Post 6315 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:93 ·
Hämta Doc ·
Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som
utsatts för sexuella övergrepp
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Skr. 93
Skr.
1996/97:93
Regeringens skrivelse
1996/97:93
Metodutveckling, forskning och utbildning
i arbetet för barn som utsatts för sexuella
övergrepp
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I riksdagens skrivelse 1993/94:251 om barn och ungdom har riksdagen begärt att
regeringen överväger vissa frågor om metodutveckling, forskning och utbildning
när det gäller insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp och att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag på insatser.
I denna skrivelse från regeringen lämnas en redogörelse för regeringens
överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse.
1
Innehållsförteckning
1 Riksdagens skrivelse 3
2 Regeringens bedömning samt redogörelse för vidtagna
och planerade åtgärder 4
2.1 Bakgrund 4
2.1.1 Brottsutveckling 4
2.2 Vidtagna och planerade åtgärder 5
2.2.1 Regeringsuppdrag m.m. 5
2.2.2 Barn i fokus-projektet 6
2.2.3 Kunskapscentrum för forskning och metod-
utveckling 6
2.2.4 Utbildning inom rättsväsendet m.m. 8
2.2.5 Barnpsykiatrikommittén 8
2.2.6 Pediatrisk gynekologi 9
2.2.7 Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som
förövare av sådana övergrepp 9
2.2.8 Stöd till ideella organisationer och alternativa
behandlingsinstitutioner 10
2.2.9 Föreslagna förändringar i socialtjänstlagen10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 199712
2
1 Riksdagens skrivelse
I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU30 har utskottet med anledning av två
motioner om sexuella övergrepp mot barn anfört bl.a. följande. De personer som i
sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn be-
höver särskild kunskap och erfarenhet. Utskottet anser att det är angeläget med
utökad utbildning och fortbildning för dessa yrkesgrupper om barn som utsatts
för sexuella övergrepp. Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av
forskning och metodutveckling inom området. Forskningen bör vara inriktad på att
skapa underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som
drabbats av sexuella övergrepp. Utskottet anser att regeringen bör överväga de
förslag som förs fram i motionerna och återkomma till riksdagen med förslag om
insatser. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet
anfört (rskr.1993/94:251)
I motion 1993/94:So230 anförs bl.a. att de som i sin yrkesutövning möter
problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn ställs inför speciella krav på
erfarenhet och kunskap. Yrkesgrupper som berörs återfinns inom socialtjänsten,
hälso- och sjukvården, skolan samt rättsväsendet. De som arbetar med
incestfrågor behöver kontinuerlig fortbildning och möjligheter att få kunskap om
nya metoder för att klara sina arbetsuppgifter. Ytterligare åtgärder måste
vidtas hos de forskningsstödjande myndigheterna och organen för att stimulera
till kvalificerad forskning om incest. Forskningen måste vara så inriktad att
den skapar underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som
drabbats av sexuella övergrepp och av deras familjer. Den skall även kunna bidra
till att förebygga återfall hos förövarna.
I motion 1993/94:So273 tas upp frågor om forskning, metodutveckling och
kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Det efterfrågas ett nationellt kunskapscentrum om sexuella övergrepp på barn där
specialistkompetens i pediatrisk gynekologi skall finnas. I motionen tas också
upp frågor om riktlinjer för stöd till de närstående, om samordnad handläggning
av sexuella övergrepp, om forskning kring övergrepp på pojkar och om stöd till
ideella organisationer som utför behandlingsarbete med barn som utsatts för
sexuella övergrepp, om alternativa behandlingsinstitutioner och om
anmälningspliktsfria behandlingsinstitutioner.
3
2 Regeringens bedömning samt redogörelse för
vidtagna och planerade åtgärder
Regeringens bedömning: Att skydda barn mot sexuella övergrepp och att stödja de
barn som utsatts för sådana är bland de mest angelägna frågorna för regeringen.
De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda
organisationer och som redogjorts för i denna skrivelse, har givit värdefull
kunskap inom detta område. Det är viktigt att de pågående åtgärderna utvärderas
ordentligt och att den nyvunna kunskapen sprids.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta
ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och ungdomar.
