Post 6207 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/3
Skatteförvaltning och
uppbörd
3
.
Förslag till statsbudget för år 1998
Skatteförvaltning och uppbörd
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 7
3 Inledning 9
4 Skatteförvaltningen och Tullverket 11
4.1 Skatteförvaltningen 11
4.2 Tullverket 19
.
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar förslaget till lag med anledning av bildandet av
Västra Götalands län,
2. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter,
3. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under
utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd enligt
följande uppställning.
ANSLAG
ANSLAGSTYP
ANSLAGSBELOPP
(TUSENTAL
KRONOR)
A 1 Riksskatteverket
ramanslag
356 304
A 2 Skattemyndigheterna
ramanslag
4 269 581
A 3 Tullverket
ramanslag
1 036 369
Summa
5 662 254
.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag med
anledning av bildandet av
Västra Götalands län
Härigenom föreskrivs följande.
Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan
författning beträffande Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län,
Skattemyndigheten i Älvsborgs län eller Skattemyndigheten i Skaraborgs län
skall efter utgången av år 1997 i stället gälla Skattemyndigheten i Västra
Götalands län.
2.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter1 orden ”Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus
län” skall bytas ut mot ”Skattemyndigheten i Västra Götalands län”.
1 Senaste lydelse av 3 kap. 16 § 1994:1906.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
.
3 Inledning
Omfattning/ändamål
Utgiftsområdet omfattar skatteförvaltningen (Riks-
skatteverket och skattemyndigheterna) och Tullverket.
Genom Sveriges inträde i Europeiska unionen har
kontaktytorna mellan skatteförvaltningen och Tullverket
förändrats. Tidigare svarade Tullverket för all uppbörd
av tull, mervärdesskatt och punktskatter i samband med
införsel av varor. Efter EU-inträdet har Tullverket kvar
denna arbetsuppgift endast i fråga om varuinförsel från
tredje land, dvs. land utanför EU. I handeln med andra
EU-länder är det i stället skatteförvaltningen som svarar
för uppbörd och kontroll vad gäller mervärdesskatt och
punktskatter.
Härigenom har de löpande arbetsuppgifter av likartad
natur som både skatteförvaltningen och Tullverket
sysslar med minskat mycket kraftigt i omfattning.
Samtidigt har emellertid behovet av samord-ning och
samverkan accentuerats i andra avseenden. Det gäller
inte minst kontrollen i fråga om punktskatter som
omfattas av det gemensamma förfarandet enligt rådets
direktiv (92/12EEG) av den 25 februari 1992 om
allmänna regler för punktskatte-pliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det
s.k. cirkulationsdirektivet. Genom
övergångsbestämmelser till den nya tullag som trädde i
kraft vid EU-inträdet, och därefter genom
bestämmelserna i den s.k. inregränslagen, har vissa
kontrollbefogenheter för Tullverket vid den inre gränsen
behållits i fråga om alkoholdrycker och tobaksvaror.
Genom den s.k. transportkontrollagen har
beskattningsmyndigheten (Skattemyndigheten i Dalarnas
län) fått vissa befogenheter att undersöka transportmedel
m.m. Denna kontroll utförs i samarbete mellan
beskattningsmyndigheten, Tullverket och polisen.
1995 års skatteflyktskommitté har nyligen i sitt
slutbetänkande Punktskattekontroll av alkohol, tobak
och mineralolja, m.m. (SOU 1997:86) bl.a. föreslagit
utvidgade möjligheter till fysisk kontroll och förbättrad
informationstillgång i kontrollverksamheten. Förslaget
remissbehandlas för närvarande.
En särskild utredare har tillkallats för att göra en
utvärdering av EU-medlemskapets effekter för
Tullverkets dimensionering och organisation m.m. (dir.
1997:34). I uppdraget ingår att belysa förutsättningarna
för och erfarenheterna av Tullverkets samarbete med
andra myndigheter, främst polisen och
skatteförvaltningen.
Även om det alltså finns viktiga beröringspunkter
mellan skatteförvaltningen och Tullverket är deras
verksamheter till största delen av olika slag och tjänar
skilda syften. Det innebär bl.a. att det inte är
meningsfullt att lämna en redovisning av dessa
verksamheter i resultattermer sammanhållet på utgifts-
områdesnivå.
Den av riksdagen tidigare beslutade besparingen på
statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet.
1994/95:FiU10, rskr. 1994/95:179) ligger fast. I 1996
års ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96: 150,
bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade
regeringen en besparing på 30 miljoner kronor inom
utgiftsområde 2 och 3 fr.o.m. 1998. En preliminär
fördelning som gjordes proportionellt till anslagens
storlek redovisades i budgetpropositionen för 1997
(prop. 1996/97:1). I denna proposition föreslås en
slutlig fördelning som såvitt gäller utgiftsområde 3
överensstämmer med den preliminära fördelningen.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
ANVISAT
1997
UTGIFTSPROGN
OS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
Skatteförvaltning och uppbörd
A 1 Riksskatteverket
547 150
325 200
354 505
340 000
356 304
365 802
375 416
A 2 Skattemyndigheterna
6 427
862
4 466
083
4 328
345
4 567 000
4 269
581
4 391
622
4 447
542
A 3 Tullverket
1 634
732
1 080
632
1 031
858
1 090 632
1 036
369
1 069
886
1 098
658
Totalt för utgiftsområde 3
8 609
744
5 871
915
5 714
708
6 000 632
5 662
254
5 827
310
5 921
616
4 Skatteförvaltningen och Tullverket
4.1 Skatteförvaltningen
Omfattning/ändamål
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala
ledningen av dels skatteförvaltningen, dels
exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
verksamhetsområde Kronofogdemyndigheterna). På
regional nivå finns fr.o.m. den 1 januari 1997 inom
skatteförvaltningen 23 skattemyndigheter med
sammanlagt 129 lokala kontor. Vid de lokala kontoren
sköts förutom beskattning även folkbokföring och
fastighetstaxering. För punktskatter och vissa
arbetsuppgifter på mervärdesskattens område finns vid
Skattemyndigheten i Dalarnas län ett för hela landet
gemensamt särskilt skattekontor i Ludvika.
Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Det direkta utfallet av kontrollverksamheten har
förbättrats.
– Omfattningen av den planmässiga
revisionsverksamheten har upprätthållits, samtidigt
som antalet revisioner i övrigt har minskat något.
Resursåtgången för s.k. grundhantering har minskat
till förmån för ökade kontrollinsatser.
– Anslagssparandet har ökat.
Mål för skatteförvaltningen
– Skatt skall tas ut i den omfattning, med den
fördelning och i den tid och ordning som åsyftas
med gällande skatteförfattningar.
– Olika samhällsfunktioner skall tillhandahållas
fullständig och korrekt basinformation ur
folkbokföringen med god tillgänglighet.
– Taxeringsvärden för fastigheter skall fastställas och
information om dessa tillhandahållas i enlighet med
vad som åsyftas med gällande författningar.
Prioriteringar för 1998
– Grundhanteringen skall rationaliseras ytterligare för
att ge utrymme för förstärkt skattekontroll,
flyttningskontroll och riktad service. Samtidigt
måste det säkerställas att det nya uppbördssystemet
(skattekontot) kan genomföras med så små
störningar i övergångsskedet som möjligt för de
skattskyldiga och myndigheterna. För att uppnå
rationaliseringsvinster krävs bl.a. ökade satsningar
på IT-området.
– Träffsäkerheten i kontrollverksamheten skall
förbättras. Kvaliteten i verksamheten skall höjas
genom kompetensutveckling och genom utveckling
av metoder för kvalitetssäkring. Särskilda insatser
skall göras för att stärka skatteförvaltningens
medverkan i bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten och för att snabbt upptäcka nya
former av skatteundandragande och föra dem under
rättslig prövning.
– Helhetssynen på den s.k. indrivningskedjan
(taxering – debitering – uppbörd – indrivning) är
viktig för att man skall få bästa möjliga upp-
bördseffektivitet. I en effektiv kontrollverksamhet
ligger inte bara att skatterna fastställs utan också att
de faktiskt betalas. Skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet skall i samverkan vidta åtgärder
för att minska förekomsten av försenade och
uteblivna betalningar och samarbetet skall utvecklas
på ett sådant sätt att det bidrar till att minska det
allmännas skatteförluster.
– Viktig är också helhetssynen på kontroll och service,
liksom ett koncerngemensamt förhållningssätt i
servicefrågor. Det framtida serviceutbudet skall
anpassas bättre till olika målgrupper och i ökad grad
styras av allmänhetens och företagens behov. Syftet
skall vara att underlätta för de skattskyldiga att ta
tillvara sina rättigheter och fullgöra sina
skyldigheter.
Resultatbedömning
Regeringen strävar efter att förbättra redovisningen av
målen för och resultatet av myndigheternas verksamhet
med inriktning på de effekter som verksamheten har ute
i samhället.
Det mål som har ställts upp för
beskattningsverksamheten kan ses som ett rent
effektmål. Målen vad gäller folkbokföring och
fastighetstaxering är mera inriktade på
skatteförvaltningens prestationer – ett mera
myndighetsnära perspektiv. Skillnaden i målens
karaktär bör dock inte överdrivas. Det förekommer inte
på något av områdena någon annan
myndighetsverksamhet som väsentligt påverkar
måluppfyllelsen än den verksamhet som bedrivs av
skatteförvaltningen. Däremot påverkas måluppfyllelsen i
beskattningsverksamheten av ett antal faktorer utanför
skatteförvaltningens kontroll, som t.ex. lagstiftningen på
skatteområdet, konjunkturläget och förekomsten av
gränsöverskridande transaktioner.
