Post 6311 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:95 ·
Hämta Doc ·
Omstrukturering av AmuGruppen AB
Ansvarig myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet
Dokument: Skr. 95
Regeringens skrivelse
1996/97:95
Omstrukturering av AmuGruppen AB
Skr.
1996/97:95
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 6 februari 1997
Göran Persson
Margareta Winberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av i fråga om AmuGruppen AB:s
framtida verksamhet.
Det är regeringens bedömning att AmuGruppen AB:s verksamhet även
fortsättningsvis skall bedrivas i aktiebolagsform med staten som ägare. Bolaget
skall drivas i form av en sammanhållen koncern.
Regeringen bedömer att AmuGruppen AB:s verksamhet bör anpassas till att
omfattningen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen minskats. Detta
innebär en omfattande avveckling av personal och lokaler. Bolaget måste också
organisera verksamheten så att en ökad flexibilitet och därmed minskad
affärsrisk uppnås.
Regeringen bedömer att ytterligare ägartillskott inte är nödvändigt. De
kostnader som fortsättningsvis uppstår i samband med omstruktureringen av
bolaget bör kunna hanteras med med de medel som genereras i verksamheten samt
med bolagets eget kapital.
Innehållsförteckning
Förord .................................................... 3
1 Underlaget för regeringens ställningstagande.............. 3
2 Arbetsmarknadsutbildningen................................. 4
2.1 Bakgrund............................................ 4
2.2 Arbetsmarknadsutbildningens roll under senare år.... 4
2.3 Upphandlingen....................................... 5
2.4 Utbildningens inriktning............................ 5
2.5 Vad efterfrågar arbetsmarknaden?.................... 6
2.6 Flaskhalsar......................................... 6
3 AmuGruppen AB.............................................. 7
3.1 Bolagiseringen...................................... 7
3.2 Utvecklingen under bolagstiden...................... 7
3.3 Organisationen...................................... 8
3.4 AmuGruppens ställning på marknaden.................. 8
3.5 Kapitalstrukturen................................... 10
3.6 Resultat och prestationer........................... 10
4 AmuGruppen AB:s omstruktureringsplan ...................... 11
4.1 Verksamhetens inriktning............................ 11
4.2 Organisationen...................................... 12
4.3 Finansiella förutsättningar......................... 13
5 Regeringens bedömning...................................... 14
5.1 Bolagets utveckling och orsakerna till nuvarande svårigheter
14
5.2 Behovet av arbetsmarknadsutbildning................. 16
5.3 Kvalitet och upphandling............................ 17
5.4 AmuGruppen AB:s framtida roll....................... 17
5.5 Verksamhetsformen................................... 18
5.6 Anpassningen av verksamheten........................ 20
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1997. 21
Förord
Efter beslut av Riksdagen i december 1996 (prop. 1996/97:55, bet. 1996/97:AU6,
rskr. 1996/97:108) bemyndigades regeringen att inom en ram om 600 000 000 kr
besluta om kapitaltillskott eller att vidta andra åtgärder i syfte att förstärka
den finansiella basen i AmuGruppen AB. I propositionen angavs att regeringen
snarast skulle återkomma till riksdagen i fråga om AmuGruppens framtida
verksamhet.
Regeringen redovisar i denna skrivelse sin bedömning av hur AmuGruppen AB:s
framtida verksamhet bör utformas med avseende på inriktning och
organisationsform m.m.
1 Underlaget för regeringens ställningstagande
Som underlag för ägarens (staten) bedömning och beslut om AmuGruppen AB:s
långsiktiga inriktning påbörjade bolaget i oktober 1996 en omfattande analys av
företaget. Företagsanalysen, som i huvudsak behandlade bolagets verksamhet från
bolagiseringen år 1993 och fram till och med år 1996, presenterades den 15
december 1996 och behandlades därefter av ägaren i dialog med bolagsledningen.
Bolagets underlag innehöll också en presentation av sex alternativa inriktningar
för den framtida verksamheten. Tre av alternativen utgår från att AmuGruppen
även fortsättningsvis skall ha en roll som arbetsmarknadspolitiskt verktyg och
de tre övriga alternativen utgår från att ägaren inte har denna bevekelsegrund
för verksamheten. Materialet innehåller vidare analyser avseende marknads- och
branschutveckling, resultat och prestationer, risker och dimensionering samt
ekonomi och finansiering. Med utgångspunkt från företagsanalysen samt de
presenterade handlingsalternativen beslutade ägaren att analysarbetet skulle
fördjupas avseende de tre alternativ som utgår från att bolaget skall vara ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument. Denna fördjupade analys redovisades för
ägaren den 7 januari 1997.
De av AmuGruppen AB presenterade underlagen i form av företagsanalyser och det
källmaterial som dessa grundar sig på har på uppdrag av ägaren granskats av en
revisor från Öhrlings Coopers & Lybrand. Denne har också, utifrån ägarens
direktiv, inhämtat kompletterande uppgifter från andra källor i syfte att bredda
och fördjupa analysmaterialet.
Statens dubbla roll som ägare och samtidigt största kund till bolaget är av
avgörande betydelse för de bedömningar som måste ligga till grund för
ställningstagandet om den framtida inriktningen för AmuGruppen AB. Bedömningar
av framtida behov av arbetsmarknadsutbildning avseende omfattning, inriktning,
kvalitet och tillgänglighet utgör därför, tillsammans med de företagsekonomiska
bedömningarna, en viktig utgångspunkt för regeringens överväganden.
2 Arbetsmarknadsutbildningen
2.1 Bakgrund
Arbetsmarknadsutbildningen har sedan slutet av 1950-talet haft en central roll i
den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutbildningen är en på
arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till
dem som är arbetslösa eller som riskerar att bli det och som är i behov av
utbildning för att återgå till arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildningen skall främja ekonomisk tillväxt genom att
tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft och därmed motverka
flaskhalsproblem. Den har också en fördelningspolitisk uppgift genom att stödja
personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Utbildningen skall även
vara ett aktivt instrument för att bredda kvinnors och mäns yrkesval och bryta
den könsuppdelade arbetsmarknaden. Den har vidare en stabiliseringspolitisk
uppgift genom att omfattningen kan variera med konjunkturläget.