2.1 Bakgrund
Ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp hör till de känsligaste
och mest komplicerade uppgifterna för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med
sexuella övergrepp i sin verksamhet. Goda kunskaper, genomtänkta arbetsmetoder
och väl utvecklad samverkan är viktiga förutsättningar för att arbetet inom t.ex
polisväsendet, socialtjänsten, kris- och behandlingsarbete och inom
rättsväsendet skall lyckas. Regeringen ser det som mycket viktigt att verka för
kontinuerlig fortbildning för att sprida kunskap om nya metoder. Det finns ett
konstant behov av metodutveckling hos dessa personalkategorier som i sin
yrkesutövning möter och har att utreda eller behandla barn och familjer. En
förutsättning för att föra metodutvecklingen framåt är att det finns forskning
på området och att det finns möjligheter att samla och bearbeta kunskap. Det rör
sig om ett kontinuerligt och idogt arbete.
2.1.1 Brottsutveckling
På Socialdepartementets initiativ genomförde Brottsförebyggande Rådet (BRÅ)
under åren 1985 - 1990 ett forskningsprojekt om sexuella övergrepp mot barn och
gav ut flera rapporter i ämnet. Av rapporterna framgår att det troligtvis finns
ett mörkertal när det gäller sexualbrott i allmänhet och sexuella övergrepp mot
barn i synnerhet. Faktorer som är avgörande för mörkertalet är brottets grovhet,
relationen mellan gärningsman och offer samt brottets synlighet. När det gäller
sexualbrott mot barn kompliceras situationen av att barn oftast inte själva kan
anmäla brottet till polisen.
Av rapporterna framgår att mörkertalet styrs av i hur hög grad barn kan
berätta, i vilken mån de blir trodda och i vilken utsträckning den som barnet
anförtror sig åt går vidare med en anmälan om händelsen. Vidare framgår att
benägenheten att anmäla sexualbrott varierar vid olika tidpunkter, vilket gör
att mörkertalet kan vara olika högt under olika tidsperioder. Benägenheten att
anmäla kan enligt rapporterna även bero på den allmänna opinionen, de
handläggande myndigheternas inställning och den syn som människor i offrets
närhet har på denna typ av brottslighet.
BRÅ följer noga utvecklingen av bl.a. antalet rapporterade sexualbrott mot
barn. Antalet rapporterade sådana brott har stadigt ökat under de senaste tjugu
åren. De ökade mellan 1990 och 1995 med 53 %.
Antalet anmälda våldtäkter på barn under 15 år var 173 fall år 1990, 338
fall år 1993 och 258 fall år 1995. Antalet anmälda fall av sexuellt tvång eller
utnyttjande av barn under 15 år var 908 fall år 1990, 1783 fall år 1993 och 1395
fall år 1995. Motsvarande siffror på anmälda fall av annat sexuellt ofredande
mot barn under 15 år var 665 fall år 1990, 900 fall år 1993 och 1 057 fall år
1995.
Statistiken visar att ökningen av antalet anmälda våldtäkter och sexuellt
tvång eller utnyttjande kulminerade 1993 för att därefter minska något. Minsk-
ningen är tydlig när det gäller sexualbrott mot barn begångna i en nära
relation. Antalet anmälda fall av annat sexuellt ofredande har fortsatt att
stiga. (BRÅ-rapport 1996:4 Brottsutvecklingen). Minskningen av antalet anmälda
fall av våldtäkter och sexuellt tvång eller utnyttjande hänger, enligt BRÅ:s
uppfattning, troligen ihop med den debatt som pågått i samhället och som mer
fokuserat på förövaren än på de utsatta barnen. Enligt forskarna påverkas
anmälningsfrekvensen när det gäller sexuella övergrepp av den allmänna debatten
och av samhällsutvecklingen.
2.2 Vidtagna och planerade åtgärder
2.2.1 Regeringsuppdrag m.m.
Socialstyrelsen är den centrala myndighet som ansvarar för att utöva tillsyn och
kunskapsinsamling för metodutveckling både när det gäller det medicinska området
och socialtjänstområdet. Socialstyrelsen har givit ut Allmänna råd (1991:3)
Sexuella övergrepp mot barn. Dessa allmänna råd är såväl en kunskapsöversikt som
en handbok för handläggning och utredning med redovisning av lämpliga
behandlingsmetoder.
Socialstyrelsen har nyligen påbörjat ett arbete som syftar till att belysa
det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet ingår att
samla in och ställa samman resultat från forskning, utvecklingsinsatser och
kvalificerat utredningsarbete. Med denna kunskapsöversikt som utgångspunkt
kommer Socialstyrelsen att ta ställning till om och i vilken utsträckning de
allmänna råden behöver revideras. Arbetet beräknas vara genomfört i början av år
1998.
