till följd av en förskjutning av utbetalningar till senare år. Övriga justeringar hänger samman med satsningar inom vissa områden, främst inom utbildningsområdet, och innebär utgiftsökningar med sammanlagt 9 miljarder kronor. För att rensa bort effekten av de stora tekniska förändringarna och få en mer relevant jämförelse beräknas avvikelser från budget i detta avsnitt som skillnaden mellan totalt anvisade medel och utfall. Beräknat på detta sätt uppgår det budgeterade underskottet till 206 miljarder kronor och utfallet är 66 miljarder kronor lägre. Utgifter Utgiftssidan uppvisar sammantaget ett underskridande på 12 miljarder kronor av vilket lägre utgifter för statsskuldsräntor utgör 8 miljarder kronor. Bakom det sammantagna underskridandet ligger dock stora avvikelser från budget, både uppåt och nedåt. De huvudsakliga orsakerna till avvikelserna mellan budget och utfall redovisas nedan för berörda departement. Försvarsdepartementet I tilläggsbudget minskades försvarets anslag med ca 18 miljarder kronor. Detta är till övervägande delen, ca 15 miljarder kronor, en teknisk förändring. De förskott som Försvarets materielverk betalar till försvarsindustrin över anslaget skall fortsättningsvis finansieras genom att Försvarets materielverk tar upp lån i Riksgäldskontoret. Denna omläggning gör att statsbudgetens utgifter minskar. Statens lånebehov påverkas dock inte. Förbättringen av budgetsaldot motsvaras av en ökning av Riksgäldskontorets nettoutlåning. Det återstående beloppet, 3 miljarder kronor är endast överflyttade till 1997 på grund av leveransförseningar. Resten av underskridandet beror i huvudsak på tidsförskjutningar av materielinköp. Socialdepartementet Inom Socialdepartementets område finns sammanlagt ett betydande underskridande men bakom detta döljer sig avvikelser från budget både uppåt och nedåt. En överskattning i statsbudgeten av antalet födda barn gjorde att utgifterna för föräldraförsäkring och barnbidrag sammantagna blev 4,3 miljarder kronor lägre än budgeterat. Sjuktalet har också visat sig för högt räknat. Utgifterna för sjukpenning och rehabilitering blev därför 4,9 miljarder kronor lägre än anvisat i statsbudgeten. TABELL 5.10 UPPFÖLJNING AV1995/96 Miljarder kronor Statsbudget Tilläggsbudge t Anvisat totalt Utfall Differens Utgifter 938,0 31,6 969,6 957,2 -12,3 Inkomster 723,1 40,6 763,7 817,0 53,3 Saldo -215,0 -205,9 -140,3 65,6 TABELL 5.11 UPPFÖLJNING AV UTGIFTERNA 1995/961 ,18 MÅN Miljarder kronor DEPARTEMENT STATSBUDGET TILLÄGGSBUDG ET ANVISAT TOTALT UTFALL DIFFERENS Statschefen och regeringen 2,9 1,0 3,9 2,8 -1,0 Justitiedepartementet 29,2 0,0 29,2 29,4 0,1 Utrikesdepartementet 24,0 0,1 24,1 23,6 -0,6 Försvarsdepartementet 64,1 -18,0 46,1 44,9 -1,2 Socialdepartementet 261,6 0,2 261,7 257,3 -4,5 Kommunikationsdepartementet 36,0 0,2 36,2 43,6 7,4 Finansdepartementet 112,4 40,8 153,2 147,6 -5,6 Utbildningsdepartementet 57,2 3,5 60,7 56,5 -4,2 Jordbruksdepartementet 18,7 0,5 19,3 15,8 -3,5 Arbetsmarknadsdepartementet 136,8 0,6 137,4 145,3 7,8 Kulturdepartementet 6,9 0,1 7,0 6,9 -0,1 Näringsdepartementet 50,3 1,4 51,7 51,8 0,0 Civildepartementet 4,0 0,0 4,1 4,1 0,0 Miljödepartementet 2,7 1,1 3,7 2,9 -0,8 Riksdagen och dess myndigheter 1,2 0,0 1,2 1,2 0,0 Statsskuldsräntor 132,0 0,0 132,0 123,8 -8,2 Förändringar av anslagsberäkningar m.m. -2,0 0,0 -2,0 0,0 2,0 Summa 938,0 31,6 969,6 957,2 -12,3 1 Till följd av avrundningar stämmer inte summeringen i tabellen. Kostnaderna för sjukvårdsförmåner, främst läkemedelssubventioner, blev 3,4 miljarder kronor högre än i statsbudgeten främst till följd av nya och dyrare läkemedel. Bostadsbidragen överskred också budgeten med 1,6 miljarder kronor. Kommunikationsdepartementet På Kommunikationsdepartementets område överskreds statsbudgeten med 7,4 miljarder kronor. Anledningen till detta är att tidigare reserverade medel nu använts. Vägverkets anslag för bland annat drift och underhåll av statliga vägar har redan tidigare beräknats för kalenderårsvis användning. Medel anvisades dock budgetårsvis, ett halvår i förväg. Vid ingången till 1995/96 hade Kommunikationsdepartementet en ingående reservation på 10,6 miljarder kronor och den nu återstående reservationen uppgår till 2,4 miljarder kronor. En stor del av reservtionsmedlen var således planerade att förbrukas under 1995/96. Detta är följaktligen inte ett överskridande i vanlig mening utan en effekt av en budgetteknisk förändring. Finansdepartementet Underskridandet på Finansdepartementet beror till övervägande delen på att avgiften till EU reviderats ned med totalt 4,1 miljarder kronor. Vid beräkningen av statsbudgeten överskattades de tullinkomster som ingår i Sveriges EU-avgift med 1,8 miljarder kronor. Därutöver överskattades EU-budgetens utgiftsnivå främst 1995 vilket återspeglas i att den BNI-baserade avgiften blev 2,7 miljarder kronor lägre än beräknat i statsbudgeten. Utbildningsdepartementet Utgifterna inom Utbildningsområdet blev 4 miljarder kronor lägre än anvisat. Detta beror till stor del på att medel för utbildningssatsningar som beslutats under året inte utnyttjats i den utsträckning som beräknats Jordbruksdepartementet Jordbruksdepartementets budget underskreds med 3,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på att EU-finansierade stöd inte utnyttjats som beräknat vilket också leder till att utgifterna för den svenska medfinansieringen minskar. Underskridandet beror till stor del på tidsförskjutningen i utbetalningarna av sådana stöd, vilket innebär att utgifterna istället belastar statsbudgeten kommande år. Tidsförskjutningen förklaras i sin tur till viss del av att den gemensamma politiken för den aktuella perioden inte varit helt införd. Dessa underskridanden ger inte en lika stor minskning av budgetsaldot eftersom ett lågt utnyttjande av EU- finansierade stöd också innebär lägre inkomster från EU. Arbetsmarknadsdepartementet Inom Arbetsmarknadsdepartementets område är avvikelserna mellan budget och utfall mycket stora, främst vad gäller arbetslöshetsersättningen. På detta anslag överskreds budgeten med 14 miljarder kronor. Detta har uppmärksammats flera gånger tidigare. I 1996 års vårproposition beräknades överskridandet till 11 miljarder kronor och i budgetpropositionen till 14,5 miljarder kronor. Överskridandet beror huvudsakligen på att arbetslösheten under 1996 blivit högre än beräknat i statsbudgeten. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev 3 miljarder kronor lägre än budgeterat, främst till följd av att arbetsmarknadsverket inte lyckats uppnå de volymer av åtgärder som budgeten var avsedd för. Som en följd av detta har anslagssparandet ökat ytterligare och totalt fanns vid utgången av 1995/96 5,6 miljarder kronor i anslagssparande för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utgifterna för flyktingmottagning har också underskridit budgeten, främst till följd av ett lägre antal flyktingar än beräknat. Statsskuldsräntor Utgifterna för statsskuldsräntor blev 8 miljarder kronor lägre än beräknat i statsbudgeten. Detta kan huvudsakligen hänföras till fallande räntenivåer under året och apprecieringen av den svenska kronan. Inkomster Utfallet för statsbudgetens inkomster blev sammantaget 53 miljarder kronor högre än beräknat. Några av orsakerna till de ökade inkomsterna är dock av engångskaraktär. Försäljningen av aktier i Nordbanken ökade inkomsterna med 11,7 miljarder kronor. Den ändrade uppbörden av mervärdesskatt gav ökade inkomster med 12,9 miljarder kronor. En del av de högre bolagsskatterna för 1996 bedöms också vara engångsvisa. Prognosen för fysiska personers inkomstskatt har varierat under året. Den huvudsakliga förklaringen till de minskade inkomsterna är en reglering till kommunerna avseende 1994 som betalades ut under 1995. Inkomsterna från juridiska personers skatt har visat sig vara underskattade. Utfallet har stadigt varit högre än prognoserna. Utfallet för socialavgifterna blev högre än prognostiserat på grund av att lönesummeutvecklingen underskattats. Beslutet att höja arbetsgivaravgiften med 0,2 procentenheter bidrog med 1,3 miljarder kronor. Engångsinbetalningar från Posten och Telia för deras pensionsåtaganden bidrog med ytterligare 1,1 miljarder kronor. Ökningen av momsinkomsterna jämfört med budgeten beror dels på den tidigare nämnda ändringen i uppbörden, dels på att modellen för momsberäkningar reviderats kraftigt och inkomsterna jus-terats upp med ca 10 miljarder kronor, dels på att den ekonomiska utvecklingen blev bättre än väntat. Övrigtposten är ett netto av ökade och minskade inkomster. Ökningarna utgörs främst av försäljningar av aktier i Nordbanken. Den sammanlagda förbättringen av budgetsaldot i förhållande till totalt anvisade medel är 66 miljarder kronor. Av denna förbättring förklaras ca 80 procent av ökade inkomster, drygt 10 procent av minskade statsskuldsräntor och ca 6 procent av att utgifterna exklusive statsskuldsräntor blivit lägre. TABELL 5.12 UPPFÖLJNING AV INKOMSTERNA 1995/96 Miljarder kronor INKOMST STATSBUDGET TILLÄGGSBUDGE T ANVISAT TOTALT UTFALL DIFFERENS Fysiska personers skatt 33,7 33,7 25,1 -8,6 Juridiska personers skatt 58,5 58,5 73,7 15,1 Socialavgifter 248,1 248,1 259,8 11,7 Mervärdesskatt 168,5 19,0 187,5 213,7 26,2 Energiskatt 66,7 66,7 65,1 -1,7 Övrigt 147,5 21,6 169,2 179,6 10,5 Summa 723,1 40,6 763,7 817,0 53,3 5.8 Uppföljning av konsolideringsprogrammet Det av regeringen genomförda konsolideringsprogrammet med besparingar och inkomstökningar uppgående till ca 126 miljarder kronor är nu i stort sett genomfört. Regeringen har vid två tillfällen per år till riksdagen avrapporterat beslutsläget vad gäller budgetförstärkningarna. I budgetpropositionen återstod 890 miljoner kronor att precisera av utgiftsminskningar medan inkomstsidan i sin helhet var preciserad. TABELL 5.13 KONSOLIDERINGSPROGRAMMET, Varaktig effekt från och med1998, Miljarder kronor INKOMSTE R UTGIFTER TOTALT Preciserade beslut 59,4 65,0 124,4 Aviserade beslut 0 1,1 1,1 Återstår att åtgärda 0 0 0 Summa 59,4 66,1 125,5 De besparingar som återstår finns redovisade i tabellen nedan. Summan av de besparingar som återstår att precisera är i stort sett den samma som vid föregående uppföljningstillfälle. För besparingarna på sjukpenninggrundande inkomst och inkomstbegreppet kommer preciserade beslut att föreläggas riksdagen under 1997. Besparingarna beskrivs närmare under utgiftsområde 9. Även besparingen inom Näringsdepartementet kvarstår sedan budgetpropositionen men kommer att preciseras i 1997 års budgetproposition. Den återstående besparingen på allmän miljö- och naturvård angavs som preciserad vid förra uppföljningstillfället. Denna var dock att betrakta som preliminär. Slutlig fördelning av besparingen kommer att redovisas i 1997 års budgetproposition. Detta innebär att totalsumman av de återstående besparingarna nu är något högre än vid tidigare uppföljningstillfälle i september 1996. TABELL 5.14 ÅTERSTÅENDE BESPARINGAR I KONSOLIDERINGSPROGRAMMET Miljoner kronor, netto Sjukpenninggrundande inkomst 480 Inkomstbegrepp 150 Näringsliv (UO 24) 260 Allmän miljö- och naturvård (UO20) 177 Summa återstår att precisera 1 067 5.9 Uppräkning av basbeloppet Regeringens förslag: Basbeloppet beräknas utifrån 80 procent av förändringen av det allmänna prisläget som skett från juni 1996 till juni året före det år som basbeloppet avser. Det bastal som därvid skall användas skall vara 36 273. Vid beräkning av det förhöjda basbeloppet skall bastalet vara 36 992. De nya reglerna skall första gången tillämpas vid fastställandet av basbelopp år 1998. Skälen till regeringens förslag: Basbeloppet fastställs varje år av regeringen och har tidigare helt följt förändringen i det allmänna prisläget. Som ett led i saneringen av statens finanser begränsades uppräkningen av basbeloppet från och med år 1995 och knöts till storleken av statens budgetunderskott. Uppräkningen begränsades därvid till 60 procent av prisförändringen så länge budgetunderskottet överstiger 100 miljarder kronor. I enlighet med den ekonomisk- politiska propositionen (prop.1994/95:25) bör beräkningen vara 80 procent av prisförändrigen vid budgetunderskott som är mindre än 100 miljarder kronor men som överstiger 50 miljarder kronor och full uppräkning bör ske när budgetunderskottet understiger 50 miljarder kronor. Basbeloppsuppskrivningen för 1998 beror enligt dessa regler på utfallet för budgetåret 1995/96. Eftersom budgetåret 1995/96 är 18 månader har riksdagen beslutat att en högre nivå skall gälla för underskottet. Nivåerna 50 miljarder kronor respektive 100 miljarder kronor skall därför multipliceras med 1,5 för att få de belopp som är styrande för uppräkningens procentsats. Eftersom budgetunderskottet för 1995/96 understiger 150 miljarder kronor men överstiger 75 miljarder kronor skall således basbeloppet från och med år 1998 räknas upp med 80 procent av förändringen i det allmänna prisläget från juni 1996 till juni 1997. Som en följd av detta måste det bastal som är utgångspunkt för beräkning av basbeloppet och det förhöjda basbeloppet ändras. Bastalet för beräkning av basbeloppet skall därvid vara 36 273 och bastalet för det förhöjda basbeloppet skall vara 36 992. 6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 . 6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 6.1 Inledning Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. Från och med budgetåret 1995/96 redovisar regeringen i samband med den ekonomiska vårpropositionen förslag till tilläggsbudget. De medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp redovisas i denna proposition. Om ytterligare framställningar om anslag för innevarande budgetår skulle visa sig ofrånkomliga, kommer de att föreläggas riksdagen i samband med budgetpropositionen hösten 1997. Nettot av de utgiftsökningar- och utgiftsminskningar som föreslås på tilläggsbudget för budgetåret 1997 uppgår till 8 806 miljoner kronor (se specifikation i avsnitt 2). Utgiftsökningen finansieras delvis med engångsindragningar av anslagsbehållningar motsvarande ca 3 800 miljoner kronor för budgetåret 1997. I avsnitt 5 i denna proposition ger regeringen, i samband med utgifts- och inkomstprognoserna för innevarande budgetår, en närmare beskrivning av nämnda engångsindragningar. Vidare sker inkomstförstärkningar motsvarande ca 800 miljoner kronor, varav ca 700 miljoner kronor utgörs av en ökad tobaksskatt (se avsnitt 7) och ca 107 miljoner kronor i ökade inkomster från EU. Utgiftsökningarna år 1997 är till största delen hänförbara till ökade anslag för bidrag för arbetslöshetsersättning och ökade anslag till kommunsektorn. Mot bakgrund av den höga arbetslösheten ser regeringen ingen möjlighet att helt finansiera de ökade utgifterna för arbetslöshetsersättningen inom utgiftsområdet. De totala statliga utgifterna för 1997 beräknas bli ca 2 600 miljoner kronor högre än tidigare budgeterat. Samtidigt beräknas statens inkomster ligga 3 700 miljoner kronor högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Underskottet är därmed 1 100 miljoner kronor lägre. Av avsnitt 5 framgår dessutom att det budgetpolitiska målet för år 1997 nås med god marginal. Underskottet i det offentliga finanserna beräknas till 2,1 procent av BNP att jämföras med målet om högst 3 procent. 6.2 Avräkning av anslag och inkomsttitlar Av 10 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten följer att inkomster av skatter och utgifter för transfereringar skall avräknas mot inkomsttitlar respektive anslag då betalning sker, dvs. avräkningen skall ske på kassamässig grund. Andra inkomster och utgifter på statsbudgeten skall avräknas det budgetår till vilket de hänför sig, dvs. avräkningen skall ske på inkomst- respektive utgiftsmässig grund. Enligt fjärde stycket i angivet lagrum har riksdagen möjlighet att för ett anslag eller en inkomsttitel besluta att avräkning skall göras på någon annan grund. Vid utformningen av verkställighetsföreskrifter till budgetlagen har kunnat konstateras att det för en del anslag sedan tidigare har tillämpats en avräkningsgrund som varken är kassamässig eller utgiftsmässig. För en del andra anslag och inkomsttitlar tillämpas kassamässig avräkning när det enligt lagbestämmelserna rätteligen borde vara utgifts- respektive inkomstmässig avräkning. I flera fall har regeringen tidigare inhämtat riksdagens bemyndigande att använda det aktuella avräkningsförfarandet. I anslutning till att riksdagen antog budgetlagen, beslutade riksdagen dock att tidigare givna bemyndiganden och andra beslut skulle upphöra att gälla i de avseenden som lagen reglerar. Äldre bemyndiganden eller beslut om särskilda avräkningsgrunder får därför numera anses upphävda. Enligt regeringens uppfattning bör de avräkningsförfaranden som avviker från huvudreglerna i lagen och som i sak är lämpliga ges förnyad giltighet. Regeringen anser att riksdagens godkännande behövs i följande avseenden. – Universitet och högskolor tilldelas anslag för grundutbildning på grundval av fastställda ersättningsbelopp för helårsprestationer och helårsstudenter. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) avräknas anslaget preliminärt när medel månatligen tillförs respektive myndighets räntekonto i Riksgäldskontoret. I samband med bokslutet görs en slutlig avräkning grundad på antalet utförda prestationer. Detta är ett avräkningsförfarande som varken är kassa- eller utgiftsmässigt. Avräkningsgrunden tillämpas för en rad anslag främst inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, t.ex. B1. Uppsala universitet: Grundutbildning. – När det gäller forskning och forskarutbildning m.m. avräknas anslagen definitivt när medel månatligen tillförs respektive myndighets räntekonto i Riksgäldskontoret. Avräkningen är varken kassa- eller utgiftsmässig. Förfarandet, som grundas på statsmakternas beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388), tillämpas för en rad anslag främst inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, t.ex. B8. Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning. – Ett motsvarande avräkningsförfarande tillämpas också i fråga om anslag för bidrag till statliga myndigheter som i övrigt bedriver avgiftsfinansierad verksamhet. Exempel på detta är utgiftsområde 22 Kommunikationer anslag E5. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. – Statsinkomster som inte är skatter i vid mening skall enligt bestämmelser i budgetlagen avräknas mot inkomsttitlar på inkomstmässig grund. I en del fall tillämpas dock sedan tidigare av praktiska skäl en kassamässig avräkning. Detta görs t.ex. i fråga om vissa offentligrättsliga avgifter, återbetalningar av lån och ränteinkomster på studielån. – I prop. 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen behandlades principer för budgetering och redovisning av medel som Sverige betalar till respektive tar emot från EU. För att nå tydlighet och fullständighet i den ekonomiska redovisningen på statsbudgeten föreslog regeringen att bruttoredovisning skall tillämpas av såväl utgifterna som inkomsterna. Riksdagen anslöt sig till detta förslag (bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Denna ordning innebär att grundprincipen om bruttoredovisning i 17 § budgetlagen tillämpas när det i en del fall även vore möjligt med nettoredovisning på anslag eller i en del andra fall möjligt med redovisning utanför statsbudgeten. – Bidrag m.m. från EU tillförs en rad inkomsttitlar. Exempel på detta är inkomsttitel 6111 Arealbidrag och trädesersättning, 6211 Bidrag från EG:s fiskefond och 6411 Bidrag från EG:s socialfond. Dessa inkomster kan knappast sägas utgöra skatteinkomster ens i vid mening. Ändå är det naturligt att de avräknas mot inkomsttitlar på kassamässig grund, bl.a. eftersom avgiften till EU enligt de generella reglerna skall avräknas kassamässigt. - Bidrag från EU grundas i stor utsträckning på ett kassamässigt redovisat underlag. Detta kan göra det praktiskt för staten att för olika verksamheter som erhåller stöd från EU kunna använda kassamässig redovisning även om en utgiftsmässig redovisning i något fall kan anses följa av bestämmelser i budgetlagen. Med hänsyn till att äldre bemyndiganden att tillämpa vissa förfaranden är upphävda bör riksdagen på nytt bemyndiga regeringen att även i fortsättningen tillämpa de särskilda avräkningsgrunder för bl.a. anslag till främst universitet och högskolor som riksdagen tidigare beslutat om och som angetts i det föregående. Vidare bör den budgetmässiga hanteringen av EU-relaterade inkomster och utgifter även i fortsättningen ske enligt de grunder som riksdagen tidigare beslutat om och som angetts i det föregående. Dessutom bör riksdagen bemyndiga regeringen att besluta om sådana praktiskt motiverade avvikelser från de avräkningsgrunder som anges i 10 § budgetlagen och som angetts i det föregående. Regeringen föreslår således att riksdagen med stöd av 10 § fjärde stycket lagen om statsbudgeten godkänner ett antal redan etablerade avräkningsförfaranden m.m. När regeringen i fortsättningen anser att en särskild eller avvikande avräkningsgrund bör tillämpas på något område, avser regeringen att ta upp detta i anslutning till förslag om anslag eller inkomsttitlar. 6.3 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse E. Mediefrågor E 2. Presstöd I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 541 miljoner kronor. Enligt den prognos som Presstödsnämnden gjort för anslaget E 2. Presstöd anslagsposten Driftsstöd till dagspressen kommer anslaget inte att utnyttjas helt under år 1997. Regeringen föreslår därför att anslaget minskas med 20 miljoner kronor. 6.4 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning A. Centrala myndigheter och nämnder A 15. Kostnader för vissa nämnder I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 1 552 000 kronor. Från anslaget betalas främst arvoden till ledamöter och ersättare m.m. Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna är hur arbetsbelastningen påverkar antalet sammanträden i nämnderna eftersom de flesta arvoden utgår per sammanträde. Det är även svårt att förutsäga när på året utbetalningen på inkomna arvodesräkningar effektueras. Mot bakgrund av vad som anges ovan anser regeringen att ramanslag är en mer ändamålsenlig anslagsform för nämnda utgifter. Statens ägande i Värdepapperscentralen VPC AB Ärendet och dess beredning I januari 1992 förordnades justitierådet Johan Munck som särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av clearing samt betalning och leverans på värdepappersmarknaden (Fi 91:10). I utredningens uppdrag ingick bl.a. att pröva om staten även i fortsättningen bör uppträda som ägare i ett system för kontoföring av aktier och andra fondpapper, dvs. Värdepapperscentralen VPC AB (VPC). I januari 1994 avlämnade Clearingutredningen betänkandet Konto, clearing och avveckling (SOU 1993:114). Utredningen förordade att staten åtminstone på sikt borde avyttra sitt aktieinnehav i VPC. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi 284/94). På uppdrag av Finansdepartementet har vice riksbankschefen Stefan Ingves undersökt hur en effektiv och konkurrenskraftig framtida infrastruktur på den svenska finansmarknaden lämpligen kan se ut. Uppdraget har redovisats i en rapport som överlämnats till Finansdepartementet den 10 mars 1997 (dnr Fi 97/900). I rapporten behandlas bl.a. statens ägande av VPC. Bakgrund VPC bildades år 1971 i samband med att lagstiftningen om förenklad aktiehantering trädde i kraft. Inledningsvis anförtroddes bolaget förhållandevis begränsade uppgifter i fråga om aktiehanteringen. Införandet av ett kontobaserat system för registrering av aktier och vissa finansiella instrument har medfört att VPC:s uppgifter har ökat väsentligt. I dag bedriver VPC verksamhet huvudsakligen inom två områden, nämligen registerföring enligt aktiekontolagen (1989:827) och clearingverksamhet med stöd av tillstånd enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet. Registerföringen är VPC skyldigt att tillhandahålla och bolaget har legalmonopol på verksamheten. Efter riksdagsbeslut hösten 1989 har det successivt införts ett papperslöst, kontobaserat system för registrering av aktier och ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning på den svenska värdepappersmarknaden. År 1994 utvidgades lagstiftningen till att omfatta vissa andra finansiella instrument. Lagstiftningen innebär att de rättsverkningar som annars är förknippade med innehavet av fysiska värdepapper såsom aktiebrev och obligationer har knutits till registrering av rättigheten på konto hos VPC. Registreringsåtgärderna utförs huvudsakligen av kontoförande institut som har fått tillstånd av VPC. Bolagets clearingverksamhet avser sådana aktier och andra finansiella instrument som är registrerade i VPC:s kontosystem. Denna verksamhet bedrivs i konkurrens med andra clearingorganisationer. Ursprungligen ägdes VPC av staten och fondhandeln i lika delar. Ägarkretsen utökades i samband med övergången till det kontobaserade systemet. För närvarande äger staten 50 procent, fondhandeln 25 procent samt emittenterna genom Industriförbundet och Stockholms Handelskammare tillsammans 25 procent av aktierna i VPC. Förhållandena mellan ägarna regleras förutom i bolagsordningen, vilken bl.a. innehåller en s.k. hembudsbestämmelse, även i ett konsortialavtal mellan de tre ägargrupperna. VPC:s aktiekapital uppgår till 60 miljoner kronor. Det egna kapitalet uppgick vid utgången av år 1995 till knappt 90 miljoner kronor. Därutöver har ägarna ställt ut garantier till VPC om 200 miljoner kronor, varav statens andel utgör 100 miljoner kronor. Bolagets nettovinst år 1995 var omkring 16 miljoner kronor. Avyttring av statens aktier i Värdepapperscentralen VPC AB Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att sälja, byta eller på annat sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB. Vidare bemyndigas regeringen att disponera ersättningen från en avyttring till förvärv av aktier i eller bildande av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827). Clearingutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Frågan om statens ägarroll i VPC har diskuterats vid skilda tillfällen alltsedan VPC:s tillkomst. Fondbörsutredningen, vars betänkande (SOU 1968:59) Förenklad aktiehantering låg till grund för inrättandet av VPC, ansåg att det saknades anledning att rekommendera en statlig medverkan i en värdepapperscentral i form av direkt medverkan i dess verksamhet. Utredningen menade att säkerhets- och kontrollsynpunkter kunde tillgodoses genom auktorisation och tillsyn. Efter viss remisskritik kom riksdagsbeslutet att innebära att staten trädde in som hälftenägare i VPC. Föredragande statsrådet framhöll som skäl för detta ställningstagande att VPC skulle komma att få en mycket stark ställning på den svenska värdepappers-marknaden och karaktären av ett monopolföretag. Vidare framhölls att staten kunde komma att bli en stor kund hos VPC. Även andra skäl åberopades, såsom det allmännas inflytande över börsverksamheten liksom statens fiskala intressen (prop. 1970:99 s. 76 f.). I samband med att emittenterna genom en nyemission gavs möjlighet att bli delägare i VPC diskuterades på nytt statens ägande (prop. 1987/88:108 s. 41 och 1988/89:152 s. 164 f.). Det uttalades därvid att staten borde behålla sin hälftendel av aktiekapitalet åtminstone under kontosystemets uppbyggnadsskede. Clearingutredningen anser i sitt betänkande att staten åtminstone på sikt bör avyttra sitt aktieinnehav i VPC. Ett visst statligt ägande i VPC som svarar mot statens intresse som emittent kan enligt utredningen motiveras utifrån VPC:s hantering av penningmarknadsinstrument, men synes inte nödvändigt. Enligt utredningen bör regeringen inhämta ett bemyndigande av riksdagen att sälja statens aktier i VPC. Beträffande statens ägande av VPC uttalar Stefan Ingves i sin rapport att det framstår som klart att säkerhets- och kontrollsynpunkter kan tillgodoses genom tillsyn och inte kräver statligt ägande. Ett eventuellt statligt ägande i VPC bör enligt hans uppfattning ske genom ett statligt institut som har ett direkt intresse av VPC:s verksamhet, i första hand Riksgäldskontoret. Förändringarna på den svenska finansmarknaden har under de senaste 10-20 åren varit stora och genomgripande. Några av de viktigaste kännetecknen är framstegen inom data- och informationsteknologin, avregleringarna av finansmarknaden, finansiella innovationer och en intensifierad internationell konkurrens. Under denna period har den svenska finansmarknaden blivit en integrerad del av den internationella finansmarknaden. Det är mot denna bakgrund som de förändringar av den svenska finansmarknadens infrastruktur som har genomförts eller diskuteras skall ses. Under år 1995 träffade OM Gruppen AB ett samarbetsavtal med Oslobörsen och förra året ingicks ett liknande avtal med börsen i Helsingfors. Under hösten 1996 informerade Stockholms Fondbörs AB (Fondbörsen) och OM Gruppen, som äger derivatbörsen OM Stockholm AB, om att företagen sedan våren samma år fört diskussioner om samarbete och en eventuell sammanslagning av de två börserna. Diskussionerna har sin utgångspunkt i en gemensam omvärldsanalys som går ut på att den internationella konkurrensen om likviditet kommer att öka och att det i framtiden endast kommer att finnas utrymme för ett begränsat antal finansiella centra i Europa. Diskussioner pågår också mellan Fondbörsen och VPC om ett tekniskt samarbete. I debatten har även åsikten att VPC bör integreras i ett framtida samarbete mellan Fondbörsen och OM Gruppen förts fram. Det kan tilläggas att de nordiska fondbörserna under en längre tid fört diskussioner om ett samarbete. De pågående diskussionerna och de åtgärder som redan har vidtagits syftar bl.a. till att stärka marknadsplatsernas ställning i den ökade internationella konkurrensen. Sådana samarbetstendenser är inte något unikt för Sverige eller Norden. En liknande utveckling kan ses i bl.a. Tyskland, Schweiz och Holland. Statens ägande av VPC har med all sannolikhet spelat en betydande roll vid övergången från ett pappersbaserat till ett papperslöst system. Att staten genom sitt ägande har legitimerat och garanterat det papperslösa systemet har säkert bidragit till att det vunnit allmän acceptans, särskilt bland mindre placerare. I dag är en institution för kontoföring av aktier och finansiella instrument en självklar och nödvändig del av Sveriges finansiella infrastruktur. Detta medför att det finns särskilda säkerhets- och kontrollintressen att ta hänsyn till. Regeringen anser emellertid att dessa intressen kan och bör tillgodoses genom tillsyn och inte genom statligt ägande. En sådan ordning stämmer överens med vad som gäller för andra institut inom den finansiella infrastrukturen, såsom banker, börser och clearingorganisationer m.m. Enligt regeringens mening gäller inte längre de skäl som tidigare anförts för ett statligt ägande. Ett ägarengagemang från statens sida i VPC skulle kunna motiveras utifrån bolagets hantering av statsskuldsinstrument. Staten har som betydande emittent ett särskilt intresse av en väl fungerande penningmarknad inbegripet kontohållningen och clearingen av statspapper. Det bör därför övervägas om inte staten bör behålla ett visst ägande i det institut som ansvarar för kontohållningen av statspapper. Ett sådant ägande bör dock inte vara större än vad som svarar mot statens intresse som emittent. Det är emellertid för tidigt att nu ta ställning till om behov föreligger av ett framtida statligt ägarengagemang och hur stort det i så fall bör vara. Det finns dock anledning att förmoda att ett sådant engagemang bör vara mindre än för närvarande. Det kan tilläggas att staten som betydande kund hos VPC naturligtvis kan utöva inflytande på verksamheten utan att vara delägare. Regeringen har den 13 mars 1997 beslutat att staten bör inleda förhandlingar med övriga ägare av VPC rörande bolagets framtida verksamhet och ägande. En förändring av statens ägande i VPC förutsätter riksdagens godkännande. För att möjliggöra för staten att genomföra förhandlingarna och att ingå de överenskommelser som dessa kan resultera i föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att sälja eller på annat sätt avveckla hela eller delar av statens aktieinnehav i VPC. Det är i nuläget inte möjligt att bedöma vad förhandlingarna kan komma att leda till. Mot den ovan beskrivna bakgrunden kan det inte uteslutas att VPC kan komma att ingå i en koncern där även andra verksamheter, t.ex. börsverksamhet, bedrivs. Bemyndigandet bör därför vara flexibelt och även omfatta en möjlighet för regeringen att tillvarata statens intressen vid en sådan utveckling. Regeringen bör exempelvis kunna byta aktierna i VPC mot aktier i ett annat bolag eller använda ersättningen från en försäljning av aktierna i VPC till förvärv av aktier i ett annat bolag. En förutsättning bör emellertid vara att aktierna direkt eller indirekt förvärvas i ett bolag som har en central roll inom den svenska finansiella infrastrukturen. Det bör vara förvärv av aktier i en börs- eller en clearingorganisation eller i ett holdingbolag som äger aktier i ett företag som driver sådan verksamhet. Det bör också vara möjligt att byta eller på annat sätt förvärva aktier i ett eventuellt holdingbolag till VPC. Tidsbegränsade åtaganden B 6. Värdering m.m. av aktier i Värdepapperscentralen VPC AB Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år. Anslaget är avsett att användas till kostnader som uppkommer vid förberedelser för en eventuell försäljning av statens aktier i Värdepapperscentralen VPC AB. Anslaget omfattar även åtgärder för förvärv av aktier i bolag som direkt eller indirekt driver börs- eller clearingverksamhet. Med indirekt ägande förstås därvid att staten förvärvar aktier i ett holdingbolag eller liknande som äger aktier i VPC, en börs eller en clearingorganisation. Regeringens förslag: 10 miljoner kronor anvisas som ett ramanslag för kostnader som uppkommer i samband med värdering och försäljningsåtgärder som syftar till en avyttring av statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB. Anslaget omfattar även kostnader vid förberedelse och genomförande av direkta eller indirekta förvärv för statens räkning av aktier i en börs eller clearingorganisation eller i samband med att ett särskilt bolag bildas eller förvärvas för detta ändamål. Regeringen föreslår i denna proposition att regeringen bemyndigas att sälja, byta eller på annat sätt avyttra statens innehav av aktier i VPC. Vidare föreslår regeringen att ersättningen från en sådan försäljning får användas för förvärv av aktier i vissa typer av bolag. För värdering och försäljningsåtgärder som inleds eller genomförs under år 1997 med stöd av bemyndigandet budgeteras 10 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma i 1998 års budgetproposition om medel behöver tas i anspråk även det året eller därefter. Riksdagen beslutade i 1997 års statsbudget om 60 miljoner kronor som ett ramanslag för kostnader i samband med försäljningen av statens aktier i Stadshypotek AB (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53). Aktierna såldes under år 1996 och kostnaderna för försäljningen understeg vad som anvisats för försäljningen. Av den del av ramanslaget som inte tagits i anspråk kan 10 miljoner kronor användas för värdering och andra försäljningsåtgärder som syftar till en avyttring av statens aktier i VPC. I den mån kostnaderna vid en försäljning understiger detta belopp kan återstoden tas i anspråk i samband med att staten direkt eller indirekt förvärvar aktier i en börs eller clearingorganisation eller i ett holdingbolag eller liknande till VPC. B 7. Investeringar i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år. Regeringens förslag: 500 miljoner kronor anvisas för investeringar i företag som har en central roll inom den svenska finansiella infrastrukturen. I tidigare behandlas frågan om en avyttring eller minskning av statens engagemang i Värdepapperscentralen VPC AB. Av beskrivningen i det avsnittet framgår att en omstrukturering av den svenska finansiella infrastrukturen kan ske inom den närmaste tiden. Det är emellertid inte möjligt att för närvarande bedöma vad denna process kommer att leda till eller vilken roll staten bör ha i den framtida svenska finansiella infrastrukturen. De förslag som lämnats i nämnda avsnitt syftar till att regeringen på ett flexibelt sätt skall kunna ta tillvara statens intressen oavsett hur utvecklingen blir. Som tidigare anförts bör staten på sikt reducera sitt ägande i VPC. Utvecklingen kan emellertid leda till att staten på annat sätt bör ha ett ägarintresse i någon av de centrala verksamheterna inom den svenska finansiella sektorn. Av det skälet har tidigare föreslagits att ersättningen från en eventuell avyttring av statens aktieinnehav i VPC får användas för förvärv av aktier i ett annat företag som bedriver betydelsefull verksamhet inom nu aktuellt område. För att regeringen skall ha ett tillfredsställande förhandlingsutrymme bör regeringen emellertid kunna förvärva så stor andel i ett sådant företag att staten får ett påtagligt ägarinflytande. Därmed ges staten möjlighet att även i framtiden ha ett ägarinflytande på den svenska finansmarknaden. Det är givetvis svårt att med exakthet bedöma om ytterligare medel behövs för att staten skall få ett sådant inflytande. För att ge regeringen erforderligt förhandlingsutrymme bedömer regeringen att ett ramanslag om 500 miljoner kronor behövs. Det är inte säkert att de förhandlingar som nu avses kan slutföras under år 1997. Regeringen avser därför att återkomma i 1998 års budgetproposition om medel behöver tas i anspråk även det året eller därefter. I kommande avsnitt behandlas frågan om Securum AB:s slutliga avveckling. Regeringen har där bedömt att den utdelning staten kan förväntas få från Securum AB kommer att uppgå till 6–7 miljarder kronor för år 1997. En del av detta belopp kan sägas användas för finansiering av nu avsedda investeringar. Vissa bolags- och fastighetsfrågor Bakgrund Utveckling av vissa försvarsfastigheter samt Securum AB:s slutliga avveckling m.m. Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) att vissa organisationsenheter inom Försvarsmakten läggs ner före den 1 januari 1999 med alla avvecklingsåtgärder genomförda före den 1 januari 2000. Enligt regeringens förslag skall genomförandet av avvecklingen påbörjas direkt efter riksdagens beslut och slutföras så snabbt som möjligt. Regeringen avsåg att lämna närmare anvisningar om genomförandet till Försvarsmakten. Följande organisationsenheter skall läggas ned enligt riksdagsbeslutet. – Nedre Norra arméfördelningen i Östersund – Västra arméfördelningen i Skövde – Mellersta arméfördelningen i Linköping – Försvarsområdesstaberna i Ystad, Växjö, Kalmar, Gävle, Borås, Linköping, Västerås, Östersund, Kiruna och Kalix – Livgrenadjärbrigaden i Linköping – Älvsborgsbrigaden i Borås – Lapplandsbrigaden i Umeå – Svea artilleriregemente i Linköping – Norrlands artilleriregemente i Östersund – Skånska luftvärnskåren i Ystad – Svea ingenjörkår i Södertälje – Svea trängkår i Linköping – Hälsinge flygflottilj i Söderhamn – Krigsflygskolan i Ljungbyhed. Byggnadernas kvadratmeteryta uppgår till ca 775 000, medan marken består av ca 9 315 hektar. Därutöver kan det finnas vissa fastigheter som inte är sålda eller avvecklade enligt tidigare riksdagsbeslut. Utveckling av vissa försvarsfastigheter Regeringens förslag: Ett aktiebolag bildas för att utveckla försvarsfastigheter som avvecklas genom 1996 års försvarsbeslut. Regeringen avser att skapa förutsättningar för en utveckling av nämnda etablissemangs fastighetsbestånd, byggnader och mark. Erfarenheterna visar att det finns möjligheter att med rätt kompetens och resurser utveckla och anpassa de avvecklingsbara etablissemangen till andra affärsmässigt bärkraftiga enheter. I många fall kan värdet på fastigheterna öka mer än de kostnader som är förknippade med att utveckla fastighetsbeståndet. Det finns sannolikt hela eller delar av nämnda etablissemang som inte lämpar sig att utveckla i bolagets regi och som därför inte kommer att överföras. Samtidigt kan det finnas andra enstaka försvarsfastigheter som försvarsmakten har lämnat och som bör kunna överföras till bolaget. Satsningar kan ske inom exempelvis utbildningsområdet, affärscentra, kontorskomplex eller studentbostäder. Det viktigaste är att en professionell organisation för fastighetsutveckling ges finansiell uthållighet och affärsmässiga incitament för en utveckling av fastigheterna. Regeringen föreslår att ett aktiebolag bildas med syfte att äga fastigheterna eller tillfälligt inneha dessa. Ändamålet för bolaget skall vara att i samarbete med kommuner och lokalt näringsliv utveckla och förädla fastigheterna för att slutligen sälja dem på kommersiella villkor. Staten bör kvartstå som ägare tills dess områdena är utvecklade och anpassade för alternativ användning. Genom detta bedömer regeringen att avkastningen på fastigheterna, sedan Försvarsmakten lämnat dessa, blir högre än om de avyttras för snabbt och i befintligt skick. Fortifikationsverket ansåg i början av år 1996 att det aktuella beståndets marknadsvärde uppgick till 250 - 300 miljoner kronor. Den bedömningen grundades på avyttring i befintligt skick. Det bokförda värdet uppgår till 1 360 miljoner kronor. Oavsett hur och när beståndet säljs kommer med största sannolikhet en nedskrivning av fastigheterna att behöva göras. Fortifikationsverket är organiserat i verksamhetsgrenarna anskaffning, underhåll och drift samt avyttring. Fortifikationsverkets avyttringsverksamhet bygger på avyttring på affärsmässiga villkor av lokaler i befintligt skick. Denna avyttringsverksamhet skiljer sig väsentligt från ett tänkt uppdrag att utveckla fastighetsbeståndet. Det finns därför starka skäl att lägga ansvaret för projektet i ett för ändamålet lämpligt statligt bolag. Bolagsformen är vidare att föredra för att tydliggöra besluts- och ansvarsförhållanden samt för att skapa bättre förutsättningar för affärsmässighet i besluten. För att säkerställa den finansiella uthålligheten för det föreslagna bolaget anser regeringen att det är en fördel att inordna det i en större fastighetskoncern som dessutom har kompetens och erfarenhet av liknande utvecklingsprojekt. Securum AB:s slutliga avveckling m.m. Securum AB har i sitt arbete med avvecklingen av tillgångarna som övertagits i samband med bankkrisen (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) kommit så långt att det inte är försvarbart eller lämpligt att fortsätta med nuvarande organisation. Projektet med avvecklingen kommer enligt planerna att avslutas under år 1997. Vid bildandet av Securum AB överfördes tillgångar och krediter från Nordbanken på 67 miljarder kronor (brutto). Securum AB tillfördes ett eget kapital om 24 miljarder kronor för att, över en tidsperiod om 15 år, kunna avveckla dessa krediter och tillgångar med bästa ekonomiska resultat som mål. Securum AB befinner sig redan nu, efter att ha gått igenom omvandlingsprocessen från en kreditorganisation till ett antal tillgångsförvaltande bolag, i slutet av avvecklingen. Regeringen bedömer att drygt hälften av det tillskjutna kapitalet om 24 miljarder kronor kommer att återvinnas. Securum AB:s totala värde uppskattas idag till ca 13 miljarder kronor. De återstående tillgångarna i Securum AB är, när projektet avslutas, huvudsakligen aktieposter i svenska fastighetsbolag, utländska fastigheter och dotterbolaget Kungsleden AB. Regeringens uppfattning är att alla fastighetsrelaterade tillgångar i Securum-koncernen bör överföras till Vasakronan-koncernen. Övriga kvarvarande tillgångar i Securum AB utgörs av finansverksamhet samt garantiförpliktelser från tidigare försäljningar av industriföretag m.m. Regeringen avser att föra dessa verksamheter till ett för ändamålet lämpligt annat statligt bolag. Överföringen av fastighetsrelaterade tillgångar till Vasakronan bör få ske till lägre värde än bokfört värde. Skillnaden bör få uppgå till högst två miljarder kronor. Den föreslagna sammanslagningen kan således innebära att den nya koncernen tillförs ytterligare fastighetskapital som kan användas för att utveckla statens kommersiella fastighetsbestånd, bl.a. de aktuella försvarsfastigheterna. Regeringen kommer att begränsa tillskottet av fastigheter till det värde som krävs för att utveckla aktuella fastighetsbestånd på ett värdehöjande sätt som leder till högre men senarelagda utdelningar till staten. I samband med sammanslagningen kommer en utdelning till staten från Securum AB av hittillsvarande avveckling att ske. Regeringen bedömer att utdelningen under år 1997 kommer att uppgå till ca 6 - 7 miljarder kronor. Dessa inkomster skall användas på det sätt riksdagen tidigare har beslutat (prop.1995/96:207). Sammanslagningen innebär inte någon ändrad inriktning vare sig för Vasakronan-koncernens del eller för de återstående tillgångarna i Securum AB. Den sammanslagna fastighetskoncernen bör få avveckla de övertagna fastighetstillgångarna i den takt och på det sätt som ger bästa möjliga långsiktiga avkastning för ägaren. Regeringen kommer liksom idag att ställa marknadsmässiga krav på såväl avkastning som utdelning. Koncernens samlade värde och resultatutveckling bör utgöra grund för framtida utdelningar. Regeringen avser att inordna det nybildade utvecklingsbolaget för vissa försvarsfastigheter i den sammanslagna koncernen. Inlåning i Riksgäldskontorets regi Ärendet och dess beredning Riksgäldskontoret har hemställt om ändring i bank- rörelselagen så att kontoret undantas från den lagens tillämpningsområde. Riksgäldskontorets hemställan har remitterats till Sveriges riksbank, Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi 97/1088). Lagrådet Lagförslaget är av en sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet Målet för Riksgäldskontorets upplåning och statsskuldsförvaltning är att, inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för denna verksamhet. Riksgäldskontoret har långtgående befogenheter att välja olika upplånings-strategier för att uppfylla detta mål. En väl balanserad upplåning i syfte att hålla nere kostnaden för staten medför dock krav på en avvägning mellan olika upplåningsinstrument. Hänsyn måste även tas till hur upplåningen påverkar marknadens funktionssätt. Upplåningen sker i huvudsak på tre delmarknader. Den traditionellt viktigaste är den inhemska penning- och obligationsmarknaden. Efter avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 har den internationella kapitalmarknaden tillkommit som en viktig finansieringskälla. Till dessa två upplåningsformer kommer hushållsmarknaden som ett viktigt komplement. Riksgäldskontoret tillhandahåller i dag fyra olika produkter som riktas till hushållsmarknaden: premieobligationer, realränteobligationer, riksgäldskonto och allemansspar. Produkterna förmedlas huvudsakligen via banksystemet med särskilda återförsäljare och via telefonförsäljning. En premieobligation är ett räntebärande instrument, där avkastningen lottas ut. Realränteobligationen erbjuder innehavaren real ränta, dvs. avkastningen skyddas mot inflationen. Riksgäldskonto är en kontobaserad obligation där innehavaren för närvarande kan välja en löptid mellan tre månader och åtta år. Riksgäldskonto är den enda produkt som enbart erbjuds i egen regi. Dessutom lånar Riksgäldskontoret upp pengar från hushållen via allemanssparandet. Riksgäldskontoret är enligt nu gällande lagstiftning förhindrad att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi. I stället har kontoret använt sig av bankerna för att kunna erbjuda en inlåningsprodukt, allemansspar. Sparandet sker genom insättning på ett särskilt allemanssparkonto i bank. Bankerna lånar i sin tur ut pengarna till Riksgäldskontoret. Kontoret garanterar insättarnas pengar för den händelse banken inte kan fullgöra sina förpliktelser. Enligt regleringsbrev för Riksgäldskontoret är målet för hushållsupplåningen att under en femårsperiod uppnå största möjliga kostnadsbesparing jämfört med kostnaden för upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Hushållsupplåningen har hittills varit lönsam för staten jämfört med att låna på penning- och obligationsmarknaden. Riksgäldskontoret har tagit fram en modell för att fastställa resultatet för hushållsupplåningen. Modellen relaterar upplåningskostnaden på hushållsmarknaden mot den alternativa upplåningskostnaden på penning- och obligationsmarknaden. Enligt denna resultatmodell uppgick besparingen för staten för budgetåret 1995/96 till 375 miljoner kronor. Riksgäldskontorets marginaler har emellertid krympt i takt med den hårdnande konkurrensen på hushållsmarknaden. Även volymutvecklingen har varit blygsam. Det kan konstateras att kontoret har tappat marknadsandelar i förhållande till andra aktörer på marknaden. Regeringen uttalade i samband med utvärderingen av Riksgäldskontorets verksamhet i senaste budgetpropositionen (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 2) att upplåningsverksamheten på hushållsmarknaderna bör intensifieras i syfte att varaktigt bidra till en lägre upplåningskostnad för staten. Vidare konstaterades att det är angeläget att kontoret aktivt arbetar med produktutbud, försäljningskanaler och marknadsföringsinsatser för att långsiktigt kunna konkurrera om hushållens sparande. Riksdagen delade regeringens bedömning att hushållsupplåningen bör ges ökad prioritet på det sätt som regeringen föreslagit (bet. 1996/97:FiU2). Riksgäldskontoret undantas från bankrörelselagen Regeringens förslag: Riksgäldskontoret undantas från bankrörelselagens tillämpningsområde. Därmed ges kontoret möjlighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi. Skrivelsens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges riksbank och Finansinspektionen lämnar förslaget utan erinran. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Enligt Bankföreningen skulle ett genomförande av förslaget innebära att Riksgäldskontoret inte skulle konkurrera på lika villkor med övriga institut som tar emot inlåning. Bankföreningen menar vidare att förslagets effekter för kreditmarknaden måste utredas noga innan någon lagstiftningsåtgärd vidtas. Om Riksgäldskontoret får möjlighet att ta emot inlåning på konto bör kontoret, enligt Bankföreningen, betala avgift till insättningsgarantin för sin inlåning. Skälen för regeringens förslag: Bankerna har sedan länge haft rätt att driva verksamhet som innefattar inlåning från allmänheten. Skälet för denna ensamrätt är främst att bankernas inlåningskonton utgör basen för det allmänna betalningssystemet. Genom att ålägga bankerna en särskilt sträng näringsrättslig reglering har lagstiftaren därmed verkat för ett stabilt betalningssystem. Utöver detta s.k. systemskyddsintresse motiveras bankernas inlåningsmonopol av ett konsumentskyddsintresse. Konsumenterna är nämligen beroende av att banker som förvaltar deras transaktions- och sparmedel kan uppvisa en god soliditet. Ett fallisemang i en bank kan leda till allvarliga privatekonomiska konsekvenser för de hushåll som är beroende av de insatta medlen för sina betalningstransaktioner och sitt långsiktiga kontosparande. För att värna dessa intressen - systemskydds- och konsumentskyddsintresset - har lagstiftaren valt att förbehålla bankerna, som kringgärdas av särskilt stränga rörelseregler, rätten att driva den vanligaste formen av inlåningsverksamhet, nämligen sådan inlåning på konto där tillgodohavandet är nominellt bestämt och tillgängligt för insättaren med kort varsel. Denna inlåningsform är central för traditionell betalningsförmedling. Verksamhet som innehåller sådan inlåning utgör kärnan i bankrörelse och är därmed utgångspunkten för banklagstiftningens tillämpningsområde, se 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617). I de därpå närmast följande paragraferna uppställs undantag för motttagande av kundmedel på konto intill visst belopp och för vissa mindre ekonomiska föreningar. Nämnas bör även att bank- rörelselagen inte gäller för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank. Regering och riksdag har, som ovan redovisats, tagit ställning för att Riksgäldskontoret under innevarande budgetår bör göra en intensifierad satsning på hushållsmarknaden i syfte att begränsa kostnaderna för statsskuldens finansiering. Regeringen har också uppmanat kontoret att se över sitt produktutbud i syfte att kunna erbjuda konkurrenskraftiga produkter på denna marknad. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen det som önskvärt att Riksgäldskontoret nu får möjlighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi. Enligt regeringens uppfattning ligger den av Riksgäldskontoret föreslagna förändringen väl i linje med motiven bakom lagstiftningen. Som Finansinspektionen mycket riktigt påpekar i sitt remissvar är reglerna i bankrörelselagen uppställda till skydd för insättarna samt för att tillgodose kraven på stabilitet i betalningssystemet. Eftersom Riksgäldskontoret är en del av staten är skyddet för insättarna därmed omhändertaget. Kontorets verksamhet utgör heller inte någon del av betalningssystemet. Regeringen anser emellertid att det är väsentligt att Riksgäldskontoret inte breddar sitt produktutbud utan endast tillhandahåller rena spartjänster. Det är av vikt att kontoret inte blir en statlig bank med ett brett produktutbud riktat mot privatpersoner. Riksgäldskontoret bör således inte tillhandahålla allmänheten transaktionskonton. Bankföreningen framhåller i sitt remissvar att Riksgäldskontoret har helt andra verksamhetsvillkor än kreditinstituten, eftersom kontoret inte har samma behov som instituten att relatera sina inlåningsräntor till marknadsräntan. Enligt Bankföreningen kan Riksgäldskontoret bestämma sina räntor på administrativ grund i stället för på marknadsmässig grund. Kontoret kommer därför, enligt Bankföreningen, inte att konkurrera på likvärdiga villkor med andra institut. Riksgäldskontoret har ålagts att långsiktigt minimera statens upplåningskostnad. Hushållsupplåningen utvärderas, enligt vad som ovan beskrivits, efter hur stor vinst kontorets hushållsupplåning inbringar i förhållande till den alternativa kostnaden att låna på penning- och obligationsmarknaden, dvs. i förhållande till marknadsräntan. Verksamheten liknar därför i hög grad den verksamhet som bankerna bedriver. Räntan sätts således på marknadsmässig och inte på administrativ grund. Däremot kan Riksgäldskontoret som är en del av staten erbjuda en inlåning som är helt säker. Kontoret kan, till skillnad från en bank, inte försättas i konkurs. Riksgäldskontoret har därför en lägre kreditrisk och kan således erbjuda en lägre ränta. Denna konkurrensfördel torde emellertid, mot bakgrund av den nyligen införda insättningsgarantin, vara av mindre betydelse. Regeringen vill här framhålla att Riksgäldskontorets alternativ till hushållsupplåning inte är att helt avstå från upplåning på marknaden. I stället är alternativet att låna på penning- och obligationsmarknaden. Även denna verksamhet sker i konkurrens med privata aktörer, i synnerhet bostadsinstitut men även banker. Ett avstyrkande av Riksgäldskontorets begäran skulle således inte innebära att kontoret i framtiden skulle avhålla sig från att konkurrera med kreditinstituten. Det kan vidare konstateras att Riksgäldskontoret redan i dag erbjuder produkter som ligger nära inlåning i egen regi. Riksgäldskontot med tre månaders bindningstid och med rätt att lösa in obligationen i förtid är en sådan produkt. Dessutom erbjuder kontoret allmänheten en renodlad inlåningsprodukt genom allemanssparandet, vilket visserligen sker via bankerna, men fungerar i allt väsentligt som inlåning i egen regi. Därutöver tillhandahåller kontoret inlåningstjänster för statliga myndigheter. Att öppna möjligheten för kontoret att ta emot inlåning på konto från allmänheten innebär således inte något stor förändring i myndighetens nuvarande verksamhet. Sammanfattningsvis anser regeringen att Riksgäldskontoret bör ges möjlighet att i egen regi ta emot inlåning på konto från allmänheten. Detta kan ske utan några väsentliga konkurrensskadliga effekter eftersom återverkningarna på kreditmarknaden torde bli av mindre betydelse. Någon anledning att, såsom Bankföreningen föreslagit, utreda effekterna av en sådan reform föreligger därför inte. Bankföreningen har vidare anfört att Riksgäldskontoret, om kontoret avser att ta emot kortfristig inlåning, bör betala avgift till insättningsgarantin. Insättningsgarantin syftar till att skydda insättarna vid en konkurs. Eftersom kontoret inte kan försättas i konkurs och insättarna skyddas på annat sätt saknas anledning att ansluta Riksgäldskontoret till insättningsgarantisystemet. Det finns inte heller någon anledning att trots detta belägga inlåning i kontoret med en avgift till insättningsgarantisystemet eftersom det endast skulle innebära att staten subventionerar garantisystemet. En sådan åtgärd skulle strida emot principerna bakom insättningsgarantin. Detta system skall finansieras av anslutna kreditinstitut för vilka det finns en reell risk att institutet inte skall kunna fullfölja sina förpliktelser mot insättarna. Det nuvarande allemanssparandet omfattas heller inte av insättningsgarantin. I stället garanteras insättarna av Riksgäldskontoret. Ikraftträdande Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Ekonomiska konsekvenser Förslaget till lagändring innebär endast att Riksgäldskontoret ges möjlighet att erbjuda allmänheten inlåning på konto. Den följande konsekvensbeskrivningen förutsätter att kontoret väljer att utnyttja denna möjlighet. Generellt gäller att ju fler aktörer som uppträder på en marknad, desto större är chansen till ett brett utbud av varor och tjänster av hög kvalitet, till konkurrenspressade priser. På inlåningsmarknaden betyder konkurrenspressade priser högre inlåningsräntor och lägre avgifter av olika slag. Bankmarknaden har under en lång period kännetecknats av en oligopolliknande struktur som till en del förstärktes genom bankkrisen samt genom de fusioner som skett under senare tid. Den negativa utvecklingen har emellertid motverkats av framväxten av en ny kategori banker som är mer specialiserade, s.k. nischbanker. Dessa banker använder sig av nya och mindre kostsamma distributionskanaler. Exempelvis har ett antal nya s.k. telefonbanker lyckats attrahera inlåningskunder genom att erbjuda förmånliga räntor. Regeringen ser positivt på denna utveckling. I det fall Riksgäldskontoret väljer att erbjuda allmänheten kortfristig inlåning tillkommer ytterligare en aktör som torde kunna bidra till att konkurrensen skärps till gagn för inlåningskunderna. Bankregleringen syftar till att främja betalningssystemets stabilitet och skydda konsumenterna. Det har ovan konstaterats att inget av dessa mål påverkas av förslaget. Inte heller torde förslaget innebära några effekter för Finansinspektionens verksamhet. Enligt de verksamhetsmål som ställts upp i regleringsbrevet för Riksgäldskontorets skall upplåning från hushållen endast bedrivas om kostnaderna för denna upplåning är förmånligare än upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Regeringen förutsätter därför att nettoeffekten på statsbudgeten blir positiv. 6.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet B. Åklagarväsendet B 1. Åklagarväsendet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 627 237 000 kronor. Åklagarväsendet har en ansträngd ekonomisk situation. Som angavs i budgetpropositionen för år 1997 beräknas den nya organisation som infördes den 1 juli 1996 möjliggöra kostnadssänkningar. Dessa slår dock igenom fullt ut först år 1998 medan omorganisationen medför vissa initialkostnader under 1997. Enligt regeringens bedömning behöver åklagarväsendet en engångsvis anslagshöjning med 18 000 000 kronor för att klara övergångskostnaderna. Anslagshöjningen finansieras genom en indragning av medel på anslaget för kriminalvården. D. Kriminalvården D 1. Kriminalvården Justitieutskottet har begärt att regeringen ska redovisa hur de nya kraven på frivården till följd av den utvidgade försöksverksamheten med dels samhälls- tjänst, dels intensivövervakning med elektronisk kontroll har beaktats ur resurssynpunkt (bet. 1996/97:JuU1). Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst till hela landet. Med anledning härav tillfördes frivården fr.o.m. budgetåret 1992/93 11,1 miljoner kronor. Detta finansierades genom rationaliseringar inom kriminalvården. Under 1996 avtjänade i medeltal 690 dömda samhällstjänst till en kostnad per dygn på ca 179 kronor. Kostnaderna för samhällstjänsten under 1996 har beräknats till ca 45 miljoner kronor. De tillkommande kostnaderna för samhällstjänsten har finansierats genom att Kriminalvårdsstyrelsen har omfördelat medel inom kriminalvårdens ramanslag. En tvåårig försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll inleddes den 1 augusti 1994 inom Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköpings och Sundsvalls frivårdsdistrikt. Under försöksperioden har fängelsestraff på högst två månader i vissa fall kunnat verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten har därefter förlängts till utgången av år 1998. Vidare har försöksverksamheten, från den 1 januari 1997, utvidgats till att avse hela landet samt till att omfatta fängelsestraff på högst tre månader. Frågan om att införa intensivövervakning med elektronisk kontroll i det ordinarie straffsystemet bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Bakgrunden till försöksverksamheten är intresset av att utveckla alternativ till fängelse och att det numera finns elektronisk övervakningsteknik som kan användas i det utvecklingsarbetet. Det genomsnittliga antalet personer med intensivövervakning beräknas till ca 450. Dygnskostnaden, inklusive kostnader för teknisk utrustning, beräknas för närvarande till ca 450 kronor. Kriminalvårdsstyrelsen har mot denna bakgrund för 1997 beräknat medelsbehovet för detta ändamål till ca 66 miljoner kronor för löner, övriga personalkostnader och övriga driftskostnader. Kriminalvårdsstyrelsen har budgeterat ytterligare sex miljoner kronor för teknisk utrustning, drift av övervakningscentral m.m. Den utvidgade försöksverksamheten finansieras genom omfördelning av medel inom kriminalvårdens ramanslag. Brottsförebyggande rådet fick i oktober 1996 i uppdrag av regeringen att utvärdera den utvidgade försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Uppdraget ska delredovisas före september månads utgång 1997 och slutredovisas senast den 1 april 1999. I uppdraget ingår bl.a. att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av att det under försöksverksamheten varit möjligt att ersätta en anstaltsvistelse med intensivövervakning med elektronisk kontroll. 6.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan E. Övriga utrikespolitiska frågor E 5. Delegationen för översättning av EG:s regelverk Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringens förslag: 2 miljoner kronor anvisas som ett engångsbelopp för att täcka det beräknade underskottet i delegationens verksamhet. Skälen för regeringens förslag: Delegationen för översättning av EG:s regelverk (Översättningsdele- gationen) skall under en begränsad övergångstid bistå gemenskapens institutioner och andra organ med översättningar till svenska av EU-dokument. Verksamheten skall finansieras med avgifter. Delegationen redovisar dock för det senaste budgetåret 1995/96 en kapitalförändring på 2 124 263 kronor. Huvudorsaken till den negativa kapitalförändringen är en misskalkylering av översättnings- och granskningstakten på dokumenten, sena betalningar som inkommer först under 1997, valutakursförluster på grund av kronförstärkning samt betydande räntekostnader beroende på sent utbetalda anslag. Underskottet, när Översättningsdelegationen upphör under året, beräknas bli mindre än den redovisade kapitalförändringen, på grund av ovannämnda inbetalningar under 1997. Finansieringen av underskottet skall ske genom en indragning av sparade medel på anslaget A1. Regeringskansliet m.m. under utgiftsområde 1. 6.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar B. Vissa funktioner inom det civila försvaret B 7. Funktionen Telekommunikationer I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 152 886 000 kronor. Regeringen har i prop. (1996/97:61) Översyn av telelagen (1993:597) m.m. bedömt det som rimligt att teleoperatörerna bidrar till finansieringen av de åtgärder som bedöms som nödvändiga för att skydda det allmänna fasta telenätet mot sabotage och terroristangrepp i fred. Under förutsättning av riksdagens godkännande kommer fr.o.m. den 1 juli 1997, en avgift att tas ut av vissa teleoperatörer. Regeringen beräknar att det sammanlagda avgiftsuttaget för år 1997 kommer att uppgå till 50 000 000 kronor. Då avgiften för teleberedskapen är en offentligrättslig avgift bör anslaget B 7 Funktionen Telekommunikationer bruttobudgeteras. Detta innebär att avgiften inbetalas till statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av anslag på statsbudgetens utgiftssida. Anslagsnivån höjs fr.o.m. den 1 juli 1997 till 202 886 000 kronor. Detta innebär i sin tur att utgiftsramen för utgiftsområde 6 under år 1997 höjs med 50 000 000 kronor. Hänsyn bör kunna tas vid eventuella över- eller underskott av avgifter vid fastställande av avgifts-nivå för operatörerna. B 10. Funktionen Energiförsörjning De statliga beredskapsinsatserna inom energiförsörjningen syftar till att dels vidmakthålla och vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta störningar i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska kriser och i krig, dels minska känsligheten för störningar inom elförsörjningsområdet. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 27 612 000 kronor. Regeringen har nyligen föreslagit nya regler om elberedskap (prop. 1996/97:86), vilka förutskickades i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse Etapp 2. Huvudprincipen är att den som driver elproduktion, elhandel och nätverksamhet eller i vissa fall äger anläggningar för sådan verksamhet är skyldig att vidta åtgärder som beslutas med stöd av lagen. Beslutade åtgärder är med vissa undantag ersättningsberättigande. En offentligrättsligt reglerad avgift, elberedskapsavgift, föreslås för att finansiera kostnaderna för beslutade beredskapsåtgärder och för myndighetsutövningen enligt lagen. Avgifterna bör redovisas brutto på statsbudgeten. Innevarande års anslag till funktionen Energiförsörjning bör därför ökas med 100 000 000 kronor. Det totala anslagsbeloppet blir därigenom 127 612 000 kronor. Under förutsättning av riksdagens godkännande av den föreslagna elberedskapslagen, föreslår regeringen att utgiftsökningen finansieras med avgiftsintäkter från elberedskapsavgiften. Det sammanlagda avgiftsuttaget för budgetåret 1997 föreslås bli 100 000 000 kronor. Detta förutsätter att utgiftsramen för utgiftsområde 6 för budgetåret 1997 höjs. Elberedskapsavgiften skall enligt den föreslagna elberedskapslagen betalas av innehavare av nätkoncession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får enligt den föreslagna elberedskapslagen meddela närmare föreskrifter om elberedskapsavgift. Intäkterna från elberedskapsavgiften skall tillföras statsbudgeten på särskild inkomsttitel. Åtgärder inom elförsörjningen bör kunna planeras långsiktigt. Principer för elberedskapens finansiering har nyligen föreslagits riksdagen. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att medge Svenska kraftnät att under budgetåret 1997 besluta om sådana åtgärder som innebär åtaganden under en femårsperiod. För budgetåret 1997 bör åtagandena uppgå till högst 100 000 000 kronor. För budgetåren 1998-2001 bör åtagandena begränsas till 50 000 000 kronor om året. 6.8 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd B. Samarbete med Central- och Östeuropa B 2. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 15 000 000 kronor samt ett statligt betalningsansvar i form av statsgarantier till ett belopp om 150 000 000 kronor. De nordiska statsministrarna beslutade den 26 augusti l996 att upprätta en nordisk miljöinvesteringslåneordning (MIL) på 100 000 000 ecu (ca 830 000 000 kronor) vid Nordiska investeringsbanken (NIB) för att skapa förbättrade förutsättningar för finansiering av miljöprojekt i Nordens närområden. Förslaget förutsätter en hundraprocentig stats-garanti från de nordiska länderna varvid Sveriges andel blir 38,8 procent (ca 322 miljoner kronor) enligt den nordiska fördelningsnyckeln. Regeringen föreslog i proposition l995/96:222 “Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2 000” att en miljölåneordning skulle inrättas i (NIB). Riksdagen gav sitt bifall till programmet för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (l995/96 FiU:15) i vilken miljölåneordningen ingick. Vidare föreslog regeringen att avsättning för den utökade ramen utgör 15 procent på ramen dvs. ca 50 000 000 kronor. Avsättningen för ramen föreslås ske i budgetpropositionen för år l998 och för år l999. Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i prop. l996/97:1, att staten ikläder sig ett betalningsansvar på ytterligare 322 000 000 kronor för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot Nordiska investeringsbanken vilket innebär ett totalt åtagande på 472 miljoner kronor. 6.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg A. Hälsovård och sjukvård Tandvårdsförsäkringen Regeringens bedömning: Den s.k. självrisken i ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård bör höjas från 700 kronor till 1 300 kronor fr.o.m. den 1 oktober 1997. Skälen för regeringens bedömning: I budgetpropositionen för år 1997 redovisade regeringen sin avsikt att införa en reviderad tandvårdstaxa fr.o.m. den 15 oktober 1996. Detta var ett första steg i förändringen av tandvårdsförsäkringen. Vidare aviserades ett andra steg som avsåg ett slopande av subventionerna i tandvårdsförsäkringen från den 1 januari 1998, med undantag för ett ekonomiskt stöd till vissa s.k. särskilda patientgrupper. För detta ändamål avsåg regeringen att avsätta ett belopp på högst 1 000 miljoner kronor avseende år 1998. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen hösten 1996 en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett förslag som utgick från att samtliga subventioner i tandvårdsförsäkringen skulle slopas fr.o.m. den 1 januari 1998, med undantag för ett stöd till vissa s.k. särskilda patientgrupper. Arbetsgruppen redovisade nyligen sitt förslag om stödets omfattning och utformning och detta remissbehandlas för närvarande. Regeringen har beslutat att begränsa den tidigare aviserade besparingen inom tandvårdsförsäkringen den 1 januari 1998 samt att behålla den nuvarande tandvårdstaxan även under år 1998. Med hänsyn till att utgiftsramen därmed blir högre än vad som tidigare avsetts måste dock ersättningsreglerna ändras. Regeringen anser att detta bör åstadkommas genom att den s.k. självrisken höjs från 700 till 1 300 kronor per behandlingsperiod. Denna förändring avses bli genomförd den 1 oktober 1997. Fr.o.m år 1999 planerar regeringen en mer omfattande omstrukturering av tandvårdsförsäkringen. Införandet av ett särskilt ekonomiskt stöd till vissa särskilda patientgrupper utgör en viktig del av detta arbete. A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 15 637 000 000 kronor. För att finansiera överskridandet av anslaget Kostnader för statlig assistansersättning anser regeringen att tandvårdsförsäkringen under år 1997 skall grundas på en anslagsnivå som är 125 miljoner kronor lägre än vad som tidigare gällt för år 1997. Regeringen anser mot denna bakgrund att ramanslaget A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. skall minskas med 125 miljoner kronor. B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet Från anslaget B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet utges statsbidrag som syftar till att bl.a. påskynda utvecklingen inom habiliteringen, rehabiliteringen och hjälpmedelsförsörjningen i landet samt att ge landstingen förutsättningar att bygga ut tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. Av bidraget för år 1997 på totalt 711,2 miljoner kronor utgår 425 miljoner kronor till insatser för att utveckla habilitering och rehabilitering. Samtliga stimulansbidrag inom detta anslag upphör i och med utgången av år 1997. Av den del av bidraget som utges för att utveckla habilitering och rehabilitering (425 miljoner kronor), lämnas 300 miljoner kronor till landstingen som stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering och 125 miljoner kronor till olika anordnare av habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet. Socialstyrelsen fördelar och utbetalar bidragen. Regeringen föreslår att anslaget för år 1997 reduceras med totalt 300 miljoner kronor för att därmed uppgå till 411,2 miljoner kronor. Av den totala minskningen på 300 miljoner kronor avser 225 miljoner kronor delposten 1.1 Stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering som är uppförd under anslagsposten 1 Bidrag till landstingen för vissa handikappinsatser år 1997. Återstående 75 miljoner kronor avser anslagsposten 2 Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet under samma anslag. Vissa frågor om personlig assistans Bakgrund Den statliga assistansersättningen, som infördes år 1994, är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans för personer med stora funktionshinder. Utgiftsutvecklingen har underskattats, framförallt beroende på att behovens omfattning inte varit tillräckligt kända. Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lagstiftningen om assistansersättning. Dessa innebär bl.a. att gränsdragningen mellan personlig assistans och kommunala och landstingskommunala stödinsatser för funktionshindrade personer har blivit tydligare. Vidare har begreppet personlig assistans definierats i lagstiftningen. De ändrade reglerna har bedömts innebära att den årliga kostnaden för assistansersättning minskas med 215 miljoner kronor. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kan innebära att det finns ekonomiska motiv för kommunerna att förskjuta kostnader till staten via assistansreformen. Det delade ansvaret och assistansersättningens konstruktion ger heller inte några incitament för att bedriva verksamheten kostnadseffektivt eftersom ansvaret för finansiering och verksamhet inte följs åt. Vissa åtgärder måste dock vidtas för att uppnå bättre kostnadskontroll och vissa besparingar. Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har nämligen inte minskat trots de förändringar som gäller sedan juli 1996. Regeringen bedömer det därför nödvändigt att föreslå ytterligare förändringar. Assistansersättningen schabloniseras Regeringens förslag: Assistansersättningen schabloniseras samt fastställs till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det föreligger särskilda skäl kan försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna - dock högst med 12 procent. Förändringen innebär att utgifterna inom anslaget B 7. Kostnader för statlig assistansersättning minskas med 60 miljoner kronor år 1997. Skälen för regeringens förslag: Med nuvarande regler är assistansersättningen avsedd att täcka de verkliga kostnader som den enskilde har för sin assistans, dvs. lönekostnader samt kostnader för administration m.m. I de senare ingår t.ex. kostnader för bokföring och revision, lokaler, utbildning, rekrytering och omkostnader för assistenter. Enligt propositionen (prop. 1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshindrade skall en vårdbiträdeslön vara utgångspunkt vid beräkning av assistentens lönekostnader. Riksförsäkringsverket har föreskrivit att ersättning därutöver skall lämnas för de beräknade administrationskostnaderna med ett schablonbelopp på högst 30 kronor per assistanstimme. Assistansersättningen lämnas med högst det belopp per timme som regeringen fastställer för varje år. Beloppet för år 1997 är 183 kronor. Den genomsnittliga assistansersättningen som utbetalades per timme för år 1996 uppgick enligt Riksförsäkringsverket till ca 165 kronor. Ersättningsbeloppet är i genomsnitt lägst för funktionshindrade personer som själva är arbetsgivare för sina assistenter och högst för dem som anlitar kooperativ. För dem som anlitar kommunerna, genom vilka den övervägande andelen personlig assistans lämnas, är ersättningen i genomsnitt något högre än för dem som är egna arbetsgivare. Assistansutredningen föreslog i betänkandet Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 1995:126) att assistansersättningen skulle schabloniseras och sänkas till 145 kronor per timme i 1995 års priser. Utredningen påpekade att den stora spännvidd som nu finns mellan olika arbetsgivare i allt väsentligt är en effekt av en mängd olika beräkningssätt från arbetsgivarnas sida. Utredningen påpekade även att beräkning, redovisning och kontroll av kostnaderna för assistansen har förorsakat de största administrativa svårigheterna vid tillämpningen av assistansreformen för såväl försäkringskassor som för arbetsgivare. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en schablonisering av timersättningen skall införas fr.o.m. den 1 september 1997. Storleken på timersättningen bör föreskrivas i en förordning. Timersättningen bör enligt regeringens beräkningar bli 164 kronor. Genom förändringen kommer assistansersättning att lämnas med ett visst bestämt belopp per timme oberoende av vilka kostnader för assistansen som den ersättningsberättigade faktiskt har haft. Den ersättningsberättigade behöver bara redovisa hur många assistanstimmar som har utförts för att erhålla assistansersättningen. Inom ramen för det fastställda beloppet får den assistansberättigade själv avgöra hur stor del av beloppet som skall användas till lön och andra anställningskostnader och hur mycket som skall användas till administration och andra kringkostnader. Om den ersättningsberättigade är i behov av en särskilt kvalificerad assistent, assistenter som behöver särskild utbildning eller dylikt, kan det undantagsvis förekomma att den fastställda ersättningsnivån är otillräcklig. Det införs därför en möjlighet för försäkringskassan att efter ansökan medge att det fastställda beloppet får överskridas - dock med högst 12 procent. Många av dem som behöver flest assistanstimmar väljer att få sin assistans organiserad av brukarkooperativ. Bland dessa personer torde det finnas många som kan anföra särskilda skäl för högre ersättning. Den besparing som regeringen förutser genom den föreslagna förändringen kommer därmed att främst hänföra sig till vissa av de stora assistans- anordnarna i första hand kommunerna. Detta bedöms rimligt, då bland annat Assistansutredningen visat att det förekommer viss överkompensation vad gäller administrationskostnaderna. Fördelen med förändringen är att administrationen förenklas såväl för anordnaren som försäkringskassan. Därmed frigörs resurser som kan komma de assistansberättigade till del. Det innebär vissa svårigheter att kostnadsberäkna den regeländring som föreslås. Regeringen har för avsikt att noga följa resursutvecklingen och återkomma till frågan vid ett senare tillfälle om regeländringen leder till oförutsedda resursbehov. Regeringen beräknar att införandet av en schabloniserad och sänkt timersättning fr. o. m. den 1 september 1997 innebär en besparing på den statliga assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för innevarande budgetår. Helårseffekten beräknas till 180 miljoner kronor. Kommunalt finansieringsansvar för delar av assistansersättningen Regeringens bedömning: Kommunerna skall fr.o.m. den 1 november 1997 ha finansieringsansvaret för de första 20 assistanstimmarna per vecka för alla personer som uppbär assistansersättning. Ett förslag om detta avses läggas fram för riksdagen i en proposition i maj månad år 1997. Skälen för regeringens förslag: Kommunen beslutar om och finansierar insatsen personlig assistans för personer som har ett assistansbehov upp t.o.m. 20 timmar per vecka. Om behovet är större än 20 timmar per vecka kan den enskilde ansöka hos försäkringskassan om statlig assistansersättning enligt lagen om assistansersättning (LASS). Om ansökan beviljas betalar staten kostnaden från den första assistanstimman. Det ursprungliga förslaget till assistansersättning utarbetades av 1989 års handikapputredning och presenterades i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att kommunen skulle besluta om och bekosta de första 20 assistanstimmarna per vecka. Om behovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos försäkringskassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka kostnaderna för assistans fr. o. m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med denna uppdelning var att kommunen, som alltid har ett basansvar, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för stödinsatser. Flertalet remissinstanser ansåg att endast en huvudman borde vara ansvarig för beslut om och administration av personlig assistans. När det gäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad. I propositionen (prop. 1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshindrade föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. I april 1995 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för att se över finansiering och regelsystem för den statliga assistansersättningen med uppgift att redovisa förslag till alternativa åtgärder som kunde leda till att kostnadsutvecklingen begränsades och att kostnadskontrollen förbättrades. Utredningen antog namnet Assistansutredningen och redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den statliga assistansersättningen en rad förslag. Utredningen skrev bl.a. följande: "Ett förslag som framförts är att försäkringskassan skall debitera kommunen för de första 20 timmarna för samtliga personer med assistansersättning. Statens kostnader på assistansanslaget skulle då minska med cirka 1 000 miljoner kronor. Fördelen med alternativet är framför allt att det innebär minskade ekonomiska motiv för kommunerna att dels försöka påverka bedömningen av assistansbehovet för den enskilde så att detta överstiger 20 timmar per vecka, dels omdefiniera andra insatser till personlig assistans. Nya åligganden för kommunerna skall dock räknas in i besparingskravet i enlighet med finansierings- principen. Den avgörande nackdelen är därför, enligt utredarens bedömning, att kostnaderna endast flyttas från staten till kommunerna och att det därför inte sker någon nettobesparing”. Utredningen framhöll vidare att om huvudmannaskapet även i fortsättningen skulle delas mellan stat och kommun bör kommunerna göras betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att motverka framtida oönskade kostnadsförskjutningar. Assistansutredningens betänkande remissbehandlades inte. Synpunkter på betänkandet och i frågan i övrigt inhämtades på annat sätt. I regeringens proposition (prop. 1995/96:146) Vissa frågor om personlig assistans behandlades inte det nu aktuella förslaget. Men såväl 1989 års handikapputredning som Assistansutredningen har framhållit att kommunerna bör ha det grundläggande basansvaret för personlig assistans. Regeringen delar denna ståndpunkt och anser att finansieringen av assistansersättningen måste utformas så att den stimulerar kommunerna till att pröva behovet av stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation, förhållanden och behov. Det skall inte finnas ekonomiska incitament för kommunerna att omdefiniera behov av andra insatser till personlig assistans. Kommunerna bör också stimuleras till att bygga ut bra och mindre kostsamma alternativ till personlig assistans. Regeringen anser därför att kommunerna alltid bör bekosta de 20 första assistanstimmarna per vecka, medan staten via assistansersättningen bekostar de timmar som överstiger 20. Ett förslag med denna innebörd medför ökade kostnader för kommunerna, vilka enligt finansie- ringsprincipen skall kompenseras. Regeringen har för avsikt att under maj månad inkomma till riksdagen med ett förslag med denna inriktning. Förändringen skall enligt regeringens mening träda i kraft den 1 november 1997 och innebär att utgifterna inom anslaget B 7. Kostnader för statlig assistansersättning år 1997 reduceras med 65 miljoner kronor. B 6. Bilstöd till handikappade I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 343 944 000 kronor. Anslaget skall enligt regeringens bedömning reduceras med 130 000 000 kronor för att därmed uppgå till 213 944 000 kronor. Bilstöd lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Sedan den 1 juli 1995 kan under vissa förutsättningar också bidrag till körkortsutbildning lämnas till den som beviljats bilstöd. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Utgiftsbelastningen påverkas främst av personkretsens omfattning, inkomstutvecklingen, utvecklingen av fordonspriser och anpassningskostnader. Under senare år har anslaget inte utnyttjas i sin helhet. En förklaring till detta kan vara att stödet numera inte är tillräckligt omfattande för att i och för sig stödberättigade personer skall ha råd att köpa bil. Den nya anslagsnivå som regeringen nu föreslår motsvarar utnyttjandegraden av anslaget under budgetåret 1995/96 beräknat på en 12 månadersperiod. Samtidigt som bilstödet inte utnyttjats fullt ut har kostnaderna för den statliga assistansersättningen överskridits med 290 000 000 kronor budgetåret 1995/96. Enligt regeringens mening bör detta överskridande delvis finansieras genom besparingen i bilstödet. B 7. Kostnader för statlig assistansersättning I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 663 000 000 kronor. Enligt prognos kommer beloppet att överskridas med 600 miljoner kronor. Från föregående budgetår finns ett överskridande på 290 miljoner kronor. För att finansiera överskridandet har regeringen i denna proposition föreslagit utgiftsminskningar inom utgiftsområdet utöver dem som avser assistansersättningen. De utgiftsminskningar som avses är förändringar i tandvårdsförsäkringen, reducering av statsbidraget inom äldre- och handikappområdet samt bilstödet till handikappade. Regeringen anser mot denna bakgrund att ramanslaget B 7. Kostnader för personlig assistansersättning skall ökas med 475 miljoner kronor för att därmed uppgå till 4 138 miljoner kronor för år 1997 C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och drogpolitik Alkohol- och drogpolitiska åtgärder Regeringens förslag: För att kunna understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete och dessutom ha den handlingsberedskap som kan behövas föreslår regeringen att riksdagen till olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder anvisar ett ramanslag på 30 000 000 kronor. Bakgrund Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i och med det svenska EU- inträdet. Ändrade regler för införsel av alkohol och avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alkoholdrycker reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Det föreligger dessutom risk för ytterligare förändringar av nuvarande monopol- och partihandelsregler med anledning av den förestående prövningen av det svenska detaljhandelsmonopolet i EG-domstolen. Gränshandeln i södra Sverige av framför allt danskt starköl antog under 1996 så stora proportioner att det enligt regeringens bedömning var nödvändigt att vidta motverkande åtgärder. Mot denna bakgrund ändrades enligt regeringens förslag till Reviderad finansplan, m.m. (Prop. 1996/97:1) skattesatserna på öl och starköl på så sätt att en enhetlig skattesats infördes för öl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent. Den nya ölskattesatsen höjde priset på folköl överstigande 2,8 volymprocent med ca 8 procent och sänkte priset på starköl med ca 17 procent. För att finansiera denna skattesänkning höjdes spritskatten med ca 2 procent och tobaksskattesatserna med 7,9 procent. Dessa skatteförändringar innebar dock en överfinansiering med 30 miljoner kronor som motiverades av ökade behov av alkohol- och drogförebyggande insatser. Skälen för regeringens förslag: Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen kommer att försvagas så kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare för att kunna motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. Regeringen avser därför att med en lokal och regional kraftsamling av insatserna förstärka det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Socialministern har bl.a. mot denna bakgrund under eget ordförandeskap inrättat en nationell ledningsgrupp för alkohol- och drogförebyggande insatser. 6.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Totalt för utgiftsområdet föreslås i tilläggsbudgeten för statsbudgeten 1997 utgiftsökningar på 5 453 000 000 kronor. A. Ersättning vid arbetslöshet A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 34 088 334 000 kronor. Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav på kraftfulla insatser från statsmakternas sida. För innevarande budgetår bedömer regeringen att den öppna arbetslösheten kommer att ligga på 7,9 procent vilket överstiger den bedömning som gjordes i budgetpropositionen med 1 procentenhet. Detta betyder att anslagsnivån måste justeras upp. Anslagsnivån bör dock även justeras med anledning av de förslag som kommer att lämnas i det följande under utgiftsområde 13 och 14 samt med anledning av prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Regeringen avser att vidta åtgärder under budgetåret 1997 vilka skall öka det lokala inflytandet och effektivisera arbetsmarknadspolitiken. Syftet med överbryggningen är att öka sysselsättningen, motverka den kommunala sysselsättningsminskningen och sänka arbetslösheten. Flera av regeringens förslag berör anslaget för Bidrag till arbetslöshetsersättning. Regeringens avsikt är att använda arbetslöshetsersättningen mer aktivt, vilket innebär att ersättning under vissa förutsättningar bör kunna lämnas även vid andra situationer än vid öppen arbetslöshet. Totalt för verksamhetsområdet föreslås i tilläggsbudgeten för statsbudgeten 1997 utgiftsökningar på 5 453 miljoner kronor. Konsekvenser av propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring I propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107), som nyligen presenterades, föreslår regeringen en rad förändringar av arbetslöshetsersättningen. Förslagen får konsekvenser under innevarande budgetår för följande utgiftsområden: 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, 14 Arbetsmarknad och arbetsliv och 15 Studiestöd. Förslagen innebär såväl inkomstökningar som utgiftsökningar och utgiftsminskningar. Utgiftsökningar Utgifterna under anslaget ökar till följd av att regeringen i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring föreslår att ersättningsnivån skall höjas från 75 till 80 procent från och med den 29 september 1997. Utgiftsökningen till följd av höjningen av ersättningsnivån beräknas till 179 miljoner kronor på utgiftsområde 13 för budgetåret 1997. Utgiftsökningarna för övriga förslag i propositionen beräknas till 6 miljoner kronor på utgiftsområde 13 under budgetåret 1997. För utgiftsområde 14 är motsvarande utgiftsökning 60 miljoner kronor och inom utgiftsområde 15 är ökningen 46 miljoner kronor. Inkomstökningar och utgiftsminskningar Enligt regeringens förslag finansieras utgiftsökningarna i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring främst genom en höjd finansieringsavgift och genom ett uppstramat arbetsvillkor. Regeringen har föreslagit att dessa förändringar skall införas från och med den 1 juli 1997. Regeringen beräknar inkomsten av den höjda finansieringsavgiften till 440 miljoner kronor under budgetåret 1997, vilket redovisas under inkomsttitel 2525. Det innebär lägre inkomster än vad som beräknades av finansutskottet under hösten 1996 (bet. 1996/97:FiU1). Effekten av det förändrade arbetsvillkoret beräknas till 242 miljoner kronor på utgiftsområde 13 under budgetåret 1997. Regeringen har också föreslagit en rad andra regelförändringar i arbetslöshetsersättningen i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring, vilka sammantaget minskar utgifterna på utgiftsområde 13 med 216 miljoner kronor under budgetåret 1997. Inom utgiftsområde 14 är motsvarande utgiftsminskningar 81 respektive 38 miljoner kronor. Inom utgiftsområde 15 beräknas utgiftsminskningarna till 4 miljoner kronor. Anslagskonsekvenser Vid behandlingen av budgetpropositionen beslutade riksdagen att skjuta på ikraftträdandet av beslut om förändringar i arbetslöshetsersättningen som riksdagen fattade den 12 juli 1997 med anledning av förslag i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222). De uppskjutna förändringarna i arbetslöshetsersättningen innebar att utgifterna på anslaget ökade under budgetåret 1997. Riksdagen föreslog att den ökade kostnaden skulle finansieras via en höjning av finansieringsavgiften. Finansieringsavgiften påverkar inte anslagen då inkomsten redovisas på en inkomsttitel. Detta innebar att totalt 1 155 miljoner kronor tillfördes de berörda anslagen i budgetpropositionen, varav 924 miljoner kronor tillfördes anslaget för Bidrag till arbetslöshetsersättning och 231 miljoner kronor tillfördes anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Den i prop. 1996/97:107 föreslagna höjningen av finansieringsavgiften motsvarar inte hela det tillförda beloppet och regeringen har därför föreslagit ytterligare utgiftsminskningar i propositionen. Det innebär att en del av de medel som tillfördes anslagen genom riksdagens nyss nämnda beslut skall föras bort. Utgiftsområde 13 bör justeras ned med 273 miljoner kronor för budgetåret 1997 till följd av regeringens förslag i prop. 1996/97:107, utgiftsområde 14 med 58 miljoner kronor och utgiftsområde 15 justeras upp med 42 miljoner kronor. Trots omfattande besparingar är förslaget underfinansierat med 243 miljoner kronor i förhållande till den ursprungligen beräknade besparingen i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222). Regeringen kommer nu att föreslå att detta underskott finansieras genom en ändring av nivån på utbildningsbidragen för personer som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen respektive kontant arbetsmarknadsstöd. Stimulansersättning vid offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa Enligt budgetpropositionen skall sökande som deltar i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentligt tillfälligt arbete få en stimulansersättning om 45 kronor per dag. Kostnaden för stimulansersättningen beräknas till 59 miljoner kronor för budgetåret 1997. Vid beräkningen av anslaget i budgetpropositionen beaktades inte denna kostnad. Regeringen anförde då att den skulle återkomma med förslag till finansiering av stimulansersättningen vid ett senare tillfälle. Regeringen beräknar nu att ytterligare 59 miljoner kronor bör tillföras anslaget under budgetåret 1997 till följd av beslutet om att införa stimulansersättningen. Regeringen kommer att under utgiftsområde 14 föreslå att denna ersättning skall finansieras via den nyss nämnda förändringen av utbildningsbidragen för de personer som saknar rätt till arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd. Det har rått viss oklarhet om reglerna om avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning i samband med offentligt tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Avstängningsreglerna är lika för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen vill framhålla vikten av att dessa regler tillämpas likformigt och konsekvent samt att tillämpningen inte leder till att personer kan avböja att delta i en viss arbetsmarknadspolitisk åtgärd och i stället få arbetslöshetsersättning. En aktiv och flexibel användning av arbetslöshetsförsäkringen Enligt regeringens mening bör det nu prövas att i viss begränsad omfattning använda arbetslöshetsförsäkringen för andra situationer än vid öppen arbetslöshet. Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen Regeringens förslag: I lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd införs en bestämmelse om att regeringen får föreskriva att arbetslöshetsersättning som försöksverksamhet får lämnas till personer som redan får ersättning enligt nämnda lagar, trots att de då inte är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande. Tid då en sökande deltar i projekt som finansieras i denna ordning skall vara tillgodoräkningsbar vid återkvalificering till arbetslöshetsersättning. Ersättningsdagarna under den aktuella verksamheten skall inte ingå i ersättningsperioden. Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997 till utgången av december 1998. Försöksverksamheten omfattar en total volym på högst 500 miljoner kronor år 1997 och högst 1 000 miljoner kronor år 1998. Skälen för regeringens förslag: För närvarande utbetalas ca 35 miljarder kronor per år från arbetslöshetskassorna i ersättning till arbetslösa medlemmar. Härtill kommer ca 2 miljarder kronor i kontant arbetsmarknadsstöd. För att bl.a. öka det lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken föreslås nu regeringen få ett bemyndigande att under en begränsad tidsperiod använda medel för arbetslöshetsersättning på ett mer aktivt sätt. Enligt gällande regler skall den som får ersättning, förutom att vara arbetslös, stå till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att det i princip inte får finnas något som hindrar personen från att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken att den arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig åt någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete för att kunna få ersättning. En viss begränsad möjlighet att delta i utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning finns dock. Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att sysselsätta sig när man får ersättning är enligt regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den kan passivisera i stället för att främja en återgång till arbetsmarknaden. Därigenom kan allt eftersom tiden går den arbetslöses anställningsbarhet komma att minska. Möjlighet bör därför skapas för att på försök använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt. Ersättning bör enligt regeringens mening i viss begränsad omfattning kunna lämnas även i andra situationer än vid öppen arbetslöshet. Exempel på sådana situationer är praktik som inte ryms inom de vanliga praktiksystemen och ökade möjligheter till utbildning. Försöksverksamheten skall också ge ett större utrymme för olika lokala initiativ, vilket ökar det lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken. Regeringen bör således ges en möjlighet att inom en viss begränsad ram på försök medge undantag från de bestämmelser i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt i den av regeringen föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring som förhindrar att arbetslöshetsersättningen används på ett mer aktivt sätt. Rätten att medge undantag bör skrivas in i de nämnda lagarna. Avsikten är att regeringen skall medges möjlighet att tillåta att för särskilda projekt undantag görs som innebär att arbetslöshetsersättning som försöksverksamhet får lämnas till personer som redan får ersättning enligt nämnda lagar, trots att då de inte är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande. Bemyndigandet gäller således endast ersättningsberättigade personer som redan uppbär ersättning. Personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare skall prioriteras. Denna ordning bör gälla för en försöksverksamhet från och med den 1 juli 1997 till utgången av december 1998. Försöksverksamheten får omfatta en sammanlagd summa av arbetslöshetsersättning till deltagarna i verksamheten som totalt uppgår till högst 500 miljoner kronor för 1997 och högst 1 000 miljoner kronor under 1998. Projekten får inte medför konkurrenssnedvridningar. De får heller inte leda till undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare får projekten inte medföra några inlåsningseffekter. Projekt skall kunna komma ifråga på hela arbetsmarknaden. Ersättningen skall beräknas enligt normala regler och ersättningsdagarna under den aktuella verksamheten skall inte ingå i ersättningsperioden. Verksamheten skall betraktas som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Genom deltagande i försöksverksamheten återkvalificerar sig projektdeltagarna för nya ersättningsperioder. Åtgärden skall bedrivas på heltid. Försöksverksamheten skall utvärderas. Av särskilt intresse är därvid försöksverksamhetens resultat med avseende på ökad anställningsbarhet och placeringar efter deltagande i försöksverksamhet på den reguljära arbetsmarknaden. Vidare skall projekten utvärderas med avseende på eventuella undanträngnings- och inlåsningseffekter. Förslaget föranleder ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt i av regeringen föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt slutligen i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Resursarbeten Regeringens förslag: Arbetstagarorganisationer och arbetsgivare på en arbetsplats inom stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och de allmänna försäkringskassorna kan komma överens om att inrätta resursarbeten inom alla yrkeskategorier. Till dessa arbeten kan långtidsarbetslösa personer som får arbetslöshetsersättning tas in som en extra resurs i det ordinarie arbetet i syfte att åstadkomma kvalitetshöjande insatser. De anvisade skall delta i åtgärden på heltid och ha rätt till arbetslöshetsersättning. Under minst 10 procent av tiden i åtgärden skall de anvisade vara aktiva som arbetssökande. En anvisning får omfatta högst sex månader med möjlighet till förlängning till nio månader. Som motprestation förbinder sig arbetsgivaren att täcka alla kortare vikariatsbehov som uppstår med dessa arbetslösa. Arbetsgivaren tillåts komplettera ersättningen så att den högst uppgår till 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620 kronor per dag till och med den 28 december 1997 och till högst 638 kronor därefter. Verksamheten skall vara en försöksverksamhet och pågå under tiden den 1 juli 1997 till utgången av december 1998. Deltagande i resursarbete skall likställas med deltagande i arbetsmarknadsutbildning vid tillämpning av arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser om tillgodoräkningsbar tid och om avstängning från rätt till ersättning. Regeln om samordning mellan arbetslöshetsersättning och ersättning från annan än arbetslöshetskassa skall inte gälla i detta fall. Skälen för regeringens förslag: Regeringen beviljade i december 1995 medel till ett arbetsmarknadspolitiskt försöksprojekt inom vård och omsorg. Det har bedrivits i samverkan med Svenska kommunalarbetareförbundets sektion i Kalmar, Länsarbetsnämnden i Kalmar län och Kalmar kommun. Arbetsgivaren, Kalmar kommun, har fått möjlighet att utöver en lägsta nivå på bemanningen på en arbetsplats höja nivån på den kommunala servicen genom att ta in arbetslösa som en extra resurs i det reguljära arbetet. I gengäld har arbetsgivaren åtagit sig att täcka alla vikariatsbehov som understiger 14 dagar inom det område det gäller med arbetslösa. Preliminära bedömningar visar att projektet har haft positiva effekter. Genom att de arbetslösa redan finns på arbetsplatsen och känner till rutiner och övrig personal har det varit smidigt att låta dem utan dröjsmål gå in på de vikariatsarbetsuppgifter som har uppstått. Under vikariatet bryts arbetslösheten och vikarien uppbär avtalsenlig lön. I genomsnitt har de arbetslösa haft vikariatstjänstgöring under drygt hälften av den tid de deltagit i projektet, vilket medfört en minskning av utbetalning från berörda arbetslöshetskassor. En fördel med verksamheten är att även de deltidsarbetslösa får chans att fylla upp sin arbetstid till heltid. Genom att arbetstagarorganisationerna och arbetsgivaren tillsammans återkommande kommer överens om grundbemanningen på arbetsplatsen minskar risken för att åtgärden skulle undantränga reguljära arbetstillfällen. Högskolan i Växjö utvärderar verksamheten och kommer att lämna en slutrapport den 1 juli 1997. Regeringen föreslår nu att på basis av erfarenheterna från detta projekt införa en tillfällig lag om resursarbeten i offentlig verksamhet. Denna försöksverksamhet skall pågå i hela landet och bedrivas från och med den 1 juli 1997 intill utgången av december år 1998. Långtidsarbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kan delta i åtgärden. Från och med år 1998 bör detta avse långtidsarbetslösa som uppbär ersättning enligt den föreslagna nya lagen om arbetslöshetsförsäkring. De anvisade skall delta i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden på heltid. 10 procent av tiden bör dock användas till att söka arbete. Deltagare i försöksverksamhet har rätt till arbetslöshetsersättning. Denna skall benämnas utbildningsbidrag. Arbetsgivaren tillåts komplettera ersättningen så att den högst uppgår till 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620 kronor per dag till och med den 28 december 1997 och till högst 638 kronor därefter. Regeln om samordning mellan arbetslöshetsersättning och ersättning från annan än arbetslöshetskassa i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i den föreslagna lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring skall inte gälla i detta fall. Resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och den omständigheten att arbetsgivaren bidrar till ersättning till den enskilde ändrar ej detta förhållande. Regeringen avser att i samråd med fackliga organisationer överenskomma om den detaljerade utformningen av detta genom kollektivavtal mellan berörda parter eller genom en ordning som innebär att anordnaren till staten inbetalar den extra ersättningen som därefter utbetalas tillsammans med arbetslöshetsersättningen av berörd arbetslöshetskassa. En anvisning till resursarbete får omfatta högst sex månader med möjlighet till förlängning till nio månader. Personer som anvisats till resursarbete skall inte anses som arbetstagare under den tid de deltar i åtgärden utom såvitt gäller vissa regler i arbetsmiljölagen. I klargörande syfte bör detta slås fast i en särskild lag om försök med resursarbeten i offentlig verksamhet. I lagen bör vidare fastslås att den tid i resursarbete som berättigar till utbildningsbidrag bör anses som jämställd tid och således kunna kvalificera för ytterligare ersättningsperioder samt att avstängning från rätt till ersättning kan ske om en arbetslös avböjer en anvisning om att delta i verksamheten med resursarbete. Stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och de allmänna försäkringskassorna bör ha rätt att vara anordnare under förutsättning att anordnaren och berörd arbetstagarorganisation gemensamt ansöker om att få delta i projektet. De skall vara överens om vilka arbetsuppgifter det gäller, hur många personer på arbetsplatsen som skall omfattas av verksamheten, antalet ordinarie arbetstagare som måste finnas på arbetsplatsen i form av grundbemanning och att arbetsgivaren skall erbjuda deltagarna de lämpliga vikariat som senare kan uppkomma. Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen eller motsvarande nämnd skall sedan pröva ansökningen. Förslaget föranleder en lag om resursarbete och, till följd av förslaget till ny lag om arbetslöshetsförsäkring (prop.1996/97:107), en lag om ändring i lagen om resursarbete. Förslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. Förslagen överensstämmer i huvudsak med lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion, lagen (1996:869) om arbetslivsutveckling och med lagen (1996:870) om offentligt tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. De får därför sägas vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Åtgärden kommer att utvärderas med avseende på bland annat sysselsättningseffekter, undanträngning och inlåsning. En lägre öppen arbetslöshet och därmed lägre utgifter för arbetslöshetsersättning under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning under utgiftsområde 13 bidrar till åtgärdens finansiering. För finansieringen svarar även den ändring av utbildningsbidragen för personer som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen respektive kontant arbetsmarknadsstöd som föreslås under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Tillfällig avgångsersättning Regeringens förslag: Helt arbetslösa personer som fyllt 60 år men inte 65 år skall mellan den 1 juli och den 31 december 1997 erbjudas att få arbetslöshetsersättning, som skall benämnas tillfällig avgångsersättning, fram till dess de uppnår pensionsåldern utan krav på aktivt arbetssökande eller annan aktivitet. Ett villkor skall vara att den arbetslöse fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12 månader under tiden från och med den 1 januari 1996 till den 15 april 1997. Det skall inte finnas möjlighet att erhålla tillfällig avgångsersättning samtidigt med inkomst av arbete. Skälen för regeringens förslag: Många äldre personer som varit inskrivna vid förmedlingen under längre perioder har svårt att återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt kräver dessa individer stora resurser vid arbetsförmedlingen i form av personal och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen föreslår därför att arbetslösa som har fyllt 60 år men inte 65 år och som under tiden från och med den 1 januari 1996 till och med den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12 månader skall få rätt att uppbära arbetslöshetsersättning utan aktivitetskrav. Erbjudandet bör gälla mellan den 1 juli och den 31 december 1997. Ersättningen skall enligt förslaget betalas ut till dess att personerna fyller 65 år eller dessförinnan börjar att uppbära hel förtidspension eller återgår i arbete. Tillfällig avgångsersättning skall ej kunna erhållas av den som erhåller inkomst av arbete. Åtgärden tillfällig avgångsersättning finansieras i huvudsak genom minskade kostnader för arbetslöshetsersättningen. Eftersom ersättningen är arbetslöshetsersättning utgör den inkomst av tjänst vid beräkning av inkomstprövade ersättningar (änkepension och bostadsbidrag). Den är också pensionsgrundande. Vid partiell förtidspension sker samordning mellan förmånerna. Förslaget föranleder ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt i den av regeringen föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Sammanfattande medelsberäkning Det under utgiftsområde 13 Ekonomisk ersättning vid arbetslöshet anvisade ramanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning bör tillföras 5 453 000 000 kronor under budgetåret 1997. Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att minska i en mindre omfattning under år 1997 än vad regeringen bedömde i budgetpropositionen. Detta ökar belastningen på anslaget för Bidrag till arbetslöshetsersättning under budgetåret 1997. Totalt beräknas utbetalningarna från arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet att uppgå till 37 973 miljoner kronor för 1997, vilket är 5 762 miljoner kronor mer än vad som beräknades i budgetpropositionen. Det har också visat sig svårt att hittills under budgetåret 1997 nå den beräknade volymen av sökande till offentligt tillfälligt arbete. För närvarande deltar ca 4 000 personer i åtgärden, vilket skall jämföras med den planerade volymen om 15 000 personer i genomsnitt per månad. Regeringen beräknar nu att antalet personer i denna åtgärd kommer att uppgå till 5 000 personer i genomsnitt per månad under budgetåret 1997. Detta minskar utgifterna på anslaget för offentligt tillfälligt arbete med 1 153 miljoner kronor. De förändringar som föreslås i denna tilläggsbudget, de föreslagna förändringarna i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring och de justerade antagandena om utvecklingen på arbetsmarknaden som redovisas i finansplanen innebär att anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning bör justeras för innevarande budgetår. Regeringen beräknar anslagets storlek till 39 541 miljoner kronor under budgetåret 1997. Det innebär att anslagsbelastningen beräknas att öka med 5 453 miljoner kronor i jämförelse med statsbudgeten för år 1997. 6.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Totalt för utgiftsområdet föreslås i tilläggsbudgeten för statsbudgeten år 1997 utgiftsminskningar på 2 116 552 000 kronor. Arbetslösheten ligger på en fortsatt hög nivå. Arbetslösheten för män uppgick i februari 1997 till 9,6 procent och 8,0 procent för kvinnor. Under början av 1990-talet steg arbetslösheten mest och snabbast för män. Därefter var förhållandet länge det omvända. Det större sysselsättningsfallet för kvinnor beror bl.a. på neddragningar i offentlig och privat sektor. Yrkesgrupper som berörts är undersköterskor, vårdbiträden, kontorsadministrativ personal och anställda inom handeln. Under de senaste ca sex månaderna har arbetslösheten bland män återigen stigit mest, vilket har berott på minskad sysselsättning inom tillverkningsindustrin. Mot bakgrund av bl.a. ovanstående föreslår regeringen nu insatser som bildar en samlad politik som från och med år 1998 får fullt genomslag. Syftet är att öka sysselsättningen, motverka den kommunala sysselsättningsminskningen, minska arbetslösheten samt att fortsätta effektiviseringen av arbetsmarknadspolitiken och öka det lokala inflytandet. De åtgärder som regeringen föreslår skall bidra till minskad könssegregering på arbetsmarknaden och ökad jämställdhet. Samtidigt finns utrymme för kompetensutveckling och en ny inriktning inom utbildningssystemet som kan leda till högre grad av otraditionella yrkesval. Arbetsmarknadsverkets (AMV) insatser för att i arbetsförmedlingsverksamheten aktivt arbeta för att den könsuppdelade arbetsmarknaden bryts är särskilt betydelsefulla. Regeringens förslag om en ytterligare tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinstituten bör underlätta sådana insatser. Regeringen utgår från att AMV beaktar detta i sitt arbete. A. Arbetsmarknad Inom verksamhetsområdet föreslås bl.a. ett större utrymme för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen, en förändring av antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder jämfört med vad som föreslogs i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1), ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut och en större ram för medlen för otraditionella insatser samt förenklingar av reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare föreslås förändringar vad gäller lönebidragen. I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring har regeringen föreslagit förändringar i villkoren för arbetslöshetsersättningen som påverkar utgifterna för utbildningsbidrag under verksamhetsområdet. Höjningen av kompensationsnivån till 80 procent innebär att utgifterna för utbildningsbidrag ökar. Samtidigt minskar utgifterna främst till följd av det uppstramade arbetsvillkoret. Sammantaget innebär förslagen i den nämnda propositionen att utgifterna under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till statsbudgeten för innevarande budgetår minskar med 58 miljoner kronor. Förslaget i prop. 1996/97:107 om bildandet av en kompletterande arbetslöshetskassa föranleder även regeringen att föreslå att ett nytt ramanslag för vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring inrättas under verksamhetsområdet. En besparing genomförs genom en förändrad ersättningsnivå för vissa deltagare i åtgärder med utbildningsbidrag. Besparingen genomförs främst i syfte att bidra till finansieringen av de ökade utgifter under utgiftsområde 13 och 14 som regeringens föreslagna satsningar medför under år 1997 och kommande år. Regeringen bedömer vidare att kravet på omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas. De medel som häri-genom frigörs bör användas till att skapa ett större utrymme för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för en större ram för otraditionella insatser. Vidare finansierar de minskade utgifterna bl.a. regeringens förslag under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som resursarbeten och tillfällig avgångsersättning samt förslaget under utgiftsområde 15 Studiestöd om ytterligare medel till den särskilda utbildningssatsningen. Förslagen innebär sammantaget och mot bakgrund av antagandena om utvecklingen på arbetsmarknaden att utgifterna under verksamhetsområdet minskar med ca 2,1 miljarder kronor. A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 612 727 000 kronor. De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas främsta syfte är att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden, stärka de svagastes ställning och att utjämna svängningarna i ekonomin. De har således en väsentlig betydelse för möjligheterna att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken och ett ökat lokalt inflytande innebär att arbetslösheten kan bekämpas mer effektivt. Denna ambition har samtidigt tydliggjort behovet av förenklade regelsystem. Regeringen föreslår därför i det följande enklare och tydligare regler som ökar möjligheterna för beslutsfattarna på lokal nivå att i rådande läge använda den för individen lämpligaste insatsen. Genom dessa förändringar menar regeringen att ett flertal hinder som idag begränsar de lokala initiativen försvinner och större utrymme skapas för lokala lösningar. Under föregående budgetår gjordes en rad regelförenklingar som underlättar såväl för de arbetslösa som för de personer som arbetar med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Arbetet med att förenkla och harmonisera dagens arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste fortsätta. Reglerna måste vara enkla och lättolkade för alla berörda parter för att missförstånd och eventuella orättvisor skall kunna undvikas. Inte minst är det viktigt att de arbetsförmedlingsnämnder som nu får ett allt större ansvar för den lokala arbetsmarknadspolitiken känner att de verktyg som de hanterar kan användas så effektivt som möjligt. För att ytterligare öka möjligheterna till lokalt anpassade lösningar på arbetsmarknadsproblemen samt för att regelverken för och hanteringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara så enhetliga och rättvisa som möjligt, har regeringen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet föreslagit att riksdagen bemyndigar regeringen att ge möjlighet till en försöksverksamhet som innebär en friare användning av arbetslöshetsförsäkringen. Vidare föreslår regeringen nedan en möjlighet att i särskilda fall förlänga tiden i arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion samt ett sänkt krav på inskrivningstiden för kvinnor som kan få starta eget bidrag i tolv månader. Av stor betydelse för arbetsförmedlingsnämndernas möjligheter att lokalt anpassa arbetsmarknadspolitiken är medlen för otraditionella insatser. Regeringen gör därför bedömningen att ramen för dessa medel bör utökas. Arbetsmarknadsutbildningen kommer med de medel som anvisats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för innevarande budgetår att minska. Det i budgetpropositionen uppställda målet för omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna innebär att resurserna inriktas mot billiga åtgärder med större inlåsnings- och undanträngningseffekter än vad som gäller för arbetsmarknadsutbildningen. Regeringen anser därför att det skall skapas ett utrymme för att öka omfattningen på den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen genom ett sänkt krav på omfattningen av de totala arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Härigenom förhindras inflationsdrivande flaskhalsar. De strukturella obalanserna på den svenska arbetsmarknaden kan därigenom bekämpas bättre och arbets- och kompetenslinjen kan bibehållas. Regeringen avser vidare att se över AMV:s regleringsbrev för innevarande budgetår samt vissa föreskrifter om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i syfte att ytterligare förenkla och effektivisera verksamheten och därmed öka det lokala inflytandet. Personalstyrkan vid arbetsförmedlingarna är av avgörande betydelse för kvalitén i förmedlingsarbetet. Personalstyrkan är viktig för hur många sökande som kan hanteras effektivt och för hur snabbt de kan placeras i arbete och i lämpliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen föreslår därför att AMV får disponera ytterligare medel för tillfälliga personalförstärkningar samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på avsett sätt. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna Regeringens bedömning: Under innevarande budgetår bör i genomsnitt minst 207 000 personer per månad få utbildning eller sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder och yrkesinriktad rehabilitering under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Härav bör minst 26 000 personer vara arbetshandikappade. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen informerade riksdagen i budgetpropositionen att regeringen avsåg att uppdra åt AMV att sysselsätta i genomsnitt 228 000 personer per månad i arbets- marknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1997. För detta ändamål anvisades 25 613 miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet ansåg i sitt betänkande (bet. 1996/97:AU1) att kravet på omfattningen var högt ställt i förhållande till de tilldelade resurserna. Arbetsmarknadsutbildningen har en betydligt högre genomsnittskostnad än övriga åtgärder. Med det nuvarande kravet på omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förhållande till de anvisade medlen kommer antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning att minska kraftigt under budgetåret 1997 i förhållande till tidigare budgetår. Ett oförändrat krav på omfattningen innebär därför att kvalitén i åtgärderna försämras samtidigt som undanträngningseffekterna ökar till följd av fler deltagare i åtgärder med högre undanträngningsrisk. Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är därför av stor vikt att antalet personer i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på arbetskraft väntas öka. Härigenom kan även i fortsättningen arbets- och kompetenslinjen utgöra hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Regeringen gör därför bedömningen att kravet på omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas till i genomsnitt 207 000 personer per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör ca 800 miljoner kronor användas till att skapa ett större utrymme för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för en större ram för otraditionella insatser. Resterande ca 1,5 miljarder kronor finansierar främst regeringens förslag under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet om bl.a. resursarbeten och tillfällig avgångsersättning samt förslaget under utgiftsområde 15 Studiestöd om ytterligare medel till den särskilda utbildningssatsningen. Regeringen kommer därför att uppdra åt AMV att under budgetåret 1997 sysselsätta i genomsnitt 207 000 personer per månad i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder och yrkesinriktad rehabilitering under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Härav bör minst 26 000 personer vara arbetshandikappade. Utöver de personer som härigenom sysselsätts tillkommer de under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet föreslagna satsningarna på resursarbeten, tillfällig avgångsersättning samt projekt som möjliggörs genom det föreslagna bemyndigandet om en friare användning av arbetslöshetsersättningen. Till detta skall också läggas förslaget under utgiftsområde 15 om ytterligare medel till den särskilda utbildningssatsningen. Vad gäller ungdomar och arbetsmarknadsutbildning anser regeringen att s.k. samhällsinnovativa utbildningar bör ges ett större utrymme vid upphandlingen. Dessa utbildningar bör bedrivas i projektform och vara inriktade på att stärka både flickors och pojkars delaktighet i det framtida samhällsbyggandet med tonvikt på kooperation, nyföretagande m.m. Tillfälliga personalförstärkningar Regeringens förslag: Av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får AMV under år 1997 använda högst 100 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på avsett sätt. Skälen för regeringens förslag: I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen har riksdagen beslutat att AMV får använda 600 miljoner kronor av medlen under det under utgiftsområde 14 anvisade anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Den fortsatt höga arbetslösheten innebär att AMV trots denna förstärkning kommer att ha svårt att klara sitt uppdrag att hantera det stora antalet arbetssökande på ett tillfredsställande sätt. För att AMV skall ges rimliga förutsättningar att upprätthålla en god kvalitet i förmedlingsarbetet anser regeringen att myndigheten bör få disponera ytterligare medel för tillfälliga personalförstärkningar. Regeringen bedömde i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) att individuella handlingsplaner är ett centralt hjälpmedel för att nå fram till fasta eller tillfälliga anställningar för de arbetslösa. För att klara av målet att alla långtidsarbetslösa skall ha en handlingsplan med god kvalitet krävs tid för detta arbete. Inte minst är det viktigt med handlingsplaner i samband med att kunskapslyftet påbörjas under andra halvåret 1997. För att göra en korrekt och framåtsyftande handlingsplan tillsammans med den arbetssökande krävs särskild kompetens och tid. Denna kompetens återfinns i dag ofta hos de yrkesvägledare som finns på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Arbetet med att på ett korrekt sätt ge vägledning för framtiden är ett svårt och viktigt arbete som också är tidskrävande. Regeringen menar att detta vägledningarbete blir mer strategiskt i framtiden då nya yrken och utbildningar växer fram i en allt snabbare takt. Inte minst kommer vägledningen få ökad betydelse i samband med att nya samarbetsprojekt växer fram med andra aktörer. En ytterligare tillfällig personalförstärkning innebär att fler arbetslösa kommer att få möjlighet till en kvalificerad vägledning. Det gäller både kvinnor och män. Det är väsentligt att tid ges för en kvalificerad vägledningsinsats där nya yrkesområden och utbildningar kan diskuteras i syfte att bl.a. bryta den köns-uppdelade arbetsmarknaden. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att AMV av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får använda högst 100 miljoner kronor under budgetåret 1997 för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på avsett sätt. Utökad medelsram för otraditionella insatser Regeringens bedömning: Medelsramen för otraditionella insatser under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder höjs från högst 450 miljoner kronor till högst 550 miljoner kronor under budgetåret 1997. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i regleringsbrevet för AMV föreskrivit att AMS inom ramen för anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får använda högst 450 miljoner kronor för otraditionella insatser. Dessa medel skall bekosta insatser som motiveras av arbetsmarknadsskäl, men som inte ryms inom ordinarie regelverk och inte heller ger rätt till andra statliga stöd. Bland annat kan det avse särskilda insatser för kvinnor som berörs av strukturförändringar inom offentliga sektorn. Medlen för otraditionella insatser är ett viktigt komplement till de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De förstärker också möjligheterna att lokalt anpassa arbetsmarknadspolitiken. Som ett led i regeringens strävan att förstärka inslaget av lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken bör därför arbetsförmedlingsnämnderna ges utökade möjligheter till otraditionella insatser. Därmed förbättras förutsättningarna att hitta okonventionella metoder som är lokalt anpassade för att lösa arbetslöshetsproblemen ute i kommunerna. För att öka möjligheterna till lokal samverkan och därmed minska arbetslösheten avser regeringen att höja ramen för otraditionella insatser under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 100 miljoner kronor. Högst 550 miljoner kronor bör således få användas för detta ändamål under budgetåret 1997. Förändrad ersättningsnivå i utbildningsbidraget Regeringens förslag: För den som inte har rätt till arbetslöshetsersättning och deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med utbildningsbidrag skall från och med den 1 juli 1997 utbildningsbidraget lämnas med ett belopp som efter skatteavdrag i princip motsvarar studiebidraget. Skälen för regeringens förslag: I den fortsatta strävan att harmonisera reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste även förändringar ske av utbildningsbidraget. Regeringen anser att nivån på det utbildningsbidrag som lämnas till dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning inte skall överstiga nivån på det studiebidrag som lämnas vid studier inom det reguljära utbildningsväsendet. Detta för att det inte skall vara ekonomiskt fördelaktigare att välja en arbetsmarknadspolitisk åtgärd framför reguljära studier. Ersättningen som lämnas till arbetslösa som inte har rätt till arbetslöshetsersättning varierar mellan åtgärderna. Deltagare som t.ex. inte har fyllt 25 år får vid deltagande i datortek en lägre ersättning än om de deltar i annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Regeringen föreslår därför att det bör införas en enhetlig nivå på det utbildningsbidrag som lämnas till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Nivån på utbildningsbidraget för dessa deltagare i åtgärder bör oavsett ålder uppgå till ett belopp som efter skatteavdrag motsvarar studiebidraget. Studiebidraget uppgår för närvarande till 1 967 kronor per månad varför nivån på det här föreslagna utbildningsbidraget bör uppgå till 2 275 kronor per månad. Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1997. Utbildningsbidraget för ungdomar som inte har fyllt 25 år ökar med regeringens förslag till den nya nivån för utbildningsbidrag. Den ändrade ersättningsnivån i utbildningsbidraget föreslås vidare i syfte att bidra till finansieringen av de ökade utgifter som regeringens föreslagna satsningar medför under 1997 och kommande år. Förslaget innebär en besparing på 624 miljoner kronor under budgetåret 1997. Ramen för utgiftsområdet har därför justerats ned med motsvarande belopp. Arbetslivsutveckling Regeringens förslag: Arbetslivsutveckling (ALU) skall kunna förlängas med som längst sex månader på samma arbetsplats om det finns särskilda skäl. Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997. Skälen för regeringens förslag: I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med som mest sex månader om det finns synnerliga skäl. Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte som innebär att kravet på synnerliga skäl vid förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan förlängning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997. Arbetsplatsintroduktion Regeringens förslag: Arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med som längst sex månader för arbetshandikappade och för utomnordiska medborgare. Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997. Skälen för regeringens förslag: Både arbetshandikappade och utomnordiska medborgare tillhör de grupper som regeringen av flera skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska medborgarna har särskilt svårt att träda in på arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det svenska språket men också på grund av att de ofta saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden. Detta nätverk har stor betydelse för att hitta de lediga arbetena men också för att ha referenspersoner. Det finns dessutom mycket som talar för att ju längre utomnordiska medborgare befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder desto större är chansen att få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden. Regeringen föreslår därför att tiden i arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med högst sex månader för arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen tidsgräns vid förlängning. Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1997. Insatser för att öka kvinnors företagande Regeringens förslag: Kravet på att kvinnor skall ha varit anmälda på arbetsförmedlingen under minst 24 månader för att få utbildningsbidrag under längre tid än sex månader vid starta eget sätts ned till minst sex månader. Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997. Skälen för regeringens förslag: Kvinnor är i minoritet bland de personer som får bidrag för att starta eget. De utgör i dag endast ca 25 procent av bidragstagarna. Av samtliga företagare i Sverige är bara ca 20 procent kvinnor. Under de senaste tre åren har arbetslösheten stigit mer för kvinnor än för män totalt sett på grund av neddragningar i den offentliga och privata sektorn. Regeringen anser att det är viktigt att andelen kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen kvinnor med starta eget bidrag, då de bäst lämpade att starta egen verksamhet oftast har en kortare arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få en förlängning bör sättas ned till minst sex månader. Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen med ett förslag om lagstadgad rätt till ledighet för att starta egen näringsverksamhet. Interpraktikstipendier Regeringens förslag: Interpraktikstipendier ersätter från och med den 1 oktober 1997 nuvarande Europastipendier. Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft möjlighet att praktisera på företag inom Europa, exklusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier. I regleringsbrevet för budgetåret 1997 för AMV har regeringen föreskrivit att verket får använda högst fem miljoner kronor för detta ändamål. Under budgetåret 1995/96 fick ca 200 ungdomar detta stipendium och hittills under innevarande budgetår har få ungdomar utnyttjat möjligheten. Det har visat sig att de förutsättningar som har varit kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdomar respektive europeiska företag varit intresserade. Det är emellertid angeläget att arbetslösa ungdomar kan ges en internationell erfarenhet. Mot denna bakgrund anser regeringen att formerna för stipendiet bör utvecklas. Svenska EU Programkontoret för utbildning och kompetensutveckling har presenterat ett förslag till program som bygger på utbyte mellan Europas länder och bedöms leda till en ökad omfattning av verksamheten. Arbetsmarknadens yrkesråd har i skrivelse den 10 mars 1997 ställt sig bakom detta förslag. Den konstruktion som hittills gällt bör därför upphöra från och med den 1 oktober 1997 och då ersättas med den nu föreslagna modellen. Enligt förslaget skall s.k. Interpraktikstipendier kunna lämnas till unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de fyller 30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet ingår en viss ersättning för resa, fösäkring samt för uppehälle. Stipendietiden bör vara sex månader. Personer som beviljats stipendiet före den 30 september 1997 föreslås dock få fullgöra sin planerade praktik enligt den nuvarande konstruktionen. Regeringen ställer sig bakom förslaget och föreslår att det genomförs från och med den 1 oktober 1997. Regeringen anser också att praktik inom ramen för stipendiet bör kunna anordnas även utanför Europa. Det kan exempelvis gälla volontärverksamhet i utvecklingsländer. Regeringen beräknar att kostnaden för stipendiet inklusive administration kommer att uppgå till 8,3 miljoner kronor under sista kvartalet 1997. Regeringen kommer senare besluta att ansvaret för stipendierna skall flyttas från AMV till Svenska EU Programkontoret den 1 oktober 1997. Inom kontoret finns liknande EU program med delvis samma målgrupper och syften. Med överföringen bör därför följa möjligheter till synergieffekter och därmed till ökad effektivitet. Av samma anledning avser regeringen också att besluta att ansvaret för Svenska IAESTE (The International Association for the Exchange of Students for Technical Experience) flyttas från AMV till Svenska EU Programkontoret från och med den 1 oktober 1997. Förslaget bör gälla från och med den 1 oktober 1997. Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. Kommunernas ansvar för ungdomar Regeringens förslag: I lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar införs en uttrycklig bestämmelse om att arbetsmiljölagen (1977:1160) i vissa delar skall vara tillämplig på de ungdomar som deltar i denna åtgärd. Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997. Skälen för regeringens förslag: Lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar trädde i kraft den 1 oktober 1995. Genom lagen ges kommunerna möjlighet att genom överenskommelser med staten ta ett samlat ansvar för arbetslösa ungdomar fram till det år de fyller 20 år. Verksamheten skall syfta till att förbereda ungdomarna för inträde på den reguljära arbetsmarknaden eller till en plats i reguljär utbildning. Kommunerna skall samarbeta med det lokala näringslivet (prop. 1994/95:218, bet. 1994/95: AU15, rskr. 1994/95:398). I lagen anges att ungdomar som deltar i verksamheten inte skall anses som arbetstagare. Någon särskild bestämmelse om att arbetsmiljölagen i vissa hänseenden skall tillämpas på deltagarna i verksamheten finns inte. Åtgärden har inte heller angivits vara utbildning. Följden har blivit att det har uppstått viss osäkerhet om vilket arbetsmiljöansvar som gäller när ungdomar deltar i verksamhet som regleras av den nu aktuella lagen och som bedrivs på en arbetsplats. På vilket sätt arbetsmiljölagen skall gälla i dessa fall bör därför klargöras. Utgångspunkten för regeringens förslag är att den i dessa fall skall gälla i samma omfattning som vid utbildning (jmfr. 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen). Motsvarande bestämmelser om arbetsmiljölagens tillämpning finns i lagen (1996:869) om arbetslivsutveckling och lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Den nu föreslagna ändringen föranleder en ändring av 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Lagförslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder och Särskilda medel Regeringens förslag: Riksdagen bör bemyndiga regeringen att i fråga om det under utgiftsområde 14 anvisade anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om högst 55 miljoner kronor, beställa tjänster som medför utgifter under kommande budgetår. Skälen för regeringens förslag: En stor del av besluten avseende åtgärder som finansieras av anslaget innebär utgifter för kommande budgetår. Regeringen bör därför få ett beställningsbemyndigande som innebär att beslut kan fattas som medför utgifter under kommande budgetår. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om högst 55 miljoner kronor, beställa tjänster som medför utgifter under kommande budgetår. Regeringen avser att bl.a. använda dessa medel för sysselsättningsskapande åtgärder. Effekterna av förslagen i proposition 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring har regeringen föreslagit förändringar av villkoren för arbetslöshetsersättningen som påverkar utgifterna för utbildningsbidrag under förevarande anslag. Höjningen av ersättningsnivån till 80 procent innebär att utgifterna för utbildningsbidrag ökar. Samtidigt minskar utgifterna främst till följd av det uppstramade arbetsvillkoret. Sammantaget innebär förslagen i nämnda proposition att utgifterna under anslaget i förhållande till statsbudgeten för innevarande budgetår minskar med drygt 58 miljoner kronor. A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade Ärendet och dess beredning Regeringen bemyndigade den 27 juni 1996 chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade - anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och arbete inom Samhallkoncernen (Dir 1996:56). Utredaren har i januari 1997 avlämnat delbetänkandet (SOU 1997:5) Aktivt lönebidrag - Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Arbetsgivarverket (AV), Uppsala Universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Samhall AB, Statens Kulturråd, Riksarkivet, Stiftelsen Nordiska museet, Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO), De Handikappades Riksförbund (DHR), Synskadades Riksförbund (SRF), Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Riksidrottsförbund (RF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Remissyttrandena finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A97/45/A). Ändrade regler för anställning med lönebidrag Stödformen anställning med lönebidrag har uppkommit genom en sammanslagning av de tidigare formerna arkivarbete och halvskyddad sysselsättning. Bidragsnivåns tidigare koppling till arbetsgivarkategori upphävdes genom lönebidragsreformen den 1 juli 1991, liksom de tidigare fasta bidragsnivåerna. Bidraget blev flexibelt och avhängigt av den arbetshandikappade personens behov och förutsättningar beträffande arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning (prop. 1990/91:100 bil. 12, s. 119). Reglerna för hur höga bidragsnivåer som får lämnas har under senare år etappvis skärpts. Riksdagen beslöt under våren 1995 att fr.o.m den 1 juli 1995 skulle nya lönebidrag lämnas med högst 80 procent av lönekostnaden. För personer som anställdes med bidrag före nämnda dag fick bidrag lämnas med högst 90 procent. Riksdagen har därefter under hösten 1995 ytterligare skärpt reglerna. Sedan den 1 januari 1996 gäller att lönebidrag som förlängs efter de fyra första åren får lämnas med högst 80 procent av lönekostnaden. Riksdagen har senare antagit (rskr 1995/96:276) arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 1995/96:AU15, med förslag som syftade till att förhindra uppsägningar av anställda med lönebidrag inom allmännyttiga organisationer. I denna proposition lägger regeringen fram förslag om en långsiktig lösning av frågan. Målsättningen är att riksdagens tidigare beslut om en lägre lönebidragsnivå så långt det är möjligt skall genomföras på ett sådant sätt att riskerna för att arbetshandikappade anställda förlorar arbetet begränsas. Syftet med regeringens förslag är att Arbetsmarknadsverket (AMV) inom ramen för befintliga medel som disponeras för ändamålet, skall agera för att lönebidragets nivå faktiskt svarar mot graden av nedsättning av den arbetshandikappade personens arbetsförmåga i relation till de arbetsuppgifter han eller hon har. En definition av vad som i bidragssammanhang skall avses vara en allmännyttig organisation föreslås och särskilda villkor ställs för att organisationen eller föreningen skall kunna få omfattas av en särbehandling när det gäller att komma i fråga för en bidragsnivå som överstiger 80 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden. Regeringen föreslår att AMS intensifierar sitt arbete med att minska de genomsnittliga bidragsnivåerna och att nya anställningar med lönebidrag riktas mot sektorer på arbetsmarknaden där de genomsnittliga bidragsnivåerna är lägre. Ett resultatkrav på en sänkning av den genomsnittliga bidragsnivån ställs på myndigheten. Syftet är att dels finansiera den kostnadsökning som en särbehandling av allmännyttiga organisationer kommer att innebära men också för att på sikt möjliggöra att fler personer med arbetshandikapp kan få del av åtgärden. Förslag lämnas till åtgärder för att ge förutsättningar för förbättringar av AMV:s ekonomiadministrativa rutiner. Regeringen föreslår vidare att individuella och målinriktade handlingsplaner skall upprättas av arbetsförmedlingen och Ami tillsammans med de sökande/anställda i syfte att förstärka lönebidragets rehabiliterande inriktning. I syfte att synliggöra funktionshindrade kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden bör statistikredovisningen förbättras och fortsatta forsknings- och utvärderingsinsatser vidtas. Regeringen gör vidare den bedömningen att lönebidrag skall vara en åtgärd som är förbehållen personer som har ett funktionshinder som leder till ett arbetshandikapp. Ett flexibelt lönebidragssystem Regeringens bedömning: Den nuvarande utformningen av lönebidraget bör i huvudsak bestå. Lönebidraget skall också fortsättningsvis vara flexibelt och bestämmas med hänsyn till den enskildes arbetsförmåga och funktionsnedsättning. Vidare skall den högsta bidragsnivån såväl vid nyanställningar som vid omprövning av bidragsnivån efter fyra års anställning inte överstiga 80 procent av den bidragsgrundande lönesumman. Liksom för närvarande bör möjlighet finnas att jämka bidraget uppåt om det är nödvändigt för att en person, som har en mycket begränsad arbetsförmåga till följd av ett svårt funktionshinder, skall kunna beredas lämpligt arbete. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Utredaren föreslår att systemet med det flexibla lönebidraget bör bibehållas. Remissinstanserna: Remissopinionen är delad när det gäller systemet med det flexibla lönebidraget. DHR, SRF och SDR förordar ett system med ett fåtal fasta bidragsnivåer. Uppsala Universitet, RA och Stiftelsen Nordiska Museet anser att vid beslut om skälig bidragsnivå så måste hänsyn tas till flera andra faktorer än enbart nedsättningen av arbetsförmågan. RRV anser att det är omöjligt att utifrån utredarens material dra slutsatser om det framlagda förslaget. Övriga remissinstanser som berört systemet med det flexibla lönebidraget instämmer med utredningen om att de nuvarande principerna bör ligga fast även i fortsättningen. Skälen för regeringens bedömning: De intentioner som låg bakom införandet av det flexibla lönebidraget har, som den särskilde utredaren har konstaterat, inte till alla delar kunnat uppnås. Regeringen anser i likhet med utredaren, att systemet ändå bör bibehållas. Det förhållandet att bidragsnivåerna har höjts i stället för att sänkas, som avsikten var vid införandet, hänger framför allt samman med den drastiskt försämrade arbetsmarknadssituationen under 1990-talet. Samtidigt måste det konstateras att lönebidraget i hög grad medverkat till att arbetshandikappade kunnat få arbete också i detta mycket svåra arbetsmarknadsläge. Sökande med arbetshandikapp har kunnat hävda sig förhållandevis väl, jämfört med andra arbetslösa sökande. De har inte haft någon lätt eller gynnad situation, men andra grupper har haft ännu större svårigheter. Som utredaren har konstaterat tar det tid att bryta gamla mönster. Det är uppenbart att de tidigare regelsystemen där bidragen bestämdes av vilken kategori arbetsgivare som anställde en arbetshandikappad sökande och inget samband fanns mellan bidragsnivån och graden av nedsatt arbetsförmåga fortfarande präglar lönebidragssystemet. Det finns inget skäl att anta att skillnaderna i bidragsnivåerna mellan exempelvis kommunala och statliga arbetsgivare skulle avspegla skillnader i arbetsförmåga hos de anställda med lönebidrag. Snarare handlar det här om ett kvardröjande av skillnader i bidragsvillkor, som en gång fanns mellan statligt arkivarbete och halvskyddad sysselsättning. Antalet anställda med lönebidrag är betydande vid vissa institutioner inom kulturområdet. Framförallt gäller detta arkiv och museer. Vidare är den genomsnittliga bidragnsnivån inom kulturområdet högre än vad som gäller generellt. Med hänsyn till den betydelse de lönebidragsanställda har för dessa institutioners verksamhet gör regeringen i likhet med den särskilde utredaren bedömningen att konsekvenserna för kulturinstitutionerna av ett förändrat lönebidragssystem måste analyseras i särskild ordning. Regeringen har för avsikt att skyndsamt låta utföra en sådan analys. I avvaktan på denna utredning skall sänkningen av den genomsnittliga bidragsnivån i lönebidragen för kulturinstitutioerna motsvara den genomsnittliga för andra arbetsgivare än allmännyttiga organisationer. Innebörden av detta är att minskningen för kulturinstitutionerna ska motsvara den som sker för andra, uttryckt i procentenheter. Regeringen anser att det finns skäl att aktivt agera för att sådana skillnader minskar och att det flexibla bidraget faktiskt bestäms av den arbetshandikappade personens förutsättningar och behov, som avsikten har varit och fortfarande är. Regeringen återkommer till detta i det följande. Allmännyttiga organisationer Begreppet allmännyttig organisation Regeringens bedömning: Begreppet allmännyttig organisation definieras från den 1 juli 1997 utifrån reglerna om beskattning av ideella föreningar i enlighet med lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som berört frågan om en definition av begreppet allmännyttig organisation tillstyrker utredningens förslag. RA anser att även de uppgifter som utförs vid de statliga kulturmyndigheterna skall räknas till denna inom detta område. De problem som finns vid kulturinstitutionerna är i många fall jämförbara med de som finns vid de allmännyttiga institutionerna. Skälen för regeringens bedömning: Anställning med lönebidrag infördes den 1 juli 1980 efter det att riksdagen hade beslutat om det nya stödet (prop. 1978/79:73, bet. 1978/79:AU 20, rskr. 1978/79:186). Lönebidraget utgick med olika nivåer beroende på arbetsgivarkategori, vilket gjorde det nödvändigt att definiera vad som avsågs med begreppet allmännyttig organisation. Den definition som vanligtvis har använts är den exempelsamling på statsunderstödda eller andra allmännyttiga organisationer som fanns i tilläggsdirektiv (dir. A 1974:02) till 1974 års sysselsättningsutredning. Nämnda exempelsamling bygger i huvudsak på 38 § i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Den mest omfattande förändringen av lönebidragssystemet genomfördes den 1 juli 1991, då bidraget gjordes flexibelt och beroende av den arbetshandikappade personens förutsättningar och behov och inte som tidigare beroende av vilken kategori arbetsgivare som fick bidraget (prop. 1990/91:100 bil. 12, bet. 1990/91:AU12, rskr. 1990/91:165). Följden blev att man inte längre behövde definiera de olika arbetsgivarkategorierna som med det tidigare systemet. Utredarens förslag om en särbehandling av anställda med lönebidrag inom allmännyttiga organisationer ställer åter särskilda krav på en definition av vilka som avses ingå i denna arbetsgivarkategori. De fackliga organisationerna betraktas inte, i skatterättsligt hänseende, som ideella allmännyttiga organisationer efterom deras syfte är att stödja medlemmarnas ekonomiska intressen. Regeringen anser dock att de fackliga organisationerna även fortsättningsvis bör kunna betraktas som allmännyttiga organisationer. Det bör ankomma på AMS att utifrån den skatterättsliga definitionen utfärda närmare föreskrifter om vad som avses med allmännyttiga organisationer. Bidragsnivåer för allmännyttiga organisationer Regeringens förslag: En allmännyttig organisation får från den 1 juli 1997 vid nyanställning av en arbetshandikappad sökande efter en anvisning av af/Ami, eller i samband med en förlängning av ett beslut om lönebidrag efter de första fyra anställningsåren, beviljas bidrag med upp till 90 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden för den anställde. Den del av bidraget som överstiger 80 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden får dock bara beviljas om följande villkor är uppfyllda: - arbetet skall vara lämpligt utformat efter den sökandes behov och bidra till att den anställde kan utvecklas/rehabiliteras och förbättra sin arbetsförmåga, - arbetsmiljön skall vara tillfredsställande och uppfylla arbetsmiljölagens krav. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Ett kriterium för att allmännyttig organisation skall omfattas av en särbehandling är att organisationen eller föreningen skall kunna styrka att den har en låg betalningsförmåga. Detta bör kunna ske genom att organisationen vid anställningen eller vid omförhandlingar, med senaste deklaration/särskild uppgift till skattemyndigheten, visar en ekonomisk ställning som styrker att organisationen har en låg betalningsförmåga. För att kunna komma i åtnjutande av ett högre lönestöd skall det också vara utrett att de allmännyttiga organisationerna uppfyller arbetsmiljölagens krav på en god arbetsmiljö. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig över förslaget om en särbehandling av de allmännyttiga organisationerna är positiva till utredningens förslag. AMS föreslår att även kulturinstitutionerna skall omfattas av en sådan särbehandling. AMS och HSO föreslår en alternativ särlösning för allmännyttiga organisationer med ett volymkrav kombinerat med en högsta eller genomsnittlig bidragsnivå på 85 procent. Statskontoret avstyrker däremot förslaget om en särbehandling av denna arbetsgivarkategori. Socialstyrelsen och LO ställer sig positiva till högre ställda krav på allmännyttiga organisationer när det gäller rehabilitering inom ramen för åtgärden. HSO påpekar att svårigheter att finna osubventionerade arbeten inte får vara ett skäl att avstå från rehabiliteringsåtgärder. Handikappombudsmannen påpekar däremot att det saknas tillräckligt med konkreta förslag i utredningen när det gäller att förbättra rehabiliteringen. Samhall AB menar att rehabilitering genom arbete kräver en särskilt utvecklad metodik och särskilda insatser som i sin tur medför merkostnader utöver vad den nedsatta arbetsförmågan i sig innebär. Samtliga handikapporganisationer utom HSO har varit kritiska till att utredningen betraktar anställning med stöd av lönebidrag som rehabilitering. Socialstyrelsen, TCO och LO tillstyrker förslaget om högre ställda krav på de allmännyttiga organisationerna när det gäller arbetsmiljö och det grundläggande arbetsgivaransvaret. ASS påpekar att arbetsgivarens ansvar för de anställda och arbetsmiljön måste vara klarlagt innan beslut om lönebidrag fattas. Det åligger AMS att kontrollera att arbetsmiljön är godtagbar innan placering av en funktionshindrad sker. Det bör också framgå av beslutet. I tveksamma fall kan samråd med Yrkesinspektionen ske. HSO anser att nya arbetsmiljöprojekt bör stimuleras i samband med att det nya lönebidragssystemet införs. RF vill understryka att svårigheten för de mindre föreningarna att uppfylla de krav som ställs på arbetsgivaren. SAF menar att det i samband med en lönebidragsanställning bättre behöver framgå att arbetsgivaransvaret är detsamma som för anställningar utan lönestöd. AMS avstyrker att den positiva särbehandlingen av allmännyttiga organisationer grundas på en prövning av deras betalningsförmåga. AMS menar vidare att om erfarenheter önskas av utredningens förslag bör det inledningsvis övervägas att endast bedöma betalningsförmågan i samband med nya lönebidragsbeslut med en möjlighet för organisationen att kunna överklaga ett negativt beslut. Samtliga remissvar som kommit in från handikapprörelsen innehåller också kritiska synpunkter på förslaget om en prövning av en organisations betalningsförmåga. RRV påpekar att förslaget om tillkommande administrativa uppgifter såsom bedömning av allmännyttiga organisationers ekonomiska situation kräver ytterligare resurstillskott utöver utredningens förslag om en lönebidragssamordnare per län. RF menar att den utökade administrativa hanteringen inte får inkräkta på de särskilda åtgärdsmedlen för åtgärden lönebidrag. LO anser däremot att det är riktigt att se till arbetsgivarens betalningsförmåga, men även att allmännyttans ideella och samhälleliga ansvarstagande i jämförelse med den reguljära arbetsmarknaden beaktas. Skälen för regeringens förslag: Av historiska skäl finns en mycket stor andel av anställda med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer. Ofta har organisationerna kunnat erbjuda lämpliga arbeten och utvecklande arbetsuppgifter. Därigenom har de medverkat till att människor med arbetshandikapp kunnat göra en aktiv och viktig arbetsinsats. Alternativet hade för många varit en förtida pensionering. Samtidigt finns det anledning att uppmärksamma de brister som också förekommer. Arbetsmiljön är inte alltid utformad på ett tillfredsställande sätt. Som utredaren har konstaterat finns ensamarbete med bristande arbetsledning eller dålig tillgång till annat stöd. Tillgång till företagshälsovård och andra personalsociala insatser är långt ifrån någon självklarhet. Dessa brister sammanhänger i hög grad med att arbetsgivarna många gånger har en svag ekonomisk situation. Samtidigt bör det understrykas att en svag ekonomi inte alltid behöver innebära brister i arbetsmiljön eller på något annat sätt otillfredsställande arbetsförhållanden. Inom bl.a. handikapprörelsen förekommer det ett aktivt arbete för att undanröja arbetsmiljöproblem och andra brister. En annan följd av organisationernas svaga ekonomi är att anställningarna med lönebidrag hos dessa arbetsgivare sällan leder till reguljära anställningar utan bidrag från AMV. Även om den anställde rehabiliteras och på sikt förbättrar sin arbetsförmåga i betydande mån, leder det sällan till en anställning på reguljära villkor eller någon påtaglig minskning av bidragsnivån. Den samlade bedömning som regeringen gör är att de allmännyttiga organisationerna utgör en betydelsefull arbetsmarknad för arbetshandikappade sökande, i den mån de kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter och goda arbetsförhållanden. Det finns därför skäl att särskilt stödja arbetstillfällen inom denna sektor. Det är i första hand den sökandes behov som skall stå i förgrunden. Avsikten är inte att generellt stödja en viss betalningssvag kategori av arbetsgivare. Sökandens möjligheter att få ett annat arbete, hans eller hennes behov av de arbetsuppgifter som organisationen erbjuder samt arbetsförhållandena i övrigt skall vara avgörande för om möjligheter ges till ett bidrag som överstiger den nivå, som gäller för andra kategorier av arbetsgivare. Utredningen har gjort en bedömning att ungefär fem sjättedelar av organisationerna kan komma i fråga för ett högre lönestöd. Mot bakgrund av att ca 1 400 beslut om nya lönebidrag till allmännyttiga organisationer årligen fattas, eller 700 under ett halvår, innebär detta att mindre än 600 bidragsprövningar kan bli aktuella under det andra halvåret 1997. Kostnaden för höjningen uppskattas till ca fyra miljoner kronor om samtliga beslut höjs maximalt under denna period. Följande år kommer ytterligare ett antal personer med arbetshandikapp att omfattas av ett förhöjt lönestöd, vilket kommer att innebära en fortsatt utgiftsökning. Kostnaderna för nästkommande budgetår beräknas uppgå till ytterligare ca åtta miljoner kronor. Den sammanlagda kostnaden för regeringens förslag om bibehållna nivåer för anställda med lönebidrag inom allmännyttiga organisationer efter den 1 juli 1997, uppskattas till ca 51 miljoner kronor. Den särskilde utredaren har förutsatt att en successiv sänkning av bidragen inom övriga arbetsgivarkategorier skall ge utrymme för de högre bidragen till de allmännyttiga organisationerna och dessutom skapa utrymme för ett utökat antal anställningar med lönebidrag. Regeringens avsikt är inte att det skall öppnas en möjlighet att höja lönebidragsnivåer som i dag ligger på högst 80 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden. Frågan om vad som skall ske i samband med en omprövning av bidrag, som ligger över denna nivå - dvs. flertalet av de personer som omfattats av den tillfälliga lösning som blev följden av riksdagens beslut (bet. 1995/96:AU15, rskr. 1995/96:276) behandlas i det följande. En förutsättning för att en allmännyttig organisationen skall kunna få omfattas av en särbehandling och beviljas ett bidrag som överstiger 80 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden, är att organisationen ansöker om en dispens efter ett särskilt ansökningsförfarande. Regeringens förslag på en långsiktig lösning för anställda med lönebidrag inom allmännyttiga organisationer innebär att de som tidigare har blivit berörda av en omförhandling i enlighet med det ovan nämnda beslutet, har en möjlighet till fortsatt bibehållna bidragsniåver efter den 1 juli 1997. De personer som efter denna tidpunkt varit anställda med lönebidrag i minst fyra år och för vilket bidrag lämnas med mer än 80 procent av lönekostnaden i samband med en omförhandling, kommer också kunna få en möjlighet till ett oförändrat belopp framöver. Regeringen gör den bedömningen att det är de allmännyttiga organisationerna som har svårt att bära den kostnadsökning, som en högsta bidragsnivå på 80 procent kan innebära, som främst skall omfattas av dispensen. Det är angeläget att de genomsnittliga bidragsnivåerna för denna arbetsgivarkategori sjunker på sikt så att fler personer med arbetshandikapp kan få del av åtgärden lönebidrag. Tränings- och rehabiliteringseffekter, en förbättrad anspassning av arbetsinnehåll eller arbetplatsutformning kan förbättra arbetsförmågan och motivera en sänkning av bidragsnivån. Även hos de allmännyttiga organisationer som har beviljats dispens från en högsta bidragsnivå på 80 procent. Resultatuppföljning och ekonomiadministrativ hantering Uppföljning av bidragsnivåer Regeringens bedömning: AMS bör intensifiera sitt arbete med att minska de genomsnittliga bidragsnivåerna. Den genomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga organisationer får uppgå till högst 60 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Som tidigare nämnts har den särskilde utredaren räknat med en successiv neddragning av den genomsnittliga bidragsnivån till 60 procent av lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna under en treårsperiod. Därigenom skulle dels kostnaderna för det förhöjda bidraget till de allmännyttiga organisationerna betalas, dels skulle utrymme skapas för fler anställningar med lönebidrag. Vidare skulle det enligt utredarens förslag ge möjlighet att höja den högsta bidragsgrundande lönesumman från 13 700 kr per månad till 14 000 kronor per månad. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som lämnat synpunkter på förslaget om en högsta genomsnittlig bidragsnivå på 60 procent, är negativa till utredningens förslag. AMS anser att om den angivna genomsnittliga bidragsnivån blir ett överordnat mål, riskerar bedömningen av den enskildes förutsättningar och möjligheter att bli en andrahandsfråga och avstyrker därför centralt uppsatta mål för hur och när vissa bidragnivåer skall uppnås. Kriminalvårdsstyrelsen, AV, Uppsala Universitet, Statens kulturråd, RA, Nordiska Museet och HSO menar att utredarens förslag om ett flexibelt lönebidragssystem kommer att innebära en risk för uppsägningar och minskat antal anställda med lönebidrag inom staten. Socialstyrelsen anser att en nedtrappning av bidragsnivåerna i första hand bör genomföras i samband med att nya bidrag beviljas. RRV anser att det finns en betydande risk att utredarens förslag om en genomsnittlig bidragsnivå på 60 procent leder till att gravt handikappade inte kommer i fråga vid nya beslut om lönebidrag. Handikappombudsmannen anser att det är viktigt för systemets trovärdighet och effektivitet att arbetsgivaren kompenseras för det produktionsbortfall som kan följa av en enskild anställds funktionsnedsättning. LO anser det vara av yttersta vikt att en nedtrappning av bidragsnivåerna sker kopplat till den arbetshandikappades handlingsplan. Skälen för regeringens bedömning: För att möjliggöra en finansiering av förslaget om en särbehandling av allmännyttiga organisationer är det nödvändigt med krav på en sänkning av den genomsnittliga bidragsnivån. AMS har också i sitt remissyttrande bedömt att det fortfarande finns ett visst utrymme för en fortsatt sänkning av bidragsnivåerna. Den genomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga organisationer får därför uppgå till högst 60 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden. Regeringen avser att ge AMS i uppdrag att senast den 31 december 1997 återkomma till regeringen med en rapport av arbetet med att sänka den genomsnittliga bidragsnivån. AMV:s ekonomiadministrativa rutiner Regeringens förslag: Lönebidraget lämnas i form av ett belopp per dag. Vid deltidsarbete reduceras lönebidraget i proportion till arbetstiden. Rekvisitionerna av lönebidrag skall ske månadsvis. Regelförändringarna avses att gälla från den 1 juli 1997 för nya beslut om anställning med lönebidrag och i samband med omprövning. Utredningens förslag: Rekvisition av lönebidrag bör vara AMS tillhanda och effektueras månadsvis. Långa eftersläpningar bör inte tillåtas. Remissinstanserna: AMS tillstyrker utredningens förslag om att arbetsgivare skall åläggas att rekvirera bidrag månadsvis. Därmed får verket ett säkrare underlag för prognoser. Skälen för regeringens förslag Regeringen föreslår att arbetsgivare får beviljas lönebidrag i form av ett dagbelopp som utbetalas i enlighet med bestämmelserna i förordning (1991:333) om lönebidrag. Förslaget ligger i linje med de ändrade utbetalningsregler som gäller åtgärden rekryteringsstöd i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:222, bet 1995/96:15, rskr 1995/96:307.) Den regelförändring som nu föreslås innebär att AMS får förutsättningar för att effektivisera sina administrativa rutiner i samband med att ett lönebidrag lämnas till en arbetsgivare. Förutom att en effektivisering kan leda till administrativa vinster, erhålls säkrare prognoser för kostnaderna av redan fattade lönebidragsbeslut. Det är dock regeringens uppfattning att stora krav dessutom måste ställas på att arbetet med att förbättra det ekonomiadministrativa uppföljningssystem prioriteras. Det omfattande belopp av allmänna medel som finansierar åtgärden lönebidrag i kombination med ett komplicerat regelsystem får ofta effekt lång tid framöver. En bidragande orsak till att AMS har haft problem med kontrollen av kostnadseffekterna av redan fattade beslut om lönebidrag är att arbetsgivarnas rekvisitioner av lönebidrag har kunnat lämnats in till länsarbetsnämnden upp till sex månader efter den period som stödet avser. Lönebidraget har däremot kunnat utbetalas av länsarbetsnämnden månadsvis i efterskott. Det är regeringens uppfattning att långa eftersläpningar av rekvisitioner bör undvikas för att få en säkrare överblick av den ekonomiska utvecklingen. Lönebidrag och rehabilitering Regeringens bedömning: Lönebidragets rehabiliterande inriktning bör förstärkas från den 1 juli 1997 genom upprättandet av individuella och målinriktade handlingsplaner för alla anställda med lönebidrag i syfte att underlätta övergångar till osubventionerat arbete. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Socialstyrelsen, ASS, HSO, TCO samt LO anser att det är viktigt att handlingsplanerna får en fastare form och tydligare innehåll med tydliga mål och medel för rehabiliteringsinsatserna. Socialstyrelsen och AV poängterar att det inte får gå för lång tid mellan uppföljning och revidering av planerna. Statskontoret tillstyrker förslaget om handlingsplaner under förutsättning att det kan finansieras. AMS finner att det är uppenbart att den tid som behövs för arbetsplatsbesök för att tillsammans med alla berörda planera inför en anställning inte har kunnat avsättas i tillräcklig omfattning men fastslår att avtalade handlingsplaner skall följas. AMS föreslår att en introduktionsperiod kan införas inom ramen för en anställning under vilken underlaget till handlingsplan tas fram. SAF menar att upprättandet av handlingsplaner bidrar till en mer kvalitetssäker hantering av lönebidragen och mer träffsäkra placeringar med bidragsnivåer anpassade till personens arbetsförmåga. Skälen för regeringens bedömning: En förutsättning för att systemet med det flexibla lönebidraget skall fungera är att hanteringen av åtgärden sker på ett effektivt sätt. Genom en utarbetad strategi och ändrad organisation av hanteringen med lönebidrag genom målinriktade handlingsplaner förstärks den rehabiliterande inriktningen. Det ger också förutsättningar för ett större förtroende mellan den anställde, arbetsgivaren och af/Ami. De fackliga organisationerna har också en viktig roll det gäller anställning, integrering och stöd till personer som anställs med ett lönebidrag. En utökad kompetens när det gäller fastställande av arbetsförmåga, förhandlingar med arbetsgivare och uppföljning av lönebidragsärenden är väsentligt för att det flexibla lönebidragssystemet skall fungera och på sikt ge ökade möjligheter att fler personer med arbetshandikapp skall kunna få del av åtgärden. Kvinnor och män med funktionshinder Regeringens bedömning: För att bättre kunna belysa villkoren för funktionshindrade kvinnor och män på arbetsmarknaden bör statistikredovisningen när det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förbättras och fortsatta forsknings- och utvärderingssatsningar bör vidtas. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Socialstyrelsen och TCO vill understryka vikten av att jämställdhetsfrågorna får ett större utrymme samt att AMS bör rikta större uppmärksamhet mot kvinnors möjligheter att få arbete med lönebidrag hos olika arbetsgivarkategorier. AMS tar fasta på utredningens erinringar och avser att fördjupa analysen av de faktorer som ligger bakom att kvinnor och män i dag i olika omfattning får del av de arbetsmarknadspolitiska stöden till arbetshandikappade. Socialstyrelsen och Sveriges Läkarförbund menar att utredningens formulering att ”AMV bör har förutsättningar att styra utvecklingen så att en utjämning kan ske mellan kvinnor och män” är alltför vagt. Handikappombudsmannen och LO anser att det bör göras en särskild granskning och analys av den aktuella statistiken och bakomliggande faktorerna för att ta reda på orsakerna till den bristande jämställdheten. HSO anser att Arbetsmarknadsdepartementet bör ta ett initiativ till en särskild utredning i syfte att förbättra situationen samt att prioritet bör ges åt forskning om funktionshindrade kvinnors arbetsmarknad. Samhall AB vill särskilt understryka behovet av insatser för kvinnor med arbetshandikapp. Skälen för regeringens bedömning: Särskilda satsningar bör göras för att belysa villkoren för funktionshindrade kvinnor och män på arbetsmarknaden. Rådet för arbetslivsforskning har sedan år 1995 inom ramen för sitt programarbete, stött forsknings- och utvecklingsinsatser rörande funktionshindrades villkor i arbetslivet. Det nyligen inrättade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har som syfte att göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. En ytterligare utveckling och prioritering av forsknings- och utredningsinsatser är nödvändig för att samla kunskap om kvinnor och män med funktionshinder på arbetsmarknaden. Regeringen avser att ge AMS i uppdrag att undersöka och analysera hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används för arbetshandikappade kvinnor respektive män. Lönebidrag för invandrare med språksvårigheter samt äldre personer Regeringens bedömning: Lönebidrag är en åtgärd som skall vara förbehållen personer som har en funktionsnedsättning som leder till ett arbetshandikapp. Invandrare med enbart bristande kunskaper i det svenska språket skall inte kunna omfattas av anställning med lönebidrag. Den möjlighet som finns t.o.m. utgången av budgetåret 1997 att lämna lönebidrag till personer som har fyllt 60 år, är långtidsarbetslösa, lokalt bundna och uppbär arbetslöshetsersättning förlängs inte efter den tidpunkten. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Socialstyrelsen, AMS, Svenska kommunförbundet, LF, DHR, SRF instämmer i utredningens förslag att lönebidrag skall vara förbehållet personer med funktionsnedsättningar. AMS förordar i stället att en lönebidragsliknande åtgärd bör övervägas för invandrare med språksvårigheter och personer över 60 år som är långtidsarbetslösa. Socialstyrelsen betonar att andra lösningar bör prövas för invandrare och personer över 60 år och långtidsarbetslösa. DHR och SRF anser att målgruppen för lönebidrag i stället behöver en tydligare definition och en klarare avgränsning än tidigare. LO anser att lönebidrag i vissa fall bör kunna utgå för invandrare med språksvårigheter och långtidsarbetslösa personer som fyllt 60 år. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med utredaren att invandrare med bristande kunskaper i svenska språket inte bör kunna omfattas av lönebidrag enbart av detta skäl. Brister i språkfärdigheter kan inte likställas med ett arbetshandikapp utan kräver helt andra insatser, som inte ryms inom ramen för lönebidragssystemet. Riksdagen har tidigare beslutat (prop. 1994/95:218, bet. 1994/95:AU15 , rskr. 1994/95:398) om en tillfällig utvidgning av målgruppen för lönebidrag till arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös person, som fyllt 60 år och som får ersättning från arbetslöshetskassa. Insatsen är tillfällig och motiverad av det rådande arbetsmarknadsläget samt avser endast budgetåren 1995/96 - 1997. Regeringen kan konstatera att utvecklingen av volymerna för gruppen äldre arbetslösa inom ramen för åtgärden lönebidrag varit mycket låg. Under tredje kvartalet år 1996 hade 103 personer fått del av stödet. Det förhållandet att en arbetssökande tillhör de äldsta på arbetsmarknaden skall inte jämställas med ett funktionshinder. Den tillfälliga utvidgningen av målgruppen för anställning med lönebidrag med äldre långtidsarbetslösa bör därför inte förlängas efter utgången av budgetåret 1997. Särskilda lönebidragssamordnare Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra åt AMS att inleda ett treårsprojekt med början budgetåret 1998. Projektet skall ha till syfte att utveckla metoder, kompetens samt uppföljnings- och utvärderingsinsatser för att förbättra den lokala hanteringen av åtgärden anställning med lönebidrag. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en särskild funktion som samordnare/förhandlare inrättas i varje län. Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Statskontoret, RRV, AV, Svenska Kommunförbundet, TCO, och LO är positiva till att en särskild funktion som samordnare/förhandlare inrättas i varje län. RRV tillägger dock att det krävs ytterligare resurser än en lönebidragssamordnare per län för att förbättra uppföljningen av lönebidragen. Uppsala Universitet menar att mer tyngdpunkt borde läggas på omprövning av placeringar och andra utvecklingsmöjligheter än att enbart rikta in arbetet på att minska ned bidragen i samband med omförhandlingar. AMS tillstyrker att AMV tillförs ytterligare medel för att utveckla arbetet med lönebidragen i länen men avstyrker att särskilda tjänster inrättas för samordning och förhandlingar. Däremot föreslår AMS att spjutspetskompetens utvecklas parallellt med regelbundna policy- och regeltolkningsdiskussioner. Sveriges Läkarförbund anser att utredarens förslag inte är tillräckligt specificerat avseende administrativa kostnader. SAF anser att det inte är motiverat med ytterligare funktioner för utvärdering av anställningar med lönebidrag. Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har uppmärksammat att af/Ami har svårigheter att överblicka den ekonomiska situationen i lönebidragshanteringen. Regeringen gör den bedömningen att de förslag till förändringar i regelverket för åtgärden lönebidrag som nu läggs fram, kommer ge bättre förutsättningar att effektivt följa upp kostnadsutvecklingen. AMS bör ändå fortsätta att prioritera arbetet med att förbättra det ekonomiadministrativa systemet. De skilda förutsättningar som nu råder lokalt, när det gäller hanteringen av lönebidragen såsom handlingsplaner, förhandlingar och uppföljning bör förändras. En genomtänkt strategi med en eventuellt förändrad organisation när det gäller själva hanteringen av åtgärden kan bli nödvändig för att uppnå en högre effektivitet och säkerhet. Det är även viktigt att samarbetet med de fackliga organisationerna fungerar tillfredsställande. AMS bör också inrikta arbetet på att öka kvaliteten i sitt arbete med rutiner för medverkan även efter det att en anställning med lönebidrag har kommit till stånd. Det bör dock uppmärksammas att arbetsgivaren har ett ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering i enlighet med gällande lagstiftning på området. Mot bakgrund av de problem som utredningen har uppmärksammat när det gäller bidragshanteringen avser regeringen att ge AMS ett uppdrag inför budgetåret 1998 att inleda ett treårsprojekt för att utveckla metoder, kompetens samt uppföljnings- och utvärderingsinsater inom ramen för hanteringen av åtgärden anställning lönebidrag. Projektet bör genomföras med ett urval på fem län eller det högre antal som AMS kan finna är lämpligt. Kostnaden för genomförandet av projektet beräknas uppgå till totalt 10 miljoner kronor och skall finansieras inom ramen för medel till anslaget A1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. A 7. Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringens förslag: För vissa kostnader under budgetåret 1997 för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring anvisas ett nytt ramanslag på 7,5 miljoner kronor. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring föreslagit att en kompletterande arbetslöshetskassa skall bildas av rikstäckande organisationer som företräder anställda respektive arbetsgivare på arbetsmarknaden. Den kompletterande kassan skall enligt förslaget administrera grundförsäkringen för dem som inte är medlemmar i en arbetslöshetskassa. Kassan skall också tillhandahålla möjligheter för dem som av olika skäl inte vill vara medlemmar i någon annan kassa att genom anslutning till denna kassa få ersättning enligt grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen. För att den nya kompletterande arbetslöshetskassan skall kunna vara i full funktion från och med den 1 januari 1998 krävs att vissa förberedelser görs redan under innevarande budgetår. Till exempel skall personal utbildas, avtal om lokaler ingås samt viss utrustning anskaffas. Regeringen bedömer att kostnaden under uppbyggnadsskedet uppgår till 7,5 miljoner kronor under budgetåret 1997. Regeringen föreslår därför att ett nytt anslag inrättas för ändamålet i fråga. Finansiering av de nya utgifterna sker genom den under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan föreslagna besparingen om förändrad ersättningsnivå för vissa deltagare i åtgärder med utbildningsbidrag. Sammanfattande medelsberäkning Det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv anvisade ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas med 2 124 miljoner kronor. I statsbudgeten för budgetåret 1997 har under anslaget anvisats 25 612 727 000 kronor. Förslagen ovan och förslagen i regeringens prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring samt övriga ovan beskrivna förändringar innebär sammantaget att utgifterna under anslaget minskar med 2 124 miljoner kronor i förhållande till statsbudgeten. Regeringen föreslår därför att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 minska ramanslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 2 124 052 000 kronor. Det ovan föreslagna nya anslaget Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring medför att utgiftsområdes-ramen bör ökas med 7,5 miljoner kronor. Den sammantagna effekten för utgiftsområdet beräknas därmed minska med 2 117 miljoner kronor. 