Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 6034 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 1997/98:151 ·
Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Prop. 1997/98:151
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 151/2
35 Information om rätten till ålderspension 35.1 Inledning Den allmänna ålderspensionen berör i princip alla medborgare och står för huvuddelen av försörjningen under ålderdomen. Det här presenterade förslaget om ett reformerat ålderspensionssystem medför en rad förändringar i pensionssystemets uppbyggnad och kan för den enskilde individen innebära betydande skillnader i pensionsutfall jämfört med det nuvarande systemet. Förslaget innehåller också ett antal valsituationer för den enskilde. Det är därför av stor vikt att varje försäkrad får grundläggande kun- skaper om hur systemet fungerar och vilka konsekvenser det får för den egna pensionen. För att kunna planera för tiden som pensionär måste den enskilde kunna skaffa sig en god överblick över sin förväntade ekono- miska situation efter pensioneringen. I det reformerade pensionssystemet är informationen av ännu större betydelse än i det nuvarande systemet, eftersom varje åtgärd som påverkar inkomsten får genomslag i den framtida pensionen. Därtill är pensionsåldern flexibel varför tidpunkten för pensionsuttaget har stor betydelse för pensionens storlek. Även utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot påverkar pensionens storlek. Den försäkrade behöver dels få allmän information om hur det refor- merade ålderspensionssystemet är uppbyggt och fungerar, såväl vad avser inkomstpension från fördelningssystemet som premiepensionen från premiepensionssystemet. Den generella informationen behöver kompletteras med individuell information. Viss del av den individuella informationen bör, enligt vad som redovisas nedan, skickas ut årligen. 35.2 Allmän information Fördelningssystemet Den försäkrade behöver känna till grundläggande basfakta, men också få viss ytterligare kunskap, särskilt i de fall systemet kräver ett aktivt val av den enskilde. Den generella informationen skall inriktas på och be- hovsanpassas för olika målgrupper. Ansvaret för informationen om in- komstpension från fördelningssystemet skall ligga på dagens socialför- säkringsadministration. Försäkringskassorna skall ha rollen som neutral informationsgivare till de som behöver djupare information för att kunna fatta beslut om t.ex. deltidsarbete, tjänstledighet, överföring av pensionsrätt mellan makar, överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår eller ett eventuellt kompletterande pensionsskydd. Det skall också, genom alternativa informationsvägar som internet, e-post och telefonitjänster, ges möjlighet för den enskilde att när som helst ta del av prognoser samt på egen hand göra prognoser utifrån olika förutsättningar. Premiepensionssystemet För att premiepensionssystemet skall fungera som avsett krävs att infor- mationen till de enskilda håller hög kvalitet. Den enskildes rätt till information är en förutsättning för att han eller hon skall kunna ta till vara de möjligheter som premiepensionssystemet erbjuder. Det krävs information om systemet som sådant, om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande och åtminstone i någon utsträckning om fondförvaltarna och fonderna. Huvudansvaret för innehållet i informationen måste ligga på Premiepensionsmyndigheten. Flertalet remissinstanser har yttrat sig i frågan om information till de försäkrade. De poängterar därvid nödvändigheten av att denna informa- tion är av hög kvalitet för att skapa förståelse för och intresse kring pre- miepensionssystemet. Vikten av samordning av information beträffande fördelningssystemet respektive premiepensionssystemet betonas också av många. Finansinspektionen anser att informationsskyldigheten bör nära anknyta till bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder, innebärande att de försäkrade skall förses med informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse för fonden tills den enskilde avsagt sig ytterligare sådan information. Vissa remissinstanser, däribland Fondbolagens Förening, har uttryckt farhågor över att en prognos beträffande den enskildes kommande pension kan vara svår att göra i fråga om fonder med hög volatilitet och kan komma att uppfattas som en utfästelse om en viss pensionsnivå. Informationen om systemet som sådant är naturligtvis allra mest ange- lägen i samband med ikraftträdandet. Det är viktigt att tillräckliga resur- ser kan avsättas för dessa insatser, så att de enskilda kan fatta rationella beslut på ett riktigt underlag redan från början. När Premiepensionsmyn- digheten har inrättats och det år 1999 är dags för utbetalning från Riks- gäldskontorets tillfälliga förvaltning skall självfallet en fullständig information lämnas till den enskilde. I den informationen bör ingår uppgifter om de fonder som finns tillgängliga i systemet. För varje fond bör bl.a. anges nettopriset för förvaltningen, dvs. fondförvaltarens avgifter minskade med eventuell prisreduktion. Även när systemet är igång kommer det att behövas allmän informa- tion om hur det fungerar. Trycksaker som beskriver systemet bör därför hållas tillgängliga t.ex. på försäkringskassornas och kanske även skatte- myndigheternas kontor. Däremot kan det knappast begäras att personalen på dessa kontor generellt skall kunna besvara frågor som inte behandlas i trycksakerna. Sådan specialinformation får lämnas av en särskild informationsenhet. Härutöver måste naturligtvis riktade insatser göras för varje ny generation som kommer in i systemet. I 26-29 §§ lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om in- formationsmaterial som ett fondbolag skall tillhandahålla för varje fond som bolaget förvaltar (informationsbroschyr, årsberättelse och halvårs- redogörelse). Dessa handlingar skall inte ingå i utskicket från myndig- heten till den enskilde. Däremot bör det av premiepensionsmyndighetens besked framgå att den enskilde har rätt att få dessa handlingar från fondbolaget och hur man då skall bära sig åt. En sådan ordning, där den enskilde måste aktivt begära handlingarna, stämmer visserligen inte helt med tankarna bakom regeln i 27 § andra stycket lagen om värdepappersfonder att årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall tillställas alla andelsägare som inte har avsagt sig detta. Med tanke på att sparandet inom premiepensionssystemet inte kommer till på den enskildes eget initiativ på samma sätt som vanligt sparande i värdepappersfonder måste man emellertid räkna med att materialet skulle läsas av en så liten andel av de enskilda, att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att skicka materialet till alla som inte vidtagit den aktiva åtgärden att avsäga sig informationen. Åtskilliga remissinstanser har pekat på att det normalt ligger i pen- sionsspararnas intresse att direkt från förvaltaren kunna få information om fondsparandet. En väg till sådan informationsgivning är som nyss sagts att den enskilde vänder sig till fondförvaltaren och begär årsbe- rättelse m.m. I detta sammanhang skall det påpekas att en årlig samman- ställning från myndigheten, som behandlas under nästa rubrik, kan antas ge den önskade informationen om fondförvaltningen för flertalet sparare. Försäkringsförbundet pekar på en möjlighet för fondförvaltarna att via Premiepensionsmyndigheten skicka ut information. Förvaltaren skulle med en sådan modell stå för kostnaderna för utskicket. Materialet skulle även skickas till dem som inte avstått från sekretess. Enligt regeringens mening har en sådan metod vissa nackdelar. Den främsta nackdelen är att den enskilde lätt kan få intrycket att myndigheten svarar för innehållet i informationen. Regeringen vill därför inte förorda denna väg. Premiepensionsmyndigheten skall inte ha till uppgift att informera de enskilda om sådant som de kan inhämta från fondernas eget informa- tionsmaterial. Däremot bör myndigheten svara för ett allmänt informa- tionsmaterial om de fonder som har anmälts till premiepensionssystemet. Det kan t.ex. vara sammanställningar av fonderna efter deras placeringsinriktning och förvaltningsresultat under de senaste åren. Sådant material skulle i så fall kunna sändas ut till de enskilda i samband med underrättelsen om årets intjänade pensionsrätt, när ett nytt val av fond kan göras. Kostnaderna för informationen skall bäras av pensionsspararna. Man kan räkna med att de fonder som medverkar i systemet kommer att ut- sättas för en fortgående granskning och bedömning av ekonomijourna- lister m.fl., vilket naturligtvis minskar behovet av statliga insatser. Emellertid är det från flera håll omvittnat att det föreligger ett mycket stort behov av information om villkoren för fondsparande. Premiepen- sionsmyndigheten bör därför ge ut översikter av detta slag. Sådana över- sikter måste redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som myndigheten får från förvaltarna själva, t.ex. uppgifter i de rapporter om kostnadsuttag som förvaltarna skall ge in till myndigheten varje år, eller som framgår av publicerad statistik eller liknande. Det är viktigt att myndigheten tydligt anger att översikterna bygger på uppgifter från fondförvaltarna och att uppgifterna inte kontrollerats av myndigheten. Av översikterna bör bl.a. framgå nettopriset på förvaltningen av varje fond. Det är viktigt att den enskilde får tillräcklig information när denne första gången kommer in i premiepensionssystemet. Detsamma gäller när pensionen ska börja tas ut. Premiepensionsmyndigheten måste alltså framställa material som mer detaljerat än det allmänna informationsmaterialet redovisar vilka valmöjligheter den blivande pensionären har och hur förfaringssättet är för att få uppgift om vad som konkret gäller för den enskilde. Man kan t.ex. vilja veta vilket månadsbelopp man kan räkna med vid uttag av halv premiepension eller vilket månadsbelopp som kommer att gälla om man väljer efterlevandeskydd. Sådana uppgifter bör myndigheten på begäran tillhandahålla den enskilde utan kostnad. Pensioneringstidpunkten är kritisk på två sätt när det gäller efterlevan- deskydd: dels genom att det efterlevandeskydd som har gällt under aktiv- tiden upphör då, dels genom att det för de flesta kommer att vara enda tillfället då de kan begära efterlevandeskydd för pensionstiden. Informa- tion om dessa frågor bör ingå i det material som skall ges till dem som kan antas stå i begrepp att ta ut sin pension. Med tanke på hur viktigt efterlevandeskyddet kan vara för den enskilde bör det övervägas om inte information av det slaget också bör finnas på blanketten för ansökan om pension. Eftersom pensionsåldern är rörlig finns det emellertid inte någon given tidpunkt vid vilken informationsmaterial av detta slag skall skickas ut. Att skicka ut materialet inför den försäkrades 61-årsdag kommer i många fall att vara för tidigt. Att vänta till den påminnelse som skall sändas ut inför den försäkrades 70-årsdag kommer å andra sidan att vara alltför sent. En lämplig lösning kan vara att det på årsbeskedet t.ex. från och med det år den försäkrade fyller 60 år skrivs till en tydlig uppgift om att detta material finns och kan beställas från Premiepensionsmyndigheten. Huvudansvaret för informationen om premiepensionen till de enskilda skall ligga på Premiepensionsmyndigheten. Fördelningen av det rent praktiska informationsarbetet får avgöras inom socialförsäkringsad- ministrationen. 35.3 Årlig information De som tjänat in pensionsrätt inom det allmänna pensionssystemet skall få god tillgång till information om sin intjänande pensionsrätt och hur stor den framtida ålderspensionen beräknas bli. Upplysningar bör i ett sammanhang lämnas om såväl fördelnings- som premiepensionssystemet. Genom att sådan information lämnas årligen, och även till dem i yngre åldrar, kan den enskilde få en överblick över sin förväntade ekonomiska situation efter pensioneringen och ett underlag för sin egen bedömning att på frivillig väg bygga upp ett kompletterande pensionsskydd. Det angelägna i förslaget om årlig information understryks av flera remissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket (RFV), Finansinspektionen, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Försäkringskasseförbundet, Pensionärernas riksorganisation, Husmodersförbundet Hem och Samhälle samt Företagarnas riksorganisation. RFV framhåller att den årliga informationen måste kompletteras med individuell information. Samtliga som har förvärvat pensionsrätt under året, och därmed är be- rättigade till inkomstgrundad ålderspension, skall få information om detta. Dessutom skall också framöver alla inom vissa åldersklasser få besked om sin framtida, beräknade ålderspension, även om de under det aktuella året inte har tjänat in någon pensionsrätt. I dessa åldersklasser skall ett årligt pensionsbesked även lämnas till personer som aldrig för- värvat rätt till inkomstgrundad pension i Sverige och som sålunda möj- ligen kommer att bli berättigade enbart till garantipension. I avsnitt 13 föreslår regeringen att försäkrade som omfattas av det re- formerade pensionssystemets intjänanderegler, dvs. personer som är födda år 1938 eller senare, senast den 31 mars året efter det år beslutet avser skall få en underrättelse från försäkringskassan om den pensionsrätt som för året tillgodoräknats honom eller henne. I under- rättelsen skall redovisas skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst och den allmänna försäkringskassans beslut om andra pensionsgrundande belopp samt fastställd pensionsrätt för året. Även tillgodoräknade pensionspoäng för ATP skall redovisas i denna underrättelse. Detta bör ske i ett sammanhang. Vidare skall av underrättelsen framgå hur en eventuell överföring av premiepensionsrätt mellan makar och eventuell tjugondelsinfasning har påverkat beslutet om pensionsrätt. Möjligheterna till omprövning och överklagande skall också redovisas. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör kunna meddela föreskrifter om den ytterligare information som skall tillställas den försäkrade. Av informationen bör framgå hur den samlade pensions- behållningen förändrats i förhållande till föregående år. Därvid bör, för- utom den för året tillkommande pensionsrätten, redovisas förändringen p.g.a. inkomstindexering samt arvsvinsttilldelning för året. Även avdrag för förvaltningskostnader skall anges. Det bör samtidigt göras klart att pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras av faktiskt fonderade medel utan att den i princip endast utgör en bas för pensions- beräkningen. Informationen bör även innehålla en prognos över den framtida pensionens storlek. Informationen om pensionsbehållningen av inkomstpensionen bör visa den samlade behållningen av pensionsrätterna till och med senaste fast- ställelseår. Pensionsbehållningen räknas om varje år med ett index som mäter den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Tillägg beräknas fr.o.m. år 1999 för arvsvinster som avser pensionsbehållningar efter av- lidna som fördelas till kvarlevande i samma åldersgrupp. Då den försäk- rade börjat att uppbära pension skall det redovisas det avdrag som gjorts på grund av att pension har betalats ut under året. Pensionsprognosen bör vara en beräkning över hur stor den inkomst- grundade allmänna ålderspensionen blir med antagande att årsinkomsten varje år fram till pensionen kommer att vara lika stor som det senaste fastställeseåret. Beloppen bör anges i penningvärdet vid prognostillfället och redovisas före avdrag för preliminärskatt. Information skall också lämnas om att pensionens storlek är beroende av den ekonomiska till- växten i landet. För personer födda år 1937 och tidigare bör nuvarande förfarande vid underrättelse om pensionsgrundande inkomst vara oförändrat. Årsbesked om premiepensionskonto Premiepensionsmyndigheten skall en gång om året lämna information om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande i form av ett årsbesked. Informationen kan utformas efter förebild av de årsbesked som försäkringsbolagen lämnar sina kunder. Där redovisas ingående saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året samt utgående saldo. Om den enskilde har valt mer än en fond, skall varje fond redovisas för sig. I beskedet bör också lämnas en prognos uttryckt i kronor beträffande den enskildes kommande pension. Prognosen bör ange hur stor pensionen kan beräknas bli om den skall grundas bara på dittills intjänad pensionsrätt och hur stor den kan beräknas bli om den enskilde i fortsättningen tjänar in pensionsrätt med samma årliga belopp som under det år för vilket pensionsrätt senast har fastställts. För att den enskilde skall kunna sätta prognosens belopp i relation till sina aktuella förhållanden bör prognosen grundas på antagandet att både inflationen och tillväxten av bruttonationalprodukten kommer att vara noll under tiden fram till pensioneringen. Däremot skall det göras ett försiktigt antagande om värdetillväxt i de fondandelar som förvärvas för den enskildes räkning. Som grund för beräkningen ligger naturligtvis det aktuella tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto - för förfluten tid beaktas alltså den faktiska avkastningen - men för den framtida tillväxten kan exempelvis väljas de antaganden om värdetillväxt som kan göras för Premiesparfonden. En sådan uppräkning minskar inte relevansen av en jämförelse med den enskildes aktuella förhållanden utan är tvärtom nödvändig för att prognosen inte skall bli missvisande. Utgångspunkten för årsbeskedet är naturligtvis det tillgodohavande som gällde vid årsskiftet. Dock bör tillägg göras för den pensionsrätt som har fastställts för det föregående året, även om den har fastställts efter årsskiftet; som angetts tidigare kommer pensionsrätt för varje intjänandeår att fastställas under perioden från december året efter intjänandeåret till mars det därpå följande året, och det vore ologiskt att denna pensionsrätt togs med i årsbeskedet bara beträffande de personer som råkade få sin pensionsrätt fastställd före årsskiftet. Tanken är alltså att det tillgodohavande som redovisas skall vara den faktiska ställningen vid årsskiftet, värdet av fastställd pensionsrätt (i den mån inte detta värde ingår redan i uppgiften om ställningen vid årsskiftet) samt den avkastning från den tillfälliga förvaltningen som samtidigt har tillförts kontot. Däremot skall beskedet inte redovisa sådana värdeförändringar som kan ha inträffat efter årsskiftet. Genom en sådan avgränsning ger uppgifterna i årsbeskedet aktuell information till de enskilda utan alltför stor administration för myndigheten. Beskedet skall innehålla en redovisning av hur tillgodohavandet har förändrats i förhållande till föregående år. Utfärdandet av årsbeskeden är en administrativ serviceåtgärd och inne- bär inte något åtagande från myndighetens sida i fråga om pensionsspararens rätt till pension. Detta gäller både prognoserna om den framtida pensionen och uppgifterna om storleken av tillgodo- havandet på premiepensionskontot m.m. Om det genom något misstag kommer att anges för höga belopp i något av dessa avseenden, innebär det alltså inte att den enskilde får rätt till det högre beloppet. I vad mån felaktiga uppgifter i årsbeskedet till följd av fel eller försummelse från myndighetens sida kan leda till skadeståndsansvar för staten får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler (jfr avsnitt 36.4). Det är emellertid viktigt att det i årsbeskedet görs tillräckligt tydliga reservationer för att det är fråga om prognoser, så att beräkningarna inte i något avseende kan uppfattas som utfästelser om vilka pensionsbelopp den intjänade pensionsrätten kommer att ge upphov till. Pensionsbeloppen kan komma att påverkas inte bara av förändringar i den eller de valda fondernas värde utan också av ändringar i antagandena om dödlighet m.m. som görs innan pensionsspararen börjar ta ut sin pension. För de individer som har valt efterlevandeskydd, bör årsbeskedet inne- hålla uppgifter om detta. För dem som har valt efterlevandeskyddet under aktivtiden skall kostnaden för skyddet framgå av redogörelsen för utvecklingen av tillgodohavandet på premiepensionskontot. Vid båda typerna av efterlevandeskydd skall den enskilde också erinras om förut- sättningarna för att skyddet skall gälla vid dödsfall. För att utvecklingen av den enskildes tillgodohavande på premiepen- sionskontot skall kunna redovisas på ett jämförbart sätt, krävs samman- fattningsvis att pensionsrätt för det föregående året har fastställts, att av- kastningen från den tillfälliga förvaltningen har fördelats och att Premiepensionsmyndighetens avgiftsuttag har genomförts. Skälet till att samtliga dessa uppgifter måste föreligga innan årsbesked kan utfärdas är att uppgifterna är beroende av varandra. Pensionsrätten har betydelse för fördelningen av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen, eftersom avkastningen skall fördelas mellan de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten. Vidare har både pensionsrätten och avkastningen från den tillfälliga förvaltningen betydelse för myndighetens avgiftsuttag. Även om pensionsrätt fastställs för en enskild redan i december året efter intjänandeåret, kan årsbesked alltså inte skickas ut till honom eller henne förrän i början av året därpå. I samband med att årsbeskedet skickas ut är det naturligt att den enskilde också erhåller en blankett för val av fond. Ambitionen bör naturligtvis vara att ett årsbesked bör sändas till samt- liga pensionssparare. Av praktiska skäl kan det dock vara nödvändigt att utesluta vissa kategorier av enskilda, som är svåra att nå med ett besked. Dessa frågor får samordnas med vad som skall gälla om utskick från de allmänna försäkringskassorna och regleras på förordningsnivå. I de fall den enskilde uppbär inkomstpension, men inte börjat att upp- bära premiepension skall information om utvecklingen av tillgodohavan- det inom premiepensionssystemet fortsätta att skickas ut årligen. Premiepensionssystemet utgör, även i informationshänseende, en del av det allmänna ålderspensionssystemet. En samordning måste ske av informationen till de enskilda om deras rättigheter i fördelningssystemet respektive i premiepensionssystemet. 35.4 Skadeståndsansvar I 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) finns den grundläggande be- stämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutöv- ning. Enligt den bestämmelsen skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Statens ansvar omfattar även skada som rent faktiskt vållats av en under- ordnad myndighet. Anspråk på ersättning skall, enligt förordningen (1995:301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, hand- läggas av Justitiekanslern. Statens skadeståndsansvar omfattar alltså skada som vållats genom fel eller försummelse. Något krav på uppsåt eller oaktsamhet uppställs inte men det anges i förarbetena till bestämmelsen (prop. 1972:5) att de handlingsnormer som ligger till grund för den allmänna s.k. culparegeln bör tjäna som utgångspunkt även för bedömningen av om skadestånds- skyldighet föreligger för staten. (Culparegeln kan i korthet sägas innebära dels att den som vållar en skada kan anses ha handlat på ett sätt som avviker från vad som i allmänhet kan anses vara riktigt, dels att skadevållaren – av uppsåt eller oaktsamhet – själv kan anses bära skulden för sitt avvikande handlande.) Det sägs vidare i propositionen att frågan bör avgöras efter en mer objektiv bedömning av det förfarande som orsakat skadan. Ansvaret enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen omfattar därför även anonyma och kumulerade fel men också sådana fel som från subjektiv synpunkt framstår som ursäktliga. Med anonyma fel avses fel där någon viss person inte kan bindas till handlandet. Kumulerade fel är när ett antal mindre misstag eller förbiseenden inte var för sig men däremot tillsammans kan anses utgöra fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. Vidare skall vid den s.k. vållandebedömningen av om det förekommit ett skadeståndsgrundande fel eller försummelse från myndighetens sida verksamhetens art och ändamål tjäna som utgångspunkt. De krav på rättssäkerhet, noggrannhet och korrekt handläggning som den enskilde rimligen kan ställa skall därvid vara avgörande. Om det visar sig att myndigheten inte levt upp till något av dessa krav saknar det därför bety- delse om man från det allmännas sida kan åberopa förhållanden som gör att handlandet i viss mån framstår som ursäktligt. Myndighetens hand- lande och dess eventuella skadeståndsskyldighet skall alltså bedömas ur allmänhetens synvinkel. Det skall inte i detta sammanhang ges någon utförligare redogörelse för statens skadeståndsansvar. Frågan om det allmännas skadestånds- ansvar har varit föremål för översyn av Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar (se kommitténs betänkande Det allmännas skadeståndsansvar [SOU 1993:55]). Betänkandet har beretts inom Regeringskansliet och i mars i år överlämnade regeringen till riksdagen propositionen 1997/98:105 Det allmännas skadeståndsansvar. I korthet innehåller propositionen, i de delar som här är av intresse, förslag om att huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar skall kvarstå oförändrad men att den skall kompletteras med en ny regel om ansvar för felaktig myndighetsinformation. Syftet med den nya regeln är att förbättra möjligheterna för enskilda att få ersättning när en myndighet vållar skada genom att lämna felaktig information. Om en sådan regel införs torde den komma att påverka ansvaret för den information som lämnas av de myndigheter som svarar för administrationen av det reformerade ålderspensionssystemet. Vad avslutningsvis gäller ansvar för skador orsakade av fel vid ADB- behandling gäller enligt 23 § datalagen att skador som uppkommer till följd av att ett personregister innehåller oriktiga eller missvisande upp- gifter om en registrerad person skall ersättas av den registeransvarige. Detta anses även omfatta fall då ett register saknar personuppgifter som borde ha tillförts registret (se SOU 1993:55 s. 281). Vad gäller andra fel som uppkommer i samband med beslut fattade genom ADB- behandling torde de nästan alltid, på ett eller annat sätt, ha förorsakats av någon person. Det kan antingen vara den som konstruerat dataprogrammet eller den som försett datorn med uppgifter. I sådana fall är huvudregeln i skadeståndslagen tillämplig, även om det inte är möjligt att klarlägga vem som orsakade felet. 36 Kostnader m.m. 36.1 Administrationen av det nya pensionssystemet Regeringens bedömning: För finansiering av information och utbildning i samband med införandet av det reformerade ålders- pensionssystemet bör Riksförsäkringsverket ges möjlighet att ur AP- fonden erhålla högst 40 miljoner kronor per år under åren 1999 och 2000. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen. Regeringen har under olika avsnitt i denna proposition redogjort för hur förvaltningen av de olika delarna av det nya ålderspensionssystemet skall finansieras. I detta avsnitt ges därför endast en kortfattad överblick beträffande de framtida löpande förvaltningskostnaderna för det nya pensionssystemet samt för genomförandekostnadernas finansiering. Löpande förvaltningskostnader Den löpande förvaltningen av dagens folkpension och allmänna tilläggs- pension finansieras dels via statsmedel och dels via avgifter. Kostnaderna för förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets för- delningsdel föreslås täckas inom ramen för de avgifter som tas ut för att finansiera systemet, vilket också framgår av avsnitt 17. Förvaltnings- kostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001 till 60% täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år. Förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets garantipensionsdel föreslås finansieras av statsmedel, se proposition 1997/98:152 Garanti- pension, m.m. Regeringen har tidigare i avsnitt 19 redogjort för sitt förslag att inrätta en ny statlig myndighet för administration av försäkringsfunktionen för premiepensionen, Premiepensionsmyndigheten. Vidare framgår också att det föreslås att kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall finansieras genom avgifter från de försäkrade och inte redovisas på statsbudgeten. Genomförandekostnader Investeringar i t.ex. IT-stöd som sker som en del i införandet av det nya ålderspensionssystemet finansieras via lån hos Riksgäldskontoret. Fram till år 2001 har Riksförsäkringsverket beviljats en låneram uppgående till maximalt 992 miljoner kronor. En omfattande insats krävs för att Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna skall kunna ta sitt ansvar för information om det nya pensionssystemet. Informationen till medborgarna om det nya pensionssystemet har en mycket stor betydelse för de försäkrades möjligheter att bl.a. aktivt påverka sin framtida pensionssituation. Därför krävs såväl betydande informationsinsatser till de försäkrade som utbild- ningsinsatser för personalen hos RFV och de allmänna försäkrings- kassorna. För att klara informations- och utbildningsinsatserna inom RFV och försäkringskassorna med anledning av införandet av det nya ålders- pensionssystemet bör RFV ges möjlighet att bestrida dessa kostnader mot AP-fonden. Under åren 1999 och 2000 bör därför RFV i samband med uttaget av den årliga ersättningen för administration av ATP högst få ta ut 40 miljoner kronor per år för dessa insatser. Beloppen skall årligen fastställas av regeringen. I samband med att den nya Premiepensionsmyndigheten bildas beräk- nas uppkomma behov av olika slag av investeringar. Som framgår av avsnitt 23 får regeringen besluta att dessa investeringar skall finansieras med lån och krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får även besluta att avkastningen på premiepensionsmedel tas i anspråk år 1999 för Premiepensionsmyndighetens kostnader. Med anledning av reformens komplexitet kan uppkomma merkostna- der även inom andra verksamhetsområden. Förekomsten och storleken av sådana merkostnader kan dock inte bedömas nu. 36.2 Framtida pensionsutgifter Som redogjorts för i tidigare avsnitt kommer inkomst- och premie- pension att utbetalas fr.o.m. år 2001. Den äldsta årsklassen som skall få del av sin pension beräknad enligt reformerade regler fyller 65 år år 2003. Dessa personer kommer att få 80 % av sin pension enligt nuvarande regler och 20 % av pensionen enligt reformerade regler. Ju yngre årsklass desto större del av pensionen kommer att beräknas enligt reformerade regler. Till följd av övergångsreglerna kommer således utbetalningarna av inkomstgrundad ålderspension under en realtivt lång period huvudsakligen avse pensioner beräknade enligt nuvarande regler. Först efter år 2018 kommer pension intjänad enligt reformerade regler att svara för mer än hälften av totalutgifterna för den inkomstgrundade ålderspensionen. I det följande redovisas kalkyler över ålderpensionsutbetalningarnas utveckling i det reformerade systemet under olika antaganden om den ekonomiska och demografiska utvecklingen framöver. Den reala tillväxten i pensionsgrundande inkomster har antagits uppgå till 2 % respektive 0,5 % per år efter sekelskiftet. Vad gäller den demografiska utvecklingen har SCB:s befolknings- prognos år 1997 använts. Som ett beräkningsalternativ redovisas också pensionsutbetalningarnas utveckling med 1994 års befolkningsprognos som underlag. De två befolkningsprognoserna skiljer sig väsentligt. I 1997 års prognos har såväl dödlighet, födelsetal som nettoinvandring antagits vara lägre än i 1994 års prognos. Det innebär att ålderspension genomsnittligt sett kommer att uppbäras under fler år och att antalet personer i förvärvsaktiv ålder på sikt blir lägre enligt 1997 års prognos. Som exempel kan nämnas att år 2020 beräknas antalet pensionärer till 80 000 fler i den senare prognosen. Den genomsnittliga tiden som pensionär (med pensionsåldern 65 år) beräknas till 20 år i stället för knappt 19 år. Försörjningskvoten har, jämfört med 1994 års prognos, ökat med 7,5 % till 0,4 ålderspensionärer per person i åldrarna 20–64 år. I kalkylerna har premiepensionen beräknats på samma sätt som inkomstpensionen, vilket innebär att avkastningen inom premiepensionssystemet har antagits uppgå till 2 % respektive 0,5 %. Vidare har antagits att individens pensionsålder alltid är 65 år. I figur 36.1 visas hur pensionsutbetalningarna, uttryckta som procent- andel av avgiftsunderlaget, beräknas utvecklas fram till år 2050 i fyra olika scenarier. Figuren avser den totala ålderspensionen, dvs. såväl inkomstgrundad pension som garantipension. Avgiftsunderlaget utgörs av samtliga inkomster och belopp för vilka pensionsrätt tillgodoräknas. De två heldragna kurvorna i figuren avser utvecklingen vid 2 % tillväxt med 1994 års respektive 1997 års befolkningsprognos. Som framgår av figuren motsvarar pensionsutbetalningarna en större andel av avgiftsunderlaget i beräkningarna med 1997 års befolkningsprognos. Detsamma gäller i det fall den årliga tillväxten är 0,5 %. Som nämnts är medellivslängden högre enligt 1997 års prognos. Med oförändrad pensionsålder ökar antalet pensionärer och därmed utgifterna för ATP-baserade pensioner och för garantipensionen jämfört med kalkyler med 1994 års befolkningsprognos. Inkomstpensionen anpassar sig med viss eftersläpning till den ökade medellivslängden. Den högre medellivslängden innebär att också delningstalet blir högre och individens årspension således lägre. 1997 års prognos innebär också att antalet personer i förvärvsaktiv ålder minskar, vilket ger en sämre försörjningskvot. Eftersom de reformerade pensionsrätterna genom inkomstindex är knutna till genomsnittsinkomstens utveckling i stället för till lönesummans utveckling påverkas de inte direkt av en försämrad försörjningskvot. Detta kommer i stället ske genom den broms av indexeringen som beskrivs i avsnitt 16.2. Någon sådan eventuell bromsning har inte beaktats i de kalkyler som presenteras här. Figur 36.1 Utbetald ålderspension i procent av avgiftsunderlaget. Årlig real- tillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års resp. 1994 års befolkningsprognos Av figur 36.1 framgår vidare att ålderspensionsutbetalningarna är förhållandevis större i det lägre tillväxtalternativet. Detta beror främst på garantipensionen – med lägre lönetillväxt blir de inkomstgrundade pensionerna lägre och fler pensionärer blir således berättigade till garantipension. De inkomstgrundade pensionerna anpassar sig tämligen väl till den ekonomiska tillväxtakten, dvs. skillnaden i utbetalningarnas procentandel av avgiftsunderlaget är betydligt mindre om endast den inkomstgrundade pensionen beaktas. Detta framgår av figur 36.2 som visar utgifterna för den inkomstgrundade pensionen som procent av avgiftsunderlaget vid en årlig tillväxt på 2 % respektive 0,5 % och med 1997 års befolk- ningsprognos som underlag. Inkomstpensionen är knuten till inkomst- indexets utveckling såväl under intjänandetiden som under utbetalnings- tiden. Även utgående ATP-baserade pensioner är följsamhetindexerade och påverkas således av den samhällsekonomiska utvecklingen. Däremot är pensionspoängen för ATP-pension, som tjänas in fram t.o.m. år 2017, prisindexerad och således inte följsam till avgiftsunderlagets utveckling. Figur 36.2 Utbetald inkomstgrundad ålderspension i procent av avgiftsunderlaget. Årlig realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års befolkningsprognos I figur 36.3 visas utbetalade pensionsbelopp i miljarder kronor i de fyra olika scenarierna. Jämförelse mellan de två befolkningsprognoserna visar att skillnaden i utbetalda pensionsbelopp är förhållandevis mindre än skillnaden i utbetalningarnas storlek uttryckt som procent av avgifts- underlaget (jmf figur 36.1). Som redan nämnts förstärks skillnaden i det senare fallet av utvecklingen av försörjningskvoten, dvs. av utvecklingen av antalet förvärvsaktiva i förhållande till antalet pensionärer. Figur 36.3 Utbetald ålderspension i miljarder kronor. Årlig realtillväxt 2% respektive 0,5 %. 1997 års resp. 1994 års befolkningsprognos För att jämföra det reformerade och det nuvarande systemets stabilitet vid förändringar i tillväxten har figur 36.4 tagits fram. I figuren jämförs utgiftsutvecklingen i det reformerade systemet och i ett bibehållet ATP/folkpensionssystem men med inkomstindexerat förmånstak. Att taket har höjts även inom nuvarande regelsystem innebär således att individens pensionsgrundande inkomst är densamma inom båda systemen. Även ATP-systemet behåller därmed karaktären av ett inkomstrelaterat system, till skillnad mot ett ATP-system med prisindexerat förmånstak. Inom nuvarande regelsystem gäller särskilda skatteregler för pensionärer, vilket gör att bruttoutbetalningarna inte är helt jämförbara i de två systemen. Därför har i stället nettobelopp (belopp efter skatt) räknats fram schablonmässigt. Summa nettoutbetalningarna har satts i relation till lönesummman (brutto, före skatt). Figur 36.4 visar således ålderspensionsutbetalningarna efter skatt i procent av lönesumman för 2 % och 0,5 % årlig tillväxt med 1997 års befolkningsprognos. Figur 36.4 Utbetald ålderspension efter skatt i procent av lönesumman.Reformerat system resp. ett ATP/folkpensionssystem med inkomstindexerat förmånstak. Årlig realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års befolkningsprognos Inkomstindexeringen inom det reformerade systemet medför att detta är betydligt mer följsamt till samhällsekonomin än det prisindexerade ATP-systemet. Detta framgår av figuren. Skillnaden mellan utgifts- kvoterna i de två tillväxtalternativen är betydligt mindre för det reformerade systemet än för ATP-systemet. Vid 0,5 % årlig tillväxt är utgiftskvoten inom ATP-systemet betydligt högre än inom det reformerade systemet vid samma tillväxt. Med 2 % tillväxt ligger utgifterna i de två systemen på ungefär samma nivå. Det reformerade systemet har delvis anpassat sig till den ökade medel- livslängden för pensionärer som 1997 års befolkningsprognos innebär. För ATP-systemet innebär en ökad medellivslängd enbart en högre utgiftsnivå – ingen automatisk anpassning av utgiftsnivån sker. Med 1994 års befolkningprognos som beräkningsunderlag hade därför skillnaden mellan de två systemen varit mindre. 37 Författningskommentar 37.1 Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension Allmän ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för reformering av ålderspensionssystemet ersättas av dels inkomstgrundad ålderspen- sion, dels garantipension. Den inkomstgrundade ålderspensionen ersätter tilläggspension i form av ålderspension och viss del av folkpension i form av ålderspension (30-delad sådan). Garantipensionen ersätter folkpension i form av ålderspension i övrigt och pensionstillskott. Denna lag innehåller bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension. Sådan pension består främst av inkomstpension och premiepension. Under en längre övergångsperiod kommer även tilläggspension att finnas kvar för ålderspensionärer som är födda år 1953 eller tidigare. Sådan pension är också en del av den inkomstgrundade ålderspensionen och regleras i denna lag. Lagen innehåller vidare bestämmelser om premiepension till efterlevande som följer av det frivilliga efterlevandeskydd som är knutet till premiepensionen. Bestämmelserna om inkomst- och premiepension berör personer som är födda år 1938 eller senare och rätt till tilläggspension enligt denna lag har, under i lagen närmare angivna förutsättningar, den som är född år 1953 eller tidigare. Personer födda åren 1938–1953 kommer alltså att kunna uppbära alla tre pensionerna. Deras pensioner blir dock, som an- förts i avsnitt 28, föremål för s.k. tjugondelsinfasning. Tjugondelsinfasningen innebär att en person som är född år 1938– 1953 får såväl inkomst- och premiepension som tilläggspension men till vissa tjugondelar. Hel tilläggspension reduceras med 1/20 för varje helt år som passerat från och med år 1935 till utgången av den pensionsberättigades födelseår samtidigt som hel inkomst- och premiepension reduceras med 1/20 för varje helt år som förflutit från och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Reduceringen görs beträffande tilläggspensionen efter beräkning av den årliga tilläggspensionen. När det gäller inkomst- och premiepensionerna reduceras däremot redan den årligen fastställda pensionsrätten på vilken pensionerna grundas. Inkomstpension och tilläggspension finansieras inom ramen för ett fördelningssystem vilket innebär att pensionsutgifterna löpande finansieras med avgiftsintäkter men med en mindre buffertfond för utjämning av variationer av utgifter och intäkter mellan olika år. Premiepensionen inklusive det frivilliga efterlevandeskyddet som är knutet till denna, finansieras genom ett premiereservsystem, i lagen benämnt premiepensionssystemet, dit medel motsvarande pensionsrätt för premiepension avsätts löpande och förvaltas för den enskildes räkning. Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. Den första avdelningen behandlar huvudsakligen frågor om vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och hur sådan pension tjänas in. Den avdelningen är gemensam för fördelningssystemet och premiepensionssystemet. Andra avdelningen avser endast fördelningssystemet. Den innehåller ett kapitel om uttag och beräkning av inkomstpension och ett kapitel om uttag och beräkning av tilläggspension. Tredje avdelningen avser endast premie- pensionssystemet och innehåller fem kapitel som behandlar förvaltningen av premiepensionskapital, uttag av premiepension, två former av efterlevandeskydd och regler avseende den nya Premiepensionsmyndighetens kostnader. Den sista avdelningen innehåller gemensamma bestämmelser om utbetalning, ändring och överklagande m.m. Huvuddelen av bestämmelserna i lagen skall träda i kraft den 1 januari 1999. Detta gäller bl.a. intjänandet av pensionsrätt. Tilläggspension skall liksom tidigare beräknas utifrån intjänade pensionspoäng och bestämmelserna om bl.a. detta har flyttats från AFL till denna lag. Bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng i AFL skall dock fortsätta att gälla för tid före år 1999. Huvuddelen av bestämmelserna om pensionspoäng i AFL skall också fortsätta att tillämpas för personer födda år 1937 eller tidigare. Detta framgår av lagen om införande av denna lag. Utbetalning av pension enligt den nya lagen skall göras först i januari 2001. Reglerna om beräkning och utbetalning av pension träder därför i kraft den 1 januari 2001 då motsvarande regler i AFL skall upphöra att gälla. Förslag om upphävande av reglerna i AFL lämnas dock inte i denna proposition. I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om upphävande av annan lagstiftning som ersätts med bestämmelser i förevarande lag, bestämmelser om beräkning av pensionsrätt för tid före år 1999 och andra övergångsregler till denna lag. Lagen kompletteras också med en ny lag som innehåller bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I den lagen finns också närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av pensionsrätt m.m. 1 kap. Allmänna bestämmelser Försäkringens omfattning m.m. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun- dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premiepension samt om premiepension till efterlevande. I denna inledande paragraf anges innehållet i lagen. Som framgår av den inledande kommentaren har bestämmelserna om tilläggspension för ålderspensionärer flyttats över från AFL till denna lag. Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak bestämmelserna i AFL. Som framgår av 6 kap. 2 och 9–11 §§ denna lag skall dock tilläggspensionen ökas med ett belopp som motsvarar folkpension i form av ålderspension beräknad enligt 5 kap. 1 § a) AFL samt, i vissa fall för personer födda åren 1938–1953, ett garantitillägg. 2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansieras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel. Här anges hur pensionsförsäkringen skall finansieras. Motsvarande reg- ler för tilläggspensioneringen finns för närvarande i 19 kap. AFL. Finansieringen av pensionerna skall ske genom avgifter och avkast- ningen på influtna medel från dessa avgifter. Även försäkringskassornas och berörda myndigheters kostnader för förvaltning av försäkringen skall bekostas av influtna medel från avgifter och avkastningen av dessa medel. Bestämmelser om de avgifter som här avses finns i lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och den nya lagen om statlig ålderspensionsavgift. Medel från dessa avgifter förs, såvitt de skall finansiera denna försäkring, dels till Allmänna pensionsfonden för täckande av bl.a. kostnaderna för inkomstpension och tilläggspension, dels till ett konto hos Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning av de medel som skall motsvara de försäkrades pensionsrätt för premiepension. Sedan pensionsrätt för premiepension fastställts för en försäkrad, skall ett belopp motsvarande denna pensionsrätt samt avkastningen från den tillfälliga förvaltningen föras över från kontot hos Riksgäldskontoret till förvaltning i värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Om den försäkrade har börjat ta ut pension i form av livränta med garanterade belopp, skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten (se 8 kap. 2 § andra stycket). Kostnaderna för förvaltningen av inkomstpension och tilläggspension skall belasta AP-fonden och delvis täckas genom minskning av tillgodo- räknad sammanlagd pensionsrätt för inkomstpension (pensionsbehåll- ningarna). Detta skall ske i samband med årlig inkomstindexering av pensionsbehållningarna (se 5 kap. 7 §). Premiepensionssystemet skall, som anförs bl.a. i avsnitt 23, vara självfinansierat. Försäkringsgivare för premiepensionssystemet är Premiepensionsmyndigheten. Denna myndighets kostnader skall i princip täckas genom årliga avgifter som dras från tillgodohavandena på samtliga premiepensionskonton (se 11 kap. 1 §). Vissa kostnader inom premiepensionssystemet skall bäras av respektive berörd individ (se 11 kap. 2 §). Även fondförvaltarnas kostnader skall bäras av de försäkrade. Fond- förvaltarna tar ut ersättning för förvaltningen direkt ur fonden. Detta minskar fondens värde och därmed värdet på de andelar i fonden som Premiepensionsmyndigheten förvärvat för en försäkrads räkning. 3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen- sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad. Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande enligt denna lag. Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen och storleken av premiepensionen är beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats. Tilläggspensionens storlek är vidare genom följsamhetsindexering beroende av den allmänna inkomstutvecklingen. I denna paragraf anges att inkomstpension och premiepension skall baseras på de pensionsrätter som har fastställts för en försäkrad. Pensionsrätt skall i sin tur beräknas på ett underlag bestående av pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. I paragrafen anges också att tilläggspension skall baseras på intjänade pensionspoäng. Dessa poäng skall, liksom pensionsrätt, fastställas årligen men skall endast beräknas på pensionsgrundande inkomster och den antagna framtida inkomst som ligger till grund för beräkning av förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL. Detta överensstämmer med vad som gällt för pensionspoäng enligt AFL. Såväl pensionsrätt som pensionspoäng beräknas på ett underlag som är maximerat till 7,5 gånger inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket). Till skillnad från vad som gäller för inkomst- och premiepension är det inte vad som fastställts som är av betydelse för tilläggspensionen utan vad som tjänats in. Vid uttag av pension då pensionspoängen inte är känd för föregående år kommer emellertid tilläggspensionen att beräknas endast på fastställda pensionspoäng. När den intjänade pensionspoängen senare blivit fastställd skall tilläggspensionen i förekommande fall ändras och en eventuell tilläggsutbetalning för retroaktiv tid göras. Vilka inkomster som är pensionsgrundande och hur pensionsgrundande inkomst skall beräknas anges i 2 kap. I 3 kap. finns angivet under vilka förutsättningar en försäkrad skall tillgodoräknas andra pensionsgrundande belopp och hur dessa skall beräknas. Beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng regleras i 4 kap. Där finns också bestämmelser om tillgodoräknande av vårdår. I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om bl.a. beräkning och fastställande av pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för tid före ikraftträdandet av denna lag. Sista meningen, som såvitt avser inkomstpensionen formulerats i en- lighet med förslag av Lagrådet, anger att pensionerna inte bara påverkas av den pensionsrätt respektive pensionspoäng individen har tjänat in utan också av vissa andra förhållanden. Inkomstpensionens nivå påverkas framför allt av ett inkomstindex (se 5 §) som avser att spegla den all- männa inkomstutvecklingen i samhället. Hur detta sker framgår av 5 kap. Premiepensionens storlek är beroende av värdeförändringarna på de me- del som fonderats för de enskildas räkning. Tilläggspensionen följsam- hetsindexeras fr.o.m. årsskiftet efter det år då den pensionsberättigade fyller 65 år. Detta gäller oavsett om den tagits ut eller inte (se 6 kap. 4 §). 4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med- borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst- grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet. En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in- komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension. I avvaktan på att frågan om vilka som bör vara försäkrade bereds vidare har i denna lag införts bestämmelser som i princip motsvarar de som avser försäkringen för tilläggspension enligt AFL. Enligt denna lag kan dock även en person som inte längre är försäkrad erhålla pension varför bestämmelsen i AFL om att den som tillgodoräknats pensionspoäng alltid är försäkrad för tilläggspension inte har någon motsvarighet här. I första stycket av denna paragraf anges två huvudgrupper som är för- säkrade för inkomstgrundad ålderspension. Den första är svenska med- borgare och den andra är personer som inte är svenska medborgare men som är bosatta i Sverige. Av 7 § följer att även vissa personer som inte faktiskt är bosatta här ändå vid tillämpning av lagen skall anses vara det. Andra och tredje stycket innehåller bestämmelser rörande utländska sjömän på svenska handelsfartyg och personer som uppbär förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Den senare gruppen är inte uttryckligen omnämnd i motsvarande bestämmelse i AFL men omfattas ändå av försäkringen för tilläggspension på grund av den tidigare nämnda bestämmelsen att alla som tidigare har tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrade för tilläggspension. På grund av Sveriges medlemskap i EU gäller vissa andra regler om vem som omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet än som direkt följer av denna lag. Denna fråga har dock behandlats utförligt i avsnitt 7 och kommenteras därför inte närmare här. I denna lag finns vidare särskilda föreskrifter som innebär att personer i olika åldersgrupper inte är berättigade till viss pension eller berättigad till sådan pension endast i begränsad utsträckning. Indexering 5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in- komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom- snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster utan den begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket, efter avdrag för allmän pensionsavgift, och de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspension, vilka har uppburits av dem som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året. Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet vara lika med 100,00. I paragrafens första stycke anges att vissa beräkningar skall göras med ledning av ett inkomstindex. Indexet skall visa den procentuella föränd- ringen av de försäkrades årliga inkomster. I första stycket andra meningen, som formulerats efter förslag av Lagrådet, anges att de in- komster som ligger till grund för beräkningen av förändringen skall an- tingen vara av sådant slag att de till sin natur är pensionsgrundande eller också skall de utges i form av förtidspension. Vid beräkningen av genomsnittet av de inkomster som i sig är pensionsgrundande skall av- drag för den allmänna pensionsavgiften ha gjorts. Det finns inte någon övre gräns för de inkomster som skall ingå i beräkningen vilket innebär att även inkomster som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp räknas med vid beräkningen av inkomsterna. Beräkningen skall endast omfatta inkomster som uppburits av personer som under det aktuella året fyllt 16 år men inte 65 år eller mer. Av andra stycket framgår att indexuppräkningen består av två delar. Den ena delen utgörs av den procentuella förändringen i det angivna in- komstmåttet justerat för förändringar i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad respektive år. Förändringen beräknas som den genomsnittliga årliga förändringen av det angivna inkomstmåttet under en period av tre år före det år inkomstindexet avser dvs. mätningen sker med utgångspunkt i det genomsnittliga inkomstunderlaget fyra år före det år indextalet avser. Den andra delen av indexuppräkningen avser för- ändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad två år före det år indextalet avser fram till juni månad ett år senare. Detta innebär att in- dextalet för år 2000 fastställs genom att 1999 års indextal uppräknas med dels den prisjusterade årliga inkomstutvecklingen mellan år 1996 och år 1999, dels med prisförändringen mellan juni år 1998 och juni år 1999. I paragrafens tredje stycke fastslås att det är regeringen som varje år skall fastställa inkomstindexet. Beräkningen av indexet görs av Riksför- säkringsverket. Indextalet för år 1999 är dock angivet till 100,00 direkt i lagtexten. 6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. In- komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall avrundas till närmaste hundratal kronor. Förutom att inkomstindex skall användas för vissa beräkningar skall även i vissa fall ett inkomstbasbelopp användas. Detta gäller beräkning av det s.k. intjänandetaket som summan av en försäkrads pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp inte kan överstiga och det enhetliga belopp som kan tillgodoräknas försäkrade föräldrar till små barn. Det förvärvsvillkor som en pensionsberättigad måste uppfylla för att pensionsrätt beräknad på pensionsgrundande belopp för plikttjänst- göring och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn skall ligga till grund för beräkning av en pensionsutbetalning är också kopplat till inkomstbasbeloppet. I denna paragraf anges dels att inkomstbasbeloppet skall fastställas år- ligen av regeringen, dels att beloppet skall räknas om med förändringen av inkomstindex. Av lagen om införande av denna lag följer att det första år inkomstbasbeloppet skall fastställas för är år 2002. Inkomstbasbe- loppet för år 2001 följer av förevarande paragraf och skall för det året motsvara det förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL. För år därefter skall det räknas om med förändringarna av inkomstindex. Definitioner m.m. 7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses också bosatt i Sverige under hela ut- sändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. I denna paragraf anges att en person som inte faktiskt är bosatt i landet i vissa situationer ändå skall anses vara det vid tillämpning av denna lag. Detta innebär att när det i lagen uppställs ett krav på bosättning i landet, t.ex. för att en utländsk medborgare skall vara försäkrad för inkomst- grundad ålderspension eller för att en förälder skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 §, skall den som uppfyller kraven i denna paragraf anses vara bosatt här. I första stycket föreskrivs att en försäkrad som lämnar Sverige fortfa- rande skall anses vara bosatt här om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i 1 kap. 3 § första stycket AFL. I andra stycket anges att den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning normalt skall anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden. Detta gäller även vissa i paragrafen närmare angivna personer som följer med den utsände. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL i nu föreslagen lydelse. Det bemyndigande för regeringen att föreskriva annat som fanns i AFL har efter påpekande från Lagrådet tagits bort, se närmare avsnitt 7. 8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med 1. år: kalenderår, 2. månad: kalendermånad, 3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensions- grundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och 4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett be- skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret. Första stycket punkterna 1 och 2 i denna paragraf motsvarar 20 kap. 1 § första stycket AFL. I punkterna 3 och 4 har begreppen intjänandeår och fastställelseår de- finierats. När det gäller pensionsgrundande inkomst är intjänandeåret i princip detsamma som beskattningsåret. Med fastställelseår avses året efter intjänandeåret, dvs. detsamma som taxeringsåret när det gäller pen- sionsgrundande inkomster. Det är under slutet av detta år pensionsrätt för intjänandeåret tidigast kan fastställas. Eftersom pensionsrätt räknas endast för hela kalenderår och den pensionsgrundande inkomsten grundar sig på taxeringen har i andra stycket angetts att inkomster som har uppburits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med ett kalenderår skall anses uppburna under kalenderåret närmast före taxeringsåret. För andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst motsvarar intjänandeåret det kalenderår för vilket ett sådant belopp skall beräknas enligt bestäm- melserna 3 kap. 9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans- lagen (1973:282) anses som sjöman. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets- givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud- sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar- tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare. Innehållet i denna bestämmelse motsvarar till stora delar bestämmelserna i 20 kap. 1 § andra och tredje styckena AFL. 10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt samma lag. I denna paragraf anges att vad som i lagen föreskrivs om förtidspension enligt AFL också skall gälla sjukbidrag enligt nämnda lag. Detta gäller framför allt tillgodoräknande av ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §. 2 kap. Pensionsgrundande inkomst 1 § Inkomster av anställning enligt 3–5 §§ samt inkomster av annat förvärvsarbete enligt 6–8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs i 9–17 §§. Sådana inkomster skall beräknas enligt 18–22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat för- värvsarbete under ett år utgör den försäkrades pensionsgrundande inkomst det året. Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat för- värvsarbete till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete. Den pensionsrätt som för ett visst år skall tillgodoräknas en försäkrad inom det reformerade ålderspensionssystemet skall som tidigare angetts grundas på dels dennes pensionsgrundande inkomster under samma år, dels andra pensionsgrundande belopp som den försäkrade skall tillgodoräknas för det året. Detta kapitel innehåller regler om vilka inkomster som till sin art är pensionsgrundande samt hur dessa skall beräknas och sammanläggas till en total pensionsgrundande inkomst. I nästa kapitel finns motsvarande bestämmelser när det gäller andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst. Pensionsrätt skall tillgodoräknas på grundval av inkomster av anställ- ning, uppdrag och annat förvärvsarbete enligt samma principer som en- ligt AFL. Huvudprincipen skall vara att pensionsrätt skall grundas på inkomst av förvärvsarbete och att inkomster av andra slag inte är pen- sionsgrundande. Inkomst av kapital kan alltså inte grunda rätt till pen- sion. De pensionsgrundande inkomsterna skall – på samma sätt som enligt nuvarande regler i AFL – hänföras till antingen inkomster av an- ställning eller inkomster av annat förvärvsarbete. Detta framgår av första stycket i denna inledande paragraf som anger att inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande enligt 3– 5 §§ respektive 6–8 §§. Detta gäller dock inte om annat föreskrivs i därpå följande paragrafer. Bestämmelserna om vad som är pensionsgrundande inkomst av anställning respektive av annat förvärvsarbete motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 och 3 §§ AFL och har, om inte annat anges, samma innebörd som nämnda bestämmelser i den lagen. Inkomsterna skall beräknas enligt 18–22 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor. Liksom enligt AFL utgörs en försäkrads pensionsgrundande inkomst enligt denna lag av summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete upp till ett visst belopp. Summan av den försäkrades inkomster av anställning skall därvid avrundas till närmast lägre hundratal kronor och detsamma gäller summan av hans eller hennes inkomster av annat förvärvsarbete. För den som har in- komster överstigande det i andra stycket angivna högsta pensionsgrun- dande beloppet, skall den del av inkomsterna som överstiger beloppet i första hand avräknas från inkomster av annat förvärvsarbete. Den del av denna inkomst som skall grunda rätt till pension kan därvid komma att avse ett belopp som inte är jämnt delbart med 100. Även detta överens- stämmer med vad som gäller enligt AFL. Däremot är inkomsterna, till skillnad från vad som hittills gällt enligt AFL, pensionsgrundande från "första kronan". Vid smärre inkomster skall dock pensionsgrundande inkomst inte fastställas (se 2 §). Det högsta belopp som avses i andra stycket (det s.k. intjänandetaket) skall motsvara sju och en halv gånger det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret. Något sådant basbelopp kommer dock inte att finnas förrän år 2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag följer att intjänandetaket dessförinnan skall motsvara sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL. Som Lagrådet påpekat används i lagen, om inte annat särskilt anges, begreppet pensionsgrundande inkomst för inkomster som i sig är pensionsgrundande men efter begränsning till nämnda intjänandetak. Som tidigare sagts består den pensionsgrundande inkomsten av dels inkomster av anställning, dels inkomster av annat förvärvsarbete. För att tydliggöra att dessa senare begrepp avser inkomster som i sig är pen- sionsgrundande sedan dessa beräknats enligt bestämmelserna i 18–22 §§ (och alltså minskats med debiterad allmän pensionsavgift) men utan någon begränsning av intjänandetaket har en smärre justering gjorts i paragrafen. När det däremot i t.ex. 2 § andra stycket anges att summan av de inkomster som är pensionsgrundande skall ha uppgått till ett visst belopp åsyftas inkomster som i sig är pensionsgrundande och utan avdrag för allmän pensionsavgift. 2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrun- dande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensions- grundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring. I denna paragraf anges förutsättningarna för att pensionsgrundande in- komst skall fastställas för en försäkrad. Delvis motsvarar bestämmelsen 11 kap. 1 § andra stycket AFL. Som framgår av första stycket skall en persons pensionsgrundande in- komst fastställas för varje år personen har haft inkomster som är pen- sionsgrundande om han eller hon då varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket. Detta gäller svenska medborgare, andra som är bosatta här och vissa utländska sjömän. I 1 kap. 7 § finns bestämmelser som innebär att en person som inte är bosatt i Sverige ändå i detta sammanhang skall anses vara det varför han eller hon kommer att anses som försäkrad enligt förstnämnda bestämmelser. Även för en sådan person skall eventuell pensionsgrundande inkomst fastställas. Till följd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäller också vissa avvikande regler (se avsnitt 7). För den som omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspen- sion enbart på grund av bestämmelsen i 1 kap. 4 § tredje stycket skall däremot inte bestämmas någon pensionsgrundande inkomst. (En sådan person är försäkrad enbart för inkomstgrundad ålderspension grundad på förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL och skall därför bara tillgodoräknas pensionsrätt på pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § och/eller pensionspoäng enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 9 §.) En allmän förutsättning för att beslut om en försäkrads pensionsgrun- dande inkomst skall meddelas är att de inkomster ett år som är pensionsgrundande sammanlagt uppgått till minst 24 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Denna gräns motsvarar gränsen för när inkomstdeklaration ska lämnas och är, som anges i avsnitt 8.3, huvudsakligen administrativt motiverad. Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som skall användas vid beräkningen utan det något lägre belopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Vidare är det summan av de inkomster som är pensionsgrundande som minst skall uppgå till 24 % av prisbasbeloppet. Till följd av avdrag för allmän pensionsavgift enligt 21 eller 22 § kan däremot den pensionsgrundande inkomsten komma att understiga detta belopp. Likaså kan till följd av bristande avgiftsbetalning den pensionsgrundande inkomst på vilken pensionsrätt skall beräknas komma att understiga detta belopp (se avsnitt 13.5). I andra stycket anges att, i likhet med vad som gäller pensionsgrundande inkomst enligt AFL, pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år. Detsamma gäller andra pensionsgrundande belopp (3 kap. 2 §) och därmed även pensionsrätt. Vidare föreskrivs i andra stycket att pensionsgrundande inkomst normalt inte skall fastställas för det år då en person har avlidit. Detta gäller dock inte om överföring skall göras av den pensionsrätt för premiepension som skall fastställas för den försäkrade. Sådan överföring skall även kunna avse det år då den försäkrade har avlidit, om inte makan eller maken till vilken överföring skall ske har avlidit samma år, och det förutsätter att pensionsgrundande inkomst fastställs för det året. Enligt 4 kap. 1 § första stycket skall dock i en sådan situation endast pensionsrätt för premiepension fastställas men inte pensionsrätt för inkomstpension. I andra och tredje styckena i samma paragraf föreskrivs särskilt att inte heller pensionspoäng skall fastställas för dödsfallsåret och att vårdår inte skall tillgodoräknas för sådant år. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då denne har fyllt 64 år. En sådan person kan endast erhålla tilläggspension och sådan pension kan, liksom enligt AFL, inte tjänas in efter 64 års ålder. För en sådan person skall, i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler i 11 kap. 1 § AFL, inte heller pensionsgrundande inkomst fastställas för år då den försäkrade har uppburit hel ålderspension hela året. Något undantag för fastställande av pensionsgrundande inkomst för år under vilket en försäkrad har uppburit hel ålderspension finns däremot inte såvitt gäller dem som är födda år 1938 eller senare. Till följd härav föreslås också att den avgiftsbefrielse som förelegat under sådan tid upphävs för personer som är födda 1938 eller senare (se 3 kap. 3 § tredje stycket SAL). Lagrådet har inte granskat den slutliga utformningen av andra stycket. Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete Inkomster av anställning 3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställ- ning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare. I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning. Första stycket i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket första–tredje meningarna AFL. Annan ersättning i pengar är sådan ersättning som inte kan betecknas som lön, exempelvis den del av ett avgångsvederlag som överstiger vad som kan anses som ersättning för lön under normal uppsägningstid och som utbetalas direkt från arbetsgivaren och inte från en försäkrings- givare. Sådana vederlag har så gott som alltid sin grund i ett anställ- ningsförhållande och kommer därför regelmässigt att vid taxeringen be- dömas som inkomst av tjänst. Enligt de principer som gäller fr.o.m. år 1991 utgör ersättningar av detta slag underlag för socialavgifter. Detta påpekades av skatteutskottet vid behandlingen av prop. 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskatt- ningen (bet. 1990/91:SkU10 s. 166–167). I betänkandet föreslog utskottet i förtydligande syfte en ändring i 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter, vilken godkändes av riksdagen (rskr. 1990/91:106). Med kostnadsersättning avses en särskild ersättning som betalas ut vid sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten. Traktaments- och resekostnadsersättning i tjänsten till den del den inte är avdragsgill enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) är exempel på sådan kostnadsersättning som skall likställas med lön och därmed bli pensionsgrundande. Skattepliktig inkomst av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan för- mån som utges på grund av kundtrohet eller liknande skall alltid anses som inkomst av anställning om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Med rabatt eller annan bonus avses alla former av rabatter, t.ex. både sådana som ges i samband med inköpet och sådana som ges i efterhand antingen i pengar eller på annat sätt. Ett ytterligare krav uppställs dock, nämligen att förmånen utges på grund av kundtrohet eller liknande. Som exempel kan nämnas trohetsbonussystemen inom flyg- och hotellbranschen samt olika former av introduktionserbjudanden där en viss extra bonusförmån ges om man blir kund hos ett visst företag. Med att någon slutligt har stått för kostnaderna avses i detta sammanhang t.ex. det fallet att en arbetsgivare betalar en tjänsteresa eller ett hotellrum men det är resenären eller gästen som får någon form av rabatt eller bonus. Däremot är bestämmelsen inte tillämplig om en anställd får en viss rabatt vid privata inköp och rabatten inte betalas av någon annan än rabattutgivaren. De kostnader som ligger till grund för förmånen är då den anställdes egna inköp. I sådant fall kan rabatten dock vara skatteplik- tig intäkt av tjänst och pensionsgrundande som inkomst av anställning om förmånen är att anse som ersättning för arbete (jfr prop. 1996/97:19). I andra stycket anges att ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvs- inkomst av verksamhet som inte bedrivs självständigt är pensions- grundande som inkomst av anställning även om mottagaren inte är an- ställd hos den som utger ersättningen. Detta motsvarar vad som före- skrivs i 11 kap. 2 § första stycket q AFL och del av 3 kap. 2 § andra stycket AFL till vilken andra stycket av förstnämnda paragraf hänvisar. Med sådana ersättningar och förmåner som anges i denna bestämmelse avses dels uppdragsinkomster, dels sådana inkomster som genom skattereformen år 1991 och det utvidgade arbetsgivarbegreppet blev avgiftsbelagda. Avgörande för om sådan tillfällig förvärvsinkomst som anges i bestämmelsen skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av annat förvärvsarbete är om den kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte. Denna bestämmelse tar endast sikte på sådan tillfällig inkomst som skall beskattas i inkomstslaget tjänst. När ett anställnings- eller uppdragsförhållande kan anses föreligga skall ersättningen vara pensionsgrundande som inkomst av anställning. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan inom ramen för självständigt bedriven verksamhet, skall ersättningen vara pensions- grundande som inkomst av annat förvärvsarbete. Flertalet bidrag och ersättningar som enligt 11 kap. 2 § första stycket a–s AFL skall anses som pensionsgrundande inkomst av anställning har reglerats i 5 §. Av lagtekniska skäl har dock sådana ersättningar som av- ses i 11 kap. 2 § första stycket o (s.k. Marie Curie-stipendier), q och s (tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän- digt och ersättning från semesterkassa) AFL inte förts in i 5 §. För sådana ersättningar skall nämligen samtliga arbetsgivaravgifter – till skillnad från vad som gäller för ersättningar enligt de övriga punkterna i 11 kap. 2 § första stycket a–s – betalas av den som utgett ersättningen. Förflyttningen av punkten q till förevarande paragraf innebär att sådana inkomster blir pensionsgrundande i det reformerade systemet endast om de under ett år uppgått till 1 000 kr (jfr 9 § 1). Vad gäller punkterna o och s, se 4 § respektive 7 §. En ersättning som enligt denna paragraf skulle hänföras till inkomst av anställning skall i vissa fall, med hänsyn till de rättsverkningar som följer med A- och F-skattsedlarna, i stället utgöra pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete. I tredje stycket hänvisas därför till bestämmelserna i 7 §. En hänvisning görs också till 6 § andra stycket, 8 § och 10 § andra stycket där det finns särbestämmelser om att vissa ersättningar som annars skulle vara inkomster av anställning i stället skall räknas som inkomster av annat förvärvsarbete. 4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen- dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom- munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an- ses som arbetsgivare. Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket o AFL. Där anges att forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller in- direkt av Europeiska gemenskaperna och som utbetalas av fysisk person bosatt i Sverige eller svensk juridisk person räknas som inkomst av an- ställning (jfr 6 § punkt 6). Den som betalar ut sådant stipendium skall betala fulla arbetsgivaravgifter. Härigenom skiljer sig dessa inkomster från de inkomster som anges i 5 § för vilka skall betalas statliga ålders- pensionsavgifter. På grund härav och då stipendier normalt sett inte är pensionsgrundande inkomst av anställning – till skillnad från den tidigare punkten s (ersättning från semesterkassa) i 11 kap. 2 § första stycket AFL – regleras dessa här i en separat paragraf. 5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, 2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring, 3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, 5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, 6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, 8. dagpenning från arbetslöshetskassa, 9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet, 10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut- bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera- tionsväxling, 11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), 13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag, 14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en- ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt 16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut- sträckning som regeringen så föreskriver. De socialförsäkringsersättningar m.m. som enligt nuvarande regler är pensionsgrundande som inkomst av anställning enligt AFL skall anses vara pensionsgrundande inkomster av anställning även i det reformerade systemet. Motsvarigheter till punkterna i denna paragraf finns nu i 11 kap. 2 § första stycket a–r AFL, med undantag för punkterna o och q. Punkten q föreslås bli införd i den nya 3 § och punkten o i den nya 4 §. Punkten c i 11 kap. 2 § första stycket AFL om vårdbidrag har i denna paragraf kompletterats på så sätt att även vårdbidrag som utges med stöd av 9 kap. 4 a § AFL skall vara pensionsgrundande inkomst av anställning. Den tidigare punkten s i 11 kap. 2 § första stycket AFL – ersättning från semesterkassa – skall alltid anses som inkomst av anställning även om mottagaren vid utbetalningen av ersättningen innehar en F-skattsedel (jfr 7 §). Ersättning från semesterkassa är sådan ersättning som avses i 3 § andra stycket. Någon motsvarighet till punkten s har därför inte förts in här. I punkt 9 har ordet rörelse bytts ut mot näringsverksamhet vilket är en anpassning till den år 1992 ändrade indelningen i inkomstslag och till nuvarande lydelse av förordning (1984:523) som reglerar statsbidrag till arbetslösa som startar egen näringsverksamhet. Inkomster av annat förvärvsarbete 6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är 1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet), 2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet, 3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, 4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställnings- förhållande har förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, 5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–4, 6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst. Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt- ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem i intressegrupperingen. Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en- ligt kommunalskattelagen för sig. Denna paragraf anger vilka andra förvärvsinkomster än inkomster av an- ställning som är pensionsgrundande och därmed hänförliga till inkomster av annat förvärvsarbete. Första stycket motsvarar bestämmelserna i 11 kap. 3 § första stycket AFL. I andra stycket anges att en inkomst som enligt denna paragraf skulle anses som inkomst av annat förvärvsarbete inte skall hänföras till sådan inkomst om den skall hänföras till inkomst av anställning. Beträffande verkningarna av innehav av A-skattsedel, se vidare kommentaren till 8 §. I detta stycke anges vidare att ersättning för arbete som betalats ut till en delägare i ett handelsbolag eller till en medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering av bolaget respektive grupperingen aldrig är inkomst av anställning. Sådan inkomst är, även om mottagaren har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt, pensionsgrun- dande inkomst av annat förvärvsarbete, om förutsättningarna i övrigt är sådana att pensionsgrundande inkomst kan tillgodoräknas enligt punkt 1 i första stycket. Motsvarande bestämmelser finns i 3 kap. 2 § andra stycket och 2 a § andra stycket 3 och 4 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Paragrafens tredje stycke motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket första punkten AFL vari anges att bedömningen av om aktiv eller passiv nä- ringsverksamhet föreligger skall göras för varje förvärvskälla för sig. Vad som är aktiv näringsverksamhet är definierat i punkten 1. Passiv näringsverksamhet definieras i 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. 7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala- des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen. Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations- nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt- sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig. Motsvarande bestämmelser till första stycket i denna paragraf finns i 3 kap. 2 § andra stycket, 2 a § tredje stycket 1 samt tredje stycket AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Som angetts i kommentaren till 5 § skall ersättning från semesterkassa alltid räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren av ersättningen vid utbetalningstillfället har en F-skattsedel. Anledningen härtill är att sådan ersättning alltid härrör från en arbetsgivare och att arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter för ersättningen. Enligt huvudregeln i 3 § andra stycket i detta kapitel skall ersättning för utfört arbete räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta skall dock inte gälla om mottagaren hade en F-skattsedel. Med en F-skattsedel följer skyldighet för innehavaren av skattsedeln att betala egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Mottagaren av ersättningen skall ha haft en gällande F-skattsedel antingen då ersättningen för arbetet betalades ut eller då ersättningen för arbetet bestämdes. Ersättningen utgör i sådant fall pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete oavsett hur den taxeras hos mottagaren. Andra stycket motsvarar bestämmelserna i 20 kap. 2 § femte stycket AFL. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Av 5 kap. 5 § SAL följer att skattebrotts- lagen är tillämplig om oriktig uppgift lämnas om innehav av F- skattsedel. 8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om 1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo, 2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och 3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar de som finns i 3 kap. 2 § andra stycket och 2 a § andra stycket 2 AFL till vilka 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Även här behandlas ersättning som annars enligt huvudregeln i 3 § skall räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning. Den som betalar ut ersättning för utfört arbete till någon som har en A-skattsedel eller en A-skattsedel och en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (som får åberopas endast i personens näringsverksamhet) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall som huvudregel alltid betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Sådan ersättning är pensionsgrundande inkomst av anställning. Detta gäller även om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av närings- verksamhet. Från denna huvudregel finns två undantag, då ersättningen i stället är pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete. Det första undantaget har redan behandlats i kommentaren till 6 § andra stycket. Det andra undantaget anges i denna paragraf och gäller det fallet att ersättning för arbete har betalats ut av en fysisk person eller ett dödsbo till någon oavsett vilken typ av skattsedel mottagaren har eller om personen i fråga helt saknar skattsedel på preliminär skatt. I ett sådant fall skall ersättningen inte anses som inkomst av anställning om den, tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare, under intjänandeåret understigit 10 000 kronor. Ersättningen skall dock anses som inkomst av anställning om den betalats ut inom näringsverksamhet som bedrivits av den fysiska personen eller av dödsboet. Övriga bestämmelser 9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas 1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt 1 000 kronor, 2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, 3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §, om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, eller 4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor. Första punkten i denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket tredje meningen AFL. Andra punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket andra meningen AFL. Tredje punkten motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket tredje meningen AFL beträffande sådan ersättning som avses i 6 § första stycket 3. Här föreskrivs också – till skillnad från vad som gällt enligt AFL – att sådan ersättning som avses i 6 § första stycket 4 inte heller skall anses som pensionsgrundande inkomst om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under året inte har uppgått till 1 000 kronor. Detsamma gäller ersättning som avses i 7 och 8 §§. I fjärde punkten föreskrivs – till skillnad från vad som har gällt enligt AFL – att ett sådant stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 inte skall anses som pensionsgrundande inkomst om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kr. Dessa stipendier (s.k. Marie Curie- stipendier) behandlas i avgiftshänseende på samma sätt som lön eller annan ersättning för utfört arbete dvs. fulla arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter enligt SAL skall betalas. Även i övrigt skall de behandlas som lön eller annan ersättning för utfört arbete och därmed skall nämnda 1 000 kronorsgräns även gälla för sådana stipendier. 10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar- betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen- sionsgrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade 1. har sysselsatts här i landet, eller 2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat överenskommelse om detta. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § tredje stycket första meningen AFL. Första stycket anger att lön eller annan ersättning från en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, blir pensionsgrundande inkomst av anställning endast i de fall då arbetstagaren sysselsatts i Sverige eller om han eller hon har tjänstgjort ombord på svenskt handelsfartyg. När det gäller en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en ut- ländsk juridisk person angavs i förarbetena till motsvarande bestämmelse i AFL (prop. 1986/87:16 s. 49–51) bl.a. att uttrycket "arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person" avses ha samma innebörd som det har i övrigt i AFL och att det alltså avser sådana arbetsgivare som inte har vare sig hemvist eller något fast driftställe i Sverige. Förevarande paragraf har i förtydligande syfte kompletterats med förutsättningen att arbetsgivaren skall sakna fast driftställe i Sverige. Andra stycket anger att lön eller annan ersättning som utgetts av ar- betsgivare som avses i första stycket till en arbetstagare eller uppdrags- tagare som sysselsatts i Sverige, blir pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat en överenskommelse om detta. Detta innebär att arbetstagaren och den ut- ländske arbetsgivaren får träffa ett så kallat omvänt likställighetsavtal. Genom ett sådant avtal befrias arbetsgivaren från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och arbetstagaren åtar sig att betala egenavgifter för den ersättning som arbetsgivaren utger. 11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall motsvarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen har avgett förbindelsen. Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare. Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § tredje stycket andra meningen och femte stycket AFL och avser möjligheterna att teckna förbindelser mot- svarande s.k. ATP-förbindelser. För att lön eller annan ersättning som utgetts av en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person till en svensk medborgare för arbete som utförts utomlands skall vara pensionsgrundande krävs enligt första stycket att svenska staten i en av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har åtagit sig att betala pensionsavgiften. Motsvarande skall gälla om ersättningen härrör från en utländsk juridisk person och en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, har avgett en sådan förbindelse. Lön eller annan ersättning för arbete utomlands, som en svensk med- borgare eller en i Sverige bosatt utländsk medborgare, uppbär från en här i landet bosatt svensk medborgare eller svensk juridisk person är, obero- ende av om förbindelse avgetts, pensionsgrundande inkomst på samma sätt som om arbetet utförts i Sverige. Utländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands kan inte i något fall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Som framgår av 1 kap. 7 § kan dock en försäkrad som faktiskt är bosatt utomlands ändå anses som bosatt i Sverige i detta sammanhang. Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas eller av konventioner om social trygghet. Den som avger en förbindelse skall enligt andra stycket anses som arbetsgivare i förhållande till den eller dem förbindelsen avser. Han skall inte bara svara för pensionsavgiften till den allmänna ålderspensioneringen utan också lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgifter och pensionsgrundande inkomster. I enlighet med ett uttalande vid tillkomsten av motsvarande regel i AFL och den praxis som utvecklats har ett krav varit att den förbindelse som avses i paragrafen skall omfatta samtliga svenska medborgare som sysselsatts i den verksamhet som angetts i förbindelsen. Förbindelsen har annars inte godtagits. Någon avvikelse från vad som hittills gällt avses inte med nu aktuell reglering. 12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om 1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och 2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god- tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för pensionsavgift. Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare. Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § fjärde och femte styckena AFL. Paragrafen innehåller bestämmelser om lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet. För att sådan ersättning skall vara pensionsgrundande krävs att den har utgetts till en svensk medborgare eller en utländsk medborgare bosatt i landet samt att s.k. ATP-förbindelse har lämnats. Detsamma gäller ersättning från en utländsk medborgare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat. Beträffande kravet på en förbindelses generella om- fattning uttalades i prop. 1970:66 (s.67) att det inte bör få förekomma att beskickning, som inte avgett förbindelse avseende svenska medborgare i viss verksamhet, avger sådan förbindelse avseende enbart utländska medborgare. Endast förbindelse, som avser antingen enbart svenska medborgare eller såväl svenska som utländska medborgare, bör godtas. Beträffande verksamhetens omfattning får kravet på en förbindelses generella avfattning anses uppfylld, om förbindelsen avser samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmar av en viss kategori, t.ex. en beskicknings eller ett lönat konsulats tjänstepersonal eller också samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmars privatanställda. Däremot bör förbindelse avseende endast en viss angiven beskickning- eller konsulatsmedlems privatanställda inte godtas. Vad som här sagts gäller om inte annat följer av EU:s bestämmelser om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas. 13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före- ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Denna bestämmelse motsvarar del av 3 kap. 2 § andra stycket AFL till vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. Paragrafen anger att ersättning från en ideell förening till en idrotts- utövare, som inte är att betrakta som näringsidkare, skall – om den under ett år understiger ett halvt prisbasbelopp – inte räknas som pensionsgrundande inkomst. Såsom anges i prop. 1990/91:76 (s. 10) avses med idrottsutövare också tränare, innefattande gymnastikinstruktörer, domare och därmed likställda slag av funktionärer. Med funktionärer avses i detta sammanhang också sådana ledare i föreningar som regelmässigt medverkar vid träning, matcher och dylikt och vilkas medverkan är en direkt förutsättning för den idrottsliga verksamheten i föreningen. Däremot är sådana funktionärer vilkas verksamhet i föreningen utgörs av administrativa uppgifter, t.ex. styrelseuppdrag och liknande, inte att hänföra till denna grupp. Om ersättningen uppgått till ett halvt prisbasbelopp eller mer under året är den pensionsgrundande till hela sitt belopp. 14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991. Motsvarighet till innehållet i denna paragraf finns i 3 kap. 2 § andra stycket AFL till vilken 11 kap. 2 § andra stycket samma lag hänvisar. I paragrafens första stycke anges att ersättning från en vinstandels- stiftelse eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål inte är pensionsgrundande om ersättningen avser en person som då er- sättningen utgavs var eller hade varit anställd hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen eller den juridiska personen och den inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens eller den juridiska personens räkning. Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i AFL (prop. 1992/93:29, s.12 ff) är en förutsättning för att ersättningen inte skall vara pensionsgrundande att de lämnade bidragen är avsedda att tillkomma en betydande del av de anställda och att de är avsedda att tillkomma dem på likartade villkor. Detta innebär att minst ca en tredjedel av personalen måste omfattas av vinstandelssystemet och att ersättning måste lämnas till dessa anställda efter enhetliga principer. En ytterligare förutsättning för att ersättningen inte skall vara pensionsgrundande är att de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen eller den juridiska personen är avsedda att vara bundna minst tre kalenderår. Medlen skall alltså normalt inte få betalas ut tidigare än det fjärde året efter det att bidraget lämnades. Om en anställd avgår med pension eller avlider, skall ersättning dock få lämnas före det fjärde året. Av andra stycket framgår att ersättningar från en vinstandelsstiftelse eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som läm- nas till en delägare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag eller till en företagsledare i ett sådant företag om denne har ett väsentligt inflytande i företaget – i motsats till vad som gäller enligt första stycket och i enlighet med huvudreglerna – är pensionsgrundande. Detsamma gäller för ersättningar som lämnas till en närstående till en sådan företagsledare eller delägare. Den personkrets som avses skall vara densamma som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. I tredje stycket anges att ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991 aldrig är pensionsgrundande. Anledningen härtill är att de bidrag som en arbetsgivare lämnade till en vinstandelsstiftelse enligt de för åren 1988– 1991 gällande reglerna var avgiftspliktiga och att det värde av andelen i stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en försäkrad också blev pensionsgrundande. 15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 11 kap. 2 § första stycket femte meningen sista ledet samt 3 § andra stycket fjärde meningen sista ledet AFL. Denna paragraf anger att sådana ersättningar enligt vissa avtalsförsäk- ringar som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket samt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt inte är pensionsgrundande om de utgör underlag för uttag av särskild löneskatt. Exempel på sådana er- sättningar är utfallande belopp från försäkring om avgångsbidrag (AGB m.fl.), ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring (AGS mf.l.) om ersätt- ningen avser att komplettera förtidspension samt ersättning från trygg- hetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) om ersättningen utgetts i form av engångsbelopp som inte avser kompensation för mistad inkomst. 16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst. Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna- der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Denna paragraf motsvarar 11 kap. 2 § första stycket femte meningen första ledet och sjätte meningen samt 3 § andra stycket fjärde meningen första ledet AFL. Första stycket i paragrafen anger att vissa ersättningar från fåmans- företag m.m. inte skall vara pensionsgrundande. Exempel på sådana ersättningar är utdelning från och vinst vid försäljning av aktier i fåmansföretag som skall beskattas som inkomst av tjänst (punkt h) och vissa ersättningar och förmåner som uppkommer genom transaktioner mellan bolaget och delägare eller närstående personer till delägare och som enligt kommunalskattelagen skall beskattas som inkomst av tjänst (punkt i). I andra stycket anges att sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, är avsedda att kompensera för ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet inte är pensionsgrundande. Vid bedömningen av vilka lönedelar som skall anses vara betingade av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden bör bestämmelserna i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen och den numera upphävda punkten 7 av anvisningarna till den bestämmelsen vara vägledande. 17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen- sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings- kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions- grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden. Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk- nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets- skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan. I första stycket i denna paragraf föreskrivs vad som gäller om en försäk- rad fått två olika ersättningar för samma tid som är samordnade med varandra och som var för sig är pensionsgrundande antingen genom att direkt utgöra pensionsgrundande inkomst eller genom att ett pensions- grundande belopp eller pensionspoäng skall beräknas för ersättningen. Om en försäkrad t.ex. har erhållit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL för en viss period skall pensionsgrundande belopp beräknas för pensionen enligt 3 kap. 4 § och/eller pensionspoäng enligt 4 kap. 9 § denna lag. Skulle försäkringskassan därefter besluta att arbetsskade- livränta skall utges för samma period som förtidspensionen och livräntan och pensionen avser samma skada skall livräntan bara betalas ut med överskjutande belopp. Det är dock bruttobeloppet av livräntan som är pensionsgrundande och pensionsgrundande belopp för för- tidspensionen skall endast beräknas till den del den s.k. antagande- inkomsten överstiger livräntans bruttobelopp (jfr 3 kap. 6 §). Detta gäller emellertid endast tid fr.o.m. utbetalningsmånaden. När det gäller retroaktiv tid är livräntan däremot, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, inte pensionsgrundande. Som angetts i första stycket är en ersättning som betalas ut för retroaktiv tid i regel inte pensionsgrundande för tid före utbetalningsmånaden. I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för retroaktiv tid och det blir aktuellt att tillämpa såväl denna paragraf som 3 kap. 7 § kan den situationen dock uppkomma. I de fall förtidspension och arbetsskadelivränta beviljas samtidigt för förfluten tid skall anses som om förtidspensionen betalats ut före arbetsskadelivräntan. Detta anges i paragrafens andra stycke. Denna bestämmelse har betydelse när de retroaktiva ersättningarna är samordnade och avser samma månad eller månader samt i den utsträckning annan pensionsgrundande ersättning som är samordningsbar med förtidspensionen och arbetsskadelivräntan inte har betalats ut av en försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa. Jfr bestämmelserna i 3 kap. 7 §. Vad som här sagts om arbetsskadelivränta gäller även livränta enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och annan livränta som bestäms med tillämpning av reglerna i lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring. Beräkning av pensionsgrundande inkomst 18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in- komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året. Motsvarighet till denna paragraf finns i 2 § första meningen LBP som ansluter till bestämmelserna i 11 kap. 4 § AFL. Enligt paragrafen skall en försäkrads pensionsgrundande inkomst be- stämmas på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Därvid skall inkomstberäkningen vid taxeringen följas. Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete skall beräknas för det intjänandeår som inkomsterna erhållits. Vad som avses med intjänandeår anges i 1 kap. 8 §. Där framgår att om taxeringen avser beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår, skall den försäkrades inkomster under beskattningsåret anses hänförliga till det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. 19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets- givaren. Denna paragraf motsvarar i sak 3 § första stycket första meningen LBP. I paragrafen anges att inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen skall bestäm- mas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren. Före- skriften innebär att pensionsgrundande inkomst skall bestämmas med ledning av sådan uppgift exempelvis när det gäller inkomster av anställ- ning som är pensionsgrundande och som uppburits av en försäkrad eller en person för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 eller konventioner om social trygghet samt för vilka skattskyldighet inte föreligger enligt kommunal- skattelagen. 20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14–17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 4 § andra stycket LBP. Här föreskrivs att skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14–17 § skattebetalningslagen. Vidare anges i paragrafen att det i vissa fall är möjligt att beräkna pensionsgrundande inkomster efter ett justerat förmånsvärde (se prop. 1991/1992:129, s. 23, om socialavgifter på vissa förmåner när förut- sättningarna för jämkning av förmånsvärdet föreligger m.m.). 21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet, i den utsträckning kostnaderna, minskade med kostnadsersättning som den försäkrade har fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget för den allmänna pensionsavgiften skall i första hand göras från inkomst enligt 5 §. Första meningen i denna paragraf har sin motsvarighet i 4 § tredje stycket LBP med den skillnaden att något anställningsförhållande inte är behövligt. Den andra meningen saknar motsvarighet i det nuvarande regelsystemet. I denna mening föreskrivs att avdrag från pensionsgrundande inkomster av anställning skall göras för den allmänna pensionsavgift som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensionsavgift. Avdrag skall göras för den allmänna pensionsavgift som belöper på intjänandeåret och det saknar därvid betydelse om avgiften faktiskt har betalats eller inte. Det är således den allmänna pensionsavgift som fastställts i grundläggande beslut om slutlig skatt som skall dras av vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten (jfr 9, 10 och 20 §§ skattebetalningslagen [1997:483]). Bestäms den slutliga skatten efter omprövning av taxeringen eller av den pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering eller pensionsgrundande inkomst, är det den på grund därav fastställda avgiften som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller domstols beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som skall räknas av. Det är alltid den avgift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar som utges enligt 5 §. 22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensions- avgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Avdraget skall i första hand göras från inkomst enligt 6 § första stycket 5. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla. Paragrafens första stycke saknar motsvarighet i nuvarande regelsystem. Där anges att avdrag från pensionsgrundande inkomster av annat för- värvsarbete skall göras för den allmänna pensionsavgift som debiterats och som den försäkrade skall betala enligt lagen om allmän pensions- avgift. Uttrycket debiterad innebär att avdrag skall göras för den avgift som fastställts i beslut om den slutliga skatten. Bestäms den slutliga skatten genom omprövningsbeslut eller genom beslut av domstol är det den därvid fastställda pensionsavgiften som skall dras av vid beräk- ningen. Liksom när det gäller det avdrag som regleras i 21 § är det, när den slutliga skatten har bestämts efter omprövning av taxeringen eller av den pensionsgrundande inkomsten eller beslut av domstol om taxering eller pensionsgrundande inkomst, den på grund därav fastställda avgiften som skall dras av. Om avgiften ändras efter omprövning eller domstols beslut skall det också vara den slutligt bestämda avgiften som skall räk- nas av. Däremot skall, vid beräkning av avdrag för avgiften, hänsyn inte tas till ändrad avgiftsdebitering på grund av bristande betalning. Det är alltid den avgift som rätteligen skall betalas som skall dras av. I för- hållande till förslaget i lagrådsremissen har det lagts till, i klarläggande syfte, att avdraget i första hand skall avräknas från sådana ersättningar som utges enligt 6 § första stycket 5. Andra stycket i paragrafen motsvaras av 4 § sista stycket LBP. 3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst 1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för en försäkrad förälder till små barn. Som angetts tidigare skall pensionsrätt för inkomstpension och premie- pension tillgodoräknas på dels pensionsgrundande inkomst, dels andra pensionsgrundande belopp. De senare beloppen skall tillgodoräknas en försäkrad som har uppburit förtidspension under de närmare förut- sättningar som anges i 4–7 §§. Vidare skall pensionsrätt tillgodoräknas en försäkrad som har genomgått längre grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt liksom en försäkrad som är förälder till ett eller flera små barn. De närmare förutsättningarna för att någon skall tillgodoräknas sådana pensionsgrundande belopp finns i 8 och 9 §§ respektive 10–23 §§. Dessa pensionsgrundande belopp skall, under förutsättning att inte redan den försäkrades pensionsgrundande inkomst uppgår till sju och en halv gånger inkomstbasbeloppet, tillgodoräknas den försäkrade utöver eventuell pensionsgrundande inkomst. Den pensionsrätt som pensionsgrundande belopp enligt bestämmelserna i 4 kap. kan ge upphov till utgör därför i de flesta fall en förstärkning av den pensionsrätt som den försäkrade i övrigt tillgodoräknas för ett år men kan också utgöra den enda pensionsrätt som denne kommer att gottskrivas för det aktuella året. Beslut om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande in- komst skall fattas av allmän försäkringskassa. Detta samt vilken försäk- ringskassa som skall meddela beslutet regleras i 13 kap. 4 §. Den en- skilde skall underrättas om detta beslut samtidigt med underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst samt beslut om pensionsrätt och ev. beslut om pensionspoäng och vårdår (se 15 kap. 4 §). 2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per- son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be- stämmelsen i andra stycket. Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen- sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall inte heller fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare. I denna paragraf anges förutsättningarna för att andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad. I första stycket föreskrivs att andra pensionsgrundande belopp än pen- sionsgrundande inkomst skall fastställas för varje år en person som är försäkrad enligt lagen uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Dessa förutsättningar anges i de olika paragrafer som behandlar de pensionsgrundande beloppen. Liksom pensionsgrundande inkomster av anställning och pensions- grundande inkomster av annat förvärvsarbete skall varje annat pensions- grundande belopp avrundas var för sig till närmast lägre hundratal kronor. På grund av bestämmelsen om intjänandetak i andra stycket kan dock ett pensionsgrundande belopp behöva fastställas till ett belopp som inte är jämt delbart med etthundra. Enligt andra stycket skall andra pensionsgrundande belopp än pen- sionsgrundande inkomst fastställas endast i den utsträckning dessa be- lopp tillsammans med inkomsten inte överstiger ett visst högsta belopp. Detta belopp (det s.k. intjänandetaket) är detsamma som avses i 2 kap. 1 § andra stycket nämligen sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Ett pensionsgrundande belopp kan alltså komma att bli mindre än vad som följer av bestämmelserna i det följande om beräkning av beloppet på grund av att det tillsammans med den pensionsgrundande inkomsten annars inte skulle "rymmas under" intjänandetaket. Det kan också, som anförts ovan, av samma skäl komma att uppgå till ett belopp som inte är jämt delbart med etthundra. Om in- komsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, redan uppgår till detta högsta belopp skall inga andra pensionsgrundande belopp fastställas alls. Skulle en persons pensionsgrundande inkomst höjas eller sänkas, exempelvis på grund av ändrad taxering, kan ett beslut om pensions- grundande belopp behöva ändras. Det kan också bli fråga om att fastställa ett pensionsgrundande belopp som tidigare inte skulle fastställas på grund av takregeln. Bestämmelser om sådana ändringar finns i 13 kap. För åren 1999 och 2000 skall intjänandetaket motsvara sju och en halv gånger det för de åren gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt AFL (se 9 § lagen om införande av denna lag). För år före det då en person fyllde 16 år skall varken pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp fastställas. När det gäller de senare beloppen anges detta i tredje stycket av denna paragraf. Där föreskrivs även att pensionsgrundande belopp inte skall fastställas för år då en försäkrad har avlidit. Motsvarande reglering för pensionsgrundande inkomst finns i 2 kap. 2 § andra stycket. Inte heller skall andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst fastställas för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Skälet är att sådana belopp ingår i underlaget för beräkning av pensionsrätt för inkomstpension och premiepension men inte i underlaget för beräkning av pensionspoäng för tilläggspension och att personer födda år 1937 eller tidigare endast kan ha rätt till sistnämnda pension. 