Med utvecklingsmedel från Socialstyrelsen har under senare år flera projekt
genomförts i landet, vars syfte är att utveckla arbetet med barn som utsatts för
övergrepp. Socialstyrelsen fortsätter detta arbete och anser att erfarenheten
hittills visat att det är mest värdefullt att lägga tonvikten vid att
systematiskt bygga upp kunskaper och erfarenheter som sedan kan spridas i
landet.
Socialstyrelsen har i sina allmänna råd givit riktlinjer för samverkan
mellan olika myndigheter. Där länsgrupper och samrådsgrupper finns och fungerar
i landet ordnas utbildningsdagar och förs disskussioner om metodutveckling.
Kvaliteten i det egna arbetet och i samarbetet varierar dock i olika delar av
landet.
Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för år 1995/96 i uppdrag att genom-
föra metodutveckling och kvalitetsförbättring i utrednings- och behand-
lingsarbetet rörande barn som far illa. Socialstyrelsen skulle enligt uppdraget
samla, analysera och sprida kunskap om det arbete som bedrivs inom området.
Särskild uppmärksamhet skulle ges till arbete med barn som utsätts för sexuella
övergrepp. I den redovisning över det s.k. Barn i fokus-projektet som
överlämnades till Socialdepartementet i oktober 1995 redovisar Socialstyrelsen
en tid- och verksamhetsplan för uppdraget. Av denna framgår bl.a. att
Socialstyrelsen under projekttiden gav ut ett antal skrifter om sexuella
övergrepp på barn, finansierade ett seminarium för terapeuter som arbetar med
grupper riktade till barn, ungdomar eller vuxna som varit utsatta för sexuella
övergrepp och lämnade ekonomiskt stöd till den s.k. BUP-Elefanten i Linköping
för att denna skulle kunna fungera som ett nationellt kompetens- och
utvecklingscentrum vad gäller misshandel och sexuella övergrepp mot barn.
Resultatet av uppdraget kommer att ge underlag för fortsatt metodutveckling
på området. Behovet av ytterligare riktlinjer samt informationsskrifter till de
berörda bedöms inom ramen för uppdraget och Socialstyrelsens löpande tillsyns-
och utvecklingsarbete. I regleringsbrevet för år 1997 har uppdragits åt
Socialstyrelsen att senast den 31 oktober 1997 redovisa utvecklingsarbete som
rör utsatta barn.
2.2.2 Barn i fokus-projektet
Socialstyrelsen har inom ramen för det s.k. Barn i fokus-projektet (SoS-rapport
1996:19) stöttat ett antal projekt i landet där metoder utvecklats för arbete
med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Projekt kring metodutveckling i
arbete med unga förövare har också fått stöd, liksom andra projekt som arbetat
med t.ex. samarbetsmodeller mellan olika myndigheter. Som exempel på projekt kan
nämnas bl.a. ett som varit förlagt till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken
vid Malmö Allmänna Sjukhus med syfte att studera samverkan mellan myndigheter
och utveckla familjebehandlingsmodeller vid sexuella övergrepp. En slutsats som
dras i detta projekt är att behandlingsformerna måste vara varierade och flex-
ibla. Kliniken skall också genomföra en långtidsuppföljning av familjer som
deltagit i familjebehandling. Uppföljningen skall bl.a. innehålla en bedömning
av samspelet mellan barn och föräldrar.
Ett annat projekt, SAMS-projektet, har drivits av Stockholms läns lands-
ting, sydvästra omsorgsområdet. Strävan har varit att förbättra samarbetet
mellan olika inblandade myndigheter vid sexuella övergrepp mot barn. I
samarbetet ingick Södertälje PBU, Geneta barnhem och socialtjänsten. En slutsats
från projektet är att ett fungerande samarbete mellan olika institutioner kräver
motivation för samarbete, en klar struktur, planering och tillräckligt med tid.
Samtliga projekt har redovisats i skriftlig form.
