Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 6199 av 7186 träffar
Propositionsnummer · 1997/98:1 ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1
Regeringens proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998 Förslag till statsbudget för budgetåret 1998, reviderad finansplan, ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa skattefrågor, m.m. . Regeringens proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998 Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1998 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget. Sundsvall den 11 september 1997 Göran Persson Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1998. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 691 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1998 beräknas till 15 miljarder kronor. I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en årsredovisning för staten för budgetåret 1995/96, en uppföljning av budgeten för år 1997 samt lämnar förslag till ändrade och nya anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997. Regeringen redovisar utgiftstaket för staten för åren 1998-2000 fördelat på de av riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. I bilaga 1 redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar för budgetåret 1998. Förslag till statsbudget för budgetåret 1998 Utgifter m.m. 1000-tal kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 3 976 700 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 062 814 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 662 254 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 21 034 170 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 811 310 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 41 243 865 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 11 434 400 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 3 863 934 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 22 499 516 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 37 192 476 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 701 000 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 35 813 561 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 42 723 356 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 47 541 952 Utgiftsområde 15 Studiestöd 21 333 755 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 27 050 554 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 334 967 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 22 825 533 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 3 604 853 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 1 178 052 Utgiftsområde 21 Energi 1 583 041 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 24 100 564 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 725 623 Utgiftsområde 24 Näringsliv 2 698 330 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 93 048 700 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 109 125 000 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 19 645 000 Summa utgiftsområden 687 815 280 Minskning av anslagsbehållningar 5 000 000 Summa utgifter 692 815 280 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto – 1 842 935 Summa 690 972 345 Inkomster m.m. 1000-tal kronor Inkomstgrupp 1000 Skatter m.m. 601 991 493 Inkomstgrupp 2000 Inkomster av statens verksamhet 39 704 082 Inkomstgrupp 3000 Inkomster av försåld egendom 15 001 000 Inkomstgrupp 4000 Återbetalning av lån 2 690 055 Inkomstgrupp 5000 Kalkylmässiga inkomster 5 337 207 Inkomstgrupp 6000 Bidrag m.m. från EU 10 978 950 Inkomstgrupp 7000 Extraordinära medel avseende EU 269 558 Summa inkomster 675 972 345 Beräknat lånebehov 15 000 000 Summa 690 972 345 . .Innehållsförteckning 1. Reviderad finansplan 11 1.1 En politik för sysselsättning och rättvisa 13 1.2 Den ekonomiska utvecklingen 15 1.2.1 Den internationella utvecklingen 15 1.2.2 Den svenska utvecklingen 15 1.2.3 Prognos för 1997 och 1998 16 1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000 16 1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet 17 1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser 17 1.3.1 Finanspolitiken 17 1.3.2 Penning- och valutapolitiken 21 1.4 En strategi för ökad sysselsättning 23 1.4.1 Ökat företagande 23 1.4.2 Skola, vård och omsorg 24 1.4.3 En andra utbildningsrevolution 25 1.4.4 Arbetsmarknaden 25 1.4.5 Hållbara Sverige 26 1.4.6 Samarbete för sysselsättning 27 1.5 Skattepolitiken 28 1.6 Fördelningspolitiken 30 2. Förslag till riksdagsbeslut 33 3. Lagförslag 39 3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning 41 3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter 42 3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 43 3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift 46 3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 46 3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 48 3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. 49 3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 49 3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 51 3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 52 3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 52 3.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 52 3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 53 3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. 54 3.15 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 54 3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 57 3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden 57 3.18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) 58 3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt 58 3.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt 62 3.