6.12 Utgiftsområde 15 Studiestöd A. Studiestöd A 2. Studiemedel m.m. I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 9 485 430 000 kronor. Under anslaget A 14. Särskilda utbildningsinsatser för vuxna inom utgiftsområde 16, föreslår regeringen medel för ytterligare 1 500 nya platser i försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning från och med höstterminen 1997. Dessutom föreslår regeringen medel för utökning av kommunal vuxenutbildning i kunskapslyftet. Resurser för studiemedel med 20 600 000 kronor bör därför anvisas för utökning av försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning samt för utökningen av den kommunala vuxenutbildningen för höstterminen 1997. A 3. Vuxenstudiestöd m.m. I statsbudgeten finns för detta ändamål ett ramanslag på 4 721 951 000 kronor. Under anslaget A 14. Särskilda utbildningsinsatser för vuxna under utgiftsområde 16 föreslår regeringen ytterligare medel till 10 000 nya platser för kommunal vuxenutbildning i kunskapslyftet från och med höstterminen 1997. För dessa platser utgår samma studiestöd som för satsningen som helhet, dvs. det särskilda utbildningsbidraget, särskilt vuxen-studiestöd för arbetslösa (svuxa) samt studiemedel. Regeringen föreslår därför att det för särskilt utbildningsbidrag och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa anslås 320 508 000 kronor. I propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring föreslår regeringen att ersättningsnivån skall höjas från 75 till 80 procent från och med den 29 september 1997. Kostnaden för höjningen inom utgiftsområde 15 beräknas till 46 miljoner kronor. Regeringen har också föreslagit regelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen vilket innebär en utgiftsminskning för utgiftsområde 15 som beräknas till 4 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att 42 177 000 kronor anvisas för ersättning av utökade utgifter med anledning av den av regeringen föreslagna höjda ersättningsnivån i den allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen. Sammanfattningsvis bör 362 685 000 kronor tillföras anslaget för 1997. Beräkning av vuxenstudiestöd för dem som före studierna förvärvsarbetat på heltid Enligt den tidigare 20 § i förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning gällde för deltagare i arbetsmarknadsutbildning att utbildningsbidrag i form av dagpenning lämnades med det belopp som deltagaren var eller skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete i arbetslöshetsersättning. Bestämmelsen har gällt också vid beräkning av särskilt vuxen-studiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa), eftersom dessa stöd beloppsmässigt är kopplade till nivån för utbildningsbidrag. Enligt den nya förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd lämnas utbildningsbidrag med samma belopp som deltagaren är berättigad till i arbetslöshetsersättning. Någon uppräkning av dagpenningen för deltidsarbetande till att motsvara heltidsarbete sker alltså inte. När det gäller svux och svuxa är dock, vilket framgår av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till förordningen, de äldre reglerna fortsatt giltiga fram till den 1 juli 1997. De regler som alltså än så länge gäller för svux och svuxa innebär att dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen för deltidsarbetande räknas upp till motsvarande heltidsarbete. Den som studerar på heltid får därmed ett till studieomfattningen avpassat studiestöd. Reglerna har verkat rekryterande till vuxenutbildning. Så har t.ex. deltidsarbetande som inte kunnat få arbete på heltid, det gäller särskilt kvinnor, genom uppräkningen av dagpenningen stimulerats att påbörja studier. Regeringen föreslår att den nämnda principen om uppräkning av dagpenningen skall tillämpas också fortsättningsvis i avvaktan på ställningstagande till Studiestödsutredningens förslag om ett sammanhållet studiestöd. Den hittillsvarande regleringen i arbetsmarknadsförfattningarna bör nu istället finnas i studiestödsförfattningarna. Förslaget medför ändring i 7 kap. studiestödslagen (1973:349) och i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Studiestöd och EG-rätten Enligt 1 kap. 8 § studiestödslagen (1973:349) skall utländska medborgare som på grund av anställning här i landet kan härleda rättigheter från EES-avtalet i fråga om sociala förmåner jämställas med svenska medborgare när det gäller studiestöd. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådana utländska medborgare. Frågor om studiestödet som sådant omfattas inte direkt av bestämmelserna i Romfördraget. Däremot har inom Europeiska unionen (EU) utvecklats en rättspraxis rörande rätt till studiestöd för vissa personer från ett annat medlemsland. Denna praxis utgår från Romfördragets artikel 48 och rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Bestämmelsen i 1 kap. 8 § studiestödslagen infördes år 1994 som en anpassning av svensk studie- stödslagstiftning till EES-avtalet. Rättsläget inom EG ansågs då vara sådant att de personer som kunde komma i fråga för studiestöd på samma villkor som svenska medborgare var de EES-medborgare som med stöd av EES-avtalet bosatt sig i Sverige och här hade utövat eller utövade sådan verksamhet att han eller hon kunde betraktas som en arbetstagare (prop. 1993/94:100, bil. 9, s. 264). EG-kommissionen har gett principen om likabehandling i studiestödssammanhang en vidsträckt tolkning. Med kommissionens synsätt bör principen tillämpas också vad gäller personer som är eller har varit egenföretagare i Sverige. Kommissionen hänvisar bl.a. till att EG-domstolen nyligen beslutat att bestämmelserna i förordningen 1612/68 även är relevanta för övriga friheter enligt artiklarna 52 och 59 i Romfördraget, eftersom det inte kan motiveras att förordningen endast skulle omfatta arbetstagare. En vägran att bevilja studiebidrag till barn till egenföretagare som är medborgare i en annan medlemsstat kan enligt kommissionen utgöra diskriminering och en överträdelse av artikel 52. Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillämpar studiestödslagen på ett sätt som stämmer överens med kommissionens tolkning av EG-rätten. När det gäller medborgare från ett land inom EU eller EES jämställs såväl arbetstagare som egenföretagare med svenska medborgare i studiestödssammanhang. Detsamma gäller beträffande arbetstagarnas och egenföretagarnas familjer. Enligt regeringens uppfattning bör 1 kap. 8 § studiestödslagen kompletteras med en föreskrift som gör det klart att också egenföretagare och deras familjer faller inom paragrafens tillämpningsområde. Ett sådant förtydligande är ägnat att skapa större klarhet om rättsläget för den som överväger att ansöka om studiestöd, och det undanröjer varje tvekan om att svensk rätt är förenlig med EG-rätten. Den föreslagna lagändringen kommer inte att föranleda några ökade kostnader, eftersom ändringen bara är ett förtydligande. 6.13 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning A. Barnomsorg, skola och vuxenutbildning A 14. Särskilda utbildningsinsatser för vuxna I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 2 546 348 000 kronor. Riksdagen har beslutat om en vuxenutbildningssatsning med start den 1 juli 1997 (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15, rskr. 1995/96:307). Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, kunskapslyftet, skall göras under fem år med start den 1 juli 1997 och i första hand vända sig till arbetslösa. Den görs i syfte att erbjuda arbetslösa meningsfull utbildning samtidigt som kunskapslyftet långsiktigt bidrar till att öka sysselsättning och tillväxt. Ett kunskapslyft är särskilt viktigt för lågutbildade grupper av vuxna, vilka annars riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden och marginaliseras i samhället. Regeringen har den 22 augusti 1996 inrättat en delegation för den särskilda vuxenutbildningssatsningen med uppgift att förbereda och i ett inledningsskede leda och följa den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Kunskapslyftet har mötts av ett mycket stort intresse och engagemang i kommunerna. Samtliga 288 av landets kommuner har anmält sitt intresse att delta. Av de ansökningar som kommit in till delegationen för kunskapslyftet har det visat sig att ett stort antal kommuner anser sig kunna ta emot fler vuxna arbetslösa än vad de hittills anslagna resurserna räcker till. Dessa kommuner har både kapacitet och fler arbetslösa som önskar utbildning än vad tilldelningen till kommunerna medger. Därmed riskerar dessa kommuner att inte kunna genomföra utbildning för alla arbetslösa som önskar utbildning. Regeringen föreslår därför en utökning av platserna inom kommunal vuxenutbildning i kunskapslyftet med ytterligare 10 000 platser från och med 1 juli 1997. Regeringen har i Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning (Skr. 1996/97:112) anmält att det är angeläget att regeringen med anledning av kunskapslyftssatsningen följer utvecklingen vad gäller kommunernas möjlighet att leva upp till sin lagstiftande skyldighet att anordna grundläggande vuxenutbildning. Mot den bakgrunden bör riksdagen ge regeringen möjlighet att, av de tillkommande platserna från hösten 1997, till ett begränsat antal kommuner också kunna ge bidrag för vuxenutbildning på grundskolenivå, om det visar sig nödvändigt för att säkerställa att kunskapslyftet kommer särskilt utsatta grupper till del. Försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning leds av en kommitté som har till uppgift att ansvara för försöksverksamheten och svara för uppföljning och för att en oberoende utvärdering kommer till stånd. Kommittén har i skrivelse till regeringen uppgett att intresset för den Kvalificerade yrkesutbildningen är mycket stort. Till det första intaget hösten 1996 inkom långt fler ansökningar än kommittén haft resurser för att fördela. Inför hösten 1997 har intresset ökat ytterligare. Kommittén har i en skrivelse till regeringen redovisat att antalet ansökningar ökat samt att dessa innehållit välmotiverade förslag till utbildning som svarar mot efterfrågan i arbetslivet. Regeringen föreslår därför en utökning av platserna i försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning i kunskapslyftet med ytterligare 1 500 nya platser från och med 1 juli 1997. Sammanfattningsvis föreslår regeringen att 205 450 000 kronor anvisas för att inom den särskilda vuxenutbildningen, kunskapslyftet, inrätta ytterligare 10 000 nya platser samt ytterligare 1 500 platser inom Kvalificerad yrkesutbildning. Pilotprojekt med lärlingsutbildning Regeringen kommer att föreslå riksdagen att gymnasieskolan kompletteras med en ny modern lärlingsutbildning. Avsikten är att två år skall vara gemensam utbildning för alla på programmet och därefter skall möjlighet ges att välja antingen den traditionella vägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning varvad med studier i ett till två år. Regeringen avser att i kommande budgetproposition närmare redovisa hur ett pilotprojekt med lärlingsutbildning skall se ut för de elever som börjat i gymnasieskolan hösten 1997. Finansiering sker inom befintliga ramar. B. Universitet och högskolor m.m. B 45. Malmö högskola Administration av forskning på vissa områden Ett av Malmö högskolas profilområden är Europakunskap. Det finns ett förslag om ett forskningsprojekt med syfte att följa konsekvenserna av brobygget över Öresund. Vidare finns ett förslag (från Malmö stad) att inrätta ett Europainstitut för forskning kring europafrågor. Organisationskommittén för Malmö högskola föreslår att delar av intentionerna i dessa förslag förenas. Organisationskommittén ser en praktisk möjlighet att Malmö högskola redan inledningsvis skulle kunna bidra till genomförandet av projektet genom att vid högskolan bygga upp ett sekretariat för administrativ samordning av verksamheten. Kommittén ser fördelar för broprojektet i en sådan lösning genom Malmö högskolas geografiska läge mellan Lund och Köpenhamn. Malmö stad är synnerligen positiv till denna tanke. Europasamarbete Malmö högskola skall aktivt delta i arbetet inom Öresundsregionen. Bland annat skall under hösten ett seminarium hållas om den högre utbildningens roll inom området för Europeiska unionens områdes- och sysselsättningspakter. Organisationskommittén för Malmö högskola har mot bakgrund av högskolans lokalisering i uppgift att delta i arbetet med att organisera detta seminarium. De medel som regeringen föreslår på tilläggsbudget skall bidra till finansieringen av detta arbete. En huvudinriktning vid uppbyggnaden av Malmö högskola är ett innovativt utnyttjande av informations- och kommunikationsteknologi. Detta i kombination med den tvärvetenskapliga organisationen av högskolan skapar goda förutsättningar för ett aktivt utvecklingsarbete vad gäller nya typer av utbildnings- och servicetjänster, t.ex. i form av multimedia- produkter. Högskolan bör utnyttja alla möjligheter i detta avseende som Europeiska unionens forsknings- och utvecklingsprogram erbjuder. Det kan ske t.ex. i anslutning till utvecklingen av det virtuella Öresundsuniversitetet eller till utvecklingsarbetet för ett europeiskt skoldatanät. Administration m.m. Vid uppbyggnaden av Malmö högskola har det inte funnits basverksamhet som organisationskommittén kan utgå ifrån i sitt arbete. Därför har kommittén på ett tidigt stadium tvingats anställa personal. Arbetet fördyras också av att de som medverkar i uppbyggnaden kommer från andra orter i Sverige. Som jämförelse kan nämnas att vid motsvarande uppbyggnad av Södertörns högskola utgick det också extra medel även om det där fanns en basverksamhet och planeringen kunde utgå från att högskolan skulle överta ansvaret för den utbildning som Stockholms universitet bedrev på Södertörn. Malmö har inte haft samma förutsättningar vilket medfört extra kostnader i uppbyggnadsskedet. Finansiering av förslag avseende Malmö högskola Regeringen avser, under förutsättning av riksdagens godkännande, att finansiera de i det föregående föreslagna satsningarna på Malmö högskola med reservationsmedel. För en delvis finansiering av ändamålen hemställer regeringen att 18 323 000 kronor, av det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning får användas. Regeringens föreslår att 18 323 000 kronor får användas som bidrag till särskilda kostnader och vissa projekt vid uppbyggnaden av Malmö högskola. 6.14 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid G. Kulturmiljö G 2. Kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 224 337 000 kronor. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Dessa bestämmelser innebär i korthet att bidrag utgår för byggnadsvård samt forn- och landskapsvård. Beslut om bidrag fattas av Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Från anslaget utgår också ersättning enligt 2 kap. 7, 8, 14–16 §§ samt 3 kap. 10 och 12 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Medel får också användas för arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande enligt 7§ förordningen om bidrag till kulturmiljövård. Budgetåret 1995/96 anvisades medlen under elfte huvudtitelns anslag B 15. Kulturmiljövård och B 17. Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Medel har tidigare anvisats bl.a. som tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. Anslag anvisades t.o.m. budgetåret 1992/93 under elfte huvudtitelns förslagsanslag B 33. Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. Beviljade lån är ännu inte helt avräknade varför Boverket disponerar medel i enlighet med förordningen (1983:102) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m.m. och förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Från och med budgetåret 1997 anvisas medel på ett ramanslag. Tidigare har medel för ändamålen anvisats på förslagsanslag med en därtill knuten beslutsram. Vissa beslut om bidrag, som tidigare år beviljats inom beslutsramarna och uppgår till ca 100 miljoner kronor, har ännu inte betalats ut. I förslaget till anslag i budgetpropositionen för år 1997 (utgiftsområde 17 s. 9) är inte medel avsatta för dessa utbetalningar. Mot denna bakgrund föreslås att ytterligare 16 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997. Detta finansieras genom en minskning inom utgiftsområde 1 anslaget E 2. Presstöd. Regeringen har tidigare fått riksdagens bemyndigande att inom anslagets ram få besluta om bidrag för utbetalningar under senare år än 1997, dock längst t.o.m. år 1999. Regeringen föreslår att bemyndigandet utökas till år 2000 och att beloppet för senare utbetalningar får uppgå till högst 40 000 000 kronor. H. Museer och utställningar H 1. Centrala museer: Myndigheter I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 506 477 000 kronor, varav för Statens konstmuseer 108 385 000 kronor, Naturhistoriska riksmuseet 108 039 000 kronor och Arkitekturmuseet 10 753 000 kronor. Moderna museet, som ingår i Statens konstmuseer, och Arkitekturmuseet kommer under oktober 1997 att flytta in i nya lokaler på Skeppsholmen. Detta innebär att hyrorna för år 1997 ökar med 9 900 000 kronor respektive 2 396 000 kronor. Regeringen anhåller därför om att ytterligare 12 296 000 kronor anvisas på tilläggsbudgeten för budgetåret 1997. Den högre anslagsbelastningen uppvägs av den ökade inleverans från Statens fastighetsverk som möjliggörs genom hyresinbetalningen. De anvisade medlen för Naturhistoriska riksmuseet täcker inte de hyreskostnader som museet har för de underjordiska lokaler som hyser museets spritlagda samlingar. Utskottet utgår i sitt betänkande (bet. 1996/97:KrU1 s. 184) från att regeringen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 beräknar medel för ändamålet. Regeringen anhåller därför om att ytterligare 2 941 000 kronor anvisas på tilläggsbudgeten för budgetåret 1997. Detta finansieras genom indragning av anslagssparande inom utgiftsområdet. Sammanfattningsvis föreslår regeringen att 15 237 000 kronor anvisas till dessa ändamål. H 5. Stöd till icke-statliga kulturlokaler I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 000 000 kronor. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1990:573) om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler (ändrad 1990:1523, 1992:465, 1993:1123 och 1996:176). Dessa bestämmelser innebär i korthet att bidrag utgår för ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten samt standardhöjande reparationer, handikappanpassning och utbyte eller komplettering av inventarier till sådana lokaler. Beslut om bidrag fattas av Boverkets samlingslokalsdelegation efter att yttrande inhämtats från Statens kulturråd. Från och med budgetåret 1997 anvisas medel på ett ramanslag. Tidigare har medel för ändamålen anvisats på förslagsanslag med en därtill knuten beslutsram. Denna anslagskonstruktion har använts eftersom beslut om bidrag fattas innan aktuella byggnadsarbeten påbörjas, och utbetalas när arbetena är avslutade. Därmed har storleken på utbetalningarna varierat år från år. Med anledning av att anslaget inte täcker beräknade utbetalningar av tidigare beslut har utskottet i sitt betänkande (1996/97:KrU1 s. 188-190) uttalat att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare medelsanvisning på tilläggsbudget för budgetåret 1997. Regeringen anhåller därför om att ytterligare 7 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudgeten för budgetåret 1997. Ökningen av anslaget finansieras genom en minskning av anslaget E 2. Presstöd under utgiftsområde 1 och genom indragning av anslagssparande inom utgiftsområdet. N. Folkrörelse och idrottsfrågor N 3. Stöd till idrotten På statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 480 240 000 kronor. Världsmästerskapen i friidrott genomfördes år 1995 i Göteborg med Svenska Friidrottsförbundet som värd. I en rapport som utarbetats vid Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet redovisades att den samhällsekonomiska effektiviteten av mästerskapen var betydande för Sverige. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att det är av stort värde för Sverige att arrangera internationella idrottsevenemang. Detta uttalades bl.a. i samband med behandlingen av den statliga garantin för världsmästerskapen i fri-idrott som beslutades av riksdagen år 1993 (prop. 1992/93:105, bil.6, bet. 1992/93:KrU9, rskr. 1992/93:193). Denna statliga garanti har inte tagits i anspråk. Efter en omfattande ekonomisk förlust vid arrangemanget av världsmästerskapen har Svenska Friidrottsförbundet hamnat på obestånd. Ackordscentralen Stockholm AB har arbetat med att finna en lösning som tillgodoser fordringsägarnas intressen. I en skrivelse till regeringen har Friidrottsförbundet, Ackordscentralen Stockholm AB och Sveriges Riksidrottsförbund begärt ett bidrag från staten för att möjliggöra Friidrottsförbundets fortlevnad. Förslaget innebär att samtliga fordringsägare avskriver resterande del av respektive fordringar på Friidrottsförbundet. Detta samtidigt som förbundet själv tar ett betydande ansvar i denna ackordsuppgörelse. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 11 300 000 kronor för att möjliggöra Friidrottsförbundets fortsatta verksamhet. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma villkoren för detta bidrag. Anslagsökningen finansieras genom indragning av medel på det under trettonde huvudtiteln E 4. Utveckling av ideell verksamhet. 6.15 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande A. Plan-, bygg- och bostadsväsendet A 3. Räntebidrag m.m. Vissa tidpunkter för färdigställande m.m. Regeringens förslag: Ansökan om räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt 1992 års subventionssystem skall ha kommit in till länsstyrelsen senast den 31 juli 1997. Dessutom skall projektet i sin helhet vara färdigställt och ansökan om utbetalning av bidrag ha inkommit till länsstyrelsen senast den 31 oktober 1997. Inkommer ansökan om utbetalning därefter skall ärendet behandlas enligt 1993 års subventionssystem. Motsvarande tidsfrister skall även gälla för det statliga investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av bostäder som infördes den 1 januari 1991. Därutöver införs en ny bestämmelse i 1993 års subventionssystem som innebär att ett projekt aldrig skall anses påbörjat tidigare än två år före dagen då ansökan om utbetalning av bidrag inkommer till länsstyrelsen. Skälen för regeringens förslag: Statligt räntebidrag enligt förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder (1992 års subventionssystem) lämnas för projekt som har påbörjats under år 1992 samt i vissa fall för projekt som påbörjats under år 1993. I övrigt lämnas bidrag för projekt som är påbörjade efter utgången av år 1992 enligt förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention (1993 års subventionssystem). Regeringen konstaterar - såvitt gäller 1992 års subventionssystem - att det nu har gått drygt fyra år sedan merparten av projekten påbörjats. Trots detta faktum finns ett antal ärenden registrerade hos länsstyrelserna där uppgift om projektets färdigställandetidpunkt fortfarande saknas vilket innebär att bidragstiden ännu inte har börjat löpa. Regeringen bedömer att det är rimligt att anta att dessa projekt aldrig kommit att genomföras enligt den ursprungliga planen. Vidare ställer den nya budgetprocessen krav på förbättrade möjligheter att kontrollera statens utgifter. Det är därför nödvändigt att tillförlitliga beräkningar kan göras av utbetalningarna av statliga bidrag enligt olika stödsystem. Mot bakgrund härav anser regeringen att det i 1992 års subventionssystem bör införas en bestämmelse som innebär att ansökan om bidrag måste ha inkommit till bidragsmyndigheten senast den 31 juli 1997 och att projektet i sin helhet måste vara färdigställt och ansökan om utbetalning av bidraget ha inkommit till bidragsmyndigheten före utgången av oktober månad 1997. Om ansökan om utbetalning inkommer senare än vid den nu föreslagna tidpunkten bör ärendet behandlas enligt 1993 års subventionssystem. Räntesubventioner enligt 1993 års subventionssystem lämnas i form av ett årligt bidrag under viss tid till den som byggt eller byggt om bostäder för permanent bruk. Det årliga bidraget utgår med ett belopp som motsvarar en viss andel av ett för året beräknat räntebelopp. Bidragsandelen är differentierad både vad gäller upplåtelseformer och år då projektet påbörjas. Andelen är högst för projekt som påbörjats under år 1993. Bidragets storlek är således i stor utsträckning beroende av den formella påbörjandetidpunkten. Detta innebär att två i övrigt identiska projekt som dessutom är färdigställda samtidigt kan ha olika bidragsandelar. Regeringen förordar nu att det i 1993 års subventionssystem införs en regel som innebär att ett projekt aldrig skall anses påbörjat tidigare än två år före dagen då ansökan om utbetalning av bidrag inkommer till länsstyrelsen. Därmed kommer i större utsträckning projekt som har utförts under en viss tidsperiod att få samma bidragsandel. Dessutom förbättras möjligheten att beräkna belastningen på räntebidragsanslaget. Statligt investeringsbidrag lämnades för ny- och ombyggnad av bostäder där momspliktigt arbete utförts under åren 1991-1992. I vissa fall utgår investeringsbidrag även för arbete som utförs efter den 1 januari 1993. Syftet var att kompensera bostadsbyggandet för ökade kostnader till följd av att de tidigare särskilda reduceringsreglerna för beräkning av mervärdesskatt för byggnads- och anläggningsarbeten slopades. En genomgång av besluten om beviljade bidrag visar att det finns ett stort antal bidrag som ännu inte har betalats ut. Mot bakgrund av det tidigare redovisade behovet för regeringen att i tid känna till anspråken på sina stödsystem förordar regeringen dels att det införs en sista dag för ansökan om investeringsbidrag, dels en sista dag för ansökan om utbetalning av bidraget. Regeringen föreslår att motsvarande tidsfrister införs som redovisats ovan beträffande ändringarna i 1992 års subventionssystem, dvs. att ansökan om bidrag skall ha kommit in senast den 31 juli 1997 och ansökan om utbetalning av bidrag skall ha kommit in senast den 31 oktober 1997. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma de regeländringar som behövs med anledning av de nu redovisade förslagen. Beräkning av räntesats i vissa fall Regeringens förslag: Räntestöd skall - för den del av bidragstiden som ligger före den första femårsperiodens början enligt både 1992 års och 1993 års subventionssystem - beräknas efter en räntesats för lån med rörlig ränta. Skälen för regeringens förslag: Enligt både 1992 och 1993 års subventionssystem är huvudregeln att bidragstiden börjar löpa vid dagen för färdigställandet. Bidragstiden delas in i femårsperioder. För att få överensstämmelse mellan subventionsräntan och räntesatsen på upptagna lån kan bidragstagaren begära att starttidpunkten för den första femårsperioden för bindning av subventionsräntan skall senareläggas. Senareläggningen får endast ske till en dag som ligger inom ett år räknat från bidragstidens början. För den del av bidragstiden som ligger före den första femårsperioden används för närvarande den subventionsränta som gäller på färdigställandedagen. Därefter används den subventionsränta som gäller vid ingången av varje ny femårsperiod. Räntebidraget för både ettårsperioden och efterföljande femårsperioder beräknas efter en subventionsränta som fastställs med utgångspunkt från de räntesatser som tillämpas på den allmänna kreditmarknaden vid köp av bostadsobligationer med en återstående löptid av fem år. Ett av syftena med den ovan beskrivna möjligheten som bidragstagaren har att senarelägga sin första femårsperiod var att öka möjligheten till samordning mellan subventionsräntan och räntesatsen på de lån han tagit upp för att finansiera projektet. Det är rimligt att anta att projektet, för den del av bidragstiden som ligger före den första femårsperiodens början, är finansierat med lån som löper med rörlig ränta. Vid ett sådant antagande är det inte logiskt att subventionen beräknas utifrån en räntesats för lån med fast ränta. Regeringen föreslår därför att beräkningen av räntebidraget ändras för den del av bidragstiden som ligger före bidragstagarens besked om bindning av sin första femårsperiod. För denna del av bidragstiden bör räntebidraget beräknas efter en räntesats för lån med rörlig ränta. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om de regeländringar som behövs. Räntebidrag efter exekutiv försäljning Regeringens förslag: Räntebidrag enligt 1992 års subventionssystem skall inte lämnas för hus som har sålts exekutivt, om försäljningen medför att statlig kreditgaranti tas i anspråk för att täcka kreditgivarens förluster på lån som har lämnats med fastigheten eller tomträtten som säkerhet. Är den ersatta förlusten mindre än nuvärdet av återstående räntebidrag, jämkas räntebidraget i motsvarande mån. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler lämnas räntebidrag – med vissa undantag – inte för den tid ett hus ingår i ett konkursbo. Motivet är att bidrag som utbetalas till konkursboet främst skulle gynna konkursborgenärer med oprioriterade fordringar. I fråga om hus med räntebidrag enligt de regler som gällde fram till utgången av år 1991 – dvs. hus med statliga eller statligt reglerade bostadslån – gäller vidare att räntebidrag inte heller lämnas för tid efter konkursen, om huset sålts till ett pris som lett till förluster på det statligt reglerade lånet och det beräknade nuvärdet av framtida räntebidrag är mindre än förlusten. Är nuvärdet större reduceras i stället de framtida räntebidragen med hänsyn till förlusten. Dessa bestämmelser har införts trots att räntebidrag numera i övrigt lämnas oberoende av den faktiska belåningen (prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr. 1993/94:115). Bestämmelserna finns i förordningen (1993:1587) om ändrade bestämmelser i fråga om sådana räntebidrag för bostäder som lämnas enligt vissa äldre förordningar. Reglerna gäller även vid exekutiv försäljning efter utmätning samt vid underhandsförsäljning utom konkurs. Den dåvarande regeringens motiv för att, i fråga om hus med bostadslån och räntebidrag enligt äldre bestämmelser, dra in räntebidraget efter exekutiv försäljning var att fortsatta räntebidrag annars riskerade att öka antalet konkurser och exekutiva försäljningar. Genom en konkurs kunde med den då gällande ordningen lånebelastningen på fastigheten i många fall minskas utan uppoffringar för vare sig låntagare eller bottenlångivare. Motsvarande regler om indragning av räntebidrag efter konkurs m.m. gäller inte för hus enligt 1992 eller 1993 års subventionssystem, dvs. för hus där de tidigare statligt reglerade bostadslånen har ersatts av lån med statlig kreditgaranti. I fråga om hus med räntebidrag enligt 1992 års subventionssystem har kreditgarantier emellertid lämnats efter i princip samma grunder som de tidigare bostadslånen. Såväl räntebidragsunderlaget som omfattningen av kreditgarantin har bestämts främst av den faktiska produktionskostnaden för huset. Kreditgaranti har lämnats också i samma säkerhetslägen som tidigare gällt för bostadslån. Låntagarnas och långivarnas risktagande är således inte större i dessa fall än vad som gäller i fråga om hus med bostadslån. De stora överensstämmelserna i dessa avseenden mellan hus som byggts med stöd av äldre regler och hus som byggts med stöd av 1992 års subventionssystem talar för att ekonomiskt likvärdiga villkor bör gälla också i fråga om räntestöd efter exekutiv försäljning. Räntebidraget bör sålunda dras in, om en exekutiv försäljning medför att den statliga kreditgarantin tas i anspråk för att täcka förluster på lånet. Med exekutiv försäljning avses såväl exekutiv auktion vid konkurs som offentlig auktion vid utsökning. Regeringen förordar att en sådan förändring genomförs med verkan för försäljningar som äger rum efter det att de nya bestämmelserna har trätt ikraft. På samma sätt som gäller inom det äldre regelsystemet bör dock räntebidrag fortsättningsvis lämnas med reducerat belopp i vissa fall då förlusten begränsar sig till en del av det lån som kreditgarantin avser. Reglerna innebär i denna del att om det på visst sätt beräknade nuvärdet av räntebidragen överstiger det belopp som utbetalats från kreditgarantin, lämnas räntebidrag fortsättningsvis för den andel av bidragsunderlaget som svarar mot det överskjutande nuvärdets andel av hela nuvärdet av räntebidragen. Några särskilda regler om indragning av räntebidrag efter underhandsförsäljning inom eller utom konkurs behövs inte. För att ersättning skall betalas ut genom kreditgarantin för förluster som uppkommit vid underhandsförsäljning krävs nämligen att Statens bostadskreditnämnd i förväg har godkänt köpeskillingen. Bostadskreditnämnden får därvid förutsättas bedöma köpeskillingens skälighet mot bakgrund också av de subventioner som fortsatt lämnas. I fråga om hus som byggts med stöd av bostadsbyggnadssubvention och kreditgaranti enligt 1993 års subventionssystem bör nuvarande regler inte ändras. Förutsättningarna är här väsentligt annorlunda. Omfattningen av statens stöd bestäms inte längre av de faktiska produktionskostnaderna, utan av ett starkt schabloniserat och därmed också begränsat bidrags- och garantiunderlag. De kreditrisker staten tar på sig bestäms i utgångsläget av vilka risker instituten själva är beredda att ta i det enskilda ärendet. Kreditgaranti lämnas sålunda bara för lån som ligger i direkt anslutning till lån utan tilläggssäkerhet. En förutsättning för att ersättning skall betalas ut till kreditgivaren är vidare att denne kan visa att han, när krediten lämnades, hade grundad anledning att anta att låntagaren skulle kunna fullgöra sina förpliktelser. Brister i låntagarens kreditvärdighet kan inte längre botas genom tilläggssäkerheter eller genom åtaganden från någon annan än låntagaren. Kvalitetsskillnaderna i kreditriskprövningen av lån med kreditgarantier enligt tidigare och nuvarande system visas tydligt av att i stort sett alla förluster som uppkommit och bedöms komma att uppstå inom kreditgarantisystemet hänför sig till hus med räntebidrag och kreditgarantier enligt de regler som gällde före år 1993. Förslaget om indragning av räntebidrag efter exekutiv försäljning av hus med kreditgarantier enligt de äldre reglerna kan förväntas öka antalet fall där de ekonomiska problemen löses genom ackord i stället för genom konkurs. En sådan utveckling bör eftersträvas. A 10. Bostadsbidrag I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 5 910 000 000 kronor. Mot bakgrund av att de totala kostnaderna för bostadsbidragen under 1990-talets första hälft stigit kraftigt har riksdagen beslutat (prop. 1995/96:186, bet. 1995/96:BoU11, rskr. 1995/96:229) om vissa förändringar av reglerna för bostadsbidrag fr.o.m. år 1997. Dessa förändringar har beräknats ge upphov till betydande kostnadsminskningar, samtidigt som kostnadskontrollen förstärks. I samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1997 anförde bostadsutskottet (bet. 1996/97:BoU1) att så pass genomgripande förändringar av bostadsbidragsreglerna innebär att enskilda hushåll kan komma att få inte oväsentliga förändringar av bidraget. En förutsättning för att detta skall kunna accepteras är därför enligt utskottets mening att ändringarna inte ensidigt faller på vissa grupper eller typer av hushåll. Bostadsbidragen måste även fortsättningsvis ha en fördelningspolitiskt acceptabel profil. En utvärdering, på grundval av inkomna bidragsansökningar, bör därför enligt utskottet genomföras skyndsamt, så att de regeländringar m.m. som kan föranledas härav kan tillämpas redan under bidragsåret 1997. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen tillkänna. En inom Socialdepartementet tillsatt arbetsgrupp presenterade i februari 1997 en preliminär fördelningsanalys av de nya reglerna. Analysen omfattar ca 285 000 hushåll med bostadsbidrag, såväl barnfamiljer som ungdomar mellan 18 och 29 år. Enligt bostadsutskottets uppfattning visar den preliminära analysen att de nya bidragsreglerna för vissa hushåll fått konsekvenser som är av den omfattningen att effekterna av dem bör mildras. Riksdagen har därför anmodat regeringen (bet. 1996/97:BoU14, rskr. 1996/97:167) att i 1997 års vårproposition lämna förslag om en förändring av reglerna för bostadsbidrag i avsikt att mildra effekterna av dem för de hushåll som drabbats hårdast. Regeringen återkommer nu i frågan. Mildrad effekt av genomförda regeländringar I den preliminära fördelningsanalysen av 1997 års regler för bostadsbidrag har konstaterats kraftiga sänkningar av bidragets storlek för vissa hushåll. Cirka 3,5 procent av bidragstagarna har fått vidkännas bidragsminskningar som överstiger 1 000 kronor per månad. De mest omfattande förändringarna har genomförts för bidragstagare som bor i egnahem. Begränsningen av bidragsgrundande bostadsyta kan för dem innebära betydande minskningar av bidragets storlek. Även det faktum att eventuella räntebidrag fr.o.m. årsskiftet 1996/97 räknas in i bidragsgrundande inkomst kan innebära att bidraget minskar kraftigt för berörda hushåll. För att mildra effekten av de nya bestämmelserna för de hushåll vars bostadsbidrag påverkats på ett ogynnsamt sätt föreslås dels att en lägsta nivå införs under vilken boendekostnaden inte skall reduceras på grund av bostadsytans storlek, dels att räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst. Ytnorm med garantinivå Regeringens förslag: Bidragsgrundande bostadskostnad fastställs, efter korrigering för bostadsyta, till lägst viss garantinivå. För hushåll vars bostadskostnad före korrigering för bostadsyta är lägre än garantinivån, skall faktisk bostadskostnad gälla. Garantinivån fastställs enligt följande, för hushåll med ett barn 3 000 kr/mån hushåll med två barn 3 300 kr/mån hushåll med tre barn 3 600 kr/mån hushåll med fyra barn 3 900 kr/mån hushåll med fem eller flera barn 4 200 kr/mån Skälen för regeringens förslag: En av de förändringar i 1997 års regelsystem som i vissa fall gett upphov till större förändringar av bostadsbidraget är den begränsning av bidragsgrundande bostadsyta som införts. Förändringen, som totalt berör drygt 20 procent av bidragshushållen, syftar till att motverka subventionering av stora bostadsytor. I regeringens proposition om nya regler för bostadsbidrag (prop. 1995/96:186) föreslogs att för en familj med ett barn skulle gränsen för bidragsgrundande bostadsyta sättas vid 90 m2. För varje ytterligare barn, upp t.o.m. fem barn, ökade gränsen därefter med 20 m2. För boendekostnader som kan hänföras till bostadsytor därutöver föreslog regeringen att inget bostadsbidrag skulle lämnas. Vid bostadsutskottets behandling av regeringens proposition skärptes de föreslagna gränserna med 10 m2 per hushållskategori i syfte att finansiera bostadsbidrag till ungdomar mellan 18 och 29 år som ej studerar. Det innebar att besparingen för bidragstagare som bor i stora bostäder blev mer omfattande än vad regeringen föreslog och konsekvenserna för hushållen i form av minskat bostadsbidrag därmed större än vad som avsetts. I den preliminära analys av 1997 års regler som redovisats för bostadsutskottet i februari 1997 konstateras att bestämmelserna om bidragsgrundande bostadsyta främst påverkar bostadsbidraget för dem som bor utanför Stockholm-, Göteborg- och Malmöregionerna och i första hand för egnahemsägare. Drygt 50 procent av dessa hushåll får till följd av bestämmelsen ett minskat bostadsbidrag. För bostadsrättsinnehavare är motsvarande andel drygt 20 procent och för boende i hyreslägenheter knappt 15 procent. Analysen pekar också på att en mindre grupp hushåll, som utgörs av ensamstående med barn, med mycket låga inkomster och stora bostäder fått större försämringar. För att något mildra effekterna av de nya bestämmelserna för dessa hushåll föreslår regeringen att bidragsgrundande bostadskostnad, efter korrigering för bostadsyta, fastställs till lägst viss garantinivå. Det innebär att boendekostnader under denna nivå inte reduceras på grund av bostadsytans storlek. För hushåll vars bostadskostnad före korrigering för bostadsyta är lägre än garantinivån, bör därför faktisk kostnad gälla. Garantinivån bör bestämmas så att den kan antas motsvara kostnaden för en tänkt grundstandard, dvs. samma nivå som i dagens system valts för övergången från 75 till 50 procents oreducerad ersättning för bostadskostnaden. För hushåll med ett barn innebär det att garantinivån bör fastställas till 3 000 kronor per månad, för hushåll med två barn till 3 300 kronor per månad och för hushåll med tre barn till 3 600 kronor per månad. För familjer med fler än tre barn finns i dagens system inte någon ytterligare differentiering av nämnda nivå avseende skilda ersättningsandelar för bostadskostnaden. Regeringen anser dock, för att öka träffsäkerheten i systemet, att en särskild garantinivå bör bestämmas även för dessa hushåll. Sålunda bör för familjer med fyra barn garantinivån fastställas till 3 900 kronor per månad och för familjer med fem eller flera barn till 4 200 kronor per månad. Räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst Regeringens förslag: Statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag sökes, skall inte inräknas i den bidragsgrundande inkomsten. Skälen för regeringens förslag: Statligt räntebidrag för bostadsändamål ingår enligt 3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i inkomst av kapital. På grund härav och enligt gällande inkomstberäkningsbestämmelser för bostadsbidrag, som med få undantag följer beskattningens regler, inräknas räntebidragen automatiskt i den bidragsgrundande inkomsten. Samtidigt har sedan länge gällt att räntebidraget beaktas då bidragsgrundande bostadskostnad fastställs. Bidragsgrundande bostadskostnad för egnahemsägare utgörs, enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter, av summan mellan real nettokapitalkostnad, fastighetsskatt samt uppvärmningskostnader och övriga driftskostnader enligt schablon. Då nettokapitalkostnaden fastställs dras först de eventuella räntebidrag bort som egnahemsägaren uppbär. Det innebär att den del av den totala kapitalkostnaden som räntebidragen utgör inte beaktas då bostadsbidraget fastställs. Regeringen anser att eventuell förekomst av räntebidrag bör beaktas vid beräkning av bidragsgrundnande bostadskostnad på samma sätt som hittills. Ett undantag bör dock göras på inkomstsidan så att räntebidrag inte samtidigt kommer att ingå i den bidragsgrundande inkomsten. Ikraftträdande och kostnader Ändrade bestämmelser om ytnorm med garantinivå kan, eftersom de berör beräkning av bidragsgrundande bostadskostnad, genomföras under löpande bidragsår och förslås träda i kraft den 1 november 1997. Åtgärden har kostnadsberäknats till ca 155 miljoner kronor per helt år. Att förändra regler under kalenderår (beskattningsår) om inkomstprövning av bostadsbidrag är svårt att göra p.g.a. gällande inkomstprövningssystem med jämkning och ajourföring av den historik som skall användas vid avstämning av preliminära bostadsbidrag och slutligt beslut. Sådana regeländringar bör ske vid ett årsskifte. Regeringens förslag att exkludera räntebidrag från bidragsgrundande inkomst föreslås därför träda i kraft den 1 januari 1998. Denna åtgärd kostnadsberäknas till ca 20 miljoner kronor per helt år. Sammantaget innebär regeringens förslag ett ökat anslagsbehov under innevarande budgetår för anslaget A 10. Bostadsbidrag med 25 000 000 kronor. Kostnaderna bör enligt regeringens mening inte finansieras inom anslaget, utan finansiering bör ske genom en omfördelning från räntebidragen till bostadsbidragen. Merutgifterna finansieras huvudsakligen genom en effektivisering av utbetalningsrutinerna inom räntebidragssystemet. Därigenom undviks att räntebidrag betalas ut med för stora belopp i samband med att räntevillkoren konverteras, varigenom ränte- och kapitalförluster motverkas och kostnader för återkrav undviks. En sådan ordning ligger i linje med vad bostadsutskottet anfört i bet. 1996/97:BoU14. Hushållseffekter De sammantagna effekterna av regeringens förslag redovisas i bilaga till avsnitt 6. Där framgår av diagram 1 genomsnittliga bidragsökningar, relativt gällande regelsystem, för hushåll vars bostadsbidrag minskat med mer än 500 kronor per månad genom de bestämmelser om bostadsbidrag som trädde i kraft den 1 januari 1997. De grupperingar som använts överensstämmer med dem som tagits fram i den preliminära fördelningsanalysen av 1997 års regler, dvs. decilgrupper, familjetyp, H-region (boenderegion) och boendeform. Såväl absolut förändring (kronor per månad) som relativ förändring (procent) av bostadsbidraget redovisas. Av diagrammet framgår att det i första hand är boende utanför Stockholm-, Göteborg- och Malmöregionerna som påverkas positivt av regeringens förslag. Bostadsbidrag till hushåll som bor i Södra mellanbygden, Norra tätbygden och Norra glesbygden höjs i genomsnitt med mer än 20 procent per månad. För boende i eget hem ökar bidragen i genomsnitt med drygt 20 procent per månad och för dem som bor i sk. Övriga boendeformer, bl.a. lantbruksfastigheter och två- och flerfamiljshus, med drygt 40 procent per månad. Bland barnfamiljerna får ensamstående hushåll de största genomsnittliga ökningarna (ensamstående med ett barn drygt 30 procent). Av decilgruppstablån framgår att bostadsbidrag till hushåll med mycket låga inkomster i förhållande till försörjningsbördan samt hushåll som tillhör decilgrupp åtta eller nio ökar mest. Av den preliminära fördelningsanalysen som redovisats för bostadsutskottet i februari 1997 framgår att det i första hand är hushåll med ensamstående familjeförsörjare vars bostadsbidrag påverkats minst av de nya regler som trädde i kraft den 1 januari 1997. En majoritet av dessa hushåll bor i Stock-holm-, Göteborg- och Malmöregionerna samt i större städer. Bland boendeformerna är hyreslägenheterna särskilt framträdande. Dessutom konstateras att hushåll med mycket låg inkomst påverkas i mindre utsträckning än bostadsbidragstagare i övriga inkomstlägen. 