2.2.3 Kunskapscentrum för forskning och metodutveckling
BUP-Elefanten i Linköping är ett centrum för aktiv forskning och metod-
utveckling. Där finns en mottagningsverksamhet som bygger på ett samarbete
mellan barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid universitetssjukhuset i
Linköping och Linköpings kommun. Den startade sin verksamhet i januari 1995 med
stöd från Socialstyrelsen och från försäkringskassan i Linköping. Verksamheten
är en specialiserad enhet för psykoterapeutisk hjälp när ett sexuellt övergrepp
eller misshandel mot barn misstänks eller konstateras. Den skall vid behov kunna
erbjuda krisbearbetning och olika terapiformer och samla kunskap för metod-
utveckling både vad gäller förebyggande och behandlande arbete.
När det gäller behandling vänder sig BUP-Elefanten i första hand till
Östergötlands län. Utomlänspatienter tas emot enligt gällande utomlänsavtal. Vad
beträffar handledning och konsultation ges detta efter avtal med beställare.
Erfarenheter och kunskaper från BUP-Elefanten kommer även socialtjänsten
tillgodo. Socialstyrelsen beviljade under 1995 616 000 kronor och under 1996 1
miljon kronor ur anslaget för utvecklings- och förnyelsearbete inom
socialtjänsten för detta arbete. Erfarenheterna torde kunna tas tillvara
nationellt.
BUP-Elefanten har, utöver uppgifterna att utreda, behandla och bedriva
forskning, också till uppgift att utbilda personal inom såväl barn- och
ungdomspsykiatrin som polisen och socialtjänsten. Verksamheten har för
budgetåret 1995/96 tilldelats 500 000 kr och för 1997 500 000 kr av Social-
styrelsen för detta ändamål. Två projektledare har anställts med uppgift att
planera en universitetskurs vid Hälsouniversitetet i Linköping med start
höstterminen 1997. Kursen kommer att riktas till personal inom barn- och
ungdomspsykiatrin, allmänpsykiatrin, socialtjänsten och polisen. Den kommer att
omfatta tre terminers studier med en inledande gemensam multi-disciplinär kurs
och därpå följande specialiserade studier för behandlingspersonal respektive
utredare inom socialtjänsten. Utbildningen är tänkt att återkomma regelbundet.
Som regeringen framhållit i forskningspropositionen 1996/97:5 är det
viktigt med en kontinuerlig och bred forskning om barns villkor. Särskilt
viktigt är det att öka kunskapen om utsatta barns villkor.
4
2.2.4 Utbildning inom rättsväsendet m.m.
Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU24 bl.a. regeringens
förslag om anslag till domstolsväsendet samt ett antal motioner avseende
medelstilldelning i övrigt med anknytning till domstolsväsendet. I motion
1992/93Ju802 yrkades bl.a. ett tillkännagivande att den personal (poliser,
psykologer, jurister, barnhälsovårdspersonal m.fl.) som har att göra med barn i
svåra situationer bör utbildas för den uppgiften. Yrkandet avslogs av såväl
utskottet som riksdagen.
När det gäller utbildningsinsatser avseende just sexuella övergrepp mot
barn kan bl.a. nämnas att Domstolsverket anordnat regionala utbildningsdagar vid
flera domstolar i detta ämne. Domstolsverket bekostar även deltagande för domare
i kurser och konferenser anordnade av bl.a. BRÅ, Rädda Barnen och Barnens Rätt i
Samhället (BRIS), (bet. 1993/94:SoU30 s.15). Riksåklagaren höll i januari 1996
ett seminarium för åklagare om mål om sexuella övergrepp mot barn och kommer
eventuellt att utarbeta en handbok för åklagare.
Rädda Barnens regionala seminarier för bl.a. domare om sexuella övergrepp
på barn och barnmisshandel kommer att fortsätta under kommande år. Rädda Barnen
har också framställt en videofilm om sexuella övergrepp på barn, vilken inköpts
av Domstolsverket för utlåning till domstolarna. Information sprids även
skriftligen till domstolarna.
På många håll i landet fungerar, i enlighet med rekommendationerna i
Socialstyrelsens allmänna råd om sexuella övergrepp mot barn, s.k. sam-
rådsgrupper, som består av representanter för bl.a. socialtjänst, hälso- och
sjukvård samt polis och åklagare. Samarbetet utgår oftast från enskilda aktuella
ärenden men kan också bestå av regelbundna gemensamma utbildningar och aktiv
metodutveckling.
2.2.5 Barnpsykiatrikommittén
Den sedan våren 1996 pågående utredningen om barns och ungdomars psykiska hälsa,
Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06), har enligt direktiven (dir. 1995:75) till
uppgift att överväga och föreslå olika åtgärder för att förbättra samarbetet
mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och i förekommande fall andra
samhällsinstanser. Utredningen skall bl.a. överväga om nuvarande ansvarsgränser
är de mest ändamålsenliga. Kommittén skall också föreslå
rehabiliteringsåtgärder.