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 63 3.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus 64 4. Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn 67 4.1 Inledning 69 4.2 Förutsättningar 69 4.2.1 Politiska prioriteringar 69 4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen 70 4.3 De offentliga finansernas utveckling 70 4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 71 4.3.2 Statsbudgetens utveckling 71 4.3.3 Statsbudgetens inkomster 72 4.3.4 Statsbudgetens utgifter 72 4.3.5 Lånebehovet 73 4.3.6 Statsskulden 73 4.4 Uppföljning av år 1997 74 4.4.1 Inledning 74 4.4.2 Inkomster och utgifter 75 4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000 78 4.5.1 Utgiftstakets konstruktion 78 4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn 79 4.5.3 Utgiftstak för staten 79 4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m. 82 4.6 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar och myndigheters krediter i Riksgäldskontoret 92 4.7 Redovisning av beställningsbemyndiganden 94 4.8 Budgeteffekter av förändrade skatteregler 95 4.9 Bemyndigande för ramanslag 97 Appendix till avsnitt 4 99 5. Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 105 5.1 Inledning 107 5.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 107 5.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 109 5.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 110 5.5 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 110 5.6 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 111 5.7 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktningar 111 5.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 112 5.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 114 5.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 114 5.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 115 5.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 116 5.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 117 5.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 117 5.15 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 118 5.16 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 118 5.17 Utgiftsområde 21 Energi 119 5.18 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 120 5.19 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 122 6. Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 125 6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen 127 6.2 Affärsverkens upplåning 129 7. Uppföljning av budgetåret 1995/96 131 7.1 Årsredovisning för staten 133 7.2 Garantier 135 7.3 Statsbudgeten och utfallet 1995/96 136 7.4 Avgiftsbelagd verksamhet 138 7.5 Revisionens iakttagelser 139 7.6 EA-värderingen 141 7.7 Statsförvaltningens utveckling 141 8. Vissa skattefrågor 157 8.1 Inledning 159 8.2 Allmänna överväganden 159 8.2.1 Inkomstskatten efter 1998 160 8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna 161 8.2.3 Beskattningen av tjänster 161 8.2.4 Nya regler för utfärdande av F-skattsedel 162 8.3 Förändrad avgiftsstruktur 162 8.3.1 Allmänna utgångspunkter 162 8.3.2 De allmänna egenavgifterna 164 8.3.3 Tilläggspensionsavgiften 165 8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften 166 8.3.5 Folkpensionsavgiften 167 8.3.6 Arbetsskadeavgiften 168 8.3.7 Förändring av det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd av kortare sjuklöneperiod 168 8.3.8 Den särskilda löneskatten och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkring m.m. 169 8.3.9 Sammanfattning av förslagen om förändrade avgiftsnivåer 170 8.4 Förmögenhetsskatten 170 8.5 Reseavdrag 171 8.6 Energiskattefrågor 172 8.6.1 Produktionsskatten på el 172 8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet 172 8.6.3 Principer för beviljande av pilotprojektsdispenser avseende etanol 173 8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag 174 8.8 Finansiella effekter 175 Bilagor Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster budgetåret 1998 Bilaga 2 Svensk ekonomi Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 Bilaga 5 Årsredovisning för staten Bilaga 6 1990-91 års skattereform - en värdering Bilaga 7 Fördelningspolitisk redogörelse Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997 1 Reviderad finansplan . 1 Reviderad finanspla Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt och framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-talet med hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet. Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offentliga finanserna skall pressa tillbaka statsskulden. Vi kan åter forma vår gemensamma framtid – ett samhälle där ingen lämnas utanför. På stabil grund kan politiken inriktas mot att utveckla Sverige. – Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den öppna arbetslösheten vara halverad till 4 procent. Därefter är målet full sysselsättning. – Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Regeringen vill utveckla välfärdens kärna. Därför skall nya resurser i första hand tillföras skolan, vården och omsorgen om barn och äldre. – Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall de som har burit tyngst bördor i saneringen av de gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan skattesänkningar och bidragsförändringar skall styras av vad som bäst gynnar en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning. Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss används till att finansiera skattelättnader för höginkomsttagare under de goda år som ligger framför oss. Fria och trygga människor, ett vitalt näringsliv och internationellt engagemang skall känneteckna vårt land i det nya seklet. Med en politik som står i samklang med övriga Europa skall vi ta steget in i 2000-talet. Sverige skall vara en företagarnation som uppmuntrar nytänkande och innovationer. Företagens villkor skall vara stabila och konkurrenskraftiga. Hela vårt land måste engageras i kampen för minskad arbetslöshet. Ingen uppgift är nu viktigare än att leda Sverige bort från arbetslöshet och in i en utveckling för nya jobb. 1.1 En politik för sysselsättning och rättvisa Svensk ekonomi står i dag starkare än på mycket länge. Grunden för en god utveckling är lagd. De offentliga finanserna har tack vare saneringsprogrammet förbättrats i en takt som saknar internationellt motstycke. De budgetpolitiska målen ligger fast och kommer att uppnås. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas bli 1,9 procent av BNP 1997. De statliga utgiftstaken ligger fast. År 1998 uppnås balans i de offentliga finanserna. Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, sysselsättning och rättvisa. Politiken inriktas på ekonomisk stabilitet, med sunda offentliga finanser och stabila priser, och på förbättrade förutsättningar för omvandling och utveckling. Erfarenheterna från första hälften av 90-talet visar vilka förödande konsekvenser en ekonomisk instabilitet med exploderande statsskuld och hög inflation har för möjligheterna att värna sysselsättning och välfärd. Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar. – Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. – I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfereringar. vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden. – Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall kunna halveras. – Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila. En politik för sysselsättning Den svenska ekonomins styrka kommer inifrån. Den strama budgetpolitiken som syftar till att sanera de offentliga finanserna har burit frukt. Räntorna har fallit kraftigt. Förtroendet för svensk ekonomi och svensk ekonomisk politik har stärkts både bland hushåll och företag. Vi befinner oss i den första konjunkturuppgången på 30 år som inte har föregåtts av en expansiv ekonomisk politik eller en devalvering. Konjunkturförstärkningen sker med bibehållen låg inflationstakt och förtroende för prisstabiliteten. Genom den snabba förbättringen av de offentliga finanserna har handlingsfrihet återskapats. Regeringen konkretiserar nu den satsning på arbete och utbildning som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150). Trots dessa nya åtgärder sjunker utgiftskvoten kraftigt för år 1998. – Skolan, vården och omsorgen stärks. År 1998 till- förs den kommunala sektorn 8 miljarder kronor för att främja sysselsättningen och säkra kvaliteten på välfärden. I denna proposition föreslås dessutom att den kommunala sektorn 1999 och år 2000 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor vardera året i en nivåhöjande satsning. Därmed kommer skolan, vården och omsorgen att ha tillförts sammanlagt 16 miljarder kronor i nivåhöjning år 2000 i jämförelse med 1996. – Utbildningen byggs ut för att långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft. Dessutom föreslås i denna proposition en tidigareläggning av utbildningssatsningen med 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 hög- skoleplatser till vårterminen 1998. – Politiken inriktas på hållbar tillväxt. Ett lokalt och ett nationellt investeringsprogram genomförs. – Företagsklimatet förbättras ytterligare. Riksdagen har tidigare beslutat om att ändra ansvaret för sjuklöneperioden så att arbetsgivarna ansvarar från dag 2 till dag 28. Detta har mötts av kritik från båda parter på arbetsmarknaden, trots att förslaget från början kom från arbetsgivarna. Därför föreslår regeringen nu att arbetsgivarna enbart skall vara ansvariga för dag 2–14. Den för löntagarna viktiga frågan om den kompletterande ersättningen till sjuklönen löses på ett konstruktivt sätt genom den nu föreslagna ändringen. – Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken för utslagning och utanförskap. I denna proposition föreslås en kraftig ungdomssatsning. Regeringen föreslår dessutom i samarbete med näringslivet en ny IT-utbildning. En politik för rättvisa Det har inte funnits något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk ekonomisk politik. Saneringspolitiken har utformats så att bördorna skall bäras rättvist. De som har det bäst ställt skall bära den tyngsta bördan. Vid en närmare granskning av den fördelningspolitiska profilen framträder barnfamiljerna som en grupp som har drabbats hårdare än andra. Regeringen föreslår därför en höjning av barnbidragen och studiebidragen i studiehjälpen från 640 kronor till 750 kronor per barn och månad. Dessutom återinförs flerbarnstillägget även för barn födda efter 1995, då detta har en god fördelningspolitisk träffsäkerhet. För de pensionärer som har minst marginaler föreslås en höjning av bostadstillägg för pensionärer, BTP. Samtliga dessa åtgärder ryms inom utgiftstaket och det budgetpolitiska målet om balans 1998. Välfärden betalas med egna pengar, inte med lånade pengar. I denna proposition görs den slutliga fördelningspolitiska avstämningen av saneringsprogram- met. Med de åtgärder som nu föreslås är slutsatsen att saneringen av de offentliga finanserna har genomförts i huvudsak rättvist. Den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard bidrar med 43 procent av saneringen, medan den femtedel som har lägst ekonomisk standard bidrar med 11 procent. En politik för stabilitet Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet som står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, fördelningen av utgifter på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten för 1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för 1998 och konvergensprogrammet. Genom detta samarbete bekräftas att det finns politisk stabilitet för en ekonomisk politik som beträffande de offentliga finanserna är inriktad på balans 1998 och överskott 1999 och framåt, och en halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000. 