Arbetsmarknadsutbildning beviljas av arbetsmarknadsskäl. Deltagarna får
utbildningsbidrag efter beslut av länsarbetsnämnden. För att beviljas
arbetsmarknadsutbildning krävs att man är eller riskerar att bli arbetslös och
söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Man kan få
arbetsmarknadsutbildning från och med den 1 juli det år man fyller 20 år.
Undantag från 20-års regeln får göras för den som har ett arbetshandikapp.
2.2 Arbetsmarknadsutbildningens roll under senare år
Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning har varierat högst väsentligt genom
åren. Antalet personer som deltog i utbildning ökade i takt med att läget på
arbetsmarknaden försämrades i början på 1990-talet. Som mest deltog i
genomsnitt ca 86 300 personer i månaden i arbetsmarknadsutbildning år 1992
(medeltal). Under de senaste åren har antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning minskat. Alternativa åtgärder har utvecklats såsom
praktik i olika former samt arbetslivsutveckling (ALU). Behovet av alternativa
åtgärder växte fram med en ökad arbetslöshet bland grupper av arbetslösa som
inte var aktuella för traditionella former av arbetsmarknadsutbildning. Dessutom
fanns behov av att utveckla åtgärder med lägre kostnader. Kraven på flexibilitet
i utbildningsproduktionen för AmuGruppen har således varit stora.
2.3 Upphandlingen
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) nuvarande föreskrifter skall beslut om
upphandling av arbetsmarknadsutbildning grundas på en sammanvägning av olika
faktorer där efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft, de arbetssökandes
utbildningsbehov och tillskottet av yrkesutbildade från det reguljära
utbildningsväsendet är de tyngst vägande. När utbildningsbehovet fastställts
skall länsarbetsnämnden, utifrån bestämmelserna i lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling, ta in anbud från utbildningsanordnare och anta det bud som bedöms
förmånligast.
AmuGruppen AB har i konkurrens fått en stor del av länsarbetsnämndernas
upphandling, men AmuGruppens andel av utbildningsvolymen - mätt i antal
kursveckor - och av andelen medel för köp av arbetsmarknadsutbildning har
emellertid minskat kontinuerligt. Budgetåret 1989/90 var AmuGruppens andel av
den upphandlade utbildningen 75 procent och andelen av de medel som var avsatta
för köp av utbildning 85 procent. Under budgetåret 1994/95 minskade dessa
andelar till 36 procent respektive 47 procent. Att andelen av medel avsatta för
köp av arbetsmarknadsutbildning är högre än andelen av omfattningen beror på att
AmuGruppen i högre grad än andra utbildningsanordnare har en inriktning på
yrkesinriktade utbildningar som är dyrare att genomföra än allmän teoretiska
utbildningar. AMV upphandlade arbetsmarknadsutbildning budgetåret 1994/95 för
5,6 miljarder kronor.
2.4 Utbildningens inriktning
Under 1990-talet har inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen förändrats
jämfört med tidigare. Förändringen av inriktningen återspeglar den förändring
som skett på arbetsmarknaden de senaste åren. Av de arbetsmarknadsutbildningar
som påbörjats de senaste åren har andelen utbildningar inriktade mot
administration/ADB ökat kraftigt, från 9 procent budgetåret 1989/90 till 29
procent budgetåret 1994/95. Även förberedande utbildning har ökat kraftigt från
20 procent budgetåret 1989/90 till 35 procent budgetåret 1992/93 för att sedan
minska till 29 procent budgetåret 1994/95. Att den förberedande utbildningen har
fått ett sådant stort utrymme av arbetsmarknadsutbildningen på 1990-talet
återspeglar den osäkerhet som finns om vilka yrkesområden och vilka kunskaper
som kommer att efterfrågas när konjunkturen vänder. Utbildning med inriktning
mot vårdarbete har minskat i takt med efterfrågeminskningen i vårdsektorn, från
17 procent budgetåret 1989/90 till 6 procent budgetåret 1994/95.
Regeringen betonade i den s.k. sysselsättningspropisitionen (1995/96:222) att
arbetsmarknadsutbildningen främst skall vara yrkesinriktad och syfta till att
leda till ett arbete. Allmän behörighetsgivande utbildning skall i princip
bedrivas inom ramen för det reguljära skolsystemet. Detta innebär att stora
delar av den förberedande arbetsmarknadsutbildningen upphör. I och med den av
regeringen initierade utbildningssatsningen, det s.k. kunskapslyftet, där
100 000 personer kommer kunna erbjudas grundskole- och gymnasieutbildning skall
arbetsmarknadsutbildningen inriktas mot yrkesutbildning. Den mer grundläggande
ADB-utbildning som bedrivits inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen bedöms
också minska, allt eftersom den arbetsmarknadspolitiska åtgärden datortek
vidareutvecklas. Detta kan innebära att mer kvalificerade ADB-utbildningar kan
få ett större utrymme inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Regeringen betonade i proposition 1995/96:222 att utbildningsanordnarna måste
ha en högre beredskap för att utveckla utbildningar inom yrkesområden där
efterfrågan på arbetskraft förväntas öka de närmaste åren. Ett område som
regeringen identifierade var miljöområdet.
Utvecklingen mot en betoning av yrkesutbildning kommer att innebära att många
utbildningsanordnare som varit inriktade på att sälja allmänna teoretiska
utbildningar kommer att möta en förändrad marknad för
arbetsmarknadsutbildningen. AmuGruppen AB som redan har en stor del
yrkesutbildningar i sitt utbildningsutbud, förväntas därmed att behålla sin
dominerande ställning på marknaden.
2.5 Vad efterfrågar arbetsmarknaden?
AMS presenterar i sin rapport "Var finns jobben 1997?" ett antal yrken inom
vilka det råder brist på arbetskraft, samt yrken inom vilka efterfrågan på
arbetskraft förväntas att öka i framtiden. Undersökningen baseras dels på
länsarbetsnämndernas bedömning, dels på en intervjuundersökning genomförd av
arbetsförmedlingen av drygt 9 000 arbetsställen inom det privata näringslivet.
Enligt undersökningen är det främst personal inom data och teknik som
efterfrågas av arbetsmarknaden men även behov av personal inom försäljning,
reklam och media nämns. Andra personalgrupper som efterfrågas är lärare och
personal inom tillverkningsområdet. Det råder dock stora regionala skillnader i
efterfrågan av personal.