Verksamhetens resultat bör bedömas med
utgångspunkt från den uppföljningsmodell som RSV
tagit fram och som även ligger till grund för
verksamhetsmålen och återrapporteringskraven i
regleringsbrevet för år 1997 (RSV Rapport 1995:2).
Modellen bygger på att graden av uppfyllelse av målet
för beskattningsverksamheten bedöms utifrån kriterierna
beskattningseffektivitet, uppbördseffektivitet, kvalitet
och produktivitet.
Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållandet
mellan debiterad skatt och rätt skatt. Det ligger i sakens
natur att det inte går att få någon säker kunskap om
detta förhållande. Visserligen görs försök att bestämma
storleken av skattebortfallet bl.a. med hjälp av i särskild
ordning utförda stickprovskontroller, s.k. årliga
statistiska acceptansundersökningar. Dessa är emellertid
inte heltäckande och utfallet är alltför osäkert för att
kunna läggas till grund för bedömningen av
beskattningsverksamhetens resultat. Detta är dessutom i
hög grad beroende av faktorer utanför
skatteförvaltningens kontroll, som t.ex. ändringar i
lagstiftningen. Bedömningen får i stället göras genom
mätningar vad gäller sådana åtgärder (prestationer) som
kan antas påverka skattebortfallets storlek. Det kan vara
fråga om dels åtgärder som stärker de skattskyldigas
frivilliga medverkan, dels kontrollinsatser.
Kontrollinsatserna ger dels en direkt effekt i form av
ändrade debiteringar, dels en preventiv effekt. Hur stor
den preventiva effekten är antas bl.a. bero på
frekvensen av olika kontrollåtgärder, dvs. risken för att
felaktigheter upptäcks.
Det ligger alltså i sakens natur att den preventiva
effekten av skatteförvaltningens prestationer inom
kontrollverksamheten inte direkt kan mätas. Men även
det direkta beloppsmässiga utfallet av
kontrollverksamheten erbjuder vissa svårigheter i det
här sammanhanget. De belopp som debiteras kan
visserligen avläsas direkt, men det kräver en närmare
analys för att man skall kunna bedöma det ekonomiska
värdet av en viss debitering. Det hänger bl.a. samman
med att ett belopp helt eller delvis kan komma att falla
bort efter en process i skattedomstol, kanske många år
framåt i tiden, att det inte är säkert att den skattskyldige
kommer att ha förmåga att betala beloppet och att vissa
höjningar av den debiterade skatten kan ha att göra med
periodiseringsfrågor och därför bara innebär en
tidigareläggning av en debitering som ändå skulle ha ägt
rum någon senare period. Det är mot den här
bakgrunden som regeringen har tilldelat RRV medel
från anslaget Kontrollfunktionen i staten för ett projekt
som syftar till att bedöma skattekontrollens ekonomiska
värde. Kartläggningsarbetet inom projektet har nyligen
kommit igång och bedrivs i nära samarbete med RSV.
Uppbördseffektiviteten uttrycker förhållandet mellan
debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. I målet att
skatten skall betalas i rätt tid och ordning ligger
emellertid också att betalningsuppmaningar skall behöva
skickas ut i så liten utsträckning som möjligt och att
inkomstskatten i största möjliga utsträckning skall
betalas under inkomståret som preliminär skatt. Att
mäta graden av måluppfyllelse i den här delen är inte
förenat med några svårigheter. Det innebär emellertid
inte att målet är helt okomplicerat från
styrningssynpunkt. Ett antal faktorer vid sidan av
myndigheternas prestationer påverkar utfallet, t.ex.
konjunktur- och sysselsättningsförhållanden och attityder
till skattesystemet. Dessutom påverkas detta av arbetet
såväl hos skattemyn-digheterna som
kronofogdemyndigheterna. Att minska förekomsten av
försenade och uteblivna skattebetalningar har därför i
regleringsbrevet för år 1997 ställts upp som ett för
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet gemensamt
verksamhetsmål. Även andelen av den slutliga skatten
som blir betald i form av preliminär skatt under
inkomståret påverkas av en rad andra faktorer än
skattemyndigheternas agerande, t.ex. av svängningar i
konjunktur och ränteutveckling men i hög grad också av
ändringar i det materiella regelverket, t.ex. vad gäller
avdragsrätt.
RSV:s resultatredovisning
Av skatteförvaltningens totala resurser användes under
år 1996 ca 8 procent för folkbokföring, vilket är något
mindre än under år 1995. Drygt 5 procent användes för
fastighetstaxering. Det är mer än under år 1995, vilket
hänger samman med att den största delen av
kostnaderna för 1996 års allmänna fastighetstaxering av
småhus betalades under 1996.
Återstoden av resurserna, dvs. ca 85 procent,
användes för beskattning.
Inom beskattningsverksamheten har överföringen av
resurser från den s.k. grundhanteringen, sedd som
helhet, till kontrollverksamhet kunnat fortsätta. Inom
grundhanteringen har dock ökade resurser fått avsättas
för hanteringen av mervärdesskattedeklarationer, vilket
anges bero på ett kraftigt ökat antal deklarationer till
följd av förkortningen av redovisningsperioderna.
UTGIFTER I BESKATTNINGSVERKSAMHETEN
MILJONER KRONOR
1992
1993
1994
1995
1996
ÄNDR
95-96
Direkt och
indirekt lön
2
375
2
419
2
343
2
437
2
639
202
ADB
550
503
450
536
647
111
Lokaler
475
503
485
434
477
43
Övrigt
582
572
448
519
492
-27
Summa
3
982
3
997
3
726
3
926
4
255
329
Varav
Grund-
hantering
2
641
2
347
1
967
1
786
1
827
41
Skrivbords-
granskning
636
793
903
1
201
1
373
172
Revision
705
857
856
939
1
055
116
Det direkta beloppsmässiga utfallet av
kontrollverksamheten har förbättrats avsevärt, från
knappt 12 miljarder kronor 1995 till närmare 17
miljarder kronor 1996.
DIREKT BELOPPSMÄSSIG EFFEKT AV OFFENSIVA
ÅTGÄRDER 1994-1996
MILJARDER KRONOR
1994
1995
1996
Inkomsttaxering
m.m.
Vid årlig
taxering
5 375
3 525
7 696
Vid omprövning
3 421
4 174
5 141
Summa
inkomstskatt
8 796
7 699
12 837
Mervärdesskatt
3 071
3 078
3 107
Arbetsgivaravgifte
r
750
873
730
Punktskatter
-83
86
83
Totalt
12 534
11 736
16 757
RSV påpekar dock att det bl.a. har funnits vissa
tekniska brister i statistikinsamlingen som bör föranleda
viss försiktighet i jämförelsen.
Den totala ändringsfrekvensen i den s.k.
skrivbordsgranskningen har minskat något. Detta kan
enligt RSV till stor del förklaras med omläggningar i
förfarande m.m. inom vissa delområden. Inom området
arbetsgivaravgift och källskatt har ändringsfrekvensen å
andra sidan ökat påtagligt, från 4,1 till 5,8 procent av
antalet deklarationer, vilket dock till stor del förklaras
av ändrade beslutsrutiner.
TOTALT ANTAL ÄNDRINGSBESLUT SAMT DÄRAV
BESLUT INOM OFFENSIV GRANSKNING
TOTALT
OFFENSIV GRANSKNING
SKATTESLAG
ANTAL
BESLUT
ANTAL
BESLUT
I PROCENT AV
DEKLARATIONE
R
1996
1996
1995
1996
Inkomstskatt
m.m.
Vid årlig
taxering
452 400
379 900
5,6
%
5,4
%
Omprövning/
omräkning
183 200
70 900
1,3
%
1,0
%
Summa
inkomstskatt
m.m.
635 600
450 800
6,9
%
6,4
%
Arbetsgivarav
g.
Källskatt
228 400
168 400
4,1
%
5,8
%
Mervärdesskat
t
402 900
88 500
3,1
%
2,1
%
Totalt
1 266
900
707 700
För revisionsverksamheten gäller att antalet planmässiga
revisioner totalt sett har upprätthållits. Nedlagd tid inom
denna del av verksamheten har ökat. Antalet
urvalsrevisioner har däremot minskat med drygt 10
procent jämfört med 1995, samtidigt som den nedlagda
tiden per revision har ökat.
Uppbördsförlusterna, dvs. skillnaden mellan det
restförda beloppet efter återkallelser och det betalda
beloppet, har ökat något under år 1996 jämfört med år
1995, men är trots det betydligt mindre än under
tidigare år på 1990-talet.
För produktiviteten i beskattningsverksamheten som
helhet redovisar RSV en utveckling där index för år
1996 är 125,9, med 1992 som basår. För 1995 var
index 123,4. Detta tyder på att den totala
produktiviteten, som var oförändrad 1995 jämfört med
1994, åter har stigit något.
RESTFÖRING OCH UPPBÖRDSFÖRLUSTER FÖR DE STORA SKATTESLAGEN 1990-1996
MILJARDER KRONOR EXKL. DRÖJSMÅLSAVGIFTER M.M.
