Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus och vårdhem Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 maj 1997 Göran Persson Margot Wallström (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en särskild lag om avveckling av vårdhem och specialsjukhus. I lagen fastställs att vårdhemmen för utvecklingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december 1999 och att specialsjukhus för utvecklingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december 1997. Vidare föreslås att möjligheten till inskrivning på vårdhem och specialsjukhus helt upphör från och med den 1 november 1997. Som ett led i avvecklingen av främst det enda kvarvarande specialsjukhuset föreslås också former för fortsatt vård av dem som i dag vistas där. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut........................3 2 Lagtext............................................3 2.1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem........................................3 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade.......................................5 2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.6 2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)7 2.5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)8 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbets- förmedlingsregister............................9 3 Ärendet och dess beredning........................10 4 Bakgrund..........................................11 4.1 Vårdhem och specialsjukhus....................11 4.2 Vård oberoende av samtycke....................14 5 Överväganden och förslag..........................15 5.1 Avskaffande av tvångsvård enbart baserad på utveck- lingsstörning.................................15 5.2 Den fortsatta vården för dem som är inskrivna för vård utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem.20 5.3 Tidpunkten för slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning22 6 Kostnader och uppföljning.........................27 7 Författningskommentarer...........................28 7.1 Förslaget till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem.......................................28 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade......................................30 7.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken30 7.4 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)30 7.5 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)....................................31 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.....................31 Bilaga 1 Regeringsuppdragen..........................32 Bilaga 2 Socialstyrelsens rapport....................44 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser............62 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................63 Bilaga 5 Lagrådets yttrande..........................70 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 199773 Rättsdatablad........................................74 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem, 2. lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 3. lag om ändring i rättegångsbalken, 4. lag om ändring i passlagen (1978:302), 5. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 6. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem Härigenom föreskrivs följande. 1 § Specialsjukhus för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december 1997. Vårdhem för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats enligt den lagen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999. 2 § Personer som vid avvecklingen är intagna för vård på specialsjukhus på grund av en domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1992, skall anses genom domen ha överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Anmälan för prövning enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård skall första gången göras senast den 30 april 1998. 3 § Personer som vid avvecklingen är intagna på specialsjukhus med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som var intagna på kriminalvårdsanstalt när de skrevs in i specialsjukhuset skall anses intagna för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. 4 § Om patienter som avses i 2 eller 3 § vid avvecklingen är utskrivna på försök eller om de har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet, skall de anses ha tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under återstoden av vårdtiden respektive under del av vårdtiden enligt 10 eller 11 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Åläggande att iaktta särskilda föreskrifter eller förordnanden som har meddelats med stöd av 39 § andra stycket lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall därvid anses utgöra särskilda villkor enligt 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård. 5 § Om andra patienter än de som avses i 2 eller 3 § den 1 november 1997 är intagna för vård på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall de innan sjukhuset eller vårdhemmet avvecklas undersökas för vårdintyg enligt 4 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Om vårdintyg utfärdas, skall patienten överlämnas till en sjukvårdsinrättning där frågan om intagning för tvångsvård skall prövas enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård. 6 § Om ett mål hos allmän förvaltningsdomstol enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda inte är slutligt avgjort vid avvecklingen av den institution där patienten vistas, skall domstolen avgöra målet i enlighet med bestämmelserna i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård när det gäller patient som avses i 2 eller 3 § eller lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård beträffande patient som avses i 5 §. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 3 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade dels att 7 § i dess lydelse enligt lagen (1996:1652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Specialsjukhus och vårdhem får användas för sitt hittillsvarande ändamål tills de har avvecklats helt. För innehållet i verksamheten och för verk- samhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya lagen i tillämpliga delar. För avgifter gäller dock 4 § införandelagen till omsorgslagen i stället för 19 och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen tillämpas därutöver bestämmelserna i 16 § första stycket och 27-30 §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). ------------------------------------------------------- Nyintagning i Nyintagning i specialsjukhus eller i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat vårdhem får inte ske. För den fall än när det är fråga om vård som bedrivs i vård oberoende av samtycke. specialsjukhus och vårdhem För sådan vård gäller fram tills dessa har fortfarande i tillämpliga avvecklats gäller fort- delar 6 och 7 §§ inför- farande i tillämpliga delar andelagen till 6 och 7 §§ införandelagen omsorgslagen. till omsorgslagen. I mål i allmän I mål i allmän förvaltningsdomstol angående förvaltningsdomstol angående utskrivning från vårdhem inskrivning i eller eller specialsjukhus en- utskrivning från vårdhem ligt 35 § lagen (1967:940) eller specialsjukhus angående omsorger om vissa enligt 35 § lagen psykiskt utvecklingsstörda (1967:940) angående skall offentligt biträde omsorger om vissa psykiskt förordnas för den som åtgärden utvecklingsstörda skall avser, om det inte måste offentligt biträde förordnas antas att behov av biträde för den som åtgärden avser, saknas. om det inte måste antas att behov av biträde saknas. ------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, den 1 december 1997. i fråga om 7 § andra stycket den 1 november 1997, och i övrigt den 1 december 1997. 4 2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 7 §1 Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts: 1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter, 2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse, 3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller ------------------------------------------------------- 4. om psykiatrisk vård 4. om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller insatser enligt eller i vårdhem för vuxna lagen (1993:387) om stöd enligt 35 § lagen och service till vissa (1967:940) angående funktionshindrade kommer omsorger om vissa psykiskt till stånd. utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd. Åtal får underlåtas i andra fall än som nämnts i första stycket, om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1 Senaste lydelse 1993:393. 5 2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) Härigenom föreskrivs att 20 § passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 §1 ------------------------------------------------------- Passtillstånd fordras för Passtillstånd fordras för den som är intagen för vård den som är intagen för vård enligt lagen (1991:1128) enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, är in-rättspsykiatrisk vård, dock skriven i specialsjukhus endast om enligt 35 § lagen (1967:940) angående om- sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller ut- skriven på försök från sådant sjukhus, dock endast om 1. chefsöverläkaren vid sjukvårdsinrättningen i den ordning regeringen föreskriver har gjort anmälan om att pass ej får utfärdas utan sådant tillstånd, ------------------------------------------------------- 2. patienten genomgår 2. patienten genomgår rättspsykiatrisk vård med rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv- särskild utskriv- ningsprövning eller sådana ningsprövning, eller förhållanden föreligger som avses i 42 § tredje stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, eller 3. för patienten tidigare 3. för patienten tidigare utfärdat pass efter utfärdat pass efter intagningen har återkallats intagningen eller in- på grund av framställning skrivningen har återkallats enligt 24 § andra stycket. på grund av framställning enligt 24 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 1 Senaste lydelse 1991:1963. 6 2.5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529)1 skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 3 § ------------------------------------------------------- Regeringen får meddela Regeringen får meddela föreskrifter om hemsändande föreskrifter om hemsändande av utlänningar, som inte är av utlänningar, som inte är flyktingar och som har flyktingar och som har tagits om hand enligt tagits om hand enligt lagen (1990:52) med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen tvångsvård eller lagen (1991:1129) om (1991:1129) om rättspsy- rättspsykiatrisk vård eller kiatrisk vård. 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får regeringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om utlänningar som tagits om hand enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. 1 Lagen omtryckt 1994:515. 7 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § ------------------------------------------------------- En registrering enligt En registrering enligt någon av 5-7 §§ får inte någon av 5-7 §§ får inte innehålla uppgifter om att innehålla uppgifter om att den arbetssökande misstänks den arbetssökande misstänks eller har dömts för brott eller har dömts för brott eller har avtjänat straff eller har avtjänat straff eller har fått annan påföljd eller har fått annan påföljd för brott eller har varit för brott eller har varit föremål för tvångsingripande föremål för tvångsingripande enligt lagen (1990:52) med enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen vård av unga, lagen (1988:870) om vård av miss- (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall, brukare i vissa fall, lagen (1991:1128) om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, lagen rättspsykiatrisk vård eller (1985:568) om särskilda smittskyddslagen omsorger om psykiskt ut- vecklingsstörda m.fl. eller (1988:1472). smittskyddslagen (1988:1472). Registreringen får inte heller innehålla uppgift om att den arbetssökande har vårdats med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. 8 3 Ärendet och dess beredning I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. - omsorgslagen - som trädde i kraft den 1 juli 1986, infördes inga nya tvångs- regler relaterade till utvecklingsstörning. Övergångsvis behölls dock tvångsbestämmelser från den tidigare lagstiftningen (lagen 1967:940 angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda) i avvaktan på en ny lagstiftning om tvångsvård för psykiskt störda. I propositionen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58) bedömdes det dock inte möjligt att utan särskild beredning av frågan avveckla övergångsreglerna om tvångsvård av personer med utveck- lingsstörning. Det anfördes bl.a. att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att särskilt följa tillämpningen av övergångsreglerna om tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda. Därefter borde frågan om upphävande av tvångsbestämmelserna åter prövas. Den 6 februari 1992 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att kartlägga omfattningen av nuvarande tvångsvård på vårdhem och specialsjukhus av psykiskt utvecklingsstörda personer och att belysa på vilket sätt de verksamhetsansvariga huvudmännen borde anordna alternativ verksamhet för personer som tvångsvårdas på vårdhem eller i specialsjukhus. Socialstyrelsen skulle även, mot bakgrund av de nya bestämmelserna om överlämnande till rättspsykiatrisk vård, bedöma den fram- tida omfattningen av sådan vård för personer som är psykiskt utvecklingsstörda och belysa hur sådan vård för personer med utvecklingsstörning borde vara utformad samt utreda konsekvenserna för omsorgsverksamheten av att åtal får underlåtas om särskilda omsorger enligt 1985 års omsorgslag kommer till stånd. Uppdraget skulle redovisas i sin helhet senast den 31 december 1992. Socialstyrelsen redovisade den 4 maj 1992 bl.a. att antalet personer med utvecklingsstörning som vårdas med tvång på vårdhem sjunkit kraftigt under senare år. Socialstyrelsen bedömde dock att övergångsbestämmelserna om tvångsvård borde finnas kvar ytterligare en tid. Den 27 maj 1993 kompletterade regeringen det tidigare uppdraget till Socialstyrelsen med en begäran om att Socialstyrelsen fortlöpande skulle följa hur omfattningen av tvångsvården av utvecklingsstörda personer förändrades och utvecklingen av alternativa lösningar till sådan vård, både i Sverige och andra nordiska länder. Socialstyrlesen skulle vidare kartlägga hur vårdbehovet tillgodoses för personer som före den 1 januari 1992 med stöd av domstols förordnande överlämnats till vård i specialsjukhus samt utöver vad som sades i det tidigare uppdraget bedöma omfattningen av psykiatrisk tvångsvård av utvecklingsstörda personer och belysa formerna för hur sådan vård kan vara utformad. Uppdraget skulle slutgiltigt redovisas senast den 31 december 1996. I propositionen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1984/85:176) sades att vårdhemmen skall avvecklas men att det bl.a. på grund av lokala förutsättningar och hänsyn till individen inte gick att fastställa när så skulle ske. I propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) konstaterades att det var nödvändigt att skynda på avvecklingen men att slutgiltig tidpunkt för det ännu inte kunde fastställas. Regeringen återupprepade kravet på en snabb avveckling i propositionen 1994/95:100 bil. 6. Socialstyrelsen har att följa utvecklingen av 1993 års handikappreform som bl.a. innebär att lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen (1993:389) om assistansersättning har införts och att rehabilitering och habilitering för funktionshindrade har förbättrats. I den årliga rapporten med anledning av detta för år 1995 framförde Socialstyrelsen att en sluttidpunkt för vårdhemsavvecklingen borde fastställas. Bl.a. mot denna bakgrund lämnade regeringen den 29 augusti 1996 ett nytt uppdrag till Socialstyrelsen. I detta ingick att kartlägga och analysera konsekvenserna av ett fastställande av en slutgiltig tidpunkt för avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus. Analysen skulle beröra alla parter och utgå från alternativa tidpunkter för slutgiltig avveckling. Härvid skulle särskilt beaktas de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten som landstingen och kommunerna och konsekvenserna av de alternativ som blir nödvändiga vid avvecklingen. Eventuella andra praktiska problem som avvecklingen skulle kunna medföra skulle också redovisas. Uppdraget skulle tillsammans med de tidigare nämnda uppdragen redovisas senast den 1 november 1996. Socialstyrelsen inkom med sin rapport i november och den sändes på remiss den 20 november 1996. Rapporten, utom bilagorna till denna, finns i bilaga 2. Uppdragen och remisslista finns i bilaga 1 respektive 3. Remissvaren och en sammanställning över remissvaren finns tillgänglig på Socialdepartementet (dnr S96/7205/H). Lagrådet Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren till lagen om avveckling av specialsjukhus och vårdhem. 