2.6 Flaskhalsar
Inom flera av de yrken där det finns behov av personal och som AMS beskriver i
sin rapport "Var finns jobben 1997?" kan det uppstå flaskhalsar. Det gäller
bl.a. ADB-samordnare, verkstadsmekaniker, verktygsmakare, svetsare,
industritekniker, kockar och kallskänkor. Arbetsmarknadsverket kan motverka
detta genom den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen. Här har bl.a. AmuGruppen
AB stora konkurrensfördelar då stora delar av bolagets utbildning redan i dag är
inriktade mot dessa områden.
3 AmuGruppen AB
3.1 Bolagiseringen
Riksdagen beslöt den 24 februari 1993 att den dåvarande uppdragsmyndigheten AMU-
gruppen skulle ombildas till aktiebolag den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:152, bet.
1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175). Namnet bestämdes till AmuGruppen AB.
I propositionen samt i bolagsordningen angavs följande utgångspunkter för
bolagets verksamhet:
- Verksamheten är konkurrensutsatt och aktiebolagsformen är därför
ändamålsenlig.
- Affärsmässigheten i relationerna mellan Arbetsmarknadsverket och AMU-gruppen
underlättas av en bolagisering.
- En sammanhållen organisation som kan erbjuda arbetsmarknadsutbildning över
hela landet behövs för att klara kraven på bredd och flexibilitet.
- Bolaget skall erbjuda arbetsmarknadsutbildning av hög kvalitet och bör
dessutom kunna erbjuda företagsutbildning.
- Koncernen bör så långt som möjligt verka under samma villkor som andra icke
statligt ägda utbildningsföretag.
- Staten bör utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att bolaget fortsätter
att utvecklas.
Följande ägarkrav på det nya bolaget formulerades i propositionen:
- Soliditeten i koncernen skall under en längre genomsnittsperiod ej
understiga 20 procent
- Koncernens verksamhet skall ge en marknadsmässig avkastning på eget kapital.
3.2 Utvecklingen under bolagstiden
AmuGruppens hittillsvarande utveckling som bolag kan delas upp i två perioder.
Den första varade från bolagiseringen den 1 juli 1993 och två år framåt. Den
kännetecknas av relativt hög och stabil omfattning på verksamheten och en god
lönsamhet. Den andra perioden har pågått sedan halvårsskiftet 1995 och
kännetecknas av en successivt sjunkande omfattning på den upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen, med åtföljande personalminskningar och
omstruktureringskostnader. Från halvårsskiftet 1995 till 1996 års utgång har
AmuGruppen successivt genomfört ett omfattande förändringsarbete i syfte att
anpassa omfattningen på verksamheten till den minskade efterfrågan. De 5 200
anställda sommaren 1995 hade vid utgången av år 1996 minskats till knappt 3 300
och ytterligare 1 000 personer varslats om uppsägning till följd av den
bedömning bolaget gjort om marknadsutvecklingen.
Utifrån budgetpropositionen för år 1997 har AMS bedömt att en omfattande
nedskärning av arbetsmarknadsutbildningen måste göras. Som en konsekvens av
detta har bolaget bedömt det nödvändigt med ett omfattande reserveringsbehov för
en rekonstruktion av bolaget. Den totala omstruktureringskostnaden bedömdes att
uppgå till 780 miljoner kronor och fördelas kalkylmässigt med 648 miljoner
kronor på 1997 års verksamhet och resterande 132 miljoner kronor på 1998 och
1999 års verksamhet.
I oktober 1996 konstaterades, som en konsekvens av förändringarna av
marknadsförutsättningarna, att bolaget mycket snabbt var på väg in i en
obståndssituation genom att kostnaderna för avveckling av personal och lokaler
vida översteg bolagets eget kapital. Riksdagen beslöt därför i december 1996
(prop. 1996/97:55, bet. 1996/97:AU6, rskr. 1996/97:108) att genom ett
ägartillskott på 600 miljoner kronor förstärka bolagets finansiella bas.
3.3 Organisationen
Under bolagstiden har verksamheten bedrivits i form av en koncern bestående av
ett moderbolag, AmuGruppen AB, nio geografiskt indelade dotterbolag samt ett
tionde, Amu Hadar, med särskild inriktning på datorstödsutbildning av
funktionshindrade. Dotterbolagen är i sin tur indelade i marknadsområden, ofta
bestående av ett län. Sammantaget har AmuGruppen 34 marknadsområden och 135
fasta produktionsorter med ett antal arbetslag verksamma inom ett visst
utbildningsområde. AmuGruppen bedriver verksamhet från Kiruna i norr till Malmö
i söder.
3.4 AmuGruppens ställning på marknaden
AmuGruppen tappade under åren före bolagiseringen successivt marknadsandelar
till främst privata utbildningsföretag. Denna trend vände under budgetåret
1993/94 och har sedan dess stabiliserats. Bolaget är fortfarande Sveriges
största utbildningsföretag, både som utbildare av arbetssökande och som
leverantör av utbildningstjänster till företag och offentlig förvaltning. Av den
totala marknaden för arbetsmarknadsutbildning hade AmuGruppen år 1996 ca 49
procent av de medel som används för att upphandla utbildning. Övriga
utbildningsföretag har tillsammans en andel på ca 33 procent. För resterande
delar svarar bl.a. folkhögskolor och studieförbund. Den enskilt största
konkurrenten vad gäller arbetsmarknadsutbildning är Komvux med 13 procent av den
totala marknaden. Medan AmuGruppen under år 1996 omsatte ca 1,9 miljarder kronor
på denna marknad, torde de största företagen, var och en för sig, i övrigt
omsatt 50-100 miljoner kronor. Utvecklingen vad gäller marknadsandelar framgår
av nedanstående diagram.
Grå staplar representerar kronor, svarta staplar representerar antal deltagare
Källa: AmuGruppen AB
Av AmuGruppen AB:s totala omsättning, som beräknas till 2,5 miljarder kronor
under år 1996, hänför sig ca 75 procent till upphandlad arbets-
marknadsutbildning, medan resterande del kommer från utbildningsuppdrag från
företag och andra organisationer.
AmuGruppens kännetecken är yrkesutbildning, med särskild inriktning på
industriteknisk utbildning. Vad gäller denna är AmuGruppen helt dominerande med
en marknadsandel på 95 procent. Totalt sett kommer ca 70 procent av koncernens
intäkter från yrkesutbildning där de största enskilda områdena är skärande
bearbetning (15 procent), el/tele/elektronik (12 procent), svetsning/fogning (10
procent) samt restaurang och storhushåll (8 procent).