6.16 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling A 1. Regionalpolitiska åtgärder I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 453 517 000 kronor. Beslutsgrupper inom EG:s strukturfondsprogram Inom EG:s olika strukturfondsprogram finns beslutsgrupper som är självständiga myndigheter men som inte har egna personella resurser. Berörda länsstyrelser ansvarar för sekretariatsfunktionen åt beslutsgrupperna. Under förra budgetåret tillfördes länsstyrelserna permanent 10 miljoner kronor för främst beslutsgruppssekretariaten inom ramen för anslaget C 1. Länsstyrelserna m.m. inom utgiftsområde 18. Flera länsstyrelser har påtalat behovet av ytterligare resursförstärkning för sekretariaten. Detta behov styrks också av preliminära resultat av de externa utvärderingar som på övervakningskommittéernas uppdrag genomförs av de pågående programmen. Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av regeringen granskat samordningen av administrationen av strukturfonderna. I de rapporter som överlämnades till regeringen den 20 december 1996 och den 29 januari 1997 föreslår RRV bl.a. att beslutsgrupperna skall försäkra sig om en ändamålsenlig kompetens för handläggning av ärenden. Vidare bedömer RRV att resurserna vid sekretariaten är för knappa för de uppgifter som de förelagts. Regeringen har beslutat att några länsstyrelser skall ta över de fondförvaltande centrala verkens uppgifter vad gäller vissa Interreg-IIA-program. Riksdagen har godkänt att medel från anslaget Regionalpolitiska åtgärder även skall kunna användas för vissa utgifter för beslutsgrupper knutna till strukturfondsprogram (prop. 1995/96:201, 1995/96:AU7, rskr. 1995/96:275). Med hänsyn till att det behövs en snabb och säker administration för att Sverige skall kunna tillgodogöra sig återflödet från strukturfonderna för innevarande program-period till och med år 1999 föreslår regeringen att medel från detta anslag skall kunna användas även för sekretariatsuppgifter till beslutsgrupperna. Detta får dock inte innebära att länsstyrelserna därigenom minskar hittills avsatta resurser för ändamålet. Närmare föreskrifter för medlens användning beslutas av regeringen. Finansiering av vissa förvaltningskostnader inom NUTEK:s program Regional utjämning och utveckling Under tidigare budgetår har medel för att täcka vissa av Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) kostnader för administration av bl.a. EG:s strukturfondprogram anvisats över olika regionalpolitiska anslag. Nu aktuella beräkningar visar att de medel som i samband med riksdagens beslut om 1997 års budgetproposition fördes över till anslaget A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader är otillräckliga för att NUTEK skall kunna genomföra ålagda uppgifter inom ramen för programmet Regional utjämning och utveckling. Ytterligare 9 000 000 kronor bör tillföras detta program. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 6 500 000 kronor överförs till anslaget A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader under utgiftsområde 24. Resterande belopp på 2 500 000 kronor förutsätts omfördelas inom ramen för nuvarande förvaltningsanslag. A 5. Sysselsättningsbidrag I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 200 000 000 kronor. Sysselsättningsbidrag kan lämnas till företag i vissa branscher i stödområde 1 och 2 som varaktigt ökar sin sysselsättning. Anslaget disponeras av NUTEK som får bemyndiga länsstyrelse att använda medel för de för anslaget avsedda ändamålen. I skrivelser den 28 februari och 6 mars 1997 har NUTEK anmält att anslaget bedöms överskridas med 35 miljoner kronor under budgetåret 1997. Orsaken till överskridandet är den förbättrade ekonomiska konjunkturen. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns vidare uppfört ett ramanslag Regionalpolitiska åtgärder. Regeringen föreslår att anslaget Sysselsättningsbidrag ökas med 35 000 000 kronor och att detta finansieras genom att anslaget Regionalpolitiska åtgärder minskas med samma belopp. A 6. Transportbidrag I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 303 000 000 kronor. Riksdagen har av besparingsskäl beslutat att minska bidragsnivåerna i de olika transportbidragsområdena med fem procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 19, bet 1996/97:AU2, rskr. 1996/97:106). NUTEK är central förvaltningsmyndighet för verksamheten med transportbidrag. I en skrivelse den 21 februari 1997 har NUTEK redovisat sin bedömning att anslaget kommer att överskridas med ca 81 miljoner kronor budgetåret 1997. Anledningen är dels en volymökning, dels att den av statsmakterna beslutade besparingen får effekt först under andra halvåret 1997, samt kvarstående ansökningar som avser budgetåret 1995/96. I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen nyligen tillsatt en särskild utredare för att kartlägga och analysera förutsättningarna för och effekterna av en utvidgning av transportbidraget. Detta skall enligt direktiven i första hand ske inom ramen för nuvarande anslagsnivå, i andra hand inom ramen för utgiftsområde 19. Regeringen kommer att ta ställning till utredningens förslag senare i år. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns också uppfört ett ramanslag Regionalpolitiska åtgärder. Regeringen föreslår att anslaget Transportbidrag ökas med 81 000 000 kronor och att detta finansieras genom att anslaget Regionalpolitiska åtgärder minskas med samma belopp. Sammantaget föreslås under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling en minskning av anslaget Regionalpolitiska åtgärder med 122 500 000 kronor. 6.17 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård A. Miljövård A 1. Statens naturvårdsverk I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 355 827 000 kronor. Det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar bygger på principen att ersättning utgår för förekomst och föryngring av rovdjur inom renskötselområdena. Det förutsätter återkommande inventeringar för att fastställa sådan förekomst. När systemet inrättades anvisades inga särskilda medel för sådana inventeringar. Enligt riksdagens önskemål kommer regeringen att inom kort tillsätta en särskild utredning för att utarbeta förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik. Frågan om finansiering av inventeringar inom ramen för ersättningssystemet kommer då att utredas. För innevarande budgetår beräknas inventeringarna kosta ca 5 000 000 kronor. Dessa kostnader föreslås finansieras till hälften genom omprioriteringar inom Statens naturvårdsverks ramanslag. Resterande 2 500 000 kronor föreslås tillföras verkets ramanslag. Finansiering sker genom att från EU retroaktivt medfinansierade medel för startstöd till yngre jordbrukare inom utgiftsområde 23 avseende budgetåret 1995/96 utnyttjas (se avsnitt 6.20 avseende anslaget B 1. Statens jordbruksverk, fjärranalys). Regeringen föreslår därför att ytterligare 2 500 000 kronor anvisas under anslaget A 1. Statens naturvårdsverk för kostnader för inventeringarna. A 4. Investeringar inom miljöområdet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 217 992 000 kronor. Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen (Rådets förordning (EEG) nr 1973/92 om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön - LIFE) få bidrag med 50 procent för naturvårdsprojekt som skall ingå i EU:s ekologiska nätverk Natura 2 000. Bidrag kan beviljas av EG-kommissionen efter ansökan från myndigheter, organisationer eller enskilda. Fördelningen av bidrag sker en gång per år. För Sveriges del bedömer Naturvårdsverket vilka ansökta projekt som är de för naturvården mest angelägna. Därefter lämnas prioriteringsförslag till kommissionen. Kommissionen är inte bunden att följa Naturvårdsverkets prioriteringar. Det finns inte heller bestämmelser om hur LIFE-medel skall fördelas mellan medlemsländerna. Regeringen har för budgetåret 1997 antagit att kommissionen vid fördelning av bidrag från LIFE- Nature 1996 skulle fatta beslut om att bevilja Naturvårdsverket bidrag på i storleksordningen 25 miljoner kronor. Utbetalningen av LIFE-bidragen delas dock normalt upp på flera år eftersom de sker i den takt projekten fortskrider. Motsvarande belopp förs upp under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG. Kommissionen beslutade den 19 november 1996 att för LIFE-Nature 1996 bevilja Sverige sammanlagt 4 933 866 ECU. I denna summa ingår dock även bidrag som har beviljats till andra svenska sökande än Naturvårdsverket. Endast 3 367 072 ecu kommer att utbetalas till Naturvårdsverket. Detta motsvarar ungefär 28 600 000 kronor, dvs. en ökning med 3 600 000 kronor. På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande det belopp som Naturvårdsverket erhåller från EG-budgeten. Inkomsterna som tas upp på inkomsttitel ökar med samma belopp. Investeringsbidrag för omställning i ekologiskt hållbar riktning Riksdagen beslutade i juli 1996 om ett femårigt program för investeringsbidrag för omställning tillhållbar utveckling (prop.1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Det femåriga programmet för investeringsbidrag syftar till att driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur. Programmet skall omfatta åtgärder med sysselsättningsskapande, teknikutvecklande och miljöförbättrande effekt bl.a. inom avfallsområdet, VA-området samt inom byggsektorn. Även inom vissa andra områden kan åtgärder som syftar till en ekologiskt hållbar utveckling komma att ges stöd inom ramen för programmet. Åtgärderna skall inriktas på projekt som är av pilotkaraktär och som annars inte skulle komma till stånd. Förordningen (1996:1378) om statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar utveckling har EU-notifierats. Regeringens förordning i frågan har utgångspunkt i de stödbestämmelser inom EU som stadgar att för bidrag till näringslivet i miljöfrågor får ges högst 30 procent av investeringskostnaden. Med hänvisning till bl.a. vad regeringen anför under avsnitt 6.20 avseende radon i dricksvatten, bör regeringen ha möjlighet att besluta om en högre bidragsprocent för vissa särskilda typer av stödobjekt med beaktande av EU:s regler. 6.18 Utgiftsområde 21 Energi Allmänt Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt energisystem föreslagit riktlinjer för energipolitiken. Ett nytt energipolitiskt program inrättas för omställningen av energisystemet. Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga energisystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energi-källor. Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall kompenseras. Därför skall under en femårsperiod investeringbidrag lämnas till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt till effektivisering och minskad elanvändning i bostadsektorn. Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10 - 15 åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Myndighetsfunktionen inom energiområdet skall tydliggöras och förstärkas. En ny energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Av regeringens förslag i den energipolitiska propositionen följer att medel för energipolitiska åtgärder behöver anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997. Tre anslag bör inrättas för ändamålet förutsatt att riksdagen godkänner de i den energipolitiska propositionen föreslagna riktlinjerna. Ramen för utgiftsområde 21 Energi uppgår för budgetåret 1997 till 474,2 miljoner kronor. Enligt prop. 1995/96:150 kan ramen komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska propositionen. De här föreslagna anslagen på tilläggsbudget uppgår sammanlagt till 114 miljoner kronor. Detta innebär att ramen för utgiftsområde 21 bör ökas med 114 miljoner kronor till 588,2 miljoner kronor. Finansieringen sker genom indragning av reservationer på äldre anslag under den tolfte huvudtiteln, genom engångsvisa indragningar av anslagsmedel för vissa anslag under utgiftsområde 21 Energi samt neddragningar av medel från Energiteknikfonden. Utformningen av de bidrag som regeringen föreslår i det följande bedöms överensstämma med EG:s statsstödsregler. A. Omställning och utveckling av energisystemet A 5. Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt energisystem föreslagit riktlinjer för ett fortsatt bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft. Ett bidrag bör lämnas med 3 000 kr per installerad kW elproduktionskapacitet för investeringar i kraftvärmeproduktion baserad på biobränslen. Bidraget bör dock uppgå till högst 25 procent av investeringen. Medel bör anvisas med 450 miljoner kronor under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 bör 45 miljoner kronor anvisas. Ett bidrag bör lämnas med 15 procent av investeringen i vindkraftverk med en eleffekt på minst 200 kW. Medel bör anvisas med 300 miljoner kronor under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 bör 30 miljoner kronor anvisas. Ett bidrag bör lämnas med 15 procent av investeringen i miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk. Medel bör anvisas med 150 miljoner kronor under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 bör 5 miljoner kronor anvisas. För budgetåret 1997 bör 80 000 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt A 5. Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor på tilläggsbudget för bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor. A 6. Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning, m.m. Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt energisystem föreslagit att särskilda medel bör anvisas för kunskapsförmedling, provning, märkning och certifiering av energikrävande produkter och system. Under anslaget anvisas 40 miljoner kronor under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 bör 4 000 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt A 6. Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning, m.m. på tilläggsbudget för kunskapsförmedling, provning, märkning och certifiering av energikrävande produkter och system. A 7. Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt energisystem föreslagit att en ny central energimyndighet skall inrättas. Inrättandet av den nya myndigheten kommer att vara förenad med vissa kostnader, främst beroende på utökade ansvarsområden föranledda av 1997 års energipolitiska överenskommelse. Vidare kommer kostnader att uppkomma för bl.a. lokaler och personal. För budgetåret 1997 bör 30 000 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt A 7. Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet på tilläggsbudget för att täcka kostnader i samband med bildandet av den nya energimyndigheten. 6.19 Utgiftsområde 22 Kommunikationer A. Infrastruktur Gemenskapens finansiella stöd till Transeuropeiska nätverk (TEN) Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. möjlighet för Sverige att ansöka om gemenskapens finansiella stöd för projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport och telekommunikationer. Finansiellt stöd ges bl.a. till följande svenska projekt; Öresundsförbindelsen, väg- och järnvägsprojekt inom den Nordiska Triangeln som är ett samlingsnamn på transportprojekt mellan de nordiska huvudstäderna samt till vissa investeringar inom sjöfartens och luftfartens infrastruktur. Gemenskapens stöd inbetalas på inkomsttitel i statsbudgeten. I likhet med övriga utgifter och inkomster på statsbudgeten bör bidrag från EU bruttoredovisas vilket innebär att bidraget inbetalas till statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av anslag på statsbudgetens utgiftssida. Regeringen föreslår därför att utgiftsramen för utgiftsområde 22 för budgetåret 1997 höjs med ett belopp motsvarande det förväntade finansiella stödet under 1997, vilket beräknas till ca 200 miljoner kronor. För budgetåret 1997 bör 200 000 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt Gemenskapens finansiella stöd för Transeuropeiska nätverk. Utgifterna för stöd till de projekt som erhållit finansiellt stöd får inte överstiga vad som inbetalts av Gemenskapen på inkomsttitel i statsbudgeten. Förskottering av medel till infrastrukturinvesteringar Sedan ett antal år tillbaka har möjlighet funnits att finansiera vissa infrastrukturinvesteringar på andra sätt än genom anslagsmedel. Till exempel kan intressenter såsom kommuner och företag förskottera medel till väginvesteringsobjekt som inte inom rimlig tid kan byggas med traditionell finansiering via anslag på statsbudgeten. Under 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU20, rskr. 1987/88:297) om bemyndigande för regeringen att medge Vägverket att tidigarelägga byggande av vägar eller broar med lån (förskottering) från kommuner eller företag. I samband därmed angavs att sådan förskottering endast borde vara aktuell i sådana fall när den som förskotterar har så stor nytta av vägobjektets tillkomst att någon förräntning på insatt kapital normalt inte erfordras. Åtagandena borde därför i varje särskilt fall godkännas av regeringen. Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU26, rskr. 1990/91:326) att regeringen får bemyndiga Vägverket att inom en ram av 20 000 000 kronor besluta om förskotteringar av väginvesteringar. Därvid gäller att förskotteringar som innebär att Vägverkets åtagande överstiger detta belopp, sträcker sig över mer än en planperiod (dvs. objektet återfinns i vägplanen efter kommande revideringstillfälle) eller innehåller index- och/eller räntevillkor och dylikt även fortsättningsvis bör underställas regeringens prövning. Förskotteringsförfarandet har möjliggjort för kommuner och andra att få till stånd en tidigareläggning av för dem särskilt angelägna vägprojekt. Mängden ärenden visar att det finns ett behov av denna möjlighet. Även andra typer av investeringar i statlig infrastruktur är i behov av att kunna finansieras på annat sätt än genom anslagsmedel. Därför bör möjlighet till finansiering med förskottering utvidgas till att även omfatta investeringar i statens spåranläggningar. A 3. Byggande av vägar I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 4 314 313 000 kronor. Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal vägobjekt som är mycket angelägna ur trafiksäkerhets och sysselsättningssynpunkt och som är färdiga för byggstart redan under år 1997. Dessa vägprojekt är E18/20 Örebro-Arboga (1 142 miljoner kronor), E4 Stora Åby-Väderstad (470 miljoner kronor), E22 Söderåkra-Hossmo (505 miljoner kronor) samt E4 trafikplats Hallunda (52 miljoner kronor). Enligt budgetlagen gäller som grundprincip att statens infrastrukturinvesteringar skall finansieras med anslag och ej lånefinansieras. Enligt budgetlagen 24§ kan dock riksdagen för en viss myndighet eller för viss anskaffning besluta att finansiering skall ske på annat sätt. Anslagna medel under de kommande åren är inte tillräckliga för att byggstart skall ske redan detta år. Vägverket bör därför få möjlighet att låna erforderliga medel i Riksgäldskontoret för att sedan återbetala lånen inklusive ränta med ordinarie anslag för byggande av vägar. Därmed kan byggproduktionen av vägprojekten göras rationell samtidigt som angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt snabbt kommer till stånd. Vägverket bör därför medges att ta upp lån i Riksgäldskontoret för att tidigarelägga vägprojekt om 2 169 miljoner kronor samt att belasta anslaget Byggande av vägar med kostnader för räntor och amorteringar avseende dessa lån. B. Sjö- och luftfart Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning Den 28 september 1994 förliste den under estnisk flagg förda passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om finska Utö. Regeringen gav samma dag Statens haverikommission (SHK) i uppdrag att biträda i utredningsarbetet med anledning av förlisningen. Riksdagen beslutade att ett anslag på 3 940 000 kronor skulle anvisas till Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205). Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren 1996. Då utredningen pågick under hela 1996 ökade riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU11, rskr. 1996/97:48) det anvisade anslaget med 4 000 000 kronor. Av totalt anslagna 7 940 000 kronor under 1996 förbrukades 5 266 987 kronor. De återstående 2 748 780 kronor är dock inte tillgängliga under 1997. Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att fortgå även under första halvåret 1997. De tidigare anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas till 3 500 000 kronor. De ökade kostnaderna för utredningsarbetet med anledning av M/S Estonias förlisning finansieras genom indragning av 3 500 000 kronor i reservationsmedel inom utgiftsområde 22. Ersta sjukhus har med anledning av M/S Estonias förlisning ansökt om medel för anhörigarbete. Anhörigarbetet som avses i ansökningen omfattar bl.a. en vidare bearbetning av enkäter som skickats till de anhöriga. Regeringen anser att skäl föreligger att bidrag i någon form lämnas till denna bearbetning med högst 1 000 000 kronor. Kostnaderna med anledning av ansökan från Ersta sjukhus finansieras genom indragning av 1 000 000 kronor i anslagssparande inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse. 6.20 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar B. Jordbruk och trädgårdsnäring B 1. Statens jordbruksverk I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 183 114 000 kronor. Fjärranalys EU har detaljerade regler för hur bidragsansökningarna för de olika stöden skall se ut och ställer hårda krav på att jordbrukarna lämnar korrekta uppgifter. EU ställer dessutom krav på att myndigheterna i medlemsstaterna skall kontrollera bidragsansökningarna. Genomförs inte kontrollerna på ett godtagbart sätt kan staten gå miste om ersättning för utbetalade bidrag och helt eller delvis drabbas av finansiella sanktioner. Ett sätt att kontrollera arealer för vilka bidrag sökts är att utnyttja satellitbildstolkning, s.k. fjärranalys. Vinsterna med att använda fjärranalys bedöms ligga i dess användning som urvalsinstrument för att därigenom kunna koncentrera den fysiska kontrollen till riskobjekt och i de beräknade rationaliseringsvinster som uppkommer genom stordriftsfördelar. Metoden fungerar särskilt väl för att säkerställa att inte två brukare sökt stöd för samma skifte. Verksamheten initierades av EG-kommissionen som ett led i att stärka kontrollen. Jordbruksverket har haft det övergripande ansvaret för arbetet. I Sverige har kontroll med hjälp av fjärranalys bedrivits under budgetåret 1995/96. Resultaten av arbetet har varit positiva. Kostnaderna har till 50 procent finansierats av EU. Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 4 500 000 kronor tillförs ramanslaget Statens jordbruksverk för att täcka de kostnader verket haft. EU beslutade i december 1996 att även det nationella startstöd till yngre jordbrukare som beviljades före EU- medlemskapet och som fortfarande löper skall erhålla medfinansiering från EG-budgeten. Därmed kommer drygt 20 miljoner kronor att tillföras inkomsttitel på statsbudgeten under innevarande år avseende de nationella startstöd som utbetalades budgetåret 1995/96. Detta tillskott till statskassan föreslås bl.a. finansiera kostnaderna för fjärranalys. B 12. Kompletterande åtgärder inom jordbruket I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 085 000 kronor. Informationsinsatser m.m. Från anslaget utbetalas bl. a. den nationella delen av EG:s miljöersättningar inom jordbrukets miljöprogram. Miljöprogrammet genomförs fullt ut från år 1996. Programmet finansieras till 50 procent av EG:s jordbruksfond. Sverige tillämpar, i enlighet med EU:s tillämpningsförordning, det integrerade kontrollsystemet (IAKS) för administration och kontroll inom programmet. Ansökningarna för programmets tio olika miljöåtgärder prövas för närvarande av länsstyrelserna. Besluten avser en femårsperiod. De miljöåtgärder som erbjuds lantbrukarna i programmet är mycket differentierade och målinriktade. Reglerna för miljöstöden är därför relativt detaljerade och har av många uppfattats som komplicerade. Miljömål för jordbruket kvantifieras i miljöprogrammet. En god anslutning är därför viktig för att uppfylla målen. En hög anslutning till miljöprogrammet ökar också återflödet från EU- budgeten. Kontrollen av 1996 års ansökningar har visat att lantbrukarnas kunskap om indelningen av ersättningsberättigad mark och om hur denna skall skötas behöver förbättras. Den mycket korta tid under vilken programmet genomfördes har troligen bidragit till att tillräckligt med information om programmet och dess villkor inte har nått ut till berörda lantbrukare. Bristande kunskap om programmets villkor kan leda till att brukare inte uppfyller kraven. Statens jordbruksverk tillsammans med länsstyrelserna kan med utökade medel för informationsinsatser m.m. avseende miljöstöden vidta åtgärder för att förbättra situationen. Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 10 000 000 kronor tillförs ramanslaget Kompletterande åtgärder inom jordbruket för att användas för att täcka kostnader uppkomna för informationsåtgärder m.m. Beloppet har ingen motsvarande EU-finansiering. Finansieringen sker genom att från EU retroaktivt medfinansierade medel för startstöd till yngre jordbrukare avseende budgetåret 1995/96 tas i anspråk (se finansiering av B1. Statens jordbruksverk, fjärranalys ovan). Höjningen av anslaget D2. Ersättning för viltskador m.m. finansieras med 15 miljoner kronor från detta anslag vilket innebär att anslaget minskas med sammanlagt 5 000 000 kronor. B 17. Jordbrukets blockdatabas Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Digital blockdatabas Det svenska medlemskapet i EU innebär ett åtagande att delta i den gemensamma jordbrukspolitiken. Med hänsyn till att det finns en mängd olika stödformer till jordbruket som så långt möjligt lämpligen bör administreras och kontrolleras gemensamt har en enhetlig ram för handläggning av flera typer av stöd införts genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen. Enligt den förordningen skall varje medlemsstat upprätta ett s.k. integrerat administrations- och kontrollsystem (IAKS). I det integrerade systemet ingår bl.a. särskilda krav på ett system för arealidentifikation som skall utgöra grunden vid handläggning av de arealbaserade stöden. Tillgången till ett sådant system är en förutsättning för att svenska jordbrukare skall kunna få gemenskapens stöd med finansiering från EU:s budget. Det nya systemet för identifiering av brukningsenheternas skiften (prop. 1996/97:48, bet. 1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157) innebär att s.k. block bildas, vilka tilldelas unika identiteter. Blockbildningen skall genomföras med hjälp av digital information som hämtas från den ekonomiska kartan. Med ledning av denna information skall särskilda digitala kartor tas fram. Kartunderlaget kommer att behöva uppdateras årligen. Det integrerade systemet skall vara genomfört vid utgången av år 1997. Det fastighetsregister som Sverige av hävd använt för identifiering är inte tillräckligt detaljerat för det integrerade systemets behov. Att upprätta det digitala kartmaterialet kommer därför att innebära stora kostnader av engångskaraktär. Kostnaden har beräknats uppgå till ca 100 miljoner kronor. Till detta kommer driftskostnader som beräknas uppgå till drygt 17 miljoner kronor per år. Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1996/97:48 skall dessa kostnader finansieras med en kartavgift. Intäkten av denna avgift beräknas bli drygt 27 miljoner kronor per år. Regeringen föreslår att ett ramanslag på 100 000 000 kronor förs upp på statsbudgeten för att användas för att täcka nödvändiga uppbyggnadskostnader. Finansieringen sker genom att intäkterna från kartavgiften successivt inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Investeringskostnaderna beräknas vara helt finansierade år 2019. C. Fiske C 2. Strukturstöd till fisket m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 30 890 000 kronor. Anslaget är framför allt avsett att finansiera stöd till åtgärder som medfinanseras av gemenskapen inom ramen för strukturplanen på fiskets område och gemenskapsinitiativet PESCA. Anslaget används även för äldre stödformer som inte omfattas av gemenskapens medfinansiering. Under budgetåret 1995/96 var anslaget uppfört som förslagsanslag. Sveriges strukturplan på fiskets område fastställdes av EG-kommissionen först i november 1995 och villkoren för stöd fastställdes i övervakningskommittén i december 1995. Vissa beslutade investeringsstöd under budgetåret 1995/96 kommer inte att betalas ut förrän under budgetåret 1997. Dessa beslutade, men inte utbetalade stöd uppgår till 10,3 miljoner kronor. Medlen avseende dessa beslut kan, med hänsyn till den tidigare anslagsformen, inte föras över till år 1997. För att det ändamål, som riksdagen beslutat om skall kunna tillgodoses föreslår regeringen därför att anslaget höjs med 10 300 000 kronor. Det kommer inte betalas ut mer medel under programperioden än vad som tidigare angivits. C 3. Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 80 000 000 kronor. Detta belopp motsvarar EG:s finansiering av strukturstöd till fisket m.m. redovisat under anslag C 2. Under budgetåret 1995/96 var anslaget uppfört som förslagsanslag. Sveriges strukturplan på fiskets område fastställdes av EG-kommissionen, som nämnts i föregående avsnitt, först i november 1995 och villkoren för stöd fastställdes i övervakningskommittén i december 1995. Vissa beslutade investeringsstöd under budgetåret 1995/96 kommer inte att betalas ut förrän under år 1997. Dessa beslutade, men inte utbetalade stöd uppgår till 74 474 000 kronor. Medlen avseende dessa beslut kan, med hänsyn till den tidigare anslagsformen, inte föras över till budgetåret 1997. För att det ändamål med anslaget som riksdagen beslutat om skall kunna uppfyllas föreslår regeringen därför att anslaget höjs med 74 474 000 kronor. Finansiering sker genom att staten erhåller motsvarande belopp från EU som inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Det kommer inte betalas ut mer medel under programperioden än vad som tidigare angivits. D. Rennäring D 2. Ersättning för viltskador m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 12 500 000 kronor. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under ramanslaget B 12. Kompletterande åtgärder inom jordbruket anvisat 15 miljoner kronor avseende den nationella delen för ett nytt delprogram inom ramen för jordbrukets miljöprogram för ersättning till rennäringen för bevarande av rovdjur inom renskötselområdet. Under ramanslaget B 13. Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket har för samma ändamål beräknats 15 miljoner kronor motsvarande EG:s finansiering av detta program. Avsikten med programmet är att skapa ett bevarandemål för rovdjuren inom renskötselområdet med långsiktigt livskraftiga populationer. Bevarandemålet medför för vissa rovdjursarter att populationen ökar. Detta kan komma att medföra större kostnader för renförluster och merarbete för rennäringen än vad som gällde tidigare. Programmet baseras på den av riksdagen beslutade principen om ersättning efter rovdjursförekomst. Programmet, som avsågs verka från år 1997, uppskattas omfatta totalt 30 miljoner kronor, varav hälften medfinansieras av EG. Regeringens överläggningar med EG-kommissionen har ännu inte resulterat i ett godkännande av delprogrammet. Regeringen gör den bedömningen att ett godkännande inte kommer att kunna ske inom sådan tid att utbetalning till renägarna kan äga rum under år 1997. Ersättning för rovdjursrivna renar innevarande budgetår måste därför helt lämnas av nationella budgetmedel. Medel för ersättning för rovdjursrivna renar bör anvisas över ramanslaget D 2. Ersättningar för viltskador m.m. Regeringen föreslår därför att anslaget ökas med 30 000 000 kronor. Anslagen B 12. Kompletterande åtgärder inom jordbruket och B 13. Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket minskas med 15 000 000 kronor vardera. Finansiering sker genom indragning av anslagsmedel. E. Djurskydd och djurhälsovård E 5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor. EG-kommissionen har i beslut den 28 november 1996 efter särskild ansökan från Sverige godkänt det svenska bekämpningsprogrammet avseende sjukdomen Enzootisk bovin leukos (EBL). Enligt beslutet är Sverige berättigad bidrag från EU för utgifter för provtagning och ersättning till djurägare som slaktar djur till följd av EBL-smitta. Ersättning lämnas med 50 procent av sådana kostnader som både uppkommit och betalats under år 1997. Det högsta ersättningsbeloppet från EU uppgår till 2 385 000 ecu. Enligt Sveriges ansökan till EG-kommissionen kommer leukosprogrammets totala kostnad under år 1997 att bli ca 48 miljoner kronor, vilket innebär att något mer än 50 procent av programmet måste finansieras nationellt. En slutlig rapport om programmets tekniska genomförande och kostnader skall enligt beslutet lämnas av Sverige senast den 1 juni 1998. Bidraget från EU lämnas i efterhand. Därför uppkommer ett behov av att temporärt finansiera även den del av programmet som avses att täckas av EU- bidraget. Regeringen föreslår därför att, utöver den nationella andelen, 20 500 000 kronor (motsvarande 2 385 000 ecu) tillförs ifrågavarande anslag för budgetåret 1997. Finansiering sker genom att staten erhåller motsvarande belopp på inkomsttitel år 1998 när bidraget från EU erhålls och inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. E 6. Gränskontrollstationer Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU pågår för närvarande en anpassning av de svenska gränskontrollstationerna mot tredje land till EG:s bestämmelser. Vid stationerna skall levande djur och animaliska produkter som importeras till gemenskapen kontrolleras. Hur gränskontrollstationerna skall vara utformade och hur kontrollerna skall utföras är strikt reglerade i EG:s regelverk. Enligt förordningen (1994:1717) om kontroll av livsmedel som importeras från tredje land ansvarar kommunerna för gränskontrollen vid import av livsmedel. Statens livsmedelsverk meddelar bl.a. föreskrifter om hur kontrollen skall genomföras. Vidare skall gränskontrollstationerna godkännas av Livsmedelsverket. Vad gäller införsel av levande djur och djurprodukter har Statens jordbruksverk det övergripande myndighetsansvaret enligt förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. Enligt rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet kan ett medlemsland under en övergångsperiod få finansiellt stöd för att införa den nya kontrollstrategi som följer av genomförandet av den inre marknaden för levande djur och animaliska produkter. Sverige ansökte den 24 maj 1996 hos EG- kommissionen om bidrag för uppbyggande av svenska gränskontrollstationer mot tredje land. Ansökan byggde på de ansvariga kommunernas planerade åtgärder och beräknade kostnader för anpassning av gränskontrollstationerna. I kommissionens beslut 96/729/EG av den 29 november 1996 om förteckningen över program för att förbättra systemet med veterinärkontroller vid yttre gränser som berättigar till finansiellt gemenskapsstöd år 1997 anges att det svenska programmet skall vara berättigat till finansiellt gemenskapsstöd år 1997. I kommissionens beslut 97/31/EG av den 17 december 1996 om godkännande av det program för år 1997 som lagts fram av Sverige för förbättring av systemet för veterinärkontroller vid de yttre gränserna och om fastställande av gemenskapens ekonomiska bidragsnivå anges bl.a. att gemenskapens ekonomiska bidrag skall uppgå till 50 procent av Sveriges kostnader för att genomföra programmet, dock högst 1 450 000 ecu. De gränskontrollstationer som omfattas av beslutet är Stockholm, Arlanda, Karlskrona, Ystad, Helsingborg, Göteborg, Landvetter och Wallhamn. För utbetalning av gemenskapens bidrag till berörda kommuner krävs att ett särskilt anslag anvisas på den svenska statsbudgeten. Regeringen föreslår mot bakgrund härav att ett reservationsanslag tas upp på statsbudgeten med 13 000 000 kronor. Radon i dricksvatten Regeringen anser att det är viktigt att fastställa gränsvärden för radon i dricksvatten på grund av den negativa hälsopåverkan som radon har. Statens strålskyddsinstitut har beräknat antalet cancerfall i den svenska befolkningen till följd av radon i dricksvatten till i medeltal 55 per år. Radongränsvärde i dricksvatten är en fråga för Statens livsmedelsverk, men eftersom detta bedöms ha en väsentlig ekonomisk betydelse och kan medföra väsentligt ökade kostnader för bl.a. vissa kommuner, har frågan underställts regeringens prövning. Regeringen anser att samma gränsvärde för vatten tjänligt med anmärkning på grund av radonhalten bör gälla vatten från såväl allmänna som enskilda täkter. Detta gränsvärde bör med avseende på radon vara 100 Bq/l vatten. Vid 1000 Bq/l skall vattnet bedömas som otjänligt. När gränsvärden fastställs kommer innehavare av allmänna dricksvattenanläggningar, i huvudsak kommunala, och sådana vattenanläggningar som står under tillsyn med stöd av särskilda beslut att bli skyldiga att se till att vattnets radonhalt inte överstiger 100 Bq/l när det når konsumenterna. Ägare av enskilda täkter som inte står under särskild tillsyn kan inte åläggas några åtgärder. Radonhaltigt vatten ger hälsopåverkan när det dricks och när vattenångor andas in vid duschning eller annan hantering av vatten. Enligt Livsmedelsverket, som utrett radonsituationen när det gäller dricksvatten, måste allt vatten som används i en bostad behandlas i anslutning till fastighetens inkommande vattenledning. För detta krävs särskild utrustning, s.k. radonavskiljare. De flesta tillverkare av radonavskiljare garanterar 85 - 90 procent reduktion av radonhalten eller att radonhalten inte överstiger 100 Bq/l i behandlat vatten. Kommunerna bör kompenseras för de kostnader för radonavskiljare i de kommunala vattenverken som föranleds av nya gränsvärden. Regeringen föreslår att bidrag ges även till enskilda vattentäkter som står under särskild tillsyn och till övriga enskilda täkter, dock inte till andra täkter än kommunala som betjänar fritidshus. Bidrag föreslås lämnas kommuner motsvarande hela åtgärdskostnaden vid radonhalt överstigande 100 Bq/l vatten och till övriga med 50 procent, dock högst 5 000 kronor vid radonhalt överstigande 100 Bq/l vatten för täkter under särskild tillsyn respektive 1000 Bq/l vatten för enskilda täkter. Föreslagna bidrag avser engångskostnader för införskaffande och installation. Bidragsförslaget som avser allmänna och enskilda vattentäkter innebär ett anslagsbehov om ca 60 miljoner kronor. Fråga om bidrag bör prövas av länsstyrelserna. Dessutom förutsätts Boverket, i likhet med vad som gäller om bidrag till åtgärder om radon i inomhusluften i egnahem, sköta utbetalning av bidraget och besluta i överklaganden. Regeringen har för avsikt att besluta om en särskild förordning om bidrag till åtgärder mot radon i dricksvatten. Statens utgifter i anslutning till bidragsgivningen bör betalas från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Beträffande villkoren för anslaget har regeringen under avsnitt 6.17 föreslagit sådana förändringar att stöd enligt ovan skall kunna utbetalas. 6.21 Utgiftsområde 24 Näringsliv A. Näringspolitik A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader På statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 353 268 000 kronor. Under tidigare budgetår har medel för att täcka Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) kostnader för viss administration av regionalpolitiska företagsstöd, EG:s strukturfondsprogram och regional projektverksamhet anvisats över olika regionalpolitiska anslag. I samband med riksdagens beslut om 1997 års budgetproposition överfördes 22 900 000 kronor till utgiftsområde 24 Näringsliv anslaget Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader. Nu aktuella beräkningar visar att de medel som fördes över är otillräckliga för att NUTEK skall kunna genomföra de uppgifter som är ålagda verket inom ramen för programmet Regional utjämning och utveckling. Mot denna bakgrund bör ytterligare 9 000 000 kronor tillföras NUTEK:s program regional utjämning och utveckling för förvaltningsändamål. Detta bör ske genom att 6 5 000 000 kronor överförs till utgiftsområde 24 Näringsliv, anslaget A1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader från utgiftsområde 19 anslaget A 1. Regionalpolitiska åtgärder. Resterande belopp på 2 500 000 kronor förutsätts omfördelas inom ramen för nuvarande ramanslag. A 7. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Regeringens förslag: Regeringen bör bemyndigas att motta aktier i bolagiserade industriforskningsinstitut och att bilda ett med Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen, samägt holdingbolag dit dessa aktier överförs. Syftet är bl.a. att holdingbolaget skall ansvara för ägar- och strukturfrågor och för finansieringen av delar av forskningen vid instituten. Statens del av kostnaderna för bildandet av holdingbolaget skall belasta det på statsbudgeten under utgiftsområde 24 Näringspolitik uppförda anslaget A7. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Skälen för regeringens förslag: Industriforskningsinstitut är ett samlingsbegrepp för 25 forskningsinstitut som bedriver forskningsverksamhet finansierad av både staten och näringslivet. Inom Närings- och handelsdepartementets ansvarsområde finns 19 industriforskningsinstsitut med Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) som statlig företrädare. Övriga institut finns inom andra departements ansvarsområden. Instituten har hittills huvudsakligen bedrivits i stiftelseform där huvudmännen är staten företrädd av berörd myndighet och näringslivet företrätt av en intressentförening för varje institut. Stiftelserna har varit s.k. anslagsstiftelser utan eget stiftelsekapital. Ett fåtal institut har överfört verksamheten från stiftelseform till aktiebolagsform. Statens roll i den kollektiva finansieringen är att garantera långsiktigheten i verksamheten samt att vara den katalysator som utlöser betalningsviljan hos företagen och gör att även små företag mot en mindre insats kan delta. Finansieringssystemet för basfinansiering av den kollektiva forskningen fram till årsskiftet 1996/97 baserades på avtal mellan stat och näringsliv i trepartsavtal. Finansiering sker genom att staten betalar 40 procent och näringslivet 60 procent. År 1994 tillsatte regeringen Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningssystemet (KOFI) som tillsammans med NUTEK hade i uppdrag att genom förhandlingar med institutens intressenter genomföra en förnyelse av industriforskningsinstituten (dir. 1994:62 och tilläggsdirektiv dir. 1995:27). KOFI lämnade den 1 april 1996 en lägesrapport och avslutade sitt arbete den 30 november 1996. Regeringen uppdrog den 21 november 1996 åt NUTEK att överta de arbetsuppgifter som följde av att KOFI avslutat sitt arbete. Därefter har KOFI till regeringen kommit in med en slutrapport. Efter förslag från kommittén tillämpar NUTEK en ny finansieringsmodell fr.o.m. år 1997. Modellen omfattar tre programblock som benämns A, B och C. Block A, "Kunskaps- och kompetensuppbyggnad", skall enligt modellen finansieras av staten utan krav på direkt motfinansiering. Blocken B och C avser programverksamhet resp. uppdragsverksamhet där industrin har finansieringsansvar. En ny stiftelselag (SFS 1994:1220) trädde i kraft den 1 januari 1996. Den godtar inte bildandet av nya stiftelser som redan från början är beroende av anslag för sin verksamhet. Lagen har inga bestämmelser som berör anslagsstiftelser. Riksdagen har också beslutat att när staten tillsammans med annan part engagerar sig i verksamhet som är beroende av statligt stöd skall detta ske främst i aktiebolagsform eller genom en ideell förening (prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1995/96:79). I KOFI:s överläggningar med olika näringslivsrepresentanter framkom tydligt att de flesta efterfrågade möjligheten till ett mer aktivt ägarskap i instituten, något som lättast nås i aktiebolagsform. En eventuell bolagisering av instituten har aktualiserat frågan om vem som skall äga ett institut. Direktiven till KOFI:s arbete är mycket tydliga i det att näringslivet även framdeles skall vara institutens huvudintressent. Det statliga ägandet i de till aktiebolag ombildade instituten bör enligt KOFI ligga under Närings- och handelsdepartementet då detta har sektorsansvaret för näringspolitisk motiverad FoU. Det statliga ägandet bör organiseras genom inrättande av ett holdingbolag. Genom beslut av regeringen den 23 juni 1994 upprättades Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen). Stiftelsen tillfördes ett stiftelsekapital på 3 600 miljoner kronor. Enligt stiftelsens stadgar är ändamålet stöd till kunskaps- och kompetensutveckling mellan å ena sidan näringslivet och å andra sidan universitet, högskolor och forskningsinstitut, finansiering av forskning vid mindre och medelstora högskolor inom särskilda profilområden samt främjande av informationsteknologi. Enligt stiftelsens stadgar skall vidare för medelsanvändning gälla att 10 procent av stiftelsens tillgångar får användas i samband med omstruktureringen av industriforskningssystemet. I regeringens proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle konstateras att industriforskningssystemet är ett viktigt instrument för att främja sysselsättningen genom att stärka företagens konkurrenskraft. Ett resultat av KOFI:s strukturarbete är att vissa industriforskningsinstitut beslutat att övergå från stiftelseform till aktiebolagsform. Som exempel kan nämnas Ytkemiska institutet (YKI), Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK), Institutet för träteknisk forskning (Trätek) och Institutet för optisk forskning (IOF). Bolagiseringen som ombesörjs av instituten själva befinner sig tidsmässigt i olika skeden. Ytterligare ombildningar av institut från stiftelse till aktiebolag kan väntas. Regeringen delar KOFI:s uppfattning att de flesta industriforskningsinstituten bäst drivs i aktiebolagsform. Det är en flexibel associationsform med ett tydligt regelverk som medger ett aktivt ägarskap. Regeringen anser att näringslivsintressenterna vid en bolagisering bör vara majoritetsägare i det nybildade aktiebolaget. När institut som nu drivs i stiftelseliknande former omvandlas till aktiebolag har staten när den varit med och byggt upp verksamheten ett rättmätigt krav att bli delägare. Staten bör vid bolagisering ha en ägarandel i det bolagiserade institutet. Storleken på detta ägande skall bygga på den finansiering som tidigare skett genom NUTEK eller andra myndigheter. Regeringen anser att det finns starka skäl för fortsatt engagemang i industriforskningsinstituten. Industriforskningsinstituten är en väl fungerande verksamhet som åtnjuter stort stöd från det svenska näringslivet men där statens engagemang är en förutsättning för att det skall fungera. En fortsatt statlig medverkan vid basfinansieringen av kunskapsutvecklingen är därför nödvändig. KK-stiftelsen har tillsammans med företrädare för tre svenska institut med IT-inriktning tagit initiativet till ett nytt nationellt institut med uppgift att stärka svensk forskning och utveckling inom IT-området. I det nya Institutet för tillämpad informationsteknologi kommer industriforskningsinstituten Swedish Institute for Computer Science (SICS), Svenska Institutet för Systemutveckling (SISU) och Institutet för Medieteknik (IMT) att ingå. Institutet kommer att engagera företag och forskare i hela landet. KK-stiftelsen bidrar med 200 miljoner kronor till detta nya institut. Mellan KK-stiftelsen och de av KOFI framtagna pilotinstituten IOF, YKI, SIK och Trätek pågår förhandlingar om medel för deras verksamheter. Mot bakgrund av bl.a. resultatet av KOFI:s arbete samt den stadgemässiga koppling som finns mellan KK- stiftelsen och industriforskningsinstituten anser regeringen att det icke privata ägandet i bolagiserade industriforskningsinstitut skall av bl.a. effektivitetsskäl samlas i ett holdingbolag som ägs gemensamt av staten och KK-stiftelsen. I detta holdingbolag kommer sålunda ägandet i såväl redan bolagiserade institut som i kommande bolagiseringar att samlas. Inte bara ägandet i industriforskningsinstitut inom Närings- och handelsdepartementets ansvarsområde skall samlas i holdingbolaget utan också ägandet i industriforskningsinstitut inom andra departements ansvarsområden. Även det nya institutet inom IT- området skall ägas av holdingbolaget. Den andre ägaren i bolagiserade institut är som tidigare nämnts industrins intressentförening. Regeringen anser att KK-stiftelsens möjligheter att bidra med finansiering är till fördel för den fortsatta uppbyggnaden och utvecklingen inom industriforskningssystemet. Med hänsyn till sektoransvaret för den industripolitiska forskningen och utvecklingen bör ägaransvaret för holdingbolaget ligga under Närings- och handelsdepartementet. Staten skall vara majoritetsägare i holdingbolaget. En preliminär övergripande överenskommelse med denna innebörd har träffats mellan företrädare för KK- stiftelsen och Regeringskansliet. I avvaktan på riksdagsbeslut avses arbete parallellt pågå inom Regeringskansliet för att ta fram erforderliga avtal. Ett avtal avses tecknas där staten och KK-stiftelsen åtar sig att bilda ett holdingbolag med syfte att tydliggöra statens ägarroll och därmed sammanhängande ansvar för strukturfrågor. Avsikten är att holdingbolaget skall fungera från den 1 juli 1997. Holdingbolaget skall ansvara för ägar- och strukturfrågor när det gäller bolagiserade industriforskningsinstitut som ägs av staten. Holdingbolaget skall även ha ”ägaransvaret” för de institut som kommer att fortsätta i stiftelseform. Holdingbolaget skall vidare finansiera A-delen i de forskningsinstitut som i dag finansieras via NUTEK. Slutligen skall holdingbolaget utse vissa ledamöter i forskningsinstitutens styrelser. KK-stiftelsen åtar sig att tillskjuta medel till holdingbolaget för finansiering av A-delen åren 1997- 1999, att medverka finansiellt vid omstrukturering och att finansiera framtida administrationskostnader i bolaget. Staten skall dock svara för sin del av kostnaderna i samband med bildandet av holdingbolaget. Dessa beräknas uppgå till ca 100 000 kronor och utgörs bl.a. av tillskjutet aktiekapital. Den preliminära överenskommelsen med KK- stiftelsen gäller till och med utgången av år 1999. Regeringen anser därför det nödvändigt att i god tid före denna tidpunkt på nytt med näringslivet och KK- stiftelsen diskutera framtida ägande i holdingbolaget och i industriforskningsinstituten och deras finansiering. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att motta aktier i bolagiserade industriforskningsinstitut samt bemyndigar regeringen att bilda ett med KK-stiftelsen samägt holdingbolag med den inriktning som har angetts. Regeringen föreslår också att statens del av kostnaderna för bildandet av holdingbolaget skall belasta det på statsbudgeten under utgiftsområde 24 Näringsliv uppförda anslaget A 7. Kostnader för omstukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Inlösen av revers till SAS Sverige AB Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:59, bet. 1992/93:TU20, rskr. 1992/93:209) om att delta i en omstrukturering av det svenska ägandet i Scandinavian Airlines System (SAS). Denna innebar att det tidigare av staten hälftenägda AB Aerotransport (ABA) blev ett helägt dotterbolag till det börsnoterade Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (SILA), och att staten i stället gick in som hälftenägare i SILA genom teckning av aktier i en nyemission i börsbolaget. Som betalning erlade staten i denna omläggning sina tidigare aktier i ABA. Eftersom SILA emellertid vid detta tillfälle hade även andra tillgångar än sina motsvarande aktier i ABA, beslöt staten att därutöver teckna en revers på 119 300 000 kronor, som löper fram till 1 november 1997 med 30 dagars uppsägningstid. Kammarkollegiet fick i ett regeringsbeslut den 25 mars 1993 i uppdrag att utfärda reversen, och att betala årlig ränta från och med år 1994. Kostnaderna för och inlösen av skuldreversen skulle enligt riksdagsbeslutet belasta tolfte huvudtitelns förslagsanslag Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. Regeringen har tidigare detta år (prop. 1996/97:126) redogjort för den ytterligare omstrukturering och renodling av ägandet i konsortiet SAS som genomförts under år 1996, och som bl.a. innefattat att SILA bytt namn till SAS Sverige AB. De tre moderbolagen, utöver SAS Sverige även SAS Norge och SAS Danmark, har numera ett aktiekapital som mer direkt ansluter till respektive bolags ägarandel i SAS- konsortiet. Denna renodling innebar för SAS Sverige AB:s del att en engångsutdelning beslutades vid bolagsstämman 1996, varigenom andra tillgångar i bolaget än de flyganknutna delades ut till ägarna. För statens del innebar detta en särskild utdelning på 856 miljoner kronor i juni 1996. Med anledning av regeringens proposition (prop. 1995/96:141) om aktivt ägande av statens företag har riksdagen beslutat (bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) om ett ändrat ändamål och utformning av anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. (numera utgiftsområde 24 anslag A7). Detta anslag är numera ett ramanslag och uppgår för 1997 till 25 miljoner kronor. Regeringen anser, mot bakgrund bl.a. av den tidigare nämnda extraordinära utdelningen år 1996, att det nu åter bör skapas förutsättningar för staten att lösa lånet den 1 november 1997 när skuldreversen löper ut. Utöver reversbeloppet på 119 300 000 kronor kommer skulden även att omfatta aktuell ränta för det sista året. Sammanlagt kan medelsbehovet beräknas omfatta ca 130 miljoner kronor, som bör belasta ramanslaget A7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. under utgiftsområde 24. Ramen för utgiftsområde 24 för budgetåret 1997 bör således höjas med 130 000 000 kronor. A 9. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet, m.m. Redovisning av verksamheten och den ekonomiska situationen Genom riksdagens beslut (1996/97:NU1, rskr 1996/97:120) anmodas regeringen att återkomma till riksdagen under våren 1997 med en redovisning av verksamheten och den ekonomiska situationen inom Sveriges geologiska undersökning (SGU). Utgångspunkten måste, enligt beslutet, vara att den marin-geologiska verksamheten skall behållas intakt på nuvarande nivå men också att övrig verksamhet hos SGU skall bibehållas. SGU är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Det övergripande målet för SGU:s verksamhet är att undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges geologi för att därigenom tillhandahålla geologisk information som behövs särskilt inom områdena miljö och hälsa, fysisk planering och hushållning med naturresurser, naturresursförsörjning, jord- och skogsbruk samt totalförsvaret. SGU är chefsmyndighet för Bergsstaten, en regional förvaltningsmyndighet för frågor om landets mineralhantering. Myndighetens höga kostnadsläge samt kunskapen om ytterligare besparingar för budgetåret 1997 gjorde att SGU redan under år 1996 genomförde viss omstrukturering av verksamheten. Inom den geologiska undersökningsverksamheten genomfördes således fältarbeten i väsentligt mindre omfattning än året tidigare. I stort sett all personal med tidsbegränsad anställning avvecklades. Totalt sett minskades SGU:s kostnader med ca 9,5 miljoner kronor under andra halvåret 1996 jämfört med motsvarande period 1995. Å andra sidan ökade intäkterna från uppdrag m.m. under motsvarande tid med 2,3 miljoner kronor. Trots detta förbrukade SGU större delen av det anslagssparande på 11,1 miljoner kronor, som fanns vid budgetårets ingång. Kostnadsutfallet för budgetåret 1996 är dock väsentligt bättre än vad prognoserna hösten 1996 visade. Detta har lett till att SGU under senare delen av 1996 nått en kostnadsnivå motsvarande den gällande anslagsnivån för 1995/96. Besparingsarbetet har inneburit att kompetensutvecklingen samt volymen av fältarbeten och analyser år 1996 kan bedömas vara för låg för att på längre sikt tillfredsställa de krav som olika användare ställer på geologisk information. Under år 1997 har SGU hittills vidtagit en rad åtgärder för att långsiktigt anpassa verksamhet och kostnader till den nya anslagsnivån 125 miljoner kronor. Denna anpassning är inriktad mot balansåret 2001. Enligt planering skall SGU vid denna tidpunkt ha återbetalat större delen av den anslagskredit som upparbetas under de närmaste åren samt ha en långsiktigt balanserad undersökningsverksamhet. Här ingår också en ökning av intäkterna från svensk och internationell uppdragsverksamhet till 25 miljoner kronor. Förhandlingar med de fackliga organisationerna slutfördes i slutet av januari i år. Totalt har 29 personer sagts upp från sina anställningar. Att uppsägningarna har kunnat hållas på denna förhållandevis låga nivå beror på viss naturlig avgång, men framför allt på att de närmaste årens avgångar kommer att ersättas i ytterst begränsad omfattning. Den maringeologiska undersökningsverksamheten är vid sidan av SGU:s övriga kompetensområden en viktig disciplin. Inom t.ex. miljöområdet är samtliga kompetensområden nödvändiga för att ge ett tillfredsställande beslutsunderlag. I planeringen både långsiktigt och för 1997, ligger maringeologin kvar på i stort sett oförändrad verksamhetsvolym. SGU gör bedömningen att det finns möjligheter att i betydande omfattning finna extern finansiering i enlighet med vad som förordades i budgetpropositionen för år 1997. SGU och Sjöfartsverket har mot bakgrund av ett positivt utredningsresultat fortsatt arbetet med en samordning av den maringeologiska karteringen och sjömätningen fr.o.m. 1998. Inom Bergsstaten har den ökade prospekteringsverksamheten i landet inneburit en kraftig ökning av ärenden, vilka också omfattar större arealer. Detta har resulterat i långa väntetider hos Bergmästarna. Åtgärder har nu i första hand vidtagits för att minska väntetiderna. SGU har aviserat förslag rörande Bergsstaten under våren 1997. SGU har landets största samlade kompetens inom det geologiska området. Användningen av geologisk information och kunskap inom miljöområdet får en alltmer viktig roll. För prospektering och planering av resurser och anläggningar är den geologiska informationens kvalitet och tillgänglighet av stor ekonomisk betydelse. Utvecklingen för SGU ställer emellertid krav på skärpta prioriteringar. I SGU:s långsiktiga planering har särskild vikt lagts vid de kompetensområden som har en påtaglig efterfrågan och där det finns ett starkt beroende mellan SGU:s kompetenser. Detta har bl.a. lett till att den geo- kemiska undersökningsverksamheten utvärderas särskilt. Ett samgående mellan myndigheterna SGU och SOL Statens oljelager (SOL) inrättades år 1994 för att senast vid utgången av år 1999 avveckla statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer med hänsyn tagen till samhällsekonomi, beredskap och miljö. Försäljningen av olja m.m. kommer i huvudsak att vara klar under år 1998. Arbetet med miljösäkring av bergrumsanläggningarna har visat sig ta väsentligt längre tid än vad som tidigare antagits. När miljösäkringsarbetet slutförts krävs dessutom kontrollprogram under lång tid. Regeringen gav i november 1996 ett gemensamt uppdrag till SGU och SOL att utreda förutsättningarna för att inordna SOL:s verksamhet i SGU fr.o.m. budgetåret 1998. Uppdraget redovisades till regeringen i början av februari. Rapporten visar att en samordning av verksamheterna ger en effektiv avveckling av oljelagringsanläggningarna under långsiktigt stabila former. Vidare ges förutsättningar för att statliga resurser för efterbehandling utnyttjas rationellt i framtiden. Regeringen uppdrog senare åt myndigheterna att lämna ett gemensamt budgetunderlag för budgetåret 1998. Finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av vissa oljeanläggningar För närvarande finansierar SOL miljöåtgärder samt FoU-projekt för miljösäkringsarbetet med försäljningsinkomster från oljeprodukter och oljelagringsanläggningar. Försäljningsinkomsterna redovisas kontinuerligt på inkomsttitel vilket innebär att medel från försäljning inte kommer att finnas tillgängliga för myndigheten när det blir dags att betala kostnaderna för miljöhanteringen. SOL har i en skrivelse till regeringen framhållit att det är viktigt att den långsiktiga finansieringen av miljösäkringsarbetet säkras på ett tidigt stadium. Enligt beräkningar kommer resterande försäljning att inbringa cirka 325 miljoner kronor, räknat från den 1 juli 1997. Kostnaderna för den framtida miljösäkringen är i dagsläget svåra att bedöma, men uppskattas till ca 300 miljoner kronor. SOL föreslår att myndigheten fr.o.m. den 1 juli 1997 bör bemyndigas att sätta in försäljningsinkomsterna, efter avdrag för omkostnader, på ett särskilt räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Medlen skall användas för att täcka kostnaderna för efterbehandlingen enligt föreskrifter av regeringen. När SOL upphör som självständig myndighet bör dragningsrätten på kontot överföras till SGU som ny huvudman för verksamheten. Regeringens bedömning: Regeringen gör bedömningen att verksamheten vid SGU inte kräver ytterligare anslagsmedel för innevarande budgetår. Detta förutsätter att uppdragsintäkterna kan hållas på budgeterad nivå. Den maringeologiska verksamheten kan därmed bibehållas på 1996 års nivå. En sammanslagning av de båda myndigheter SGU och SOL bedöms på kort sikt, då verksamheten domineras av försäljning och miljösäkring av anläggningar, ge samordningsvinster främst på det administrativa området samtidigt som det ställs ökade krav på SGU:s resurser för ekonomiadministration. Längre fram då verksamheten omfattar efterkontroll av miljösäkrade anläggningar finns samordningsvinster i att SGU har både centrala och regionala resurser för att sköta kontrollprogrammen. SGU kan dessutom förväntas tillgodogöra sig kompetens från efterbehandling av förorenade anläggningar och områden för framtida uppdrag beträffande utredning och styrning m.m. av stora miljö-säkringsprojekt. Regeringen avser att i 1997 års budgetproposition återkomma till riksdagen med förslag rörande mineralpolitiken och SGU. I detta ingår även förslag rörande en sammanslagning av verksamheterna vid SGU och SOL fr.o.m. den 1 januari 1998. För att en sammanslagning skall kunna göras effektiv krävs åtgärder på myndighetsnivå redan under innevarande budgetår, framför allt gällande samordning av redovisning och ekonomiadministrativa system. Det är därför viktigt att få riksdagens godkännande av inriktningen av ett framtida samgående mellan myndigheterna. E. Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande Exportkreditnämnden Exportkreditnämnden (EKN) skall genom utfärdande av garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa förluster i samband med export till och investeringar i utlandet. För att EKN skall kunna fullgöra sina åtaganden har nämnden en obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret. Avveckling av delar av EKN:s korta garantiverksamhet EU-kommissionen förbereder för närvarande, på basis av Romfördragets statsstödsregler, införande av regler om avveckling av statligt stöd till exportkreditförsäkring inom det s.k. konkurrensutsatta området. Detta definieras som försäkring av kommersiella risker på privata gäldenärer i de flesta OECD-länder vad gäller riskperioder på upp till två år. Syftet är att förhindra att statsstödd verksamhet konkurrerar på ojämlika villkor med privat försäkringsverksamhet. De delar av EKN:s verksamhet som berörs av eventuella EU-regler på detta område står idag för endast ett par procent av nämndens premieinkomster, även om antalet ärenden är relativt omfattande. Nämnden har vidtagit förberedande åtgärder för att kunna avveckla den verksamhet som EU-reglerna omfattar. Det hör till bilden att Sverige är bland de få EU-länder som fortfarande direkt bedriver denna försäkringsverksamhet i statlig regi. Regeringen stödjer kommissionens ansträngningar att införa ett regelverk på detta område. När definitivt beslut i ärendet har fattats av kommissionen kommer Sverige att vidta nödvändiga anpassningsåtgärder. Regeringen är medveten om att möjligheten att erhålla kreditförsäkring i ett övergångsskede kan förändras för ett mindre antal företag, om EKN upphör med den aktuella verksamheten. Regeringen betonar samtidigt att den svenska privata marknaden för denna typ av försäkring utvecklats under senare år och att en rad privata företag erbjuder alternativ till EKN:s garantier. En avveckling av den konkurrensutsatta verksamheten bör ske även om ett införande av EU- regler på området skulle dröja. Regeringen anser därmed att verksamheten inte längre kan anses vara ett statligt åtagande. Det är regeringens uppfattning att avvecklingen skall genomföras på ett sätt som så långt det är möjligt beaktar exportföretagens intressen. I syfte att uppnå detta har EKN inlett samtal med ett antal företag på den svenska försäkringsmarknaden för att diskutera deras intresse av att överta eller fortsätta med den verksamhet som EKN avvecklar. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om avveckling av den verksamhet hos Exportkreditnämnden som genom planerade EU- regler definieras som konkurrensutsatt garantiverksamhet med riskperioder på upp till 2 år och om formerna och villkoren för avvecklingen, inkluderande en eventuell försäljning eller överlåtelse av verksamheten. Inkomst av eventuell försäljning skall redovisas i enlighet med budgetlagen. E 4. AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 16 500 000 kronor. Anslaget disponeras för ersättning till AB Svensk Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt underskott utgörande skillnaden mellan intäkter och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekostnader, inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. De utbetalningar som år 1997 belastar anslaget avser åtaganden som gjorts före 1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-länder. I övrig statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för närvarande ett överskott. Staten är genom ett avtal med AB SEK den 14 maj 1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i det statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redovisar resultatet av verksamheten tre gånger per år till regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs hos Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och därmed inte nödvändigtvis på det budgetår de avser vilket var fallet till och med budgetåret 1994/95. Anvisade medel för år 1997 kommer därför inte att vara tillräckliga för att täcka utbetalningarna. Uppskattningsvis kommer ytterligare 3,1 miljoner kronor att behövas. Beloppet påverkas av valutakurser och kan därför avvika från det prognostiserade. Ytterligare 3 100 000 kronor bör mot bakgrund härav anvisas på detta anslag. Ökningen finansieras genom att anslaget E 3. Exportkreditnämnden minskas med motsvarande belopp. 6.22 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner A. Bidrag och ersättningar till kommuner och landsting A 1. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 62 227 000 000 kronor. Kommunsektorns finansiella utveckling har varit ogynnsam under en rad av år. Under åren 1992 - 1996 har konsumtionen inom sektorn minskat med drygt 4 procent i fasta priser. Sysselsättningen i kommuner och landsting uppgick år 1996 till ca 1 000 000 personer, vilket är ca 140 000 färre än år 1990. Om inga särskilda åtgärder genomförs kan denna utveckling förväntas fortsätta och förstärkas under de närmaste åren. Regeringen föreslår därför i denna proposition att kommuner och landsting tillförs 8 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. För att redan under år 1997 motverka en fortsatt sysselsättningsminskning och samtidigt värna kvaliteten i de kommunala kärnverksamheterna bör, utöver fastställd statsbudget, 4 000 miljoner kronor tillföras kommuner och landsting. Av 1997 års tillskott bör 3 800 miljoner kronor tillföras det generella statsbidraget, varav 2 660 miljoner kronor till kommunerna och 1 140 miljoner kronor till landstingen. Resterande 200 miljoner kronor bör förstärka anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Det ökade generella bidraget till landstingen skall fördelas enligt nuvarande regler med ett enhetligt belopp per invånare. Av det ökade generella bidraget till kommunerna skall 1 330 miljoner kronor fördelas enligt nuvarande regler. De resterande 1 330 miljoner kronorna skall fördelas utifrån de olika åldersgrupper som omfattas av grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg. I kommunerna är det främst skolan och äldreomsorgen som kommer att få känna av ett ökat tryck de närmaste åren till följd av en ökning av de åldersgrupper som omfattas av dessa verksamheter. Det är också dessa verksamheter som på grund av sin omfattning fått vidkännas besparingar de senaste åren. Regeringen gör bedömningen att det övergångsvis behövs en förstärkning riktad mot just dessa verksamheter. Ett åldersbaserat bidrag kan förbättra förutsättningarna för kommuner med många ungdomar och äldre att bättre kunna uppfylla målen för de aktuella verksamheterna. Utifrån respektive verksamhets relativa vikt mätt som andel av nettokostnaderna bör bidraget fördelas efter antalet invånare i åldersgrupperna 7-15 år, 16-18 år, 65-74 år, 75-84 år samt 85 år och äldre i respektive kommun. Vad som nu sagts föranleder en ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting. A 2. Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 400 000 000 kronor. För att skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte bistå kommuner och landsting som har en särskilt svår ekonomisk situation avsattes år 1996 400 miljoner kronor till ett särskilt anslag. Även för år 1997 avsattes 400 miljoner kronor till detta ändamål. Utbetalningarna från anslaget har bl.a. avsett insatser i kommuner med en stor andel flyktingar samt stöd till vissa enskilda kommuner (se avsnitt 8). För budgetåret 1997 kvarstår 144 miljoner kronor till regeringens förfogande. I dagsläget finns det kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. Regeringen gör därför bedömningen att anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting bör ökas med 200 000 000 kronor för år 1997. A 4. Bidrag till Rådet för kommunal redovisning. Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år. Regeringens förslag: För budgetåret 1997 anvisas ett nytt anslag på 500 000 kronor för bidrag till Rådet för kommunal redovisning. I propositionen Den kommunala redovisningen (prop. 1996/97:52) föreslås att ett oberoende organ för redovisningsfrågor tillskapas. Inrikesdepartementet har för statens räkning tillsammans med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet utarbetat förslag till avtal och stadgar för bildande av en ideell förening mellan dessa tre parter. Förslaget innebär att den ideella föreningen skall kunna bildas vid en konstituerande föreningsstämma senast den 1 juli 1997. Den ideella föreningen benämns Rådet för kommunal redovisning. Huvuduppgiften för rådet är att främja och utveckla god redovisningssed i enlighet med den föreslagna lagen om kommunal redovisning (prop. 1996/97:52). Parterna skall enligt avtalet stödja föreningens verksamhet ekonomiskt med vardera 500 000 kronor för år 1997 och vardera 700 000 kronor för vart och ett av åren 1998–2001. Beslut om bidragsbeloppen fattas för ett år i taget av respektive part, vilket för statens del måste föregås av riksdagens beslut om anslag. Finansieringen för år 1997 föreslås ske genom att 500 000 kronor från den ingående reservationen om 401,4 miljoner kronor på anslaget för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting (A2) används för detta ändamål. 6.23 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen A. Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten A 4. Avgift baserad på bruttonationalinkomsten I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 8 510 000 000 kronor. Anslaget avser den del av avgiften till EU:s budget som baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). Denna del av avgiften anpassas till EU-budgetens beräknade finansieringsbehov sedan övriga avgiftsslag prognostiserats. Till följd av beslut inom EU beräknas den svenska avgiften baserad på BNI bli 472 miljoner kronor lägre än vad Europeiska kommissionen beräknade i sitt budgetförslag. Regeringen föreslår med anledning av detta att anslaget och ramen för utgiftsområdet minskas med samma belopp. Nytt anslagsbelopp blir därmed 8 038 000 000 kronor Bilaga FÖRDELNING AV BOSTADSBIDRAG TILL FÖLJD AV FÖRESLAGNA REGELÄNDRINGAR DIAGRAM 6.1 DECILGRUPP DIAGRAM 6.2 FAMILJETYP DIAGRAM 6.3 H-REGION DIAGRAM 6.4 BOENDEFORM 7 Vissa skattefrågor . 7 Vissa skattefrågor 7.1 Inledning Regeringen presenterar i detta kapitel ett antal förslag på skatteområdet och därutöver aviseras flera kommande förslag, där huvuddelen kommer att preciseras i höst och då framför allt i anslutning till budgetpropositionen för år 1998. Inledningsvis redovisas vissa allmänna överväganden. En första grupp förslag rör energibeskattningen och en andra grupp gäller beskattningen av småföretag. Därutöver presenteras förslag som bl.a. rör fastighetsskattens nivå för år 1998. Avslutningsvis redovisas de finansiella konsekvenserna av de olika åtgärderna. 7.2 Allmänna överväganden Regeringen har sedan hösten 1994 föreslagit ett stort antal åtgärder på skatteområdet. I en första fas handlade det om att inom ramen för det successivt preciserade saneringsprogrammet förstärka de offentliga finanserna. Sveriges medlemskap i EU motiverade också särskilda inkomstförstärkningar. Genom de olika åtgärderna återställdes också den avvägning som gjordes i 1990–91 års skattereform mellan å ena sidan önskemålen att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning och å andra sidan angelägna fördelningspolitiska mål. Skattepolitiken har också bidragit till finansieringen av den breda satsning på utbildningsområdet som presenterades i förra årets ekonomiska vårproposition. Senare, i anslutning till den s.k. sysselsättningspropositionen, föreslogs och aviserades ytterligare åtgärder. Inriktningen var dels att skapa bättre skattemässiga förutsättningar för expansionen av små och medelstora företag, dels att stimulera ekonomin i andra avseenden. Under senare år har frågan om skatteväxling kommit att diskuteras såväl i Sverige som inom EU. Bakgrunden ges av det allvarliga läget på arbetsmarknaden med en hög arbetslöshet och av ökade insikter om behovet av att dämpa negativa miljöeffekter i olika avseenden. Under vissa förutsättningar skulle en kombination av sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöskadlig ekonomisk verksamhet kunna bidra till såväl ett förbättrat sysselsättningsläge som till en bättre miljö. Skatteväxlingskommittén presenterade i början av året i sitt slutbetänkande en grundlig analys av dessa frågor. Av betänkandet, som nu remissbehandlas, framgår att möjligheterna att förstärka miljörelateringen av det svenska skattesystemet i hög grad är beroende av i vilken takt olika förändringar görs och vad som händer i vår omvärld. Sverige verkar inom EU för sådana förändringar i beskattningen som skulle öka möjligheterna till globalt effektiva åtgärder. Därigenom förbättras förutsättningarna för ytterligare åtgärder i Sverige. I den löpande bedömningen av utrymmet för åtgärder är det nödvändigt att beakta de samlade effekterna på sysselsättning, välfärd och miljö. Skatteväxlingskommittén rekommenderade att en successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser att senare för riksdagen redovisa sin bedömning av frågan och också presentera olika förslag. Under det närmaste året kommer ett förslag om avfallsskatt att lämnas till riksdagen. Skatteväxlingskommittén har också presenterat en skiss till ett reformerat energiskattesystem, som innebär en större grad av enhetlighet och likformighet och där också möjligheterna att infoga olika miljökomponenter i beskattningen förbättras. Inom regeringskansliet kommer inom kort ett arbete att påbörjas med att precisera och ytterligare analysera den presenterade skissen, bl.a. mot bakgrund av de bedömningar som redovisats i den nyligen överlämnade energipolitiska propositionen. Skatterna som ekonomiska styrmedel i miljö- och trafikpolitiken behandlas för närvarande också av den utredning som analyserar vägtrafikens samlade beskattning. En central fråga handlar bl.a. om den lämpliga avvägningen mellan skatter på försäljning och innehav av fordon och skatter på olika drivmedel. Utredningen skall bl.a. också beakta det arbete som nyligen slutförts av Kommunikationskommittén. Översynen av energibeskattningen och det arbete som utförs av utredningen om vägtrafikens samlade beskattning avses resultera i förslag till riksdagen under år 1998 med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1999. Skatter och avgifter har en central roll i sysselsättningspolitiken. Det handlar bl.a. om att trygga goda skattemässiga villkor för investeringar i Sverige, som av tradition haft och fortfarande har internationellt sett konkurrenskraftiga företagsskatteregler. De skattemässiga villkoren för småföretagen har också förbättrats under senare år. Ett arbete med att försöka förenkla skattereglerna för de allra minsta företagen pågår. Skatternas roll i sysselsättningspolitiken handlar i första hand om utformningen av skatterna på arbete. Tjänstebeskattningsutredningen har nyligen presenterat olika förslag som syftar till att förbättra villkoren för tjänstesektorns expansion och därmed för sysselsättningen. Förslagen innebär bl.a. att socialavgifterna tas bort för visst slag av tjänsteproduktion med inriktning på sådana tjänster där individerna själva har möjlighet att utföra arbetet. Åtgärderna skulle också kunna bidra till att begränsa omfattningen av svarta marknader. I den fortsatta beredningen av de just remitterade förslagen kommer bl.a. en avvägning göras mellan å ena sidan önskemålen att få till stånd en samhällsekonomiskt effektivare beskattning, ökad sysselsättning och mindre svartarbete, å andra sidan önskemålen om att bibehålla enkla och robusta system på skatte- och avgiftsområdet. Vid ett slutligt ställningstagande är det också nödvändigt att väga in hur eventuella åtgärder skall finansieras. Eventuella åtgärders effekter på inkomstfördelningen och på jämställdheten mellan män och kvinnor måste också beaktas. Såväl ur fördelningssynpunkt som vad gäller incitamenten för arbete, utbildning och sysselsättning är utformningen av inkomstskatten på förvärvsinkomster av central betydelse. Inkomstskatten reformerades på ett genomgripande sätt genom 1990-91 års skattereform. Genom basbreddningar av olika slag förbättrades den horisontella rättvisan mellan individer med likvärdiga inkomster, åtgärder som också bidrog till att balansera effekterna av den minskade formella progressiviteten i skatteskalan. Regeringen kommer i anslutning till budgetpropositionen att redovisa sin bedömning av skattereformen. Vid en fortsatt tillfredsställande utveckling av de offentliga finanserna blir det för tiden efter 1998 aktuellt att överväga inkomstskattelättnader för låg- och medelinkomsttagare som en av flera tänkbara åtgärder med fördelningspolitisk inriktning. Sådana inkomstskatteåtgärder kan också ses i ljuset av behovet av förstärkta incitament för förvärvsarbete och kan också ge positiva effekter på lönebildningen. Skatterna har en central budgetpolitisk dimension. Utöver det självklara syftet att finansiera offentliga utgifter finns också en annan koppling till budgetens utgiftssida. I ett betydande antal fall innehåller skattesystemet indirekta stöd till olika sektorer och grupper i samhället, som är att jämföra med utgifter på budgetens utgiftssida. I förra årets ekonomiska vårproposition presenterade regeringen för första gången en redovisning av s.k. skatteavvikelser, som beskriver de stöd och i vissa fall de sanktioner, som riktas mot olika grupper. En förnyad redovisning lämnas som en bilaga till denna proposition. Redovisningen möjliggör en jämförelse mellan budgetens inkomst- och utgiftssida. En löpande och öppen redovisning av var för sig välmotiverade avvikelser i skattesystemet möjliggör också en kontinuerlig prövning av samma slag som den som görs för stöd på budgetens utgiftssida. Ärendet och dess beredning Lagförslag har upprättats i enlighet med förteckning i avsnitt 2 Förslag till riksdagsbeslut. Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter inhämtats från Riksskatteverket. I fråga om förslaget till ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt har också kontakter rörande förslagets utformning hafts med Kammarkollegiet och Svenska Bankföreningen. Lagförslagen är i allt väsentligt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslaget till ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt, som avser beskattningen av gåva i form av insättning på barns konto av förälder som är förmyndare, är dock av sådan karaktär att Lagrådets yttrande normalt borde inhämtas. En lagrådsgranskning i denna del skulle emellertid innebära att ett förslag inte skulle kunna lämnas i sådan tid att det vore möjligt att åstadkomma en avslutad riksdagsbehandling under våren. Det är av synnerlig vikt att klarlägga i vilken omfattning gåvobeskattning skall ske i aktuella fall. Med hänsyn till att Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling bör därför Lagrådets yttrande inte inhämtas. 7.3 Energirelaterade frågor 7.3.1 Energibeskattning Regeringens förslag: Fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk sänks med 1,21 procentenheter. Energiskatten på elektrisk kraft höjs med 1,4 öre per kWh den 1 januari 1998. För att finansiera det försenade ikraftträdandet av fördubblingen av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen höjs de generella koldioxidskattesatserna med 0,7 % den 1 juli 1997. Skälen för regeringens förslag: I propositionen 1996/97:1 föreslogs att det andra steget av tidigare beslutade höjningar av produktionsskatterna på elektrisk kraft skulle återtas och ersättas av höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen. Samtidigt föreslogs att vattenkraftsskatten skulle ersättas med en fastighetsskatt baserad på markvärdet. Riksdagen har beslutat i enlighet med propositionen (bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1173 och 1220–1222). Orsaken var den kritik som hade riktats mot produktionsskattehöjningarna och effekterna av dem på de konkurrensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. Trots den avreglerade elmarknaden säljs fortfarande större delen av elen i enlighet med avtal som har ingåtts före reformen. Överföringskapaciteten mellan länderna är begränsad. Elproducenterna kan därför övervältra skattehöjningar på konsumenterna genom att höja elpriserna. I takt med en fortsatt integrering av den svenska och nordiska elmarknaden torde företagens möjligheter till prisövervältring minska. I väntan på att elmarknaden skall fungera fullt ut är det lämpligt att nu ta ytterligare ett steg i omvandlingen från produktionsskatten på elektrisk kraft till den nuvarande konsumtionsskatten på el. Fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk sänks därför. Eftersom ingen energiskatt tas ut på el som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet innebär denna åtgärd att kostnaderna dämpas för den elintensiva industrin. Det är lämpligt att fastighetsskatten på vattenkraft sänks med 50 % av den nivå som fastställdes hösten 1996 vid omvandlingen av den tidigare produktionsskatten till fastighetsskatt. Vid fastställandet av den nya skattesatsen bör beaktas att den nuvarande skattenivån, 3,42 % fastställdes, utan att hänsyn togs till den skatt (0,5 %) som redan då utgick på markvärdet. Vid bestämmandet av den nya skattesatsen, 2,21 %, har detta korrigerats. Samtidigt bör energiskattesatsen på el höjas med 1,4 öre per kWh för att kompensera det skattebortfall som uppstår vid sänkningen av produktionsskatten på vattenkraft. Vid årsskiftet sänktes den genomsnittliga avgiften till kärnavfallsfonden med 0,8 öre per kWh samtidigt som företagens garantiåtaganden utökades. Åtgärden innebar en sänkning av kostnaderna för kärnkraftsproducenterna motsvarande ca 0,4 öre per kWh netto. Sänkningen av kärnbränsleavgiften och av vattenkraftsskatten skapar förutsättningar för sänkta elpriser för elintensiv industri. Regeringen förutsätter att de elproducenter som tidigare höjt sina priser med hänvisning till de höjda produktionsskatterna nu kommer att sänka priserna i motsvarande grad som kärnbränsleavgift och vattenkraftsskatt sänks. Det helstatliga Vattenfall AB har en stark ställning på elmarknaden. Därmed finns goda förutsättningar för att skattesänkningen skall slå igenom i marknadspriserna. Regeringen avser att återkomma till frågan om nivån på och utformningen av produktionsskatten på el på längre sikt. Regeringen kommer därvid att överväga om det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta skatten på kärnkraftsproducerad el med en fast skatt som är oberoende av produktionsnivån i likhet med vad som gäller för beskattning av el från vattenkraftverk Företag med industriell tillverkning är idag befriade från konsumtionsskatt på el. Till följd av denna gränsdragning kan snedvridningsproblem uppkomma i förhållande till företag inom andra näringsgrenar. I den kommande översynen av elbeskattningen kommer dessa problem att analyseras. Regeringen har i proposition 1996/97:29 föreslagit att koldioxidskattesatsen skulle fördubblas för industrin och växthusnäringen från den 1 januari 1997. De nödvändiga EU-beskeden för att kunna besluta om de skattelättnader som krävs för energiintensiv industri vid en koldioxidskattefördubbling har numera erhållits. Förslaget kan således träda ikraft den 1 juli 1997. Det försenade ikraftträdandet beräknas medföra en budgetförsvagning med 190 miljoner kr för den offentliga sektorn under 1997. För att finansiera skattebortfallet föreslås att de generella koldioxidskattesatserna varaktigt höjs med 0,7 %. De koldioxidskattesatser som gäller för år 1997 fastställdes genom den indexeringsförordning som utfärdades hösten 1996 (SFS 1996:1177). De nu föreslagna höjningarna sker utifrån den koldioxidskattenivå per kg bränsle som utgjorde grunden för de indexerade koldioxidskattebeloppen. Höjning av koldioxidskatten får direkt effekt på samtliga sektorer i samhället, dvs såväl hushålls- och transportsektorerna som industrin. Den koldioxidskatt som tas ut på bränslen som förbrukas vid industriell verksamhet eller vid yrkesmässig växthusodling kommer enligt förslaget i prop. 1996/97:29 i normalfallet att uppgå till 50 % av den generella nivån. Av praktiska skäl bör varken energiskatten på el eller koldioxidskatten räknas om med hänsyn till förändringar av konsumentprisindex förrän vid skatteuttaget för år 1999. Ändringen i 3 § femte stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt innebär en rättelse av ett skrivfel som uppkom i samband med ändringar i paragrafen när vattenkraftsskatten ersattes av en fastighetsskatt baserad på markvärdet (prop. 1996/97:1). 7.3.2 Direktavdrag för investeringar i nya värme- och kraftproduktions- anläggningar För att underlätta omställningen till användande av förnybara energikällor bör ett tidsbegränsat direktavdrag införas vid inkomsttaxeringen. Ett förslag skall under våren tas fram inom regeringskansliet. Sedan godkännande inhämtats från EG-kommissionen enligt statsstödsreglerna i Romfördraget (artiklarna 92–94) avser regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag. Direktavdraget skall gälla för investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som använder förnybara energikällor samt för investeringar i distributionsnät från sådana anläggningar. Produktionsanläggningarna skall använda förnybara energislag såsom biobränslen och framsorterade avfallsfraktioner. Direktavdraget, som skall vara tidsbegränsat, bör gälla för investeringar som utförs under perioden juli 1997 – december 1998. Ett system med direktavdrag innebär att företaget redan vid anskaffningstillfället får avdrag för framtida värdeminskning. Underlaget för avskrivningar/värdeminskning minskas i gengäld med ett belopp som motsvarar direktavdraget. Direktavdrag innebär alltså ingen definitiv skattelättnad utan möjliggör upptagande av en skattekredit som sedan amorteras i form av uteblivna värdeminskningavdrag. Direktavdraget bör gälla för en viss del av hela investeringen oavsett om den är hänförlig till byggnad, inventarier eller markanläggning. Systemet bör samordnas med gällande bidragssystem så att bidrag och avdrag inte medges för samma utgift. Direktavdraget skall tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Företag som taxeras för andra halvåret 1997 vid 1998 års taxering får vid den taxeringen tillämpa vanliga avskrivningsregler. Vid 1999 års taxering får företaget yrka direktavdrag mot oavskrivet belopp. 