3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions- grundande belopp i följande ordning: 1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §, 2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och 3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §. I paragrafen föreskrivs att vid fastställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall bortses från dessa belopp i en viss turordning om dessa helt eller delvis skulle komma att överstiga intjänandetaket. Förtidspension 4 § En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år. I denna paragraf anges att den som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § AFL, skall tillgodo- räknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Närmare bestämmelser om beräkning av detta belopp lämnas i de följande paragraferna. Som anges i avsnitt 9.2 har regeringen i proposition 1997/98:111 Re- formerad förtidspension, m.m. lämnat förslag till riktlinjer för en refor- mering av förtidspensionssystemet. Dessa regler föreslås träda i kraft den 1 januari 2001. Även för tid därefter skall enligt förslaget förtidspension som täcker det framtida inkomstbortfallet grunda rätt till ålderspension. Hur dessa regler skall utformas fr.o.m. år 2001 kommer att behandlas i den fortsatta beredningen av reformeringen av förtidspensionssystemet. I enlighet med vad Lagrådet har anfört har emellertid i förevarande paragraf inte gjorts någon begränsning i tiden vad gäller nu föreslagen beräkning av sådan ålderspensionsrätt. Regeringen avser att i stället återkomma med lagförslag i den delen i samband med förslag till lagstiftning om reformerad förtidspension. Paragrafen har i huvudsak formulerats i enlighet med Lagrådets för- slag. I förhållande till den formulering av paragrafen som Lagrådet före- slagit har en mening lagts till som innebär att pensionsgrundande belopp för förtidspension endast skall tillgodoräknas försäkrade som har fyllt högst 64 år. Detta överensstämmer med nuvarande bestämmelser om tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension. Som anförs i avsnitt 9 kommer frågan om en utvidgning skall ske så att ålderspensionsrätt skall tillgodoräknas för förtidspension även för det år förtidspensionären fyller 65 år att beredas i samband med den närmare utformningen av ålderspensionsrätt för reformerad förtidspension i övrigt. 5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för vilken förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen. Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna paragraf. I paragrafens första stycke anges hur beräkningen av det pensionsgrun- dande belopp som avses i 4 § skall göras. Det pensionsgrundande be- loppet skall enligt denna bestämmelse beräknas för varje månad för vilken en försäkrad erhållit förtidspension beräknad enligt nämnda be- stämmelse i AFL. Det saknar alltså betydelse om ersättningen faktiskt erhållits det aktuella året eller först senare. Om den försäkrade för samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan dock bestämmelserna i 7 § bli aktuella. I sådana fall skall pensionsgrundande belopp normalt inte beräknas för tid före utbetalningen av förtidspensionen. För ett år motsvarar det pensionsgrundande beloppet produkten av det poängmedeltal som anges i 13 kap. 2 § AFL, med tillägg för ett poäng, och det förhöjda prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret. Har den försäkrade inte erhållit förtidspension för hela året skall han eller hon enligt denna paragraf, för varje månad för vilken förtidspension upp- burits, tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med en tolftedel av nyss nämnda produkt. Har förtidspension enligt AFL lämnats som partiell förmån skall, enligt andra stycket, för varje månad en mot förmånen svarande andel av beloppet enligt första stycket tillgodoräknas som pensionsgrundande. 6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla. Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den för- säkrades livränta före samordning. Förtidspension enligt AFL kan med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring vara helt eller delvis samordnad med arbetsskadelivränta och med bl.a. livränta enligt lagen om statligt personskadeskydd. Samordningen innebär att livräntan utges endast i den utsträckning den överstiger den förtidspension som utges med anledning av samma inkomstförlust. Till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomster enligt AFL läggs dock livräntans bruttobelopp. Detsamma gäller enligt denna lag. I de fall då livränta och förtidspension är fullständigt samordnade, till- godoräknas enligt AFL den försäkrade pensionspoäng antingen på grund av antagandepoängen enligt 13 kap. 2 § den lagen eller på livräntan och eventuell ytterligare pensionsgrundande inkomst. Något pensionsgrun- dande belopp utöver den pensionsgrundande inkomsten grundat på liv- räntebeloppet skall inte heller enligt denna lag beräknas i annat fall än om förstnämnda belopp beräknat enligt bestämmelserna i föregående paragraf skulle överstiga livräntan. Om så är fallet, skall den försäkrade enligt vad som föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf tillgodoräknas det överskjutande beloppet. Det är alltså inte pensionen utan det pensionsgrundande belopp som den försäkrade skulle ha till- godoräknats enligt 5 § om inte pensionen och livräntan varit samordnade som skall överstiga livräntan före samordning. Bestämmelsen har formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. Är pensionen och livräntan bara delvis samordnade, gäller motsvaran- de förhållande för den samordnade delen. Den del av pensionspoängen som avser icke samordnad del av pensionen skall beaktas till fullo vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 5 § medan resterande del av pensionspoängen endast skall ligga till grund för beräkning av pen- sionsgrundande belopp i den utsträckning som anges i föregående stycke. Vid denna beräkning får pensionsgrundande belopp först beräknas för hela pensionen, varefter denna proportioneras i förhållande till den del av pensionen som är samordnad och den del som inte är samordad. Skulle den förtidspensionsberättigade uppbära livränta som inte är pensionsgrundande på grund av bestämmelserna om vem som är försäkrad enligt denna lag, gäller inte bestämmelserna i denna paragraf. I sådant fall skall i stället det pensionsgrundande beloppet motsvara det belopp som följer av bestämmelserna i 5 §. 7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för- säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den för- säkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun- dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut. Paragrafen motsvarar i princip 2 kap. 17 § men här regleras det fall då en försäkrad får förtidspension beviljad för förfluten tid och denna är sam- ordnad med tidigare utbetalad ersättning som är pensionsgrundande, t.ex. sjukpenning. I ett sådant fall skall den försäkrade inte tillgodoräknas något pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspensionen för tid före utbetalningsmånaden. Försäkrade som beviljas förtidspension för förfluten tid har i regel uppburit sjukpenning under hela retroaktivtiden. I vissa fall kan emeller- tid den försäkrade under den månad som den retroaktiva utbetalningen av pensionen avser, viss tid ha haft arbetsinkomst eller sjuklön. Dessa er- sättningar är pensionsgrundande men de samordnas inte med förtidspen- sionen. Förtidspension utges dock alltid för hel månad. För det fall den försäkrade för någon del av den månad som den retroaktiva ersättningen avser, har uppburit sjukpenning eller annan ersättning som samordnas med förtidspensionen skall därför pensionsgrundande belopp för förtidspension inte tillgodoräknas den försäkrade. Plikttjänstgöring 8 § En försäkrad som under någon del av ett år har genomgått grundut- bildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt. I denna paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, föreskrivs att en försäkrad som genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under vissa förutsättningar skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. Ett sådant belopp skall avse det kalenderår under vilket utbildningen genomgåtts. En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civil- plikt med längre grundutbildning och som genomgått grundutbildning som överstiger 60 dagar, skall omfattas av samma bestämmelser som en man som skrivits in för motsvarande utbildning enligt lagen om totalför- svarsplikt (5 § den först nämnda lagen). Hon genomgår då utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (jfr försvarsutskottets uttalande i bet. 1994/95:FöU1, s. 32) och skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt förevarande paragraf. I paragrafen finns en begränsning av rätten att tillgodoräknas pensions- grundande belopp i anledning av plikttjänstgöring. Pensionsgrundande belopp skall beräknas endast om utbildningen pågått minst 120 dagar utan att avbrytas. Har utbildningen pågått så lång tid skall dock tillgodo- räknande göras fr.o.m. den första dagen. Grundutbildningen kan avbrytas antingen genom ett beslut om avbrott enligt 5 kap. lagen om totalförsvarsplikt eller genom ett beslut om änd- ring av beslutet om inskrivning enligt 3 kap. samma lag. Frånvaro från utbildningen kan föranleda ett beslut om avbrott men innebär inte i sig ett avbrott i utbildningen. I ett sådant fall avbryts utbildningen först genom ett beslut därom. Skulle den försäkrade kallas in för tjänstgöring igen efter det att utbildningen har avbrutits kommer en ny period att börja löpa. Om ett beslut om avbrott föranletts av viss tids frånvaro tillgodoräknas den totalförsvarspliktige normalt inte dessa dagar såsom fullgjord tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Tjänstgöringen anses dock pågå även under frånvarotiden. När det gäller frågan om tjänstgöringen pågått minst 120 dagar skall enligt denna paragraf hänsyn endast tas till dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Närmare bestämmelser om sådan ersättning finns i förordningen (1995:239) om förmåner för totalförsvarpliktiga. Dagar för vilka dagersättning inte utgetts skall dock inte räknas som avbrott i tjänstgöringen utan har här bara betydelse för om kravet på antalet dagar är uppfyllt. För att en försäkrad för ett visst år skall tillgodoräknas pensionsgrun- dande belopp är det inte nödvändigt att hela den ersättningsgrundande tjänstgöringstiden om minst 120 dagar infallit under kalenderåret. Om tjänstgöringstiden sträckt sig över ett kalenderårsskifte skall således den försäkrade för vart och ett av åren tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för de dagar under året som tjänstgöringen pågått och för vilka dagersättning utgetts. Uppgifter om vilka som för ett visst år uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp skall lämnas av Totalför- svarets pliktverk. 9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er- hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, delat med 365. Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in- komsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Bestämmelser om hur pensionsgrundande belopp för den som genomgått plikttjänstgöring skall beräknas har tagits in i denna paragraf. I första stycket anges att beloppet skall beräknas per dag som tjänst- göringen pågått. Liksom när det gäller bedömningen av om tjänst- göringen pågått minst 120 dagar skall därvid beaktas endast dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning enligt lagen om totalför- svarsplikt. Till grund för beräkningen skall läggas genomsnittet av samtliga fast- ställda pensionsgrundande inkomster under intjänandeåret för försäkrade i åldern 16–64 år som haft sådana inkomster under det året. Det pensionsgrundande beloppet skall för varje dag motsvara 50 % av detta genomsnittliga belopp, delat med 365. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomster skall inte beaktas i detta sammanhang. Att beräkningen skall baseras på genomsnittet av de fastställda pen- sionsgrundande inkomsterna innebär att inkomster som ett år inte sam- manlagt uppgått till minst 24 % av prisbasbeloppet inte skall beaktas vid beräkningen. Anledningen härtill är, enligt vad som framgår av 2 kap. 2 §, att pensionsgrundande inkomster då inte skall fastställas. Detsamma gäller normalt inkomster för personer som avlidit under intjänandeåret. Vidare gäller det inkomster som personer som då var under 16 år har intjänat. I de fastställda pensionsgrundande inkomsterna ingår inte heller inkomster som för en försäkrad överstiger det s.k. intjänandetaket enligt 2 kap. 1 § andra stycket. Beräkningen av den genomsnittliga summan av fastställda pensions- grundande inkomsterna skall, enligt andra stycket, utgå från sådana in- komster såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare ändringar av pensionsgrundande inkomster skall alltså inte påverka denna beräkning. Föräldrar till små barn 10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock endast en av barnets föräldrar tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna paragraf. Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt bestämmelserna i 14–15 §§. I denna paragraf anges att försäkrade föräldrar till små barn under vissa förutsättningarna skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande be- lopp (fortsättningsvis kallat pensionsgrundande belopp för barnår). Ett sådant kan endast tillgodoräknas för ett helt kalenderår. I flertalet fall kommer båda föräldrarna att var för sig uppfylla kraven för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Ett sådant belopp skall emellertid tillgodoräknas endast en av föräldrarna, och detta oavsett om de under det aktuella året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med flera barn i den ålder som anges i 11 § och oberoende av om föräldrarna bott tillsammans med varandra eller inte. Även i ett fall då föräldrarna under året har haft ensam vårdnad om var sitt gemensamt barn skall endast en av dem kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Annorlunda uttryckt kan sägas att för ett föräldrapars samtliga gemensamma barn i den i 11 § angivna åldern, skall endast en av föräldrarna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp. Något hinder finns däremot inte mot att två föräldrar tillgodoräknas var sitt pensionsgrundande belopp för det fall att de bor tillsammans med två eller flera barn varav minst ett inte är deras gemensamma. En förälder kan ett år ha flera barn i den ålder som anges i 11 § och för de barnen uppfylla kraven i 12 § för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. I förevarande paragraf föreskrivs dock att en förälder inte får tillgodoräknas mer än ett sådant pensionsgrundande belopp för ett och samma år. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har den ändringen gjorts i paragrafen att en hänvisning till 13 § tagits bort. Detta är en följd av att det nu inte läggs något förslag om att föräldrar i vissa situationer skall kunna dela det enhetliga beloppet enligt 17 § första stycket 3. Se närmare om detta i avsnitt 11.3. Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § 11 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år då barnet 1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna januari–juni, eller 2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under månaderna juli–december. I denna paragraf anges för vilka år pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas. Därvid har en uppdelning gjorts så att för barn som är födda första halvåret skall sådant belopp tillgodoräknas för födelseåret och de därpå tre följande åren, medan denna tid förskjutits ett år när det gäller barn födda under andra halvåret. För barn födda under andra halvåret skall alltså pensionsgrundande belopp för barnår inte tillgodoräknas för barnets födelseår utan under de därpå följande fyra åren. Som framgår av 12 § gäller dock särskilda regler om barnet avlidit under födelseåret. 12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas en- dast om 1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i Sverige, 2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har levt hela året, den del av året barnet levt, 3. föräldern under året har fyllt högst 64 år, 4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt 5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet. Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet, det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har föreskrivits i 11 §. Vilka grundläggande krav som skall gälla för att en person skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår anges i första stycket i denna paragraf. Något krav på att personen faktiskt har avstått från förvärvsarbete uppställs inte. Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 11.3, krävs för tillgodoräk- nande av pensionsgrundande belopp för barnår att föräldern under hela det aktuella året varit försäkrad enligt denna lag. Vad som krävs för att föräldern skall anses vara försäkrad framgår av 1 kap. 4 §. För att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas en försäkrad måste vidare såväl den försäkrade som barnet under hela det år för vilket tillgodoräknande skall ske ha varit bosatta här i landet. Av 1 kap. 7 § följer att personer som inte faktiskt varit bosatta här ändå i vissa situationer skall anses vara det. I fråga om barnets födelseår gäller bosättningskravet med avseende på barnet av naturliga skäl endast den del av året barnet levt. Har barnet avlidit måste det, för att tillgodoräknande skall kunna ske, ha varit bosatt i Sverige från årets början och fram till dödsfallet. Har barnet avlidit samma år som det fötts gäller särskilda bestämmelser enligt andra stycket. Särskilda bestämmelser gäller också enligt 23 § andra stycket för ett utländskt barn som någon tagit emot för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera barnet. Mot bakgrund av den åldersgräns som normalt gäller inom andra socialförsäkringar skall pensionsgrundande belopp för barnår inte till- godoräknas för tid efter det kalenderår under vilket den försäkrade fyller 64 år. Som angavs inledningsvis ställs, för att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas en person, inte något krav på att han eller hon avstått från förvärvsarbete. I stället är huvudregeln att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas en förälder som under minst halva det aktuella kalenderåret haft vårdnaden om och bott tillsammans med eget barn i aktuell ålder. Av 10 § framgår dock att endast en av föräldrar- na skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. En förälder bör, i likhet med vad som gäller på socialförsäkringsom- rådet i övrigt, anses sammanbo med barnet om föräldern och barnet är eller bort vara folkbokförda på samma adress. Detta innebär att ett barn som vistas på annan ort för skolgång eller dylikt men som tillbringar sina ferier i hemmet, ändå skall anses sammanbo med föräldern. Detsamma gäller vid tillfälliga vistelser på sjukhus eller i enskilt hem. Under tid som barnet tagits emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör föräldern eller vårdnadshavaren bör däremot denna person, oavsett var barnet var eller bort vara folkbokfört, inte anses uppfylla kravet på sammanboende i förevarande paragraf. Om barnet avlider och den försäkrade då har vårdnaden om barnet och är bosatt tillsammans med barnet skall det, enligt andra stycket, anses som om dessa förhållanden bestått även för resterande del av året. Detta innebär att pensionsgrundande belopp för barnår kan tillgodoräknas den försäkrade även om barnet avlider innan kravet på sex månaders vårdnad och sammanboende under året hunnit uppfyllas. Utan särregler skulle detta emellertid innebära att pensionsgrundande belopp för barnår skulle tillgodoräknas när ett barn som är fött första halvåret endast levt en kor- tare tid men inte i motsvarande situation om barnet fötts under andra halvåret. Därför föreskrivs i andra stycket också att sådant belopp skall tillgodoräknas en försäkrad förälder till ett barn som är fött under måna- derna juli–december och som har avlidit samma år som det är fött om föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet. Det krävs däremot inte heller här att kraven på sex månaders vårdnad och bosättning är uppfyllda. Tillgodoräknandet skall i detta fall avse födelse- året. Kravet på bosättning i Sverige kan inte upprätthållas vid bosättning inom EU och de länder som omfattas av EES-avtalet men väl vid bosätt- ning i andra länder. I likhet med vad som enligt förordning (EEG) nr 1408/71 Bilaga VI redan gäller för s.k. vårdår enligt 11 kap. 6 a § AFL bör det dock vara möjligt att få till stånd en bestämmelse i förordningen av innebörd att det skall krävas en aktuell anknytning till svensk arbets- marknad för att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräk- nas. Beträffande konsekvenserna av förordning (EEG) nr 1408/71 i fråga om rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår hänvisas i övrigt till avsnitt 11. Överlåtelse m.m. 13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant belopp. Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet hänför sig till, har lägst pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 §. Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Vid beräkning enligt andra stycket av pensionsunderlaget skall bortses från pensionsgrundande belopp enligt 10 §. Vidare skall vid sådan beräkning med pensionsgrundande inkomst likställas inkomster som avses i 18 §. För det fall båda föräldrarna kan tillgodoräknas pensionsgrundande be- lopp för barnår enligt vad som föreskrivs i 11 och 12 §§ men endast en av dem till följd av bestämmelserna i 10 § skall tillgodoräknas sådant belopp, får föräldrarna enligt första stycket i förevarande paragraf själva avgöra vem av dem som skall tillgodoräknas sådant belopp. Skulle föräldrarna inte genom anmälan ange vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall beloppet enligt andra stycket tillgodoräknas den av dem som har lägst pensionsunderlag. Vid lika eller inget pensionsunderlag skall beloppet tillgodoräknas modern. Med pensionsunderlag åsyftas summan av fastställd pensions- grundande inkomst och andra fastställda pensionsgrundande belopp för det aktuella året. Av naturliga skäl skall därvid bortses från pensions- grundande belopp för barnår. Detta anges i tredje stycket. För att inte en förälder som har lägre pensionsunderlag än den andra föräldern endast därför att han eller hon under året har uppburit utländska inkomster eller andra sådana inkomster som avses i 18 § skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet, har i tredje stycket också föreskrivits att sådana inkomster skall likställas med pensionsgrundande inkomst när pensionsunderlaget beräknas. Bestämmelserna i denna paragraf skiljer sig från motsvarande förslag i lagrådsremissen. Detta gäller såväl möjligheten för föräldrarna att välja att båda skall tillgodoräknas hälften av det enhetliga belopp som avses i 17 § första stycket 3 som vem som skall tillgodoräknas beloppet om inte föräldrarna gör sådant val. Båda förändringarna har föranletts av Lagrådets synpunkter och behandlas närmare i avsnitt 11.3. 14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till- godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året. Detta gäller dock endast om sist- nämnda förälder 1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt- ning, och 2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn. Den som enligt 11 och 12 §§ kan tillgodoräknas pensionsgrundande be- lopp för barnår skall i vissa fall, i enlighet med vad som anges i denna och de två nästföljande paragraferna, kunna överlåta rätten att tillgodo- räknas ett sådant belopp till annan försäkrad eller begära att pensions- grundande belopp för barnår skall tillgodoräknas även annan försäkrad. Det är rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp som kan överlåtas, inte det pensionsgrundande belopp eller den pensionsrätt som skulle ha tillgodoräknats den överlåtande föräldern om överlåtelse inte skett. Utfallet för mottagaren är således inte till någon del beroende av överlåtarens inkomstförhållanden. I denna paragraf föreskrivs att, om bara en av föräldrarna enligt 11 och 12 §§ för ett år kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, denna förälder får överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp till den andra föräldern. Överlåtelse får dock ske bara till en förälder som visserligen inte bott tillsammans med barnet under minst halva året – och som därför inte själv uppfyller förutsättningarna enligt 12 § för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnet – men där förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. Föräldern skall således under hela året ha varit försäkrad och bosatt i Sverige, under minst halva året ha haft vårdnaden om barnet och får inte under året ha uppnått 65 års ålder eller mer. Dessutom krävs att föräldern i inte obetydlig omfattning har bott tillsammans med barnet under året. Denna förutsättning bör anses vara uppfylld om föräldern har haft regelbundet umgänge med barnet under det aktuella året. En förälder som har haft ett barn boende hos sig t.ex. varannan helg och under några veckor på sommaren bör anses ha bott tillsammans med det barnet i inte obetydlig omfattning. Den allmänna försäkringskassan bör vid sin behandling av en anmälan om överlåtelse i regel kunna godta föräldrarnas påstående om att den mottagande föräldern bott tillsammans med ett barn i inte obetydlig om- fattning. Endast undantagsvis – om t.ex. försäkringskassan får del av eller sedan tidigare har uppgifter som ger mera påtaglig anledning att ifrågasätta påståendets riktighet – bör det finnas anledning att närmare kontrollera uppgifterna. För att undvika "kedjeöverlåtelser", dvs. att rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår överlåts till en person som i sin tur överlåtit sin rätt att tillgodoräknas ett sådant belopp till en annan person, får den förälder till vilken överlåtelse sker inte för samma år själv vara berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår för ett annat barn. 15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo- räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också, om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till- godoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med och stadigvarande sammanbodde med. Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 § första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn. Om den andra föräldern har avlidit under det år för vilket pensionsgrun- dande belopp för barnår skall tillgodoräknas eller tidigare, kan över- låtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår under vissa i paragrafen angivna förutsättningar i stället ske till en styv- förälder. För detta krävs att styvföräldern under hela det aktuella året varit försäkrad och bosatt i Sverige samt att han eller hon under året har fyllt högst 64 år. Vidare skall den överlåtande föräldern och styvför- äldern under intjänandeåret stadigvarande ha sammanbott med varandra. Detta förutsätter att sammanboendet har haft en viss varaktighet. Styvföräldern måste dessutom ha bott tillsammans med barnet under minst halva året. Den överlåtande föräldern och styvföräldern måste också under intjänandeåret ha varit gifta med varandra eller ha haft gemensamt barn. Det krävs dock inte att de var gifta eller hade gemensamt barn under hela året. Om styvföräldern själv uppfyller villkoren för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för annat barn får överlåtelse inte ske. 16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtelsen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser. Rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår är, när det gäller helsyskon, i princip odelbar. Överlåter en förälder en sådan rätt till någon annan enligt 14 eller 15 § kan den överlåtande föräldern därför inte för samma år tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för ett hel- syskon till det barn som överlåtelsen av rätten till pensionsgrundande belopp avser. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har andra stycket i före- varande paragraf, som avsåg möjligheten att dela det enhetliga belopp som avses i 17 § första stycket 3, tagits bort (se avsnitt 11.3). Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § 17 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta av 1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 § under året före barnets födelse, 2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år, eller 3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions- grundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån- ligast för den försäkrade. I denna och följande paragrafer regleras hur pensionsgrundande belopp för barnår skall beräknas. Frågan har behandlats i avsnitt 11.5. Som framgår där skall beräkningen ske enligt det av tre alternativa beräk- ningssätt som i det enskilda fallet ger det bästa utfallet. Beräkningen skall ske kalenderårsvis. Två av beräkningssätten, alternativ 1 och 2 i paragrafens första stycke, innebär att den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pen- sionsgrundande belopp som skall tillgodoräknas den försäkrade för ett visst år fylls ut till en viss inkomstnivå (en jämförelseinkomst). Vad som skall jämföras enligt de två alternativen är å ena sidan den försäkrades pensionsgrundande inkomst och övriga eventuella pensions- grundande belopp (i anledning av förtidspension och plikttjänstgöring) under intjänandeåret samt, å andra sidan, enligt alternativ 1, den försäk- rades pensionsgrundande inkomst eller, enligt alternativ 2, genomsnittet av samtliga försäkrades pensionsgrundande inkomster under ett visst år. I jämförelseinkomsten enligt alternativ 1 (den individuella jämförelsein- komsten) skall även i förekommande fall inräknas pensionsgrundande belopp enligt 4 §. Den individuella jämförelseinkomsten skall också räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt AFL (se 19 § första stycket). Den försäkrade skall alltså i princip garanteras en nivå på sina sammanlagda pensionsgrundande inkomster och belopp under ett år som motsvarar en viss nivå på faktiska inkomster. Jämförel- seinkomsten enligt alternativ 2 skall motsvara 75 % av genomsnittet av för året fastställda pensionsgrundande inkomster för alla försäkrade för vilka sådan inkomst fastställts för det året. Därvid skall dock bortses från pensionsgrundande inkomster för personer som under året fyllt 65 år eller mer. Det i alternativ 3 angivna pensionsgrundande beloppet skall, om inte annat följer av 22 §, motsvara ett inkomstbasbelopp. Som framgår av 1 kap. 6 § och kommentaren till den bestämmelsen kommer emellertid något sådant basbelopp inte att finnas förrän år 2001. I lagen om införande av denna lag föreskrivs därför att det i alternativ 3 angivna pensionsgrundande beloppet under åren 1999 och 2000 skall motsvara ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. En försäkrad skall aldrig för samma år tillgodoräknas pensionsgrun- dande belopp för barnår dubbelt eller flerfaldigt. Har den försäkrade fler än ett barn för vilket pensionsgrundande belopp kan tillgodoräknas upp- kommer därför vid beräkning enligt alternativ 1 frågan om med vilket års inkomster jämförelsen skall ske. Enligt paragrafens andra stycke skall beräkningen i sådant fall ske på det för den försäkrade mest förmånliga sättet, dvs. jämförelse skall ske med inkomsterna under det av de aktuella åren då dessa (efter omräkning med prisbasbeloppet enligt AFL) varit högst. 18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en försäkrad under det året har erhållit 1. för arbete utfört utomlands, eller 2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat. Av skäl som redovisats i avsnitt 11.5 skall i den inkomst som enligt de två beräkningsalternativen i 17 § skall fyllas ut (utfyllnadsinkomsten) räknas in även vissa inkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige. I paragrafen anges därför att med pensionsgrundande inkomst under det aktuella barnåret (intjänandeåret) skall likställas ersättning som den för- säkrade kan ha uppburit för arbete utomlands och vid ambassader eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör en sådan ambassad eller ett sådant konsulat. Som framgår av 15 kap. 7 § är försäkrade som haft sådana inkomster och som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skyldiga att anmäla inkomsterna till den allmänna försäkringskassan. 19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor. Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun- dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifter- na inte har betalats för inkomsterna. När beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår sker med till- lämpning av alternativ 1 i 17 §, skall de inkomster året före barnets fö- delse med vilka jämförelse skall ske räknas om med hänsyn till föränd- ringar av prisbasbeloppet. Detta framgår av paragrafens första stycke. Därvid skall summan av nämnda inkomster och belopp multipliceras med kvoten mellan prisbasbeloppet för intjänandeåret och prisbasbeloppet för året före barnets födelse. Pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall grunda pensionsrätt endast till den del det för inkomsterna har betalats ålderspensionsavgift respektive allmän pensionsavgift. Enligt andra stycket skall därför sådana inkomster bara räknas in i jämförelseinkomsten enligt 17 § första stycket 1, dvs. inkomsten året före barnets födelse, till den del som dessa avgifter har betalats för inkomsterna. Det förhållandet att en förälder inte inom föreskriven tid betalat de angivna avgifterna avseende inkomster hänförliga till året före barnets födelse är normalt känt när pensionsgrundande belopp för barnår skall fastställas. I de enstaka fall då detta inte är känt får beslutet omprövas enligt de regler som gäller därför (se 13 kap.). 20 § Beräkning av genomsnittet av det fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret. När genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som är högst 64 år och som haft sådana inkomster skall beräknas, skall – liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring – utgångspunkten vara de pensionsgrundande inkoms- terna sådana de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Senare ändringar av pensionsgrundande inkomster skall inte påverka denna beräkning. 21 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt- ning som avses i 18 § skall det belopp som anges i 17 § första stycket 3 minskas med det belopp som summan av den försäkrades pensionsgrun- dande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första stycket 3 överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 tillsammans med summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Som tidigare angetts skall pensionsgrundande belopp för barnår enligt alternativ 3 i 17 § inte alltid motsvara det belopp som där avses. För den som haft sådan icke pensionsgrundande inkomst som avses i 18 § skall beloppet tillgodoräknas endast i den mån detta belopp tillsammans med de inkomster som avses i 22 § inte hamnar över det s.k. intjänandetaket. Därför föreskrivs i denna paragraf att det belopp som anges i 17 § första stycket 3 i sådana fall skall minskas med det belopp som summan av be- loppet, den försäkrades pensionsgrundande inkomst och pensionsgrun- dande belopp för förtidspension och plikttjänstgöring samt de i 18 § an- givna inkomsterna överstiger intjänandetaket. Skulle beloppet helt ha hamnat över taket blir det således fråga om en minskning till noll. När det pensionsgrundande beloppet beräknas enligt 17 § första stycket 1, dvs. utfyllnad till den individuella jämförelseinkomsten, skall denna inkomst enligt 19 § räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet. Detta kan i undantagsfall innebära att den individuella jämförelseinkomsten blir högre än 7,5 inkomstbasbelopp. Även ett pensionsgrundande belopp som beräknas på detta sätt skall därför minskas om det tillsammans med utländska inkomster skulle överstiga intjänandetaket. Övriga bestämmelser 22 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10–16 §§ 1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och 2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige. Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vård- nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Med förälder likställs enligt första stycket av denna paragraf särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. För tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår krävs emellertid även att övriga förutsättningar som anges i 11, 12, 14 och 15 §§, bl.a. bosättning tillsammans med barnet, är uppfyllda. Begreppet särskilt förordnad vårdnadshavare knyter an till den ändring som gjorts i föräldrabalken med verkan fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop. 1993/94:251, bet.1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29). Med sådan vårdnadshavare kommer också, genom övergångsbestämmelserna till nämnda ändring, att avses särskilt förordnad förmyndare i vars uppdrag vårdnad ingår. Normalt får den som avser att adoptera ett barn inte vårdnaden om barnet förrän adoptionen genomförts. Är barnet utländskt kan detta dröja. Barnet kan dock, efter medgivande från socialnämnd enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620), tas om hand av de blivande adoptivföräld- rarna i deras hem. I andra stycket anges därför att den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande tagit hand om ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, i detta sammanhang skall anses som tid under vilken den försäkrade haft vårdnaden om barnet. Vad som sägs i 13 § om att modern skall tillgodoräknas pensionsgrun- dande belopp för barnår när föräldrarna har lika högt eller inget pensionsunderlag för året, skall också gälla en kvinnlig särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder. Detta anges i tredje stycket. 23 § För den som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom men som genom en senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet skall, när det gäller tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10–16 §§ tillämpas som om han vore far till barnet. Som angetts i avsnitt 11.3 skall den omständigheten att en försäkrad som enligt reglerna i föräldrabalken ansetts vara far till ett barn förklaras inte vara det, inte ges någon retroaktiv verkan när det gäller tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår. I paragrafen, som i huvudsak har formulerats enligt förslag av Lagrådet, föreskrivs därför att bestämmelserna i 10–16 §§ skall tillämpas som om han var far till barnet såvitt avser tid innan domen vunnit laga kraft. Det innebär att en försäkrad som antagits vara far till ett barn, i detta sammanhang skall anses vara far till barnet fram till den tidpunkt då domen vinner laga kraft. 4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m. 1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions- grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions- poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år. Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. Detta kapitel avser fastställande av pensionsrätt för såväl inkomstpension som premiepension samt fastställande av pensionspoäng och tillgodoräknande av vårdår för beräkning av tilläggspension. I denna inledande paragraf anges när pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas samt vårdår skall tillgodoräknas. Som anförts tidigare skall reformerad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension beräknas utifrån de pensionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad och tilläggspension skall beräknas utifrån för en försäkrad fastställda pensionspoäng. Eftersom inkomst- och premiepension inte kan tjänas in av personer födda år 1937 eller tidigare skall pensionsrätt inte fastställas för sådana personer. För försäkrade som är födda åren 1938– 1953 skall fastställas både pensionsrätt och pensionspoäng. För dessa åldersgrupper gäller sedan särskilda regler om tjugondelsinfasning enligt vad som framgår av 6 § och 6 kap. 8 §. Den som är född år 1954 eller senare omfattas till fullo av det reformerade ålderspensionssystemet. Trots detta skall pensionspoäng fastställas för en sådan person eftersom poängen har betydelse för beräkning av för- tidspension och efterlevandepension. Pensionsrätt skall enligt första stycket fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst eller något annat pensionsgrundande belopp fastställts för en försäkrad. För det år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Vilka som är försäkrade framgår av 1 kap. 4 och 7 §§ och när pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall fastställas regleras i 2 kap. 2 § och 3 kap. 2 §. I undantagsfall kan förekomma att pensionsrätt inte skall fastställas trots att pensionsgrundande inkomst fastställts för den försäkrade. Detta följer av bestämmelserna om pensionsrätt vid bristande avgiftsbetalning i 4 §. I andra stycket anges att pensionspoäng, liksom pensionsrätt, skall fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad. Därutöver skall pensionspoäng dock endast beräknas för den som uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ett par undantag från huvudregeln att pensionspoäng skall fastställas för varje år för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts anges här, nämligen att så inte skall ske för det år den försäkrade avlidit och inte heller när den försäkrade fyllt 64 år. För tid efter det år den försäkrade fyller 64 år skall endast pensionsrätt fastställas. Denna pensionsrätt kommer då inte att tjugondelas (se 6 §). Andra undantag från vad som nu angetts följer av 8 § andra stycket och 9 §. Beträffande vårdår hänvisas i tredje stycket till 12 §. I likhet med vad som gäller för pensionspoäng anges också att vårdår inte skall tillgodo- räknas för det år den försäkrade avlidit och inte heller när den försäkrade fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas för år före det då en person fyllt 16 år, för år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade och inte heller för år då den försäkrade inte skall tillgodoräknas pensionspoäng på grund av att han eller hon inte till fullo erlagt föreskrivna avgifter. Inte heller beträffande vårdår har här införts någon motsvarighet till de begränsningar i AFL som avser den som hela året uppburit hel ålderspension (jfr kommentaren till 2 kap. 2 §). Det är allmän försäkringskassa som skall fastställa pensionsrätt och pensionspoäng samt fatta beslut om tillgodoräknande av vårdår. Detta framgår av 13 kap. 4 § där det också anges vilken försäkringskassa som skall fatta beslutet. Den enskilde skall senast den 31 mars året efter fastställelseåret underrättas om detta beslut. Samtidigt skall underrättelse ske om beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp (se 15 kap. 4 §). Beräkning av pensionsrätt 2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året (pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrundning göras till närmaste lägre hela krontal. En försäkrads pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för pre- miepension skall beräknas var för sig. Både pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension skall dock beräknas på samma underlag (pensionsunderlaget). Detta underlag består av summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp det år för vilket pensionsrätt skall fastställas. Pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt för premiepension skall var för sig beräknas till närmast lägre hela krontal. 3 § Om inte annat följer av 4–6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget. En försäkrads pensionsrätt skall totalt motsvara 18,5 % av pensions- underlaget. Av detta skall normalt 16 procentenheter utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för premiepen- sion. I vissa fall skall dock pensionsrätt inte beräknas på pensions- underlaget eller del av detta och i andra fall skall endast pensionsrätt för inkomstpension fastställas på viss del av detta underlag (se 4 och 5 §§). Vidare gäller enligt 6 § andra regler för försäkrade som är födda någon gång under åren 1938–1953 och i lagen om införande av denna lag före- skrivs att annat gäller för den tid före år 1999 för vilken pensionsrätt skall fastställas. 4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här- rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig - ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats inom föreskriven tid. I denna paragraf föreskrivs att en försäkrad, för att få tillgodoräkna sig full pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete, måste ha erlagt hela den ålderspensionsavgift enligt 3 kap. 1 § lagen om socialavgifter som skall erläggas på grund av dessa inkomster. Dessutom måste den allmänna pensionsavgift som enligt lagen om allmän pensionsavgift skall erläggas på sådana inkomster vara betald. Om inte dessa avgifter till fullo har erlagts inom den tid som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483), skall vid bestämmande av pensionsunderlaget bortses från inkomster av annat förvärvsarbete till den del avgifter inte betalats för inkomsterna. Det är således inte den försäkrades pensionsgrundande in- komst som påverkas utan själva pensionsrätten. Detta innebär att, om avgifterna för inkomster av annat förvärvsarbete inte har erlagts inom föreskriven tid, det inte är möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan in- komst med pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som räknats av enligt den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §. Om avgifter har betalats till viss del, skall pensionsrätt fastställas för den del av inkomsten för vilken betalning anses ha erlagts. Samma andel av skatter och avgifter som har betalats för hela inkomsten, oavsett hur hög denna varit, skall användas vid beräkningen av hur stor andel av pen- sionsrätten som skall fastställas. Pensionsrätten däremot räknas endast på inkomster upp till det s.k. intjänandetaket. Den som t.ex. har en inkomst som motsvarar 15 gånger inkomstbasbeloppet men endast betalat 75 % av sina skatter och avgifter på denna inkomst skall endast tillgodoräknas 75 % av pensionsrätten (som beräknats på 7,5 gånger inkomstbasbeloppet). Närmare beskrivning om hur beräkningen skall göras finns i avsnitt 13.5. 5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen- sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen- sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §, skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräk- nats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller, om pensions- grundande inkomster och belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 § inte är uppfyllt. Bestämmelserna i denna paragraf innebär att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att pensionsrätt för premiepension skall grundas på pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och för för- äldrar till små barn (s.k. barnår). Dessa förutsättningar är att personen i fråga tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster eller pensionsgrun- dande belopp i anledning av förtidspension i den utsträckning som anges i 5 kap. 13 § (dvs. uppfyllt det s.k. förvärvsvillkoret). Om sådant tillgodoräknande inte har skett skall pension inte beräknas på pensionsrätt som hänför sig till pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och barnår. Pensionsrätt för premiepension skall således inte fastställas på grundval av pensionsgrundande belopp, om det inte samtidigt står klart att beloppen i fråga även skall kunna ligga till grund för framtida pensionsutbetalningar. Det i 5 kap. 13 § angivna förvärvsvillkoret skall ha uppfyllts senast i samband med att pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgö- ring respektive barnår bestäms. Senare omprövningar och ändringar kan inte föranleda fastställande av pensionsrätt för premiepension grundat på sådana belopp i annat fall än då pensionsgrundande belopp för plikt- tjänstgöring eller barnår inte tidigare bestämts. Däremot kan beslut om pensionsrätt för premiepension komma att upphävas om pensions- grundande inkomster eller pensionsgrundande belopp senare sänks så att den försäkrade inte uppfyllde förvärvsvillkoret då pensionsrätten fast- ställdes. Bestämmelsen har när det gäller det senare formulerats enligt förslag av Lagrådet. I den utsträckning pensionsrätt för premiepension enligt vad som nu sagts inte skall beräknas, skall pensionsrätt för inkomstpension ökas med 2,5 % av pensionsunderlaget, dvs. till 18,5 % av nämnda underlag. 6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 skall pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med året efter födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Personer som som är födda under åren 1938–1953 (den s.k. mellangenerationen) skall, som tidigare sagts, erhålla inkomstgrundad ålderspension dels i form av tilläggspension, dels i form av inkomst- och premiepension. Detta skall ske genom en tjugondelsinfasning innebärande att en person som är född år 1953 skall erhålla 19/20 av full ålderspension enligt reformerade regler och 1/20 av tilläggspension, att den som är född år 1952 skall erhålla 18/20 ålderspension enligt reformerade regler och 2/20 av tilläggspension osv. Det innebär att de som är äldst i mellangenerationen, födda år 1938, kommer att erhålla 4/20 av sin ålderspension enligt reformerade regler och 16/20 av tilläggspensionen. I denna paragraf regleras tjugondelsinfasningen när det gäller inkomst- och premiepension. Här föreskrivs att den pensionsrätt som enligt denna lag skall fastställas för personer födda under åren 1938– 1953 skall minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från födelseåret till utgången av år 1954. Denna minskning görs alltså direkt vid fastställandet av pensionsrätten och innebär att pensionsbehållningen kommer att motsvara ett visst antal tjugondelar av pensionsbehållningen för en person med motsvarande inkomster som är född efter år 1953. Motsvarande gäller inte den allmänna tilläggspensionen där tjugondelsinfasningen görs först sedan den årliga pensionen beräknats (se 6 kap. 8 §). Någon tjugondelsreducering av pensionsrätt för personer födda under åren 1938–1953 skall dock inte göras för åren efter det år då den försäkrade fyllt 64 år. För år efter det år en försäkrad fyllt 64 år skall nämligen pensionspoäng inte beräknas (1 § andra stycket). I stället skall de inkomster han eller hon har dessa år ge oavkortad pensionsrätt. Sådan pensionsrätt kommer huvudsakligen att avse pensionsgrundande inkomster då andra pensionsgrundande belopp inte kommer att kunna tillgodoräknas för tid efter det att en person fyllt 64 år. Överföring av pensionsrätt 7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension. Överföring av pensionsrätt för premiepension till make har behandlats i avsnitt 14. Överföring av pensionsrätt får enligt förevarande paragraf ske endast till make. Till följd av bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap kommer dock sådan överföring att stå öppen också för personer av samma kön som låtit registrera sitt partnerskap. Vad som sägs om makar i det följande avser även registre- rade partner och vad som sägs om äktenskap avser även registrerat part- nerskap. En förutsättning för att överföring av pensionsrätt skall kunna göras är att mottagande make för det år pensionsrätten avser varit försäkrad enligt denna lag eller tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension. Det uppställs alltså inget krav på att mottagande make någon gång tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension om denne för någon del av det aktuella intjänandeåret var försäkrad för premiepension och alltså skulle ha kunnat tillgodoräknats pensionsrätt för sådan pension. Å andra sidan är det inte tillräckligt att någon gång ha varit försäkrad för premiepension för att överföring skall kunna göras. Var den mottagande maken inte försäkrad för någon del av berört intjänandeår krävs att han eller hon tidigare faktiskt har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension för att överföring skall kunna göras. Som anförts i avsnitt 14.4 är pensionsrätt som fastställs på grund av anmälan om överföring inte på något annat sätt beroende av den mot- tagande makens pensionsrättsförhållanden. Därför kan den totala pen- sionsrätten för premiepension för den mottagande maken – i och med överföringen – komma att överstiga 2,5 % av sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet, vilket annars är den maximala pensionsrätt för premiepension som för ett år kan fastställas för en försäkrad. Däremot är den överförda pensionsrätten beroende av pensionsför- hållandena för den make som överfört pensionsrätten. Skulle t.ex. hans eller hennes pensionsgrundande inkomst öka eller minska på grund av omtaxering efter det att pensionsrätt fastställts för det inkomstår omtaxeringen avser, skall pensionsrätten för den make som överfört pensionsrätten normalt ändras (se 13 kap. 8 §). I ett sådant fall skall även pensionsrätt som fastställts för den andra maken med anledning av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ändras. Beräkning av pensionspoäng 8 § Om inte annat följer av andra stycket eller av 9 eller 10 § utgör den försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande in- komsten, sedan det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring dragits av, och detta bas- belopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng. Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions- grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av. I första stycket i denna paragraf föreskrivs att pensionspoäng för pen- sionsgrundande inkomst, om inte annat följer av andra stycket eller av de härpå följande paragraferna, beräknas genom att nämnda inkomst, till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp, delas med samma basbelopp. Liksom enligt AFL skall det förhöjda prisbasbeloppet i första hand avräknas mot inkomster av anställning och pensionspoängen skall beräknas med två decimaler och lägst avse en hundradels poäng. För tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande betalning av avgifter skall enligt andra stycket bestämmelserna i 4 § tillämpas på motsvarande sätt. En person som inte inom föreskriven tid och i sin helhet betalat ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas pensionspoäng för de inkomsterna endast till den del avgifter betalats för inkomsterna. Om därvid betalning erlagts endast för inkomster som understiger ett förhöjt prisbasbelopp skall, till följd av det s.k. basbeloppsavdraget enligt första stycket, ingen pensionspoäng alls fastställas för nämnda inkomst. 9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av pensionspoäng. Liksom tidigare skall pensionspoäng inte bara fastställas för den som haft pensionsgrundande inkomst utan även för den som för ett år uppburit förtidspension beräknad efter s.k. antagandepoäng. Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillgodoräknande av pensions- poäng i anledning av sådan förtidspension. Pensionspoäng i anledning av förtidspension skall tillgodoräknas ut- över de pensionspoäng som skall tillgodoräknas för ev. pensionsgrun- dande inkomst. Någon motsvarighet finns inte till sista stycket i 11 kap. 6 § AFL. Den innebar att en försäkrad som för någon del av ett år uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL alltid tillgodoräknades lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. Liksom vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspensio- närer enligt 3 kap. skall pensionspoäng i anledning av förtidspension beräknas för varje månad för vilken en försäkrad erhållit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL. Det saknar alltså betydelse om ersätt- ningen faktiskt utbetalats det aktuella året eller först senare. Om den försäkrade för samma tid uppburit exempelvis sjukpenning kan det däremot bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. 7 § till vilken paragraf här hänvisas. I sådana fall skall pensionspoäng i anledning av förtidspension inte beräknas för tid före utbetalning av pensionen. Till följd av nu föreslagna övergångsbestämmelser till ändringen i AFL kommer dock äldre regler att gälla såvitt avser tillgodoräknande av pensionspoäng för tid före år 1999. Detta innebär att pensionspoäng kan komma att tillgodoräknas i anledning av förtidspension för tid före nämnda år även om förtidspensionen betalats ut efter den 1 januari 1999. För varje månad för vilken en försäkrad uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § AFL skall den försäkrade tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i andra stycket i den nämnda paragrafen. Om den försäkrade uppburit partiell förtidspension skall sådant tillgodoräk- nande ske med motsvarande andel av detta poängmedeltal. Även bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng när för- tidspensionen är samordnad med livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som skall samordnas med förtidspension enligt sistnämnda lag, är ändrade. I sådana fall skall be- stämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas på motsvarande sätt. 10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst. Liksom tidigare finns en begränsning när det gäller hur hög en persons pensionspoäng för ett år får vara. Till skillnad från motsvarande bestäm- melse i AFL har emellertid denna gräns här inte angetts till någon viss poäng. I stället anges att en försäkrad maximalt kan tillgodoräknas en pensionspoäng motsvarande den som kan tillgodoräknas för högsta möj- liga pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst kan t.o.m. år 2001 uppgå till högst 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda pris- basbeloppet enligt AFL. För åren 1999–2001 innebär detta att en försäkrad kan tillgodoräknas högst 6,50 poäng. Fr.o.m. årsskiftet 2001/2002 skall det belopp en pensionsgrundande inkomst högst kan uppgå till, det s.k. intjänandetaket, räknas om med hänsyn till förändringarna av inkomstindex vilket innebär att även högsta möjliga pensionspoäng fr.o.m. år 2002 kommer att variera. Vårdår 11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 § eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket. I denna och den följande paragrafen finns bestämmelser om vårdår. Be- stämmelserna motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 a § AFL. I förevarande paragraf anges att, vid tillämpning av denna lag skall, med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, likställas vårdår. Vissa undantag anges dock. Det första undantaget avser beräkningen av me- deltalet av de pensionspoäng en person tillgodoräknats. Vid den beräk- ningen skall vårdår inte räknas med. Har den pensionsberättigade tillgo- doräknats pensionspoäng för minst 15 år saknar dock detta betydelse. Det andra undantaget, hänvisningen till 6 kap. 1 § första stycket, innebär att vårdår inte heller skall beaktas vid bestämmande av om en person tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till allmän tilläggspension. Även vid tillämpningen av AFL skall ett vårdår likställas med ett år med pensionspoäng. Detta framgår av 20 kap. 2 § första stycket AFL i dess nu föreslagna lydelse. Även vid tillämpningen av AFL finns dock undantag från denna regel. Således gäller enligt 13 kap. 2 § AFL, i den lydelse som nu föreslås, att vårdår inte skall beaktas vid bedömningen av om ett av de alternativa kraven för att förtidspension skall beräknas på s.k. antagandeinkomst är uppfyllt, nämligen att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet. Vidare gäller enligt 13 kap. 4 § andra stycket AFL att en person som uppbär förtidspension och som för samma period tillgodoräknas vårdår inte får åberopa vårdåret för att öka den utgående förtidspensionen. Vårdåret kan endast påverka storleken av den blivande ålderspensionen och eventuell efterlevandepension efter den försäkrade (se prop. 1980/81:204). 12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk- nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bo- satt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en förälder. Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor. Här ges de närmare förutsättningarna för att en person skall tillgodoräk- nas vårdår. Därvid krävs enligt första stycket dels att föräldern under större delen av kalenderåret vårdat ett barn som inte har fyllt tre år, dels att såväl föräldern som barnet var bosatta här det aktuella året. Vårdår får endast, för samma barn och år, tillgodoräknas en förälder. Kravet på bosättning i Sverige kan inte helt upprätthållas vid bosätt- ning inom EU. Enligt artikel 13–17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 skall en förvärvsarbetande som är medborgare i en medlemsstat, statslös eller flykting i en sådan stat som regel vara omfattad av lagstiftningen i det land där han arbetar. Vilket land han eller hon bor i saknar i de flesta fall helt betydelse. Genom den precisering som vid Sveriges anslutning till EU gjorts i bilaga 6 till nämnda förordning skall dock vårdår tillgodoräknas en förälder som är bosatt i en annan EU-stat endast om föräldern är föräldraledig enligt bestämmelserna i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Den lagen har den 1 juli 1995 ersatts av föräldraledighetslagen (1995:584). Vad som nu sagts om bosättning inom EU gäller även bosättning i en EES-stat. I motsatt situation, nämligen för den som är bosatt i Sverige men ar- betar i ett annat EU- eller EES-land skall med tillämpning av samma regler inte tillgodoräknas vårdår i Sverige. Vårdår skall enligt andra stycket även kunna tillgodoräknas för fosterbarn och med förälder skall likställas den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor under det aktuella vårdåret. Detta överensstämmer med vad som föreskrivits i 20 kap. 2 § första och andra stycket AFL. Närmare bestämmelser om ansökan om vårdår finns i 15 kap. 9 §. Andra avdelningen. Fördelningssystemet 5 kap. Inkomstpension Uttag av inkomstpension 1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före- skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket. Inkomstpension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 och som har rätt till tilläggspension enligt denna lag endast om han eller hon gör motsvarande uttag av sistnämnda pension. Åter- kallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av tilläggspension i motsvarande utsträckning. I första stycket i denna paragraf anges den lägsta åldern för pensions- uttag till 61 år. Uttaget behöver inte avse hela inkomstpensionen utan kan begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Bestämmelser om ändring och återkallelse av uttag finns i 12 kap. till vilket andra stycket hänvisar. Inkomstpension och tilläggspension för en person som är född under något av åren 1938–1953 skall när det gäller uttag behandlas som en en- het. I tredje stycket har därför föreskrivits att inkomstpension får utges till en sådan person endast om han eller hon gör motsvarande uttag av tilläggspension samt att återkallelse och minskning av pensionsuttag måste gälla båda pensionerna. Detta gäller naturligtvis endast om perso- nen i fråga har rätt till tilläggspension. En situation när en person som är född under åren 1938–1953 kan ha rätt till inkomstpension men inte till tilläggspension är när han eller hon inte har tillgodoräknats pensions- poäng därför att den pensionsgrundande inkomsten understigit ett förhöjt prisbasbelopp (4 kap. 8 § första stycket) eller inte har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år (6 kap. 1 § första stycket). Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av Lagrådet. I lagen om införande av denna lag anges att denna bestämmelse träder i kraft först år 2001. Detsamma gäller övriga bestämmelser i detta kapitel utom bestämmelserna om omräkning av pensionsbehållning. 2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen- sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och 9 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i pensionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen. I denna paragraf finns bestämmelser om det underlag som skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension, pensionsbehållningen. Pensionsbehållningen består av summan av tillgodoräknade pensionsrätter årsvis omräknade med hänsyn till arvsvinster och förändringar i inkomstindex samt med den i 7 § angivna förvaltningskostnadsfaktorn. Den årliga pensionen erhålls genom att pensionsbehållningen delas med ett delningstal (se 11 §). Tas inkomstpension ut som partiell pension, delas en motsvarande andel av pensionsbehållningen med delningstalet. I pensionsbehållningen räknas därefter inte in den del av pensionsbehållningen som legat till grund för beräkningen av den utgående inkomstpensionen. Däremot kan arvsvinster m.m. som hänför sig till pensionsbehållning som legat till grund för sådan beräkning tillfälligt räknas in i pensionsbehållningen. 3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av 1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade gjort nytt uttag av inkomstpension, och 2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats. Storleken av den livsvariga inkomstpensionen som statistiskt kan beräk- nas för en pensionsberättigad skall inte påverkas av på vilket sätt den pensionsberättigade väljer att ta ut pensionen. Återkallelse eller minsk- ning av pensionsuttag skall därför leda till en ökad pensionsbehållning som kommer den pensionsberättigade tillgodo vid ett framtida pensionsuttag eller ett framtida ökat uttag av inkomstpension. Enligt denna paragraf skall pensionsbehållningen i dessa fall ökas med produkten av den årliga pension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett eller, om pensionsuttaget inte har återkallats helt, det belopp varmed den årliga pensionen minskat och det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade i stället för att återkalla eller minska sitt uttag av inkomstpension börjat göra uttag av sådan pension från samma tidpunkt. Omräkning av pensionsbehållning 4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer. Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när det gäller fördelning efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts. Avlidnas pensionsbehållningar, s.k. arvsvinster, skall tillfalla försäk- ringskollektivet eller närmare bestämt personer som tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som är födda samma år som de av- lidna. Detta skall, som anges i första stycket, ske genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen mellan de som levde vid ingången av året efter dödsfallsåret skall göras proportionellt i förhållande till vars och ens pensionsbehållning. Den andel av arvsvinsterna som skall tilldelas en person i en viss ålder skall således motsvara den personens andel av summan av pensionsbehållningar för samtliga personer som är födda samma år som han eller hon. Fördelningen av arvsvinster skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer. Dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på åldern på de avlidna. Bestämmelser om dessa faktorer finns i den följande paragrafen. I andra stycket föreskrivs vilket år fördelningen av arvsvinsterna avser. Detta har betydelse för flera av de följande omräkningarna. Den fördelning som görs efter dem som har avlidit det år då de fyllt eller skulle fylla 59 år eller tidigare skall grunda sig på faktiska pensionsbehållningar och kan fördelas först sedan dessa är kända. Omräkningen enligt första stycket vad gäller den fördelningen skall därför avse året efter dödsfallen. Den fördelningen kommer alltså att göras för personer som är mellan 18 och 60 år gamla. Motsvarande eftersläpning gäller inte arvsvinstfördelning efter dem som avlidit det år då de fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare eftersom den fördelningen inte grundar sig på faktiska pensionsbehållningar utan bestäms med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under vissa tidsperioder (se följande paragraf). Fördelningen av arvsvinster med hjälp av sådana arvsvinstfaktorer skall därför avse året för dödsfallen. Vad som nu sagts medför att en person det år då han eller hon fyller 60 år kommer att erhålla ”dubbla” arvsvinster. Fördelning efter yngre personer skall då göras innan fördelningen görs efter äldre. Detta innebär att den ökning av pensionsbehållningen som den första omräkningen medför ingår i pensionsbehållningen vid den andra omräkningen. Även pensionsrätt för året före det år fördelningen avser skall ingå i den pensionsbehållningen. Pensionsrätt fastställs normalt inte för det år då en person avlider. Så sker endast vad gäller pensionsrätt för premiepension som skall överföras till en annan person enligt 4 kap. 7 §. Vad som kan fördelas som arvsvinster är därför pensionsbehållning som härrör från pensionsrätter för år före året för dödsfallen. Den pensionsbehållning som skall omräknas för en kvarlevande skall också avse endast pensionsrätter hänförliga till tid före året för dödsfallen. I andra stycket har därför också föreskrivits att fördelningen skall göras med bortseende från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt som fastställts för året för dödsfallen eller senare. Detta gäller såväl de pensionsbehållningar som skall användas vid bestämmande av arvsvinstfaktorer enligt 5 § första stycket som de pensionsbehållningar som arvsvinstfaktorerna enligt 5 § första och andra styckena skall användas på. Närmare bestämmelser om beräkningen av arvsvinstfördelning kom- mer att meddelas av regeringen (se 10 §). För den som tagit ut inkomstpension, skall hela eller, om uttaget be- gränsats, del av den ökning av pensionsbehållningen som omräkningen medför, omvandlas till pension fr.o.m. januari månad året efter det år omräkningen avser. Detta sker på det sätt som anges i 16 § första stycket. 5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år då de skulle fylla 60 år skall grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år. Vid bestämmande av dessa pensionsbehållningar skall bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser. Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, beräknas med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålder. Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall år- ligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Som angetts i kommentaren till föregående paragraf skall fördelningen av arvsvinster göras genom omräkning med hjälp av arvsvinstfaktorer och dessa faktorer skall bestämmas på olika sätt beroende på åldern på de avlidna. I denna paragraf anges grunderna för beräkningen av dessa arvsvinstfaktorer. Första stycket avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 59 år eller tidigare. Arvsvinstfaktorer som skall fastställas enligt detta stycke skall grunda sig på förhållandet mellan faktiska pensionsbehållningar för såväl de som har avlidit och de kvarlevande födda samma år. I de avlidnas pensionsbehållningar ingår som nämnts i kommentaren till föregående paragraf endast pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt avseende tid före året för dödsfallen eftersom varken pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall fastställas för det år en person avlider och därmed inte heller pensionsrätt för det året. De pensionsbehållningar proportioneringen skall göras efter skall avse samma tid. Beräkningen av arvsvinster berör samtliga personer i försäkrings- kollektivet. Ändringar av tillgodoräknad pensionsrätt för några personer, på grund av omtaxering eller annat, skulle påverka arvsvinsterna och därmed pensionsbehållningarna för alla andra i samma ålder om inte annat föreskrevs. Arvsvinstfaktorerna skall inte påverkas av sådana förhållanden. Därför föreskrivs att ändringar av pensionsbehållningar efter den 1 december det år fördelningen avser inte skall beaktas. Mot- svarande gäller vid bestämmande av genomsnittlig pensionsgrundande inkomst enligt 3 kap. 9 och 20 §§. Fördelningen av arvsvinster efter personer som avlidit senare skall be- räknas med hjälp av arvsvinstfaktorer som fastställs för varje åldersklass enligt vad som föreskrivs i andra stycket. Denna fördelning innebär att de kvarlevandes pensionsbehållningar ökas med belopp som inte faktiskt men statistiskt motsvarar viss andel av pensionsbehållningarna efter jämnåriga som har avlidit under fördelningsåret. I stycket, som formule- rats i enlighet med förslag från Lagrådet, anges att beräkningen skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet avlidna personer och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras. Beräkningen grundar sig på antagandet att genomsnittlig pensionsbehållning för avlidna är lika stor som genomsnittlig pensionsbehållning för kvarlevande varför endast an- talet personer behöver beaktas. I stycket anges vidare att beräkningen av dessa arvsvinstfaktorer skall göras med ledning av officiell livslängds- statistik avseende en femårsperiod. Med officiell statistik förstås här statistik enligt lagen (1992:889) om officiell statistik. Statistiska centralbyrån framställer varje år sådan statistik som är aktuell här. Om uttag av inkomstpension gjorts från annan månad än januari månad det år omräkningen för arvsvinster avser eller ett tidigare gjort uttag ändras det året, måste omräkningen göras för varje månad under året. Pensionsbehållningen kan ha ändrat storlek flera gånger under året. Pensionsrätt som tillgodoräknats för inkomster m.m. under närmast föregående år har dock inte ingått i en pensionsbehållning som legat till grund för beräkning av pension som utgetts under året och omräkning av den delen av pensionsbehållningen behöver därför inte göras månadsvis. Närmare föreskrifter om beräkning av arvsvinster när uttag har gjorts av inkomstpension kommer att meddelas av regeringen. 6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 § avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §. Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen- sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en- ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast föregående år, räknas om med beaktande av 1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fast- ställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och 2. den omräkning som skall göras enligt 14 §. Pensionsbehållningen för den som har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension skall räknas om med hänsyn till förändringar i inkomst- index. Bestämmelser om sådan omräkning finns i denna paragraf. Att omräkningen skall göras efter omräkning för arvsvinster m.m. framgår av första stycket. Omräkningen enligt denna paragraf skall göras om inkomstindex för- ändras mellan det år arvsvinstomräkningen avser och året därefter. Om pensionsrätt tillgodoräknats för närmast föregående år men någon om- räkning för arvsvinster inte skall göras t.ex. därför att det handlar om en yngre personen som inte tidigare tillgodoräknats pensionsrätt för in- komstpension, gäller detta förändring av inkomstindex mellan fastställelseåret och året därefter. För år då den pensionsbehållning som förelåg vid ingången av året för- ändrats under året genom att uttag av pension inte varit detsamma under hela året kompliceras omräkningen något. Om hel pension utges i slutet av året består den behållning som skall omräknas enligt denna paragraf av enbart för året tilldelade arvsvinster och eventuell pensionsrätt för närmast föregående år. Grunderna för hur omräkningen skall göras när pensionsbehållningen förändrats under året anges i andra stycket. I för- hållande till lagförslaget i lagrådsremissen har vissa språkliga justeringar gjorts i det stycket för att regleringen bättre skall stämma överens med det nya andra stycke i 11 § som införts på förslag av Lagrådet. Den del av pensionsbehållningen som utgörs av ökning efter omräk- ning enligt 4 §, arvsvinst, för det aktuella året liksom fastställd pensionsrätt avseende föregående år har inte ingått i den pensionsbehållning som pension som tagits ut under året har beräknats på och berörs därför inte av den särskilda beräkningen. Resterande del av pensionsbehållningen har inte varit oförändrad under året och skall därför räknas om dels månadsvis, dels med beaktande av att utgående inkomstpension följsamhetsindexeras vid utgången av det år omräkningen avser. Omräkningen skall ske så att en person som tagit ut inkomstpension under det år omräkningen avser, sedan den utgående pensionen följsamhetsindexerats, för varje månad under det året erhåller full indexering av behållningen så som den såg ut den månaden. Detta har utvecklats närmare i avsnitt 18.5. Liksom arvsvinster efter omräkning enligt 4 § skall omräkning av pen- sionsbehållningen enligt förevarande paragraf påverka eventuellt utgåen- de pension fr.o.m. januari månad året efter det år omräkningen avser. Av 4 § och första stycket i förevarande paragraf framgår i vilken ord- ning arvsvinstfördelning och indexomräkning m.m. skall göras. De för årets skilda månader bestämda pensionsbehållningarna skall inte skilja sig åt av annan anledning än att pensionsuttaget under månaderna har varit olika stort. Närmare bestämmelser om hur månadsbeloppen skall beräknas får regleras av regeringen enligt 10 §. 7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt- ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § avser. I 1 kap. 2 § föreskrivs att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension skall täckas av avgifter och av- kastningen på avgiftsmedel. Som anges i avsnitt 17.4 och kommentaren till den nyss nämnda paragrafen skall detta ske genom att kostnaderna belastar AP-fonden och de skall delvis täckas genom en minskning av pensionsbehållningen. Hur detta skall gå till anges i denna paragraf. I första stycket anges att pensionsbehållningen för den som tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension skall minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för in- komstpension och tilläggspension. Detta skall, enligt andra stycket, göras genom att pensionsbehållningen – efter fastställande av pensionsrätt för föregående år samt sedan fördelning av avlidnas pensionsbehållningar och omräkning för indexförändring har gjorts – multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år nämnda omräkning för arvsvinstfördelning avser. Detta kommer att innebära att pensionsbehållningen minskar något och att därmed också framtida inkomstpension minskar. 8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehåll- ningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomst- pension och tilläggspension för det året. När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt- ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten- heter per år. Här ges föreskrifter om bestämmande av den förvaltningskostnadsfaktor som avses i föregående paragraf. I första stycket anges att en sådan faktor årligen skall fastställas av re- geringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Faktorn skall grundas på förhållandet mellan förvaltningskostnaderna det år den avser och summan av alla pensionsbehållningar. Omräkningen med förvaltningskostnadsfaktorn görs normalt innan hela den faktiska kostnaden för förvaltningen är känd. Därför skall, när faktorn bestäms för ett år, även skillnaden mellan det belopp med vilket pensions- behållningarna minskats vid föregående års omräkning och de faktiska kostnaderna för det året beaktas. I andra stycket anges att de förvaltningskostnader som skall täckas genom minskning av pensionsbehållningarna under en lång övergångs- period endast skall avse en del av de totala kostnaderna. År 2001 gäller detta 60 % av förvaltningskostnaderna. Närmare föreskrifter om hur förvaltningskostnaderna och pensionsbe- hållningar skall beräknas skall bestämmas av regeringen. 9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions- behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal. Omräkning med hänsyn till arvsvinster och förändringar av inkomstindex samt med anledning av förvaltningskostnaderna innebär flera olika be- räkningar. Som föreskrivs här skall pensionsbehållningen avrundas till hela kronor först sedan alla dessa beräkningar har gjorts. 10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om omräkning enligt 4–9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen. I flera av paragraferna i 4–9 §§ anges grunderna för hur omräkningar skall ske eller för hur olika faktorer skall bestämmas. I förevarande paragraf, som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, anges att regeringen meddelar ytterligare föreskrifter i dessa frågor. Beräkning av årlig inkomstpension 11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe- rättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade vid det tillfället. Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pen- sionsrätt som har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som har omräknats enligt 4, 6, 7 och 9 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit folk- eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen därvid minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel. Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer av bestämmelserna i andra stycket. Minskning enligt andra stycket andra och tredje meningarna skall inte göras beträffande belopp med vilket pensionsbehållningen har ökats enligt 3 §. Denna paragraf innehåller bestämmelser om beräkningen av inkomst- pensionens storlek. Uttas hel pension skall enligt första stycket hela pensionsbehållningen vid tiden för uttaget delas med delningstalet. Det delningstal skall användas som har fastställts för åldersklassen i fråga. Åldersklassen avses vara bestämd i år och månader. I andra stycket föreskrivs hur den pensionsbehållning som skall ligga till grund för beräkning av den årliga inkomstpensionen skall bestämmas. Bestämmelsen är i huvudsak utformad enligt förslag av Lagrådet och anknyter till den pensionsbehållning som avses i 6 § andra stycket 1. Regleringen innebär bl.a. att om beräkningen görs i början av ett år skall pensionsrätt som hänför sig till inkomster året dessförinnan inte ingå i pensionsbehållningen men däremot pensionsrätt som hänför sig till tidigare år. Vidare skall ökning av pensionsbehållningen med anledning av omräkning för arvsvinster avseende året före uttaget ha gjorts och behållningen skall vara omräknad med inkomstindex och förvaltningskostnadsfaktorn för samma år. Skulle nämnda pensionsrätt inte ha hunnit fastställas eller övriga beräkningar inte ha hunnit göras, får omräkning göras senare och för litet utbetalt belopp betalas ut retroaktivt. Enligt bestämmelserna i AFL är det möjligt att ta ut ålderspension fr.o.m. den månad då en försäkrad fyller 61 år. Detta innebär, när det gäller personer som kan ha rätt till inkomstpension, att personer födda under åren 1938 och 1939 kan ta ut ålderspension enligt AFL före år 2001. Om uttag av ålderspension enligt AFL före den 1 januari 2001 inte skulle påverka inkomstpensionen skulle personer som har gjort sådant uttag bli överkompenserade. I andra stycket i denna paragraf har därför också föreskrivits att om ett sådant uttag gjorts skall pensionsbehåll- ningen minskas med 0,5 % för varje månad för vilken folk- eller tilläggspension i form av ålderspension har betalats ut enligt AFL. Detta kan jämföras med 6 kap. 6 § denna lag enligt vilken tilläggspension som börjar betalas ut tidigare än fr.o.m. den månad då en pensionsberättigad fyller 65 år skall minskas med 0,5 % för varje månad som, då pensionen börjar utges, återstår till den månad under vilken personen ifråga fyller 65 år. Skulle uttaget inte ha avsett hel ålderspension utan endast en fjärde- dels, halv eller tre fjärdedels ålderspension skall minskningen av pen- sionsbehållningen göras med motsvarande andel. Vid partiellt uttag av pension skall enligt tredje stycket en så stor andel av pensionsbehållningen delas som den partiella pensionen utgör av hel pension. Fjärde stycket, som har lagts till efter påpekande från Lagrådet, gäller den situationen att en person som tidigare har fått sin pensionsbehållning minskad på grund av uttag av ålderspension enlig AFL har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension och sedan på nytt tar ut inkomstpension eller ökar nämnda uttag. Det belopp med vilket hans eller hennes pensionsbehållning ökats vid återkallelsen eller minskningen av uttaget skall inte på nytt reduceras enligt bestämmelserna i andra stycket andra och tredje meningarna. 12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast- ställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions- utbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe- talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges, delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män. Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen. Den årliga inkomstpensionen utgörs av pensionsbehållningen vid tiden för pensionsuttaget delat med ett delningstal. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer skall enligt första stycket i denna paragraf fastställa sådana delningstal. I paragrafens andra stycke anges grunderna för bestämmandet av del- ningstal. Ett delningstal skall bestämmas på så sätt att pensionsutbetal- ningar under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pen- sionsberättigades ålder skall motsvara pensionsbehållningen. Vid beräk- ningen av nuvärdet av en framtida månadsutbetalning av pension skall ut- gångspunkten vara en årlig real tillväxt om 1,6 %. En framtida månadsut- betalning skall därför antas ha ett nuvärde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tid då pension skall börja utges, delat med den årliga räntefaktorn 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen. Även när det gäller delningstal behövs ytterligare föreskrifter om be- räkning m.m. I tredje stycket anges att regeringen lämnar sådana före- skrifter. Detta stycke har utformats efter förslag av Lagrådet. 13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe- hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det sista år som avses i första stycket. Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena med pensionsgrundande inkomst likställas pensions- grundande belopp för förtidspension enligt 3 kap. 4 §. I denna paragraf har intagits det s.k. förvärvsvillkoret. Latent pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår, omräknad på grund av arvsvinster och för- ändringar i inkomstindex, ingår i pensionsbehållningen. Förvärvsvillkoret innebär att den pensionsberättigade, för att få pension beräknad på den del av pensionsbehållningen som härrör från pensions- grundande belopp för plikttjänstgöring och barnår, måste uppfylla vissa krav avseende tillgodoräknade pensionsgrundande inkomster m.m. För att sådana pensionsgrundande belopp skall beaktas vid beräkning av pension måste, enligt paragrafens första stycke, den pensionsberättigade under minst fem år ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster med lägst ett visst belopp per år. Beloppet motsvarar två gånger det för berört år gällande inkomstbasbeloppet. Som angetts tidigare kommer ett sådant basbelopp att finnas först fr.o.m. år 2001. Av bestämmelser i lagen om införande av denna lag följer att det belopp som avses i förevarande paragraf för tiden dessförinnan skall motsvara ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Inkomstpension beräknad på pensionsbehållning som härrör från latent pensionsrätt skall börja utges tidigast efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst för det sista av de nämnda fem åren. Detta följer av bestämmelserna i andra stycket i denna paragraf. Om pension beräknats på pensionsbehållning som härrör från de angivna beloppen men beslut om pensionsgrundande inkomst ändras för ett tidigare år så att personen i fråga inte varit berättigad till pension på den delen av pensionsbehållningen, skall pensionen räknas om. Detsamma gäller det motsatta fallet. Att något återkrav på för mycket utbetald inkomstpension normalt inte kommer ifråga följer av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. Däremot kan det bli fråga om utbetalning för retroaktiv tid om beslut om pensionsgrundande inkomst höjts och därmed förvärvsvillkoret uppfyllts tidigare än vad som tidigare framgått av underlaget för beräkningen av pensionen. Pensionsgrundande inkomst i nämnd omfattning måste fastställas för berörd person senast det år han eller hon fyller 70 år för att inkomstpen- sion alls skall beräknas på pensionsbehållning som härrör från de angivna beloppen. Om så inte är fallet behöver uppgifter om den latenta pensionsrätten inte bevaras eftersom pensionsrätt som fastställs senare, oavsett vilket intjänandeår det är fråga om, inte kan medföra att villkoret uppfylls. Som framgår av tredje stycket skall vid tillämpningen av bestämmel- serna i första och andra styckena bortses från pensionsgrundande inkomst som enligt 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt. Denna reglering, som tillagts efter påpekande av Lagrådet, avser den situation att en person som har haft inkomst av annat förvärvsarbete inte inom föreskriven tid har betalat fulla avgifter till ålderspensionssystemet. Sådan inkomst för vilken avgifter inte har erlagts i rätt tid skall inte ligga till grund för beräkning av pensionsrätt och skall inte heller beaktas vid bedömning av om förvärvsvillkoret är uppnått. I tredje stycket föreskrivs vidare att med pensionsgrundande inkomst skall likställas pensionsgrundande belopp på grund av s.k. antagandein- komst. Har för en person för ett år fastställts både pensionsgrundande inkomst och sådant pensionsgrundande belopp skall inkomsten och be- loppet alltså summeras då det gäller att bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda. Omräkning av inkomstpension 14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års- skifte skall räknas om (följsamhetsindexeras) genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och inkomstindex före årsskiftet sedan denna kvot har dividerats med talet 1,016. I paragrafen anges hur uttagen inkomstpension skall räknas om, följsam- hetsindexeras, vid årsskiften. Omräkning skall göras med hänsyn till för- ändringen av inkomstindex före respektive efter årsskiftet. Skälet till att inte hela förändringen av inkomstindex används är att det delningstal som använts vid beräkningen av pensionen bestämts med utgångspunkt från en årligt real tillväxt om 1,6 % (jfr 12 §). 15 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon fyller 65 år skall pensionen räknas om från och med det år då den pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades. Som framgår av 12 § andra stycket jämfört med 6 § andra stycket skall det delningstal som skall användas för beräkning av pension fr.o.m. det år då en pensionsberättigad fyller 65 år vara grundat på en livslängds- statistik som avser senare år än den statistik som det delningstal som använts för beräkning av inkomstpension för tidigare år har grundats på. Denna paragraf reglerar hur omräkningen av inkomstpension skall göras, om, i anledning av vad nu sagts, pensionen skall beräknas efter ett annat delningstal än tidigare. 16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet. Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna- den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden. I denna paragraf har intagits bestämmelser om omräkning av pension för personer som har uppburit partiell pension under ett år eller som har ändrat pensionsuttag under året. Pensionsbeloppet skall enligt första stycket alltid räknas om fr.o.m. januari månad om inte den pensionsberättigade uppburit hel inkomstpen- sion hela året och inte heller tillgodoräknats pensionsrätt för året närmast före det året. Beräkningen skall göras som om den pensionsbe- rättigade återkallat uttaget av inkomstpension från och med januari månad samtidigt som nytt uttag har gjorts. Innan aktuell andel av pensionsbehållningen läggs till grund för beräkning av årlig inkomstpension, skall därför pensionsbehållningen ökas enligt 3 §, dvs. genom att den årliga pensionen räknas om till pensionsbehållning. Det delningstal som skall användas vid beräkningen av inkomstpensionen är samma delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade börjat ta ut inkomstpension från och med januari månad efter det aktuella årsskiftet. Denna omräkning skall göras efter det att följsam- hetsindexering enligt 14 § och, i förekommande fall, omräkning enligt 15 § gjorts. Enligt andra stycket skall motsvarande omräkning göras vid ändrat ut- tag under ett år. Omräkningen skall då gälla månaden för det ändrade uttaget och pensionen skall alltså beräknas som om den pensionsberät- tigade helt återkallat sitt uttag fr.o.m. den månaden samtidigt som han eller hon gjort nytt uttag fr.o.m. samma månad. Från vilken tidpunkt an- sökan om ökat uttag respektive anmälan om minskat uttag skall börja gälla framgår av 12 kap. 2 och 3 §§. Bestämmelserna har samband med bestämmelserna om omräkning av pensionsbehållning med anledning av arvsvinster och förändringar av in- komstindex. Utges exempelvis hel pension vid årets slut men har sådan pension inte utgetts under hela året, leder nämnda bestämmelser till att ny pensionsbehållning uppkommer. För att denna pensionsbehållning skall medföra ökning av pensionen måste pensionen räknas om. Den omräkning av inkomstpensionen som skall göras efter ett årsskifte innebär 1. att den vid årets ingång utgående pensionen räknas om enligt 14 §, 2. att den utgående pensionen räknas om enligt 15 § (gäller dock endast vid ingången av det år då den pensionsberättigade fyller 65 år), 3. att den utgående pensionen (efter omräkning enligt 14 och 15 §§) räknas om till pensionsbehållning som läggs till övrig för föregående år omräknad pensionsbehållning i vilken även ökning på grund av omräk- ning för arvsvinster avseende föregående år är inkluderad eller – då hel pension utges – vilken pensionsbehållning utgörs av arvsvinster och annan förändring uppkommen vid omräkningarna, och 4. att den andel av pensionsbehållningen som skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension delas med aktuellt delningstal för den pen- sionsberättigade. Det förekommer även andra situationer när en utgående inkomstpen- sion kommer att ändras. Skulle t.ex. ett beslut om pensionsrätt för in- komstpension ändras för en person som uppbär inkomstpension måste pensionen räknas om. Hänför sig nämnda pensionsrätt till ett fastställelseår efter den tidpunkt då pensionen har börjat utges skall ändringen avse tiden efter detta fastställseår (jfr 11 §). Har pensionsrätten höjts kommer detta att innebära en utbetalning för retroaktiv tid. Att återkrav av för mycket uppburen pension normalt inte kommer att ske framgår av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. En ändring av beslut om pensionsgrundande inkomst kan, förutom ändring av för året aktuell pensionsrätt, också innebära att pensionsrätt som tidigare varit latent skall ligga till grund för utgående pension. Resultatet kan också bli det motsatta. 6 kap. Tilläggspension Uttag av tilläggspension 1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före- skrivs i 12 kap. om inte annat framgår av tredje stycket. Tilläggspension får tas ut av den som är född under något av åren 1938–1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomst- pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggs- pension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pen- sionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i motsvarande utsträckning. Som anförts tidigare skall tilläggspension succesivt fr.o.m. år 2001 er- sättas av inkomstpension och premiepension. För att tydliggöra detta och för att hålla bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension samlade har bestämmelserna i AFL om uttag och beräkning av tilläggspension i form av ålderspension i stort sett oförändrade förts över till förevarande lag med ikraftträdande den 1 januari 2001. Bestämmelserna i denna lag ersätter även det inkomstgrundade inslag som finns i folkpension i form av ålderspension enligt AFL. Grundskyddet i folkpensionen skall däremot fr.o.m. år 2001 ersättas av garantipension. Någon folkpension i form av ålderspension kommer alltså inte att utges efter utgången av år 2000. Vad beträffar ålderspension till personer som är födda år 1954 eller senare skall inkomst- och premiepension helt ersätta såväl folkpension som tilläggspension. Rätten till tilläggspension har därför i förevarande paragraf begränsats till att avse personer som är födda år 1953 eller tidi- gare. I övrigt innehåller första stycket i denna paragraf bestämmelser som i huvudsak motsvarar 12 kap. 1 § AFL. Här anges att grundförutsättningen för att någon skall vara berättigad till tilläggspension är att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. Sådana pensionspoäng skall normalt tillgodoräknas den som ett år har en pensionsgrundande inkomst som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Även den som uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL skall till- godoräknas sådana poäng. I första stycket anges också att tilläggspension får tas ut fr.o.m. den månad då berörd person fyller 61 år. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs om uttag av inkomst- och premiepension liksom uttag av folk- och tilläggspension enligt AFL. Liksom enligt AFL gäller också särskilda bestämmelser för beräkningen av tilläggspensionen vid uttag före 65 års ålder (se 5–6 §§). Någon motsvarighet till bestämmelserna i AFL om att uttag av tilläggspension före 65 års ålder får göras endast om folkpension i form av ålderspension tas ut för samma tid har inte införts. Anledningen är att grundskyddet i folkpensionen år 2001 är avsett att ersättas av garantipension samtidigt som den inkomstgrundade delen av folkpensionen ersätts av en ökning av tilläggspensionen enligt bestämmelserna i detta kapitel. Uttag av tilläggspension kan liksom uttag av inkomstpension begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Bestämmelser om ändrat uttag och återkallelse av tilläggspension finns i 12 kap. till vilket andra stycket i denna paragraf hänvisar. Dessa bestämmelser, liksom bestämmelserna i tredje stycket motsvarar i princip de som återfinns i 5 kap. 1 § andra och tredje styckena. Som anges i kommentaren till den paragrafen skall inkomstpension och tilläggspension behandlas som en enhet när det gäller uttag. Tilläggspension enligt denna lag får därför inte utges till en person som också är berättigad till inkomstpension om han eller hon inte gör motsvarande uttag av sådan pension. Vidare gäller återkallelse eller minskning av tilläggspension endast om motsvarande återkallelse eller minskning görs beträffande inkomstpension. De personer detta gäller är de som är födda under åren 1938–1953. Uppdelningen av styckena har skett i enlighet med förslag av Lagrådet. Beräkning av årlig tilläggspension 2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i 3– 7 §§, för år räknat summan av 1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pen- sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen- sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen, och 2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe- lopp. I denna paragraf och i de fem följande paragraferna anges hur tilläggs- pensionen skall beräknas. I de därpå följande paragraferna finns särbe- stämmelser för vissa åldrar. Som tidigare angetts skall tilläggspension helt ersättas av inkomst- och premiepension för personer födda år 1954 eller senare varför dessa bestämmelser om beräkning av tilläggspension inte gäller dem (se kommentaren till 1§). Bestämmelserna i denna paragraf är såvitt avser punkt 1 hämtade från 12 kap. 2 § första stycket AFL medan punkten 2 är ny. Här anges hur tilläggspension skall beräknas för en person som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år och som tar ut hel ålderspension fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år under förutsättning att den pensionsberättigade för tiden före år 1998 betalat avgifter för ev. inkomster av annat förvärvsarbete. För en sådan person skall pensionen motsvara summan av 60 % av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL och medeltalet av de femton högsta pensionspoäng som fastställts för honom eller henne samt 96 % av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta basbelopp för den som är gift. Vid beräkning av pensionspoäng skall endast beaktas inkomster som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt AFL. Tilläggspensionen be- räknas därför enligt nuvarande regler inte på detta ”första” förhöjda pris- basbelopp. Den pension som skulle ha utgetts på det beloppet kan sägas redan vara beaktat vid beräkningen av folkpensionen. Som anförts i kommentaren till 1 § skall emellertid tilläggspensionen fortsättningsvis ersätta det inkomstgrundande inslaget i folkpensionen. Därför föreskrivs att tilläggspensionen som en person född under något av dessa år är berättigad till skall ökas med det belopp som anges i punkt 2 Denna ökning skall motsvara 96 % av det för året gällande prisbasbeloppet enligt AFL för den som är ogift och 78,5 % av detta basbelopp för den som är gift. Liksom enligt AFL saknar det betydelse om maken uppbär ålderspension eller inte. Av 17 § framgår dock att vid tillämpning av förevarande paragraf skall i vissa fall en person som är ogift likställas med en gift och vice versa. Det belopp som nu angetts skall bara utges till den som tillgodoräknats pensionspoäng eller vårdår för minst 30 år och för vilken bestämmelserna i 19 § lagen om införande av denna lag om obetalda avgifter inte är tillämpliga. Har pensionspoäng eller vårdår tillgodoräknats för färre år eller skall nämnaren i den kvot som skall användas vid beräkning enligt punkt 1 ökas på grund av obetalda avgifter, skall bestämmelserna i 19 § lagen om införande av denna lag tillämpas först sedan den produkt som anges i punkt 1 ökats enligt förevarande paragraf. Det är inte det förhöjda prisbasbeloppet som här avses utan det något lägre som beräknas enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL. Till skillnad från nuvarande regler i AFL skall emellertid inte göras någon minskning av detta basbelopp vid beräkningen av tilläggspension. Detta är en förändring i förhållande till förslaget i lagrådsremissen och är föranlett av det förslag till ändring av 1 kap. 6 § AFL som lämnas i den ekonomiska vårpropositionen, 1997/98:000. Är en pensionsberättigad född under något av åren 1938–1953 skall den enligt denna paragraf framräknade tilläggspensionen tjugondelas (se 8 §). I vissa fall skall även tillägg utges enligt 9–11 §§ (den s.k. garanti- regeln). Tilläggspension beräknas som ett årsbelopp vilket därefter delas med tolv för att få fram pensionsbelopp för månad. Vid nybeviljande av tilläggspension är i regel pensionspoängen för föregående år okänd och pensionen kan vid detta tillfälle därför inte beräknas på intjänade pen- sionspoäng. Beräkningen får i stället göras med beaktande av de pen- sionspoäng som vid denna tidpunkt har fastställts för den pensionsberät- tigade. Enligt hittillsvarande tillämpning har försäkringskassan med stöd av 20 kap. 2 a § AFL fattat ett provisoriskt beslut om pensionens storlek. Detta beslut har senare – när pensionspoängen för året före pensionsfallsåret blivit känd – ersatts av ett slutligt beslut. Om det slutliga beslutet resulterat i en höjning av pensionen har utbetalning skett för retroaktiv tid. I denna lag finns inte någon motsvarighet till 20 kap. 2 a § AFL med möjlighet för försäkringskassan att fatta s.k. provisoriska beslut. Den pensionsberättigade har emellertid rätt till tilläggspension beräknad på intjänade pensionspoäng. Detta innebär att det beslut som fattats med beaktande av endast fastställda pensionspoäng måste ändras enligt 13 kap. 7 § när pensionspoängen för det okända året har fastställts. Har tilläggspensionen utgetts med för lågt belopp skall en tilläggsutbetalning göras. 3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än 30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i 2 § 1 och till det belopp som avses i 2 § 2 som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30. Denna paragraf har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § första stycket andra meningen. I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har en mindre ändring gjorts till följd av att andra stycket i föregående paragraf har tagits bort. Den situation som regleras här är när den pensionsberättigade inte skall erhålla oavkortad pension enligt 2 § på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng eller vårdår för färre än 30 år. Även eventuellt tillägg enligt garantiregeln berörs av denna paragraf, se 9 §. I lagen om införande av denna lag finns bestämmelser om ökning av talet 30 vad gäller den som inte betalat sina egenavgifter enligt SAL för tid före år 1998. Som angetts i kommentaren till 2 § kan vid beräkning av tilläggspen- sion endast beaktas fastställda pensionspoäng. Någon hänsyn till pen- sionsgrundande inkomst som kan ha tjänats in för det år som närmast föregår det år varunder pensionen beviljas kan därmed inte beaktas förrän det resulterat i en fastställd pensionspoäng. När så sker kan emellertid det bli fråga om retroaktiv utbetalning av pension. Se vidare avsnitt 29.3. 4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions- berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall följsamhetsindexering göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §. Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i AFL. I paragra- fen anges vilket prisbasbelopp tilläggspensionen skall beräknas efter och hur pensionen skall räknas om vid förändringar av inkomstindex. Liksom när det gäller 2 § har förevarande paragraf anpassats till den ändring av 1 kap. 6 § AFL som föreslås i den ekonomiska vårpropositionen, 1997/98:000, och det andra stycke som föreslogs i lagrådsremissen har därför tagits bort. Uttagen inkomstpension räknas årligen om enligt 5 kap. 14 § genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex för det nya året och inkomstindex för det år som passerat sedan denna kvot dividerats med talet 1,016 (följsamhetsindexering). Som anges i denna paragraf skall uttagen tilläggspension räknas om på motsvarande sätt från och med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Detta innebär att en person som är född under åren 1938–1953 och som uppbär såväl inkomstpension som tilläggspension samt tar ut pensionerna det år då han eller hon fyller 65 år eller mer får hela sin pension omräknad på samma sätt. Den som tar ut sin pension tidigare får däremot sin inkomstpension följsamhetsindexerad medan tilläggspensionen räknas om med hänsyn till förändringarna i prisbasbeloppet enligt AFL. Fr.o.m. det år denne fyller 66 år gäller dock även i sådana fall att såväl inkomstpension som allmän tilläggspension följsamhetsindexeras. Den angivna omräkningen skall inte bara avse uttagen pension. Om en person väljer att ta ut pensionen senare än under det år då han eller hon fyller 65 år skall beräkningen av pensionen också göras med utgångs- punkt från prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år varefter följsamhetsindexering skall ske. För den som fyllt 65 år före den 1 januari 2001 gäller särskilda regler (se 12 §). 5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år. Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions- berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt 4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt 70 år. Inkomstpensionen blir högre ju senare en pensionsberättigad tar ut sådan pension. Detta följer av att delningstalet är lägre ju äldre en pensionsbe- rättigad person är. I många fall tjänar också personer som tar ut inkomst- pension senare in ytterligare pensionsrätt. Även detta medför ökad pen- sion. I princip gäller motsvarande förhållande också tilläggspensionen även om pensionspoäng endast kan tillgodoräknas för år t.o.m. det år då en försäkrad fyller 64 år. Ändringen av pensionsbeloppet på grund av tidpunkten för uttaget beräknas också på ett annat sätt. Som anges i kommentaren till 2 § är utgångspunkten för beräkning av tilläggspension enligt den paragrafen att den pensionsberättigade tar ut pensionen fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år. Tilläggspension får dock tas ut fr.o.m. den månad då en person fyller 61 år och uttaget kan även ske efter 65 års ålder. I första stycket i denna paragraf anges att tilläggspensionen skall minskas på visst sätt om en person tar ut sådan pension för tid före den månad han eller hon fyller 65 år. Beräkningen utgår från varje månad för vilken pension tas ut före nämnda månad. På motsvarande sätt skall enligt andra stycket, som formulerats enligt förslag av Lagrådet, pensionen ökas för varje månad som förflutit räknat från och med den månad den pensionsberättigade fyllt 65 år till den månad då uttaget görs. Pensionen skall därvid ha räknats fram efter det prisbasbelopp som gällde när den pensionsberättigade fyllde 65 år och i förekommande fall följsamhetsindexerats. Liksom enligt hittillsvarande bestämmelser i AFL skall vid beräkning enligt andra stycket i förevarande paragraf bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade fyllt sjuttio år. För personer som är födda år 1937 eller tidigare gäller också särskilda bestämmelser enligt 13 §. Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i 12 kap. 2 § andra stycket AFL. 6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen- sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt en- ligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsberättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2–4 §§. Om tilläggspension tas ut före eller efter den månad då en person fyller 65 år, skall pensionen minskas respektive ökas enligt vad som föreskrivs i 5 §. Återkallas sedan pensionsuttaget för att därefter tas ut på nytt eller minskas ett uttag för att därefter ökas, skall en ny beräkning göras. Enligt denna paragraf skall därvid bortses från den minskning respektive ökning som tidigare gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen beräknats på nytt enligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare utgetts. Avdraget skall därvid uppgå till 0,5 % av pensionen beräknad enligt 2–4 §§ för varje månad före den månad den pensionsberättigade fyllt 65 år. För varje annan månad under vilken pensionen utgetts skall avdraget uppgå till 0,7 % av nämnda pension. För en person som exempelvis tagit ut hel pension vid 61 års ålder och återkallat denna ett år senare för att sedan vid 66 års ålder på nytt ta ut hel pension innebär detta att när pensionen beräknas vid 66 års ålder skall den pension som skulle ha utgetts vid 65 års ålder beräknas, att detta belopp följsamhetsindexeras och att det därigenom framräknade beloppet ökas i anledning av att uttag görs ett år efter den månad den pensionsberättigade fyllde 65 år. Denna ökning skall enligt 5 § andra stycket göras med 0,7 % per månad. Först därefter skall den i förevarande paragraf angivna reduceringen göras genom att det belopp som framräknats före ökningen enligt 5 § andra stycket reduceras med 0,5 % för varje månad för vilken pensionen tidigare utgetts. I det angivna exemplet skulle detta innebära att pensionen, beräknad efter prisbasbeloppet vid 65 års ålder och följsamhetsindexerad, skulle ökas med 2,4 % (12 månader x 0,7 % ./. 12 månader x 0,5 %). Skulle det nya uttaget i stället göras före 65 års ålder innebär detta att pensionen beräknad enligt 2 och 3 §§ skall minskas med 0,5 % därav dels för varje månad som pensionen tidigare utgetts, dels för varje månad som – fr.o.m. den månad från vilken pensionen tas ut – återstår till ingången av den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Tas t.ex. pensionen ut den månad den pensionsberättigade fyller 63 år och han eller hon tidigare tagit ut denna under tolv månader skall pensionen, beräknad enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§, minskas med 36 månader x 0,5 % eller 18 %. 7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs- pension skall 2–6 §§ gälla motsvarande del av pensionen. Enligt denna paragraf skall, om en person gjort partiellt uttag av tilläggs- pension, vad som föreskrivs i 2–6 §§ gälla den andel som tagits ut. Särskilda bestämmelser för personer födda under åren 1938–1953 8 § För den som är född under något av åren 1938–1953 skall tilläggs- pensionen minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från och med år 1935 till utgången av födelseåret. Som anförts tidigare skall personer som är födda under åren 1938–1953 erhålla ålderspension såväl enligt reglerna om tilläggspension som enligt reglerna om inkomst- och premiepension. Denna s.k. infasning skall göras med 1/20 per år med utgångspunkt från år 1934 så att exempelvis en person född år 1938 skall erhålla 16/20 av ålderspensionen enligt här angivna regler för tilläggspension och 4/20 enligt reglerna för inkomstpension. I denna paragraf föreskrivs därför att den allmänna tilläggspension en person född under något av åren 1938– 1953 är berättigad till skall minskas med 1/20 för varje år som har förflutit från år 1934 till utgången av födelseåret. Motsvarande gäller enligt 4 kap. 6 § för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension. 9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen från och med den månad då han eller hon fyller 65 år om så följer av andra stycket och av 10 och 11 §§. Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan 1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk- nad enligt 4 §, och 2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs- pension beräknad för ett år. En person född under 1938–1953 skall, som anges i avsnitt 28.3 vara garanterad en viss nivå på den inkomstgrundade ålderspensionen. Detta skall ske genom att, om den pensionsberättigades tilläggspension, in- komstpension och premiepension inte uppgår till denna nivå, ett tillägg till tilläggspensionen utbetalas till den pensionsberättigade så att han eller hon når upp till den garanterade nivån. Tillägget enligt denna garantiregel skall enligt första stycket i denna paragraf utges tidigast fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Vid uttag dessförinnan skall alltså inget sådant tillägg utges. Vid sådant tidigt uttag kommer också den garanterade pensionsnivån fr.o.m. 65 års ålder att påverkas. I andra stycket anges hur tillägget skall räknas ut. I punkt 1, som for- mulerats efter förslag av Lagrådet, anges därvid den garanterade nivån och i punkt 2 den pension som skall dras av från detta belopp för att få fram tillägget. Den garanterade nivån skall för ett år motsvara hel årlig tilläggspen- sion för den pensionsberättigade beräknad enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§ med beaktande av pensionspoäng hänförliga till tiden före ingången av år 1995. Detta innebär att pensionen skall beräknas som om den pensionsberättigade fyllt 65 år i januari 1995 och då tagit ut pensionen. Minskning enligt 5 § första stycket skall göras om inkomst- eller tilläggspension tagits ut före den månad den pensionsberättigade fyller 65 år (se 10 §) men inte annars. Även om det är pensionspoäng och år hänförliga till tid före ingången av år 1995 som är avgörande för beräkningen av den garanterade pen- sionsnivån kan för bestämmelserna i 3 § förhållanden efter nämnda tidpunkt ha betydelse eftersom det tidigast under åren 1995 och 1996 har kunnat konstateras om avgifterna för år 1993 och år 1994 betalats. Vidare skall tilläggspensionen beräknas utifrån den pensionsberättigades civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser och omräkning enligt 4 § (följsamhetsindexering) skall göras fram till det år tillägget avser. Det tillägg som den pensionsberättigade är berättigad till enligt före- varande paragraf, skall i princip utgöra mellanskillnaden mellan den en- ligt punkt 1 garanterade pensionsnivån och hans eller hennes faktiska pension. I punkt 2 anges dock att det som skall dras från den garanterade nivån är summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år. Premiepensionen nämns inte. Emellertid kommer premiepensionen indirekt att omfattas eftersom in- komstpensionen, enligt 11 §, skall beräknas som om pensionsrätt för denna pension utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före reducering en- ligt 4 kap. 6 § och inte, som normalt är fallet, 16 % av nämnda underlag. 10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs- pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggs- pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje sådan månad för vilken pensionen utgetts. Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet. Om en pensionsberättigad tar ut ålderspension senare än det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall den garanterade nivån följsam- hetsindexeras. Samtidigt kommer det belopp som skall avräknas från den garanterade nivån att vara högre eftersom tilläggspensionen då skall räk- nas upp enligt 6 § andra stycket och delningstalet för inkomstpensionen är lägre än om pensionen tagits ut tidigare. För den som tagit ut inkomstpension eller allmän tilläggspension före 65 års ålder, vilket är den tidpunkt då tillägg enligt 9 § först kan börja utgå, är det belopp som enligt nämnda paragraf skall avräknas från den garanterade pensionsnivån vid beräkningen av tillägget lägre än om pen- sionen tagits ut först vid 65 års ålder. När det gäller inkomstpensionen följer det av att delningstalet varit högre än det skulle ha varit vid 65 års ålder och när det gäller den allmänna tilläggspensionen skall en reduce- ring om 0,5 % per månad göras enligt 5 § första stycket respektive 6 §. I första stycket i denna paragraf anges att i sådana situationer även den ga- ranterade pensionsnivån skall sänkas. Denna sänkning skall göras genom en reducering med 0,5 % för varje månad för vilken inkomstpension eller tilläggspension utgetts före den månad då den pensionsberättigade fyllt 65 år. I andra stycket anges att den garanterade pensionsnivån, vid partiellt uttag av tilläggspension och inkomstpension, skall avse en mot uttaget motsvarande andel av oavkortad garanterad nivå. 11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät- tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt 4 kap. 6 §. Som angetts i kommentaren till 9 § skall det tillägg som där avses i prin- cip motsvara mellanskillnaden mellan den ålderspension en pensions- berättigad skulle ha varit berättigad till vid ingången av år 1995 och den faktiska ålderspension han eller hon uppbär. Tillägget skall därvid betalas ut för tid under vilken den som är berättigad till det uppbär inkomstpension och tilläggspension. Sådan pension kan dock tas ut utan att något uttag samtidigt görs av premiepension. Vid beräkning av tillägget skall därför inkomstpensionen, oavsett om uttag gjorts av premiepension eller inte, beräknas som om all pensionsrätt enligt denna lag varit pensionsrätt för inkomstpension. I denna paragraf har alltså föreskrivits att den årliga inkomstpensionen, vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2, skall beräknas som om pensionsrätt för den pensionen utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget före tjugondelsinfasning enligt 4 kap 6 §. Särskilda bestämmelser för personer födda år 1937 eller tidigare 12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 § om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001. Som anges i 4 § skall tilläggspension följsamhetsindexeras från och med året efter det då den pensionsberättigade fyller 65 år. Pensionen skall då beräknas efter det prisbasbelopp som gällde det år den pensionsberättigade fyllde 65 år. Någon följsamhetsindexering skall emellertid inte äga rum förrän årsskiftet 2001/2002. Den som fyllt 65 år före år 2001 kommer därför att få sin pension beräknad på prisbasbeloppet för år 2001. 13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Liksom enligt AFL skall vid den uppräkning av den allmänna tilläggspen- sionen som skall göras vid uttag efter den månad då den pensionsbe- rättigade fyller 65 år bortses från tid under vilken han eller hon uppburit folkpension. Detta föreskrivs i denna paragraf som formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. 14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa språkliga juste- ringar 15 kap. 1 § första stycket första meningen AFL och del av 15 kap. 1 § andra stycket samma lag. Motsvarighet till de bestämmelser i 15 kap. 1 § AFL som behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning finns i lagen om införande av denna lag. Bestämmelserna i paragrafen tillämpas även, på grund av EG-rätten, beträffande medborgare i ett EU- eller EES-land. 15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talen 30 räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats för honom eller henne. Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberät- tigade född under något av åren 1915–1923, skall dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från och med år 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår. Denna paragraf motsvarar med vissa språkliga justeringar 15 kap. 1 a § AFL. 16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911– 1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat till- godoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 15 kap. 2 § AFL i nu före- slagen lydelse. Övriga bestämmelser 17 § Vid tillämpning av 2 § 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pen- sionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föran- leder annat. Det belopp varmed tilläggspensionen beräknad enligt 2 § punkt 1 skall ökas enligt punkt 2 i samma stycke, skall, som tidigare anförts, ersätta den inkomstgrundade delen av folkpension i form av ålderspension. På samma sätt som folkpensionen är det belopp varmed tilläggspensionen skall ökas beroende av den pensionsberättigades civilstånd. Detsamma gäller den pensionsnivå en sådan person är garanterad enligt 9 §. Liksom när det gäller folkpensionen har här föreskrivits att, vid tillämpning av nämnda bestämmelser i denna lag, i vissa fall en ogift pensionsberättigad skall likställas med en gift sådan och vice versa. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 1 § AFL. Tredje avdelningen. Premiepensionssystemet 7 kap. Allmänna bestämmelser om premiepensionssystemet 1 § Premiepensionssystemet innebär att – medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas, – de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för deras räkning, och – pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonde- rade medlen. I paragrafen ges en översiktlig beskrivning av premiepensionssystemet och dess viktigaste kännetecken. Systemet har getts beteckningen ”premiepensionssystemet” i enlighet med vad Lagrådet föreslagit. Som en av utgångspunkterna för premiepensionssystemet anges i slutet av paragrafen att storleken av pensionsförmånerna beror av värdeutvecklingen på de fonderade medlen. Detta gäller även för sådana enskilda som väljer att gå över till livränta med garanterade belopp (se avsnitt 21 och 9 kap. 2 §). Det är nämligen värdet av pensionsspararens fondandelar vid övergången som bestämmer hur stora de garanterade beloppen skall bli. Däremot kan inte myndigheten efter en sådan övergång sänka de garanterade beloppen med hänvisning till att myndighetens egen kapitalförvaltning har gått dåligt. 2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension. Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Skälen för att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet har beskrivits i avsnitt 19.2. Regeln att Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer innebär att sådana frågor som är av försäkringsteknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäkringsväsendet. Detta gäller naturligtvis särskilt de aktuariella frågorna. Myndigheten skall därför ha tillgång till personal med betydan- de erfarenhet av och kunskap i försäkringsteknik. Som framhållits i av- snitt 23.1 skall myndigheten bl.a. ha en ansvarig aktuarie som uppfyller kraven för behörighet i ett livförsäkringsbolag. I lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet finns närmare föreskrifter för myndighetens försäkringsmässiga hantering. 3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt 8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits från make enligt 4 kap. 7 §. I 1 kap. 4 § anges vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspen- sion. Bestämmelsen innebär som huvudregel att en enskild anses som försäkrad bara om han är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Sam- tidigt kan dock även den som inte är försäkrad vara berättigad till pen- sion. En sådan terminologi passar inte i ett premiepensionssystem som i försäkringstekniska avseenden skall ansluta nära till vad som gäller för individuell privat försäkring. Eftersom begreppet försäkrad inte bör användas i fler än en betydelse i det reformerade ålderspensionssystemet, benämns den enskilde i frågor som enbart rör försäkringen för premiepension i stället pensionssparare. Med pensionssparare avses alltså den för vilken det har fastställts pen- sionsrätt för premiepension och som fått medel för fastställelsen över- förda från Riksgäldskontorets tillfälliga förvaltning till förvaltning i vär- depappersfonder o.d. Med fastställelse av pensionsrätt likställs mottagande av överförd pensionsrätt från make. Förvaltningen registreras på ett premiepensionskonto (4 §). Överföringen mellan makar beskrivs i avsnitt 14.5. Premiepensionskonton 4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till- godohavande i premiepensionssystemet. Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av hans tillgodohavande. Som närmare utvecklats i avsnitt 19.3 skall på premiepensionskontot registreras alla händelser som påverkar tillgodohavandets storlek. Dit hör fastställande av premiepensionsrätt och ändringar i sådan rätt, avkastningen från förvaltningen och värdeförändringar på fondandelar som har förvärvats för pensionsspararens räkning samt pensionsutbetalningar som görs. Även händelser i den försäkringsmässiga hanteringen som påverkar tillgodohavandets storlek skall antecknas, t.ex. fördelning av arvsvinster och återbäring samt uttag för att täcka Premiepensionsmyndighetens kostnader. Myndighetens kostnader skall framgå särskilt. Det är alltså inte tillåtet med nettoredovisning i det sammanhanget. Bestämmelsen om premiepensionskonton hör till dem som skall gälla också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande (se 10 kap. 6 och 10 §§). Den som har fått rätt till premiepension till efter- levande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden) övertar pensionsspararens premiepensionskonto, och de uppgifter om tillgodohavandet som finns där. Om den efterlevande - som oftast torde vara fallet - sedan tidigare också har ett eget premiepensionskonto, kommer det alltså att finnas två sådana konton för honom. Sannolikt blir det enklare att överblicka vad som har förekommit om kontona inte slås ihop, men detta är något som får avgöras i den praktiska tillämpningen. När någon får rätt till premiepension till efterlevande enligt bestäm- melserna i 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd under aktivtiden), klipps däre- mot banden med tillgodohavandet på pensionsspararens premie- pensionskonto av, och detta konto skall avslutas. Det gäller också den som har fått rätt till sådan pension enligt 10 kap. 5 §. Detta beror på att efterlevandeskyddet enligt 10 kap. 1 § har karaktären av en ren risk- försäkring med fasta ersättningsbelopp som är oberoende av storleken på pensionsspararens tillgodohavande. I stället skall det upprättas ett nytt konto för den som är berättigad till sådan premiepension till efterlevande. Det kommer dock inte att vara lika många uppgifter som skall antecknas på ett sådant konto. Det kan slutligen anmärkas att en kontobehållning kan gå ned till noll om någon tjänar in pensionsrätt för premiepension bara under något eller några få år och sedan utnyttjar tillgodohavandet för efterlevandeskydd under en följd av år. Sådana fall måste dock antas bli mycket ovanliga. 8 kap. Kapitalförvaltning m.m. Den tillfälliga förvaltningen 1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon- toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn- digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt. Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt. Paragrafen beskriver den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Skälen för den ordning som föreslås har redovisats i avsnitt 20.1. I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om hur avkastningen från den tillfälliga förvaltningen skall fördelas mellan pensionsspararna. Som framgår i avsnitt 20.1 kommer hela eller delar av de avgiftsmedel som är hänförliga till ett visst intjänandeår att finnas i den tillfälliga för- valtningen under ca två år med början i februari intjänandeåret och slut någon gång i perioden december året efter intjänandeåret-mars det därpå följande året. Med någon förenkling kan man säga att i genomsnitt halva årsavgiften finns inbetald under intjänandeåret och hela årsavgiften under året efter intjänandeåret. I enlighet med detta skulle de pensionssparare som har tjänat in pen- sionsrätt ett visst år vara berättigade till avkastning för halva intjänande- året och hela året därpå. En fördelning av avkastningen efter denna prin- cip skulle emellertid kräva ett komplicerat system för att hålla isär de olika intjänandeårens medel och avkastningen av dessa. I den tillfälliga förvaltningen kommer ju hela tiden att finnas avgiftsmedel för två - och under kortare tid t.o.m. tre - olika intjänandeår. I stället används den enklare modellen att hela avkastningen från den tillfälliga förvaltningen ett visst år tilldelas de pensionssparare som tjänade in pensionsrätt året före det år som avkastningen hänför sig till. Resultatet av denna enklare modell skiljer sig från den mer komplicerade modellen bara i den utsträckning storleken av inbetalade avgifter varierar mellan åren. Skillnaderna jämnas ut genom skilda utfall av pensionsintjänandet över åren. Avkastningen tillförs pensionsspararna i form av ett procentuellt påslag som bestäms av förhållandet mellan avkastningen från den tillfälliga förvaltningen året efter intjänandeåret och summan av de avgifter som betalats in för intjänandeåret. Om summan av inbetalda avgifter för ett visst år är större än summan av de pensionsrätter som fastställs för det året, kommer alltså en proportionell del av avkastningen att tillföras de överskjutande avgiftsmedlen och därmed bli kvar i den tillfälliga förvaltningen. Om i stället summan av fastställda pensionsrätter är större än de inbetalda avgifterna, skall den framräknade procentsatsen ändå användas vid uppräkningen av de enskildas pensionsrätter. I det fallet kommer alltså en del av de övriga medel som finns i den tillfälliga förvaltningen att tas i anspråk för uppräkningen. Placering hos fondförvaltare 2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast- ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgäldskontoret till förvaltning i 1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller 2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en- ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn- dighetens livränteverksamhet. I paragrafen anges ett av de viktigaste elementen i premiepensionssyste- met, nämligen att kapitalförvaltningen som huvudregel skall ske hos från Premiepensionsmyndigheten fristående fondförvaltare. Förvaltning kan ske i värdepappersfonder och utländska fondföretag. Vilka typer av för- valtare som kan komma i fråga anges i 3 §. Förvaltning kan också ske i Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Valet av förvaltare i det enskilda fallet behandlas i 4 §. Initiativet till överföringen skall komma från Premiepensionsmyndig- heten, efter det att pensionsspararna har anmält sina val av förvaltare till myndigheten. Överföringen skall ske direkt från Riksgäldskontoret till förvaltarna utan att passera Premiepensionsmyndigheten. Rutinerna för dessa överföringar bör ingå i myndighetens och förvaltarnas sam- arbetsavtal enligt 3 § första stycket 2 (och 43 g § lagen [1983:1092] med reglemente för Allmänna pensionsfonden). Som angetts tidigare får pensionsspararna viss tid på sig att anmäla sitt val av förvaltare till myndigheten. När valperioden är över skall de medel för vilka någon annan förvaltare inte har valts föras över till Premiespar- fonden inom Allmänna Pensionsfonden enligt 4 § andra stycket. Enligt 9 kap. 2 § första stycket kan pensionsspararen begära att få ut sin pension i form av livränta med garanterade belopp. I samband därmed övertar Premiepensionsmyndigheten förvaltningen av de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Av den paragrafens andra stycke framgår att detta gäller även medel som tillförs senare. Om en livränta tagits ut skall i sistnämnda situation över- föringen från Riksgäldskontoret endast göras till myndigheten. Det spelar inte någon roll om pensionsrätten som ligger till grund för tillskottet har tjänats in före eller efter det att pensionsspararen började ta ut sin pension. Den slutliga utformningen av paragrafens andra stycke har inte redovisats för Lagrådet. 3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för- valtas av fondförvaltare som 1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, 2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten, 3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensionsspa- rare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet, 4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar, 5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och 6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostna- der som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag. Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket. Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut- veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden. I paragrafen anges kraven på de fondförvaltare som får erbjuda sina tjänster i premiepensionssystemet. Huvudregeln är att den som har rätt att driva vanlig fondverksamhet i Sverige också har rätt att delta i premiepensionssystemet. Härutöver ställs det upp ett par särskilda krav för detta system. Kraven är desamma för svenska och utländska fondförvaltare, i den mån de senare har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige. För att både Premiepensionsmyndigheten och pensionsspararna skall veta vilka fonder som finns inom systemet, skall varje förvaltare till myndigheten anmäla vilka av hans fonder som skall kunna ta emot medel inom ramen för premiepensionssystemet. Samtidigt med anmälan bör förvaltaren ge in de av Finansinspektionen (eller motsvarande utländska myndighet) godkända fondbestämmelserna. Om fondbestämmelserna ändras, skall de nya bestämmelserna också lämnas in. Även andra änd- ringar rörande fonden och förvaltningen av den måste anmälas till myn- digheten, så att myndigheten hela tiden har en klar överblick över syste- met. Det register över fonderna som myndigheten upprättar blir samtidigt ett register över förvaltarna. Förvaltaren måste också ingå ett avtal om det praktiska samarbetet med myndigheten. Avtalet skall bestämma rutiner för överföring av information och medel mellan parterna. I avtalet mellan Premiepensionsmyndigheten och förvaltaren skall också tas in en eventuell överenskommelse om reducering av priset på förvaltartjänsten (se avsnitt 20.2). Avtalet benämns samarbetsavtal. Även när det gäller prisreduktion på förvaltartjänsten bestämmer myndigheten de krav som skall gälla för förvaltarnas tillträde till systemet. Det görs efter en intresseavvägning som beskrivs i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen om ett åtagande i fråga om förvaltarens prissättning har lagts till och viss annan justering av paragrafens första stycke har skett efter Lagrådets granskning. Vidare måste förvaltaren åta sig att på begäran av den enskilde lämna sådan information som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappers- fonder (dvs. informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse) till sådana pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet. Hänvisningen till 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder innebär inte att ett utländskt fondföretags informationshandlingar måste utformas efter de regler som i det avseendet gäller för svenska fondbolag, utan här är det hemlandets be- stämmelser som gäller. Enligt 7 c § lagen om värdepappersfonder och 3 § förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder har Finansinspektionen möjlighet att föreskriva att informationen skall vara avfattad på svenska språket. Den enskilde skall inte vara tvungen att inför fondförvaltaren styrka sin behörighet att få ut informationsmaterialet med ett intyg från Premiepensionsmyndigheten om att han har ett tillgodohavande som har placerats eller skulle kunna placeras i den aktuella fonden. En sådan ordning skulle vara meningslös, eftersom alla som över huvud taget har tjänat in pensionsrätt för premiepension kommer att bli berättigade till informationen. Fondförvaltaren skall också ha åtagit sig att inte tillämpa några ut- tagsavgifter. Skälen för det kravet har angetts i avsnitt 20.2. Åtagandet kommer att göras i förhållande till myndigheten i dess egenskap av fondandelsägare. Slutligen måste förvaltaren ha åtagit sig att till myndigheten redovisa samtliga kostnader som tas ut fonden. Skälen för detta krav har redovisats i avsnitt 20.2. Som framgår av första stycket kan alla svenska och utländska fondför- valtare som har rätt att utöva vanlig fondverksamhet i Sverige delta i premiepensionssystemet, och förvaltarna kan själva välja vilka fonder de skall anmäla till systemet. En förutsättning för deltagande är, som fram- gått, dock att förvaltaren godtar de krav Premiepensionsmyndigheten ställt upp i fråga om tak för avgifter o.d. Enligt andra stycket gäller som huvudregel att s.k. nationella fonder inte kan användas. Den bestämmelse i lagen om värdepappersfonder som det hänvisas till gäller visserligen bara för svenska fondbolag, men samma resultat följer för de utländska fondföretagens del av kravet i första stycket 1 att de skall ha rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt den lagen för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses nämligen inte omfatta någon rätt att tillhandahålla sådana fonder som faller utanför UCITS-direktivets tillämpningsområde, dvs. nationella fonder. Som närmare utvecklats i avsnitt 20.2 får dock Premiepensionsmyn- digheten, efter att ha hört Finansinspektionen, medge att placering sker i s.k. indexfonder. Den föreslagna dispensregeln gäller för samtliga fond- förvaltare som får delta i premiepensionssystemet, dvs. även för utländ- ska fondförvaltare. För många utländska indexfonder blir det förmod- ligen inte aktuellt att tillämpa dispensregeln, eftersom de torde uppfylla det krav på riskspridning som ställs upp i UCITS-direktivet och lagen om värdepappersfonder. Enligt tredje stycket förutsätter Premiepensionsmyndighetens med- givande till att placering sker i indexfonder att god riskspridning uppnås i fonden. Med god riskspridning avses i detta sammanhang att index åter- speglar värdeförändringar för en eller flera börser, auktoriserade mark- nadsplatser eller liknande marknader. De enskilda skall även kunna välja en placering i värdepappersfonder som förvaltas av ett statligt fondbolag. Det statliga fondbolaget skall uppfylla samma krav som ställs på de privata fondförvaltarna. Rege- ringen kommer senare att föreslå att riksdagen godkänner inrättandet av ett sådant bolag. Något lagförslag behövs inte på denna punkt. Även sjunde fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden, som skall förvalta Premiesparfonden, skall uppfylla de krav som ställs för del- tagande i premiepensionssystemet. I 43 g § lagen (1983:1092) med reg- lemente för Allmänna pensionsfonden anges således att sjunde fond- styrelsen skall ingå samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten och, med ett undantag, göra de åtaganden som krävs av övriga fondför- valtare. Val och byte av fond 4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara- rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. Pre- miepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto. När pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering. Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall, om spararen inte begär annat, medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Paragrafens första mening slår fast den viktiga principen att den enskilde har rätt att själv bestämma hur de medel som motsvarar hans pensionsrätt för premiepension skall förvaltas. Denna rätt är generell och gäller inte bara i samband med det årliga fastställandet av pensionsrätt. Särskilt för det tillfället gäller att Premiepensionsmyndigheten skall erinra pensionsspararen om hans rätt att välja fond. När det gäller byte av fond är det i princip den enskilde som måste ta initiativet. Som angetts i avsnitt 31 föreslås att Premiepensionsmyndigheten skall producera ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts till premiepensionssystemet. Detta material bör skickas ut till pensionsspararna samtidigt med blanketten för val av fond. Val av fond kan bli aktuellt också för den som har fått rätt till premie- pension för efterlevande enligt 10 kap. 7 §, eftersom det kan finnas pen- sionsrätt kvar att fastställa för den avlidne. Pensionsrätt skall normalt dock inte fastställas för det år då pensionsspararen avlidit (se 4 kap. 1 § första stycket jfrd med 2 kap. 2 § andra stycket och 3 kap. 2 § tredje stycket). Som tidigare angetts är det Premiepensionsmyndighetens sak att be- stämma hur lång tid pensionsspararna skall ha på sig för att göra sitt val. Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som myndigheten har bestämt, skall medlen placeras i Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Detta skall dock inte gälla om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond. I sådana fall skall medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilken medel senast har placerats för hans räkning. Om fler än en fond senast tillförts medel för pensionsspararens räkning – han har t.ex. valt två fonder eller bytt till två fonder vid ett och samma tillfälle – skall medlen fördelas mellan fonderna i förhållande till det aktuella värdet av innehavet i varje fond. Denna fördelningsmetod används också när Premiepensionsmyndigheten skall föra över medel till respektive från pensionsspararens fonder när hans pensionsrätt för premiepension har ändrats (se 14 kap.). Om pensionsspararen har anmält sitt val av fond i rätt tid men har valt en fond som inte ingår bland de fonder som har registrerats hos myndig- heten, skall medlen för pensionsspararen placeras i Premiesparfonden eller i den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för hans räk- ning. 5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond. Som angetts vid 4 § ingår det i pensionsspararens rätt att välja placering av de medel som motsvarar hans pensionsrätt för premiepension också en rätt att byta fond. Pensionsspararen underrättar då Premiepensionsmyndigheten om vilken fond han önskar lämna och till vilken fond han vill att medlen skall flyttas, varefter myndigheten genomför bytet. Ofta kommer ett byte som har begärts av en pensionssparare att kunna samordnas med byten som har begärts av andra pensionssparare eller med transaktioner som skall genomföras av andra skäl. Särskilt gäller detta för sådana byten som begärs under den period då val av fond för ny pensionsrätt pågår. Myndigheten kommer då att kunna "kvitta" olika önskemål mot varandra och gentemot förvaltaren bara köpa eller sälja nettot. I paragrafen anges inte inom vilken tid myndigheten skall verkställa ett byte. Byten skall genomföras så snabbt som möjligt, eftersom ett dröjs- mål kan få betydande ekonomiska konsekvenser för pensionsspararen. Det kan därför inte godtas att myndigheten dröjer med att genomföra ett byte t.ex. därför att myndigheten räknar med att senare kunna genomföra en sådan kvittning som angetts ovan. Under förutsättning att det inte uppkommer några förseningar på grund av förhållanden på fondförval- tarens sida bör en längre tidsutdräkt än tre-fem bankdagar för myndig- hetens hantering inte godtas. 6 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Paragrafen, som behandlar meddelande av verkställighetsföreskrifter, har formulerats i enligt med vad Lagrådet föreslagit. De aktuella verk- ställighetsföreskrifterna kan användas för att bestämma den tid inom vilken val av fond skall göras och vilka uppgifter som skall lämnas vid begäran om byte av fond m.m. Det kan också bli aktuellt att föreskriva en längsta tid inom vilken fondbyten som begärs av pensionsspararna skall vara genomförda. Däremot är det inte avsikten att bemyndigandet skall kunna användas för begränsningar av den principiella val- och bytesrätten. Skadestånd 7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen- sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om ska- deståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig- heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds- skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke. En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kom- mit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs. När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig- heten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper på spararen och öka tillgodohavandet på hans premiepensionskonto med detta belopp. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension, skall den del av beloppet som beräknas belöpa på förfluten tid betalas ut till spararen. Om inte pensionsspararen har tagit ut pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall resten av medlen tillföras den eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Paragrafen reglerar frågor om talerätt m.m. om det blir aktuellt att kräva skadestånd av någon som har orsakat att värdet av fondandelar som myn- digheten har förvärvat för pensionsspararnas räkning har gått ned. En sådan talan kan grundas på 47 § lagen om värdepappersfonder (såvitt gäller fondbolaget och förvaringsinstitutet) eller på allmänna skade- ståndsrättsliga regler. Det kan vara fråga om skadestånd på grund av brott eller om skadeståndskrav mot det allmänna med stöd av reglerna i 3 kap. skadeståndslagen (1972:207). När det gäller skadestånd på grund av felaktig myndighetsutövning torde området vara begränsat till Finansin- spektionens beslutssfär. I första styckets första mening slås fast att det är Premiepensions- myndigheten som är berättigad till skadeståndet - inte den enskilde pensionsspararen. Övriga bestämmelser i stycket har sina förebilder i 15 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385). Detsamma gäller första meningen i andra stycket, medan andra meningen i det stycket är speciell för premiepensionssystemet. Det av- drag som anges där skall naturligtvis göras från hela skadeståndsbe- loppet och på det viset belasta samtliga berörda pensionssparare. Av- dragsregeln blir för övrigt aktuell bara om inte den skadeståndsskyldige betalar även rättegångskostnaderna. När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig- heten fördela detta på de pensionssparare för vilkas räkning medel placerats i den berörda fonden efter vilken skada var och en har lidit. Reglerna i tredje stycket om hur det sålunda beräknade beloppet skall tillgodoföras pensionsspararna överensstämmer med de regler i 14 kap. 3 § som föreslås för den situationen att medel skall tillföras en pensionssparare därför att hans pensionsrätt för premiepension för ett visst år har blivit höjd i efterhand. Bestämmelsernas närmare innebörd behandlas i författningskommentaren till den paragrafen. Stycket har fått sin slutliga formulering efter Lagrådets granskning. Det kan i sammanhanget anmärkas att rättegångskostnader för Premie- pensionsmyndigheten, som stannar på myndigheten och inte täcks av skadestånd i ett sådant mål som avses i paragrafen, övervältras på försäk- ringskollektivet enligt den ordning som följer av den s.k. skälighetsprin- cipen i försäkringsrörelsereglerna. 9 kap. Uttag av premiepension 1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen- sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och män. Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 21. Som framgår där avviker förslagen i denna del från de godkända riktlinjerna på en punkt. Numera föreslås att premiepensionen skall vara enbart livsvarig. Någon möjlighet till tidsbegränsad utbetalning skall alltså inte finnas. Hittills har praktiskt taget alla fondförsäkringar som tillhandahållits i Sverige haft enbart tidsbegränsad utbetalning. Försäkringstagare som önskat en livsvarig utbetalning har erbjudits att gå över till en traditionell livränteförsäkring. Några principiella eller försäkringsmässiga svårig- heter att konstruera en fondförsäkring med livsvarig utbetalning före- ligger dock inte, fast tekniken delvis blir en annan. Medan man vid tids- begränsad utbetalning – förenklat uttryckt – bara delar antalet fondande- lar med antalet utbetalningsmånader, måste man vid livsvarig utbetalning lägga på ett kompletterande riskförsäkringsmoment som täcker si- tuationen att den försäkrade lever längre än genomsnittet. Det blir alltså fråga om utjämning mellan olika försäkrade i kollektivet i större ut- sträckning än vid tidsbegränsad utbetalning. Bestämmelser om ansökan om pension och om utbetalning av pension finns i 12 kap. 2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten. En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara- ren börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot. Paragrafen beskriver övergången till livränta med garanterade belopp. Skälen för att denna möjlighet bör finnas och för de begränsningar som föreslås i paragrafens andra stycket har redovisats i avsnitt 21. Enligt första styckets sista mening skall pensionen bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran om övergång kom in till Premiepensionsmyndigheten. Det är alltså den riskövergång som beskrivs i styckets andra mening som äger rum då. Det betyder emellertid inte att myndigheten måste behålla fondandelarna under dessa tre dagar. Om myndigheten av något skäl vill sälja fondandelarna omedelbart, så går det bra. Även i den situationen är det dock värdet på fondandelarna tre dagar efter det att begäran kom in som bestämmer pensionens storlek. På samma sätt som i liknande sammanhang bör det vara värdet vid handelns slut den dagen som är avgörande. En övergång till livränta med garanterade belopp skall inte kunna ång- ras. Det skall alltså inte vara möjligt att få sitt tillgodohavande på nytt förvandlat till individuella fondandelar. I konsekvens med att livräntan skall bestämmas av fondvärdena tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten, vilket innebär att pensionsspararen bär den finansiella risken under dessa dagar, innebär andra stycket att en begäran om över- gång blir oåterkallelig i samma ögonblick som den kommer in till myn- digheten. En ordning där en begäran blev oåterkallelig först när tre- dagarsfristen hade gått till ända skulle, tillsammans med möjligheten att avbryta påbörjat pensionsuttag, ge möjlighet till spekulation på myndig- hetens bekostnad i känsliga marknadslägen. Det kan i detta sammanhang påpekas att här liksom i övriga anmälnings- och ansökningsfall som rör premiepension gäller den allmänna principen att den som ger in en hand- ling, gentemot den mottagande myndigheten, svarar för att handlingen kommer mottagaren till handa. I andra stycket anges också att övergången måste avse hela tillgodoha- vandet på pensionsspararens premiepensionskonto (jfr avsnitt 21). Eftersom en övergång inte kan ångras, bör myndigheten behandla en framställning om partiell övergång som ogiltig och ge pensionsspararen tillfälle att ta ny ställning. 3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap. Bestämmelserna i paragrafens första stycke har behandlats i avsnitt 21. När pensionsspararens tillgodohavande är placerat i värdepappers- fonder även under pensionstiden, kommer månadsbeloppet av pensionen att variera med växlingarna i fondandelarnas värde. Växlingar slår igenom också när en pensionssparare tar ut reducerad pension, så att t.ex. halv pension varje månad utgör hälften av vad hel pension skulle ha varit för den månaden. Detsamma gäller om tillgodohavandet på kontot ökar på grund av att pensionsspararen tjänar in ytterligare pensionsrätt för premiepension eller av något annat skäl. Samma princip bör tillämpas när någon tar ut reducerad andel av en pension med garanterade belopp. När pensionsspararens premiepensionskonto t.ex. tillförs återbäring, bör den utbetalda pensionen höjas med en proportionell andel av återbäringen. I andra stycket har tagits in en erinran om bestämmelserna om ändring och återkallelse av uttag i 12 kap. 10 kap. Efterlevandeskydd Efterlevandeskydd före pensionstiden 1 § Efter ansökan av en pensionssparare skall Premiepensionsmyndig- heten meddela efterlevandeskydd för pensionsspararen, om 1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen- sion, 2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be- kostas på det sätt som anges i fjärde stycket, och 3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Om en ansökan kommer in till myndigheten när pensionsspararen har fyllt 50 år får efterlevandeskydd meddelas endast efter en sådan familje- händelse som avses i 2 § andra stycket. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie- pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot- svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings- perioden. Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna- den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens pre- miepensionskonto. I paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att en pensions- sparare skall få ansluta sig till efterlevandeskyddet under aktivtiden. Den första förutsättningen är att pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension. Den bestämmelsen skall läsas tillsammans med regeln i 3 § andra stycket första meningen, enligt vilken skyddet upphör om pensionsspararen begär att få ut sin pension. Pensionsspararens premiepensionskonto måste vara tillräckligt stort för att under minst ett år bekosta det skydd som pensionsspararen begär. Utgångspunkten för bedömningen bör vara det aktuella tillgodohavandet på kontot. Detta måste med åtminstone viss marginal täcka kostnaden för skyddet under ett år. Försiktigheten kräver att en nedgång i värdet av pensionsspararens fondinnehav tas med i beräkningen. I övrigt bör det inte krävas att myndigheten gör en bedömning av utvecklingen av pen- sionsspararens fondinnehav. Slutligen får skyddet bara tecknas av den som har någon inom den an- givna kretsen anhöriga. Som angetts i avsnitt 22.2 ligger avgränsningen nära den som tillämpas i annan socialförsäkring. Den olikheten föreligger dock att barn under 20 år generellt godtas som mottagare av premiepension till efterlevande. Denna olikhet har ansetts motiverad med hänsyn till att skyddet i premiepensionssystemet finansieras direkt av de pensionssparare som har begärt skyddet. Av andra stycket framgår att ett efterlevandeskydd kräver en familje- händelse om ansökningen görs när pensionsspararen väl fyllt 50 år. För en sparare som uppnått denna ålder och som kan åberopa en familje- händelse gäller den ettåriga karenstid som regleras i 2 § första stycket. I den bestämmelsen görs ett undantag från kravet på karenstid för den del av efterlevandeskyddet som avser risken för olycksfall. Förevarande stycke har lagts till efter Lagrådets granskning. Efterlevandeskyddet före pensionstiden innebär en månatlig pension under fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet. Skyddet är avsett att vara en enkel försäkringsprodukt, som skall tillämpas precis som den beskrivs i paragrafen. Därför har inte bestämmelserna om återkallelse av uttag, partiellt uttag osv. gjorts tillämpliga för den som är berättigad till pensionen. Premiepension till efterlevande utges med en eller två tolftedelar av ett inkomstbasbelopp per månad. Basbeloppet regleras i 1 kap. 6 §. En enkel modell som används i andra socialförsäkringssammanhang skulle vara att försäkringsbeloppen följde med i basbeloppets förändringar under de fem utbetalningsåren. Från försäkringsteknisk synpunkt skulle en sådan ordning dock vara betänklig, eftersom den skulle innebära att Premiepensionsmyndigheten mot en fast premie åtog sig att under fem år utge ett belopp vars storlek var okänd och som myndigheten inte kunde påverka. Vid snabba ökningar av basbeloppet utan motsvarande värdeökningar i myndighetens kapitalförvaltning skulle försäkringen alltså komma att belasta kollektivet. Som framgår av paragrafen skall därför basbeloppet för dödsåret tillämpas under hela utbetalnings- perioden. - I gengäld föreslås att bestämmelserna om återbäring skall gälla. Därigenom kan en viss följsamhet med utvecklingen uppnås. Enligt fjärde stycket skall kostnaden för skyddet fortlöpande dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. 2 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen avlider som en direkt följd av olycksfall börjar skyddet dock gälla vid utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Detsamma gäller om ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt 50 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in har ingått äktenskap eller fått ett barn. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen god- kändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft. Som angetts i avsnitt 22.1 och 22.2 är det nödvändigt att på något sätt begränsa riskerna för moturval. Bestämmelserna i förevarande paragraf är tillkomna i det syftet. Som huvudregel skall det gälla en karenstid av ett år innan efterlevan- deskyddet börjar gälla. Den del av skyddet som avser risken för att pensionsspararen dör som en direkt följd av ett olycksfall börjar gälla utan karenstid. Även under en karenstid skall kontot belastas med avgift för skyddet. Denna karenstid gäller, med undantag för skyddet för olycksfallsrisken, alltid om pensionsspararen är över 50 år när han ansöker om att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. (Om spararen fyllt 50 år vid ansökningstillfället medges endast efterlevandeskydd i vissa fall [1 § andra stycket].) Är han däremot under 50 år vid ansökningstillfället gäller inte karenstiden om ansökan görs inom tre månader från en familjehändelse, dvs. från det att pensionsspararen ingick äktenskap eller partnerskap (3 kap. 1 § lagen om registrerat partnerskap) eller fick ett barn. Det har härvid inte någon betydelse om pensionsspararen vid något tidigare tillfälle, t.ex. ett annat barns födelse, blivit berättigad till anslutning utan karenstid men då inte utnyttjat möjligheten. Om det skulle komma in en ansökan med begäran om att skyddet skall börja gälla vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndig- heten i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensionsspararens in- tressen att välja det månadsskifte som ligger närmast före den dag som har angetts i ansökan. Dock kan skyddet inte heller i sådana fall träda i kraft tidigare än vid utgången av den månad då ansökan kom in eller, när det skall löpa karenstid, tidigare än ett år från det att ansökan kom in. I 12 § markeras att närmare verkställighetsföreskrifter kan lämnas i fråga om villkoren för efterlevandeskyddet. Paragrafen har inte redovisats för Lagrådet i sitt slutliga skick. 3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld. Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra. För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste han vid sin död ha någon anhörig inom den krets som anges i 1 § första stycket 3. Annars skall inte någon ersättning betalas ut. Det bör emellertid uppmärksammas att regeln inte kräver att förutsättningarna skall ha varit oavbrutet uppfyllda under tiden från tecknandet till dödsfallet. Växlingar i kretsen av behöriga mottagare kan ske utan att skyddet går förlorat. Men även om förutsättningarna för skydd över huvud taget inte har varit uppfyllda under en viss period men förutsättningarna åter är på plats när pensionsspararen avlider, bör han anses vara omfattad av skyddet. En sådan ordning ger inte upphov till några försäkringsmässiga invändningar. I 105 § andra stycket andra meningen lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL anges att ett förmånstagarförordnande till förmån för försäkringstagarens make skall anses förfallet om mål om äktenskapsskillnad pågick mellan makarna vid försäkringstagarens död. En sådan bestämmelse i det nu aktuella sammanhanget skulle dock få den ologiska konsekvensen att efterlevandeskyddet inte omfattar makar som lever tillsammans under betänketiden men däremot f.d. makar som fortsätter att leva tillsammans sedan äktenskapet har upplösts. Någon sådan bestämmelse har därför inte föreslagits. På grund av bestämmelsen i 5 kap. 6 § äktenskapsbalken om att ett äktenskap är upplöst när dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, medför regeringens förslag vidare att efterlevandeskyddet gäller om pensionsspararen avlider efter det att dom på äktenskapsskillnad har meddelats men innan domen har vunnit laga kraft. När det gäller efterlevandeskyddet för barn framgår av 5 § att pension betalas ut till dem under hela utbetalningsperioden även om de fyller 20 år före periodens slut. Paragrafen reglerar också två situationer då efterlevandeskyddet upp- hör. En tredje sådan situation regleras i 4 §, nämligen den då pensions- spararen själv anmäler att han inte längre vill ha skyddet. Skyddet upphör om pensionsspararen tar ut sin premiepension. Skyddet upphör då samtidigt med att efterlevandeskyddet under pen- sionstiden kan sättas i kraft. På det sättet behöver det inte uppstå någon lucka i skyddet för make eller motsvarande. Vidare upphör skyddet om tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto blir för litet för att finansiera skyddet. Som framgår i avsnitt 22.1 anser regeringen att det inte bör finnas någon möjlighet att finansiera efterlevandeskyddet genom direkt premiebetalning från pensionsspararens sida. För att pensionsspararen skall få kännedom om att skyddet är på väg att upphöra och få möjlighet att skaffa sig motsvarande skydd på annat håll, skall myndigheten underrätta honom om att hans tillgodohavande är på väg att ta slut. Något exakt besked om när skyddet kommer att upphöra kommer inte att kunna lämnas i underrättelsen, eftersom tillgodohavandets storlek varierar med värdet av den eller de valda fon- derna. Meddelandet kan mycket väl skickas ut t.ex. två månader före det beräknade upphörandet men får inte skickas så långt i förväg att det finns risk att pensionsspararen hinner glömma bort att skyddet upphör. Om underrättelsen skulle komma att skickas så sent att tillgodohavandet tar slut innan 30 dagar har gått från avsändandet, gäller efterlevandeskyddet utan kostnad till slutet av trettiodagarsperioden. Om efterlevandeskyddet upphör enligt de nu diskuterade bestämmel- serna, så är det fråga om ett definitivt upphörande. Efterlevandeskyddet väcks alltså inte till liv igen om pensionsspararen återkallar sitt pensionsuttag eller på nytt får ett tillgodohavande på sitt premiepensionskonto som skulle kunna finansiera skyddet. I den sistnämnda situationen har pensionsspararen dock möjlighet att på nytt ansöka om efterlevandeskydd. 4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan. Enligt 3 § gäller att skyddet upphör automatiskt när pensionsspararen börjar ta ut sin premiepension. Enligt förevarande paragraf kan pensionsspararen också när som helst anmäla att han inte längre vill ha skyddet. En sådan anmälan kan bero på att pensionsspararen har upptäckt att de förutsättningar för efterlevandeskyddet som anges i 1 § inte längre är uppfyllda. Om det i en anmälan begärs att skyddet skall upphöra vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndigheten på samma sätt som angavs vid 2 § i första hand ta kontakt med pensionsspararen och reda ut vilken tidpunkt som skall gälla. Om detta av någon anledning inte lyckas, får det i detta fall anses vara mest förenligt med den genomsnittlige pensions- spararens intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast efter den dag som har angetts i anmälan. I båda fallen bör man alltså vid tvek- samhet välja den lösning som ger det mest omfattande skyddet. 5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem. Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepen- sionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens barn. Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensions- spararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra stycket. Avgränsningen av den krets av anhöriga som kan bli berättigade till pre- miepension till efterlevande ligger som tidigare nämnts nära den efter- levandekrets som brukas inom socialförsäkringen. Inom kretsen av tänkbara mottagare skall pensionsspararens ha rätt att själv bestämma till vem premiepensionen till efterlevande skall utges. Av andra stycket framgår att detta måste ske genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten. Någon anknytning till FAL:s reglering i fråga om meddelanden om förmånstagarförordnande och förmånstagare har inte gjorts. Sådana företeelser som oåterkalleliga förmånstagarförordnanden och enskild egendom genom förmånstagarförordnande skulle te sig främmande i ett socialförsäkringssystem. En annan sak är att man vid tillämpningen av bestämmelserna om efterlevandeskydd i premiepensionssystemet i vissa fall kan hämta vägledning från vad som allmänt gäller om förmånstagar- förordnande och förmånstagare inom privat livförsäkring. Det bör dock betonas att överföringen av rättigheter till efterlevande enligt den före- slagna lagen inte är en åtgärd av civilrättslig karaktär (jfr avsnitt 19.1). Andra styckets andra mening förutser den situationen att pensions- spararen har meddelat vem han vill skall ha premiepensionen till efter- levande men att hans önskan av någon anledning inte går att uppfylla. Skälet till detta kan vara att den utsedda personen är avliden eller har upphört att tillhöra kretsen av tillåtna mottagare. Exempelvis kan pen- sionsspararen och hans make ha skilt sig. Skälet kan också vara att den berättigade helt eller delvis avstår från pensionen. Även i den situationen skall rätten till pensionen gå vidare till den person som därnäst är berät- tigad till den. Om den som uppbär premiepensionen till efterlevande avlider under utbetalningsperioden, kan rätten till pensionen övergå till någon annan, förutsatt att det finns någon sådan anhörig som avses i 1 § första stycket 3. Vem som i detta skede skall ha pensionen bestäms då som om pen- sionsspararen hade avlidit vid den tidpunkt när den nya bestämningen skall göras. På grund av regeln i första stycket andra meningen får dock pensionsspararens barn uppbära pensionen även om de har fyllt 20 år under mellantiden under förutsättning att de inte var 20 år vid spararens dödsfall. Om det finns flera berättigade barn skall pensionen delas lika mellan dem. 6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 § gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i – 7 kap. 4 § om premiepensionskonto, – 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensions- myndigheten om återbäring, och – 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om information till pensionsspararna. I denna paragraf anges vilka bestämmelser i denna avdelning som skall gälla för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §. Skälet till detta är att bestämmelserna annars bara gäller för pen- sionsspararen. Nästa avdelning innehåller också bestämmelser för efterlevande. Vissa bestämmelser anger, på samma sätt som förevarande paragraf, att vissa andra bestämmelser också skall gälla för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande. Som exemepel på sådana bestämmelser kan nämnas 14 kap. 5 §. Ett liknande exempel finns i 12 kap. 4 §. Andra bestämmelser är direkt tillämpliga även på efterlevande. Reglerna om utbetalning av pension i 12 kap. 5-8 §§ gäller i huvudsak både för den som är berättigad till ålderspension och för den som är berättigad till premiepension till efterlevande. Detsamma gäller i princip reglerna om överklagande m.m. i 13 kap. och bestämmelserna om utmätning, pre- skription m.m. i 15 kap. Registreringen på premiepensionskonton är en förutsättning för myn- dighetens årsbesked till den berättigade. Som redan framhållits i kom- mentaren till 7 kap. 4 § kommer det dock inte att vara lika många upp- gifter som skall antecknas på ett konto för en person som har rätt till premiepension till efterlevande som för en pensionssparare. De mest intressanta uppgifterna är naturligtvis de om belopp och tider för återstående utbetalningar. Som framgår av 10 kap. 1 § skall pensionens storlek bestämmas av det inkomstbasbelopp som gällde när pensionsspararen avled. I stället har bestämmelsen i 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Pre- miepensionsmyndigheten om återbäring gjorts tillämplig. Med hänsyn till att återbäringen skall fördelas enligt den s.k. kontributionsmetoden kan man emellertid inte vänta sig att det skall bli fråga om några stora återbäringsbelopp. Efterlevandeskydd under pensionstiden 7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död till spararens efterlevande make eller sammanboende betalas ut livsvarig pension till efterlevande. Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut. Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid dödsfallet. I paragrafen behandlas det föreslagna efterlevandeskyddet under pen- sionstiden. Kretsen av anhöriga som berättigar pensionsspararen att teckna efterlevandeskydd enligt denna paragraf är snävare än den krets som anges i 1 § första stycket 3 genom att barn inte finns med. Endast makar, registrerade partner och sammanboende av det tidigare angivna slaget kommer i fråga. Det bör uppmärksammas att båda makarna i ett äktenskap (eller mot- svarande) kan begära efterlevandeskydd enligt paragrafen. Det ger den mest stabila inkomstbilden för makarna, eftersom samma månadsbelopp kommer att utgå så länge någon av dem lever. Ett efterlevandeskydd av detta slag kan inte flyttas över på en ny make eller motsvarande. Om det ursprungliga förhållandet blir upplöst och pensionsspararen senare ingår ett nytt äktenskap eller motsvarande, kan han få efterlevandeskydd i det förhållandet bara efter en ny ansökan en- ligt 8 § andra stycket. I en situation kan emellertid efterlevandeskyddet börja gälla igen, trots att det ursprungliga förhållandet har upplösts, nämligen om pensionsspararen på nytt gifter sig med eller börjar leva tillsammans med samma partner. Bestämmelsen i tredje stycket är utformad bl.a. för att fånga upp sådana situationer. Huruvida parterna har varit gifta vid en tidpunkt och ogifta sammanboende vid en annan spelar inte någon roll. Om de var sammanboende vid ansökningstillfället eller vid dödsfallet är förutsättningen bara att inte någon av dem då var gift med någon annan. Huvudregeln är att skyddet upphör när äktenskapet eller motsvarande blir upplöst, och då har pensionsspararen rätt enligt 9 § att på nytt få för- säkringen omräknad till att bara gälla på hans liv. Däremot har spararen - till skillnad från vad som gäller under aktivtiden - inte rätt att säga upp efterlevandeskyddet under pensionstiden av andra skäl, t.ex. med hänvis- ning till ändrade ekonomiska förhållanden för någon av makarna. Under pensionstiden kan det ofta vara risk för moturval på så sätt att det verk- liga skälet är att den andra makens hälsa har försämrats påtagligt och pensionsspararen räknar med att det blir han som blir den efterlevande. I konsekvens härmed skall inte pensionsspararens egen pension höjas igen, om den andra maken dör. Om pensionsspararen uppbar partiell premiepension vid sin död, bör Premiepensionsmyndigheten ta kontakt med den efterlevande och ta reda på hur stor andel av pensionen som han vill ta ut; reglerna om partiellt uttag gäller också för efterlevande som har rätt till premiepension enligt denna paragraf. Om detta av någon anledning inte lyckas, finns det skäl att välja en utbetalning av full pension. 8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension. Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre- miepension skall betalas ut till pensionsspararen. Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension. I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie- pensionsmyndigheten. Ansökan om efterlevandeskyddet skall göras samtidigt med att pensionsspararen för första gången begär att få ut sin premiepension. För den som har missat detta tillfälle går det alltså inte att skapa ett nytt tillfälle genom att återkalla pensionsuttaget och sedan på nytt begära att pensionen skall betalas ut. För att ansökan skall kunna göras vid det tillfället krävs att pensions- spararen då är gift, registrerad partner eller sammanboende i ett sådant förhållande som avses i 7 §. För den som senare går in i ett sådant för- hållande löper en ansökningstid om tre månader från det att äktenskapet ingicks eller motsvarande. För att minska risken för moturval gäller dock i dessa fall en karenstid av ett år. Det bör observeras att möjligheten att ansöka om efterlevandeskydd inom tre månader från det att ett nytt förhållande inleddes står öppen också för den som levde i ett annat förhållande vid den tidpunkt då han för första gången begärde att få ut sin premiepension. Detta gäller oavsett om han då begärde efterlevandeskydd för sin partner i det förhållandet eller inte. Om han gjorde det, har det skyddet i praktiken upphört att gälla på grund av bestämmelsen i 7 § tredje stycket. Däremot uppstår det inte någon ny anslutningsmöjlighet för pensions- spararen om han t.ex. gifter sig med den person som han var sammanbo- ende med redan när han begärde att få ut sin premiepension (andra stycket andra meningen). 9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses på annat sätt än genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pen- sionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv. Om det äktenskap eller den sammanlevnad som berättigade pensions- spararen att ansluta sig till efterlevandeskyddet blir upplöst, har pensionsspararen rätt att få försäkringen omräknad till att gälla bara på hans eget liv. Skälet till att myndigheten inte skall företa en sådan omräkning utan att pensionsspararen har begärt det är bl.a. att det annars skulle uppstå en olikhet mellan upplösning av äktenskap och registrerat partnerskap å den ena sidan och upplösning av samboförhållande å den andra. Det är enkelt för myndigheten att få uppgift om ett upplöst äktenskap eller registrerat partnerskap men däremot inte om ett upplöst samboförhållande. Ett annat skäl är att den omständigheten att ett äktenskap har upplösts inte alltid innebär att också sammanlevnaden upphör. Före detta makar som fortfarande lever tillsammans kanske vill behålla skyddet även efter äktenskapsskillnaden. 10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser i denna avdel- ning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första me- ningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1–9 och 11 §§ om efterlevandeskydd. I paragrafen anges vilka bestämmelser i denna avdelning om pensions- spararen som skall gälla för den som sedan pensionsspararen avlidit har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 §. Paragrafen mot- svarar alltså 6 §, som gäller för efterlevandeskyddet under aktivtiden, men lagtekniken är den omvända. Medan det i 6 § anges vilka bestäm- melser som skall gälla, anges i förevarande paragraf vilka bestämmelser som inte skall gälla. Paragrafen har fått sin slutliga utformning i enlighet med det förslag som Lagrådet lämnat. Av 12 kap. 4 § framgår att det utan ansökan utges pension fr.o.m. månaden efter den då pensionsspararen avled. I 12 kap. 6 § anges att pensionsspararens egen pension utges t.o.m. den månad då han avlider. Samma utbetalningsrutin gäller för det fall den som uppbär pension i egenskap av efterlevande avlider. Som framhållits i avsnitt 22.3 bör det inte vara möjligt för den som har fått rätt till premiepension till efter- levande att i sin tur omvandla sin rätt till en premiepension till efter- levande för en ny make eller motsvarande, som kanske sedan i sin tur skulle begära efterlevandeskydd för ytterligare en ny make. Gemensamma bestämmelser 11 § Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har begått ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till för- säkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §. Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där. I författningskommentaren till 5 § har angetts att någon koppling inte gjorts till FAL:s regler om förmånstagarförordnande och förmånstagare. I ett avseende föreslås dock en sådan anknytning. Det gäller de situationer som beskrivs i 100 a § FAL, nämligen när en förmånstagare uppsåtligen dödar försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmåntagare med bättre rätt än han själv eller annars förorsakar försäkringstagarens, den försäkrades eller sådan förmånstagares död genom uppsåtligt allvarligt våldsbrott. I sådana fall har förmånstagaren förverkat sin rätt till försäkringsersättningen. För att undvika stötande resultat bör detsamma gälla inom premiepensionssystemet. En hänvisning till 100 a § FAL har därför tagits in i denna paragraf. Första stycket, som redaktionellt utformats på det sätt som Lagrådet föreslagit, gäller den situationen att pensionsspararen har tecknat efter- levandeskydd under aktivtiden. Andra stycket avser motsvarande situa- tion under pensionstiden. Om den som skulle ha varit berättigad till premiepension till efter- levande enligt 1 § har förverkat sin rätt till denna enligt förvarande para- graf, gäller vad som i 5 § andra stycket föreskrivs om till vem pension skall utges. 12 § Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer. Bestämmelsen markerar att närmare verkställighetsföreskrifter kan lämnas i fråga om efterlevandeskyddet. Det torde t.ex. bli aktuellt när det gäller skyddet före pensionstiden och beskrivningen av vad som är olycksfall. 11 kap. Premiepensionsmyndighetens kostnader 1 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premiepensionssystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton. Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo- neras av myndigheten. Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året. Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo- havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader. I paragrafen beskrivs det årliga avgiftsuttaget för att täcka Premiepen- sionsmyndighetens kostnader. Ämnet har behandlats i avsnitt 23.3. De kostnader som skall tas ut är de som "inte täcks på annat sätt". Denna reservation syftar i första hand på bestämmelserna i 2 § första stycket som säger att pensionsspararen i vissa situationer är skyldig att genom direktavdrag från sitt premiepensionskonto bära kostnaderna för åtgärder som han själv har begärt. Av bestämmelserna i första stycket framgår att det har lämnats åt Pre- miepensionsmyndigheten att bestämma den närmare tidpunkten för av- giftsuttaget. Ett skäl för detta är att avgiftsuttaget kommer att behöva samordnas med en rad andra åtgärder som mynnar ut i att årsbesked skickas ut till pensionsspararna (se avsnitt 35). Av praktiska skäl anges det att avgifterna formellt skall vara definitiva trots att de grundas på en uppskattning av hur stora myndighetens kost- nader under året kommer att bli. I enlighet med Lagrådets påpekande anges i tredje stycket också att avgifterna skall bestämmas med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Syftet med den formuleringen är att ange en norm som underlag för bemyndigandet till regeringen i femte stycket. Ett system med preliminära avgifter och slutavräkning skulle bli alltför omständligt. I stället föreslås att en avstämning mellan faktiska kostnader och avgifter skall göras vid årets slut och att resultatet skall beaktas när avgifterna för det följande året bestäms. Detta är i linje med tanken att premiepensionssystemet skall vara ett slutet ekonomiskt sys- tem. Ett eventuellt överskott skall inte kunna dras in till staten, och inte heller skall några statliga bidrag till administrationen förekomma. Som framgått tidigare skall pensionsrätt för ett visst år fastställas mellan december året efter intjänandeåret och mars det därpå följande året. Därefter skall tilldelning av avkastningen från den tillfälliga förvalt- ningen ske. Av fjärde stycket i paragrafen framgår att den nya pensions- rätten skall tas med i beräkningen av avgiften, även om pensionsrätten har fastställts efter årsskiftet. Som huvudregel är det annars behållningen per årsskiftet som skall läggas till grund för avgiftsuttaget. Att den pensionsrätt som just har fastställts skall beaktas är en konsekvens av att avgifterna skall betalas i förskott. Om den nya pensionsrätten inte beaktades skulle den som kom in i systemet för första gången inte betala någon avgift alls första året. Procentsatsen för avgiftsuttaget skall helt eller delvis fastställas på grundval av en uppskattning av det sammanlagda värdet av pensions- spararnas tillgodohavanden. På så sätt kan avgifter tas ut i den takt som pensionsrätter fastställs. Avgiftsuttaget enligt denna paragraf kan dock inte ske före det år som avgiften avser. Det viktigaste skälet för det är att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen inte är känd förrän efter årsskiftet. Avgifterna skall dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton. I fråga om sådana pensionssparare som har valt livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 § sker avgiftsuttaget en- bart genom en anteckning på deras premiepensionskonton och mot- svarande ändring i myndighetens egen redovisning. I sista stycket finns ett bemyndigande för regeringen att besluta om den närmare tekniken och grunderna för avgiftsuttaget. 2 § Återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall be- kostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto. På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen- sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall be- räknas lika för män och kvinnor. För kostnader som föranleds av de i paragrafen nämnda åtgärderna svarar innehavaren av premiepensionskontot. Bestämmelserna i andra stycket kommenteras utförligt i avsnitt 14.5. De tar sikte på den förlust i arvs- vinst och de administrativa kostnader som kan uppkomma genom över- föringar av pensionsrätt mellan makar. Dessa förluster och kostnader skall stanna inom det kollektiv som tar emot överförd pensionsrätt. Ett uttag skall göras från mottagarens premiepensionskonto beräknat enligt försäkringsmässiga principer. Återbäring kan lämnas med stöd av 4 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndig- heten. Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m. 12 kap. Utbetalning av pension m.m. Ansökan om uttag och återkallelse m.m. 1 § Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan an- sökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension. Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad. Detta kapitel innehåller allmänna bestämmelser om utbetalning av pen- sion och om samordning med annan ersättning. Bestämmelserna träder i kraft först den 1 januari 2001 utom vad gäller 5–8 §§ som såvitt avser premiepension till efterlevande före pensionstiden skall börja tillämpas redan den 1 januari 1999. Även utbetalning av garantipension skall i huvudsak följa motsvarande bestämmelser, se prop. 1997/98:152 Garantipension, m.m. I förevarande paragrafs första stycke, vars inledning formulerats efter förslag av Lagrådet, anges att för uttag av ålderspension enligt lagen krävs ansökan som skall göras skriftligen hos den allmänna försäkrings- kassan. Detta gäller även uttag av premiepension även om beslut om sådan pension fattas av Premiepensionsmyndigheten (se 13 kap. 2 §). I första stycket anges också att den som uppbär inkomstpension och blir berättigad till allmän tilläggspension enligt denna lag skall erhålla den senare pensionen utan ansökan. Den situation detta avser är när en person som tidigare inte tillgodoräknats pensionspoäng för tre år ändå uppbär inkomstpension. Den allmänna tilläggspensionen skall då utges från och med januari månad efter det år då pensionspoäng för det tredje året har tjänats in. Som anges i avsnitt 25.1 skall, om inte den enskilde begär annat, ålderspension normalt betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder eller, om den pensionsberättigade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt AFL, senast fr.o.m. 65 års ålder. Enligt andra stycket är därför den allmänna försäkringskassan skyldig att, om inget uttag av inkomst- eller tilläggspension har gjorts dessförinnan, viss tid före den månad den pensionsberättigade fyller 70 år respektive när den pensionsberättigade fyller 65 år, utreda om han eller hon vill senarelägga sitt uttag av ålderspension ytterligare eller inte. Det räcker därvid inte att enbart skicka ansökningshandlingar till den pensionsberättigade och utgå från att han eller hon önskar skjuta upp sitt uttag om ansökan därefter inte kommer in. Det kan alltså, som utvecklas närmare i nämnda avsnitt, bli nödvändigt att söka upp den pensionsberättigade för att utröna hans eller hennes vilja. Som föreskrivs i 4 § förvaltningslagen skall försäkringskassan därvid lämna den enskilde den hjälp han eller hon behöver. Den i denna paragraf angivna utredningsskyldigheten föreligger dock endast om den pensionsberättigade är inskriven i en allmän försäkringskassa vid det aktuella tillfället. Utredningsskyldigheten enligt andra stycket gäller alltså om den en- skilde vill skjuta upp sitt uttag av ålderspension ytterligare och gör därvid ingen skillnad på inkomst-, tilläggs- eller premiepension. Däremot inträder utredningsskyldigheten endast om varken inkomst- eller tilläggspension tagits ut till någon del. Skulle inkomst- eller tilläggspension ha tagits ut men inte premiepension inträder inte här angiven utredningsskyldighet. Emellertid kommer den enskilde i sistnämnda fall att löpande erhålla årlig information om sitt premiepensionstillgodohavande. När det gäller den som uppbär förtidspension görs ingen skillnad mellan den som uppbär hel och den som uppbär partiell förtidspension. 2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an- sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år. Den tidpunkt vid vilken pension enligt denna lag tidigast får tas ut regle- ras i 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § medan det i första stycket i denna paragraf anges från vilken tidpunkt pension skall beviljas en pen- sionsberättigad. Här anges att en pensionsberättigad som ansökt om pen- sion skall beviljas sådan fr.o.m. den månad som anges i ansökan. Pension får dock tidigast avse tid fr.o.m. månaden efter den då ansökan har inkommit till försäkringskassan. Har ansökan i stället kommit till Premiepensionsmyndigheten skall det anses som om ansökan kommit in till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därvid ingen tid. Detta följer av bestämmelserna i 15 kap. 10 §. Eftersom pension normalt sett kan beviljas tidigast från och med månaden efter ansökningsmånaden skulle, såvitt avser en pensionsberät- tigad som omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller sär- skild efterlevandepension, den fördröjning som uppstår genom att utredningsskyldigheten enligt 1 § inträder först om ansökan inte har gjorts månaden före den då den pensionsberättigade fyller 65 år, kunna innebära att den pensionsberättigade under någon eller några månader inte erhåller vare sig förtidspension, särskild efterlevandepension eller ålderspension. Därför föreskrivs i paragrafens andra stycke att inkomst- och tilläggspension i dessa situationer får beviljas högst tre månader retroaktivt, dock inte tidigare än från och med den månad varunder den pensionsberättigade fyller 65 år. Däremot skall inte premiepension beviljas retroaktivt enligt denna regel. Skälet till detta är att premiepensionen beräknas med utgångspunkt i fondandelarnas värde vid tidpunkten för pensionsuttaget. Detta innebär att om en person som omedelbart före 65 års ålder uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension ansöker om såväl inkomst- som premiepension den månad han eller hon fyller 65 år och anger att ansökan avser fr.o.m. den månaden, kommer inkomstpension kunna beviljas fr.o.m. den i ansökan angivna månaden medan premiepension kommer att kunna beviljas först fr.o.m. månaden närmast därefter. 3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag. Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har uttag av ålderspension enligt denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla. Denna paragraf avser ändrat uttag av ålderspension. Som framgår av 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och 9 kap. 1 § får pensionsuttag begränsas till att avse en andel av ålderspensionen. En pensionsberättigad person har där- med stora möjligheter att anpassa sitt pensionsuttag till den för honom eller henne aktuella arbetssituationen. Första stycket avser ökning av pensionsuttag och gäller såväl inkomstpension och tilläggspension som premiepension. Därvid gäller samma bestämmelser om ansökan m.m. i 1 § första stycket och 2 § första stycket som för nytt uttag av pension. Detta innebär att det krävs en skriftlig ansökan för att öka pensionsuttaget då en partiell pension utges och att pensionsuttaget får ökas tidigast fr.o.m. månaden efter det att ansökan inkom till försäkringskassan. Skulle ansökan i stället inkomma till Premiepensionsmyndigheten skall den enligt 15 kap. 10 § anses ha kommit in till försäkringskassan samma dag. I andra stycket föreskrivs att återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension får göras genom skriftlig anmälan till försäkringskassan senast månaden före den månad då återkallelsen eller minskningen avses börja gälla. Liksom när det gäller nytt eller ökat uttag av ålderspension spelar det därvid inte någon roll för bedömningen av vid vilken tidpunkt som anmälan kom in, om den inkom till försäkringskassan eller till Pre- miepensionsmyndigheten. Bestämmelserna om från vilken tidpunkt en anmälan om återkallelse eller minskning får verkan har utformats i enlighet med förslag av Lagrådet. Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 18.1 har också införts en be- gränsning av hur ofta uttag av pension får återkallas respektive minskas. Det måste ha förflutit sex månader från det att en tidigare återkallelse eller minskning började gälla innan ny återkallelse eller minskning kan få verkan. Själva anmälan om återkallelse eller minskning av uttagen pension får naturligtvis ges in under denna sexmånadersperiod men någon verkan får den inte förrän nämnda tid gått ut. Begränsningen gäller endast återkallelse och minskning och inget hindrar att uttagen pension ökas med endast någon eller några månaders mellanrum. 4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 § första stycket första och andra meningarna och 2 § första stycket. Av denna paragraf framgår att ansökan inte krävs för utbetalning av pre- miepension till efterlevande. Sådan pension betalas ut från och med månaden efter den då den som hade tecknat efterlevandeskyddet avled. Om den som uppbär premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd före pensionstiden) avlider och rätten till efterlevan- deskyddet övergår till annan, betalas pensionen ut till honom eller henne från och med månaden efter den då den tidigare berättigade avled. Sådan premiepension till efterlevande som skall utges enligt bestäm- melserna i 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden) får åter- kallas och minskas enligt de regler som gäller för ålderspension i 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag av sådan pension krävs liksom för ålderspension att den pensionsberättigade läm- nar in en ansökan till försäkringskassan. Efterlevandeskyddet skall då utges från och med den månad som anges i ansökningen, dock inte tidi- gare än från och med månaden efter den då ansökan kom in till försäk- ringskassan eller Premiepensionsmyndigheten (se 15 kap. 10 §). Utbetalning av pension 5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år. Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension. Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis till närmaste hela krontal. Paragrafens första stycke motsvarar i princip 16 kap. 4 § första stycket AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1999. Pension enligt denna lag skall som huvudregel betalas ut månadsvis. Om den sammanlagda årspensionen beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock utbetalningen ske i efterskott en eller två gånger per år. Utbetalning bör då ske på ordinarie utbetalningsdag i juni respektive december. Av skattetekniska skäl bör – om utbetalning sker en gång per år – den sammanförda utbetalningen alltid ske i december månad. Eftersom storleken på den månatliga premiepensionen, om den är uttryckt i fondandelar, kan komma att variera månad för månad bl.a. be- roende på förändringarna i fondandelarnas värde, kan årspensionen inte exakt beräknas i förväg. En ungefärlig beräkning får därför göras av pen- sionens storlek när bedömning skall göras om pensionen skall betalas ut månadsvis eller mer sällan. Utbetalning av pension för annan period än månadsvis skall ske utan den pensionsberättigades samtycke men om det finns särskilda skäl kan denna regel frångås. Avrundning av inkomst- och tilläggspension skall enligt bestämmelsen i andra stycket göras på det sammanlagda beloppet av dessa förmåner. Premiepensionen, som i vissa fall kan variera månad för månad, skall enligt tredje stycket avrundas för sig och månadsvis. Detsamma gäller premiepension till efterlevande. 6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den må- nad då rätten till pensionen annars har upphört. I 10 kap. finns bestäm- melser om att rätt till premiepension till efterlevande i vissa fall skall övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit. Första meningen i denna paragraf, som har formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, motsvarar i princip 16 kap. 9 § första meningen AFL och anger att pension enligt denna lag skall betalas ut t.o.m. den månad den pensionsberättigade avlidit om inte rätten till pension dessförinnan har upphört. Premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 § (efterlevandeskydd före pensionstiden) utges i högst fem år. Beträffande sådan pension har också gjorts en hänvisning till 10 kap. där det i 5 § tredje stycket andra meningen finns bestämmelser om att rätten till sådan pension, vid den berättigades död under utbetalningsperioden, övergår till den som vid det dödsfallet har den bästa rätten till pensionen. Regeln i förevarande paragraf innebär alltså inte att rätten till premiepension till efterlevande helt upphör i ett sådant fall utan endast att utbetalning till den först berättigade, eller dennes dödsbo, skall göras till och med dödsfallsmånaden. Utbetalning till den därefter berättigade påbörjas månaden närmast efter (se 4 §). 7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger. Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § AFL. Bestämmelsen har betydelse för möjligheten att infordra s.k. levnadsbevis. 8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser. Denna paragraf motsvarar med redaktionella ändringar 17 kap. 1 § andra stycket AFL. Samordning med livränta 9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av ob- ligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna. Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen. Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm- melse i 17 kap. 2 § AFL i de situationer när ålderspension och så kallad yrkesskadelivränta utges samtidigt. En motsvarande samordningsbe- stämmelse har i departementspromemorian Ds 1997:66 föreslagits införas i lagen om garantipension med den skillnaden att samordning beträffande inkomstgrundad ålderspension endast skall ske med egenlivränta och inte med efterlevandelivränta. Samordning skall ske på så sätt att pensionsbeloppet minskas med tre fjärdedelar av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § AFL. Såväl inkomstgrundad ålderspension som garanti- pension skall minskas. Dock skall, såvitt avser den inkomstgrundade ålderspensionen, minskning inte ske av premiepensionen. Reduceringen skall i första hand ske på garantipensionen och därefter på tilläggs- pensionen. I likhet med nuvarande regler finns en regel om att den pensionsberät- tigade alltid skall ha rätt till ett visst minsta pensionsbelopp av det belopp som skulle ha utgetts om reducering enligt denna bestämmelse inte hade skett. Detta belopp är för månad räknat för en ogift person 13 % av prisbasbeloppet och för en gift person 11, 5 % av samma basbelopp. I nuvarande pensionssystem avser det minsta pensionsbeloppet endast folkpensionen. Garantipensionen är dock till skillnad från folkpensionen inte någon baspension som utges till alla. En bestämmelse om ett minsta pensionsbelopp som skall förbehållas den pensionsberättigade vid samordning kan därför inte enbart ta sikte på garantipensionen. Den föreslagna regeln om ett minsta pensionsbelopp fritt från samordning avser i denna bestämmelse därför den inkomstgrundade ålderspensionen inklusive premiepension samt, av skäl som utvecklats i avsnitt 25.4, även premiepensionen till efterlevande. 13 kap. Överklagande m.m. Beslut m.m. 1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Att en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall fastställas av skatte- myndighet och vilken skattemyndighet som är beslutsmyndighet framgår av denna paragraf. Av hänvisningen till 2 kap. 1 § skattebetalningslagen följer att beslut om pensionsgrundande inkomst skall fattas av skattemyndigheten där den enskilde skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas, dvs. vanligtvis den 1 november intjänandeåret. Om den enskilde varit bosatt här i landet under intjänandeåret utan att detta medfört att han eller hon bort bli folkbokförd här den angivna dagen, skall skattemyndigheten där han eller hon först var bosatt eller stadigvarande vistades under året fatta beslut om pensionsgrundande inkomst. För vissa näringsidkare som bedriver verksamhet här i landet gäller i stället att det är den skattemyndighet där den skattskyldige är registrerad enligt särskilda regler i skattebetalningslagen som beslutar om den pensionsgrundande inkomsten (2 kap. 3 § skattebetalningslagen). Beträffande personer för vilka särskild inkomstskatt skall erläggas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta är det den skattemyndighet som fattar beslut om särskild inkomstskatt som även skall besluta om pensionsgrundande inkomst. Om det inte finns någon behörig skattemyndighet skall Skattemyndigheten i Stockholm besluta om pensionsgrundande inkomst. Det senare torde framför allt bli aktuellt för utländska sjömän som saknar anknytning till Sverige. Även beslut om ändring och omprövning av beslut som fattats av skattemyndigheten skall meddelas av den skattemyndighet som för till- fället är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst kan därmed komma att omprövas av en annan skattemyndighet än den som meddelade det ursprungliga beslutet. Detta är samma princip som gäller för andra beslut av skattemyndigheten enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. 2 § Beslut enligt 7–11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie- pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepensions- myndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie- pension. I denna paragraf föreskrivs att Premiepensionsmyndigheten skall fatta beslut samt handlägga ärenden som rör premiepension och hanteringen av premiepensionsmedel. Myndigheten skall dock inte fatta beslut om pensionsrätt för premiepension, eftersom beslut enligt 4 kap. skall fattas av försäkringskassan (jmf. 4 §) . 3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe- handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Denna paragraf motsvarar i stort sett vad som hittills gällt enligt 1 a och 1 b §§ LBP. Dessa bestämmelser har införts för att möjliggöra en utökad datorisering av skatteförvaltningens ärendehantering och för att den pappersbaserade hanteringen skall kunna ersättas med elektroniska dokument och elektroniska akter. Denna möjlighet behöver även Premiepensionsmyndigheten ha. Att beslut får fattas genom automatisk databehandling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § förvaltningslagen innebär inte att be- slutet inte får motiveras. 4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§ skall fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid- punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa . Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1 och 2 §§. Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats av en allmän försäkringskassa skall göras av samma försäkringskassa. Av bestämmelserna i förevarande paragraf framgår att andra beslut enligt denna lag skall fattas av allmän försäkringskassa. Det gäller t.ex. fast- ställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, pensionsrätt och pensionspoäng, årlig inkomst- och tilläggspension m.m. Här anges också vilken försäkringskassa som skall fatta dessa beslut. Av första stycket framgår att det i första hand är den försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt AFL vid tidpunkten för beslutet som skall fatta beslutet. Vilken försäkringskassa en försäkrad skall vara inskriven hos avgörs i första hand av folkbokföringen den 1 november året före det år inskrivningen avser (se 1 kap. 4 § andra stycket AFL). För den som inte är eller borde vara inskriven hos någon försäkrings- kassa är det Stockholms läns allmänna försäkringskassa som skall fatta beslut. Andra stycket i denna paragraf avser annan handläggning av olika frågor enligt lagen. Det gäller t.ex. att ta emot anmälningar som skall göras enligt 15 kap., utfärda underrättelser m.m. Den försäkringskassa som enligt första stycket är behörig att fatta beslut skall även handlägga sådana ärenden. En anmälan om överlåtelse av pensionsgrundande belopp för barnår m.m. som skall göras gemensamt av två personer som är inskrivna vid två olika försäkringskassor, bör få lämnas till den försäkringskassa där någon av dem är inskriven. Regeringen avser att lämna föreskrifter härom i förordning. Enligt tredje stycket skall ändring och omprövning av ett beslut som har meddelats av den allmänna försäkringskassan, på motsvarande sätt som gäller för andra beslut enligt AFL, beslutas av den försäkringskassa som fattat det ursprungliga beslutet. 5 § Beslut enligt 3 och 4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspen- sion får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkrings- verket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden. Av första stycket följer att beslut enligt 3–4 kap., såsom beslut om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst och beslut om pensionsrätt, liksom beslut om inkomstpension och tilläggspension får fattas genom automatisk databehandling. Det fattas då av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning. Detta innebär att det fortfarande är försäkringskassan som är beslutsinstans i dessa frågor men Riksförsäkringsverket beslutar i stället för försäkringskassan i de fall då beslutet tillkommer med stöd av ADB. Det är försäkringskassan såsom det beslutande organet som avgör om ett beslut av en eller annan anledning inte bör beslutas genom ADB, t.ex. på grund av att beslutet bör innehålla en utförligare motivering. Även beslut som fattas genom automatisk databehandling får, som angetts i kommentaren till 3 §, motiveras. Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall ändringar och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan. Enligt andra stycket gäller därför att beslut som har fattats av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans räkning, skall ändras och omprövas av den försäkringskassa som vid tillfället för ändringen eller omprövningen är behörig att fatta beslut enligt bestämmelserna i 4 §. Även andra åtgärder, som t.ex. att överlämna ett överklagande som kommit in i rätt tid och att avvisa en begäran om omprövning som kommit in för sent, ankommer på den försäkringskassan. Enligt ett avgörande av Regeringsrätten från den 25 april 1997, mål nr. 5820/96, (RÅ 1997 ref.13) skall ett beslut som måste omprövas innan det får överklagas, prövas av länsrätten i det län inom vilket den myndighet som har omprövat ärendet har sitt säte. 6 § Vad som sägs i 1, 2 och 4 §§ gäller inte om något annat följer av an- nan bestämmelse i denna lag eller av annan författning. Enligt denna paragraf gäller inte bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ angåen- de vilken myndighet eller försäkringskassa som är behörig att fatta beslut eller handlägga ärenden enligt denna lag om annat föreskrivs antingen i lagen eller i annan författning. I EU:s regelverk finns t.ex. särskilda bestämmelser om ansökan om pension. Även framtida bestämmelser i förordning eller av Riksförsäkringsverket utfärdade föreskrifter angående t.ex. vilken försäkringskassa som är behörig att besluta om pension för vissa grupper av personer eller att beslut om ändring av utgående pension och återbetalning på grund av beslut om ändrad pensionsrätt skall fattas av den försäkringskassa som beslutar om den ändrade pensionsrätten, medför ett undantag från lagens regler. Preciseringen av vilka bestämmelser som undantaget avser har gjorts efter påpekande av Lagrådet. Ändring av beslut 7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd- ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen- sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte skulle ha tillgodoräknats. Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe- talda avgifter. Ändring enligt första stycket första meningen av ett beslut om pen- sionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet. I paragrafens första stycke regleras skyldigheten att ex officio ändra ett beslut om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande beräkningsunderlaget för beslutet. Med beräkningsunderlag avses framför allt den försäkrades taxering eller, beträffande andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst samt pensionsrätt eller pensionspoäng, den pensionsgrundande inkomsten. Pensionsrätt kan också behöva ändras med anledning av en ändring som görs av ett pensionsgrundande belopp. En ändring som görs av pensionsrätten eller pensionspoängen medför givetvis att pensionen behöver ändras. Även beslut som innebär att egenavgiften för den försäkrade ändras skall föranleda följdändring enligt denna paragraf. Om arbetsgivarav- giften för den försäkrades arbetsgivare/uppdragsgivare ändras kan om- prövning ske enligt 13 kap. 13 § andra stycket. Slutligen skall en ändring av den försäkrades taxering, som innebär att förvärvsvillkoret inte längre är uppfyllt, medföra en omräkning av den premiepensionsrätt som eventuellt fastställts för pensionsgrundande be- lopp för s.k. barnår eller plikttjänstgöring. Följdändringar enligt första stycket skall göras oavsett av vilken anledning beslutet har ändrats, t.ex. om skattemyndigheten har beslutat om eftertaxering eller efter domstols dom. För försäkrade som skall erlägga egenavgift skall pensionsrätten ändras om det föranleds av bestämmelserna i 4 kap. 4 eller 8 § jämfört med 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Detta framgår av andra stycket. Det är inte den försäkrades pensionsgrundande inkomst som skall minskas i detta fall utan pensionsrätten. Om avgifterna för inkomster av annat förvärvsarbete inte har erlagts till fullo inom föreskriven tid är det därmed inte möjligt att ersätta pensionsrätt för sådan inkomst med pensionsrätt för andra pensionsgrundande belopp som räknats av enligt den s.k. takregeln i 3 kap. 2 §. Om pensionsrätt för den person för vilken beslut om pensionsrätt änd- rats enligt denna paragraf har överfört premiepensionsrätt till sin make, kan även makens pensionsrätt behöva ändras. Detta regleras i följande paragraf. För att undvika att alltför små ändringar skall behöva företas, vilket kan verka onödigt framför allt för den enskilde, har i tredje stycket tagits in en begränsning när det gäller ändring till följd av ändringar i beräkningsunderlaget för beslut om pensionsgrundande inkomst och beslut om andra pensionsgrundande belopp. Begränsningen gäller däremot inte ändring av pensionsrätt t.ex. därför att det efter en taxering visar sig att pensionsrätt för premiepension har tillgodoräknats trots att så inte skulle ha skett enligt bestämmelserna i 4 kap. 5 § om förhållandena då varit kända. Av tredje stycket framgår också att den försäkrade alltid skall under- rättas skriftligen om ett beslut om ändring. Normalt är det den beslutande myndigheten själv som bestämmer om en beslutsunderrättelse till en part, som inte begärt skriftlig underrättelse, skall ske skriftligen eller muntligen samt om underrättelsen skall sändas i vanligt brev eller överlämnas på något annat sätt. Underrättelse behöver vidare inte ske om det är uppenbart obehövligt (21 § förvaltningslagen). I denna paragraf har dock föreskrivits att den enskilde alltid skall underrättas om beslut om ändring och att alla sådana underrättelser skall vara skriftliga. Att underrättelsen skall innehålla skälen för beslutet följer av 20 § förvaltningslagen. Om skattemyndigheten ändrar den pensionsgrundande inkomsten och försäkringskassan ändrar de andra pensionsgrundande beloppen och dessa ändringar tar ut varandra så att fastställd pensionsrätt inte påverkas, måste den försäkrade ändå underrättas om de företagna ändringarna. Det kan nämligen ha betydelse i framtiden om den försäkrade vill få pen- sionsrättsbeslutet omprövat. Om ändringen är av betydelse för den en- skilde, kan denne dessutom begära omprövning av ändringsbeslutet sär- skilt, se kommentaren till 9 §. Av denna anledning har det också före- skrivits att det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning. Enligt 21 § förvaltningslagen behöver annars bara beslut som går part emot innehålla en underrättelse om hur man överklagar beslutet. Denna bestämmelse har även kommenterats i avsnitt 27.3. Ändring i ett beslut kan dessutom förekomma enligt reglerna om självrättelse i 26 § förvaltningslagen. 8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten. I paragrafen regleras det fall då en person har fått premiepensionsrätt överförd till sig enligt bestämmelserna i 4 kap. och ett beslut för den make som överfört pensionsrätten därefter ändras av någon anledning. Om detta har betydelse för storleken på den överförda premiepensions- rätten skall en följdändring göras även av denna. Som framgår av kom- mentaren till 9 § kan den som fått pensionsrätt för premiepension över- förd till sig inte begära omprövning av beslutet om storleken på den överförda pensionsrätten. Andra situationer när pensionsrätt m.m. för en person måste räknas om på grund av beslut som rör en annan person behandlas i 13 §. Omprövning av beslut 9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun- dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be- slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be- lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng påverkas, om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om- prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte- myndighet. Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst. Denna paragraf innehåller bestämmelser om när omprövning kan ske av beslut enligt lagen. Av första stycket framgår att sådan omprövning skall ske på begäran av den som beslutet avser eller, om det finns andra skäl för det, dvs. om någon av myndigheterna respektive försäkringskassan på eget initiativ anser att ett beslut bör omprövas. Rätten för den enskilde att begära omprövning är här begränsad till den som beslutet avser i stället för den som beslutet angår, vilket brukar vara det vanliga för förvaltningsbeslut. Skälet till detta är bl.a. att t.ex. en person till vilken den försäkrade har överfört pensionsrätt för premiepension inte skall ha möjlighet att klaga på den pensionsrätt som fastställts för den försäkrade. I bedömningen av om det finns andra skäl för omprövning än den en- skildes begäran ingår att omprövningen bör avse en fråga eller ett belopp som är av någon betydelse. På motsvarande sätt som gäller för ompröv- ningar enligt AFL gäller också här att omprövning inte får göras av ett beslut som redan har omprövats enligt 11 eller 13 §. Ett sådant beslut får i stället överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol. Möjligheten för enskild att begära omprövning av ett beslut om pen- sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp är enligt andra stycket begränsad. Som tidigare redovisats i bl.a. avsnitt 27.4 får skattemyndighets beslut om pensionsgrundande inkomst och allmän för- säkringskassas beslut om andra pensionsgrundande belopp i princip bara omprövas i samband med omprövning av försäkringskassans beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng. Det kan dock förekomma situationer då det för den enskilde är av betydelse att få ett beslut om pensionsgrun- dande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp omprövat utan att omprövningen medför någon ändring av pensionsrättens eller pensions- poängens storlek. Så kan t.ex. vara fallet om den försäkrade har fått viss inkomst hänförd till inkomst av annat förvärvsarbete men den försäkrade anser att det är en inkomst av anställning. Eftersom detta har betydelse för frågan om vem som skall betala ålderspensionsavgiften bör den för- säkrade i detta fall kunna få omprövning av beslutet. Detsamma gäller om den försäkrade ännu inte uppfyllt förvärvsvillkoret och anser att den pensionsgrundande inkomsten bör vara högre och det pensionsgrundande beloppet lägre än vad som beslutats. När omprövning sker i dessa fall gäller i stort sett samma bestämmelser som gäller vid omprövning av pensionsrätt. Av tredje stycket framgår att försäkringskassan, vid omprövning av be- slut om pensionsrätt eller pensionspoäng, skall överlämna ärendet till skattemyndigheten för omprövning av myndighetens beslut om den pen- sionsgrundande inkomsten om omprövningen skall omfatta även detta beslut. 10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be- rörd av beslutet begära omprövning av detta. Bestämmelsen innebär att även om en försäkrad har avlidit så kan frågan om hans eller hennes pensionsrätt, pensionspoäng m.m. omprövas på be- gäran av den som är berörd av beslutet. Det är framför allt den som är berättigad till någon form av efterlevandepension som kan komma i fråga. I detta fall gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket även för denna person. Sedan ett beslut har omprövats på begäran av en efter- levande har denne också enligt 17 § möjlighet att överklaga beslutet. 11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 § skall göra detta skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. skall ha kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som be- gär omprövningen fick del av beslutet. Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket andra meningen har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med upp- gift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär ompröv- ningen fick sådan kännedom. Beslut om pensionsrätt och pensionspoäng liksom beslut om pensions- grundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall ändras enligt 7 § om de påverkas av en ändring av den försäkrades taxering. Tiderna för begäran om omprövning enligt denna lag behöver därigenom inte vara desamma som enligt taxeringslagen. Så som anförts i avsnitt 27.4 har därför för de nyss nämnda besluten, liksom för beslut om vårdår, den tid inom vilken den försäkrade kan begära omprövning bestämts till ett år efter fastställelseåret. Detta framgår av paragrafens första stycke. Vad som här föreskrivs om omprövning av beslut om pensionsrätt gäller också omprövning av beslut om pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp när de får omprövas särskilt (se 9 § andra stycket). I fråga om andra beslut som meddelas av försäkringskassan eller Pre- miepensionsmyndigheten enligt denna lag (främst beslut om utbetalning av pension) föreskrivs samma tid för begäran om omprövning som gäller för beslut av försäkringskassan enligt AFL, dvs. två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet (20 kap. 13 § andra stycket AFL). För det fall den försäkrade inte inom den tid som anges ovan har fått kännedom om ett beslut föreskrivs i andra stycket att en begäran om omprövning får inkomma inom två månader från det att han eller hon fick kännedom om beslutet. Till skillnad från i förslaget i lagrådsremissen föreskrivs här ingen särskild regel vad gäller begäran om omprövning av en beslutad pensionsrätt som påverkas av att försäkringskassan meddelat ett nytt beslut för en annan försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår. I sådana fall skall i stället omprövning göras enligt 13 § tredje stycket utan begäran av den enskilde, se vidare avsnitt 27.4. 