AmuGruppens etablering inom företagsutbildning, dvs. sådan utbildning som köps
av företag, kommuner och landsting, inleddes redan under tiden som
uppdragsmyndighet och under bolagstiden har företaget arbetat aktivt för att
stärka sin marknadsposition. Med en omsättning på ca 440 miljoner kronor är
AmuGruppen det i särklass största utbildningsföretaget även inom denna marknad,
men den totala marknadsandelen är ändå förhållandevis liten. Bortser man från
skolväsendet är utbildningsmarknaden i övrigt starkt fragmenterad. De största
utbildningsföretagen, frånsett AmuGruppen, hade år 1995 en omsättning som
understiger 200 miljoner kronor per företag.
Bolagets marknadsposition varierar kraftigt över landet. Det lokala
näringslivets uppbyggnad är en förklaring och bolaget är starkare inom
geografiska områden där den tillverkande industrin står för en stor del av
sysselsättningen och marknadsandelarna är generellt lägre på orter där till
exempel offentlig förvaltning och tjänsteproduktion är mer dominerande. I
storstadsområdena är också konkurrensen mycket hårdare. I ren glesbygd är
konkurrensen mycket svagare, näringslivsstrukturen ofta mer traditionell och det
är här AmuGruppen har sin starkaste ställning.
3.5 Kapitalstrukturen
I regeringens överväganden inför bildandet av AmuGruppen AB angavs som en
utgångspunkt att bolaget genom kapitalisering skulle ges en finansiell ställning
som innebar att verksamheten skulle kunna bedrivas utan ytterligare
kapitaltillskott från staten. AmuGruppen AB skulle vidare själv bära kostnaderna
för den omstrukturering som skulle kunna bli nödvändig till följd av en vikande
efterfrågan.
Som mål för kapitalstrukturen angavs att soliditeten i genomsnitt under en
längre period inte skulle understiga 20 procent.
Målet beträffande kapitalstrukturen förutsatte vidare att AmuGruppen AB
övertog statens samtliga pensionsförpliktelser för anställda i den tidigare
myndigheten. Krav ställdes därvid att medel motsvarande denna pensionsskuld, som
uppgick till ca 362 miljoner kronor, placerades i särskild deposition. Kravet på
deposition har i realiteten inneburit att medlen inte har kunnat användas för
finansiering av AmuGruppen AB:s verksamhet.
Vid tidpunkten för bolagsbildningen gavs AmuGruppen AB ett aktiekapital på 100
miljoner kronor och ett sammanlagt eget kapital på 318 miljoner kronor, vilket
motsvarade en soliditet på ca 20 procent. En justerad soliditet räknat på
koncernens balansomslutning exklusive pensionsskuld, vilket med hänsyn till
placeringsskyldigheten för dessa medel är mer jämförbart med soliditetsmåttet
för andra bolag, uppgick till 26 procent.
Enligt AmuGruppen AB:s balansräkning per den 31 december år 1995 redovisade
koncernen ett eget kapital på 332 miljoner kronor, vilket motsvarade en
soliditet på 26 procent och en enligt ovan justerad soliditet på 36 procent.
3.6 Resultat och prestationer
Anpassningen av verksamheten till sjunkande försäljningsvolymer genom personal-
och lokalminskningar, har för såväl år 1995 som år 1996 skapat behov av
betydande resultatreserveringar. För år 1995 innebar detta att det positiva
resultatet före extraordinära poster och skatt på 73,3 miljoner kronor förbyttes
till ett redovisat underskott på 68 miljoner kronor, vilket täcktes av
koncernens eget kapital.
För år 1996 har rörelseresultatet efter avskrivningar prognosticerats vara
negativt och reserveringsbehovet mycket större än tidigare, eftersom minst
hälften av personalen och betydande delar av lokalbeståndet måste avvecklas för
att anpassa AmuGruppen till de nya marknadsförutsättningar som råder från och
med år 1997.
AmuGruppens rörelseresultat var acceptabelt så länge marknaden var stabil
eller växande, vilket var fallet fram till sommaren år 1995, och har därefter
gradvis försämrats som en följd av en minskad omfattning på den upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen. Nedgången i intäkterna från arbetsmarknadsutbildning
var 13 procent år 1995 och 20 procent år 1996. AmuGruppens otillfredsställande
resultatnivå och ekonomiska utveckling beror utöver den sjunkande omsättningen
på att de fasta kostnaderna i form av löner och lokaler uppgått till minst 70
procent av verksamhetens kostnader. Det ger en dålig flexibilitet när
verksamheten behöver minskas och betydande avvecklingskostnader. Bolaget har
också en otillfredsställande likviditetssituation delvis beroende på en i
grunden svag kapitalbas.
--------------------------------------------------------------------
| Finansiell utveckling 1993-1996 |
| (Mkr) |
| 1993/94 1995 1996 |
| (18 mån) Prognos |
| |
| Intäkter 4 705 3,089 2,525 |
| Rörelsereresultat efter avskrivningar12716 -9 |
| % av omsättning 2,7 0,5 -0,4 |
| Resultat efter finansnetto 166 73 40 |
| Engångskostnader - -165 -645 |
| Skatt -49 23 |
| Årets resultat 117 -68 -605 |
| Eget kapital*) 435 332 327 |
| Soliditet 33 % 26 % ca 30 % |
| |
| *) Eget kapital påverkat av lämnad utdelning 1995 (35 Mkr) samt |
| erhållet aktieägartillskott 1996 (600 Mkr). |
| |
| Källa: AmuGruppen AB |
--------------------------------------------------------------------
4 AmuGruppen AB:s omstruktureringsplan
4.1 Verksamhetens inriktning
Våren 1996 behandlade AmuGruppens styrelse ett strategidokument och utifrån
detta påbörjades under sommaren 1996 ett omfattande förändringsprogram för att,
baserat på de uppgifter som då var kända, anpassa och utveckla företaget mot en
marknad som skulle kunna ge bolaget ca 2 miljarder kronor i omsättning. Denna
prognos har senare justerats utifrån att omfattningen av
arbetsmarknadsutbildningen ytterligare minskas. Detta innebar att en kraftig
minskning av antalet anställda var nödvändig.
Förändringsprogrammet har resulterat i en förändrad inriktning med tydligare
fokusering på vissa delmarknader och med tjänster/produkter som ger hög
verkningsgrad. Det övergripande syftet är att öka bolagets lönsamhet. Detta
innebär också att bolaget har för avsikt att upphöra med allmänna utbildningar
som har låg verkningsgrad när det gäller deltagarnas möjligheter att få arbete.