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
Restfört brutto
12,3
13,4
15,7
13,9
14,8
10,9
12,2
återkallat
-2,3
-3,9
-3,8
-2,7
-3,5
-2,5
-3,0
Restfört netto
10,0
9,5
11,9
11,2
11,3
8,4
9,2
Betalt
-2,5
-3,0
-3,3
-3,0
-3,9
-3,4
-3,5
Uppbördsförlust
7,5
6,5
8,6
8,1
7,4
5,0
5,7
varav fysiska personer
1,8
1,6
1,5
varav juridiska personer
5,7
3,3
4,2
Uppbördsförlust i % av
totalt fastställda skatter
1,0 %
0,8 %
1,2 %
1,1 %
1,0 %
0,6 %
0,6 %
Anm. Med ”de stora skatteslagen” avses i denna tabell inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Dessa svarade för 1996 för 96
procent av totalt restförda skatter.
Vad gäller kvaliteten ger utfallet av intern
statistikinsamling inte någon entydig bild. Behovet av att
rätta tidigare fattade beslut av andra skäl än offensiv
granskning är ungefär detsamma som tidigare och
ungefär lika stor andel av det belopp som lämnats för
indrivning faller senare bort genom nedsättning eller
undanröjande av debiteringar. För handläggningstiderna
saknas säkra tidsserier men RSV:s bedömning är att de
är i stort sett oförändrade. Den attitydundersökning som
gjorts under 1996 av allmänhetens inställning till
skatteförvaltningen tyder på att utvecklingen vid tidigare
undersökningar under perioden 1986-1995 mot en allt
positivare inställning har brutits. En viss försämring kan
sålunda noteras 1996 jämfört med 1995. Samtidigt visar
undersökningen på att attityden till skattesystemet blivit
mycket mera negativ sedan 1992. Enligt RSV kan det
vara detta som fått återverkningar också i form av en
mindre positiv inställning till skatteförvaltningen.
Inom folkbokföringen har mängden ärenden och
utfärdade personbevis fortsatt att minska, om än inte i
samma takt som mellan 1994 och 1995. RSV redovisar
bedömningen att kvaliteten på informationen i
folkbokföringens register stadigt har förbättrats sedan
1991. Särskilt under 1996 har stora insatser gjorts för
att rätta felaktigheter inför starten under 1997 av det nya
aviseringsregistret. Handläggningstiderna har inte
kunnat minskas och skillnaderna mellan olika kontor är
avsevärd. Antalet utförda flyttningskontroller har ökat,
men endast marginellt.
Under verksamhetsåret har 1996 års allmänna
fastighetstaxering av småhusenheter slutförts. Detta har
skett inom föreskriven tid. Vid taxeringen har det nya,
registerbaserade förfarandet tillämpats. RSV redovisar
bedömningen att taxeringen utförts med god kvalitet.
Detta grundar man bl.a. på en acceptansundersökning
som tyder på god tillförlitlighet för värdefaktorerna för
mark. Däremot har fastighetsägarna haft svårigheter
med mätningen av sina hus.
Regeringens bedömning
Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till de
bedömningar från RSV:s sida som har redovisats i det
föregående. Som helhet får resultatet av verksamheten
inom skatteförvaltningen bedömas som fullt
tillfredsställande, eftersom flera av de viktigaste
indikatorerna har utvecklats i rätt riktning. Ett oroande
tecken är dock de uppenbara svårigheterna att öka eller,
såvitt gäller urvalsrevisionen, ens upprätthålla antalet
revisioner. Det finns flera förklaringar till detta. Som
redan nämnts har RSV pekat på att
revisionsverksamheten inriktats mot allt mera
komplicerade objekt där varje revision kräver större
resursinsats. RSV har också pekat på att den
uppbyggnad av kontrollresurserna som skett under
senare år har krävt stora insatser av erfaren personal för
handledning av nyrekryterade revisorer och därigenom
tagit resurser från det operativa arbetet. Det är bl.a. mot
den bakgrunden som regeringen i regleringsbrevet för
år 1997 har uppdragit år RSV att vid samma tid som
årsredovisningen lämna en särskild rapport med
redovisning av kontrollverksamhetens utveckling åren
1992-1997. I rapporten skall tyngdpunkten ligga på
analys av kontrollverksamheten och vilka slutsatser som
kan dras av en sådan analys beträffande
skatteundandragandets omfattning och fördelning. Det
skall också redovisas bl.a. vilken inverkan det särskilda
medelstillskottet fr.o.m. budgetåret 1993/94 har haft. I
sammanhanget skall RSV även redovisa eventuella
problem som den snabba omvandlingen och
utbyggnaden av kontrollverksamheten kan ha medfört.
På motsvarande sätt är det ägnat att inge viss oro att
frekvensen av flyttningskontroller inom folkbokföringen
inte har kunnat ökas nämnvärt. På detta område
framgår det också av RSV:s redovisning att den
sammanlagda tid som lagts ned på kontroller har
minskat.
RRV har medverkat i en nyligen avslutad
samnordisk granskning av skattekontrollen i Norden
(RRV 1997:41). Rapporten från granskningen visar på
betydande svårigheter att göra jämförelser mellan
länderna, men också på skillnader vad gäller t.ex.
kostnader och ändringsfrekvens som är så stora att de
kan förtjäna närmare analys. Regeringen räknar med att
återkomma till den saken i ett senare sammanhang.
Övergången till skattekontosystemet och tekniska
förändringar som är kopplade till denna utgör en kritisk
del av verksamheten särskilt under första kvartalet
1998. Det krävs en hög beredskap hos myndigheterna
att göra extra insatser som kan behövas för att minimera
skadeverkningarna av tekniska störningar som inte helt
kan uteslutas trots noggrann utprovning av systemen.
Regeringen är medveten om att detta innebär en
begränsning av möjligheterna till
ambitionsnivåhöjningar i den offensiva verksamheten
under denna tid och att sådana insatser därför kan
komma att få anstå till längre fram under året. Det som
nu har sagts innebär inte att kontrollverksamheten under
året som helhet på något vis får eftersättas. Tvärtom är
det nu som tidigare en högst prioriterad uppgift för
skatteförvaltningen att vidta sådana åtgärder att
skattekontrollen kan bedrivas med full kraft trots de
beslutade minskningarna av den totala
resurstilldelningen. Utgångspunkten för den
prioriteringen är att skattekontrollen har vital betydelse
för det allmännas inkomster av skatter och avgifter och
att varje inskränkning av den verksamheten medför ett
inkomstbortfall som är många gånger större än den
resursbesparing som kan göras.
Ny regionindelning för skatteförvaltningen
Riksdagen beslutade i december 1996, efter förslag i
budgetpropositionen för år 1997, om en ny region-
indelning för kronofogdemyndigheterna. I stället för de
24 myndigheter som fanns till utgången av år 1996
bildades den 1 januari 1997 tio regionala myndigheter.
De främsta skälen för omorganisationen var att många
av de tidigare myndigheterna var för små för att ge
tillräckligt underlag för olika interna stödfunktioner och
för att kunna bygga upp och vidmakthålla tillräcklig
kompetens för vissa operativa funktioner där kravet på
specialistkunnande är stort men arbetsvolymerna små.
En under några år tillämpad modell med s.k. ordnad
samverkan över länsgränserna hade gett vissa fördelar
från bl.a. kompetenssynpunkt men samtidigt visat sig
resurs-krävande och dessutom inneburit vissa problem
vad gäller styrningen av verksamheten.
I budgetpropositionen för år 1997 underströk
regeringen vikten av att inom skatteförvaltningen vidta
sådana åtgärder att beslutade anslagsneddragningar inte
ledde till försämringar i den operativa verksamheten.
Det uttalades att RSV bl.a. måste överväga
organisatoriska anpassningar i detta syfte, och att
regeringen noterat att ett arbete satts igång av verket för
att undersöka om en regionalisering av
skatteförvaltningen kunde vara en lämplig
effektiviseringsåtgärd.
RSV:s förslag
RSV har därefter, i maj 1997, till regeringen
överlämnat ett förslag till ny regionindelning för
skatteförvaltningen. Den föreslagna indelningen
överensstämmer med den som gäller för kronofogde-
myndigheterna utom såvitt gäller Hallands län, som
föreslås bilda en region tillsammans med Jönköpings
och Östergötlands län i stället för att föras samman med
det blivande Västra Götalands län. På denna punkt
föreslår RSV att kronofogdemyndigheternas regioner nu
ändras så att regionerna blir desamma för båda
förvaltningarna. För skattemyndigheterna föreslås på
flera håll andra sätesorter än för
kronofogdemyndigheterna. Den nya indelningen
föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 1999.
Myndigheterna i Västra Götaland skall dock slås
samman samtidigt som det nya länet där bildas, dvs.
fr.o.m. den 1 januari 1998.
Regeringens förslag
Som redan framgått anser regeringen det vara av största
vikt att beslutade besparingar kan genomföras utan att
den operativa verksamheten blir lidande. Det innebär att
möjligheterna till besparingar främst måste sökas inom
områdena ledning, styrning och administration.
Erfarenheterna av försök som gjorts inom
skatteförvaltningen och erfarenheterna av den s.k.
ordnade samverkan mellan kronofogdemyndigheter
visar att det inte går att komma särskilt långt på den
vägen om inte indelningen på regional nivå ändras.
Ett behållande av den nuvarande indelningen skulle, i
förening med beslutade besparingskrav, framför allt
drabba kontrollverksamheten, som är den del av
skattemyndigheternas verksamhet där det finns
möjlighet att i viss utsträckning välja ambitionsnivå.
Därmed skulle den av statsmakterna eftersträvade
satsningen på kraftfullare bekämpning av
skatteundandragande och ekonomisk brottslighet förlora
i kraft.