Bland de målgrupper som särskilts lyfts fram i direktiven, när det gäller
analysen av samarbetet mellan olika myndigheter, finns barn och ungdomar som
utsatts för sexuella övergrepp. Kommittén kommer i ett särskilt projekt fokusera
på strukturer inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera
metodutveckling och möjliggöra ackumulering av kunskap när det gäller sexuella
övergrepp på och misshandel av barn och ungdomar. Kommitténs arbete skall vara
slutfört den 31 december 1997.
2.2.6 Pediatrisk gynekologi
I motion 1993/94:So273 pekas på nya former för den medicinska undersökningen
inom en disciplin för pediatrisk gynekologi. Sådana undersökningsformer bör
enligt motionärerna inrättas i Sverige för att stimulera utvecklingen av nya
undersökningsmetoder och därmed öka kunskapen om skador av sexuella övergrepp.
Socialstyrelsen har i sina allmänna råd om sexuella övergrepp mot barn
givit riktlinjer för den medicinska utredningen. Socialstyrelsen rekommenderar
vidare att det i varje landsting finns tillgång till särskild personal som på
ett kompetent sätt kan utföra utredningar vid misstänkta sexuella övergrepp. Det
bör även finnas rutiner för hur dessa utredningar skall hanteras inom
sjukvården.
I en skrift med titeln Sexuella övergrepp mot barn och ungdomar, en
introduktion med särskild tonvikt på kroppsundersökning och värdering av
somatiska fynd, som givits ut av Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi,
finns detaljerad information om medicinska undersökningar vid misstanke om
sexuella övergrepp mot barn. Denna skrift har fått stor användning bl.a. inom
grundutbildningen av läkare samt inom specialistutbildning och efterutbildning
för gynekologer.
Vid utredning av barn, som har blivit utsatta för sexuella övergrepp krävs
en omfattande utredning med inslag av flera olika discipliner. Vid ställ-
ningstaganden till fynd, som härrör från gynekologiska undersökningar, krävs en
ingående bedömning där kunskap från obstetrik och gynekologi, pediatrik,
barnkirurgi, venerologi och rättsmedicin är aktuell. Det krävs vana, kunskap och
vaksamhet av de läkare som skall undersöka barnet och tolka fynden, inte minst
med hänsyn till den vikt som de medicinska intygen har i den rättsliga
prövningen av dessa ärenden. I Sverige har det vid de specialenheter som finns
för utredning av sexuella övergrepp mot barn vuxit fram ett väl fungerande
samarbete mellan olika vetenskaper för behandling och omhändertagande av dessa
barn. Vid de flesta av dessa utförs kroppsundersökningar av barnläkare med
särskild erfarenhet eller tillsammans med rättsmedicinare där sådana resurser
finns.
För att närmare belysa frågan har Socialdepartementet inhämtat yttranden av
ett antal experter bl.a. på barnkirurgi och rättsmedicin. Av experternas svar
framgår att barn- och tonårsgynekologi är en specialitet på framväxt över hela
världen. Området kräver ett interdisciplinärt samarbete mellan flera olika
specialistområden. Många störningar och sjukdomstillstånd är ovanliga och kräver
regionsjukvårdens resurser och forskningsmiljö. Enligt experterna är det
angeläget att utveckla ämnesområdet.
2.2.7 Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare
av sådana övergrepp
Regeringens uppfattning är att det behövs mer kunskap kring övergrepp på pojkar
och att det är viktigt att finna nya vägar och metoder att nå pojkar som varit
offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Olika erfarenheter tyder på att
unga förövare själva har varit utsatta för sexuella övergrepp. Det finns projekt
som arbetar med pojkar som offer. Rädda Barnens pojkmottagning är ett exempel.
I Kristianstads kommun bedrevs inom Barn i fokus-projektet, med ekonomiskt
stöd från Socialstyrelsen, fyra olika omfattande utvecklingsprojekt kring arbete
med sexuella övergrepp. Ett av delprojekten behandlade frågor kring unga
förövare, vilka ofta själva varit utsatta för fysiska eller sexuella kränkningar
som barn. Det innebär att dessa ungdomar både är offer och förövare, vilket
medför komplikationer i förhållningssätt och i utrednings- och
behandlingsarbetet. En metod för att bedöma unga förövares problematik och
behandlingsbehov samt arbetsmodeller för att nå unga förövare har utarbetats.