Omstruktureringen innebär bl.a. att AmuGruppen delas i fyra affärsområden
baserade på olikheter i kundvärde, köpbeteende och konkurrenssituation.
- Yrkesutbildning med syfte att utbilda arbetslösa till arbete och att utbilda
anställda i arbete (Yrkesaffär).
- Förberedande yrkesutbildning med syfte att öka individers anställningsbarhet
(Medborgaraffär).
- Kompetenshöjande utbildning i syfte att kompetensutveckla stora
medarbetargrupper hos offentliga och privata arbetsgivare inom områden som till
exempel miljö och kvalitet (Breddaffär).
- Utbildning för funktionshindrade med syfte att främja integration av
personer med funktionshinder och andra eftersatta grupper i utbildning och
samhälle genom att ge utbildning där ny teknik skapar nya arbeten (Hadar).
Huvudsyftet med uppdelningen är att åstadkomma en ökad affärsorientering,
förbättrad lönsamhet samt ökade möjligheter till strategisk styrning av
affärerna. Den strategiska styrningen skall tydliggöra skillnaderna mellan
affärerna där mål och strategier kan skifta mellan de olika områdena.
4.2 Organisationen
För att kunna fullgöra den strategiska omorienteringen har företagets
organisation förändrats. Den tidigare uppdelningen på länsvisa dotterbolag har
frångåtts och i stället utgår den nya strukturen från uppdelningen på
affärsområden. Den nya organisationen gäller fr.o.m. den 1 mars 1997.
Den organisatoriska strukturen framgår av nedanstående bild.
För att klara av åtagandet att även fortsättningsvis ha en roll som
arbetsmarknadspolitiskt instrument, och samtidigt uppnå de företagsekonomiska
målen, anser bolaget att det är nödvändigt med en väl avvägd grundorganisation
som även möjliggör en hög grad av flexibilitet. Bolaget måste även ha finansiell
bas som är tillräckligt för att med eget kapital klara variationer i den
upphandlade arbetsmarknadsutbildningen.
För att öka flexibiliteten, utöver den produkt/tjänstemix som affärsin-
riktningen ger, bör främst följande möjligheter utnyttjas:
- anlitande av underleverantörer som komplement till den egna fasta
produktionsstrukturen
- samarbete med andra aktörer.
Antalet anställda beräknas att successivt minskas från dagens 3 300 personer
till 1 250 personer, varav ca 1 000 personer i direkt utbildningsproduktion.
Genom att variera utnyttjande graden av underleverantörer kan man anpassa sig
till svängningarna på marknaden.
Den relativt sett högre omsättningen än enligt tidigare antagaganden som nu
kan förutses för år 1997, skall användas för att genomföra omstruktureringen på
ett så gynnsamt sätt som möjligt men också för att ekonomiskt konsolidera
bolaget.
4.3 Finansiella förutsättningar
Som underlag för regeringens ställningstagande till de finansiella
förutsättningarna för AmuGruppen AB:s fortsatta verksamhet, och behov av
eventuellt ytterligare kapitaltillskott, har AmuGruppen presenterat en
företagsanalys inkluderande bl.a. resultatprognos för år 1996 samt finansiell
plan med känslighetsanalyser för verksamhetsåren 1997, 1998 och 1999. Underlaget
för AmuGruppens prognoser bygger på förutsättningen att den totala omfattningen
av den årligen upphandlade arbetsmarknadsutbildningen uppgår till ca 1,6
miljarder kronor.
Utifrån förutsättningarna i det valda handlingsalternativet och den
marknadsanalys som genomförts bedöms att bolaget kan försvara sin marknadsandel
på 49 procent av den totalt upphandlade arbetsmarkandsutbildningen. Bolaget
skulle därigenom uppnå en sammanlagd långsiktig omsättningsnivå på 1 250
miljarder kronor. Baserat på indikationer från länsarbetsnämnderna bedömer
AmuGruppen att det under år 1997 finns goda möjligheter att uppnå en högre
marknadsandel. Det innebär att de sammanlagda intäkterna i grundscenariot för år
1997 antas komma att uppgå till 1 550 miljoner kronor och för år 1998 till 1 450
miljoner kronor. I känslighetsanalyser har AmuGruppen även belyst scenarion där
intäkterna för år 1997 och år 1998 endast antas uppgå till 1 250 miljoner
kronor, dvs. motsvara den långsiktigt bedömda intäktsnivån.
Enligt AmuGruppens grundscenario, vilket beaktar det i december 1996 beslutade
kapitaltillskottet om 600 miljoner kronor, prognostiseras att bolagets egna
kapital per den 31 december 1997 uppgår till 377 miljoner kronor. Det egna
kapitalet motsvarar härvid en soliditet på ca 34 %. Även om osäkerheten i
flerårsprognoser, särskilt inför en omfattande omstrukturering, är stor så visar
känslighetsanalyser att AmuGruppens eget kapital, efter det erhållna
kapitaltillskottet om 600 miljoner, är tillräckligt för att klara även en viss
nedgång i intäkterna från den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen.
AmuGruppen AB har fortlöpande deltagit i arbetet med underlaget för
regeringens bedömning. I slutskedet av detta arbete har AmuGruppen AB
understrukit att man för att ge bolaget bästa möjliga kvalitativa förutsätt-
ningar för omstruktureringen och fortsatt verksamhet skulle behöva ytterligare
kapitaltillskott från ägaren (staten). Denna bedömning grundar sig på en
osäkerhet om omfattningen på arbetsmarknadsutbildningen i framtiden samt
eventuella kostnader för personalpolitiska åtgärder, framför allt
avtalspensioneringar i samband med omstruktureringen. AmuGruppen AB har dock
uttalat sig vara införstådd med att något ytterligare ägartillskott för dessa
ändamål inte kan tillföras bolaget.