En övergång till färre och större myndigheter
förbättrar enligt regeringens bedömning också påtagligt
möjligheterna att upprätthålla en godtagbar kvalitet i alla
delar av verksamheten. De problem med detta som
skattemyndigheterna har i dag hänger bl.a. samman
med att man hos de mindre myndigheterna inte har
tillräckligt många ärenden av alla slag för att
myndigheterna skall kunna upprätthålla tillräcklig
kompetens för alla arbetsuppgifter. Genom den
europeiska integrationen och internationaliseringen i
övrigt ställs förvaltningen dessutom inför ökade krav på
specialistkompetens. Det stora antalet myndigheter och
deras starkt varierande storlek gör det också svårt att
upprätthålla en tillräcklig enhetlighet i agerandet mot de
skattskyldiga. På det sättet finns det risk för att
beskattningen blir eller i vart fall uppfattas som
olikformig över landet.
Det stora antalet skattemyndigheter medför vidare att
de totala resurser som måste avsättas för
myndighetsgemensamma specialistfunktioner t.ex. på
det juridiska området blir onödigt stora. Det minskar
möjligheterna till decentralisering och kan på sikt leda
till att det blir nödvändigt att koncentrera vissa uppgifter
till bara en del av myndigheterna. En sådan utveckling
skulle enligt regeringens mening vara ett dåligt
alternativ till ändrad myndighetsindelning, bl.a. med
tanke på intresset för skattskyldiga och arbetsgivare av
att ha endast en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen.
Slutligen gäller att en ändrad myndighetsindelning i
enlighet med RSV:s förslag självfallet förbättrar
förutsättningarna för en effektiv samverkan mellan
skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts anser
regeringen att RSV:s förslag i princip bör följas och att
de nuvarande 23 skattemyndigheterna fr.o.m. den 1
januari 1999 alltså bör ersättas med tio myndigheter.
Redan fr.o.m. den 1 januari 1998 bör dock de tre
myndigheterna i Västra Götaland bilda en myndighet.
Övergången till en myndighet bör regleras i en särskild
lag. Den ändrade länsindelningen föranleder också en
ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (se avsnitt 2).
På en punkt anser emellertid regeringen att verkets
förslag bör frångås. Det gäller Hallands län. Den
föreslagna lösningen att föra samman Halland med
Jönköpings län och Östergötlands län framstår inte som
naturlig från verksamhetssynpunkt eftersom kopplingen
i näringshänseende mellan kustområdet i Halland och
Jönköpingsområdet är svag. Från geografisk synpunkt
skulle denna lösning vidare innebära att det bildades en
mycket långsmal region med relativt stora avstånd till
vissa av verksamhetsorterna.
Desto starkare band finns det mellan den norra delen
av Halland och Göteborgsområdet vad gäller näringsliv,
resor till och från arbetet m.m. De allra nordligaste
delarna av Halland har i dessa hänseenden kommit att
fungera snarast som ytterområde till Göteborg. För de
sydligare delarna av Halland finns kopplingar av
liknande slag, om än inte fullt lika starka, till
angränsande delar av Skåne. Däremot saknas det starka
sådana kopplingar till inlandet.
Som regeringen anfört i budgetpropositionen för år
1997 med anledning av länssammanslagningen i Skåne
bör myndighetsindelningen för skattemyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna följa länsindelningen när
denna ger från verksamhetssynpunkt lämpliga regioner.
På motsvarande sätt bör som allmän princip gälla att ett
län inte bör delas mellan olika regioner. Som nyss har
beskrivits är emellertid förhållandena i Hallands län
särpräglade och motiverar enligt regeringens mening att
regionerna inom skatteförvaltningen utformas på det
sättet att Kungsbacka, Varbergs och Falkenbergs
kommuner förs samman med Västra Götaland och
övriga kommuner i Hallands län med Skåne.
Motsvarande föreslås gälla för
kronofogdemyndigheterna. Övergångsvis bör under år
1998 hela Halland fortfarande vara en del av Västra
Götalandsregionen inom exekutionsväsendet och ett eget
myndighetsområde inom skatteförvaltningen.
Beträffande valet av sätesort anförde regeringen i
budgetpropositionen för år 1997 beträffande Skåne län
att det oundvikligen skulle leda till effektivitetsförluster
att förlägga myndighetens ledning till någon annan ort
än den där verksamheten har sin tyngdpunkt. Det var
därför i fallet Skåne klart att Malmö borde vara
sätesort.
Vad gäller Västra Götaland har den särskilde
utredare som på regeringens uppdrag lagt fram förslag
beträffande lokaliseringen av offentlig verksamhet i det
nya länet föreslagit Mariestad som sätesort för
skattemyndigheten. Medan Göteborg är den ort där
verksamheten i det nya länet har sin tyngdpunkt är
Mariestad en mycket liten verksamhetsort inom
skatteförvaltningen, så liten att en lokalisering dit av
myndighetens ledning framstår som onaturlig och
skadlig för verksamheten. Det kan befaras att en sådan
lokalisering i många hänseenden skulle bli en tom gest.
Ledningen för myndigheten skulle i praktiken komma
att befinna sig i Göteborg och på andra större
verksamhetsorter inom regionen i betydligt större
utsträckning än i Mariestad. En godtagbar inomregional
balans bör därför i stället åstadkommas genom att det
inom skatteförvaltningen lokaliseras annan verksamhet
på det regionala planet och eventuellt viss verksamhet
som omfattar flera regioner till Mariestad. Sådan
verksamhet kan t.ex. avse löpande administration och
IT-stöd. RSV utreder för närvarande frågan om
inrättande av en för landet gemensam s.k. help-desk.
Enligt regeringens mening bör man noga pröva
möjligheten att förlägga denna till Mariestad.
Regeringen avser att uppdra åt RSV att lokalisera
verksamheten på sådant sätt att i vart fall motsvarande
effekt på sysselsättningen i Mariestad uppnås som en
förläggning dit av myndighetens ledning.
På många andra håll i landet är det inte så att en viss
ort framstår som så dominerande från
verksamhetsynpunkt att den kan anses självskriven som
sätes-ort. RSV har för de flesta av regionerna fört fram
två alternativ, där det ena är samma ort som
kronofogdemyndighetens sätesort. Det är dock inte i
alla fall som detta är verkets förstahandsalternativ. Som
RSV anfört är det inte av någon avgörande betydelse för
samverkan mellan myndigheterna att ledningen finns på
samma ort. Det viktiga är i stället att de orter från vilka
huvuddelen av det operativa arbetet utförs, och
gränserna mellan regionerna, sammanfaller. I de fall
där RSV i sitt förslag avviker från
kronofogdemyndigheterna vad gäller valet av sätesort
kan detta sägas bidra till inomregional balans och
förslaget bör kunna följas på dessa punkter. Det innebär
t.ex. att Luleå bör vara sätesort för den myndighet som
omfattar Norrbottens och Västerbottens län. Ett
undantag gäller den myndighet som omfattar
Västernorrlands och Jämtlands län. RSV har här som
sätesort föreslagit i första hand Härnösand och i andra
hand Sundsvall. Sundsvall är den ort där verksamheten i
regionen har sin tyngdpunkt. Från rent
verksamhetsmässiga utgångspunkter skulle en
lokalisering dit vara naturlig. För en lokalisering till
Härnösand kan goda regional- och
sysselsättningspolitiska skäl anföras. Det har emellertid
blivit alltmer tydligt att det krävs åtgärder för att
vidmakthålla livskraften hos orterna i regionens inland
och då inte minst Östersund. Såväl offentlig som annan
verksamhet har dragits bort från Östersund i en
utsträckning som enligt regeringens mening motiverar
att det i denna del av landet tas särskilda hänsyn vid
lokaliseringen. Östersund bör därför väljas som sätesort
i regionen.
Regeringens förslag innebär att det fr.o.m. den 1
januari 1998 bildas en skattemyndighet vars
verksamhetsområde omfattar Västra Götalands län.
Fr.o.m. den 1 januari 1999 bildas för Norrbottens och
Västerbottens län en myndighet med Luleå som
sätesort, för Västernorrlands och Jämtlands län en
myndighet med Östersund som sätesort, för Gävleborgs
och Dalarnas län en myndighet med Gävle som sätesort,
för Värmlands och Örebro län en myndighet med
Örebro som sätesort, för Uppsala, Södermanlands och
Västmanlands län en myndighet med Västerås som
sätesort, för Stockholms och Gotlands län en myndighet
med Stockholm som sätesort, för Östergötlands och
Jönköpings län en myndighet med Linköping som
sätesort, för Västra Götalands län samt Kungsbacka,
Varbergs och Falkenbergs kommuner en myndighet
med Göteborg som sätesort, för Kronobergs, Kalmar
och Blekinge län en myndighet med Växjö som sätesort
och för Skåne län samt Laholms, Halmstads och Hylte
kommuner en myndighet med Malmö som sätesort.
RSV har beräknat att omorganisationen ger
besparingar inom ledning och administration
motsvarande ca 100 årsarbetskrafter. I den operativa
verksamheten som helhet, där lönerna genomsnittligt är
lägre, motsvarar detta ca 150 årsarbetskrafter. Den ger
därmed ett inte oväsentligt bidrag när det gäller att klara
av beslutade besparingar utan att den operativa
verksamheten tar skada.