4 Bakgrund 4.1 Vårdhem och specialsjukhus Utvecklingen av stödet till personer med utvecklingsstörning har i Sverige gått via 1600-talets asyler, barnhem och fattigstugor till 1800-talets vårdhem och 1960-talets normalisering och integrering till dagens system. Fortfarande finns dock vissa rester av 1800-talets vårdhem kvar tillsammans med specialsjukhus, en annan liknande särlösning för personer med utvecklingsstörning. Vårdhemmen och specialsjukhusen bygger på tanken att personer med utvecklingsstörning mår bäst av att vistas på uppfostrande specialanstalter. Såväl de själva som personer utan utvecklingsstörning ansågs behöva skyddas från skadlig inverkan av varandra. Vårdhem började inrättas i Sverige från senare delen av 1800-talet och framåt - till en början i privat regi. I början av 1900-talet övertogs de i stor utsträckning av landstingen. Under 1920-talet inrättades också, på nedlagda militäranläggningar, statliga specialsjukhus för “asociala och svårskötta“ utvecklingsstörda. Dessa utvecklades till landets största institutioner för personer med utvecklingsstörning. År 1967 överlämnades ansvaret för specialsjukhusen till landstingen. Som mest bodde i slutet av 1960-talet ca 14 000 personer på vårdhem eller specialsjukhus. År 1954 kom den första lagstiftningen som reglerade situationen för personer med utvecklingsstörning. Denna första lag riktade sig enbart till de personer med utvecklingsstörning som betraktades som bildbara. Sedan dess har lagstiftningen utvecklats mycket inte minst till följd av att man under 1960- talet började diskutera nya principer. Normaliseringsprincipen och strävan att integrera personer med utvecklingsstörning i det övriga samhället blev de förhärskande idéerna. Med dessa kom också insikten om den direkt skadliga effekten av institutionsvistelser. År 1967 tillkom lagen (1967:940) angående omsorgen om vissa psykiskt utvecklingsstörda, den gamla omsorgslagen, som omfattade alla personer med utvecklingsstörning. Vårdhem och specialsjukhus var dock fortfarande en central del av de insatser som riktades till personer med utvecklingsstörning. Men den lagen öppnade också vägen för alternativ då så kallade inackorderingshem började inrättas. Dessa kan beskrivas som små institutioner där den enskilde fick ett eget rum, vilket inte var fallet på traditionella institutioner. Många ansåg att den gamla omsorgslagen var omodern redan vid ikraftträdandet. Drygt tio år senare tillsattes den s.k. Omsorgskommittén för att se över den gamla omsorgslagen. Omsorgskommittén presenterade i sin rapport om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda (DsS 1978:9) bl.a. uppgifter om den skadliga inverkan som institutionsvistelser har för personer med utvecklingsstörning. Det framgick t.ex. att personer på institution har sämre gång och fler taldefekter än de som bor i vanliga bostäder. Känslolivet störs svårt på grund av bristen på djup och stabil känslomässig gemenskap med en eller några få personer. Undersökningar visade också att torftighet och social depravation hos utvecklingsstörda leder till att de blir undergivna, anspråkslösa, angelägna om gillande och mindre kapabla att klara motgångar. Istället för social mognad utvecklas olika former av självstimulering och till och med självdestruktivitet. Omsorgskommittén visade också att institutionsboende negativt påverkade intelligensutvecklingen, allra mest för små barn. Ett annat framträdande drag hos personer som vistats på institution är att språket är sämre än hos dem som inte bott på institution. Kommittén föreslog sedermera att specialsjukhusen skulle avvecklas inom en fem- årsperiod och att en omfattande avveckling av större vårdhem skulle ske inom samma period. Omsorgskommitténs arbete ledde så småningom till att den gamla omsorgslagen ersattes av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. - omsorgslagen. I denna lag fanns varken vårdhem eller specialsjukhus med som sådana former av särskild omsorg som den enskilde skulle erbjudas. Istället erbjöds barn och ungdomar familjehem eller elevhem och de vuxna gruppbostad. Be- greppet gruppbostad kom att väljas av riksdagen före det av regeringen före- slagna grupphem. Begreppet valdes för att markera att det var fråga om den enskildes bostad och inte en vårdinrättning. Särskilda insatser gjordes också för att underlätta för barn att växa upp i sin familj. I propositionen (1984/85:176) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. påpekades att inga nya institutioner enligt principen om anstaltsvård skulle byggas och de som fanns skulle successivt avvecklas. Av praktiska skäl skulle den totala avvecklingen ske på längre sikt och någon sluttidpunkt gick inte att förutse. Det påpekades också att nyintagningar på vårdhem så långt som möjligt borde undvikas under avvecklingsperioden. Under avvecklingsperioden infördes reglerna om vårdhem och specialsjukhus i omsorgslagens promulgationslag. När riksdagen beslutade att ersätta den gamla omsorgslagen med en ny vistades drygt 8 000 vuxna och 700 barn på vårdhem och specialsjukhus. År 1989 tillsattes en ny handikapputredning. I den utredningens arbete ingick även frågan om att avveckla vårdhem och specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning. Utredningen föreslog i betänkandet Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) åtgärder för att stimulera avvecklingen bl.a. genom att kräva att huvudmännen upprättade avvecklingsplaner för institutionerna. Utredningen föreslog också att avvecklingen skulle vara avslutad senast den 1 januari 1998. Tidpunkten motiverades med att det på grund av den samtida ÄDEL- reformen kunde behövas viss ytterligare tid för att avveckla vårdhemsboendet. I propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade föreslogs en helt ny lagstiftning. Återigen slogs det fast att vårdhemmen och specialsjukhusen skulle avvecklas. Tidpunkt för avveckling kunde dock inte fastställas på grund av att bestämmelserna om vård utan samtycke övergångsvis skulle kvarstå enligt förslaget. Propositionens förslag antogs av riksdagen. Den 1 januari 1994 ersattes därmed omsorgslagen av en ny lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade - LSS. Med denna lag kan man säga att alla principer om att särskilda samhällsordningar krävs för personer med utvecklingsstörning har försvunnit. För första gången är personer med utvecklingsstörning jämställda som medborgare och kommunmedlemmar. Det betyder bl.a. att stödet till personer med utvecklingsstörning i första hand lämnas av kommunerna och inte som tidigare av landstingen. I införandelagen (1993:388) till LSS slogs återigen fast att institutionerna skulle avvecklas. För att påskynda avvecklingen ställdes i lagen också krav på kommuner och landsting att planera för avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen. Avvecklingsplaner skulle lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Samtidigt skärpets kraven på eventuell nyinskrivning väsentligt. Endast den som omhändertogs för vård oberoende av samtycke fick skrivas in på vårdhem eller specialsjukhus. Vid LSS ikraftträdande vistades ca 4 000 personer på vårdhem eller specialsjukhus. Idag är det ungefär 950 personer som fortfarande bor på vårdhem. För merparten av dem har kommuner eller landsting presenterat avvecklingsplaner, vilka som längst sträcker sig in på det nya seklets första år. Trots att lagen kräver det har dock vissa huvudmän ännu inte presenterat några planer på hur deras vårdhem skall avvecklas. Det betyder att framtiden är oviss för ungefär 190 personer för vilka det saknas någon form av planer på bostad utanför institutionen. 4.2 Vård oberoende av samtycke De tidigare vårdideologiska tankegångarna innehöll ett stort inslag av ingripande från samhällets sida för att förverkliga idéerna. Såväl personer som själva kunde ta ställning, som de som saknade förmåga att ta ställning till vilken vård de ville ha, kunde därför vårdas på institution utan att ha samtyckt till sådan vård. Det var en naturlig följd av de principer som styrde de stora institutionerna. Tidigare straffrättsliga bestämmelser innebar också att personer med utvecklingsstörning kunde komma att genom domstols beslut få vård i specialsjukhus. Med de nya tankegångarna om normalisering och integrering kunde denna ordning börja ifrågasättas. Vård utan samtycke för personer med utvecklingsstörning regleras i den gamla omsorgslagen. Vissa bestämmelser i den lagen gäller fortfarande. Bestämmelserna gäller såväl för dem som skrivits in med stöd av 35 § gamla omsorgslagen som för dem som före år 1992 dömts till vård i specialsjukhus som påföljd för brott. Sedan början av 1980-talet har intentionerna varit att utmönstra denna form av vård utan samtycke ur lagstiftningen. Samtidigt har lagstiftningen kommit att i praktiken spela ut sin roll. Från att det år 1986 fanns 1 144 personer omhändertagna för vård utan samtycke, enbart relaterad till utvecklingsstörning, på specialsjukhus eller vårdhem finns det idag 16 personer som vårdas utan samtycke på specialsjukhus. Av dessa är elva personer dömda till vård i specialsjukhus som påföljd för brott enligt brottsbalkens äldre lydelse. Frågan om tvångsvård aktualiserades på nytt i förarbetena till LSS. Det främsta skälet till att specialsjukhus inte avskaffades som vårdform i samband med att LSS infördes var att reglerna om psykiatrisk tvångsvård nyligen hade ändrats. I avvaktan på att erfarenheterna av de nya reglerna om psykiatrisk tvångsvård m.m. hade analyserats ordentligt fick reglerna om vård utan samtycke kvarstå som en möjlig vårdform för personer med utvecklingsstörning. Frågan om avskaffandet av vård utan samtycke skulle dock väckas igen när mer kunskap om den nya lagstiftningen vunnits. Socialstyrelsens rapport ger enligt regeringens mening tillräckligt underlag för att nu slutgiltigt behandla denna fråga. 5 Överväganden och förslag 5.1 Avskaffande av tvångsvård enbart baserad på utvecklingsstörning ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Ingen nyintagning för vård på | |specialsjukhus eller vårdhem skall få ske efter den 1| |november 1997. Möjligheten att bereda personer med | |utvecklingsstörning vård utan samtycke enbart på grund| |av utvecklingsstörningen skall upphöra. | ------------------------------------------------------- Socialstyrelsens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: I huvudsak är remissinstanserna positiva till att avskaffa vård oberoende av samtycke enbart relaterad till utvecklingsstörning. Flera remissinstanser som t.ex. Malmö kommun påpekar att det finns ett behov av samverkan och utbyte av kompetens. Man betonar inte minst behovet av stöd och vägledning från den psykiatriska vården till kommunala verksamheter. Handikappombudsmannen påpekar också behovet av att inrätta verksamheter anpassade efter de behov som personer med utvecklingsstörning kan ha. Tveksamhet till avvecklingen av specialsjukhuset och därmed vård utan samtycke framförs av länsrätten i Västmanlands län som ser ett behov av fortsatt möjlighet till vård oberoende av samtycke enbart baserad på utvecklingsstörning. Länsrätten anser också att Socialstyrelsens lagförslag inte är möjligt att tillämpa. Liknande tankar framförs av Svenska Kommunförbundet. Förbundet anser att en särskild lagstiftning utöver den som finns i andra lagar om omhändertagande oberoende av medgivande bör inrättas för personer med utvecklingsstörning när specialsjukhuset försvinner. De påpekar att en sådan lagstiftning kommer att beröra en liten grupp människor. Vidare uttrycker Sala kommun tveksamheter då de befarar att flera personer som tidigare vistats på Salberga kommer att vilja bosätta sig i Sala. Skälen för regeringens förslag: Gällande lagstiftning Av 7 § andra stycket lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade framgår att nyintagning på vårdhem enbart får ske om det rör vård utan samtycke. I dessa fall gäller fortfarande införandelagen (1985:569) till omsorgslagen (1985:568) i tillämpliga delar. Av denna framgår bl.a. att 35 och 37 §§ i lagen (1967:940) angående omsorgen om vissa psykiskt utvecklingsstörda, gamla omsorgslagen, skall gälla i tillämpliga delar. 35 § gamla omsorgslagen innehåller regler om beredande av vård oberoende av samtycke för psykiskt utvecklingsstörda. Där sägs att en person med utvecklingsstörning som fyllt 15 år får beredas vård oberoende av samtycke om han till följd av utvecklingsstörningen a) är farlig för annan persons säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv, b) är ur stånd att taga vård om sig själv, c) är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller d) har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Av 37 § gamla omsorgslagen framgår att den som dömts till vård i spe- cialsjukhus skall skrivas in där utan dröjsmål. Efter år 1991 har dock ingen kunnat dömas till sådan vård. Övriga fortfarande gällande regler berör verksamhetens organisation och även administration av inskrivning och utskrivning. Beslut om inskrivning och utskrivning fattas idag av länsrätten i det län där institutionen är belägen. Behovet av alternativ I alla sammanhang där upphörande av möjligheten till vård oberoende av samtycke har diskuterats, har frågan om alternativ varit central. Handikapputredningen konstaterade ett behov av nära samverkan mellan den kommunala huvudmannen och sjukvårdshuvudmannen för att i framtiden tillgodose behoven hos dem som idag vistats på specialsjukhus. Ungefär samtidigt anfördes i propositionen 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. att övergångsbestämmelserna om vård utan samtycke inte kunde avskaffas i samband med reformeringen av den psykiatriska tvångsvår- den. Inriktningen mot avskaffande kvarstod dock och Socialstyrelsen fick i uppdrag att följa tillämpningen av övergångsreglerna. I propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade uttalas att det är synnerligen viktigt att alternativa individuellt anpassade åtgärder för utvecklingsstörda personer med sociala, psykiska eller beteendemässiga problem vidtas inom ramen för verksamheten med den nya lagen och, då det bedöms som lämpligt, i samverkan med t.ex. psykiatrin och socialtjänsten. Socialstyrelsen konstaterar i sin rapport att det under de senaste tio åren utvecklats en rad boende- och omsorgsformer som erbjuder omfattande och kvalificerade insatser. Erfarenheten från dessa verksamheter visar att behovsanpassade insatser som utförs av kvalificerad personal, skräddarsys för den enskilde och där olika vårdgivare samverkar har blivit goda alternativ till vård utan samtycke. Med stöd av flera underlagsrapporter konstaterar Socialstyrelsen vidare att de som är eller har varit inskrivna för vård utan samtycke kan få en mer adekvat vård och omsorg genom insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till funktionshindrade, LSS eller socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Det förutsätter dock ett väl planerat stöd, som är anpassat efter den enskildes behov. Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det numera finns betydligt bättre behandlingsformer för utvecklingsstörda personer än omhändertagande för vård utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem. Efter den 1 november 1997 bör det därför inte längre vara möjligt att bereda personer med utvecklingsstörning vård oberoende av samtycke enbart på grund av utvecklingsstörningen. Detta innebär att personer med utvecklingsstörning i fortsättningen skall behandlas precis som andra som är i behov av vård. I första hand skall den enskilde erbjudas olika former av frivilliga insatser. Detta förutsätter ett noggrant planeringsarbete utifrån varje individs egna förutsättningar och kräver i regel omfattande resurser. Insatser skall ges av kvalificerad personal och i samverkan mellan olika huvudmän. Huvudansvaret för insatserna vilar dock på kommunerna. Kommunerna har idag en mängd insatser som kan komma ifråga, inte minst med tanke på det utökade ansvaret för hälso- och sjukvård som de senare årens reformer medfört. Insatser som kan bli aktuella är främst sådana som regleras i LSS och SoL. Socialtjänsten kan då komma att bli engagerad ur ett brett perspektiv, även med en sådan insats som t.ex. missbrukarvård. Men även andra kommunala insatser kan komma i fråga som kommunal vuxenutbildning i form av särvux. Regeringen anser att det är angeläget att Socialstyrelsen fortsätter sprida kunskap om de erfarenheter som finns om insatser av detta slag. Socialstyrelsen bör också verka för att kunskap om förutsättningarna för personer med utvecklingsstörning ges till personal i flera verksamheter, vilka kan komma att bli berörda. Kommunernas ansvar för viss hälso- och sjukvård förbättrar deras möjligheter att med egna resurser tillgodose de speciella behov som vissa personer med utvecklingsstörning har. Det kommer ändå, som Socialstyrelsen konstaterat, att bli nödvändigt med samverkan med andra huvudmän. Det kan t.ex. gälla vid insatser av den psykiatriska vården och de insatser enligt LSS som landstinget ansvarar för. Det är viktigt att en kommun som skall bygga upp en verksamhet av detta slag har möjlighet att få stöd i sitt arbete såväl under uppbyggnadstiden som i ett senare skede. Socialstyrelsen har här en viktig uppgift vad gäller deras kunskapsförmedlande verksamhet. Flera remissinstanser varnar för att de nödvändiga resurserna och den unika kompetens som behövs inte kan uppbringas av enstaka kommuner. Regeringen lade tidigare i vår fram propositionen (1996/97:105) om kommunal samverkan. Om förslagen i denna proposition antas av riksdagen öppnas en möjlighet för kommuner och landsting att samverka med andra kommuner och landsting genom att inrätta gemensamma nämnder för vissa frågor. Härigenom ges ökade möjligheter att hitta nya former för samarbete även i fråga om insatser till personer med utvecklingsstörning. Andra former av tvångsvård för personer med utvecklingsstörning Om frivilliga insatser inte är tillräckliga kan det bli nödvändigt att om- händerta en utvecklingsstörd person för tvångsvård. En effekt av de framförda förslagen är att personer med utvecklingsstörning i fortsättningen kommer att omhändertas för vård utan samtycke i samma former som gäller för andra människor. Detta innebär, förutom möjligheten att döma en person, som begått brott, till rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, att tvångsvård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan komma till stånd. Till viss del förekommer detta redan idag. Sedan år 1992 kan också personer med utvecklingsstörning, precis som andra, dömas till rättspsykiatrisk vård. Den som är under 20 år kan beredas vård med stöd av LVU. För att dessa personer skall få adekvat vård måste dock hänsyn tas till de speciella behov som kan uppkomma till följd av utvecklingsstörningen. Personer med utvecklingsstörning döms sällan till fängelse. Men det förekommer och i undantagsfall kan det vara tal om längre fängelsestraff. Även i fängelsemiljön bör särskild hänsyn tas till de behov som kan uppkomma till följd av en utvecklingsstörning. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar i sitt remissvar att det, i de få fall som fängelse kan komma ifråga, bör gå att lösa behoven i samverkan med kommunerna och landstingen. Om personer med utvecklingsstörning i någon större omfattning skulle komma att dömas till fängelse anser Kriminalvårdsstyrelsen att särskilda enheter bör inrättas för dessa personer. Regeringen förutsätter att Kriminalvårdsstyrelsen kommer att följa utvecklingen inom detta område. Personer med utvecklingsstörning vårdas även inom ramen för psykiatrisk tvångsvård. Vården får dock inte baseras på enbart utvecklingsstörningen. De särskilda behov som personer med utvecklingsstörning som också har andra psykiska störningar kan ha, har på senare år uppmärksammats mer, t.ex. i facklitteraturen. Samarbetet mellan kommunerna och landstingens psykiatriska enheter måste utvecklas i såväl förebyggande som efterföljande vård i de fall som kan bli aktuella för tvångsinsatser. Kompetens för att hjälpa personer med utvecklingsstörning och andra psykiska störningar kan också vara nödvändig i andra sammanhang. Det kan t.ex. gälla i de fall någon behöver tillgång till somatisk vård. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen noggrant följer utvecklingen med tanke på vad som framkommit i rapporten om inskrivningar enligt LPT med enbart diagnosen utvecklingsstörning fastställd. Ungdomsvården omfattar redan idag barn med utvecklingsstörning på samma sätt som andra barn och ungdomar. Statens institutionsstyrelse har i sitt remissvar klargjort att de är förberedda för att ta emot barn och ungdomar med utvecklingsstörning. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att kommunen inte mister sitt ansvar för att en person frihetsberövas. Ansvaret för insatser enligt t.ex. LSS kvarstår även under en fängelsevistelse. Vid ett frihetsberövande kommer den enskilde ofta att placeras utanför sin hemkommun. Det förtar dock inte hemkommunen från dess ansvar. Regeringen förutsätter att kommunerna i dessa fall kommer att finna former för att samarbeta med varandra och med andra berörda samhällsorgan. Några remissinstanser menar att det kvarstår ett behov av särskilda be- stämmelser om frihetsberövande enbart baserat på utvecklingsstörning. Länsrätten i Västmanlands län baserar detta på de intagningar som gjorts de senaste åren men säger inget om hur många de är. Svenska Kommunförbundet hänvisar till den grupp personer på Salberga specialsjukhus som inte kan överföras till rättspykiatrisk vård. Detta rör en grupp om högst fem personer. Malmö kommun är mer oprecis men anser att den nuvarande psykiatriska vården är otillräcklig. Den nuvarande formen av vård utan samtycke vill de dock inte ha kvar. Det rör sig alltså om ett mycket begränsat antal människor som det framförs förslag om att inrätta speciell lagstiftning för. Remissinstanserna framför inga förslag på hur dessa skall definieras eller hur insatserna till dem skall utformas. Regeringen anser inte att några särskilda regler av detta slag är nödvändiga. De instrument som finns bör vara tillräckliga och formerna för deras utnyttjande måste istället utvecklas så att personer med utvecklingsstörning skall kunna tillgodogöra sig insatserna på bästa sätt. Det bör dock framhållas att personer med utvecklingsstörning kan ha mycket speciella behov och att det kan finnas enstaka personer som inte uppfyller kriterierna för att få tvångsvård enligt annan lagstiftning och där det är svårt att erbjuda bra vård enbart genom frivilliga insatser enligt LSS och SoL. Regeringen vill därför åter understryka vikten av att formerna för samarbetet mellan olika samhällsorgan utvecklas och anpassas med hänsyn till denna grupp. Socialstyrelsen har i sin rapport föreslagit att ett kommunalt betalningsan- svar för färdigbehandlade patienter inom rättspsykiatrin skall införas. Några remissinstanser tillstyrker detta men flertalet, däribland Svenska Kommunförbundet, avvisar det. Enligt 6 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård är kommunen betalningsansvarig för medicinskt färdigbehandlade patienter som vårdats sammanhängande mer än tre månader i sluten psykiatrisk vård. Denna bestämmelse gäller även för patienter som tvångsvårdats (se prop. 1993/94:218 s. 108). Frågan om ett mer omfattande betalningsansvar för kommunerna bör införas berör en mycket större grupp än de nu aktuella elva personer som kan komma att överföras till vård enligt LRV. Regeringen har inte för avsikt att nu lämna några förslag med den inriktningen. Med ett väl utvecklat samarbete borde det också vara möjligt att lösa de problem som föranlett Socialstyrelsens förslag. 5.2 Den fortsatta vården för dem som är inskrivna för vård utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: När specialsjukhus och vårdhem | |avvecklas skall de som vårdas på dessa institutioner | |med stöd av 35 eller 37 §§ lagen angående omsorger om| |vissa psykiskt utvecklingsstörda (gamla omsorgslagen)| |överföras till vård enligt LRV eller, om förutsättningarna| |härför föreligger, enligt LPT. Den som inte uppfyller| |förutsättningarna för vård enligt LRV eller LPT skall| |istället erbjudas insatser enligt LSS eller SoL. | ------------------------------------------------------- Socialstyrelsens förslag: Socialstyrelsen anser att för de personer som varit inskrivna på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 eller 37 §§ gamla omsorgslagen kan de möjligheter till vård utan samtycke som erbjuds med stöd av LVU, LVM, LPT och LRV i många fall tillgodose behovet av tvångsinsatser och att det behövs en kompletterande lagstiftning som gör det möjligt att konvertera beslut om vård på specialsjukhus till rättspsykiatrisk vård. Remissinstanserna: Justitieombudsmannen, Kammarrätten i Stockholm och Riksåklagaren har inte haft något att erinra mot Socialstyrelsens förslag. Göta Hovrätt anser att det i lagen om avveckling direkt bör anges att den som vid ikraftträdandet är intagen på specialsjukhus till följd av domstols dom skall anses genomgå rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt LRV. Malmö tingsrätt har framfört att det vid avvecklingen i vanlig ordning bör prövas om berörda patienter kan omhändertas för vård enligt LPT. Länsrätten i Västmanland avstyrker Socialstyrelsens förslag. Tvångspsykiatrikommittén menar att endast personer som av domstol överlämnats till vård på specialsjukhus kan konverteras till vård enligt LRV. Till stöd för bedömningen bör man ha ett intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i psykiatri. Det måste också framgå av lagen vad som gäller beträffande permission, utskrivning m.m. Landstinget i Västmanland anser att den föreslagna lagen är otydlig och att det inte framgår hur eventuellt konverterade patienter skall vårdas. Göteborgs kommunstyrelse slutligen påpekar att det även kan övervägas att låta länsrätten pröva övergång till vård enligt LPT om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det bör också klargöras vad som skall gälla i fråga om den fortsatta vården, vem som beslutar om att den skall upphöra och om vistelse utanför vårdinrättningen. Skälen för regeringens förslag: Före år 1992 kunde en psykiskt ut- vecklingsstörd person, som begått brott, av domstolen överlämnas till vård i specialsjukhus. I samband med psykiatrireformen avskaffades emellertid denna möjlighet. I propositionen (1990/91:58 bil. 2 s. 470) anförde justitieministern att även psykiskt utvecklingsstörda bör kunna överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det finns dock fortfarande ett antal personer som före den 1 januari 1992 av domstol har överlämnats till vård i specialsjukhus. När specialsjukhusen nu avvecklas måste dessa personer överföras till någon annan vårdform. Frågan är då hur en sådan överföring skall gå till. När lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, LSPV, upphävdes utformades övergångsbestämmelserna så att de som var intagna på en sjukvårdsinrättning med stöd av LSPV och för vilka det ankom på utskrivningsnämnd att besluta om utskrivning, skulle anses genomgå rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt LRV. Med hänsyn till justitieministerns tidigare nämnda uttalande bör på motsvarande sätt personer som en gång dömts till vård i specialsjukhus utan något ytterligare beslut i det enskilda fallet kunna överföras till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Detta är också den lösning som förordas av Göta Hovrätt. Sedan vården konverterats till rättspsykiatrisk vård får det fortsatta vård- behovet bedömas av chefsöverläkaren och länsrätten inom ramen för reglerna i LRV. Det kan naturligtvis inte uteslutas att det bland dem som överförs till rättspsykiatrisk vård finns någon som inte har en sådan allvarlig psykisk störning att förutsättningarna för vård enligt LRV är uppfyllda. Det är därför viktigt att behovet av tvångsvård övervägs så snart som möjligt efter överföringen till den rättspsykiatriska sjukvårdsinrättningen. En person kan också ha överförts från kriminalvården till vård i special- sjukhus. Om någon sådan patient skulle vara intagen på specialsjukhus när detta avvecklas bör även denne kunna överföras till rättspsykiatrisk vård men då enligt 4 § LRV, dvs. utan särskild utskrivningsprövning. Något vårdintyg behöver inte utfärdas i detta fall, eftersom behovet av vård redan har bedömts i samband med att patienten överfördes till vård i specialsjukhus. Sådan vård kan emellertid inte pågå efter strafftidens utgång. Behövs det fortsatt tvångsvård även efter denna tid får det ske genom psykiatrisk tvångsvård. Slutligen kan en person vara tvångsomhändertagen för vård i specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § gamla omsorgslagen. Behovet av vård kan då bero på att personen i fråga är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv, är ur stånd att ta vård om sig själv, är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Här bör också nämnas att det är möjligt att överlämna en person till vård i specialsjukhus om denne under inflytande av psykisk utvecklingsstörning begått brott mot annans personliga säkerhet, utan att åtal väckts. För denna patientgrupp föreslås att, innan avvecklingen sker, skall patienten undersökas av läkare som får bedöma om vårdintyg kan utfärdas. Av vårdintyget skall det i så fall framgå om det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. Om läkaren bedömer att psykiatrisk tvångsvård kan komma i fråga skall patienten överlämnas till sådan sjukvårdsinrättning. Därefter gäller reglerna i LPT om intagning, utskrivning etc. Om förutsättningarna för vård enligt LPT inte är uppfyllda eller när förutsättningarna för tvångsvård enligt LRV eller LPT upphör, åligger det den kommun där personen i fråga är folkbokförd att verka för att han eller hon får det stöd och den service som är nödvändig med hänsyn till hans eller hennes behov enligt LSS eller enligt SoL. Detsamma gäller naturligtvis även för andra som vårdas på vårdhem i samband med att dessa avvecklas. 5.3 Tidpunkten för slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: En särskild lag om avveckling av| |specialsjukhus och vårdhem införs. Därigenom fastställs| |att specialsjukhus skall vara avvecklade vid utgången| |av år 1997 och vårdhem vid utgången av år 1999. | ------------------------------------------------------- Socialstyrelsens förslag: Socialstyrelsen föreslår genom en särskild lag av- veckling av specialsjukhuset till den 31 december 1997 och av vårdhem till den 31 december 1999. Skälen till avveckling är bl.a. att vård utan samtycke föreslås upphöra samt att alternativen inte medför stora merkostnader för kommunerna. Föreslagen tidpunkt är balanserad mellan att inte skapa merkostnader för kommunerna och att ändå påskynda avvecklingen. Vissa vårdhem bör enligt förslaget få omvandlas till särskilda boendeformer för äldre enligt SoL. Remissinstanserna: Remissinstanserna är i den mån de kommenterar det positiva till att slutgiltigt avveckla vårdhemmen och specialsjukhusen. Det som diskuteras är tidpunkten för avveckling och i viss mån alternativet att omvandla vissa vårdhem till äldreboende. Flera remissinstanser däribland Stockholms kommun, Skövde kommun, Östersunds kommun och landstinget i Stockholms län stöder aktivt den föreslagna avvecklingstidpunkten. Andra, såsom Landstingsförbundet, väljer att inte göra några invändningar mot den föreslagna tidpunkten. Avvikande uppfattning presenteras av Nässjö kommun och Svenska Kommunförbundet som förespråkar utgången av år 2002 istället. Även Skellefteå kommun torde önska en senare tidpunkt för avveckling men presenterar inget alternativ. Riksförbundet FUB säger sig inte finna skäl att lämna sin tidigare ståndpunkt om slutlig avveckling vid utgången av år 1998. Skälen för regeringens förslag: Slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus Som tidigare nämnts föreslog Handikapputredningen i sitt betänkande (SOU 1991:46) att alla vårdhem och specialsjukhus borde vara avvecklade senast den 1 januari 1998. I 6 § införandelagen till LSS föreskrevs istället att landsting och kommuner gemensamt skulle planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem och att avvecklings- planer skulle upprättas och lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Socialstyrelsen har till regeringen framfört att den anser att en slutgiltig tidpunkt för vårdhemmens avveckling skall fastställas. Skälen är att så få personer kommer att bo på vårdhem, att de i allmänhet har låg standard samt att förslag om upphörande av tvång kommer att läggas. I dag bor ca 950 personer fortfarande på 52 institutioner. Av dessa är endast de som vistas på specialsjukhuset inskrivna för vård utan samtycke. Enligt de planer för avveckling som finns kommer det vid utgången av år 1999 att finnas 19 institutioner där 318 personer bor. För 190 personer vid 12 vårdhem är framtiden därefter oviss då det saknas avvecklingsplaner. Vid tre av dessa vårdhem har huvudmannen deklarerat att man inte har för avsikt att avveckla institutionen. Det enda kvarvarande specialsjukhuset, Salberga sjukhus i Sala, skall enligt en beslutad avvecklingsplan vara avvecklat vid utgången av år 1997. Enligt 8 § införandelagen till LSS skall landstingen vara huvudmän för vårdhemmen om inte landstinget kommer överens med en kommun om något annat. I de fallen sådan överenskommelse görs kan kommunerna kompenseras ekonomiskt på så sätt som sägs i 17 § LSS. De kvarvarande vårdhemmen drivs i huvudsak i kommunal regi. Vid dessa vårdhem vistas dock personer från stora delar av landet. En avveckling av ett vårdhem kräver därför aktivt samarbete mellan kommunen och andra huvudmän. De huvudmän som är ansvariga för de alternativ som vanligen används vid avveckling av vårdhemmen är kommunerna, främst genom LSS. LSS bygger på bosättningsbegreppet vilket leder till att det i första hand är den kommun där den enskilde är folkbokförd som skall erbjuda ett alternativ till vårdhemmet eller specialsjukhuset. Inget hindrar dock att den enskilde väljer att bosätta sig på någon annan plats. Någon remissinstans har uttryckt oro för tvister mellan kommuner om rätt folkbokföringsort. Det är dock inte kommunen som har att slutgiltigt fastställa var en person skall vara folkbokförd. Socialstyrelsen påpekar i sin rapport att alternativen till vårdhem inte medför några betydande merkostnader relaterat till drift av vårdhemmen. Ingen remissinstans har motsagt denna uppgift. Merkostnader anförs enligt Socialstyrelsen inte heller som skäl för att inte avveckla vårdhem. Det händer dock att kommuner uttrycker oro för att en oproportionellt stor grupp personer med utvecklingsstörning kan komma att bosätta sig i deras kommun. I det sammanhanget vill regeringen uppmärksamma det arbete som pågår inom regeringskansliet för att skapa kostnadsutjämning mellan kommunerna för insatser enligt LSS. För närvarande pågår en fältstudie utifrån vad som framfördes i Ds 1996:47 om utjämning av kostnadsskillnader för verksamhet enligt LSS. Vidare har kommittén (Fi 1995:16) om uppföljning och utveckling av det nya utjäm- ningssystemet för kommuner och landsting givits tilläggsdirektiv (dir. 1997:32) för att se om kostnader för insatser enligt LSS kan ingå i systemet för kommunal kostnadsutjämning. Socialstyrelsen konstaterar vidare i sin rapport att de personer som flyttar från vårdhem ofta har mer omfattande funktionshinder än de som bor kvar. Detsamma gäller för dem som bor på vårdhem med avvecklingsplan i relation till dem som bor på vårdhem utan avvecklingsplan. Således saknas skäl att tro att anledningen till att vissa personer bor kvar på vårdhem är att de har mer omfattande behov än andra. Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det finns starka skäl för att fastslå ett datum för den slutgiltiga avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen. En grundläggande orsak är att det i denna proposition läggs fram förslag om upphörande av vård utan samtycke enbart baserad på utvecklingsstörning. Som tidigare påpekats var det enda skälet till att inte fastställa ett datum för slutgiltig avveckling vid införandet av LSS att reglerna om vård utan samtycke skulle behållas övergångsvis. I det sammanhanget bör nämnas att riksdagen i samband med behandlingen av prop. 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade gjorde följande tillkännagivande (bet. 1992/93:SoU19). "I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet väl fungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift." Utskottet utvecklade inte närmare vad som avsågs med ett litet väl fungerande vårdhem. Regeringen konstaterar att uttalandet i och för sig inte motsäger att vårdhem- men skall avvecklas utan snarare avser att diskutera formerna för avveckling. Resonemanget utgår dock i från en något äldre vårdtanke än de principer som lagstiftningen numera bygger på. Precis som alla andra skall personer med utvecklingsstörning ha en egen bostad. De flesta behöver då en bostad med särskild service för att ge dem stöd i vardagen. I den mån personerna behöver vård skall de vända sig till hälso- och sjukvården. Det kan påpekas att bostäder med särskild service enligt LSS är sådana bostäder som kan omfattas av det kommunala sjukvårdsansvaret i hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen anser därför inte att riksdagens tillkännagivande bör föranleda några särskilda åtgärder i denna proposition. Beslutet att avveckla vårdhemmen och specialsjukhusen har riksdagen redan fattat i samband med införandet av LSS. Att detta beslut skall fullföljas har bekräftats senast i proposition 1994/95:100, bil. 6 som riksdagen har godkänt (bet. 1994/95:SoU15). Det angelägna är nu att slutföra denna avveckling inom en rimlig tid. För merparten av dem som bor på vårdhem kommer den pågående och planerade avvecklingen att betyda att de kan få en bostad före sekelskiftet. För ett litet antal personer blir detta inte en realitet. Med detta förslag kommer avvecklingen att tidigareläggas ett år för ca 60 personer. Viktigare är dock att det för ca 190 personer verkligen sker en avveckling av vårdhemmet. Erfarenheter som finns av vårdhemsavveckling visar bl.a. att det underlättar att ha ett sista datum för avvecklingen fastställt. Det framförs också i remissvaren av Östersunds kommun med erfarenheter av vårdhemsavvecklingen i Jämtland vilken slutfördes i mars 1992. Genomförandet av avvecklingen Genom att införa en särskild lag om avveckling av vårdhem och specialsjukhus kan en definitiv sluttidpunkt för när dessa institutioner skall vara avvecklade fastställas. Därigenom fastställs att dessa institutioner inte får användas för sitt nuvarande ändamål efter denna tidpunkt. De kan då heller inte längre tillgodose behov av insatsen bostad med särskild service enligt LSS. Frågan är då vilken sluttidpunkt som kan anses lämplig. Socialstyrelsen framför i sin rapport att tidpunkten för slutgiltig avveckling av vårdhem bör ligga så nära i tiden att huvudmännen börjar förberedelser för en planerad avveckling i den mån de inte redan gjort det. Denna tidpunkt bör därför inte ligga längre bort än fem år. Enligt Socialstyrelsen talar mycket för att den 31 december 1999 är en lämplig tidpunkt. Remissinstanserna är till övervägande del positiva till denna tidpunkt. Två av remissinstanserna, Svenska Kommunförbundet och Nässjö kommun, förordar att hela den av Socialstyrelsen förespråkade tiden på fem år skall användas. Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att ett fastställande av slutdatum måste ligga inom en relativt snar framtid för att påskynda planering och genomförande av avvecklingen. Vidare måste det ges reell tid för att på ett för den enskilde vårdhemsboende gott sätt kunna genomföra avvecklingen. För flertalet av de personer som idag vistas på vårdhem finns planer för att genomföra avvecklingen före sekelskiftet. Det är klart att hänsyn skall tas till de praktiska förutsättningarna för att avveckla de kvarvarande vårdhemmen. De omfattande och goda erfarenheter som finns om avveckling torde dock betyda att planering och genomförande kan göras på relativt kort tid. De huvudmän som behöver lägga ner ett mer omfattande arbete med avvecklingen har i regel underlåtit att tidigare genomföra i lag fastställd planering. Regering anser därför, precis som Socialstyrelsen, att den 31 december 1999 är en lämplig sluttidpunkt för avveckling av vårdhem för personer med utvecklingsstörning. Det bör därför fastställas genom den lag om avveckling som föreslås. Förutsättningarna är något annorlunda för specialsjukhuset. Det finns endast ett sådant kvar, Salberga i Sala. Huvudman för Salberga är landstinget i Västmanlands län. Landstinget har för Socialstyrelsen presenterat en avvecklingsplan för specialsjukhuset som innebär att det skall vara avvecklat vid utgången av år 1997. Då det nu förslås att de gamla reglerna om vård oberoende av samtycke skall upphöra finns det ingen anledning att efter 1997 ha kvar något specialsjukhus. Socialstyrelsen föreslår i sin rapport att vissa vårdhem skall få fortleva som institutioner för äldre. Förslaget får stöd av några remissinstanser som Svenska Kommunförbundet och Göteborgs kommun. FUB påpekar att förslaget strider mot Socialstyrelsens egna slutsatser att ingen kan vara för gammal för att med goda behållning flytta från ett vårdhem. Regeringen tar principiellt avstånd från inrättandet av nya institutioner för personer med utvecklingsstörning. På de institutioner där det vistas personer vars ålder betydligt överstiger folkpensionsåldern kan det dock finnas skäl att ta hänsyn till deras vilja att inte behöva flytta. Den fortsatta driften av en sådan institution kan dock inte ske i form av vårdhem, eftersom dessa skall avvecklas. Det blir i stället fråga om särskilda boendeformer för äldre. De personer som berörs måste givetvis underrättas om denna förändring och de bör även erbjudas reella alternativ till sådan vård i form av andra insatser enligt LSS. Om det vid samma institution bor personer vars ålder endast obetydligt överstiger folkpensionsåldern skall de dock erbjudas bostad med särskild service. Regeringen vill också uppmärksamma de kommuner som genomför förändringar av ovan nämnda slag på det ansvar man därmed åtar sig. Alla som väljer att bo kvar på vårdhemmet för att de vill bo där återstoden av sitt liv måste i så fall få göra det. I den mån kommunen avser att låta även andra personer än dem som för närvarande bor på vårdhemmet flytta dit i framtiden för att erhålla äldreomsorg kan denna vård inte vara speciellt riktad till personer med utvecklingsstörning. Socialstyrelsen följer idag utvecklingen vid vårdhemmen såväl avseende drift som avvecklingen. I enlighet med sitt ansvar för tillsynen över vårdhemmen bör Socialstyrelsen även i fortsättningen i samverkan med berörda länsstyrelser följa avvecklingen av vårdhemmen. Socialstyrelsen har förklarat att den före den 1 januari 1998 kommer att göra en bedömning av alternativa boendeformer för dem som i dag bor på vårdhem. Denna kommer särskilt att inriktas på de vårdhem som ännu inte inkommit med avvecklingsplaner och möjligheten att konvertera vårdhem till annan boendeform skall då beaktas. Bedömningen kommer att utgå från bestämmelserna i LSS och SoL. Bosättning efter avvecklingen Långa institutionsvistelser vid centrala institutioner kan leda till att vissa personer vill stanna kvar på orten för institutionen efter avslutad vård. Denna fråga behandlades bl.a. i regeringens proposition 1994/95:77 om vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvaret för insatser enligt LSS, där man föreslog en tillfällig lösning. En reglering av detta förhållande måste ta sin utgång i det faktum att alla skall ha rätt att bosätta sig var de vill i landet. Dagens regler om rätt till förhandsbesked enligt LSS och rätten för vissa grupper att ansöka om insatser enligt SoL i en annan kommun än den där man är bosatt, som föreslås i proposition 1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen, bygger på denna princip. Denna frihet betyder dock inte att hemkommunen kan frånsäga sig ett ansvar för den enskilde under institutionsvistelsen och inte heller under avvecklingstiden. Kommunen skall bl.a. planera för den enskildes nya bostad och stöd och service. Det slutgiltiga valet av bostadsort beror förstås på den enskildes val. Det finns en risk för att vissa kommuner kommer att ha betydligt högre kostnader för insatser enligt LSS än andra. Regeringen är medveten om denna fara. Som tidigare påpekats pågår ett arbete i regeringskansliet för att tillskapa faktorer relaterade till LSS i det kommunala kostnadsutjämningssystemet. 6 Kostnader och uppföljning Socialstyrelsens rapport visar att ett beslut om slutgiltig avveckling av vårdhem inte påför kommunerna några direkta kostnader. Den av kommunerna beräknade alternativkostnaden överensstämmer i stort med kostnaderna för vårdhemmen. Det är inte heller ett nytt åtagande för kommunerna utan en reglering av redan beslutade åligganden för dem. Staten påför således inte kommunerna några extra kostnader med det framförda förslaget. Vårdhemmen har också funnits med i underlaget för den skatteväxling som skett till följd av införandet av LSS. Vård vid specialsjukhus är ett ansvar för landstingen. Detsamma gäller för vård enligt LRV. När personer överförs från specialsjukhus till vård enligt LRV medför det således ingen skillnad i ansvaret för kostnaderna. Det torde heller inte betyda några skillnader i kostnaderna för vården. För dem som kan komma att skrivas ut från specialsjukhus övergår dock kostnadsansvaret från landstinget till kommunen. Det rör dock ett fåtal personer och är egentligen inget nytt ansvar för kommunen. Ett problem i det sammanhanget är att man i vissa fall underlåtit att beakta dem som vistas på Salberga vid den genomförda skatteväxlingen. Personer kan komma att vilja bo kvar på den ort där de länge varit intagna på en institution. Sala kommun har föreslagit att i de fall en person som vistas på Salberga skulle vilja bosätta sig i Sala skall den kommun där man senast var folkbokförd betala den nya kommunen under flera år. Liknande förslag har framförts i andra sammanhang, senast vid omarbetningen av rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen, utan att sådan lagstiftning blivit aktuell. Regeringen anser inte att förslagen i denna proposition föranleder någon särskild lösning av denna fråga för den nu aktuella gruppen. Förslaget kommer också att påverka vissa statliga kostnader. I viss mån kan det komma att avlasta kommunerna vissa kostnader. De som med folkpension flyttar från institution till egen bostad får rätt till särskilt bostadstillägg. Vissa personer kan också komma att bli berättigade till statlig assistansersättning. Av förarbetena till LSS framgår att assistansersättning kan vara ett alternativ till att bo på institution. De som bor på institution idag kan också vara berättigade till handikappersättning i form av daghandikappersättning. Då de flyttar till egen bostad kommer de att förlora rätten till sådan ersättning. De kan då istället få rätt till handikappersättning i vanlig ordning. För den som bor i en bostad med särskild service är dock de behov som ligger till grund för rätt till handikappersättning i regel tillgodosedda genom boendet, men däremot kan daghandikappersättning beviljas. De kostnadseffekter som kan uppstå för statens del till följd av att ett slutdatum sätts för vårdhemsavvecklingen berör i första hand eventuell statlig assistansersättning för den som i dag bor vid vårdhem där avvecklingsplan saknas. Kostnaderna för sådan ersättning har beräknats och uppskattas till 4 miljoner kronor från år 1999. Dessa skall finansieras inom utgiftsområde 9. Flera remissinstanser som t.ex. Riksrevisionsverket och Stockholms läns landsting påpekar behovet av en aktiv och effektiv uppföljning vid en lagändring som den nu aktuella. Någon kommun och Svenska Kommunförbundet anser dock att någon särskild uppföljning inte skall vara nödvändig utan att detta skall ske inom ramen för Socialstyrelsens ordinarie arbete. Flera centrala myndigheter berörs av de förslag som framförs i denna proposition. Alla dessa har att inom sina respektive områden svara för uppföljning och utvärdering. En särskilt viktig roll får dock Socialstyrelsen som bör samordna erfarenheterna från andra myndigheter. Det är dock inte aktuellt att nu ge Socialstyrelsen något särskilt uppdrag med anledning av de framförda förslagen utan arbetet bör ske inom ramen för det normala uppföljningsarbetet. Även utvecklingen av kostnaderna för den statliga assistansersättningen med anledning av förslagen i denna proposition bör följas upp. 7 Författningskommentarer 7.1 Förslaget till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem 1 § I denna paragraf anges när avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem senast skall vara genomförd. 2 § Paragrafen reglerar vad som skall ske vid avvecklingen av specialsjukhus med dem som är intagna där på grund av domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken. Att dessa patienter skall överföras till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har redan behandlats i avsnitt 5.2. Vård i specialsjukhus behöver inte omprövas efter viss tid så som är fallet med rättspsykiatrisk vård. Om det begärs skall dock frågan om utskrivning prövas av länsrätten. Sedan patienten överförts till rättspsykiatrisk vård gäller reglerna om anmälan och omprövning av vården enligt 16 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV. För att det inte skall råda någon osäkerhet om när en första anmälan till länsrätten skall göras föreskrivs det här att detta skall ske senast den 30 april 1998. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 3 § Denna bestämmelse, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, reglerar vad som skall ske med patienter som har beretts vård i specialsjukhus under tid då de varit intagna på kriminalvårdsanstalt. Dessa patienter skall, så som tidigare anförts i avsnitt 5.2, anses intagna för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § LRV utan särskild utskrivningsprövning. För patienter som vårdas med stöd av 4 § LRV gäller att behovet av rättspsykiatrisk vård skall övervägas fortlöpande och upphöra senast då patienten i fråga friges från kriminalvårdsanstalten. Om det fortfarande skulle föreligga ett vårdbehov vid frigivningstidpunkten kan vården övergå till psykiatrisk tvångsvård enligt 14 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT. 4 § Av denna paragraf framgår att för patienter som vårdas på specialsjukhus p.g.a. domstols dom eller efter överlämnande från kriminalvården skall beslut om försöksutskrivning, tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet samt särskilda föreskrifter eller förordnande om tillsyn som meddelats enligt 39 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, gamla omsorgslagen, anses som motsvarande beslut enligt LRV sedan patienten i fråga har överförts till sådan vård. Beroende på om den som ges rättspsykiatrisk vård har överlämnats till sådan vård genom domstols dom eller av kriminalvården är det antingen 10 eller 11 § LRV som är tillämplig på beslut om försöksutskrivning m.m. I 11 § LRV finns en hänvisning till 25 § LPT som bl.a. innehåller regler om särskilda villkor m.m. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 5 § I denna paragraf, som utformats som Lagrådet föreslagit, regleras vad som skall ske med övriga personer som vårdas på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § gamla omsorgslagen, när avveckling sker. Dessa patienter skall undersökas av legitimerad läkare som får bedöma om s.k. vårdintyg enligt 4 § LPT kan utfärdas. Av ett sådant intyg skall det framgå att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. Om den undersökande läkaren gör den bedömningen att det finns förutsättningar för att utfärda ett vårdintyg beträffande en patient skall sådant utfärdas och han eller hon får sedan över- lämnas till en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk tvångsvård. Därefter får chefsöverläkaren vid enheten besluta om intagning för tvångsvård enligt 6 § LPT. Eftersom även patienter som är försöksutskrivna enligt 39 § gamla omsorgslagen är intagna för vård skall ett vårdintyg utfärdas också för en sådan patient. Det framgår av prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. att man kan besluta om fortsatt tvångsvård enligt LPT även om patienten får vistas utanför vårdinrättningen. Den läkare, som beslutar om intagning för tvångsvård av en patient som är försöksutskriven, får också bedöma om patienten skall ges tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningen enligt 25 § LPT. Om det inte föreligger förutsättningar för vård enligt LPT skall patienten skrivas ut och i stället, om det behövs, erbjudas insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, eller socialtjänstlagen (1980:620). 6 § I bestämmelsen regleras vad som skall gälla för eventuella mål enligt gamla omsorgslagen som ännu inte är avgjorda när avveckling sker av det specialsjukhus eller det vårdhem där patienten i fråga vistas. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 7 § Ändringen i andra stycket innebär att möjligheten till nyintagning av patienter i specialsjukhus eller vårdhem avskaffas helt från och med den 1 november 1997. Den nya rättshjälpslagen (1996:1619) som utfärdades i december 1996 träder i kraft den 1 december 1997. Den har föranlett en del följdändringar bl.a. i lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Eftersom någon nyinskrivning i vårdhem eller specialsjukhus inte får förekomma efter den 1 november 1997 bör emellertid bestämmelsen i tredje stycket om offentligt biträde ändras så att den endast gäller för mål om utskrivning. För tiden före den 1 december 1997 gäller reglerna om offentligt biträde i den gamla rättshjälpslagen (1972:429). 7.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 20 kap. 7 § Ändringen föranleds av att nyintagning för vård i specialsjukhus eller vårdhem inte får förekomma efter den 1 november 1997 och därmed kan inte heller åtalsunderlåtelse meddelas på den grunden att sådan vård kommer till stånd. 7.4 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302) 20 § Ändringen föranleds av att det efter den 31 december 1997 inte kommer att finnas någon som är intagen för vård på specialsjukhus. 7.5 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 12 kap. 3 § Ändringen föranleds av att nyintagning för vård enligt 35 § inte får ske efter den 1 november 1997. Eftersom vård enligt 35 § gamla omsorgslagen dock kan förekomma ända fram till dess att avveckling skett av den institution där patienten i fråga vårdas, har övergångsbestämmelsen utformats så att den möjlighet att meddela föreskrifter som regeringen har beträffande utlänning som tagits om hand enligt 35 § gamla omsorgslagen gäller även efter den 1 november 1997. 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister 8 § Ändringen föranleds av att nyintagning för vård i specialsjukhus och vårdhem inte får förekomma efter den 1 november 1997 och att både specialsjukhus och vårdhem skall avvecklas. Av övergångsbestämmelserna följer emellertid att de restriktioner som gäller för registrering av uppgift om att någon fått vård enligt omsorgslagen skall gälla även i fortsättningen. 10 Regeringsuppdragen SOCIALDEPARTEMENTET REGERINGSBESLUT 4 1992-02-06 S91/2381/H S91/6225/H Socialstyrelsen 106 30 STOCKHOLM Uppdrag angående tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda personer och frågor kring psykiskt utvecklingsstörda lagöverträdare 1. Lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. innehåller inte som 1967 års omsorgslag regler om vård på vårdhem eller specialsjukhus. Utgångspunkten vid lagens tillkomst var att kvarvarande vårdhem och specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda skulle avvecklas. Genom lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. behölls dock - i avvaktan på ny lagstiftning om tvångsvård för psykiskt störda - vissa regler om vård oberoende av samtycke på vårdhem och specialsjukhus. I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m., bedömde emellertid föredragande statsrådet att övergångsreglerna i införandelagen om tvångsvård då inte kunde avskaffas till följd av den föreslagna nya psykiatriska vårdlagstiftningen. Den tidigare inriktningen mot att upphäva tvångsbestämmelserna angavs emellertid ligga fast. Vidare angavs att socialstyrelsen borde ges i uppdrag att följa tillämpningen av övergångsreglerna om tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda och att senast inom två år redovisa gjorda erfarenheter (1990/91 SoU13, rskr. 1990/91:329). 1989 års handikapputredning har i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp, Välfärd, Rättvisa föreslagit att tvångsomhändertagande på grund av utvecklingsstördning avskaffas i samband med att en ny lag om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade träder i kraft. Vidare lämnas förslag om en tidpunkt då vårdhem och specialsjukhus inte längre skall finnas. 2. Genom lagen (1991:1138) om ändring i brottsbalken avskaffades fr.o.m. den 1 januari 1992 möjligheten att enligt 1967 års omsorgslag överlämna en lagöverträdare som är psykiskt utvecklingsstörd till vård i specialsjukhus. Den nya regleringen i brottsbalken innebär vidare att påföljden överlämnande till rättspsykiatrisk vård kan tillämpas på lagöverträdare som är psykiskt utvecklingsstörda, om den psykiska störningen är allvarlig och kriterierna i övrigt för rättspsykiatrisk vård föreligger. Vidare får åklagare fr.o.m. den 1 januari 1992 enligt lagen (1991:1139) om ändring i rättegångsbalken, under vissa i lagen angivna förutsättningar, besluta att underlåta åtal för brott som begåtts av psykiskt utvecklingsstörda personer. En förutsättning härför är att psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller vårdhem för vuxna enligt 35 § 1967 års omsorgslag eller särskilda omsorger enligt 1985 års omsorgslag kommer till stånd. Med hänvisning till ovan under 1. nämnda förhållanden uppdrar regeringen åt Socialstyrelsen att kartlägga omfattningen av nuvarande tvångsvård på vårdhem och specialsjukhus av psykiskt utvecklingsstörda personer och att belysa på vilket sätt de verksamhetsansvariga huvudmännen bör anordna alternativa verksamheter för personer som tvångsvårdas på vårdhem eller i specialsjukhus. Det bör härvid ankomma på Socialstyrelsen, att inom ramen för sin tillsynsfunktion, initiera diskussioner med huvudmännen om principer och inriktning för sådana verksamheter. Socialstyrelsen bör även överväga om det är lämpligt att utfärda allmänna råd som vägledning för huvudmännen i deras planering av sådana verksamheter. Regeringen uppdrar vidare åt Socialstyrelsen att mot bakgrund av de nya bestämmelserna om överlämnande till rättspsykiatrisk vård bedöma den framtida omfattningen av sådan vård för personer som är psykiskt utvecklingsstörda, att belysa hur sådan vård för psykiskt utvecklingsstörda personer bör vara utformad samt att - om så bedöms lämpligt - initiera diskussion mellan berörda huvudmän om samverkan beträffande sådan vård. Regeringen uppdrar slutligen åt Socialstyrelsen att utreda konsekvenserna för omsorgsverksamheten av att åtal får underlåtas om särskilda omsorger enligt 1985 års omsorgslag kommer till stånd. I denna del bör uppdraget samordnas med vad som ovan sägs om alternativa verksamheter till tvångsvård på vårdhem och i specialsjukhus. Uppdraget skall i sin helhet genomföras i samråd med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Socialstyrelsen skall också samråda med berörda myndigheter och organisationer. Socialstyrelsen skall före den 1 maj 1992 till regeringen redovisa omfatt- ningen av tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda personer och, mot bakgrund av handikapputredningens förslag i fråga om tvångsvård, bedöma när förutsättningar kan finnas för att avskaffa sådan vård. I övrigt bör uppdraget redovisas på det sätt som Socialstyrelsen finner lämpligt. Uppdraget bör i sin helhet vara avslutat senast den 31 december 1992. På regeringens vägnar Bengt Westerberg Carl Leczinsky Kopia till Justitiedepartementet Rättsmedicinalverket Landstingsförbundet Svenska kommunförbundet 32 SOCIALDEPARTEMENTET REGERINGSBESLUT 2 1993-05-27 S93/4696/H Socialstyrelsen 106 30 STOCKHOLM Kompletterande uppdrag angående tvångsvård av utvecklingsstörda personer och frågor kring utvecklingsstörda lagöverträdare Regeringen uppdrog den 6 februari 1992 till Socialstyrelsen att kartlägga omfattningen av tvångsvård på vårdhem och specialsjukhus av utvecklingsstörda personer, att belysa på vilket sätt de verksamhetsansvariga huvudmännen bör anordna alternativa verksamheter för personer som tvångsvårdas på vårdhem eller i specialsjukhus, att bedöma vissa frågor om rättspsykiatrisk vård av utvecklingsstörda personer samt att utreda konsekvenserna för omsorgsverksamheten av att åtal får underlåtas om särskilda omsorger enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. kommer till stånd. Socialstyrelsen redovisade till regeringen den 4 maj 1992 bl.a. att antalet utvecklingsstörda personer som tvångsvårdas i vårdhem har sjunkit kraftigt under senare år och att utvecklingen varit mycket god avseende möjligheter att finna alternativa vårdformer för utvecklingsstörda personer som varit tvångsinskrivna. Socialstyrelsen bedömde att bestämmelserna om tvångsvård i lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. bör finnas kvar ytterligare en tid. I propositionen (prop. 1992/93:159) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade föreslås att bestämmelserna om vård oberoende av samtycke för utvecklingsstörda personer skall finnas kvar under ytterligare en tid. Föredraganden framhåller emellertid, att den tidigare inriktningen mot att upphäva bestämmelser om tvångsvård för utvecklingsstörda personer bör ligga fast. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Mot bakgrund av vad som framhålls om tvångsvård av utvecklingsstörda personer i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade, beslutar regeringen att utvidga regeringsuppdraget till Socialstyrelsen den 6 februari 1992 om tvångsvård m.m. enligt följande. Socialstyrelsen skall fortlöpande följa hur omfattningen av tvångsvård av utvecklingsstörda personer förändras. Socialstyrelsen skall även följa utvecklingen av altnerativa lösningar till sådan vård, både i Sverige och andra nordiska länder. Härvid bör formerna för samverkan mellan omsorgsverksamheten och andra huvudmän, t.ex. den psykiatriska verksamheten och socialtjänsten, uppmärksammas särskilt. Socialstyrelsen skall också kartlägga hur vårdbehovet tillgodoses för personer som före den 1 januari 1992 med stöd av domstols förordnande överlämnats till vård i specialsjukhus. Om så bedöms lämpligt skall styrelsen initiera diskussioner med berörda huvudmän om tillhandahållandet av sådan vård. Utöver vad som sägs om rättspsykiatrisk vård i uppdraget den 6 februari 1992, skall Socialstyrelsen bedöma omfattningen av psykiatrisk tvångsvård av utvecklingsstörda personer samt belysa former för hur sådan vård kan vara utformad. Uppdraget skall genomföras i kontakt med Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, samt berörda myndigheter och organisationer. I frågor som avser utvecklingsstörda lagöverträdare skall Socialstyrelsen samråda med Kriminalvårdsstyrelsen. Uppdraget bör i den del som avser omfattningen av tvångsvård redovisas fortlöpande och senast den 31 december varje år t.o.m. år 1995. Det bör i sin helhet och slutligt redovisas senast den 31 december 1996. På regeringens vägnar Bengt Westerberg Carl Leczinsky Kopia till Justitiedepartementet Kriminalvårdsstyrelsen Rättsmedicinalverket Landstingsförbundet Svenska kommunförbundet Riksförbundet FUB 33 SOCIALDEPARTEMENTET REGERINGSBESLUT 3 1993-05-27 S93/255/H S93/2990/H S93/3121/H S93/4142/H (delvis) Socialstyrelsen 106 30 STOCKHOLM Uppdrag att beskriva, följa upp och utvärdera handikappreformen Med anledning av regeringens proposition om stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) har riksdagen beslutat om förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med funktionshinder (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer med funktionshinder införs; lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Genom lagen ges bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med stora och varaktiga funktionshinder rätt till stöd- och serviceinsatser. LSS träder i kraft den 1 januari 1994. Vid samma tidpunkt upphör lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Den nu- varande verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. enligt omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat personligt stöd, successivt föras över till kommunerna. Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995. När det gäller frågan om avveckling av vårdhemmen instämmer socialutskottet i sitt betänkande 1992/93:SoU19 i propositionens förslag, att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen inte nu bör anges. Enligt utskottet bör större institutioner avvecklas. Socialutskottet framhåller vidare: "I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet väl fungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till frågan om ned- läggning eller fortsatt drift." Riksdagen beslutade att ge regeringen det nu sagda till känna. För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig införs en ny statlig ersättning, s.k. assi- stansersättning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall lämnas till personer som har behov av personlig assistans under mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistansersättning regleras i lagen om assistansersättning. Genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, åläggs sjukvårdshuvudmännen en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen inom habilitering och rehabilitering samt inom hjälpmedelsförsörjningen införs särskilda statliga stimulansbidrag för verksamheterna. Riksdagens beslut innebär vidare att stödet till små och mindre kända handikappgrupper skall byggas ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser. Socialstyrelsen åläggs ett ansvar för särskilda informations- och uppföljningsinsatser inom området. Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) åläggs kommunerna en skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för människor med funktionshinder och att bedriva uppsökande verksamhet. Kommunerna får vidare ett ansvar för att planera sina insatser för funktionshindrade. Landstingens skyldighet att erbjuda barndomsdöva, vuxendöva, dövblinda och hörselskadade personer tolktjänst för vardagstolkning slås fast genom ett tillägg i HSL. I propositionen redovisas behovet av en successiv utbyggnad av landstingens tolktjänst. För att underlätta utbyggnaden av verksamheten införs ett statligt bidrag inom området. De nu nämnda förändringarna skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1994. I propositionen framhålls vikten av att handikappreformen blir föremål för en ingående uppföljning och utvärdering. För att skapa förutsättningar för en kvalitativt sett god uppföljning och utvärdering har riksdagen anvisat särskilda medel till Socialstyrelsen för ändamålet. I propositionen uttalas vidare att en särskild kostnadsuppföljning av handikappreformen skall genomföras under år 1995. Regeringen avser att senare uppdra åt Socialstyrelsen att genomföra en sådan kostnadsuppföljning. Regeringen avser vidare att senare uppdra åt Socialstyrelsen och Handi- kappinstitutet att fortlöpande följa upp och beskriva effekterna av stimu- lansbidraget till habilitering och rehabilitering respektive stimulansbidraget till hjälpmedelsförsörjningen. Regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att kontinuerligt och allsidigt be- skriva, följa upp och utvärdera handikappreformen vad avser de olika insatsernas innehåll, kvalitet, kostnader samt genomförande. I uppdraget ingår att särskilt behandla följande frågeställningar. 1. Hur LSS tillämpas och hur tillämpningen utvecklas när det gäller att bedöma vilka som ingår i lagens personkrets samt formerna för huvudmännens beslut om personkretstillhörighet. 2. I vilken utsträckning assistansreformen innebär att svårt funktionshindrade tillförsäkras valfrihet och självbestämmande samt hur andra näraliggande stödformer utvecklas till följd av assistansreformen. Övergången från personlig assistans enligt LSS till annat stöd enligt socialtjänstlagen för personer som uppnår 65 års ålder skall ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare skall belysas hur samverkan mellan kommuner och försäkringskassor i frågor om personlig assistans sker. Socialstyrelsen skall också redovisa hur beslut om beviljad personlig assistans fördelar sig, både på central och regional nivå, mellan statlig assistansersättning och personlig assistans enligt LSS. 3. Hur insatsen rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS utvecklas samt hur insatsen förhåller sig till habiliterings- och rehabiliteringsinsatser enligt HSL. 4. Hur samverkan mellan kommuner och landsting samt mellan huvudmännen, handikapporganisationerna och andra berörda organ bedrivs och utvecklas när det gäller insatser och verksamheter enligt LSS. 5. Vilka effekter LSS får när det gäller service och stöd enligt annan lagstiftning för personer som inte omfattas av LSS. 6. Hur överföringen av nuvarande omsorger enligt omsorgslagen genomförs. I uppdraget ingår att redovisa sammanställningar av beslut och planer om överföringen av huvudmannaskapet. 7. Hur och i vilken takt avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Mot bakgrund av nyss nämnda tillkännagivande av riksdagen angående avvecklingen av vårdhemmen skall särskild uppmärksamhet ägnas frågan om vilka prioriteringar huvudmännen gör vid beslut om avveckling av vårdhem. 8. Hur habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt hälpmedels- försörjningen utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtas inom områdena inom ramen för handikappreformen. Som framhållits ovan avses regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen och Handikappinstitutet att följa effekterna av de särskilda stimulansbidragen för respektive verksamheter. 9. Hur instaserna för små och mindre kända handikappgrupper utvecklas vad gäller tillgången till stöd- och specialistresurser samt tillgång till adekvat information. 10. Hur tolktjänsten utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtas inom ramen för handikappreformen. Socialstyrelsen skall redovisa hur den i propositionen förutsedda utökningen av landstingens tolktjänst för vardagstolkning fullgörs. I uppdraget ingår vidare att kontinuerligt följa upp beslut av förvalt- ningsdomstolar med anledning av överklaganden om insatser för särskilt stöd och särskild service enligt 9 § LSS. Det står Socialstyrelsen fritt att belysa även andra frågeställningar under uppföljningen och utvärderingen av handikappreformen. Uppdraget i den del som avser att följa upp och beskriva handikappreformen skall redovisas för regeringen årligen senast den 1 oktober. En första rapport skall således lämnas senast den 1 oktober 1994. Den del av uppdraget som avser överföringen av huvudmannaskapet för nuvarande omsorger enligt omsorgslagen (punkt 6) skall dock revovisas särskilt genom delrapporter senast den 1 december 1993 respektive den 1 april 1994. Den fortlöpande uppföljningen skall utgöra underlag för en sammanfattande utvärdering av handikappreformen. En slutredovisning av uppdraget, innefattandes en sammanfattande utvärdering av reformen, skall lämnas till regeringen senast den 1 maj 1997. Uppdraget skall genomföras i kontakt med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Socialvetenskapliga forskningsrådet samt handi- kapporganisationerna. Vad gäller den del av uppdraget som avser insatsen personlig assistans (punkt 2) skall samråd ske med Riksförsäkringsverket. I den del av uppdraget som gäller hjälpmedelsförsörjningen (punkt 8) skall samråd ske med Handikappinstitutet. På regeringens vägnar Bengt Westerberg Håkan Ceder Kopia till Finansdepartementet/Ba Utbildningsdepartementet Socialvetenskapliga forskningsrådet Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet Handikappförbundens centralkommitté De handikappades riksförbund Synskadades riksförbund Sveriges dövas riksförbund 34 SOCIALDEPARTEMENTET REGERINGSBESLUT 3 1996-08-29 S96/5264/H Socialstyrelsen 106 30 STOCKHOLM Uppdrag angående fastställande av tidpunkt för slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus för utvecklingsstörda Bakgrund Insatserna till människor med utvecklingsstörning har under lång tid varit särskilt ordnad på vårdhem och specialsjukhus. Synen på insatserna har dock förändrats och med lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda togs steg mot de då nya principerna om normalisering och integrering. När denna lag ersattes av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) fastslogs också i lag att vårdhemmen och specialsjukhusen skulle avvecklas. När riksdagen 1993 beslutade att ersätta 1985 års omsorgslag med lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) togs ytterligare steg mot avveckling av vårdhem och specialsjukhus. Med den nya lagen förbjöds nyintagningar på vårdhem och specialsjukhus som inte var relaterade till vård oberoende av samtycke. Regeringen har senast i propositionen 1994/95:100 bil. 6 framhållit betydelsen av att avvecklingen av vårdhemmen fullföljs. Avvecklingen av vårdhemmen har sedan det första beslutet om avveckling fortskridit. Som mest vistades mer än 14 000 personer på vårdhem eller i specialsjukhus i Sverige. När riksdagen beslutade om LSS hade denna grupp minskat till ca 4 000 personer. Enligt de senaste statistiska uppgifterna vistats i dag ca 1 300 personer på sådana institutioner. De avvecklingsplaner som enligt lagen (1993:388) om införande av LSS skall vara upprättade visar att de flesta institutioner som finns kvar kommer att vara avvecklade inom de närmaste åren. Det finns emellertid en viss osäkerhet för en del av de kvarvarande vårdhemmen. Frågan om att fastställa en tidpunkt för när vårdhemmen skall vara slutgiltigt avvecklade behandlades redan i utredningsarbetet inför 1985 års omsorgslag. I propositionen 1984/85:176 om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. konstaterades dock att en total avveckling av vårdhem för vuxna inte var praktiskt möjlig att genomföra förrän på längre sikt. Handikapputredningen föreslog i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp, Välfärd, Rättvisa att vårdhemmen skulle slutgiltigt avvecklas senast den 1 januari 1998. I propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade avvisades det förslaget med hänvisning till de övergångsregler om vård oberoende av samtycke som bedömdes nödvändiga. I övrigt framförde föredragande statsråd att avvecklingen borde påskyndas ytterligare. Med anledning av de ovan nämnda övergångsreglerna om vård oberoende av samtycke uppdrog regeringen den 6 februari 1992 och i ett kompletterande uppdrag den 27 maj 1993 åt Socialstyrelsen att utreda omfattningen och den framtida utformningen av sådana insatser. Vidare har Socialstyrelsen enligt uppdrag av den 27 maj 1993 att följa upp och utvärdera handikappreformen. I detta ligger att följa hur och i vilken takt avvecklingen av vårdhem genomförs. Socialstyrelsen har i årsrapporten för 1995 om uppföljningen av handi- kappreformen framfört ett förslag om att ett slutdatum för avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus bör fastställas. Som grund för detta förslag framförs att få personer kommer att bo på vårdhem, att vårdhem i allmänhet innebär låg standard och att förslag kommer att framföras om att bestämmelserna om tvångsomhändertagande bör upphöra. Socialstyrelsens årsrapport innehåller dock ingen beskrivning av de kon- sekvenser ett beslut om fastställande av tidpunkt för slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus kan få. Det lämnas inget förslag om när vårdhemmen skulle kunna vara slutgiltigt avvecklade. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna har i olika sammanhang framfört krav på att Handikapputredningens förslag om slutgiltig vårdhemsavveckling skall genomföras. Mot denna bakgrund anser regeringen, för att få underlag till en samlad bedömning, det angeläget att få belyst vilka ekonomiska och andra konsekvenser ett beslut om slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus kan få. Uppdraget Regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att kartlägga och analysera konsekvenserna av ett fastställande av tidpunkt för en slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning. Kartläggningen och analysen skall utgå från alternativa tidpunkter för en slutgiltig avveckling. Frågan skall behandlas brett och konsekvenserna för alla berörda parter skall belysas. Med berörda parter avses såväl personerna som vistas på institutioner och deras företrädare och anhöriga som huvudmännen för institutionerna samt huvudmännen för de alternativ som måste erbjudas. Socialstyrelsen skall i detta arbete särskilt beakta de ekonomiska konse- kvenser ett beslut om slutgiltig avveckling kan få för staten, landstingen och kommunerna. Vidare skall särskilt beaktas vilka konsekvenser ett beslut kan få på utformningen av de insatser som skall ersätta vårdhem och specialsjukhus. Socialstyrelsen skall vidare redovisa om det finns några andra praktiska problem förknippade med en slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning. Uppdraget skall redovisas tillsammans med slutredovisningen av de nämnda regeringsuppdragen angående tvångsvård av utvecklingsstörda och frågor kring utvecklingsstörda lagöverträdare senast den 1 november 1996. Uppdraget skall genomföras i kontakt med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt berörda myndigheter och organisationer. På regeringens vägnar Margot Wallström Lars Lööw Kopia till Inrikesdepartementet Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet Handikappförbundens samarbetsorgan Riksföreningen autism Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna De handikappades riksförbund Handikappombudsmannen 35 Socialstyrelsens rapport Avskaffande av tvångsvård enligt 35 § i 1967 års omsorgslag och fastställande av tidpunkt för slutlig avveckling av specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda. 1. Regeringsuppdrag Regeringen har 1992-02-06 samt 1993-05-27 givit Socialstyrelsen i uppdrag att ange när förutsättningar finns för att avskaffa tvångsvård enligt 35 § i 1967 års omsorgslag. I augusti 1996 utvidgades uppdraget till att även omfatta tidpunkt för avveckling av vårdhem för personer med utvecklingsstörning. I uppdragets första del har överläggningar förts i en särskilt tillsatt referensgrupp med bl a representanter för Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet samt berörda myndigheter och organisationer. För att stödja och underlätta den successiva avvecklingen av Salberga specialsjukhus har Socialstyrelsen genomfört en rad planeringsdagar med berörda kommuner och landsting. I uppdraget ingår att: * kartlägga omfattningen av vård oberoende av samtycke enligt 35 § i 1967 års omsorgslag, 1985 års införandelag samt LSS införandelag * belysa på vilket sätt huvudmännen bör anordna vård och stödformer som kan utgöra alternativ till vård oberoende av samtycke * kartlägga hur vårdbehovet tillgodoses för personer som före den 1 januari 1992 med stöd av domstols förordnande överlämnats till vård på specialsjukhus * bedöma vissa frågor om rättspsykiatrisk vård av utvecklingsstörda personer * kartlägga hur många psykiskt utvecklingsstörda som dömts till rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd samt att belysa lämplig utformning av sådan vård * bedöma omfattningen av psykiatrisk tvångsvård för utvecklingsstörda personer samt att belysa hur sådan vård kan utformas * utreda konsekvenserna för omsorgsverksamheten av åtalsunderlåtelse * beskriva nordiska erfarenheter av omsorg för utvecklingsstörda lagöverträdare m fl Uppdragets andra del omfattar förslag till slutår för avveckling av vårdhem för personer med utvecklingsstörning. I denna del skall konsekvenserna för alla parter bearbetas liksom konsekvenserna för personer som vistas på institutioner och deras företrädare, avlämnande och mottagande huvudmän. Dessutom skall de ekonomiska konsekvenserna för stat, landsting och kommuner belysas. Kartläggning och analys skall baseras på alternativa tidpunkter för slutavveckling. I uppdraget ingår att: * beskriva omvårdnadsbehovet hos personer på vårdhem * motivera varför man bör fastställa slutdatum * beskriva hur avvecklingen genomförts till dags dato * beskriva nuvarande avvecklingsplaner * kartlägga de vårdhem som saknar avvecklingsplan Uppdraget andra del har genomförts i kontakt med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet samt berörda myndigheter och organisationer ( Se bilaga 1). Rapportens uppläggning Uppdraget redovisas i denna rapport med ett samlat förslag till borttagande av regler för vård utan samtycke samt förslag till slutpunkt för avveckling av vårdhemmen. Rapporten är upplagd i två delar, där vård utan samtycke behandlas för sig och vårdhemmen för sig. Sist redovisas Socialstyrelsens samlade synpunkter och förslag till vissa lagändringar. 