5 Regeringens bedömning
--------------------------------------------------------------------
| Sammanfattning |
| |
| Regeringen bedömer att det även framgent kommer att finnas ett |
| stort behov av arbetsmarknadsutbildning. Ett till sin |
| omfattning grundläggande behov av denna typ av utbildning finns |
| oberoende av svängningar i konjunkturen. |
| Det är regeringens bedömning att AmuGruppen AB:s verksamhet |
| även fortsättningsvis skall bedrivas i aktiebolagsform med |
| staten som ägare. Bolaget skall även fortsättningsvis drivas i |
| form av en sammanhållen koncern. |
| Regeringen bedömer att AmuGruppen AB:s verksamhet bör |
| anpassas till att omfattningen för den upphandlade arbetsmark- |
| nadsutbildningen minskats. Detta innebär en omfattande |
| avveckling av personal och lokaler. Bolaget måste också |
| organisera verksamheten så att en ökad flexibilitet och därmed |
| minskad affärsrisk uppnås. |
| Regeringen bedömer att ytterligare ägartillskott inte är nödvän-|
| digt. De kostnader som fortsättningsvis uppstår i samband med |
| omstruktureringen av bolaget bör kunna hanteras med de medel |
| som genereras i verksamheten samt med eget kapital. |
--------------------------------------------------------------------
5.1 Bolagets utveckling och orsakerna till nuvarande svårigheter
Som en följd av minskade anslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas
omfattningen på arbetsmarknadsutbildningen att minska kraftigt budgetåret 1997.
Den situation som AmuGruppen nu befinner sig i är i hög grad en följd av denna
minskning. Men det besvärliga läget beror också på tidigare brister i styrningen
av bolaget.
Ägarens krav på verksamheten har inte uttryckts tillräckligt tydligt och
preciserade krav på verksamheten eller den ekonomiska lönsamheten har inte
ställts. Detta har medfört att bolaget under det första verksamhetsåret inte
hade tydliga mål för verksamheten och att någon enhetlig strategi inte fanns.
Staten har ofta kritiserats för att vara otydlig och passiv i sin ägarroll. Inom
regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete i syfte att säkerställa en
samsyn i utövandet av en aktiv ägarroll. En sådan mer aktiv och tydlig ägarroll
kommer framöver att prägla statens framtida agerande avseende AmuGruppen. Ägaren
kommer att kontinuerligt följa verksamhetens utveckling och att vid
bolagstämmor framföra ägarens syn på verksamhetens inriktning, organisation och
lönsamhet m.m.
I samband med bolagiseringen ansågs det väsentligt att AmuGruppen skulle uppnå
ökad flexibilitet i verksamheten. Som en strategi för att öka flexibiliteten
skulle de fasta personella resurserna i koncernen begränsas och kompletteras med
flexibla resurser i form av visstidsanställda, konsulter etc. Ett stort antal
personer som sades upp i samband med bolagiseringen blev på så sätt kvar som
tillfälligt anställda eftersom efterfrågan på utbildning förblev god under en
lång tid. När det efter en tid arbetsrättsligt inte var möjligt att ytterligare
förlänga visstidsanställningarna kom ett stort antal medarbetare att åter bli
tillsvidareanställda. En tydlig strategisk målbild av efterfrågan på längre sikt
och därmed av behovet av personal fanns inte.
Det nya bolagets ledning och styrelse satsade under åren 1993 till 1995 mycket
hårt på att minska AmuGruppens ensidiga beroende av arbetsmarknadsutbildningen
genom att snabbt försöka bryta sig in på företagsutbildningsmarknaden.
Ledningens prognoser var här mycket optimistiska. Bolaget investerade väsentliga
belopp i att bygga upp en säljkår och i marknadsföring. Svårigheterna att bygga
upp en stark marknadsposition inom företagsmarknaden underskattades och AmuGrup-
pen har inte uppnått de resultat som eftersträvades.
Den vid bolagiseringen valda strukturen med dotterbolag har inneburit problem
av olika slag. Den ekonomiska redovisningsmodellen på koncernnivå var inte
möjlig att använda som styrmedel. Strukturen med dotterbolag med geografisk
grund har inneburit svårigheter att forma projekt som sträcker sig över
bolagsgränser. Detta har haft negativa konsekvenser för bolagets förmåga att öka
marknadsandelarna inom företagsmarknaden särskilt med avseende på rikstäckande
företag. Koncernens administrativa kostnad har också varit mycket stor, mer än
30 procent av personalen har arbetat med icke utdebiterbara arbetsuppgifter.
Bolaget har under åren 1995 och 1996 aktivt arbetat för att komma tillrätta
med de brister som fanns inom koncernen. En intern arbetsgrupp fick efter
delårsbokslutet 1995 i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket. Som ett resultat av
detta infördes hösten 1995 anställningsstopp för att få bukt med
kostnadsökningarna. Under våren 1996 behandlade bolagets styrelse det
strategidokument utifrån vilket förändringsarbetet påbörjades i augusti 1996.
5.2 Behovet av arbetsmarknadsutbildning
AmuGruppen AB:s roll och möjligheter måste vägas mot bedömningen av framtida
behov av och resurser till arbetsmarknadsutbildning. Här måste hänsyn tas inte
bara till utbildningens omfattning utan också till dess inriktning.
Kvalitetsaspekter, verkningsgrad och tillgänglighet måste också ligga till grund
för ett ställningstagande.
För att undvika s.k. flaskhalsar i produktionen är industrin i hög grad
beroende av att vid konjunkturförändringar snabbt kunna rekrytera personal med
rätt kompetens. Det är därför angeläget att identifiera framtidens bristyrken
och att säkerställa att utbildningsanordnare finns att tillgå. Detta ställer
stora krav på AMV men också på utbildningsanordnarnas framförhållning,
metodutveckling och flexibilitet.
Utbildningsbehovet skall i första hand tillgodoses inom det reguljära
utbildningsväsendet men arbetsmarknadsutbildningen är en viktig och nödvändig
resurs för att tillgogodose utbildningsbehovet av vuxna.
Arbetsmarknadsutbildningen har vidare en uppgift som är fördelningspolitisk
genom att stödja personer med en svag ställning på arbetsmarknaden. Det kan
gälla invandrare eller personer som har fått ett arbetshandikapp och därför
behöver omskolning. Det är dessutom viktigt oavsett konjunktur att arbetet med
att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden fortsätter. Inte minst gäller detta
personer som blivit eller som riskerar att bli arbetslösa genom den snabba
omställning som skett inom den offentliga sektorn och inom vissa delar av
industrin. Här är arbetsmarknadsutbildningen ett viktigt instrument för att
bredda kvinnors och mäns yrkesval. Det är vidare viktigt att utbilda för
framtida arbetsmarknadsbehov och att fortsätta kompetensutveckla personal för
att klara av den snabba teknikutveckling som sker.