Skattebrottsenheter
Regeringen beslutar i dag en lagrådsremiss om
skattemyndigheternas medverkan i
skattebrottsutredningar. Verksamheten skall bedrivas i
särskilda skattebrottsenheter. I den proposition som
regeringen längre fram kommer att överlämna i denna
fråga redovisas förutom författningsförslag m.m. även
de resursmässiga konsekvenserna av förslaget. Det bör
dock redan nu påpekas att de resursramar som avses
gälla för skatteförvaltningen under de närmaste åren inte
medger att skattebrottsenheterna inrättas såvida man inte
på något sätt frigör resurser utan att inkräkta på
utrymmet för övrig operativ verksamhet. Genom den
ovan föreslagna indelningen i regioner skapas enligt
regeringens bedömning det resursmässiga utrymme som
krävs för detta ändamål.
Lokalisering av viss verksamhet till Söderhamn
Regeringen uppdrar genom ett beslut i dag åt RSV att
inom ramen för en omstrukturering av
telefoniverksamheten lokalisera en s.k. telefonistkonsol
med vissa kringfunktioner till Söderhamn. Åtgärden
bedöms ge ett tillskott på ca 25 arbetstillfällen i
Söderhamn.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV:s revisionsberättelse avseende skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet innehåller inte någon
invändning. Vid granskningen av delårsrapporten för
perioden 1 januari – 30 juni 1997 har inte framkommit
något som tyder på att rapporten inte uppfyller kraven
på att ge en rättvisande bild av verksamhetskostnader
och intäkter och av den ekono-miska ställningen.
I övrigt gäller att RRV i sin årliga rapport bl.a.
föreslår regeringen att beräknade inkomster av
uppbördsverksamheten inarbetas i regleringsbrevet för
skatteförvaltningen till grund för RSV:s analys och
styrning. Vidare vill RRV uppmärksamma regeringen
på riskerna för att punktskattekontrollen inte svarar mot
de växande kontrollbehoven framför allt sedan EU-
inträdet och de svåra avvägningar som skattekontrollen
inrymmer och de samband som finns mellan å ena sidan
resurstilldelning och å andra sidan omfattning,
inriktning och prioriteringar i kontrollen.
Regeringen har full förståelse för intentionerna
bakom förslaget att ta in beloppsuppgifterna från
inkomstberäkningen i regleringsbrevet. Utan tvivel är
dessa uppgifter viktiga som utgångspunkt för
analysverksamheten. Utfallet av uppbörden påverkas
emellertid av ett så stort antal andra faktorer än
skatteförvaltningens arbete att kopplingen till
regleringsbrevet som styrdokument inte framstår som
särskilt stark. Möjligheten att använda uppgifterna i
analyssammanhang påverkas inte heller av om de finns
intagna i regleringsbrevet eller inte. Regeringen avser
mot den bakgrunden inte att följa detta RRV-förslag.
I sammanhanget bör nämnas att RSV i anslutning till
delårsrapporten för första halvåret 1997 har begärt
dispens från kravet i 14 § förordningen (1996:882) om
myndigheters årsredovisning m.m. vad gäller prognoser
för uppbörd. Arbetet med prognoser för
skatteuppbörden kräver medverkan av flera aktörer, till
vilka RSV hör. Huvudansvaret ligger dock på
Finansdepartementet och RSV:s roll i arbetet bör vara
en annan än att på egen hand redovisa prognoser.
Regeringen avser mot den bakgrunden att bifalla RSV:s
begäran.
Regeringen delar uppfattningen att det finns
anledning att uppmärksamma punktskattekontrollen och
skattekontrollen i allmänhet på det sätt som RRV anfört.
Som framgått i det föregående pågår nu
utredningsarbete respektive fortsatt beredning av
utredningsförslag i flera frågor inom detta område.
Regeringen räknar därför med att återkomma till
riksdagen längre fram och ser inte något skäl att nu ta
initiativ till ytterligare åtgärder med anledning av
RRV:s synpunkter.
A 1 Riksskatteverket
1995/96
Utgift
547 150
1
Anslag
s-
sparan
de
179 878
Därav
1996
Utgift
325 200
1997
Anslag
354 505
Utgifts
-
progno
s
340 000
1998
Förslag
356 304
1999
Beräkna
t
365 802
2000
Beräkna
t
375 416
1. Beloppen anges i tusental kronor.
Under anslaget anvisas medel också för RSV:s
arbetsuppgifter som central myndighet inom
exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4 Rättsväsendet,
verksamhetsområde Kronofogdemyndigheterna).
A 2 Skattemyndigheterna
1995/96
Utgift
6 427
862
1
Anslag
s-
sparan
de
554 649
Därav
1996
Utgift
4 466
083
1997
Anslag
4 328
345
Utgifts
-
progno
s
4 567
000
1998
Förslag
4 269
581
1999
Beräkna
t
4 391
622
2000
Beräkna
t
4 447
542
1. Beloppen anges i tusental kronor.
Inom RSV har det under budgetåren 1993/94 och
1994/95 byggts upp ett avsevärt anslagssparande. Under
budgetåret 1995/96 minskade anslagssparandet, bl.a.
som ett resultat av att regeringen beslutade om
bortföring av vissa medel från anslaget som en
besparing. Regeringen har därefter under våren 1997
beslutat om ytterligare bortföring av medel.
Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut
137 250 000 kronor förts bort från anslaget.
Även inom skattemyndigheterna har det byggts upp
ett avsevärt anslagssparande. Uppbyggnaden har fortsatt
under budgetåret 1995/96. Även i fråga om
skattemyndigheterna har regeringen vid flera tillfällen
beslutat om bortföring av medel från anslaget som en
besparing. Sammanlagt har i enlighet med regeringens
beslut 51 500 000 kronor förts bort från anslaget.
Regeringens överväganden
Förbrukningen av anslagsmedel inom
skatteförvaltningen har visat sig vara svår att förutsäga.
De både i absoluta tal och i förhållande till respektive
anslagsbelopp avsevärda överskotten har flera
förklaringar. En viktig förklaring är svårigheten att på
förhand med någon större precision ange i vilken takt
medel som har avsatts för investeringar i utrustning och
systemutveckling m.m. på IT-området kommer att
förbrukas. En annan förklaring är fördröjningar i
rekryteringen av nya medarbetare. En avsevärd del av
överskottet på anslaget till skattemyndigheterna utgörs
också av medel som avsatts för pensionsersättningar i
samband med avveckling av personal. Som framgått av
redovisningen av personalpolitiska konsekvenser (se
volym 1) pågår inom skatteförvaltningen en omställning
som innebär att s.k. baspersonal i stor omfattning måste
lämna verksamheten, samtidigt som rekrytering sker av
revisorer och viss annan högutbildad personal.
Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att anslagssparandet såvitt
gäller skattemyndigheterna kommer att avvecklas helt
och anslagskrediten tas i anspråk i mindre utsträckning
under år 1999 och något mera under år 2000, medan
det inom Riksskatteverket fortfarande kommer att finnas
visst men kraftigt minskat anslagssparande vid utgången
av år 2000.
Enligt regeringens mening finns det behov av att
vidareutveckla den allmänt tillgängliga statistiken på
skatteområdet. Detta kan ske bäst om ansvaret för
framtagning av en skattestatistisk årsbok, som för
närvarande åvilar SCB, förs över till RSV. För detta
ändamål har anslaget till RSV tillförts 1,3 miljoner
kronor.
Mot bakgrund av det som sagts i det föregående
finner regeringen i övrigt inte anledning att nu göra
någon ändrad bedömning vad gäller resursbehovet
under perioden t.o.m. år 2000.
4.2 Tullverket
Omfattning/ändamål
Tullverket består av Generaltullstyrelsen samt tolv
regionala myndigheter vilka har ansvaret för
tullverksamheten inom respektive region.
Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet och svarar
därmed för ledning av Tullverkets verksamhet.
Som en följd av inträdet i den Europeiska unionen
och den därmed sammanhängande minskningen av
arbetsvolymerna reducerades anslaget med sammanlagt
288 miljoner kronor under budgetåren 1995/96 och
1997. Effekterna för kontrollverksamheten och
tullverksamheten i övrigt av detta är nu föremål för en
utvärdering i enlighet med Skatteutskottets betänkande
1994/95:SkU23. Utvärderingen beräknas vara avslutad
under hösten 1997.
Tullverkets anslag för budgetåret 1995/96 var 1 617
380 000 kronor. Balanserat anslagssparande var 126
413 000 kronor. Utgifterna uppgick till 1 634 732 000
kronor vilket innebär att anslagssparandet inför
budgetåret 1997 var 109 061 000 kronor. Tullverket har
således utnyttjat cirka 17 miljoner kronor av
anslagssparandet under budgetåret 1995/96. För
innevarande budgetår visar prognosen grundad på
utfallet för de första sex månaderna att verket kommer
att förbruka 1 090 632 000 kronor vilket medför att
ytterligare cirka 59 miljoner kronor av anslagssparandet
kommer att tas i anspråk. Detta är helt enligt
Tullverkets planer och beror bl.a. på genomförandet av
den IT-plan verket beslutat om. Av denna anledning
beräknas även resterande del av anslagssparandet att
förbrukas de närmaste åren.
A 3 Tullverket
1995/96
Utgift
1 634
732
1
Anslag
s-
sparan
de
109 061
Därav
1996
Utgift
1 080
632
1997
Anslag
1 031
858
Utgifts
-
progno
s
1 090
632
1998
Förslag
1 036
369
1999
Beräkna
t
1 069
886
2000
Beräkna
t
1 098
658
1. Beloppen anges i tusental kronor.
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Antalet narkotikabeslag har ökat och överstiger nu
nivån från tiden före EU-medlemskapet. Beslagen
av sprit och andra alkoholdrycker har ökat kraftigt
de senaste åren. För övrigt är det svårt att avgöra
om Tullverkets resultat är tillfredsställande eller ej
eftersom de flesta resultaten som Tullverket uppnått
och som redovisas i årsredovisningen saknar
analyser och kommentarer. Verket arbetar för att
lösa dessa problem dels med den nya indelningen i
verksamhetsgrenar, dels med det nya
tidredovisningssystemet LIST som tagits i bruk
under 1997.
