Regeringskansliets rättsdatabaser

Rättsväsendet 4 . Förslag till statsbudget för år 1998 Rättsväsendet Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Rättsväsendet 9 2.1 Omfattning och mål 9 2.2 Utgiftsutvecklingen 10 2.3 Resultatredovisning 10 2.3.1 Brottsutvecklingen 10 2.3.2 Rättsväsendets verksamhetsresultat 11 2.3.3 Rättsväsendets ekonomiska resultat 11 2.3.4 Effekter av statliga insatser 12 2.4 Regeringens slutsatser 12 2.4.1 Resursfrågor 12 2.4.2 Reformarbetet i korthet 13 2.4.3 Kriminalpolitiska prioriteringar 13 3 Polisväsendet 17 3.1 Omfattning 17 3.2 Utgiftsutvecklingen 17 3.3 Polisens verksamhet 18 3.3.1 Polisväsendets resultat 18 3.3.2 Närpolisverksamheten 18 3.3.3 Satsningen på kvalificerad brottsutrednings- verksamhet 19 3.3.4 Utredningsverksamhetens resultat 19 3.3.5 Våldsbrottslighet 19 3.3.6 Narkotikabrottslighet 20 3.3.7 Ekonomisk brottslighet 20 3.3.8 Övrigt 21 3.4 Förändringar inom polisväsendet 21 3.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten 21 3.4.2 Kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten 22 3.4.3 Kampen mot rasism 24 3.4.4 Kampen mot våld mot kvinnor 24 3.4.5 Förutsättningar för en bättre och effektivare polis 24 3.4.6 Övriga frågor 26 3.5 Regeringens bedömningar med anledning av revisionens iakttagelser 27 3.6 Anslag 27 A 1. Polisorganisationen.........................................27 A 2. Säkerhetspolisen..............................................2 8 4 Åklagarorganisationen 29 4.1 Omfattning 29 4.2 Utgiftsutvecklingen 29 4.3 Åklagarväsendets verksamhet 29 4.3.1 Lagföringar 30 4.3.2 Personalresurser 30 4.3.3 Inkomna och avslutade ärenden 30 4.3.4 Arbetsproduktivitet 31 4.3.5 Balanser 31 4.3.6 Användningen av besluten anhållande och häktningsframställning 32 4.3.7 Regeringens bedömning 32 4.4 Förändringar inom åklagarväsendet 32 4.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten 32 4.4.2 Omorganisationen m.m. 33 4.4.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen 34 4.4.4 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet 34 4.4.5 Åtgärder mot s.k. mc-relaterad brottslighet 34 4.5 Anslag 34 B 1. Åklagarorganisationen.....................................34 B 2. Ekobrottsmyndigheten 35 5 Domstolsväsendet m.m. 37 5.1 Omfattning 37 5.2 Utgiftsutvecklingen 37 5.3 Domstolsväsendets resultat 38 5.3.1 De allmänna domstolarna 38 5.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna 39 5.3.3 Överklagande- och ändringsfrekvens 40 5.3.4 Personalresurser 41 5.3.5 Rättshjälpsmyndigheten 41 5.3.6 Regeringens bedömning 41 5.4 Förändringar inom domstolsväsendet 42 5.4.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngd- punkten i första instans 42 5.4.2 1995 års domstolskommitté m.m. 43 5.4.3 Effektivare mål- och ärendehantering 43 5.4.4 Försöksverksamheter 44 5.4.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet 44 5.5 Anslag 45 C 1. Domstolsväsendet m.m...................................45 6 Kriminalvården 47 6.1 Omfattning 47 6.2 Utgiftsutvecklingen 47 6.3 Kriminalvårdens verksamhet 48 6.3.1 Frivård 48 6.3.2 Anstalter 49 6.3.3 Häkten 51 6.3.4 Beläggningssituationen och kostnaderna för anstalts- och häktesplatserna 51 6.3.5 Personalsituationen 52 6.4 Förändringar inom kriminalvården 53 6.4.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll 53 6.4.2 Fortsatt humanisering av häktesverksamheten 53 6.4.3 Säkerheten och de långtidsdömdas situation 54 6.4.4 Ny lokal organisation 54 6.4.5 Ny beslutsordning i organisationsfrågor 55 6.4.6 Unga lagöverträdare 55 6.5 Regeringens bedömningar med anledning av Riksrevisionsverkets iakttagelser 55 6.6 Anslag 55 D 1. Kriminalvården...............................................5 5 7 Kronofogdemyndigheterna 57 7.1 Inledning 57 7.2 Utgiftsutvecklingen 57 7.3 Resultatbedömning och slutsatser 57 7.3.1 Inledning 57 7.3.2 RSV:s resultatredovisning 58 7.4 Anslag 61 E 1. Kronofogdemyndigheterna..............................61 8 Övrig verksamhet inom rättsväsendet 63 8.1 Anslag 63 F 1. Brottsförebyggande rådet 63 F 2. Rättsmedicinalverket 67 F 3. Gentekniknämnden 69 F 4. Brottsoffermyndigheten 69 F 5. Ersättning för skador på grund av brott 70 F 6. Rättshjälpskostnader m.m. 71 F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet 72 F 8. Avgifter till vissa internationella sammanslutningar 72 F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete 72 9 Övrig statlig verksamhet 75 9.1 Allmänna advokatbyråer 75 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt 2 Rättsväsendet, 2. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: ANSLAG ANSLAGSTYP ANSLAGSBELOPP (TUSENTAL KRONOR) A 1.Polisorganisationen ramanslag 10 956 709 A 2.Säkerhetspolisen ramanslag 516 984 B 1.Åklagarorganisationen ramanslag 634 605 B 2.Ekobrottsmyndigheten ramanslag 180 100 C 1.Domstolsväsendet m.m. ramanslag 2 979 279 D 1.Kriminalvården ramanslag 3 376 390 E 1.Kronofogdemyndigheterna ramanslag 1 283 651 F 1.Brottsförebyggande rådet ramanslag 46 864 F 2.Rättsmedicinalverket ramanslag 165 709 F 3.Gentekniknämnden ramanslag 2 218 F 4.Brottsoffermyndigheten ramanslag 9 356 F 5.Ersättning för skador på grund av brott ramanslag 73 645 F 6.Rättshjälpskostnader m.m. ramanslag 758 544 F 7.Diverse kostnader för rättsväsendet ramanslag 19 560 F 8.Bidrag till vissa internationella sammanslutningar ramanslag 8 356 F 9.Bidrag till brottsförebyggande arbete ramanslag 22 200 Summa 21 034 170 2 Rättsväsendet 2.1 Omfattning och mål Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården och kronofogdemyndigheterna. Även Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten, rättshjälpen samt de allmänna advokatbyråerna ingår i utgiftsområdet. Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Rättssäkerheten är ett fundament i en demokratisk rättsstat och förutsätter bl.a. likformighet och förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutövning. Den ställer därmed också höga krav på lagstiftningen. Lagarna skall värna demokratin, yttrandefriheten och andra mänskliga rättigheter. De skall vara lättbegripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller missbruka och kunna stå sig under en lång tid. Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda och omfattar den enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Rättstryggheten uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet samt genom att respekten för lag och rätt upprätthålls. Rättstrygghet innefattar också att det finns en väl fungerande ordning för tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. En human och säker kriminalvård samt ett väl fungerande exekutionsväsende är vidare av stor betydelse för att upprätthålla rättstryggheten och respekten för lag och rätt. Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att rättsväsendet i alla dess delar är effektivt och håller hög kvalitet. 2.2 Utgiftsutvecklingen MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER) 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 30 669 19 950 20 843 21 034 21 647 22 304 Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Verksamhetsutfall – Antalet anmälda brott har ökat. Inom de prioriterade områdena vålds- och narkotikabrott har antalet anmälda brott varit i stort sett oförändrat eller minskande. – Andelen uppklarade brott och antalet ärenden som redovisats till åklagare har minskat. Inom de prioriterade områdena har dock antalet ärenden som redovisats till åklagare ökat. – Vid tingsrätterna fortsatte antalet inkomna brottmål och tvistemål att minska under 1996. Under första halvåret 1997 ökade dock antalet inkomna brottmål kraftigt jämfört med andra halvåret 1996. Antalet balanserade brottmål och tvistemål minskade såväl under 1996 som första halvåret 1997. – Vid länsrätterna ökade antalet inkomna mål under 1996 medan antalet avgjorda och balanserade mål minskade. Utvecklingen bröts under det första halvåret 1997 då antalet balanserade mål ökade. – Antalet fängelsedömda har minskat. Andelen skyddstillsynsdomar har ökat. – Medelbeläggningen i anstalter och häkten har minskat. – Kronofogdemyndigheternas handläggningstider har förkortats, men inom vissa delområden är balanserna fortfarande betydande. Ekonomiskt utfall och resurser – Rättsväsendets utgifter var budgetåret 1995/96 ca 140 miljoner kronor högre än anslagsbeloppen. Enligt prognosen för år 1997 kommer rättsväsendets utgifter att överstiga anslagna medel med ca 860 miljoner kronor. Trots detta kommer myndigheterna inom rättsväsendet vid ingången av år 1998 att ha ett anslagssparande på ca 430 miljoner kronor. – Rättsväsendets ram skall höjas med 200 miljoner kronor vilket innebär att rättsväsendet kommer att tillföras 600 miljoner kronor under perioden 1998- 2000. Därtill skall 444 miljoner kronor omfördelas från kriminalvården till rättsväsendets övriga myndigheter, i första hand polisen och åklagarväsendet. Större förändringar – En ekobrottsmyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. – Fr.o.m. den 1 januari 1998 kommer häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet att bedrivas av lokala kriminalvårdsmyndigheter. – Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet sammanförs. – En ny grundutbildning av poliser påbörjas i januari 1998. – Anställningsstoppet av åklagare upphör. Nya åklagare kommer att anställas vid årsskiftet. Mål för utgiftsområdet – Målet för rättsväsendet är att tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet. – Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten. Prioriteringar för 1998 – Rättsväsendet skall vara modernt, väl fungerande och kostnadseffektivt. Dess verksamhet skall bygga på kunskap om samhället och om effekterna av olika slags åtgärder. – Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras av de brottsbekämpande myndigheterna. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den mc- relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag och våld mot kvinnor. – Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall öka. Närpolisorganisationen skall förstärkas och utvecklas. Den brottsförebyggande verksamheten skall växa och bli effektivare. – Reformarbetet inom rättsväsendet skall bygga på bl.a. ett medborgarperspektiv. 2.3 Resultatredovisning 2.3.1 Brottsutvecklingen Enligt statistiken över alla anmälda brott har antalet brott som årligen kommer till polisens kännedom ökat från ca 200 000 år 1950 till ca 1 175 000 år 1997, dvs. med ca 600 procent. Denna utveckling bröts 1990 varefter antalet anmälda brott minskade med ca 9 procent fram till 1995. De senaste två åren har de anmälda brotten ökat med ca 3 procent per år. Den preliminära statistiken för första halvåret 1997 visar på en mindre ökning med ca 1 procent. Sextio procent av alla anmälda brott är stöldbrott. Stöldbrotten har haft samma utveckling som det totala antalet anmälda brott. Under det första halvåret 1997 ökade dock stöldbrotten med 7 procent jämfört med samma period föregående år. När det gäller rånbrotten har bank- och postrånen minskat medan antalet personrån fortsätter att öka kraftigt. Under 1990-talets tre första år ökade antalet våldsbrott kraftigt, med 24 procent. Därefter har ökningen dämpats. Enligt den preliminära statistiken för år 1996 minskade de anmälda våldsbrotten med 1 procent jämfört med år 1995. Statistiken för första halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som framför allt består av misshandelsbrott, fortsätter att minska. Antalet anmälda våldsbrott (totalt cirka 27 000 brott) minskade under första halvåret 1997 med 2 procent jämfört med första halvåret 1996. Samtliga anmälda sexualbrott minskade under första halvåret 1997 med 3 procent. Dock ökade kategorin fullbordade våldtäkter utomhus. Under första halvåret 1997 anmäldes 117 sådana våldtäkter, vilket är en ökning med 25 brott jämfört med första halvåret 1996. Antalet anmälda fullbordade våldtäkter utomhus år 1996 var dock ett av de lägsta under 1990-talet. Antalet anmälda rattfylleribrott har minskat sedan år 1991. Statistiken för första halvåret 1997 tyder på att de fortsätter att minska. Under första halvåret 1997 anmäldes 8 procent (ca 550) färre rattfylleribrott än under samma period föregående år. Ett annat trafikbrott som minskat de senaste åren är olovlig körning; under första halvåret 1997 ökade de dock med 11 procent (ca 1 600 fler brott). Antalet anmälda skadegörelsebrott har nästan fördubblats sedan år 1980. Under det första halvåret 1997 ökade antalet anmälda skadegörelsebrott med 12 procent jämfört med det första halvåret 1996. Två stora grupper bland skadegörelsebrotten är skadegörelse på motorfordon och klotter som tillsammans står för nästan hälften av alla skadegörelsebrott. Antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen och brott mot varusmugglingslagen avseende narkotika minskade under första halvåret 1997 med sammanlagt ca 4 procent. Antalet uppklarade brott har blivit mindre. Uppklaringsprocenten har minskat kraftigt allt sedan 1950-talet. 1990 klarades ca 30 procent av alla anmälda brott upp medan motsvarande siffra 1995 var 25 procent. 2.3.2 Rättsväsendets verksamhetsresultat Trots att polisväsendets resurser mätt i antal producerade timmar minskade med 3,5 procent under 1996 ökade insatserna på de prioriterade områdena. Också antalet ärenden som redovisades till åklagare inom de prioriterade områdena ökade under 1996. Den totala utredningsbalansen ökade vilket delvis kan förklaras med ett ökat antal ärenden och en minskad produktivitet. Balansläget vad gäller ekobrottsutredningar har dock förbättrats sedan arbetet med regeringens särskilda balansavarbetningsuppdrag påbörjades. Inom åklagarväsendet minskade såväl antalet inkomna som avslutade ärenden under perioden juli 1995 - december 1996. Antalet balanserade ärenden minskade under tiden den 30 juni 1995 - den 30 juni 1996 men ökade under sista halvåret 1996. Även om officiell statistik saknas är Riksåklagarens bedömning att antalet balanserade ärenden under första halvåret 1997 minskat till i huvudsak samma nivå som ett år tidigare. Inom domstolsväsendet fortsatte antalet inkomna brottmål och tvistemål till tingsrätterna att minska under 1996. Under första halvåret 1997 ökade dock antalet inkomna brottmål med 11 procent jämfört med andra halvåret 1996. Antalet balanserade brottmål och tvistemål minskade under 1996 med 8 respektive 4 procent. Antalet balanserade mål minskade med ytterligare 8 respektive 6 procent under första halvåret 1997. Antalet inkomna mål till länsrätterna ökade med 4 procent under 1996, medan antalet avgjorda mål minskade med 8 procent. Trots den minskande avverkningstakten har länsrätterna under den senaste femårsperioden avgjort fler mål än som har kommit in vilket resulterat i ett minskat antal balanserade mål. Den utvecklingen bröts första halvåret 1997 då antalet balanserade mål ökade med 3 procent. I hovrätterna och kammarrätterna ökade antalet balanserade mål under såväl 1996 som första halvåret 1997. Kriminalvården har ökat sina insatser när det gäller utvecklingen av verkställighetens innehåll genom att tillhandahålla program som syftar till att påverka de dömda att inte återfalla i brott. Kriminalvården arbetar även med att göra innehållet i skyddstillsynspåföljden mer tydligt och konsekvent för att påföljden skall vara ett trovärdigt alternativ till fängelse. Andelen skyddstillsynsdomar har också ökat under 1996. Medelbeläggningen i anstalter och häkten minskar. År 1996 var medelbeläggningen i anstalterna ca 85 procent av i medeltal 4 786 tillgängliga platser. I häktena var medelbeläggningen samma år 77 procent av i medeltal 1 466 tillgängliga platser. Nedgången i beläggningen har fortsatt under 1997 och Kriminalvårdsstyrelsen gör bedömningen att beläggningen kommer att fortsätta att minska. Hos kronofogdemyndigheterna ökade under några år i början av 1990-talet tillströmningen av mål och ärenden mycket snabbt och balanserna växte, främst vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m. och konkurstillsyn. De senaste åren har tillströmningen minskat eller stagnerat inom de flesta verksamhetsgrenar och handläggningstiderna har kunnat pressas ned. Inom verksamhetsgrenen indrivning var andelen mål där utredningen slutförts inom tre månader 72 procent för allmänna mål och 80 procent för enskilda mål. I den summariska processen har andelen mål där den totala handläggningstiden överstigit tolv månader minskat under flera år och var 1996 nere i 0,2 procent.Tillströmningen av mål och ärenden ligger fortfarande på en hög nivå jämfört med tiden före den stora uppgången i början av 1990-talet. 2.3.3 Rättsväsendets ekonomiska resultat Rättsväsendets ekonomi har varit god under en lång period. Myndigheternas bokslut för budgetåren 1992/93 - 1994/95 har redovisat överskott. Huruvida detta beror på att myndigheterna har tilldelats för stora anslag, om den nya styrningen med ramanslag som infördes budgetåret 1992/93 för samtliga myndigheter inledningsvis gjorde myndigheterna försiktiga eller om det finns någon annan förklaring är svårt att bedöma. Det står dock klart att rättsväsendets anslag inte har utnyttjats fullt ut. Vid ingången av budgetåret 1995/96 uppgick det sammanlagda anslagssparandet till ca 1,9 miljarder kronor. Under det senaste budgetåret 1995/96 översteg emellertid för första gången förbrukningen anslagen med ca 140 miljoner kronor. Detta motsvarar ca 0,6 procent av anvisade anslag. Detta kan ställas i relation till att myndigheternas normala anslagskredit uppgår till 3 procent. Resursförbrukningen varierar dock stort inom utgiftsområdet. Vissa myndigheter, t.ex. kriminalvården, redovisade under budgetåret 1995/96 stora överskott samtidigt som andra myndigheter, framför allt polisen, förbrukade avsevärt mer än anvisade medel. Denna skillnad i resursförbrukning har fortsatt under det första halvåret 1997 och enligt regeringens bedömning bör anslagssparandet omfördelas. 2.3.4 Effekter av statliga insatser Det faktum att den polisanmälda brottsligheten har ökat under hela efterkrigstiden innebär att rättsväsendet utsatts för en allt hårdare press. Samtidigt har vår tids snabba samhällsförändringar medfört ökade krav på lagstiftningens och kontrollmyndigheternas förmåga att anpassa sig till nya problem. Som exempel på nya och allvarliga brottstyper som rättsväsendet konfronterats med under de senaste årtiondena kan nämnas narkotikabrottsligheten, den ekono-miska brottsligheten, läktarvåld och mc-relaterad brottslighet. Även dessa förändringar har medfört en hård press på verksamheterna inom rättsväsendet, särskilt polisen. Regeringen har under mandatperioden initierat ett omfattande reformprogram i syfte att skapa ett förstärkt rättsväsende, som är anpassat till dagens samhälle och rustat att möta de krav som ställs på verksamheten. Reformerna syftar bl.a. till att skapa effektivare organisationer och förbättrade arbetsmetoder, öka användningen av tekniska hjälpmedel samt höja kompetensen. Det långsiktiga målet är att skapa strukturer som är bättre rustade att bekämpa brottsligheten och tillförsäkra den enskilde rätts- säkerhet och rättstrygghet. Redan nu kan vissa positiva effekter av reformprogrammet konstateras. Inom polisväsendet är närpolisorganisationen i stort sett på plats, kriminalunderrättelseverksamhet har byggts upp över hela landet och satsningen på kvalificerad brottsutredningsverksamhet har lett till en bättre organisation och högre kompetens. Åklagarväsendets organisation har förändrats för att bli mer flexibel och effektiv. Genomförandet av Domstolsutredningens förslag samt den s.k. instansordningsreformen och införandet av tvåpartsprocessen i de allmänna förvaltningsdomstolarna har lett till en mer renodlad domstolsverksamhet och till att tyngdpunkten i rättskipningen förskjutits till den första domstolsinstansen inom de båda domstolsorganisationerna. Inom kriminalvården har försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll utvidgats och vårdarrollen utvecklats. 2.4 Regeringens slutsatser I detta avsnitt redovisas, mot bakgrund av resultat- redovisningen i avsnitt 3.3, regeringens förslag till fördelning av resurser, det fortsatta reformarbetet samt de kriminalpolitiska prioriteringarna för budgetåret 1998. 2.4.1 Resursfrågor Beloppen i tabellen nedan förklaras närmare i respektive anslagsavsnitt. Det bör dock särskilt noteras att de föreslagna beloppen inkluderar samtliga resursförändringar inom verksamhetsområdet, alltså såväl tidigare beslutade besparingar om 330 mkr som förstärkningar och överföringar mellan verksamhets- områdena. I det föreslagna beloppet för åklagarväsendet ingår t.ex. ca 109 mkr som överförs från polisväsendet och som avser Ekobrottsmyndigheten. Vidare bör påpekas att myndigheternas anslagssparande inte redovisas i tabellen. Att domstolsväsendet föreslås få ett anslag som understiger utgiftsprognosen 1997 motiveras, som redovisas i anslagsavsnittet, av att domstolsväsendet även 1998 beräknas ha ett relativt stort anslagssparande. I enlighet med regeringens förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) höjs utgiftsområdets ram med 200 mkr för att stärka kampen mot vardagsbrottsligheten samt kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten. Regeringen föreslår dessutom att delar av kriminalvårdens anslagssparande (444 mkr) under perioden 1998 - 2000 omfördelas till rättsväsendet i övrigt, framför allt till polisen och åklagarväsendet. Bland annat för att se till att det nödvändiga reformarbetet inom åklagarväsendet fortsätter, föreslår regeringen slutligen att utgiftsområdet engångsvis tillförs 28 mkr år 1998. UTGIFT 1995/96 DÄRAV 1996 ANVISAT 1997 UTGIFTSPROG NOS 1997 FÖRSLAG 1998 BERÄKNAT 1999 BERÄKNAT 2000 Polisväsendet 16 615 11 209 10 997 11 674 11 474 11 688 11 942 Åklagarväsendet 953 660 645 665 815 802 824 Domstolsväsendet m.m. 4 247 2 889 2 916 2 994 2 979 3 080 3 183 Kriminalvården 5 414 3 752 3 837 3 858 3 376 3 661 3 892 Kronofogdemyndigheterna 1 779 1 289 1 298 1 318 1 284 1 320 1 357 Övrig verksamhet inom rättsväsendt 1 661 1 151 1 149 1 191 1 106 1 096 1 106 Totalt för utgiftsområde 4 30 669 19 950 20 843 21 700 21 034 21 647 22 304 Hur ramhöjningen med 200 mkr och omfördelningen av kriminalvårdens anslagssparande under perioden 1998-2000 påverkar de anslag som tillförs medel framgår av följande tabell. ANSLAG TILLSKOT T 1998 TILLSKO TT 1999 TILLSKO TT 2000 TILLSKOTT 1998-2000 A 1 Polisorganisa tionen 430 mkr 275 mkr 157m kr 862 mkr B 1 Åklagarorgan isationen 39 mkr 25 mkr 25 mkr 89 mkr B 2 Ekobrotts- myndigheten 15 mkr 15 mkr 15 mkr 45 mkr F 1 Brottsföreby ggande rådet 13 mkr 9 mkr 11 mkr 33 mkr F 9 Bidrag till brottsföreby ggande arbete 15 mkr - - 15 mkr Totalt 1 044 mkr 2.4.2 Reformarbetet i korthet Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt med andra som berörs av och kan påverka brottsligheten skall öka. Samverkan skall präglas av en helhetssyn på rättsväsendet. Rättsväsendet skall fortsätta att utveckla moderna organisations- och arbetsformer. Satsningen på ny teknik skall fortsätta. Av särskild betydelse är att polisen tillägnar sig ny och avancerad teknik och effektiva arbetsmetoder för att kunna bekämpa nya typer av kriminalitet som t.ex. den grova och gränsöverskridande brottsligheten. För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de uppsatta målen har en rad åtgärder vidtagits för att effektivisera och rationalisera rättsväsendet. Reformarbetet inriktas på såväl rättsreglerna som verksamheten och organisationen. Närpolisorganisationen har i snabb takt byggts ut under budgetåret 1995/96. Åklagarväsendet har en ny organisation och utvecklar nya arbetssätt. En ny myndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet kommer att inrättas den 1 januari 1998. En bred översyn av tvångsmedelsreglerna pågår. En särskild utredare utreder olika frågor om hemlig avlyssning, bl.a. s.k. hemlig teknisk avlyssning - buggning - och hemlig teleavlyssning. Den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet ses över i syfte att skapa en effektiv domstolsorganisation. Som regeringen angav i 1997 års budgetproposition är det omöjligt för domstols-väsendet att i sin nuvarande organisation med ett stort antal mycket små domstolar möta de ökande kraven. Domstolsväsendet måste därför omorganiseras. Parallellt pågår en översyn av processreglerna för domstolarna. Inom kriminalvården genomförs en ny myndighetsstruktur. Utvecklingen av alternativ till fängelsestraff fortsätter. En översyn av straffsystemet pågår och nya påföljdsregler för bl.a. ungdomar och ändrade regler för villkorlig frigivning kommer att föreslås nästa år. Samhället måste bli bättre på att reparera skadorna av brott. Brottsofferutredningen, som har i uppdrag att se över samhällets samlade stöd till brottsoffer, kommer kort efter årsskiftet att lämna över sitt betänkande med förslag till förbättringar. Reglerna om ersättning till dem som lider skada genom brott skall förenklas och förbättras. För att förhindra handel med stulna föremål skall reglerna för godtrosförvärv effektiviseras. Det är av grundläggande betydelse för medborgarnas trygghet att de litar på och känner förtroende för rättssystemet. Det kommande reformarbetet inom såväl lagstiftningen som rättsväsendet måste därför präglas av ett medborgarperspektiv. Att säkerställa en hög kompetens är en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett modernt och effektivt rättsväsende. Detta förutsätter en god personalförsörjning. En ny grundutbildning av poliser påbörjas under januari 1998 och inom åklagarväsendet kommer nya åklagare att anställas vid årsskiftet 1997/98. I verksamhetsområdesavsnitten redovisas ytterligare åtgärder som vidtagits eller som planeras för att säkerställa kompetensen och personalförsörjningen. Inom samtliga verksamhetsområden vidtas också åtgärder för att öka jämställdheten. Så kommer jämställdhetsaspekten att betonas i den nya grundutbildningen för poliser. Under våren 1997 har en grundläggande plan för jämställdhetsarbetet tagits fram inom åklagarväsendet. Riksåklagaren kommer också att genomföra en översyn av jämställdhetsinsatserna inom åklagarväsendet. Inom domstolsväsendet inleds en ny ledarskapsutbildning hösten 1997. I utbildningen ingår ett särskilt avsnitt om jämställdhetsfrågor. Inom kriminalvården genomförs kontinuerligt mentorprojekt för kvinnor. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att arbetet med att öka jämställdheten fortsätter och intensifieras. I det arbetet är det av stor vikt att också uppmärksamma behovet av utbildning och kompetensutveckling för den administrativa personalen I verksamhetsområdesavsnitten redovisas genomförda, pågående och planerade reformer mer utförligt. 2.4.3 Kriminalpolitiska prioriteringar Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och dess orsaker och med utnyttjande av moderna och effektiva metoder. Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn och en inriktning av den allmänna politiken som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. En utgångspunkt för regeringens arbete är att brottsligheten måste angripas från en bred kriminalpolitisk ansats även om vissa delar av samhällspolitiken är särskilt betydelsefulla. Det gäller bl.a. sådana åtgärder som rör barn och ungdomar, arbetsmarknad, alkohol, droger och utbildning. Åtgärder för att främja en god social utveckling och att, särskilt bland barn och unga, genom tidiga insatser förhindra eller motverka missbruk eller utslagning är avgörande för att på sikt förhindra att människor dras in i en kriminell livsstil. Rättsväsendet har dock det grundläggande ansvaret för kriminalpolitiken och rättsväsendets primära uppgift är att förebygga och bekämpa brottsligheten och att öka människors trygghet. Rättsväsendet skall i ökad omfattning delta i det allt viktigare internationella utvecklingssamarbetet på rättsområdet. Detta gäller både insatser i närområdet, särskilt vad avser de länder som ansöker om medlemskap i Europeiska unionen, och insatser i andra länder där utvecklingssamarbete på rättsområdet är en viktig del av det totala biståndet. Vardagsbrottsligheten och det brottsförebyggande arbetet Brottsligheten medför att enskilda kan drabbas hårt av skador och förmögenhetsförluster. Det stora flertalet av alla brott som begås i Sverige drabbar enskilda och inträffar i deras närmiljö. Sett till antalet dominerar stöldbrott av olika slag - stölder av och ur bilar, butikstillgrepp, cykelstölder och bostadsinbrott. Från trygghetssynpunkt är dock väl så viktigt att framhålla våld och hot i gatumiljön och på allmänna platser. Som framgår av redovisningen i avsnitt 3.3.1 har vissa s.k. vardagsbrott ökat. Det är angeläget att rikta särskilda insatser mot den brottslighet som drabbar enskilda på detta sätt. Det nationella brottsförebyggande program som regeringen presenterade under år 1996 inriktas främst mot denna typ av brottslighet. En grundtanke i programmet är att stödja och främja det medborgerliga engagemanget och samverkan mellan myndigheter, företag, organisationer och enskilda i lokal brottsförebyggande verksamhet. Kommittén för brottsförebyggande arbete, som tillsattes i samband med att programmet presenterades, har som huvuduppgift att stödja och följa det brottsförebyggande arbetet och att arbeta för att förstärka insatserna i hela landet. Det arbete som nu bedrivs har visat att det finns ett stort behov av att utveckla de brottsförebyggande insatserna. Arbetet för att utveckla dessa insatser leder också till ett ökat behov av stöd till dem som arbetar med konkret brottsförebyggande verksamhet. Det krävs ökade resurser för att möta dessa behov. Inte minst finns behov av ökade kunskaper om brottsligheten och dess orsaker samt hur olika sätt att förebygga brott fungerar. Målsättningen är att den brottsförebyggande verksamheten skall växa och bli effektivare. Ytterligare resurser - 15 miljoner kronor - skall därför tillföras denna verksamhet. För att få en effektivare användning av de samlade resurserna för forskning, utveckling och därmed sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet anser regeringen att forsknings- och utvecklingsverksamheten vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet bör slås ihop. Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem som berörs av brottsligheten och att polisen får större möjligheter att arbeta i samverkan med andra t.ex. kommuner, näringsliv, organisationer och enskilda. Närpolis- verksamheten har stor betydelse för att förebygga och bekämpa vardagsbrottslighet och närpolisen skall vara en drivande kraft i det brottsförebyggande arbetet. Närpolisens brottsbeivrande verksamhet skall utvecklas och förstärkas, bl.a. genom åtgärder för metodutveckling, förbättrat teknikstöd och kompetenshöjning. De nya resurser rättsväsendet tillförs skall bl.a. användas för att säkerställa kampen mot vardagsbrottsligheten. I det här sammanhanget är det viktigt att betona att all brottslighet givetvis inte kan förebyggas. Det är därför viktigt att den brottsutredande och brottsbeivrande verksamheten utvecklas. Inom dessa områden pågår ett stort antal projekt som syftar till att effektivisera verksamheten. Det är angeläget att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen påskyndar och fullföljer sådana projekt. Våldsbrottslighet Antalet anmälda våldsbrott har ökat kraftigt under 1990- talet. Även om ökningstakten dämpats och det nu finns tecken på att antalet anmälda brott minskar i förhållande till föregående år är situationen oroande. Särskild uppmärksamhet måste även i fortsättningen ägnas kampen mot våldsbrotten. En viktig del i det våldsförebyggande arbetet är att bekämpa våld mot kvinnor, inte minst när våldet förövas av en nära anhörig till kvinnan. Det är också en viktig del i arbetet med att förstärka brottsoffrens ställning. Ett effektivt problemorienterat arbetssätt och ett väl utvecklat och professionellt bemötande av misshandlade kvinnor är viktiga förutsättningar för att kunna bekämpa denna typ av brottslighet. Regeringen kommer under hösten 1997 att lämna en proposition till riksdagen med förslag till åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor. I enlighet med regeringens förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) kommer utgiftsområdet dessutom årligen att tillföras 200 miljoner kronor för att stärka kampen mot vardagsbrottsligheten samt kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten. Brottslighet med rasistiska inslag Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av brottslighet, vilka ställer krav på rättsväsendets flexibilitet och förmåga att klara av nya uppgifter. Nya livsmönster och förändrade värderingar ställer rättsväsendet inför stora utmaningar. Samhället måste kraftfullt ta avstånd från rasistiska och invandrarfientliga yttringar, annars kan på sikt grunderna för demokratin äventyras. Brottslighet med rasistiska inslag måste därför bekämpas med kraft. Den grova och gränsöverskridande brottsligheten Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällshot som måste bekämpas med kraft. Regeringen presenterade under år 1995 en strategi för samlade åtgärder mot denna brottslighet. I enlighet med strategin kommer Ekobrottsmyndigheten, en ny myndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet, att inrättas den 1 januari 1998. Under våren 1997 lämnade regeringen en redogörelse över läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten (skr. 1996/97:49). I den årligen återkommande redogörelsen tas även internationella förhållanden upp. Narkotikabrottsligheten måste bekämpas med såväl kontrollåtgärder som förebyggande arbete och behandlingsinsatser för att få bästa möjliga effekt. Samarbetet med andra länder, inte minst med dem som i dag fungerar som producenter av och distributionsleder för narkotika, behöver utvecklas. Regeringen avser att under nästa år presentera en strategi för kampen mot narkotikan, såväl nationellt som internationellt. Av särskilt värde är det narkotikarelaterade arbete som bedrivs inom EU. Insatserna avser bl.a. åtgärder mot syntetiska droger och drogturism, liksom praktiskt samarbete, inte minst genom inrättande av Europol vars verksamhet i stor utsträckning kommer att vara inriktad på narkotikaområdet. Sedan 1996 bedrivs ett samarbete för att bekämpa organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Inom ramen för detta samarbete, som omfattar Östersjöländerna samt Norge och Island, har en rad konkreta åtgärder vidtagits som har betydelse för våra möjligheter att ingripa mot bl.a. narkotikahandel riktad mot Sverige. För det övergripande globala narkotikaarbetet är FN det självklara samarbetsorganet. Sverige har under en följd av år hört till de största bidragsgivarna till FN:s narkotikaprogram, UNDCP. Sommaren 1998 skall FN:s generalförsamling hålla ett särskilt möte helt ägnat åt narkotikafrågan. Sverige deltar aktivt i det omfattande förberedelsearbetet inför detta möte. Den grova och organiserade brottslighet med anknytning till vissa internationella motorcykelklubbar som nu förekommer i Sverige, liksom i andra nordiska länder, inger stark oro. Brottsligheten har tagit sig uttryck i våldshandlingar och omfattar även narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet. För att stoppa denna kriminalitet krävs särskilda insatser av rättsväsendet. Regeringen har i juni 1997 i en skrivelse till riksdagen sammanställt de viktigaste åtgärderna som regeringen och ansvariga myndigheter företar för att hindra denna, liksom annan grov och gränsöverskridande brottslighet (skr. 1996/97:171). Regeringen kommer att tillföra polisen ytterligare 30 miljoner kronor under 1998 för bekämpande av mc- relaterad brottslighet. Insatser mot gränsöverskridande brottslighet förutsätter internationellt samarbete för att bli effektiva och verkningsfulla. De nordiska ländernas justitieministrar har under år 1997 gemensamt beslutat om strategi och handlingsplan mot den brottslighet som bedrivs genom vissa motorcykelklubbar. Av särskilt värde för insatserna mot den internationella brottsligheten i Europa är inrättande av den europeiska polisbyrån Europol. Europolkonventionen kan förväntas träda i kraft årsskiftet 1997/98. Inom EU pågår ett omfattande arbete med att förbättra det polisiära samarbetet och samarbetet på den internationella straffprocessrättens område. Det gäller bl.a. utlämningsförfarandet och förutsättningarna för att bistå utländska åklagare och domstolar med bevisupptagning och olika former av tvångsmedel. Kampen mot avancerad och gränsöverskridande brottslighet bedrivs också i FN:s narkotikaprogram, UNDCP, och inom ramen för FN:s brottsförebyggande division, CCPCJ där ett arbete pågår med att skapa en global konvention mot organiserad brottslighet. 3 Polisväsendet 3.1 Omfattning Polisens verksamhet syftar enligt polislagen till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Den lokala polisorganisationen består för närvarande av 28 polismyndigheter. Målsättningen är att varje län skall utgöra en polismyndighet. Den ordningen är nu genomförd i 20 av 23 län. Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och bestämmer bl.a. verksamhetens huvudsakliga inriktning. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Till polisväsendet hör dessutom Statens kriminaltekniska laboratorium. Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för laboratoriet. Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet. 3.2 Utgiftsutvecklingen UTGIFTSUTVECKLINGEN MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER) 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 16 615 11 20 9 10 997 11 474 11 688 11 942 Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – Den planerade närpolisorganisationen är i stort sett utbyggd. – Inom de prioriterade områdena - våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet - har insatserna ökat. – Det totala antalet ärenden som redovisats till åklagare har minskat. Inom de prioriterade områdena har dock antalet redovisade ärenden ökat. – Produktiviteten för brottsutredningar har minskat. – Utredningsbalanserna har ökat. – Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att polisen har förbrukat 868 miljoner kronor mer än vad som anslagits för verksamheten. Större förändringar – Regeringen satsar ytterligare 862 miljoner kronor på polisen under budgetperioden 1998 - 2000. – Ny teknik införs och metodutvecklingen fortsätter. – En ny grundutbildning för poliser inleds. Vidareutbildningen och chefsrekryteringen reformeras. – Europolkonventionen träder i kraft år 1998. Prioriteringar för 1998 – Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras av polisen. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den mc- relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor. – Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall öka. Närpolisorganisationen, som skall vara den drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas och utvecklas. – Den brottsförebyggande verksamheten skall växa och bli effektivare. 3.3 Polisens verksamhet Reformeringen av polisen har fortsatt under budgetåret. Det har inneburit bl.a. att närpolisverksamheten har byggts ut och att det problemorienterade arbetssättet har utvecklats. Den ökade satsningen på kvalificerad kriminalpolisverksamhet liksom uppbyggnaden av kriminalunderrättelsetjänsten skapar bättre förutsättningar att kunna angripa den grova kriminaliteten. Samtidigt med reformkraven har regeringen ålagt polisen att rationalisera sin verksamhet. Riksrevisionsverket (RRV) har under 1996 på uppdrag av regeringen granskat polisväsendet och identifierat ett antal hinder för ett effektivt resursutnyttjande samt också redovisat hur hindren bör elimineras. Regeringen kommer noga att följa hur förändringsarbetet inom polisväsendet fortskrider. I regleringsbrevet för år 1997 har Rikspolisstyrelsen särskilt ålagts att redovisa de åtgärder som har vidtagits med anledning av RRV:s rapport. Den 1 september 1997 har polisväsendet inkommit med en första redovisning av de åtgärder som vidtagits. Polisens rationaliseringsarbete måste fortgå med kraft för att modernisera och effektivisera polisverksamheten. För att polisens insatser skall bli framgångsrika måste kompetensen inom närpolisen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten höjas samtidigt som omfattande IT-satsningar genomförs. Investeringar i förbättrad teknik är också en förutsättning för en stor del av de rationaliseringar som RRV föreslår. Regeringen kommer därför att under budgetperioden 1998 - 2000 satsa 862 mkr på reformeringen av polisen. Tyngdpunkten kommer att ligga på budgetåret 1998 då 430 mkr, varav 273 mkr är engångsvisa medel, tillförs polisen. De nya resurserna skall användas för reformer och modernisering och det bör framhållas att beslutade besparingar och planerade åtgärder för ett effektivare resursutnyttjande måste genomföras. Regeringen kommer genom återrapporteringskrav och på annat sätt att följa upp hur de nu tillskjutna medlen används. 3.3.1 Polisväsendets resultat Det övergripande målet för polisverksamheten för budgetåret 1995/96 var att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Målet skulle uppnås genom problemorienterat polisarbete. Utvecklingen inom polisen skulle drivas enligt två huvudlinjer, närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsut- redningsverksamheten. Utöver vad som redovisats i resultatbedömningen under utgiftsområdesavsnittet är följande av intresse för en bedömning av polisväsendets resultat. – Utbyggnaden av närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsutredningsverksamheten – Antal producerade timmar – Antal inkomna ärenden – Antal ärenden som har redovisats till åklagare – Utredningsbalanser Polisens verksamhet spänner över ett brett fält och det är i vissa fall svårt att utifrån polisväsendets årsredovisning för budgetåret 1995/96 bedöma hur väl polisväsendet lyckats med sin verksamhet. Polisväsendet måste i kommande redovisningar förbättra kvaliteten i resultatredovisningen. Det är också viktigt att polisen utvecklar sin förmåga att analysera uppnådda resultat så att analysen på ett bättre sätt än i dag kan ligga till grund för riksdagens och regeringens styrning av verksamheten. Den nya modellen för redovisning av resultat som införts inom polisväsendet fr.o.m. budgetåret 1997 kommer efter hand att bidra till en förbättrad resultatredovisning. Polisväsendets resurser mätt i antal producerade timmar har under kalenderåret 1996 minskat med 3,5 procent jämfört med 1995. Nedgången beror framför allt på de personalneddragningar som har genomförts för att anpassa polisväsendets medelsförbrukning till den givna anslagsramen. TABELL 3.1 PRODUCERADE TIMMAR ÅR 1993 1994 1995 1996 Producer- ade timmar 34 489 526 35 323 038 35 102 562 33 865 453 3.3.2 Närpolisverksamheten Den 1 juli 1995 var andelen närpoliser 10 procent. Enligt polismyndigheternas redovisningar fanns cirka 4 900 närpoliser den 30 juni 1997. Det motsvarar 30 procent av landets poliser. Det innebär att polismyndigheterna nu har uppnått eller närmat sig den antalsmässiga nivå på närpolisverksamheten som man förutsatt i sin verksamhetsplanering. Rikspolisstyrelsen anser att det problemorienterade arbetssättet har fått visst genomslag inom när- polisverksamheten och lett till att de riktade brottsförebyggande insatserna har ökat. Regeringens bedömning är att närpolisverksamheten är på god väg att nå den nivå där den kan utgöra basen i polisverksamheten. Det är nu viktigt att utveckla kompetensen och kvaliteten så att de anpassas till de krav och behov som styr verksamheten. Innehållet i närpolisverksamheten måste också i högre utsträckning än i dag styras av lokala förutsättningar som befolkningsunderlag, brottslighet och områdets struktur i övrigt. För att så skall bli fallet krävs framför allt att problemanalys och samarbetsmetoder förbättras. 3.3.3 Satsningen på kvalificerad brotts- utredningsverksamhet Utvecklingen av den kvalificerade brottsutredningsverksamheten har under budgetåret gått mot en ökad specialisering. De flesta län har samlat sina resurser till en enda länskriminalavdelning. Rikspolisstyrelsen bedömer att utredningarna av komplicerade brott kommer att effektiviseras de närmaste åren. Kriminalunderrättelseverksamheten har genomgått en snabb uppbyggnad. Särskilda kriminalunderrättelseenheter finns nu vid landets samtliga regionala polismyndigheter. Särskilda sambandsmän för kriminalunderrättelsetjänst finns sedan en tid vid polismyndigheterna och förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan länen har därmed förbättrats. Vid Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelseenhet har en särskild enhet inrättats för att få en bättre nationell och internationell överblick över sexuella övergrepp mot barn. Den mc-relaterade brottslighetens utbredning har medfört att polisen under budgetåret blivit tvungen att avsätta stora resurser för spaning, bevakning, utredning och ingripanden. Kriminalitet knuten till vissa mc-gäng är ett nationellt problem men hittills har insatser framför allt krävts i de tre storstadslänen. 3.3.4 Utredningsverksamhetens resultat Utredningsverksamheten har fortsatt att uppvisa minskad produktivitet. Trots att antalet timmar som har lagts ned på brottsutredning ökat årligen sedan budgetåret 1992/93 har antalet ärenden som har redovisats till åklagare minskat varje år sedan 1993. Också balanserna ökade under 1996 efter att i princip ha legat konstant under åren 1993 - 1995. Någon närmare analys till den sjunkande produktiviteten har inte lämnats i polisväsendets årsredovisning, vilket är otillfredställande. De ytterligare resurser som Regeringen tillför polisen under budgetperioden skall till stor del användas för IT-satsningar och för att höja kompetensen hos personalen. Detta skapar förutsättningar för en effektivare utredningsverksamhet. TABELL 3.2 RESURSTIMMAR, INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE ÄRENDEN ÅR 1993 1994 1995 1996 Antal resurs- timmar 9 391 036 9 776 553 9 860 290 10 148 237 Antal inkomna ärenden 1 216 204 1 198 763 1 224 157 1 279 185 Antal ärenden redovisade till åklagare 388 366 385 097 357 925 352 462 Balanser 163 203 167 370 164 563 183 997 Redovisade ärenden till åkl./1000 t 41 39 36 35 Diagram 3.1 Uppklaringsprocent för samtliga brott I diagrammet ovan redovisas uppklaringsprocenten för samtliga brott för perioden 1990 - 1995. Av Brottsförebyggande rådets statistik framgår att uppklaringsprocenten har minskat de senaste åren, från 32 procent år 1993 till 25 procent år 1995. Det är uppklaringsprocenten för mindre allvarliga brott och för svårutredda brott som minskat mest. För de allvarligare brotten, som t.ex. mord, dråp, misshandel med dödlig utgång och rån, var uppklaringsprocenten i stort sett oförändrad jämfört med perioden 1991 - 1994. 3.3.5 Våldsbrottslighet Den anmälda våldsbrottsligheten har under 1996 minskat med 1 procent jämfört med 1995. Statistiken för första halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som framförallt består av misshandel, fortsätter att minska. Polisen har prioriterat kampen mot våldsbrottsligheten och har avsatt mer resurser för denna verksamhet än tidigare år. Satsningar har gjorts på såväl det brottsförebyggande arbetet som utredningsverksamheten. Som exempel kan nämnas att polisen har ökat sina insatser vid tider och platser där risken för brott och ordningsstörningar är som störst, t.ex. vid veckosluten och i stadskärnorna. Arbetet med att förebygga och beivra våld mot kvinnor har utvecklats. På flera håll i landet har polisen t.ex. i samråd med åklagare, socialtjänst m.fl. tagit fram handlingsplaner mot kvinnovåld. I stor utsträckning lånar polisen också ut s.k. trygghetspaket. I kombination med besöksförbud har trygghetspaketen visat sig vara ett bra instrument för att förebygga våld mot kvinnor, enligt Rikspolisstyrelsen. Antalet resurstimmar för utredning av våldsbrott har ökat med 23 procent sedan 1993 och med 5 procent mellan 1995 och 1996. Antalet ärenden som redovisats till åklagare har ökat mellan 1995 och 1996. Trots detta har balanserna ökat med 18 procent från 1995 till 1996, vilket delvis kan förklaras med ett ökat antal inkomna ärenden och en lägre produktivitet. Regeringen anser det otillfredställande att produktiviteten i utredningar av våldsbrottsärenden - som är en prioriterad verksamhet - sjunker. Polisväsendet måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser såväl metodutveckling som andra insatser för att vända den negativa trenden. TABELL 3.3 ANTAL RESURSTIMMAR, INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE VÅLDSBROTTSÄRENDEN ÅR 1993 1994 1995 1996 Redovisade resurstimm ar 1 895 621 2 120 239 2 221 676 2 332 737 Antal inkomna ärenden 110 828 119 477 118 234 119 873 Antal ärenden redovisade till åklagare 65 424 71 689 65 238 66 186 Balanser 35 455 36 850 40 877 48 120 Redovisade ärenden till åkl./ 1000 t 35 34 29 28 3.3.6 Narkotikabrottslighet Polisen har prioriterat bekämpningen av narkotikabrottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar för verksamheten. Resurstimmarna har år 1996 ökat med 7 procent jämfört med år 1995. Det totala antalet anmälda narkotikabrott har ökat under 1996. För första halvåret 1997 har antalet anmälda narkotikabrott däremot minskat jämfört med motsvarande period för år 1996. Antalet ärenden som redovisats till åklagare ökade år 1996. Antalet s.k. sållningsprov har ökat. Polisens beslag av narkotika blev färre under år 1996 än år 1995. Under första halvåret 1997 har dock polisens narkotikabeslag ökat något i jämförelse med år 1996. Tullen har gjort fler beslag under innevarande års sju första månader än under hela 1995. Antalet inkomna ärenden avseende grov narkotikabrottslighet vilka normalt handläggs av regionala narkotikaenheter har varit något lägre under 1996 än 1995. Detta tyder enligt Rikspolisstyrelsen på att resurserna för spaning och utredning av den grova narkotikabrottsligheten har minskat. Regeringen vill starkt betona att all bekämpning av narkotikabrottslighet såväl på gatuplanet som på regional och internationell nivå måste ges hög prioritet. Polisväsendet måste vidta särskilda åtgärder för att förstärka bekämpningen av den grova narkotikabrottsligheten. TABELL 3.4 ANTAL RESURSTIMMAR, INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE NARKOTIKAÄRENDEN 1993 1994 1995 1996 Antal resurs- timmar 951 822 1 008 413 1 019 044 1 086 371 Antal inkomna ärenden 15 135 18 410 20 539 21 775 Antal ärenden redovisade till åklagare 12 112 14 982 16 573 16 831 Balanser 3 047 3 809 4 187 5 426 Redovisade ärenden till åkl./1 000 t 13 15 16 15 3.3.7 Ekonomisk brottslighet Polisen har prioriterat kampen mot den ekonomiska brottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar för utredningsverksamheten. Det utökade samarbetet mellan berörda myndigheter som inletts under budgetåret samt regeringens uppdrag till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att avarbeta ekobalanserna har lett till att antalet ärenden som redovisats till åklagare ökat kraftigt under år 1996. Trots det var antalet redovisade ärenden 1996 lägre än 1994. Enligt Rikspolisstyrelsen har polisens brottsförebyggande arbete på detta område minskat något eftersom uppdraget att arbeta ner balanserna har prioriterats kraftigt. Trots att antalet ärenden som redovisats till åklagare ökat fortsatte antalet ärenden i balans att öka under 1996. Balanser av outredda ekobrott är främst ett storstadsproblem. Storstäderna svarar för över hälften av ärendemängden. TABELL 3.5 ANTAL RESURSTIMMAR, INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE EKOBROTT ÅR 1993 1994 1995 1996 Antal resurs- timmar 429 286 427 789 494 351 601 369 Antal inkomna ärenden 3 108 4 362 5 480 4 566 Antal ärenden redovisade till åklagare 2 334 3 613 2 398 3 310 Balanser 4 235 4 337 5 422 6 063 Redovisade ärenden till åkl./1000 t 5 8 5 6 3.3.8 Övrigt Av polisväsendets årsredovisning framgår att samarbetet med brottsofferjourer bedöms fungera väl. De brottsofferundersökningar som har genomförts visar att brottsoffren är relativt nöjda med polisens insatser men har sagt sig sakna information om hur det egna ärendet handläggs och utvecklas. Polisens information till brottsoffren i dessa delar måste utvecklas. Under år 1996 minskade antalet dödsfall i trafiken med 6 procent och antalet skadade med 3 procent jämfört med år 1995. Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att polisens arbete med alkoholutandningsprov har del i minskningen av trafiknykterhetsbrotten. Antalet misstänkt alkoholpåverkade personer i trafikolyckor har minskat kraftigt under perioden 1992-1996. Polisens resurstimmar för trafikövervakning har minskat med 4 procent mellan åren 1995 och 1996 och antalet kontroller i polisens trafikövervakning har minskat så att bl.a. målet på 120 000 flygande inspektioner inte uppnåddes under 1996. Det är svårt att bedöma hur stor effekt polisens insatser har på utvecklingen av trafiksäkerheten. Polisens samlade insatser på trafikområdet är dock av strategisk betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålet att det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall minska. Polisen måste därför fortsätta sitt arbete med att utveckla och effektivisera verksamheten inom trafikområdet. Den 30 juni 1997 fanns det 23 609 anställda inom polisen. Av dem var 16 775 poliser. Jämfört med den 30 juni 1995 har antalet anställda inom polisen minskat med 1 150 personer. Under budgetåret 1995/96 har 992 frivilliga pensionsavgångar medgivits, varav 737 för poliser. Följande diagram visar antalet anställda inom polisväsendet uppdelat på poliser och civilanställda. Diagram 3.2 Antal anställda 3.4 Förändringar inom polisväsendet 3.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten En stor del av det vi kallar vardagsbrottslighet ligger utanför de områden som statsmakterna prioriterat sedan lång tid. Till vardagsbrotten hör framför allt tillgreppsbrott som bostadsinbrott, butikstillgrepp, stölder av och ur bilar liksom flertalet fall av skadegörelse. Polisväsendet har kritiserats för att hanteringen av dessa brott försummas; förebyggande åtgärder saknas och anmälningar avskrivs omgående eller blir liggande utan åtgärder. Till vardagsbrottsligheten bör också hänföras andra brott som skapar otrygghet i närmiljön, t.ex. gatulangning av narkotika, försäljning av illegal sprit till ungdomar samt våld och hot i gatumiljön och på allmänna platser. De här brotten utgör en stor del av den anmälda brottsligheten. De drabbar enskilda som många gånger har svårt att förutse eller skydda sig mot dem. De drabbar hårt genom sina ekonomiska konsekvenser och genom att de skapar otrygghet. Den som själv utsätts för ett brott värderar det på ett annat sätt än myndigheten som har tusentals brott att utreda och hantera. En cykelstöld kan vara en kännbar förlust för ett barn eller en familj med knappa resurser. Ett bostadsinbrott är alltid en allvarlig integritetskränkning. Hotfulla eller våldsamma gäng på gator och torg eller på tunnelbanan gör att många människor av räddsla inte kan röra sig fritt utomhus på kvällstid. Självfallet måste polisen bekämpa denna brottslighet. Därför har polisen under de senaste åren utvecklat en närpolisorganisation som har just vardagsbrottsligheten som sin huvuduppgift. Närpolis-reformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem som berörs av brottsligheten och att polisen får större möjligheter att gripa in i ett tidigt skede. Inom sitt område svarar närpolisen i princip för alla slag av polisverksamhet, dvs. man förebygger, ingriper mot och utreder brott samt kommer till rätta med ordningsstörningar. Det är viktigt att betona att polisverksamheten - och inte minst närpolisverksamheten - inrymmer både förebyggande arbete och repressivt arbete. Närpolisen måste samverka med kommunerna, näringslivet, föreningar och enskilda. Det är dock viktigt att polisen inte tar på sig andra myndigheters arbetsuppgifter utan koncentrerar sig på de uppgifter som de är utbildade för att utföra. Det är vidare ofrånkomligt att de poliser som arbetar i närpolisverksamheten i viss utsträckning tas i anspråk för andra uppgifter, t.ex. för utryckningsverksamhet. Detta bör inte ske i sådan omfattning att närpolisverksamheten äventyras. I vissa områden måste närpolisverksamheten utformas så att den polisiära närvaron på gator och på torg prioriteras före annan verksamhet. Närpolisverksamheten måste - som tidigare nämnts - i högre grad än som sker i dag styras av kunskap om lokala förutsättningar såsom befolkningsunderlag, brottslighet och områdets struktur i övrigt. Antalet brott och brottslighetens struktur har stora lokala variationer. Det brottspreventiva arbetet måste därför ta sin utgångspunkt i en mycket god kartläggning och analys av den lokala problembilden. Detta ger de olika aktörerna en gemensam problembeskrivning att basera samverkan och åtgärder på. Det är alltså viktigt att förmå kommunerna att satsa på brottsförebyggande arbete genom att t.ex. anta brottsförebyggande program eller inrätta lokala brottsförebyggande råd. För att närpolisen ska kunna genomföra de förstärkta insatser mot vardagsbrotten som regeringen anser nödvändiga krävs emellertid kraftfulla åtgärder för att höja kompetensen, utveckla former och metoder för lokalt samarbete samt ett förbättrat teknikstöd. De nya resurser som enligt regeringens förslag ska tillföras polisväsendet skall därför till betydande del förstärka närpolisen i kampen mot vardagsbrottsligheten. Medlen skall till en del användas till förstärkning av de personella resurserna i närpolisorganisationen. Redan hösten 1997 börjar också Polishögskolan utbilda civilanställda för att i än större utsträckning än idag delta i brottsutredningsverksam-heten och på så sätt avlasta polispersonalen. Som framgår av avsnitt B 1 Åklagarorganisationen har också åklagarväsendet tilldelats särskilda medel för att bidra till att höja närpolisernas förundersökningskompetens. Polisväsendet tillförs också engångsvisa medel för att påskynda utvecklingen av IT-system som förenklar och förbättrar rutinerna för anmälnings- och registerhantering. Ett ADB-stöd för polispersonal i yttre tjänst utvecklas också. Genom att utnyttja ny teknik kan verksamheten bedrivas på ett mer rationellt sätt. En aktiv ledning av förundersökningarna är av central betydelse för att kunna styra verksamheten och därigenom öka snabbheten och kvaliteten i utredningsarbetet. Formerna för samverkan mellan polis och åklagare skall därför utvecklas ytterligare både med avseende på de enskilda brottsutredningarna och när det gäller prioriteringar, planering och utbildning. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har gemensamt startat ett antal projekt som syftar till att utveckla och effektivisera den samlade brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och utveckla samverkansformerna mellan polis och åklagare. Kampen mot vardagsbrottsligheten kräver att närpolisen utnyttjar hela sitt register av preventiva och repressiva åtgärder. Det är viktigt att information om lyckade - och misslyckade - projekt sprids, att organisation och metoder diskuteras. Inte minst viktigt är det att verksamheten på olika håll i landet följs upp och analyseras. Regeringen avser att uppdra åt Brottsförebyggande rådet att granska och utvärdera polisens arbete med att bekämpa vardagsbrottsligheten. Ny teknik och en förbättrad organisation möjliggör att fler poliser kan frigöras för yttre tjänst. Trots detta finns det anledning att aktualisera frågan om i dag befintliga komplement till polisverksamheten bör förstärkas. Frågan har tidigare tagits upp av Trygghetsutredningen (1995:146), bl.a. mot bakgrund av de diskussioner som förts om bristande polisiär närvaro i glesbygden. Regeringen avser att uppdra åt Rikspolisstyrelsen att utreda frågan om en utvidgad möjlighet att ta icke polisutbildade personer i anspråk bl.a. för att utföra vissa uppgifter som normalt utförs av polisen. Uppdraget kommer även att innefatta frågan om vilka andra åtgärder som kan vidtas för att komplettera det arbete som polisen utför för att övervaka allmän ordning och säkerhet och för att förebygga brott. 3.4.2 Kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten Den fria rörligheten för personer, kapital, varor och tjänster över nationsgränserna har inneburit nya förutsättningar för kvalificerad brottslig verksamhet och gjort den grova brottsligheten mer svårutredd. Denna brottslighet ställer alltså höga krav på den kvalificerade kriminalpolisverksamheten. Det är viktigt att de enheter som utreder denna typ av brott har en ändamålsenlig organisation och har den kompetens som krävs. Regeringen konstaterar med tillfredsställelse att antalet poliser som har genomgått den kvalificerade kriminalpolisutbildningen ökar. Effektiva arbetsmetoder, internationellt samarbete och en väl fungerande kriminalunderrättelseverksamhet är viktiga förutsättningar för att lyckas i kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten. På narkotikaområdet har tillkomsten av nya transitleder och nya aktörer på marknaden försvårat polisens arbete. Kampen mot den grova narkotikabrottsligheten måste ges hög prioritet. Regeringen kommer som tidigare nämnts att under 1998 presentera en nationell narkotikastrategi till hjälp för rättsväsendets myndigheter, kommuner, enskilda m.fl. i kampen mot narkotika. En viktig del i arbetet kommer att vara att vidareutveckla samarbetet mellan olika myndigheter, t ex. mellan polis, socialtjänst och tull, i syfte att förbättra kartläggningen av förkomsten av narkotika i samhället. De kriminella mc-gängen utgör en fara för samhället både genom sin omfattande våldsanvändning och genom de kriminella affärer som de bedriver. Erfarenheter från andra länder visar att mc-gängen kan växa i antal och att kriminaliteten kan förvärras och bli allt mer avancerad. Det finns därför risk att vi kan få en organiserad brottslighet av ett slag som vi inte tidigare haft i Sverige om inte kraftfulla åtgärder vidtas nu. Polisen måste intensifiera sitt arbete med att slå mot organisationernas grundstrukturer. Regeringen kommer att tillföra polisen ytterligare 30 miljoner kronor under år 1998 för det arbetet. Vidare kommer regeringen inom kort att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att behandla frågor om lagstiftningen med avseende på brottslighet som är knuten till organisationer, t ex. vissa mc-klubbar. Utredningen skall bl.a. överväga om aktivt deltagande i organisationer som sysslar med brottslig verksamhet bör kriminaliseras. Inom Justitiedepartementet övervägs också nya regler om förbud mot tillträde till lokaler samt utökade möjligheter till husrannsakan i vissa fall. Kommittén för brottsförebyggande arbete har engagerats för att stödja Helsingborgs kommun i dess arbete med att utforma en lokal handlingsplan mot mc- brottsligheten. Kriminalunderrättelseverksamhet Regeringen konstaterar att uppbyggnaden av kriminalunderrättelseverksamheten fortsätter och att särskilda enheter numera finns i samtliga län. Kriminalunderrättelseverksamheten, som innefattar att samla in och analysera uppgifter om personer som kan misstänkas för allvarlig brottslighet, skall vara ett stöd för beslutsfattare på såväl central som regional och lokal nivå. För att tillgodose de behoven fordras en nära samverkan mellan Rikskriminalpolisen och polismyndigheterna. Rikskriminalpolisen har, i sin stödjande och utvecklande roll, ett ansvar för att verksamheten organiseras så att den blir så rationell och effektiv som möjligt. Av särskild betydelse är att polisen har goda kunskaper om den internationella kriminaliteten och dess utvecklingstendenser. Här har Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelseverksamhet en särskilt viktig uppgift. Registerutredningen har i delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister, DNA-register föreslagit att RPS och de polismyndigheter som leds av en länspolismästare skall få föra kriminalunderrättelseregister. Registerutredningens förslag är nu föremål för remissbehandling och avsikten är att en proposition med anledning av förslagen skall kunna lämnas i början av nästa år. Effektiva arbetsmetoder i övrigt För att kunna bekämpa den grova och gränsöverskridande brottsligheten måste polisen tillägna sig ny och avancerad teknik och effektiva arbetsmetoder. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att se över ett antal frågor om polisiära arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. Utredaren skall bl.a. analysera behovet av och undersöka möjligheterna till att införa regler om hemlig teknisk avlyssning, s.k. buggning. Vidare ingår i uppdraget att undersöka om tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning bör utvidgas. Uppdraget skall vara slutfört före den 1 mars 1998. Inom Justitiedepartementet utreds också andra frågor som rör straffprocessuella tvångsmedel, t.ex. om användning av husrannsakan och beslag i IT-miljö. Internationellt polissamarbete En grundläggande förutsättning för framgångsrikt nationellt polisarbete mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten är en effektiv samverkan med andra länders polisorganisationer. Samarbetet kan ge såväl direkt underlag för ingripanden som ökad allmän kunskap till gagn för både brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder. Polisen har sedan länge ett utvecklat samar- bete med internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. Ett viktigt samarbetsinstrument som nu byggs upp inom EU:s ram är Europol. Europol är ett gemensamt kriminalunderrättelseorgan för EU:s medlemsländer. Dess verksamhet regleras i den s.k. Europolkonventionen. Europols förstahandsuppgift är att inhämta, samman-ställa och bearbeta information från medlemsländerna som sedan ger de nationella polismyndigheterna ökade kunskaper och bättre underlag för ingripanden i konkreta fall. Europols arbetsområde är grov internationell brottslighet, främst narkotikahandel. Europolkonventionen beräknas träda i kraft under 1998. I avvaktan på detta bedriver Europols narkotikaenhet (ENE) verksamhet med stöd av ett beslut i EU:s ministerråd i mars 1995. ENE:s verksamhet är mindre omfattande än det blivande Europols. ENE får bl.a. inte lagra personuppgifter. Ett annat viktigt samarbetsinstrument på det europeiska planet är det s.k. Schengensamarbetet i vilket Sverige och de övriga nordiska länderna deltar. Sveriges anslutningavtal undertecknades i december 1996 och vi är sedan dess fullt ut delaktiga i beslutsprocessen. Polissamarbetet inom Schengen är främst inriktat mot praktiskt vardagligt samarbete. Det innefattar informationsutbyte mellan polismyndigheterna, möjligheter till gränsöverskridande operativ samverkan mellan olika länder och, genom det s.k. SIS-systemet, ett gemensamt efterlysningsregister för personer och vissa föremål. Sveriges målsättning är att kunna delta i det praktiska samarbetet år 2000. Redan i dag deltar vi i ett antal operativa projekt med övriga Schengenstater. De nordiska ländernas polis- och tullmyndigheter samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen, bl.a. genom att stationera gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder. Inom Östersjöområdet bedrivs polisiärt samarbete inom ramen för aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Aktionsgruppen har initierat konkreta samverkansprojekt med praktiskt samarbete mellan ländernas polis- och tullmyndigheter, t.ex. för att gemensamt spåra stulna fordon. En redovisning av gruppernas arbete hittills finns bl.a. i regeringens skrivelse till riksdagen 1996/97:171 Åtgärder mot organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Sverige är ordförandeland i aktionsgruppen och har därför ett särskilt ansvar för att säkerställa att arbetet kan fortsätta med samma intensitet. Sannolikt kommer arbetet i framtiden att bedrivas i en annan struktur. 3.4.3 Kampen mot rasism Rasism och främlingsfientlighet måste motverkas med kraft i ett demokratiskt samhälle. En rad åtgärder har redan vidtagits i syfte att stävja brottslighet med rasistiska eller främlingsfientliga förtecken. Som nämnts avser regeringen att inom kort tillsätta en utredning för att behandla lagstiftningsfrågor som rör kriminellt verksamma organisationer, däribland kriminella mc- klubbar och rasistiska organisationer, och bl.a. överväga om aktivt deltagande i sådana organisationer bör kriminaliseras. Det är viktigt att polisen fortsätter att särskilt uppmärksamma brott med rasistiska inslag. 3.4.4 Kampen mot våld mot kvinnor En viktig del i det brottsförebyggande arbetet gäller våldet mot kvinnor. En kvinna som misshandlats av sin man eller någon annan nära anhörig befinner sig i en särskilt utsatt situation. Polisen och andra berörda myndigheter måste öka sina ansträngningar att förebygga och beivra sådana brott. Ett professionellt bemötande och omhändertagande av kvinnor som har utsatts för våld är nödvändigt liksom en ökad kunskap och förståelse hos alla som möter våldsutsatta kvinnor. Regeringen kommer under hösten 1997 att lämna en proposition till riksdagen med förslag till åtgärder för att bekämpa våldet mot kvinnor. Polisen driver redan i dag flera projekt som rör våld mot kvinnor i syfte att förebygga vidare brottslighet samt att förbättra de polisiära förstahandsåtgärderna och därmed åstadkomma en snabbare lagföring av gärningsmännen. 3.4.5 Förutsättningar för en bättre och effektivare polis Förutsättningar för att polisen skall bli bättre och effektivare är en tydlig och enkel ledningsstruktur, ett problemorienterat arbetssätt, hög kompetens och modern teknik. Styrning och uppföljning En grundläggande förutsättning för en effektivare polisverksamhet är ett väl fungerande styrsystem med tydlig och välavvägd ansvarsfördelning. Det styrsystem som används är på flera sätt otydligt. Regeringen kommer under hösten 1997 att tillsätta en utredning för att se över polisväsendets styrsystem och skapa en enkel, entydig och därmed effektivare och mer ändamålsenlig beslutsstruktur. Utred-ningen skall i sitt organisationsförslag ange vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer samt lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses. Resultatstyrningen inom polisväsendet måste utvecklas på alla nivåer. Verksamhetens resultat utgör en viktig grund för planering och genomförande av verksamheten. Den modell för resultatredovisning som fr.o.m. 1997 tillämpas och utvecklas inom polisen kommer att ge avsevärt bättre förutsättningar för uppföljning och analys av verksamhetens resultat. Analysen är en angelägenhet för såväl den lokala polisorganisationen som riksdagen, regeringen och Rikspolisstyrelsen. Ett viktigt verktyg i resultatstyrningen är de dialoger om verksamhetens resultat som genomförts mellan Rikspolisstyrelsen och den lokala polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen har till uppgift att utveckla denna metod så att den kan tillämpas även inom polismyndigheterna. Problemorienterat arbetssätt Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för all polisverksamhet. Att arbeta problemorienterat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott och ordningsstörningar. Utifrån en sådan analys vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brott och ordningsstörningar. Såsom anförts när det gäller närpolisen är en förutsättning för att lyckas med detta på det lokala planet att arbetet tar sin utgångspunkt i en lokal problembeskrivning. En sådan kartläggning gör det möjligt för de olika lokala aktörerna - kommuner m.fl. - att bygga upp samverkan och besluta om åtgärder utifrån en gemensam problembild. Det gäller också samverkan med åklagarväsendet där mycket kan göras för att de samlade resurserna skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Att verksamhetsanpassa arbetstiderna är en annan faktor av avgörande betydelse för att åstadkomma en effektivare polisverksamhet. Polisen skall alltså se till att det finns tillräckligt med personal i tjänst på de tider och på de platser där de bäst behövs, vilket är ett grundläggande element i det problemorienterade arbetssättet och ett sätt att sätta medborgarperspektivet i fokus. Kvalitets- och kompetensutveckling En av polisväsendets viktigaste uppgifter just nu är att höja kvaliteten på polisarbetet och åstadkomma en högre effektivitet i verksamheten. Det är nödvändigt att bättre än hittills vidmakthålla och utveckla såväl polispersonalens som den civilanställda personalens kompetens. Förändringar i omvärlden förutsätter såväl organisatoriska som verksamhetsmässiga förändringar i polisverksamheten. Polisen måste utveckla effektiva arbetsmetoder för att förebygga brott och ordningsstörningar och för att förstärka utredningsverksamheten. Det innebär att polisen måste anpassa sina arbetsmetoder för att tillgodogöra sig ny teknik, ändrade krav och ett breddat arbetsinnehåll. För att detta skall kunna ske måste personalen känna ansvar för verksamheten och ha insikt om förändringsbehoven. Polisutbildningen I ett samhälle i snabb och ständig förändring ställs höga krav på polisväsendets samlade kompetens, effektivitet och flexibilitet. Regeringen kommer under hösten 1997 att fatta beslut om en ny grundutbildning för poliser och om vidareutbildning inom polisväsendet . Regeringen kommer också att fatta beslut om regler för rekrytering av chefer. I juli 1995 fick en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i uppdrag att se över rekryteringen och utbildningen av poliser. I mars 1996 presenterades promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11). Den 3 februari 1997 avlämnade arbetsgruppen sitt slutbetänkande Vidareutbildning av poliser (Ds 1997:5), som innehåller förslag om polisiär vidareutbildning och chefsutbildning. Bl.a. föreslås att rekryteringen av chefer öppnas, så att internt utbildad personal i ökad utsträckning kan avancera även till de högsta chefstjänsterna. Samtidigt skall det fortfarande finnas möjlighet att direktrekrytera andra för verksamheten viktiga personer, t. ex. experter inom skiftande områden. Regeringen uppdrog därefter i december 1996 åt Rikspolisstyrelsen att detaljplanera en ny grundutbildning för poliser. Uppdraget redovisades i maj 1997. Regeringen har därefter gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att påbörja grundutbildning av poliser vid polishögskolan så snart som möjligt efter den 1 januari 1998. I uppdraget har regeringen särskilt pekat på möjligheten att i enlighet med Rikspolisstyrelsens förslag rekrytera personer som redan har sådan högskoleutbildning som de kan få tillgodoräkna sig i polisutbildningen. På så sätt kan utbildningstiden för dessa förkortas med en termin, så de snabbare kan användas i verksamheten. Under år 1998 kommer 200 aspiranter att påbörja den nya polisutbildningen. De följande åren måste antalet aspiranter öka. Rikspolisstyrelsen skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa personalförsörjningen. Antagningen till en ny grundutbildning har inletts 1997 och utbildningen startar i januari 1998. Modern informationsteknologi För att verksamheten skall bli mer kostnadseffektiv måste rättsväsendets myndigheter tillgodogöra sig de möjligheter som ny teknik ger. Det gäller särskilt för polisen som är beroende av att ett stort antal IT-system fungerar väl. Polisväsendet måste påskynda utvecklingen av de nya IT-system som möjliggör rationaliseringar och därmed frigör resurser till kärnverksamheten. Regeringen anser därför att en stor del av de engångsvisa medel som tillförs polisen under budgetperioden skall användas till satsningar på informationsteknikens område. Ett av dagens angelägna IT-projekt gör det möjligt att minska antalet ledningscentraler. Det innebär att fler poliser kan arbeta i yttre tjänst och därmed komma närmare dem som berörs av brottsligheten. Vidare innebär den planerade moderniseringen av systemet för registrering av brott, polisens mobila arbetsplatser samt utvecklandet av datoriserade brottsutredningsrutiner att anmälningsförfarandet och ärendehanteringen blir snabbare och att servicen till allmänheten blir bättre. De nya IT-systemen kommer också att underlätta uppföljningen och analysen av verksamheten. 3.4.6 Övriga frågor Ökad insyn i Säkerhetspolisens verksamhet m.m. SÄPO har på senare tid i ökad utsträckning öppet redovisat sin verksamhet. Bl.a. ger man sedan några år tillbaka ut en öppen verksamhetsberättelse. I anslutning till denna brukar massmedierna ges tillfälle att få del av uppgifter om verksamheten. SÄPO har också inom särskilda områden, till exempel när det gäller främlingsfientlighet, presenterat resultat i offentliga rapporter eller vid öppna seminarier. Det pågår således inom SÄPO ett medvetet arbete med att i ökad utsträckning ge insyn i den egna verksamheten. Det ligger emellertid i sakens natur att en stor del av verksamheten är av sådant slag som allmänheten inte kan ges insyn i. I sådana fall är det viktigt att det finns kontrollerande organ som har insyn i den verksamheten. Redan i dag är SÄPO:s verksamhet föremål för sådan insyn från flera håll. Bl.a. har Justitieombudsmannen och Justitiekanslern möjlighet att granska verksamheten. Så sker också från tid till annan. Rikspolisstyrelsens styrelse har ett särskilt uppdrag från regeringen att nära följa verksamheten vid SÄPO. På senare tid har en väsentlig förstärkning av den demokratiska kontrollen över SÄPO ägt rum genom inrättandet av Registernämnden den 1 juli 1996. Nämnden prövar frågor om utlämnande av uppgifter från polisregister i ärenden om registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen samt följer SÄPO:s registrering av uppgifter. Registernämnden har inkommit med en verksamhetsberättelse för andra halvåret 1996. Granskningen har inte visat på några avvikelser från gällande föreskrifter. Genom denna ökade demokratiska insyn skapas bättre förutsättningar för att SÄPO:s verksamhet skall kunna omfattas av allmänt förtroende. Frågan om ytterligare insyn genom en utvidgning av Registernämndens uppgifter övervägs för närvarande inom Regeringskansliet. Även andra åtgärder för en ökad insyn har uppmärksammats. Registerutredningen har i sitt slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65) lämnat förslag till hur SÄPO:s register skall bli mer tillgängligt för allmänheten. Utredningen föreslår bl.a. att den absoluta sekretessen skall avskaffas och att ett skaderekvisit istället skall införas. Det innebär att uppgifter kan lämnas ut om det står klart att utlämnandet kan ske utan risk för skada. Vidare föreslår utredningen att sekretessen skall tidsbegränsas, vilket skulle innebära att stora delar av SÄPO:s historiska arkiv öppnas. Utredningens förslag är för närvarande under remissbehandling. SÄPO har i vissa fall anledning att samarbeta med den öppna polisen, särskilt med Rikskriminalpolisen. Det gäller bl.a. utredning av terroristverksamhet och brott med anknytning till våldsbenägna extremistorganisationer. Denna del av verksamheten har givetvis blivit förhållandevis mera framträdande efter det kalla krigets slut. Rikskriminalpolisen å sin sida har fått anledning att utveckla arbetsmetoder som har viss beröring med säkerhetspolisiära arbetssätt, särskilt kriminalunderrättelseverksamhet. Detta beror på att den internationella brottsligheten under senare år har blivit alltmera kvalificerad och i många fall bedrivs av välorganiserade kriminella strukturer som kräver ett mycket kvalificerat polisarbete för att kunna bekämpas med framgång. Regeringen har för avsikt att undersöka om ett behov av en ökad samordning mellan SÄPO och den öppna polisen föreligger och vilka åtgärder som i så fall är motiverade. Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner I 1997 års budgetproposition angavs att regeringen skulle besluta om de föreslagna förändringarna under våren 1997 och att frågan om vilken beslutsordning som skulle tillämpas bereddes inom Justitiedepartementet. Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län har anfört att beslut att ta beredskapsstyrkan i anspråk bör ligga på en högre nivå än den som normalt gäller för polisinsatser. Regeringen delar den bedömningen, men anser inte att dessa beslut, som måste utgå från operativa överväganden, bör fattas på regeringsnivå. Enligt regeringens mening är det lämpligt att Rikspolisstyrelsen på framställning av vederbörande regionala chef beslutar att styrkan får tas i anspråk. Information till regeringen om sådana beslut bör lämnas i enlighet med vad som gäller i övrigt. Det kan anmärkas att regeringsformen 11 kap. 6 § ger regeringen rätt att i ett visst fall beordra polisen att sätta in specifika insatser, t.ex. beredskapsstyrkan, men också att förbjuda sådan användning. Rent operativa beslut om hur insatsen ska genomföras skall, i likhet med vad som gäller idag, fattas på regional nivå. För att säkerställa att beredskapsstyrkan organiseras och arbetar i enlighet med statsmakternas intentioner skall Rikspolisstyrelsen ha rätt att meddela de föreskrifter som behövs. Regeringen kommer att ändra polisförordningen (1984:730) och förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen så att förändringarna kan genomföras. Utlänningsverksamhet Den 1 januari 1997 överfördes ansvaret för grundutredningar i asylärenden till Statens invandrarverk. Riksdagen har också beslutat att ansvaret för övriga tillståndsärenden och för förvarstagna skall övergå till Invandrarverket den 1 oktober 1997. Regeringen har tillsatt en utredare för att pröva frågan om ansvaret för verkställighet av avvisnings- och verkställighetsbeslut också bör flyttas över till Invandrarverket. I uppdraget ligger också att belysa frågor om metoder för den inre utlänningskontrollen och hur ansvaret för den skall fördelas samt att undersöka förutsättningarna att flytta över verksamheten med utrikestransporter från Kriminalvårdens transport- tjänst till Invandrarverket. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 september 1997. Fredsbevarande insatser Fredsbevarande insatser sker i allt större omfattning genom rent civila polisiära missioner. Det kan förutses att svensk polis kommer att bli ianspråktagen för sådana uppdrag i allt större omfattning. Rikspolisstyrelsen måste öka beredskapen för sådana insatser. Fler polismän måste förberedas genom utbildningsinsatser för att kunna sättas in med kort varsel. I december 1996 tillkallade regeringen en utredare som fick i uppdrag att föreslå riktlinjer för insatser med civilpoliser i internationell verksamhet. I uppdraget ingick främst att göra en analys av vad som hittills gjorts på detta område i internationell verksamhet samt bedöma den framtida efterfrågan på civilpoliser och hur verksamheten kan organiseras och administreras. Betänkandet överlämnades i juni 1997 och bereds nu i regeringskansliet. 3.5 Regeringens bedömningar med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har i revisionsberättelse för polisväsendet gjort bedömnigen att årsredovisningen i allt väsentligt är rättsvisande. Kvaliteten på polisväsendets årsredovisning har förbättrats ytterligare vad gäller de finansiella delarna. I dessa delar är polisväsendets årsredovisning för såväl kocernen som resultatenheterna av hög kvalitet. RRV har dock redovisat väsentliga brister vad gäller RPS rutiner för kvalitetssäkring och att den interna revisionen vid RPS inte uppfyller kraven i internrevisionsförordningen. RPS tillämpningar beträffande pensioner överensstämmer inte heller med arbetsgivarverkets beslut. RPS kommer under hösten 1997 att förstärka internrevisionen. Vad avser frivillig pensionering har RPS haft ett tidsbegränsat medgivande från Arbetsgivarverket att t.o.m. den 30 juni 1996 fatta beslut om förmånligare pensionsvillkor än vad som gäller enligt pensionsavtalet. Något nytt sådant medgivande har inte lämnats från Arbetsgivarverket. RRV föreslår också att kommande regleringsbrev tydligare bör ange hur kvaliteten i och effekterna av verksamhetens olika delar skall redovisas. I regleringsbrevet för år 1997 har polisväsendet fått i uppdrag att fortsätta utveckla och förbättra målstyrningen och resultatuppföljningen. I detta ligger även att utveckla kvalitetssäkringen av polismyndigheternas redovisade resultat. I regleringsbrevet för 1998 kommer regeringen att ytterligare utveckla detta uppdrag. 3.6 Anslag A 1. Polisorganisationen 1995/96 Utgift 15 922 925 1 Anslags - sparand e 167 487 Därav 1996 Utgift 10 732 501 1997 Anslag 10 488 194 Utgifts- prognos 11 165 400 1998 Förslag 10 956 709 1999 Beräkna t 11 154 590 2000 Beräkna t 11 391 745 1. Beloppen anges i tusental kronor Polisväsendets anslagssparande uppgick till 167 mkr vid utgången av budgetåret 1995/96. Tar man därtill hänsyn till att retroaktiva löner motsvarande 171 mkr inte hade utbetalats vid utgången av året innebär det att polisen har uppnått sitt resultat under budgetåret 1995/96 med en förbrukning som med 868 mkr överstiger vad som anslagits för verksamheten. Den höga utgiftsnivån beror på att polisen inte har utnyttjat de möjligheter att rationalisera verksamheten som har funnits och fortfarande finns och inte heller i tid har vidtagit de åtgärder som varit nödvändiga för att anpassa sina kostnader till anslagsnivån. RPS har i halvårsredovisningen som lämnades den 1 september 1997 redovisat en rad åtgärder som hittills vidtagits med anledning av RRV:s rapport. Bl.a. har en ny strategi för polisväsendets IT-verksamhet tagits fram. Vidare har arbetsgivarrollen gjorts tydligare främst genom utbildningsinsatser. En koncentration av de intern- administrativa funktionerna, har i enlighet med RRV:s påpekande genomförts vid de flesta polismyndigheter. Vidare har samordning av utryckningsverksamheten till en organisa-torisk enhet per län genomförts vid de flesta myndigheterna. Regeringen kommer under hösten att närmare granska de åtgärder som RPS har redovisat för att i polisväsendets regleringsbrev för 1998 återkomma med vad redovisningen fortsättningsvis skall belysa. Regeringen har vidare för avsikt att under 1998 låta utvärdera de rationaliseringsåtgärder som polisen vidtagit med anledning av RRV:s granskning av polisen. Regeringens överväganden Avgiftsbelagd verksamhet Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar framför allt stämningsmannadelgivning, passhantering och tillståndsgivning. Avgifterna för passhanteringen och tillståndsgivningen skall levereras in till staten på inkomsttitel i statsbudgeten, avgifterna år 1998 prognostiseras uppgå till ca 198 mkr. Polisen disponerar inkomsterna från stämningsmannadelgivningen. Vidare får polisen disponera avgiftsinkomster vid Statens kriminaltekniska laboratorium och Polishögskolan samt för kontorsservice och andra liknande tjänster till andra myndigheter i och kring kvarteret Kronoberg. Polisen disponerar också inkomster från vägverket för kvalitetskontroll av trafiken och liknande uppgifter. Sammanlagt beräknas polisen disponera avgiftsinkomster motsvarande ca 223 mkr utöver avgiftsinkomster enligt 4 och 15 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Slutsatser Polisens förutsättningar att bekämpa brottsligheten måste förstärkas. Det förutsätter att rationaliseringsarbetet inom polisen fortsätter med oförminskad kraft. Därutöver måste ytterligare resurser tillföras polisväsendet under budgetperioden. Dessa medel skall användas för att modernisera och effektivisera polisverksamheten och inte till någon allmän sanering av polisens ekonomi. Regeringen anser att polisens anslag skall höjas med 157 mkr och att polisen engångsvis tilldelas 391 mkr fördelat på 273 mkr år 1998 och 118 mkr år 1999. Sammantaget innebär detta att regeringen under budgetperioden 1998 - 2000 satsar 862 mkr på polisen. Höjningen av anslaget skall användas för att säkerställa anställningen av de cirka 400 polisaspiranter som blir klara med sin utbildning under 1997 och som utgör ett betydande resurstillskott som i första hand skall användas för att förstärka när-polisverksamheten. Vidare gör anslagshöjningen det möjligt att påbörja den nya polisutbildningen och ge viss civilanställd personal inom polisen kompletterande utbildning i bl.a. brottsutredning. De engångsvisa medlen skall användas för att vidta särskilda insatser mot den mc-relaterade brottsligheten och påskynda de IT-projekt som är avgörande för det internationella samarbetet samt för att åstadkomma en effektivare och bättre polis. Polisens anslagsram för 1998 har utöver satsningarna justerats upp 50 mkr till följd av att det nya pass som skall införas den 1 januari 1998 medför merkostnader för polisen. Vidare har från polisens anslag 109,5 mkr kronor överförts till det nya anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten och 8,1 mkr avseende medel för forskningen vid Polishögskolan överförts till anslaget F 1 Brottsförebyggande rådet. I anslaget för 1998 ingår också den i budgetpropositionen för 1997 aviserade minskningen av anslaget med 55 mkr. Som framgick av budgetpropositionen för 1997 innebär denna minskning ingen besparing. Vidare har vissa justeringar gjorts av anslaget som motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med ca 286 mkr. Vidare minskas anslaget med ca 126 mkr med anledning av att lönekostnadspålägget 1998 ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998. Anslaget minskas också med ca 24 mkr med anledning av Statens lokalförsörjningsverks bedömning av hur mycket lokalhyrorna kan sänkas vid omförhandlingar av hyresavtal. Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå till 10 956 709 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 11 154 590 000 kronor respektive 11 391 745 000 kronor. A 2. Säkerhetspolisen 1997 Anslag 509 022 1 1998 Förslag 516 984 1999 Beräkna t 533 372 2000 Beräkna t 550 290 1. Beloppen anges i tusental kronor Regeringens överväganden Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas ett anslag för år 1998 på 516 984 000 kronor. 4 Åklagarorganisationen 4.1 Omfattning Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är Riksåklagaren. Hos myndigheten finns enheter för bl.a. åklagarverksamhet, tillsyn och metodutveckling. Chef för myndigheten är riksåklagaren, som också är högste åklagare under regeringen. Åklagarväsendets organisation i övrigt består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå samt Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, var och en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns för närvarande sammanlagt 41 åklagarkammare. Den 1 januari 1998 inrättas Ekobrottsmyndigheten som en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet (se avsnitt 4.4.1 angående den närmare utformningen). I samband därmed upphör Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. 4.2 Utgiftsutvecklingen UTGIFTSUTVECKLINGEN MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER) 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 953 660 665 815 802 824 Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – Under perioden 1992/93-1995/96 minskade antalet inkommande ärenden med ca 12 procent. – Den omorganisation som genomfördes andra halvåret 1996 innebar påfrestningar för verksamheten. Det är därför viktigt att de långsiktiga åtgärder som genomförs i syfte att förbättra produktiviteten får avsedd effekt. – Under första halvåret 1997 har det skett en ökning av antalet inkomna brottmål till tingsrätterna och av antalet utfärdade strafförelägganden. -– Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att åklagarväsendet förbrukat 48 miljoner kronor mer än vad som anslagits för verksamheten. Under 1997 beräknas åklagarväsendet förbruka ca 20 miljoner kronor mer än vad som anslagits. Större förändringar – En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas den 1 januari 1998. Prioriteringar för 1998 – Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas grov och gränsöverskridande brottslighet, s.k. mc-relaterad brottslighet, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor. – Ökad satsning skall ske på utbildning av och samverkan med närpolisen. 4.3 Åklagarväsendets verksamhet Det övergripande målet för budgetåret 1995/96 var att åklagarväsendet skulle verka för en minskning av brottsligheten. Vidare angavs att de uppgifter som åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol, skulle fullgöras på ett rättssäkert sätt, inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande. Det finns ett antal mätbara indikatorer som sammanvägt kan ge en bild av åklagarväsendets resultat, dvs. om målen uppnåtts. Några av dessa redovisas nedan, nämligen – andelen ärenden som lett till lagföring, – personalresurser, – inkomna och avgjorda ärenden, – arbetsproduktivitet, – balanser, – användningen av besluten anhållande och häktningsframställning. På grund av att statistikuppgifterna förändrats saknas aktuella uppgifter för vissa av dessa resultatmått. Förändringen bör dock leda till att resultatinformationen på sikt blir mer användbar än tidigare. 4.3.1 Lagföringar Åklagarväsendets mål är från och med år 1997 att se till att den som begår brott lagförs. Utvecklingen pekar dock mot en minskande andel lagföringar vilket framgår av diagrammet nedan. Diadram 4.1 Andelen lagföringsbeslut av totalt antal i procent Som nämnts finns inga säkra uppgifter om utvecklingen första halvåret 1997. Diagrammet visar dock att det finns anledning att noga följa utvecklingen. Riksåklagaren bör analysera och identifiera vilka faktorer som ligger till grund för den sjunkande andelen lagföringsbeslut. 4.3.2 Personalresurser Diagrammet visar antalet anställda inom åklagarväsendet under perioden 1993/94 - juli 1996/juni 1997. Diagram 4.2 Genomsnittligt antal anställda Andelen administrativ personal per åklagare har minskat successivt. Den 1 juli i år uppgick andelen till ca 0,6. Denna andel kommer att minska till ca 0,5 andra halvåret 1997 när den administrativa personal som blev uppsagd hösten 1996 lämnar organisationen. 4.3.3 Inkomna och avslutade ärenden Av diagrammet nedan framgår att såväl antalet inkomna som antalet avslutade ärenden minskat under senare år. Första halvåret 1997 har dock antalet ärenden som överlämnats till domstol ökat med ca 10 procent. Diagram 4.3 Antal inkomna och avslutade ärenden (1000-tal) Antalet inkomna ärenden minskade med 12 procent under perioden. Arbetsbelastningen har emellertid inte minskat i samma utsträckning som ärendetillströmningen eftersom: – Ärendena har blivit alltmer resurskrävande genom att det skett en förskjutning mot en större andel ärenden med fängelse i straffskalan (67 procent år 1992/93 och 71 procent år 1995/96). – Den genomsnittliga förhandlingstiden per brottmål i tingsrätt har ökat med 18 procent under perioden 1992/93-1996 till 1 timme och 32 minuter. 4.3.4 Arbetsproduktivitet Genom att ställa antalet avslutade ärenden i relation till det totala antalet årsarbetskrafter fås ett mått på arbetsproduktiviteten. Eftersom uppgifter saknas över antalet avslutade ärenden efter första halvåret 1996 är det osäkert hur arbetsproduktiviteten utvecklats efter denna period. Enligt Riksåklagaren fortsatte den troligen att sjunka bl.a. till följd av omorganisationen som genomförts och som under en övergångsperiod tagit tid från kärnverksamheteten. Under första halvåret 1997 har dock utvecklingen enligt Riksåklagarens bedömning vänt, vilket bl. a. avspeglas i en ökning av antalet inkomna brottmål till tingsrätterna och ett ökat antal utfärdade strafförelägganden. Förutom att arbetsbelastningen av olika skäl som beskrivs ovan inte har minskat i samma utsträckning som antalet inkomna ärenden, kan utvecklingen i diagrammet förklaras med att en större andel av resurserna tagits i anspråk för bl.a. kompetensutveckling av poliser och deltagande i externa samverkans-organ. En annan trolig förklaring enligt Riksåklagaren är att IT-stödet inom åklagarväsendet fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Diagram 4.4 Antal avslutade ärenden per årsarbetskraft (samtlig personal) 4.3.5 Balanser Skillnaden mellan inkomna och avslutade ärenden syns som en förändring av antalet oavslutade ärenden, den s.k. balansen. Balansen brukar delas upp i tre grupper, polisbalans, åklagarbalans och tingsrättsbalans. Grupperna speglar de tre processtegen i åklagarverksamheten, nämligen förundersökningsledning, beslut i åtalsfrågan och processföring i domstol. Med polisbalans avses ärenden i vilka åklagare är förundersökningsledare och förundersökningen ännu inte är avslutad. Med åklagarbalans avses ärenden i vilka förundersökningen är avslutad men åklagaren ännu inte fattat beslut i åtalsfrågan. Med tingsrättsbalans avses ärenden som finns hos tingsrätten i avvaktan på huvudförhandling. Åklagarna påverkar i hög grad åklagarbalanserna och i viss utsträckning polisbalanserna. Åklagarnas möjligheter att påverka tingsrättsbalansen är dock mer begränsad. Utvecklingen av polis- och åklagarbalansen framgår av följande diagram. Diagram 4.5 Polis- ock åklagarbalans I balansen årsskiftet 1996/97 syns den kraftiga ökningen av den s.k. administrativa balansen, dvs. ärenden som inte förts bort ur diariet trots att handläggningen var avslutad. Ökningen av den admini- strativa balansen är en följd av omställningsproblem i samband med omorganisationen. Det finns visserligen inte några färska uppgifter men Riksåklagarens bedömning är att polis- och åklagarbalansen den 30 juni innevarande år i huvudsak ligger på samma nivå som ett år tidigare och att den administrativa balansen därmed är nere på en mer normal nivå. 4.3.6 Användningen av besluten anhållande och häktnings- framställning Under perioden 1992/93-1995/96 har i stort sett inga förändringar skett vad gäller i vilken omfattning åklagarkamrarna (tidigare de lokala åklagarmyndigheterna) använt sig av besluten anhållande och häktningsframställning. Anhållanden har skett i 17 procent av antalet ärenden med fängelse i straffskalan och häktningsframställning har gjorts i ca 8 procent av ärendena. Skillnaden mellan åklagarkamrarna i användningen av anhållandeinstitutet har dock ökat något. 