Arbetsmarknadsutbildningen är delvis konjunkturberoende vilket under 1990-
talet avspeglats i den stora variationen i omfattningen på utbildningen.
Utbildningsföretagen har tvingats att snabbt anpassa lokaler och antal anställda
till förändrade villkor. Bristen på långsiktigt planeringsunderlag och den
hårdnande konkurrensen i samband med en minskad omfattning på
arbetsmarknadsutbildningen har inverkat menligt på utbudet av
utbildningsanordnare. Framförallt mindre utbildningsföretag har haft svårt att
överleva och många har också övergett denna marknad.
Regeringen bedömer att det även framgent kommer att finnas ett stort behov av
arbetsmarknadsutbildning. Ett till sin omfattning grundläggande behov av denna
typ av utbildning finns oberoende av svängningar i konjunkturen. Utöver detta
grundläggande behov påverkas sedan omfattningen på utbildningen av
konjunkturläget.
Regeringen betonade i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222) att arbetsmarknadsutbildningen främst skall vara yrkesinriktad och
leda till ett arbete. Stora delar av den yrkesinriktade utbildningen, exempelvis
den industritekniska utbildningen, kräver stora investeringar i maskiner och
annan utrustning. Detta sammantaget med den kraftiga variationen i efterfrågan
har begränsat antalet utbildningsanordnare inom området. En ökad långsiktighet i
planeringen samt i upphandlingen av utbildning skall därför eftersträvas.
5.3 Kvalitet och upphandling
Arbetsmarknadsutbildning är den dyraste arbetsmarknadspolitiska åtgärden som AMV
kan använda för en arbetslös. Arbetsmarknadsutbildning är samtidigt den åtgärd
som AMV fullt ut kan styra utifrån de mål som statsmakterna fastställer. Det är
därför av stor vikt att resultaten av arbetsmarknadsutbildningen noggrant
analyseras.
Vid valet av arbetsmarknadsutbildning och i nästa led valet av
utbildningsanordnare bör enligt regeringens mening följande aspekter gälla.
* Utbildningsproducenten måste hålla en god kvalitet på utbildningen, dvs.
kunna erbjuda en god pedagogisk standard på undervisningen samt arbeta med såväl
nya som gamla tekniker. Samtidigt måste kvaliteten och det pris
utbildningsproducenten begär, vägas i hop i den samlade bedömningen.
* Utbildningsproducenten skall arbeta långsiktigt och kunna göra korrekta
marknadsbedömningar och utifrån detta kunna erbjuda relevant utbildning.
* Utbildningsanordnaren skall kunna erbjuda konkurrensmässiga priser på
utbildningen.
* Utbildningsanordnaren bör ha ett väl utbyggt kontaktnät med företag,
branscher och arbetsmarknadens parter.
* Utbildningsanordnaren måste kunna göra korrekta och relevanta utvärderingar
för att kunna utveckla sina utbildningar samt att visa effektiviteten i
utbildningen. En sådan form av effektivitetsanalys är att visa placeringsgraden
efter avslutad utbildning, dvs. hur många som fått arbete efter avslutad
utbildning.
* Utbildningsanordnaren måste ha en flexibilitet för att öka respektive minska
på omfattningen av viss utbildning utifrån konjunkturläget och efterfrågan på
marknaden.
* Utbildningsanordnaren skall i högsta möjliga mån kunna erbjuda en god
geografisk täckning i Sverige.
* Utbildningsanordnaren bör ha en sådan kunskap om kvinnors och mäns situation
på arbetsmarknaden att utbildningen planeras utifrån att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.
5.4 AmuGruppen AB:s framtida roll
Även om arbetsmarknadsutbildningen i sig är en del av den konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiken finns ett grundläggande behov av kvalificerad
yrkesutbildning inom ramen för arbetsmarknadssutbildningen oavsett
konjunkturläge. AmuGruppen har i kraft av sin storlek och dominans inom ett
antal yrkesutbildningsområden en särställning bland utbildningsföretagen.
Regeringen bedömer det inte som möjligt att övriga i dag verksamma konkurrenter
har tillräcklig utbildningskapacitet för att täcka det behov av utbildning som
finns inom dessa områden.
AmuGruppen AB har under en lång tid varit ett viktigt verktyg inom
arbetsmarknadspolitiken och bör även vara så, förutsatt att bolaget bedriver en
effektiv verksamhet. AmuGruppen fyller en viktig funktion som brygga mellan det
reguljära utbildningssystemet och näringslivets behov av kompetent arbetskraft.
Verksamhetens omfattning samt närheten till branscher och parter innebär att
AmuGruppen har en ingående kunskap om efterfrågan på och utbud av yrkeskunnig
arbetskraft inom ett större antal branscher ned på länsnivå. Denna kunskap bör,
som ett komplement till det underlag som tas fram av AMS, kunna utnyttjas av
ägaren för att identifiera nuvarande och framtida bristyrken.
AmuGruppen bör vidare kunna ha en roll i att i viss mening "utveckla
marknaden". Här är samverkan mellan marknadens aktörer, arbetsmarknadens parter
och intressenter en väsentlig utgångspunkt. För att bättre kunna möta snabba
förändringar i efterfrågan på kompetens krävs att de samlade
utbildningsresurserna utnyttjas bättre och att ny teknik exploateras snabbare.
Exempelvis kan en lokal produktionssamverkan med kommun och näringsliv inom ett
antal områden öka flexibiliteten. Denna samverkan kan t.ex. ske med
gymnasieskolan, Komvux och industriella utvecklingscentra (IUC). En sådan
samverkan bör leda till ett mer kostnadseffektivt utnyttjande av de samlade
utbildningsresurserna. Vidare kan man för komplexa utbildningsinsatser etablera
samarbetskonsortier för enskilda projekt.
AmuGruppen bör, inom de yrkesinriktade ämnena, även kunna spela en väsentlig
roll som komplement till i första hand Komvux i samband med kommunernas satsning
på kunskapslyftet.
5.5 Verksamhetsformen
Regeringen har övervägt och bedömt ett antal olika handlingsalternativ avseende
bolagets framtid. De olika alternativen har även innefattat olika tänkbara
verksamhetsformer.
Det är regeringens bedömning att AmuGruppen AB:s verksamhet även
fortsättningsvis skall bedrivas i aktiebolagsform med staten som ägare.