– Anslagssparandet har minskat.
Mål för Tullverket
– Att effektivt fastställa och uppbära tullar,
mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att
en riktig uppbörd kan säkerställas.
– Att övervaka och kontrollera trafiken till och från
utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av
varor efterlevs.
– Att samla in och bearbeta uppgifter för
utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av god
kvalitet kan inges.
– Att vid fullgörande av sina uppgifter verka för att
kostnaderna för tullprocedurer minimeras både för
näringsliv, allmänhet och inom Tullverket samt
tillhandahålla en god service så att den legitima
handeln med tredje land underlättas i största möjliga
utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU
inte hindras.
Prioriteringar för 1998
Regeringen lägger stor vikt vid det fortsatta arbetet med
förenklingar av regler och procedurer i tullhanteringen.
Ett viktigt verktyg för detta är datoriseringen. Det är
även viktigt med ett fortsatt arbete för att öka kvaliteten
i alla delar av verkets verksamhet. Ett led i detta är att
förbättra informationen till näringslivet samt att utveckla
nya arbetsmetoder för en effektiv och rationell
tullhantering. Eftersom Tullverket är en viktig aktör i
den svenska handeln med utlandet bidrar dessa åtgärder
till att stärka de svenska företagens konkurrenskraft. En
effektivare tullhantering kommer dessutom att frigöra
resurser att användas inom andra viktiga områden
såsom Tullverkets kontrollverksamhet.
Resultatbedömning
I regleringsbrevet inför budgetåret 1995/96 gav
regeringen Tullverket i uppdrag att lämna förslag på ny
indelning av sin verksamhet samt nya verksamhetsmål
och resultatmått att ligga till grund för
resultatredovisningen i årsredovisningen. Uppdraget
redovisades till regeringen och verksamheten föreslogs
indelad i fyra grenar varav tre direkt härledda ur
Tullverkets övergripande mål. På så sätt skulle det ges
bättre möjligheter att följa upp resultatet i förhållande
till dessa mål. Även förslag på nya resultatmått
redovisades med de nya verksamhetsgrenarna som
grund. Den nya verksamhetsindelningen gäller från och
med 1997. Under budgetåret 1995/96 har Tullverkets
verksamhet liksom tidigare varit indelad i sex
verksamhetsgrenar.
Tullverket har fyra mål för verksamheten. Det fjärde
målet infördes från och med budgetåret 1997 för att
understryka service- och effektivitetsdimensionen i
Tullverkets arbete. Verket är en viktig aktör i Sveriges
handel med utlandet och därför betonas vikten av en
effektiv och serviceinriktad tullhantering med detta mål.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret
1997 angivit ett antal verksamhetsmål direkt kopplade
till Tullverkets övergripande mål. Dessa
verksamhetsmål bör göra det lättare att följa upp
verksamheten på ett effektivare sätt än tidigare och att
mer utförligt analysera resultatet. Tyngdpunkten för
verksamhetsmålen är inom områdena uppbörd och
kontroll.
Som särskilt angelägna uppgifter i övrigt har
regeringen angivit att verka för en ökad användning och
fortsatt utveckling av informationsteknik inom
tullverksamheten så att effektiv programvara och
modern teknik enligt internationell standard kan
användas för att vidareutveckla funktionen med elektro-
niskt uppgiftslämnande (EDI) mot företag, myndigheter
samt olika samarbetsprojekt inom EU. I sammanhanget
viktiga uppgifter är datorisering av tullräkningar,
elektronisk utlämningssedel m.m.
Regeringen har i regleringsbrevet vidare angivit som
angelägna uppgifter att med en utvecklad användning av
informationsteknik åstadkomma en fortsatt
effektivisering av de interna arbetsprocesserna, att verka
för att en enhetlig tolkning av gällande lagar och övriga
bestämmelser görs av samtliga tullmyndigheter, att
verka för att systemen för transitering av varor får en
hög tillförlitlighet samt att på lämpligt sätt biträda
Finansdepartementet och Utrikesdepartementet med
analys av frågor inom respektive område som behandlas
vid möten inom EU:s organ och lämna förslag till
svenska ståndpunkter.
Regeringens bedömning
Regeringen gör bedömningen – liksom
Riksrevisionsverket (RRV) – att Tullverkets
årsredovisning för budgetåret 1995/96 i allt väsentligt är
rättvisande. Emellertid saknar årsredovisningen – detta
år liksom tidigare – utförliga analyser av de resultat
Tullverket uppnått inom olika verksamheter. Även
regionernas resultat saknar analyser och kommentarer,
vilka – om de funnits – avsevärt hade ökat
årsredovisningens informationsvärde. Indelningen av
verksamheten i de sex grenarna gör även
resultatredovisningen fragmenterad och svåröverskådlig.
Detta sammantaget gör att det för vissa av de uppsatta
målen inte är möjligt att avgöra om Tullverkets resultat
är godtagbart eller ej.
Detta är otillfredsställande men regeringen
konstaterar att Tullverket arbetar för att lösa dessa
problem dels med den nya indelningen i
verksamhetsgrenar, dels med det nya
tidredovisningssystemet LIST som verket börjat
använda under 1997.
Vid bedömningen av Tullverkets resultatredovisning
bör man ta i beaktande den omfattande förändring av
verksamheten som under budgetåret skett genom
Sveriges inträde i Europeiska unionen och den därav
följande omorganisationen av Tullverket. Vad gäller
redovisningen av regionernas resultat avser regeringen
att i kommande regleringsbrev ytterligare förtydliga
kraven avseende dessa.
Även beträffande narkotikakontrollen vill regeringen
återigen peka på behovet av fördjupad analys av
resultatet. I regleringsbrevet för 1997 är kraven för
redovisning av beslagsstatistiken preciserade – vilket
bl.a. innebär en redovisning med beaktande av beslag
gjorda av polisen – i syfte att få en mer heltäckande
redovisning. I framtiden avser regeringen att i ett ännu
bredare perspektiv analysera narkotikasituationen. Med
denna analys som bakgrund torde förutsättningarna för
Tullverkets resultatredovisning avseende
narkotikabeslag avsevärt förbättras. Beslagen av
narkotika kan då ses i ljuset av narkotikasi-tuationen
som helhet. Narkotikakontrollen skall enligt
regleringsbrevet ges högsta prioritet inom tullkontrollen
och regeringen konstaterar att antalet beslag har ökat
och nu överstiger nivån från tiden före EU-
medlemskapet.
Regeringen konstaterar även att beslagen av sprit och
andra alkoholdrycker ökat kraftigt de senaste åren. I
regleringsbrevet för 1997 har angetts att även detta
arbete skall ges hög prioritet och regeringen anser att
ansträngningarna skall fortsätta beträffande bekämpning
av denna typ av smuggling.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV har i sin revisionsberättelse inte lämnat någon
invändning. Regeringen och RRV gör avseende
resultatredovisningen likartade bedömningar. I ett mer
specifikt fall rörande redovisningen av tullintäkterna
menar RRV att Tullverket inte i tillräcklig grad
redovisar varför dessa blev lägre än beräknat. RRV
pekar även på att det är svårt att följa sambanden mellan
övergripande mål, verksamhetsmål, prestationer,
kvalitet och resultat.
Trots detta – skall sägas – bedömer RRV Tullverkets
resultatredovisning för 1995/96 i allt väsentligt vara
rättvisande. Det RRV efterlyser i framtiden är att
måluppfyllelse och analys av resultat redovisas på ett
mer utförligt sätt samt att kvaliteten i slutprestationerna
analyseras i större utsträckning.
Regeringen instämmer i enlighet med ovan i RRV:s
synpunkter och har erfarit att Generaltullstyrelsen i
framtiden kommer att förbättra redovisningen. Från och
med 1997 finns goda förutsättningar att ge en mer
heltäckande och analyserande redovisning. Detta har
även Generaltullstyrelsen påpekat i sitt svar till RRV
med anledning av revisionen. När det gäller
redovisningen av varför tullintäkterna blev lägre än
förväntat menar Generaltullstyrelsen att beräkningen
gjordes då förändringar skedde såväl i tulltaxa som av
tullsatser vilket var svårt att förutse effekterna av. Det
var även svårt att bedöma vilka förändringar i
handelsmönstret EU-medlemskapet skulle medföra.
Regeringens överväganden
Förenklingar
I och med medlemskapet i den Europeiska unionen
deltar Sverige i en tullunion med en gemensam yttre
gräns och med ett gemensamt regelverk. Fullbordandet
av den inre marknaden och den snabba utvecklingen av
gemenskapens handelsutbyte med den övriga världen
gör det nödvändigt med smidiga tull-procedurer och
enkla regler. Inte minst är detta viktigt eftersom stora
delar av näringslivet har snabba och säkra leveranser
och välutvecklad logistik som ett viktigt
konkurrensmedel i sin internationella verksamhet.
Tullverket är därför en viktig aktör i den svenska
handeln med utlandet och ett viktigt initiativ togs vid ett
möte för de femton medlemsstaternas generaldirektörer
i Stockholm i maj 1996. Där antogs på svenskt initiativ
den s.k. Stockholmsdeklarationen som innebär att
tullmyndigheterna i respektive medlemsland
tillsammans skall arbeta för förenklingar av regler och
procedurer för att främja handelsutbytet och bidra till
ökad tillväxt. Stockholmsdeklarationen har även fått
politiskt stöd genom ett beslut av EU:s ministerråd.