2. Tvångsvård av personer med psykisk utvecklingsstörning och frågor kring lagöverträdare med psykisk utvecklingsstörning 2.1 Bakgrund Socialstyrelsen redovisade till regeringen 1992 05 04 att antalet utvecklings- störda personer som tvångsvårdas i vårdhem hade minskat samtidigt som alternativa vård- och boendeformer utvecklats starkt. Socialstyrelsen bedömde dock att bestämmelserna om tvångsvård borde finnas kvar ytterligare en tid. Bestämmelserna om tvångsvård finns kvar i lag (1993:338) om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) samtidigt som regeringen anger att den tidigare inriktningen att upphäva bestämmelserna om tvångsvård ligger fast. Omfattningen av vård oberoende av samtycke har redovisats i årsrapporter från Socialstyrelsens uppföljning av handikappreformen. Regeringsuppdraget berör även vårdhemsavvecklingen som har dokumenterats i underlags- och årsrapporter (se bilaga 2). Faktaunderlag är hämtat från nedanstående delutredningar som genomförts på uppdrag av Socialstyrelsen. * Juridiska konsekvenser av avveckling av Salberga specialsjukhus (Göran Ewerlöf 1995) * Frågan om konvertering från vård i specialsjukhus eller vårdhem till rätts- psykiatrisk vård (Göran Ewerlöf 1995) * En efterundersökning av de personer som skrivits ut från Salberga special- sjukhus 1984-1994 (Agneta Kanold) * Utvecklingsstörda inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (Nency Nyström 1995) * Boende för personer med utvecklingsstörning och psykisk störning - en studie av hur konflikter och kriser hanteras i vardagssituationer (Ingvar Sandling 1996) * Konsekvenserna av åtalseftergift för utvecklingsstörda (Nency Nyström, publiceras i november 1996) * Uppföljning av svagbegåvade vuxna med särskilt psykiatriskt vårdbehov (Monica Björkman, publiceras i december 1996) 2.2 Rättsläget Nyintagning på specialsjukhus eller vårdhem får inte ske i annat fall än när det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård gäller enligt 7 § lag (1993:388) om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandelagen till 1985 års omsorgslag. Denna lag hänvisar i sin tur till 35 § och därtill an- slutande bestämmelser i 36-37 §§ och 39-54 §§ i 1967 års omsorgslag. Utskrivning från specialsjukhus beslutas efter anmälan av chefsöverläkare av länsrätten i det län där sjukhuset är beläget. I den mån insats enligt social- tjänstlagen eller LSS kan anses tillräcklig för patienten vid Salberga sjukhus kan chefsöverläkaren begära hos länsrätten i Västmanland att vården skall upphöra samt överlämna åt behörig kommun att besluta om lämplig insats. Finns förutsättningar för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall kan chefsöverläkaren besluta att vården skall upphöra samt anmäla till socialnämnden i behörig kommun om behovet av sådan vård. Det är sedan nämndens sak att efter prövning ev gå vidare med en ansökan till länsrätten om LVU/LVM insats. Sedan lagen om psykiatrisk tvångsvård trädde i kraft 1 januari 1992 kan ingen person dömas till vård på specialsjukhus. Om det finns ett akut behov av och förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård skall en leg. läkare vid Salberga specialsjukhus utfärda vårdintyg och begära att patienten skall bli intagen för vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) inom ortens psykiatriska vårdorganisation. Chefsöverläkaren vid den mottagande enheten bedömer om vård enligt LPT kan komma till stånd. Eftersom avsikten är att denna lag skall tillämpas endast vid akut vårdbehov kan det bli aktuellt att patienten efter begränsad vårdtid får återgå till lämplig vård. Rättspsykiatrisk vård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård kan komma ifråga som påföljd för brott om person med utvecklingsstörning också lider av en allvarlig psykisk störning och intagning på psykiatrisk vårdinrättning anses på- kallad. Allmän domstol beslutar om rättspsykiatrisk vård. Personer som enligt äldre lag dömts till vård i specialsjukhus kan inte på nytt dömas för samma brott till annan påföljd. De rättsliga förutsättningarna och frågan om hur vård på specialsjukhus skall kunna ersättas med rättspsykiatrisk vård när Salberga specialsjukhus läggs ner belyses mer ingående i Göran Ewerlöfs bägge utredningar. De nordiska erfarenheterna från vård av utvecklingsstörda lagöverträdare har bl a belysts i samband med ett antal nordiska konferenser. Problematiken är densamma i de nordiska länderna medan lösningarna naturligtvis anpassas till de specifika förutsättningarna i varje land. Övriga nordiska länder har kvar särbestämmelser för personer med utvecklingsstörning som begår lagbrott eller där vård utan samtycke av andra skäl anses vara nödvändigt. 2.3 Betalningsansvar Bestämmelserna om specialsjukhus finns i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Av 8 § denna lag framgår att landstingen är huvudmän för specialsjukhus och att huvudmannaskapet ej kan överföras till en kommun såsom är fallet med vårdhemmen för utvecklingsstörda. Vårdkostnaden för personer som är placerade på Salberga specialsjukhus åvilar således respektive persons hemlandsting. Kostnaden för insatser enligt LSS åvilar den kommun där den enskilde är bosatt vilket i de flesta fall är folkbokföringskommunen. I stort sett samtliga de personer som är inskrivna på Salberga och som bedöms kunna flytta kommer att behöva stödinsatser i form av boende med särskilt stöd m fl LSS insatser. Övergången från vård i specialsjukhus till eget boende med särskilt stöd inne- bär således i kostnadshänseende att kostnadsansvaret överförs från den ut- flyttades hemlandsting till bosättningskommunen. Samma förhållande gäller efter avslutad vård för personer som omhändertagits för vård enligt LPT eller LRV. 2.4 Antal personer som vårdas utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem Antalet personer som vårdats utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem har minskat från 1 144 personer 1986 till 19 personer vid årsskiftet 1995/96, varav 3 personer var försöksutskrivna. Antalet har sjunkit kraftigt under de senaste åren som en direkt följd av omsorgshuvudmännens aktiva arbete med att se över och ompröva inskrivningarna under denna period. En av anledningarna till den omfattande och snabba minskningen av antalet inskrivna är att många tidigare skrivits in enbart för att de ej kunnat ge något samtycke till placeringen på vårdhem. Inflyttningen har således ej varit föranledd av ett behov av tvångs- insatser. Sådana inskrivningar har till största delen varit administrativa. 2.4.1 Personer på specialsjukhus Salberga specialsjukhus är landets enda kvarvarande specialsjukhus. De personer som i dag vårdas på Salberga är: * personer med utvecklingsstörning som begått lagbrott * personer som överlämnats till vård på specialsjukhus efter att åklagaren beslutat att underlåta åtal för brott samt * personer som skrivits in enligt 35 § i 1967 års omsorgslag samt införandelagen till LSS Enligt införandelagen till LSS skall landstingen och kommunerna gemensamt planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem. I Salbergas fall planeras avvecklingen vara avslutad senast den 31 december 1997. Vid årsskiftet 1995/96 var 16 personer inskrivna på Salberga. Av dessa 16 hade 11 skrivits in med stöd av 37 §, fyra med stöd av 35 § och en med stöd av 34 §. Under perioden 1985 - 1994 har 32 personer skrivits in varav 11 tidigare vårdats på Salberga. Ansvariga för Salberga specialsjukhus bedömer att 14 av de inskrivna under nuvarande förhållanden ej kan skrivas ut från Salberga till eget boende eller boende enligt LSS. Av dessa 14 bedöms 12 uppfylla nedan beskrivna krav för konvertering till LRV. 2.4.2 Personer som skrivits ut från Salberga specialsjukhus 1984-94 De 56 personer som flyttat ut från Salberga specialsjukhus till integrerade boendeformer den senaste tioårsperioden har följts upp i en särskild studie (Socialstyrelsen, Agneta Kanold 1995). Sammanfattningsvis konstateras att 42 av de 56 aktuella personernas situation har förbättrats genom att deras problematik minskat och att de har funnit sig tillrätta i sin nya livssituation. Hälften av de som flyttat ut från Salberga bodde vid undersökningstillfället i gruppbostad. Av dessa hade alla utom en utvecklats positivt efter utflyttningen från Salberga. Fjorton personer av totalt 56 har utvecklats negativt och fått försämrade livsvillkor. Faktorer som bidragit till en positiv utveckling är ändamålsenlig bostad med personligt utformat stöd som ger trygghet i vardagen, kunnig personal som arbetar med strukturerade och målinriktade stödinsatser samt inte minst stöd från anhöriga. Även psykologiskt stöd och samverkan med psykiatrin är nyckelfaktorer som har avgörande betydelse för en positiv utveckling. Hinder för en positiv utveckling är avsaknad av fast bostad och/eller problem med alkohol och psykiska svårigheter. Det stöd som dessa personer fått har många gånger varit otillräckligt och dessutom satts in för sent. Adekvata behand- lingsformer mot missbruk och möjlighet till ett adekvat omhändertagande under perioder har saknats i många fall. Av de 56 hade 20 personer dömts till vård på specialsjukhus och av dessa hade 10 återfallit i brott efter utskrivning. Flertalet av dessa har fortsatt med samma slag av brottslighet som tidigare och flera har begått upprepade brott. Brotten har i ett fall varit av grövre slag jämfört med de som föranledde intagning på specialsjukhus men de flesta har mindre grov brottslighet efter utskrivningen. Antalet vålds och sexualbrott har minskat medan t ex fylleri, skadegörelse och stöld har ökat. 2.4.3 Personer inskrivna på vårdhem med stöd av 35 § Tre personer var inskrivna på vårdhem med stöd av § 35 andra kvartalet 1996. En av dessa bor på ett vårdhem som planeras att avvecklas under 1998. För reste- rande två förs diskussioner med länets psykiatriska verksamhet om en lösning efter det att möjligheterna till vård utan samtycke upphört. 2.5 Utvecklingsstörda inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård Socialstyrelsen har låtit utföra en kvantitativ och kvalitativ utvärdering av utvecklingsstörda inom rättspsykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (Socialstyrelsen 1995) 2.5.1 Psykiatrisk tvångsvård Inom den psykiatriska tvångsvården fanns under åren 1992/93 72 patienter som diagnosticerats som psykiskt utvecklingsstörda. Förhållandena för dessa pa- tienter var i vissa avseenden mer positiva än för genomsnittet av de tvångs- vårdade, bl a hade de kortare vårdtider. Däremot saknade många en adekvat diagnos vid intagning till tvångsvård. I vissa fall angavs endast psykisk utvecklingsstörning, vilket formellt inte är en grund för tvångsvård enligt LPT. Tvångsåtgärder av olika slag förekom också i större utsträckning. Behandlingsplaner upprättades inte och behov av socialt- jänst klarlades inte heller i samma utsträckning som för andra patienter. Behandlingsplanering för de utvecklingsstörda gjordes i större utsträckning med närstående. Den huvudsakliga vården bestod av psykofarmakabehandling kombinerat med utvecklat kontaktmannaskap. All eftervård gavs inom öppenvårdspsykiatrin. Det framkom önskemål från omsorgen i kontakterna med den psykiatriska tvångsvården om ett samarbete samt möjligheter till temporär återinskrivning. Trots uttryckliga önskemål förekommer inget samarbete i form av kontinuerlig konsultation eller handledning. Omsorgens samlade kunskap om begåvningshandikapp efterfrågades inte heller av psykiatrin. 2.5.2 Rättspsykiatrisk vård Inom den rättspsykiatriska vården fanns 1992-93 14 patienter med diagnosen psy- kisk utvecklingsstörning. Även här var förhållandena i vissa avseenden bättre för patienter med utvecklingsstörning än för övriga patienter. Åtgärder mot patientens vilja förekom i mindre omfattning än vad som var fallet för andra patienter. Behandlingsplaner upprättades på ett tillfredsställande sätt och be- hov av sociala tjänster klarlades i samma utsträckning som för övriga patienter. När behandlingsplaner upprättades deltog närstående till de utvecklingsstörda i större utsträckning än vad som var fallet för övriga patienter. I vissa avseenden var förhållandena däremot otillfredsställande. Många yngre utvecklingsstörda män vårdades längre tid än andra. Generellt var vårdtiderna för personer med utvecklingsstörning längre än för övriga patienter. Vården bestod också här i huvudsak av omvårdnad, psykofarmakabehandling och social träning. Antabusbehandling ingick också som medicinsk behandling för några av missbrukarna. De flesta patienterna hade daglig sysselsättning/arbete och i några enstaka fall även vuxenundervisning. Hälften av patienterna hade haft psykologsamtal, alltifrån några få samtal till mer omfattande psykoterapi. Samarbete med anhöriga var sällsynt men förekom i något enstaka fall. Likaså var samarbetet med omsorgen under behandlingstiden sporadiskt och gällde framförallt ansökningar om omsorger efter vårdtidens slut. Av de 14 patienterna fick endast 4 eftervård och omhändertagande i form av en bostad med särskilt kvalificerad personal och omfattande personalresurser. Den aktuella kliniken bistod i dessa fall i regel med utbildning, kontinuerlig konsultation och handledning. I vissa fall återinskrevs patienten temporärt på sjukhuset. De brott som dessa personer hade begått var alltifrån rån till eldsanläggelse och mord. En majoritet, nio personer, var tidigare dömda till vård. Avslutningsvis kan konstateras att de personer som diagnosticerats som psykiskt utvecklingsstörda sannolikt inkluderar flera olika grupper med olika intellektuella och känslomässiga handikapp, medfödda eller förvärvade på olika sätt. Den grupp utvecklingsstörda som sedan tidig ålder hört till omsorgslagens personkrets finns både inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Dessutom finns också en grupp patienter som från tidig ålder inte bedömts som psykiskt utvecklingsstörda, men som genom stora brister i uppväxtmiljön åsamkats en hämmad känslomässig och intellektuell utveckling. 2.6 Överväganden och slutsatser Erfarenheterna från utflyttningen från specialsjukhus under senare år visar att flertalet som skrivits ut till andra omsorgsformer får ett bättre liv med minskad problematik och bättre levnadsförhållanden. Viktiga faktorer som bidragit till detta är att boende- och vårdformer noga anpassas till den enskilde personens behov och att han erbjuds ett omfattande professionellt och individuellt stöd. Det innebär att man från kommunens sida undviker att tänka i färdiga “gruppbostadslösningar“ utan låter den enskildes personliga förutsättningar och behov styra bostadens utformning och personalstödets karaktär. I de kommuner som berörs av utflyttningen måste omfattande resurser mobili- seras för att utveckla kompetens och innehåll samt för att finansiera de omfat- tande stödinsatser som i de flesta fall är en förutsättning för att kunna erbjuda en god och säker omsorg. Många gånger är det dessa och liknande praktiska problem som gör att fler kommuner tvekar inför uppgiften att överta ansvaret. Kommunerna behöver samverka sinsemellan för att utveckla bra och kvalificerade boende- och vårdalternativ. Erfarenheter från tidigare utflyttningar visar att det framförallt saknas adekvata behandlingsformer mot missbruk och bristande möjlighet till omhänder- tagande under kortare perioder. Ofta krävs också boendeformer där utbild- ningsinsatser och stöd / handledning från psykiatrin kan erbjudas. De beslutade förändringarna i ansvarsförhållanden angående långvarigt psykiskt störda gör att kommunerna måste skaffa sig kompetens i psykiatrisk omvårdnad eftersom de enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen har ansvar för hälso- och sjukvård upp till läkarnivå för dem som bor i särskilda boendeformer. Psykiatrin bör biträda med psykiaterinsatser vid behov, vilket naturligtvis även omfattar utvecklingsstörda med en psykisk störning. Socialtjänstens personal behöver tillgång till kontinuerlig konsultation och handledning från psykiatrin och de behöver omsorgens samlade kunskaper om begåvningshandikappade. Trots de övervägande positiva erfarenheterna av den pågående avvecklingen av vård på specialsjukhus visar det sig att det finns ett litet antal personer som behöver fortsatt tvångsvård eller mer kvalificerade boende och omsorgsformer än vad som normalt erbjuds i boende med särskilt stöd. Socialstyrelsen anser * att de personer som varit inskrivna på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § i flertalet fall har fått ett bättre boende och omsorg med stöd av socialtjänstlagen och LSS. * att samarbetet mellan kommunernas hälso- och sjukvård, socialtjänst och psykiatrin behöver förbättras nu när kommunerna fått ansvaret för långvarigt psykiskt stördas boende och sysselsättning. Detta samarbete bör också omfatta den personal som arbetar med utvecklingsstörda personer även om primärvården kan svara för många av läkarinsatserna. Omsorgspersonal kan behöva konsultation och handledning av psykiater. På samma sätt behöver psykiatrin stöd från socialtjänsten när någon utvecklingsstörd person behöver psykia- triska vårdinsatser. * att de möjligheter till vård utan samtycke som erbjuds med LVU, LVM, LPT och LRV i många fall tillgodoser de behov av tvångsinsatser som kan uppstå. I vissa fall kan även fängelse som brottspåföljd bli aktuellt. * att den pågående individuella planeringen för de personer som bor på Salberga ger förutsättningar för att avveckla Salberga specialsjukhus senast 1997 12 31 * att flera av de personer som nu är placerade på specialsjukhus med stöd av 35 § och/eller 37 § ej kommer att kunna skrivas ut till LSS-boende före utgången av 1997. Flertalet av dessa personer har förutom utvecklingsstörningen en sådan allvarlig psykisk störning att de bör uppfylla kriterierna för rättspsykiatrisk vård. Det finns dock viss osäkerhet om framtida omsorgsform för två personer som i dag bor på Salberga. * att det också för övrigt finns ett litet antal personer som, trots att de ej är aktuella för vård inom LRV eller kriminalvården, kommer att kräva omfat- tande och speciella åtgärder inom ramen för det kommunala ansvaret. I dessa fall handlar det om personer som ej uppfyller kraven för intagning till psykiatrisk tvångsvård - vård trots att de kan vara till skada för sig själva eller andra. Under de senaste tio åren har en rad alternativa boende och omsorgsformer där man erbjuder omfattande och kvalificerade insatser utvecklats. Erfarenheterna från dessa verksamheter visar att behovsanpassade insatser som utförs av kvalificerad personal, skräddarsys för den enskilde och där olika vårdgivare samverkar har blivit goda alternativ till vård utan sam- tycke på specialsjukhus eller vårdhem. Fortfarande finns det dock en viss osäkerhet om dessa alternativa boende och omsorgsformer är tillräckliga i varje enskilt fall. * att det behövs kompletterande lagstiftning som gör det möjligt att konvertera beslut om vård på specialsjukhus till rättspsykiatrisk vård. Sådana lagförslag redovisas nedan. För den rättspsykiatriska vården ställer detta krav på utveckling av individuella stödformer anpassade till utvecklingsstörda personers behov. Därför bör erfarenheterna från den vård som bedrivits vid Salberga specialsjukhus tillföras LRV-vården. * att ett kommunalt betalningsansvar införs i de fall en kommun ej kunnat bereda lämpligt boende och omsorg för en person med utvecklingsstörning som är intagen för vård inom LRV och där har bedömts färdigbehandlad. * att det reella behovet av att kunna tillgripa vård utan samtycke för de personer som omfattas av 35 § har reducerats avsevärt i takt med att alternativa boende- och omsorgsformer utvecklats och prövats och att därför nu är möjligt att avveckla denna tvångsmöjlighet. * att frågan om upphävande av 35 § i 1967 års omsorgslag rent tekniskt löses i och med att 1967 års omsorgslag har upphört att gälla och att bestämmelserna om specialsjukhus endast gäller fram till dess specialsjukhusen avvecklats, dvs med utgången av 1997. Någon särskild upphörandelag behövs således ej. * att en förutsättning för att personer med utvecklingsstörning skall till- försäkras adekvat vård och omsorg även då de är intagna för vård inom kriminalvård och rättspsykiatri är att rättspsykiatrin och kriminalvården var och en för sig och i samverkan anvisar särskilda resurser och anpassar och utvecklar sådana insatser att personer med utvecklingsstörning kan erhålla vård och omsorg anpassat till deras särskilda behov. * att det för att garantera verksamhetens kvalité när det gäller dessa frågor finns behov av en aktiv tillsyn. Denna bör ske i samverkan mellan till- synsmyndigheterna för socialtjänst och hälso- och sjukvård. 