Regeringen bedömer att de skäl som i utredningen om bolagiseringen angavs för en
bolagsbildning fortfarande gäller. Bolaget skall även fortsättningsvis drivas i
form av en sammanhållen koncern.
Staten har ett ansvar för att en tillräcklig utbildningskapacitet finns att
tillgå för att fylla behoven av arbetsmarknadsutbildning. Staten har därför ett
stort intresse av att nya aktörer kommer in på denna marknad. En omvandling av
AmuGruppen AB till myndighet skulle inte främja en sådan utveckling. En klar
ökning av antalet aktörer har också skett under AmuGruppens bolagstid, vilket är
positivt.
I den nyss nämnda sysselsättningspropositionen anges att yrkesinriktad
utbildning som leder till arbete skall prioriteras. AmuGruppen AB har i dag ca
70 procent av marknaden för industriteknisk utbildning. För att bedriva
yrkesinriktad utbildning med teknisk och industriell inriktning krävs stora
investeringar. Denna typ av utbildning är särskilt känslig för en minskad
efterfrågan. Det är svårt för utbildningsanordnaren att finna alternativ
användning för maskiner och lokaler och stilleståndskostnaderna blir därför
stora. Av dessa skäl är antalet anordnare av industriteknisk utbildning
begränsad och det är inte troligt att ny kapacitet av tillräcklig omfattning
kommer att kunna byggas upp inom den närmaste framtiden. En ambition om
basomfattning och långsiktighet i upphandlingen bör dock på sikt leda till fler
aktörer inom området.
AmuGruppen AB har enligt riksdagens beslut ett ansvar för att tillgodose
behoven av yrkesinriktad utbildning över hela landet. Ett av statens starkaste
ägarmotiv vid tidpunkten för bolagiseringen var att garantera en infrastruktur
över hela landet för att uppfylla kraven på en flexibel
arbetsmarknadsutbildning. I det läge som nu råder med en minskad omfattning på
den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen måste naturligtvis kravet på
nationell täckning balanseras mot kravet på en sund ekonomisk utveckling för
bolaget. Det är inte möjligt att på företagsekonomiska grunder driva reguljär
verksamhet på orter där efterfrågan är låg. AmuGruppen AB bör dock även
fortsättningsvis ha verksamhet med god spridning över landet. En mer flexibel
organisation av verksamheten ger förutsättningar att snabbare anpassa sig till
en föränderlig efterfrågan även beträffande förläggning av utbildning. Genom att
öka användning av underleverantörer bör bolaget snabbt kunna starta verksamhet
där efterfrågan finns. Den nya informationstekniken (IT) ger också nya
möjligheter till ökad tillgänglighet genom distansundervisning i olika former.
Samarbete med andra aktörer ger också en möjlighet att tillgodose kraven på en
flexibel arbetsmarknadsutbildning.
AmuGruppen AB har genom sin roll som arbetsmarknadspolitiskt instrument och
största utbildningsanordnare även fått ta på sig ett ansvar som "bälg" i
systemet för arbetsmarknadsutbildning. När arbetsmarknadsutbildningen låg på
absolut topp under hösten 1992, deltog över 100 000 människor i sådan utbildning
och AmuGruppens industritekniska utbildning drevs på många orter i treskift. För
att klara efterfrågetrycket och tillfredsställa ägarens dåvarande krav på
omfattningen av utbildningen kontrakterades nya lokaler och betydande summor
investerades i ny utrustning. Antalet anställda växte från ca 3 600 vid
bolagsbildningen till ca 5 200 år 1995. Den nedgång i omfattning som sedan dess
ägt rum och som nu kraftigt accentueras kräver en kraftig och kostsam ned-
dragning av verksamheten.
De historiska erfarenheterna av att ha byggt upp en alltför stor fast
organisation, när sedan omfattningen upphandlad arbetsmarknadsutbildning minskas
eller är osäker är således inte goda. Känslighetsanalyserna säger också att
svårigheterna att agera "bälg" är större när basomfattningen är mindre.
Arbetsmarknadspolitiken är i sig konjunkturberoende. Även arbets-
marknadsutbildningen måste kunna vara det och är det i stor utsträckning.
Datautbildning, individutveckling och en stor del av tjänstemannautbildningarna
är förhållandevis lätta att öka eller minska i omfattning. Samma förhållande
gäller dock inte för den investeringstunga industritekniska utbildningen. En
minskad upphandling inom detta område är förenad med stora kostnader orsakade av
outnyttjade maskiner och lokaler. En neddragning inom området, med åtföljande
utförsäljning av utrustning och avveckling av personal, medför en uppenbar risk
att tillgången till industriteknisk utbildning för en lång tid framöver är
begränsad. För att säkerställa samhällets behov krävs här en uttalad
långsiktighet för den planerade upphandlingen. En sådan långsiktighet skulle
också medföra att fler aktörer vågade sig in i denna marknad och att "bälgen" på
så sätt skulle öka i omfång.
5.6 Anpassningen av verksamheten
Regeringen bedömer att åtgärder bör vidtas för att anpassa verksamheten till en
minskad omfattning på den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen. Detta innebär
en omfattande avveckling av personal och lokaler. Bolaget måste också organisera
verksamheten så att en ökad flexibilitet och därmed minskad affärsrisk uppnås.
Fortsatta ansträngningar måste göras för att öka efterfrågan på den utbildning
som nu har små försäljningsvolymer.Det är vidare angeläget att utnyttjandet av
fasta resurser i form av lokaler och maskinutrustning kan öka.
Genom inriktningen på det omstruktureringsarbete som påbörjats inom bolaget
bör behovet av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning tillgodoses samtidigt som
de företagsekonomiska målen kan uppnås. Det är regeringens bedömning att den
påbörjade omstruktureringen och därtill hörande avvecklingen skall fullföljas.
Regeringen bedömer vidare att bolagets analys och planering kan ligga till grund
för inriktningen av det fortsatta omstruktureringsarbetet.
Mot bakgrund av den av AmuGruppen presenterade företagsanalysen bedömer
regeringen att den erforderliga omstruktureringen av verksamheten kan klaras
utan ytterligare kapitaltillskott. De framtida utgifter som omstruktureringen
medför bör kunna bestridas med de medel som genom tidigare erhållet
kapitaltillskott kan reserveras i 1996 års bokslut, och med de medel som
verksamheten i framtiden prognistiseras generera.
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Winberg
Regeringen beslutar 1996/97:95 Omstrukturering av AmuGruppen AB.