12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepensions- myndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det överklagade beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat beslutet. Har begäran kommit in till någon av nämnda myndigheter eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som inkommen i rätt tid. Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om- prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an- ges i 11 §. Bestämmelsen motsvarar i princip 20 kap. 13 § första stycket AFL och 6 kap. 5 § tredje stycket taxeringslagen till vilken hänvisning finns i 11 § sista stycket LBP. 13 § Om ett beslut enligt 2–4 kap. omprövas utan att den enskilde har begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast- ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas, utan att den enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet med- delades, om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En ompröv- ning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2– 4 kap. får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller tredje stycket. Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla om pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning efter nämnda tidpunkter får också göras om det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift. Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv- ning ske också efter de tidpunkter som anges i första stycket. I paragrafen finns bestämmelser rörande omprövning på initiativ av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyn- digheten. I första stycket anges de tider inom vilken ett omprövningsbe- slut normalt skall meddelas. Om omprövningen gäller ett beslut enligt 2–4 kap., dvs. om pensionsgrundande inkomst, annat pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng eller vårdår, skall beslutet meddelas inom ett år efter fastställelseåret (se 1 kap. 8 §). Andra beslut än beslut enligt 2–4 kap. skall omprövas inom två månader från det att beslutet meddelades. De får inte heller omprövas annat än till den enskildes fördel om det inte finns förutsättningar för omprövning enligt vad som följer av andra eller tredje stycket i denna paragraf. Om omprövningen föranleds av att den som beslutet avser lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmäl- ningsskyldighet enligt denna eller annan lag, föreskrivs inte någon tids- frist inom vilken omprövningen måste göras. Detta framgår av andra stycket. Det torde framför allt få betydelse om försäkringskassan får kännedom om att en försäkrad som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår har haft förvärvsinkomster i utlandet som inte beaktats vid beräkningen av detta belopp eller om försäkringskassan får kännedom om att en person inte har varit försäkrad enligt denna lag men någon ändrad folkbokföring inte har anmälts till myndigheterna. Denna bestämmelse gäller också beträffande premiepension till efterlevande om pensionsspararen eller den som tidigare erhållit sådan pension har lämnat en oriktig uppgift e.dyl. Det är vidare möjligt att utan begränsning i tiden ompröva ett beslut som blivit felaktigt på grund av att underlaget för beslutet var uppenbart felaktigt eller ofullständigt eller om det föreligger andra synnerliga skäl. Det kan t.ex. gälla situationer då ett beslut blivit fel på grund av att uppgifterna i något register som användes då beslutet fattades var fel eller att uträkningar eller liknande blivit fel till följd av något systemfel. En sådan omprövning kan då göras både när det är till fördel och när det är till nackdel för den försäkrade. En omprövning med stöd av bestämmelsen i detta stycke kräver att det föreligger uppenbart fel eller synnerliga skäl, som ett systemfel, varför den inte torde komma att tillämpas särskilt ofta. Även här gäller att alltför små och betydelselösa fel inte bör medföra någon omprövning. Slutligen kan omprövning enligt andra stycket ske, om det vid av be- stämmande av avgiftsunderlaget för arbetsgivaren t.ex. beslutas att ett belopp, som ingår i inkomst av anställning, inte skall inräknas i avgifts- underlaget. Om detta påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten för en enskild vars inkomst inte längre skall anses som in- komst av anställning, skall dennes pensionsgrundande inkomst omprövas. Av tredje stycket följer att inte heller när omprövningen föranleds av att pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för den försäkrade på- verkas av ändring av pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för en annan försäkrad, föreskrivs någon viss tidsfrist inom vilken ompröv- ningen måste göras. De situationer då omprövning med stöd av denna regel kan bli aktuell är t.ex. om försäkringskassan ändrar ett beslut om pensionsrätt för en förälder till ett barn, som tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår, därför att försäkringskassan efter omprövning funnit att föräldern i fråga inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet. Då skall i stället den andra föräldern tillgodoräknas belopp om han eller hon uppfyller förutsättningarna härför och försäkringskassan får då ompröva hans eller hennes pensionsrätt även efter den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller om en förälder som inte har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för barnår efter att ha överklagat försäkringskassans beslut om pensionsrätt för honom eller henne, förklaras vara den av föräldrarna som för det aktuella året skall tillgodoräknas beloppet. Omprövning till nackdel för den förälder som inte skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår får då göras även om den tid inom vilken omprövning enligt andra stycket skall ske, har löpt ut. Detta kan jämföras med bestämmelserna i 4 kap. 13 § andra stycket punkt 1 och 20 § taxeringslagen angående omprövning och eftertaxering till följd av taxeringsbeslut rörande annan skattskyldig. Omprövningsbeslut enligt denna paragraf måste föregås av ett kommuniceringsförfarande i enlighet med vad som föreskrivs i 15 kap. 3 §. Detta innebär att om ett beslut tas upp till omprövning skall den enskilde få tillfälle att yttra sig i ärendet innan ett nytt beslut fattas. Bestämmelserna om olika tidsfrister i denna paragraf medför ingen inskränkning i de möjligheter till ändring av beslut som regleras i 7 §. I vissa fall kan det också bli aktuellt med återbetalning av pension enligt vad som följer av 14 kap. 1 §. 14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket har överlämnat ett ärende för omprövning. Som tidigare redovisats i kommentaren till 9 § får den allmänna försäk- ringskassan inte själv ompröva ett beslut av skattemyndigheten angående pensionsgrundande inkomst. Försäkringskassan skall i stället överlämna ett sådant ärende till skattemyndigheten för omprövning. I denna paragraf föreskrivs därför att skattemyndigheten skall ompröva ett beslut angående den pensionsgrundande inkomsten om försäkringskassan överlämnat ett ärende till myndigheten för omprövning. 15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk- ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande. Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 10 § tredje stycket AFL. 16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för- valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten. Liknande bestämmelser finns i 20 kap. 10 a § AFL och i 11 § LPB finns det en hänvisning till en motsvarande bestämmelse i taxeringslagen. Om omprövning begärs av en fråga som redan har avgjorts skall myndigheten respektive försäkringskassan meddela ett avvisningsbeslut. Överklagande av beslut 17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får dock endast överklaga sådana beslut som har tillkommit genom ompröv- ning. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har av- visats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett annat beslut skall anses som en begäran om omprövning. Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut enligt denna lag som har med- delats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensions- myndigheten. Försäkringskassan beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng liksom andra beslut som försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten fattar enligt denna lag får enligt första stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den enskilde som beslutet i fråga avser, eller om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. Talerätten för den enskilde har kommenterats vid 9 och 10 §§. Den enskilde kan endast överklaga ett beslut som har till- kommit genom omprövning. Detta motsvarar vad som gäller enligt 20 kap. 11 § AFL. Eftersom samtliga beslut enligt denna lag kommer att fattas av tjänsteman, behöver inte detta anges särskilt i den här lagen. Även ett beslut varigenom försäkringskassan har avvisat en begäran om omprövning får överklagas av den enskilde. Stycket har formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. Andra stycket har införts efter lagrådsgranskningen enligt vad som närmare utvecklas i avsnitt 27.5. Innebörden av bestämmelsen är att beslut om anvisning enligt denna lag som har meddelats av en försäkringskassa, en skattemyndighet eller Premiepensionsmyndigheten kan överklagas på samma sätt som andra beslut. Utan denna undantagsbestämmelse skulle beslut om avvisning av ett överklagande endast kunna prövas av en instans medan beslut om avvisning av en begäran om omprövning skulle få överklagas utan begränsning. Överklagande av enskild 18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn- dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om omprövning eller avvisning. Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i fråga om överklagande av en enskild. Av första stycket framgår att ett överklagande från en enskild skall ha kommit in inom två månader från det att han eller hon fick del av beslu- tet. Samma tidsfrist gäller här oberoende av om beslutet t.ex. avser pen- sionsrätt eller pension. Andra stycket hänvisar till 12 § och innebär att ett överklagande som inom föreskriven tid kommit in till Premiepensionsmyndigheten, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvalt- ningsdomstol, som inte meddelat beslutet, eller till Riksförsäkringsverket, skall anses ha kommit in i rätt tid. Den som erhållit överklagandet skall översända detta till rätt instans. Att det är den som meddelat det överklagade beslutet som skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och som också skall avvisa ett överklagande som kommit in för sent följer av 24 § förvaltningslagen. Av 25 § förvaltningslagen följer vidare att om inte överklagandet avvisas så skall överklagandet jämte övriga handlingar i ärendet överlämnas till den förvaltningsdomstol som skall pröva överklagandet. Överklagande av Riksförsäkringsverket 19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. skall överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret. Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel- serna i 12 § första stycket. I paragrafen anges den tid inom vilken ett överklagande från Riksförsäk- ringsverket skall ha kommit in. Av första stycket framgår att när det gäller beslut enligt 2–4 kap., dvs. beslut om pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt, pensionspoäng och vård- år, skall överklagandet ha inkommit före utgången av fastställelseåret. Dessutom gäller särskilda regler för de fall då beslutet meddelats efter den 31 oktober året efter fastställelseåret. Tidsfristerna har anpassats till vad som gäller för omprövning på begäran av den enskilde. För andra beslut enligt denna lag har överklagandetiderna anpassats till vad som gäller enligt AFL (se 20 kap. 13 § andra stycket AFL). Då skall överklagandet ha inkommit inom två månader från dagen då beslutet meddelades. Detta framgår av andra stycket. Liksom när det gäller överklagande av enskild skall bestämmelserna i 12 § om när ett överklagande i rätt tid kommit in till Premiepen- sionsmyndigheten, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol som inte meddelat beslutet, tillämpas vid överklagande av Riksförsäkringsverket. Detta anges i paragrafens tredje stycke. Att den som meddelat det överklagade beslutet skall avvisa över- klagandet om det har kommit in för sent och annars överlämna det till domstolen tillsammans med övriga handlingar i ärendet följer som tidi- gare nämnts av bestämmelserna i 24 och 25 §§ förvaltningslagen. Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m. 20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet. Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all- män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. I denna paragraf anges den tid inom vilken domstolens beslut skall över- klagas. Tidsfristerna överensstämmer med vad som gäller enligt såväl taxeringslagen som AFL. Som framgår av 21 § gäller inte 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) för beslut angående pensionsrätt m.m. För övriga beslut enligt denna lag gäller däremot samma regler om tvåpartsprocess som för övrigt tillämpas inom socialförsäkringen. Avgöranden i sådana mål kan därför överklagas till kammarrätten även av den allmänna försäkringskassan och av Premiepensionsmyndigheten. 21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns- rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2–4 kap. I enlighet med vad som numera gäller för mål som rör beslut enligt AFL har i första stycket i denna paragraf införts krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Av andra stycket framgår att nämndemän inte skall ingå i kammar- rätten vid prövning av beslut enligt 2–4 kap., dvs. beslut om pensions- grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, när sådana beslut får överklagas särskilt, samt beslut om pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Däremot skall nämndemän ingå vid prövning av andra beslut om nämndemän deltagit i länsrätten. Detta har kommenterats närmare i avsnitt 27.5. 22 § Bestämmelsen i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt 2–4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2– 4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkrings- verket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kam- marrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkrings- verket får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har varit part där. Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän försäkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan. Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten. I första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna om två- partsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna i 7 a § förvaltnings- processlagen inte skall gälla för mål enligt 2–4 kap. denna lag. Innehållet i övrigt i detta stycke stämmer i huvudsak med vad som nu föreskrivs i 12 § LBP och vad som gällde enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL före den 1 maj 1996. Det uppställs dock inget krav på att det skall finnas skäl eller särskilda skäl för att domstolen skall få förelägga Riksförsäkringsverket att svara i ett mål där verket inte är part. Det får förutsättas att domstolen förelägger verket att svara endast i sådana fall där det är motiverat. Beträffande andra mål enligt denna lag kommer den nya bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen att gälla. Detta har kommenterats när- mare i avsnitt 27.5. Andra stycket i förevarande paragraf föranleds av bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen och motsvarar vad som numera gäller enligt 20 kap. 12 § AFL för andra socialförsäkringsmål. När och på vilket sätt Riksförsäkringsverket skall underrättas om att det finns mål där verket kan ha intresse av att träda in i processen får regleras av Riksförsäkringsverket. I samtliga mål enligt denna lag skall Riksförsäkringsverket företräda det allmänna i Regeringsrätten. Detta framgår av tredje stycket. 23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över- klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den domstol som har att pröva beslutet. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 13 § LBP och 20 kap. 13 § fjärde stycket AFL. 14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt Inkomst- och tilläggspension 1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp- gifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomst- eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen har insett eller skäligen borde ha insett detta. Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension. Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning. Denna paragraf har delvis utformats efter mönster av 20 kap. 4 § AFL. Enligt paragrafens första stycke skall försäkringskassan besluta att in- komst- eller tilläggspension som betalats ut felaktigt under vissa förut- sättningar skall återbetalas. Till skillnad från reglerna i 20 kap. 4 § AFL föreskrivs här inte att återbetalningsskyldighet föreligger när den som uppburit pensionen ”på annat sätt” än genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings- skyldighet har orsakat att pensionen har lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Den nämnda bestämmelsen har såvitt kunnat utrönas inte kommit till användning i någon omfattning av betydelse och det torde, som Lagrådet påpekat, vara svårt att finna situationer när en sådan före- skrift skulle bli tillämplig för ersättning enligt denna lag. Paragrafens andra stycke motsvarar i princip 20 kap. 4 § andra stycket AFL. Förevarande bestämmelse innebär att försäkringskassan skall besluta om återbetalning av för mycket utbetald inkomst- eller tilläggspension i de fall pensionsrätt eller pensionspoäng har minskats retroaktivt på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning (jfr 4 kap. 4 § och 8 § andra stycket). Pensionsrätt och pensionspoäng skall minskas för en näringsidkare som inte inom föreskriven tid har betalat hela ålderspensionsavgiften för pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete samt hela den allmänna pensionsavgiften för sådana inkomster, se 13 kap. 7 § andra stycket. Utgiven inkomst- och tilläggspension beräknad på sådana inkomster för vilka avgifter inte har betalats skall i princip alltid återbetalas. Skyldighet att betala tillbaka utbetald inkomst- eller tilläggspension föreligger, enligt tredje stycket i denna paragraf, endast om beslut om återbetalning har meddelats enligt första eller andra stycket. Detta innebär bl.a. att beslut om ändrad sådan pension – även om pensionen skall räknas om för förfluten tid, exempelvis på grund av att tillgodoräknad pensionsrätt har sänkts efter ändrad taxering – får effekt endast för framtiden om inte beslut fattas om återbetalning. I tredje stycket föreskrivs vidare att även om beslut om återbetalning skall meddelas enligt första eller andra stycket får försäkringskassan, på samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i 20 kap. 4 § tredje stycket AFL, helt eller delvis efterge krav på återbetalning. För detta krävs särskilda skäl. Premiepension och premiepension till efterlevande 2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast- ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till- förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten. Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie- pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall tillägg till pensionsspararens konto göras först när avgiften anses betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be- stämmelserna i 3 eller 4 §. Denna paragraf beskriver principerna för hur ändringar av pensionsrätt skall hanteras i premiepensionssystemet medan de närmast följande paragraferna anger hur detta skall gå till i praktiken. Av 7 kap. 4 § framgår att var och en för vilken pensionsrätt för pre- miepension har fastställts skall ha ett premiepensionskonto, som visar utvecklingen av tillgodohavandet i premiepensionssystemet. Tillgodo- havandet har betydelse för bl.a. premiepensionens storlek (se 9 kap. 1 §). Mot denna bakgrund är det viktigt att även ändringar av pensionsrätten återspeglas på kontot (se avsnitt 19.3 och författningskommentaren till 7 kap. 4 §). Därför har det i förevarande paragraf tagits in en bestämmelse om detta (andra stycket första meningen). Inte bara det belopp med vilket pensionsrätt för premiepension har ändrats skall påverka pensionsspararens premiepensionskonto. Innan tillägg respektive avdrag görs på kontot skall till ändringsbeloppet läggas en schablonmässigt beräknad avkastning. Hur denna avkastning skall beräknas framgår av första stycket. Som angetts i avsnitt 26.2 skall man försöka återskapa den situation som hade förelegat om avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Till ändringsbeloppet skall därför först läggas den avkastning från den tillfälliga förvaltningen som tillförts respektive skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp. Hur avkastningen från den tillfälliga förvaltningen fördelas framgår av 8 kap. 1 § andra stycket. När avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har lagts till erhålls det belopp som, vid sänkning av pensionsrätten, felaktigt har avsatts till premiepensionssystemet respektive, vid höjning av pensionsrätten, felaktigt inte har avsatts till premiepensionssystemet. Till det på detta sätt framräknade beloppet skall läggas en schablon- mässigt beräknad avkastning från den fondförvaltning som har ägt rum respektive skulle ha ägt rum om avsättningen till premiepensionssystemet hade blivit rätt från början. Skälen för ordningen med en schablonmässig avkastning har redovisats i avsnitt 26.2. Uppräkning skall ske med den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen. Basräntan motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldsväxlar. Som framgår av paragrafen skall basränta räknas fr.o.m. den 1 april året efter fastställelseåret t.o.m. dagen för beslutet om ändring av pen- sionrätten. Tidpunkten från vilken ränta skall beräknas har valts med tanke på att den enskilde skall underrättas om pensionsrätt som tjänats in ett visst år senast den 31 mars året efter fastställelseåret (se 15 kap. 4 §). Som angetts i avsnitt 26.2 skall i stort sett samma regler gälla för an- ställda och egenföretagare. Det är visserligen inte lika självklart att änd- ringsbeloppet skall räknas upp när pensionsrätten höjs för inkomst av annat förvärvsarbete som när den höjs för inkomst av anställning, efter- som den enskilde i den först nämnda situationen själv skall betala ytter- ligare avgifter. Emellertid är det mest logiskt att även här räkna upp änd- ringsbeloppet till den nivå som – schematiskt sett – skulle ha uppnåtts om en korrekt avsättning hade gjorts från början. Ändringsbeloppet skall dock läggas till pensionsspararens premiepensionskonto först när samt- liga avgifter till ålderspensionssystemet anses betalda enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Enligt de bestämmelserna skall betalning ske före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgifterna har betalts helt inom denna tid läggs ändringsbeloppet till pensionsspararens konto. Har avgifterna inte betalats alls eller endast delvis medför detta att pensionsrätten bortfaller respektive sänks efter beslut av allmän försäkringskassa (se 13 kap. 7 § andra stycket). Om pensionsrätten sänks får Premiepensionsmyndigheten därefter behandla den nya lägre pensionsrätten på det sätt som anges i förevarande paragrafs första stycke. De nu angivna reglerna har tagits in i andra stycket andra meningen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafens tredje stycke är tillkommet främst med tanke på den nu behandlade regeln för inkomst av annat förvärvsarbete. Innan tillgodo- havandet på premiepensionskontot har justerats, skall någon överföring enligt 3 § inte göras. För att Premiepensionsmyndigheten skall få kännedom om att pen- sionsrätt har ändrats eller avgifter betalats får det i förordning införas bestämmelser om underrättelse till myndigheten om detta. 3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras över till Premie- pensionsmyndighetens livränteverksamhet. I paragrafen regleras förfarandet i de fall då ändringsbeslutet innebär att pensionsrätt för premiepension har höjts. Som framgår av paragrafens första stycke skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras över från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till pensionsspararens fonder. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Skälet till detta är att pensionsspararens innehav i olika fonder sammantagna bör ses som en portfölj. I praktiken innebär överföringen till pensionsspararens fonder att Premiepensionsmyndigheten köper nya fondandelar för spararens räkning. I paragrafens andra stycke regleras det fall då pensionsspararen har börjat ta ut premiepension när ändringen skall genomföras. Som angetts i avsnitt 26.2 skall i sådant fall det uppräknade beloppet fördelas på för- fluten tid respektive framtida pensionstid. Om pensionsspararen har tagit ut partiell pension skall detta beaktas vid fördelningen. Den del av beloppet som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma till pensionsspararen. Om pensionsspararen avlidit, får beloppet i stället betalas till hans eller hennes dödsbo. Den del av beloppet som avser framtida pensionstid skall fördelas mellan pensionsspararens fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond och föranleda en omräkning av framtida pensionsbelopp. Om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till livränta med ga- ranterade belopp skall enligt andra meningen i stycket, vars slutliga formulering inte redovisats för Lagrådet, beloppet i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten. Skälet till detta är att det då är myn- digheten som ansvarar för kapitalförvaltningen. Även i detta fall skall Premiepensionsmyndigheten göra en omräkning av framtida pensionsbelopp. 4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp. Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre- miepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall det reste- rande beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt för premiepension har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket. Denna paragraf handlar om förfarandet när ändringsbeslutet innebär att pensionsrätt för premiepension har sänkts. Första och andra meningarna i paragrafens första stycke utgör en spegelbild av föregående paragrafs första stycke. Som angetts i avsnitt 26.2 skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras över från pensionsspararens fond eller fonder (dvs. fondandelar skall säljas) till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Det har för tillämpningen av dessa bestämmelser ingen betydelse om pensionsspararen har börjat ta ut pension. Om pensionsspararen har gått över från fondförsäkring till traditionell livränteförsäkring, skall enligt tredje meningen i stycket det uppräknade beloppet betalas av Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Reglerna om förfarandet när pensionsspararen har börjat ta ut premie- pension har behandlats utförligt i avsnitt 26.2. I andra stycket regleras det fall att tillgodohavandet på pensionsspara- rens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från kontot. Bestämmelsen gäller i första hand den som har inkomster av an- nat förvärvsarbete än anställning. Förutsättningarna för återkrav har en- ligt Lagrådets förslag formulerats på motsvarande sätt som i fråga om återbetalningsskyldighet enligt 1 §. Att pensionsrätten sänks för den som har inkomst av annat förvärvs- arbete kan bero på att en lägre pensionsgrundande inkomst har fastställts eller på att avgifter till ålderpensionssystemet inte har betalats inom föreskriven tid. Såvitt avser inkomster av annat förvärvsarbete svarar mot rätten till pension en skyldighet att betala avgifter. Den som har sådana inkomster skall i princip tillgodoräknas pensionsrätt endast för den andel av inkomsten som motsvarar den andel av avgifterna som har betalats. Enligt skattebetalningslagen skall avgifterna vara betalda senast vid utgången av juni månad året efter fastställelseåret. Eftersom pensionsrätt som tjänats in ett visst år skall vara fastställd senast den 31 mars året efter fastställelseåret kan pensionsrätt fastställas och medel föras över till förvaltare innan avstämning görs mellan betalda avgifter och pensionsrätt. Om avgifterna sedan inte betalas för inkomster av annat förvärvsarbete och pensionsrätten därför sänks, kan det i enstaka fall inträffa att tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall föras över från hans eller hennes fonder till Riksgäldskontoret. Det kan bero på att fondandelarna har sjunkit i värde eller att pensionsutbetalningar har gjorts under mellantiden. I sådan fall måste resterande belopp återkrävas av pensionsspararen. Detsamma gäller i den situationen att pensionsrätten har sänkts därför att en lägre pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete har fastställts. Om pensionsspararen har avlidit, får återkravet i stället riktas mot hans eller hennes dödsbo. Skälet till att återkrav skall riktas mot den som har haft inkomst av an- nat förvärvsarbete men inte mot den som har haft inkomst av anställning i dessa situationer är den nämnda kopplingen mellan avgifter och pen- sionsrätt. En sådan koppling saknas när det gäller inkomst av anställning. Då ges pensionsrätt även om avgifter till ålderspensionssystemet inte har betalats av arbetsgivaren. Vidare är de avgifter som arbetsgivaren betalar, till skillnad från egenavgifter, definitiva i den meningen att avgifterna inte betalas tillbaka om pensionsrätten för den anställde sänks. Om däremot pensionsrätten för inkomster av annat förvärvsarbete sänks av annat skäl än att avgifter inte har betalats, skall den enskilde tillgodoräknas ett belopp motsvarande de för mycket betalda avgifterna. I tredje stycket har tagits in en bestämmelse om att Premiepen- sionsmyndigheten får helt eller delvis efterge krav på återbetalning om det finns särskilda skäl. Eftergift av återkrav mot den som har haft in- komst av annat förvärvsarbete kan bli aktuellt i det fallet att pensions- rätten har sänkts på grund av att avgift inte har betalats och den enskilde befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. När det gäller återkrav i den situationen att pensionsspararen har läm- nat oriktiga uppgifter e.d. kan eftergift också meddelas om det framgår att han eller hon har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro. Det åligger den enskilde att visa att god tro förelåg. 5 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta. Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre- miepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning. Bestämmelserna i denna paragraf har i fråga om inkomstpension sin motsvarighet i 1 § första och tredje styckena i detta kapitel. Paragrafen har, tillsammans med bestämmelserna i 6 §, disponerats och formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. Till skillnad från sistnämnda bestämmelser anges här att pensionsspararen skall betala ränta på det för mycket utbetalade beloppet. Skälet till detta är att det inte bör göras någon skillnad mellan återkrav enligt denna paragraf och återkrav enligt 4 §. Därför skall också i nu aktuella fall tillämpas basränta enligt skattebetalningslagen. Situationer där eftergift kan meddelas är, som nyss har nämnts, när pensionsspararen har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro eller befinner sig i en besvärlig ekonomisk eller social situation. 6 § Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §. Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat den felaktiga utbetalningen. I paragrafens första stycke anges att bestämmelserna om åtgärder vid ändrad pensionsrätt m.m. gäller också för den som har fått rätt till pre- miepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § (efterlevandeskydd under pensionstiden). Som angetts i författningskommentaren till 7 kap. 4 § övertar den efterlevande pensionsspararens premiepensionskonto. Eftersom premiepensionen till efterlevande är beroende av storleken på tillgodohavandet på detta konto berörs den efterlevande även av ändringar av pensionsspararens pensionsrätt för premiepension som görs efter hans eller hennes död. Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om återbetalning av pen- sion också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande. Ett exempel på när dessa bestämmelser blir tillämpliga är om någon har fått premiepension till efterlevande utbetald till sig genom att påstå att han eller hon sammanlevde med pensionsspararen vid dödsfallet, trots att sammanlevnaden hade upphört. Bestämmelserna kan emellertid också bli tillämpliga om de oriktiga uppgifterna lämnats av pensionsspararen eller en annan efterlevande som tidigare haft rätten till premiepension till efterlevande. Om pensionsspararen vid tecknandet av efterlevandeskyddet oriktigt uppgett att den tilltänkta mottagaren av pensionen och spararen var sammanboende, kan dessa oriktiga uppgifter alltså åberopas vid ett återkrav enligt denna paragraf. Om parterna vid dödsfallet faktiskt var sammanboende och förutsättningarna för anslutning till efterlevandeskyddet förelåg, kan det dock prövas om återkravet skall efterges enligt andra stycket andra meningen. Paragrafen har disponerats och formulerats så som Lagrådet har föreslagit. Avdrag på pension 7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning. Denna paragraf motsvarar i princip bestämmelserna i 20 kap. 4 § fjärde och femte styckena. Har beslut om återkrav fattats av en allmän försäkringskassa eller av Premiepensionsmyndigheten får belopp som skall återbetalas dras av från framtida utbetalningar enligt denna lag. Avdrag får göras såväl för en ersättning som skall återbetalas enligt denna lag som en ersättning som har betalats ut på grund av en annan författning om försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten har beslutat om återkrav av den ersättningen. I förarbetena till AFL (se prop.1962:90, s. 384) underströks att möjligheterna till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig hänsyn i varje särskilt fall måste tas till den ersättningsberättigades och dennes familjs försörjning. 8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be- slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och be- viljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroak- tiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersätt- ningarna hade fattats samtidigt. Motsvarighet till denna bestämmelse finns i 17 kap. 1 § första stycket AFL. 15 kap. Övriga bestämmelser Tillsyn m.m. 1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna försäkring tillämpas likformigt och rättvist. I denna paragraf anges att Riksförsäkringsverket, i likhet med vad som gäller AFL, skall övervaka tillämpningen av lagen. 2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek- tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 10 § lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. I paragrafen anges att Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Övriga bestämmelser angående Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten finns i lagen (1998:000) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. Underrättelse till en enskild 3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Beslut enligt 2–4 kap. får dock fattas utan att den enskilde har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag eller annan författning. Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den enskilde fått tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen i första stycket i denna paragraf har införts för att bestämmelsen i 17 § förvaltningslagen om kommunicering av handlingar som tillförts ärendet genom någon annan än part inte skall behöva medföra att alla de uppgifter som automatiskt skall lämnas till försäkringskassan måste kommuniceras med den enskilde. De uppgifter som inte behöver kommuniceras är uppgifter som skattemyndighet, Centrala studiestödsnämnden och Totalförsvarets pliktverk skall lämna till allmän försäkringskassa och som ligger till grund för beslut om pensionsrätt. Den enskilde torde ändå i flertalet fall få del av dessa uppgifter genom t.ex. kontrolluppgifter som han eller hon erhåller för sin deklaration eller genom någon annan underrättelse från respektive myndighet. För kontrolluppgifter till skattemyndigheten gäller särskilda bestäm- melser enligt 3 kap. taxeringslagen. Av andra stycket framgår att om en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten omprövar ett beslut på eget initiativ skall den enskilde först få tillfälle att yttra sig. 4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2–4 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i 1 kap. 4 § andra stycket. I paragrafen anges att en försäkrad skriftligen skall erhålla uppgift om beslut enligt 2–4 kap. denna lag, dvs. beslut om pensionsgrundande in- komst, andra pensionsgrundande belopp, fastställd och överförd pen- sionsrätt, pensionspoäng och vårdår. Överförd pensionsrätt för premie- pension skall anges både i underrättelsen till den make som överfört pensionsrätten och till mottagande make. Underrättelsen skall vara skriftlig och skickas till den försäkrade senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning av eller överklagar beslutet. Den allmänna försäkringskassan behöver dock inte skicka under- rättelse till utländska sjömän som inte är bosatta i Sverige men försäk- ringskassan skall naturligtvis på begäran i enlighet med förvaltnings- lagens bestämmelser, muntligen eller skriftligen, meddela en utländsk sjöman vilken pensionsrätt som fastställts för honom. Bestämmelser om att den enskilde skall underrättas skriftligen om beslut finns också i 13 kap. 7 §. Förutom dessa bestämmelser gäller 21 § förvaltningslagen om underrättelse om beslut. Anmälan och uppgiftsskyldighet m.m. 5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den 31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med- borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade. Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 3 § första stycket LBP, innehåller närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 §. Till skillnad från bestämmelserna i LBP skall arbetsgivaren nu även lämna uppgift om försäkrads medborgarskap. Bestämmelsen i LBP om att upp- giften skall innehålla den försäkrades födelsetid har här ersatts med att uppgift skall lämnas om personnummer eller motsvarande. Saknar den försäkrade personnummer skall födelsetid eller annan uppgift för identi- fiering av den försäkrade lämnas. 6 § Anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av föräldrarna. Anmälan enligt 3 kap. 14 och 15 §§ skall göras gemensamt av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken överlåtelse skall ske. Med en förälder skall därvid likställas en särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för- säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig. Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till- godoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till- godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan bortse från anmälan. I paragrafens första stycke anges de formella krav som skall uppfyllas för att en anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ skall kunna godtas. Anmälan skall göras skriftligen till den allmänna försäkringskassan och den skall göras gemensamt av föräldrarna eller därmed likställda personer eller av den förälder, särskilt förordnad vårdnadshavare m.m. och den person i övrigt som omfattas av anmälan. Kravet på gemensam anmälan gäller av naturliga skäl inte anmälan enligt 3 kap. 13 § andra meningen. Anmälan skall i samtliga situationer göras senast det 31 januari fastställelseåret. I andra stycket anges att en anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ kan åter- kallas så länge tidsfristen för att ge in en sådan anmälan inte löpt ut, dvs. fram t.o.m. den 31 januari året efter det aktuella barnåret. Återkallelsen kan, till skillnad från själva anmälan, alltid vara ensidig. Däremot skall den i likhet med anmälan vara skriftlig. Om en anmälan enligt 3 kap. 13–15 §§ har givits in till en allmän för- säkringskassa men det visar sig att den som enligt anmälan skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsätt- ningarna enligt 12 § nämnda kapitel för att kunna tillgodoräknas ett sådant belopp, t.ex. på grund av att han eller hon inte haft den rättsliga vårdnaden om barnet eller att inte varit försäkrad och bosatt i Sverige hela året, uppstår fråga om den person som anmälan förutan skulle ha tillgodoräknats beloppet skall kunna "få tillbaka" rätten att tillgodoräknas detta. I tredje stycket klargörs att så är fallet. Där anges att, i fall då en felaktig anmälan görs, det skall bortses från anmälan. Det innebär att det pensionsgrundande beloppet för barnår i stället skall tillgodoräknas den förälder som uppfyller förutsättningarna för sådant tillgodoräknande. Den angivna regeln avser fall då den som enligt anmälan skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsättningarna enligt 3 kap. 12 § för att kunna tillgodoräknas detta. Om det däremot förhåller sig på det sättet att personen i fråga inte får något eller endast begränsat utbyte av beloppet på grund av att han eller hon har höga andra inkomster som överstiger eller nästan når upp till in- tjänandetaket, skall detta inte innebära att anmälan förlorar sin giltighet. Som en följd av ändringarna i 3 kap. 13 och 16 §§ har gjorts ett par mindre ändringar i förevarande paragraf. Ändringarna är föranledda dels av att det nu inte föreslås någon möjlighet för föräldrarna att dela det enhetliga belopp som avses i 17 kap. första stycket 3 i samma kapitel, dels att möjligheten att göra ensidig anmälan på förslag av Lagrådet har tagits bort. 7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna försäkringskassan om ersättningen. För att sådana icke pensionsgrundande inkomster som avses i 3 kap. 18 § skall kunna beaktas vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår på sätt som anges i den paragrafen och i 22 § i samma kapitel måste den allmänna försäkringskassan få kännedom om inkomsterna. I denna paragraf anges därför att en försäkrad, som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår och som har haft inkomster av det angivna slaget, skall upplysa försäkringskassan om dessa inkomster. Utebliven uppgift hindrar naturligtvis inte att försäkringskassan, om den får kännedom om inkomsterna på annat sätt, ändå beaktar dessa. Skulle en försäkrad som skall tillgodoräknas pensionsgrundande be- lopp för barnår inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf och detta därför kommer att tillgodoräknas med för högt belopp kan, en- ligt 13 kap. 13 § andra stycket, omprövning av beslutet om pensions- grundande belopp och av beslutet om pensionsrätt göras utan tidsbe- gränsning. Har pension kommit att utges med för högt belopp på grund av att upplysning om icke pensionsgrundande inkomster inte lämnats enligt förevarande paragraf, är den pensionsberättigade skyldig att åter- betala det belopp han eller hon uppburit för mycket. Detta framgår av bestämmelserna i 14 kap. 1 §. 8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan. Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till den allmänna försäk- ringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen skall upphöra. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Har äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år. Återkallelse av anmälan som avses i första och andra styckena får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den all- männa försäkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig. Att en anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension skall göras till den allmänna försäkringskassan föreskrivs i 4 kap. 7 §. I första stycket i denna paragraf anges att anmälan skall vara skriftlig, när den senast skall ha kommit in och att den skall göras gemensamt av makarna. Anmälan om överföring av pensionsrätt skall i princip göras före det första år för vilket pensionsrätt som skall överföras tillgodoräknats. För att praktiskt möjliggöra för dem som ingått äktenskap sent under ett år att överföra pensionsrätt som avser påföljande år, får dock anmälan göras t.o.m. januari månad intjänandeåret. Denna möjlighet har emellertid inte begränsats till att gälla endast sådana personer. Försä- kringskassan bör alltid, om makarna inte angett annat, kunna utgå från att överföringen skall påbörjas så snart som möjligt. Anmälan gäller tills vidare om inget annat har angetts i anmälan. Om en av makarna eller båda önskar att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste detta anmälas till försäkringskassan. Detta framgår av andra stycket som i huvudsak har formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. Överföringen upphör då fr.o.m. året efter det att en sådan anmälan gjordes. Om anmälan om upphörande av överföring görs i januari månad kan överföringen upphöra samma år. Även när det gäller sådan anmälan bör försäkringskassan kunna utgå från den skall få verkan innevarande år om inget annat angetts i anmälan. Om makarnas skiljs skall överföringen upphöra fr.o.m. det år då domen på äktenskapsskillnad vinner laga kraft. Överföringen skall alltså inte omfatta det år då äktenskapsskillnaden vinner laga kraft. Om äktenskapet upplöses genom dödsfall skall överföring upphöra fr.o.m. det år dödsfallet inträffar. Överföring skall dock göras också dödsfallsåret om det är den av makarna från vilken överföringen skall ske som har avlidit och inte den andra maken avlider samma år. Tredje stycket, som är nytt i förhållande till förslaget i lagrådsremissen, avser återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension och återkallelse av anmälan om upphörande av sådan överföring. Återkallelse av sådana anmälningar får ske senast vid den tidpunkt då anmälan skall göras. Något annat skulle förta betydelsen av reglerna om senaste tidpunkt för respektive anmälan, se avsnitt 14.3. 9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas. Att det för tillgodoräknande av vårdår krävs ansökan hos allmän försäk- ringskassa framgår redan av 4 kap. 12 §. I förevarande paragraf, som for- mulerats i enlighet med förslag av Lagrådet, anges när och hur sådan ansökan måste ske. 10 § Om en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings- kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik- nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till en allmän försäkringskassa. När det enligt bestämmelserna i denna lag föreskrivs att en ansökan, an- mälan eller liknande skall göras till den allmänna försäkringskassan men ansökan i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, före- skrivs det i denna paragraf att det skall anses som om ansökan kommit in till försäkringskassan samma dag och den enskilde förlorar därmed ingen tid. Motsvarande gäller för ansökningar o.d. som kommit in till försäkringskassan men som skulle ha lämnats till Premiepensionsmyndigheten. Föreskrifter om att ansökan skall lämnas till försäkringskassan finns bl.a. i 10 och 12 kap och att ansökan skall lämnas till Premiepensionsmyndigheten föreskrivs bl.a. i 10 kap. 11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings- kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all- män förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Denna paragraf motsvarar i huvudsak vad som gäller om parts uppgifts- skyldighet enligt 5 § LBP och 20 kap. 8 § första stycket första meningen AFL. 12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om utbildningen har avbrutits. I denna paragraf regleras skyldigheten för myndigheter, kommuner, landsting m.fl. som ansvarar för utbildningen av totalförsvarspliktiga att underrätta Totalförsvarets pliktverk om den dagersättning som har be- talats ut. Uppgiften behövs för beräkningen av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §. Beslut om grundutbildningens längd fattas av Pliktverket men beslut som innebär att grundutbildningen avbryts kan, efter bemyndigande, beslutas även av annan. I så fall måste Pliktverket få besked även om det. Verket får därefter vidarebefordra uppgifterna till försäkringskassan. 13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk- ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig- heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av bety- delse för tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket döms till penningböter. Eftersom den som skall besluta i ett ärende enligt denna lag kan behöva få upplysningar även från annan än part har här införts en motsvarighet till bestämmelsen i 20 kap. 9 § AFL. Bestämmelsen avser statliga och kommunala myndigheter samt vissa andra privaträttsliga subjekt som kan behöva lämna uppgifter av betydelse för beslut i ett ärende om inkomst- grundad ålderspension. 14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för- myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren. Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det. Första stycket i denna paragraf motsvarar 20 kap. 8 § första stycket andra meningen AFL men gäller all uppgiftsskyldighet som åligger enskild enligt denna lag. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar vad som numera gäller enligt 20 kap. 8 § andra stycket AFL för uppgifter som skall lämnas enligt den lagen. Skyldigheten att lämna uppgifter på heder och samvete gäller bara i fråga om faktiska förhållanden och inte om särskilda skäl talar emot det. Ett sådant undantagsfall är ärenden om återbetalning då den enskilde inte bör åläggas en uppgiftsskyldighet förenad med straffansvar. Bestämmelsen gäller både ifråga om uppgifter som den enskilde skall lämna i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag eller i enlighet med föreläggande som utfärdats med stöd av denna lag. Undantag från sekretess 15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen- sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings- domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension enligt denna lag till 1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och till 2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till- lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an- slutit sig till. På grund av behovet att kunna samordna utbetalningen av ersättningar till en person som också erhåller pension enligt denna lag har i denna para- graf införts en motsvarighet till 20 kap. 9 a § AFL. Sådan samordning skall t.ex. ske enligt vissa tjänstepensionsavtal och enligt 27 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. och 5 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Med stöd av denna bestämmelse och det föreslagna tillägget till 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) blir det möjligt att lämna ut sådana uppgifter som kan behövas för att beräkna rätt ersättningsbelopp eller för att förhindra fusk eller missbruk av andra förmåner. Utmätning och överlåtelse 16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas. Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över- låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Bestämmelserna i första och andra meningarna gäller även för tillgodohavande på premie- pensionskonto. Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken. Denna paragraf motsvarar, med smärre redaktionella ändringar, 20 kap. 6 § AFL. Bestämmelserna har motiverats närmare i avsnitt 27.8. Överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § är inte en sådan civilrätts- lig överlåtelse som omfattas av förbudet mot överlåtelse enligt denna paragraf. Preskription 17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet preskriberad. Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford- ringar på pension enligt denna lag om inte annat följer av första stycket. Vad som föreskrivs i första stycket i denna paragraf motsvarar i princip innehållet i 20 kap. 5 § AFL. För att klargöra att preskriptionslagens (1981:130) bestämmelser kan tillämpas i ett fall som detta, t.ex. genom en invändning om att preskriptionsavbrott har skett, har i paragrafen, på Lagrådets inrådan, uttrycket preskription används istället för förverkat som används i AFL. Bestämmelsen i andra stycket innebär att en fordran på pension som inte har betalats ut inte kommer att preskriberas. Bestämmelsen har mo- tiverats i avsnitt 27.7. Överenskommelse med främmande makt 18 § Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets- givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse med främmande makt om undantag från vad som skall gälla enligt denna lag inte skall vara försäkrad enligt lagen, skall pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska personen avger en sådan förbindelse. Paragrafen motsvarar 20 kap. 15 § andra stycket AFL. Någon motsvarig- het till första stycket i samma paragraf i AFL har inte införts här. Detta överensstämmer med vad Lagrådet förordat. 19 § Om förtidspension enligt överenskommelse med främmande makt skall beräknas med proportionering av antalet framtida försäkringsperio- der, skall, vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §, motsvarande proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § första stycket. I den nordiska konventionen om social trygghet (SFS 1993:1529) finns bestämmelser i artikel 15 om beräkning av tilläggspension i form av för- tidspension när den försäkrade har rätt till förtidspension beräknad utifrån framtida försäkringsperioder (antagandepoäng) från mer än ett nordiskt land. Bestämmelserna innebär att endast en del av de framtida försäkringsperioderna skall medräknas. Denna del bestäms på grundval av de faktiska försäkringsperioder som används vid pensionsberäkningen efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna. I denna paragraf föreslås att vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspension skall proportionering göras av den summa som anges i 3 kap. 5 § första stycket. Paragrafen har tillagts efter lagrådsgranskningen. Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 37.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension Allmänna bestämmelser 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, omräkning av pensionsbehållning samt fördelning av avgiftsmedel och avkastning inom premiepensionssystemet för tid före år 1999. Som anförts i avsnitt 6.3 är de övergångsbestämmelser som erfordras för införandet av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) så omfattande att det har ansetts lämpligt att sammanföra dem i en särskild promulgationslag. Innehållet i denna lag anges i denna inledande paragraf. I lagen finns bestämmelser om ikraftträdande av LIP liksom upphörande av viss annan lagstiftning. Vidare innehåller lagen bestäm- melser om beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pen- sionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 samt om omräkning av pensionsbehållning som härrör från sådan pensionsrätt och fördelning av avgiftsmedel och avkastning innestående på det konto hos Riksgäldskontoret där medel avsedda att motsvara pen- sionsrätt för premiepension för tid före år 1999 placerats. 2 § Vad som föreskrivs i 1 kap. 8–10 §§ lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension skall gälla också denna lag. I 1 kap. 8 och 9 §§ LIP definieras vissa begrepp som återkommer i den lagen. Detta gäller bl.a. intjänandeår och fastställelseår. I därpå följande paragraf anges att vad som i LIP föreskrivs om förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) också skall gälla sjuk- bidrag enligt samma lag. I här aktuell paragraf anges att berörda begrepp har samma betydelse i denna lag och att vad som föreskrivs i 1 kap. 10 § LIP även skall gälla denna lag. Ikraftträdande m.m. 3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be- stämmelserna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7 och 8 kap., 10 kap. 1– 6, 11 och 12 §§, 11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast- ställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande be- lopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första gången för år 1999. Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast- ställande av 1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002, 2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap. 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och 3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 samtidigt som huvuddelen av LIP. Detta anges i första stycket som formulerats efter förslag av Lag- rådet. Bestämmelserna i LIP träder inte i kraft samtidigt. Den 1 januari 1999 träder bestämmelserna i 1–4 kap. i kraft. Dessa bestämmelser avser bl.a. vem som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension, vilka inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande, hur dessa belopp skall beräknas samt fastställande av pensionsrätt och pensions- poäng och tillgodoräknande av vårdår. Detsamma gäller bestämmelserna i 5 kap. om omräkning av pensionsbehållning och bestämmelserna i 7 och 8 kap., bestämmelserna i 10 kap. om efterlevandeskydd före pen- sionstiden och bestämmelserna i 11 kap. Även bestämmelserna i 12 kap.om utbetalning av premiepension till efterlevande på grund av efter- levandeskydd före pensionstiden och bestämmelserna om bl.a. ompröv- ning och överklagande i 13 kap., vissa regler i 14 kap. om åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt samt de allmänna bestämmelserna i 15 kap. träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmel- serna om uttag och beräkning av inkomstgrundad ålderspension i 5, 6 och 9 kap. träder däremot i kraft först den 1 januari 2001. De intjänanderegler som träder i kraft den 1 januari 1999 skall i princip tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomster, andra pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och vårdår avseende år 1999. Detta anges i andra stycket och innebär att beslut om sådana belopp kommer att fattas tidigast i slutet av år 2000. I punkt 1 i tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 1 kap. 6 § LIP om fastställande av inkomstbasbelopp skall tillämpas först för år 2002. Det är alltså först för det året regeringen skall fastställa ett sådant basbelopp. Inkomstbasbeloppet skall användas vid beräkning av det s.k. intjänandetaket upp till vilket pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp skall fastställas. Det skall också användas vid beräkning av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn (s.k. barnår) och vid bedömningen av om en person uppfyllt det förvärvsvill- kor som är avgörande för om han eller hon skall få sin pension beräknad på pensionsgrundande belopp i anledning av plikttjänstgöring och barnår. Hur mycket inkomstbasbeloppet är år 2001 framgår direkt av bestäm- melserna i 1 kap. 6 § LIP och för år dessförinnan skall, enligt 9 § denna lag, med detta belopp likställas i den paragrafen närmare angivna basbe- lopp. Punkt 2 gäller arvsvinstfaktorer enligt 5 kap. 5 § första stycket LIP och avser den fördelning som skall göras efter personer som avlidit det år de skulle ha fyllt 59 år eller tidigare. Som anförs i avsnitt 17.2 skall arvsvinstfördelning gälla enbart personer avlidna år 1999 eller senare. Den fördelning som skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer enligt 5 kap. 5 § första stycket LIP görs för året efter dödsfallen. Sådana arvsvinstfaktorer skall därför fastställas första gången för år 2000. Den arvsvinstfördelning som avser personer som avlidit det år de skulle ha fyllt 60 år eller senare görs däremot redan för samma år och sådana arvsvinstfaktorer skall därför fastställas redan för år 1999. I punkt 3 i tredje stycket föreskrivs att förvaltningskostnadsfaktorn skall bestämmas första gången för år 2001. Detta innebär att omräkning av pensionsbehållningar med denna faktor skall göras första gången för det året och att kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för in- komstpension och tilläggspension dessförinnan inte skall täckas genom minskning av sådana behållningar. Av bl.a. 29, 36, 40 och 44 §§ denna lag framgår också att vissa be- stämmelser i LIP även gäller för retroaktiv tid. 4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av 1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället avse region och Skattemyndigheten i Stockholms län avse Skattemyndigheten i Stockholm. För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i 13 kap. 9–16 §§, 17 § första stycket och 18–20 §§ samt 15 kap. 4 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8–9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla. I första stycket i denna paragraf föreskrivs att lagen (1959:551) om be- räkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring (LBP) upphör att gälla samtidigt som reglerna om beräk- ning av pensionsgrundade inkomster i LIP träder i kraft, dvs. vid års- skiftet 1998/99. Bestämmelserna i LBP skall dock fortfarande tillämpas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst avseende år 1998 och tidi- gare. Eftersom riksdagen har godtagit ett förslag i budgetpropositionen för år 1998 om regionindelning för skatteförvaltningen har denna bestämmelse kompletterats på motsvarande sätt som föreslås beträffande skattebetalningslagen (1997:483) m.fl. lagar i proposition 1997/98:134 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och terminsaffärer, m.m. Av andra stycket följer att vissa bestämmelser i LBP skall fortsätta att tillämpas vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för den som är född 1937 eller tidigare. Sådan inkomst skall även i fortsättningen fastställas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall också göra avdrag för ett basbelopp enligt 11 kap. 5 § AFL, som skall fortsätta att gälla för personer födda 1937 eller tidigare. De bestämmelser i LBP som skall fortsätta att gälla är dels 8 § om att pensionsgrundande inkomst skall anges på beslutet om slutlig skatt dels bestämmelserna i 8 a–9 och 11 §§ om omprövning och överklagande. Motsvarande bestämmelser i LIP skall därför inte tillämpas på dessa personer såvitt gäller beslut om pensionsgrundande inkomst. Som närmare redovisats i avsnitt 27.5 föreslås i proposition 1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocesslagen; en allmän regel om domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. en begränsning i rätten att överklaga beslut om avvisning av ett överklagande. I 13 kap. 17 § andra stycket LIP görs dock undantag från denna begränsning. Det undantaget skall även gälla beslut där enligt förevarande paragraf LBP skall tillämpas. 5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i 3 § den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år 1999. Lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter har avsett förvalt- ning av de medel som avsatts för att täcka pensionsrätter för premiepen- sion fr.o.m. år 1995. Nu införs i LIP regler om hur sådan förvaltning skall ske. Dessa regler träder i kraft den 1 januari 1999. I förevarande paragraf anges därför att lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. De medel som då finns innestående på kontot skall överföras till tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP (se 39 § första stycket denna lag). I 3 § den upphävda lagen finns bestämmelser om att redovisning av kontoställning m.m. vid utgången av ett år skall lämnas av Riksgälds- kontoret till regeringen senast den 31 mars året efter. Här föreskrivs att detta fortfarande skall gälla redovisning år 1999 som avser kontoställ- ningen vid utgången av år 1998. Bestämmelsens slutliga lydelse har inte granskats av Lagrådet. 6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om dels redan beviljade delpensioner, dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001. Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Lagen om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. För tid därefter skall delpension kunna nybeviljas eller ökas endast om ansökan därom gjorts dessförinnan och även avser tid före den 1 januari 2001. Den som uppbär delpension för tid dessförinnan har emellertid fortsatt rätt till sådan pension i samma eller mindre omfattning fram till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år eller till och med den tidigare månad varunder rätten till delpension annars upphör. Delpension får enligt 5 § andra stycket den upphävda lagen inte utges för samma månad för vilken den pensionsberättigade uppbär förtidspen- sion eller ålderspension enligt AFL. Här föreskrivs att med ålderspension enligt AFL skall likställas ålderspension enligt LIP, dvs. inkomst-, tilläggs- eller premiepension. Övergångsbestämmelsen i första stycket har formulerats i enlighet med det förslag Lagrådet lämnat. Övergångsbestämmelser 7 § Regeringen skall för varje år avseende åren 1960–1998 fastställa ett inkomstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som uppburits av personer som har fyllt högst 64 år och som ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9 § 1–3. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år 1999. Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960– 1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av dessa inkomster mellan åren 1960–1962. Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för åren 1964–1999 motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året före det året. Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00. Rubriken före denna paragraf har lagts till efter förslag av Lagrådet. I första stycket i paragrafen anges att regeringen skall fastställa ett in- komstindex för varje år under åren 1960–1998. Detta index skall mäta förändringar i sådana inkomster som per försäkrad ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt AFL. Förändringarna skall endast avse genomsnittsinkomsten per försäkrad som under året uppnått en ålder av högst 64 år. Den nu angivna begränsningen har gjorts efter Lagrådets granskning. Inkomsterna framräknas på så sätt att tillgodoräknade pen- sionspoäng plus en poäng multipliceras med det basbelopp som är till- lämpligt för respektive år. På förslag av Lagrådet görs en hänvisning till de basbelopp som anges i 9 § 1–3. I första stycket anges också att de ak- tuella inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets poäng- statistikregister vid utgången av år 1999. Det är således uppgifterna som vid denna tidpunkt fastslagits i registret som skall läggas till grund för beräkningen och eventuella omtaxeringar m.m. skall inte i efterhand komma att påverka uppgifterna. I paragrafens andra stycke anges det att beräkningen av inkomstindex för åren 1960 till 1962 skall baseras på den årliga förändringen av in- komstmåttet som skett mellan år 1960 och år 1961, dvs samma inkomstförändring används två gånger för beräkningen av indextalet för två skilda år. Inkomstindex för år 1963 beräknas med ett tvåårsgenomsnitt dvs. inkomstindex för år 1962 multipliceras med den genomsnittliga förändringen av inkomstmåttet mellan år 1960 och år 1962. Av tredje stycket framgår det att indexuppräkningen för åren 1964 till 1999 består av två delar. Den ena delen utgörs av den procentuella för- ändringen i det angivna inkomstmåttet justerat för förändringar i det all- männa prisläget räknat från juni månad till juni månad respektive år. För- ändringen beräknas som den genomsnittliga årliga förändringen av det angivna inkomstmåttet under en period av tre år före det år inkomst- indexet avser dvs. mätningen sker med utgångspunkt i det genomsnittliga inkomstunderlaget fyra år före det år indextalet avser. Den andra delen av indexuppräkningen avser förändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad två år före det år indextalet avser fram till juni månad ett år senare. Indextalet för år 1964 fastställs genom att 1963 års indextal räknas upp med dels den prisjusterade genomsnittliga årliga inkomstutvecklingen mellan år 1960 och år 1963, dels med prisförändringen mellan juni 1962 och juni 1963. I fjärde stycket anges det att inkomstindexet skall relateras till det i 1 kap. 5 § bestämda inkomstindexet för år 1999, 100,00. På detta sätt kommer indexet att rent faktiskt räknas baklänges med utgångspunkten från år 1999. Det fjärde stycket har lagts till efter förslag av Lagrådet. 8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller inkomstindexet för åren 2000–2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan avdrag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 § denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den angivna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genomsnittliga inkomsten som beräknats för det fjärde året före det år som inkomstindexet avser. I paragrafen anges att beräkningen av inkomstindexet avseende åren 2000, 2001 och år 2002 skall korrigeras. Beräkning görs för att över- gången från ett inkomstmått år 1998 till ett annat inkomstmått år 1999 skett. Denna korrigering skall ske under en period av tre år vilket är den period som påverkas av det förändrade inkomstmåttet. Den särskilda be- räkningen innebär att den genomsnittliga inkomsten som framräknats för året fyra år före det år indexet avser skall räknas upp med den skillnad som framkommit då genomsnittsinkomsten år 1999 beräknats på såväl det nya sättet som det gamla. När det nya inkomstmåttet används skall något avdrag för allmän pensionsavgift inte göras eftersom något sådant avdrag inte gjordes vid beräkningen av inkomstmåttet enligt den gamla ordningen. Det sagda innebär att den framräknade kvoten multipliceras med den genomsnittliga inkomsten år 1996 vid beräkningen av indexet för år 2000 och på samma sätt multipliceras kvoten med genomsnittsinkomsten för år 1997 vid beräkningen av indexet för år 2001 och med genomsnittsinkomsten år 1998 för indexet år 2002. 9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas 1. för åren 1960–1994 det vid respektive års ingång gällande basbe- loppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996, 3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda bas- beloppet enligt lagen om allmän försäkring, och 4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Inkomstbasbelopp kommer att finnas först för år 2001. För år dessför- innan skall med detta belopp, enligt denna paragraf, likställas de basbe- lopp som använts vid beräkning av pensionspoäng. Detta gäller såväl den direkta tillämpningen av LIP för åren 1999 och 2000 som den tillämp- ning som följer av bestämmelserna i denna lag om fastställande av pen- sionsrätt och pensionsgrundande belopp för tid dessförinnan. T.ex. skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp för år 1960 det tredje beräk- ningsalternativet enligt 3 kap. 17 § första stycket LIP motsvara det vid 1960 års ingång gällande basbeloppet. 10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande in- komst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensions- grundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det be- rörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspen- sion eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3 och avrundat till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor. Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräk- nats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett. Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt första och andra styckena skall, om sådant förhållande som avses i 15 kap. 19 § lagen om inkomstgrundad ålderpension gällt för en pensionsberättigad, bestäm- melserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande nämnda belopp. Pensionsgrundande inkomst har bestämts alltsedan lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1 januari 1960. De bestämmelser därom som idag finns i AFL föreslås nu, i stort sett oförändrade, bli överförda till LIP. Sådan inkomst skall fortsätt- ningsvis fastställas utan "basbeloppsavdrag". Detta avdrag skall däremot göras vid beräkning av pensionspoäng enligt 4 kap. 8 § LIP. Denna ändrade beräkning gäller dock enbart personer födda år 1938 eller senare. För dem som är födda tidigare skall basbeloppsavdraget alltjämt göras av skattemyndigheten. Bestämmelser om detta finns i 11 §. I samma paragraf samt i 4 och 15 §§ finns ytterligare ett antal särbestämmelser för dem som är födda år 1937 eller tidigare. Som framgår av 28 § skall pensionsrätt och vissa andra pensionsgrun- dande belopp än pensionsgrundande inkomst fastställas även för retroak- tiv tid. I underlaget för beräkning av pensionsrätt skall den försäkrades pensionsgrundande inkomst ingå. Likaså har pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 betydelse bl.a. vid bestämmande av pensionsgrun- dande belopp för s.k. barnår. Några nya beslut om pensionsgrundande inkomst skall dock inte meddelas för sådan tid. Inte heller skall pensionsgrundande belopp i anledning av förtidspension fastställas för tid före år 1999 trots att även sådana belopp skall ingå i underlaget för bestämmande av pensionsrätt och kan ha betydelse vid bestämmande av pensionsgrundande belopp för barnår m.m. för år 1999 och därefter. I stället har i första stycket i denna paragraf föreskrivits att när LIP skall tillämpas, skall – såvitt avser tid före år 1999 – med pensions- grundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp för personer med förtidspension enligt 3 kap. 4 § den lagen, avses de pensionspoäng berörd person har tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst respektive med anledning av förtidspension enligt äldre lagstiftning, multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3. De basbelopp som därvid avses är det vid det aktuella årets ingång gällande basbeloppet respektive, för åren 1997 och 1998, gällande förhöjt basbelopp. Även för åren 1995 och 1996 skall användas ett belopp som något överstiger basbeloppet. Detta sker genom att basbeloppet ökas på sätt som anges i sista stycket i 1 kap. 6 § AFL i dess för respektive år gällande lydelse. Anledningen till ökningen är att basbeloppet ökats med motsvarande belopp vid beräkning av pensionspoäng för de åren. Att pensionspoängen för antingen pensionsgrundande inkomst eller förtidspension vid nämnda beräkning skall ökas med talet ett framgår av andra stycket. Det är alltså pensionspoäng som tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst respektive med anledning av förtidspension som skall ligga till grund för beräkningen av det belopp som för tid före år 1999 skall motsvara pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §. I vissa fall kan en förtidspensionär ha pensionspoäng registrerade för både pensionsgrundande inkomst och med anledning av förtidspension. Så är exempelvis fallet med en person med partiell förtidspension som också har haft förvärvsinkomster. Tillägget med ett poäng beror på att den pensionsgrundande inkomst, som inledningsvis har sagts, hittills fastställts endast i den utsträckning inkomsterna har överstigit ett basbelopp. Trots att pensionsgrundande inkomst har fastställts upp till sju och en halv gånger detta basbelopp har pensionspoängen alltså kunnat motsvara högst 6,50. I det reformerade pensionssystemet skall något motsvarande basbeloppsavdrag inte göras utan inkomster som till sitt slag är pensionsgrundande skall vara detta "från första kronan". En annan sak är att pensionsgrundande inkomst av administrativa skäl inte skall fastställas om summan av inkomsterna upp- går till ett belopp som är lägre än 24 % av basbeloppet. För att pensionsrätt för åren 1960–1998 alls skall kunna fastställas på den del av en persons inkomster som har understigit ett basbelopp före- skrivs därför i andra stycket att, vid beräkning enligt första stycket, pen- sionspoängen för pensionsgrundande inkomst skall ökas med talet ett. Skulle en person ha tillgodoräknats pensionspoäng i anledning av för- tidspension men inte för pensionsgrundande inkomst skall tillägget med ett poäng göras till de tillgodoräknade pensionspoängen för förtidspen- sionen. I fall då pensionspoäng tillgodoräknats för både pensionsgrun- dande inkomst och förtidspension skall däremot denna ökning göras en- dast såvitt avser pensionspoängen för inkomsten. Med reservation för eventuella effekter av avrundningar vid beräkning av pensionspoäng innebär reglerna att det framräknade beloppet kommer att motsvara fastställd pensionsgrundande inkomst med tillägg för det basbelopp som dragits bort vid beräkningen av den inkomsten. En annan effekt av att pensionspoängen skall ligga till grund för beräkningen vad avser förfluten tid är att inkomster som helt understigit ett basbelopp inte kommer att beaktas. Motsvarande hade emellertid gällt om beräkningen utgått från fastställd pensionsgrundande inkomst då sådan inkomst inte heller har fastställts för den försäkrade i sådana fall. Som angetts i kommentaren till 15 kap. 19 § LIP skall vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspension – i de fall antalet framtida försäkringsperioder skall proportioneras (artikel 15 i den nordiska konventionen) – en proportionering göras av den s.k. antagandeinkomsten. Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för förtidspension som reducerats med anledning av bestämmelser i konvention, skall proportionering göras på motsvarande sätt för tid före år 1999. Detta anges i tredje stycket, som liksom nämnda paragraf i LIP lagts till efter Lagrådets granskning. 11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för åren 1999–2001, hänsyn endast tas till summan av inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvs- arbete till den del denna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Prisbasbeloppet skall i första hand avräknas mot inkomster av anställning. Av denna paragraf följer att äldre bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande inkomst skall fortsätta att gälla för den som är född år 1937 eller tidigare på så sätt att det avdrag för ett förhöjt prisbasbe- lopp som har gjorts vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall göras även fortsättningsvis. Avdraget görs av skattemyndigheten i samband med att den fastställer den pensionsgrundande inkomsten enligt 4 § denna lag. Vid bestämmande av vilka inkomster som är pensionsgrundande och vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster av anställning respek- tive annat förvärvsarbete skall dock bestämmelserna i 2 kap. 3–22 §§ LIP tillämpas även för den som är född år 1937 eller tidigare. Detta innebär bl.a. att även för en sådan person skall debiterad allmän pensionsavgift dras av vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten. Detta skall göras före basbeloppsavdraget enligt 11 kap. 5 § AFL. Paragrafens slutliga lydelse har inte granskats av Lagrådet. 12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 § respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av be- stämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda lag. Denna paragraf rör inkomster som annars inte skulle vara pensionsgrun- dande men som ändå ansetts som pensionsgrundande inkomster av an- ställning på grund av att det i en förbindelse som godtagits av Riksförsäkringsverket gjorts ett åtagande att betala tilläggspensionsavgift för inkomsten. Som anförts i avsnitt 7 föreslås, i avvaktan på att närmare beredning av frågan vilka personer som skall anses försäkrade för ålderspension och vilka inkomster i andra länder som skall vara pensionsgrundande, att de bestämmelser som gällt enligt AFL om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst på grund av sådan förbindelse införs i LIP. Av denna bestämmelse framgår att det då inte krävs att ny förbindelse lämnas utan förbindelser enligt AFL som godkänts skall gälla vid tillgodoräknande av pensionsrätt även enligt LIP. 13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pen- sionsavgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter ut- gången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. Vid beräkning av en persons pensionsgrundande inkomst av annat för- värvsarbete skall avdrag göras för den allmänna pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster. För den som har förlängt rä- kenskapsår kan dock pensionsgrundande inkomst för år 1999 avse in- komster som faktiskt uppburits under kalenderåret 1998 (se 1 kap. 8 § andra stycket LIP). För att en sådan person inte skall behöva få avdrag för allmän pensionsavgift på inkomster som intjänats före den 1 januari 1999 har här föreskrivits att inkomsten skall proportioneras om den en- skilde inte visar att inkomstfördelningen skall göras på annat sätt. På samma sätt skall den på inkomsten belöpande avgiften proportioneras. 14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall, vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap. 4 och 8 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas beträffande sådana inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 samma lag endast i den utsträckning de med tillämpning av 13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall pensionsrätt och pensionspoäng tillgodoräknas endast i den omfattning avgifter betalas till ålderspensionssystemet, se närmare 4 kap. 4 och 8 §§ LIP. Enligt AFL har detta endast avsett tilläggspensionsavgiften (nu ålderspensionsavgiften). Enligt nämnda paragrafer i LIP gäller det emellertid även den allmänna pensionsavgiften. För att den som har haft inkomster av annat förvärvsarbete och har utsträckt räkenskapsår inte skall beröras av denna utvidgning när det gäller inkomster som faktiskt uppburits innan LIP trätt i kraft, har här föreskrivits att bestämmelserna i LIP om beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning endast skall avse inkomster som med tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag skall anses hänförliga till år 1999. Begränsningen gäller dock endast sjukpenning m.m. för vilken egenavgift i form av ålderspensionsavgift inte skall betalas. För annan inkomst saknar utvidgningen betydelse eftersom inbetalningar som gjorts av skatt och avgifter till ålderspensionssystemet m.m. sedan den 1 januari 1998 proportioneras mellan de skatter och avgifter för vilka den enskilde är betalningsskyldig, se 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483). 15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestämmelserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den 1 januari 1999. Därvid skall 1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspen- sionsavgift och allmän pensionsavgift, 2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och 3. med basbelopp avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. För den som har beviljats förtidspension för tid med början efter utgången av år 1998 och som inte har uppburit sådan pension till någon del dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall vad som sägs i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i styckets lydelse före den 1 januari 1999 om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga till tiden före utgången av år 1998. Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första och andra styckena för det år under vilket den försäkrade har avlidit. Denna paragraf avser tillgodoräknande av pensionspoäng för den som är född år 1937 eller tidigare. I princip skall äldre regler helt tillämpas för sådana personer. Detta framgår av första stycket. För den som är född före år 1938 och som beviljas förtidspension med början först efter utgången av år 1998 skall dock enligt andra stycket de nya bestämmelserna om pensionspoäng i anledning av förtidspension gälla. Detta innebär bl.a. att pensionspoäng skall tillgodoräknas med en tolftedel av den s.k. antagandepoängen för varje månad för vilken den försäkrade uppburit förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § AFL, dvs. med antagandepoängsberäkning och att den s.k. garantiregeln i 11 kap. 6 § sista stycket inte är tillämplig i dessa fall. Vidare innebär det att de nya samordningsreglerna i 3 kap. 6 § LIP är tillämpliga och att vid utbetalning av förtidspension för förfluten tid skall bestämmelserna i 3 kap. 7 § LIP om tillgodoräknande av pensions- grundande belopp tillämpas på motsvarande sätt vid beräkning av pen- sionspoäng för förtidspension, dvs. pensionspoäng skall inte tillgodo- räknas för tid före utbetalningsmånaden om och i den utsträckning den försäkrade för samma tid har uppburit en pensionsgrundande ersättning som är samordningsbar med förtidspensionen. För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare och som till någon del haft förtidspension omedelbart före årsskiftet 1998/1999 och som har fortsatt rätt till för- tidspension efter årsskiftet, skall dock de äldre reglerna i 11 kap. 6 § fortfarande gälla. I andra stycket sägs vidare att beträffande sådana inkomster som avses i punkt 2 i första stycket denna paragraf (sådan sjukpenning m.fl. ersättningar som utgör inkomst av annat förvärvsarbete) skall 11 kap. 6 § första stycket tillämpas till den del inkomsterna är hänförliga till tid före år 1999. Vid denna bedömning skall proportionering göras enligt vad som föreskrivs i 13 §. I tredje stycket föreskrivs att pensionspoäng för den som är född år 1937 eller tidigare inte skall tillgodoräknas för år då denne avlidit. Det- samma gäller enligt LIP. Där föreskrivs också att pensionspoäng inte skall tillgodoräknas för år efter det då en försäkrad fyllt 64 år. Detsamma gäller enligt 11 kap. 6 § AFL varför någon särskild föreskrift om detta inte behövs här. 16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999 får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodo- räknas för det året. Som anförts i avsnitt 14 och kommentaren till 15 kap. 8 § LIP skall an- mälan om överföring av pensionsrätt för ett år göras senast under januari månad det året. För år 1999, som är det första år sådan överföring kan avse, har dock här öppnats en möjlighet att göra sådan anmälan under hela intjänandeåret. 17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension enligt 6 kap. 4 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 ersättas med talet 0,996. Enligt 2 kap. 21 och 22 §§ LIP skall debiterad allmän pensionsavgift dras av vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Något motsvarande avdrag har inte gjorts enligt AFL. För att följsamhetsindexeringen inte skall påverkas av att avdraget införs år 1999 skall den norm kring vilken den första följsamhetsindexeringen skall göras (årsskiftet 2001/2002) vara –0,4. Därmed skall det tal som skall användas vid omräkningen vara 0,996. Detta tal är, som framgår av avsnitt 18.4, beräknat så att följsamhetsindexering i princip kommer att ske som om inget avdrag för allmän pensionsavgift införts. Följsamhetsindexering som sker därefter påverkas inte av införandet av nämnda avdrag. 18 § Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensions- poäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspen- sion enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. I denna paragraf anges att med pensionspoäng och tilläggspension enligt LIP skall likställas pensionspoäng och tilläggspension i form av ålders- pension enligt AFL vilket bl.a. innebär att de pensionspoäng som till- godoräknats enligt AFL skall beaktas vid beräkning av tilläggspension enligt LIP. Paragrafen har formulerats i enlighet med förslag av Lag- rådet. 19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte tillgodoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall vid be- räkning av tilläggspension enligt 6 kap. 3 § lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1 samma lag och det belopp som anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än 50. Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 12 kap. 2 § andra stycket AFL i dess lydelse före år 1998 och avser den situationen då en person inte skall erhålla oavkortad tilläggspension en- ligt 6 kap. 2 § på grund av att han eller hon inte betalat avgifter för in- komst av annat förvärvsarbete. Den avgift som avses är egenavgift i form av tilläggspensionsavgift enligt SAL (nu egenavgift i form av ålderspen- sionsavgift). Bestämmelserna gäller dock endast för det fall där personen ifråga inte alls tillgodoräknats pensionspoäng för ett år. Om den pensionsberättigade haft inkomst av anställning som överstigit ett basbelopp, kommer dessa bestämmelser alltså inte att bli tillämpliga. Vidare gäller bestämmelserna endast om underlåten avgiftsbetalning avser inkomstår före år 1998 (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lag [1997:485] om ändring i lagen [1962:381] om allmän försäkring). Den reduktion av pensionen som beräkningen i paragrafen medför skall också tillämpas på det belopp som följer av 6 kap. 2 § första stycket 2 LIP, som ersätter folkpensionen till den del den kan sägas motsvara inkomster upp till ett basbelopp. För personer som är födda under åren 1938–1953 gäller vad som föreskrivs i denna paragraf också eventuellt tillägg enligt garantiregeln, 6 kap. 9 § LIP. 20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år 1914 eller tidigare skall inte 19 § gälla. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall vid tillämpning av 19 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med år 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född. Dessutom skall för varje sådant år, den ökning enligt 19 § som föranleds av underlåten avgiftsbetalning göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. I första stycket anges att 19 § inte skall gälla för en svensk medborgare som är född 1914 eller tidigare. Motsvarighet till nu föreslagen bestäm- melse fanns i 15 kap. 1 § AFL i dess lydelse före år 1998. Bestämmelsen upphävdes som en följdändring till att 12 kap. 2 § andra stycket AFL upphävdes. Den upphävda bestämmelsen i 15 kap. 1 § AFL behövs emellertid fortfarande för tid före den 1 januari 1998. I prop. 1997/98:131 Lagändringar med anledning av flyttning av viss verksamhet vid Riksförsäkringsverket till Söderhamn, m.m. föreslås därför att bestämmelsen återinförs i 15 kap. 1 § första stycket AFL. Bestämmelserna i andra stycket har med vissa språkliga justeringar sin motsvarighet i bestämmelserna i 15 kap 1 § andra stycket AFL till den del det behandlar följderna av underlåten avgiftsbetalning. 21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914 eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel- serna till lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 3 första meningen) där det anges att för pensionsberättigade som är födda år 1923 eller tidigare och som varit undantagna från försäkringen för tilläggspension skall äldre bestämmelser i 12 kap. 2 § och 15 kap. 1 § AFL fortfarande gälla. I första stycket anges därför att för pensionsberättigade som är födda 1923 eller tidigare och som varit undantagna från försäkringen för tilläggspension skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den pensionsberät- tigade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. Detta skall dock inte gälla svensk medborgare som är född före år 1915, vilket anges i andra stycket. Där anges vidare att för en pensionsberättigad som är född under något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år då den pensionsberättigade inte har tillgodoräknats någon poäng eller har förlorat mer än en poäng. 22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum. Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel- serna till lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (sjätte stycket). Paragrafen anger att de särskilda bestämmelser om gynnsammare pensionsberäkning för vissa äldre pensionsberättigade som 15 kap. 2 § AFL innehöll före den 1 januari 1974 fortfarande skall gälla för tid före nämnda datum. Som en följd av att sjukpenning och arbetslöshetsersättning m.m. blev skattepliktiga och pensionsgrundande kunde specialbestämmelserna, som tillkommit i syfte att skydda äldre försäkrade mot återverkningarna i pensionshänseende av längre sjukdoms- och arbetslöshetsperioder, undvaras för framtiden. Bestämmelserna är tillämpliga på pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit sjukpenning enligt AFL eller YFL eller motsvarande ersättning enligt smittbärarlagen i mer än 90 dagar och därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass han eller hon skulle ha tillhört om årsinkomsten av förvärvsarbete uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet. Med angivna förutsättning om ålder skall reglerna också tillämpas på den som under visst år i mer än 60 dagar uppburit dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller utbildningsbidrag, om han eller hon var berättigad till dagpenning när bidraget började utgå, eller omställningsbidrag. Specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL innebar att man vid bestämmande av det poängmedeltal, som skall ligga till grund för beräkningen av tilläggs- pension bortser från år varunder sjukpenning uppburits under mer än 90 dagar, om medelpoängen därigenom höjs. Vidare gäller att, när det skall bestämmas hur många poängår den försäkrade har, det alltid skall anses som om pensionspoäng tillgodoräknats honom eller henne för år varunder förutsättningarna enligt 15 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1974 föreligger. De båda specialreglerna kan tillämpas endast med avseende på sammanlagt tre kalenderår. I och med att sjukpenning, arbetslöshetsersättning och utbildnings- bidrag fr.o.m. år 1974 blev pensionsgrundande inkomst behövdes inte specialreglerna i 15 kap. 2 § AFL för framtiden. Den andra specialregeln i 15 kap. 2 § AFL ger möjlighet att bortse från år med låg pensionspoäng vid beräkningen av medeltalet. 23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberät- tigade som avses där. Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punk- ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring reduktionsfaktorn 0,5 gälla. Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel- serna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkterna 3 och 4) och från övergångsbestämmelserna till lagen (1975:379) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 2). I samband med att den allmänna pensionsåldern sänktes den 1 juli 1976 från 67 år till 65 år infördes vissa undantagsregler i övergångsbe- stämmelser till lagändringen i AFL för personer som gjort förtida uttag respektive uppskjutit pensionsuttaget i anslutning till pensionsålders- sänkningen. I första stycket denna paragraf föreskrivs att punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i AFL fortfarande skall gälla. Genom en senare lagändring (SFS 1975:379), som också trädde i kraft den 1 juli 1976, sänktes reduktionsfaktorn vid förtida uttag av ålderspension från 0,6 till 0,5 % per månad. I punkten 2 till den lagändringen föreskrevs att den nya reduktionsfaktorn vid förtida uttag av ålderspension skall gälla även i fall som avses i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i AFL, vilket här anges i paragrafens andra stycke. 24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 5 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 6 § samma lag skall faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990. Bestämmelserna i denna paragraf är hämtade från övergångsbestämmel- serna till lagen (1990:743) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (punkt 2). Fr.o.m. den 1 juli 1990 höjdes uppräkningsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension enligt AFL från 0,6 till 0,7 % per månad. Enligt över- gångsbestämmelserna till den ändringen skall den nya uppräkningsfak- torn endast gälla i fråga om uppskjutet uttag för tiden den 1 juli 1990 och därefter. För tiden före skall påslagsfaktorn 0,6 fortfarande gälla. Motsvarande skall gälla vid beräkning av ålderspension efter återkallelse av pensionsuttag. I denna paragraf har därför föreskrivits att faktorn 0,6 skall användas för tid före den 1 juli 1990 vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 5 § andra stycket LIP. På motsvarande sätt skall faktorn 0,7 % i 6 § samma kapitel ersättas med faktorn 0,6 %. 25 § Bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall inte tillämpas år 1999 under den tid när pensionsspararen första gången får välja placering av premiepen- sionsmedlen. När en pensionssparare har fyllt 50 år krävs enligt 10 kap. 1 § andra stycket LIP en sådan familjehändelse som beskrivs i andra stycket samma paragraf för att efterlevandeskydd före pensionstiden skall medges. När systemet startar år 1999 kommer en ansökan om efterlevandeskydd att kunna göras först när en överföring skett från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Under den första anmälningstiden för val av fond görs enligt förevarande paragraf undantag från det absoluta kravet på familjehändelse för dem som har fyllt 50 år. Paragrafen har lagts till efter Lagrådets granskning. 26 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Som anförts i avsnitt 29.2 skall personer som är födda år 1937 eller tidigare även fortsättningsvis erhålla inkomstgrundad ålderspension enligt i huvudsak oförändrade regler om tilläggspension. Personer som är födda åren 1938–1953, den s.k. mellangenerationen, skall däremot erhålla inkomstgrundad ålderspension dels i form av tilläggspension, dels i form av reformerad inkomstgrundad ålderspension (inkomst- och premiepension). Vissa personer ur den s.k. mellangenerationen kommer dock att kunna ta ut tilläggspension i form av ålderspension enligt AFL före januari månad år 2001 vilken är den första månad då inkomst- och premiepen- sion kommer att kunna betalas ut. Detta gäller personer födda åren 1938 och 1939. För att personer som är födda nämnda år och som uppbär ålderspension vid utgången av år 2000 inte på nytt skall behöva ansöka om ålderspension inför då kommande årsskifte, har i här förevarande paragraf föreskrivits att bestämmelserna i LIP om ansökan om inkomstgrundad ålderspension inte i sådana situationer gäller för utbetalning av inkomstpension fr.o.m. januari år 2001. 27 § Överenskommelser som regeringen före utgången av år 1998 har ingått med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad i den lagen är stadgat och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. lagen om allmän försäkring, skall för tid efter utgången av år 1998 i stället tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundande ålderspension. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid tillämpning av bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. och pensionsrätt enligt 4 kap. anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här. Denna bestämmelse, som lagts till efter Lagrådets granskning, gäller så- dana överenskommelser med främmande makt som avses i 20 kap. 15 § första styckeet AFL och som träffats före utgången av år 1998. Av en sådan överenskommelse kan följa att en person som inte uppfyller förutsättningarna i lagen för att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår ändå skall tillgodoräknas sådan inkomst m.m. Även det motsatta kan gälla, dvs. en person som uppfyller förutsättningarna i lagen skall ändå inte tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst m.m. Detta gäller bl.a. personer som är utsända från ett land till ett annat för arbete där under en begränsad tid. I första meningen i paragrafen anges att vad som gällt för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng och vårdår enligt AFL fr.o.m. år 1999 skall gälla för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng och vårdår enligt LIP till vilken lag nämnda bestämmelser då flyttats. I andra meningen behandlas tillgodoräknande av andra pensionsgrun- dande belopp än pensionsgrundande inkomst samt tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension. Enligt den meningen skall en person som enligt en internationell överenskommelse enligt 20 kap. 15 § första stycket AFL skall omfattas av försäkringen för tilläggspension också anses omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt LIP vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. den lagen och pensionsrätt enligt 4 kap. samma lag. Också här gäller även det motsatta, dvs. den som på grund av sådan överenskommelse inte skall omfattas av försäkringen för tilläggspension skall inte heller anses omfattas av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension och därmed inte tillgodoräknas t.ex. pensionsgrundande belopp för barnår. Vad som nu sagts skall även gälla bosättning i Sverige. Till skillnad från reglering i första meningen gäller bestämmelsen i andra meningen inte bara tid fr.o.m. år 1999. Detta innebär huvudsak- ligen att den som på grund av en sådan internationell överenskommelse som här avses har omfattats respektive inte har omfattats av försäkringen för tilläggspension något eller några av åren 1960–1998 och då även skulle anses bosatt i Sverige, kan tillgodoräknas respektive inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för det eller de åren. När det gäller pensionsrätt har bestämmelsen emellertid en begränsad betydelse vad gäller nämnda år eftersom pensionsrätt då räknas på sådana belopp som enligt 10 § beräknats utifrån de pensionspoäng som tillgodoräknats för respektive år. Pensionsrätt m.m. för åren 1960–1998 Beräkning och fastställande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst 28 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall fastställas för åren 1960–1998 för den som var försäkrad respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995–1998, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § samma lag. Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrun- dande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen. Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999. Pensionsrätt skall tillgodoräknas även för retroaktiv tid. Detta anges i första stycket i denna paragraf. I andra stycket som lagts till på förslag av Lagrådet anges vad pen- sionsrätt för tid före år 1999 skall beräknas på. Enligt 4 kap. 2 § LIP, till vilken 29 § denna lag hänvisar, beräknas pensionsrätt på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp. Som redan anförts under 10 § skall inga nya beslut om pensions- grundande inkomst meddelas utan en försäkrads pensionsgrundande in- komst skall för dessa år anses motsvara de pensionspoäng som den för- säkrade tillgodoräknats för pensionsgrundande inkomst ökat med talet ett och multiplicerat med det basbelopp respektive förhöjda basbelopp som gällde vid ingången av aktuellt år. Inte heller föreslås att beslut om pensionsgrundande belopp med an- ledning av uppburen förtidspension skall fastställas för tid före år 1999. I stället skall pensionsrätt beräknas på ett belopp som, på motsvarande sätt som när det gäller pensionsgrundande inkomst, räknats fram utifrån pensionspoäng som tillgodoräknats med anledning av sådan pension. Detta följer av de tidigare nämnda bestämmelserna i 10 § men har förtydligats här. För åren 1960–1998 skall pensionsrätt även beräknas på pensions- grundande belopp för föräldrar till små barn. För åren 1995–1998 skall motsvarande gälla pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. I första stycket i denna paragraf föreskrivs därför också att pensionsgrun- dande belopp enligt 3 kap. 10 § LIP (s.k. barnår) skall bestämmas för åren 1960–1998 och att pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 8 § (plikttjänstgöring) samma lag skall bestämmas för åren 1995–1998. Däremot skall pensionsrätt inte beräknas med anledning av plikttjänst- göring vad avser tid före år 1995. Sådana pensionsgrundande belopp skall därför inte fastställas för tid före nämnda år. I tredje stycket anges att beslut om pensionsrätt och beslut om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 inte skall meddelas vad avser personer som avlidit före år 1999. Att sådana beslut om pensionsrätt och pensionsgrundande belopp inte heller skall meddelas vad avser personer födda år 1937 eller tidigare följer av 3 kap. 2 § och 4 kap. 1 § första stycket LIP som enligt 29 § denna lag gäller även vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrundande belopp för tid före år 1999. 29 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrun- dande belopp enligt 28 § gäller, med de ändringar som anges i andra och tredje styckena samt 30–35 §§, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension: – 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande be- lopp än pensionsgrundande inkomst, – 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, – 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§, 22 § andra stycket andra meningen samt 23 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, och – 4 kap. 1 § första stycket och 2 § om fastställande av pensionsrätt. När pensionsgrundande belopp enligt 28 § fastställs skall, om pen- sionspoäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo, 3 kap. 2 § andra stycket lagen om inkomst- grundad ålderspension tillämpas som om full avgift betalats inom före- skriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning en- ligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster användas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 § denna lag. Bestämmelserna i 3 kap. 23 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998. Enligt första stycket i denna paragraf skall vissa bestämmelser i 3 och 4 kap. LIP, med vissa justeringar som följer av bl.a. andra och tredje styckena, gälla vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999. Vid tillämpning av 3 kap. 2, 17 och 19 §§ samt 4 kap. 2 § LIP skall därvid med pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § samma lag avses de belopp som följer av 10 § denna lag. Eftersom pensionsrätt skall beräknas utifrån tillgodoräknade pensionspoäng och sådana poäng inte skall tillgodoräknas för inkomster av annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgift betalats i sin hel- het inom föreskriven tid, behövs inga särskilda bestämmelser om att pensionsrätt inte skall tillgodoräknas för sådan inkomst vid underlåten avgiftsbetalning. Någon hänvisning till 4 kap. 4 § LIP har därför inte gjorts i denna paragraf. Som anförts tidigare skall pensionsgrundande belopp för försäkrade som genomgått längre grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om to- talförsvarsplikt eller därmed likställd äldre utbildning (se 32 §) inte be- räknas för tid före år 1995 och därmed inte heller ligga till grund för be- räkning av pensionsrätt. Några sådana belopp att beakta vid tillämpning av 3 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap. 2 § LIP finns alltså inte. Enligt 3 kap. 2 § LIP skall ett pensionsgrundande belopp fastställas endast i den utsträckning beloppet tillsammans med den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet (det s.k. intjänandetaket). För tid före år 1999 skall med inkomstbasbelopp likställas det vid årets ingång gällande basbeloppet eller, såvitt avser åren 1997 och 1998, förhöjda basbeloppet. För åren 1995 och 1996 skall basbeloppet därvid höjas något. (Jfr 9 §.) Pensionspoäng har inte tillgodoräknats för inkomst av annat förvärvs- arbete för vilken egenavgifter inte till fullo betalats inom föreskriven tid. Före år 1982 kunde också den som hade inkomst av annat förvärvsarbete enligt vissa regler begära undantagande från försäkringen för tilläggspension för den inkomsten. Vid fastställande av den pensionsgrundande inkomsten bortsågs då från den undantagna inkomsten och pensionspoäng beräknades följaktligen inte på denna. I andra stycket anges att sådana inkomster som nu nämnts ändå skall beaktas vid fastställande av pensionsgrundande belopp för tid före år 1999. Vanligtvis innebär detta att pensionsgrundande belopp skall fastställas endast i den utsträckning beloppet tillsammans med de belopp som följer av 10 § och de angivna inkomsterna ryms under intjänandetaket. För den som något av åren 1980–1998 uppburit förtidspension och tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL i dess dåvarande lydelse kommer emellertid inkomst av annat förvärvsarbete för vilken pensionspoäng inte har beräknats på grund av bristande avgiftsbetalning eller undantagande från försäkringen för tilläggspension endast att beaktas i den utsträckning denna inkomst, tillsammans med de inkomster för vilka pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om inte 11 kap. 6 § sista stycket AFL varit tillämplig (jämte ett förhöjt basbelopp), överstiger de belopp som följer av 10 § och, i enstaka fall, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Även de i denna paragraf särskilt angivna inkomsterna kommer att beräknas utifrån registrerade poäng. Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § och 17 § första stycket 2 LIP av den genomsnittliga fastställda pensionsgrundande inkomsten för personer under 65 års ålder som haft sådan inkomst, skall utgångspunkten för åren 1960–1998 inte vara tillgodoräknade pensionspoäng och de belopp som följer av 10 § denna lag utan de inkomster som skall ligga till grund för beräkning av inkomstindex enligt 7 § denna lag. Som anges i kommen- taren till den paragrafen kommer därvid ändringar av tillgodoräknade pensionspoäng som gjorts efter den 31 december 1999 inte beaktas. Till skillnad från när det gäller beslut om pensionsrätt skall alltså inte ändring av beslut om pensionsgrundad inkomst som gjorts efter detta datum påverka beräkningen. Inte ens om ändring görs av felräknade pensionspoäng efter den tidpunkten skall detta påverka beräkningen av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten. Av tredje stycket framgår att bestämmelsen i 3 kap. 23 § LIP, angående konsekvenserna av en dom varigenom en man som antagits vara far till ett barn förklaras inte vara det, endast skall gälla i fråga om en sådan dom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998. Denna begränsning har motiverats närmare i avsnitt 15.4. Vissa justeringar av de nämnda bestämmelserna följer också av be- stämmelserna i 30–35 §§. 30 § Vid tillämpning av 28 § skall den anses försäkrad som respektive år var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respektive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta stycke. För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren 1960–1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fast- ställas på de belopp som följer av 10 §. Endast den som är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension skall enligt LIP tillgodoräknas pensionsrätt och andra pensionsgrundande be- lopp än pensionsgrundande inkomster. För att tillgodoräknas pensions- grundande belopp för föräldrar till små barn krävs vidare bosättning i Sverige hela det aktuella året. För sådant tillgodoräknande för tid före år 1999 föreskrivs i denna paragraf att den som var försäkrad för tilläggs- pension enligt äldre lagstiftning för motsvarande tid skall anses försäkrad för inkomstgrundad ålderspension. Detsamma gäller kravet på bosättning. Utgångspunkten för bedömningen av om någon under ett visst år före år 1999 varit bosatt i Sverige kommer dock att vara folkbokföringen vilket i praktiken innebär att det ankommer på den som inte varit folkbokförd men skulle ansetts som bosatt här att själv visa dessa förhållanden. Det finns ett undantag från regeln att den som varit försäkrad för all- män tilläggspension skall anses försäkrad för inkomst- och premiepen- sion för samma tid. Undantaget avser personer som var försäkrade för tilläggspension endast på den grunden att han eller hon tidigare tillgodo- räknats pensionspoäng. En sådan person skall erhålla pensionsrätt enbart på det belopp som följer av eventuella pensionspoäng för det aktuella året (jfr 10 §). Däremot skall en sådan person inte erhålla några pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring och därmed inte heller någon pensionsrätt på sådana belopp. Den som inte ansetts bosatt i Sverige enligt äldre lagstiftning men som tillgodoräknats pensionspoäng i anledning av förtidspension skall alltså erhålla pensionsrätt på produkten av dessa poäng, efter tillägg med talet ett, och det vid ingången av året gällande basbeloppet, i förevarande fall ökat med belopp som avses i 1 kap. 6 § sista stycket AFL, eller då gällande förhöjt basbelopp. Andra personer som ett år var försäkrade endast på den grunden att de för tidigare år tillgodoräknats pensions- poäng skall inte tillgodoräknas varken pensionsrätt eller pensionsgrun- dande belopp. Till följd av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 – vilken förordning varit gällande i Sverige sedan EES-avtalets ikraft- trädande den 1 januari 1994 – kan kraven på bosättning inte upprätthållas för den som är medborgare i ett EU- eller EES-land (eller statslös eller flykting i sådant land) och som åren 1994–1998 förvärvsarbetat i Sverige. En förutsättning för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår är dock att personen i fråga enligt nämnda förordning omfattats av den svenska försäkringen under hela det kalenderår för vilket beräkning skall ske. 31 § För åren 1960–1994 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepen- sion skall inte fastställas för de åren. För åren 1995–1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för premie- pension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för in- komstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Vid bestämmande av pensionsrätt för åren 1960–1998 för personer födda under åren 1938–1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas. Avsättningar till premiepensionssystemet har påbörjats fr.o.m. intjänan- deåret 1995. Vidare är den avsättning som sker beräknad utifrån hittills- varande regler om pensionsgrundande inkomst i 11 kap. AFL och med utgångspunkt från att pensionsrätt för premiepension skall motsvara 2 % av sådan inkomst. Någon avsättning görs alltså inte såvitt avser pensions- grundande belopp för föräldrar till små barn och plikttjänstgöring och inte heller för den pensionsrätt som skall beräknas med anledning av en försäkrads s.k. antagandepoäng. Denna beräkning ändras fr.o.m. år 1999 på så sätt att avsättning till premiepensionssystemet skall beräknas till 2,5 % och inte bara beräknas på pensionsgrundande inkomster utan också på andra pensionsgrundande belopp. En försäkrads pensionsrätt för premiepension bör motsvara den avsättning som gjorts till premiepensionssystemet. I första stycket i denna paragraf har därför föreskrivits att ingen pensionsrätt för premiepension skall fastställas för tid före år 1995 och att pensionsrätt för inkomstpension för den tiden, dvs. åren 1960-1994, skall utgöra 18,5 % av underlaget. I andra stycket har föreskrivits att pensionsrätt för premiepension vad avser åren 1995–1998 skall motsvara 2 % av pensionsunderlaget och fastställas endast för pensionsgrundande inkomster. Personer med för- längt räkenskapsår kommer att tillgodoräknas pensionsrätt för premie- pension med 2 % även för inkomster som uppburits under år 1994 men som enligt 2 § denna lag jämfört med 1 kap. 8 § andra stycket LIP skall anses ha uppburits under år 1995 och med 2,5 % för inkomster som uppburits under år 1998 men som enligt nämnda paragrafer skall anses ha uppburits under år 1999. För den tid pensionsrätt för premiepension skall fastställas men mot- svara 2 % av pensionsunderlaget skall pensionsrätt för inkomstpension motsvara 16,5 % av samma underlag. Vidare skall, i den utsträckning pensionsrätt för premiepension inte skall fastställas på pensionsunder- laget, pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 % av detta underlag. I tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i 4 kap. 6 § LIP skall tillämpas vid bestämmande av pensionsrätt för personer födda under åren 1938–1953 även för tid före år 1999. Detta innebär att för sådana personer skall även pensionsrätt avseende åren 1960–1998 tjugondelas. Första och tredje styckena har formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring 32 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundut- bildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grund- utbildning enligt värnpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996–1998 för den som genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor. Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket lik- ställas med dagersättning enligt samma lag. Av 28 § framgår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas retroaktivt för åren 1995–1998. Liksom för därpå kommande år skall ett sådant belopp tillgodoräknas en försäkrad som under dessa år genomgått grundutbildning enligt lagen om totalförsvars- plikt. Som framgår av kommentaren till 3 kap. 8 § LIP kommer detta att innefatta även grundutbildning som genomgås av en kvinna som in- skrivits för värnplikt eller civilplikt enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Nämnda lagar trädde i kraft den 1 juli 1995. Samtidigt upphörde värn- pliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och lagen om militär grundutbildning för kvinnor att gälla. Grundutbildning enligt sistnämnda lag kan komma i fråga även för viss tid därefter. Som anförts i avsnitt 15.3 bör även försäkrade som våren 1995 genomgått grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst liksom försäkrade som under år 1995 eller senare genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor till- godoräknas pensionsgrundande belopp. Detta föreskrivs i första stycket i förevarande paragraf. I andra stycket föreskrivs att – då det gäller tillgodoräknande av pen- sionsgrundande belopp för grundutbildning enligt värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst och lagen om militär grundutbildning för kvinnor – med grundutbildning enligt den nya lagen skall likställas grundutbildning enligt äldre bestämmelser. Med sådan utbildning skall också likställas repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt värnpliktslagen. För tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp skall tjänstgö- ringen ha pågått minst 120 dagar utan att denna avbrutits, varvid endast dagar för vilka den försäkrade uppburit dagersättning skall räknas. Vad som avses med avbrott av tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt anges i kommentaren till 3 kap. 8 § LIP. Inte heller enligt äldre bestäm- melser ansågs frånvaro från utbildning i sig utgöra ett avbrott i utbild- ningen utan det krävdes beslut om hemförlovning eller liknande. Med dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt skall likställas dager- sättning enligt äldre föreskrifter. Eftersom de 120 dagar för vilka dagersättning uppburits inte behöver infalla under samma kalenderår för att pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas kan, om tjänstgöringen påbörjats under år 1994, pensionsgrundande belopp komma att tillgodoräknas den försäkrade för färre än 120 dagar. Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn 33 § En försäkrad skall för åren 1960–1998 tillgodoräknas pensions- grundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte varit bosatt tillsammans med barnet. Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomst- grundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för- äldrar till små barn, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Försäkrade föräldrar som under något eller några av åren 1960–1998 haft barn under fem års ålder skall för dessa år – enligt i huvudsak samma principer som skall gälla för framtiden – tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp (pensionsgrundande belopp för barnår). Av administrativa skäl måste dock för förfluten tid gälla delvis andra villkor för att en försäkrad skall kunna tillgodoräknas ett sådant belopp än de som skall gälla för framtiden. Liksom skall gälla för framtiden måste föräldern under hela det år för vilket beräkning skall göras ha varit försäkrad i Sverige och bosatt här. Även barnet skall ha varit bosatt i Sverige och föräldern får inte ha fyllt 65 år under intjänandeåret eller tidigare. Vidare skall föräldern ha haft vårdnaden om barnet minst halva året. Av 41 § framgår dock att fadern, för att kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, måste ansöka därom och därvid visa att han uppfyller villkoren för att tillgodo- räknas ett sådant belopp. Skälen härtill är administrativa, se vidare avsnitt 15.4. I första stycket i denna paragraf föreskrivs vidare att det för för- fluten tid inte uppställs något allmänt krav på att föräldern skall ha bott tillsammans med barnet. Även detta är motiverat av administrativa svårigheter. Vem som skall anses försäkrad och bosatt här för förfluten tid framgår av 30 § denna lag. I kommentaren till den bestämmelsen anges också hur bestämmelserna om försäkring och bosättning i Sverige förhåller sig till rådets förordning (EEG) nr 1408/71. Av 29 § framgår att 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§ samt 22 § andra stycket andra meningen LIP skall tillämpas vid tillgodoräknande av pen- sionsgrundande belopp för barnår avseende tid före år 1999. Att övriga bestämmelser om pensionsgrundande belopp för barnår i LIP inte är till- lämpliga innebär bl.a. att en förälder som uppfyller villkoren för att till- godoräknas pensionsgrundande belopp för barnår inte för förfluten tid kan överlåta rätten att tillgodoräknas ett sådant belopp till en styvförälder till barnet. Pensionsgrundande belopp för barnår kan för förfluten tid inte heller tillgodoräknas en särskilt förordnad vårdnadshavare eller förmyndare eller den som med socialnämnds medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. En adoptivförälder kan dock tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår även det år barnet anlänt till Sverige om adoptionen genomförs samma år. Detta följer av hänvisningen till 3 kap. 22 § andra stycket andra meningen LIP. När det gäller beräkningsalternativen är möjligheten för föräldrarna att genom anmälan dela på pensionsgrundande belopp för barnår utesluten för förfluten tid. Normalt är det alltså enbart modern eller enbart fadern som skall tillgodoräknas ett sådant belopp enligt det bästa av de tre beräkningsalternativen. Andra stycket behandlar den situationen att båda föräldrarna uppfyller de allmänna villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår för tid före år 1999 och båda lever vid ingången av nämnda år. Det är då den av dem som tillgodoräknats lägst pensionspoäng som skall tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet. Vid denna bedömning skall bestämmelserna i 34 § om bristande avgiftsbetalning m.m. beaktas. Skulle de ha haft lika hög pensionspoäng eller om ingen av dem tillgodoräknats någon pensionspoäng skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas modern. Bestämmelsen har på denna punkt i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag, se avsnitt 15.4. 34 § För åren 1960–1998 skall, om pensionspoäng på grund av under- låten eller bristande avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats till fullo vid tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 33 § andra stycket denna lag, pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp under intjänandeåret beräknas som om full avgift har betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen göras som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår enligt de två första beräkningsalternativen i 3 kap. 17 § första stycket LIP skall ut- gångspunkten vara den försäkrades pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp intjänandeåret (den s.k. utfyllnadsin- komsten). Av 10 § denna lag följer att med pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp i anledning av uppburen förtidspension skall för tid före år 1999 avses de belopp som där anges. I denna paragraf föreskrivs att vissa inkomster för vilka pensionspoäng inte beräknats ändå skall beaktas vid beräkning av utfyllnadsinkomsten. De skall däremot inte beaktas vid beräkning av den individuella jämförelseinkomsten enligt 3 kap. 17 § första stycket 1. De inkomster som skall läggas till vid beräkning av utfyllnadsin- komsten är desamma som skall beaktas vid tillämpningen av 3 kap. 2 § LIP för tid före år 1998 (se 29 § andra stycket). Det gäller alltså inkomst av annat förvärvsarbete för vilken egenavgifter inte betalats till fullo inom föreskriven tid och för vilken pensionspoäng därför inte tillgodoräknats samt inkomst av annat förvärvsarbete som undantagits från försäkring för tilläggspension. De nämnda inkomsterna skall beaktas på samma sätt som enligt 29 § andra stycket. Utfyllnadsinkomsten skall alltså beräknas som om avgifter betalats och som om berörd inkomst inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. För den som inte tillgodoräknats pensionspoäng för förtidspension enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL i dess lydelse under åren 1980–1998 skall alltså inkomsten läggas till övriga pensionspoängsberäknade inkomster och belopp samt, för åren 1995–1998, eventuell tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. För den som tillgodoräknats pensionspoäng för förtidspension enligt 11 kap. 6 § sista stycket AFL för något av åren 1980–1998 skall inkomst av annat förvärvsarbete för vilken pensionspoäng inte beräknats på grund av bristande avgiftsbetalning eller undantagande dock beaktas endast i den utsträckning denna, tillsammans med de inkomster för vilka pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om inte 11 kap. 6 § sista stycket AFL varit tillämplig (med tillägg för ett förhöjt basbelopp), överstiger de belopp som följer av 10 § samt eventuellt pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. På motsvarande sätt skall bristande avgiftsbetalning och undantagande inte beaktas vid tillämpningen av 33 § andra stycket angående vilken för- älder som för ett visst år har haft den lägsta pensionspoängen. 35 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960–1981 med prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid ingången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring. I 3 kap. 19 § LIP anges att omräkning av den s.k. individuella jämförel- seinkomsten enligt 3 kap. 17 § första stycket 1 samma lag skall göras med hänsyn till förändringarna av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring mellan respektive år. Den lagen trädde dock i kraft först år 1963. Före år 1982 ändrades också basbeloppet flera gånger varje år. Därför anges i denna paragraf att omräkningen skall ske med hänsyn till förändringen av de basbelopp, enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension respektive AFL, som gällde vid ingången av berörda år. Omräkning av pensionsbehållning 36 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar gälla för åren 1961–1998. I denna paragraf anges att vissa bestämmelser i 5 kap. LIP om inkomst- indexering skall tillämpas även för retroaktiv tid. Motsvarande gäller inte bestämmelserna i det kapitlet om arvsvinstfördelning. Inte heller skall pensionsbehållningen minskas på grund av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen. Omräkningar på grund av förändringar av inkomstindex kommer att ske först för år 1961 eftersom LIP är uppbyggd så att sådana omräkningar görs för fastställelseåret. Något uttag av ålderspension enligt LIP kan inte göras före den 1 januari 2001. Därför saknas anledning att hänvisa till de indexeringsbestämmelser i 5 kap. LIP som avser situationer när uttag av ålderspension gjorts under året. Att pensionsbehållningen skall reduceras på visst sätt för personer födda år 1938 och senare som gjort uttag av ålderspension enligt AFL följer däremot av 5 kap. 11 § LIP. Fördelning av premiepensionsmedel 37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsvarar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för respektive år. Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda av- giftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter understiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. I premiepensionssystemet skall medel motsvarande fastställd pensionsrätt för premiepension tillföras var och en för vilken fastställts sådan pensionsrätt varefter den enskilde får välja placering av medlen. Detta regleras i 8 kap. LIP. För att täcka de pensionsrätter för premiepension som skall fastställas för förfluten tid när premiepensionssystemet införs skall användas de avgiftsmedel som sedan år 1995 placerats på konto hos Riksgäldskontoret för förvaltning enligt lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter. I förevarande paragraf regleras hur de nu nämnda medlen skall fördelas mellan de enskilda. Som framgår av avsnitt 30.4 kommer avsatta medel för åren 1995-1998 inte att uppgå till lika mycket som summan av de fastställda pensionsrätterna för de nämnda åren bl.a. därför att avsättningen beräknades med utgångspunkt från att endast personer födda år 1939 eller senare skall tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension. Enligt denna lag skall dock även personer födda år 1938 tillgodoräknas sådan pensionsrätt. För att täcka mellanskillnaden skall medel avsatta för år 1999 tas i anspråk. Avsättningen för det året har anpassats till detta. 38 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under åren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Detsamma gäller den avkastning som efter utgången av år 1998 uppkommer dels på avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1997, dels på den samlade avkastning som uppkommit under åren 1995–1998 som inte avser avgiftsmedel hänförliga till intjänandeåret 1998. Avkastningen skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensionsrätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Övrig avkastning på avgiftsmedel hänförliga till tiden före år 1999 skall fördelas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Enligt paragrafen skall den samlade avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret som uppkommit under åren 1995–1998 tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Principerna för denna fördelning har be- skrivits i författningskommentaren till 8 kap. 1 § LIP. Som angetts där skall avkastningen som uppkommit under de fyra åren ses som ett enda belopp. Vid fördelningen av avkastningen mellan intjänandeåren skall beaktas hur länge avgiftsmedlen har stått inne på kontot. Vid utgången av år 1998 kan medlen avseende år 1995 sägas ha stått inne i ca 3,5 år. Motsvarande tid för medlen avseende år 1996 kan sägas vara ca 2,5 år och för år 1997 ca 1,5 år. Avkastningen fördelas då på följande sätt. Pensionsrätt för 1995 x (1+genomsnittlig avkastning under åren 1995–1998)3,5 Pensionsrätt för 1996 x (1+genomsnittlig avkastning under åren 1995–1998)2,5 Pensionsrätt för 1997 x (1+genomsnittlig avkastning under åren 1995–1998)1,5 Den avkastning som belöper på ett visst års pensionsrätter skall sedan fördelas mellan de enskilda i förhållande till den fastställda pensions- rättens storlek. I bestämmelsen anges också att ränta under 1999 på avgiftsmedel och avkastning som hänför sig till intjänandeåren 1995–1997 skall tillföras den som tjänat in pensionsrätter för åren 1995–1997. Övrig avkastning som uppkommer efter utgången av år 1998 på ”äldre” avgiftsmedel skall fördelas enligt de allmänna principerna i 8 kap. 1 § andra stycket LIP. Lagrådet har inte granskat bestämmelsen i sitt slutliga skick. 39 § De medel som vid utgången av år 1998 finns på det konto hos Riksgäldskontoret som avses i lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall den 1 januari 1999 föras över till förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. De kostnader för Premiepensionsmyndigheten år 1999 som inte täcks på annat sätt, får, efter regeringens medgivande, dras av från av- kastningen på medel som förvaltas enligt 8 kap. 1 § första stycket samma lag. Första stycket i denna paragraf handlar om de avgiftsmedel som vid upphävandet av lagen om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter finns innestående på det konto hos Riksgäldskontoret som avses i den lagen och som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998. Dessa medel, som med hänsyn till den eftersläpning som gäller för uppbörden kommer att avse tiden t.o.m. november 1998, skall den 1 januari 1999 föras över till den tillfälliga förvaltning hos Riksgäldskontoret som fortsättningsvis kommer att gälla enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP. Inbetalning av avgiftsmedel som hänför sig till december 1998 kommer att ske i januari 1999 direkt till denna tillfälliga förvaltning. I andra stycket anges att Premiepensionsmyndigheten får täcka kost- nader under år 1999 med avkastningen på medlen hos Riksgäldskontoret om regeringen lämnat sitt medgivande. Den slutliga lydelsen av paragrafen har inte granskats av Lagrådet. 40 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 28 § skall bestämmelserna i 8 kap. 2–4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension om överföring till förvaltare m.m. tillämpas i fråga om de medel och den avkastning som avses i 37 och 38 §§ denna lag. Överföringen till förvaltare skall genomföras före utgången av år 1999. I 8 kap. 2–4 §§ LIP finns bestämmelser om placering hos fondförvaltare och val av fond. Här föreskrivs bl.a. att de bestämmelserna skall till- lämpas även vad gäller de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998 och den avkastning som uppkommit under åren 1995–1998. Bestämmelser i andra meningen har inte redovisats för Lagrådet. Beslut m.m. 41 § En far som för något av åren 1960–1998 vill tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern till det eller de barn det pensionsgrundande beloppet avser lever den 1 januari 1999, skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999. Som anförts i anslutning till 33 § upprätthålls samtliga villkor för tillgo- doräknande av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn även för förfluten tid, utom såvitt avser bosättning tillsammans med barnen. Av administrativa skäl, som utvecklats i avsnitt 15.4, krävs dock i före- varande paragraf att fadern, för att kunna tillgodoräknas ett sådant be- lopp, skriftligen ansöker om det samt visar att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas beloppet. Eftersom ett allmänt krav på ansökan skulle leda till alltför omfattande administration ställs inte något sådant krav på modern. Utgångspunkten är i stället en presumtion att hon uppfyller villkoren. Skulle det emellertid framkomma att hon inte uppfyller villkoren för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, genom ansökan från fadern eller på annat sätt, skall hon inte tillgodoräknas ett sådant belopp. Detta kan innebära att ingen av föräldrarna kommer att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn. Så kan t.ex. vara fallet om fadern skulle ansöka och visa att han ensam haft vårdnaden om barnet eller barnen mer än halva året men av annat skäl inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår – exempelvis därför att han inte varit försäkrad hela det året. Ansökan från en fader om pensionsgrundande belopp för barnår skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 augusti 1999 om modern lever den 1 januari samma år och alltså kan tillgodoräknas pensionsrätt m.m. (jfr 28 § tredje stycket). I andra fall anges inte någon sista tidpunkt för ansökan. Av bestämmelserna om omprövning och överklagande av beslut enligt denna lag följer dock att beslut om pensionsgrundande belopp för barnår och beslut om pensionsrätt normalt kan omprövas senast den 30 juni 2000. Endast för det fall den enskilde kan göra sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, kan omprövning och överklagande av beslutet göras senare. 42 § För beslut enligt 28 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4–6 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension . I paragrafen regleras vad som skall gälla för beslut enligt 28 §. För såda- na beslut skall bestämmelserna om beslut om pensionsrätt enligt 13 kap. 4–6 §§ LIP gälla. Detta innebär att besluten skall fattas av den försäk- ringskassa där den försäkrade var inskriven vid tidpunkten för beslutet och i annat fall av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Samma försäkringskassa är också behörig att ta emot anmälningar o.dyl. Vidare får beslut enligt 28 § fattas genom automatisk databehandling. Det är då Riksförsäkringsverket som fattar beslutet för försäkringskassans räkning. Liksom då det gäller beslut enligt LIP som fattas genom automatisk databehandling gäller för här aktuella beslut att försäkringskassan avgör om beslutet skall fattas genom automatisk databehandling eller inte och att det är försäkringskassan som skall ompröva beslutet m.m. (Se även författningskommentaren till 13 kap. 5 § LIP). Genom att även 13 kap. 6 § LIP gäller för dessa beslut kan undantag från dessa bestämmelser föreskrivas i någon annan författning. 43 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som beslut enligt 28 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för åren 1960–1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997, senast den 31 maj 1999 och, när det gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt, senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man begär omprövning och överklagar beslutet. Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunk- ten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa. Av första stycket i denna paragraf framgår att på samma sätt som för det årliga beslutet gäller att beslut omfattande åren 1960–1998 skall med- delas skriftligen och innehålla en upplysning om hur man begär ompröv- ning av eller överklagar beslutet. Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser senast den 31 maj 1999 i fråga om beslut om pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997 och senast den 31 mars 2000 i fråga om beslut om sådan pensionsrätt för år 1998 och beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt för inkomstpension för tiden 1960–1998. Tid- punkterna är valda med hänsyn till att berörda personer så snart som möjligt skall få underrättelse om pensionsrätt m.m. för retroaktiv tid samtidigt som försäkringskassan skall ha tid på sig att få fram alla nöd- vändiga uppgifter som behövs för beslutet. I andra stycket föreskrivs att försäkringskassan inte behöver skicka någon underrättelse till personer som vid tidpunkten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa. Detta innebär bl.a. att någon skriftlig underrättelse inte behöver skickas till personer som avlidit eller till personer som har tjänat in pensionsrätt i Sverige under tiden 1960–1998 men som inte längre är inskrivna hos försäkringskassan. Om försäkringskassan ändå har kännedom om adressen till en person som, exempelvis på grund av flyttning utomlands, inte längre skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa, får det dock anses åligga försäkringskassan att skicka underrättelsen till denna adress. När försäkringskassan med stöd av denna bestämmelse underlåtit att underrätta om meddelat beslut, kommer tiden för omprövning och över- klagande vara två månader från den dag då den person som beslutet rör fått kännedom om beslutet (se 44 och 45 §§). 44 § För beslut enligt 28 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket eller 45 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension: – 13 kap. 7 § om ändring av beslut, – 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 12 §, 13 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning av beslut, – 13 kap. 17, 18, 20 och 21 §§, 22 § första och tredje styckena samt 23 § om överklagande av beslut, – 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt – 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m. Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspen- sion skall hänvisningen till 13 kap. 11 § samma lag i stället avse 45 § denna lag. I denna paragraf anges vilka bestämmelser i 13 och 15 kap. LIP som är tillämpliga på beslut som meddelats avseende åren 1960–1998. I andra stycket anges att hänvisningen i 13 kap. 12 § LIP till 11 § i samma kapi- tel, angående när en begäran om omprövning skall ha inkommit, i stället skall avse motsvarande bestämmelser i 45 § denna lag. Vissa undantag från bestämmelserna i första stycket följer också av 45 §. 45 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 28 § skall göra detta skriftligen senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom. Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en förälder eller därmed likställd på grund av att förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, får omprövning ske på begäran av den som då kan tillgodoräknas beloppet även om ingen anmälan enligt 41 § har gjorts. Vad som föreskrivs i första stycket andra meningen skall då också gälla, om den som i så fall kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i första stycket första meningen har fått kännedom om att det pensionsgrundande belopp som har bestämts för den andre har ändrats. Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 28 § skall omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 44 §, meddelas senast den 31 augusti 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. I denna paragraf finns vissa särskilda bestämmelser om omprövning av beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt avseende åren 1960–1998. I huvudsak skall samma bestämmelser gälla som för ändring och om- prövning av motsvarande beslut enligt LIP. Detta framgår av 44 §. I första stycket i denna paragraf finns dock särskilda bestämmelser avse- ende de tider inom vilken begäran om omprövning av beslut enligt 28 § skall göras. Den tid som där anges är bestämd till den 31 augusti respek- tive den 30 juni året efter det år då respektive underrättelse om beslutet senast skall ha sänts till den som beslutet rör . Beslutet om annan pen- sionsrätt än pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997 och pensionsgrundande belopp för åren 1960–1998 kommer alltså inte att ha vunnit laga kraft innan de första utbetalningarna skall göras enligt LIP. Bestämmelserna i andra stycket är en följd av behovet för en förälder som uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för tid före år 1999 att kunna begära omprövning av en beslutad pensionsrätt som påverkas av att den allmänna försäkringskassan har meddelat ett nytt beslut för den andre föräldern som tillgodoräknats beloppet. Detta gäller om försäkringskassan har ändrat beslutad pensionsrätt för modern till ett barn på grund av att försäkringskassan efter omprövning funnit att hon, som tidigare tillgodoräknats det pensionsgrundande beloppet inte uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Fadern till barnet får då begära att han skall tillgodoräknas sådant belopp och att beslutet angående hans pensionsrätt ändras även om han inte tidigare har ansökt om att tillgodoräknas beloppet. Det åligger dock fortfarande fadern att visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas beloppet. Detta gäller även om han fått kännedom om beslutet rörande moderns pensionsrätt efter utgången av den tid som föreskrivs för omprövning enligt första stycket första meningen. Stycket har lagts till efter Lagrådets granskning men är i huvudsak utformat i enlighet med förslaget i 13 kap. 11 § tredje stycket LIP i lagrådsremissen. Med likställd avses den som enligt 3 kap. 22 § LIP skall likställas med förälder vid bestämmande av vem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. Tredje stycket avser de tider inom vilken en allmän försäkringskassa får ompröva ett beslut enligt 28 § på eget initiativ. Omprövningstiden gäller inte om omprövningen är föranledd av att den enskilde lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgiftsskyldighet liksom om beslutet behöver ändras på grund av att ett beslut har ändrats för en annan person och detta även påverkar det aktuella beslutet. Detta följer av att 13 kap. 13 § andra och tredje styckena LIP är tillämplig på beslut enligt 28 §. Ett omprövningsbeslut som avser pensionsrätt eller pensionsgrundande belopp för tid före år 1999 får överklagas inom två månader från det att den enskilde fick del av beslutet. Detta följer av att även 13 kap. 18 § är tillämplig på beslutet. Vad som gäller om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 28 § framgår av 46 §. 46 § Beslut enligt 28 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast den 31 augusti 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 maj 1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni 2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Av denna paragraf framgår att även Riksförsäkringsverket kan överklaga beslut enligt 28 § samt att det i så fall skall ske inom samma tider som gäller för en enskild som vill begära omprövning. Enligt andra meningen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, får verket, om ett beslut om omprövning av ett retroaktivt beslut skulle ha meddelats så sent att den angivna tiden för överklagande inte räcker till, i stället överklaga beslutet inom två månader från det att beslutet meddelades. 37.3 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten 1 § I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensions- myndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grund- läggande bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen erinrar om att det vid sidan om de särskilda reglerna i förevarande lag finns allmänna bestämmelser om Premiepensionsmyn- dighetens verksamhet inom premiepensionssystemet i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna i den föreliggande lagen ryms inom den konstitutio- nella restkompetens som tillkommer regeringen. Mot bakgrund av reg- lernas särskilda karaktär har de brutits loss från den grundläggande regleringen i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Ändringen har föreslagits av Lagrådet. Regler för försäkringsverksamheten 2 § Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet: – 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar, – 2 § om beräkning av premiereserv, – 3–8 a §§ om försäkringstekniska grunder, – 9–11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek- niska avsättningar, och – 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru- ment. Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§ försäkringsrörelselagen gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande av livräntor enligt 9 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § samma lag. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder staten som ägare. I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL som skall gälla för Premie- pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet. Avgränsningen av det regelverk som skall gälla för myndigheten har diskuterats i avsnitt 23.1. Uppräkningen av de bestämmelser i FRL som skall gälla för myndig- hetens verksamhet innebär emellertid inte att Finansinspektionen genomgående kan tillämpa samtliga bestämmelser i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Uppräkningen innebär också att FRL i förekommande fall skall tillämpas jämte ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. Paragrafen skall läsas tillsammans med den grundläggande bestämmelsen i 7 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som anger att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Det innebär att sådana frågor som är av försäkringsteknisk eller liknande karaktär och som inte har reglerats särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäkringsväsendet. Det är inte bara de angivna paragraferna i FRL som skall gälla utan också de föreskrifter som har utfärdats av regeringen eller Finansinspektionen med stöd av bemyndiganden i dessa paragrafer. Sådana bemyndiganden finns i 7 kap. 1–3, 8 a, 9, 10, 10 c, 10 e–10 g och 17 b §§. (Såvitt gäller 3 § finns ett bemyndigande bara i paragrafens lydelse enligt SFS 1995:779, som inte har trätt i kraft ännu.) Samtliga dessa bemyndiganden ger rätt för regeringen att överlåta åt inspektionen att utfärda föreskrifterna, och denna möjlighet har utnyttjats fullt ut genom 49 § försäkringsrörelseförordningen (1982:790). Till 7 kap. 1, 3, 10 c och 17 b §§ har hittills inte utfärdats några före- skrifter. Till övriga paragrafer finns föreskrifter (och i vissa fall även allmänna råd) i Finansinspektionens författningssamling (FFFS) enligt följande: Paragraf FFFS 7 kap. 2 § 1997:1 om beräkning av premiereserv för livför- säkringsrörelse samt för livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring (ersätts av FFFS 1997:32 som träder i kraft den 1 juli 1998) 7 kap. 8 a § 1995:28 om redogörelse för konsekvenserna av grunder för livförsäkring 7 kap. 9 § 1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av tillgångar för skuldtäckning, stora exponeringar och exponering för marknadsrisk, samt 1998:2 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redogörelse över balansräkning, resultatredovisning m.m. 7 kap. 10 § 1997:23 om definition av utländska stater m.m. samt hantering av valutakursrisken 7 kap. 10 e § 1997:23 om definition av utländska stater m.m. samt hantering av valutakursrisken 7 kap. 10 f § 1996:30 om register avseende de tillgångar som används för skuldtäckning i svenska försäkringsbolag 7 kap. 10 g § 1995:31 om information rörande livförsäkrings- bolagens riktlinjer för placering av medel som an- vänds för skuldtäckning Föreskrifterna 1997:5 och 1998:2 är utfärdade med stöd av 19 kap. 3 § FRL men har betydelse även för tillämpningen av 7 kap. 9 § FRL (jfr kommentaren till 10 §). Alla regler i dessa föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det blir inspektionens sak att avgöra vilka delar av föreskrifterna som skall tillämpas. Bestämmelsen i andra stycket, att vissa regler i FRL skall gälla bara för myndighetens traditionella försäkringsrörelse, är en spegelbild av de undantag från FRL som för fondförsäkringsbolagens del görs i 8 § och 10 § första stycket 4 lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Så länge pensionsspararnas tillgodohavanden är placerade i värdepappersfonder, kommer det alltså att gälla samma placeringsregler för Premiepensionsmyndigheten som för de privata fondförsäkringsbolagen. Bestämmelsen i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Enligt 7 kap. 10 a § FRL får aktier och andelar i dotterföretag bara i vissa fall användas för skuldtäckning. Såvitt nu kan bedömas kommer myndigheten i vart fall inte i inledningsskedet att äga några företag. Om ett sådant ägande skulle uppkomma längre fram blir det genom bestäm- melsen i tredje stycket andra meningen klart i vilka fall aktier eller an- delar som ägs av staten inte får användas för skuldtäckning. En bestämmelse som möjliggör undantag från de i första stycket an- givna bestämmelserna finns i 11 §. 3 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många aktier i ett svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, att röstetalet för dem tillsam- mans med myndighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses notering vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Bestämmelsen innebär att det i fråga om det s.k. institutionella ägandet kommer att gälla i huvudsak samma begränsning för Premiepensions- myndigheten som för försäkringsbolag och andra finansiella företag. 4 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall tillföras pensionsspararna i form av återbäring. Överskottsmedlen får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndig- hetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionsspararna har rätt till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn utveckling av pensionerna över tiden. Fördelningen av återbäringen mellan pensionsspararna skall göras med hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet. Paragrafen innebär att överskott som uppkommer i Premiepensions- myndighetens verksamhet skall tillföras pensionsspararna, förutsatt att det kan ske utan att myndighetens förmåga att uppfylla sina försäkrings- åtaganden kommer i fara. Vidare anges riktlinjer för hur återbäringen skall fördelas över tiden (första stycket sista meningen) och hur den skall fördelas mellan pensionsspararna (andra stycket). I sistnämnda del sägs att återbäringen skall fördelas mellan pensions- spararna "med hänsyn tagen till" i vilken utsträckning varje pensions- sparares medel har bidragit till uppkomsten av överskottet. Härigenom markeras att den s.k. kontributionsmetoden enligt nuvarande försäkringsrörelseregler är huvudmodellen, men det utesluts inte att vissa avsteg kan göras från den modellen t.ex. i förenklingssyfte. Redovisning 5 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk- ringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, tillämpas: – 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554), – 1 kap. 3 § om vissa definitioner, – 2 kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i årsredovisningen, – 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m., – 3 kap. om balans- och resultaträkning, – 4 kap. om värderingsregler, – 5 kap. om tilläggsupplysningar, – 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, och – 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut. Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndigheten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestämmelserna om sådan redovisning i 7 kap. 2–4 §§ lagen om årsredovisning i försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäk- ringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisnings- lagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef. I paragrafen anges vilka bestämmelser i lagen om årsredovisning för för- säkringsföretag som skall tillämpas av Premiepensionsmyndigheten. Uppräkningen av sådana bestämmelser har begränsats i enlighet med den uppfattning som Lagrådet gett uttryck för i sitt yttrande. Även de före- skrifter som Finansinspektionen med stöd av förordningen (1995:1600) om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkrings- företag har utfärdat i anslutning till lagen skall gälla (FFFS 1997:27). Genom hänvisningen i 2 kap. 2 § lagen om årsredovisning för försäk- ringsföretag till 2 kap. 2–4 §§ årsredovisningslagen blir även de allmänna principerna om att årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i överensstämmelse med god redovisningssed, att redovisningen som helhet skall ge en rättvisande bild av företagets ställning och andra grundläggande redovisningsprinciper tillämpliga för myndigheten. Detta torde i sin tur förutsätta att myndigheten i sin löpande bokföring också följer god redovisningssed. En bestämmelse som ger möjlighet att medge undantag från de i första och andra styckena angivna bestämmelserna finns i 11 §. Som angetts i avsnitt 23.2 kan en sådan möjlighet behövas när det är tveksamt om en viss bestämmelse i redovisningslagstiftningen bör tillämpas för myndigheten. Som exempel kan nämnas att staten naturligtvis inte bör ses som moderföretag till Premiepensionsmyndigheten (se t.ex. 5 kap. 24 § den allmänna årsredovisningslagen). 6 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång. Bestämmelsen har närmast sin förebild i 8 kap. 3 § andra stycket den allmänna årsredovisningslagen, enligt vilken bestämmelse ett handels- bolag skall lämna in sin årsredovisning till registreringsmyndigheten inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Information 7 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionsspararna får tillgång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premiepensionssystemet. Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäk- ringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de enskilda enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Paragrafen behandlar Premiepensionsmyndighetens informationsskyl- dighet mot pensionsspararna. Ämnet har diskuterats i avsnitt 35. Utöver redovisningen i den allmänna motiveringen kan följande tilläggas. Bestämmelser om information förekommer allmänt i de näringrättsliga reglerna för finansiella företag. De näringsrättsliga reglerna har i stor utsträckning gjorts tillämpliga även i premiepensionssystemet. Med hänsyn till detta och till den särskilda vikt som lagts vid informationskraven har en särskild informationsbestämmelse tagits in med sikte på Premiepen- sionsmyndigheten. En särskild fråga är i vilken utsträckning Premiepensionsmyndigheten bör vidarebefordra till pensionsspararna sådan information om admi- nistrativa förändringar rörande fonderna som myndigheten erhåller i sin egenskap av fondandelsägare. Det kan gälla överlåtelse av förvaltningen av en fond, ändringar av fondbestämmelserna, sammanläggning av fonder eller uppdelning av en fond och liknande. Vid överlåtelse av förvaltningen av en fond gäller enligt 35 § lagen om värdepappersfonder att förändringen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt hållas tillgänglig hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. Dessa åtgärder får anses tillräckliga också för pensionsspararna i premiepensionssystemet och alltså inte fordra några ytterligare åtgärder från Premiepensionsmyndighetens sida. Ändringar av fondbestämmelserna får göras bara med godkännande av Finansinspektionen (10 § lagen om värdepappersfonder). Om en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna, får inspek- tionen som villkor för sitt godkännande bestämma att andelsägarna skall underrättas om ändringen. Inspektionen skall då också bestämma hur underrättelsen skall ske. I dessa fall bör inspektionens bedömning vara vägledande för Premiepensionsmyndighetens handlande. Om inspek- tionen inte kräver någon underrättelse till fondandelsägarna eller bara beslutar att underrättelse skall ske genom annonsering, bör myndigheten inte behöva skicka några underrättelser till pensionsspararna. Om möjligt bör dock en uppgift om att fondbestämmelserna har ändrats lämnas i det följande årsbeskedet till pensionsspararna. Om inspektionen å andra sidan kräver att fondbolaget skall sända under- rättelser direkt till alla andelsägare, bör myndigheten också underrätta pensionsspararna på samma sätt. Också sammanläggning och uppdelning av fonder kräver tillstånd av Finansinspektionen (33 a § lagen om värdepappersfonder). Ett fondbolag som har fått sådant tillstånd skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och inspektionens beslut. I förarbetena till bestämmelsen har det förutsatts att underrättelsen skall lämnas direkt till varje andelsägare (se prop. 1992/93:206 s. 24). I konsekvens härmed bör myndigheten sända en direkt underrättelse till de berörda pensionsspararna om sammanläggning och uppdelning av fonder. Situationer av det slag som nu har nämnts är emellertid relativt säll- synta i praktiken. Man torde därför inte behöva befara att Premiepen- sionsmyndighetens kostnader för informationen skall bli särskilt be- tungande. Det framstår som naturligt att de kostnader som uppstår bärs av pensionsspararna gemensamt, eftersom det inte beror på den enskilde pensionsspararen att en administrativ åtgärd vidtas med den fond som han har valt. Aktuarie 8 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndigheten. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myn- dighetens chef. Paragrafen innebär att Premiepensionsmyndigheten skall ha en ansvarig aktuarie med samma kompetens som i livförsäkringsbolagen. Finans- inspektionen har med stöd av 49 § försäkringsrörelseförordningen med- delat föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie (se SFS 1984:290). Revisorer 9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensions- myndighetens årsredovisning enligt 5 § jämte räkenskaperna samt ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till regeringen. De revisorer som regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer enligt förevarande paragraf skall utse skall i första hand revidera årsredovisningen enligt lagen om årsredovisning för försäkringsföretag och vad som hänger samman med den. Det hindrar naturligtvis inte dessa båda revisorer från att samarbeta och utbyta syn- punkter med Riksrevisionsverkets ”statliga” revisorer i gemensamma frågor. De revisorer som utsetts enligt denna paragraf skall även granska "ledningens förvaltning". Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser under revisionen till regeringen, som får bedöma vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av rapporten. Enligt 14 § revisorslagen (1995:528) skall revisorerna utföra sitt uppdrag enligt god revisionssed. Paragrafens slutliga utformning har inte redovisats för Lagrådet. Innehållet i Finansinspektionens tillsyn m.m. 10 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension: – 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare att lämna upplysningar till inspektionen, – 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkringsbolags styrelse, – 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för granskning, – 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upp- lysningar m.m. till inspektionen, – 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspek- tionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser, – 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och – 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef. I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL:s tillsynskapitel (19 kap.) som skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensions- myndigheten. I likhet med vad som anförts ifråga om uppräkningen i 2 § av de be- stämmelser i FRL som skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet, innebär inte förevarande paragraf att inspektionen ifråga om tillsynen över myndigheten genomgående kan tillämpa de uppräknade bestämmelserna i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Uppräkningen innebär således att bestämmelserna skall gälla för inspektionens tillsyn i den mån de är tillämpliga på myndighetens verksamhet. Omfattningen av inspektionens tillsyn påverkas av att många av de be- stämmelser som gäller för försäkringsbolagen inte skall gälla för myn- digheten. Därmed är emellertid inte sagt att tillsynen skulle vara strängt begränsad till en kontroll av att myndigheten följer de föreskrifter som anges i 2 och 5 §§. Verksamheten bör bli föremål för en allsidig tillsyn, bl.a. grundad på bestämmelsen i 7 kap. 2 § lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Relationen mellan inspektionen och myndigheten skall inte vara annorlunda än relationen mellan inspek- tionen och försäkringsbolagen. Men sådana rapporteringskrav och till- synsåtgärder som är direkt inriktade på t.ex. bestämmelserna om kapital- bas, solvensmarginal och liknande kommer naturligtvis att sakna be- tydelse. Som Lagrådet påpekat i sitt yttrande måste, vid tillämpningen av hän- visningarna i paragrafen, bestämmelserna i 11 kap. 7 § regeringsformen iakttas. Sistnämnda bestämmelser hindrar Finansinspektionen att före- skriva hur Premiepensionsmyndigheten i särskilt fall skall besluta i ärende som gäller tillämpning av lag. Detta torde, i enlighet med vad Lagrådet gett uttryck för, t.ex. innebära att det mera sällan kan bli fråga om att förelägga Premiepensionsmyndigheten att vidta rättelse i andra falll än de som gäller myndighetens interna organisation. Liksom när det gäller rörelsereglerna kompletteras FRL:s tillsynsregler av föreskrifter som regeringen och Finansinspektionen har utfärdat med stöd av bemyndiganden i lagen. Av de paragrafer som anges i förevarande paragraf innehåller 19 kap. 3 och 15 §§ sådana bemyndiganden. Bemyndigandet i 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen m.fl. att lämna upplysningar till Finansinspektionen kan föras vidare till inspektionen, och så har skett genom 49 § försäkringsrörelseförordningen. Med stöd av bemyndigandet har inspektionen utfärdat ett flertal föreskrifter i FFFS, nämligen: 1997:34 för livförsäkringsbolagens konsolideringsredovisning 1995:11 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna blan- ketter för beräkning av premiereserv 1997:25 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna upp- gifter om analys av årsresultat 1995:65 om periodisk rapportering av kapitalplaceringar, skulder och kapitalavkastning (P1A-P1C) 1996:6 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter om nyteckning m.m. 1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av till- gångar för skuldtäckning, stora exponeringar och exponering för mark- nadsrisk 1997:7 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna uppgifter om nyteckning och försäkringsbestånd 1998:2 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redo- görelse över balansräkning, resultatredovisning m.m. På samma sätt som när det gäller de föreskrifter som angavs vid 2 § kommer det bland dessa föreskrifter att finnas regler som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Detta utgör emellertid inte något problem, eftersom Finansinspektionen själv kan bestämma vilka av föreskrifterna som skall tillämpas i praktiken. Bemyndigandet i 19 kap. 15 §, som handlar om avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet, gäller bara för regeringen själv. Rege- ringens föreskrifter finns i förordningen (1995:1116) om finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Det bör observeras att bestämmelserna i 16 kap. FRL om skadestånds- ansvar för styrelseledamöter, aktuarier m.fl. inte har gjorts tillämpliga för myndighetens del. Sådana frågor får i stället behandlas enligt de regler som gäller för statliga myndigheter i allmänhet. Detsamma gäller bestämmelserna i 21 kap. FRL om straff. Redan av det skälet att oklarhet råder om i vilken utsträckning vite kan föreläggas en myndighet görs inte vitesreglerna i nyssnämnda kapitel i FRL tillämpliga. 11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 § första stycket samt 5 § första och andra styckena. Ett beslut enligt denna paragraf som meddelats av en annan myndighet än regeringen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Det kan antas att vissa av de bestämmelser i 7 kap. FRL och i lagen om årsredovisning för försäkringsföretag som nu görs tillämpliga för Pre- miepensionsmyndigheten i ett senare skede, när den praktiska verksam- heten har påbörjats, visar sig olämpliga eller opraktiska. Därför ges i pa- ragrafen möjlighet att medge undantag från bestämmelserna. Lagrådet har påpekat att det inom den s.k. restkompetensen är rege- ringen och inte riksdagen som bör bestämma till vilken myndighet en viss uppgift skall delegeras. Bestämmelsen har nu också utformats på detta sätt. Hur långt denna dispensmöjlighet skall utnyttjas får bedömas efter hand vid dess tillämpning. En alltför stor skillnad mellan lagens generella bestämmelser och det verkliga rättsläget kan dock inte godtas. Paragrafen nämner inte någonting om dispens från de föreskrifter som Finansinspektionen har utfärdat. Rätten att dispensera från sina egna be- stämmelser har inspektionen ändå. Av liknande skäl ges inte någon möjlighet att dispensera från de lagbe- stämmelser som anges i 10 §. Dessa bestämmelser är praktiskt taget alla utformade på ett sådant sätt att inspektionen själv bestämmer hur och i vilken utsträckning de skall tillämpas. Andra och tredje meningarna i bestämmelsen, som behandlar över- klagande av beslut som meddelats av annan myndighet än regeringen, har inte redovisats för Lagrådet. 37.4 Förslaget till lag om statlig ålderspensionsavgift 1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt denna lag. Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng. I paragrafen anges att staten för varje år skall betala statlig ålderspen- sionsavgift i enlighet med bestämmelserna i lagen. Det är således staten som har betalningsansvaret för avgiften. Vidare slås det fast att avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller pensionspoäng. Stadgandet innebär att avgift endast skall betalas för sådana personer som det fastställs pensionsgrundade inkomst för och som uppfyller de nämnda förutsättningarna. Eftersom pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas för en för- säkrad för år före det då denne fyllt 16 år kan avgift aldrig komma ifråga för denna kategori. Avgift skall inte betalas för ersättningar som utgivits till någon under dödsfallsåret. På ersättning till den som är född före år 1938 skall avgift inte heller betalas om ersättningen utgetts efter det år då denne har fyllt 64 år. Skälet härtill är att inkomster därefter inte grundar rätt till ålders- pension för den som är född före år 1938. Endast den som är född år 1938 eller senare omfattas av det nya systemet och har rätt till ålderspension på grundval av de belopp som avses i 5 §. 2 § Avgiften utgör 6,40 procent av ersättning i form av 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller in- komst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1–4 nämnda lag, 2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring, 3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, 5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, 6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, 8. dagpenning från arbetslöshetskassa, 9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet, 10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut- bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera- tionsväxling, 11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), 13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag, 14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en- ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt 16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut- sträckning som regeringen så föreskriver. Som framgår av avsnitt 30.1 skall pensionsrätt tillerkännas försäkrade som uppbär socialförsäkringsersättningar av olika slag, ersättningar vid arbetslöshet, vissa former av bidrag i samband med utbildning samt dag- penning till totalförsvarspliktiga på grundval av den utbetalda ersätt- ningen. Pensionsgrundande inkomst beräknas på utbetalda sådana ersätt- ningar. I enlighet med den grundläggande principen i det reformerade systemet att det skall råda överensstämmelse mellan avgift och pensionsrätt skall avgift betalas till ålderspensioneringen för de olika former av förmåner som grundar rätt till ålderspension. I förevarande paragraf anges att avgiften utgör 6,40 % av sådana er- sättningar som räknas upp under punkterna 1–16. Innehållet i punkten 1 motsvarar vad som skall räknas som pensionsgrundande inkomst av an- ställning enligt 2 kap. 5 § 1 respektive inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 5 LIP. De resterande punkterna 2–16 har sin motsvarighet i 2 kap. 5 § första stycket 2–16 LIP. 3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam- mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs- arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. I paragrafen anges att avgift inte ska beräknas om ersättningen tillsam- mans med andra ersättningar understiger 24 % av det för året gällande prisbasbeloppet. Gränsen är densamma som gäller för att pensionsgrun- dande inkomst skall fastställas. Samma gräns gäller också för deklara- tionsplikten. 4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från en försäkrads inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp en- ligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ordning: 1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete, 2. annan inkomst av annat förvärvsarbete, 3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning, 4. annan inkomst av anställning. Stadgandet innebär att statlig ålderspensionsavgift aldrig skall betalas för sådana ersättningar som i sig är pensionsgrundande men som ligger över taket som det inte fastställs några förmåner för. Sådana ersättningar ger aldrig någon pensionsrätt eller några poäng och det skall därför följaktligen inte betalas någon statlig ålderspensionsavgift för dem. I paragrafen anges hur beräkning av avgiften på ersättningar enligt 2 § skall göras. Eftersom ersättningar i form av inkomst av annat förvärvsarbete och inkomst av anställning sammanlagt kan överstiga intjänandetaket och statlig ålderspensionsavgift inte ska betalas för ersättningar däröver skall beräkningen av avgiften ske enligt en särskild ordning. Denna ordning innebär att ersättningarna vid beräkningen av avgiften skall anses vara utgivna enligt en i paragrafen angiven kronologisk ordning. Den nu angivna ordningen tillämpas vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Eftersom avdrag för allmän pensionsavgift görs vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, är avgiftstaket för den allmänna pensionsavgiften angivet i förhöjda prisbasbelopp högre. Taket för uttaget av den allmänna pensionsavgift är på 8,06 förhöjda prisbasbelopp vilket med en allmän pensionsavgift på 6,95 % motsvarar ett intjänandetak på 7,5 förhöjda prisbasbelopp. 5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Pensionsrätt skall i det reformerade systemet i vissa fall beräknas på särskilt framräknade belopp. Sådana belopp tillgodoräknas för förtidspension, plikttjänstgöring och för år då föräldrar haft barn under en viss ålder. Dessa belopp beräknas och fastställs enligt 3 kap. LIP. I paragrafen föreskrivs att avgiften utgör 18,5 procent av de pensions- grundande belopp som fastställs enligt 3 kap. LIP. I nämnda kapitel finns en särskild avräkningsordning vilken dock inte påverkar beräkningen av den statliga ålderspensionsavgiften. Pensionsgrundande belopp fastställs endast om dessa tillsammans med pensionsgrundande inkomst inte över- stiger 7,5 gånger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet. Även för de pensionsgrundande beloppen gäller att avgift betalas endast för sådana belopp som resulterar i pensionsrätt. Detta gäller också om pensionsrätten inte säkert kommer att nedräknas vid bestämmande av den framtida pensionen därför att det s.k. förvärvsvillkoret ännu inte uppfyllts. 6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut. I paragrafen stadgas att om livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskade- försäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, har samordnats med förtidspension eller efterlevandepension så skall avgiften utgöra 18,5 procent av den del som på grund av samord- ningen inte har betalats ut. Eftersom det är bruttolivräntan som ligger till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten och som ger pensionsrätt är det följaktligen också på denna som den statliga ålders- pensionen skall betalas. Detta innebär att det skall betalas 6,40% i avgift för den del av livräntan som ger pensionsrätt och som mottagaren betalar allmän pensionsavgift för, och 18,5 % i avgift för den del som samordnats med förtidspensionen och som mottagaren inte betalar allmän pensionsavgift för. 7 § Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära avgiften betalas varje månad. Regeringen skall bestämma storleken på de belopp som skall betalas. I paragrafen anges att den statliga ålderspensionsavgiften för varje år skall betalas preliminärt. Den preliminärt bestämda avgiften skall så nära som möjligt motsvara de avgifter som kommer att fastställas slutligt under det kommande fastställelseåret. Den preliminärt bestämda årliga avgiften skall delas upp på tolv betalningar och kommer således att be- talas med samma tidsintervall som de ålderspensionsavgifter som betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Det är regeringen som skall bestämma storleken på de belopp som skall betalas preliminärt. 8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden. Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från Riksförsäkringsverket. Regeringen skall fastställa storleken på andelarna av de inbetalda av- gifterna. På samma sätt som gäller för ålderspensionsavgifterna enligt 4 kap. 3 § lagen om socialavgifter skall en viss del av den statliga ålders- pensionsavgiften placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att därifrån sedan överföras till individuella pensionskonton inom premiereservsystemet. Återstoden av avgiften skall föras till Allmänna pensionsfonden. Någon överföring till staten skall dock inte göras. En sådan avsättning är inte aktuell i detta sammanhang eftersom den statliga ålderspensionsavgiften inte skall betalas för ersättningar och belopp över intjänandetaket. 9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret. Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. I paragrafen slås det fast att den slutliga avstämningen av ålderspen- sionsavgifterna skall göras året efter fastställelseåret. Termen fastställelseår är densamma som används i LIP och skall definieras på samma sätt. Året efter intjänandeåret börjar pensionsrätterna fastställas och senast den 31 mars året efter fastställelseåret skall samtliga pensionsrätter ha fastställts för det ifrågavarande intjänandeåret. Efter denna tidpunkt föreligger således möjlighet att avstämma de preliminärt beräknade och inbetalda avgifterna med de avgifter som skall betalas slutligt. Avstämningen av avgifterna innebär dels att de preliminära avgifterna avstäms mot de slutligt bestämda avgifterna, dels att de medel som preliminärt förts till Riksgäldskontoret avstäms mot de fastställda pensionsrätterna för premiepension. De skillnadsbelopp som framkommer skall beräknas med viss avkastning . Belopp som regleras gentemot Riksgäldskontorets konto för den tillfälliga förvaltningen beräknas med samma avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket LIP avseende övriga medel som förvaltas på det kontot och medel som regleras gentemot Allmänna pensionsfonden regleras med den basränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Hela uppbördsförfarandet skall regleras i särskild förordning. Beräk- ningen, debiteringen och avstämningen av ålderspensionsavgifterna kommer således inte att följa det uppbördssystem som gäller vid uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. 10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun- dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders- pension. I paragrafen anges att den statliga ålderspensionsavgiften skall användas för finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt LIP. Försäkringen omfattar inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension, premiepension och premiepension till efterlevande. Övergångsbestämmelserna 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för år 1999. 2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension. Lagen träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas på inkomster m.m.från och med den 1 januari 1999. Anledning till att lagen träder i kraft den 1 oktober 1998 är att ett flertal verkställighetsföreskrifter måste träda i kraft före det att lagen skall börja tillämpas. Lagen kommer att vara tillämplig på ersättningar som utbetalas från den 1 januari 1999. Det innebär att ålderspensionsavgift skall betalas för samtliga ersättningar som betalas ut efter detta datum. Lagen blir således, när det gäller pensionsgrundande inkomst, även tillämplig på ersättningar som har beräknats på förhållanden som gällde före den 1 januari 1999. Under åren 1999 och 2000 skall avgiften också finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension. 37.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 1 kap. 3 § Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels perso- ner som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om ut- landsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspen- sion även om han eller hon inte är bosatt i riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller 11 kap. 6 § denna lag, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han eller hon inte längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall anses bosatt i riket under hela utsänd- ningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make lik- ställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell art. Ändringen i tredje stycket är en konsekvens av att bestämmelserna i 11 kap. 6 § om tillgodoräknande av pensionspoäng har flyttats från AFL till LIP. I fjärde stycket har regeringens bemyndigande att föreskriva undan- tagande från rätten att fortfarande anses som bosatt i riket vid utsändning som är avsedd att vara längre tid än ett år slopats. Möjligheten till undantagande har ingen nämnvärd praktisk betydelse och regeringen har inte heller nu någon sådan föreskrift. 6 § Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett prisbasbelopp. Detta belopp skall fastställas för varje år av regeringen. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje stycket. Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt prisbasbelopp enligt femte stycket. Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplice- rats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor. Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan- depension enligt 6–8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag, b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12–14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag. I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen. Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet enligt andra stycket. Därvid skall dock det där angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats. Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. I paragrafens första stycke anges att beräkningarna enligt lagen skall göras med anknytning till ett prisbasbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras med ledning av ett annat belopp. Prisbasbeloppet skall för varje år fastställas av regeringen. Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt prisbasbelopp. Detta belopp framräknas på samma sätt som prisbasbeloppet men med den skillnaden att förändringen i det allmänna prisläget under den aktuella tiden räknas upp fullt ut och multipliceras med ett annat bastal. Det förhöjda prisbasbeloppet har tillkommit på grund av att basbeloppet för år 1995 och senare år årligen räknats upp med en lägre procentsats än 100 %. Beräkningen av det förhöjda prisbasbeloppet regleras i femte stycket. I LIP anges särskilt när beräkningar skall göras utifrån det förhöjda prisbasbeloppet. I sista stycket har intagits en bestämmelse med innebörden att om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Anledningen härtill är att det i ett flertal författningar, samt även i andra sammanhang, hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum. 3 kap. 2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av an- ställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvs- arbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräk- ningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersätt- ning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av an- ställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör in- komst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrotts- utövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för- hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys- ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen- ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. I första stycket har en följdändring gjorts på grund av att punkterna 2–6 i lagen om särskild löneskatt har ändrats till 1–5. I andra stycket har ordet basbelopp ändrats till prisbasbelopp. 2 a § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig in- komst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat, betalas ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i 2 kap. 3 § första stycket tredje meningen lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut 1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be- stäms eller när den betalas ut, 2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, 3. till delägare i handelsbolag av bolaget, 4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe- ringen. Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas. I andra stycket har en ändring gjorts på grund av att bestämmelserna i nuvarande 11 kap. 2 § har upphävts samtidigt som motsvarande bestäm- melser förs in i LIP. Övriga ändringar är endast av redaktionell art. 5 kap. 6 § Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folk- bokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad, b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folk- bokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehålls- tillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag, c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd, d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige, f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land. Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och 9 §§. Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige. Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning. Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. i ka- pitlets lydelse före den 1 januari 1999, och första stycket e) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige. Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Ändringarna i första stycket punkt d och i sjätte stycket denna paragraf är en följd av att bestämmelserna i 11 kap. om pensionsgrundande inkomster och pensionspoäng har överförts till LIP. Ändringar har av samma anledning också gjorts i 4 § i detta kapitel. Se prop. 1997/98:152 Garantipension m.m. 6 kap. 3 § Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen började gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad, som uppbär tilläggspension enligt 12 kap., om inte han eller hon gör motsvarande återkallelse enligt 12 kap. 3 §. Skall ålderspension efter återkallelse av pensionsuttag börja betalas ut på nytt, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen på nytt börjar utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut, skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den månad, varunder den försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan tid. I första stycket har införts en begränsning i möjligheterna att ändra ett pensionsuttag. Därvid föreskrivs att återkallelse helt eller delvis endast får göras för tid efter det att minst sex månader förflutit sedan en tidigare återkallelse. Däremot kvarstår möjligheterna för en pensionsberättigad att öka sitt uttag av pension kort tid efter en tidigare ändring av uttaget. Ändringen i första stycket överensstämmer med vad som föreslås gälla enligt LIP fr.o.m. den 1 januari 2001. Övriga ändringar i första stycket och ändringarna i andra stycket är endast av redaktionell art. 11 kap. 1 § Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna om vilka slags inkomster som är pensionsgrundande samt bestämmelser om beräkning och fastställande av sådan inkomst har flyttats från denna lag och från LBP till LIP. Övriga bestämmelser, 2– 6 a § i detta kapitel, liksom LBP har upphävts. Den ändring som gjorts i denna paragraf avser andra stycket som tidi- gare innehållit bestämmelser om när pensionsgrundande inkomst skall fastställas för en försäkrad. Dessa bestämmelser har i huvudsak ersatts av bestämmelser i LIP. I andra stycket anges nu att pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs enligt LIP. Enligt äldre bestämmelser skulle pensionsgrundande inkomst inte fastställas för år före det år då en försäkrad uppnår 16 års ålder, år då en försäkrad avlidit eller år efter det då en försäkrad fyllt 64 år och inte heller för tidigare år då en försäkrad uppburit hel ålderspension för hela året. Detta innebar också att pensionspoäng för sådan inkomst inte tillgodoräknades för sådana år. Inte heller enligt LIP skall pensionsgrundande inkomst fastställas för år före det år då en försäkrad uppnår 16 års ålder. Pensionsgrundande in- komst skall inte heller fastställas för år då en försäkrad avlidit i annat fall än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. Eftersom inte heller andra pensionsgrun- dande belopp skall fastställas för sådana år kommer det inte att finnas något pensionsunderlag att beräkna pensionsrätt på. Däremot finns i LIP inget undantag för beräkning av pensionsgrundande inkomst, andra pen- sionsgrundande belopp (än pensionsgrundande belopp för barnår) och pensionsrätt för år efter det år då en person fyllt 64 år eller för tidigare år då han eller hon för hela året uppburit hel ålderspension. Även om pensionsgrundande inkomst m.m. tillgodoräknas efter 64 års ålder skall pensionspoäng inte tillgodoräknas för sådan tid. Däremot till- godoräknas pensionsrätt för sådan tid. När det gäller tid före 65 års ålder då en försäkrad uppburit hel ålderspension hela året kommer däremot pensionspoäng att beräknas för den för vilken pensionsgrundande inkomst fastställts. Till följd härav föreslås också att den avgiftsbefrielse som förelegat under sådan tid upphävs (se 3 kap. 3 § tredje stycket SAL). Vissa särskilda bestämmelser gäller för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Dessa finns dels i 6 kap. 12–16 §§ LIP, dels i 4, 11 och 15 §§ lagen om införande av LIP. 12 kap. 3 § Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen började gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad, som uppbär folkpension enligt 6 kap., om inte han eller hon gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §. Skall ålderspension efter återkallelse av pensionsuttag börja betalas ut på nytt, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen på nytt börjar utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut, skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den månad, varunder den försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan tid. Ändringarna i denna paragraf motsvarar de ändringar som gjorts i 6 kap. 3 § denna lag. 13 kap. 2 § Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Härvid gäller inte bestämmelsen i 20 kap. 2 § första stycket. Bestämmelserna i andra stycket skall även tillämpas då vid tidpunkten för pensionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande prisbasbeloppet. Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspen- sion, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han eller hon fyller 65 år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäk- rade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han eller hon uppnår 64 års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom eller henne under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han eller hon fyllt 16 år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst. Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid 65 års ålder inte kan bli berättigad till ålderspension enligt 12 kap. Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om vårdår har flyttats från 11 kap. 6 a § denna lag till 4 kap. 11–12 §§ LIP. I 11 kap. 6 a § tredje stycket föreskrevs tidigare att vårdår inte skall beaktas vid tillämpningen av 13 kap. 2 § första stycket. Detta undantag anges nu i stället i denna paragraf. Vidare har en namnändring av basbelopp till prisbasbelopp gjorts. Ändringarna i andra och tredje styckena är endast av redaktionell art. 4 § Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med mot- svarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§. Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensions- poäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena, i dessa lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats den försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen. Ändringarna i andra stycket är en följd av att bestämmelserna om pen- sionspoäng och vårdår i 11 kap. 6 och 6 a §§ denna lag har flyttats till LIP. 15 kap. 2 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911– 1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större. Första och andra styckena i denna paragraf har upphävts då de numera saknar betydelse. De skall enligt övergångsbestämmelserna dock gälla såvitt avser tid före upphävandet. Ändringarna i tredje stycket är dels föranledda av att pensionspoäng fortsättningsvis skall fastställas genom överklagbara beslut, dels av redaktionell art. 16 kap. 5 § Ålderspension utges från och med den månad varunder den försäk- rade fyller 65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pen- sionsansökningen. Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats. Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat. Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tid- punkt än som åsyftas i första och tredje styckena, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten inträtt. Annan pension än ålderspension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handikappersättning, två år före ansökningsmånaden. Ålderspension får betalas ut tidigast för månaden närmast efter ansökningsmånaden. Har den försäkrade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden. Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Bestämmelserna i denna paragraf behandlar i huvudsak frågan om från vilken tidpunkt en pension skall börja utges. De ändringar som gjorts i första, tredje och fjärde styckena är endast av redaktionell art. I femte stycket föreskrivs nu att ålderspension inte får utges retroaktivt utan skall börja utges tidigast för tid från och med månaden närmast efter ansökningsmånaden. Undantag görs emellertid för det fall att den försäkrade omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år har haft förtidspension eller särskild efterlevandepension. I sådant fall får ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden. Anledningen härtill är att förhindra att en försäkrad blir utan försörjning när rätten till förtidspension eller särskild efterlevandepension upphör vid 65 års ålder. 19 kap. 1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m, föräldraför- säkringen och efterlevandepensioner föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter. I paragrafen har ändringar gjorts på så sätt att det nu anges att det i lagen (1981:691) om socialavgifter föreskrivs om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m., föräldraförsäkringen och efterlevandepensioner. Hänvisningen till lagen om socialavgifter vad gäller föräldraförsäkringen och efterlevandepensioner görs eftersom direkta avgifter för finansie- ringen härför har införts. När det gäller sjukförsäkringen har ett m.m. lagts till då vissa kostnader för förtidspensionen införlivats i denna avgift. Vidare har hänvisningen till lagen om allmän pensionsavgift tagits bort då denna avgift endast skall finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension och täcks av hänvisningen i 4 § i detta kapitel. 4 § För finansieringen av tilläggspension i form av ålderspension enligt denna lag skall bestämmelserna i 1 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension gälla. Finansieringen av tilläggspension i form av ålderspension kommer framöver att regleras LIP. På grund härav hänvisas därför nu endast till LIP. 20 kap. 2 § Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen, vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension likställas med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han eller hon avled. Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshand- ling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även inne- håller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F- skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om tillgodoräknande av vårdår har flyttats till 4 kap. 1, 11 och 12 §§ LIP. I första stycket i denna paragraf föreskrivs nu att vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats. Ändringen i andra stycket är också en följd av att bestämmelserna i 11 kap. 6 a § har flyttats till LIP. Ändringarna i tredje och fjärde styckena är endast av redaktionell art. 15 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat. Ändringen i första stycket är endast av redaktionell art. Andra stycket i denna paragraf har upphävts. Motsvarande bestämmel- ser har i stället förts in i 15 kap. 18 § andra stycket LIP. De förbindelser som tecknats och godkänts enligt bestämmelserna i det upphävda stycket före den 1 januari 1999 skall enligt 12 § lagen om införande av LIP gälla även vid tillgodoräknande av pensionsrätt på grund av bestämmelserna i 15 kap. 18 § andra stycket LIP. 8. Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1930–1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspension, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935–1944. Med stöd av denna regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med högre belopp än vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgetts om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgetts om undantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats. Ändringen i andra stycket är en följd av att bestämmelserna i 11 kap. 6 § föreslagits upphöra att gälla samtidigt som motsvarande bestämmelse förs in i LIP. 37.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 4 kap. 4 § Livränta utges längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. Den nu gällande paragrafen innehåller bestämmelser om att livränta en- ligt 4 kap. denna lag, s.k. egenlivränta, som huvudregel skall upphöra att utges vid 65 års ålder. Därutöver finns en särskild garantiregel som innebär att egenlivränta i vissa fall kan fortsätta att utges efter denna ålder. Som närmare angetts i avsnitt 25.3 föreslås nu att denna särskilda garanti skall slopas. I första stycket anges därför att livränta utges längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. Som en konsekvens av slopandet av garantiregeln föreslås att andra– fjärde styckena upphävs. Motsvarande garanti för livränta efter 65 års ålder enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd föreslås samtidigt upphöra. Någon särskild lagändring krävs inte i den lagen då den hänvisar till bl.a. här aktuell bestämmelse i lagen om arbetsskadeförsäkring. 5 § För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tid- punkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst, om försäk- ringskassan hade känt till samtliga förhållanden. Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från be- stämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med in- komst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Ändringarna i första stycket är endast av redaktionell art. Ändringen i andra stycket är en följd av att bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande inkomst i AFL har flyttats till LIP. 6 kap. 1 § Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be- rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid. Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt sys- tem för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts. Ändringen i fjärde stycket är en konsekvens av ändringarna i 4 kap. 4 § denna lag och av att bestämmelserna om tillgodoräknande av pensions- poäng i 11 kap. AFL flyttats till LIP. 7 kap. 2 § Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker 1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m., 3. förvaltningskostnader. Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen. Beslut om procentsats för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats för de sju följande åren, i den mån beslut inte redan har fattas. I paragrafens första stycke har punkt 4 tagits bort då någon fondbildning inte längre skall ske. Ändringen har tillkommit efter Lagrådets granskning och är en följd av ändringen i 4 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter. 37.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 1 kap. 1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all- männa försäkringen, ålderspensioneringen och vissa andra sociala ändamål. Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns sär- skilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbets- givaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialav- gifter. I första stycket har tillagts att det i lagen också ges bestämmelser om avgifter för finansiering av ålderspensioneringen. 2 § Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets- givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare. Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestäm- melserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller en- ligt bestämmelserna i 2 kap. 10 § första stycket, 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, an- ses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyl- dig för förmånen. I första stycket och andra stycket har hänvisningar till den nya lagen om inkomstgrundad ålderspension gjorts. I andra stycket innebär den nya hänvisningen att den som utgett bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL inte längre är arbetsgivare enligt lagen. För sådana bidrag kommer staten att betala en särskild ålderspensionsavgift. 2 kap. 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 7,50 procent, 2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent, 3. ålderspensionsavgift med 6,40 procent, 4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 5,84 procent. Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffan- de ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift. I första stycket har nya nivåer införts på sjukförsäkringsavgiften och ar- betsmarknadsavgiften. I stället för tilläggspensionsavgift har införts be- nämningen ålderspensionsavgift. Bestämmelserna om folkpensionsav- gift,delpensionsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift har tagits bort. Nya avgifter har införts i form av en efterlevandepensionsav- gift och en föräldraförsäkringsavgift. I paragrafens andra stycke har en hänvisning till den nya lagen om in- komstgrundad ålderspension gjorts. Hänvisningen innebär att beräkning av avgift för bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL inte längre regleras i lagen. 2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent. I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknads- avgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler. Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av an- visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). Enligt andra stycket skall arbetsgivare som sysselsätter sjömän betala vissa avgifter enligt en lägre procentsats som Riksförsäkringsverket år- ligen fastställer. Med anledning av att folkpensionsavgiften har tagits bort har sådan arbetsgivare medgivits nedsättning av arbetsmarknadsavgiften i stället för som tidigare folkpensionsavgiften. 3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner. I underlaget skall även ingå sådan annan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med lön likställs 1. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497), 2. kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag, 3. ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Ersättning som avses i andra stycket 3 skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§. I första stycket har en redaktionell ändring gjorts samt från avgiftsunderlaget borttagits sådant bidrag som angavs i 11 kap. 2 § första stycket m AFL. Vidare har andra stycket strukturerats om. I stycket har intagits några ersättningar som tidigare ingick i första stycket. Någon ändring i sak har inte gjorts. I tredje stycket har följdändringsvis gjorts en ändring. 4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot- svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar- betstagare haft att täcka med ersättningen, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 2 kap. 3 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller enligt 2 kap. 16 § andra stycket samma lag inte är pensionsgrundande inkomst, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt, 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370), 13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1–5 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinst- andelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning, 16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista me- ningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bort- ses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17, 19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal- skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. I paragrafens första stycke har punkten 2 tagits bort. Punkten angav att det från avgiftsunderlaget skulle bortses från ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Denna punkt skall dock alltjämt gälla för dem som är födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbestämmelserna. I punkten 8 har en hänvisning till pensionsgrundande inkomst enligt ett lagrum i den nya lagen om inkomstgrundad ålderspensionsavgift gjorts. Någon förändring i sak har inte gjorts. I punkt 13 har en följdändring gjorts på grund av att punkterna ändrats i 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I punkt 14 har basbelopp ändrats till prisbasbelopp. I 19:e punkten hänvisas till sådana ersättningar som det skall betalas statliga ålderspensionsavgifter för. Dessa ersättningar undantas alltjämt från att ingå i i avgiftsunderlaget. 5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av ålderspensionsav- gift skall även medräknas ersättningar som utgör inkomst av anställning enligt 2 kap. 10 § första stycket, 11 § första stycket eller 12 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, skall inte medräknas. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Detsamma gäller ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I första stycket har tilläggspensionsavgift ändrats till ålderspensionsav- gift. Vidare har lydelsen skrivits om på så sätt att det nu anges att ersätt- ningar som utgör inkomst av anställning enligt angivna lagrum i den nya lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall medräknas vid bestämmande av underlaget för ålderspensionsavgiften. Ändringen är endast redaktionell och någon ändring i sak har inte gjorts. Vidare har en omformulering gjorts när det gäller ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta i Sverige. Inte heller här har någon ändring i gjorts i sak. I andra stycket har lagts till att det vid bestämmandet av avgiftsunder- laget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Inne- börden härav är att ålderspensionsavgift även skall betalas för ersättning som utges till personer som är 65 år eller äldre. Detta tillägg är en följd av att punkten 2 i 2 kap. 4 § första stycket har tagits bort. Den bestäm- melsen skall dock inte tillämpas på personer födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbestämmelserna. Vidare har sista meningen i stycket tagits bort. Meningen avsåg upp- dragstagare som var bosatta utomlands och som i utlandet utförde arbete för en svensk arbetsgivares räkning. Den borttagna meningen har inte någon egen funktion eftersom lagen om socialavgifter likställer arbets- tagare och uppdragstagare och uppdragstagare inbegrips i arbetstagar- begreppet i den nuvarande sista meningen. 3 kap. 1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 8,23 procent, 2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent, 3. ålderspensionsavgift med 6,40 procent, 4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent. I paragrafen har ny nivå införts på sjukförsäkringsavgiften. Tilläggspen- sionsavgift har ändrats till ålderspensionsavgift. Bestämmelserna om folkpensionsavgift och delpensionsavgift har tagits bort. Nya avgifter har införts i form av en efterlevandepensionsavgift och en föräldraförsäkringsavgift. 3 § Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än ålderspensionsavgift betalas inte av den som vid ut- gången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålders- pension enligt nämnda lag. Ålderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit. Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor. I första stycket har angetts att någon annan avgift än ålderspensionsavgift inte skall beräknas för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Det innebär att avgift såväl skall beräknas som betalas även efter fyllda 65 år. I andra stycket har gjorts en namnändring . I tredje stycket har, förutom att en namnändring gjorts, borttagits att tilläggspensionsavgift inte skall betalas för år då den försäkrade uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas på personer födda år 1937 eller tidigare vilket framgår av övergångsbestämmelserna. 4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4–6 utgörs av in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § och 2a § lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 och 3 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension. I paragrafen har ändringar gjorts till följd av att vissa avgifter har tagits bort och nya avgifter har införts i 3 kap. 1 §. I andra stycket görs också en ändring till följd av att bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst flyttats från AFL till LIP. 5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om er- sättningen utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från in- komst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension. Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2, 13 och 15 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. I andra stycket hänvisas följdändringsvis till LIP. I tredje stycket anges att 2, 13 och 15 kap. i den nya lagen gäller i till- lämpliga delar. I dessa kapitel regleras bland annat beräkningen av pen- sionsgrundande inkomst, anknytningar till taxeringsförfarandet m.m. De angivna kapitlen ersätter de föreskrifter som fanns i 11 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring. 5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egen- avgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda av- draget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in- komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja av- draget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsva- rande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgi- varavgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmark- nadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, efterlevandepensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften. I tredje stycket har gjorts ändringar till följd av att vissa avgifter har tagits bort och nya avgifter har införts i 3 kap. 1 §. 4 kap. 1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av 1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. för personer som har rätt till tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap., tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap., allt enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att såda- na studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie- stödslagen (1973:349) inte skall återbetalas, 3. vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader, 4. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård 5. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön och 6. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgiften. I paragrafen anges vad sjukförsäkringsavgifter skall finansiera. Änd- ringarna innebär bl.a. att sådana avgifter även skall finansiera tilläggs- pension i form av förtidspension och folkpension i form av förtidspen- sion. Avgifterna skall också finansiera statliga ålderspensionsavgifter som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgifter. Däremot skall avgifterna inte finansiera kostnader för tandvård, läke- medelssubventioner eller föräldrapenningförmåner. 2 § Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av folkpension i form av efterlevandepension enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och tilläggspension i form av efterlevandepension enligt 14 kap. samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring samt kostnader för förvaltning av efterlevandepension och änkepension. I bestämmelsen, som ersätter tidigare bestämmelse om folkpensionsav- gifter, anges vad de nyinrättade efterlevandepensionsavgifterna skall finansiera. 3 § Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall göras enligt följande. Den andel som beräknas utgöra avgifter för inkomster som överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring förs till staten. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring skall täckas. Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras vid en kommande överföring. Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) och medel som regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. I paragrafens första stycke anges hur den preliminära fördelningen av de influtna ålderspensionsavgifterna skall göras. Såsom tidigare gäller att den del som resterar skall föras till Allmänna pensionsfonden. Det har tillagts att Allmänna pensionsfondens tillgångar även skall täcka kostna- derna för ålderspensionen enligt LIP. I ett nytt andra stycke anges att regeringen för varje år skall fastställa de beräknade andelarna som skall föras till staten respektive Riksgälds- kontoret. Förslag om hur stora dessa andelar skall vara lämnas av Riks- försäkringsverket. Vidare anges att de skillnader som framkommer mellan de avgifter som har överförts preliminärt och de avgifter som fastställts slutligt för det aktuella året skall regleras vid en kommande överföring. Närmare regler härom anges i förordning. Framräknad skillnad skall vad gäller överföringen till staten räntebe- räknas med den basränta som anges i skattebetalningslagen. När det gäller framkommen skillnad i överföringen till Riksgäldskontoret skall denna beräknas med sådan avkastning som avses i 8 kap. 1 § första stycket Lip. Den eventuella återstod som skall föras till Allmänna pen- sionsfonden kan således bli föremål för såväl basränteuppräkning som avkastningsuppräkning. 4 § Föräldraförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, kostnader för förvaltning av föräldrapenningförmåner och för finansiering av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på sådana förmåner. I paragrafen anges vad de nyinrättade föräldraförsäkringsavgifterna skall finansiera. Bestämmelserna i paragrafen ersätter tidigare bestämmelser om delpensionsavgift, vilken avgift har tagits bort. 6 § Arbetsskadeavgifter förs till staten för finansiering av ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser, kostnader för förvaltning av sådana ersättningar och för finansiering av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på ersättningar som finansieras med arbetsskadeavgifter. I paragrafen anges att arbetsskadeavgifterna skall föras till staten för finansiering av de angivna arbetsskadeersättningarna och finansieringen av dessa. Arbetsskadeavgiften förs således inte längre till någon fond. I paragrafen har vidare lagts till att arbetsskadeavgifterna även skall finan- siera statliga ålderspensionsavgifter som belöper på de ersättningar som finansieras med avgiften. I förhållande till det förslag Lagrådet yttrat sig över föreslås nu att arbetsskadeavgifterna förs till staten. Se avsnitt 32. 7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av 1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av ar- betslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, 3. utbildningsbidrag i form av dagpenning till deltagare i arbetsmark- nadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller sådan verksamhet för ungdomar mellan 20 och 24 år som anordnas av en kommun, under förutsättning att deltagarna uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring 4. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och 5. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med arbetsmarknadsavgifter. Paragrafen anger vad arbetsmarknadsavgifterna finansierar. Det har nu lagts till att avgifterna skall finansiera kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497), eftersom lönegarantiavgiften har tagits bort samt statliga ålderspensionsavgifter som belöper på förmåner som finansieras med arbetsmarknadsavgifter. I punkten 3 har en ändring gjorts för att förtyd- liga att arbetsmarknadsavgifter även skall finansiera vissa utbildnings- bidrag i form av dagpenning och s.k. starta–egetbidrag. Övergångsbestämmelserna 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra stycket samt i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare. 5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pen- sionsfonden. 6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995–1997 beräkna framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000. 7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension 8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999 fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan pension. Lagen träder i kraft den 1 januari 1999. I punkt 2 och 3 anges när de nya bestämmelserna skall tillämpas på utgivna ersättningar och uppburna inkomster. I punkt 3 anges också att en proportionalisering av inkoms- terna görs om inte den försäkrade visar annat. Av punkt 4 i övergångsbestämmelsen framgår att äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2, 5 § andra stycket och i 3 kap. 3 § första stycket alltjämt skall tillämpas för personer som är födda år 1937 eller tidigare. Sådana personer berörs inte alls av det nya ålderspensionssystemet. I punkt 5 anges hur fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter för år 1999 skall göras. I punkt 6 stadgas att Riksförsäkringsverket för åren 1995–1997 respektive för året 1998 skall räkna ut de skillnader som framkommer mellan de överföringar som gjorts under dessa 0år och fastställda pen- sionsrätter. Regleringen härav skall för de tre första åren göras senast i april 1999 och för det sista året senast i april 2000. I punkt 7 regleras att ålderspensionsavgiften under åren 1999 och 2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall samt därtill hörande förvaltningskostnader. I punkt 8, som tar sikte på tillämpningen av konventioner som Sverige ingått med stöd av den upphävda 4 § i 5 kap. anges det att fem procent- enheter av sjukförsäkringsavgiften efter ikraftträdandet skall finansiera folk- och tilläggspensioner. 