3. Fastställande av tidpunkt för slutlig avveckling av vårdhem för utvecklingsstörda 3.1 Bakgrund Avvecklingen av vårdhemmen har nu pågått under en lång period men fortfarande finns drygt 1000 personer kvar i vårdhemsboende. I 1985 års omsorgslag (OL) upphörde vårdhem att vara en särskild omsorg. Vårdhemmen reglerades av införandelagen till OL där det framgick att det årligen skulle prövas om de personer som bodde på vårdhem kunde flytta till boende enligt 6 § OL. Huvud- männen skulle planera för en avveckling (3§). I 1989 års handikapputredning föreslogs att samtliga vårdhem skulle vara avvecklade senast den 1 januari 1998. Något slutdatum har emellertid ej fastställts i lagstiftningen. I samband med att OL trädde i kraft upphörde intagningen av barn på vårdhem. Erfarenheten hade visat att även svårt skadade barn kunde bo i små hemlika elevhem. Under en kort tid avvecklades så gott som samtliga barnvårdhem i landet. Det har emellertid funnits en viss eftersläpning. Två barnvårdhem var vid tidpunkten för Socialstyrelsens föreskrifter om avvecklingsplaner för vårdhem (1994:16) inte ersatta med tidsenliga boendeformer. Socialstyrelsen har sedan dess fört kontinuerliga överläggningar med huvudmannen för dessa vårdhem. Enligt aktuella avvecklingsplaner kommer efter 1997 01 01 endast 5 barn att bo kvar på ett av dessa vårdhem. Under 1997 planeras dessa barn planeras flytta till bostad med särskild service. Barnens medicinska omvårdnad kommer att tillgodoses av medicinskt kompetent personal och särskilt avdelade läkare vid landstingets hälso- och sjukvårdsinrättningar. De vårdhem som i dag regleras av införandelagen till LSS är inrättningar som godkänts som sådana av Socialstyrelsen och som tidigare erhållit statsbidrag för uppförandet. Vårdhem kännetecknas i regel av flera boendeenheter utformade för kollektivt boende med lokaler för daglig verksamhet i nära anslutning till boendet. Ett vårdhem är enligt Socialstyrelsens uppfattning avvecklat då verksamheten avslutats genom att alla boende erhållit annan boendeform eller då vårdhemmet byggts om till en bostad med särskilt stöd enligt LSS. En sådan bostad kan utformas på olika sätt. Huvudformerna är servicebostad, gruppbostad och annan särskilt anpassad bostad. För vissa äldre utvecklingsstörda kan utöver boende enligt LSS även ett särskilt boende enligt 20 § SOL vara aktuellt. Prövning av rätten till insats skall alltid göras utifrån personens egen önskan och individuella behov av stöd och service. Faktaunderlaget i detta avsnitt som rör vårdhemsavvecklingen är hämtat från berörda huvudmän i en enkät som sänts ut i september 1996 samt i nedanstående underlagsrapporter och årsrapporter från Socialstyrelsen i samband med LSS uppföljningen. * Uppföljning av vårdhemsavvecklingen 1994 * Uppföljning av vårdhemsavvecklingen 1995 * En bit på väg - om utflyttning från vårdhem i Halland * Vårdhemsavvecklingen- Socialstyrelsens uppföljningsrapport 1996 3.2 Rättsläget I införandelagen till LSS finns bestämmelser om avvecklingen av vårdhem för personer med utvecklingsstörning. För dem som bor på vårdhem gäller LSS i tillämpliga delar. I införandelagen föreskrivs också att kommuner och landsting gemensamt skall upprätta avvecklingsplaner. Nyintagning på vårdhem får enligt införandelagen till LSS ej ske utom när det är fråga om vård oberoende av samtycke (se avsnitt 2.2). På samma sätt som i införandelagen till OL skall huvudmannen regelbundet och minst en gång per år individuellt pröva om boendet kan fortsätta i någon annan form. Enligt Socialstyrelsens verkställighetsföreskrifter skall planering för av- veckling upprättas dels för varje enskild person, dels samlat för vårdhemmet och ev landstinget/kommunen om det finns fler vårdhem. 3.3 Ekonomiska förutsättningar Enligt den tidigare OL gällde att placerande landsting behöll kostnadsansvaret när en person med utvecklingsstörning flyttade till vårdhem i annat landsting. Enligt 6 § i folkbokföringslagen skulle personen dock folkbokföra sig i boendekommunen. Innebörden av bestämmelserna i LSS är att det är bosättningskommunen som har kostnadsansvaret. Enligt 17§ LSS och 4 § införandelagen kan kommunen träffa avtal för att övergångsvis jämna ut en “orättvis“ kostnadsfördelning som uppstått p.g.a. den nya lagen. I propositionen till LSS anges att avvecklingen skall ske i beaktande av situationen för vårdhemshemspersonalen och de ekonomiska konsekvenserna för huvudmännen. 3.4 Planerad vårdhemsavveckling Av följande sammanställning framgår att avvecklingen av vårdhem fortgått i snabb takt den senaste 10-årsperioden 1983 1993 1996 Antal vårdhem 200 110 59 Antal boende 9200 4000 1269 Sex län har avvecklat alla sina vårdhem och för de flesta övriga är vård- hemsavvecklingen inne i ett slutskede. Under 1995 avvecklades 26 vårdhem och 533 personer flyttade ut till annat boende, i flertalet fall till en gruppbostad enligt LSS. Socialstyrelsens uppföljningsrapport av vårdhemsavvecklingen 1996 visar att det år 2000 kommer att återstå endast 16 vårdhem med ca 300 boende vilket framgår av följande sammanställning 1996 1999 2000 Antal vårdhem 59 28 16 Antal boende 1269 624 257 De vårdhem som planerar avveckling har påbörjat avvecklingsprocessen. Det låga antalet genomförda individuella prövningar enligt införandelagen visar dock att planeringen för enskilda personer är eftersatt. 3.5 Personer som flyttat ut från vårdhem I propositionen (1992/93:159) till LSS betonas att det är väsentligt att ut- flyttningen från vårdhemmen sker med varsamhet och med hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ. En stor andel personer med omfattande omvårdnadsbehov har de senaste åren flyttat från vårdhemmen. Det finns breda erfarenheter av lämpliga bostadsformer och stöd för personer med omfattande funktionshinder. De som flyttar ut från vårdhemmen kan därför erbjudas både ett bättre boende och större möjligheter till individuellt stöd än vad som kunde ges på vårdhemmen. Flera studier visar att inte minst anhöriga är mycket nöjda efter utflyttning med det alternativa boendet för sitt barn. Socialstyrelsen har genomfört en studie av den slutliga avvecklingen av vård- hemmen i Hallands län. Undersökningen bekräftar erfarenheten att såväl äldre personer som personer med omfattande stödbehov hade stora fördelar av utflytt- ningen. Socialstyrelsen anser att de integrerade boendeformer som erbjuds vid utflytt- ning från vårdhem ger ett mycket gott omhändertagande av personer med omfattande funktionshinder. 3.6 Personer som bor på vårdhemmen Den 1 januari 1996 bodde 1269 personer med utvecklingsstörning på de återstående 59 vårdhemmen. I 1995 års uppföljningsrapport av vårdhemsavvecklingen gjordes en beskrivning av samtliga personer som bodde på vårdhem avseende ålder, grad av utvecklings- störning och ytterligare svåra funktionsnedsättningar. Beskrivningen visar att ca en tredjedel var ålderspensionärer och lika många bedömdes ha en grav utvecklingsstörning. 60 procent bedömdes ha en eller flera funktionsnedsättningar utöver utvecklingsstörningen. För att ytterligare undersöka dessa aspekter har en jämförelse gjorts av an- givna omvårdnadsbehov hos personer som enligt planerna till Socialstyrelsen 1994 beräknades flytta ut från vårdhemmet efter 1995 och personer som av olika skäl ej beräknades flytta. Jämförelsen bygger på kriterierna hög ålder (65 år eller äldre) och/eller grav utvecklingsstörning och/eller andra omfattande funktionsnedsättningar. Studien visar att nästan hälften av dem som inte hade planerad utflyttning varken var ålderspensionärer eller hade en grav utvecklingsstörning eller ett annat omfattande funktionshinder. Antalet som uppfyller ett av dessa kriterier är lägre än de som planeras flytta och skillnaden blir ännu större vid två kriterier. Endast två personer som planerades flytta 1996 eller senare uppfyllde alla tre kriterierna. Socialstyrelsens slutsats är att det stora flertalet som bor på vårdhem i dag inte har ett mer omfattande omvårdnadsbehov än de som flyttat ut tidigare. 3.7 Vårdhem utan avvecklingsplan I bilaga 4 redovisas uppgifter för de vårdhem som saknar avvecklingsplan och huvudmännens motiv för att ej utarbeta avvecklingsplaner. Uppgifterna har in- hämtats via en enkät som sänts ut till de berörda huvudmännen i september 1996. Detta förklarar vissa skillnader från uppgifterna i Socialstyrelsens upp- följningsrapport 1996, som baseras på uppgifter som inhämtats i januari. I Socialstyrelsens uppföljningsrapport 1996 ( Bilaga 3) redovisas 16 vårdhem som saknade avvecklingsplan. För fem av dessa med 93 boende har huvudmännen i samband med detta uppdrag redovisat avvecklingsplaner. För ytterligare fem vårdhem med 84 boende förs diskussioner om ändrad verksamhetsinriktning, ombyggnad eller avveckling utan att någon avvecklingsplan har utarbetats. För resterande sex vårdhem med 80 boende planeras inga särskilda åtgärder. På dessa vårdhem bor många äldre. Huvudmännens motiv för att ej planera för avveckling är att de boende och deras gode män ej efterfrågat någon förändring eller annat boende. 3.9 Ekonomiska konsekvenser Huvudmännen för vårdhem som saknar avvecklingsplan har tillfrågats om vårddygnskostnader 1996 för respektive vårdhem samt kostnader för alternativboende i kommunen. I de fall kostnad för daglig verksamhet ej angivits har den beräknats till 300 kr per dag. Kostnaden baseras på en totalinventering i ett län samt uppgifter Socialstyrelsen inhämtat från CMT. Alla boende förutsätts ha tillgång till daglig verksamhet. Vårdhem Dygnskostnad* Beräknad kostnad för LSS boende* Simrishamnshemmet Uppgifter saknas Uppgifter saknas Styrsö 1150 1150 Höglunda 1805 Uppgifter saknas Backen 2216 1646 Berga 1065 1614 Lövängen 1187 952 Ingridshem 1530 1780 Sjungande Dalen Uppgifter saknas Uppgifter saknas Betesta 1195 1603 Älvbacka 1266 1633 Forsgården 1900 Uppgifter saknas *Kostnad för daglig verksamhet ingår om ej annat anges. Sammanställningen visar inget entydigt mönster. I några fall bedöms vårdkostnaden lägre och i några fall högre. Sannolikt blir den genomsnittliga kostnaden ej högre för LSS boende än för vårdhemsboende. Flertalet huvudmän anger också andra skäl än ekonomiska för att ej upprätta avvecklingsplaner. Däremot påverkar tidpunkten för slutår huvudmannens kostnader. Med hänsyn till detta och för att inte rubba de planer som upprättats av huvudmännen bör ett ev slutår ej ligga före år 2000. Kostnadsfördelningen mellan huvudmännen påverkas sannolikt ej av att ett slutdatum sätts upp. Utflyttning från vårdhem kan i och för sig medföra en kostnadsförskjutning från kommun till stat om den enskilde söker och beviljas personlig assistans. Utvecklingen hittills visar emellertid ej någon sådan tendens. 3.10 Överväganden och slutsatser Socialstyrelsens uppföljning av vårdhemsavvecklingen visar: * att de personer som flyttat från vårdhem ofta har mer omfattande funk- tionshinder än de som bor kvar. * att de som bor på vårdhem utan avvecklingsplan inte har mer omfattande funktionshinder än de som bor på vårdhem där avveckling planeras. * att huvudmännen inte anger högre driftskostnader för alternativboende som huvudmotiv för att ej fastställa slutdatum för avveckling av sina vårdhem. * att alternativen till vårdhemsboende ej medför sådana merkostnader att de lägger hinder i vägen för en avveckling. 4. Slutsatser 4.1 Vård utan samtycke Socialstyrelsen har i ett antal underlagsrapporter visat att merparten av de personer som varit föremål för vård utan samtycke och de som i dag är inskrivna på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § kan få en mer adekvat vård i boende och omsorg om detta anpassas efter den enskildes förutsättningar och behov. Sådan vård och omsorg har i flertalet fall kunnat ges med stöd av socialtjänstlagen och LSS. De möjligheter till vård utan samtycke som erbjuds via kriminalvården eller med LVM, LVU, LPT och LRV tillgodoser enligt Socialstyrelsens mening väl de behov som kan uppstå trots att det finns osäkerhet i något enstaka fall. En förutsättning för att personer med utvecklingsstörning skall tillförsäkras adekvat vård och omsorg även då de är intagna för vård inom kriminalvård och rättspsykiatri är dock att dessa instanser var och en för sig och i samverkan anvisar särskilda resurser och anpassar och utvecklar sådana insatser att personer med utvecklingsstörning kan erhålla vård och omsorg anpassat till deras särskilda behov. Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett antal personer som trots att de ej är aktuella för vård inom LRV eller kriminalvården, kommer att kräva omfattande och speciella åtgärder inom ramen för det kommunala ansvaret. Sådana åtgärder måste utarbetas i samverkan mellan berörda vårdgivare och med utgångspunkt från den enskilde personens behov och förutsättningar. I dessa fall handlar det om personer som ej uppfyller kraven för intagning till LRV- eller LPT - vård trots att de kan vara till skada för sig själva eller andra. Erfarenheterna från de alternativa boende och omsorgsformer där man erbjuder omfattande och kvalificerade insatser som utvecklats de senaste åren visar att behovsanpassade insatser som utförs av kvalificerad personal, skräddarsys för den enskilde och där olika vårdgivare samverkar kan utgöra goda alternativ till vård utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem. Borttagandet av de möj- ligheter till tvång som införandelagen medger innebär emellertid inte enligt Socialstyrelsens mening att samhällets behov av individualprevention sätts ifråga. Tidpunkten för utskrivning från den rättspsykiatriska vården är bl a avhängiga kommunernas förmåga och möjlighet att planera och organisera skräddarsydda lösningar som tillgodoser de aktuella personernas behov av omsorg och tillsyn. Socialstyrelsen föreslår därför att ett kommunalt betalningsansvar införs i de fall en kommun ej kunnat bereda lämpligt boende och omsorg för en person med utvecklingsstörning som är intagen för vård inom LRV och där har befunnits färdigbehandlad. För att garantera verksamhetens kvalité när det gäller dessa frågor som kräver särskilda insatser finns också särskilda behov av en aktiv tillsyn. Denna bör ske i nära samverkan mellan tillsynsmyndigheterna för socialtjänst och hälso- och sjukvård. För att nå resultat kan det finnas behov av att den sociala tillsynen ges samma sanktionsmöjligheter eller motsvarande som hälso- och sjukvårdens tillsyn. 4.2 Avveckling av vårdhemmen Socialstyrelsen konstaterar att merparten av vårdhemmen kommer att vara avvecklade år 2000. För elva vårdhem har slutpunkt för avvecklingen ännu ej fastställts. För hälften av dessa förs diskussioner om avveckling eller förändring av verksamheten. På resterande vårdhem bor en hög andel gamla personer med utvecklingsstörning. Socialstyrelsen är positiv till att vårdhem där det bor gamla personer utvecklas till olika former av äldreboende av god kvalitet och anpassade till utvecklingsstördas särskilda behov. Krav på avveckling av samtliga vårdhem före år 2000 kommer enligt vissa huvudmän att medföra merkostnader. För de huvudmän som redan utarbetat avvecklingsplaner kommer ett sådant krav att ändra förutsättningarna för avveckling vilket kan bli till men för verksamheten. En sådan snabbavveckling är enligt Socialstyrelsens mening inte till gagn för de personer som bor på de aktuella vårdhemmen. Socialstyrelsen anser av ovanstående skäl att * fastställande av slutår före år utgången av 1999 skulle försvåra vissa huvudmäns planering * slutår för avvecklingen bör ligga så nära i tiden att huvudmännen påbörjar förberedelser för en planerad avveckling i den mån de inte redan gjort detta. Slutåret bör därför ligga inom den närmaste 5-årsperioden * mycket talar för att en lämplig tidpunkt för slutavveckling är 1999 12 31. Tre år är en rimlig tidsperiod för att huvudmännen skall kunna skaffa fram boendealternativ för de personer som bor på vårdhemmen inklusive de som ev bor där med stöd av vård utan samtycke. 4.3 Lagförslag Förslag till lag (1996:000) om avveckling av specialsjukhus och vårdhem 1 § Befintliga specialsjukhus skall vara avvecklade senast den 31 december 1997. 2 § Om en patient är intagen på ett specialsjukhus skall länsrätten i det län där vårdinrättningen är belägen senast den 1 december 1997, efter anmälan av chefsöverläkaren*, besluta om vårdens upphörande eller om förutsättningarna i punkterna 1-3 i 4 § 1 st LRV är uppfyllda, om vårdens övergång till rätts- psykiatrisk vård. Vad som sagts i första stycket gäller också patient som är intagen på vårdhem oberoende av eget samtycke. Anmälan skall i sådant fall göras av vårdföre- ståndaren*. * From 1997 01 01 av verksamhetschefen eller den han delegerat uppgiften till 3 § Efter den 1 januari 1998 får nyintagning av person på vårdhem oberoende av samtycke ej ske. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Beslut om rättspsykiatrisk vård ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Föreskrifter om beslut 3 § Föreskrifter om beslut av domstol om överlämnande av domstol om överlämnande till rättspsykiatrisk vård till rättspsykiatrisk vård finns i 31 kap. 3 § brotts- finns i 31 kap. 3 § brotts- balken. balken och i lagen (1997:000) om avveckling av specialsjukhus och vårdhem. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Claes Örtendahl. I den slutliga handläggningen har vidare deltagit överdirektör Ann Marie Begler, överdirektör Nina Rehnqvist, chefsjurist Kristina Widgren, samordnare Ulla Höjgård och projektchef Peter Brusén. Utredare Sven Lusensky har varit före- dragande. Claes Örtendahl Generaldirektör 36 Bilagor Bilaga 1Referens och kontaktgrupper Bilaga 2Vårdhemsavvecklingen - Socialstyrelsens uppföljningsrapport 1996 Bilaga 3Juridiska konsekvenser av avveckling av Salberga specialsjukhus (Göran Ewerlöf 1995) Frågan om konvertering från vård i specialsjukhus ellervårdhem till rättspsykiatrisk vård (Göran Ewerlöf 1995) Bilaga 4Svar på Socialstyrelsens enkät till huvudmän med vårdhem utan avvecklingsplan 37 Förteckning över remissinstanser Socialstyrelsens rapport Avskaffande av tvångsvård enligt 35 § i 1967 års om- sorgslag och fastställande av tidpunkt för slutlig avveckling av specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda. Remissinstanser: Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Malmö tingsrätt, Kammar- rätten i Stockholm, Länsrätten i Västmanlands län, Riksåklagaren, Kriminalvårds- styrelsen, Rättsmedicinalverket, Statens institutionsstyrelse, Handikappombuds- mannen, Statskontoret, Kommittén (S 1995:11) för vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård m.m., Riksrevisionsverket, Handikappförbundens samarbetsorgan, De handikappades riksförbund, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Nässjö kommun, Sävsjö kommun, Hässleholms kommun, Malmö kommun, Varbergs kommun, Göteborgs kommun, Skövde kommun, Sala kommun, Säters kommun, Östersunds kommun, Skellefteå kommun, Gällivare kommun, Luleå kommun, Svenska kommunförbundet, Landstinget i Stockholms län, Landstinget i Västmanlands län, Landstinget i Västerbottens län, Landstingsförbundet, Omsorgsverksamhetsansvarigas förening, Riksföreningen Autism, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Synskadades riksförbund. 38 Lagrådsremissens lagförslag 2.1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem Härigenom föreskrivs följande. 1 § Specialsjukhus för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december 1997. Vårdhem för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats enligt den lagen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999. 2 § Personer som vid avvecklingen är intagna för vård på specialsjukhus på grund av en domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1992, skall anses genom domen ha överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Ett beslut om försöksutskrivning eller utskrivning enligt 42 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall därvid anses som ett beslut enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård. Har någon prövning av vården inte skett inom sex månader före det att patienten överfördes till rättspsykiatrisk vård skall anmälan enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård göras inom fyra månader från det att patienten överfördes till rättspsykiatrisk vård. 3 § Personer som varit intagna på kriminalvårdsanstalt när de skrivits in i spe- cialsjukhus med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall vid avvecklingen anses intagna för rättspsy- kiatrisk vård enligt 4 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. 4 § Om andra patienter än de som avses i 2 eller 3 §§ är intagna för vård på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall de vid avvecklingen undersökas för vårdintyg enligt 4 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Om vårdintyg utfärdas skall patienten överlämnas till en sjukvårdsinrättning där frågan om intagning för tvångsvård skall prövas enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård. 5 § Om patienter som avses i 2 eller 3 §§ är utskrivna på försök vid avvecklingen eller om de har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet, skall de anses ha tillstånd att vistas utanför sjukvårdsin- rättningens område under återstoden av vårdtiden respektive under del av vårdtiden enligt 10 eller 11 §§ lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Sådana särskilda föreskrifter eller ett sådant förordnande om att patienten skall ställas under tillsyn av lämplig person som har meddelats med stöd av 39 § andra stycket lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall därvid anses utgöra särskilda villkor enligt 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård. Om patienter som avses i 4 § är utskrivna på försök vid avvecklingen eller om de har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet, gäller i stället att den medicinskt ansvarige läkaren vid vårdinrättningen får bedöma om patienten i fortsättningen skall anses ha tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrättningen enligt 25 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Läkaren får då också bedöma om sådana särskilda föreskrifter eller ett sådant förordnande om att patienten skall ställas under tillsyn av lämplig person som har meddelats med stöd av 39 § andra stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall anses utgöra särskilda villkor enligt 25 § lagen om psykiatrisk tvångsvård. Uppgifter om patienten skall i så fall lämnas till den sjukvårdsinrättning som i fortsättningen skall ha behandlingsansvaret för patienten. 6 § Om ett mål hos allmän förvaltningsdomstol enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda inte är slutligt avgjort vid avvecklingen av den institution där patienten vistas, skall domstolen i stället avgöra målet i enlighet med bestämmelserna i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård när det gäller patient som avses i 2 eller 3 §§ eller lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård beträffande patient som avses i 4 §. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 39 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade dels att 7 § i dess lydelse enligt lagen (1996:1652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Specialsjukhus och vårdhem får användas för sitt hittillsvarande ändamål tills de har avvecklats helt. För innehållet i verksamheten och för verksamhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya lagen i tillämpliga delar. För avgifter gäller dock 4 § införandelagen till omsorgslagen i stället för 19 och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen tillämpas därutöver bestämmelserna i 16 § första stycket och 27-30 §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). ------------------------------------------------------- Nyintagning i Nyintagning i specialsjukhus eller i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat vårdhem får inte ske. För den fall än när det är fråga om vård som bedrivs i special- vård oberoende av samtycke. sjukhus och vårdhem fram För sådan vård gäller tills dessa har avvecklats fortfarande i tillämpliga gäller fortfarande i delar 6 och 7 §§ inför- tillämpliga delar 6 och 7 §§ andelagen till införandelagen till omsorgslagen. omsorgslagen. I mål i allmän I mål i allmän förvaltningsdomstol angående förvaltningsdomstol angående utskrivning från vårdhem inskrivning i eller eller specialsjukhus en- utskrivning från vårdhem ligt 35 § lagen (1967:940) eller specialsjukhus angående omsorger om vissa enligt 35 § lagen psykiskt utvecklingsstörda (1967:940) angående skall offentligt biträde omsorger om vissa psykiskt förordnas för den som åtgärden utvecklingsstörda skall avser, om det inte måste offentligt biträde förordnas antas att behov av biträde för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att saknas. behov av biträde saknas. ------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, den 1 december 1997. i fråga om 7 § tredje stycket den 1 december 1997, och i övrigt den 1 november 1997. 40 2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 7 §1 Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) un- der förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsido- sätts: 1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter, 2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse, 3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller ------------------------------------------------------- 4. om psykiatrisk vård 4. om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller insatser enligt eller i vårdhem för vuxna lagen (1993:387) om stöd enligt 35 § lagen och service till vissa (1967:940) angående funktionshindrade kommer omsorger om vissa psykiskt till stånd. utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd. Åtal får underlåtas i andra fall än som nämnts i första stycket, om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1 Senaste lydelse 1993:393. 41 2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) Härigenom föreskrivs att 20 § passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 §1 ------------------------------------------------------- Passtillstånd fordras för Passtillstånd fordras för den som är intagen för vård den som är intagen för vård enligt lagen (1991:1128) enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, är in-rättspsykiatrisk vård, dock skriven i specialsjukhus endast om enligt 35 § lagen (1967:940) angående om- sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller ut- skriven på försök från sådant sjukhus, dock endast om 1. chefsöverläkaren vid sjukvårdsinrättningen i den ordning regeringen föreskriver har gjort anmälan om att pass ej får utfärdas utan sådant tillstånd, ------------------------------------------------------- 2. patienten genomgår 2. patienten genomgår rättspsykiatrisk vård med rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv- särskild utskriv- ningsprövning eller sådana ningsprövning, eller förhållanden föreligger som avses i 42 § tredje stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, eller 3. för patienten tidigare 3. för patienten tidigare utfärdat pass efter utfärdat pass efter intagningen har återkallats intagningen eller in- på grund av framställning skrivningen har återkallats enligt 24 § andra stycket. på grund av framställning enligt 24 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 1 Senaste lydelse 1991:1963. 42 2.5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529)1 skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 3 §2 ------------------------------------------------------- Regeringen får meddela Regeringen får meddela föreskrifter om hemsändande föreskrifter om hemsändande av utlänningar, som inte är av utlänningar, som inte är flyktingar och som har flyktingar och som har tagits om hand enligt tagits om hand enligt lagen (1990:52) med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykia- (1991:1129) om rättspsy- trisk vård eller 35 § lagen kiatrisk vård. (1967:940) angående om- sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får regeringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om utlänning som tagits om hand enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. 1 Lagen omtryckt 1994:515. 2 Senaste lydelse 1993:398. 43 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § ------------------------------------------------------- En registrering enligt En registrering enligt någon av 5-7 §§ får inte någon av 5-7 §§ får inte innehålla uppgifter om att innehålla uppgifter om att den arbetssökande misstänks den arbetssökande misstänks eller har dömts för brott eller har dömts för brott eller har avtjänat straff eller har avtjänat straff eller har fått annan påföljd eller har fått annan påföljd för brott eller har varit för brott eller har varit föremål för tvångsingripande föremål för tvångsingripande enligt lagen (1990:52) med enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen vård av unga, lagen (1988:870) om vård av miss- (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall, brukare i vissa fall, lagen (1991:1128) om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, lagen rättspsykiatrisk vård eller (1985:568) om särskilda smittskyddslagen omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (1988:1472). eller smittskyddslagen (1988:1472). Registreringen får inte heller innehålla uppgift om att den arbetssökande har vårdats med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för tvångs- ingripande enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. 44 Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-06 Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk- ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam. Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem, 2. lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 3. lag om ändring i rättegångsbalken, 4. lag om ändring i passlagen (1978:302), 5. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 6. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Anita Linder. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem I 2 § har tagits in bestämmelser om personer som vid avvecklingen av specialsjukhus är intagna på ett sådant sjukhus på grund av domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1992. Enligt 2 § första stycket skall dessa personer genom domen anses ha överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen om rättspsykiatrisk vård. Lagrådet har inte någon erinran mot den nu återgivna bestämmelsen. Lagrådet utgår från att bestämmelsen bör tolkas så, att om ett specialsjukhus inte avvecklas slutligt förrän den 31 december 1997 men en partiell avveckling sker dessförinnan, vissa intagna då också före den 31 december skall kunna anses ha blivit överlämnade till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Ett sådant överlämnande kan dock inte anses ha kommit till stånd före den 1 november 1997, då den nu aktuella lagen träder i kraft. I den angivna paragrafens andra stycke föreskrivs att ett beslut om för- söksutskrivning eller utskrivning enligt 42 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall anses som ett beslut enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård. Har någon prövning av vården inte skett inom sex månader före det att patienten överfördes till rättspsykiatrisk vård skall, sägs det vidare i lagrummet, anmälan enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård göras inom fyra månader från det att patienten över- fördes till rättspsykiatrisk vård. Enligt Lagrådets mening är det onödigt att slå fast att ett beslut om för- söksutskrivning eller utskrivning enligt 1967 års omsorgslag är att anse som ett beslut enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård. Vad som behöver sägas är bara att anmälan till länsrätt enligt det nyssnämnda lagrummet skall göras inom en viss tid. Av praktiska skäl bör det i lagen anges ett datum då anmälan senast skall ske, t.ex. den 30 april 1998. Av 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård följer att ny anmälan därefter måste göras inom var sjätte månad från den dag då rätten senast meddelade beslut i frågan. Den nu förordade bestämmelsen om anmälan bör lämpligen fogas till 2 § första stycket som en sista mening. Lagrådet förordar således att 2 § får följande lydelse: "Personer som vid avvecklingen är intagna för vård på specialsjukhus på grund av en domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1992, skall anses genom domen ha överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Anmälan för prövning enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård skall första gången göras senast den 30 april 1998." I 3 § regleras vad som skall ske med patienter som har beretts vård i specialsjukhus under tid då de har varit intagna på kriminalvårdsanstalt. Av lagtexten bör framgå att paragrafen gäller sådana patienter som vid tidpunkten för avvecklingen alltjämt är intagna på specialsjukhus. Lagrådet förslår att paragrafen ges följande lydelse: "Personer som vid avvecklingen är intagna på specialsjukhus med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som var intagna på kriminalvårdsanstalt när de skrevs in i specialsjukhuset skall anses intagna för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård." Enligt 4 § skall andra patienter än de som avses i 2 eller 3 § vid avveck- lingen av ett specialsjukhus eller vårdhem undersökas för vårdintyg enligt 4 § lagen om psykiatrisk tvångsvård, om de är intagna för vård på specialsjukhuset eller vårdhemmet med stöd av 35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Enligt Lagrådets mening är det mindre lämpligt att föreskriva att under- sökningen skall göras "vid" avvecklingen. I stället bör kunna anges att patienterna "innan sjukhuset eller vårdhemmet avvecklas" skall undersökas för vårdintyg. Vidare bör det av lagtexten framgå att det skall vara fråga om patienter som är intagna för vård vid lagens ikraftträdande, dvs. den 1 november 1997. I 5 § finns föreskrifter om vad som skall gälla beträffande patienter som vid avvecklingen är utskrivna på försök eller har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet. I första stycket behandlas patienter som avses i 2 eller 3 § och i andra stycket patienter som avses i 4 §. De nyss behandlade bestämmelserna i 4 § om undersökning för vårdintyg synes omfatta även patienter som är utskrivna på försök eller har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet. Om ett vårdintyg för en sådan patient utfärdas och om patienten skall tas in för tvångsvård enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård kommer bestämmelserna i 25 § den lagen om möjlighet att få vistas utanför sjukvårdsinrättningens område att vara tillämpliga. I samband med vårdprövningen torde få prövas om tillstånd till sådan vistelse skall ges. Något behov av de i 5 § andra stycket intagna bestämmelserna synes därför inte finnas. Stycket bör alltså kunna utgå. Bestämmelserna i 5 § kommer därefter att gälla endast patienter som avses i 2 eller 3 §. 5 § bör därför flyttas och tas in direkt efter 3 §. Remissförslagets 4 § blir då 5 §. Förslag till lag om ändring i lagen om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade I remissen föreslås en ändring i 7 § andra stycket som skall träda i kraft den 1 november 1997. Redan beslutade ändringar i samma paragrafs första och tredje stycken skall träda i kraft den 1 december 1997. Den nu föreslagna övergångsbestämmelsen bör med hänsyn härtill formuleras om och ges följande lydelse: "Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § andra stycket den 1 november 1997 och i övrigt den 1 december 1997." Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. 45 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Wallström Regeringen beslutar proposition 1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus och vårdhem. 46 Rättsdatablad ------------------------------------------------------- Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande häver eller upp- EG- repar ett regler normgiv- ningsbemyndigande ------------------------------------------------------- Lag om ändring i 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) 47