Därefter har en samlad åtgärdsplan för förenkling av
tullagstiftningen antagits av Tullpolicykommittén vilken
består av generaldirektörerna för tullverken inom EU:s
medlemsstater. Regeringen anser det angeläget att från
svenskt håll verka för att intentionerna i
Stockholmsdeklarationen fullföljs i det fortsatta arbetet
inom EU.
Generaltullstyrelsen har tillsammans med
Kommerskollegium och Jordbruksverket även börjat ett
arbete för förenklingar av tull-, handels- och
jordbrukspolitik inom Sverige – det s.k.
Alfredprojektet. I detta arbete drivs projekt om
förenklingar av regelkomplexen inom respektive
myndighetsområde.
Resultatet av arbetet skall enligt regleringsbrevet
avrapporteras vid två tillfällen under 1997. Den första
rapporten innehåller en genomgång av de områden som
hittills behandlats och vad som uppnåtts inom dessa.
Regeringen anser det angeläget att detta arbete fortsätter
och vill betona vikten av att samråd sker med berörda
näringslivsorganisationer även i det fortsatta arbetet.
Sammanfattningsvis krävs således insatser både för
att ändra EU:s regelverk och för att ändra det svenska.
Tull 2000
Inom EU har medlemsstaterna enats om ett program –
Tull 2000 – för utveckling av tullverksamheten inom
unionen. En förutsättning för att den inre marknaden
skall fungera på avsett sätt är att det finns väl
fungerande tullmyndigheter i EU:s medlemsstater.
Tullprocedurer och kontroller måste fungera med
beaktande av utrikeshandelns krav på snabbhet och
smidighet men samtidigt garantera ett likvärdigt skydd
för unionens medborgare och företag. Procedurer och
kontroller skall bidra till att skydda gemenskapens och
medlemsstaternas ekonomiska intressen samt garantera
enhetlighet och konkurrens-neutralitet.
För att säkerställa detta innehåller programmet
strategiska riktlinjer för tullverksamheten fram till och
med år 2000. Sammanfattningsvis kan sägas att syftet är
att dessa skall leda till att tullverken inom EU skall
fungera som om de vore ett enda tullverk.
Tullmyndigheterna inom EU kommer således i allt
högre utsträckning att arbeta efter gemensamma
riktlinjer som medlemsstaterna enas om.
Bedrägerier
Inom EU har under senare år transitering av framförallt
känsligt gods dvs. högbeskattade varor som cigaretter,
alkohol och vissa jordbruksprodukter varit föremål för
omfattande bedrägerier med allvarliga konsekvenser för
gemenskapens och medlemsstaternas intäkter och för
konkurrensförhållandena på den inre marknaden.
En allmän uppfattning är att transitering av varor är
en förutsättning för den inre marknadens funktion och
därmed för den europeiska ekonomin som helhet. Inom
EU pågår därför ett intensivt arbete för att göra
transiteringssystemet säkrare utan att samtidigt begränsa
varors rörlighet över gränserna.
En viktig del i reformarbetet är att datorisera
transiteringsförfarandet. Därutöver har EU-
kommission-en i en handlingsplan föreslagit en rad
åtgärder bl.a. för att säkerställa att operatörer och
tulladministrationer följer de regler som finns redan i
dag samt för att åstadkomma ett flexiblare
transiteringssystem där nivån på kontroller och
säkerheter anpassas efter operatörernas tillförlitlighet
och de risker som hänger samman med förfarandet.
Reformeringen av transiteringssystemet ställer
naturligtvis en del krav på insatser även på nationell
nivå. Regeringen anser det viktigt att i det fortsatta
arbetet inom EU verka för att förändringarna inte skall
behöva medföra några ytterligare administrativa bördor
vare sig för företagen eller tullmyndigheterna.
Problemen med bedrägerier med alkohol och tobak
är så stora att de påverkar medlemsländernas
ekonomiska situation. Bedrägerierna utgör även ett hot
mot den inre marknadens funktionssätt samt mot
ambitionerna att av hälsoskäl minska konsumtionen av
tobak och alkohol.
Mot denna bakgrund har det inom EU inrättats en
arbetsgrupp med deltagande av samtliga medlemsländer
som syftar till att analysera svagheter i de nuvarande
systemen och kontrollordningarna samt att identifiera
möjliga förbättringar av dessa system. Förslagen skall
utformas med beaktande av tull-, punktskatte- och
mervärdesskatteområdena. Arbetsgruppen skall
avlämna en rapport under våren 1998.
I sammanhanget kan nämnas att satsningar på
bedrägeribekämpning och kontroll på lång sikt är en
lönsam investering. Enligt uppgift från
Generaltullstyrelsen beräknas medel som satsas inom
exempelvis området revision generera en ytterligare
uppbörd motsvarande flera gånger den nedlagda
kostnaden.
Kvalitetsarbete
Mot bakgrund av vad som sagts ovan om Tullverkets
betydelse för den svenska handeln med utlandet och för
näringslivets konkurrenskraft är det även väsentligt att
Tullverket arbetar med att förbättra kvaliteten i sin
verksamhet.
Regeringen har erfarit att en av Tullverket
genomförd kvalitetsundersökning avseende
tulldeklarationer efter hemtagning 1996 visar att andelen
felaktiga deklarationer uppgår till cirka 50 procent.
Huvuddelen av felen torde vara oavsiktliga och utan
betydelse för själva uppbörden men måste likväl
åtgärdas. Att rätta felaktiga deklarationer medför ett
merarbete för såväl Tullverket som för importföretagen
samtidigt som bl.a. underlaget för uppbörd och
utrikeshandelsstatistik blir felaktigt.
Enligt regeringens uppfattning är detta delvis ett
informationsproblem. Tullverket bör därför öka sina
ansträngningar att få företagen att lämna rätt uppgifter
från början.
Detta är även någonting som Tullverket självt
uppmärksammat i sin pågående utredning Info -97 där
verket bl.a. undersökt behovet hos näringslivet av
information från Tullverket samt hur pass väl Tullverket
lyckas tillgodose detta. De fördelar som kan uppnås
genom ett målmedvetet kvalitetsarbete i denna riktning
är flera. Dels sparas naturligtvis resurser hos såväl
Tullverket som företagen, dels bör arbetet ge en bättre
säkerhet i hanteringen genom att andelen fel i
tulldeklarationerna minskar. Detta ger bättre
förutsättningar för en effektiv och säker uppbörd. Det är
också företagens ansvar att lämna korrekta uppgifter till
Tullverket något som dessutom ligger i företagens eget
intresse. Genom att företagen kvalitetssäkrar det
material som de lämnar ifrån sig till Tullverket uppnås
således förutsättningar för en riktig klarering och
debitering.
Regeringen anser det viktigt att Tullverket arbetar
aktivt med att informera företagen vilket i förlängningen
bör ge det svenska näringslivet stärkt konkurrenskraft.
Tullverket har också en viktig uppgift i att på olika sätt
öka företagens kunskaper om det omfattande regelverk
som gäller vid import och export bl.a. för att de
möjligheter till förenklingar som föreligger skall tas till
vara.
Ett sådant aktivt stöd till näringslivet från Tullverkets
sida ligger i linje med det nya målet som betonar
servicedimensionen i Tullverkets verksamhet och
Tullverket som en viktig aktör i den svenska
utrikeshandeln. En aktiv information, god service och
effektiv kontroll samverkar för höjd kvalitet på
avlämnade uppgifter samtidigt som
utrikeshandelsföretagens konkurrenskraft stärks. En god
service till företagen och en effektiv klarering frigör
således resurser inom tullverksamheten som kan
användas för exempelvis förbättrad kontroll. En god
service blir därigenom en förutsättning för en god
kontroll.
I samband med detta kan nämnas det projekt som
bedrivs inom Tullverket under namnet RISK-projektet,
vilket är ett sätt att i klareringsarbetet fördela
tulldeklarationer i olika prioritetsgrupper med hjälp av
riskanalysmetoder. Enklare ärenden med låg risk kan –
då projektet är genomfört -– hanteras rutinmässigt
varvid resurser frigörs för de mer krävande
högprioriterade ärendena vilket ger ett bättre utnyttjande
av tulltjänstemännens kompetens och snabbare klarering
för den legitima handeln.
Detta är ett steg i rätt riktning och regeringen anser
det angeläget att Tullverket fortsätter sina
ansträngningar att förbättra kvaliteten i olika delar av
sin verksamhet. Det ökade handelsutbytet med
omvärlden gör det nödvändigt med högre effektivitet
inom tullverksamheten genom rationell och smidig
klarering samt effektiv kontroll.
Datorisering
I regleringsbrevet för 1997 gav regeringen Tullverket i
uppdrag att inkomma med ett antal rapporter om
verkets fortsatta datorisering, kostnader för drift och
investeringar, hur insatta resurser bidrar till att
effektivisera verksamheten samt nya möjligheter att
utveckla tulldatasystemet (TDS) så att ytterligare
effektivitetsvinster kan uppnås såväl inom Tullverket
som inom anslutna företag.
Sverige ligger jämfört med många andra EU-länder
långt fram inom datoriseringen av tullverksamheten.