7.4 Småföretagsåtgärder 7.4.1 Lättnader i beskattningen för ägare i små och medelstora företag Regeringens förslag: Löneunderlaget höjs från 70 till 100 %. Därutöver sker vissa mindre justeringar i de regler som gäller för fåmansföretagen. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen antog hösten 1996 ett förslag om lättnad i ägarbeskattningen i små och medelstora företag (prop. 1996/97:45, bet.1996/97:SkU13, rskr. 1996/97:133, SFS 1996: 1611). Bestämmelserna innebär att viss del av avkastningen på aktier i onoterade svenska och utländska företag undantas från beskattning hos aktieägaren. Reglerna för beräkning av det enkelbeskattade utrymmet har ut- formats på samma sätt som de särskilda reglerna för beskattning av aktiva delägare i fåmansföretag i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, de s.k. 3:12-reglerna. Från skatteplikt undantas således ut- delning inom ett lättnadsutrymme. Detta lättnads- utrymme beräknas genom att en räntesats multipliceras med ett underlag som utgörs av summan av anskaff- ningskostnaden för aktierna och viss del av de löner som har utbetalats i företaget. Räntesatsen är 65 % av statslåneräntan vid utgången av november månad året före beskattningsåret. Lättnadsutrymme som inte utnyttjas för skattefri utdelning ett visst år får sparas till ett senare år. Ett sparat utrymme kan också utnyttjas av aktieägaren vid reavinstbeskattningen. Den del av reavinsten som motsvarar det sparade utrymmet undan- tas då från beskattning. Underlag för beräkning av lättnadsutrymmet utgörs således av summan av anskaffningskostnaden för aktien och löneunderlaget. Löneunderlaget beräknas på grundval av de löner som har betalats ut i företaget. Närmare bestämt utgörs underlaget av 70 % av utbetalade löner till den del de överstiger 10 basbelopp, fördelat per aktie i bolaget. För aktier som har an- skaffats före år 1990 får anskaffningskostnaden för aktien räknas upp med index, dock tidigast fr.o.m. år 1970, fram till år 1990. För aktier som har anskaffats före ingången av år 1992 finns möjlighet att i stället för den faktiska anskaffningskostnaden utgå från kapitalunderlaget i företaget. Värdet baseras då på skillnaden mellan tillgångar och skulder i företaget vid utgången av det beskattningsår som har taxerats år 1993. Tillgångar och skulder skall värderas enligt bestämmelserna i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag. Regeringen anser att det finns skäl att ytterligare öka lönesummeregelns betydelse vid beräkning av såväl det enkelbeskattade utrymmet som det kapitalbeskattade utrymmet enligt 3:12-reglerna. Den skattelättnad som tillkommer ägarna genom denna lönekostnadsanknutna åtgärd kan även få gynnsamma sysselsättningseffekter. Genom att lättnaden knyts till löneunderlaget och inte till kapitalunderlaget uppkommer inte heller några ökade risker för skattearbitrage. Regeringen anser att löneunderlaget bör höjas från 70 % till 100 %. Förslaget föranleder en ändring i 3 §12 d mom. SIL. Den ändrade bestämmelsen får tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering. Det innebär att för utdelning som lämnas under år 1997 får det enkelbeskattade utrymmet resp. det kapitalbeskattade utrymmet enligt 3:12-reglerna beräknas med utgångspunkt i det höjda löneunderlaget. Övriga ändringar Reglerna i 3:12-systemet tillämpas på kvalificerade aktier. I 3 § 12 a mom. SIL anges under vilka förutsättningar en aktie skall anses kvalificerad. Det är fallet om den skattskyldige eller någon honom närstående i betydande omfattning har varit verksam i företaget under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren. En aktie anses även kvalificerad när aktieägaren äger aktier i ett företag som i sin tur – direkt eller indirekt – äger aktier i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående är verksam i betydande omfattning. Denna verksamhet kan ha utövats under beskattningsåret eller under något av de fem närmast föregående beskatt- ningsåren. Syftet med bestämmelsen är att fånga in de situationer då verksamheten inte bedrivs i det företag i vilket aktieägaren direkt äger aktier. Lagtexten har emellertid fått en utformning som torde innebära att, om aktierna i ett dotterbolag i vilket aktieägaren varit verksam säljs och någon verksamhet inte bedrivits i moderbolaget, kommer regelsystemet i 3 § 12 mom. SIL inte att vara tillämpligt. På samma sätt som i övriga bestämmelser bör i detta fall finnas en karenstid på 5 år. Regeringen föreslår en ändring så att denna innebörd klargörs i 3 § 12 a mom. SIL. Vidare föreslås en redaktionell ändring i 3 § 12 mom. SIL. Definitionen av vad som avses med ett fåmansföretag finns i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL. Enligt åttonde stycket a i anvisningspunkten anses ett fåmansföretag föreligga om en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget. En subsidiär definition finns i nämnda anvisningspunkt åttonde stycket b. Av den framgår att med fåmansföretag avses ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra om en person har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Av nionde stycket i anvisningspunkten framgår att ett aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk börs inte räknas som fåmansföretag. Motsvarande bör även gälla om företaget är noterat på en utländsk börs. Regeringen föreslår därför en ändring med denna innebörd. Samtidigt med förslaget om en lättnad i beskattningen av ägare i små och medelstora företag infördes en möjlighet att kvitta förlust på onoterade aktier mot vinst på onoterade aktier. Bestämmelsen finns i 27 § 5 mom. SIL och avser såväl onoterade svenska som utländska aktier. Bestämmelsen har emellertid lagtekniskt utformats så att det kan ifråga- sättas om förlust på onoterad svensk aktie får kvittas endast mot vinst på onoterad svensk aktie och inte mot vinst på onoterad utländsk aktie. På motsvarande sätt kan ifrågasättas om en förlust på en onoterad utländsk aktie endast får kvittas mot en vinst på en sådan aktie. Det är emellertid inte avsikten. Regeringen anser att ett förtydligande bör göras i denna del. 7.4.2 Positiv räntefördelning Regeringens förslag: Räntesatsen för positiv räntefördelning höjs med två procentenheter. Skälen för regeringsens förslag: Genom lagstiftning hösten 1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94: SkU15, rskr. 1993/94:108, SFS 1993:1536) infördes regler om räntefördelning vid beskattning av enskilda näringsidkare och fysiska personer som äger andel i handelsbolag. Positiv räntefördelning innebär att avdrag medges vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet för en schablonmässigt beräknad avkastning på eget kapital i verksamheten. Räntesatsen vid positiv räntefördelning uppgår till statslåneräntan ökad med tre procentenheter (prop. 1993/94: 234, bet. 1993/94:SkU25, rskr. 1993/94:443, SFS 1994:784). Motsvarande belopp tas i stället upp som intäkt av kapital. Avkastning på eget kapital som investeras i verksamheten skall beskattas i kapital. Reglerna syftar till att enskilda näringsidkare skall beskattas för avkastning på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller för ägare av enmansaktiebolag. Reglerna om räntefördelning har justerats senast genom lagstiftning hösten 1996 (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr. 1996/97:70, SFS 1996: 1400). Regeringen föreslår i föregående avsnitt att löneunderlaget för fåmansföretagen höjs från 70 till 100 % av lönesumman. En motsvarande lättnad i beskattningen bör införas för enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare. Att komplettera räntefördelningsreglerna med en lönesummeregel skulle medföra ett allför komplicerat inslag i lagstiftningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som äger andel i ett handelsbolag. Regeringen bedömer att en lämpligare åtgärd för enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare är att höja räntesatsen för positiv räntefördelning med två procentenheter. Räntesatsen vid positiv räntefördelning föreslås sålunda uppgå till statslåneräntan ökad med fem procentenheter. Förslaget föranleder en ändring av 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. 7.4.3 Nedsättning av arbetsgivaravgifter Regeringens förslag: Arbetsgivare får vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor. En företagare som redovisar såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter får inte medges högre avdrag från egenavgifterna än att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna uppgår till 42 600 kronor per år. Vissa konsekvensändringar görs i reglerna för delägare i handelsbolag. Skälen för regeringens förslag: I den s.k. sysselsättningspropositionen aviserade regeringen ett förslag om nedsättning av socialavgifter. Förslaget preciserades i en senare proposition och riksdagen antog förslaget hösten 1996 (prop. 1996/97:21, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1218). Gällande regler innebär i korthet följande. En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kronor. För en arbetsgivare med en månatlig lönesumma på minst 50 000 kronor innebär detta ett högsta årligt avdrag med 30 000 kronor per år. Syftet med gällande regler är att underlätta för små och medelstora företag och därmed förbättra förutsättningarna för nyföretagande och nyanställningar. I samband med att reglerna infördes övervägde regeringen olika modeller för att begränsa avdragsrätten för större företag och för företag som ingår i större företagsgrupper med intressegemenskap i syfte att öka effektiviteten i åtgärden. Nu gällande begränsningsregel har som utgångspunkt det civilrättsliga koncernbegreppet och innebär att om flera företag ingår i en och samma koncern skall de vid tillämpningen av avdragsregeln anses som en arbetsgivare. I syfte att stimulera egenföretagande finns en kompletterande regel som medger avdrag vid beräkningen av de socialavgifter i form av egenavgifter som betalas av enskilda näringsidkare och sådana delägare i handelsbolag som är fysiska personer. Regeln innebär att avdrag medges med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kronor per år. Detta motsvarar ett högsta underlag för avgiftsnedsättning på 180 000 kronor. Egenföretagare har i vissa fall anställd personal, vilket innebär att egenföretagaren förutom egenavgifter på den egna inkomsten även betalar arbetsgivaravgifter för den lön och andra förmåner som de anställda erhåller. I detta fall innebär gällande regler att avdraget från egenavgifterna begränsas så att det sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifter och egenavgifter inte överstiger 30 000 kronor per år, dvs. samma beloppsgräns som gäller för aktiebolag. För handelsbolag gäller vissa begränsningsregler som syftar till att ge neutralitet mellan olika företagsformer. Exempelvis är det sammanlagda avdraget från egenavgifter för samtliga delägare i ett handelsbolag maximerat till 30 000 kronor per år. Dessutom gäller 9 000-kronorstaket för var och en av delägarna. Slutligen gäller samma begränsning som för enskilda näringsidkare i de fall handelsbolaget har anställda och gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna. Den redan genomförda nedsättningen av arbetsgivaravgifterna har förbättrat möjligheterna för expansion och ökad sysselsättning i små och medelstora företag. Nedsättningen har också bidragit till att kompensera för småföretags relativt större fullgörandekostnader per anställd för hantering av skatter och avgifter än för större företag. För knappt 200 000 aktiebolag med mindre än 10 anställda kan det faktiskt utnyttjade avdragsunderlaget vid gällande regler beräknas uppgå till i genomsnitt 260 000 kronor per företag eller till mindre än hälften av det maximala avdragsunderlaget. Detta indikerar att det maximala avdragsunderlaget på 50 000 kronor per månad eller högst 600 000 kronor per år inte utgör en begränsning för flertalet av dessa företag. För dessa företag, vars lönesumma understiger 600 000 kronor, har förändringen medfört att den marginella kostnaden för arbetskraft minskat med knappt 4 %. Med normala antaganden om efterfrågan på arbetskraft torde denna kostnadssänkning på sikt resultera i en sysselsättningsökning i dessa företag på åtminstone ett par procent. Den tidigare reformen har kritiserats för att den skulle ge upphov till s.k. dödviktskostnader genom att den inte sänker den marginella lönekostnaden för företag vars lönesumma i utgångsläget överstiger 600 000 kronor utan enbart lönekostnaden inom 600 000- kronorsramen. I detta sammanhang kan påpekas att den andel av den offentlig-finansiella kostnaden för avgiftsnedsättningen som avser företag med mer än 10 anställda endast uppgår till ca 20 % av den totala kostnaden. Fyra femtedelar av det totala avdragsbeloppet avser således företag med mindre än 10 anställda. För ca 80 % av dessa företag innebär avdraget en lägre marginalkostnad för arbetskraft. Det maximala avdragsunderlaget på 600 000 kronor utgör emellertid en begränsning för ett stort antal små företag. För att ytterligare stimulera nyanställningar med inriktning på små och medelstora företag föreslår regeringen att nuvarande avdragsregler utvidgas. Inför en sådan utvidgning aktualiseras i princip två huvudalternativ. Det första innebär att den procentuella nedsättningen av socialavgifterna utökas med ett bibehållande av gällande gränser för de underliggande avgiftsunderlagen i form av löner till anställda och egna inkomster för egenföretagare och delägare i handelsbolag (dvs. 50 000 kronor per månad i arbets- givaravgiftsfallet). Det andra alternativet innebär att den procentuella nedsättningen förblir oförändrad medan gränserna för de maximalt avdragsgrundande underlagen höjs. För arbetsgivare innebär förslaget följande. Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter medges varje månad ett avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor. För arbetsgivare med en månatlig lönesumma på minst 71 000 kronor, vilket motsvarar 852 000 kronor per år, innebär detta ett högsta årligt avdrag med 42 600 kronor. Utvidgningen av det maximala avdragsunderlaget kan förväntas stimulera expansion av företag som för närvarande har upp till tio anställda. Det utökade avdragsunderlaget medför att antalet företag för vilka marginalkostnaden för arbetskraft sänks ökar. Av det totala antalet företag med mindre än 10 anställda ökar andelen vars marginalkostnad sänks från 80 till 90 %. För egenföretagarnas avdrag från egenavgifter föreslås inga förändringar, då syftet med utvidgningen är att stimulera nyanställningar. Följaktligen gäller även fortsättningsvis att vid beräkningen av egenavgifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kronor per år. I konsekvens med den förändring som föreslås för aktiebolag utvidgas dock den avdragsram som gäller för det sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Avdragsramen utvidgas från 30 000 kronor per år till 42 600 kronor per år. För delägare i handelsbolag föreslås att det maximala sammanlagda avdraget från egenavgifterna för samtliga delägare utökas till 42 600 kronor samtidigt som 9 000-kronorstaket skall gälla för var och en av delägarna. Regeländringen innebär att incitamenten att utvidga kretsen delägare i handelsbolaget förstärks. Slutligen föreslås att den sammanlagda avdragsramen för de fall ett handelsbolag med fysiska personer som delägare har anställda, och där avdrag medges från såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter, utvidgas till 42 600 kronor per år. Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter. 7.4.4 Kapitalförluster och organisationskostnader Regeringen anser att det är lämpligt att ompröva det s.k. kapitalförlustbegreppet. I en lagrådsremiss, som överlämnas i början av maj, föreslås att detta begrepp, som många gånger uppfattas som svårbegripligt av de skattskyldiga, tas bort ur kommunalskattelagen (1928:370). Regeringen föreslår samtidigt att en särskild regel om rätt till avdrag för förluster av kontanta medel i näringsverksamhet på grund av brott införs. Den föreslagna avdragsrätten omfattar inte mervärdesbeskattningen. Lagrådsremissen kommer också att innehålla förslag som innebär att kostnader för ökning av aktiekapitalet och för förvaltning av det egna kapitalet blir avdragsgilla. Detsamma kommer att gälla beträffande ekonomiska föreningars medlems- och förlagsinsatser. Regeringen anser slutligen att kostnader i samband med fusion skall få dras av direkt. Förslagen bygger på kapitalförlustutredningens betänkande Kapitalförluster och organisationskostnader vid beskattningen (SOU 1995:137). 7.4.5 Medlemsinlåning till producentföreningar Inlåning till en producentförening från medlemmarna i föreningen skall enligt en dom den 28 januari 1997 av Regeringsrätten inte räknas som tillgång i medlemmarnas näringsverksamhet (mål nr 5341–1996). Medlen får alltså bl.a. inte ingå i underlaget för räntefördelning eller i taket för expansionsmedel. Medlemsinlåningen till jord- och skogsbrukets producentföreningar kan beräknas uppgå till ca 3 mdkr. Enligt regeringens mening bör medlems fordran på en ekonomisk förening få räknas som tillgång vid beräkning av näringsverksamhetens kapital om medlemsskapet betingas av medlemmens näringsverksamhet. Ett lagförslag bereds nu i Finansdepartementet och regeringen återkommer senare i vår med förslag till riksdagen. De nya reglerna bör kunna få gälla med retroaktiv verkan fr.o.m. 1995 års taxering. 7.4.6 Stoppreglerna ses över Ett grundläggande drag i regeringens ekonomiska politik är arbetet med att förbättra förutsättningarna för de små och medelstora företagens utveckling. Som exempel från skattepolitikens område kan nämnas den i höstas införda lättnaden i ägarbeskattningen i små och medelstora företag (prop. 1996/97:45) och den föreslagna utvidgningen av förmögenhetsskattefriheten för företagskapital (prop. 1996/97:117). Det är viktigt att fortsätta på den inslagna vägen och arbeta för ett ännu bättre företagsklimat. Det är framför allt i de små och medelstora företagen som de nya jobben och förut- sättningarna för tillväxt kan skapas. Så gott som samtliga små och medelstora företag är fåmansföretag. År 1976 infördes ett särskilt regelsystem för sådana företag – de s.k. stoppreglerna. Reglerna syftar till att hindra att bolagsformen används för att undgå beskattning genom vissa transaktioner mellan bolaget och dess delägare, såsom överlåtelse av egendom, hyra av lokal m.m. på för delägaren fördelaktiga villkor. Idag framstår denna lagstiftning till stor del som uttryck för ett föråldrat synsätt. Lagstiftningen har också ofta kritiserats av företrädare för näringslivet som hävdat att reglerna är diskriminerande och att det ur neutralitetssynpunkt är oacceptabelt med en lagstiftning på skatteområdet som riktar sig mot en speciell företagskategori. En översyn och modernisering av stoppreglerna bör mot denna bakgrund kunna bidra till att skapa ett ännu bättre företagsklimat. Regeringen kommer därför att ge en särskild utredare i uppdrag att se över stoppreglerna i syfte att så långt som möjligt låta allmänna beskattningsregler ersätta dessa. Uppdraget skall omfatta alla särskilda regler för beskattning av fåmansföretag utom bestämmelserna om utdelning och reavinst i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, som har till syfte att förhindra att förvärvsinkomst tas ut som kapitalinkomst. 7.5 Omräkningstalen för 1998 års taxeringsvärden Regeringens förslag: Omräkningstalen för 1998 års fastighetstaxering skall för hyreshus i vad avser värderingsenheter för bostäder samt för småhusenheter vara desamma som dem som gäller för år 1997. Skälen för regeringens förslag: Allmän fastighets- taxering sker vart sjätte år räknat fr.o.m. 1988 för hyreshus och industrienheter, 1990 för småhusenheter och 1992 för lantbruksenheter. Från och med år 1996 beaktas prisutvecklingen för åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna genom ett särskilt omräkningsförfarande. För varje taxeringsenhet bestäms vid den allmänna fastighetstaxeringen ett basvärde som skall motsvara 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Detta skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före det år då den allmänna fastighetstaxeringen sker. Basvärdet omräknas varje år med hjälp av ett omräkningstal som fastställs av Riksskatteverket (RSV) med hänsyn till det genomsnittliga prisläget i olika prisutvecklingsområden under tolvmånadersperioden 1 juli andra året före taxeringsåret – 30 juni året före taxeringsåret. RSV har i samband med sina beslut om omräkning 1995 och 1996 uppmärksammat och för regeringen påtalat vissa brister i omräkningsförfarandet. Som reglerna har utformats är det inte möjligt att vid omräkningen beakta andra värdefaktorer än prisutvecklingen för samtliga fastigheter av ett visst slag. I vissa områden grundades den redovisade prisutvecklingen 1 juli 1995 – 30 juni 1996 avseende hyreshus med värderingsenheter för bostäder uteslutande på försäljningar av äldre fastigheter medan yngre fastigheter från de s.k. krisåren – 1988 och senare – inte har avyttrats. Lagstiftningen medger dock inte att man tillämpar olika omräkningstal för äldre och yngre hus. Samma omräkningstal skall därför tillämpas på de olika kategorierna av hyreshus trots att den återhämtning av prisnivån som har konstaterats i storstadsområden begränsat sig till det äldre fastighetsbeståndet. När det gäller småhus innebar RSV:s beslut om omräkning år 1996 att de redan höga taxeringsvärdenivåerna för fastigheter i vissa attraktiva områden skulle höjas ytterligare. Fastigheter i sådana områden har av många skäl genomgått kraftiga värde- ökningar under en följd av år. Dessa förhållanden föranledde riksdagen att under hösten 1996 hos regeringen begära en översyn av fastighetstaxeringsförfarandet. I avvaktan härpå beslutade riksdagen om en begränsning av omräkningstalen för 1997 års taxeringsvärden i vissa fall (bet. 1996/97:SkU14, rskr. 1996/97:134, SFS 1996:1615). Begränsningen innebar att omräkningstalen för hyreshus i vad avsåg värderingsenheter för bostäder med värdeår 1988 eller senare begränsades till högst 0,96 och omräkningstalen för småhusenheter till högst 1,07. Regeringen har i mars 1997 förordnat en särskild utredare som har till uppgift att se över förfarandet vid fastighetstaxeringen (Dir. 1997:36). Utredaren skall undersöka om de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt leder fram till att taxeringsvärdena för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. Uppdraget omfattar både de materiella reglerna och de förfaranderegler som skall tillämpas vid allmän och särskild fastighetstaxering samt vid den årliga omräkningen. Uppdraget skall vara avslutat före utgången av år 1998. Mot bakgrund av vad som anförts, och i avvaktan på vad den särskilda utredaren kommer till för slutsatser, anser regeringen att omräkningsförfarandet inte bör leda till någon förändring av taxeringsvärdena för hyreshus till den del de avser värderingsenheter för bostäder samt för småhusenheter för år 1998. Detta innebär att omräkningstalen för dessa typer av fastigheter skall vara desamma för år 1998 som dem som gäller för år 1997. 7.6 Övriga frågor 7.6.1 Höjd tobaksskatt Regeringens förslag: Skatten på tobaksvaror höjs med 29 % fr.o.m. den 1 augusti 1997. Skälen för regeringens förslag: Som allmän finansiering av de i propositionen föreslagna åtgärderna bör enligt regeringens mening skatten på tobaksvaror höjas med 29 %. Ändringen bör träda i kraft den 1 augusti 1997. För en sådan höjning talar även folkhälsoskäl samt att Sverige ännu inte uppnått den miniminivå på cigarettskatt som gäller inom EU. Sverige måste senast vid utgången av år 1998 ha anpassat sig till denna miniminivå. Enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall en årlig indexuppräkning ske av tobaksskatten. De indexerade skattebelopp som nu gäller framgår av lagen om tobaksskatt. Av förenklingsskäl bör, med hänsyn till den nu föreslagna skattehöjningen, någon indexering inte ske för år 1998. I lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen finns regler om skatteuttag vid viss privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. I lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. finns även regler om skatt och tull vid viss import av alkohol- och tobaksvaror. Regeringen anser det lämpligt att även skattesatserna i dessa lagar justeras så att de överensstämmer med nu föreslagen ändring av skatten på tobak. En sådan justering föreslås därför. 7.6.2 Gåva från förälder till omyndigt barn Regeringens förslag: Gåva i form av insättning på barns konto från förälder som är förmyndare skall vid gåvobeskattningen anses fullbordad när insättningen görs under förutsättning att förbehåll om dispositionsrätt för egen räkning inte har gjorts. Skattskyldighet till gåvoskatt inträder därmed omedelbart. Det betyder att gåvor på upp till 10 000 kronor per år från samma givare förblir skattefria. Skälen för regeringens förslag: Föräldrabalkens regler om förmyndarskap ändrades den 1 juli 1995 (prop. 1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1994/95:29, SFS 1994:1433). Ändringarna innebär bl.a. att det allmännas kontroll över föräldrarnas förvaltning av barnets tillgångar har minskat. En effekt av detta är att föräldrarna har fått större möjligheter att disponera över barnens bankkonton. Huvudregeln i dag är att föräldrar inte behöver samtycke av överförmyndaren för att ta ut den omyndiges medel från bankräkning. Detta gäller samtliga medel som föräldrarna förvaltar. Tidigare gällde som huvudregel att medel som innestod hos bank inte fick tas ut utan överförmyndarens samtycke. Denna s.k. överförmyndarspärr hävdes alltså genom 1995 års lagändringar. I prop. 1993/94:251 s 236 uttalades därvid att när föreskrifterna om spärr på bankkonton m.m. tas bort för samtliga föräldraförvaltningar innebär det att en förälders insättning av medel på konto i barnets namn inte kommer att leda till en fullbordad gåva. I propositionen anvisades hur föräldrarna skulle kunna försäkra sig om att gåvomedlen får sakrättsligt skydd. Genom att föreskrifterna om spärr på bankkonton m.m. tagits bort och fråga kan uppkomma när gåvan anses fullbordad kan osäkerhet också uppkomma beträffande gåvobeskattningen. Enligt 39 § d) lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt är fullbordad gåva av aktuellt slag skattefri till den del beloppet från samma givare inte överstiger 10 000 kronor under samma kalenderår. Arvs- och gåvoskattelagstiftningen är för närvarande föremål för översyn men resultatet av denna torde inte föreligga förrän tidigast under år 1998. För att det fram till dess inte skall råda oklarhet om att beskattning inte skall ske av det belopp som finns innestående på barnets konto när barnet blir myndigt om de årliga insättningarna inte har överstigit 10 000 kronor och föräldrarna inte uttryckligen har förbehållit sig dispositionsrätt för egen räkning, bör införas en regel som anger att vid gåvobeskattningen skall gåva i form av insättning på barns konto från förälder som är förmyndare anses fullbordad direkt. Med förbehåll om dispositionsrätt för egen räkning likställs att insättningen görs på ett konto som redan omfattas av ett sådant förbehåll. Insättningen kan givetvis också ske genom överföring från konto i annan bank än den i vilken barnets konto finns. Förslaget föranleder en ändring i 36 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 7.6.3 Inskränkt skattskyldighet för Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö Regeringens förslag: Konung Carl XVI Gustafs 50- årsfond för vetenskap, teknik och miljö befrias från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighetsinnehav. Skälen för regeringens förslag: Stiftelser är i likhet med andra juridiska personer i regel oinskränkt skattskyldiga till statlig inkomstskatt. Stiftelser är i allmänhet också skyldiga att betala förmögenhetsskatt. Vissa stiftelser och andra juridiska personer har dock ansetts bedriva en så höggradigt allmännyttig verksamhet att deras skattskyldighet har inskränkts genom att subjektet uttryckligen namnges i lagtexten (7 § 4 mom. SIL, den s.k. katalogen). Enligt 6 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt som enligt lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt tillämpas övergångsvis t.o.m. 1997 års taxering, är sådana rättssubjekt också befriade från förmögenhetsskatt. I förslaget till ny förmögenhetsskattelag (prop. 1996/97:117) föreslås ingen förändring av dessa regler. Skattereglerna för stiftelser har varit föremål för översyn av stiftelse- och föreningsskattekommittén och kommitténs betänkande, Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar, (SOU 1995:63) bereds för närvarande inom finansdepartementet. I betänkandet föreslås att katalogen väsentligen förkortas. I avvaktan på kommitténs betänkande och under beredningen av detta har statsmakterna sedan 1990 i princip avstått från att ta in nya subjekt i katalogen. Undantag från denna princip har gjorts endast vid ett par tillfällen. Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond har som ändamål att främja forskning, teknisk utveckling och företagande och bildades inför kungens 50-årsdag. Fondens medel har dels tillskjutits av bl.a. de vetenskapliga akademierna, dels insamlats genom gåvor från allmänheten och olika företag. Fondens medel skall bidra till uthålligt nyttjande av naturresurserna och bevarande av biologisk mångfald. Anslag kan delas ut till företag, institutioner, grupper och enskilda personer som är verksamma i Sverige. Kungen är själv ordförande i stiftelsen. Enligt regeringens mening är stiftelsens ändamål och verksamhet så höggradigt allmännyttig och utgör en så central nationell angelägenhet att dess medel inte bör beskattas. I detta speciella fall är det därför motiverat med ett undantag från den under senare år tillämpade principen att ytterligare subjekt inte bör tas in i den s.k. katalogen. 7.6.4 Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet Riksdagen har, i anslutning till motioner som väckts antingen under allmänna motionstiden 1996 eller med anledning av proposition 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur- utbildnings- och idrottsområdet, givit regeringen tillkänna en positiv principiell inställning till att gruppregistrering inom den finansiella sektorn övervägs på mervärdesskattens område (1996/97:SkU6, rskr. 1996/97:69). Skatteutskottet förutsatte därvid att regeringen skulle återkomma till frågan, och att en analys därvid bör göras av kostnaderna. Analysen bör också omfatta möjligheterna av att införa gruppregistrering utanför den finansiella sektorn. Enligt regeringens bedömning måste frågan om införande av gruppregistrering inom den finansiella sektorn beredas vidare. Den inrymmer delvis komplicerade juridiska frågeställningar. För närvarande pågår en beredning av de framställningar i frågan som ingivits av Svenska Bankföreningen och Sveriges Försäkringsförbund. Riksskatteverket har i ett remissvar avstyrkt att gruppregistreringsregler införs, och bl.a. anfört att ytterligare uppgifter om tillämpningen i andra länder behövs för bedömningen och vidare att en analys måste göras av hur en gruppregistrering kan fungera inom det förslag till skattekonton som är under utarbetande. Regeringens pågående beredning av frågan innefattar förfrågningar till samtliga övriga medlemsländer i EU om eventuella gruppregistreringsregler. Uppgifter härom är av värde även mot bakgrund av att ett införande av gruppregistrering i Sverige förutsätter att konsultationer först hålls med EG:s mervärdesskattekommitté. Den pågående analysen skall också innefatta en beräkning av kostnaderna för åtgärden. Dessa kan, vad avser den finansiella sektorn, enligt hittills tillgängliga uppgifter från branschen uppskattas till högst ca 100 alternativt ca 45 miljoner kronor. Vad gäller eventuella gruppregistreringsregler utanför den finansiella sektorn saknas för närvarande helt kostnadsbedömningar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen så snart den pågående beredningen har avslutats. För åtgärderna bör ett belopp motsvarande högst 100 miljoner kronor reserveras. 7.6.5 Försäkransystem för växthusnäringen och yrkesfiskarna I proposition 1996/97:29 föreslog regeringen att koldioxidskatten skulle fördubblas för industrin och växthusnäringen. I propositionen lämnades även förslag till skattelättnader för energiintensiv verksamhet. Regeringen har dels anmält den tilltänkta förändringen till kommissionen, dels ansökt om undantag från reglerna i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), mineral-oljedirektivet. Anmälan av den tilltänkta förändringen har skett i syfte att få kommissionens beslut i fråga om ändringens förenlighet med statsstödsreglerna i artiklarna 92–94 i Romfördraget. När regeringen överlämnade propositionen till riksdagen hade EG-institutionerna ännu inte tagit ställning till förslaget. EG- institutionernas granskning är nu avslutad med för Sverige positivt resultat. Riksdagens behandling av proposition 1996/97:29 har varit vilande i avvaktan på besked från EG-institutionerna. Förslagen i proposition 1996/97:29 innebär att koldioxidskatten höjs från 25 % till 50 % av den generella nivån för bränslen som förbrukas vid industriell verksamhet eller vid yrkesmässig växthusodling. Överstiger ett företags koldioxidskattebelastning 0,8 % av försäljningsvärdet skall skatten sättas ned så att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger ett belopp som motsvarar 12 % av den generella nivån. I propositionen uttalas att, det i likhet med vad som i dag gäller för tillämpningen av 1,2 procentsregeln, bör vara möjligt för ett företag att i början av ett kalenderår hos beskattningsmyndigheten ansöka om ett preliminärt besked om tillämplig skattesats. Beskattnings- myndigheten skall därefter, när det faktiska utfallet under kalenderåret är känt, åter pröva företagets ansökan. Växthusnäringen erhåller i dag sin nedsättning av energiskatten och koldioxidskatten redan vid inköp av bränslet. Förslagen i proposition 1996/97:29 förutsätter dock ett system med kvartalsvis återbetalning. Enligt tidigare beslut skulle växthusnäringen redan ha gått över till ett sådant system. Tidpunkten för denna övergång har dock successivt senarelagts genom ändringar i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1776) om skatt på energi (se bl.a. bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:687). Skatteutskottet har riktat kritik mot systemet med preliminärt besked om tillämplig skattesats. Utskottet har bl.a. anfört att knappast något företag inom växthusnäringen är skattskyldigt och att det därför behövs någon form av informellt försäkranssystem för att göra det möjligt för dessa att under året få del av den skattelättnad som det preliminära beslutet innebär. Utskottet har även påpekat att systemet med preliminära beslut inte har något egentligt stöd i lag. Enligt skatteutskottet bör regeringen se över reglerna på detta område i syfte att klargöra läget både ur kontrollsynpunkt och vad gäller eventuellt behov av lagreglering. I avvaktan på denna översyn bör växthusnäringen få behålla möjligheten till nedsättning av koldioxidskatten vid inköp av bränsle. Riksdagen har på förslag av skatte- och finansutskotten beslutat att växthusnäringen tills vidare skall få behålla möjligheten till nedsättning redan vid inköp av bränsle (bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1220). Regeringen har mot denna bakgrund för avsikt att se över systemet med preliminära beslut och i samband därmed överväga om det bör införas en möjlighet för växthusodlare som inte är skattskyldiga att mot försäkran köpa bränsle enligt den lägre skattesats som gäller för näringen. Energi- och koldioxidskatt tas inte ut på dieselolja som förbrukas i fartyg som används yrkesmässigt. Yrkesfiskare som använder mindre fartyg får enligt nuvarande regler inte använda den lågbeskattade märkta dieseloljan utan köper i stället högbeskattad dieselolja. Skattefriheten uppnås i dessa fall genom att skatten på dieseloljan återbetals kvartalsvis efter ansökan. Anledningen till denna ordning är att skatteskillnaderna mellan bränsle för fritidsbåtar och yrkesbåtar uppgår till betydande belopp. Beskattnings-myndigheten kan dock om det finns särskilda skäl medge dispens från förbudet att ha märkt lågbeskattad dieselolja i bränsletank på båt. För båtar som fått dispens gäller samma regler som för skepp dvs. ägaren får köpa märkt lågbeskattad dieselolja utan energi- och koldioxidskatt mot försäkran att båten skall användas i yrkesmässig verksamhet. Riksskatteverket har i RSV Rapport 1995:10 Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen ifrågasatt om återbetalningsförfarandet innebär någon vinst ur kontrollsynpunkt och har påtalat att det medför problem för många fiskare och extra kostnader för skattemyndigheten. I rapporten föreslår Riksskatteverket att ägare till båtar som används yrkesmässigt skall få rätt att mot försäkran köpa lågbeskattad märkt dieselolja utan energi- och koldioxidskatt. I betänkandet 1996/97:SkU16 anför skatteutskottet att det förutsätter att regeringen nu prövar det förslag till lösning som Riksskatteverket lagt fram och redovisar sin bedömning av detta i lämpligt sammanhang. Regeringen avser att pröva Riksskatteverkets förslag i samband med prövningen av frågan om ett försäkransystem för växthusnäringen. Beredningsarbetet bedöms kunna avslutas i sådan tid att regeringens ställningstagande rörande frågorna om försäkransystem för växthusnäringen och yrkesfiskarna kan redovisas i samband med budgetpropositionen hösten 1997. 7.7 Finansiella effekter för stat och offentlig sektor I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna av föreslagna och aviserade åtgärder. Redovisningen avser effekterna för åren 1997–2000 för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn. I båda fallen är redovisningen kassamässig, vilket bl.a. innebär att olika förskjutningar i uppbörden av skatter och avgifter har beaktats. Därutöver redovisas också den varaktiga nettobudgeteffekten för offentlig sektor. Vid redovisningen har, förutom uppbördsförskjutningar, också hänsyn tagits till olika slag av indirekta effekter genom att de primära skatteförändringarnas påverkan på andra skattebaser och i förekommande fall på offentliga utgifter. På energiskatteområdet föreslås bl.a. en budgetneutral omläggning, där fastighetsskatten på markvärdet hos vattenkraftverk sänks medan konsumtionsskatten på el höjs. Den budgetmässiga omslutningen framgår av den bilagda tabellen. Den uppjustering av fastighetsskatten på markvärdet med 0,5 procentenheter som utgör en korrigering av det beslut som fattades under hösten 1996 har ej beaktats i redovisningen. Det senarelagda ikraftträdandet av den fördubblade koldioxidskatten för industrin m.m. finansieras genom en begränsad varaktig höjning av den allmänna koldioxidskattenivån. För år 1997 föreligger en viss underfinansiering, som emellertid kompenseras under senare år. Vad gäller åtgärder på småföretagsområdet beräknas utvidgningen av den andel av de anställdas lönesumma som får beaktas vid beräkningen av lättnadsutrymmet och det kapitalbeskattade utrymmet för mindre företag ge en varaktig budgetförsvagning om 0,47 miljarder kronor. Denna varaktiga försvagning uppkommer efter ett antal år, vilket bl.a. beror på att en del av det utvidgade utrymmet ger en skattelättnad först när aktierna i berörda bolag försäljs. Förslaget om en höjning av räntesatsen vid räntefördelning för enskilda näringsidkare beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,39 miljarder kronor för offentlig sektor. För staten uppkommer en budgetförstärkning beroende på att företagarinkomster omfördelas från inkomst av näringsverksamhet till inkomst av kapital. Förslaget om ett ökat maximalt underlag för nedsättning av arbetsgivaravgiften från 600 000 kronor i lönesumma till ca 850 000 kronor i lönesumma beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,41 miljarder kronor. Vid bedömningen har antagits att en viss del av avgiftssänkningen ger ett ökat underlag för företagsskatter och att en viss del leder till ökade löner vilket ger ökat underlag för arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Förslaget om bl.a. avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för förluster p.g.a. brott beräknas ge en budgetförsvagning på 0,04 miljarder kronor. Samtliga åtgärder på småföretagarområdet finansieras inom den särskilt avsatta ramen. Den föreslagna frysningen av omräkningstalen för fastigheternas taxeringsvärden beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,32 miljarder kronor. Bedömningen av bruttoeffekten baseras på vissa prog- noser av vilka omräkningstal som skulle ha gällt i frånvaro av frysning. Vid beräkningen av den varaktiga effekten har beaktats att fastighetsskatten såvitt gäller hyreshus i vissa fall påverkar underlaget för inkomstskatt. Vidare har hänsyn också tagits till att sänkt fastighetsskatt påverkar den allmänna prisnivån i ekonomin. För de aviserade åtgärderna på mervärdeskatteområdet avseende s.k. gruppregistering har avsatts en ram om 0,1 miljarder kronor. Åtgärderna på fastighetsskatte- och momsområdena finansieras på tre sätt. Åtgärderna på energi- skatteområdet ger med undantag för år 1997 ett överskott som tillgodoräknas vid finansieringen. I en proposition om reformerad förmögenhetsskatt redovisas en total budgetförstärkning om 0,44 miljarder kronor. Efter avdrag för effekterna av de åtgärder som tillämpades redan vid 1997 års taxering (full värdering av A-aktier m.m. samt höjning av fribeloppet till 900 000 kronor) återstår ett överskott på 0,13 miljarder kronor som tillgodoräknas. Slutligen beaktas intäkterna från den avfallsskatt som avses införas den 1 juli 1998. Därvid har avdrag gjorts för de 0,4 miljarder kronor som togs i anspråk för finansiering av åtgärder på sysselsättningsområdet förra året (prop. 1995/96:222). Som en allmän finansiering har föreslagits en höjning av tobaksskatten som beräknas ge en varaktig budgetförstärkning på 1,63 miljarder kronor. Budgetförstärkningen för år 1997 blir mer begränsad, då åtgärden träder i kraft först den 1 augusti detta år. För 1998 uppgår budgetförstärkningen till 1,99 miljarder kronor för att för åren därefter sjunka till den varaktiga nivån. Förklaringen ligger i att den prishöjning som antas följa av den höjda tobaksskatten får genomslag på skatteskala och offentliga utgifter först fr.o.m år 1999. TABELL 7 AKTUELLA SKATTEÅTGÄRDER I VÅP 1997. KASSAMÄSSIGA EFFEKTER FÖR STATSBUDGETEN OCH OFFENTLIGA SEKTORN FÖR ÅREN 1997 - 2000 SAMT VARAKTIGA EFFEKTER FÖR OFFENTLIGA SEKTORN. Miljarder kronor STATSBUDGET OFFENTLIG SEKTOR VARAKTIGT ÅTGÄRD IKRAF T 1997 1998 1999 2000 1997 1998 1999 2000 OFF SEKTOR Energiskatter Sänkt fast.skatt vattenkraftsel 1/1 98 - 1,07 -1,13 - 1,13 - 1,03 - 0,97 -0,97 -0,79 Höjd konsumtionsskatt el 1/1 98 1,15 1,20 1,18 1,13 1,04 1,03 0,90 Sen CO2-skattehöjning industrin 1/7 97 - 0,23 0 0 0 -0,19 0 0 0 -0,01 Höjd allmän CO2-skatt (0,7%) 1/7 97 0,05 0,10 0,10 0,10 0,04 0,09 0,09 0,09 0,08 S:a energi - 0,18 0,18 0,17 0,15 -0,15 0,19 0,16 0,15 0,18 Småföretag Utökat löneunderlag fåmansbolag 1/7 97 - 0,15 -0,18 - 0,20 - 0,16 - 0,18 -0,21 -0,47 Höjd räntefördelningsränta 1/1 98 0,07 0,12 0,09 - 0,24 - 0,49 -0,39 -0,39 Nedsättning arbetsgivaravgifter 1/1 98 - 0,53 -0,49 - 0,49 - 0,45 - 0,41 -0,41 -0,41 Avdrag kapitalförluster 1/1 98 - 0,04 -0,04 - 0,04 - 0,04 - 0,04 -0,04 -0,04 S:a småföretag (finansiering ram) - 0,65 -0,59 - 0,64 - 0,89 - 1,12 -1,05 -1,31 Övriga åtgärder Ej omräkning taxeringsvärden för 1998 1/1 98 - 0,38 -0,35 - 0,35 - 0,38 - 0,32 -0,32 -0,32 Gruppregistrering moms - 0,10 -0,10 - 0,10 - 0,10 - 0,10 -0,10 -0,10 S:a övrigt - 0,48 -0,45 - 0,45 - 0,48 - 0,42 -0,42 -0,42 Finansiering övriga åtgärder Energiåtgärder - 0,18 0,18 0,17 0,15 -0,15 0,19 0,16 0,15 0,18 Förmögenhetsskatt 1/7 97 0,13 0,13 0,13 0,13 0,13 0,13 0,13 Avfallsskatt 1/7 98 0,14 0,82 0,71 0,11 0,66 0,65 0,38 S:a finansiering - 0,18 0,45 1,12 0,99 -0,15 0,43 0,95 0,93 0,69 Höjd tobaksskatt 1/8 97 0,66 1,99 1,77 1,77 0,66 1,99 1,63 1,63 1,63 PROP. 1996/97:150 PROP. 1996/97:150 28 17 1 1 30 33 1 1 36 39 1 1 58 57 1 1 92 81 1 1 122 121 1 1 182 181 1 1 198 197