Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1997/98:3 Tilläggsöverenskommelse till konventionen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 18 september 1997 Göran Persson Margot Wallström (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen den 3 juni l997 till konventionen den 30 juni l978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet. Tilläggsöverenskommelsen innebär i huvudsak att konventionens bestämmelser om förmåner vid ålderdom, invaliditet och till efterlevande anpassas till de ändringar som skett i den svenska lagstiftningen efter konventionens tillkomst men rör också reglerna för tillämplig lagstiftning och utsändning samt rätten till sjukvård i vissa fall. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut........................3 2 Ärendet och dess beredning.........................3 3 Bakgrund...........................................3 4 Tilläggsöverenskommelsen i huvuddrag...............4 5 Överenskommelsens kostnadseffekter.................6 6 Godkännande av överenskommelsen....................7 Bilaga Tilläggsöverenskommelse till konventionen den 30 juni 1978 mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet rörande social trygghet.......................................9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1997................................15 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 till konventio-nen den 30 juni l978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet. 2 Ärendet och dess beredning Under 1993 har en tilläggsöverenskommelse till konventionen den 30 ju-ni l978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet förhandlats fram mellan representanter för Sveriges och Turkiets regeringar. Tilläggsöverenskommelsen undertecknades i Stockholm den 3 juni 1997. 3 Bakgrund Mellan Sverige och Turkiet gäller sedan den 1 maj l981 en konvention om social trygghet med slutprotokoll jämte en överenskommelse om tillämpning av konventionen (se förordningen [1981:208] om tillämpning av en konvention den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet). Konventionen är ett resultat av de strävanden som inleddes under l970-talet för att få till stånd tidsmässiga och ändamålsenliga socialförsäkringskonventioner med tillämp- ning av vissa allmänna principer för samordningen. I konventionen finns därför bestämmelser om likabehandling ifråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationperioder samt rätt till export av vissa förmåner. En första konvention av detta slag undertecknades den 11 november 1975 med Österrike och förelades riksdagen för godkännande (prop. 1975/76:51, SfU 20, rskr. 165). Bestämmelserna i konventionen med Turkiet tillämpas på den svenska lagstiftningen om sjukförsäkring med föräldraförsäkring, folkpension, tilläggspension, allmänna barnbidrag och arbetsskadeförsäkring. Konventionens bestämmelser gäller därmot inte den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Till följd av de ändringar som gjorts i den svenska lagstiftningen efter konventionens tillkomst är vissa av bestämmelserna numera föråldrade och kan inte längre tillämpas. Detta gäller särskilt bestämmelserna i konventionens andra kapitel om pensioner. Rätten till folkpension i form av efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring ändrades den 1 januari l990 för att anpassas till ändrade ekonomiska och sociala förhållanden. Även rätten till folkpension i form av ålderspension har ändrats för att anpassas till den svenska anslutningen till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och senare den Europeiska unionen (EU), genom en ändring i nämnda lag den 1 januari l993. Efter ändringarna krävs inte längre att en utländsk medborgare som är bosatt i Sverige skall ha varit bosatt här under en viss minsta tid för att få rätt till folkpension i form av ålderspension. Numera utges förmånerna oavsett medborgarskap i förhållande till det antal år som tillgodoräknats, antingen som bosättningstid i Sverige eller som år med pen- sionspoäng inom tilläggspensioneringen. För att få full folkpension krävs 40 års bosättning eller 30 år med pensionspoäng. Utländska medborgare har dock enligt lagstiftningen ingen rätt till svensk folkpension vid bosättning utomlands. För tillämpningen av den svenska lagstiftning som konventionen omfattar finns således ett behov av att anpassa konventionens bestämmelser till de ändrade förhållandena. Förhandlingarna har därför från svensk sida i huvudsak haft som utgångspunkt att anpassa konventionens bestämmelser till de ändringar som genomförts i lagen om allmän försäkring och i övrigt få ett ändamålsenligt innehåll i konventionen. Förhandlingarna med Turkiet har resulterat i en tilläggsöverenskommelse till konventionen med Turkiet. Överenskommelsen innebär i huvudsak att konventionens bestämmelser har anpassats till de förändringar som skett i den svenska lagstiftningen efter konventionens tillkomst. Någon principiell anpassning av konventionens bestämmelser till de regler som gäller för samordningen av sociala trygghetssystem inom EU har däremot inte skett, även om vissa ändringar gjorts som innebär ett närmande till EG-rätten. Bl.a. gäller detta reglerna om tillämplig lagstiftning och utsändning av arbetskraft. Genom det associationsavtal som EG ingått med Turkiet (64/732/EEG, EGT 1964, 217, s. 3685) den 12 september 1963 och som bl.a. varit föremål för EG-domstolens uttolkning (mål C-277/94 Taflan-Met, REG 1996, s. I-4085), har den gemenskapsrättsliga principen om likabehandling av medlemsstaternas medborgare utsträckts till att också gälla turkiska medborgare som förvärvsarbetar inom gemenskapen. I fråga om rätten till svenska socialförsäkringsförmåner innebär detta att diskriminering på nationell grund är förbjuden och att turkiska medborgare skall ha rätt till förmåner på samma villkor som svenska medborgare i de fall särskilda bestämmelser gäller för utländska medborgare. Genom tilläggs- överenskommelsen slopas därför kravet på den särskilda väntetid som i vissa fall gäller för rätten till allmänt barnbidrag för utländska medborgare. Den nu framförhandlade tilläggsöverenskommelsen är den första i sitt slag. Den får därför anses vara av större vikt och bör godkännas av riksdagen. 4 Tilläggsöverenskommelsen i huvuddrag Tilläggsöverenskommelsen innehåller tre artiklar. I den första artikeln har de ändringar som görs i konventionen tagits in. Ändringarna berör samtliga av konventionens fyra avdelningar. I konventionens första avdelning görs konventionens bestämmelser tillämpliga på den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Tillägget har främst gjorts för att konventionens bestämmelser om tillämplig lagstiftning skall gälla hela den svenska socialförsäkringen, vilket får betydelse vid kompetenskonflikter mellan de två ländernas sociala trygghetssystem. Det skall således inte vara möjligt att uppbära förmåner från en del av det svenska socialförsäkringssystemet och samtidigt stå utanför en annan del av detta trygghetssystem. I konventionens andra avdelning, som innehåller bestämmelser om tillämplig lagstiftning, införs en principiell nyordning genom att det inte längre är lagstiftningen i bosättningslandet som skall tillämpas som huvudregel. I den nya lydelsen gäller som huvudregel att den som förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i det land där arbetet utförs, oavsett var han eller hans arbetsgivare är bosatt, och att personer som inte förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten. Genom ändringen kan personer som förvärvsarbetar i Sverige eller i Turkiet under så kort tid att de inte blir att anse som bosatta, ändå förvärva en rätt till pensionsförmåner och få rätt exempelvis till sjukpenning som annars ges ut endast till personer som är bosatta i landet. Även utsändningsreglerna ändras. För utsändning skall en tid av tolv månader gälla, vilket innebär en anpassning till motsvarande regler inom Europeiska unionen. Det bör framhållas att någon utsändning inte anses föreligga om det redan från början står klart att tiden kommer att överskridas. I ett sådant fall är det lagstiftningen i arbetslandet som skall gälla för den anställde redan från och med den första arbetsdagen i det andra landet. Bestämmelserna medger dock att utsändningstiden förlängs för det fall att oförutsedda händelser medför att tiden överskrids. En förlängning av tiden är dock beroende av ett godkännande från den behöriga myndigheten i den mottagande staten. En ändring som är av särskild betydelse för tillämpningen av svensk lagstiftning gäller den utsändes och hans familjemedlemmars bosättning. Genom de nya bestämmelserna anses de bosatta i den stat som de enligt konventionens bestämmelser om tillämplig lagstiftning skall vara omfattade av. Innebörden av denna bestämmelse är att medlemmarna i en familj alltid skall omfattas av samma lands lagstiftning. Familjemedlemmarna till en anställd som sänds ut från Turkiet för att arbeta i Sverige skall således inte omfattas av svensk lagstiftning under tiden för den anställdes vistelse i Sverige, utan de skall i likhet med vad som gäller för den anställde fortsätta att omfattas av turkisk lagstiftning. I det motsatta fallet gäller att familjemedlemmar som följer med en svensk som sänds ut för att arbeta i Turkiet fortsätter att omfattas av svensk lagstiftning under den tid som utsändningen varar. I konventionens tredje avdelning, första kapitlet, som innehåller särskilda bestämmelser om sjukdom, moderskap och barns födelse, görs ett tillägg som ger personer som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna rätt till fortsatta vårdförmåner på den statens bekostnad när de efter tillstånd reser till den andra fördragsslutande staten för att få sjukvård där. Tillämpningen av bestämmelsen kräver att inblandade institutioner har gett sitt tillstånd till vården före avresan. Bestämmelsen tar därför endast sikte på planerad sjukvård. Den har tillkommit på turkiskt initiativ och torde knappast få någon tillämpning i riktningen från Sverige till Turkiet. I andra kapitlet som innehåller bestämmelser om ålderdom, invaliditet och efterlevande görs omfattande ändringar för tillämpningen av svensk lagstiftning. Ändringarna, som är av betydelse när svenska pensionsförmåner beviljas, återspeglar emellertid endast principer som redan finns i konventionen. Bestämmelserna har emellertid anpassats till den nuvarande pensionslagstiftningen. En bestämmelse klargör begränsningarna i den exporträtt av förmåner som annars skulle föreligga enligt konventionen. Liksom tidigare gäller att turkiska medborgare har rätt till folkpension under bosättning utomlands på samma villkor som svenska medborgare, dvs. i förhållande till antalet år med pensionspoäng inom tilläggspensioneringen. Exporträtt saknas för de särskilda folkpensionsförmånerna. Således