4.3.7 Regeringens bedömning Det är positivt att antalet oavslutade ärenden efter en försämring nu verkar vara nere på samma nivå som halvårsskiftet 1996. Denna minskning av balansen har dock skett under en period då antalet inkomna ärenden minskat. Datoriseringen och det metodutvecklingsarbete som bedrivs inom åklagarväsendet bör i högre utsträckning än hittills kunna ge resultat i form av högre produktivitet. Eftersom detta arbete i likhet med de ökade insatserna för att samarbeta med och utbilda poliser i hög grad kan förväntas ge resultat först på lång sikt, kan det på kort sikt bli svårt att prestera tillräckligt många avslutade ärenden med befintliga resurser. Resursfrågan diskuteras närmare under anslagsavsnittet. Den sjunkande andelen lagföringar är oroande. Hur detta bör åtgärdas beror naturligtvis på vilka orsakerna till försämringen är. En viktig faktor i detta sammanhang är med stor sannolikhet förundersökningarnas kvalitet. Regeringen har ålagt Riks- åklagaren att i årsredovisningen för år 1997 redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra samarbetet med polisen och vilka åtgärder som har vidtagits för att på annat sätt förbättra förundersökningarnas kvalitet. Skillnaden mellan åklagarmyndigheterna har ökat något vad gäller användningen av besluten anhållande och häktningsframställning. Om detta beror på förändringar i brottsmönstret eller om förklaringen är någon annan är inte möjligt att säga med den information som för närvarande finns tillgänglig. Utvecklingen måste följas noga och kunskapen om orsakerna till de skillnader som finns måste förbättras. 4.4 Förändringar inom åklagarväsendet 4.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten Ekobrottsmyndigheten Som nämnts inledningsvis inrättas Ekobrottsmyndigheten den 1 januari 1998 som en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet (nationella stabsfunktioner). Målet för Ekobrottsmyndigheten skall vara att inom den ekonomiska brottslighetens område se till att den som har begått brott lagförs. Genom Ekobrottsmyndigheten kommer samhället att på ett påtagligt sätt flytta fram sina positioner i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten tar över ansvaret för den operativa åklagarverksamheten mot ekobrott i de tre storstadslänen. För övriga län skall Ekobrottsmyndigheten, under Riksåklagaren, samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet och även kunna ta över särskilt kvalificerade mål. En organisationskommitté kommer under hösten 1997 att inrättas för att förbereda och verkställa bildandet av Ekobrottsmyndigheten. Inom ramen för sitt uppdrag kan kommittén också komma att överväga om Gotlands län, Hallands län och Blekinge län skall ingå i Ekobrottsmyndighetens operativa verksamhetområde. En sådan indelning i verksamhetsområden skulle motsvara den indelning som gäller inom åklagarväsendet i övrigt. Verksamheten skall bygga på en nära samverkan mellan åklagare, poliser och olika slag av specialister. Dessa kommer att vara samlokaliserade och förundersökningarna kommer att bedrivas i åklagarledda grupper. Poliserna kommer dock att vara anställda inom polisväsendet. Det förändrade arbetssättet och det samlade ansvaret för resurserna skall leda till att förundersökningarnas kvalitet höjs och antalet lagföringar ökar. Genom de nationella stabsfunktionerna skall statsmakterna kunna få en bättre helhetsbild av ekobrottsligheten och en bättre möjlighet att förutse utvecklingen på området. Också myndigheterna, näringslivet och allmänheten kommer att få information om exempelvis nya ekobrottsformer för att kunna skydda sig mot denna kriminalitet. Nya former av ekobrott skall upptäckas och beivras på ett tidigt stadium. Avarbetning av balanserade ekobrottsärenden Regeringen gav i mars 1996 Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser i uppdrag att genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska antalet balanserade ekobrottsärenden. Avarbetningen av balanserna i de tre storstadslänen övertas av Ekobrottsmyndigheten fr.o.m. den första januari 1998. Uppdraget skall slutredovisas senast halvårsskiftet 1998. Ekobrottskompetens Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och Patent- och registreringsverket har i februari 1997 redovisat ett regeringsuppdrag om utveckling av myndighetskompetensen i fråga om ekobrottsbekämpning. Uppdraget har bl.a. resulterat i att det har tillsatts ett utbildningsråd som består av företrädare för de berörda myndigheterna. Regeringen kommer att återkomma med en utförlig lägesrapport om regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till riksdagen under hösten 1997 . 4.4.2 Omorganisationen m.m. Den närmare utformningen av den nya åklagarorganisation som infördes den 1 juli 1996 redovisas i korthet under avsnitt 4.1. Det bör påpekas att även om antalet myndigheter har minskat kraftigt genom omorganisationen bedrivs åklagarverksamhet alltjämt på samtliga orter som tidigare hade en åklagarmyndighet. Omfattningen av verksamheten varierar beroende på behovet. Verksamheten bedrivs antingen av fast stationerade åklagare eller genom att åklagare kontinuerligt besöker orten i samband med förhandlingar i tingsrätten eller för kontakter med polisen. En så omfattande omorganisation som den som har ägt rum kan inte genomföras utan övergångsproblem. För åklagarväsendets del har övergångsproblemen förvärrats av åklagarväsendets ansträngda ekonomi som framförallt är en följd av de senaste årens kostsamma löneavtal. Åklagarväsendet har hittills inte behövt bära någon del av de besparingar som ålagts rättsväsendet. Den besvärande ekonomiska situationen har lett till att åklagarväsendet i viss mån tvingats ta ut rationaliseringseffekterna av omorganisationen i förskott. Det kan t.ex. antas att minskningen av den administrativa personalen skulle ha skett i något långsammare takt om ekonomin hade varit bättre. Det förhållandet att minskningen av den administrativa personalen skett parallellt med införandet av ADB-stöd har medfört att många åklagare upplever sig utföra en ökad andel administrativt arbete, trots att det i hög grad är fråga om nya arbetssätt. Ett begränsat antal personer (administrativ personal) kommer att återanställas under andra halvåret 1997. Denna åtgärd bör underlätta utvecklingen av det nya arbetssättet. Under den närmaste tiden kommer det att vara en prioriterad uppgift för Riksåklagaren att komma tillrätta med övergångspproblemen. Den nya organisationen som syftar till att bli flexiblare, mindre sårbar än den gamla och kostnadseffektivare har således alla förutsättningar att så snart övergångsproblemen har övervunnits bli mer effektiv. Riksåklagaren har i juni 1997 beslutat att en mer systematisk utvärdering av åklagarreformen skall ske. Syftet är att med utgångspunkt i utvärderingen ytterligare utveckla åklagarväsendet samt kartlägga i vilken utsträckning målen för reformen har uppnåtts. Utvärderingen skall ske av en konsult och i samverkan med åklagarmyndigheterna och de fackliga organisationerna. Arbetet skall slutredovisas vid ingången av år 1998. För att inte det pågående reformarbetet skall avstanna bör, som framgår av regeringens överväganden i anslagsavsnittet, ett resurstillskott engångsvis tillföras åklagarväsendet. Nedan redovisas en del av de åtgärder som Riksåklagaren redan nu vidtagit eller planerar att vidta för att förbättra situationen. Chefsutbildning Under hösten 1996 genomförde Riksåklagaren ett omfattande kompetensutvecklingsprogram för de nya regionala cheferna, dvs. överåklagarna och de biträdande överåklagarna. Motsvarande kompetensutvecklingsprogram har också genomförts för de nya kammarcheferna. Datorisering Riksåklagaren har vidtagit ett antal åtgärder vad gäller användningen av informationsteknologi. Så har t.ex. under budgetåret 1995/96 det datorstödda ärenderegistret Brådis ersatt ett manuellt diarieföringssystem. Under hösten 1996 installerades ord- och textbehandlingsprogrammet Wåns som ger handläggarstöd. Genom koppling till Brådis återanvänds där redan registrerade uppgifter i de beslut och stämningsansökningar som skrivs ut i Wåns. Under sommaren 1997 togs åklagarväsendets interna nätverk, Rå-Net, i drift. Vid årsskiftet beräknas strafföreläggandesystemet EnVis kunna tas i drift. Härtill kommer nya administrativa system och system för uppföljning av verksamheten. I sammanhanget kan också nämnas DurTvå som är ett samprojekt mellan Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Inom projektet pågår ett arbete med att ta fram datoriserade rutiner för bl.a. dokumentation av utredningsmaterialet, ett s.k. elektroniskt förundersökningsprotokoll, och tvångsmedelsbeslut. En första etapp av arbetet beräknas vara klar hösten 1998. Projektet ”Oanade möjligheter” Under 1996 har projektet ”Oanade möjligheter” genomförts med målsättningen att skapa ett modernt, effektivt arbetssätt med användande av ny teknik så att nedlagda resurser avseende brott av enklare karaktär kan minskas. Projektet har utmynnat i att Riksåklagaren utfärdat ett antal riktlinjer för hur arbetet vid kamrarna bör kunna organiseras i syfte att uppnå ökad effektivitet. Varje åklagarmyndighet har till sin verksamhetsplan för 1997 fogat en särskild reformplan som tar sikte på att varje åklagarkammare skall uppnå en minskad genomströmningstid och en omfördelning av resurser från enklare ärenden till mer aktiv förundersökningsledning och handläggning av mer kvalificerade ärenden främst inom de prioriterade områdena. Planens genomslag på kammarnivå följs upp och kontrolleras av överåklagaren. Varje åklagarmyndighet redovisar kvartalsvis till Riksåklagaren hur arbetet bedrivs inom myndigheten. 4.4.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen Samarbetet med polisen ökade under budgetåret 1995/96. Så hölls bl.a. en landsomfattande semina- rieserie för 230 åklagare och poliser om arbetsmetodik för utredning av våldsbrottslighet. Vidare tillsattes en för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensam styrgrupp med uppgift att samordna och styra projekt som syftar till att utveckla och effektivisera den samlade brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och utveckla samverkansformer mellan polis och åklagare. Inom ramen för styrgruppens verksamhetsområde har flera projekt genomförts, t.ex. införandet av åklagarmentorer, dvs. en åklagare vid varje kammare har utsetts att vara mentor för övriga åklagare och närpolis. Mentorernas uppgift är att svara för samordning av frågor rörande den brottsutredande verksamheten vid närpolisen. De skall även inom kammaren vara ansvariga för att samarbetet mellan övriga åklagare och närpolisen utvecklas och effektiviseras. 4.4.4 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet Riksåklagaren har i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag utrett skyddet för anställda inom domstolarna och åklagarväsendet. Uppdraget redovisades i en rapport i december 1995. Regeringen uppdrog därefter åt Riksåklagaren att efter remissbehandling av rapporten i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen ange vilka åtgärder som bör vidtas av berörda myndigheter respektive regeringen. Redovisningen som lämnades i slutet av oktober 1996 innehåller dels en åtgärdsplan för myndigheterna, dels ett antal förslag till insatser som kräver författningsändringar. I enlighet med åtgärdsplanen har Riksåklagaren utfärdat föreskrifter som innebär att varje åklagarmyndighet skall upprätta en säkerhetsplan och varje åklagarmyndighet/kammare utse en säkerhetsansvarig. Riksåklagaren kommer vidare att anordna utbildning och information till personalen vid myndigheterna/kamrarna om säkerhetsfrågor. De åtgärder som kräver författningsändringar bereds för närvarande inom regeringskansliet. Frågan om säkerheten för anställda inom rättsväsendet behandlas även i avsnitt 5.4.5. 4.4.5 Åtgärder mot s.k. mc-relaterad brottslighet Med anledning av den oroande utvecklingen i fråga om s.k. mc-relaterad brottslighet har olika åtgärder initierats inom åklagarväsendet. Åklagarmyndigheten i Malmö har tillsatt en särskild kommission för att samordna och utveckla arbetet med utredningar av sådan brottslighet. På nationell nivå följer Riksåklagaren utvecklingen noggrant och deltar i det samordningsarbete som sker inom ramen för Rikspolisstyrelsens och länspolismästarnas handlingsplan avseende åtgärder rörande grov mc- relaterad brottslighet. Kontakter har också tagits med andra nordiska länder för att stärka det rättsliga samarbetet på detta område. 4.5 Anslag B 1. Åklagarorganisationen1 1995/96 Utgift 952 917 2 Anslag s- kredit 25 930 Därav 1996 Utgift 659 870 1997 Anslag 627 237 3 Utgifts - progno s 664 597 1998 Förslag 634 605 1999 Beräkna t 621 698 2000 Beräkna t 642 581 1. Anslagets namn var tidigare Åklagarväsendet 2. Beloppen anges i tusental kronor 3. Anslaget tillfördes dessutom 18 miljoner kronor efter förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:150) Det anslagssparande på 22 mkr som åklagarväsendet hade vid ingången av budgetåret 1995/96 förvandlades till ett underskott på knappt 26 mkr vid utgången av året. Detta innebär att åklagarväsendet uppnått sitt verksamhetsresultat genom att förbruka 48 mkr mer än vad som anslagits för verksamheten för budgetåret 1995/96. Den i förhållande till anslaget höga utgiftsnivån under budgetåret 1995/96 beror i första hand på senare års löneavtal som till stor del varit ofinansierade. Avtalen har tillsammans inneburit avsevärda utgiftsökningar med i storleksordningen 50-60 mkr utöver vad som tillförts anslaget för att kompensera löneökningar. Åklagarväsendet har inte haft några möjligheter att klara detta utan personalminskningar. Även om de uppsägningar av administrativ personal som skett till stor del motiveras av datoriseringen och omorganisationen har åklagarväsendets besvärliga ekonomiska läge sannolikt inneburit att åklagarväsendet tvingats minska personalen i snabbare takt än vad som annars varit önskvärt. Åklagarväsendet måste nu med kraft vidta åtgärder för att verkligen anpassa sina utgifter till anslagsnivån. Regeringen förutsätter att Riksåklagaren i framtiden inte sluter lönavtal som är ofinansierade. När kostnaderna för uppsägningslöner upphör under innevarande år kommer ekonomin enligt Riksåklagaren successivt att förbättras. Regeringens prognos visar att underskottet vid utgången av år 1997 kommer att uppgå till 45 mkr och vid utgången av år 1998 till 32 mkr. Regeringens överväganden Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende åklagarväsendet för år 1995/96. Uppdrag till Riksrevisionsverket Regeringen avser att ge Riksrevisionsverket i uppdrag att granska åklagarväsendets ekonomiska situation. I detta bör bl.a. ingå att se hur resurserna kan utnyttjas på ett effektivare sätt. Den närmare utformningen av uppdraget bereds för närvarande och beslut kommer att fattas under hösten 1997. Slutsatser Av de 200 mkr som i 1997 års vårproposition föreslogs tillföras utgiftsområdet bör 25 mkr tillföras anslaget. Detta gör det möjligt för åklagarväsendet att öka samverkan med och utbildning av närpolisen. Samtidigt skall den i förra budgetpropositionen aviserade besparingen med 25 mkr, som baserades på det rationaliserinsutrymme som omorganisationen skulle föranleda, genomföras. Enligt regeringens bedömning bör anslaget engångsvis för år 1998 tillföras 33 mkr . Den ansträngda ekonomin skulle annars riskera det fortsatta reformarbetet. Resurstillskottet kommer att skapa förutsättningar för att reformarbetet fortsätter med oförminskad kraft, något som är nödvändigt för att garantera ett effektivare åklagarväsende också i framtiden. Enligt Riksåklagaren möjliggör resurstillskottet i första hand anställningar av ett trettiotal åklagaraspiranter under år 1998, varav hälften redan vid årsskiftet 1997/98. Resurstillskottet gör det också möjligt att öka utbildningsinsatserna. Anslaget minskas vidare med 55,6 mkr som förs över till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten. Beloppet motsvarar de befintliga resurserna för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Vidare har följande tekniska justeringar gjorts av anslaget som motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med knappt 20 mkr. Vidare räknas anslaget upp med knappt 12 mkr med anledning av att lönekostnadspålägget 1998 ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998. Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå till 634 605 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 621 698 000 respektive 642 581 000 kronor. B 2. Ekobrottsmyndigheten2 1998 Förslag 180 100 3 1999 Beräkna t 180 575 2000 Beräkna t 181 066 2. Nytt anslag 3. Beloppen anges i tusental kronor Regeringens överväganden Det är viktigt att Ekobrottsmyndigheten ges de resurser som behövs för att uppfylla de förväntningar som ligger bakom dess bildande. Regeringen kommer att noggrant följa Ekobrottsmyndighetens verksamhet under detta viktiga första år och om det är motiverat återkomma till riksdagen vad gäller resursfrågan. Ekobrottsmyndighetens anslag kommer till större delen att bestå av en överföring från anslagen A 1 Polisorganisationen (109,5 mkr) och B 1 Åklagarväsendet (55,6 mkr). Detta motsvarar resurser för polis- och åklagarväsendenas ekobrottsbekämpning. Vidare kommer anslaget att tillföras en del av den höjning av utgiftsområdet med 200 mkr som föreslogs i 1997 års ekonomiska vårproposition (15 mkr). Slutligen kommer högst 30 mkr av andra huvudtitelns anslag A 20 Kontrollfunktionen i staten att disponeras av Ekobrottsmyndigheten åren 1998 och 1999. Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå till 180 100 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget uppgå till 180 575 000 respektive 181 066 000 kronor. 5 Domstolsväsendet m.m. 5.1 Omfattning Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Allmänna domstolar är de 96 tingsrätterna, de 6 hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna förvaltningsdomstolar är de 23 länsrätterna, de 4 kammarrätterna och Regeringsrätten. I prop. 1997/98:17 lämnar regeringen förslag till vissa lagändringar i anledning av bildandet av Västra Götalands län den 1 januari 1998. Enligt förslagen bör 1995 års domstolskommittés betänkande avvaktas innan ställning tas till om några mer genomgripande förändringar bör göras av domstolsorganisationen i Västra Götalands län. Detta innebär att det tills vidare kommer att finnas tre länsrätter i det nya länet. År 1996 var medelantalet tillsvidareanställda inom domstolsväsendet 5 800 varav närmare 5 500 tjänstgjorde vid domstolarna. Av de domstolsanställda var 970 ordinarie domare och drygt 3 000 administrativ personal. I avsnitt 5.3.4 redovisas närmare hur antalet anställda och personalsammansättningen förändrats under perioden 1993/94 - juni 1997. 5.2 Utgiftsutvecklingen UTGIFTSUTVECKLINGEN MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER) 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 4 247 2 889 2 916 2 979 3 080 3 183 Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – Den minskande måltillströmningen har inte lett till en motsvarande minskning av arbetsbelastningen eftersom det såväl vid de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna i huvudsak är de enkla målen som försvunnit. Sammanfattningsvis kan konstateras att arbetsläget är under kontroll i tingsrätterna och Högsta domstolen medan situationen är besvärlig i länsrätterna, hovrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. Vad gäller länsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna har Domstolsverket, som utvecklas i avsnitt 5.4.3, avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser under 1997. – Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att domstolarna budgetåret 1995/96 förbrukade 57 mkr mer än vad som anslagits för verksamheten. Vid ingången av budgetåret 1997 återstod 192 mkr av anslagssparandet. Under 1997 beräknas domstolarna förbruka närmare 80 mkr av anslagssparandet. Större förändringar – Domstolskommittén har fått tilläggsdirektiv som innebär att kommittén får lämna kompletterande förslag som tillgodoser de ursprungliga kraven på kvalitet, effektivitet och kompetens även om de inte leder till så omfattande kostnadssänkningar som 200 mkr, att kommittén får överväga en integration mellan tingsrätter och länsrätter samt att uppdraget skall redovisas i sin helhet senast den 3 april 1998. – Riksrevisionsverket har fått i uppdrag att granska fördelningen av resurser inom domstolsväsendet samt, med utgångspunkt i nuvarande organisation och arbetsformer, identifiera väsentliga hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet. – En försöksverksamhet har inletts med olika former av beredningsorganisation i tingsrätterna. – Domstolsverket, hovrätterna och kammarrätterna förbereder gemensamt en försöksverksamhet med ny beredningsorganisation i överrätterna. Prioriteringar för 1998 – Ett mer flexibelt och effektivt domstolsväsende skall skapas genom reformer och rationaliseringsåtgärder. 5.3 Domstolsväsendets resultat Målet för domstolsväsendet är att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Rättssäkerheten och effektiviteten påverkas av ett stort antal faktorer som inte är mätbara. Det finns emellertid några mätbara indikatorer som sammanvägt kan ge en bild av hur rättssäkerheten och effektiviteten inom domstolsväsendet utvecklats. Dessa är – antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål samt balansernas åldersstruktur och omloppstider (avsnitt 5.3.1 och 5.3.2 ), – överklagandefrekvenser och ändringsfrekvenser (avsnitt 5.3.3). 5.3.1 De allmänna domstolarna Diagram 5.1 Tingsrätternas målutveckling 1987-1996 Den minskning av antalet inkomna mål som påbörjades 1994 fortsatte således under 1996 då såväl tvistemålen som brottmålen minskade (med 4 resp. 15 procent). Minskningen av antalet inkomna brottmål kan enligt Domstolsverket dels hänföras till regeländringar och dels i viss utsträckning till övergångsproblem i samband med åklagarväsendets omorganisation. Under 1995 genomfördes t.ex. lagändringar som innebar avkriminalisering av vissa brott, särskilda restriktioner för åtalsprövning och utvidgade möjligheter till strafföreläggande (se prop. 1994/95:23, bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40). Minskningen av antalet inkomna tvistemål beror till största delen på att antalet mål som börjat som betalningsföreläggande minskat kraftigt. Under första halvåret 1997 fortsatte antalet inkomna mål till tingsrätterna att minska jämfört med motsvarande period 1996 (9 procent). Det bör dock noteras att antalet inkomna brottmål ökade kraftigt jämfört med andra halvåret 1996 (11 procent). Minskningen består i första hand av enklare mål. Att så är fallet bekräftas av att tingsrätternas genomsnittliga förhandlingstid för såväl tvistemål som brottmål ökade under perioden 1992/93-1996. Förhandlingstiden i tvistemål ökade ca 23 procent till 1 timme och 47 minuter per mål som avgjorts efter muntlig förhandling. I brottmål ökade förhandlingstiden med ca 18 procent till 1 timme och 32 minuter. Ett ytterligare tecken på att brottmålen genomsnittligt ökat i svårighetsgrad är det förhållandet att andelen ärenden hos åklagarväsendet med fängelse i straffskalan ökade från 67 procent år 1992/93 till 71 procent år 1995/96. Tingsrätternas egentliga arbetsbörda har således inte minskat i den utsträckning som siffrorna antyder. Minskningen av antalet avgjorda mål fortsatte under 1996 då tvistemålen minskade med 5 procent och brottmålen med 12 procent. I likhet med de båda närmast föregående åren avgjordes dock fler mål än som kom in varför såväl antalet balanserade tvistemål som brottmål minskade (med 4 resp. 8 procent). Under första halvåret 1997 fortsatte antalet avgjorda mål att minska jämfört med samma period 1996 (6 resp. 12 procent). Antalet balanserade mål minskade med ytterligare 6 resp. 13 procent. Under 1996 var omloppstiden för brottmål drygt 2 månader och för tvistemål drygt 4 månader. Omloppstiderna anges genomgående som medianvärden eftersom medianvärden har den fördelen att de inte i samma utsträckning som genomsnittsvärden påverkas av balansavarbetning. Antalet brottmål äldre än 6 månader ökade under perioden 1993/94-1996 från 6 000 till knappt 8 000. Ökningen har skett under det sista året i perioden och enligt Domstolsverket kan det inte uteslutas att försämringen har ett samband med övergångsproblem i anslutning till åklagarväsendets omorganisation. Antalet balanserade tvistemål äldre än 6 månader minskade under samma period med 500 till knappt 11 000 mål. I tingsrätternas övriga verksamhet minskade antalet inkomna konkursansökningar med 3 procent. Uppgift om antalet inkomna konkursansökningar saknas för tiden före 1990 men antalet är nu nästan nere på 1990 års nivå och jämfört med 1992 då antalet ansökningar var som högst har antalet inkomna ärenden minskat med 40 procent. Antalet inkomna ärenden till inskrivningsmyndigheterna ökade med 12 procent jämfört med 1995. Sett över hela tioårsperioden har antalet ärenden minskat med 38 procent. Antalet inkomna domstolsärenden ökade med 41 procent under 1996. Drygt hälften av ökningen kan hänföras till att vissa registreringsärenden som tidigare behandlades i bouppteckningsprotokollet fr.o.m. den 1 juli 1996 i stället handläggs som domstolsärenden. I övrigt beror ökningen till stor del på att tingsrätterna tillförts fler skuldsanerings- och utsökningsärenden. Diagram 5.2 Hovrätternas målutveckling 1987-1996 Att hovrätternas måltillströmning inte minskat i samma omfattning som tingsrätternas beror på att tingsrätterna utnyttjat den minskande måltillströmningen till balansavarbetning, dvs. de har avgjort fler mål än som kommit in. Det förhållandet att det i stor utsträckning är enkla mål som försvunnit från tingsrätterna kan också antas ha bidragit till att den minskade måltillströmningen inte fått fullt genomslag i hovrätterna. De svårare målen överklagas sannolikt i högre utsträckning än de enklare (jfr avsnitt 5.3.3). Antalet avgjorda mål har minskat under de senaste åren. Under 1996 avgjorde hovrätterna färre mål än vad som kom in vilket ledde till att antalet balanserade mål ökade med knappt 900 mål. Under första halvåret 1997 ökade balansen ytterligare med drygt 100 mål. Utvecklingen är besvärande och måste följas. Domstolsverket har avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser i hovrätterna. Under 1996 var omloppstiden för brottmål 3 månader och för tvistemål 6 månader (medianvärden). Antalet balanserade brottmål äldre än 6 månader ökade under perioden 1993/94-1996 från 700 till 1 000 och antalet balanserade tvistemål äldre än 6 månader från 1 300 till 1 700. Diagram 5.3 Högsta domstolens målutveckling 1987- 1996 Hos Högsta domstolen har såväl antalet inkomna som antalet avgjorda mål minskat något under den senaste tvåårsperioden. Antalet balanserade mål som varit i stort sett oförändrat sedan 1992 minskade med 150 under första halvåret 1997. Uppgift saknas om omloppstider och balansens ålder. 5.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna Diagram 5.4 Länsrätternas målutveckling 1987-1996 Länsrätternas målsammansättning har, framför allt till följd av instansordningsreformen men även beroende på Sveriges medlemskap i EU, genomgått stora förändringar under senare år. Under 1996 ökade måltillströmningen totalt sett med 4 procent medan antalet avgjorda mål minskade med 8 procent. Den minskande avverkningstakten är en naturlig följd av den förändrade taxeringsprocessen och instansordningsreformen vilka innefattat en övergång från massärendehantering till handläggning av ett stort antal måltyper av varierande slag. Under den senaste femårsperioden har länsrätterna avgjort fler mål än vad som kommit in vilket lett till en kraftig minskning av antalet balanserade mål. Den positiva utvecklingen bröts under det första halvåret 1997 då måltillströmningen fortsatte att öka (med 6 procent jämfört med första halvåret 1996) samtidigt som målbalansen växte något (med knappt 2 000 mål eller 3 procent). Under 1996 var omloppstiden för skattemål knappt 13 månader, för socialförsäkringsmål drygt 7 månader och för mål enligt socialtjänstlagen knappt 2 månader (medianvärden). Omloppstiderna varierade kraftigt mellan länsrätterna och det fanns t.ex. 11 länsrätter som hade en omloppstid för skattemål som översteg 24 månader och 4 länsrätter som hade en omloppstid som översteg 40 månader. Under perioden 1993/94-1996 minskade antalet skattemål äldre än 12 månader från drygt 27 000 till knappt 15 000 mål men det finns alltjämt närmare 6 500 balanserade skattemål som är äldre än 36 månader. Under samma period ökade antalet socialförsäkringsmål äldre än 12 månader från drygt 3 000 till nästan 6 000. Utvecklingen är besvärande och måste följas. Domstolsverket har avsatt särskilda medel för bl.a. balansavarbetning i länsrätterna. Verket har vidare gett en arbetsgrupp med representanter för verket och länsrätterna till uppgift att snabbt ta fram förslag till åtgärder för att komma tillrätta med balanserna av gamla skatte- och socialförsäkringsmål. Diagram 5.5 Kammarrätternas målutveckling 1987- 1996 Den stora minskningen av måltillströmningen till kammarrätterna under den senaste treårsperioden beror givetvis på instansordningsreformen. Även antalet avgjorda mål har dock, framför allt till följd av brist på föredragande, minskat kraftigt under perioden och under 1996 avgjorde kammarrätterna färre mål än vad som kom in vilket ledde till att antalet balanserade mål ökade med knappt 1 000 mål. Den negativa utvecklingen fortsatte under första halvåret 1997 då antalet balanserade mål ökade ytterligare med drygt 500. Domstolsverket har avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser i kammarrätterna. Medianvärdet för kammarrätternas omloppstider kommer att kunna redovisas först i årsredovisningen för budgetåret 1997. Av årsredovisningen för budgetåret 1995/96 framgår dock att under perioden 1993/94-1996 minskade antalet balanserade skattemål äldre än 12 månader med 100 till drygt 4 000 samt ökade antalet balanserade socialförsäkringsmål äldre än 12 månader från drygt 1 300 till nästan 2 800. Diagram 5.6 Regeringsrättens målutvekling 1987- 1996 Såvitt avser Regeringsrätten förklaras mål- och balansökningen bl.a. av att domstolen den 1 juli 1995 övertog Försäkringsöverdomstolens roll som sista instans i socialförsäkringsmål. Antalet avgjorda mål ökade kraftigt under 1996 då Regeringsrätten vidtog särskilda insatser i syfte att arbeta av en del av balansen. Detta ledde också till att antalet balanserade mål minskade med drygt 1 000 under 1996. Den positiva utvecklingen bröts under första halvåret 1997 då antalet balanserade mål åter ökade med knappt 400. Antalet balanserade mål äldre än 12 månader ökade under perioden 1993/94-1996 med drygt 1 300 till nära 2 500 mål. 5.3.3 Överklagande- och ändringsfrekvens Överklagandefrekvensen i ledet tingsrätt-hovrätt ökade något under perioden 1992/93-1996. Samtidigt minskade ändringsfrekvensen för brottmål medan ändringsfrekvensen för tvistemål ligger kvar på oförändrad nivå. Samma utveckling kan noteras beträffande överklagande- och ändringsfrekvensen avseende skattemål i ledet länsrätt-kammarrätt. Som tidigare nämnts kan det förhållandet att det i huvudsak är de enklare målen som försvunnit från underrätterna antas ha bidragit till en ökad överklagandefrekvens. Svårare mål överklagas sannolikt i högre utsträckning än enkla. Förändringarna är dock så marginella att det inte går att dra några bestämda slutsatser av dem utan en fördjupad undersökning. 5.3.4 Personalresurser Av stor betydelse för effektiviteten är givetvis tillgången på personal och framför allt att personalsammansättningen är sådan att personalen kan användas på effektivast möjliga sätt. Av diagrammen framgår hur antalet anställda och personalsammansättningen inom domstolsväsendet har förändrats under perioden 1993/94 - juni 1997 (exkl. Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna). Diagram 5.7 Antalet anställda inom domstolsväsendet Det totala antalet anställda har minskat med drygt 450 under perioden. Den största minskningen har skett inom kategorin administrativ personal. Minskningen kan till viss del tillskrivas den pågående datoriseringen. Det kan noteras att antalet notarier ökat sett över hela perioden från 712 till 734. Den tillfälliga uppgången av antalet domare och notarier budgetåret 1994/95 beror på att domstolsväsendet det året fick en engångsförstärkning om 10 miljoner kronor (jfr bet. 1993/94:JuU21). Som framgår av diagrammet nedan har relationen mellan olika personalkategorier inte förändrats i någon större utsträckning. Andelen administrativ personal har minskat något medan övriga personalkategorier är i stort sett oförändrade. Med tanke på att datoriseringen innebär en rationalisering främst bland den administrativa personalen kan, enligt Domstolsverket, andelen sådana anställda förväntas minska ytterligare. Diagram 5.8 Andelen anställda inom domstolsväsendet 5.3.5 Rättshjälpsmyndigheten Rättshjälpsmyndighetens mål är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt och korrekt. Målet har enligt regeringens bedömning uppnåtts budgetåret 1995/96, bl.a. ökade antalet avslutade ärenden med ca 4 procent. De ADB-problem som i stort sett sedan myndighetens tillkomst stört verksamheten håller nu på att avhjälpas med hjälp av medel som tillfördes år 1997. 5.3.6 Regeringens bedömning Genomgående kan noteras att den minskande måltillströmningen inte lett till en motsvarande minskning av arbetsbelastningen eftersom det såväl vid de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna i huvudsak är de enkla målen som försvunnit. Sammanfattningsvis kan konstateras att arbetsläget tycks vara under kontroll i tingsrätterna och Högsta domstolen medan situationen är besvärlig i länsrätterna, hovrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. Regeringsrättens arbetsläge förbättrades avsevärt genom den balansavarbetning som genomfördes under 1996. Vad gäller länsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna har Domstolsverket avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser under 1997. Omloppstiderna får anses tillfredsställande i tingsrätterna och hovrätterna medan de är alldeles för långa i länsrätterna och kammarrätterna. Eftersom omloppstiden avgörs av åldern på de under året avgjorda målen, kan de långa omloppstiderna i länsrätterna delvis tillskrivas avarbetningen av äldre skattemål. Såväl länsrätterna som kammarrätterna har alltjämt en otillfredsställande stor andel äldre skatte- och socialförsäkringsmål. Vad avser de allmänna domstolarna går det att dra slutsatsen att målen avgörs inom rimlig tid medan motsatt slutsats kan dras beträffande skattemålen och socialförsäkringsmålen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. De uppgifter som i övrigt redovisas talar inte emot att domstolarna klarat av att på ett rättssäkert sätt avgöra de mål och ärenden de har att handlägga. Underlaget för att bedöma domstolarnas resultat har förbättrats jämfört med budgetåret 1994/95. De verksamhetsmål som regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ålade domstolarna att fastställa har underlättat analysen av domstolarnas resultat. Justitiedepartementet arbetar tillsammans med Domstolsverket aktivt på att ytterligare utveckla mål- och resultatstyrningen. Domstolsverket har beslutat att ändra sin interna organisation i syfte att genomföra de förändringar som behövs för att uppnå en förbättrad verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys. Domstolsverkets redovisning kan i dessa avseenden alltså förväntas bli än bättre kommande år. Det är svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning kommer att förändras under de närmaste åren. Vad avser tingsrätterna kan en viss ökning av antalet inkommande brottmål förväntas, dels när effekterna av omorganisationerna inom polisen och åklagarväsendet slår igenom, dels till följd av satsningen på bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Samtidigt kan den möjlighet att utfärda straffföreläggande avseende villkorlig dom som infördes den 1 juli 1997 antas leda till en viss minskning av antalet brottmål och de nya reglerna om underhållsstöd som trädde i kraft den 1 februari 1997 till en minskning av antalet tvistemål (prop. 1996/97:8, bet. 1996/97:JuU4, rskr. 1996/97:39 samt prop. 1995/96:208, bet. 1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21). De nya reglerna om underhållsstöd kan dock samtidigt komma att innebära en ökad måltillströmning till länsrätterna. Vid länsrätterna förväntas vidare under de närmaste åren en ökning av antalet inkommande fastighetstaxeringsmål som en konsekvens av de kraftigt höjda taxeringsvärdena på villor och fritidshus vid den allmänna fastighetstaxeringen 1996. Vidare kan måltillströmningen alltjämt antas öka något till följd av instansordningsreformen. De nya reglerna om socialbidrag som träder i kraft den 1 januari 1998 kan å andra sidan på sikt antas leda till en kraftig reducering av antalet biståndsmål (prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr.1996/ 97:264). Sammanfattningsvis finns det således faktorer som talar för förändringar både i sänkande och höjande riktning. 5.4 Förändringar inom domstols- väsendet De senaste årens internationalisering, allt mer komplicerade brottslighet, allt mer avancerade affärstransaktioner och snabba tekniska utveckling är exempel på företeelser som inneburit ökade krav på våra domstolar. För att möta de ökande kraven och säkerställa en hög kvalitet samt göra domstolsverksamheten mer kostnadseffektiv pågår sedan flera år ett omfattande reformarbete. 5.4.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkten i första instans Som angavs i 1997 års budgetproposition är Domstolsutredningens förslag i stora delar genomförda (SOU 1991:106). Reformerna syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Arbetet med att renodla domarrollen fortgår och det pågår fortlöpande en översyn av processreglerna för såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna. Så har en särskild utredare haft i uppdrag att överväga ett stort antal förslag som gäller ändringar i processreglerna för de allmänna domstolarna. Förslagen har redovisats i departementspromemorian Domstolsförfarandet - Förslag till förbättringar (Ds 1997:7). Vidare har en annan särskild utredare lämnat förslag som gäller ändringar i processreglerna för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förslagen har redovisats i departementspromemoriorna Översyn av förvaltningsprocessen och Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1996:40 och Ds 1997:29). Därutöver lämnades i Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett reformerat hovrättsförfarande ett antal förslag avseende ändringar i hovrättsprocessen vilka inte behandlades i den numera återkallade propositionen om prövningstillstånd i hovrätt (SOU 1995:124). Samtliga utredningsförslag bereds nu vidare inom regeringskansliet i syfte att ytterligare effektivisera domstolsförfarandet. Vad avser Domstolsutredningens förslag återstår ett par större frågor som rör domstolarnas organisation. Det gäller den organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskrivningsväsendet. I det delbetänkande som Ärvdabalksutredningen lämnade hösten 1996 föreslås att tingsrätternas hantering av bouppteckningar den 1 januari 2000 skall föras över till skattemyndigheterna (SOU 1996:160). Betänkandet har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare inom regeringskansliet. Som angavs i 1997 års budgetproposition har Domstolsverket fått i uppdrag att i samråd med Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivnings- myndigheternas framtida organisation. Tiden för redovisning av uppdraget har förlängts och redovisning kommer nu att ske senast den 1 oktober 1997. Domstolsverket har vidare den 26 juni 1997 fått i uppdrag att i samråd med Patent- och registreringsverket utreda frågan om Inskrivningsmyndighetens för företagsinteckning framtida organisation. Det uppdraget skall redovisas senast den 14 november 1997. 5.4.2 1995 års domstolskommitté m.m. Frågorna om bouppteckningsverksamheten och inskrivningsväsendet har nära samband med 1995 års domstolskommittés arbete (Ju1995:05). Enligt direktiven skall kommittén nämligen utgå från att de funktionerna i framtiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna (dir. 1995:102). Kommittén skall också utgå från att hyres- och arrendenämndernas verksamhet kommer att integreras med tingsrätterna. Regeringen beslutade den 21 augusti 1997 direktiv för en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av hyreslagstiftningen och systemet för prövning av hyres- och arrendemål (dir. 1997:97). Enligt direktiven skall utredaren bl.a. ta ställning till om hyres- och arrendenämnderna kan avskaffas och om samtliga måltyper i stället kan handläggas vid allmän domstol. Den delen av uppdraget skall redovisas i ett delbetänkande under hösten 1998. I 1997 års budgetproposition lämnades en översiktlig redogörelse för innehållet i de ursprungliga direktiven till 1995 års domstolskommitté. Enligt dessa skall kommittén lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. Den nya organisationen skall på sikt medföra sänkta kostnader med minst 200 mkr årligen. Den 20 mars 1997 beslutade regeringen efter hemställan från kommittén tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 1997:50). I tilläggsdirektiven betonas att kommittén skall redovisa förslag i enlighet med det ursprungliga uppdraget vilket innebär förslag till en i grunden ny domstolsorganisation med moderna arbetsformer och modern teknik. Tilläggsdirektiven ger emellertid kommittén möjlighet att därutöver lämna kompletterande förslag som tillgodoser de ökande kraven på kvalitet, effektivitet och kompetens i rättskipningen, även om förslagen inte leder till så omfattande kostnadssänkningar som angavs i de ursprungliga direktiven. Utöver vad som sägs i de ursprungliga direktiven om utveckling av samverkan mellan domstolar på samma nivå får kommittén i enlighet med sin framställning också överväga lösningar som innebär en sammanläggning av tingsrätter och länsrätter. Regeringen gav den 13 februari 1997 Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska fördelningen av resurser inom domstolsväsendet. RRV skall vidare med utgångspunkt i nuvarande organisation och arbetsformer identifiera väsentliga hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 1997. Resultatet av RRV:s uppdrag skall beaktas av 1995 års domstolskommitté vid utformningen av en ny domstolsorganisation. I de ursprungliga direktiven anges att domstolskommittén i en första etapp skall lämna förslag om var i landet domstolarna skall vara belägna och om samordning av domstolsslagen. Vidare anges att utredningen också får, för att möjliggöra förändringar av organisationen, lämna förslag om beredningsorganisation, notarie- och domarutbildning, befordrade domaranställningar utan chefsansvar m.m. Under utredningens arbete har det visat sig att dessa frågor har ett så nära samband med hur man väljer att organisera domstolsväsendet att det är nödvändigt att redovisa samtliga frågor i ett sammanhang. Med hänsyn till detta och RRV:s uppdrag har utredningstiden förlängts. Utredningsarbetet skall redovisas i sin helhet senast den 3 april 1998. 5.4.3 Effektivare mål- och ärendehantering Under Domstolsverkets ledning bedrivs det ett arbete som syftar till att rationalisera, förenkla och göra domstolarnas mål- och ärendehantering effektivare. Ett exempel på detta är införandet av modern teknik. Vid utgången av 1996 hade det databaserade målhanteringssystemet (MÅHS) införts vid ett femtiotal domstolar. Arbetet med MÅHS fortsätter med inriktning dels på att utveckla och förbättra underrättsversionen, dels på att skapa en version för överrätterna. IT-stödet har även i övrigt utvecklats. Samtliga domstolar har numera via Domnät möjlighet att få tillgång till Internet. Genom Domnät kan domstolarna få information av olika slag och ändringar i handböcker, dokument och föreskrifter m.m. kan göras tillgängliga i samma ögonblick som de beslutas. Införande av ett system för elektronisk post inom domstolsväsendet pågår. Som nämns nedan i anslagsavsnittet hade domstolarna vid ingången av budgetåret 1997 ett relativt stort anslagssparande. Anslagssparandet är ojämnt fördelat mellan domstolarna vilket innebär att vissa domstolar som är i behov av extra resurser för att t.ex. arbeta av balanser inte kan göra detta medan andra domstolar har överskott som de för tillfället inte behöver. Domstolsverket har därför dragit in en del av överskottet. De indragna medlen används för förstärkningsinsatser vid överrätterna och balans- avarbetning vid länsrätterna. Under budgetåret 1995/96 genomförde Domstolsverket, på uppdrag av regeringen, ett antal idéseminarier om möjligheterna att effektivisera domstolarnas administration och målhantering inom ramen för gällande regelverk. Syftet med seminarierna var att ta till vara domarnas kunskaper och erfarenheter för att genom informationsutbyte utveckla rutiner och arbetsformer. Företrädare för andra berörda myndigheter och organisationer medverkade i viss utsträckning vid seminarierna, t.ex. Riksåklagaren, Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Sveriges advokatsamfund. Resultatet av seminarierna har sammanställts och spritts till ledning för andra (DV rapport 1997:2). Vid seminarierna kom det fram ett stort antal intressanta förslag av varierande karaktär. Många förslag kan direkt tillämpas medan andra kräver författningsändringar. Beredningen av Domstolsverkets rapport pågår för närvarande inom regeringskansliet. Under våren 1997 har Domstolsverket, på regeringens uppdrag, anordnat diskussioner mellan domare vid de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, åklagare samt advokater om vad som är kvalitet i domstolsverksamhet. I enlighet med uppdraget har verket dokumenterat diskussionerna och redovisat vad som kan anses känneteckna en hög kvalitet i domstolsverksamhet (DV:s dnr 184-1997). Domstolsverket har för avsikt att följa upp seminarierna genom att låta Utvecklingsrådet för domstolsväsendet utarbeta en kvalitetsstandard för domstolsarbete. Regeringen noterar med tillfredsställelse det intresse som frågorna om kvalitet, att döma av redovisningen, väckt bland mötesdeltagarna. Den pågående samhällsutvecklingen med teknik- utveckling, decentralisering och ökad delegering ställer nya krav på domstolscheferna. Domstolsverket har under 1997 i samarbete med representanter för domstolarna och Justitiedepartementet tagit fram ett nytt chefsutvecklingsprogram. Programmet planeras omfatta fyra steg om vardera tre dagar utsträckt över ett halvår. En pilotomgång kommer att genomföras med början i oktober 1997. 5.4.4 Försöksverksamheter Under 1997 har inletts eller planeras att inledas ett par försöksverksamheter inom domstolsväsendet. Genom en särskild från den 1 maj 1997 gällande förordning får försöksverksamhet bedrivas vid ett antal tingsrätter för att pröva olika former av beredningsorganisation. Förordningen gör det bl.a. möjligt för tingsrätterna att tidsbegränsat anställa bered- ningsjurister samt att delegera arbetsuppgifter till tingsnotarier och andra anställda i större omfattning än som annars varit möjligt. Försöksverksamheten har kommit till på begäran av 1995 års domstolskommitté och syftet är att kommittén skall få bättre underlag för sin bedömning av hur tingsrätternas beredningsorganisation bäst utformas i framtiden. Domstolsverket, hovrätterna och kammarrätterna förbereder gemensamt en liknande försöksverksamhet i överrätterna. Syftet är att snabbt komma tillrätta med överrätternas brist på föredragandepersonal. Det stora överskottet av assessorer har gjort att överrätterna under några år endast i begränsad utsträckning kunnat nyrekrytera föredragande. Överrätternas behov av föredragande måste lösas utan att antalet assessorer ökar i större omfattning än som motiveras av behovet av ordinarie domare. Att tillföra ytterligare ekonomiska resurser löser inte problemet på längre sikt utan det krävs andra åtgärder. Den tänkta försöksverksamheten innebär att aspiranttjänstgöringen ersätts av en tidsbegränsad anställning som överrättsnotarie. Efter fullgjord överrättstjänstgöring är överrättsnotarien behörig att ansöka om anställning som fiskal. Till skillnad från aspiranten är överrättsnotarien således inte utlovad fortsatt anställning. Försöksverksamheten innebär att ett större antal notarier än i dag kan erbjudas möjlighet att under en begränsad tid meritera sig genom tjänstgöring i överrätt samtidigt som överrätternas behov av föredragande tillgodoses utan att det byggs upp ett nytt överskott av icke ordinarie domare. 5.4.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet Som anges i avsnitt 4.4.4 har Riksåklagaren numera redovisat regeringsuppdraget att, i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen, ange vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet. I enlighet med förslagen har DV rekommenderat domstolarna att upprätta säkerhetsplaner och utse säkerhetsansvariga. Domstolsverket kommer vidare att anordna utbildning och information till domstolspersonal om säkerhetsfrågor. Domstolsverket har utrett frågan om säkerhetskontroll i domstol. Utredningen redovisades i rapporten Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler i juni 1997 (DV rapport 1997:3). Domstolsverkets förslag till författningsändringar bereds för närvarande inom regeringskansliet. 5.5 Anslag C 1. Domstolsväsendet m.m. 1995/96 Utgift 4 246 871 1 Anslags - sparand e 195 489 Därav 1996 Utgift 2 888 688 1997 Anslag 2 916 184 Utgifts- prognos 2 994 000 1998 Förslag 2 979 279 1999 Beräkna t 3 080 250 2000 Beräkna t 3 182 559 1. Beloppen anges i tusental kronor Överskottet beräknas minska med ca 78 mkr under år 1997. Regeringens bedömning är att resterande överskott (ca 118 mkr) kommer att vara förbrukat vid ingången av år 2001. Regeringens överväganden Avgiftsbelagd verksamhet Under innevarande år kommer domstolsväsendet enligt prognos att leverera in avgiftsinkomster motsvarande ca 65 mkr på inkomsttitel. Avgifterna består av ansökningsavgifter (ca 30 mkr), kungörande-avgifter (ca 22 mkr) och expeditionsavgifter (ca 13 mkr). Dessa avgiftsinkomster bedöms bli oförändrade under perioden 1999-2000. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende domstolsväsendet för år 1995/96. Slutsatser Regeringens bedömning av domstolsväsendets verksamhetsresultat m.m. redovisas i avsnitt 5.3. I budgetpropositionen för år 1997 angavs att domstolsväsendets möjligheter att klara de kostnadssänkningar som besparingen budgetåret 1995/96 (89 mkr på 12 mån.) och andra beslut som bottenbudgeteringen av lokalhyror, produktivitetskrav och fastighetsskatt (totalt 130 mkr) innebar var beroende av att planerade reformer genomfördes. Justitieutskottet menade i sitt betänkande angående anslag till rättsväsendet budgetåret 1997 att det var svårt att se att det skulle vara möjligt att inom ramen för en i allt väsentligt oförändrad struktur genomföra besparingar av den storleksordning som var aktuell för de närmaste åren. Utskottet anförde vidare att det krävdes att redan beslutade organisationsförändringar fick en kostnadsbesparande effekt, att andra sådana förändringar som diskuterades genomfördes och att resultatet blev det önskade. Utskottet betonade slutligen att det också krävdes att de lag-ändringar som regeringen förelagt eller avsåg att förelägga riksdagen antogs (bet. 1996/97:JuU1 s. 14). Den prognos över domstolsväsendets och rätts- väsendets medelsbehov för perioden 1998-2000 som gjordes inför 1997 års ekonomiska vårproposition utgick också från att planerade reformer skulle komma att genomföras. Som bekant har två ekonomiskt betydelsefulla reformer fallit under riksdagsbehandlingen, dels införandet av ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrätt, dels minskningen av antalet nämndemän som skall medverka i mål i tingsrätt och länsrätt. Reformerna beräknades sammantaget leda till att resurser motsvarande 80 mkr skulle frigöras. Detta innebär att domstolsväsendets ekonomiska situation väsentligt försämrats. Som nämnts ovan beräknas domstolsväsendet under 1997 förbruka närmare 80 mkr mer än vad som anslagits för verksamheten. Trots det kommer domstolsväsendet att ha ett relativt stort anslagssparande i behåll vid utgången av budgetåret. Detta innebär att domstolsväsendet inte kommer att vara i behov av något resurstillskott för att klara verksamheten under 1998. Förbrukningen förväntas dock även under 1998 överstiga anslagsbeloppet varför domstolsväsendet behöver kompenseras för de båda uteblivna reformerna genom ett resurstillskott budgetåret 1999. Möjlighet saknas för närvarande att finansiera detta inom utgiftsområdesramen. Regeringen avser att återkomma till utgiftsområdets och domstolsväsendets resursbehov i anledning av de uteblivna reformerna i 1998 års ekonomiska vårproposition. Följande tekniska justeringar som motsvaras av ändrade utgifter har gjorts av anslaget. Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med knappt 76 mkr. Vidare minskas anslaget med knappt 11 mkr med anledning av att lönekostnadspålägget fr.o.m. 1998 ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier. Sammantaget beräknas därmed 1998 års anslag till 2 979 279 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 3 080 250 000 respektive 3 182 559 000 kronor. 6 Kriminalvården Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården ombesörjer vidare transporter av personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige. 6.1 Omfattning Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för 6 regionmyndigheter, 27 häkten, 59 anstalter, 48 frivårdsmyndigheter samt Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna. 6.2 Utgiftsutvecklingen UTGIFTSUTVECKLINGEN MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER) 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 5 414 3 752 3 837 3 376 3 661 3 892 Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – Verkställighetens innehåll har fortsatt att utvecklas. Det innebär bl.a. att andelen timmar i program som syftar till att påverka den dömde att inte återfalla i brott har ökat. – Möjligheten till gemensamhet under häktestiden har ökat väsentligt. – Antalet fängelsedömda har minskat. Andelen skyddstillsynsdomar har ökat – Medelbeläggningen i anstalter och häkten har minskat. – Kriminalvårdens överskott för budgetåret 1995/96 var 498 mkr. Vid budgetårets slut uppgick det ackumulerade anslagssparande till 772 mkr. Orsakerna till anslagssparandet är främst en lägre beläggning vid häkten och anstalter än beräknat samt att planerade lokalmässiga förändringar av häkten och anstalter har senarelagts eller uteblivit. Försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll har också medfört en lägre anslagsförbrukning. Dessutom har en ränteintäkt uppkommit. Större förändringar – Försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll har fr.o.m. den 1 januari 1997 utvidgats till att omfatta dömda i hela landet och verkställighet av fängelsestraff i högst tre månader. – Regeringen har beslutat att sammanlagt 13 kriminalvårdsanstalter skall stängas senast den 31 december 1997. Det innebär en minskning med sammanlagt 625 platser, varav 505 är öppna platser. – Regeringen har fattat beslut om en omorganisation av kriminalvårdens lokala organisation, som innebär att häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet fr.o.m. den 1 januari 1998 skall kunna bedrivas inom samma lokala myndighet. Antalet lokala myndigheter kommer att vara 37 stycken. – Regeringen föreslår att 444 mkr av Kriminalvårdens anslagssparande omfördelas inom rättsväsendet under budgetperioden 1998 - 2000. Prioriteringar för 1998 – Utvecklingen av innehållet i anstaltsverksamheten och frivården skall fortsätta i syfte att påverka de dömda att inte återfalla i brott. – Frigivningsförberedelserna skall förbättras i syfte att motverka återfall i brott. – Ytterligare åtgärder skall vidtas för att humanisera häktesverksamheten. – Ytterligare insatser skall göras för att intagna med psykiska störningar skall få adekvat vård och behandling. De långtidsdömdas svårigheter skall särskilt uppmärksammas. - Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket skall bedrivas med fortsatt intensitet. Målet skall vara att hålla anstalter och häkten fria från narkotika samt att medverka till att de dömda som har behov av det får tillgång till missbruksvård. – Resultatstyrningen inom kriminalvården skall utvecklas. Uppnådda resultat och effekterna av verksamheten skall bli föremål för bättre analyser. 6.3 Kriminalvårdens verksamhet Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed också för kriminalvården för budgetåret 1995/96 var att verka för en minskning av brottsligheten och därmed öka människors trygghet i samhället. Samtidigt skall kriminalvårdens verksamhet kännetecknas av en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott. Vid bedömningen av kriminalvårdens resultat är bl.a. följande av intresse. – Antalet dömda som varit föremål för åtgärder inom frivården – Utvecklingen av beläggningen i anstalter och häkten – Utvecklingen av verkställighetens innehåll – Humaniseringen av häktesverksamheten – Bekämpningen av narkotikamissbruk – Säkerheten i anstalterna 6.3.1 Frivård Under 1995 var antalet frivårdsklienter i medeltal 12 583. År 1996 minskade antalet till i medeltal 12 183. Diagrammet nedan visar fördelningen av frivårdsklienter i medeltal under tiden 1994–1996. Diagram 6.1 Frivårdsklienter Under det första halvåret 1997 har antalet övervakade skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna minskat till i medeltal 11 744. Det är en minskning med 564 jämfört med samma period föregående år. Antalet dömda som hade samhällstjänst under det första halvåret 1997 var i medeltal 665. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens beräkningar är dygnskostnaden för samhällstjänst nu omkring 180 kronor, vilket är samma nivå som under 1996. Under det första halvåret 1997 avtjänade i medeltal 370 personer per dag sitt fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Det motsvarar kriminalvårdens prognoser. Kostnaderna för försöksverksamheten under det första halvåret uppgick till ca 24 miljoner kronor. Den totala dygnskostnaden var ca 400 kronor. Kriminalvårdsstyrelsen bedömer emellertid att den faktiska kostnaden har varit högre, eftersom personalen inom frivården har ägnat mer tid åt arbetet med de övervakade än vad som beräknades när försöksverksamheten inleddes. Vissa problem med den tekniska utrustningen har också medfört att kostnaden varit något högre inledningsvis. För att skapa förutsättningar för en ökad användning av frivårdspåföljderna krävs det att innehållet i påföljderna blir mer tydligt och konsekvent och att påföljderna framstår som ett trovärdigt alternativ till fängelse. Inom ramen för det s.k. frivårdsuppdraget arbetar kriminalvården med att förändra frivårdens verksamhet i den riktningen. Målet är bl.a. att utveckla och tydliggöra innehållet i skyddstillsynen samt att verka för en ökad användning av påföljden. I arbetet ingår bl.a. att utarbeta föreskrifter för personutredningar, utveckla och pröva nya former för sysselsättning för sam-hällstjänstdömda, ta fram riktlinjer för uppföljning av frivårdens verksamhet och att utarbeta riktlinjer för frivårdens samverkan med myndigheter utanför kriminalvården. Som ett led i arbetet att öka förtroendet för frivården har regeringen uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårdsmyndigheter. Flera regionala konferenser har genomförts under 1996. Samarbetet kommer att fortsätta bl.a. genom konferenser på lokal nivå.Frivården har ökat antalet personutredningar med förslag till innehåll i verkställigheten. Även om det totala antalet skyddstillsynsdomar har minskat något mellan åren 1995 och 1996 har andelen skyddstillsynsdomar i förhållande till antalet brottmålsdomar ökat. Under 1994 utgjorde andelen skyddstillsynsdomar ca 9 procent av brottmålsdomarna, motsvarande andel var drygt 10 procent 1995 och ca 11 procent 1996. Det kan tyda på att ansträngningarna att tydliggöra innehållet i frivårdspåföljderna och att öka trovärdigheten har gett ett visst resultat. Av avsnitt 6.4.1 framgår att frivårdens arbete med de övervakade skall inriktats på att motverka återfall i brott. Sådant arbete bedrivs genom samtalskontakter med den dömde. Även den programverksamhet som bedrivs inom frivården i syfte att motverka återfall i brott är viktig och skall utvecklas ytterligare. 6.3.2 Anstalter Verkställighetens innehåll Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas fortlöpande, bl.a. genom de olika brottsförebyggande programmentas fram och. Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att den Den totala sysselsättningsgraden under budgetåret för de intagna var 82 procent, vilket är en oförändrat hög nivå jämfört med föregående budgetår. De brotts- och missbruksrelaterade programmen har ökat från 7,7 procent av sysselsättningstimmarna under budgetåret 1994/95 till 13 procent under år 1996. För att säkerställa en hög kvalitet på de olika programmen har Kriminalvårdsstyrelsen utvecklat krav och råd för kvalitetssäkring av programmen. TABELL 6.1 SYSSELSÄTTNINGSTIMMAR I ANSTALT (1 000 TIMMAR). SYSSEL- SÄTTNING 1993/94 1995 1996 Arbetsdri ft 3 270 46% 2 700 40% 2492 38% Utbildnin g 1 141 16% 1 017 15% 878 13% Intern service 1 746 25% 1 741 26% 1421 22% Brotts- och missbruk s- relaterad e program 340 5% 559 8% 851 13% Övr sysselsät tning med ersättnin g 355 5% 596 9% 750 11% Frigång 193 3% 166 2% 165 3% Summa 7 045 100% 6 779 100% 6 557 100% Som framgår av avsnitt 6.4.1 anser regeringen att det är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar återfall i brott och att satsningarna på verkställighetens innehåll fortsätter. Kriminalvården skall i det syftet erbjuda de intagna såväl brotts- och missbruksrelaterade program som arbete och utbildning. För att uppnå ett bra resultat i verksamheten är det också viktigt att förändringen av vårdarnas roll mot ett väl utvecklat kontaktmannaskap fortsätter. I avsnitt 6.4.1 betonar regeringen vidare att det är angeläget att utveckla samarbetet med andra myndigheter beträffande insatser som syftar till att öka förutsättningarna för den dömde att leva ett laglydigt liv. I syfte att förbättra frigivningsförberedelserna har Kriminalvårdsstyrelsen inlett ett arbete med att utarbeta föreskrifter och allmänna råd för verkställighetsplaneringen, innefattande bl.a. planering av frigivningen. Kontakter mellan kriminalvården och andra myndigheter har tagits för att förbättra samarbetet med frigivningsförberedelserna. Som framgår av avsnitt 6.4.1 anser regeringen att kriminalvårdens arbete med frigivningsförberedelser måste förbättras ytterligare. Intagna med särskilda behov på grund av psykiska störningar Intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på verksamheten i anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen har därför fått i uppdrag av regeringen att under budgetåret 1995/96 inrätta stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka psykiatrin inte anser sig kunna ge någon behandling. Under budgetåret 1995/96 påbörjade Kriminalvårdsstyrelsen ett planeringsarbete för att inrätta sådana stödavdelningar med sammanlagt 90 platser. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen krävs det ett omfattande arbete med att ställa i ordning Det är enligt styrelsen nödvändigt att ställa i ordning nya lokaler, som är anpassade för stödavdelningarna. På grund av ett omfattande planeringsarbete har inrättandet Inrättandet av avdelningarna har därför kraftigt försenats. En avdelning med sju platser öppnades vid den rättspsykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus i januari 1997. Kriminalvårdsstyrelsen planerar att öppna en avdelning med 24 platser vid Kriminalvårdsanstalten Storboda under hösten 1997. Planerna omfattar ytterligare två stödavdelningar med vardera 30 platser vid Kriminalvårdsanstalten Fosie och Kriminalvårdsanstalten Norrtälje. Avdelningen i Fosie beräknas öppna i april 1998 och avdelningen i Norrtälje i november 1998. För att de intagnas behov av psykiatrisk vård i den allmänna sjukvården skall tillgodoses krävs bl.a. ett väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och sjukvårdshuvudmännen. Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning för budgetåret 1995/96 framgår att samarbetet har förbättrats. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens bedömning får de intagna som har behov av sluten psykiatrisk vård generellt sett sina behov tillgodosedda men brister förekommer fortfarande. Kriminalvårdsstyrelsen anser att antalet platser vid enheter som är godkända för rättspsykiatrisk vård för intagna i anstalt inte är tillräckligt och att det medför att psykiatrin tvingas till alltför restriktiva bedömningar vad gäller de intagnas vårdbehov. Det innebär enligt Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att vårdtiden i vissa fall blir alltför kort. Genom olika insatser, bl.a. genom att utbilda berörd personal i psykiatri, höjer kriminalvården kompetensen inom den egna organisationen för att bättre kunna ta hand om de intagna med psykiska störningar som inte kommer ifråga för vare sig stödavdelning eller sjukhusvård. Kriminalvårdsstyrelsen genomför tillsammans med Rättsmedicinalverket en studie för belysning av frågor om omfattningen av de psykiskt störda inom anstaltspopulationen och karaktären av deras psykiska störningar i syfte att bereda dem adekvat behandling. En slutrapport kommer att presenteras under våren 1998. Stödavdelningarna kommer att öppnas under innevarande år och nästa år. Erfarenheterna från avdelningarna kommer att utvärderas. Intagna som är i behov av sjukhusvård måste beredas sådan vård. När den studie som Kriminalvårdsstyrelsen och Rättsmedicinalverket utför tillsammans är avslutad, kommer regeringen att ta ställning till om det krävs några ytterligare åtgärder för att sjukhusvården av dessa intagna skall förbättras. Kriminalvården måste göra ytterligare insatser också för de intagna som inte kommer i fråga vare sig för stödavdelning eller sjukhusvård. Regeringen följer kriminalvårdens arbete på det området och överväger fortlöpande om det krävs några åtgärder från regeringens sida. Bekämpningen av narkotikamissbruk vid häkten och anstalter Kriminalvården skall verka för att häkten och anstalter hålls fria från narkotika. Intagna narkotikamissbrukare som vill placeras på en anstaltsavdelning som är fri från narkotika skall beredas sådan placering. Kriminalvården fortsätter att bekämpa narkotikamissbruket i häkten och anstalter. Kriminalvården bedriver arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket i häkten och anstalter genom att differentiera de intagna, motivera de intagna att delta i behandlingsprogram, tillhandahålla behandlingsprogram, genomföra kontroller, dvs. urinprovstagningar och visitationer, och driva särskilda projekt. Antalet särskilda platser avsedda för motivations- och behandlingsarbete med narkotikamissbrukare var 538 stycken i oktober 1995 och 556 stycken i oktober 1996. Andelen intagna som får ta del av särskilda motivations- och behandlingsprogram och andra åtgärder mot narkotikamissbruk har under de senaste åren legat runt 40 procent. Den 1 april 1997 hade andelen ökat till drygt 46 procent.emellertid inte ökat Det är därför angeläget att kriminalvården ökar sina insatser på området. Under budgetåret har kriminalvården påbörjat ett projekt, KARTNARK, för att utreda frågor som i vid mening berör narkotikaproblemet i anstalter och häkten. Syftet är att utveckla statistik och andra informationskällor för att regelbundet kunna bedöma narkotikasituationen och vilka insatser som görs för att bekämpa narkotikan. Arbetet skall också resultera i förslag till åtgärder och strategier för en effektivare narkotikabekämpning. En rapport kommer att färdigställas under hösten 1997. Av den redovisning som hittills har lämnats framgår att antalet beslag av narkotika i häkten och anstalter är mycket lågt. Samtidigt har antalet kontroller genom visitationer av bostadsrum och andra lokaler ökat. trots att antalet visitationer av bostadsrum och andra utrymmen är högt. En klar majoritet av anstalter som tillfrågats om förekomsten av missbruk i anstalten har rapporterat att det sällan eller aldrig förekommer missbruk. Regeringen följer arbetet. Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket skall bedrivas med fortsatt intensitet. Det projekt som kriminalvården har inlett för att bättre kunna bedöma narkotikaproblemens omfattning och följa upp de åtgärder som vidtas är angeläget. Sådan kunskap är en förutsättning för att kriminalvården skall kunna förbättra metoderna för att komma till rätta med narkotikaproblemen och bereda missbrukare adekvat vård. Säkerheten Det totala antalet rymningar direkt från anstalt fortsätter att minska. Diagram 6.2 Antalet rymmningar per säkerhetsklass År 1996 genomfördes 99,3 procent av samtliga påbörjade permissioner så att den intagne återkom i tid. Under den senaste femårsperioden har andelen permissioner som misskötts genom att den intagne inte återkommer i rätt tid minskat från 0,8 procent 1992 till 0,3 procent 1996. 6.3.3 Häkten En strävan inom kriminalvården är att bedriva verksamheten vid häktena under humanare former och att intagna skall ges ökad möjlighet till gemensamhet. Kriminalvårdsstyrelsen har i det s.k. häktesuppdragets slutrapport redovisat vilka åtgärder som vidtagits och lämnat förslag till förändringar som bör vidtas för att verksamheten vid häktena skall få en humanare utformning. Av slutrapporten framgår bl.a. att antalet platser för gemensamhet ökar kontinuerligt. Under vardagarna är emellertid 30 procent av de intagna inte aktuella för gemensamma aktiviteter av olika skäl t.ex. rättegångar, förhör och läkarbesök. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att ett av hindren för en ökad gemensamhet är begränsade lokal- och personalresurser. Styrelsen bedömer att de åtgärder som kan vidtas framöver för att öka omfattningen av gemensamhet är förändringar av lokaler, omdisponerade personalresurser och införande av häktesavdelningar i anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen har också utarbetat ett förslag till policydokument för ökad gemensamhet vid häktena. Innehållet och omfattningen av olika aktiviteter för häktade med eller utan restriktioner kommer att mätas från och med budgetåret 1997. För att bevaka att humaniseringen av häktesverksamheten fortsätter och för att bättre följa utvecklingen kommer Kriminalvårdsstyrelsen att öka sin tillsyn. Av häktesuppdragets slutrapport framgår vidare att kriminalvården ser över besöksmöjligheterna och särskilt uppmärksammar möjligheterna till gemensamhet för häktade kvinnor. I slutrapporten konstaterar Kriminalvårdsstyrelsen också att möjligheterna att utforma en humanare häktesverksamhet för häktade med åklagarrestriktioner är begränsade. S.k. samsittning med annan häktad med åklagarrestriktioner förekommer dock. Regeringen anser, liksom Kriminalvårdsstyrelsen, att väsentliga åtgärder vidtagits men att det krävs fortsatta insatser när det gäller såväl lokaler som verksamhet vid häktena för att förbättra förhållandena. 6.3.4 Beläggningssituationen och kostnaderna för anstalts- och häktesplatserna Det kan konstateras att antalet lagakraftvunna fängelsedomar har minskat från drygt 15 200 år 1994 till omkring 14 700 år 1995 och till drygt 13 500 år 1996. Minskningen har fortsatt under det första halvåret 1997. Beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna minskar. År 1995 var medelbeläggningen beläggningsnivån vid kriminalvårdsanstalterna i medeltal ca 87 procent av tillgängliga platser. Under år 1996 minskade nivån till 85 procent. Det första halvåret 1997 var i medeltal 78 procent av 4 683 platser belagda. Diagrammet nedan visar medelbeläggning i procent av antalet tillgängliga platser och medelantalet platser i anstalt under tiden 1992–1996. Diagram 6.3 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i procent), anstalt Under tiden den 1 januari – 30 juni 1997 erbjöds 4 269 dömda att avtjäna sitt fängelsestraff genom intenisvövervakning med elektronisk kontroll. Den 30 juni hade 60 procent ansökt. Av ansökningarna beviljades 87 procent. Den 30 juni hade 78 procent fullföljt verkställigheten och 4 procent hade avbrutit den. Under det första halvåret 1997 avtjänade i medeltal 370 dömda per dag sitt fängelsestraff genom intensivövervakning. Den 1 juni pågick intensivövervakning för 436 personer. (Jfr. också avsnitt 6.3.1). Dygnskostnaden för en anstaltsplats varierar mellan de olika säkerhetsklasserna. Totalt har kostnaden per producerat vårddygn för anstalterna ökat med 101 kronor, 6 procent, mellan budgetåret 1994/95 och år 1996. Vid anstalterna i den lägsta säkerhetsklassen var ökningen 252 kronor, 23 procent, och vid de övriga säkerhetsklasserna 88–114 kronor, 5–7 procent. Under budgetåret 1994/95 var kostnaden för ett producerat vårddygn i den lägsta säkerhetsklassen 1 290 kronor och i den högsta säkerhetsklassen 1 956 kronor. Den ökade kostnaden beror enligt Kriminalvårdsstyrelsen bl.a. på att antalet intagna minskat relativt kraftigt utan att kostnaderna har kunnat reducerats i samma takt. Den utvidgade försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll och minskningen av antalet lagakraftvunna domar har medfört att regeringen på framställan av Kriminalvårdsstyrelsen beslutat att 13 anstalter skall läggas ner under år 1997. Antalet platser vid anstalterna kommer därmed att minska med omkring 625. Vissa avvecklingskostnader för anstalterna kommer dock att belasta kriminalvården under framför allt åren 1998- 2000. För år 1998 prognostiserar Kriminalvårdsstyrelsen med en medelbeläggning på omkring 3 500 intagna. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens planer kommer antalet nominella platser 1998 att vara i medeltal 4 414. Det skall jämföras med att antalet nominella platser det första halvåret 1997 var 4 726. Att skillnaden inte är större, trots beslut om nedläggningar, beror på att ett antal nya platser öppnas under 1998, bl.a. stödavdelningar. Regeringen avser att föreslå att halvtidsfrigivningen avskaffas och att villkorlig frigivning skall kunna beviljas först sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Enligt preliminära beräkningar kommer det att innebära att medelbeläggningen kommer att öka med 100 intagna per år, vilket motsvarar en kostnad på ca 46 miljoner kronor. Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten av 1980-talet ökat årligen fram till budgetåret 1993/94. Därefter har beläggningen successivt minskat. År 1995 var medelbeläggningen 82 procent. Under år 1996 minskade beläggningen till 77 procent. De första sex månaderna 1997 var 77 procent av de 1 453 tillgängliga platserna belagda. Diagrammet nedan visar medelbeläggningen i procent av antalet tillgängliga platser och medelantalet platser i häkten under tiden 1992 - 1996. Diagram 6.4 Medeltal tillgängliga platser och beläggning (i procent), häkte Den 1 oktober 1995 hade 27 intagna i häkte med verkställbar dom väntat i mer än sju dagar på en placering i anstalt. Motsvarande siffra den 1 oktober 1996 var 10 stycken. Genomsnittssiffran för antalet förvarstagna enligt utlänningslagen som har placerats i häkte har under tiden 1995-1996 gått ned från 37 till 26. Från den 1 oktober 1997 kommer Statens Invandrarverk att ta över ansvaret från polismyndigheterna för personer som tas i förvar. Invandrarverket tar då också över ansvaret för att hålla förvarslokaler. Placeringar i häkte och arrester av förvarstagna skall därefter förekomma endast i rena undantagsfall. Totalt har kostnaderna per vårddygn för häktena ökat med 407 kronor, 22 procent, mellan budgetåret 1994/95 och år 1996. Av ökningen utgör 237 kronor, 25 procent, personalkostnader och 139 kronor, 52 procent, hyreskostnader. De ökade personalkostnaderna per vårddygn hänger enligt Kriminalvårdsstyrelsen främst samman med att beläggningen har minskat kraftigt samtidigt som antalet platser har ökat. De höjda hyreskostnaderna beror till stor del på att häktesorganisationen tillförts nya lokaler med förhållandevis dyra hyresavtal. Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla metoderna när det gäller att göra prognoser avseende beläggningsutvecklingen. Arbetet med att utveckla prognosmetoder skall intensifieras för att kriminalvården skall kunna beräkna resursåtgången bättre. 6.3.5 Personalsituationen Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården var 7 937 år 1996, varav 4 671 vid anstalter. I häktena var antalet årsarbetskrafter 1 588 och i frivården 1 043. Antalet anställda inom kriminalvården var år 1996 i genomsnitt 8 580. Skillnaden mellan antalet årsarbetskrafter och antalet anställda beror på Diagram 6.5 Antal årsarbetskrafter att det inom kriminalvården finns ett relativt stort antal vikarier som arbetar endast en viss del av året eller enstaka dagar under en månad. Av diagrammet ovan framgår hur antalet årsarbetskrafter har förändrats under perioden 1993/94–1996. I samband med att kontaktmannaskap infördes i anstalterna genomfördes också en ändring av vårdpersonalens arbetstidsscheman, som innebär att huvuddelen av personalen nu arbetar antingen dagtid eller nattetid. Det har medfört en effektivitetsvinst. När det gäller vårdpersonal var antalet anställda i förhållande till antalet intagna lika stort på dagtid år 1996 som under budgetåret 1993/94. 6.4 Förändringar inom kriminal- vården 6.4.1 Fortsatt utveckling av verkställig- hetens innehåll Kriminalvården har en viktig uppgift i det brottsförebyggande arbetet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott. Kriminalvården skall därför erbjuda brotts- och missbruksrelaterade program, utbildning, social träning och meningsfulla fritidsaktiviteter. Intagna i anstalt och häkte skall ha möjlighet att arbeta. Kriminalvården skall medverka till att de intagna får sådan behandling och sådant stöd att de efter frigivningen kan leva ett laglydigt liv. Program som syftar till att påverka den dömde att inte återfalla i brott och missbruk finns nu såväl vid häkten och anstalter som inom frivården. Det rör sig bl.a. om brottsrelaterade och missbruksrelaterade program. Dessa program riktar sig främst till alkohol- och narkotikamissbrukare, till sexualbrottsdömda och andra dömda för våldsbrott. All programverksamhet skall utvecklas ytterligare i syfte att minska risken för återfall i brott. De dömda som bedöms vara i behov av deltagande i sådan verksamhet skall erbjudas möjlighet att delta. Många av dem som är föremål för kriminalvård har brister i sin grundläggande utbildning. En viktig uppgift för kriminalvården måste därför vara att se till att de dömda får möjlighet att komplettera sin utbildning för att förbättra deras möjlighet att få ett arbete och leva ett laglydigt liv. En annan angelägen uppgift är att medverka till att dömda med psykiska störningar får adekvat behandling. I det brottsförebyggande arbetet är det väsentligt att kriminalvården skapar förutsättningar för en bra frigivningssituation för de intagna i anstalt. Insatser som bidrar till att behandling och andra åtgärder som inletts under verkställigheten kan fullföljas efter verkställighetens slut skall prioriteras. De insatser som görs för att den intagne skall få bostad, sysselsättning och försörjning vid frigivningen skall öka. Det krävs också att andra myndigheter deltar aktivt i detta arbete. Samhället som helhet måste ge stöd åt de intagna inte bara inför deras frigivning utan också under den tid som följer närmast därefter. Regeringen överväger att ge ett uppdrag till berörda myndigheter att inkomma med förslag till åtgärder för att förbättra de intagnas frigivningssituation och därigenom minska risken för återfall i brott. 6.4.2 Fortsatt humanisering av häktesverksamheten I en human och modern rättsstat är det en angelägen uppgift att se till att frihetsberövanden utformas på ett sådant sätt att de inte är mer ingripande än vad som är nödvändigt med hänsyn till de skäl som föranleder åtgärderna. När det gäller häktade blir frihetsberövandet många gånger ingripande och det är angeläget att motverka onödiga restriktioner och ingrepp. Under senare år har några nya häkten tagits i bruk med bättre förutsättningar för en human häktesverksamhet. Vid andra häkten har det genom ombyggnad skapats utökade gemensamhetsutrymmen. Som framgår av avsnitt 6.3.3 vidtas även andra åtgärder från kriminalvårdens sida i syfte att skapa en humanare häktesverksamhet, bl.a. genom att erbjuda de intagna sysselsättning. Program som syftar till att motivera intagna som har missbruksproblem till behandling skall utökas och förbättras. Ytterligare åtgärder bör också vidtas i syfte att utveckla kontaktmannaskapet. När det gäller intagna med restriktioner är det bl.a. viktigt att förbättra samarbetet mellan häktena och åklagarna så att de besök och andra aktiviteter som kan genomföras utan att utredningen äventyras kommer till stånd. I häktesuppdragets slutrapport har Kriminalvårdsstyrelsen lämnat förslag till lagändringar som kan skapa förutsättningar för en bättre häktesverksamhet. Dessa förslag har remissbehandlats tillsammans med förslag om ändrade regler för beslut om restriktioner för häktade som tagits fram inom Justitiedepartementet (Ds 1996:46). En proposition bör kunna avlämnas till riksdagen under året. 6.4.3 Säkerheten och de långtidsdömdas situation En hög grad av säkerhet vid anstalterna och häktena skall vidmakthållas. Säkerheten skall hållas på en sådan nivå att avvikelser direkt från anstalt och häkte eller i samband med permissioner och andra utevistelser minimeras. Vidare skall säkerheten för alla intagna och anställda inom kriminalvården vara hög. Kriminalvården skall också uppmärksamma säkerheten för de kvinnor som är intagna i anstalter där både män och kvinnor placeras. Hot och våld mellan de intagna skall förebyggas. Ett viktigt led i detta är att personalen har en kunskap om de intagna som de arbetar med och har en daglig kontakt med dem. Personalen skall därför arbeta nära de intagna. Kontaktmannaskapet har alltså stor betydelse för säkerheten. En väl avvägd differentiering av de intagna är ett annat viktigt inslag. Visitationer av bostadsrum och andra utrymmen måste göras regelbundet för att möjliggöra upptäckt av föremål som kan användas som tillhyggen. Med anledning av upploppet vid Kriminalvårdsanstalten Tidaholm i juli 1994 tillsatte Kriminalvårdsstyrelsen en arbetsgrupp för att analysera det som hade inträffat och lämna förslag till åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden. Den s.k. Analysgruppen presenterade år 1995 rapporten, ”Oro och upplopp på fängelser - ett förslag till motverkan”. Ett av förslagen i rapporten var att minska storleken på den grupp intagna som vistas tillsammans. I det syftet är nu kriminalvårdsanstalterna i de högsta säkerhetsklasserna föremål för ombyggnad. Kriminalvårdsstyrelsen ser också över dessa anstalters organisation och utvecklar verkställighetens innehåll ytterligare i syfte att öka säkerheten. Analysgruppens rapport behandlar också de långtidsdömdas situation. Andelen långtidsdömda har ökat under senare år. De intagna som avtjänar långa straff har särskilda behov. Verkställigheten måste planeras så att innehållet i de intagnas sysselsättningen varieras. Även fritiden måste vara innehållsrik. För de långtidsdömda är det vidare särskilt viktigt att det finns goda besöksmöjligheter i anstalterna. Med Analysgruppens rapport som utgångspunkt har kriminalvården vidtagit åtgärder som syftar till att skapa bättre förhållanden för den gruppen. Den s.k. mottagningsavdelningen vid Kriminalvårdsanstalten Kumla, som öppnades den 1 april 1997, möjliggör en bättre planering av verkställigheten. Besökslägenheter för förbättrade besöksmöjligheter finns på flera anstalter. Det är viktigt att det långtidsdömdas särskilda behov fortsätter att uppmärksammas, liksom säkerheten i anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen skall för regeringen redovisa vilka åtgärder som har vidtagits och kommer att vidtas med anledning av Analysgruppens rapport . Sedan Kriminalvårdsstyrelsen har lämnat sin redovisning, kommer regeringen att ta ställning till om det krävs några åtgärder från regeringens sida. I 7 § tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt finns bestämmelser om särbehandling av långtidsdömda. Särbehandlingen innebär bl.a. att sådan intagen inte får beviljas annan permission än särskild permission. Regeringen överväger att föreslå ändringar i bestämmelserna som möjliggör en mer individuell bedömning i varje enskilt fall. 6.4.4 Ny lokal organisation Under 1996 hemställde Kriminalvårdsstyrelsen att regeringen skulle ändra principerna för den lokala organisationen så att det skulle bli möjligt att inom samma myndighet bedriva verksamhet inom häkte, anstalt och frivård. Bakgrunden till Kriminalvårdsstyrelsens framställning var de nya krav som ställs på organisationen genom försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll, den ökade programverksamheten samt behovet av samverkan med andra myndigheter och högre administrativ kompetens. I budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) delade regeringen Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det bör bli möjligt att bedriva häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet inom samma myndighet. Sedan Kriminalvårdsstyrelsen inkommit med förslag om vilka lokala kriminalvårdsmyndigheter som skall finnas och vilka verksamhetsgrenar som skall ingå i dem har regeringen beslutat om ny lokal organisation i enlighet med förslaget. Beslutet innebär att de nuvarande drygt 140 lokala myndigheterna den 1 januari 1998 ersätts med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Av dessa innehåller 22 samtliga tre verksamhetsgrenar – häkte, anstalt och frivård – och nio innehåller två verksamhetsgrenar. Fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och Tidaholm) och ett häkte (Stockholm) utgör egna myndigheter. Den nya lokala organisationen syftar bl.a. till att skapa verksamhetsmässiga fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet med andra myndigheter och organ. Ett effektivt samordnat resursutnyttjande har betydande fördelar inte minst vid en utbyggnad av alternativen till fängelsestraff, men också för utvecklingen och genomförande av gemensamma motivations- och påverkansprogram och bättre frigivningsförberedelser. Denna utveckling kommer att kräva väsentligt utbyggd samverkan med andra myndigheter och organisationer. Resurserna kan dessutom utnyttjas effektivt genom att de administrativa funktionerna samordnas och förutsättningarna för en rationell och heltäckande planering ökar. Möjligheterna för personalen att arbeta med olika uppgifter förbättras också. 6.4.5 Ny beslutsordning i organisations- frågor Ett av syftena med den nya lokala organisationen är, som framgått, att skapa förutsättningar för en större flexibilitet och effektivitet vad gäller utnyttjandet av kriminalvårdens resurser. I samma syfte avser regeringen att överlämna till Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om häktes- och anstaltsorganisationen. Beslut om häktenas och anstalternas antal och lokalisering fattas av regeringen enligt förordningen (1990:1018) med instruktion för Kriminalvårdsverket. Det är också regeringen som beslutar om anstalternas indelning i öppna och slutna. Regeringen avser att ändra instruktionen på sådant sätt att Kriminalvårdsstyrelsen i fortsättningen skall fatta beslut i dessa frågor. Kriminalvårdsstyrelsen skall samråda med Riksåklagaren, Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen samt berörda tingsrätter innan beslut om ändringar i organisationen fattas. Regeringen kommer att i regleringsbrevet för kriminalvården närmare ange de krav och riktlinjer som skall ligga till grund för häktes- och anstaltsorganisationen. Regeringen skall alltjämt fatta beslut om landets indelning i regionmyndigheter och lokala myndigheter. 6.4.6 Unga lagöverträdare Inom Justitiedepartementet har en departementspromemoria utarbetats som behandlar frågor om påföljdssystemet för unga lagöverträdare, Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32). Förslagen som redovisas i promemorian bygger vidare på principen att barn och ungdomar som begått brott i första hand skall bli föremål för åtgärder inom socialtjänsten. I promemorian föreslås att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten ges ett tydligare innehåll. Det föreslås också att en ny frihetsberövande påföljd införs vilken skall kunna dömas ut för brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Departementspromemorian har remissbehandlats och bereds nu i departementet. Regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen i början av 1998. 6.5 Regeringens bedömningar med anledning av Riksrevisions- verkets iakttagelser Riksrevisionsverket har i revisionsberättelsen för kriminalvården gjort bedömningen att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Riksrevisionsverket har framhållit att det i resultatredovisningen är svårt att på ett entydigt sätt definiera vad som utgör kriminalvårdens slutprestationer samt att redovisa kvaliteten och effekterna av verksamhetens olika delar. Därför föreslår Riksrevisionsverket att ett förtydligande bör ske i kommande regleringsbrev om hur kvaliteten i och effekterna av verksamhetens olika delar skall redovisas. I årets regleringsbrev har kriminalvården ålagts att utveckla formerna för sin uppföljning, utvärdering och redovisning av verksamheten. Målsättningen för utvecklingsarbetet skall bl.a. vara att skapa förutsättningar för uppföljning och utvärdering av olika åtgärders effekter inom kriminalvårdens verksamhetsområden. Resultatmodellen skall kunna ligga till grund för redovisningen av kriminalvårdens verksamhet under budgetåret 1998. Regeringen följer detta arbete och kommer att överväga om ytterligare åtgärder behöver vidtas. 6.6 Anslag D 1. Kriminalvården 1995/96 Utgift 5 414 385 1 Anslags - sparand e 772 256 Därav 1996 Utgift 3 752 053 1997 Anslag 3 837 161 Utgifts- prognos 3 858 161 1998 Förslag 3 376 390 1999 Beräkna t 3 660 530 2000 Beräkna t 3 892 203 1. Beloppen anges i tusentals kronor Regeringens överväganden Avgiftsbelagd verksamhet Kriminalvårdsstyrelsen disponerar inkomster från arbetsdriften inom kriminalvården. Inkomsterna beräknas för budgetåret 1998 till ca 155 mkr. För budgetåren 1999 och 2000 beräknas inkomsterna från arbetsdriften till ca 153 mkr respektive ca 150 mkr. För arbetsdriften gäller inte kravet på full kostnadstäckning. Inkomsterna täcker ungefär hälften av kostnaderna för arbetsdriften. Slutsatser Kriminalvårdens anslagsförbrukning har under de senaste åren varit lägre än anvisade anslag vilket inneburit att kriminalvården har byggt upp ett stort anslagssparande på sammanlagt 772 mkr. Kriminalvårdens överskott för budgetåret 1995/96 var 498 mkr. Anslagssparandet har uppkommit främst till följd av en lägre beläggning vid häkten och anstalter än beräknat och på grund av att till- och ombyggnader av häkten och anstalter senarelagts eller uteblivit. Vidare har försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll medfört en lägre anslagsförbrukning. Dessutom har en ränteintäkt uppkommit. I budgetpropostionen för 1997 gjorde regeringen bedömningen att kriminalvårdens anslag kan minskas med sammanlagt 423 mkr under budgetåren 1997 och 1998, varav 136 mkr under 1998. Bakgrunden till besparingskravet är framför allt att beläggningen vid såväl häkten som anstalter har minskat och att försöksverksamheten med elektronisk övervakning medför lägre kostnader för verkställighet av fängelsestraff. Besparingskravet grundas också på att det finns förutsättningar att utnyttja anstaltsplatserna effektivare och att omorganisationen av kriminalvårdens myndigheter skall leda till effektivare verksamhet. Vidare har anslaget för 1998 dragits ned med 64 mkr med anledning av överkompensation för hyreskostnader. Regeringen beslutade den 9 april 1997 om motsvarande indragning för 1997. Beläggningen vid häkten och anstalter fortsätter att minska. Det beror bl.a. på att försöksverksamheten med elektronisk övervakning har utvidgats till hela landet från den 1 januari 1997 och på att antalet fängelsedomar minskar. Kriminalvårdsstyrelsen gör bedömningen att beläggningen kommer att fortsätta att minska under 1998. Mot denna bakgrund anser regeringen att utöver minskningen av anslaget med 136 mkr budgetåret 1998 kan 444 mkr av kriminalvårdens outnyttjade medel omfördelas under budgetperioden 1998 - 2000 inom rättsväsendet. Omfördelningen innebär att kriminalvårdens anslag dras ner engångsvis med 312 mkr budgetåret 1998, 124 mkr budgetåret 1999 och 8 mkr budgetåret 2000. Den lägre anslagsramen under budgetperioden skall inte utgöra en planeringsram för kriminalvårdens verksamhet. Kriminalvårdsstyrelsen skall i planeringen och budgeteringen av verksamheten utnyttja anslagssparandet för att täcka de engångsvisa neddragningarna av anslaget. Återstoden av anslagssparandet behövs bl.a. för att klara sparkravet och för att underlätta övergången till den nya lokala organisationen. Vidare har visa tekniska justeringar gjorts av anslaget som motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med ca 83 mkr. Vidare minskas anslaget med ca 32 mkr med anledning av att lönekostnadspålägget 1998 ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998. Vidare tillförs anslaget engångsvis 9 mkr som kompensation för att kriminalvården finansierar uppräkningen av anslaget F1 Brottsförebyggande rådet i tilläggsbudgeten för år 1997. Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå till 3 376 390 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 3 660 530 000 respektive 3 892 203 000 kronor. På regeringens uppdrag har resursutnyttjandet inom bl.a. polisväsendet och domstolsväsendet tidigare granskats. Regeringen avser nu att utreda hur kriminalvårdens resurser utnyttjas och om resurserna kan utnyttjas effektivare. 7 Kronofogdemyndigheterna 7.1 Inledning Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd, avsnitt Skatteförvaltningen). På regional nivå finns det fr.o.m. den 1 januari 1997 inom exekutionsväsendet tio kronofogdemyndigheter med sammanlagt 92 lokala kontor. Indrivning och andra former av verkställighet bedrivs från de lokala kontoren medan vissa arbetsuppgifter, främst vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m. och tillsyn i konkurs, är koncentrerade till ett mindre antal orter. 7.2 Utgiftsutvecklingen UTGIFTSUTVECKLINGEN MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER) 1995/96 1996 1997 1998 1999 2000 1 779 1 289 1 298 1 284 1 320 1 357 Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Handläggningstiderna för olika typer av mål och ärenden har genomgående förkortats, men inom vissa delområden är mängden oavslutade mål och ärenden fortfarande betydande. Det beloppsmässiga utfallet av indrivningsverksamheten har förbättrats något. Anslagssparandet har ökat. Större förändringar Under år 1997 slutförs arbetet med att anpassa myndigheternas inre organisation m.m. till den nya indelningen i tio regionala myndigheter. Mål för exekutionsväsendet Målet för exekutionsväsendet är att upprätthålla rättstrygghet och rättssäkerhet vad gäller betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet. Prioriteringar för 1998 Ambitionsnivåerna i indrivningsarbetet skall höjas. De genomsnittliga handläggningstiderna i arbetet med fastighetsförsäljning skall förkortas. Åtgärder skall vidtas för att störningarna i verksamheten skall bli så små som möjligt vid en ökning av mål- och ärendemängden. 