Projektet finns redovisat i rapporten Unga förövare av sexuella övergrepp.
Sedan år 1996 pågår ett projekt om gruppbehandling för unga förövare - ett
metod- och handledningsprojekt i vilket Rädda Barnens pojkmottagning, Wasa PBU-
mottagning i Stockholm, BUP-Elefanten och social-förvaltningen i Kristianstad
deltar i syfte att få metod- och handledningsstöd i arbetet med att starta
gruppverksamhet för unga förövare. Projektet skall utvärderas. Socialstyrelsen
har bidragit med medel till detta projekt.
2.2.8 Stöd till ideella organisationer och alternativa
behandlingsinstitutioner
Regeringen vill betona de ideella organisationernas värdefulla arbete som ett
viktigt komplement till olika myndigheters arbete.
Rikstäckande ideella organisationer får därför organisationsstöd från
Socialstyrelsen. Organisationerna söker därtill ytterligare medel till sina
projekt från bl.a. Allmänna arvsfonden och Socialstyrelsen. Som ett prioriterat
område har regeringen (prop. 1995/96:138) angivit stöd ur Allmänna arvsfonden
till organisationer som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som
utsatts för sexuella övergrepp. Av de projekt som stötts med hjälp av Allmänna
arvsfonden kan nämnas utbildning inom barn- och ungdomsrörelser av ansvariga
ledare på lokal- och distriktsnivå för att dessa bättre skall kunna förstå när
barn far illa och hur man skall agera i dessa situationer.
2.2.9 Föreslagna förändringar i socialtjänstlagen
I proposition 1996/97:125 Ändring i socialtjänstlagen, som beslutas av
regeringen denna dag, föreslås förändringar i syfte att stärka barnets ställning
inom socialtjänsten. Regeringen föreslår införandet av en ny bestämmelse som
svarar mot artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Bestämmelsen
stadgar att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till
barnets bästa kräver. Det fastslås också att barnets inställning skall
klarläggas så långt det är möjligt i ärenden som rör barnet personligen. Hänsyn
skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad .
Socialtjänstens utredningsskyldighet när det gäller barn tydliggörs genom
att vissa tidsfrister införs. Barnavårdsutredningar skall genomföras skyndsamt
och vara slutförda senast inom fyra månader. Om det finns särskilda skäl kan
utredningstiden förlängas. Det införs även regler som ger socialtjänsten
möjlighet att konsultera sakkunniga och att ta de kontakter som är nödvändiga
för att genomföra utredningen. En utredning skall inte göras mer omfattande än
vad omständigheterna i ärendet motiverar.
Skyldigheten utvidgas för vissa yrkesgrupper att enligt 71 § socialtjänst-
lagen anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Anmälningsskyldigheten
kommer även att omfatta alla som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild
verksamhet som berör barn och ungdom och annan yrkesmässigt bedriven enskild
verksamhet inom hälso- och sjukvården och på socialtjänstens område. Offentlig
och enskild verksamhet likställs därmed när det gäller anmälningsskyldigheten.
I propositionen betonas att socialnämnden bör samverka med andra myn-
digheter samt informera om sin verksamhet. Detta är särskilt angeläget i arbetet
med utsatta barn. Socialtjänsten har ansvar för att informera exempelvis
personal inom barnomsorg och skola om bestämmelserna om bl.a. anmälningsskyl-
digheten och om hur socialtjänsten arbetar med utredningar av och stöd- och
hjälpåtgärder och andra insatser till barn och familjer.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla värdet av att det
skapas rutiner inom socialtjänsten för såväl samverkan som information.
_________________
Av denna redogörelse framgår att ett omfattande arbete pågått och pågår när det
gäller skyddet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Det är fråga om ett
långsiktigt och kontinuerligt arbete där kunskapsuppbyggnad och utbildning har
särskild betydelse. Av väsentlig betydelse är också väl utvecklade arbetsmetoder
och samverkan mellan bl.a. olika myndigheter. Frågans vikt gör att utvecklingen
på området noga måste följas. Beredskap måste hållas för att omedelbart kunna
sätta in ytterligare åtgärder om och så snart behov därav visar sig.
5
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar skrivelsen 1996/97:93 Metodutveckling, forskning och
utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp.
6