37.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. 2 § Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgifts- underlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent. Andra stycket som reglerade avrundningen av avgiften har tagits bort. Avrundningen har i stället flyttats till 3 § sista stycket. 3 § Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostna- der som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor. Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap. 6 § (1962:381) lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete. Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor. I första stycket anges att avgiften skall beräknas dels på inkomst av an- ställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete. Om den avgifts- skyldige har både inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs- arbete skall vid beräkningen av avgiften denna beräknas på varje inkomst för sig varvid respektive inkomst skall avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor. I detta stycke har också hänvisningarna till lagen om allmän försäkring AFL ändrats till motsvarande bestämmelser i LIP. Andra stycket har ändrats på så sätt att avdraget för kostnader som ar- betstagaren har haft inte speciellt hänförs till innehavd anställning utan avdrag medges för de kostnader som denne har haft i arbetet. Arbetstagaren behöver således inte vara anställd hos den som utger ersättningen utan avdrag medges oavsett om ett anställningsförhållande föreligger eller inte. Alltjämt gäller dock att det endast är kostnader som, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1000 kr som skall dras av. I tredje stycket anges att det vid beräkningen av den allmänna pen- sionsavgiften skall bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet. Höjningen av avgiftstaket från 7,5 till 8,06 förhöjda prisbasbelopp är en följd av att avgiften skall dras av vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Taket för avgiftsunder- laget och taket för den pensionsgrundande inkomsten är därför inte det- samma. Vid beräkning av avgift skall avräkning i första hand göras från inkomst av annat förvärvsarbete. I detta stycke har också ett namnbyte gjorts från basbelopp till prisbasbelopp. I fjärde stycket har avrundningsregeln som tidigare fanns i 2 § förts in. 4 § Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I paragrafen har första stycket tagits bort vilket innebär att pensionsavgift skall betalas även av dem som vid årets ingång har fyllt 65 år. Detta gäller dock inte dem som är födda år 1937 eller tidigare vilket anges i övergångsbestämmelsen. I det nya första stycket har ett namnbyte från basbelopp till prisbasbe- lopp gjorts. 6 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden. I första stycket har tillagts att avgiften även skall finansiera inkomstpen- sion och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) samt tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det senare avses gälla till dess de nya reglerna om beräkning och utbetalning av tilläggspension i LIP börjar gälla år 2001. Övergångsbestämmelserna 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999. 3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare. 4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt- ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in- faller under denna tid och hela beskattningsåret. 5. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension. Under punkten 5 regleras att ålderspensionsavgiften under åren 1999 och 2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall och därtill hörande förvaltningskostnader. 37.9 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) Ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift 16 kap. 12 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall beräkningen av hur stor del av ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande. Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses avgifterna vara till fullo betalda. Om betald preliminär skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av obetalda avgifter till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om avgifterna debiterats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgifterna för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena. Avgifter som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut. I paragrafen har vissa uttryck ändrats i enlighet med den terminologi som används i LIP. Vidare har hänvisningen till AFL ändrats till att avse LIP. 22 kap. 1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får, utom i de fall som avses i andra stycket, överklagas också av Riksskatteverket. Skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av Riksförsäkringsverket. Vad som sägs i denna lag om överklagande av Riksskatteverket skall då i stället gälla Riksförsäkringsverket. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. I paragrafen har en följdändring gjorts när det gäller överklagande. Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring upphävs. I den upphävda lagen angavs vilka som fick överklaga skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. Nu anges direkt i lagen att förutom den skattskyldige får Riksförsäkringsverket överklaga sådana beslut. Vidare hänvisas till LIP i stället för till AFL. 12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. I paragrafen hänvisas till bestämmelserna i LIP när det gäller över- klagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. 37.10 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 46 § 1 mom. Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de be- gränsningar som anges i andra - fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskatt- ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skatt- skyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvis- ningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder. Avdrag medges inte 1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som när- mast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet, 2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del- ägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget för- behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller 3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller 4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket. I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifter- na i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst. I första stycket har en följdändring gjorts. En hänvisning görs nu till 2 kap. 6 § LIP. 48 § 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundavdraget uppgår till 0,24 prisbasbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 prisbasbelopp. Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret. Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av nä- ringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. I andra och tredje stycket har basbeloppet namnändrats till prisbasbe- loppet. I tredje stycket har en hänvisningsändring till motsvarande para- graf i LIP. Anvisningar till 23 § 19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk- samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis- ningarna till 22 §, 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 2 kap. 3– 5, 15 och 16 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av under- laget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en med- hjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna. Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv- deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. I tredje stycket har en hänvisningsändring till motsvarande paragrafer i lagen om inkomstgrundad ålderspension gjorts. I fjärde stycket har en ändring gjorts som innebär att skattskyldiga som skall betala såväl ålderspensionsavgift enligt SAL som lägre särskild löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster också får göra ett procentuellt avdrag på högst 20 procent. till 33 § 7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension. I första stycket har en hänvisningsändring gjorts till lagen om inkomst- grundad ålderspension. I andra stycket har en ändring gjorts som innebär att skattskyldiga som skall betala såväl ålderspensionsavgift enligt SAL som lägre särskild löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster också får göra ett procentuellt avdrag på högst 20 procent. I tredje stycket har en hänvisningsändring gjorts till LIP. till 46 § 6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk- ringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten- skapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen- sionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som av- ses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det prisbasbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda prisbasbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda prisbasbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda prisbasbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda prisbasbelopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbe- lopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på in- komst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om in- komsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skatt- skyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbasbelopp fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan be- sluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av be- stämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk person – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det prisbasbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal- ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket. Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av- gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal- ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot- svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del av- draget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i in- komstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget ka- pital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt. I andra stycket har en hänvisningsändring gjorts till LIP. I tredje och fjärde stycket har en namnändring gjorts av basbelopp till prisbasbelopp. 37.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 1 § Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 18,09 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på 1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs- bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets- tagare, 2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals- grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud- organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, 5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst, 6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen. Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. I paragrafens första stycke har punkt 1 tagits bort och det anges i stället särskilt att en lägre procentsats, 18,09 procent, skall betalas på lön eller annan ersättning som utbetalas till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre. Denna lägre procentsats tas ut på grund av att arbets- givare även skall betala ålderspensionsavgift för dessa arbetstagare. Som en följd av att den första punkten tagits bort har övriga punkter omnumrerats, 1 är nu punkt 2 osv. I tredje stycket har en följdändring gjorts när det gäller vad som skall undantas vid bestämmande av skatteunderlaget. 2 § En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (passiv näringsverksamhet) samt på ersättning som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Om en skattskyldig före årets början har fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension skall särskild löneskatt betalas med 18,09 procent eller, om en skattskyldig avlidit under året, med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter. Bedömningen om näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter. Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor. I första stycket har en omdisposition gjorts. Vidare har införts att en särskild procentsats, 18,09 procent, skall betalas av en skattskyldig som före årets början har fyllt 65 år eller av en skattskyldig som inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension. Denna lägre pro- centsats tas ut på grund av att dessa skattskyldiga även skall betala ålderspensionsavgift på inkomsterna. Hänvisningen till AFL har ändrats till LIP. 37.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden 1 § De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna. De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden skall förvaltas av sjunde fondstyrelsen. Bestämmelser finns om första–tredje fondstyrelserna i 2–16, 21–25, 44 och 45 §§, om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39, 43, 44 och 45 §§ samt om sjunde fondstyrelsen i 43 a–45 §§. Av bestämmelsen följer bl. a. att de penningmedel som förs till Allmänna pensionsfonden (AP–fonden) skall förvaltas av de olika fondstyrelserna. Ändringarna är en följd av att det för förvaltningen av premiepensionsmedlen inrättas en ny, sjunde fondstyrelse. För sjunde fondstyrelsen gäller enligt ett nytt andra stycke att den tillförs medel med stöd av en bestämmelse i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension (LIP). I tredje stycket har lagts till en uppräkning av de paragrafer i regle- mentet för AP–fonden som gäller den sjunde fondstyrelsen. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts. Bestämmelsen i tredje stycket kompletteras av en ny paragraf, 43 i §, av vilken det framgår att vissa av bestämmelserna som gäller särskilt för första–tredje fondstyrelserna skall gälla också för sjunde fondstyrelsen. 2 § Av de medel som avses i 1 § första stycket skall Riksförsäkrings- verket varje år överföra till 1. första fondstyrelsens förvaltning ålderspensionsavgifter som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande, 2. andra fondstyrelsens förvaltning ålderspensionsavgifter som erläggs av andra arbetsgivare än de som har nämnts under 1, om avgiftsunderlaget per år överstiger 240 gånger det prisbasbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. tredje fondstyrelsens förvaltning övriga ålderspensionsavgifter, 4. första–tredje fondstyrelsernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsavgifterna som förs till var och en av fondstyrelserna. Vad som sägs i första stycket 1–4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket. Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar. Bestämmelsen, som gäller första–tredje fondstyrelserna, behandlar de medel som Riksförsäkringsverket årligen skall överföra till de olika fondstyrelserna och hur dessa medel skall fördelas mellan de olika styrelserna. I första stycket har införts en hänvisning till 1 § första stycket. Däri- genom tydliggörs att premiepensionskapitalet som avses i 1 § andra stycket inte omfattas av medelsfördelningen enligt denna paragraf. Vida- re har benämningen tilläggspensionsavgifter ersatts med ålderspen- sionsavgifter. Detta är i sin tur en följd av den ändrade terminologin i lagen (1981:691) om socialavgifter. Första stycket har också genomgått vissa andra språkliga justeringar. 3 § Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter av- seende försäkring för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension samt försäkring för tillläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning. Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning. I paragrafen anges för vilka ändamål som de medel som förvaltas av första–tredje fondstyrelserna får tas i anspråk. Utöver sådana kostnader som anges i andra stycket får medlen användas för utgifter som avser försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt LIP. Det- samma gäller försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Anledningen till detta är att utbetalningar av tilläggspension sker enligt sistnämnda lag fram till år 2001 och att förvaltningskostnaderna avser pensioner enligt båda lagarna. I första stycket har också gjorts en språklig justering. 4 § Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare, i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsu- mentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för ålderspension. Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga, i konkurs, underkastade näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Bestämmelsen, som gäller första–tredje fondstyrelserna, behandlar antalet styrelseledamöter, sättet att utse dessa samt de krav som ställs på ledamöterna. Ändringen i första stycket beträffande ledamöterna i tredje fondstyrelsen innebär att ordet tilläggspension bytts ut mot ordet ålderspension. Detta är, i likhet med vad som angetts i kommentaren till 2 §, en följd av den ändrade terminologin i lagen om socialavgifter. Bestämmelsen i fjärde stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I stycket har tillägg gjorts för konkursfall och fall av näringsförbud. IV Sjunde fondstyrelsen 43 a § Sjunde fondstyrelsen skall förvalta en särskild fond inom All- männa pensionsfonden, Premiesparfonden. Fonden skall förvaltas för de ändamål som framgår av be- stämmelserna om premiepension i lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension. Fondstyrelsen skall i sin förvaltning handla uteslutande i pensionsspararnas intresse. Fondstyrelsen skall ta emot medel till och betala ut medel från fonden enligt de anvisningar som Premiepensionsmyndigheten lämnar. Bestämmelsen behandlar den löpande förvaltning som avses i 8 kap. 2 § första stycket 2 och 4 § andra stycket LIP, dvs. förvaltningen för de pen- sionssparare som inte inom viss tid anmäler något val av fond till Pre- miepensionsmyndigheten. Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.4), måste den löpande förvaltningen av premiepensionskapitalet hållas skild från den övriga medelsförvaltningen inom AP–fonden. Det anges därför i denna bestämmelse att en sjunde fondstyrelse skall förvalta en särskild fond inom AP–fonden, benämnd Premiesparfonden. Paragrafen anger uttryckligen att ändamålen för förvaltningen av ka- pitalet i Premiesparfonden skall vara de som följer av bestämmelserna om premiepension i LIP. Paragrafen innehåller vidare en erinran om att sjunde fondstyrelsen i sin förvaltning inte skall fästa avseende vid andra hänsyn än sådana som är knutna till pensionsspararnas intresse. Det skall alltså inte vara möjligt för fondstyrelsen att agera för att främja några allmänna intressen eller specifika statliga intressen, i den mån agerandet inte samtidigt skulle vara i pensionsspararnas bästa intresse. 43 b § Premiesparfonden skall vara indelad i fondandelar. Alla fondandelar skall vara lika stora. Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens tillgångar skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Fondstyrelsen skall dagligen beräkna fondandelsvärdet och underrätta Premiepensionsmyndigheten om värdet. När medel tillförs fonden, skall fondstyrelsen utfärda fondandelar till Premiepensionsmyndigheten. När medel betalas ur fonden, skall det ske genom inlösen av fondandelar. Paragrafen innehåller regler kring fondandelar och inlösen av fondan- delar beträffande Premiesparfonden. Det i bestämmelsens första stycke angivna kravet att alla fondandelar skall vara lika stora innebär att andelarna sinsemellan skall vara värda lika mycket. Bestämmelsens andra stycke är i huvudsak utformat i enlighet med vad som enligt 30 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder gäller för värdepappersfonder. Anledningen till detta är att premiepensionssystemet, som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 20.2), skall vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Det innebär att de enskildas tillgodohavande i premiepensionssystemet under den förvärvsaktiva tiden skall vara uttryckt i fondandelar. Detsamma gäller enligt huvudregeln också premiepensionen. Vidare skall de enskilda när som helst kunna byta fond. För att handel skall kunna ske dagligen med andelarna i fonden måste fondstyrelsen fortlöpande marknadsvärdera tillgångarna i fonden och beräkna fondandelsvärdet. Inom premiepensionssystemet blir det aktuellt att köpa eller sälja fondandelar så snart någon åtgärd skall vidtas som påverkar den enskildes tillgodohavande på premiepensionskontot. Som exempel kan nämnas val och byte av fond samt utbetalning av premiepension. 43 c § Fondstyrelsen skall förvalta fondmedlen så att den totala risknivån är låg, samtidigt som medlen ger så god avkastning som möjligt. Fondstyrelsen får inte förvärva så många aktier i ett svenskt aktiebolag att röstetalet för dem tillsammans med fondstyrelsens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. I paragrafens första stycke behandlas målet för sjunde fondstyrelsens placeringsverksamhet. Allmänt gäller för fondstyrelsens förvaltning att den skall vara inriktad på trygghet och därmed inte innebära stora risker. Att den totala risknivån skall vara låg innebär t.ex. att fondens portföljsammansättning inte bör vara sådan att risken i portföljen är högre än för den genomsnittlige förvaltaren av pensionskapital i allmänhet. Sålunda bör den del av kapitalet som placeras i aktier inte vara större än hos jämförbara förvaltare om det inte kan motiveras av ett lägre risktagande ifråga om fondens placeringar i övrigt. Risken i aktieportföljen bör inte heller överstiga aktiemarknadsindex totalt sett. Generellt gäller att en måttlig risknivå uppnås snarare genom en väl avvägd sammansättning av portföljen och fördelning av tillgångar inom varje tillgångsslag än genom att placera i enskilda tillgångar med låg risk. Samtidigt med en låg risknivå skall medelsförvaltningen vara inriktad mot att uppnå långsiktigt hög avkastning. Detta innebär bl.a. att kortsik- tiga variationer i avkastning i och för sig kan godtas. I andra stycket återfinns en motsvarighet till den s.k. femprocents- regeln, som redan gäller för såväl värdepappersfonder som banker och försäkringsbolag. Bestämmelsen innebär att fondstyrelsens totala innehav av aktier i ett svenskt aktiebolag inte får överstiga 5 % av röstetalet för samtliga aktier i det bolaget. 43 d § Fondstyrelsen får rösta för aktier som den förvärvat till Premiesparfonden endast när kravet på avkastning enligt 43 c § första stycket eller behovet att trygga placeringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt. Paragrafen innehåller en väsentlig inskränkning av ägarinflytandet för sjunde fondstyrelsen. Bestämmelsen innebär att fondstyrelsen inte får rösta för placeringsaktier i andra situationer än när utövandet av röst- rätten är enda möjligheten för att tillgodose pensionsspararnas intresse av en god och trygg avkastning eller betryggande säkerhet hos de place- ringar som gjorts. En sådan situation kan t.ex. uppkomma när en akties verkliga värde endast kan tryggas genom yrkande om likvidation eller om särskild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper. Bestämmelsen har formulerats så som Lagrådet föreslagit. Angående vad som närmare avses med avkastningskravet, se kom- mentaren till 43 c §. Rösträttsbegränsningen riktar sig endast mot sjunde fondstyrelsen och således inte mot emittenten av aktien i fråga. Bestämmelsen är med andra ord inte av bolagsrättslig karaktär. Av detta följer att om sjunde fondstyrelsen i ett fall som omfattas av rösträttsbegränsningen ändå gör bruk av sin rätt att rösta för en viss aktie, är rösten giltig i förhållande till såväl emittenten som övriga aktieägare. Bestämmelsen kan ge upphov till situationer där sjunde fondstyrelsen inte har möjlighet att utöva sin rösträtt trots att det ligger i pensionsspa- rarnas intresse att så sker. I sådana fall kan fondstyrelsen normalt lösa intressekonflikten genom att sälja aktierna i fråga. 43 e § Följande bestämmelser i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för förvaltningen av Premiesparfonden: – 6 a § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen, – 7 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en värdepappersfond, – 9 och 10 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser, – 12 § om företrädare för andelsägarna i en värdepappersfond m.m., – 13 § första stycket 2–4 och andra stycket om förbud mot att ta upp lån m.m., – 17–22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24–25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond, – 26–29 §§ om information om en värdepappersfond, – 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och – 47 § om skadestånd. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall Premiesparfonden anses som en värdepappersfond och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs om fondbolag skall avse sjunde fondstyrelsen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 47 § om skadestånd, medge undantag från de bestämmelser som anges i första stycket. Ett beslut enligt detta stycke som meddelats av en annan myndighet än regeringen, för överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I den allmänna motiveringen (avsnitt 20.4) har uttalats att för förvalt- ningen av Premiesparfonden skall flertalet av reglerna i lagen om värde- pappersfonder gälla. Motivet till detta är att den förvaltning av premie- pensionskapital som äger rum inom AP-fonden i hög utsträckning skall vara jämförbar och likvärdig med förvaltningen av premiepensionskapital i de övriga fonderna inom premiepensionssystemet. I paragrafen anges vilka av bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder som skall gälla för sjunde fondstyrelsens förvaltning av Premiesparfonden. Uppräkningen av de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som skall gälla för fondstyrelsens förvaltning innebär emellertid inte att Finansinspektionen genomgående kan tillämpa samtliga bestämmelser i deras fulla vidd; det kommer bland dessa att finnas delar som inte har någon relevans för den förvaltning som förekommer inom sjunde fondstyrelsen. Det är inte bara de angivna paragraferna som skall gälla för förvalt- ningen utan också föreskrifter som har utfärdats i anslutning till dessa paragrafer. Sådana föreskrifter har meddelats av Finansinspektionen och återfinns i inspektionens författningssamling (FFFS), nämligen FFFS 1997:11 om värdepappersfonder (delvis ändrade genom FFFS 1997:38). Flera av de aktuella bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder tar sikte på fondandelsägarna, dvs. de som äger andelar i de aktuella värdepappersfonderna. Som nämnts tidigare skall premiepensionssystemet vara uppbyggt som ett fondförsäkringssystem. Att premiepensionssystemet utformas enligt en sådan modell innebär bl.a. att Premiepensionsmyndigheten – och således inte de enskilda pensionsspararna – skall vara andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. I andra stycket slås bl.a. fast att detta skall gälla vid tillämpningen av de nu aktuella bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder. Av tredje stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att, utom såvitt avser bestämmelsen om skadestånd, medge undantag från de i paragrafens första stycke uppräknade bestämmelserna. Bestämmelsen om överklagande har inte redovisats för Lagrådet. 43 f § Fondstyrelsen skall bestå av sju ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna förordnas en till ordförande och en till vice ordförande. Om en ledamot entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit förordnad, skall en ny ledamot förordnas i hans ställe för den återstående tiden. Paragrafen behandlar frågor kring ledamöterna i sjunde fondstyrelsen. Gällande regler för de befintliga fondstyrelserna innebär att var och en av första–tredje fondstyrelserna har nio ledamöter, fjärde och femte fondstyrelserna vardera fjorton ledamöter och sjätte fondstyrelsen fem ledamöter. För varje ledamot i första– femte fondstyrelserna utses dessutom en suppleant. Den stora skillnaden mellan högsta och lägsta antal ledamöter i de olika styrelserna talar i sig för att det finns skäl att överväga om en redu- cering av antalet kan bidra till effektivisering och höjning av kvaliteteten på en fondstyrelses arbete. En styrelse bör för att utgöra ett effektivt ledningsorgan normalt inte bestå av alltför många ledamöter. En vanlig åsikt är att en ur effektivitetssynpunkt optimal styrelse bör bestå av 5–9 personer. Mot den bakgrunden har antalet styrelseledamöter i den nya sjunde fondstyrelsen begränsats i förhållande till vad som gäller för majoriteten av de befintliga fondstyrelserna. Det har bedömts att något behov av att utse suppleanter för dessa ledamöter inte finns. Enligt nu gällande bestämmelser i reglementet för AP-fonden utses ledamöterna och suppleanterna i samtliga fondstyrelser av regeringen. Flertalet ledamöter i första– femte fondstyrelserna utses emellertid efter förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och andra intressenter på arbetsmarknaden. Såsom redovisats i avsnitt 19.1 har, enligt regeringens bedömning, det tillgodohavande som uppkommer för den enskilde i premiepensionssys- temet karaktären av egendom i regeringsformens mening. Rätten till premiepension omfattas därmed av skyddet enligt 2 kap. 18 § regerings- formen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till kravet i 43 a § att fondstyrelsen i sin förvaltning skall handla uteslutande i pensionssparar- nas intresse saknas det anledning att, i fråga om ledamöterna i sjunde fondstyrelsen, låta regeringens förordnande av dessa föregås av förslag från intressenter på arbetsmarknaden. 43 g § Fondstyrelsen skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första stycket 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension med Premiepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma stycke 3, 4 och 6. I paragrafen anges att sjunde fondstyrelsen skall ingå avtal om det prak- tiska samarbetet (samarbetsavtal) med Premiepensionsmyndigheten och i övrigt göra åtaganden som krävs av de privata fondförvaltarna. Härige- nom uppfyller fondstyrelsen, med två undantag, de krav som ställs upp för deltagande som förvaltare i premiepensionssystemet. Det ena undan- taget gäller kravet på tillstånd att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Samarbetsavtalet mellan sjunde fondstyrelsen och Premiepen- sionsmyndigheten skall, i likhet med avtalet mellan myndigheten och en privat förvaltare, bestämma rutiner för överföring av information och medel mellan parterna. I motsats till vad som gäller för de privata för- valtarna blir det för sjunde fondstyrelsen inte aktuellt med något avtal med Premiepensionsmyndigheten om priset för förvaltartjänsten. Den närmare innebörden av de övriga åtaganden som sjunde fond- styrelsen skall göra framgår av författningskommentaren till 8 kap. 3 § LIP. 43 h § Fondstyrelsen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. För tillsynen gäller bestämmelserna i 39–42 och 46 §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fond- styrelsen. I paragrafen anges vilka av tillsynsbestämmelserna i lagen om värde- pappersfonder som – i tillämpliga delar – skall gälla för Finansinspek- tionens tillsyn över sjunde fondstyrelsen. De bestämmelser som är undantagna beträffande fondstyrelsen avser dels återkallelse av tillstånd och meddelande av varning, dels meddelande av vissa förelägganden, dels ingripanden mot utländska fondföretag. Hänvisningen till 46 § lagen om värdepappersfonder innebär att den lagens bestämmelser om överklagande skall i tillämpliga delar gälla också beträffande sjunde fondstyrelsen. Enligt 42 § lagen om värdepappersfonder skall Finansinspektionen för varje fondbolag förordna en revisor som tillsammans med övriga reviso- rer skall delta i revisionen av bolaget. Inspektionen har i annat samman- hang föreslagit att systemet med förordnande av revisor i institut som står under inspektionens tillsyn skall reformeras. Förslagen innebär bl.a. att inspektionen inte skall vara skyldig att tillsätta revisor men att den alltjämt skall ha en möjlighet till det. Genom hänvisningarna till dels 21–25 §§ i reglementet för AP- fonden, dels 42 § lagen om värdepappersfonder kommer revisionen av sjunde fondstyrelsen att ske såväl av revisorer som regeringen förordnat som av en revisor som Finansinspektionen förordnat. Det får emellertid förutsättas att dessa revisorer kommer att utföra revisionen utifrån delvis olika utgångspunkter. Hänvisningen till 41 § lagen om värdepappersfonder innebär att Finansinspektionen får möjlighet att kalla till särskilt sammanträde med sjunde fondstyrelsen. Bestämmelsen innebär också att inspektionen kan närvara vid ett sådant sammanträde och delta i överläggningarna. Med hänsyn till att inspektionens inflytande således aldrig kan utsträckas längre än så – och därmed inte inbegripa något direkt beslutsinflytande – kan det inte antas att bestämmelsen kommer i konflikt med 11 kap. 7 § regeringsformen. Det är inte bara de angivna bestämmelserna om tillsyn i lagen om värdepappersfonder som skall gälla för den sjunde fondstyrelsen utan också föreskrifter som meddelats i anslutning till dessa bestämmelser. Tillsynsreglerna i lagen om värdepappersfonder kompletteras – i enlig- het med bemyndigande i 39 § samma lag – av regeringens förordning (1995:1116) om finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Vidare har regeringen genom förordningen (1990:1123) om värdepappersfonder bemyndigat Finansinspektionen att meddela föreskrifter om de upplysningar som bl.a. fondbolagen skall lämna till inspektionen för att den skall kunna fullgöra sin tillsynsuppgift. Finansinspektionen har med stöd av detta bemyndigande utfärdat vissa föreskrifter, nämligen FFFS 1994:31 om kvartalsrapportering för fondbolag och värdepappersfonder. Samtliga regler i Finansinspektionens föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för sjunde AP-fondstyrelsen. Det blir inspektionens sak att avgöra vilka delar av föreskrifterna som skall tillämpas. I andra stycket slås fast att vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fondstyrel- sen. 43 i § Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 4 § fjärde stycket, 5 § första och andra styckena, 7–10 §§, 11 § tredje och fjärde styckena, 16 och 16 a samt 21–25 §§ gäller också i fråga om sjunde fondstyrelsen. I bestämmelsen anges genom en hänvisning de paragrafer om första– tredje fondstyrelserna som skall gälla också i fråga om sjunde fondstyrelsen. Hänvisningen avser bestämmelser angående kostnader för fondstyrelsens verksamhet och för revision, vissa frågor om styrelsens organisation och medelsförvaltning samt revision. I fråga om sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning är endast vissa av bestämmelserna som gäller för första–tredje fondstyrelserna tillämpliga. Det allmänna placeringsmålet för sjunde fondstyrelsens medelsförvaltning följer av 43 c §. Av hänvisningen till 16 § i reglementet – som handlar om frågor kring årsredovisning – följer bl.a. att sjunde fondstyrelsen skall upprätta års- redovisning i enlighet med god redovisningssed. Detta innebär att sjunde fondstyrelsen – i likhet med vad som gäller när fondbolagen upprättar årsredovisning – skall tillämpa bokföringslagens (1976:125) bestämmelser och i övrigt följa Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendationer. Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, förvalt- ningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, be- talas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första– tredje fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning. 3. Första–tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra 45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000. Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni, den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som styrelsen förvaltar. Lagen träder i kraft den 1 januari 1999. Av punkt 2 följer att AP-fonden under åren 1999 och 2000 skall finansiera även folkpension i form av ålderspension i vissa fall och därtill hörande förvaltningskostnader. I punkt 3 regleras överföringen av medel från första—tredje fond- styrelserna till staten under åren 1999 och 2000. 37.13 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 7 kap. 7 § Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Premiepensions- myndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring, inkomstgrundad ålderspension eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra person- liga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där. Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill- stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom. Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per- sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närståen- de utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension och lagstiftningen om sjuklön. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år. Ändringen innebär att bestämmelsen uttryckligen omfattar även ärenden enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension och ärenden enligt denna lag hos Premiepensionsmyndigheten. Bestämmelsen har kommenterats närmare i avsnitt 27.9. 9 kap. 25 § Sekretess gäller hos en allmän försäkringskassa, Premiepen- sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension för uppgift om 1. hur premiepensionsmedel har placerats för en enskilds räkning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att han eller hon lider men, och 2. vad en pensionssparare har bestämt om efterlevandeskydd enligt 10 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Utan hinder av sekretess får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension. Sekretess enligt första stycket 2 gäller inte sedan pensionsspararen har avlidit. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Bestämmelsen är ny och innebär för det första att vad pensionsspararen har bestämt om efterlevandeskydd inte får lämnas ut så länge denne själv lever. För det andra får uppgifter om en enskilds fondval och fondbyten bara lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men av att uppgiften röjs. Bestämmelsen har också kommenterats i avsnitt 27.9. Placeringen i 9 kap. har skett efter påpekande av Lagrådet. 37.14 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) Ändringarna i 1-3, 9, 11 och 12 §§ innebär att Premiepensionsmyndig- heten inordnas i det nya systemet för socialförsäkringsregister vid sidan av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Den nya bestämmelsen i 13 § medför att Premiepensionsmyndigheten blir ensam registeransvarig för det eller de register som förs särskilt för myndigheten. Enligt 14 § tredje stycket är det vidare som huvudregel bara Premiepensionsmyndigheten som skall få ha direkt åtkomst till sådana register. Om det är nödvändigt för ärendehanteringen får dock även Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ges sådan åtkomst. Lagrådet har väckt frågan om behov för Premiepensionsmyndigheten att på motsvarande sätt få direkt åtkomst till uppgifter i register som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna eller av Riksförsäkringsverket ensamt. Regeringen har funnit att ett sådant behov får antas föreligga. Regler för detta har införts i 14 § första och fjärde styckena. Premiepensionsmyndigheten kommer att inrättas den 1 juli 1998 bl.a. för att nå en smidig övergång till det nya systemet. Även registerreglerna bör gälla från den dagen. 37.15–28 Förslagen till övriga lagändringar Ändringarna är en följd av den nya lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension och de ändringar som i anledning härav gjorts i 11 kap. AFL, att LBP upphör att gälla samt att tilläggspensionsavgift i fortsätt- ningen skall kallas ålderpensionsavgift. I förslaget till ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring har det i 4 § uppställda kravet att pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. AFL skall ha tillgodoräknats för minst 10 år ändrats till att i stället pensionspoäng enligt 4 kap. 1 § LIP skall ha tillgodoräknats för lika lång tid. Genom bestämmelsen i 18 § lagen om införande av sist nämnda lag, som bl.a. anger att pensionspoäng enligt AFL för tid före den 1 januari 1999 likställs med pensionspoäng enligt LIP, skall de pensionspoäng som tillgodoräknats enligt AFL beaktas vid tillämpning av nämnda paragraf. Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Engqvist Föredragande: statsrådet Klingvall Regeringen beslutar proposition Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Prop. 1997/98:151 Innehållsförteckning Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkanden och departemetspromemorior 3 Bilaga 2 Ordlista 6 Bilaga 3 Förteckning över tidigare publikationer 12 Bilaga 4 Granskade lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension 13 Bilaga 5 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m. 127 Bilaga 6 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet – vissa finansiella frågor 133 Bilaga 7 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension 146 Bilaga 8 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m. 169 Bilaga 9 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet – vissa finansiella frågor 170 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkanden och departementspromemorior Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) avgetts av Riksförsäk- ringsverket, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Arbetsgivarverket, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbets- givareföreningen, Företagarnas riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges pensionärsförbund. Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41), avgetts av Sveriges riksbank, Dom- stolsverket, Datainspektionen Totalförsvarets pliktverk, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, Allmänna pensionsfonden (första-tredje fondstyrelserna), Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens invandrarverk, Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Malmöhus län, Länsrätten i Värmlands län, Länsrätten i Norrbottens län, Försäkringskasseförbundet, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, Stats- pensionärernas riksförbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Företagarnas riksorga- nisation, Lantbrukarnas riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt, Sveriges försäkringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, För- säkringsanställdas förbund, ILO-kommittén, Arbetslöshetskassornas samorganisation, De Handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges förenade studentkårer, Föreningen för svenskar i världen, Fredrika-Bremerförbundet och gemensamt yttrande har inkommit från Föreningen Bistånd och Information genom Frivilliga Organisationer (BIFO) och Forum Syd. Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. (Ds 1995:55) avgetts av Riksförsäkringsverket, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Allmänna pen- sionsfonden (första-tredje fondstyrelserna), Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Totalförsvarets pliktverk, Försäkringskasseförbundet, Arbetslöshetskassornas samorganisation, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivare- föreningen, Företagarnas riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund och Statspensionärernas riksförbund. Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Garanti- pension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) avgetts av Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Statistiska cent- ralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk (SPV Lön & Pension), ILO-kommittén, Föreningen för svenskar i världen, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges försäkringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges pensionärers riksförbund (SPRF), Riksförbundet PensionärsGemenskap, Forum Syd, Svenska missionsrådet, Privattjänstemannakartellen, Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), Ensamståendes intresseorganisation, Husmodersförbundet hem och samhälle, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (S-kvinnor) och gemensamt yttrande har inkommit från Svenska teaterförbundet och Teatrarnas riksförbud. Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Inkomst- grundad ålderspension – finansiella frågor m.m. (Ds 1997:67) avgetts av Sveriges riksbank, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Skåne län, Domstolsverket, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, Allmänna pensionsfonden, (första-tredje fondstyrelserna), Högskoleverket, Centrala studiestödsnämnden, Ung- domsstyrelsen, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges försäkringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Statspensionärernas riksförbund, Svenska kommunalpensionärers förbund, Sveriges förenade studentkårer, Stockholms universitets studentkår, Uppsala universitets studentkår, Privattjänstemannakartellen och Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR). Efter remiss har yttrande över betänkandet 1997 års premiereservutredning Lag om premiepension (SOU 1997:131) avgetts av Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kam- marrätten i Sundsvall, Datainspektionen, Riksförsäkringsverket, Försäk- ringskasseförbundet, Jämställdhetsombudsmannen, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen, Riksrevi- sionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pen- sionsverk, Allmänna pensionsfonden, (första -tredje fondstyrelserna), Allmänna pensionsfonden,(fjärde fondstyrelsen), Allmänna pensions- fonden, (femte fondstyrelsen), Allmänna pensionsfonden, (sjätte fondstyrelsen), Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Konkurrensverket, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, Ungdomsstyrelsen, Kristdemokratiska ungdomsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska aktuarieföreningen, Sveriges försäkringsförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbets- givareföreningen, Svenska bankföreningen, Aktiefrämjandet, Fond- bolagens förening, Sveriges aktiesparares riksförbund, Försäkrings- tjänstemannaförbundet och Konsumentverket. Efter remiss har yttrande över betänkandena Ohälsoförsäkringen – Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen – Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189) avgetts av Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Jönköpings län, Statens invandrarverk, Riksför- säkringsverket, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statskonto- ret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknads- styrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Ung- domsstyrelsen, Företagarnas Riksorganisation, Försäkringskasseförbun- det, Försäkringsanställdas förbund, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Privattjänstemannankartellen, Svenska Arbets- givareföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges Akademikers centralorganisation, Sveriges läkarförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Samhall AB, SIOS - Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Läkaresällskapet, De Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Hörselskadades Riksförbund, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Reumatikerförbundet, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Synskadades Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Svenska Kommunalpensionärernas förbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund och Sveriges Pensionärsförbund. Yttranden har också inkommit från Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna samt Svensk Förening för Allmänmedicin. Efter remiss har yttrande över departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Ds 1998:7) avgetts av Riksförsäkringsverket, Allmänna pensionsfonden första-tredje fonds- styrelserna), Allmänna pensionsfonden (fjärde fondstyrelsen), Allmänna pensionsfonden (sjätte fondstyrelsen), Finansinspektionen, Kammar- kollegiet, Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Justitiekanslern, Riksbanksfullmäktige, Försäk- ringskasseförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industri- förbund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen, SACO, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges pensionärers riksför- bund, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Sveriges försäkringsför- bund, Svenska bankföreningen, Fondbolagens förening, Finansbolagens förening, Förtidspensionsutredningen, Efterlevandepensionsutred- ningen, Ensamståendes intresseorganisation, EAP. Ordlista I ordlistan redovisas inledningsvis termer för de olika delar som i och med reformeringen kommer att utgöra det allmänna systemet för ålders- pension. Därefter anges de termer som i denna framställning används för att tydliggöra hur basbeloppet enligt AFL tillämpas i olika sammanhang respektive tillkomsten av ett inkomstbasbelopp inom ramen för det re- formerade pensionssystemet. Slutligen redovisas vissa andra termer som används dels i lagtexten, dels i den allmänna framställningen. Det reformerade ålderspensionssystemet allmän ålderspension Inkomstgrundad ålderspension och garantipension. Inkluderar tilläggspension (tidigare tilläggs- pension i form av ålderspension) och övergångsvis garantipension till personer födda år 1937 eller tidigare. inkomstgrundad ålderspension Den inkomstgrundade ålderspen- sion som skall utges fr.o.m. år 2001. Inkluderar tilläggspension (tidigare tilläggspension i form av ålderspension). inkomstpension Inkomstgrundad ålderspension baserad på pensionsrätt enligt re- formerade regler som utges från fördelningssystemet. premiepension Inkomstgrundad ålderspension baserad på pensionsrätt enligt re- formerade regler som utges från premiepensionssystemet. premiepension till efterlevande Pension som utges från premie- pensionssystemet på grund av fri- villigt efterlevandeskydd. kvotdelsberäknad pension Inkomstgrundad ålderspension be- räknad enligt reglerna för tjugon- delsinfasningen som utges till personer i mellangenerationen ba- serad på dels pensionsrätt tillgo- doräknad enligt reformerade reg- ler, dels pensionspoäng. tilläggspension Tilläggspension (tidigare tilläggs- pension i form av ålderspension) som utges till personer födda år 1937 eller tidigare samt den ATP- baserade delen av den kvotdelsbe- räknade inkomstgrundade ålders- pension som utges till personer i mellangenerationen. garantipension Grundskydd i det reformerade pensionssystemet i form av dels en på visst sätt beräknad utfyllnad till inkomstgrundad ålderspension, dels en lägsta garantinivå för dem som inte tjänat in rätt till inkomst- grundad ålderspension. Utges till personer födda år 1938 eller senare. övergångsvis garantipension Den motsvarighet till garantipen- sion för personer födda år 1937 eller tidigare som skall ersätta det nuvarande grundsskyddet i form av folkpension inkl. pensionstillskott och särskilda skatteregler. Basbeloppet basbelopp Basbeloppet enligt AFL (36 400 kr år 1998). förhöjt basbelopp Det förhöjda basbeloppet enligt AFL (37 100 kr år 1998). (För åren 1995 och 1996 avses det fastställda basbeloppet enligt AFL ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket i den lagen.) minskat basbelopp Basbelopp som fr.o.m. år 1993 bl.a. används vid beräkning av ålderspension enligt folkpensions- och ATP-reglerna. Motsvarar basbeloppet reducerat med två procent (35 672 kr för år 1998). prisbasbelopp/förhöjt prisbasbelopp/ minskat prisbasbelopp Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall fr.o.m. den 1 januari år 1999 benämnas prisbasbelopp och för- höjt prisbasbelopp. Minskat bas- belopp kallas minskat prisbasbe- lopp. inkomstbasbelopp Belopp som bl.a. skall användas i det reformerade pensionssystemet vad avser uppräkningen av intjänandetaket, förvärvsvillkoret och det enhetliga beloppet vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår. Motsvarar år 2001 det förhöjda prisbasbeloppet. För år därefter skall detta belopp räknas om med hänsyn till förändring i inkomstindex. För år före år 2001 skall användas det förhöjda pris- basbeloppet för respektive år. Andra termer avseende det reformerade pensionssystemet antagandeinkomst Fiktiv inkomst som läggs till grund för pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer vars förtidspension beräknas utifrån s.k. antagandepoäng. arvsvinster Pensionsbehållningar som har till- godoräknats personer som avlider och som skall tillgodoräknas kvar- levande i samma ålder. arvsvinstfaktor Faktor för uppräkning av indivi- dens pensionsbehållning med av- seende på tilldelad arvsvinst. barnår År då förälder till barn som är tre år eller yngre alternativt ett–fyra år skall kunna tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp. delningstal Tal som avspeglar bl.a. den ge- nomsnittliga återstående livsläng- den vid pensioneringstidpunkten och med vilket individens pen- sionsbehållning divideras vid be- räkning av den årliga inkomstpen- sionen. fastställelseår Det år pensionsrätt enligt de re- formerade reglerna tidigast kan fastställas (dvs. året efter intjänan- deåret). följsamhetsindexering Den årliga omräkning som skall ske av inkomstgrundad ålderspen- sion från fördelningssystemet med hänsyn tagen till förändring i inkomstindex och till den s.k. nor- men. fördelningssystemet Den del av ålderspensionssystemet där pensionsutgifter löpande finan- sieras med avgiftsintäkter. förvaltningskostnadsfaktor Faktor för beräkning av det belopp till vilket individens pensionsbe- hållning skall minskas med hänsyn till fördelningssystemets förvalt- ningskostnad. förvärvsvillkor Villkor som enligt de reformerade reglerna för intjänande av pen- sionsrätt skall vara uppfyllt för att pensionsrätt baserad på barnår respektive plikttjänstgöring skall leda till faktisk utbetalning av pen- sion. garantiregel Regel som innebär att den in- komstgrundade ålderspensionen för personer i mellangenerationen minst skall motsvara den ålders- pension från ATP-systemet, inklu- sive viss kompensation för folkpensionen, som tjänats in före år 1995. garantitillägg Tillägg enligt garantiregeln, ingår i tilläggspensionen. generell jämförelseinkomst 75 % av genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande in- komster för personer i åldrarna upp t.o.m. 64 år. Används vid be- räkning av pensionsgrundande be- lopp för barnår. Pensionsgrun- dande belopp för plikttjänstgöring beräknas som 50 % av samma ge- nomsnittsinkomst. individuell jämförelseinkomst En förälders fastställda pensions- grundande inkomst (samt i före- kommande fall pensionsgrundande belopp för förtidspensionärs an- tagandeinkomst) året före barnets födelse. Används vid beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår. Inkomst av annat förvärvs- arbete för vilken avgifter till ålderspensionssystemet inte har betalats räknas inte med. inkomstindex Index som mäter den allmänna inkomstutvecklingen. Används vid omräkning av inkomstbasbeloppet och av pensionsbehållning för in- komstgrundad ålderspension från fördelningssystemets respektive ingår i följsamhetsindexeringen. intjänandetak Tak motsvarande 7,5 inkomstbas- belopp som det årliga pensions- underlaget m.m. högst kan uppgå till. T.o.m. år 2001 tilllämpas det nuvarande taket inom ATP-syste- met, dvs. 7,5 förhöjda prisbasbe- lopp. intjänandeår Det år som den pensionsgrundande inkomsten tjänas in respektive det år som pensionsgrundande belopp avser. latent pensionsrätt Tillgodoräknad pensionsrätt för barnår och plikttjänstgöring så länge förvärvsvillkoret inte är uppfyllt. mellangenerationen Personer födda åren 1938–1953. norm Tal motsvarande 1,6 % som an- vänds vid beräkning av delningstal och vid följsamhetsindexering. pensionsbehållning Summan av årligen fastställda pensionsrätter som successivt omräknats med hänsyn till inkomstindex, arvsvinster och förvaltningskostnadsfaktor. pensionsgrundande belopp Fiktiv inkomst som grundar pen- sionsrätt bl.a. för föräldrar till små barn. Kan tillsammans med pensionsgrundande inkomst högst uppgå till 7,5 inkomstbasbelopp. pensionsgrundande inkomst Faktiska förvärvsinkomster m.m. som grundar pensionsrätt. Kan högst uppgå till 7,5 inkomstbas- belopp. pensionsrätt 18,5 % av pensionsunderlaget. pensionsunderlag Summan av fastställd pensions- grundande inkomst och andra fast- ställda pensionsgrundande belopp. Kan högst uppgå till 7,5 inkomst- basbelopp. premiepensionssystemet Den del av det reformerade ålderspensionssystemet dit medel motsvarande en del av den årliga pensionsrätten avsätts och förräntas på ett individuellt konto hos en kapitalförvaltare för att senare utges som en årlig premiepension. princippropositionen Proposition 1993/94:250 Refor- mering av det allmänna pensions- systemet. tjugondelsinfasning Metod för övergångsreglering av- seende personer i mellangenera- tionen. Innebär att inkomstgrundad ålderspension skall beräknas på grundval av dels pensionsrätt till- godoräknad enligt reformerade regler, dels pensionspoäng efter en glidande skala beroende på individens ålder. ålderspensionsavgift Tilläggspensionsavgift enligt lagen om socialavgifter benämns fr.o.m. år 1999 ålderspensionsavgift. Ålders- pensionsavgift och allmän pen- sionsavgift skall tillsammans mot- svara 18,5 % av pensionsunder- laget. överföring av pensionsrätt för premiepension Rätt för make att till den andra maken kunna föra över intjänad pensionsrätt för premiepension. Förteckning över tidigare publikationer Nedan följer en förteckning över propositioner, utredningsbetänknaden och departementspromemorior som behandlar frågor som rör eller har aktualiserats under beredningen av reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet. I texten har i vissa fall hänvisats till dessa utan angivande av publikationens fullständiga namn. Propositioner: 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet, hänvisad till som princippropositionen 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m. 1997/98:106 Pensionsrättigheter och bodelning 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. SOU: 1990:76 Allmän pension, betänkande av Pensionsberedningen 1994:20–22 Reformerat pensionssystem med bilaga A och B, betänkande av Pensionsarbetsgruppen 1995:8 Pensionsrättigheter och bodelning, betänkande av Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning 1996:83 Allmänt pensionssparande, betänkande av Premiereservutred- ningen 1997:72 En lag om socialförsäkringar, betänkande av Utredningen om socialförsäkringens personkrets 1997:131 Lag om premiepension, betänkande av 1997 års premie- reservutredning 1997:166 Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet och 1997:189 Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser, betänkanden av Förtidspensionsutrdeningen Ds: 1992:89 Ett reformerat pensionssystem – bakgrund, principer och skiss, promemoria av Pensionsarbetsgruppen 1995:29 Vissa frågor avseende allmänna egenavgifter (Socialdeparte- mentet) 1995:41 Reformerat pensionssystem – lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Socialdepartementet) 1995:55 Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. (Socialdepartementet) 1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m. (Socialdeparte- mentet) 1997:67 Inkomstgrundad ålderspension – finansiella frågor m.m. (Socialdepartementet) 1998:7 AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet (Finansdepartementet) Granskade lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension 2.1 Förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs följande. Första avdelningen. Försäkringens omfattning och intjänande av pensionsrätt m.m. 1 kap. Allmänna bestämmelser Försäkringens omfattning m.m. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkring för inkomstgrun- dad ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och premiepension samt om premiepension till efterlevande. 2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansieras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel. 3 § Inkomstpension och premiepension skall beräknas utifrån de pen- sionsrätter för respektive pension som fastställts för en försäkrad. Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som tjänats in av en försäkrad. Pensionsrätt och pensionspoäng skall fastställas årligen och grundas på de inkomster och andra belopp som är pensionsgrundande enligt denna lag. Pensionernas storlek är också beroende av indexomräkning för inkomstpension och värdeutveckling på de medel som fonderats för premiepension. 4 § Försäkrade för inkomstgrundad ålderspension är dels svenska med- borgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg är försäkrade för inkomst- grundad ålderspension även om de inte är bosatta i landet. En person som uppbär förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är alltid försäkrad för in- komstgrundad ålderspension beräknad på denna förtidspension. Indexering 5 § Vissa beräkningar enligt denna lag skall göras med ledning av ett in- komstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av genom- snittet av de försäkrades årliga pensionsgrundande inkomster enligt 2 kap. 1 § första stycket efter avdrag för allmän pensionsavgift samt de försäkrades årliga inkomster i form av förtidspension, som har uppburits av dem som under inkomståret fyllt 16 år men inte 65 år eller mer. Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av inkomsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter omräknas med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året. Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det har beräknats av Riksförsäkringsverket. För år 1999 skall inkomstindexet vara lika med 100,00. 6 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp. In- komstbasbeloppet skall för år 2001 motsvara det för det året fastställda förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse i förhållande till inkomstindex för året dessförinnan. Det omräknade beloppet skall av- rundas till närmaste hundratal kronor. Definitioner m.m. 7 § En försäkrad som lämnar Sverige skall vid tillämpningen av denna lag fortfarande anses vara bosatt i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Om regeringen inte föreskriver annat, skall också den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om den är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. 8 § I denna lag avses, där inte annat föreskrivs, med 1. år: kalenderår, 2. månad: kalendermånad, 3. intjänandeår: det kalenderår en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgrun- dande belopp än pensionsgrundande inkomst skall fastställas, och 4. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret. Om en inkomst som är pensionsgrundande har uppburits under ett be- skattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten anses ha uppburits under kalenderåret närmast före taxeringsåret. 9 § Med sjöman avses i denna lag en arbetstagare som enligt sjömans- lagen (1973:282) anses som sjöman. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbets- givare. Hyrs ett svenskt handelsfartyg ut till en utländsk redare i huvud- sak obemannat, skall bestämmelserna om sjömän på svenska handelsfar- tyg i denna lag tillämpas endast om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare. 10 § Vad som i denna lag föreskrivs om förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också gälla sjukbidrag enligt samma lag. 2 kap. Pensionsgrundande inkomst 1 § Inkomster av anställning enligt 3–5 §§ samt inkomster av annat förvärvsarbete enligt 6–8 §§ är pensionsgrundande om inte annat föreskrivs i 9–17 §§. Summan av en försäkrads inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete under ett år, beräknade enligt 18– 22 §§ och var för sig avrundade till närmaste lägre hundratal kronor, utgör den försäkrades pensionsgrundande inkomst det året. Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst skall det bortses från inkomster som enligt första stycket är pensionsgrundande till den del summan av dessa överstiger sju och en halv gånger det för in- tjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådana belopp som det skall bortses ifrån skall i första hand räknas av från den försäkrades inkomster av annat förvärvsarbete. 2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit. Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete Inkomster av anställning 3 § Lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, är pensionsgrundande som inkomst av anställning. Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har utgetts på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete eller annan ersättning med anledning av tjänsten, dock inte pension, samt tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt är pensionsgrundande som inkomst av anställning, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen. Den som har utfört arbetet likställs i sådana fall med en arbetstagare och den som be- talat ut ersättningen med en arbetsgivare. I 6 § andra stycket, 7 §, 8 § och 10 § andra stycket finns bestämmelser om att ersättning för utfört arbete som avses i första och andra styckena i vissa fall inte skall anses som inkomst av anställning. 4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipen- dium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kom- munalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium an- ses som arbetsgivare. 5 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, 2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring, 3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, 5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, 6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, 8. dagpenning från arbetslöshetskassa, 9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet, 10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut- bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera- tionsväxling, 11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), 13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag, 14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt 16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut- sträckning som regeringen så föreskriver. Inkomster av annat förvärvsarbete 6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är 1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet), 2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet, 3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, 4. ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommu- nalskattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande har förelegat, har betalats ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, 5. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–4, 6. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av tjänst. Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt- ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem i intressegrupperingen. Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla en- ligt kommunalskattelagen för sig. 7 § Ersättning för utfört arbete som avses i 3 § räknas, i annat fall än om den har betalats ut från semesterkassa, som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete om den har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel antingen när ersättningen bestämdes eller när den betala- des ut. Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:438) räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen. Den som har lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisations- nummer skall anses ha haft en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skatt- sedel som avses i första stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig. 8 § Som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört arbete som avses i 3 § om 1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo, 2. den ersättning som har betalats ut inte har utgjort utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit, och 3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret har understigit 10 000 kronor. Övriga bestämmelser 9 § Som pensionsgrundande inkomst skall inte räknas 1. ersättning som avses i 3 §, om ersättningen härrör från en och samma arbetsgivare och under ett år inte har uppgått till sammanlagt 1 000 kronor, 2. inkomst som avses i 6 § första stycket 1 eller 2 om denna under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, 3. ersättning som avses i 6 § första stycket 3 eller 4 eller i 7 eller 8 §, om ersättningen från den för vilken arbetet utförts under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor, eller 4. stipendium som avses i 4 § eller 6 § första stycket 6 om stipendiet under ett år inte har uppgått till 1 000 kronor. 10 § Lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en ar- betsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och som saknar fast driftställe i Sverige är, om inte annat följer av 11 §, pen- siongrundande som inkomst av anställning endast om den försäkrade 1. har sysselsatts här i landet, eller 2. har tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Ersättning som avses i första stycket 1 skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete om arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat över- enskommelse om detta. 11 § Lön eller annan ersättning som en svensk medborgare har fått för arbete utfört utomlands från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är pensionsgrundande som inkomst av anställning om svenska staten i en förbindelse som har godtagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspensionsavgift. Om sådan ersättning härrör från en utländsk juridisk person skall mot- svarande gälla, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, har avgett förbindelsen. Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare. 12 § Lön eller annan ersättning från en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat och som inte är svensk medborgare, är pensionsgrundande som inkomst av anställning endast om 1. den har utgetts till en svensk medborgare eller till någon som utan att vara svensk medborgare var bosatt i landet, och 2. en utländsk beskickning här i landet i en förbindelse som har god- tagits av Riksförsäkringsverket har åtagit sig att svara för ålderspen- sionsavgift. Den som enligt första stycket har åtagit sig betalningsansvaret skall anses som arbetsgivare. 13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell före- ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att till- godose ekonomiska intressen hos dem som var eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinst- andelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991. 15 § Ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket samma lag är inte pensionsgrundande i den utsträckning ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt. 16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst. Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna- der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. 17 § Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pen- sionspoäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkrings- kassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan ersättning som är pensions- grundande och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden. Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräk- nas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbets- skadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om förtidspensionen har betalats ut före arbetsskadelivräntan. Beräkning av pensionsgrundande inkomst 18 § Till grund för beräkning av en försäkrads pensionsgrundande in- komst ett visst intjänandeår skall, då det gäller andra inkomster än som avses i 19 §, läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året. 19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbets- givaren. 20 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14–17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag. 21 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av anställning skall avdrag göras för kostnader som denne har haft för att förvärva inkomsten, i den utsträckning kostnaderna, minskade med kost- nadsersättning som den försäkrade fått, överstiger 1 000 kronor. Avdrag skall också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. 22 § Vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsav- gift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla. 3 kap. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst 1 § Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring samt för en försäkrad förälder till små barn. 2 § Belopp som avses i 1 § skall fastställas för varje år för vilket en per- son som då var försäkrad enligt denna lag uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas sådana belopp. Varje pensionsgrundande belopp skall avrundas till närmaste lägre hundratal kronor om inte annat följer av be- stämmelsen i andra stycket. Pensionsgrundande belopp skall fastställas enligt första stycket endast i den utsträckning dessa belopp tillsammans med den försäkrades pen- sionsgrundande inkomst inte överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit. Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst skall inte heller fastställas för personer som är födda år 1937 eller tidigare. 3 § Vid tillämpning av 2 § andra stycket skall det bortses från pensions- grundande belopp i följande ordning: 1. pensionsgrundande belopp enligt 10 §, 2. pensionsgrundande belopp enligt 8 §, och 3. pensionsgrundande belopp enligt 4 §. Förtidspension 4 § För år 1999 skall en försäkrad som för någon del av det året har upp- burit förtidspension som har beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat följer av 6 eller 7 §, tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. 5 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för vilken sådan pension har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och produkten av detta basbelopp och det poäng- medeltal som avses i 13 kap. 2 § den lagen. Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall det pensionsgrundande beloppet enligt 4 § för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första stycket i denna paragraf. 6 § Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall följande gälla. Om det pensionsgrundande belopp som skulle ha tillgodoräknats den försäkrade enligt 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit sam- ordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den sam- ordnade delen av pensionen, överstiger den försäkrades livränta före samordning, skall endast det överskjutande beloppet tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande. 7 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän för- säkringskassa eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrun- dande belopp med anledning av förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid före den månad då den har betalats ut. Plikttjänstgöring 8 § En försäkrad som under ett år har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett pen- sionsgrundande belopp för det året. Ett sådant belopp skall dock tillgodoräknas endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall hänsyn tas enbart till dagar för vilka den försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt. 9 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 8 § skall, för varje dag under året som tjänstgöringen har pågått och för vilken den försäkrade har er- hållit dagersättning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, motsvara hälften av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året inte har fyllt 65 år eller mer, delat med 365. Beräkning enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande in- komsterna sådana de var bestämda den 1 december fastställelseåret. Föräldrar till små barn 10 § En försäkrad förälder skall under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för år då han eller hon har haft små barn. För samma år och barn skall dock, om inte annat följer av 13 §, endast en förälder tillgodoräknas sådant pensionsgrundande belopp. Detsamma skall gälla om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna. En förälder skall inte heller för samma år tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp enligt denna paragraf. Pensionsgrundande belopp enligt första stycket får överlåtas enligt bestämmelserna i 14–16 §§. Förutsättningar för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § 11 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas för år då barnet 1. inte har uppnått fyra års ålder, om barnet är fött under månaderna januari–juni, eller 2. har uppnått ett men inte fem års ålder, om barnet är fött under månaderna juli–december. 12 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall tillgodoräknas endast om 1. föräldern hela året har varit försäkrad enligt denna lag och bosatt i Sverige, 2. barnet har varit bosatt i Sverige hela året eller, om barnet inte har levt hela året, den del av året barnet levt, 3. föräldern inte under året har fyllt 65 år eller mer, 4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva året, samt 5. föräldern under minst halva året har bott tillsammans med barnet. Vid tillämpning av första stycket skall, om barnet har avlidit under året och föräldern då hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet, det anses som om föräldern även under resterande del av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Om ett barn som avses i 11 § punkt 2 har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pen- sionsgrundande belopp enligt 10 § tillgodoräknas föräldern för det året även om bestämmelserna i första stycket 4 och 5 inte är uppfyllda och oavsett vad som har föreskrivits i 11 §. Överlåtelse m.m. 13 § Om föräldrarna enligt 11 och 12 §§ var för sig kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § får de, genom anmälan hos allmän försäkringskassa, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant belopp eller begära att var och en av dem skall tillgodoräknas ett sådant belopp enligt 21 §. En förälder får också genom sådan anmälan ensam begära att ett pensionsgrundande belopp skall tillgodoräknas båda föräldrarna enligt 21 §. Görs inte anmälan enligt första stycket skall beloppet tillgodoräknas modern. 14 § Om enligt 11 och 12 §§ endast en av föräldrarna för ett år kan till- godoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn, får denna förälder, genom anmälan till allmän försäkringskassa, överlåta rätten att för det året tillgodoräknas ett sådant belopp för det barnet till den andra föräldern om det enda skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet minst halva året. Detta gäller dock endast om sistnämnda förälder 1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfatt- ning, och 2. inte enligt 11 och 12 §§ själv för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn. 15 § En förälder som enligt 11 och 12 §§ för ett år ensam kan tillgodo- räknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett barn får också, om den andra föräldern har avlidit under det året eller tidigare, genom anmälan till allmän försäkringskassa överlåta rätten att för det året till- godoräknas ett sådant belopp för det barnet till en annan försäkrad som föräldern under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med och stadigvarande sammanbodde med. Överlåtelse enligt första stycket får ske endast om den försäkrade till vilken överlåtelse avses ske uppfyller de förutsättningar som anges i 12 § första stycket 1, 3 och 5 och denne inte heller enligt 11 och 12 §§ för samma år själv kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för ett annat barn. 16 § Görs överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den som har gjort överlåtelsen inte för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § för helsyskon till det barn överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser. I stället för att göra anmälan om överlåtelse enligt 14 eller 15 § får den förälder som enligt 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § och den person till vilken överlåtelse kan ske genom anmälan till allmän försäkringskassa begära att ett sådant belopp skall tillgodoräknas dem båda enligt 21 §. Beräkning av ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § 17 § Ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § skall motsvara det högsta av 1. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger summan av dennes fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § under året före barnets födelse, 2. det belopp varmed summan av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ för den försäkrade under intjänandeåret understiger 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året inte fyllt 65 år eller mer, eller 3. det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Uppfyller den försäkrade villkoren för att tillgodoräknas ett pensions- grundande belopp enligt 10 § för fler än ett barn, skall beräkning enligt första stycket 1 göras med utgångspunkt i det alternativ som är förmån- ligast för den försäkrade. 18 § Vid tillämpning av 17 § skall med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställas ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt bestämmelserna i denna lag och som en försäkrad under det året har erhållit 1. för arbete utfört utomlands, eller 2. för arbete vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat. 19 § Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor. Om den försäkrade inte inom föreskriven tid i sin helhet har betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun- dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgif- terna inte har betalats för inkomsterna. 20 § Beräkning av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande in- komsterna enligt 17 § första stycket 2 skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret. 21 § Om två personer skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 10 § på grund av en anmälan enligt 13 eller 16 § skall, i stället för ett pensionsgrundande belopp enligt 17 §, var och en av dem tillgodoräk- nas ett belopp som motsvarar hälften av det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. 22 § För en försäkrad som under intjänandeåret har erhållit sådan ersätt- ning som avses i 18 § skall de belopp som anges i 17 § första stycket 3 och 21 § minskas med det belopp som summan av den försäkrades pen- sionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § omnämnda inkomsterna och det belopp som avses i 17 § första stycket 3 respektive 21 § överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Sådan minskning skall också göras om det pensionsgrundande belopp som beräknas enligt 17 § första stycket 1 tillsammans med summan av den försäkrades pensions- grundande inkomst och pensionsgrundande belopp enligt 4 och 8 §§ samt de i 18 § angivna inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Övriga bestämmelser 23 § Med förälder likställs vid tillämpningen av 10–16 §§ 1. särskilt förordnad vårdnadshavare, och 2. den som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Den tid under vilken en försäkrad med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, skall likställas med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. För ett sådant utländskt barn skall vidare vad som föreskrivs i 12 § första stycket 2 om bosättning i Sverige endast gälla från och med den tidpunkt då barnet först har anlänt till Sverige. Vad som sägs i 13 § om modern skall också gälla en kvinnlig vård- nadshavare respektive en kvinna som med socialnämnds medgivande har tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. 24 § För den som har antagits vara far till ett barn men som genom en dom som vunnit laga kraft har förklarats inte vara det skall, när det gäller tiden innan domen vunnit laga kraft, bestämmelserna i 10–16 §§ tillämpas som om han vore far till barnet. 4 kap. Fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng m.m. 1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions- grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. Pensionsrätt skall dock inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions- poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år. Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. Beräkning av pensionsrätt 2 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp för det året (pensionsunderlag). Vid beräkning av sådan pensionsrätt skall avrundning göras till närmaste lägre hela krontal. 3 § Om inte annat följer av 4–6 §§ utgör den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget. 4 § Pensionsrätt skall beräknas på pensionsgrundande inkomst som här- rör från inkomster av annat förvärvsarbete endast på den andel av den inkomsten som motsvarar den andel av till året hänförlig ålderspen- sionsavgift och allmän pensionsavgift för sådan inkomst som enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall anses ha betalats inom föreskriven tid. 5 § På den del av pensionsunderlaget för en försäkrad som avser pen- sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § eller pen- sionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 §, skall pensionsrätt för premiepension beräknas endast om den försäkrade senast vid den tidpunkt då dessa belopp har fastställts har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp enligt vad som anges i 5 kap. 13 §. Om den försäkrade då ännu inte har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster och belopp i sådan omfattning skall den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Detsamma gäller om det därefter står klart att pensionsgrundande inkomster och belopp inte har tillgodoräknats i tillräcklig omfattning. 6 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 skall pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från födelseåret till utgången av år 1954. Detta gäller dock inte pensionsrätt för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Överföring av pensionsrätt 7 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad skall överföras till dennes make om anmälan om detta har gjorts enligt 15 kap. 8 §. Sådan pensionsrätt får dock endast överföras till make som antingen var försäkrad enligt denna lag under intjänandeåret eller tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension. Beräkning av pensionspoäng 8 § Om inte annat följer av andra stycket, 9 eller 10 § utgör den försäkrades pensionspoäng kvoten mellan den pensionsgrundande inkomsten, i den utsträckning denna överstiger det för intjänandeåret gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och detta basbelopp. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels poäng. Vad som i 4 § föreskrivs om beräkning av pensionsrätt på pensions- grundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete skall även gälla beräkning av pensionspoäng. Den andelsberäkning som därvid skall ske skall göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av. 9 § En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall, utöver pensionspoäng enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan pension tillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Har den försäkrade upp- burit en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels förtidspension skall han eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Om pensionen har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7 § denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vid bestämmande av pensionspoäng. 10 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst. Vårdår 11 § Vid tillämpningen av denna lag skall vårdår likställas med år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. Vårdår skall dock inte beaktas vid beräkning av det medeltal av pensionspoäng som anges i 6 kap. 2 § eller vid tillämpningen av 6 kap. 1 § första stycket. 12 § Vårdår skall efter ansökan hos allmän försäkringskassa tillgodoräk- nas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som inte har fyllt tre år och som är bo- satt här. För samma barn och år får dock vårdår tillgodoräknas endast en förälder. Vid tillämpningen av första stycket skall med barn likställas fosterbarn och med en förälder likställas den, med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn och stadigvarande sammanbor. Andra avdelningen. Fördelningssystemet 5 kap. Inkomstpension Uttag av inkomstpension 1 § Inkomstpension får tas ut tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Uttag av inkomstpension får ändras och återkallas enligt vad som före- skrivs i 12 kap. Inkomstpension får dock tas ut av någon som är född under något av åren 1938–1953 och som har rätt till tilläggspension en- ligt denna lag endast om han eller hon gör motsvarande uttag av sist- nämnda pension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av inkomstpension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av tilläggspen- sion i motsvarande utsträckning. 2 § Till grund för beräkning av inkomstpension skall läggas den pen- sionsberättigades pensionsbehållning. Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som har fastställts för den pensionsberättigade, omräknade enligt bestämmelserna i 4, 6, 7 och 10 §§. Om den pensionsberättigade uppbär inkomstpension skall i pen- sionsbehållningen inte räknas in belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen. 3 § Om en pensionsberättigad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av 1. det delningstal som skulle ha använts om den pensionsberättigade från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat, hade gjort nytt uttag av inkomstpension, och 2. den årliga inkomstpension som skulle ha utgetts om återkallelse inte hade skett, respektive den andel därav med vilken pensionen minskats. Omräkning av pensionsbehållning 4 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit skall fördelas till kvarlevande födda samma år som de avlidna genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar. Fördelningen skall göras med hjälp av arvsvinstfaktorer. Fördelning av pensionsbehållningar enligt första stycket skall avse, när det gäller fördelning efter personer som har avlidit det år då de skulle fylla 59 år eller tidigare, året efter dödsfallen och, när det gäller fördelning efter andra avlidna, året för dödsfallen. Vid fördelningen skall det bortses från pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter. Fördelning efter personer som har avlidit det år de skulle fylla 60 år eller senare skall göras sedan fördelning som avser pensionsbehållningar för personer som har avlidit tidigare har gjorts och sedan pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts. 5 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de skulle fylla 59 år eller tidigare skall grundas på förhållandet mellan summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och summan av pensionsbehållningarna för de personer som levde vid utgången av samma år. Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan antalet personer som har avlidit det år de skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och antalet kvarlevande personer i samma ålder. Sådana arvs- vinstfaktorer skall, för en person som inte har uppnått 65 års ålder, be- räknas med ledning av officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige under den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 60 års ålder. Från och med det år nämnda person fyller 65 år skall beräkningen göras med ledning av officiell statistik för den femårsperiod som närmast har föregått det år då han eller hon uppnådde 64 års ålder. Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män. De skall år- ligen fastställas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. 6 § Om inkomstindex förändras mellan det år omräkningen enligt 4 § avser eller, om sådan omräkning inte skall göras, fastställelseåret och året därefter, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till denna förändring. Detta skall göras sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 §. Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen- sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en- ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast föregående år, räknas om med beaktande av 1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt, till- godoräknad för åren till och med det andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fastställelseår som avses i första stycket, samt omräknad på det sätt som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 10 §§ för åren till och med det närmast föregående året uppgått till skilda belopp under året, och 2. den omräkning som skall göras enligt 14 §. 7 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. Avdrag från pensionsbehållningen skall därvid göras genom att denna, sedan pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och sedan omräkning har gjorts enligt 4 och 6 §§, multipliceras med den förvalt- ningskostnadsfaktor som bestämts för det år omräkningen enligt 4 § av- ser. 8 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 7 § skall årligen bestäm- mas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den skall grundas på förhållandet mellan kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och summan av alla pensionsbehållningar. Hänsyn skall också tas till skillnaden mellan det belopp varmed pensionsbehållningarna minskats genom föregående års omräkning enligt 7 § och de faktiska kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året. När förvaltningskostnadsfaktorn för år 2001 bestäms skall vad som föreskrivs i första stycket avse 60 procent av kostnaderna för förvalt- ningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med år 2021 skall denna andel öka med två procenten- heter per år. 9 § Sedan omräkning för ett år gjorts enligt 4, 6 och 7 §§ skall pensions- behållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal. 10 § Ytterligare föreskrifter om omräkning enligt 4–9 §§ och om be- stämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer med- delas av regeringen. Beräkning av årlig inkomstpension 11 § Årlig inkomstpension skall beräknas med hjälp av delningstal. Hel sådan pension skall för år räknat utgöra kvoten mellan den pensionsbe- rättigades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen skall beräknas och det delningstal som gäller för den pensionsberättigade vid det tillfället. Pensionsbehållningen skall därvid beräknas på det sätt som anges i 6 § andra stycket 1. Därvid skall med det år omräkningen enligt 4 § avser i stället avses det år uttaget görs. För den som uppburit folk- eller tilläggspension i form av ålderpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001, skall pensionsbehållningen först minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken sådan pension har betalats ut. Om den pension som har tagits ut begränsats till viss andel, skall minskning av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel. Tre fjärdedelar, hälften och en fjärdedel av årlig inkomstpension skall beräknas på en motsvarande andel av den pensionsbehållning som följer av bestämmelserna i första stycket. 12 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 11 § skall fast- ställas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensions- utbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den pensionsberättigades ålder från den tidpunkt då pension skall börja utges skall motsvara pensionsbehållningen. En kommande månadsutbe- talning skall därvid antas ha ett värde som motsvarar värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja utges, delat med en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen. Antalet kommande pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 5 § andra stycket. Delningstalen skall vara lika för kvinnor och män. Regeringen lämnar ytterligare föreskrifter om beräkning och fast- ställande av delningstal. 13 § Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbe- hållning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § och pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det sista år som avses i första stycket. Vid bedömning enligt första och andra styckena skall med pensions- grundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspen- sion enligt 3 kap. 4 §. Omräkning av inkomstpension 14 § Den inkomstpension som en pensionsberättigad uppbär vid ett års- skifte skall räknas om genom att multipliceras med det tal som anger kvoten mellan inkomstindex efter årsskiftet och inkomstindex före års- skiftet sedan denna kvot har dividerats med talet 1,016. 15 § För den som har tagit ut inkomstpension före 65 års ålder skall pensionen räknas om från och med det år då den pensionsberättigade uppnår denna ålder om ändrat delningstal föranleder det. Pensionen skall räknas om genom att multipliceras med kvoten mellan det delningstal som den pension som utges har beräknats efter och det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 5 § andra stycket tredje meningen har fastställts för pensionsberättigade i samma ålder som den pensionsberättigades ålder vid den tidpunkt den utgivna pensionen beräknades. 16 § Den inkomstpension som en person uppbär vid ett årsskifte skall också, efter omräkning enligt 14 och 15 §§, räknas om som om uttaget av pension har återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension har gjorts från och med den månaden. Detta gäller dock inte om den pensionsberättigade har uppburit hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte och han eller hon inte heller har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet. Ökar eller minskar den som uppbär inkomstpension sitt uttag av sådan pension skall motsvarande omräkning göras för tid från och med måna- den för det ändrade uttaget. Det skall därvid anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden. 6 kap. Tilläggspension Uttag av tilläggspension 1 § Den som är född år 1953 eller tidigare och som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år får ta ut tilläggspension tidigast från och med den månad då han eller hon fyller 61 år. Uttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Uttag av tilläggspension får ändras och återkallas enligt vad som före- skrivs i 12 kap. Tilläggspension får dock tas ut av någon som är född under något av åren 1938–1953 endast om han eller hon gör motsvarande uttag av inkomstpension. Återkallar eller minskar en sådan person sitt uttag av tilläggspension gäller återkallelsen respektive minskningen endast om den pensionsberättigade återkallar eller minskar uttaget av inkomstpension i motsvarande utsträckning. Beräkning av årlig tilläggspension 2 § Tilläggspension utgör, om inte annat följer av bestämmelserna i 3– 7 §§, för år räknat summan av 1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet en- ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och medeltalet av de pen- sionspoäng som tjänats in av den pensionsberättigade, eller, om pen- sionspoäng tjänats in för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen, och 2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring eller, för den som är gift, 78,5 procent av detta basbe- lopp. Vid tillämpning av första stycket skall prisbasbeloppet minskas med två procent. 3 § Om en pensionsberättigad har tjänat in pensionspoäng för färre än 30 år, skall hänsyn tas endast till så stor del av den produkt som anges i 2 § första stycket 1 och till det belopp som avses i 2 § första stycket 2 som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30. 4 § Vid beräkning av tilläggspension för år efter det år då den pensions- berättigade har fyllt 65 år skall det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring användas som gällde sistnämnda år. För tid från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall omräkning göras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 §. Vid tillämpning av första stycket skall prisbasbeloppet minskas med två procent. 5 § Om tilläggspension tas ut tidigare än från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år, skall pensionen minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad från vilken pensionen tas ut, återstår till den månad då han eller hon fyller 65 år. Tas pensionen ut senare än från och med den månad då den pensions- berättigade fyller 65 år, skall pensionen, sedan omräkning gjorts enligt 4 §, ökas med 0,7 procent för varje månad som har förflutit från ingången av den månad då han eller hon uppnådde nämnda ålder till och med månaden före den som pensionen börjar tas ut. Därvid skall det bortses från tid efter ingången av den månad då den pensionsberättigade har fyllt 70 år. Detsamma gäller tid under vilken han eller hon har uppburit inkomstpension. 6 § Skall tilläggspension börja utges efter återkallelse eller ökas uttag av sådan pension efter tidigare minskning, skall det vid beräkning av pen- sionen bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 5 §. I stället skall, sedan pensionen har beräknats på nytt enligt 2–5 §§, avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare har utgetts. Avdraget skall, för tid före den månad då den pensionsbe- rättigade har fyllt 65 år, motsvara 0,5 procent och, för annan tid, 0,7 procent av pensionen beräknad enligt 2–4 §§. 7 § Då uttag avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av tilläggs- pension skall 2–6 §§ gälla motsvarande del av pensionen. Särskilda bestämmelser för personer födda under åren 1938–1953 8 § För den som är född under något av åren 1938–1953 skall tilläggs- pensionen minskas minskas med en tjugondel för varje helt år som har förflutit från år 1934 till utgången av födelseåret. 9 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 har i vissa fall rätt till ett tillägg till den tilläggspensionen från och med den månad då han eller hon fyller 65 år. Tillägget skall för år räknat motsvara skillnaden mellan 1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ under antagande att han eller hon vid denna tidpunkt uppnått 65 års ålder men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser samt omräk- nad enligt 4 §, och 2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggs- pension beräknad för ett år. 10 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggs- pension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggs- pension enligt 9 § andra stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje sådan månad för vilken pensionen utgetts. Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som avses i 9 § andra stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet. 11 § Vid beräkning enligt 9 § andra stycket 2 skall den pensionsberät- tigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före reducering enligt 4 kap. 6 §. Särskilda bestämmelser för personer födda år 1937 eller tidigare 12 § För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 4 § första stycket om det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse år 2001. 13 § Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket om att bortse från viss tid skall, för den som är född år 1937 eller tidigare, också gälla tid under vilken den pensionsberättigade har uppburit folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller inte har haft rätt till tilläggspen- sion. 14 § Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 3 §, talet 30 bytas ut mot talet 20. Om den pensionsberättigade är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall, vid tillämpning av 3 §, talet 30 bytas ut mot talet 20 ökat med ett för varje helt år som förflutit från år 1914 till utgången av den pensionsberättigades födelseår. 15 § Om en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare är född under år 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 3 § från talet 30 räknas av det antal år före år 1960, för vilka till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats för honom eller henne. Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberät- tigade född under något av åren 1915–1923, skall dock det antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år som förflutit från år 1914 till utgången av hans eller hennes födelseår. 16 § För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911– 1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas honom eller henne om han eller hon hade fått rätt till för- tidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större. Övriga bestämmelser 17 § Vid tillämpning av 2 § första stycket 2 och 9 § andra stycket 1 skall med gift pensionsberättigad likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad skall likställas den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat. Tredje avdelningen. Premiereservsystemet 7 kap. Allmänna bestämmelser om premiereservsystemet 1 § Premiereservsystemet innebär att – medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas, – de enskilda har möjlighet att själva bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för deras räkning, och – pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen och avkast- ningen på de fonderade medlen. Definitioner 2 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension. Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. 3 § Med pensionssparare avses var och en, för vilken det har fastställts pensionsrätt för premiepension och förts över medel till förvaltning enligt 8 kap. 2 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som mottagits från make enligt 4 kap. 7 §. Premiepensionskonton 4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje pensionssparare föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens till- godohavande i premiereservsystemet. 8 kap. Kapitalförvaltning m.m. Den tillfälliga förvaltningen 1 § Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av de avgiftsmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret till dess att de förs över enligt 2 § till annan förvaltning. Myndigheten skall träffa avtal med kon- toret om förräntning och andra villkor för placeringen av medlen. Myn- digheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt. Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det föregående året har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt. Placering hos fondförvaltare 2 § När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast- ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket från Riksgäldskontoret till förvaltning i 1. värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3 §, eller 2. Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en- ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensions- myndigheten. 3 § Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som för- valtas av fondförvaltare som 1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, 2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten, 3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 26 och 27 §§ lagen om värdepappersfonder till pensions- sparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiereservsystemet, 4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar, och 5. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostna- der som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag. Medlen får inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfonder i andra fall än som anges i tredje stycket. Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fonder vars värdeut- veckling är beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden. Val och byte av fond 4 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spara- rens räkning skall föras över enligt 2 § första stycket skall placeras. När pensionsrätt för premiepension för ett år har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten upplysa pensionsspararen om rätten att välja placering. Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall medlen föras över till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden. Om pensionsspararen tidigare har anmält val av fond eller flyttat hela eller en del av innehavet i en fond till en annan fond, skall medlen i stället föras över till den eller de fonder i vilka medel senast har placerats för spararens räkning. När flera fonder mottagit medel vid det senaste placeringstillfället, skall medlen fördelas mellan dessa fonder i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. 