7.3 Resultatbedömning och slutsatser 7.3.1 Inledning Av målet för exekutionsväsendet följer att kronofogdemyndigheterna skall verka för en god betalningsmoral i samhället och för att alla även i övrigt gör rätt för sig. Det betyder bl.a. att kronofogdemyndigheterna skall verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan verkställas med tvång i stället i största möjliga utsträckning bör fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. Målet för exekutionsväsendet är ett effektmål. Kronofogdemyndigheternas verksamhet får antas vara av största betydelse för att målet skall uppnås, men möjligheterna att klara detta påverkas av en rad faktorer utanför verksamheten såsom konjunkturläge och sysselsättning. Av betydelse är också andra myndigheters liksom även företags agerande, attityder till skuldsättning m.m. Detta är dock saker som i viss utsträckning kan påverkas av hur kronofogdemyndigheterna arbetar. Myndigheterna kan medverka till att målet uppnås genom åtgärder av flera slag. Kronofogdemyndigheternas huvuduppgift är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats frivilligt. För att målet skall uppnås måste kronofogdemyndigheternas utredningar i indrivningsarbetet vara så tillförlitliga att verkställigheten kan antas leda till att gäldenärernas betalningsförmåga tas i anspråk fullt ut för att reglera fordringarna, med beaktande av de bestämmelser som finns till skydd för gäldenärernas rätt. Detta har naturligtvis betydelse först och främst för den borgenär som har begärt verkställighet och som vill få så stor del som möjligt av sin fordran betald, men det har också en preventiv effekt att det inte uppfattas som alltför enkelt att undanhålla tillgångar från verkställighet. För att målet för verksamheten skall uppnås skall kronofogdemyndigheterna också – genom information och liknande förebyggande åtgärder bidra till att stärka viljan hos allmänheten att frivilligt fullgöra de förpliktelser man har tagit på sig, – snabbt och enkelt fastställa otvistiga anspråk genom utslag i den summariska processen och – när fråga om skuldsanering väcks utreda förutsättningarna och, om dessa är uppfyllda, besluta om frivillig skuldsanering. Vidare hör det till kronofogdemyndigheternas uppgifter att se till att avvecklingen av konkurser sker på ett lagenligt och ändamålsenligt sätt och utan att dra ut på tiden. Av avgörande betydelse för att målet för verksamheten skall uppnås är att handläggningen sker snabbt och med hög kvalitet. De verksamhetsmål och återrapporteringskrav som ställs upp i regleringsbrevet för år 1997 är i hög grad inriktade på just handläggningstider för olika typer av mål och ärenden. Det skall ses mot bakgrund av den extremt stora arbetsbelastningen på kronofogdemyndigheterna under första hälften av 1990-talet och de betydande balanser som arbetsbelastningen resulterade i. Krav vad gäller handläggningstiderna kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt inslag i styrningen av kronofogdemyndigheternas verksamhet, men det finns anledning att nu i ökad utsträckning även ställa krav som är hänförliga till ambitionsnivåer, särskilt vad gäller den tillgångsundersökning som kronofogdemyndigheten i egenskap av verkställande myndighet skall göra i mål om utmätning och den gäldenärsutredning som kronofogdemyndigheten dessutom skall göra i egenskap av borgenärsföreträdare i allmänna mål. När regeringen i budgetpropositionen för år 1997 angav som en prioriterad uppgift att kvaliteten i indrivningsarbetet skulle förbättras var det bl.a. detta som åsyftades. Det ligger nära till hands att ställa sig frågan vilken betydelse utvecklingen av det totala indrivna beloppet i allmänna respektive enskilda mål har som mått på resultatet av verksamheten. Enligt regeringens mening kan man aldrig bortse från det beloppsmässiga utfallet av verksamheten. Detta är emellertid ett mycket trubbigt mått på resultatet. Dels påverkas det indrivna beloppets storlek i hög grad av faktorer utanför myndigheternas kontroll, dels saknas det i vart fall ännu så länge statistik som på ett tillförlitligt sätt visar i vilken utsträckning det i enskilda mål görs betalningar direkt till sökanden under målets handläggning hos kronofogdemyndigheten. 7.3.2 RSV:s resultatredovisning I resultatredovisningen i RSV:s årsredovisning lämnas information om resultatet i fråga om var och en av följande arbetsuppgifter: den förebyggande uppgiften, den fastställande uppgiften (summarisk process), den verkställande uppgiften och uppgiften som borgenärsföreträdare i allmänna mål (indrivning), tillsynsuppgiften i konkurs och den skuldsanerande uppgiften. Under år 1996 användes mer än 70 procent av kronofogdemyndigheternas resurser för indrivning, med vilket här avses allt arbete med verkställighet i allmänna och enskilda mål jämte borgenärsuppgiften i allmänna mål, men däremot inte exekutiv försäljning av fastigheter m.m., som redovisas separat. Grovt räknat var resursåtgången jämnt fördelad mellan allmänna och enskilda mål. Hur resursåtgången för olika verksamhetsgrenar har utvecklats framgår av nedanstående tabell. TABELL 7.1 EXEKUTIONSVÄSENDETS ANSLAGSBELASTNING FÖRDELAD PÅ ARBETSUPPGIFTER 1993 - 1996 (MILJONER KRONOR) ÅR VERKSAMHETSGREN 1993 1994 1995 1996 FÖRÄND R. 95-96 I % Indrivning 808 834 852 947 +11% A-mål 323 382 411 487 +19% E-mål 485 453 441 460 + 4% Summarisk process 183 153 127 119 - 7% Delgivning genom1 stämningsman 66 Fastighets- försäljning 106 142 121 116 - 4% Konkurstillsyn 46 50 43 47 + 8% Förebyggande verksamhet 7 5 5 7 + 30% Skuldsanering 152 27 33 + 20% Totalt 1153 1200 1176 1333 + 13% 1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas medel för stämningsmannadelgivning under anslaget till kronofogdemyndigheterna 2. Fr.o.m. 1994-07-01 En betydande del av verksamheten täcks av de avgiftsinkomster som levereras in till inkomsttitel på statsbudgeten. Hur dessa har utvecklats framgår av nedanstående tabell. TABELL 7.2 AVGIFTSINKOMSTER 1993 - 1996 (MILJONER KRONOR) ÅR 1993 1994 1995 1996 Grundavgifte r A-mål E-mål 131 301 296 375 279 311 302 211 Avgifter i fastighetsför s. 25 100 93 52 Ansöknings- avgift i BF 185 162 130 175 Totalt 642 933 813 804 Ett av RSV uppställt mål för den förebyggande verksamheten har varit att nå minst 90 procent av eleverna i gymnasieskolans avgångsklasser med information om risker med att ”ta på sig mer än man orkar bära”. Målet har inte kunnat uppnås. Andelen elever som nåtts med informationen har varit ungefär desamma budgetåret 1995/96 jämfört med 1994/95, strax över 60 procent. Antalet inkomna mål i den summariska processen har minskat något 1996, jämfört med 1995. Andelen mål där föreläggande eller begäran om komplettering har utfärdats inom fem arbetsdagar har ökat något, liksom andelen av de avslutade målen där den totala handläggningstiden har understigit tre månader. Andelen mål för vilka den totala handläggningstiden överstigit tolv månader har fortsatt att minska kraftigt och var under 1996 bara 0,2 procent vilket skall jämföras med 1,3 procent 1995 och 4,3 procent 1994. Inom verksamhetsgrenen indrivning har det totala indrivna beloppet ökat marginellt i allmänna mål, från 4 509 miljoner kronor 1995 till 4 594 miljoner kronor 1996, medan det i enskilda mål har varit oförändrat, 1 016 miljoner kronor. Även det belopp som i enskilda mål har återkallats av sökanden, och som därför kan antas ha blivit betalt direkt till denna, har varit i stort sett oförändrat (3 404 miljoner kronor 1996). Andelen mål där utredningen slutförts inom tre månader har ökat för såväl allmänna som enskilda mål och var 1996 72 procent i allmänna mål och 80 procent i enskilda mål. Utvecklingen av antalet inkomna mål och antalet mål i balans framgår av nedanstående tabell. TABELL 7.3 UTVECKLINGEN AV ANTALET INKOMNA MÅL OCH MÅL I BALANS 1993 - 1996 (I TUSENTAL) MÅL 1993 1994 1995 1996 A-mål Tillkomn a Utgåend e balans 1 221 2 526 1 424 2 972 1 361 3 168 1 444 3 514 E-mål Tillkomn a Utgåend e balans 664 262 543 199 476 192 561 454 Det bör påpekas att den kraftiga ökningen av antalet enskilda mål i balans beror på de nya handläggningsrutiner med bevakning av enskilda mål under ett eller flera år som infördes under år 1996. Bland de allmänna målen dominerar felparkeringsavgifter och TV-avgifter antalsmässigt, medan det är fordonsskatt, mervärdesskatt och F-skatt som uppvisar den största procentuella ökningen av antalet mål jämfört med 1995. Ett i vissa avseenden bättre mått på arbetsbelastningen än antalet mål är antalet gäldenärer, och då särskilt antalet under en period tillkomna gäldenärer som är nya i den meningen att de inte helt nyligen har varit föremål för utredning hos kronofogdemyndigheten. Utvecklingen de senaste åren framgår av nedanstående tabell. TABELL 7.4 GÄLDENÄRSUTVECKLINGEN 1993 - 1996 (I TUSENTAL) GÄLDENÄR ER 1993 1994 1995 1996 Tillkomn a 348 290 298 312 varav nya 174 136 136 153 varav näringsid kare 51 53 55 70 Avslutad e 326 282 301 252 varav nya 96 79 77 81 varav näringsid kare 34 44 55 65 varav gallrade 17 - 28 18 Utgåend e balans 571 580 578 637 varav nya 69 37 37 46 varav näringsidk are 129 138 138 143 Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsfösäljning har såväl antalet inkomna som antalet avslutade ärenden minskat kraftigt, liksom antalet sålda objekt och antalet ärenden i balans. Både antalet inkomna ärenden och antalet ärenden i balans är nu, efter successiva minskningar, mindre än hälften av vad det var år 1993. Sedan det året har andelen fastigheter som säljs under hand i stället för på exekutiv auktion ökat stadigt och var år 1996 uppe i 33 procent. Antalet inkomna konkurstillsynsärenden har minskat något jämfört med 1995. År 1996 var antalet nya konkurser 12 229. Antalet oavslutade ärenden vid årets utgång har minskat kraftigt jämfört med 1995 och var vid utgången av 1996 nere i 23 663. Enligt RSV kan man av tillgänglig information sluta sig till att myndigheterna under 1996 har varit mera aktiva än tidigare i fråga om förordnande av förvaltare och granskning av arvodesräkningar. Även granskningen av förvaltarnas slutredovisning i övrigt har blivit effektivare på flera av myndigheterna, vilket har lett till högre kvalitet på redovisningen. Antalet skuldsaneringsärenden har ökat ganska mycket jämfört med 1995, som var det första hela kalenderåret som denna arbetsuppgift fanns. År 1996 var antalet 5 206 ärenden. Även antalet ärenden i balans har ökat, med nära 27 procent under 1996. Ungefär hälften av de inkomna ansökningarna avvisas, avslås eller avskrivs. I flertalet av de fall där kronofogdemyndigheten lägger fram förslag till frivillig skuldsanering lyckas man inte få förslaget godtaget av samtliga borgenärer. I flertalet fall som handlagts av tingsrätterna har dessa dock beslutat om tvingande skuldsanering i enlighet med kronofogdemyndighetens förslag, och RSV räknar med att kronofogdemyndigheterna kommer att få gehör för sina förslag i större utsträckning längre fram, när en mera tydlig praxis hunnit utvecklas. Handläggningstiden fram till ett beslut om frivillig skuldsanering var under 1996 i genomsnitt nio månader. I resultatredovisningen konstateras vidare att produktiviteten 1996 har försämrats jämfört med 1995 utom vad gäller verksamhetsgrenarna summarisk process, skuldsanering och, delvis, förebyggande verksamhet. Bakom detta ligger att antalet avslutade mål och ärenden har minskat utan att motsvarande minskning av resursinsatsen. RSV redovisar bedömningen att kvaliteten i verksamheten generellt är god. Detta grundar verket på att antalet överklaganden är litet i förhållande till det totala antalet beslut och att kronofogdemyndigheternas beslut i stor utsträckning står sig vid en överprövning (produktkvalitet). Vidare konstateras att handläggningstiderna har kunnat förkortas för samtliga verksamhetsgrenar. Enligt RSV är handläggningstiderna det viktigaste måttet på process-kvaliteten. RSV har i början av 1997 redovisat en modell för resultatstyrning inom exekutionsväsendet (RSV Rapport 1996:6). Redovisningen gäller främst den process för målformulering, uppföljning och analys m.m. som verket avser att tillämpa. Regeringens bedömning För landet som helhet gäller att handläggningstiderna för de flesta typer av mål och ärenden nu förkortas och balanserna minskar avsevärt. Regeringen bedömer bl.a. mot den bakgrunden resultatet av kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1996 som fullt tillfredsställande. Det finns dock inte obetydliga regionala skillnader i fråga om t.ex. handläggningstider. Detta är något som RSV enligt regeringens mening bör uppmärksamma särskilt i sin styrning av verksamheten och närmare utreda orsakerna till. Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsförsäljning är situationen även för landet som helhet fortfarande besvärlig, trots de förbättringar som skett de senaste åren. Med nuvarande mindre ärendetillströmning och med ökad användning av underhandsförsäljning är emellertid utsikterna till ytterligare förbättringar enligt regeringens mening goda. Det bör nämnas att en utvärdering av exekutiv försäljning under hand nyligen har gjorts av RSV. Utvärderingen har bl.a. visat att det finns behov av vissa rationaliseringsåtgärder i förfarandet. Det finns anledning att uppehålla sig särskilt vid uppgifterna i resultatredovisningen om hur produktiviteten utvecklats. När den redovisade produktiviteten i indrivningsarbetet för några år sedan steg kraftigt i samband med ökande mål- och ärende- volymer, i kombination med att resurser tillfälligt fördes över från indrivningsverksamheten till främst den summariska processen, påpekade regeringen i flera sammanhang (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40) att den bedömde det som ofrånkomligt att detta varit förenat med sänkt ambitionsnivå inom vissa områden. När tillströmningen av mål om betalningsföreläggande och handräckning därefter minskade underströk regeringen vikten av att återföra resurser till indrivningsverksamheten för att återställa och förbättra kvaliteten i indrivningsarbetet (jfr prop. 1994/95:100 bil. 8 s. 40 f). Eftersom en höjd ambitionsnivå vad gäller utredningarna i indrivningsarbetet inte med automatik påverkar viktningen av prestationerna i produktivitetsmätningen är det naturligt att den kan leda till att den redovisade produktiviteten sjunker. Därför kan en sådan utveckling inte utan vidare ses som något negativt utan det fordras en närmare analys av hur prestationernas innehåll har förändrats. Som redan nämnts finns det ett behov av att förbättra uppföljningen av ambitionsnivåerna för utredningen i olika typer av mål och beträffande olika kategorier av gäldenärer. I regleringsbrevet för år 1998 avser regeringen att precisera vad som skall gälla i fråga om utvecklingen av ambitionsnivåerna i olika kategorier av mål och beträffande olika kategorier av gäldenärer. I det här sammanhanget bör också påpekas att minskningen av antalet avslutade enskilda mål åtminstone till en betydande del är ett resultat av de ändrade rutinerna fr.o.m. den 1 april 1996. Detta måste givietvis beaktas när man gör jämförelser med tiden före 1996. Som redan antytts finns det en stor osäkerhet om hur mål- och ärendemängden kommer att utvecklas i fortsättningen. Utvecklingen vad gäller enskilda mål under 1970- och 1980-talen kan grovt beskrivas så att perioder av ganska stark ökning avlöstes av perioder av stagnation men inte nämnvärd minskning av målmängden. Detta har lett till en avsevärd ökning av antalet mål under perioden som helhet. För de allmänna målen gäller att tillströmningen har påverkats av flera förändringar i rutiner m.m., främst det successiva införandet av påminnelserutiner hos skattemyndigheterna, som medförde att antalet mål under en period sjönk kraftigt. Samtidigt bör framhållas att det på senare tid är andra medelsslag än skatt som antalsmässigt kommit att dominera bland de allmänna målen och att ökningen vad gäller dessa medelsslag lett till att man i dag är tillbaka på det tidiga 1980-talets stora antal mål. Med det som nu har sagts vill regeringen understryka vikten av att alla möjligheter nu tas tillvara att genom utveckling av teknikstöd, arbetsformer och organisation m.m. förbereda myndigheterna så att de kan klara verksamheten utan allvarliga störningar om mål- och ärendemängderna i en relativt nära framtid på nytt skulle börja öka påtagligt. Regionindelningen Riksdagen beslutade i december 1996 om en ny regionindelning för kronofogdemyndigheterna. I stället för de 24 myndigheter som fanns till utgången av år 1996 bildades den 1 januari 1997 tio regionala myndigheter. RSV har i juni 1997 till regeringen redovisat läget i arbetet med att forma den nya inre organisationen för myndigheterna, ett arbete som bedrivs i flera etapper under 1997. RSV har utfärdat riktlinjer för detaljutformning av organisationen och bemanning. Regeringen har under utgiftsområde 3, Skatteförvaltning och uppbörd föreslagit att även skatteförvaltningen på regional nivå skall bestå av tio myndigheter, med samma geografiska verksamhets- områden som kronofogdemyndigheterna, fr.o.m. den 1 januari 1999. Förhållandena i Hallands län är emellertid särpräglade och regeringen har i fråga om skatteförvaltningen föreslagit att regionerna utformas på det sättet att Kungsbacka, Varbergs och Falkenbergs kommuner förs samman med Västra Götaland och övriga kommuner i länet med Skåne. Motsvarande justering bör vid samma tidpunkt göras i fråga om kronofogdemyndigheterna. Det innebär att Laholms, Halmstads och Hylte kommuner fr.o.m. den 1 januari 1999 förs över från Kronofogdemyndigheten i Göteborg till Kronofogdemyndigheten i Malmö. Regeringens bedömningar med anledning av revisionens iakttagelser RRV:s revisionsberättelse avseende skatteförvaltningen och exekutionsväsendet innehåller inte någon invändning. I övrigt gäller att RRV i sin årliga rapport föreslår att systemet för konkurstillsyn ses över med utgångspunkt i konkurshanteringen som helhet. Översynen bör enligt RRV bl.a. fokusera inriktningen av och ansvaret för tillsynen. Vidare vill RRV uppmärksamma regeringen på möjligheterna att effektivisera nuvarande tillsyn genom förändringar i förvaltar- och arvodessystemen. Regeringen beslutade den 7 maj 1997 direktiv för en utredning om konkurstillsynen i framtiden m.m. (dir. 1997:74). I utredarens uppdrag ingår att utreda bl.a. vilken inriktning och vilket närmare innehåll tillsynen skall ha, vad som bör gälla för utseende och arvodering av konkursförvaltare och om konkurskostnaderna totalt sett kan minskas och i så fall hur det kan ske. Utgångspunkten skall enligt direktiven vara att tillsynsfunktionen även fortsättningsvis skall vara offentlig och knuten till kronofogdemyndigheterna, att RSV:s centrala funktion skall behållas och att konkursförvaltningen skall vara privat. Uppdraget skall redovisas senast den 30 december 1998. 7.4 Anslag E 1. Kronofogdemyndigheterna 1995/96 Utgift 1 779 315 1 Anslags - sparand e 214 717 Därav 1996 Utgift 1 289 137 1997 Anslag 1 298 135 Utgifts- prognos 1 318 000 1998 Förslag 1 283 651 1999 Beräkna t 1 320 147 2000 Beräkna t 1 356 899 1. Beloppen anges i tusental kronor Medel för RSV:s arbetsuppgifter som central myndighet inom exekutionsväsendet anvisas under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd, ram- anslaget A 1. Riksskatteverket. Hos kronofogdemyndigheterna har det under budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 byggts upp ett avsevärt anslagssparande. Regeringen har vid tre tillfällen, nu senast våren 1997, beslutat om bortföring av vissa medel från anslaget som en besparing. Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 62 760 000 kr förts bort från anslaget. Regeringens överväganden Resultatinformation För kronofogdemyndigheterna gäller för perioden 1995/96 - 1998 ett besparingskrav på 11 procent. Därutöver har ett tillfälligt resurstillskott på 25 miljoner kronor som gavs budgetåret 1994/95 därefter dragits bort i två omgångar. Det både i absoluta tal och i förhållande till anslagsbeloppet avsevärda överskottet har flera förklaringar. En viktig del av förklaringen är att det allmänt sett är svårt att på förhand med någon större precision ange i vilken takt medel som har avsatts för investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-området kommer att förbrukas. För kronofogdemyndigheterna tillkommer den omständigheten att arbetet i ett omfattande projekt som avser nytt teknikstöd för indrivningsverksamheten har varit avbrutet under en stor del av 1996 och 1997 men numera har återupptagits. En annan del av förklaringen är minskat antal mål av vissa slag, vilket har lett till lägre kostnader än beräknat för exekutiva förrättningar m.m., och återhållsamhet hos myndigheterna med att rekrytera nya medarbetare. Ett inte obetydligt belopp är också avsatt för pensionsersättningar i samband med avveckling av personal. Den av RSV senast redovisade prognosen över medelsförbrukningen tyder på att anslagssparandet hos kronofogdemyndigheterna kommer att avvecklas helt och ha vänts till ett mindre underskott vid utgången av år 2000. Det bör understrykas att medelsförbrukningens utveckling är starkt beroende av hur mängden inkommande mål och ärenden utvecklas. De senaste årens kraftiga minskning inom vissa verksamhetsgrenar visar vissa tecken på att nu ha brutits. Det är dock alltför tidigt att dra några säkra slutsatser om den saken. Slutsatser Regeringen finner mot bakgrund av det som sagts inte anledning att nu göra någon ändrad bedömning vad gäller resursbehovet under perioden t.o.m. år 2000. 8 Övrig verksamhet inom rättsväsendet 8.1 Anslag F 1. Brottsförebyggande rådet 1995/96 Utgift 44 931 1 Anslags - sparand e 3 354 Därav 1996 Utgift 33 385 1997 Anslag2 25 355 Utgifts- prognos 37 886 1998 Förslag 46 864 1999 Beräkna t 43 826 2000 Beräkna t 46 757 1. Beloppen anges i tusental kronor 2. Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att BRÅ skall tillföras 9 miljoner kronor under 1997. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under regeringen. Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser genom utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området och därigenom bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till regeringen och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. Antalet anställda vid BRÅ räknat i årsarbetskrafter var under budgetåret 1995/96 32, varav 25 var tillsvidareanställda och 7 tillfälligt anställda. Dessutom har BRÅ använt sig av konsulter och arvodesanställda motsvarande tio årsarbetskrafter. Regeringens överväganden Resultatinformation BRÅ:s verksamhet kan delas upp på verksamhetsområdena forsknings- och utvecklingsverksamhet, stöd till lokalt brottsförebyggande arbete, officiell statistik för rättsväsendet samt informations- och förlagsverksamhet. Inom forsknings- och utvecklingsverksamheten har BRÅ haft 48 pågående projekt och bedrivit extern verksamhet i form av bl.a. föreläsningar, undervisning och expertmedverkan i utredningar. Ett flertal nystartade projekt avser brottsförebyggande arbete på lokal nivå. BRÅ har medverkat i det arbete som bedrivits av Kommittén för brottsförebyggande arbete och har bl.a. genomfört en opinionsundersökning bland allmänheten om brott och brottsförebyggande arbete. Under budgetåret har BRÅ vidare inlett ett omfattande projekt för att belysa effekter av tidiga åtgärder, bl.a. sådana som syftar till att förhindra eller motverka att barn och ungdomar dras in i en kriminell livsstil. BRÅ har också deltagit i arbetet i Inrikesdepartementets arbetsgrupp med uppgift att motverka och förebygga rasistiskt våld. På uppdrag av regeringens barn- och ungdomsdelegation och i samarbete med Centrum för invandringsforskning har en enkätstudie genomförts bland ungdomar om deras utsatthet för etniskt och politiskt relaterat hot, spridning av rasistisk och antirasistisk propaganda samt ungdomarnas attityder till demokrati m.m. Från och med den 1 januari 1996 övertog BRÅ hela produktionen av den officiella rättsstatistiken från Statistiska centralbyrån. Övertagandet har lett till att rådet har utvecklat ett nytt system för statistikproduktionen. Arbetet med att bygga upp en ny databas och att revidera befintlig statistik har inneburit att utgivningen av statistiken har försenats. Vid årsskiftet 1997/98 räknar BRÅ med att ha kommit i kapp med utgivningen av statistiken. Parallellt med uppbyggnaden av databasen sker ett mer långsiktigt arbete för att utveckla rättsstatistiken. Kostnaderna för att ta över och utveckla rättsstatistiken har blivit betydligt högre än beräknat och rådet behöver därför ett tillskott på 9 miljoner kronor under innevarande budgetår. Huvudorsaken är att kostnaderna för uppbyggnaden av den nya databasen har blivit högre än vad som kunde förutses. BRÅ räknar också med att resursbehovet ökar med 7,3 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1998- 2000. Det främsta skälet till detta är de strukturförändringar som pågår inom rättsväsendets informationsförsörjning. BRÅ bedriver en omfattande informationsverksamhet om brottsprevention och andra kriminalpolitiska frågor via bl.a. massmedier, konferenser, seminarier och kurser. Rådet har två egna tidskrifter, varav en engelskspråkig, som tillsammans har en upplaga på ca 17 000 exemplar. BRÅ har också ett brett internationellt kontaktnät för erfarenhets- och forskningsutbyte. I syfte att göra statistiken mer informativ och lättillgänglig har BRÅ utformat statistikpaket och gjort det möjligt att teckna abonnemang för dessa. Regeringens bedömning av BRÅ:s resultat BRÅ visar allmänt en hög ambitionsnivå med högt ställda krav på kvalitet. Rådet har lagt ner ett stort arbete på den officiella rättsstatistiken och har i princip kommit i kapp med utgivningen av statistiken. De områden som BRÅ har prioriterat överensstämmer med den förstärkning av rådets inriktning mot stöd till lokalt brottsförebyggande arbete som krävs för att på sikt ta hand om de uppgifter som följer av det nationella brottsförebyggande programmet (Ds 1996:59). BRÅ har i stor omfattning medverkat i det arbete som utförs av Kommittén för brottsförebyggande arbete. Utredningsförslag om förändringar av BRÅ:s verksamhet Regeringen uppdrog i juni 1996 åt en särskild utredare att göra en översyn av forskningen inom rättsväsendet. Utredaren överlämnade betänkandet Forskning för rättsväsendet (Ds 1997:28) i mars 1997. Utredningsförslaget syftar till en effektivare användning av de samlade resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet och till att skapa förutsättningar för en bättre forskningsmiljö. Utredaren föreslår bl.a. att forsknings- och utvecklingsverksamheten vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet läggs samman till en enhet vid BRÅ och att denna lokaliseras till forskningsenhetens nuvarande lokaler vid Polishögskolan i Sörentorp, Solna. BRÅ skall enligt förslaget ha två huvuduppgifter, dels stöd till lokalt brottsförebyggande arbete, dels forsknings- och utvecklingsverksamhet för rätts- väsendet. Stödet till lokalt brottsförebyggande arbete är ett led i genomförandet av det nationella brottsförebyggande programmet, för vilket Kommittén för brottsförebyggande arbete har ansvaret t.o.m. utgången av 1998. Vidare skall BRÅ ges det huvudsakliga ansvaret för att det bedrivs forskning om ekonomisk brottslighet. Den forskning om ekobrott som i dag finns vid olika institutioner över hela landet, bör enligt utredaren tas tillvara genom att BRÅ utlyser projektmedel för sådan forskning. Forskare från universitet och högskolor kan då ansöka om dessa medel. Rådets anställda bör enligt förslaget i ökad utsträckning kunna delta i kompetensutveckling för personal inom rättsväsendet. Liksom tidigare skall rådet, enligt utredningen, ansvara för den officiella rättsstatistiken, utföra analyser och prognoser av brottsutvecklingen samt lämna information om forsknings- och utvecklingsverksamhet liksom om brottsförebyggande verksamhet. Ren metodutveckling skall enligt förslaget även i framtiden främst vara en fråga för myndigheterna själva. BRÅ bör dock kunna lämna vetenskapligt stöd i arbetet och hjälpa till med att utveckla metoder som kan underlätta för myndigheterna att bättre följa upp sin verksamhet. Till det som BRÅ särskilt bör uppmärksamma hör frågor som har samband med rättsväsendets totala effektivitet. Verksamheten skall enligt förslaget bedrivas i nära samarbete med universitet och högskolor och med de andra myndigheterna inom rättsväsendet. Rörlighet mellan de olika miljöerna skall uppmuntras. Den professur i polisforskning som i dag finns vid Rikspolisstyrelsens forskningsenhet skall enligt förslaget föras över till BRÅ och på sikt bör BRÅ kunna inrätta professurer med ett universitets eller en högskolas medverkan. Rådet bör enligt förslaget också utnyttja möjligheten med adjungerade professorer vid universitet och högskolor. Utredaren föreslår att det inrättas ett rådgivande organ i form av en referensgrupp med företrädare för Justitiedepartementet och rättsväsendets myndigheter och med statssekreteraren i Justitiedepartementet som ordförande. Referensgruppen skall främst lämna förslag till prioriteringar inom rådets forsknings- och utvecklingsverksamhet och verka för ökade kontakter mellan praktiskt och vetenskapligt verksamma inom rättsväsendet. Referensgruppen bör även kunna ta upp andra frågor som är av gemensamt intresse för rättsväsendets myndigheter, t.ex. utveckling av rättsstatistiken och informationsinsatser som kan beröra flera myndigheter. Referensgruppen övertar därmed också den nuvarande informationsdelegationens uppgifter. Den vetenskapliga nämnden skall enligt förslaget även fortsättningsvis bidra till hög vetenskaplig kvalitet i verksamheten. Förändringarna bör enligt utredaren kunna träda i kraft den 1 januari 1998. Eftersom förslagen innebär nya och väsentligt utökade arbetsuppgifter för BRÅ, föreslår utredaren att rådet årligen bör kunna disponera medel i storleksordningen 50-60 mkr. I beloppet ingår BRÅ:s nuvarande budget, budgeten för Rikspolisstyrelsens forskningsenhet på drygt 8 mkr, ca 10 mkr för ekobrottsforskning och ca 8 mkr för att kunna ta över de uppgifter som Kommittén för brottsförebyggande arbete har. Enligt utredaren bör rättsväsendets myndigheter i viss utsträckning bidra med medel till uppbyggnaden av den utvidgade forsknings- och utvecklingsenheten vid BRÅ samt betala för uppdrag som rådet utför direkt för deras räkning. Remissinstansernas synpunkter Betänkandet har remissbehandlats. En övervägande majoritet av remissinstanserna är positiva till utredningens förslag om en sammanslagning. BRÅ och Kommittén för brottsförebyggande arbete anser att förslaget är av sådan principiell karaktär att det bör utredas ytterligare. BRÅ, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet m.fl. ifrågasätter om förslaget innebär en tillräcklig utökning av BRÅ:s resurser. En del remissinstanser påpekar att god forskning mer är ett resultat av bl.a. personliga kvaliteter hos personalen och en väl fungerande forskningsmiljö än av den yttre organisationen. Några, bl.a. BRÅ, betonar värdet av att det finns flera konkurrerande verksamheter. Många remissinstanser, däribland Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen anser att det är väsentligt med en referensgrupp, för att regeringen och övriga myndigheter skall få inflytande över bl.a. vilka områden som skall prioriteras och för ökad samverkan inom rättsväsendet. Andra, bl.a. BRÅ, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och Jusek, pekar på risken för en alltför stark styrning. BRÅ menar att förslaget medför risk för kompetenskonflikter mellan t.ex. referensgruppen, den vetenskapliga nämnden och ansvariga forskare och hävdar dessutom att forskningens självständighet och därmed trovärdighet skulle urholkas. BRÅ har även framfört stark kritik mot förslaget att statssekreteraren i Justitiedepartementet skulle vara ordförande i referensgruppen. Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet pekar på risken för att det vetenskapliga inslaget i forskningen och vetenskapligt baserade initiativ till forskning får stå tillbaka till förmån för mer kortsiktiga intressen. Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet menar att en rimligare styrning skulle kunna ske genom inrättandet av programstöd för olika områden, där t.ex. BRÅ:s vetenskapliga nämnd ges uppdraget att fördela medlen bland ansökningar från forskare inom och utom BRÅ. De flesta remissinstanser är ense om den allmänna inriktningen av myndighetens arbete men flera lämnar synpunkter på enskilda angelägna forskningsområden. Några anser att forskningen om ekonomisk brottslighet, bl.a. på grund av sin karaktär av grundforskning och tvärvetenskap, bör vara en uppgift för universitet och högskolor. Att rådet skulle ha ansvar för projektmedel till ekobrottsforskning välkomnas av några och ifrågasätts av andra. Linköpings universitet anser att sådan medelsfördelning bör skötas av ett från BRÅ fristående organ. BRÅ och Jusek menar att den föreslagna lokaliseringen skulle försvåra rådets täta kontakter med företrädare för myndigheter, organisationer och skolor samt med journalister och allmänhet. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser också att den föreslagna lokaliseringen kan bidra till en isolering. Rådet menar vidare att hyreskostnaderna i Sörentorp inte är väsentligt lägre än andra alternativ. BRÅ anför också bl.a. att det finns risk för att dess trovärdighet kan ifrågasättas om verksamheten sammankopplas med polisverksamhet. Regeringens bedömning av utrednings- förslaget Sammanslagning av BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet Kraven på kriminalpolitiken och myndigheterna inom rättsväsendet ökar. Rättsväsendet måste bli effektivare och insatserna på det kriminalpolitiska området måste, för att fungera väl, bygga på kunskap. Rättsväsendets nuvarande resurser är begränsade och det ekonomiska läget gör att de inte kan öka nämnvärt. Resurserna för tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet är i huvudsak delade mellan de två relativt små institutionerna BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. För att få en effektivare användning av de samlade resurserna för forskning, utveckling och därmed sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet anser regeringen därför att verksamheten vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet bör slås ihop. En sammanslagning skulle bl.a. ge en bredare verksamhet, större flexibilitet samt bättre förutsättningar för att göra helhetsbedömningar av utredningsbehovet och för större projekt. Regeringen anser inte att det finns behov av ytterligare utredning för att kunna ta ställning till förslaget om en sammanslagning. Sammanslagningen bör inledas den 1 januari 1998. Rikspolisstyrelsens forskningsenhets nuvarande budget på 8,1 miljoner kronor bör därför överföras till BRÅ i enlighet med utredarens förslag. BRÅ:s arbetsuppgifter BRÅ är och skall fortsätta att fungera som expertorgan åt regeringen och rättsväsendets myndigheter, vilket gör att BRÅ:s verksamhet skiljer sig från den vid exempelvis universitet och högskolor. Rådets huvuduppgifter är att ta fram underlag till regeringen och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdera vidtagna åtgärder och stödja lokalt brottsförebyggande arbete. Rådet skall också främja brottsförebyggande insatser genom utveckling, tillämpad forskning och information. BRÅ bör även fortsättningsvis ha ett nära samarbete med de universitet och högskolor som redan bedriver forskning inom området eller som planerar sådan forskningsverksamhet. BRÅ skall mer än tidigare fungera som ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom hela rättsväsendet. Rådet skall prioritera samma områden som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort. BRÅ skall delta i undervisningen vid Polishögskolan och i kompetensutveckling för anställda inom hela rättsväsendet. Det är viktigt att BRÅ med kort varsel kan ta hand om uppdrag som regeringen eller rättsväsendets myndigheter har behov av att få utförda. Stöd till lokalt brottsförebyggande arbete En av BRÅ:s viktigaste uppgifter är, som nämnts, att stödja lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ bör förbereda sig för att vid årsskiftet 1998/1999 helt ta över de uppgifter Kommittén för brottsförebyggande arbete ansvarar för. Rådet bör för detta ändamål få 3 miljoner kronor för 1998. Utredningens förslag att på sikt tillföra omkring 8 miljoner kronor kommer att vara utgångspunkt för regeringens fortsatta bedömning av hur mycket pengar BRÅ bör erhålla för det lokala brottsförebyggande arbetet. Många lokala organ som bedriver brottsförebyggande verksamhet kallar sig brottsförebyggande råd vilket innebär en risk för förväxling. Därför bör BRÅ, i samband med sammanslagningen, byta namn till Nationella brottsförebyggande rådet. BRÅ skall stimulera det lokala brottsförebyggande arbetet, genom att bl.a. aktivt verka för att lokalt brottsförebyggande arbete organiseras på ett lämpligt sätt, samla och sprida kunskap om framgångsrika projekt, hjälpa till med uppföljning och utveckling av projekt samt verka för att behovet av kvalificerad utbildning tillgodoses. Samverkan mellan BRÅ, övriga myndigheter, privata näringsidkare, organisationer, föreningar och enskilda medborgare är av avgörande betydelse för att det brottsförebyggande arbetet skall lyckas. BRÅ skall också, efter övertagandet av kommitténs uppgifter, fortsätta kommitténs arbete med att fördela medel till lokala brottsförebyggande projekt. Forskning om ekonomisk brottslighet Ansvaret för att det bedrivs ekobrottsforskning bör, som utredaren föreslår, i ett inledningsskede ligga hos BRÅ. Eftersom det rör sig om ett nytt forskningsområde anser regeringen att goda skäl talar för en stegvis resursökning och föreslår därför att BRÅ för forskning om den ekonomiska brottsligheten engångsvis tillförs 3, 6 respektive 8 miljoner kronor under budgetåren 1998- 2000. Genom att ansvaret läggs på BRÅ kan verksamheten i större utsträckning styras till särskilt angelägna frågor och resultaten kan lättare användas som underlag för åtgärder. Regeringen anser att det är viktigt i ett skede när omfattningen av forskningen är begränsad och behovet av att snabbt få fram forskning är mycket stort. Att en stor del av verksamheten kommer att bestå av utvecklingsarbete, utvärdering och kunskapsförmedling talar också för att lägga ansvaret på BRÅ. Den delen av verksamheten bör även i framtiden ligga hos rådet. För att säkerställa att det bedrivs forskning på området, bör huvuddelen av de medel som BRÅ tilldelas för ekobrottsforskning utlysas som projektmedel för forskning om ekonomisk brottslighet, vilka forskare från universitet och högskolor kan ansöka om. Härigenom stimuleras forskning vid olika institutioner i landet. Detta bör säkerställa en långsiktig kunskapsutveckling på området. Styrningen av BRÅ För att regeringen och rättsväsendets myndigheter skall kunna påverka inriktningen av BRÅ:s verksamhet, så att de områden prioriteras där behovet av kunskap och beslutsunderlag är störst, bör en referensgrupp bildas. Ett syfte med ett sådant organ är också att stimulera kontakter mellan BRÅ och övriga myndigheter inom rättsväsendet. BRÅ:s chef bör vara ordförande i referensgruppen. Att avgöra vilka slutsatser som skall dras av forsknings- utvecklings- och utredningsverksamheten samt av rättsstatistiken ankommer naturligtvis inte på referensgruppen. Bildandet av en referensgrupp gör att det inte längre finns behov av en särskild informationsdelegation. Den vetenskapliga nämnden bör finnas kvar för att garantera en hög vetenskaplig kvalitet. Styrelsen, referensgruppen och den vetenskapliga nämnden skall ha i huvudsak olika uppgifter och någon risk för kompetenskonflikter bör därför inte föreligga. BRÅ:s lokalisering Faktorer som tillgänglighet och rekryteringsmöjligheter talar för att BRÅ även fortsättningsvis skall vara lokaliserat i Stockholm. Det bör vara en fråga för myndigheten att med detta som utgångspunkt och med beaktande av kostnaderna för olika alternativ besluta i lokaliseringsfrågan. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende BRÅ. Slutsatser Regeringen föreslår att BRÅ tilldelas ett anslag på 46 864 000 kronor för år 1998. I detta belopp ingår bl.a. en överföring av Rikspolisstyrelsens forskningsenhets nuvarande budget på 8,1 mkr, 3 mkr för stöd till lokalt brottsförebyggande arbete samt engångsvis dels 3 mkr för forskning om ekonomisk brottslighet, dels 7 mkr för rättsstatistiken. Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att BRÅ engångsvis skall tillföras ytterligare 9 miljoner kronor under innevarande budgetår, för att täcka de ökade kostnaderna för rättsstatistiken. För att bl.a. kunna fortsätta utvecklingsarbetet med rättsstatistiken bör BRÅ också erhålla ett engångsvis tillskott på 7 miljoner kronor för 1998. BRÅ:s resursbehov för rättsstatistiken avser stora belopp i förhållande till den nuvarande budgeten. Justitiedepartementet har gett Statskontoret i uppdrag att göra en översyn av BRÅ:s arbete med produktion och utveckling av rättsstatistiken och att lämna förslag på handlingsalternativ för det fortsatta arbetet med denna. Statskontoret skall redovisa resultatet av översynen senast den 1 november 1997. Kraven på rättsstatistiken på längre sikt och den framtida organisationen av arbetet med rättsstatistiken faller utanför Statskontorets uppdrag. Regeringen överväger vilka åtgärder som behöver vidtas för att det långsiktiga behovet av utveckling på rättsstatistikens område skall kunna tillgodoses på bästa sätt. Utredarens förslag om att rättsväsendets myndigheter bör betala för olika uppdrag som BRÅ utför direkt för deras räkning och att myndigheterna på sikt i viss utsträckning bör bidra med medel till forsknings- och utvecklingsverksamheten vid BRÅ bereds vidare inom Justitiedepartementet. Sammanslagningen förutsätter att BRÅ inledningsvis koncentrerar sina resurser på att snabbt få den nya organisationen att fungera på ett så effektivt sätt som möjligt. BRÅ:s expansion under de senaste åren, de höga kostnaderna för rättsstatistiken och regeringens förslag om att verksamheten skall utökas ytterligare, gör sammantaget att det finns anledning för BRÅ att ytterligare utveckla metoder för styrning, uppföljning och analys av verksamheten. Generellt måste exempelvis en avvägning göras mellan kvaliteten i resultatet och gjorda resursinsatser. BRÅ bör vidare noga överväga vilka rationaliseringar som kan göras inom såväl rättsstatistiken som övriga verksamhetsområden för att minska kostnaderna. Regeringen kommer att noga följa verksamheten och medelsanvändningen och särskilt granska effekterna av den relativt omfattande utökningen av rådets verksamhet. F 2. Rättsmedicinalverket 1995/96 Utgift 249 896 1 Anslags - sparand e 23 286 Därav 1996 Utgift 170 342 1997 Anslag 165 728 Utgifts- prognos 182 027 1998 Förslag 165 709 1999 Beräkna t 170 887 2000 Beräkna t 176 231 1. Beloppen anges i tusental kronor Rättsmedicinalverket (RMV) skall ansvara för genomförandet av rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. RMV skall genom sin verksamhet medverka till att skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1995/96 visar att RMV:s utgifter inom den anslagsfinansierade verksamheten överstigit anslaget med 1,7 miljoner kronor som tagits från det tidigare anslagssparandet. Överskridandet beror bl.a. på avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att RMV:s utgifter kommer att överstiga anslaget med närmare tio procent, vilket kommer att ytterligare belasta anslagssparandet. Det ackumulerade anslagssparandet uppgick till 23,3 miljoner kronor men beräknas i sin helhet vara förbrukat efter utgången av 1998, främst för avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin. Regeringens överväganden Resultatinformation En genomgång av RMV:s årsredovisning för budgetåret 1995/96 visar att de mål som statsmakterna uppställt för RMV:s verksamheter i allt väsentligt har kunnat infrias. – RMV uppfyller i så gott som samtliga ärenden de krav som ställts på undersöknings- och handläggningstider. – Mycket arbete har satsats på kvalitetssäkringsarbete samt på kompetens- och metodutveckling. – Den tidigare mycket svaga rekryteringen av rättsläkare har under budgetåret radikalt förbättrats. – Forsknings- och utvecklingsarbetet samt informationsinsatserna har intensifierats. – RMV har utvecklat sin ADB-verksamhet. – Regleringsbrevets krav på verksamhetsuppföljning och resultatanalys har tillgodosetts genom utvecklade system för ärendehantering, kvalitetsövervakning och erfarenhetsåterföring. För att bl.a. förfina och förenkla systemen för styckekostnadsanalyser planerades en utveckling av ekonomihanteringsrutinerna under budgetåret 1995/96. Emellertid har beslut om upphandling av nytt ekonomihanteringssystem fattats först i februari 1997. – Under 1996 har den rättskemiska avdelningen blivit ackrediterad av SWEDAC som provningslaboratorium omfattande 23 olika metoder och 68 olika analyter. Regeringen gav den 21 december 1995 RMV i uppdrag att göra en översyn och analys av den rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens dimensionering och struktur. Resultatet av utredningen och en särskild skrivelse med RMV:s ställningstagande redovisades till regeringen den 25 februari 1997. Den bedömning av den framtida ekonomiska situationen som gjorts i budgetunderlaget gäller under förutsättning att den rättspsykiatriska enheten i Uppsala läggs ned under försommaren 1998 och att entreprenadverksamheten i Vadstena avvecklas fr.o.m. 1999. Enligt RMV:s bedömning är ramarna mycket knappa och för att undvika underskott kommer det att bli nödvändigt att bl.a. successivt minska insatserna för personal- och kompetensutveckling samt stödet till forsknings- och utvecklingsarbete. Budget för avgiftsfinansierad verksamhet TABELL 8.1 OFFENTLIGRÄTTSLIG VERKSAMHET DÄR MYNDIGHETEN DISPONERAR AVGIFTSINTÄKTERNA UPPDRAGS- VERKSAMHET (TUSENTAL KRONOR) INTÄKTER (SOM FÅR DISPO- NERAS) 1 KOSTNADE R RESULT AT (INTÄKT - KOSTNA D) KOSTNAD S - TÄCKNIN G % Utfall 1995/96 22 903 25 977 -3 074 88 varav 1996 14 691 17 429 -2 738 84 Prognos 1997 14 000 14 800 - 800 95 Budget 1998 14 400 14 600 -200 99 Beräknat 1999 15 000 Beräknat 2000 15 500 1. Av intäkterna under perioden härrör 12-13 % från uppdrag från staten. Resten (87-88 %) härrör från övriga uppdragsgivare. RMV bedriver avgiftsfinansierad offentligrättslig verksamhet inom den rättsgenetiska avdelningen (Rättsgenetiska institutet). Verksamheten har under nittiotalet genomgått ett metodologiskt förnyelsearbete vilket har medfört att resursinsatsen per ärende minskat avsevärt. RMV har därför under våren 1996 fattat beslut om dels en personalreduktion på ca 20 %, dels en minskning av lokalytan med en tredjedel. Beslutade åtgärder är huvudsakligen genomförda. Intäkterna beräknas minska med ca 10% under 1997 till följd av sjunkande ärendemängd vilket i sin tur beror på sjunkande nativitet. RMV har beslutat om en avgiftshöjning under hösten 1997 vilken tillsammans med nyssnämnda åtgärder bedöms leda till att uppdragsintäkterna täcker driftskostnaderna. TABELL 8.2 UPPDRAGSVERKSAMHET UPPDRAGS- VERKSAMHET (TUSENTAL KRONOR) INTÄKTER (SOM FÅR DISPO- NERAS)1 KOSTNADE R RESULT AT (INTÄKT - KOSTNA D) KOSTNAD S - TÄCKNIN G % Utfall 1995/96 43 315 45 077 -1 762 96 varav 1996 25 077 26 145 -1 068 96 Prognos 1997 22 100 22 100 0 100 Budget 1998 22 000 22 000 0 100 Beräknat 1999 19 200 Beräknat 2000 17 500 1. Av intäkterna under perioden härrör 50- 51% från uppdrag från staten. Resten (49-50 %) härrör från övriga uppdragsgivare. Den uppdragsverksamhet som inte är offentligrättslig bedrivs inom rättspsykiatri- och rättskemiområdena. Uppdragen inom rättskemiområdet har fortlöpande ökat i antal och intäkterna från avgifter täcker kostnaderna. Inom det rättspsykiatriska området har, efter beslut i riksdag och regering, RMV givits i uppdrag att avveckla den psykiatriska uppdragsvården vilket medfört kraftigt minskade intäkter och efter hand minskade kostnader. Under 1996 har RMV:s uppdragsintäkter jämfört med 1994/95 sammantaget minskat med 28 % till 39,7 miljoner kronor. Avvecklingen av vårduppdragen är verkställd under 1996 men vissa avvecklingskostnader kvarstår under 1997. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den ekonomiadministrativa värdering som RRV utfört av samtliga statliga myndigheter har beträffande RMV givit EA-värdet fullt tillfredsställande. Slutsatser Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som RMV har gjort i årsredovisning m.m. och menar att arbetet även fortsättningsvis bör bedrivas med samma inriktning. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 165 709 000 kronor anvisas under anslaget F2 Rättsmedicinalverket. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 170 887 000 respektive 176 231 000 kronor. F 3. Gentekniknämnden 1995/96 Utgift 2 140 1 Anslags- sparande 1 546 Därav 1996 Utgift 1 594 1997 Anslag 2 127 Utgifts- prognos 2 127 1998 Förslag 2 218 1999 Beräkna t 2 283 2000 Beräkna t 2 351 1. Beloppen anges i tusental kronor Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994. Nämnden övertog bl.a. de arbetsuppgifter som Delegationen för hybrid-DNA-frågor hade. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och samråda med andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden skall vidare bedriva rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på genteknikområdet och bevaka de etiska frågorna. Det anslagssparande som byggts upp under budgetåret 1995/96 beräknas inte öka under innevarande år vilket tyder på att myndighetens verksamhet nu, efter en uppstartningsperiod, är fullt utbyggd. Regeringens överväganden Resultatbedömning Det övergripande målet för Gentekniknämnden är att nämnden skall främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att oönskade effekter på människors och djurs hälsa och miljön undviks. Flera decenniers forskningsinsatser på genteknikens område har lett till praktiska tillämpningar och kommersiella produkter inom sjukvårds- och jordbrukssektorerna. Tekniken har börjat tillämpas även inom livsmedelssektorn. Forskningen inom gentekniken har vidare öppnat möjligheter inom miljövården genom att skräddarsy organismer för nedbrytning av miljögifter. Utvecklingen på genteknikområdet går snabbt. En missbedömning av teknikens användning kan medföra skador på miljön som inte kan repareras. Gentekniknämndens verksamhet är därför mycket betydelsefull. Samhällets åtgärder syftar till att minimera riskerna för skador på miljön samt andra oönskade effekter. Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1995/96 framgår att nämnden genom att bl.a. avge yttranden, utarbeta rapporter och anordna konferenser har verkat för att det övergripande målet skall uppnås. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Gentekniknämnden för år 1995/96. Slutsatser Omfattningen av Gentekniknämndens verksamhet är väl avvägd. Nämnden bör därför för nästa budgetår få ett anslag som är oförändrat i förhållande till anslaget för innevarande budgetår. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 2 283 000 respektive 2 351 000 kronor. F 4. Brottsoffermyndigheten 1995/96 Utgift 12 372 1 Anslags - sparand e 3 500 Därav 1996 Utgift 8 944 1997 Anslag 9 500 Utgifts- prognos 11 500 1998 Förslag 9 356 1999 Beräkna t 9 631 2000 Beräkna t 9 915 1. Beloppen anges i tusental kronor Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för prövning om bidrag från brottsofferfonden. Vid årets slut fanns 16 anställda vid myndigheten. En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1995/96 visar att myndigheten sparade 1,4 miljoner kronor under förra budgetåret. Myndighetens prognos för innevarande år visar att anslagsbelastningen kommer överstiga tilldelat anslag med 2 miljoner kronor. Myndighetens ackumulerade sparande kommer enligt denna prognos vara 1,5 miljoner kronor vid årets slut. Regeringens överväganden Resultatbedömning Under kalenderåret 1996 inkom drygt 4 700 brottsskadeärenden, vilket är en ökning med sex procent jämfört med kalenderåret 1995. Av de inkomna brottsskadeärendena härrör knappt 4 100 st eller 85 procent ifrån personskador, medan resterande drygt 600 st eller 15 procent härrör ifrån sak- och förmögenhetsskador. Under kalenderåret har antalet inkomna personskadeärenden ökat medan antalet inkomna sak- och förmögenhetsärenden i det närmaste varit oförändrat. Brottsoffermyndigheten bedömer att antalet brottsskadeärenden kommer fortsätta öka med mellan fem och tio procent årligen de närmaste åren. I regleringsbrevet för det gångna budgetåret angavs att 70 procent av brottsskadeärendena skall handläggas inom tre månader, att ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning skall minska samt att Brottsoffermyndigheten skall ägna särskild uppmärksamhet åt informationsinsatser avseende möjligheterna till bidrag från brottsofferfonden. Myndigheten har inte uppnått målet med att handlägga 70 procent av brottsskadeärendena inom tre månader. Detta förklaras med att en stor del av ärenden kräver komplettering. Ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning har minskat, med fem procent till ca 1 700 vid budgetårets slut. Antalet avgjorda brottsskadeärenden var under kalenderåret närmare 5 100, vilket är en ökning med 18 procent jämfört kalenderåret 1995. Brottsoffermyndig-hetens handläggningskostnad per ärende uppgick under kalenderåret 1996 till 1 718 kronor, vilket är 50 kronor lägre än för budgetåret 1994/95. Från brottsofferfonden har under budgetåret 13,3 miljoner kronor delats ut till 79 olika brottsofferprojekt. Av dessa medel har Brottsofferjourernas riksförbund tilldelats ca 2,7 miljoner kronor, kvinnojourerna 1,8 miljoner kronor och olika forskningsprojekt på området 4,5 miljoner kronor. Resterande medel har utbetalats dels till privat och offentlig brottsofferinriktad verksamhet, dels till informationsinsatser. Till brottsofferfonden inkom under budgetåret 15,7 miljoner kronor. Brottsofferfonden tillförs medel främst genom avgifter från dem som dömts för brott där fängelse ingår i straffskalan. Fonden tillförs även medel från de personer som avtjänar straff i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll i sådana fall där de åläggs att till fonden betala en avgift på 50 kronor per dag som verkställigheten skall pågå, dock högst 3 000 kronor. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Brottsoffermyndigheten för år 1995/96 Slutsatser För första gången sedan 1992/93 har ärendebalansen minskat i fråga om brottsskadeärenden. Detta har skett samtidigt som antalet inkomna ärenden har ökat med sex procent. En delförklaring finns säkert i att personalen vid den tämligen nybildade myndigheten (1 januari 1994) nu blivit mer erfaren och utvecklat effektivare handläggningsrutiner. Den effektivare handläggningen avspeglar sig även i lägre styckkostnader. Regeringen anser att kostnaderna för handläggning av den beräknade mängden brottsskadeärenden ryms inom den befintliga ekonomiska ramen. Anslaget för 1998 minskar jämfört med 1997 på grund av vissa tekniska justeringar som motiveras av ändrade utgifter. Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner m.m. räknas anslaget upp med 215 000 kronor. Vidare minskas anslaget med 155 000 kronor med anledning av att lönekostnadspålägget 1998 ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998. Anslaget minskas också med 204 000 kronor med anledning av statens lokalförsörjningsverks bedömning av hur mycket lokalhyrorna kan sänkas vid omförhandlingar av hyresavtal. Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå till 9 356 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 9 631 000 respektive 9 915 000 kronor. F 5. Ersättning för skador på grund av brott 1995/96 Utgift 81 119 1 Anslags - sparand e Därav 1996 Utgift 58 218 1997 Anslag 71 500 Utgifts- prognos 68 000 1998 Förslag 73 645 1999 Beräkna t 75 074 2000 Beräkna t 76 533 1. Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. De huvudsakliga faktorerna som styr utgifterna på anslaget är antalet beviljade ansökningar och brottsskadeersättningens storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten. Regeringens överväganden Under budgetåret 1995/96 utbetalades drygt 81 miljoner kronor i brottsskadeersättning. Merparten utgick som ersättning för personskador medan knappa 0,7 miljoner utgick som ersättning för sak- och förmögenhetsskada. Som framgår av redovisningen under anslaget F 4 Brottsoffermyndigheten, har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat under budgetåret, en ökning som förväntas hålla i sig även de närmaste åren. Med hänsyn till detta har regeringen beräknat anslaget till 73 645 000 kronor. I departementspromemorian Några frågor om brottsskadeersättning, Ds 1997:45, föreslås vissa ändringar i brottsskadelagen. Förslagen avser bl.a. ansökningstidens längd och jämkning av brottsskadeersättning. Om promemorians samtliga förslag genomförs bedöms genomförandet kunna ske utan kostnadsökningar. Regeringen planerar att avlämna en proposition under budgetåret. För budgetåren 1999 och 2000 har anslaget beräknats till 75 074 000 kronor respektive 76 533 000 kronor. F 6. Rättshjälpskostnader m.m.1 1995/96 Utgift 1 216 597 2 Anslags - sparand e Därav 1996 Utgift 842 682 1997 Anslag 853 972 Utgifts- prognos 840 000 1998 Förslag 758 544 1999 Beräkna t 758 544 2000 Beräkna t 758 544 1. Anslaget hette tidigare Rättshjälpskostnader 2. Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. De faktorer som styr kostnaderna är framförallt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande. Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken bestämmer regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1996:13, B32 resp. 1996:14, B33). Taxorna beslutas av Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har bestämt timkostnadsnormen för perioden den 1 juli 1996 - den 31 december 1997 till 803 kronor exklusive mervärdesskatt (1004 kr inklusive mervärdesskatt). Regeringens överväganden Ny rättshjälpslag Den nya rättshjälpslag (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55). som träder i kraft den 1 december i år innebär en mängd förändringar. En viktig nyhet är att rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten skall inte få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall dock rättshjälp kunna beviljas också den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte att utgöra ett yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt behålls, innebär det nya systemet också kostnadssänkningar. Den nya rättshjälpslagen med följdändringar beräknas på sikt leda till besparingar på knappt 200 miljoner kronor per år. Slutsatser Anslaget beräknas till 758 544 000 kronor för åren 1998-2000. Minskningen av utgifterna jämfört med år 1997 beror på den nya rättshjälpslag som beskrivits ovan. F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet 1995/96 Utgift 46 937 1 Anslags - sparand e Därav 1996 Utgift 34 010 1997 Anslag 10 222 Utgifts- prognos 24 222 1998 Förslag 19 560 1999 Beräkna t 19 974 2000 Beräkna t 20 398 1. Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas en rad kostnader för rättsväsendet, bl.a. ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för statens rättegångar. Regeringen bedömer att utgifterna kommer att uppgå till ca 24 222 000 kronor vilket innebär att anslaget behöver höjas med 14 000 000 kronor. Orsakerna till detta är att anslaget felbudgeterats inför år 1997. Regeringens överväganden Den ökning av anslagsutgifterna som inträffat innevarande år motiverar en översyn av hur väl den nuvarande anslagskonstruktionen befrämjar att resurserna används effektivt. Även om belastningen på anslaget till stor del styrs av regler kan det finnas brister . Regeringen kommer därför att se över anslaget och i budgetproposition för år 1999 återkomma till vilka åtgärder som eventuellt bör vidtas. Eftersom det inte kan uteslutas att utgiftsökningen år 1997 till viss del är tillfällig bedömer regeringen att anslaget bör beräknas till 19 560 000 kronor år 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 19 974 000 respektive 20 398 000 kronor. F 8. Avgifter till vissa internationella sammanslutningar1 1995/96 Utgift 3 587 2 Anslags - sparand e Därav 1996 Utgift 1 983 1997 Anslag 3 000 Utgifts- prognos 3 000 1998 Förslag 8 356 1999 Beräkna t 8 356 2000 Beräkna t 8 356 1. Anslaget hette tidigare Bidrag till vissa internationella sammanslutningar 2. Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen för internationell privaträtt, Internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten (UNIDROIT), Association Internationale des Hautes Jurisdiction Administratives samt Bernunionen (WIPO= World Intellectual Property Organization) Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors Kriminalpolitiska Institut och till Nordiska samarbetsrådet för Kriminologi. Även bidrag till den administrativa budgeten för Schengensamarbetet skall betalas från anslaget. Vidare betalas bidrag till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde. Regeringen överväganden Anslaget bör uppgå till 8 356 000 kronor för budgetåret 1998. Motsvarande belopp beräknas för åren 1999 och 2000. F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete 1995/96 Utgift 0 1 Reserv a- tion 10 800 Därav 1996 Utgift 0 1997 Anslag 7 200 Utgifts - progno s 15 000 1998 Förslag 22 200 1999 Beräkna t 7 200 2000 Beräkna t 7 200 1. Beloppen anges i tusental kronor Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt brottsförebyggande program. Syftet med programmet är att förstärka och utveckla de brottsförebyggande insatserna i hela landet. För detta ändamål har tidigare anvisats 10 800 000 kronor för budgetåret 1995/96 och 7 200 000 kronor för budgetåret 1997. I samband med att det nationella programmet presenterades tillsattes en kommitté som bl.a. fick till uppgift att stödja lokalt brottsförebyggande arbete och fördela stöd till uppbyggnaden av sådan verksamhet. För utförandet av denna uppgift har kommittén genom regeringsbeslut den 10 oktober 1996 anförtrotts de medel som avsatts för budgetåret 1995/96. De ansökningar om ekonomiskt stöd som kommit in till kommittén visar att det finns ett stort behov av att utveckla de brottsförebyggande insatserna. Kommittén har bl.a. startat en högskoleutbildning i lokalt brottsförebyggande arbete och driver projekt som syftar till att stärka skolans brottsförebyggande insatser. Riksdagen har nyligen gjort ett tillkännagivande, med anledning av justitieutskottets betänkande 1996/97:JuU12, med innebörd att regeringen snarast bör inleda en försöksverksamhet med medling. Regeringen avser att inom kort initiera en sådan försöksverksamhet. För att åstadkomma ett fungerande och effektivt brottsförebyggande arbete krävs också på andra områden systematiska och åtgärdsinriktade projekt som utvärderas och följs. Vidare är det angeläget att den samlade kunskapen sprids till dem som praktiskt arbetar med frågorna. Det finns behov av att på olika sätt nationellt stödja denna kunskapsuppbyggnad och förmedling av information. Utvecklingen av de brottsförebyggande insatserna medför således ett ökat medelsbehov för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Regeringens överväganden För att förstärka de brottsförebyggande insatserna och för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet föreslår regeringen att anslaget engångsvis år 1998 tillförs 15 000 000 kronor utöver tidigare beräknade 7 200 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 7 200 000 kronor. 9 Övrig statlig verksamhet 9.1 Allmänna advokatbyråer De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju byråer bedriver social mottagning på 15 mottagningsplatser. Ekonomiskt mål Det ekonomiska målet är fr.o.m. år 1997 att varje byrå skall generera intäkter exklusive finansiella intäkter som motsvarar minst verksamhetens kostnader exklusive finansiella kostnader, dvs. full kost-nadstäckning i enlighet med avgiftsförordningen (1992:191). Om det ekonomiska målet även hade gällt under budgetåret 1995/96 så hade endast sju av de allmänna advokatbyråerna uppfyllt målet. Resultatutveckling Resultatet för de allmänna advokatbyråerna har försämrats och huvudförklaringen är att antalet ärenden har fortsatt att minska. Under kalenderåret 1996 hade byråerna sammantaget ett resultat som uppfyllde det nya ekonomiska målet, faktureringsvolymen ökade något och kostnaderna minskade, främst beroende på en minskning av antalet anställda. Med utgångspunkt i resultatet för de första sex månaderna 1997 bedömer regeringen att det ekonomiska målet inte kommer att uppnås åren 1997 och 1998 trots att kostnaderna beräknas fortsätta att minska. En bidragande orsak till resultatförsämringen är de ändrade reglerna om underhållsbidrag. De nya reglerna har medfört en väsentlig minskning av de allmänna advokatbyråernas målvolym. År 1998 kommer den nya rättshjälpslag som träder i kraft i slutet av innevarande år att minska de allmänna advokatbyråernas intäkter, hur mycket är dock mycket svårt att bedöma i nuläget. Regeringens bedömning Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1995/96 är för flertalet byråer inte tillfredsställande. De åtgärder som Domstolsverket tillsammans med byråerna har vidtagit för att förbättra resultatet har förbättrat situationen men inte i så hög grad att det ekonomiska målet förväntas uppnås. Det är viktigt att Domstolsverket tillsammans med byråerna fortsätter sitt arbete med att vidta åtgärder i syfte att förbättra det ekonomiska resultatet. De byråer, som även efter vidtagna åtgärder, inte klarar det ekonomiska målet kan komma att läggas ned. Domstolsverket har i början av september 1997 i skrivelser till regeringen föreslagit att Allmänna advokatbyrån i Karlstad samt Allmänna advokatbyrån i Halmstads filialkontor i Varberg avvecklas. Regeringen kommer att noga följa den fortsatta utvecklingen. 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1997 1998 Intäkter exkl.finansiella intäkter1 115,9 114,1 101,5 139,8 90,4 90,4 Kostnader exkl. finansiella kostnader1 110,1 112,6 102,1 143,6 92,8 92,8 Resultat + 5,8 + 1,5 - 0,6 -3,8 -2,4 - 2,4 1. Löpande priser i miljoner kronor . 14 mkr som omfördelas från kriminalvården och 19 mkr som finansieras från det engångsvisa resurstillskott till utgiftsområdet som nämns i avsnitt 3.4.1 Resursfrågor. . I samband med försäkringsrätternas upphörande den 1 juli 1992 överflyttades 6 735 balanserade socialförsäkringsmål till kammarrätterna. PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 4 3 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 10 9 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 14 13 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 18 17 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 30 29 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 38 37 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 48 47 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 58 57 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 64 63 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4 76 75