Arbetet med ytterligare förenklingar av regelverk,
smidigare tullprocedurer och automatiserade rutiner för
en rationellare och effektivare hantering tydliggör
behovet av en fortsatt IT-utveckling. Detta accentueras
av att näringslivet kräver snabb handläggning av
klareringsärenden, ökande krav på ett snabbt utbyte av
information med EU:s institutioner, ökande
interaktivitet mellan myndigheter i Sverige samt en
ökad intern efterfrågan av olika datatjänster inom
Tullverket.
I sina rapporter redogör Tullverket för den fortsatta
IT-utvecklingen, vilka effekter detta får på
sakverksamheten, utvecklingspotential, problem och
möjligheter som utvecklingen medför samt vad detta
kräver för resurser. Verket anger att genomförandet av
RISK-projektet kommer att ta stora resurser i anspråk
under 1997 och 1998. Även en fortsatt anpassning av
tulldatasystemet till EU:s system kommer att ske liksom
vidareutveckling av vissa EDI-funktioner (elektroniskt
utbyte av information). Tullverket står inför fler större
utvecklingsuppgifter inom dataområdet den närmaste
framtiden. Exempel på detta är utöver det tidigare
nämnda RISK-projektet åtgärder för att hantera de
förändringar som krävs i datasystemen inför
sekelskiftet, datoriseringen av det gemensamma
transiteringsförfarandet samt förberedelser för ett
eventuellt införande av den gemensamma valutan euro.
Tullverket anger att prioriteringen beträffande EDI-
funktionerna innebär att i första hand förbätta prestanda
för redan befintliga funktioner och i andra hand att
införa nya funktioner. Regeringen vill i sammanhanget
peka på vikten av att näringslivet erbjuds de möjligheter
som finns att rationellt och effektivt få tillgång till såväl
EDI-funktioner med hög prestanda som nya funktioner.
Regeringen förutsätter i detta sammanhang att
Tullverket gör de nödvändiga prioriteringarna så att de
anslutna företagen kan erbjudas exempelvis papperslös
debitering (elektroniska tullräkningar). Tullverket
påpekar i sina rapporter att denna funktion tillsammans
med vissa andra EDI-funktioner kommer att
avgiftsbeläggas.
Tullverkets rapporter har remitterats till Sveriges
Industriförbund, Transportindustriförbundet samt
Grossistförbundet Svensk Handel. Sammanfattningsvis
är man positiv till att Generaltullstyrelsen inlett en
dialog med näringslivet om datoriseringsfrågorna men
anför samtidigt en rad kritiska synpunkter bl.a. på att
Tullverket planerar avgiftsbelägga grundläggande EDI-
funktioner samt att flera av de i klareringsprocedurerna
ingående momenten inte datoriserats och därför inte
inneburit någon nämnvärd rationalisering. Man berör
även EU:s tulltaxa och menar att företagen alltsedan
medlemskapet i EU haft betydande problem att få
uppdaterad information om införselavgifter. Den
pappersbaserade tulltaxan är ofta inaktuell när den når
företagen. Remissinstanserna efterlyser därför tillgång
till en aktuell tulltaxa.
Regeringen anser att det är ett nationellt intresse att
underlätta övergången till och utnyttjandet av modern
informationsteknologi. Att ta betalt för tjänster som
tillhör verkets grundläggande uppgifter och som
dessutom bidrar till en rationalisering av verksamheten
inom Tullverket är därför inte lämpligt. En övergång till
en teknik från en annan kan inte heller vara skäl till att
avgiftsbelägga tjänster.
Mot bakgrund av detta är det väsentligt att Tullverket
skyndsamt utvecklar tulldatasystemet så att det omfattar
alla manuella pappersrutiner. Först när detta är
genomfört kan hela effektiviseringspotentialen av en
datoriserad tullhantering tas till vara.
Verket behandlar även i sina rapporter EU:s tulltaxa
– TARIC. För att underlätta för företagen i detta
hänseende är det viktigt att Tullverket även
tillhandahåller aktuell information om tulltaxa och att
informationen är direkt åtkomlig för företagen via
datasystem. Även denna information bör tillhanda-hållas
utan kostnad för företagen.
I sammanhanget bör också nämnas att den pågående
utvärderingen av Tullverkets dimensionering och
organisation som nämndes inledningsvis också kommer
att beakta IT-utvecklingens betydelse för Tullverkets
verksamhet. Tullverket har tidigare även gjort en
omfattande utredning inom IT-området som resulterat i
en IT-plan för verksamheten. Enligt denna skall verket
genomföra en modernisering av den tekniska
plattformen i enlighet med internationell standard. Detta
är således en stor satsning som görs bl.a. för att
ytterligare vidareutveckla systemen inför anpassningen
till de system och rutiner som gäller och kommer att
gälla inom EU.
Tullverkets resurser
Många av de frågor som behandlats här har
resursmässiga kopplingar. Som nämndes tidigare drogs
anslaget ned med sammanlagt 288 miljoner kronor
under budgetåren 1995/96 och 1997. Anledningen var
de minskade arbetsvolymer som Tullverket ställdes
inför i och med EU-inträdet.
Frågan om Tullverkets dimensionering och
organisation är för närvarande – tillsammans med
frågan om omorganisationens effekter på
kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt –
föremål för en utvärdering i enlighet med
skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23.
Utvärderingen skall således bl.a. behandla om
Tullverket dimensionerades rätt sett i ljuset av
medlemskapet i EU. Mot bakgrund av detta ser
regeringen ingen anledning att föregå resultatet av
utvärderingen. I Tullverkets anslag har dock även
beräknats medel för att kunna sända en tulltjänsteman
till EU:s organ för bekämpande av bedrägerier –
UCLAF. Regeringen anser detta vara av värde bl.a. för
bekämpande av alkoholsmuggling och de tilltagande
bedrägerierna med transporter av andra högbeskattade
varor som omnämnts ovan.
Riksdagens revisorer har genomfört en granskning
av Tullverkets omorganisation och många av de frågor
som berörs i den rapport som revisorerna överlämnat
till regeringen kommer att belysas i nämnda
utvärdering.
Tullverket har sedan lång tid sammanställt
primäruppgifter för den svenska
utrikeshandelsstatistiken med hjälp av de dokument som
upprättas vid klareringen av gods. När det gäller
handeln med länder inom EU används inte detta
förfarande eftersom ingen klarering sker och inga
tullhandlingar upprättas. I stället gör Tullverket en
särskild statistikinsamling som vidarebefordras till
Statistiska Centralbyrån (SCB), som i sin tur
vidarebefordrar dessa till EU:s statistikkontor, Eurostat.
I dagsläget innebär detta således ett merarbete för
Tullverket. Särskilda medel för insamlandet av statistik
avseende handeln med EU-länder har ej tillförts
Tullverket.
Regeringen har tidigare ansett att huvudansvaret för
Intrastat bör ligga på SCB, och att dagens
arbetsfördelning mellan Tullverket och SCB är tillfällig
i avvaktan på att ett nytt system för EU:s
internhandelsstatistik – tidigare benämnt Intrastat II –
skall tas i bruk. Regeringen har emellertid erfarit att
införandet av Intrastat II blivit försenat och att någon
tidplan för detta arbete inte finns. Även överväganden
om ett eventuellt gemensamt system för mervärdesskatt
inom EU är försenade.
Med anledning av detta samt mot bakgrund av att
SCB är ansvarig myndighet i Sverige för insamlandet av
statistik, förvaltar regelverket på området och handhar
kontakterna med Eurostat anser regeringen att ansvaret
för Intrastathanteringen skall övergå till SCB från och
med 1999.
Slutsatser
Tullverket är en viktig aktör i det svenska
handelsutbytet med utlandet och har därför en central
roll att spela i den fortsatta utvecklingen. Regeringen
anser det vara av stor vikt att Tullverket i sin
verksamhet fortsätter att arbeta med förenklingar av
regelverk och för smidiga men effektiva tullprocedurer.
Ett viktigt verktyg för detta är datoriseringen.
Tullverket måste även fortsätta sitt arbete att nå en
högre kvalitet i alla delar av sin verksamhet. Ett led i
detta är att förbättra informationen till näringslivet vad
gäller tullfrågor samt att utveckla nya arbetsmetoder för
att uppnå en effektiv och rationell tullhantering. Syftet
med detta är tvådelat. Dels att Tullverket är en viktig
aktör i den svenska handeln med utlandet och därmed
påverkar de svenska företagens konkurrenskraft, dels
kommer en effektiv tullhantering – ett exempel på detta
är RISK-projektet – att frigöra resurser att kunna
fördelas till andra viktiga delar såsom Tullverkets
kontrollverksamhet.
Regeringen anser det således av stor vikt att
Tullverket arbetar med information till näringslivet för
att få in nödvändiga uppgifter av rätt kvalitet, i rätt tid
vilket ger förutsättningar för en effektiv och säker
uppbörd. För kontrollverksamheten gäller dessutom att
Tullverket även här kontinuerligt måste arbeta med att
utveckla nya effektiva arbetsmetoder.
Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till
1 036 369 000 kronor. I beräkningen har hänsyn tagits
till en minskning av anslaget med 4 730 000 kronor
genom besparingen redovisad i 1996 års ekonomiska
vårproposition. Beräkningen inkluderar även en utifrån
denna nivå gjord ökning av anslaget med 400 000
kronor för att Tullverket skall kunna sända en
tjänsteman till EU:s organ för bekämpande av
bedrägerier – UCLAF. Anslaget för 1999 har beräknats
till 1 069 886 000 kronor och för 2000 till 1 098 658
000 kronor. De mål för Tullverkets verksamhet som
gäller för 1997 skall även gälla 1998.
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3
4
3
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3
5
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3
8
19
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 3
24