skall pensionstillskott, vårdbidrag, handikappersättning som självständig förmån samt de inkomstprövade förmånerna, dvs. bostadstillägg till pensionärer, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg för vård av barn endast betalas ut till den som är bosatt i Sverige. En pensionär som flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land förlorar således rätten till dessa förmåner. De begränsningar i exporträtten som nu redovisats tar däremot inte sikte på den ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, som från och med den 1 april 1997 innebär att rätten till folkpension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser skall inkomstprövas. I tredje kapitlet, som innehåller bestämmelser om arbetsskada, införs en ny bestämmelse som innebär att personer som ådragit sig arbetsskada enligt lagstiftningen i den ena av de fördragsslutande staterna har rätt att få erforderlig läkarvård för arbetsskadan eller sjukdomen också om de bosätter sig i den andra fördragsslutande staten på den första statens bekostnad. För svenskt vidkommande följer detta redan av bestämmelserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. För återbetalning av kostnaderna kompletteras bestämmelserna i konventionens fjärde avdelning. I tilläggsöverenskommelsens andra och tredje artikel återfinns sedvanliga ikraftträdande- och slutbestämmelser. 5 Överenskommelsens kostnadseffekter Konventionen mellan Sverige och Turkiet har i vissa delar blivit föråldrad och kan därför inte längre tillämpas. De förpliktelser som åligger Sverige enligt konventionen har emellertid inte bortfallit utan kvarstår. Det faktum att det finns oklara och ofullständiga bestämmelser i en socialförsäkringskonvention kan i sig förorsaka rättsförluster för enskilda och kostnader för det allmänna. Dessa olägenheter undanröjs nu genom den överenskomna tilläggsöverenskommelsen, som innebär att konventionens bestämmelser anpassas till den svenska lagstiftning som nu är i kraft. Särskild betydelse har detta för rätten till folkpension. Tilläggsöverenskommelsen innebär därvidlag inga nya åtaganden för svenskt vidkommande. I likhet med vad som gällde enligt de äldre konventions- bestämmelserna följer numera direkt av lagen (1962:381) om allmän försäkring att i Sverige bosatta utländska medborgare tjänar in rätt till folkpension på samma villkor som svenska medborgare. Rätten till folkpension är därför beroende av tillgodoräknad bosättningstid i Sverige eller det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats inom tilläggspensioneringen. Den besparing som ligger i de genomförda ändringarna av intjänandereglerna i lagen om allmän försäkring påverkas således inte av tilläggsöverenskommelsens bestämmelser. Det klargörs också att tidigare begränsningar av exporträtten kvarstår. Folkpension som utges enbart på grundval av bosättningstid skall således inte betalas ut vid bosättning utomlands. Detta gäller också för pensionstillskott, vårdbidrag, handikappersättning som självständig förmån samt de inkomstprövade förmånerna, dvs. bostadstillägg till pensionärer, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg för vård av barn. Den rätt som införs för en arbetsskadad person att vid bosättning i den andra avtalsslutande staten få erforderlig läkarvård för arbetsskadan eller arbets- sjukdomen på bekostnad av den stat enligt vars lagstiftning skadan är godkänd, medför inte att ett åtagande görs som går utöver vad som redan gäller enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Inte heller den avskaffade väntetiden för rätten till svenskt barnbidrag innebär ett åtagande som går utöver vad som redan gäller enligt EG:s associationsavtal med Turkiet. Däremot torde de ändringar som genomförs i reglerna om tillämplig lagstiftning antas ge vissa besparingar eller inkomstförstärkningar. För utsända till Sverige skall fortsättningsvis gälla att också deras medföljande familjemedlemmar skall kvarstå som omfattade av lagstiftningen i Turkiet. Dessa familjemedlemmar skall således fortsättningsvis varken tillgodoräknas bosättningstid i Sverige för rätt till folkpension eller ges rätt till barnbidrag. 6 Godkännande av överenskommelsen ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Riksdagen godkänner | |tilläggsöverenskommelsen den 3 juni l997 till | |konventionen den 30 juni l978 mellan Sverige och | |Turkiet om social trygghet. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Genom att bestämmelserna i konventionen ändras och anpassas till den svenska lagstiftning som nu gäller kommer Sverige att bättre kunna leva upp till de åtaganden som gjordes när konventionen undertecknades år l978. Det innebär inte endast att Sverige kan fullgöra sina internationella förpliktelser utan också att de tillämpande myndigheterna ges klara och entydiga regler för hur frågor som rör den sociala trygghetens område skall lösas mellan Sverige och Turkiet. Genom tilläggsöverenskommelsen görs inga nya åtaganden som medför kostnader för svenskt vidkommande. Tilläggsöverenskommelsen innebär att de bilaterala förhållandena mellan Sverige och Turkiet inom den sociala trygghetens område regleras på ett ändamålsenligt sätt. 3 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Åhnberg, Messing Föredragande: statsrådet Wallström Regeringen beslutar proposition 1997/98:3 Tilläggsöverenskommelse till konventionen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet. 15