5 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten flytta hela eller del av innehavet i en fond till en annan fond. 6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Premiepensions- myndigheten får meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid val och byte av fond. Skadestånd 7 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pen- sionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten, har en pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar har förvärvats rätt att föra talan om skadestånd till myndig- heten. Om en sådan talan väcks, får någon uppgörelse om skadestånds- skyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke. En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av myndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kom- mit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs. När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndig- heten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper på spararen. Pensionsspararens premiepensionskonto skall ökas med detta belopp och medel som motsvarar ökningen tillföras den eller de fonder i vilka medel har placerats för spararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Om en pensionssparare har börjat ta ut pension, skall det belopp som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har pensionsspararen tagit ut pension i form av livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut till spararen föras över till myndigheten. 9 kap. Uttag av premiepension 1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då pen- sionsspararen fyller 61 år. Pensionen är livsvarig och skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och män. 2 § Pensionsspararen har rätt att på begäran få ut sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom in till myndigheten. En övergång enligt första stycket får göras tidigast när pensionsspara- ren börjar ta ut premiepension. När en begäran om övergång har kommit in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot. 3 § Uttaget av premiepension får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Pensionsspararen får återkalla uttaget av premiepension och ändra den andel av pensionen som tas ut enligt vad som föreskrivs i 12 kap. 10 kap. Efterlevandeskydd Efterlevandeskydd före pensionstiden 1 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd för en pensionssparare, om 1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepen- sion, 2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna be- kostas på det sätt som anges i tredje stycket, och 3. pensionsspararen har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut premie- pension till efterlevande under fem år från dödsfallet. Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall mot- svara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalnings- perioden. Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostna- den för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto. 2 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Om ansökan kommer in till myndigheten innan pensionsspararen har fyllt 60 år och om pensionsspararen högst tre månader innan ansökan kom in har ingått äktenskap eller blivit förälder, börjar dock skyddet gälla vid utgången av den månad då ansökan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i ansökan. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vunnit laga kraft eller bekräftelsen godkänts enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vunnit laga kraft. 3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste någon av förutsättningarna i 1 § första stycket 3 vara uppfylld. Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut. Skyddet upphör också att gälla om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra. 4 § Pensionsspararen får när som helst avstå från efterlevandeskyddet genom anmälan till Premiepensionsmyndigheten. I så fall upphör skyddet att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan. 5 § Premiepension till efterlevande enligt 1 § får endast betalas ut till personer inom den krets som avses i 1 § första stycket 3. Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens dödsfall. Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem. Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premie- pensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av de personer som avses i 1 § första stycket 3 som skall ha pensionen. Om det inte har gjorts eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen betalas ut till spararens make eller sammanboende. Finns inte make eller sammanboende, skall pensionen betalas ut till pensionsspararens barn. Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten får pensions- spararen ändra det som har bestämts enligt andra stycket. Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt andra stycket. 6 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 och 5 §§ gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i – 7 kap. 4 § om premiepensionskonto, – 11 kap. 3 § om återbäring, och – 11 kap. 6 § om information till pensionsspararna. Efterlevandeskydd under pensionstiden 7 § Efter ansökan av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för en pensionssparare som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Skyddet innebär att det vid pensionsspararens död betalas ut livsvarig premiepension till efterlevande till den efterlevande maken eller sammanboende. Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, varvid pensionsspararens egen premiepension skall räknas om. Beräkningarna skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut. Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken han var gift eller sammanboende vid ansökan om skyddet. I fråga om sammanboende som inte är gifta med varandra krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan. 8 § En ansökan om efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension. Skyddet börjar då gälla vid ingången av den första månad för vilken pre- miepension skall betalas ut till pensionsspararen. Om pensionsspararen senare ingår äktenskap eller inleder ett sådant sammanboende som avses i 7 § första stycket, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sammanboende med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension. I fall som avses i andra stycket första meningen inträder skyddet vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premie- pensionsmyndigheten. 9 § Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses, skall Premiepen- sionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv. 10 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § gäller de bestämmelser i denna avdelning som avser pensionsspararen med undantag för 9 kap. 1 § första meningen om tidigaste tidpunkt för uttag av pension, och 10 kap. 1–9 och 11 §§ om efterlevandeskydd. Brott mot pensionsspararen m.fl. 11 § Om någon som avses i 1 § första stycket 3 har begått ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspara- ren eller mot någon annan som avses i 1 § första stycket 3 eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäkringsavtal, gäller det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning. Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där. 11 kap. Premiepensionsmyndighetens verksamhet m.m. Regler för försäkringsverksamheten 1 § Följande bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet: – 1 § om storleken av ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar, – 2 § om beräkning av premiereserv, – 3–8 a §§ om försäkringstekniska grunder, – 9–11 §§ om placering av tillgångar som motsvarar försäkringstek- niska avsättningar, och – 17 b § om användning av optioner och liknande finansiella instru- ment. Bestämmelserna i 7 kap. 10 b, 10 c och 10 e §§ försäkringsrörelselagen gäller dock bara för den del av verksamheten som avser tillhandahållande av livräntor med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 § eller efterlevandeskydd enligt 10 kap. 1 § denna lag. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett livförsäkringsbolag. Vad som sägs om dotterföretag i 7 kap. 10 a § försäkringsrörelselagen skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket samma lag, om myndigheten företräder staten som ägare. 2 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva en andel aktier i ett svenskt aktiebolag, vars aktier är noterade, som tillsammans med myn- dighetens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röste- talet för samtliga aktier i bolaget. Med notering avses notering vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. 3 § Överskott som uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall tillföras pensionsspararna i form av återbäring. Överskottsmedlen får tas i anspråk endast om det kan ske utan att det äventyrar myndig- hetens förmåga att betala ut de pensioner som pensionsspararna har rätt till. Överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt som främjar en jämn utveckling av pensionerna över tiden. Fördelningen av återbäringen mellan pensionsspararna skall göras med hänsyn tagen till i vilken utsträckning de medel som förvaltas för varje pensionssparares räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet. Redovisning 4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäk- ringsföretag. För denna redovisning skall följande bestämmelser i den lagen, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, tillämpas: – 1 kap. 2 § om hänvisningar till årsredovisningslagen (1995:1554), – 1 kap. 3 § om vissa definitioner, – kap. 1 § andra stycket om skyldighet att ta in en resultatanalys i års- redovisningen, – 2 kap. 2 § om årsredovisningens delar m.m., – 3 kap. om balans- och resultaträkning, – 4 kap. om värderingsregler, – 5 kap. om tilläggsupplysningar, – 6 kap. om förvaltningsberättelse och resultatanalys, – 8 kap. 7 § om vite, och – 9 kap. 2 § om överklagande av Finansinspektionens beslut. Om myndigheten företräder staten som ägare för ett eller flera företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), skall myndigheten även upprätta en koncernredovisning med tillämpning av bestämmelserna om sådan redovisning i 7 kap. 2–4 §§ lagen om årsredovisning i försäkringsföretag samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första och andra styckena skall myndigheten anses som ett livförsäk- ringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 5 § årsredovisnings- lagen, om myndigheten företräder staten som ägare. Vad som sägs om företagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef. 5 § Årsredovisningen skall ges in till Finansinspektionen så snart det kan ske och senast inom sex månader från kalenderårets utgång. Information 6 § Premiepensionsmyndigheten skall se till att pensionsspararna får tillgång till den information de behöver för att ta till vara sin rätt i premiereservsystemet. Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäk- ringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de enskilda enligt denna lag. Aktuarie 7 § Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om aktuarie i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndigheten. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om verkställande direktören avse myn- dighetens chef. Revisorer 8 § Regeringen skall årligen utse två auktoriserade revisorer att granska Premiepensionsmyndighetens årsredovisning enligt 4 § jämte räken- skaperna samt ledningens förvaltning. Revisorerna skall avge en revisionsrapport till regeringen. Innehållet i Finansinspektionens tillsyn m.m. 9 § Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713), och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten enligt 15 kap. 2 §: – 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare att lämna upplysningar till inspektionen, – 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkringsbolags styrelse, – 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för granskning, – 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upplysningar m.m. till inspektionen, – 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspek- tionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser, – 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och – 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet. Vid tillämpningen av de bestämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef. 10 § Finansinspektionen får medge undantag från de bestämmelser som anges i 1 § första stycket samt 4 § första och andra styckena. Premiepensionsmyndighetens kostnader 11 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premie- reservsystemet som inte täcks på annat sätt skall täckas genom årliga avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton. Myndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna dispo- neras av myndigheten. Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott från det föregående året. Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodo- havandet på varje pensionssparares premiepensionskonto vid ingången av det år som avgifterna avser. De belopp som tillförs pensionsspararnas premiepensionskonton när pensionsrätt för premiepension för det närmast föregående året har fastställts skall räknas med i underlaget för avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader. 12 § Byte av fond, återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för åtgärden dras av från tillgodohavandet på spararens premiepensionskonto. På samma sätt skall en pensionssparare som tagit emot överförd pen- sionsrätt från make enligt 4 kap. 7 § svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen efter skälig fördelning av dessa kostnader. Ett sådant avdrag från premiepensionskontot skall be- räknas lika för män och kvinnor. Fjärde avdelningen. Utbetalning och överklagande m.m. 12 kap. Utbetalning av pension m.m. Ansökan om uttag och återkallelse m.m. 1 § Ansökan om ålderspension enligt denna lag skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938–1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till sistnämnda pension. Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år har ansökt om uttag av inkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension. För den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall motsvarande gälla om ansökan om inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad. 2 § Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an- sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan. Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före 65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år. 3 § Vad som föreskrivs i 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller också i fråga om ökat uttag av ålderspension enligt denna lag. Återkallelse eller minskning av uttag av ålderspension enligt denna lag får göras genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Sådan anmälan skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser. Har uttag av ålderspension enligt denna lag tidigare återkallats eller minskats får dock ny återkallelse eller minskning av sådant uttag inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen eller minskningen började gälla. 4 § Premiepension till efterlevande utges utan ansökan från och med månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit. Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 § får återkalla uttaget av sådan pension och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller 3 § andra stycket. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller 1 § första stycket första meningen och 2 § första stycket. Utbetalning av pension 5 § Pension enligt denna lag skall betalas ut månadsvis. Årspension som beräknas komma att uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år. Vid beräkning av inkomst- och tilläggspension för månad skall den årspension från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Vid denna beräkning skall nämnda pensioner som skall betalas ut samtidigt anses som en pension. Premiepension och premiepension till efterlevande avrundas månadsvis till närmaste hela krontal. 6 § Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den pensionsberättigade har avlidit eller till den månad då rätten till pensio- nen annars har upphört. I 10 kap. finns bestämmelser om att rätt till pre- miepension till efterlevande i vissa fall skall övergå till annan om den som har haft rätt till pensionen har avlidit. 7 § För utbetalning av pension enligt denna lag till någon som är bosatt utomlands får den som beslutar om sådan pension kräva bevis för att rätt till pensionen fortfarande föreligger. 8 § Om en person som är berättigad till pension enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan pension betalas ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser. Samordning med livränta 9 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli- gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket, skall inkomstpensionen och tilläggspensionen enligt denna lag minskas enligt vad som sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna. Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och som den pensionsberättigade uppbär som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen. Sammanlagd pension enligt denna lag skall dock, på grund av bestäm- melserna i denna paragraf, för månad räknat aldrig understiga 0,XX gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 0,XX gånger prisbasbe- loppet för den som är gift. 13 kap. Överklagande m.m. Beslut m.m. 1 § Beslut i ärende om pensionsgrundande inkomst skall fattas av den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5 §§ skattebetalningslagen (1997:483). 2 § Beslut enligt 7–11 kap. och beslut enligt 14 kap. som avser premie- pension skall fattas av Premiepensionsmyndigheten. Premiepen- sionsmyndigheten skall även i övrigt handlägga ärenden som rör premie- pension. 3 § Beslut som avses i 1 och 2 §§ får fattas genom automatisk databe- handling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). Beslut får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 4 § Andra beslut enligt denna lag än sådana som avses i 1–2 §§ skall fattas av den allmänna försäkringskassa där den försäkrade är eller skall vara inskriven enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring vid tid- punkten för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon försäkringskassa skall sådana beslut fattas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Den försäkringskassa som avses i första stycket skall även handlägga andra ärenden enligt denna lag än sådana som avses i 1–2 §§. Ändring och omprövning av beslut enligt denna lag som har meddelats av en allmän försäkringskassa skall beslutas av samma försäkringskassa. 5 § Beslut enligt 3–4 kap. samt beslut om inkomst- och tilläggspension får fattas genom automatisk databehandling av Riksförsäkringsverket för en allmän försäkringskassas räkning när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). För sådana beslut som avses i första stycket skall ändring och omprövning, liksom andra åtgärder som enligt denna lag eller annan författning skall vidtas med avseende på beslutet, i stället vidtas av den försäkringskassa som enligt 4 § är behörig vid tidpunkten för åtgärden. 6 § Vad som sägs i 1–5 §§ gäller inte om något annat följer av annan be- stämmelse i denna lag eller av annan författning. Ändring av beslut 7 § Ett beslut enligt denna lag skall ändras om det föranleds av en änd- ring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter en ändring av taxeringen står klart att pen- sionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 4 kap. 5 §, inte skulle ha tillgodoräknats. Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall också ändras när det följer av bestämmelserna i 4 kap. 4 § eller 8 § andra stycket om obe- talda avgifter. Ändring enligt första eller andra stycket av ett beslut om pensions- grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp skall göras endast om storleken av inkomsten eller beloppet skulle öka eller minska med minst 1 000 kronor. Den som beslutet avser skall skriftligen under- rättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet. 8 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten. Omprövning av beslut 9 § Ett beslut enligt denna lag skall omprövas om den som beslutet avser begär det eller om det finns andra skäl. Omprövning skall dock inte göras av beslut som meddelats enligt 11 eller 13 §. Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrun- dande belopp får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett be- slut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande be- lopp får dock omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng påverkas om det är av betydelse för den enskilde. Härvid skall samma bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt och vad som då sägs om allmän försäkringskassa skall, när det gäller om- prövning av beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse skatte- myndighet. Om, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng, prövning skall göras av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, skall försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst. 10 § Om den som ett beslut avser har avlidit får även annan som är be- rörd av beslutet begära omprövning av detta. 11 § Den som vill begära omprövning enligt 9 eller 10 §§ skall göra detta skriftligen. Begäran om omprövning av ett beslut enligt 4 kap. denna lag skall ha kommit in till allmän försäkringskassa före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser. I fråga om annat beslut skall begäran om omprövning ha kommit in inom två månader från det att den som begär omprövningen fick del av beslutet. Gör den som begär omprövning sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom. Om ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § har ändrats för en försäkrad på grund av att förutsättningarna för att tillgodoräknas beloppet inte är uppfyllda, skall vad som föreskrivs i andra stycket också gälla om den som då kan tillgodoräknas ett sådant belopp gör sannolikt att han eller hon först efter utgången av den tid som anges i första stycket har fått kännedom om att bestämda pensionsgrundande belopp för en annan försäkrad har ändrats. 12 § Om en begäran om omprövning har kommit in till Premiepen- sionsmyndigheten eller till en skattemyndighet, en allmän försäkrings- kassa eller en allmän förvaltningsdomstol, som inte har fattat det över- klagade beslutet, skall begäran om omprövning sändas till den som har meddelat beslutet. Har begäran kommit in till någon av de först nämnda myndigheterna eller en försäkringskassa inom den tid som anges i 11 §, skall den anses som inkommen i rätt tid. Bestämmelserna i första stycket gäller också om en begäran om om- prövning har kommit in till Riksförsäkringsverket inom den tid som an- ges i 11 §. 13 § Om ett beslut enligt 2–4 kap. omprövas utan att den enskilde har begärt detta, skall omprövningsbeslutet meddelas inom ett år efter fast- ställelseåret. Ett annat beslut enligt denna lag får omprövas utan att den enskilde har begärt detta inom två månader från det att beslutet meddela- des om omprövningen är till hans eller hennes fördel. En omprövning till den enskildes nackdel av ett annat beslut än ett beslut enligt 2–4 kap. får ske bara när det finns anledning till omprövning enligt andra eller tredje stycket. Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller har underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet enligt denna eller annan lag, får omprövning ske även efter de tidpunkter som anges i första stycket. Detsamma skall i fråga om premiepension till efterlevande gälla även om pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter enligt vad som nu sagts. Omprövning efter ovan nämnda tidpunkter får göras även om det först därefter har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl eller om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) angående arbetsgivaravgift. Om ett beslut omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts beträffande ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser en annan person än den försäkrade, får ompröv- ning ske också efter de tidpunkter som anges ovan. 14 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av skattemyndighet om en allmän försäkringskassa enligt 9 § tredje stycket har överlämnat ett ärende för omprövning. 15 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar Riksförsäk- ringsverket samma beslut, skall beslutet inte omprövas utan ärendet i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande. 16 § En fråga enligt denna lag som redan har avgjorts av en allmän för- valtningsdomstol får inte omprövas av en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten. Överklagande av beslut 17 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol av den som beslutet avser eller, om denne har avlidit, av annan som är berörd av beslutet samt av Riksförsäkringsverket. En enskild får dock endast överklaga sådana beslut som har omprövats eller som har tillkommit genom omprövning enligt 9 §. Även beslut som innebär att en begäran om omprövning har avvisats får överklagas av den enskilde. En enskilds överklagande av ett annat beslut skall anses som en begäran om omprövning Överklagande av enskild 18 § Ett överklagande från en enskild skall ha kommit in till den myn- dighet eller den allmänna försäkringskassa som gjort omprövningen inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om omprövning eller avvisning. Bestämmelserna i 12 § om begäran om omprövning skall tillämpas i fråga om överklagande av en enskild. Överklagande av Riksförsäkringsverket 19 § Om Riksförsäkringsverket överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. skall överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret. Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Överklagar Riksförsäkringsverket ett annat beslut som meddelats enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. För överklagande enligt första och andra styckena gäller bestämmel- serna i 12 § första stycket. Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut m.m. 20 § Om en enskild överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då den enskilde fick del av det överklagade beslutet. Om Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller en all- män försäkringskassa överklagar en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. 21 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i kammarrätten om nämndemän deltagit i läns- rätten. Detta gäller dock inte i mål enligt 2–4 kap. 22 § Bestämmelserna i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål enligt 2–4 kap. Om en enskild överklagar ett beslut enligt 2–4 kap. hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Även om Riksförsäkringsverket har beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet. Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om verket inte har varit part där. Om en enskild överklagar ett annat beslut enligt denna lag, får Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens eller en allmän försäkringskassas uppgift att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan. Riksförsäkringsverket för det allmännas talan i Regeringsrätten. 23 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har över- klagats om inte annat har föreskrivits i beslutet eller har bestämts av den domstol som har att pröva beslutet. 14 kap. Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt Inkomst- och tilläggspension 1 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp- gifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har orsakat att pen- sionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma gäller om inkomst- eller tilläggspension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta. Har inkomst- eller tilläggspension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension. Den som uppburit för mycket inkomst- eller tilläggspension enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka utbetald sådan pension endast om beslut om återbetalning meddelats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning. Premiepension och premiepension till efterlevande 2 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkast- ning som enligt 8 kap. 1 § andra stycket har tillförts eller skulle ha till- förts pensionsspararen för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten. Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premie- pension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och pensionsspararen skall påföras avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, skall tillägg till pensionsspararens konto göras först när hela avgiften anses betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas be- stämmelserna i 3 eller 4 §. 3 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension, skall det belopp som beräknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till spararen. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta med garante- rade belopp enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut till spararen föras över till Premiepensionsmyndigheten. 4 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 2 § till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta med garanterade belopp enligt 9 kap. 2 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten. Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens pre- miepensionskonto, skall det resterande beloppet återkrävas av spararen om sänkningen av pensionsrätten beror på att den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 § om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall beloppet återkrävas endast om pensionsspararen genom att lämna oriktiga upp- gifter eller på annat sätt har förorsakat att pensionsrätt för premiepension har fastställts med ett för högt belopp. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket. 5 § Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §. 6 § Om pensionsspararen i annat fall än som avses i 4 §, genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt, har orsakat att premiepension har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra av det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet om avdrag, från pensionsspararens premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt som anges i 4 § första stycket. Detsamma gäller om pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har uppburit pensionen insett eller skäligen borde ha insett detta. Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av spararen. Om det finns särskilda skäl får Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för den som har rätt till premiepension till efterlevande oavsett om pensionsspararen eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande har orsakat den felaktiga utbetalningen. Avdrag på pension 7 § Avdrag på pension enligt denna lag får göras med skäligt belopp om den pensionsberättigade enligt beslut av en allmän försäkringskassa eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av denna lag eller en annan författning. 8 § Om en ersättning enligt en annan författning har betalats ut efter be- slut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare pension retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser, skall avdrag göras på den retroaktiva pensionen. Detta avdrag skall motsvara det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt. 15 kap. Övriga bestämmelser Tillsyn m.m. 1 § Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om denna försäkring tillämpas likformigt och rättvist. 2 § Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspek- tionen. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i 11 kap. 9 §. Underrättelse till en enskild 3 § I fråga om en enskilds rätt att få del av uppgifter som har tillförts ett ärende genom någon annan än honom eller henne själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Beslut enligt 2–4 kap. lag får dock fattas utan att den en- skilde har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter som skall lämnas utan föreläggande i enlighet med bestämmelserna i denna lag eller annan författning. Beslut om omprövning enligt 13 kap. 13 § får inte fattas utan att den enskilde fått tillfälle att yttra sig. 4 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut enligt 2–4 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret. Av underrättelsen skall framgå hur man begär omprövning av och överklagar beslutet. Sådan underrättelse behöver dock inte sändas till en försäkrad som avses i 1 kap. 4 § andra stycket. Anmälan och uppgiftsskyldighet m.m. 5 § Särskild kontrolluppgift som avses i 2 kap. 19 § skall senast den 31 januari fastställelseåret lämnas till den myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Uppgiften skall innehålla den försäkrades fullständiga namn, med- borgarskap, personnummer eller motsvarande och adress samt storleken på den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall det i uppgiften anges om den försäkrade fått andra skattepliktiga förmåner. Arbetsgivaren skall, inom den tid som anges i första stycket, sända ett exemplar av uppgiften till den försäkrade. 6 § Anmälan enligt 3 kap. 13–16 §§ skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret. Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av föräldrarna utom när fadern ensam begär att ett pensionsgrundande be- lopp skall tillgodoräknas båda föräldrarna enligt 3 kap. 21 §. Anmälan enligt 3 kap. 14–16 §§ skall göras gemensamt av den förälder som enligt 3 kap. 11 och 12 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande be- lopp enligt 3 kap. 10 § och den till vilken överlåtelse skall ske eller den som utöver föräldern skall tillgodoräknas ett sådant belopp. Med en för- älder skall därvid likställas en särskilt förordnad vårdnadshavare och den som med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Återkallelse av en anmälan som avses i första stycket får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till den allmänna för- säkringskassan. Återkallelsen skall vara skriftlig. Om någon som enligt en anmälan som avses i första stycket skall till- godoräknas ett pensionsgrundande belopp inte enligt 3 kap. 12 § kan till- godoräknas ett sådant belopp, skall den allmänna försäkringskassan bortse från anmälan. 7 § En försäkrad som under intjänandeåret har haft sådan ersättning som avses i 3 kap. 18 § och som för det året skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 10 § är skyldig att upplysa den allmänna försäkringskassan om ersättningen. 8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan. Om en make vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta, varefter överföringen upp- hör från och med året efter det då en sådan anmälan kom in till den all- männa försäkringskassan. Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. 9 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 4 kap. 12 § skall hos den allmänna försäkringskassan göra en skriftlig ansökan om detta senast ett år efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas. 10 § När en ansökan, anmälan eller liknande, som enligt denna lag skall göras till den allmänna försäkringskassan, i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till försäkrings- kassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller lik- nande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till en allmän försäkringskassa. 11 § Efter föreläggande av en skattemyndighet, en allmän försäkrings- kassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket eller en all- män förvaltningsdomstol skall enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. 12 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetald dagersättning samt i förekommande fall om utbildningen har avbrutits. 13 § Statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare, försäk- ringsinrättningar och arbetslöshetskassor skall på begäran lämna en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndig- heten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltningsdomstol uppgift som avser namngiven person när det gäller förhållande som är av bety- delse för tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första stycket döms till penningböter. 14 § För den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken åligger uppgiftsskyldighet enligt denna lag i stället för- myndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, den gode mannen eller förvaltaren. Uppgifter som en enskild skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det. Undantag från sekretess 15 § En skattemyndighet, en allmän försäkringskassa, Premiepen- sionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och en allmän förvaltnings- domstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om pension enligt denna lag till 1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetslöshetskassa eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och till 2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs vid till- lämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har an- slutit sig till. Utmätning och överlåtelse 16 § Innestående fordran på pension enligt denna lag får inte utmätas. Fordran på pension enligt denna lag får inte heller pantsättas eller över- låtas, innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Detsamma gäller för tillgodohavande på premiepensionskonto. Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken. Preskription 17 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är beloppet förverkat. Preskriptionslagen (1981:130) skall inte gälla för en enskilds ford- ringar på pension enligt denna lag. Överenskommelse med främmande makt 18 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbets- givare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse enligt första stycket inte skall vara försäkrad enligt denna lag, skall pensionsgrundande inkomst av anställning ändå tillgodoräknas honom om arbetsgivaren i en förbindelse som godtas av Riksförsäkringsverket åtar sig att svara för ålderspensionsavgift. Motsvarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person som har ett bestämmande inflytande över den utländska personen avger en sådan förbindelse. Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:000) om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 2.2 Förslag till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs följande. Allmänna bestämmelser 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande m.m. av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och upphörande av viss annan lagstiftning samt vissa övergångsbestämmelser med anledning därav. Vidare ges bestämmelser om tillgodoräknande av pensionsrätt och av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst för tid före år 1999 samt omräkning av pensionsbehållning och fördelning av avgiftsmedel och avkastning inom premiereservsystemet för samma tid. 2 § Vad som föreskrivs i 1 kap. 8–10 §§ lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension skall gälla också denna lag. Ikraftträdande m.m. 3 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Detsamma gäller be- stämmelserna i 1–4 kap., 5 kap. 2 och 4–10 §§, 7, 8, 10, 11 och 13 kap., 14 kap. 3–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Övriga bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast- ställande av pensionsgrundande inkomst, andra pensionsgrundande be- lopp, pensionsrätt och pensionspoäng samt tillgodoräknande av vårdår skall tillämpas första gången för år 1999. Bestämmelserna i lagen om inkomstgrundad ålderspension om fast- ställande av 1. inkomstbasbelopp skall tillämpas första gången för år 2002, 2. arvsvinstfaktorer för fördelning av arvsvinster enligt 5 kap 5 § första stycket nämnda lag skall tillämpas första gången för år 2000, och 3. förvaltningskostnadsfaktorer skall tillämpas första gången för år 2001. 4 § Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om all- män försäkring avseende år 1998 och tidigare. För den som är född 1937 eller tidigare skall, när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad som föreskrivs i 13 kap. 9–20 §§ och 14 kap. 5 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 8–9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla. 5 § Lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998. Den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i den utsträckning som följer av 35–37 §§, och 3 § den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om redovisning år 1999. 6 § Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om delpension om ansökan görs före upphävandet och pensionen skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001. Vid tillämpning av bestämmelserna i 5 § andra stycket i den upphävda lagen skall med ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 7 § Regeringen skall för varje år avseende åren 1960–1998 fastställa ett inkomstindex. Detta index skall visa den relativa förändringen av de inkomster som ligger till grund för beräkning av pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring räknat per person med sådana inkomster. Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det vid det aktuella årets ingång fastställda basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Under åren 1995 och 1996 multipliceras inkomsterna med det fastställda basbeloppet ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 januari 1997 och under åren 1997 och 1998 med det förhöjda basbeloppet. Uppgifter om de angivna inkomsterna skall hämtas från Riksförsäkringsverkets pensionspoängstatistikregister vid utgången av år 1999. Förändringen av indextalet mellan de på varandra följande åren 1960– 1962 skall motsvara förändringen av de inkomster som anges i första stycket mellan år 1960 och år 1961. Förändringen av indextalet mellan år 1962 och år 1963 skall motsvara den genomsnittliga årliga relativa förändringen av dessa inkomster mellan åren 1960–1962. Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall för år 1964 och därefter motsvara den beräknade genomsnittliga årliga rela- tiva förändringen av de inkomster som anges i första stycket under en period av tre år före det år inkomstindexet avser. Vid beräkningen av in- komsterna skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under samma period frånräknas. Det framräknade värdet skall därefter räknas om med förändringen i det all- männa prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det all- männa prisläget i juni månad året före det året. 8 § Förändringen av det inkomstmått som används vid beräkningen av de försäkrades årliga inkomster från år 1998 till år 1999 skall när det gäller inkomstindexet för åren 2000–2002 beaktas på följande sätt. Beräkningen av genomsnittsinkomsten år 1999 skall göras såväl i enlighet med vad som anges i 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, utan avdrag för allmän pensionsavgift, som i enlighet med vad som anges i 7 § denna lag. Kvoten mellan genomsnittsinkomsterna beräknade i den angivna ordningen skall sedan räknas fram. Det framräknade talet skall vid beräkningen av inkomstindexet därefter multipliceras med den genomsnittliga inkomsten som beräknats fyra år före det år som inkomstindexet avser. 9 § För år före år 2001 skall vid tillämpning av lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension med ett inkomstbasbelopp likställas 1. för åren 1960–1994 det vid respektive års ingång gällande basbe- loppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 januari 1997, 3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda bas- beloppet enligt lagen om allmän försäkring, och 4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. 10 § För tid före år 1999 skall, vid tillämpning av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, med en persons pensionsgrundande in- komst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § den lagen avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensions- grundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det be- rörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspen- sion eller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som avses i 9 § och avrundat till närmaste hundratal kronor. Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor. Vid beräkning enligt första stycket skall pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräk- nats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte för samma år tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett. 11 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall för beräkning och fastställande av pensionsgrundande inkomst bestämmelserna i 11 kap. 1 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 1999 tillämpas i stället för bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Därvid skall 1. med försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller andra stycket lagen om allmän försäkring i stället avses försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension, och 2. med basbelopp avses det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. 12 § Förbindelser som före den 1 januari 1999 ingåtts enligt 11 kap. 2 § respektive 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gälla även vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension på grund av be- stämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§ respektive 15 kap. 18 § sistnämnda lag. 13 § Vid tillämpning av bestämmelserna om avdrag för allmän pensions- avgift i 2 kap. 22 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1999 skall, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1998 och den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt- ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 14 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng för år 1999 skall, vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning, bestämmelserna i 4 kap. 4 och 8 §§ LIP för inkomster som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 samma lag tillämpas endast beträffande sådana inkomster som med tillämpning av 13 § skall anses hänförliga till tid efter utgången av år 1998. 15 § För den som är född år 1937 eller tidigare skall, i stället för bestämmelserna om tillgodoräknande och fastställande av pensionspoäng i 4 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, gälla vad som föreskrivs om tillgodoräknande av sådan pensionspoäng i 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 1999. Därvid skall 1. vad som sägs om tilläggspensionsavgift i stället avse ålderspen- sionsavgift och allmän pensionsavgift, 2. vad som sägs om inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring i stället gälla inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension, och 3. med basbelopp avses det förhöjda basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. För den som beviljats förtidspension för tid med början efter utgången av år 1998 och som inte uppburit sådan pension till någon del dessförinnan skall dock för tillgodoräknande av pensionspoäng med anledning av förtidspension gälla de nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Även 3 kap. 7 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall på mot- svarande sätt tillämpas när pensionspoäng bestäms för den som är född år 1937 eller tidigare. Vidare skall vad som sägs i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring om inkomster som avses i punkt 2 i första stycket i denna paragraf tillämpas endast beträffande inkomster som, med tillämpning av bestämmelserna i 13 § denna lag, skall anses hänförliga till tiden före utgången av år 1998. Pensionspoäng skall inte tillgodoräknas enligt första–tredje styckena för det år under vilket den försäkrade avlidit. 16 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension som görs under år 1999 får, om makarna begär det, verkan avseende pensionsrätt som tillgodo- räknas för det året. 17 § Vid omräkning av inkomstpension enligt 5 kap. 14 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och av tilläggspension enligt 6 kap. 14 § samma lag vid årsskiftet 2001/2002 skall talet 1,016 ersättas med talet xx. 18 § Med tilläggspension respektive pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall, för tid före den 1 januari 2001 respektive den 1 januari 1999, likställas tilläggspension i form av ålderspension respektive pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 19 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte till- godoräknats en pensionsberättigad för tid före år 1998, skall hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i 6 kap. 2 § första stycket 1 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som anges i punkt 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före år 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Nämnda tal får därvid inte ökas till mer än 50. 20 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född år 1914 eller tidigare, skall inte 19 § gälla. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall vid tillämpning av 19 § talet 30 bytas ut mot talet 20 ökat med ett för varje år som den pensionsberättigade är född senare än 1914. Dessutom skall för varje år som den pensionsberättigade är född senare än år 1914, ökning enligt 19 § göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. 21 § För en pensionsberättigad som är född år 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av tilläggspension bestämmelserna i 19 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. Första stycket skall dock inte gälla en svensk medborgare född år 1914 eller tidigare. För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915–1923 skall 20 § andra stycket tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng. 22 § För en pensionsberättigad som är född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning av tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, bestämmelserna i 15 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum. 23 § Punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberät- tigade som avses där. Vid beräkning av tilläggspension skall i sådana fall som avses i punk- ten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring reduktionsfaktorn 0,5 gälla. 24 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt 6 kap. 6 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension respektive avdrag från pensionen enligt 6 kap. 7 § samma lag skall faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månaderna före den 1 juli 1990. 25 § Inkomstpension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall betalas ut utan ansökan från och med januari år 2001 till den som vid utgången av år 2000 uppbär ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Pensionsrätt m.m. för åren 1960–1998 Beräkning och fastställande av pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst 26 § Pensionsrätt enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall fastställas för åren 1960–1998 för den som var försäkrad respektive år. Detsamma gäller pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och, för åren 1995–1998, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § den lagen. Första stycket gäller inte personer som avlidit före den 1 januari 1999. 27 § Vid beräkning och fastställande av pensionsrätt och pensionsgrun- dande belopp enligt 26 § gäller, med de ändringar som anges i andra och tredje styckena samt 28–33 §§, i tillämpliga delar följande bestäm- melser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension: – 3 kap. 2 och 3 §§ om fastställande av andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst, – 3 kap. 8 § och 9 § första stycket om pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, – 3 kap. 10–12, 17 och 19 §§, 23 § andra stycket andra meningen samt 24 § om pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn, och – 4 kap. 1 § första stycket samt 2 och 3 §§ om fastställande av pensionsrätt. När pensionsgrundande belopp enligt 26 § fastställs skall, då pensionspoäng inte tillgodoräknats på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning, 3 kap. 2 § lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om avgift betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall sistnämnda bestämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas som om inkomsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. Vid beräkning enligt 3 kap. 9 § första stycket och 17 § första stycket 2 lagen om inkomstgrundad ålderspension av genomsnittet av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade under 65 år skall de inkomster användas som ligger till grund för bestämmande av inkomstindex enligt 7 § denna lag. Bestämmelserna i 3 kap. 24 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas endast i fråga om faderskapsdom som vunnit laga kraft efter utgången av år 1998. 28 § Vid tillämpning av 26 § skall den anses försäkrad som respektive år var försäkrad för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension respektive lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta gäller dock inte den som var försäkrad för tilläggspension endast på grund av att han eller hon tillgodoräknats pensionspoäng för tidigare år. Som bosatt i Sverige skall vidare den anses vara som respektive år skulle anses som bosatt här enligt de lagar som anges i detta stycke. För en person som tillgodoräknats pensionspoäng för något av åren 1960–1998 skall, utan hinder av första stycket, pensionsrätt alltid fast- ställas på de belopp som följer av 10 §. 29 § Pensionsrätt för premiepension skall inte fastställas för åren 1960–1994. I stället skall en försäkrads pensionsrätt för inkomstpension för de åren utgöra 18,5 procent av pensionsunderlaget. För åren 1995–1998 skall pensionsrätt för inkomstpension utgöra 16,5 procent av pensionsunderlaget och pensionsrätt för premiepension skall utgöra 2 procent av samma underlag. När pensionsrätt för premiepension fastställs för de åren skall vidare bortses från den del av pensionsunderlaget som hänför sig till andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst. Den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension skall för de åren utgöra 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget. Vid estämmande av pensionsrätt för personer födda under åren 1938-1953 skall bestämmelserna i 4 kap. 6 § lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension tillämpas. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring 30 § För år 1995 skall pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även tillgodoräknas en försäkrad som under det året genomgått grundut- bildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning enligt värnpliktslagen. Detsamma gäller för åren 1996– 1998 för den som genomgått grundutbildning enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor. Sådan utbildning som avses i första stycket skall därvid likställas med grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare skall dagersättning för sådan utbildning som avses i första stycket lik- ställas med dagersättning enligt den lagen. Pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn 31 § En försäkrad skall för åren 1960–1998 tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension även om han eller hon inte varit bosatt tillsammans med barnet. Kan båda föräldrarna enligt 3 kap. 11 och 12 §§ lagen om inkomst- grundad ålderspension tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för för- äldrar till små barn, skall beloppet tillgodoräknas den av dem som, för det år det pensionsgrundande beloppet hänför sig till, tillgodoräknats lägst pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om ingen av dem tillgodoräknats någon pensionspoäng för det året eller om de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, skall pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn tillgodoräknas enligt bestämmelserna i 3 kap. 21 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. 32 § För åren 1960–1998 skall, då pensionspoäng inte tillgodoräknats på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning, vid tillämpning av 3 kap. 17 § första stycket 1 och 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och vid tillämpning av 30 § andra stycket denna lag, pen- sionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp under in- tjänandeåret beräknas som om avgift har betalats inom föreskriven tid. Då inkomst undantagits från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen göras som om in- komsten inte undantagits från försäkringen för tilläggspension. 33 § Vid omräkning enligt 3 kap. 19 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall för åren 1960–1981 med basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avses det vid ingången av respektive år gällande basbeloppet enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller lagen om allmän försäkring. Omräkning av pensionsrätt och pensionsbehållning 34 § Bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 9 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall, i tillämpliga delar gälla för åren 1961–1998. Fördelning av premiereservmedel 35 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för nämnda år. Medlen skall tillföras var och en med ett belopp som motsvarar hans eller hennes fastställda pensionsrätt för premiepension för respektive år. Om summan av fastställda pensionsrätter överstiger de inbetalda av- giftsmedlen, skall underskottet täckas av de avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1999. Om summan av fastställda pensionsrätter understiger de inbetalda avgiftsmedlen, skall överskottet föras över till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 36 § Den samlade avkastningen på avgiftsmedel som uppkommit under åren 1995–1998 skall tillföras dem för vilka pensionsrätt för premiepension har fastställts för intjänandeåren 1995–1997. Avkastningen skall fördelas mellan summan av fastställda pensionsrätter för respektive år i förhållande till hur länge avgiftsmedlen för det året stått inne på kontot. Den avkastning som belöper på summan av fastställda pensionsrätter för ett visst intjänandeår skall därefter fördelas i förhållande till vars och ens fastställda pensionsrätt för premiepension för det året. Avkastning som uppkommer efter utgången av år 1998 skall fördelas enligt bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1998:000) lagen om inkomstgrundad ålderspension. 37 § Avgiftsmedel som hänför sig till intjänandeåret 1998 skall den 1 januari 1999 föras över till förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Till denna förvalt- ning skall också föras den avkastning som uppkommer under år 1999. 38 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts enligt 26 § skall bestämmelserna i 8 kap. 2–4 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillämpas i fråga om de medel och den avkastning som av- ses i 35 och 36 §§ denna lag. Beslut m.m. 39 § En far som för något av åren 1960–1998 vill tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall skriftligen ansöka om detta hos den allmänna försäkringskassan och visa att han uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett sådant belopp. Om modern till det eller de barn det pensionsgrundande beloppet avser lever den 1 januari 1999, skall sådan ansökan ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti 1999. 40 § För beslut enligt 26 § gäller bestämmelserna i 13 kap. 4–6 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension . 41 § Den allmänna försäkringskassan skall skriftligen underrätta den som beslut enligt 26 § avser om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt för åren 1960–1998 som fastställts för honom eller henne. Underrättelsen skall skickas till den som beslutet avser, när det gäller pensionsrätt för premiepension för åren 1995–1997, senast den 31 mars 1999 och, när det gäller beslut om pensionsgrundande belopp och pensionsrätt i övrigt, senast den 31 mars 2000. Av underrättelsen skall det framgå hur man begär omprövning och överklagar beslutet. Underrättelse behöver dock inte sändas till personer som vid tidpunk- ten för beslutet inte är inskrivna hos någon försäkringskassa. 42 § För beslut enligt 26 § gäller, om inte annat framgår av andra stycket eller 43 §, i tillämpliga delar följande bestämmelser i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension: – 13 kap. 7 § om ändring av beslut, – 13 kap. 9 § första och andra styckena, 10 §, 11 § tredje stycket, 12 §, 13 § andra och tredje styckena samt 15–16 §§ om omprövning av be- slut, – 13 kap. 17–18 §§, 20–21 §§, 22 § första och tredje styckena samt 23 § om överklagande av beslut, – 15 kap. 3 § om underrättelse till enskild, samt – 15 kap. 11, 13 och 14 §§ om uppgiftsskyldighet m.m. Vid tillämpning av 13 kap. 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspen- sion skall hänvisningen till 13 kap. 11 § den lagen i stället avse 43 § denna lag. 43 § Den som vill begära omprövning av beslut enligt 26 § skall göra detta skriftligen senast den 30 juni 2000 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. Om den som begär omprövning gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av nämnda tid fått kännedom om beslutet, skall begäran i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom. Omprövar allmän försäkringskassa självmant beslut enligt 26 § skall omprövningsbeslutet, om inte annat följer av 42 §, meddelas senast den 30 juni 2000 i fråga om beslut som meddelas senast den 31 mars 1999 och senast den 30 juni 2001 i fråga om beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. 44 § Beslut enligt 26 § får överklagas av Riksförsäkringsverket senast den 30 juni 2000 beträffande beslut som meddelas senast den 31 mars 1999 och senast den 30 juni 2001 beträffande beslut som skall meddelas senast den 31 mars 2000. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk- ring dels att 11 kap. 2–6 a §§ och 20 kap. 14 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 2 och 2 a §§, 5 kap. 4 och 6 §§, 6 kap. 3 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 2 och 4 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §, 19 kap. 4 §, 20 kap. 2 och 15 §§ samt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § Försäkrade enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han ej är bosatt i riket. Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension även om han eller hon inte är bosatt i riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pen- sionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsätt- ningarna enligt första eller andra stycket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller 11 kap. 6 §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han eller hon inte längre uppfyller förutsätt- ningarna enligt första eller andra stycket. Om regeringen inte föreskriver annat, skall den som av en statlig ar- betsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. 6 § Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräk- ningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje och femte styckena. Basbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen. Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett prisbasbelopp. Detta belopp skall fastställas för varje år av regeringen. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje stycket. Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt prisbasbelopp enligt femte stycket. Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 273 multi- pliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1996. Det framräknade prisbasbeloppet av- rundas till närmaste hundratal kronor. Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan- depension enligt 6–8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag, b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12–14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag. I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jäm- förelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet (förhöjt basbelopp) avrundas till när- maste hundratal kronor och fast- ställs för varje år av regeringen. Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet enligt andra stycket. Därvid skall dock det där angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats. Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. 3 kap. 2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, an- tingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenning- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra sär- skilda förhållanden i sysselsätt- ningslandet. Som inkomst av an- ställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2–6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. In- komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall där- vid var för sig avrundas till när- mast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som över- stiger sju och en halv gånger bas- beloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för ut- fört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräk- ning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bort- ses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan an- ställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på lik- artade villkor tillkomma en be- tydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan före- tagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgiva- ren lämnat under åren 1988– 1991. Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, an- tingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenning- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra sär- skilda förhållanden i sysselsätt- ningslandet. Som inkomst av an- ställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. In- komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall där- vid var för sig avrundas till när- mast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som över- stiger sju och en halv gånger pris- basbeloppet. Det belopp som så- lunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräk- ning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bort- ses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjuk- penninggrundande inkomst av an- ställning bortses även från ersätt- ning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan an- ställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på lik- artade villkor tillkomma en be- tydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan före- tagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgiva- ren lämnat under åren 1988– 1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för- hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys- ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbets- givare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpen- ninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. 2 a § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst. Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst skall som in- komst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst en- ligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att an- ställningsförhållande förelegat, utbetalas av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i 11 kap. 2 § första stycket tredje meningen. Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst skall som in- komst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst en- ligt kommunalskattelagen (1928:370) och som, utan att an- ställningsförhållande förelegat, betalas ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i 2 kap. 3 § första stycket tredje meningen lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut 1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen be- stäms eller när den betalas ut, 2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som sak- nar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalts inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, 3. till delägare i handelsbolag av bolaget, 4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av gruppe- ringen. Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas. 5 kap. 4 § Med år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng jämställs 1. år, för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket eller 11 kap. 7 §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1982, 1. år, för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbetal- ning eller bestämmelserna i 11 kap. 7 §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1982, 2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, 3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt, samt 4. såvitt gäller person som upp- burit ersättning som avses i 11 kap. 2 § fjärde stycket, år före år 1963, för vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen. 4. såvitt gäller en person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen. 6 § Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas a) tid under vilken en person varit folkbokförd i Sverige enligt folk- bokföringslagen (1991:481); vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad, b) tid under vilken en här folkbokförd person före tidpunkten för folk- bokföringen oavbrutet vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehålls- tillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag, c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid efter år 1992 skall vad som nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd, d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap., d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, e) tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare haft anställning i ett annat land som grundat rätt till svensk statligt reglerad pension, dock inte tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige, f) i den mån regeringen så förordnar tid under vilken en person som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land. Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som avses i 7 och 9 §§. Som bosättningstid i Sverige enligt första stycket a) tillgodoräknas inte tid då någon enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket inte skall anses bosatt i Sverige. Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning. Bestämmelserna i första stycket c) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap., och första stycket e) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige. Bestämmelserna i första stycket d), såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. i kapitlets lydelse före den 1 januari 1999, och första stycket e) gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Som bosättningstid tillgodoräknas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige. Vid tillämpningen av bestämmelserna i femte och sjätte styckena skall med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses i första stycket c), d) eller e) levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. 6 kap. 3 § Uttag av ålderspension må åter- kallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åt- njuter tilläggspension enligt 12 kap., med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 12 kap. 3 §. Skall ålderspension ånyo börja utgå efter återkallelse som avses i första stycket, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, varunder ålderspension tidigare utgått göres vid beräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt avser tid före den månad, varunder den försäkrade fyllt sextiofem år, och sju tiondels procent såvitt avser annan tid. Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen började gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad, som uppbär tilläggspension enligt 12 kap., om inte han eller hon gör motsvarande återkallelse enligt 12 kap. 3 §. Skall ålderspension efter åter- kallelse av pensionsuttag börja betalas ut på nytt, beräknas pen- sionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen på nytt börjar utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut, skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den månad, varunder den försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan tid. 11 kap. 1 § Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller andra stycket, skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst på grundval av hans in- komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt sextiofyra år eller för tidigare år, varunder han för hela året åtnjutit hel ålderspension enligt denna lag. Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas och fastställs enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 12 kap. 3 § Uttag av ålderspension må åter- kallas med verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åt- njuter folkpension enligt 6 kap. med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §. Skall ålderspension ånyo börja utgå efter återkallelse som avses i första stycket, beräknas pensionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen ånyo börjar utgå. För varje månad, varunder ålderspension tidigare utgått göres vid beräkningen avdrag med fem tiondels procent såvitt avser tid före den månad, varunder den försäkrade fyllt sextiofem år, och sju tiondels procent såvitt avser annan tid. Uttag av ålderspension får helt eller delvis återkallas med verkan från nästa månadsskifte. Har ålderspension återkallats tidigare får dock ny återkallelse inte avse tid före sex månader efter det att den tidigare återkallelsen började gälla. Sådan återkallelse gäller inte heller för försäkrad, som uppbär folkpension enligt 6 kap., om inte han eller hon gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3 §. Skall ålderspension efter åter- kallelse av pensionsuttag börja betalas ut på nytt, beräknas pen- sionens storlek med tillämpning av bestämmelserna i 2 § på grundval av den försäkrades ålder då pensionen på nytt börjar utges. För varje månad, varunder ålderspension tidigare har betalats ut, skall vid beräkningen göras avdrag med 0,5 procent för tid före den månad, varunder den försäkrade har fyllt 65 år, och 0,7 procent för annan tid. 13 kap. 2 § Har pensionspoäng tillgodoräk- nats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast före- gått det år då pensionsfallet in- träffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmel- serna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrun- dande inkomst om försäkrings- kassan hade känt till samtliga för- hållanden, uppgår till lägst ett be- lopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle till- komma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiofem år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då för- tidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofyra års ålder tillgodoräknats pensions- poäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka till- godoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med det som närmast föregått pen- sionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst. Har pensionspoäng tillgodoräk- nats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast före- gått det år då pensionsfallet in- träffar, skall förtidspension utges med tillämpning av bestämmel- serna i andra stycket. Härvid gäller inte bestämmelsen i 20 kap. 2 § första stycket. Bestämmelserna i andra stycket skall även tillämpas då vid tidpunkten för pensionsfallet den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande prisbasbeloppet. Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle till- komma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han eller hon fyller sextiofem år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han eller hon upp- når sextiofyra års ålder tillgodo- räknats pensionspoäng motsva- rande medeltalet av de pensions- poängtal, vilka tillgodoräknats honom eller henne under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han eller hon fyllt sexton år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst. Pension enligt denna paragraf får ej utgå, om den försäkrade vid sex- tiofem års ålder inte kan bli berättigad till ålderspension enligt 12 kap. 4 § Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 12 kap. 3 och 4 §§. Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensions- poäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena tillgodoräknats den försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a § tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av för- tidspensionen. Vid beräkning av förtidspension skall hänsyn inte tas till pensions- poäng som enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena, i dessa lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats den försäkrade för tid då förtidspension enligt denna lag utgått med anledning av samma inkomstförlust. Vårdår som enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 1 § lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats en försäkrad som under året uppburit förtidspension enligt denna lag får inte åberopas för höjning av förtidspensionen. 15 kap. 2 § För försäkrad, som är född under något av åren 1911–1927, skall vid tillämpning av 11 kap. 1 § andra stycket pensionsgrun- dande inkomst beräknas även för det år varunder han fyllt sextiofem år, dock ej för det fall han under hela nämnda år åtnjutit hel ålderspension enligt denna lag. Beräkning av förtidspension skall under förutsättningar som angivas i 13 kap. 2 § för försäkrad som avses i denna paragraf ske under antagande att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng även för det år då han uppnår sextiofem års ålder. Vid beräkning av ålderspension som avses i 12 kap. 1 § första stycket skall, om pensionen därigenom blir större, försäkrad som avses i denna paragraf tillgodoräknas pensionspoäng som om han blivit berättigad till förtidspension enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han uppnår sextiofem års ålder. För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911–1927 skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat till- godoräknas om han eller hon hade blivit berättigad till förtids- pension enligt 13 kap. 1 § från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större. 16 kap. 5 § Ålderspension utgår från och med den månad varunder den för- säkrade fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare, från och med den månad som an- gives i pensionsansökningen. Ålderspension utges från och med den månad varunder den för- säkrade fyller sextiofem år eller, om han eller hon önskar att pen- sionen skall börja utges tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pensionsan- sökningen. Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats. Efterlevandepension utgår från och med den månad då den försäk- rade avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då döds- fallet inträffat. Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen från och med den månad då rätten inträtt. Pension får inte utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handi- kappersättning, två år före ansök- ningsmånaden. Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäk- rade avlidit eller, om han eller hon vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den då döds- fallet inträffat. Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten in- trätt. Annan pension än ålderspension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller, i fråga om barnpension eller handi- kappersättning, två år före ansök- ningsmånaden. Ålderspension får inte betalas ut för tid före måna- den närmast efter ansöknings- månaden. Har den försäkrade uppburit förtidspension eller särskild efterlevandepension omedelbart före 65 års ålder får dock ålderspension betalas ut för högst tre månader före ansökningsmånaden. Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. 19 kap. 4 § Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension skall vara så avvägt att avgifterna, i den mån de inte skall föras till staten, i förening med andra tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen samt den fondering som behövs. Om finansieringen av tilläggs- pension föreskrivs i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 20 kap. 2 § Vid tillämpningen av bestäm- melserna i 11 kap. 6 a § om för- säkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn. Med förälder skall vid tillämp- ningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sam- manbor. Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen, vårdår som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension likställas med år för vilka pen- sionspoäng tillgodoräknats. Med förälder skall vid tillämp- ningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den, med vilken för- älder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadig- varande sammanbor. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett ut- ländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett ut- ländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptions- syfte, skall vid tillämpning av be- stämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled. Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett ut- ländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptions- syfte, skall vid tillämpning av be- stämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han eller hon avled. Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshand- ling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även inne- håller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F- skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). 15 § Regeringen äger träffa överens- kommelse med främmande makt angående utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat. Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse enligt första stycket inte skall vara försäkrad enligt denna lag, skall pensionsgrundande inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § ändå tillgodoräknas honom, om arbetsgivaren i en förbindelse, som godtas av Riksförsäkringsverket, åtar sig att svara för tilläggspen- sionsavgiften. Motsvarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, avger en sådan förbindelse. Regeringen får träffa överens- kommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat. 8. Om en kvinna, som avses i punkt 5 och är född under något av åren 1930–1944 samt har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen. Kvinnan har dock alltid rätt till änkepension med sådant belopp att denna, tillsammans med tilläggspensionen i form av ålderspension, motsvarar viss andel av summan av kvinnans tilläggspension i form av ålderspension och den tilläggspension för mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 procent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född under något av åren 1935–1944. Med stöd av denna regel får emellertid inte utbetalas tilläggspension i form av änkepension med högre belopp än vad som följer av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse. Vid tillämpning av bestämmel- serna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tid- punkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om undantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket om tillgodo- räknande av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgifts- betalning har tillämpats. Vid tillämpning av bestämmel- serna i första stycket skall, om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tid- punkt än från och med den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgetts om undantagande inte skett. Motsvarande skall gälla om bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension om tillgodoräknande av pensions- poäng vid underlåten eller bristande avgifts- betalning har tillämpats. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för år 1998 och tidigare år. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 och 5 §§ samt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 4 § Livränta utgår längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år, om ej annat följer av andra stycket. Från och med den månad som avses i första stycket utgår livränta endast i den mån den försäkrade ej har rätt till ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring med belopp som uppgår till minst 65 procent av livränte- beloppet. Börjar ålderspension utgå tidigare eller senare än från och med den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år, skall liv- ränta enligt andra stycket utgå med det belopp som skulle ha utgivits, om hel ålderspension hade börjat uppbäras från och med nämnda månad. Andra stycket har motsvarande tilllämpning i fråga om ålderspension enligt utländskt system för social trygghet. Livränta utges längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. 5 § För den som är sjukpenningför- säkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpen- ninggrundande inkomst, om för- säkringskassan hade känt till samt- liga förhållanden. Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställ- ning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semester- ersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är före- skrivet för beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. För den som är sjukpenningför- säkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans eller hennes sjukpenninggrundan- de inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha ut- gjort hans eller hennes sjukpen- ninggrundande inkomst, om för- säkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. Vid tillämpningen av första stycket gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen skall också andra skattepliktiga förmåner än pengar beaktas. Med inkomst av anställ- ning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Semesterlön och semester- ersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Inkomst i form av skattepliktiga förmåner skall värderas på det sätt som är före- skrivet för beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 6 kap. 1 § Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt be- rättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid. Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. Om bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring om tillgodoräknande av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning har tillämpats för år efter det då ar- betsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tas till den till- läggspension som skulle ha ut- givits om full avgift hade erlagts. Om bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999 eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande av- giftsbetalning har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har in- träffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha ut- givits om full avgift hade erlagts. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser i 4 kap. 4 § gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare. 2. 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 3–5 §§, 3 kap. 1 och 3–5 a §§ samt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och vissa andra sociala ändamål. Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns sär- skilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbets- givaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialav- gifter. 2 § Avgifterna utgörs av arbets- givaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän för- säkring skall även likställas in- komst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsför- hållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § första stycket m, andra stycket och femte stycket lagen om allmän försäkring är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, an- ses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skatt- skyldig för förmånen. Avgifterna utgörs av arbets- givaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare. Egen- avgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller, enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat för- värvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsför- hållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller enligt bestämmelserna i 2 kap. 10 § första stycket, 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. 2 kap. 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 7,93 procent, 2. folkpensionsavgift med 6,83 procent, 3. tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, 3. ålderspensionssavgift med X,XX procent, 4. delpensionsavgift med 0,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent, 7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent, 8. lönegarantiavgift med 0,25 procent. Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be- träffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift. Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be- träffande ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift. 3 § Underlag för beräkning av av- gifterna är summan av vad arbets- givaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön. Vidare likställs med lön garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497). Med lön likställs även kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetal- ningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Med lön likställs också ersätt- ning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§. Underlag för beräkning av av- gifterna är summan av vad arbets- givaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner. I underlaget skall även ingå sådan annan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med lön likställs 1. garantibelopp enligt löne- garantilagen (1992:497), 2. kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte- betalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag, 3. ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Ersättning som avses i andra stycket 3 skall anses som ersätt- ning till arbetstagare vid tillämp- ning av 4 och 5 §§. 4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot- svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar- betstagare haft att täcka med ersättningen, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 2 kap. 3 § första stycket eller pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt, 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370), 13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2–6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt och som har till huvud- sakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1–5 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt och som har till huvud- sakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstan- delsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning, 16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17, 19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a–l, n, p och r lagen om allmän försäkring. 19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal- skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. 5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspen- sionsavgift skall bortses från er- sättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna avser arbete utom riket. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall vid beräkningen bortses från er- sättningar till personer som varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av ålderspensions- avgift skall även medräknas er- sättningar som utgör inkomst av anställning enligt 2 kap. 10 § första stycket, 11 § första stycket eller 12 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, skall inte medräknas. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. 3 kap. 1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 8,66 procent, 2. folkpensionsavgift med 6,83 procent, 3. tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, 3. ålderspensionsavgift med 8,47 procent, 4. delpensionsavgift med 0,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent. 3 § Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än tilläggspen- sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag. Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än ålderspen- sionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag. Tilläggspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas inte heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Ålderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit. Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor. 4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § och 2a § lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2–4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2–4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersätt- ningen utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid bestämmande av avgifts- underlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i till- lämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän för- säkring. Vid bestämmande av avgifts- underlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i till- lämpliga delar bestämmelserna i 2, 13 och 15 kap. lagen om in- komstgrundad ålderspension. 5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av av- giftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in- komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse ar- betsmarknadsavgiften, sjukförsäk- ringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpen- sionsavgiften och tilläggspen- sionsavgiften. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse ar- betsmarknadsavgiften, sjukförsäk ringsavgiften, arbetsskadeav- giften, folkpensionsavgiften, del- pensionsavgiften och ålderspen- sionsavgiften. 4 kap. 3 § Av influtna tilläggspensionsav- gifter förs 7 procent till staten och 22,4 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till en fond, benämnd Allmänna pensionsfonden med vars till- gångar kostnaderna för försäk- ringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring skall täckas. Fonden för- valtas enligt grunder som riks- dagen fastställer särskilt. Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall göras enligt följande. Den andel som beräknas utgöra avgifter för inkomster som överstiger X,XX förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring förs till staten. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och till- läggspension i form av ålders- pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras vid en kommande överföring. Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) och medel som regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om av- giftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 3 § tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt- ningsåret. 4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2, och 5 § andra stycket och i 3 kap. 3 § första stycket gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare. 5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § fördelas på så sätt att Y,YY procent förs till staten och XX,X procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret, återstoden förs till Allmänna pensionsfonden. 6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995-1997 beräkna framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i april 1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift Härigenom föreskrivs att 2–4 §§ lagen (1994:1744) om allmän pen- sionsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgifts- underlaget för varje år betala all- män pensionsavgift med 6,95 pro- cent. Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgifts- underlaget för varje år betala all- män pensionsavgift med 8,47 pro- cent. 3 § Avgiften beräknas på sådan in- komst av anställning som avses i 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunal- skattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställ- ning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnads- ersättning, överstiger ettusen kronor. Avgiften beräknas på summan av inkomsterna till den del sum- man inte överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap. lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställ- ning och inkomst av annat för- värvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft för att förvärva inkomsterna i den utsträckning kostnaderna, minskade med erhållen kostnads- ersättning, överstiger ettusen kronor. Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 8,19 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete. Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor. 4 § Avgift skall inte betalas av den som vid årets ingång har fyllt 65 år. Avgift skall inte heller betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som av- ses i 3 §, om inkomsterna under- stiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999. 3. Den äldre bestämmelsen i 4 § första stycket gäller fortfarande för avgiftspliktiga som är födda år 1937 eller tidigare. 4. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt- ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som in- faller under denna tid och hela beskattningsåret. 2.7 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) Härigenom föreskrivs att 16 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 12 §§ samt rubriken närmast före 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. Tilläggspensionsavgift Ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift 12 § Vid tillgodoräkning av pen- sionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för- säkring skall beräkningen av hur stor del av tilläggspensionsav- giften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande. Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsva- rar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betal- ningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret an- ses som betalning av obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena. Avgift som inte har betalats en- ligt tredje stycket tas inte ut. Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 4 kap. lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension skall be- räkningen av hur stor del av ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande. Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses avgifterna vara helt betalda. Om betald preliminär skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret an- ses som betalning av obetalda av- gifter till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om av- gifterna debiterats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgifterna för visst in- komstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena. Avgifter som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut. 22 kap. 1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skatte- myndighetens beslut får över- klagas också av Riksskatteverket. Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 11–13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skatte- myndighetens beslut får, utom i de fall som avses i andra stycket, överklagas också av Riksskatte- verket. Skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av Riksför- säkringsverket. Vad som sägs i denna lag om överklagande av Riksskatteverket skall då i stället gälla Riksförsäkringsverket. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 12 § I fråga om överklagande av läns- rättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenav- gifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I fråga om överklagande av läns- rättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenav- gifter gäller 13 kap. 22 § andra och tredje styckena lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderpension. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2.8 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 46 § 1 mom., 48 § 2 mom., punkt 19 av an- visningarna till 23 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 46 § 1 mom . Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra– fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverk- samhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1 mom1. Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra– fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverk- samhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskatt- ningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skatt- skyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvis- ningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder. Avdrag medges inte 1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som när- mast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet, 2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan del- ägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget för- behållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller 3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller 4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket. I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifter- na i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst. 48 § 2 mom . Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundavdraget uppgår till 0,24 bas- belopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 basbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 basbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 basbelopp, dock lägst till 0,24 basbelopp. Med basbelopp avses basbe- loppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret. Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Grundavdraget uppgår till 0,24 pris- basbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 prisbasbe- lopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 prisbasbelopp uppgår grundav- draget till 0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 basbelopp. Med prisbasbelopp avses pris- basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret. Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. till 23 § 19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverk- samhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvis- ningarna till 22 §, 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana in- komster som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent. 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 2 kap. 3–5, 15 och 16 §§ lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana in- komster som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får av- draget uppgå till högst 20 procent eller, om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension och vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension, till högst XX procent. Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en med- hjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna. Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid själv- deklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. till 33 § 7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst med- ges dessutom avdrag med 25 pro- cent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxe- ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräk- nat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskatt- ning nästföljande beskattningsår. 7.4 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst med- ges dessutom avdrag med 25 pro- cent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxe- ringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension med XX procent eller, om den skattskyldige avlidit under året före taxeringsåret med 20 procent av ett underlag beräk- nat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskatt- ning nästföljande beskattningsår. Underlaget utgörs av sådan in- täkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring. Underlaget utgörs av sådan in- täkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 5 lagen om inkomstgrundad ålderspension. till 46 § 6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pen- sionssparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om a. inkomst av aktiv näringsverk- samhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av an- visningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensions- kostnader enligt punkt 23 av an- visningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pen- sionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som över- stiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet an- tingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskatt- ningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget nä- ringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt basbe- lopp fördelas efter respektive av- dragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna. Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det prisbasbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om a. inkomst av aktiv näringsverk- samhet till sammanlagt högst 25 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av an- visningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensions- kostnader enligt punkt 23 av an- visningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensions- sparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda prisbasbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda prisbasbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pen- sionsrätt i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda prisbasbelopp samt högst 25 pro- cent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda prisbasbelopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbelopp. – Avdrag enligt detta stycke beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskatt- ningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget nä- ringsverksamhet och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbas- belopp fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av de sammanlagda avdragsgrun- dande inkomsterna. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive in- betalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pen- sionsskydd, får dock avdrag med- ges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregå- ende meningarna får dock inte be- räknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk per- son – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvs- källan och har han under verksam- hetstiden ej skaffat sig ett be- tryggande pensionsskydd, får av- drag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till för- säljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjlig- heter till avdrag för avgift och in- betalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redo- visats som inkomst av förvärv- skällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäk- ring som avses i denna anvis- ningspunkt och på sådan inbetal- ning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hän- föra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pen- sionsförsäkring, anger skattemyn- digheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatt- skyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndig- hetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatte- verkets beslut får inte överklagas. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive in- betalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pen- sionsskydd, får dock avdrag med- ges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregå- ende meningarna får dock inte be- räknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §. Har skattskyldig, som – själv eller genom förmedling av juridisk per- son – bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvs- källan och har han under verksam- hetstiden ej skaffat sig ett be- tryggande pensionsskydd, får av- drag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till för- säljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjlig- heter till avdrag för avgift och in- betalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det prisbasbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hän- föra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pen- sionsförsäkring, anger skattemyn- digheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatt- skyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndig- hetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatte- verkets beslut får inte överklagas. Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal- ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket. Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för av- gift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betal- ningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. Om avdrag medges enligt fjärde stycket sjätte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot- svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del av- draget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomst- slaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till 23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fort- farande för personer som är födda år 1937 eller tidigare. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 procent på 1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs- bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för ar- betstagare, 3. avgångsersättning som annor- ledes än på grund av kollektiv- avtalsgrundad avgångsbidragsför- säkring utbetalas av staten, kom- mun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstings- förbundet, Svenska kyrkans för- samlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och lands- tingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och social- vårdens planerings- och rationali- seringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kom- munalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förut- sättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 4. avgångsersättning som om- fattas av s.k. trygghetsavtal, 5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmark- nadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör kom- plement till förtidspension eller till sjukbidrag, 6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan ar- betsmarknadens huvudorganisa- tioner till den del ersättningen ut- går i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst, 7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinst- andelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med XX,XX procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på 1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs- bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för ar- betstagare, 2. avgångsersättning som an- norledes än på grund av kollek- tivavtalsgrundad avgångsbidrags- försäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstings- förbundet, Svenska kyrkans för- samlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och lands- tingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och social- vårdens planerings- och rationali- seringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kom- munalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förut- sättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 3. avgångsersättning som om- fattas av s.k. trygghetsavtal, 4. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmark- nadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör kom- plement till förtidspension eller till sjukbidrag, 5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisa- tioner till den del ersättningen ut- ges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst, 6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinst- andelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. Vid bestämmande av skatte- underlaget tillämpas bestämmel- serna i 2 kap. 3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13. Vid bestämmande av skatte- underlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före ut- gången av juni 1993 om ersätt- ningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän för- säkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Vid bestämmande av skatte- underlaget tillämpas bestämmel- serna i 2 kap. 3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen. Vid bestämmande av skatte- underlaget enligt första stycket 5 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före ut- gången av juni 1993 om ersätt- ningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän för- säkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. 2 § En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverk- samhet som avses i 11 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (passiv näringsverksamhet) samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter samt vidare på er- sättning som utgår enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäk- ring som avses i nämnda anvis- ningspunkt till den del ersätt- ningen utgår i form av engångs- belopp som inte utgör kompensa- tion för mistad inkomst. Skatt be- räknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om socialavgifter. Be- dömningen om näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunal- skattelagen. En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverk- samhet som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension (passiv näringsverksamhet) samt på er- sättning som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som av- ses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvis- ningspunkt till den del ersätt- ningen utges i form av engångs- belopp som inte utgör kompensa- tion för mistad inkomst. Om en skattskyldig före årets början har fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension skall särskild löneskatt betalas med XX,XX procent eller, om en skattskyldig avlidit under året, med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter. Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egen- avgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om socialavgifter. Bedömningen om näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter. Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden dels att 1–4 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 44 § skall lyda ”V Anmälningsskyldig- het” och att rubriken närmast före 45 § skall lyda ”VI Sammanställning och redovisning”, dels att det i lagen skall föras in nio nya paragrafer, 43 a–43 i §§, samt närmast före 43 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första–sjätte fondstyrelserna. Bestämmelser om första–tredje fondstyrelserna finns i 2–16, 21– 25, 44 och 45 §§ samt om fjärde– sjätte fondstyrelserna i 26, 28– 37, 39 och 43–45 §§. De medel som enligt 8 kap. 2 § lagen (1998:000) om inkomst- grundad ålderspension förs till Premiesparfonden inom Allmänna pensionsfonden skall förvaltas av sjunde fondstyrelsen. Bestämmelser finns om första– tredje fondstyrelserna i 2–16, 21– 25, 44 och 45 §§, om fjärde– sjätte fondstyrelserna i 26, 28– 37, 39 och 43–45 §§ samt om sjunde fondstyrelsen i 43 a– 45 §§. 2 § Riksförsäkringsverket skall varje år överföra Av de medel som avses i 1 § första stycket skall Riksförsäk- ringsverket varje år överföra till 1. till första fondstyrelsens för- valtning tilläggspensionsavgifter som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfällig- heter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kom- muner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestäm- mande inflytande, 2. till andra fondstyrelsens för- valtning tilläggspensionsavgifter som erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under 1, såvitt de avser ett avgiftsunderlag som per år överstiger 240 gånger det basbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt 3. till tredje fondstyrelsens för- valtning övriga tilläggspensions- avgifter, 4. till första–tredje fondstyrel- sernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av tilläggspensionsavgifterna som förs till var och en av fondstyrel- serna. 1. första fondstyrelsens förvalt- ning ålderspensionsavgifter som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande, 2. andra fondstyrelsens förvalt- ning ålderspensionsavgifter som erläggs av andra arbetsgivare än de som har nämnts under 1, om av- giftsunderlaget per år överstiger 240 gånger det prisbasbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. tredje fondstyrelsens förvalt- ning övriga ålderspensionsav- gifter, 4. första–tredje fondstyrelsernas förvaltning pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pen- sionsavgift fördelade på respektive fondstyrelse med en andel som motsvarar den andel av ålderspensionsavgifterna som förs till var och en av fondstyrelserna. Vad som sägs i första stycket 1–4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 § om fjärde och femte fondstyrelsernas rätt att rekvirera medel hos Riksförsäkringsverket. Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar. 3 § Pensionsutbetalningar, förvalt- ningskostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension skall, i den mån andra medel inte står till för- fogande, betalas genom tillskott som riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning. Pensionsutbetalningar, förvalt- ningskostnader och andra utgifter avseende försäkring för inkomst- pension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension samt försäkring för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning. Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning. 4 § Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare, i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsu- mentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenav- gifter för tilläggspension. i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenav- gifter för ålderspension. Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. IV Sjunde fondstyrelsen 43 a § Sjunde fondstyrelsen skall för- valta en särskild fond inom All- männa pensionsfonden, Premie- sparfonden. Fonden skall förvaltas för de ändamål som framgår av bestämmelserna om premiepension i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Fondstyrelsen skall i sin förvaltning handla uteslutande i pensionsspararnas intresse. Fondstyrelsen skall ta emot medel till och betala ut medel från fonden enligt de anvisningar som Premiepensionsmyndigheten lämnar. 43 b § Premiesparfonden skall vara indelad i fondandelar. Alla fondandelar skall vara lika stora. Värdet av en fondandel är fon- dens värde delat med antalet fondandelar. Fondens tillgångar skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Fond- styrelsen skall dagligen beräkna fondandelsvärdet och underrätta Premiepensions- myndigheten om värdet. När medel tillförs fonden, skall fondstyrelsen utfärda fondandelar till Premiepensionsmyndigheten. När medel betalas ur fonden, skall det ske genom inlösen av fondandelar. 43 c § Fondstyrelsen skall förvalta fondmedlen så att den totala risknivån är låg, samtidigt som medlen ger så god avkastning som möjligt. Fondstyrelsen får inte förvärva en andel aktier i ett svenskt aktiebolag som tillsammans med fondstyrelsens övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. 43 d § Fondstyrelsen får rösta för de aktier som den förvärvat till Pre- miesparfonden endast när kravet på avkastning enligt 43 c § första stycket inte kan tillgodoses på annat sätt. 43 e § Följande bestämmelser i lagen (1990:1114) om värdepappers- fonder, och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa be- stämmelser, skall gälla för förvaltningen av Premiesparfonden: – 6 a § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Fi- nansinspektionen, – 7 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en värdepappersfond, – 9 och 10 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser, – 12 § om företrädare för an- delsägarna i en värdepappersfond m.m., – 13 § första stycket 2–4 och andra stycket om förbud mot att ta upp lån m.m., – 17–22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24–25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond, – 26–29 §§ om information om en värdepappersfond, – 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och – 47 § om skadestånd. Vid tillämpningen av de be- stämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall Premiesparfonden anses som en värdepappersfond och Premie- pensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs om fondbolag skall avse sjunde fondstyrelsen. Finansinspektionen får medge undantag från de bestämmelser som anges i första stycket. 43 f § Fondstyrelsen skall bestå av sju ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna förordnas en till ordförande och en till vice ordförande. Om en ledamot entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit förordnad, skall en ny ledamot förordnas i hans ställe för den återstående tiden. 43 g § Fondstyrelsen skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första stycket 2 lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension med Premiepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma stycke 3–5. 43 h § Fondstyrelsen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. För tillsynen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 39–42 och 46 §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser. Vid tillämpningen av de be- stämmelser och föreskrifter som anges i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse sjunde fondstyrelsen. 43 i § Föreskrifterna i 3 § andra stycket, 4 § fjärde stycket, 5 § första och andra styckena, 7– 10 §§, 11 § tredje och fjärde styckena, 16–16 a §§ och 21– 25 §§ gäller också i fråga om sjunde fondstyrelsen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2.11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 39 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 7 § Sekretess gäller hos allmän för- säkringskassa, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lag- stiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersätt- ning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där. Sekretess gäller hos allmän för- säkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstift- ningen om allmän försäkring, in- komstgrundad ålderspension eller arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning eller ersätt- ning för sjukgymnastik, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållan- den, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där. Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill- stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom. Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per- sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå- ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring och lagstift- ningen om sjuklön. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstift- ningen om inkomstgrundad ålderspension och lagstiftningen om sjuklön. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år. 39 § Sekretess gäller hos en allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om inkomst- grundad ålderspension för uppgift om 1. hur premiepensionsmedel har placerats för en enskilds räkning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att han eller hon lider men, och 2. vad en pensionssparare har bestämt om efterlevandeskydd enligt 10 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Utan hinder av sekretess får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension. Sekretess enligt första stycket 2 gäller inte sedan pensionsspararen har avlidit. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2.12 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934) Härigenom föreskrivs att 1–3, 9 och 11–15 §§ socialförsäkrings- registerlagen (1997:934) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i fråga om socialförsäkringsförmåner samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen ankommer på de allmänna försäk- ringskassorna eller Riksförsäk- ringsverket (socialförsäkrings- register). Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i fråga om socialförsäkringsförmåner samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen ankommer på de allmänna försäk- ringskassorna, Premiepensions- myndigheten eller Riksför- säkringsverket (socialförsäkrings- register). Med personregister förstås detsamma som i datalagen (1973:289). 2 § De allmänna försäkringskassor- na och Riksförsäkringsverket får föra socialförsäkringsregister en- ligt denna lag för de ändamål som anges i 3 §. De allmänna försäkringskassor- na, Premiepensionsmyndigheten och Riksförsäkringsverket får föra socialförsäkringsregister enligt denna lag för de ändamål som anges i 3 §. 3 § De allmänna försäkringskassor- na och Riksförsäkringsverket får använda socialförsäkringsregister för 1. handläggning av ärenden som omfattas av 1 § första stycket, 2. förberedande åtgärder för handläggning enligt 1, samt 3. uppföljning, utvärdering, till- syn och framställning av statistik avseende verksamhet enligt 1 och 2. De allmänna försäkringskassor- na, Premiepensionsmyndigheten och Riksförsäkringsverket får an- vända socialförsäkringsregister för 1. handläggning av ärenden som omfattas av 1 § första stycket, 2. förberedande åtgärder för handläggning enligt 1, samt 3. uppföljning, utvärdering, till- syn och framställning av statistik avseende verksamhet enligt 1 och 2. 9 § Utan hinder av de begränsningar som följer av 7 och 8 §§ får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden av domstol, Riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa i ärenden som omfattas av 1 § första stycket: 1. utgången, 2. de bestämmelser som har tillämpats, och 3. huruvida avgörandet har över- klagats. Utan hinder av de begränsningar som följer av 7 och 8 §§ får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden av domstol, Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndigheten eller allmän försäkringskassa i ärenden som omfattas av 1 § första stycket: 1. utgången, 2. de bestämmelser som har tillämpats, och 3. huruvida avgörandet har över- klagats. 11 § Socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäk- ringskassa eller ett lokalt organ inom denna eller för Riksförsäk- ringsverket för handläggning av ärenden får innehålla handlingar som har kommit in eller framställts i ett ärende. För uppgifter i sådana handlingar gäller inte de begränsningar som följer av 7–10 §§, om uppgifterna har lämnats i ärendet eller behövs för handläggningen av detta. Socialförsäkringsregister som förs särskilt för en allmän försäk- ringskassa eller ett lokalt organ inom denna, för Premiepen- sionsmyndigheten eller för Riks- försäkringsverket för handlägg- ning av ärenden får innehålla handlingar som har kommit in eller framställts i ett ärende. För uppgifter i sådana handlingar gäller inte de begränsningar som följer av 7–10 §§, om uppgifterna har lämnats i ärendet eller behövs för handläggningen av detta. 12 § Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras 1. uppgifter från andra socialförsäkringsregister, och 2. uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket med stöd av en särskild bestämmelse i lag eller förordning om lämnande av uppgifter. 2. uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa, Premie- pensionsmyndigheten eller Riks- försäkringsverket med stöd av en särskild bestämmelse i lag eller förordning om lämnande av upp- gifter. Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut av Datainspektio- nen kan följa att socialförsäkringsregister genom sambearbetning får tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket. 13 § Registeransvariga för socialför- säkringsregister som förs gemen- samt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings- kassorna är verket samt varje för- säkringskassa när det gäller be- handling av uppgifter hos den för- säkringskassan. För register som förs särskilt för en allmän försäk- ringskassa eller ett lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig. Riksförsäkrings- verket är registeransvarigt för so- cialförsäkringsregister som förs särskilt för verket. Registeransvariga för socialför- säkringsregister som förs gemen- samt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings- kassorna är verket samt varje för- säkringskassa när det gäller be- handling av uppgifter hos den för- säkringskassan. För register som förs särskilt för en allmän försäk- ringskassa eller ett lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig. Premiepensionsmyndigheten är registeransvarig för social- försäkringsregister som förs särskilt för myndigheten. Riksförsäkringsverket är regis- teransvarigt för socialförsäkrings- register som förs särskilt för verket. 14 § Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs gemensamt för verket och försäkringskassorna. Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs sär- skilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha. Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt åt- komst till uppgifterna. Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs särskilt för Premiepensions- myndigheten får endast myndigheten ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även Riksförsäk- ringsverket och den allmänna försäkringskassan ha direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 §. Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs sär- skilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § 1 eller 2 får dock även en allmän försäkrings- kassa ha direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 §. Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkrings- register enligt första–tredje styckena får endast ges till den som behöver ha tillgång till upp- gifterna för att kunna utföra sitt arbete. Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkrings- register enligt första–fjärde styckena får endast ges till den som behöver ha tillgång till upp- gifterna för att kunna utföra sitt arbete. 15 § Statens löne- och pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpen- sioner får, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 §. Bestäm- melserna i 14 § fjärde stycket gäller också för pensionsverket och det gemensamma organet. Statens löne- och pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpen- sioner får, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 §. Bestäm- melserna i 14 § femte stycket gäller också för pensionsverket och det gemensamma organet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Det som sägs om Premiepen- sionsmyndigheten skall till utgången av år 1998 gälla för utredningen om organisation av Premiepensionsmyndigheten. Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m. 2.1 Förslag till lag om statlig ålderspensionsavgift Härigenom föreskrivs följande. 1 § Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt denna lag. Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller pensionspoäng. 2 § Avgiften utgör X,XX procent av ersättning i form av 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller in- komst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1–4 nämnda lag, 2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring, 3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 4. ersättning som en allmän försäkringskassa utgett enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, 5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, 6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 7. vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader, 8. dagpenning från arbetslöshetskassa, 9. statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen näringsverksamhet, 10. utbildningsbidrag i form av dagpenning under arbetsmarknadsut- bildning och yrkesinriktad rehabilitering samt ersättning vid genera- tionsväxling, 11. utbildningsbidrag för doktorander, 12. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), 13. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag, 14. timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux), 15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning en- ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt 16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den ut- sträckning som regeringen så föreskriver. 3 § Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsam- mans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs- arbete understiger 24 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. 4 § Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från en försäkrads inkomster som överstiger X,XX förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande ord- ning 1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete, 2. annan inkomst av annat förvärvsarbete, 3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning, 4. annan inkomst av anställning. 5 § Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 6 § Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte betalas ut. 7 § Avgift skall för varje år betalas preliminärt med belopp som så nära som möjligt beräknas motsvara den slutliga avgiften. Den preliminära avgiften betalas varje månad. Regeringen skall bestämma storleken på de belopp som skall betalas. 8 § Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden. Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från Riksförsäkringsverket. 9 § Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret. Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras i samband med att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Allmänna pensionsfonden med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483). Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. 10 § Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrun- dad ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders- pension. 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 och tillämpas första gången på ersättningar och pensionsgrundande belopp som beräknas för år 1999. 2. Under åren 1999 och 2000 skall utöver vad som sägs i 10 § avgiften även finansiera försäkringen för tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och folkpension i form av ålderspension enligt samma lag för personer med rätt till sådan tilläggspension. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 §, 4 kap. 1 § och 15 kap. 8 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansieras genom ålderspen- sionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och allmänna pensionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensions- avgift samt genom avkastning på avgiftsmedel. Försäkringen och kostnaderna för förvaltningen av den skall finansieras genom ålderspensionsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, allmänna pen- sionsavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift samt genom avkastning på avgiftsmedel. 2 kap. 2 § För varje år som en person har varit försäkrad enligt 1 kap. 4 § första eller andra stycket och har haft inkomster som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 24 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade har avlidit. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år. Fastställande enligt första stycket skall inte heller göras för det år då den försäkrade har avlidit i annat fall än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. 4 kap. 1 § För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions- grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §, pen- sionsrätt fastställas för den för- säkrade. Pensionsrätt skall dock inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare. För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions- grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4 §, pen- sionsrätt fastställas för den för- säkrade. För det år då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare. För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för vilket en försäkrad har uppburit förtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensions- poäng skall dock inte fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år. Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. 15 kap. 8 § Anmälan om överföring av pensionsrätt enligt 4 kap. 7 § skall vara skriftlig och skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast den 31 januari det första år till vilket den pensionsrätt som skall överföras är hänförlig. Anmälan skall göras gemensamt av makarna och gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan. Om en make vill att en över- föring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta, varefter överföringen upphör från och med året efter det då en sådan anmälan kom in till den allmänna försäk- ringskassan. Om makarnas äkten- skap har upplösts skall överför- ingen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Om en make vill att en över- föring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta, varefter överföringen upphör från och med året efter det då en sådan anmälan kom in till den allmänna försäk- ringskassan. Om makarnas äkten- skap har upplösts skall över- föringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes. Om äktenskapet har upplösts genom att en av makarna har avlidit och det är den make från vilken överföringen skall ske som har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes. Lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet – vissa finansiella frågor 37.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter dels att 4 kap. 8 och 10 §§ skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 2 § och 4 kap. 1, 2, 4, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent. I fråga om sjömän skall sjukför- säkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför- säkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som när- mast föregått det år då procent- satserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler. I fråga om sjömän skall sjukför- säkringsavgift och arbetsmark- nadsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna procent- satserna som svarar mot förhållan- det mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som när- mast föregått det år då procent- satserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler. Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av an- visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). 4 kap. 1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av 1. kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjuk- penning m.m. enligt 3 kap., föräldrapenningförmåner enligt 4 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring samt pensionstillskott till förtidspension enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, 1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. för personer som har rätt till tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap., tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap., allt enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., 3. kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m., 4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas, 2. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas, 5. vissa av de allmänna försäk- ringskassornas förvaltningskostnader, 3. vissa av de allmänna försäk- ringskassornas förvaltningskostnader, 6. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 4. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. 5. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön och 6. statliga ålderspensionsav- gifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgiften. 2 § Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansie- ringen av folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av folkpension i form av efterlevandepension enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och tilläggspension i form av efterlevandepension enligt 14 kap. samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring samt kostnader för förvaltning av efterlevandepension och änkepension. 4 § Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre be- stämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. Föräldraförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, kostnader för förvaltning av föräldrapenningförmåner och för finansiering av statliga ål- derspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på sådana förmåner. 6 § Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd Arbetsskade- fonden, med vars tillgångar kost- naderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbets- skadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt förvalt- ningskostnader skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. Arbetsskadeavgifter förs till Ar- betsskadefonden med vars till- gångar kostnaderna för ersätt- ningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser, statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med arbetsskadeavgifter samt förvalt- ningskostnader skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. 7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av 1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 2. kostnader för tillsyn av ar- betslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslös- hetskassor, och 2. kostnader för tillsyn av ar- betslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslös- hetskassor, 3. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbild- ning enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. 3. utbildningsbidrag i form av dagpenning till deltagare i arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering och deltagare i verksamhet för ungdomar mellan 20 och 24 år anordnad av en kommun under förutsättning att deltagaren uppfyller villkoren för inkomstre- laterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring, 4. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och 5. statliga ålderspensionsav- gifter enligt lagen (1998:000) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med arbetsmarknadsavgifter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 37.16 37.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1, 4 och 5 a §§ samt punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) skall ha följande lydelse, dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) skall in- föras en ny punkt, 7, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 7,93 procent, 1. sjukförsäkringsavgift med X,XX procent, 2. folkpensionsavgift med 6,83 pro- cent, 2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent, 3. ålderspensionsavgift med X,XX procent, 4. delpensionsavgift med 0,20 pro- cent, 4. föräldraförsäkringsavgift med X,XX procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 5,84 procent. 7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent, 8. lönegarantiavgift med 0,25 procent. Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffan- de ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift. 3 kap. 1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3–5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 8,66 procent, 1. sjukförsäkringsavgift med X,XX procent, 2. folkpensionsavgift med 6,83 pro- cent, 2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent, 3. ålderspensionsavgift med X,XX procent, 4. delpensionsavgift med 0,20 pro- cent, 4. föräldraförsäkringsavgift med X,XX procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent. 4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvs- arbete enligt 3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4–6 utgörs av in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvs- arbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2–4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 och 3 utgörs av in- komst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension. 5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av av- giftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in- komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse ar- betsmarknadsavgiften, sjukförsäk- ringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och ålderspensionsavgiften. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse ar- betsmarknadsavgiften, sjukförsäk- ringsavgiften, arbetsskadeavgiften, efterlevandepensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften. 2 . De nya bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3 . De nya bestämmelserna i 3 kap. 3 § tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskatt- ningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på in- komster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av be- skattningsåret som infaller under denna tid och hela be- skattningsåret. 7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension. 37.17 37.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1994:1744) om allmän pen- sionsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § Avgiften används till finansie- ring av försäkringen för tilläggs- pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiften används till finansie- ring av försäkringen för inkomst- pension och tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i fråga om avgifter som fastställs vid 2000 års taxering. 2. Under åren 1999 och 2000 används avgiften även för finansiering av folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension. 37.18 37.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för All- männa pensionsfonden skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Under åren 1999 och 2000 skall pensionsutbetalningar, för- valtningskostnader och andra utgifter avseende också folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag, i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första–tredje fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det närmast föregående året har överförts till dess förvaltning. 3. Första-tredje fondstyrelserna skall till Riksgäldskontoret överföra 45 miljarder kronor under år 1999 och 45 miljarder kronor under år 2000. Beloppen skall överföras med lika stora andelar den 31 mars, den 30 juni, den 30 september och den 31 december respektive år. Varje fondstyrelse skall bidra till överföringarna i förhållande till det totala marknadsvärdet vid utgången av närmast föregående räkenskapsår av de tillgångar som styrelsen för- valtar. 37.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap. 1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen, folkpensione- ringen och försäkringen för tilläggspension föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter. Om avgift för finansiering av försäkringen för tilläggspension föreskrivs även i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m, föräldraförsäkringen och efterlevandepensioner föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 37.20 37.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter i dess lydelse enligt lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:000) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 § Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse 1. i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter sjukförsäkringsavgiften, eller 2. i fråga om egenavgifter: folk- pensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkrings- avgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och ålderspensionsavgiften. 1. i fråga om arbetsgivaravgifter: sjukförsäkringsavgiften och där- efter föräldraförsäkringsavgiften, eller 2. i fråga om egenavgifter: sjukförsäkringsavgiften och där- efter i angiven ordning föräldra- försäkringsavgiften, arbetsskade- avgiften och efterlevandepen- sionsavgiften. I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetal- ningslagen (1997:483). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1999 och i fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 2000 års taxering. 37.21 37.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneav- giften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneav- giften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till efterlevandepensioneringen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. 2 § Den som enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgift till folkpensioneringen enligt nämnda lag. Den som enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala egenavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgift till efterlevandepensioneringen enligt nämnda lag. 3 § Allmän löneavgift tas ut med 4,48 procent av underlaget och tillfaller staten. Allmän löneavgift tas ut med X,XX procent av underlaget och tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be- skattningsåret. Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den 19 januari 1998 Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-10 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 19 januari 1998 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om inkomstgrundad ålderspension, 2. lag om införande av lag om inkomstgrundad ålderspension, 3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 5. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 6. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 7. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 9. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 10. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, 11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 12. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Mona Wildig, departementsrådet Lars Bergendal, kanslirådet Kjell Rempler, kammarrättsassessorn Anita Linder, hovrättsassessorn Marianne Jenryd, avdelningsdirektören Elisabeth Lane och hovrätts- assessorn Johan Lundström. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension Det förslag till inkomstgrundad ålderspension som har lämnats till Lag- rådet för granskning har föregåtts av ett antal utredningsförslag, huvud- sakligen med utgångspunkt i direktiv som meddelades år 1991 mot bak- grund av Pensionsberedningens slutbetänkande Allmän pension (SOU 1990:76). Riktlinjer för det framtida allmänna ålderspensionssystemet lades fast av riksdagen år 1994 och det fortsatta beredningsarbetet har ägt rum inom ramen för den s.k. Genomförandegruppens arbete. Resultatet har enligt Lagrådets mening blivit en lagstiftning som får ses som i allt väsentligt väl genomarbetad och väl disponerad. Bestämmelserna om ålderspensioneringen har i huvudsak föreslagits bli intagna i en särskild lag och kommer därmed inte längre att återfinnas i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta har både fördelar och nackdelar. Bland nackdelarna kan nämnas att lagen om allmän försäkring sedan länge innehållit de grundläggande bestämmelserna om förmåner inom socialförsäkringssystemet och att en väsentlig del av detta nu har brutits ut ur denna lagstiftning. Å andra sidan – och detta talar till förmån för den valda lagstiftningsmetoden – framstår regleringen i lagen om allmän försäkring numera i stora delar som oöverskådlig och att då införliva ytterligare ett komplext regelsystem häri skulle framstå som mindre välbetänkt. Det har också under lång tid och i skilda sammanhang rests krav på en genomgripande översyn och omarbetning av bestämmelserna i lagen om allmän försäkring. Kanske kan den nu föreslagna lagstiftningen utgöra ett incitament för en sådan översyn. Som flera remissinstanser har påpekat är förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension och lagen om införande av denna i långa stycken mycket komplext och svårgenomträngligt. Inte minst övergångsregleringen och de många olika ikraftträdandetidpunkterna försvårar överblicken över lagstiftningen. Komplexiteten i regelsystemet torde dock vara i viss mån ofrånkomlig med tanke på de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för lösningar på problemen med ålderspensioneringen för framtiden, och detta samtidigt som äldre generationers rätt till pension skall tryggas. På flera områden har nuvarande regler i relevanta delar förts över till den nya lagstiftningen samtidigt som det i lagrådsremissen framhålls att detta får ses som temporära lösningar i avvaktan på resultaten av fortsatt utredningsarbete. Enligt Lagrådets mening är det beklagligt att man inte hunnit bereda färdigt t.ex. ett så centralt område som frågan om vem som skall vara försäkrad enligt lagen. Inte heller har förtids- och efterlevandepensioneringens ställning i systemet och på vilket sätt studietid skall tillgodoräknas fått någon lösning. Detta medför att det under åren framöver kommer att bli aktuellt med åtskilliga ändringar i de nu framlagda förslagen, något som knappast underlättar förståelsen av bestämmelserna. När det gäller tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår läggs däremot fram ett detaljerat förslag. Bestämmelserna i dessa hänseenden har blivit osedvanligt svårtillgängliga och uppenbarligen också svåra att administrera. Trots att riksdagen har lagt fast principerna även på denna punkt, vill Lagrådet ifrågasätta om den föreslagna regle- ringen verkligen står i rimlig proportion till vad man uppnår i fråga om resultat för de försäkrade. I allt fall torde den förvärvsfrekvens som kvinnor haft under de senaste årtiondena och den omständigheten att föräldrapenningen är pensionsgrundande medföra att behovet av reglering har minskat. Det borde mot denna bakgrund övervägas om inte bestämmelserna om pensionsgrundande belopp på grund av barnår åtminstone kan förenklas. Främst gäller detta antalet kombinationer mellan tre olika sätt att beräkna det pensionsgrundande beloppet och flera alternativ att fördela beloppet mellan föräldrarna och i vissa fall styvförälder. Lagrådet har emellertid på den tid som har stått till buds för granskning av förslaget inte kunnat utarbeta något eget förslag till enklare eller mer schabloniserade bestämmelser. Vad avser premiepensionssystemet föreslår Lagrådet, som kommer att utvecklas närmare nedan, att i stort sett hela 11 kap. rörande Premiepensionsmyndighetens verksamhet bryts ut ur lagen om inkomstgrundad ålderspension och tas in i en särskild lag. Ett sådant system finns ju redan när det gäller den allmänna tilläggspensioneringen och förvaltningen av dess medel, där det sistnämnda regleras i en särskild lag med reglemente för Allmänna pensionsfonden. Åtskilliga bestämmelser i den föreslagna lagen innehåller bemyn- diganden för regeringen, i vissa fall med delegationsrätt för regeringen till myndighet som regeringen bestämmer. Frånsett den reglering som föreslås för Premiepensionsmyndigheten – och som Lagrådet återkommer till under 11 kap. – samt bestämmelser som enbart eller i allt väsentligt handlar om förmåner för den enskilda (se 2 kap. 5 § 16) får de föreskrifter som lagen innehåller anses kräva lagform enligt 8 kap. 3 § regeringsformen. Någon bestämmelse som medger att regeringen lämnas sådant bemyndigande som sägs i 8 kap. 7 § regeringsformen finns inte för socialförsäkringslagstiftningen. Det kan därför med nyss nämnda förbehåll bara bli fråga om verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen. Sådana föreskrifter behöver inte ha stöd i lag. Om det anses önskvärt med en bestämmelse som erinrar om behovet av verkställighetsföreskrifter bör den utformas just som en sådan erinran och inte som ett bemyndigande. I fall då det är fråga om subdelegation bör bestämmelsen utformas så, att det ankommer på regeringen att bestämma till vilken myndighet rätten att meddela föreskrifter skall delegeras. (Jfr Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2 uppl. 1989 s. 134, 152, Anders Hultqvist, Legalitetsprincipen vid in- komstbeskattningen, 1995 s. 132 ff.) Paragrafen bör därvid innehålla att närmare bestämmelser om verkställighet får i angivna hänseenden med- delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Be- träffande verkställighetsföreskrifter brukar det anses att den lagregel som skall kompletteras bör vara så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom verkställighetsföreskrifterna. 1 kap. 3 § I denna paragraf anges de grundläggande principerna för beräkning av de pensioner som skall utgå enligt lagen. I sista meningen sägs därvid att pensionernas storlek också är beroende av indexomräkning för inkomst- pension och värdeutveckling av de medel som fonderats för premiepen- sion. Ordet "indexomräkning" ger inte besked om någon princip och är dessutom intetsägande eftersom flera olika omräkningsoperationer måste göras enligt lagen. Om ordet byts ut mot uttrycket "den allmänna inkomstutvecklingen" blir dels bestämmelsen mer upplysande, dels får ordet "värdeutveckling" i fråga om premiepension en innehållsmässig motsvarighet när det gäller inkomstpension. Vidare förtjänar anmärkas att paragrafen inte innehåller någon upplysning om vilka faktorer den tredje pensionsformen, tilläggspensionen, är beroende av, nämligen för tiden till dess den försäkrade fyller 65 år den allmänna prisutvecklingen och för tiden därefter den allmänna inkomstutvecklingen. 1 kap. 5 § Enligt första stycket andra meningen skall genom inkomstindex hänsyn tas till bl.a. förändringen av genomsnittet av de försäkrades årliga "pensionsgrundande inkomster enligt 2 kap. 1 § första stycket". I sist- nämnda lagrum anges pensionsgrundande inkomst som summan av en försäkrads på visst sätt angivna inkomster under ett år. Enligt andra stycket i samma paragraf skall emellertid vid beräkning av en försäkrads pensionsgrundande inkomst bortses från vad som överstiger sju och en halv gånger inkomstbasbeloppet. När lagen på andra ställen än just här talar om pensionsgrundande inkomst avses den på nu angivet sätt begrän- sade inkomsten. I nu aktuellt sammanhang skall emellertid hänsyn tas till de totala inkomsterna. För tydlighets skull bör hellre användas uttrycket "pensionsgrundande inkomster utan den begränsning som anges i 2 kap. 1 § andra stycket". 1 kap. 7 § Enligt andra stycket i paragrafen skall den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, om regeringen inte föreskriver annat. Bemyndigandet infördes utan lagrådsgranskning år 1984 i motsva- rande bestämmelse i lagen om allmän försäkring (prop. 1984/85:78) och det framgår inte vad det finns för grund för bemyndigandet. Enligt vad som upplysts har möjligheten till undantagande inte nämnvärd praktisk betydelse. Det får förutsättas att frågan aktualiseras i samband med det fortsatta arbetet med bestämmelserna om vilka som skall vara försäkrade. 3 kap. 4 § Regleringen av frågan om rätt till ett pensionsgrundande belopp på grund av förtidspension avser ett enda år, nämligen 1999. Tanken är uppenbar- ligen att en ny ordning skall hinna arbetas fram, riksdagsbehandlas och träda i kraft före utgången av år 1999. Till dess är det emellertid endast knappt två år. Erfarenheten, inte minst i detta sammanhang, visar att komplicerade lagstiftningsärenden tenderar att ta mycket längre tid än som förutsetts. Lagrådet har tidigare konstaterat att den föreslagna lagen är ofullgången. Att därutöver medvetet utforma lagen så att en lucka i regleringen kan öppna sig ett år efter det att lagen trätt i kraft synes inte tillrådligt. I stället bör normal lagstiftningsteknik användas, dvs. att man lagstiftar för en obestämd framtid och ändrar lagen när det ges anledning till det. Lagrådet förordar därför att tidsbegränsningen i förevarande pa- ragraf slopas och att paragrafen ges följande lydelse: "En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension, beräknad enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §." 3 kap. 6 § Enligt andra stycket skall, om det pensionsgrundande belopp som skulle ha tillgodoräknats den försäkrade enligt 5 § överstiger en pensionsgrun- dande livränta som förtidspensionen har varit samordnad med, endast det överskjutande beloppet tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande. Det är önskvärt att bestämmelsen täcker in även det fallet att det pensionsgrundande beloppet är lika stort som eller mindre än livräntan. Detta kan ske med följande formulering: "Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade endast om och i den utsträckning det överstiger den för- säkrades livränta före samordning." 3 kap. 8 § Enligt paragrafen skall en försäkrad som under "ett år" undergått grundutbildning tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp. Bestäm- melsen läses lätt så att hela grundutbildningen försiggått under ett kalen- derår. Fortsatt läsning ger dock vid handen att uttrycket används endast som utgångspunkt för att därefter ange det år för vilket tillgodoräknandet skall ske. Bestämmelsen skulle bli mer lättförståelig om i stället skrivs "En försäkrad som under någon del av ett år --". 3 kap. 13 § Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall, om inte anmälan görs enligt första stycket om hur rätt till pensionsgrundande belopp på grund av barnår skall fördelas, beloppet tillfalla modern. Det kan naturligtvis diskuteras om detta står i överensstämmelse med Rådets direktiv den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (79/7 EEG). Att ytterligare komplicera systemet med någon möjlighet för föräldrarna att tvista om fördelningen av beloppet bör emellertid inte komma i fråga och den föreslagna ordningen torde bäst motsvara livets realiteter. Lagrådet finner därför inte anledning till erinran mot förslaget i den delen. Som någon sorts motvikt föreslås i första stycket andra meningen att en förälder skall genom ensidig anmälan kunna åvägabringa att vardera föräldern skall tillgodoräknas ett belopp som motsvarar hälften av det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet. Detta alternativ kan uppenbarligen ställa den förälder som främst hämmats i sin förvärvsförmåga, dvs. i regel modern, i ett mycket sämre läge än som skulle följa av alternativen 1 och 2 i 17 §. Den andra förälderns valrätt kan användas i rent trakasseringssyfte, t.o.m. om det för honom inte skulle medföra den minsta fördel därför att hans inkomster beloppet förutan överstiger sju och ett halvt inkomstbasbelopp. Detta utgör inte något bra form för likabehandling av kvinnor och män och är knappast ägnat att mildra den kritik som tilläventyrs skulle kunna riktas mot moderns företrädesrätt enligt andra stycket. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen om ensidig anmälan i första stycket andra meningen får utgå. I andra hand förordas en reglering liknande den som valts i 31 § för- slaget till införandelag, med den modifiering som Lagrådet föreslår be- träffande det lagrummet. 3 kap. 19 § Enligt första stycket skall vid beräkningen enligt 3 kap. 17 § första stycket 1 relevanta belopp som avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Detta synes vara den enda bestämmelse i den permanenta regleringen, dvs. den som avses gälla från och med år 2001, enligt vilken prisbasbeloppet skall användas vid omräkning i stället för inkomstbasbeloppet. Den ringa ekonomiska fördel som skattebetalarna måhända kan vinna på barnföräldrarnas bekostnad synes inte motivera en sådan särbehandling. Lagrådet förordar därför att orden "förändringar av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring" byts ut mot orden "förändringar av inkomstbasbeloppet". 3 kap. 24 § Enligt paragrafen skall för den som "antagits" vara far till ett barn men som genom dom som vunnit laga kraft har förklarats inte vara det vissa bestämmelser tillämpas som om han vore far till barnet när det gäller tiden innan domen vunnit laga kraft. Ordet "antagits" används inte i någon liknande bemärkelse i den familjerättsliga regleringen och kan därför föranleda missförstånd. I stället kan skrivas "För den som enligt 1 kap. föräldrabalken ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap fastställts genom bekräftelse eller dom men som genom en dom som vunnit laga kraft förklarats inte vara far till barnet, skall --- ." 4 kap. 5 § I paragrafen föreskrivs att, så länge förvärvsvillkoret enligt 5 kap. 13 § inte är uppfyllt, den försäkrades pensionsrätt för inkomstpension skall utgöra 18,5 procent av den del av pensionsunderlaget som avser pen- sionsgrundande belopp för plikttjänstgöring eller barnår. I olika sammanhang görs i lagrådsremissen uttalanden om att 2 kap. 18 § regeringsformen är tillämplig på intjänad rätt till premiepension. Lagrådet vill erinra om att det i förevarande lagstiftningsärende inte be- träffande denna fråga kan göras några motivuttalanden som tjänar till ledning för rättstillämpningen. Frågan måste lösas av domstolarna med tillämpning av lagtexten och vad som förevarit när bestämmelsen kommit till eller ändringar däri gjorts. Lagrådet har därför inte funnit anledning att gå in på frågan. Eftersom det ter sig främmande att staten skulle beröva pensionärer intjänade pensionsrätter av den art det här är fråga om – och vore det så illa ställt kan även grundlag ändras – synes den dessutom ha övervägande teoretiskt intresse. Däremot kan grundlagsbestämmelsen inte, som antas i den allmänna motiveringen, utesluta att medel som beräknats för den försäkrade på grund av barnår överförs till premiepensionssystemet innan förvärvs- villkoret i 5 kap. 13 § är uppfyllt. Även civilrättsliga fordringar kan na- turligtvis vara villkorade och betalning som lämnats för dem bringas gå åter, om villkoren inte uppfylls. Så sker ju också i premiepensionssyste- met vid omräkningar av olika slag, t.ex. på grund av ändrad taxering. Däremot framstår den föreslagna ordningen från mer praktiska synpunk- ter som lämplig. I sista meningen av paragrafen sägs att det som sagts förut också gäller om det därefter står klart att pensionsgrundande inkomster och belopp inte har tillgodoräknats i tillräcklig omfattning. Innebörden härav torde vara att den högre procentsatsen kan komma att tillämpas även för det fallet att pensionsgrundande inkomster eller belopp senare sänks så, att det visar sig att förvärvsvillkoret inte varit uppfyllt. Sista meningen bör därför ges följande lydelse. "Detsamma gäller, om pensionsgrundande inkomster eller belopp senare ändras så att villkoret enligt 5 kap. 13 § inte är uppfyllt." 5 kap. 1 § Bestämmelsernas innebörd synes bli klarare, om andra stycket delas i två nya stycken och första meningen med tillägg av orden ", om inte annat framgår av tredje stycket" får utgöra ett nytt andra stycke. 5 kap. 2 § Den hänvisning som görs till 10 § är obehövlig, eftersom den paragrafen endast innehåller en upplysning om att verkställighetsföreskrifter kan komma att meddelas. Hänvisningen bör därför utgå. Detsamma gäller 5 kap. 6 § andra stycket 1. 5 kap. 5 § I slutet av första stycket bör analogt med avslutningen av andra stycket första meningen efter uttrycket "summan av pensionsbehållningarna för de personer" (som levde vid utgången av samma år) inskjutas "i samma ålder". Andra stycket är svårförståeligt. Avsikten är att utsäga att förhållandet mellan avlidna och kvarlevande skall beräknas, inte efter den faktiska fördelningen utan efter statistiska antaganden. Möjligen kan bestämmel- sen bli mer begriplig om den formuleras sålunda: "Arvsvinstfaktorer som avser fördelningen av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år då de har fyllt eller skulle fylla 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan det beräknade antalet personer som har avlidit det år då de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person för vilken beräkningen skall göras och det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder. Förhållandet skall, för en --- uppnådde 64 års ålder." 5 kap. 10 § I paragrafen sägs att ytterligare föreskrifter om omräkning enligt 4–9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfak- torer meddelas av regeringen. Sådana föreskrifter får ses som typiska verkställighetsföreskrifter och har ett fylligt underlag i lagförslaget. För att klargöra att det är fråga om verkställighetsföreskrifter bör paragrafen ges följande lydelse: "Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om omräkning enligt 4–9 §§ och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av rege- ringen." 5 kap. 11 § Enligt första stycket tredje meningen skall pensionsbehållning beräknas på sätt som anges i 6 § andra stycket 1. Sistnämnda bestämmelse före- skriver i sig inga beräkningsgrunder utan anger endast att det skall beak- tas att pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt, beräknad på visst sätt, har uppgått till skilda belopp under året. Att en så viktig regel som den om hur pensionsbehållningen skall bestämmas vid beräk- ning av årlig inkomstpension skall utläsas ur en hänvisning till en ofull- ständig bisats är otillfredsställande. Lagrådet förordar att bestämmelsen om beräkning av pensionsbehållning ges ett självständigt uttryck – och detta så mycket mer som tidsbestämningarna delvis avviker – i ett nytt andra stycke av förslagsvis följande lydelse: "Pensionsbehållning som avses i första stycket skall beräknas på pensionsrätt som har tillgodoräk- nats den pensionsberättigade för åren till och med det andra året före det år då uttaget av pensionen görs och som har omräknats enligt 4, 6 och 7 §§ för åren till och med det år som närmast föregått pensionsuttaget. För den som har uppburit --- motsvarande andel." Hänvisningen i sista stycket ändras i så fall till att avse "andra stycket". För den som är berättigad till inkomstpension och som har uppburit folk- eller tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 skall, när inkomstpensionen beräknas, pensionsbehållningen minskas med 0,5 procent för varje månad före år 2001 för vilken folk- eller tilläggspension har betalats ut. Vid återkallelse eller minskning av ett uttag av inkomstpension skall pensionen som utgetts före återkallelsen respektive det belopp med vilket pensionen minskats räknas om till pensionsbehållning på sätt som anges i 5 kap. 3 §. Därvid föreskrivs dock inte att den minskning som gjorts för ett uttag av folk- eller tilläggspension före år 2001 skall "läggas tillbaka". Vid ett nytt eller ökat uttag av inkomstpension bör därför den pensionsbehållning som räknats fram vid den tidigare återkallelsen respektive minskningen av uttaget inte på nytt minskas enligt bestämmelserna i första stycket femte och sjätte meningarna i förevarande paragraf. En föreskrift om detta bör tillfogas. 5 kap. 12 § I konsekvens med vad som föreslås under 5 kap. 10 § förordas att tredje stycket får följande lydelse: "Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen." 6 kap. 1 § I analogi med vad som förordats i fråga om utformningen av 5 kap. 1 § bör andra stycket i förevarande paragraf delas upp i två nya stycken och till första meningen i det nya andra stycket läggas orden ", om inte annat framgår av tredje stycket". 6 kap. 5 § Enligt sista meningen i andra stycket skall vid uttag av tilläggspension efter 65 års ålder bortses från tid under vilken den pensionsberättigade har uppburit inkomstpension. Av införandelagen framgår att bestämmelserna om uttag och utbetal- ning av inkomstpension och tilläggspension skall träda i kraft den 1 januari 2001. Vidare anges i 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § att inkomstpension och tilläggspension inte kan tas ut annat än tillsammans. Den angivna bestämmelsen torde enbart ta sikte på dem som är födda under åren 1938–1953, eftersom de som är födda 1937 eller tidigare skall omfattas av de äldre bestämmelserna om tilläggspension och de som är födda 1954 och senare omfattas av de nya reglerna om inkomstgrundad ålderspension. Om en person som är född under åren 1938–1953 har tagit ut in- komstpension och rätt till tilläggspension senare uppkommer, skall tilläggspensionen betalas ut utan ny ansökan (se 12 kap. 1 §). En sådan rätt till tilläggspension kan dock aldrig inträda efter den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. Sista meningen i andra stycket synes därför sakna betydelse. Lagrådet förordar att meningen stryks. 6 kap. 9 § Enligt paragrafen skall i vissa fall utgå tillägg till tilläggspensionen. Tillägget skall beräknas bl.a. med utgångspunkt från hel årlig tilläggs- pension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 2 och 3 §§ "under antagande att han eller hon vid denna tidpunkt uppnått 65 års ålder". Det citerade uttrycket synes inte ha någon funktion att fylla utan kan tvärtom föranleda vissa missförstånd. Lagrådet förordar därför att det får utgå. 6 kap. 13 § Regeln om att man för de äldre pensionsberättigade i vissa fall skall bortse från tid under vilken vederbörande inte har haft rätt till tilläggs- pension väcker frågan om vilken betydelse underlåten avgiftsbetalning vid inkomst av annat förvärvsarbete skall ha i det nya systemet. Enligt nu gällande bestämmelser kan underlåten avgiftsbetalning leda till att pen- sionspoäng inte tillgodoräknas och att antalet år för att uppnå full tilläggspension ökas (se bl.a. 19 och 20 §§ införandelagen). Visserligen kan underlåten avgiftsbetalning påverka beräkningen av pensionsgrundande belopp vid barnår (3 kap. 19 §) och pensionsrätten (4 kap. 4 §). För att uppnå det s.k. förvärvsvillkoret i 5 kap. 13 § räcker det emellertid med att pensionsgrundande inkomst har fastställts för vart och ett av minst fem år med inkomster som uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Vid beräk- ning av pensionsgrundande inkomst skall enligt 2 kap. 22 § avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift och hänsyn tas inte till om avgiften erlagts eller inte. Följden härav kan bli att en försäkrad får en pensions- grundande inkomst fastställd trots att han eller hon inte har betalat sina avgifter (vederbörande kan dock gå miste om pensionsrätten enligt 4 kap. 4 §). Lagrådet vill påpeka att denna pensionsgrundande inkomst sedan kan användas för att uppfylla förvärvsvillkoret. Uttrycket sist i paragrafen, "eller inte har haft rätt till tilläggspension", saknar betydelse efter tidigare ändringar i lagen om allmän försäkring och bör därför utgå. Rubriken till tredje avdelningen och 7 kap. samt 7 kap. 1 § m.fl. I både rubriken till tredje avdelningen, rubriken till 7 kap., 7 kap. 1 § samt några paragrafer i sjunde och följande kapitel förekommer ordet premiereservsystemet. Detta är ett ord som har använts under lagstift- ningsärendets gång. Det färdiga lagförslaget handlar däremot om premiepensioner. Den myndighet som skall hantera denna del av den allmänna inkomstgrundade ålderspensioneringen kallas Premiepensionsmyndigheten. Begreppet premiepension bör därför användas även vid beteckningen av hela systemet. Ordet "premiereservsystemet" bör bytas ut mot ordet "premiepensionssystemet". Lagrådet har utom på nyss angivna ställen observerat ordet i 7 kap. 4 §, 8 kap. 3 § samt 11 kap. 6 och 11 §§. I rubriken före 35 § i införandelagen bör ordet "premiereservmedel" bytas ut mot "premiepensionsmedel". 7 kap. 1 § I paragrafen anges att premiepensionssystemet bl.a. (enligt tredje ledet) innebär att pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen och avkastningen på de fonderade medlen. I 1 kap. 3 § fjärde meningen talas med avseende på premiepension endast om att pensionens storlek är be- roende av värdeutveckling på de medel som fonderats. I konsekvens härmed bör orden "och avkastningen" utgå ur förevarande bestämmelse. 8 kap. 6 § I paragrafen sägs att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Premiepensionsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om för- farandet vid val och byte av fond. Sådana föreskrifter får ses som typiska verkställighetsföreskrifter och har ett tillräckligt underlag i lagförslaget. Det torde visserligen stå klart att den myndighet som regeringen kommer att ge i uppdrag att meddela verkställighetsföreskrifter blir Premiepensionsmyndigheten. Eftersom det är fråga om sådana föreskrifter bör dock riksdagen inte binda regeringen i det hänseendet. Paragrafen bör ges följande lydelse: "Närmare föreskrifter för verkställighet av lagens bestämmelser om val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer." 8 kap. 7 § I denna och åtskilliga andra paragrafer i lagen talas om livränta "med garanterade belopp" enligt 9 kap. 2 §. Av nämnda paragraf framgår att livränta i premiepensionssystemet skall utgå med garanterade belopp. Det är tillräckligt att hänvisning sker till livränta enligt 9 kap. 2 §. Det citerade uttrycket bör därför kunna utgå i de bestämmelser där de förekommer, frånsett självfallet 9 kap. 2 §. Av 9 kap. 2 § andra stycket jämfört med 9 kap. 1 § får anses framgå, att när en pensionssparare har tagit ut pension i form av livränta så skall det förhållandet att belopp tillförs spararens premiepensionskonto föranleda uppräkning av den framtida livräntan, om det inte enligt särskilda bestämmelser, såsom exempelvis i förvarande paragraf, skall betalas ut direkt till spararen. På grund härav bör sista meningen i tredje stycket av förevarande paragraf ges följande lydelse: "Har pensionsspararen tagit ut pension i form av livränta enligt 9 kap. 2 §, skall det belopp som inte betalas ut föras till spararens premiepensionskonto hos myndigheten." 10 kap. 10 § För att det klart skall framgå att det är först efter dödsfallet som den efterlevande likställs med pensionsspararen förordas att paragrafen inleds på följande sätt: "För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 7 § gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser --- ." 10 kap. 11 § Innebörden av första stycket i paragrafen skulle bli tydligare om det gavs följande lydelse: "Om någon inom den krets som avses i 1 § första stycket 3 har begått --- eller mot någon annan inom samma krets eller har --- försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande enligt 1 §." 11 kap. Detta kapitel aktualiserar flera frågor beträffande regeringens möjligheter att meddela föreskrifter. Kapitlet hänvisar i fråga om Premiepensionsmyndighetens verksamhet i stor utsträckning till olika bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag och till föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Regleringen består till följd härav till stor del av föreskrifter meddelade av Finansinspektionen, efter subdelegation av regeringen med stöd av bemyndiganden i de båda nämnda lagarna. Dessutom innehåller den här föreslagna lagen en bestämmelse i 10 § om att Finansinspektionen får medge undantag från de bestämmelser som anges i 1 § första stycket samt 4 § första och andra styckena. Någon bestämmelse som medger att regeringen lämnas sådant bemyn- digande som sägs i 8 kap. 7 § regeringsformen finns som inledningsvis anförts inte för socialförsäkringslagstiftningen. Till den föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension kan därför i princip bara meddelas verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen. Det får antas att åtskilliga av de föreskrifter som Finansinspektionen meddelat med stöd av försäkringsrörelselagen och lagen om årsredovisning för försäkringsföretag faller utanför ramen för verkställighetsföreskrifter. Så är åtminstone fallet med den möjlighet att meddela undantag från bestämmelser i förevarande lag som Finansinspektionen getts i 10 §. Det får anses att bemyndigandena i försäkringsrörelselagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag har getts med stöd i 8 kap. 7 § regeringsformen som i första stycket punkten 3 medger normgivnings- delegation i fråga om bl.a. näringsverksamhet. Möjligheten till sådan de- legation i fråga om årsredovisningsreglerna har utförligt diskuterats av Redovisningskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1996:157) Översyn av redovisningslagstiftningen (se särskilt allmän motivering kapitel 1 och avsnitt 3.2.6). Lagrådet anser det inte möjligt att i detta lagstiftningsärende ta ställning till den förda diskussionen utan utgår från att det kommer att ske i samband med behandlingen av Redovisningskommitténs lagförslag. Lagrådet utgår därför från nu gällande reglering beträffande försäkringsrörelse och redovisning. Premiepensionsmyndigheten är som framgår redan av namnet en myn- dighet och kan knappast anses driva näringsverksamhet. Myndigheten betecknas dock i 7 kap. 2 § som försäkringsgivare för premiepension och det sägs där att dess verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. I olika paragrafer i förevarande kapitel sägs att myndigheten vid tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och med stöd av dessa bestämmelser meddelade föreskrifter skall anses som ett försäkringsbolag eller livförsäkringsbolag. Med hänsyn härtill är det högst naturligt att den reglering som gäller för försäkringsrörelse och årsredovisning i försäk- ringsföretag också tillämpas beträffande Premiepensionsmyndigheten. Det kan inte komma i fråga att i förevarande lag ta in alla de föreskrifter som utfärdats av Finansinspektionen och som i pensionsspararnas intresse bör tillämpas också i Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Den föreslagna regleringen är därför i sak välmotiverad. Premiepensionsmyndigheten är som sagt en myndighet och regeringen kan därför inom ramen för sin restkompetens meddela interna förvaltningsföreskrifter och förfaranderegler för myndigheten. Frågan är då om den för Premiepensionsmyndigheten föreslagna regleringen kan anses utgöra interna förvaltningsföreskrifter så att bl.a. de föreskrifter som Finansinspektionen meddelat med stöd av bemyndiganden i försäkringsrörelselagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kan i förevarande sammanhang anses omfattade av regeringens restkompetens och så att riksdagen i förevarande lag kan medge att undantag görs från vissa av de bestämmelser vartill lagen hänvisar. Frågan kan vara tveksam med hänsyn till den stora betydelse reglerna har för pensionsspararnas trygghet. De kan dock, frånsett kostnadsbestämmelserna, inte enligt 8 kap. 3 § regeringsformen anses gälla åligganden för enskilda eller i övrigt avse ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Lagrådet beaktar också ett tidigare principuttalande av Lagrådet (prop. 1977/78: 75 s. 144 ff, jfr Holmberg/Stjernquist, Grundlagarna, 1980 s. 19 ff) av innebörd att kravet på en grundlagstillämpning i strikt överensstämmelse med lagtexten får anses ha större tyngd när det gäller exempelvis innebörden av de absoluta fri- och rättigheterna eller när det gäller vad regeringen utan bemyndigande äger förordna om, än när fråga är om riksdagens möjligheter att delegera normgivningsmakt till regeringen. Vid bedöm- ningen kan Lagrådet inte bortse från att motsvarande reglering för de en- skilda försäkringsföretagen i stor utsträckning getts i förordningsform efter riksdagens bemyndigande och att riksdagen alltså godtagit en sådan ordning för enskilda rättssubjekt. Så mycket större skäl finns det då att acceptera den i fråga om en statlig förvaltningsmyndighet, låt vara att den inte grundas på delegation utan på regeringens restkompetens. Vid en sammanfattande bedömning finner Lagrådet att den valda lagstiftningstekniken i princip får godtas. Även om hela den reglering som avses gälla för Premiepensionsmyn- dighetens verksamhet skulle kunna tas in i förordningar utfärdade av re- geringen är det enligt Lagrådets mening av värde att de grundläggande bestämmelserna antas av riksdagen och alltså får lagform. De kommer i så fall enligt 8 kap. 17 § regeringsformen att i fortsättningen omfattas av den formella lagkraftens princip. Trots detta får anses att riksdagen, så- som föreslås i 11 kap. 10 § förevarande lag, kan tillåta avvikande be- stämmelser i bl.a. förordning, eftersom hela ämnesområdet får anses tillhöra regeringens restkompetens (se angående förvaltningslagen Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2 uppl. 1989, s. 168). Även om sålunda den valda lagstiftningstekniken kan godtas, framstår 11 kap. i lagförslaget, om det enligt det förut anförda betraktas som huvudsakligen fallande under regeringens restkompetens, som i konstitutionellt hänseende avvikande från lagen i övrigt. Denna kan i egenskap av socialförsäkringslagstiftning inte omfattas av riksdagens normgivningsdelegation. Lagrådet förordar därför att de bestämmelser som kan anses röra enbart Premiepensionsmyndighetens verksamhet bryts ut ur lagen och placeras i en särskild lag. Bestämmelserna i 11 och 12 §§ rörande Premiepensionsmyndighetens kostnader – som i övrigt innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden – får dock ses som ett led i regleringen av pensionernas storlek och bör därför vara kvar i lagen och i förevarande kapitel, som lämpligen kan benämnas, i enlighet med den nuvarande underrubriken, "Premiepensionsmyndighetens kostnader". Tvekan kan råda om placeringen av 9 §, vars bestämmelser handlar om Finansinspektionens tillsyn. De kan antingen placeras i den särskilda lagen eller i anslutning till 15 kap. 2 § i förevarande lagförslag, vari föreskrivs att Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. På grund av bestämmelsernas detaljkaraktär och nära släktskap med övriga hänvisningar i kapitlet till försäkringsrörelselagen finner dock Lagrådet det mest naturligt att även 9 § förs över till den särskilda lagen. 11 kap. 4 § Bland de bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, vartill hänvisas i paragrafens första stycke, är 8 kap. 7 § om vite. Härvid är att beakta bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen att ingen myn- dighet får bestämma hur förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskilda eller kommun eller som rör tillämpning av lag. Myndighetsutövning torde det inte bli fråga om i Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet men däremot desto oftare tillämpning av lag. I det hänseendet finns alltså inte utrymme för vitesförelägganden mot Premiepensionsmyndigheten. Möjligheten att meddela vite för statliga förvaltningsmyndigheter är omdiskuterad och synes i vart fall alltmera sällan tas i bruk (se Rune Lavin, Viteslagstiftningen, 1989, s. 35 ff). Ett skäl för att det skulle vara möjligt i förevarande fall är att Premiepensionsmyndigheten i regleringen likställs med försäkringsföretag. Det framstår ändå som olämpligt att en statlig myndighet skall rikta vitesföreläggande mot en annan myndighet såsom offentligrättsligt subjekt. Lagrådet förordar därför att hänvisningen till 8 kap. 7 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag får utgå. 11 kap. 9 § Vid tillämpningen av hänvisningarna i förevarande paragraf till försäk- ringsrörelselagen måste iakttas de förut återgivna bestämmelserna i 11 kap. 7 § regeringsformen, som hindrar Finansinspektionen att före- skriva hur Premiepensionsmyndigheten i särskilt fall skall besluta i ärende som rör tillämpning av lag. Att exempelvis förelägga Premiepen- sionsmyndigheten att vidta rättelse torde det därför mera sällan kunna bli fråga om, annat än om det gäller myndighetens interna organisation. 11 kap. 10 § Enligt förslaget får Finansinspektionen medge undantag från vissa be- stämmelser. Som framgår av det förut anförda får bestämmelsen ses som ett uttryck för att i dessa hänseenden kvarstår regeringens restkompetens orubbad. Inom restkompetensen är det emellertid regeringen och inte riksdagen som bör bestämma till vilken myndighet en viss uppgift skall delegeras. Lagrådet förordar därför att det anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge de angivna undantagen. 11 kap. 11 § Enligt fjärde stycket skall avgifterna till Premiepensionsmyndigheten helt "eller delvis" anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto. När det på grund av de citerade orden inte är fråga om en procentsats finns det inte i paragrafen någon norm som anger hur avgifterna skall fördelas mellan pensionsspararna inbördes. En sådan bör finnas som underlag för bemyndigandet till rege- ringen i paragrafens femte stycke att meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter. Till föreskriften i tredje stycket första meningen – att avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader – bör därför läggas orden "med skälig fördelning mellan pen- sionsspararna." Med anledning av tidigare diskussion om normgivningsdelegation må erinras om att bemyndigandet i femte stycket kan ges med stöd av 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. 12 kap. 1 § Avsikten är att, med vissa undantag, pension skall utgå endast efter an- sökan, och detta oavsett den försäkrades ålder. Denna avsikt kommer emellertid inte till tydligt uttryck i första stycket första meningen i paragrafen. Meningen bör därför delas på två meningar, som ges följande lydelse: "Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan." 12 kap. 3 § Enligt andra stycket andra meningen i paragrafen skall anmälan om åter- kallelse eller minskning av uttag av ålderspension ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden före den månad som änd- ringen avser. Utformningen av bestämmelsen brister i konsekvens i för- hållande till 12 kap. 2 § första stycket och ger inte något svar på frågan om vad som händer om den pensionsberättigade ger in sin anmälan senare än han tänkt sig. Meningen bör hellre ges följande lydelse: "Ändringen skall göras från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till den allmänna försäkringskassan." 12 kap. 4 § Iakttas vad Lagrådet förordat under 12 kap. 1 § skall hänvisningen i sista meningen till 1 § första stycket avse första och andra meningarna. 12 kap. 6 § För att få konsekvens mellan de olika tidsangivelserna bör första meningen ges följande lydelse: "Pension enligt denna lag skall utges till och med den månad då den pensionsberättigade har avlidit eller till och med månaden före den månad då rätten till pension annars har upphört." 13 kap. 5 § Enligt första stycket får Riksförsäkringsverket under vissa förutsättningar fatta beslut för en allmän försäkringskassas räkning. Tanken är emellertid att försäkringskassan fortfarande skall stå som beslutsmyndighet. Lagrådet kan ha förståelse för de motiv av praktisk och administrativ art som ligger bakom förslaget. Det bör dock enligt Lagrådets mening inte komma i fråga att lämna utrymme för någon oklarhet rörande be- slutsfattandet när det gäller så väsentliga områden som är aktuella i detta lagstiftningsärende. Den hänvisning som görs i lagrådsremissen (avsnitt 13.4) till att Vägverket tillagts motsvarande befogenhet att på vissa om- råden fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning bör inte tas till intäkt för att ytterligare utsträcka ett så tveksamt förfarande till att avse också förevarande område. Det kan också erinras om att Riksförsäkringsverket, liksom hittills, inte skall kunna begära omprövning av ett beslut, eftersom det får anses olämpligt att en tillsynsmyndighet kan begära omprövning av beslut som har fattats av den som myndigheten har att utöva tillsynen över (remissen avsnitt 27.4). Lagrådet anser sålunda att det inte bör få uppkomma någon tvekan om vem som fattar besluten och förordar därför att bestämmelsen om Riks- försäkringsverkets rätt att fatta beslut för försäkringskassas räkning utgår. 13 kap. 6 § Enligt paragrafen skall vad som sägs i 1–5 §§ inte gälla om något annat följer av annan bestämmelse i denna lag eller av annan författning. För att en sådan föreskrift skall kunna meddelas i en författning som inte har lagform krävs att den faller inom regeringens restkompetens. Självfallet kan hänvisningen tillämpas med denna begräsning för ögonen. Behovet av reservationen synes dock företrädesvis hänföra sig till bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ som otvivelaktigt avser ämnesområden som faller inom regeringens restkompetens. Bestämmelser om att beslut kan fattas genom automatisk databehandling synes böra ges lagform. Lagrådet ifrågasätter om inte reservationen bör avse endast 1, 2 och 4 §§. 13 kap. 17 § I bestämmelsen föreskrivs att en enskild bara får överklaga sådana beslut "som har omprövats eller som har tillkommit genom omprövning enligt 9 §". Enligt vad som upplysts vid föredragningen är avsikten bl.a. att fånga in också sådana fall där del av ett beslut har omprövats. Bestäm- melsen framstår emellertid som onödigt komplicerad. Några svårigheter i tillämpningen torde inte uppkomma om man nöjde sig med att ange att den enskilde endast får överklaga sådana beslut "som har tillkommit genom omprövning". 14 kap. 1 § Enligt första stycket första meningen skall den allmänna försäkrings- kassan besluta om återbetalning av inkomst- eller tilläggspension, om den som uppburit pensionen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet "eller på annat sätt har orsakat" att pensionen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Det nämnda rekvisitet skulle kunna föranleda återbetalningsskyldighet med anledning av rena missöden, för vilka den pensionsberättigade inte kan lastas. Det har blivit upplyst att den angivna förutsättningen för återbetalningsskyldighet inte kommit till användning i förvaltningsdomstolarnas praxis. Det synes svårt att hitta exempel på "annat sätt"; exempelvis felaktiga uppgifter i inkomstdeklarationer täcks av "oriktiga uppgifter". Något motsvarande rekvisit finns inte i 13 kap. 13 § andra stycket. Lagrådet förordar därför att orden "eller på annat sätt" får utgå ur paragrafen. Motsvarande bestämmelser i 14 kap. 4 och 6 §§, som redan, till synes omotiverat, i nu behandlade hänseende avviker från 1 § första stycket första meningen, bör anpassas till den här föreslagna lydelsen. 14 kap. 2 § Enligt andra stycket andra meningen skall, om pensionsrätten höjts och pensionsspararen skall påföras avgifter för detta, tillägg till pensions- spararens konto göras först när "hela" avgiften anses betald enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen. Bestämmelsen synes vara avsedd att ange den tid, när det uppräknade beloppet skall bokföras på kontot, men däremot inte att hindra att vid bristande avgiftsbetalning kontot med tillämpning av 4 kap. 4 § tillförs ett belopp i förhållande till den andel av avgiften som betalts. Ordet "hela" synes kunna avvaras och bör för att förebygga missförstånd i nu antytt hänseende strykas. 14 kap. 4 § I första stycket tredje meningen torde för tydlighets skull avslutningsvis böra läggas till orden "efter omräkning av fastställda livräntebelopp." 14 kap. 5 och 6 §§ Det avsnitt som omfattar 2–6 §§ behandlar premiepension och premie- pension till efterlevande. Bestämmelserna i 2–4 §§ angående ändrad pensionsrätt och 6 § första och andra styckena angående felaktig utbetalning i annat fall avser enligt ordalydelsen endast premiepension. Det anges därefter att bestämmelserna också gäller för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande (i det förstnämnda fallet enligt 10 kap. 7 §). Såvitt avser 2–4 §§ anges detta i 5 § och såvitt avser 6 § första och andra styckena anges det i 6 § tredje stycket. Dispositionen skulle bli klarare, om första och andra styckena i nuvarande 6 § fick utgöra 5 §, medan nuvarande 5 § och nuvarande 6 § tredje stycket i stället fick utgöra 6 §. Sistnämnda stycke bör vidare omformuleras för att innebörden tydligare skall framgå. Den föreslagna 6 § skulle i så fall kunna erhålla följande lydelse: "Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 10 kap. 7 §. Bestämmelserna i 5 § gäller också för den som har fått rätt till premiepension till efterlevande och, i det fall som avses i första stycket första meningen i paragrafen, oavsett om det är pensionsspararen eller den som har eller har haft rätt till premiepension till efterlevande som har orsakat den felaktiga utbetalningen." 15 kap. 2 § Iakttas vad Lagrådet förordat under 11 kap. bör i förevarande paragraf göras en hänvisning till den förslagna särskilda lagen om Premiepen- sionsmyndighetens verksamhet. Vidare bör hänvisningen i andra meningen i stället avse den särskilda lagen. 15 kap. 6 § Iakttas vad Lagrådet förordat under 3 kap. 13 § bör första stycket andra meningen lyda: "Anmälan enligt 3 kap. 13 § skall göras gemensamt av föräldrarna." 15 kap. 8 och 9 §§ Enligt olika bestämmelser i lagen skall anmälan av enskilda göras senast den 31 januari ett visst år. Enligt 8 § andra stycket och 9 § skall däremot anmälan göras senast vid utgången av ett år. Det skulle underlätta infor- mation och förebygga rättsförluster till följd av förväxlingar, om slut- punkten för olika tidsfrister för anmälningar från enskilda koncentrerades till en viss dag på året, som synes böra vara den 31 januari. Lagrådet förordar att andra tidsangivelser som avser enskilda anmälningar ändras till den 31 januari, om inte särskilda skäl talar däremot. I så fall skulle 8 § andra stycket första meningen få följande lydelse: "Om en make vill --- skriftligen anmäla detta senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen skall upphöra." 9 § bör på motsvarande sätt ges följande lydelse: "En förälder som vill --- en skriftlig ansökan om detta senast den 31 januari andra året efter utgången av det år för vilket vårdår skall tillgodoräknas." 15 kap. 17 § Första stycket behandlar preskription av fordringar på utfallande pen- sionsbelopp. Den terminologiska konstruktionen, att beloppet skall anses förverkat, är inte helt adekvat, eftersom det är preskription och inte förverkande i egentlig mening som åsyftas. Samma uttryckssätt har dock använts i andra sammanhang, se framför allt 20 kap. 5 § lagen om allmän försäkring, men även 16 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Valet av terminologi leder emellertid till frågan om meningen är att preskriptionslagen (1981:130) överhuvudtaget inte skall vara tillämplig på de angivna fordringarna, exempelvis i ett fall där den enskilde hävdar att han vidtagit någon åtgärd som skulle kunna anses ha avbrutit en preskription. (Jfr FÖD 1987:17 där, vid tillämpningen av 20 kap. 5 § lagen om allmän försäkring, ett sjukpenningbelopp inte ansågs förverkat med motiveringen att beloppet inte kunde anses ha förfallit till betalning så länge frågan om rätten till sjukpenning var under prövning.) Ett klargörande på denna punkt synes önskvärt, antingen genom ett uttalande i författningskommentaren eller genom att orden "är beloppet förverkat" bytes mot "är fordran på beloppet preskriberad". Syftet bakom andra stycket i bestämmelsen, vilket saknar motsvarighet i lagen om allmän försäkring, torde vara att framhäva att själva rätten till pension, dvs. fordran på sådana belopp som ännu inte förfallit till betalning, inte skall kunna preskriberas. I och för sig kan ifrågasättas, om en rätt till allmän pension överhuvudtaget skall anses utgöra ett sådant obligationsrättsligt anspråk vilket faller under preskriptionslagen. (Jfr rättsfallet NJA 1990 s. 35, där rätten till individuellt avtalad pension ansågs kunna gå förlorad genom preskription.) En viss osäkerhet kan dock föranledas av det förhållandet att rätten till premiepension, även om den ingår i en förvaltningsmässig reglering av allmän pension, också har civilrättsliga inslag; i lagrådsremissen anförs sålunda bl.a., att rätten till premiepension i förhållandet mellan staten och den enskilde måste likställas med en vanlig civilrättslig fordran (se avsnitt 19.1). Det är därför enligt Lagrådets mening inte omotiverat att, för att undvika framtida missförstånd, på sätt som här skett i bestämmelsens andra stycke uppta en föreskrift av innebörd att det endast är fordran på utfallande pensionsbelopp som kan gå förlorad genom passivitet. 15 kap. 18 § Enligt första stycket i paragrafen får regeringen träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad som skall gälla enligt lagen. Bemyndigan- det, vars motsvarighet i 20 kap. 15 § lagen om allmän försäkring till- kommit före 1974 års regeringsform, har dålig täckning i denna (jfr Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2 uppl. 1989, a. 195 ff). Enligt vad som upplysts har den föga praktisk betydelse eftersom internationella överenskommelser av här avsedd art ändå brukar underställas riksdagen för godkännande. Lagrådet förordar att första stycket får utgå. Förslaget till lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension 3 § Till de avsnitt av lagen om inkomstgrundad pension som föreslås träda i kraft den 1 januari 1999 hör hela 10 kap. De bestämmelser i 10 kap. som handlar om efterlevandeskydd under pensionstiden kan emellertid inte tillämpas innan pensionsspararen kan få ut premiepension, och eftersom detta inte kan ske innan 9 kap. sätts i kraft den 1 januari 2001 kan inte heller 10 kap. 7–10 §§ tillämpas dessförinnan. Lagrådet förordar att det tidigare ikraftträdandet för 10 kap. begränsas till 1–6 och 11 §§. Under föredragningen har anmäls att även 12 kap. borde sättas i kraft den 1 januari 1999. Behovet härav synes emellertid vara begränsat till 4–8 §§ i kapitlet och då endast med avseende på efterlevandeskydd före pensionstiden. Lagrådet förordar att det tidigare ikraftträdandet begränsas i enlighet härmed. Lagrådet förordar därför, att 3 § första stycket andra meningen får följande lydelse: "Detsamma gäller bestämmelserna i --- 7 och 8 kap., 10 kap. 1–6 och 11 §§, 11 kap., 12 kap. 4–8 §§ såvitt angår premiepen- sion till efterlevande enligt 10 kap. 1 §, 13 kap., 14 kap. 2–6 §§ och 15 kap. lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension". 5 § Enligt andra meningen i paragrafen skall lagen (1994:1748) om förvalt- ning av vissa tilläggspensionsavgifter, som upphävs, fortfarande tillämpas "i den utsträckning som följer av 35–37 §§". Avsikten är att uppsamlade medel och avkastningen av dem skall förvaltas enligt den gamla lagen till dess de tillförts de pensionsberättigade eller överförts till förvaltning enligt den nya lagstiftningen. Detta torde komma till tydligare uttryck med orden "till dess medlen enligt 35–37 §§ denna lag har tillförts de pensionsberättigade eller överförts till ny förvaltning". 6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen (1979:84) om delpen- sionsförsäkring, som upphävs, fortfarande skall gälla "i fråga om delpen- sion om ansökan görs före upphävandet och pensionen skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001". För tydlighetens skull bör para- grafen ange att lagen gäller också i fråga om redan beviljade delpensio- ner. Detta kan ske med orden "i fråga om dels redan beviljade delpensio- ner dels delpension som söks före upphävandet och skall beviljas för tid med början före den 1 januari 2001". Ny rubrik före 7 § Rubriksättningen i lagförslaget är alltför sparsam fram till 26 §. Önsk- värt hade varit att de olika övergångsbestämmelserna genom under- rubriker hade kunnat anknytas till särskilda kapitel i lagen om inkomst- grundad ålderspension. Detta möter dock svårigheter genom att flera pa- ragrafer behandlar skilda kapitel. 7 § och följande kan dock, till skillnad från föregående paragrafer som behandlar ikraftträdande av den nya lag- stiftningen och upphävande i förening med fortsatt begränsad giltighet av äldre lagstiftning, benämnas övergångsbestämmelser, som de också be- tecknas i portalparagrafen, 1 §. Lagrådet förordar att en ny rubrik, "Övergångsbestämmelser", införs före 7 §. 7 § I första stycket tredje och fjärde meningarna anges olika basbelopp med vilka pensionspoäng skall multipliceras. Dessa basbelopp anges emellertid också i 9 §. Det synes tillräckligt om hänvisning görs till 9 § i stället för att de olika basbeloppen räknas upp även här. Nämnda meningar kan därför slås samman till en, av följande lydelse: "Inkomsterna skall beräknas på så sätt att de tillgodoräknade pensionspoängen, med tillägg av en poäng, multipliceras med det basbelopp som för varje år anges i 9 § 1–3." Motsvarande ändring bör göras i 10 §. Paragrafen innehåller föreskrifter om beräkning av inkomstindex för åren 1960–1998. Föreskrifterna synes ge uttryck för att index räknas upp år från år med utgångspunkt i år 1960, på motsvarande sätt som index enligt 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension räknas upp år från år med utgångspunkt i år 1999. Enligt sistnämnda lagrum skall inkomstindexet för år 1999 vara 100,00. Det skulle vara önskvärt med ett samband mellan de båda indexserierna. Matematiskt skulle ett sådant samband innebära att tal för index enligt förevarande paragraf skulle anges med utgångspunkt från att indexet, fullföljt till år 1999, skulle bli 100,00, dvs. att indexserien så att säga räknas baklänges med utgångpunkt i år 1999. Detta kan komma till uttryck genom att till paragrafen läggs ett nytt sista stycke med följande lydelse: "Inkomstindexet anges för varje år med ett tal, bestämt med beaktande av att inkomstindexet för år 1999 enligt 1 kap. 5 § tredje stycket lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension skall vara 100,00." Härutöver krävs emellertid bestämmelser som anger förhållandet mellan inkomstindexet för år 1998 och inkomstindexet för år 1999. Lagrådet avstår från att försöka utforma sådana bestämmelser. 10 § Det remitterade förslagets bestämmelser om hur pensionsgrundande be- lopp på grund av förtidspension skall tillgodoräknas en försäkrad för tid före år 1999 är svåra att överblicka. En av svårigheterna föranleds av hänvisningen i förevarande paragraf till 3 kap. 4 § lagen om inkomst- grundad ålderspension, eftersom bestämmelserna där i det remitterade förslaget gäller endast för år 1999 och inte fått en sådan generell avfatt- ning som man kunnat vänta sig, om principerna i dem skulle gälla även för annan tid. Ändras avfattningen av 3 kap. 4 § i enlighet med vad Lag- rådet hemställt under samma paragraf bortfaller dock den delen av pro- blemet. I övrigt återkommer Lagrådet till detta under 26 §. 18 § Paragrafen är svårläst och synes böra delas upp på två meningar, av följande lydelse: "Med pensionspoäng enligt lagen (1998:000) om in- komstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 lik- ställas pensionspoäng enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring." 26 § Som anförts under 10 § är det remitterade förslagets bestämmelser om hur pensionsgrundande belopp på grund av förtidspension skall tillgodo- räknas en försäkrad för tid före år 1999 svåra att överblicka. Till huvud- saklig del beror detta på att 26 och 27 §§ utförligt handlar om pensions- grundande belopp för plikttjänstgöring och barnår medan man däremot skall gå tillbaka till 10 § för att förstå att även förtidspension för åren 1960–1998 medför rätt till pensionsgrundande belopp. Lagrådet förordar att ett nytt andra stycke införs i paragrafen av följande lydelse: "Pensionsrätt enligt första stycket första meningen beräknas, utom på pensionsgrundande inkomster enligt 10 §, på pensionsgrundande belopp som avses i 10 § och i första stycket andra meningen." Sista stycket i paragrafen synes kunna behållas oförändrat. 29 § Av inledningen till den föreslagna paragrafen kan man förledas att tro att första och andra styckena endast handlar om premiepension, vilket inte är avsett. Tredje stycket kommer av samma anledning oförmedlat. Lagrådet förordar att första stycket ges följande lydelse: "För åren 1960–1994 skall en försäkrads pensionsrätt för inkomstpension utgöra 18,5 procent av pensionsunderlaget. Någon pensionsrätt för premiepension skall inte fastställas för de åren." Vidare bör i tredje stycket efter orden "Vid bestämmande av pensions- rätt" inskjutas orden "för åren 1960–1998". 31 § I andra stycket andra meningen i paragrafen föreslås för det fallet, att föräldrarna tillgodoräknats lika hög pensionspoäng, att de skall dela på ett inkomstbasbelopp. Fallet är naturligtvist ytterst osannolikt men resultatet å andra sidan slumpartat och marginaleffekten stötande, eftersom det kan beröva endera föräldern ett betydligt högre pensionsgrundande belopp. Av samma skäl som anförts under 3 kap. 13 § lagen om inkomstgrundad ålderspension förordar Lagrådet att det pensionsgrundande beloppet, beräknat enligt alternativ 1 eller 2 i 3 kap. 17 § samma lag, i detta mycket speciella fall tillfaller modern. Ur sista meningen i andra stycket bör därför utgå orden "eller om de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng" och före nämnda mening i stycket fogas in en ny andra mening av följande lydelse: "Har ingen av föräldrarna tillgodoräknats pensionspoäng för det året eller har de tillgodoräknats lika hög pensionspoäng skall beloppet tillgodoräknas modern." 44 § Enligt paragrafen får Riksförsäkringsverket senast vissa angivna dagar överklaga beslut som meddelats av allmän försäkringskassa. I de fall överklagandet avser omprövningsbeslut kan emellertid dessa ha fattats så sent att den angivna tiden för överklagande inte räcker till eller skulle ha gått ut innan beslutet meddelats. Lagrådet förordar därför att, efter mönster av 13 kap. 19 §, till paragrafen läggs en ny andra mening av följande lydelse: "Om beslutet har meddelats efter den 30 april 2000 respektive efter den 30 april 2001 får dock överklagandet komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades." Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring Lagrådet anser sig inte böra föreslå ändring beträffande det bemyndigan- de för regeringen att meddela föreskrifter, som finns i 20 kap. 15 §, även om Lagrådets förslag, att motsvarande bemyndigande inte skall tas in i lagen om inkomstgrundad ålderspension, blir godtaget. Det får anses tillräckligt att den nya lagstiftningen i nu angivna hänseenden bringas i bättre överensstämmelse med 8 kap. regeringsformen; bemyndigandet i 20 kap. 15 § har för övrigt tillkommit före 1974 års regeringsform och får alltså fortfarande utnyttjas. Förslaget till lag om ändring i lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden 4 § I fjärde stycket anges att ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och inte får vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Däremot sägs ingenting om den som är försatt i konkurs eller underkastad näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsför- bud. Bestämmelser av förevarande karaktär brukar innehålla ett förbud som diskvalificerar även sådana personer (se t.ex. Lagrådets yttrande i prop. 1997/98:40 s. 154). Det synes inte föreligga några skäl som talar för att lägre krav skulle ställas på ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna. Fjärde stycket bör därför kompletteras genom att orden ", i konkurs, underkastade näringsförbud" inskjutes efter ordet "underåriga". Stycket skulle då erhålla följande lydelse: "Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta i Sverige och får inte vara underåriga, i konkurs, underkastade näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken." 43 d § Den föreslagna bestämmelsen avser att begränsa sjunde fondstyrelsens möjligheter att utöva ägarinflytande i aktiebolag där Premiesparfonden äger aktier. I sak kan Lagrådet inte ha några synpunkter på denna fråga. Det gäller dock att ge bestämmelsen en utformning som är konsekvent i förhållande till bestämmelsens syfte och regleringen i övrigt. Det synes vara fyra huvudprinciper som sjunde fondstyrelsen har att följa i sin för- valtning. Dels följer av 43 c § att den totala risknivån skall vara låg och att medlen skall ge så god avkastning som möjligt. I 11 § andra stycket föreskrivs för första – tredje fondstyrelserna att de också skall tillgodose kraven på tillfredsställande betalningsberedskap och betryggande säkerhet. Att detta gäller också för sjunde fondstyrelsen torde följa av hänvisningen i 43 e § till placeringsreglerna i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Som exempel på situationer när sjunde fondstyrelsen kan behöva utöva sin rösträtt talas i författningsmotiveringen om fall när en akties verkliga värde endast kan tryggas genom yrkande om likvidation. Nyligen inträffade omständigheter ger starkt stöd för en sådan ståndpunkt. Situationen synes emellertid inte vara täckt av lagtexten. Genom att det i 43 d § talas endast om kravet på god avkastning medan i 43 c § kravet på avkastning ställs vid sidan av kravet på riskspridning kan den förra bestämmelsen föranleda den tolkningen att sjunde fondstyrelsen, om ock endast undantagsvis, får utöva sitt ägarinflytande till förmån för avkastningskravet men aldrig till förmån för fondspararnas säkerhet. Enligt Lagrådets mening bör lagtexten kompletteras så att även den i författningskommentaren anförda synpunkten kan beaktas. Det torde härvid främst vara kravet på säkerhet som skall tillgodoses. Lagrådet förordar därför att paragrafen ges följande lydelse: "Fondstyrelsen får rösta för aktier som den förvärvat till Premiesparfonden endast när kravet på avkastning enligt 43 c § första stycket eller behovet att trygga placeringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt." Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 7 kap. 39 § Den förslagna nya bestämmelsen om sekretess för uppgifter om placering av premiepensionsmedel synes snarare ha sin naturliga plats i 9 kap. sekretesslagen som behandlar sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur. Som jämförelse kan nämnas att taxeringssekretessen behandlas i 9 kap. (1 §), att uppgifter om enskilds innehav av fondpapper skyddas i 9 kap. (23 §) medan enskilds försäkringsförhållanden, när dessa kan uppenbaras genom uppgifter hos Finansinspektionen, skyddas i 8 kap. (5 §), vilket kapitel behandlar sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska förhållanden. Som framgår redan av det anförda kännetecknas dock det inbördes förhållandet mellan 7, 8 och 9 kap. sekretesslagen av betydande inkonsekvens och det är möjligt att en följdriktig indelning av de olika skyddsintressena endast kan uppnås genom en större översyn av lagen. Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen 14 § Enligt det nya tredje stycket får Riksförsäkringsverket och försäkrings- kassorna i vissa fall direkt åtkomst till register som förs särskilt för Premiepensionsmyndigheten. I anslutning härtill kan frågan väckas om det inte kan föreligga behov för Premiepensionsmyndigheten att på motsvarande sätt få direkt åtkomst till uppgifter i register som förs gemensamt för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna eller av Riksförsäkringsverket ensamt. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998 Statlig ålderspensionsavgift m.m. Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-16 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 19 februari 1998 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om statlig ålderspensionsavgift, 2. lag om ändring i lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen- sion. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Mona Wildig och kanslirådet Kjell Rempler. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om statlig ålderspensionsavgift Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Förslaget till lag om ändring i lagen om inkomstgrundad ålderspension 15 kap. 8 § Avsikten synes vara att en överföring av pensionsrätten inte skall ske, om 1) den make till vilken överföring annars skulle ha skett eller 2) båda makarna har avlidit under det aktuella året. Det förra framgår av den föreslagna lagtexten, det senare däremot inte. Avsikten kan komma till uttryck om den föreslagna nya meningen i andra stycket, med en justering av den redaktionella utformningen i övrigt, ges följande lydelse: "Har äktenskapet upplösts genom att den make från vilken överföringen skall ske har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapets upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år." Lagrådet erinrar om att i yttrandet över förslaget till lag om inkomst- grundad ålderspension har föreslagits en annan ändring i samma paragraf. Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss den 19 mars 1998 Reformering av ålderspensionssystemet – vissa finansiella frågor Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-23 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg. Enligt en lagrådsremiss den 19 mars 1998 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 3. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 4. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, 5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 6. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, 7. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Rempler. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse av 11 kap. 2 § 1997:1273. 11 kap. 3 § 1997:1274. 11 kap. 4 § 1996:1336. 11 kap. 6 § 1997:485. 11 kap. 6 a § 1997:485. 20 kap. 14 § 1981:692. Senaste lydelse 1984:1104. Senaste lydelse 1997:565. Senaste lydelse 1996:1217. Senaste lydelse 1997:1040. Senaste lydelse 1992:1277. Senaste lydelse 1992:1277. Senaste lydelse 1990:743. Senaste lydelse 1979:127. Senaste lydelse 1990:743. Senaste lydelse 1994:46. Senaste lydelse 1981:1038. Senaste lydelse 1979:127. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena upphävs. Senaste lydelse 1995:1478. Senaste lydelse 1994:1746. Senaste lydelse 1997:485. Senaste lydelse 1984:1104. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. Senaste lydelse 1997:1040. Lagen omtryckt 1993:357. Ändringen innebär bl.a. att andra–fjärde styckena upphävs. Senaste lydelse 1997:1042. Senaste lydelse 1997:1042. Lagen omtryckt1989:633. Senaste lydelse 1995:414. Senaste lydelse 1997:526. Senaste lydelse 1997:938. Senaste lydelse 1997:526. Senaste lydelse 1996:1218. Senaste lydelse 1990:658. Senaste lydelse 1997:938. Senaste lydelse 1990:658. Senaste lydelse 1996:1066. Senaste lydelse 1990:658. Senaste lydelse 1997:437. Senaste lydelse 1997:938. Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. Senaste lydelse 1997:936. Senaste lydelse 1997:936. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. Senaste lydelse 1995:1624. Senaste lydelse 1996:1331. Senaste lydelse 1997:950. Senaste lydelse 1997:950. Senaste lydelse 1996:1331. Senaste lydelse 1997:940. Senaste lydelse 1997:940. Lagen omtryckt 1991:1857. Senaste lydelse 1997:952. Senaste lydelse 1997:1034. Senaste lydelse 1988:1301. Lagen omtryckt 1992:1474. Senaste lydelse 1993:1661. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålders- pension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålders- pension. Lagen omtryckt 1989:633. Senaste lydelse av 4 kap. 8 § 1995:658 4 kap. 10 § 1995:852. Senaste lydelse 1996:1335. Senaste lydelse 1997:938. Senaste lydelse 1994:240. Senaste lydelse 1997:249. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936. Senaste lydelse 1997:936. Lagen omtryckt 1991:1857. Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse 1997:946. Lagen omtryckt 1994:548. Lydelse enligt lagrådsremiss 1998-01-19, Reformerade regler om inkomstgrundad ålderspension. Senaste lydelse 1997:939. 634 1 Prop. 1997/98:151 Bilaga 1 878 5 Prop. 1997/98:151 Bilaga 2 884 1 Prop. 1997/98:151 Bilaga 3 885 1 Prop. 1997/98:151 Bilaga 4 943 37 Prop. 1997/98:151 Bilaga 4 978 1 Prop. 1997/98:151 Bilaga 4 992 1 Prop. 1997/98:151 Bilaga 4 1010 102 Prop. 1997/98:151 Bilaga 5 1017 3 Prop. 1997/98:151 Bilaga 6 1033 4 Prop. 1997/98:151 Bilaga 7 1058 24 Prop. 1997/98:151 Bilaga 8 1059 1 Prop. 1997/98:151 635 1