1.2 Den ekonomiska utvecklingen Den internationella konjunkturen har förstärkts under 1997. Sverige är inne i en uppgångsfas. Efter en svag uppgång det första halvåret 1997 förväntas andra halvåret bli bättre. Arbetslösheten har börjat minska och den privata sysselsättningen stiger. Konjunkturen förstärks ytterligare under 1998. 1.2.1 Den internationella utvecklingen Den europeiska konjunkturen är inne i en uppgångsfas, även om det i Tyskland, Frankrike och Italien finns en kvardröjande osäkerhet. Ländernas förbättrade offentliga finanser har på ett avgörande sätt bidragit till lägre räntor. Företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen ökar stadigt. Då budgetsaneringen väntas fortsätta och inflationen förbli låg finns det goda förutsättningar för fortsatt låga räntor inom EU, vilket skapar gynnsamma förhållanden för den ekonomiska tillväxten framöver. Det stora problemet i Europa är arbetslösheten. I EU är för närvarande 18 miljoner människor utan arbete, eller 11 procent av arbetskraften. Av dessa har hälften varit arbetslösa längre än ett år. Förenta staterna upplever för närvarande en av de längsta tillväxtperioderna under efterkrigstiden. Hittills har inflationen inte satt fart, utan snarare fallit. Den starka ekonomiska tillväxten har bidragit till att statsfinanserna förbättrats. Arbetslösheten var i maj 4,8 procent, den lägsta sedan 1973. Huvudorsaken till den låga arbetslöshetsnivån är den väl avvägda finans- och penningpolitiken. TABELL: 1.1 NYCKELTAL 1996–1998 FÖR EU OCH FÖRENTA STATERNA ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1997 1998 BNP EU 1,7 2,3 2,6 Förenta staterna 2,4 3,6 2,0 Konsumentpriser EU 2,5 2,1 2,1 Förenta staterna 2,9 2,6 2,9 Arbetslöshet (nivå) EU 11,4 11,2 10,9 Förenta staterna 5,4 5,0 5,1 Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. För länderna kring Östersjön har utsikterna förbättrats under året. Både Finland och Danmark väntas ha en tillväxt på över 3 procent trots en stram budgetpolitik. Tillväxten i Tyskland stärks under 1997. BNP-tillväxten i Polen och Baltikum bedöms uppgå till nästan 5 procent under detta. Den negativa utvecklingen i Ryssland under de senaste åren väntas vända i år. I Japan förväntas återhämtningen fortskrida om än långsamt. Den finansiella krisen i Asien medför dock problem för hela regionen. 1.2.2 Den svenska utvecklingen I början av 1990-talet minskade Sveriges samlade pro- duktion under tre år i rad. Sverige upplevde den första depressionen sedan 1930-talet. Resultatet var förödande för den svenska ekonomin. Under de första åren på 1990-talet nästan fördubblades statsskulden, arbetslösheten tredubblades och budgetunderskottet mer än fyrdubblades. Den ekonomiska politik som förts för att vända denna utveckling har i de flesta avseenden varit mycket framgångsrik. Under 1995 och 1996 föll räntenivån och inflationsförväntningarna i takt med att förtroendet ökade för den förda ekonomiska politiken. Tillväxten blev 3,6 procent 1995. En svag europeisk utveckling smittade dock av sig på Sverige i slutet av 1995. Avmattningen av exporten och lageranpassning fick till följd att optimismen föll och arbetslösheten steg. Sverige drabbades av en konjunkturavmattning och tillväxten dämpades till 1,1 procent under 1996. I slutet av 1996 observerades de första tecknen på att konjunkturen höll på att vända uppåt. Under våren 1997 blev signalerna allt tydligare och senare statistik bekräftar denna bild. Återigen är det exporten som leder uppgången, men också en allt starkare privat konsumtion. Trots en mycket stark utveckling efter kronfallet 1992 tyder den ökade orderingången på att exporten kommer att fortsätta att expandera i snabb takt framöver. En positiv utveckling är att de svenska företagen inte tycks öka priserna i den omfattning som hade kunnat befaras, istället satsar företagen på att öka marknadsandelarna. Av värdet på den samlade ökningen av industriproduktionen 1996–1998 beräknas 88 procent bestå av volymökning och resterande 12 procent av prisökningar. Som kontrast kan ställas att under den förra stora högkonjunkturen 1986–1989 stod volymökningen endast för 27 procent, medan resterande 73 procent bestod av prisökningar. Styrkan i den svenska konjunkturuppgången kommer inifrån. Den högkonjunktur vi står inför är den första på 30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik. Hushållens framtidsförväntningar blir allt ljusare och tillgångspriserna stiger. Effekten av de lägre räntorna visar sig bl.a. i en ökad omsättning i detaljhandeln och en ökad bilförsäljning. Investeringarna är emellertid inne i en svacka och bostadsbyggandet har varit mycket lågt under det första halvåret. Dessutom faller den offentliga konsumtionen. Det normala mönstret är att utvecklingen på arbetsmarknaden släpar efter utvecklingen i ekonomin i övrigt. Detta förhållande gäller också i denna konjunkturfas. Den kraftiga försämringen av arbetsmarknadsläget som startade i mitten av 1996 har dock upphört och sysselsättningen har åter börjat öka. Inflationen ligger i nedre delen av Riksbankens toleransintervall. Det underliggande inflationstrycket är fortfarande lågt. Efter ett halvår av fallande konsu- mentpriser har priserna ökat måttligt de senaste månaderna då de tillfälliga effekterna av kronförstärkningen ebbar ut, samtidigt som vissa indirekta skatter höjts. 1.2.3 Prognos för 1997 och 1998 Tillväxten beräknas bli 2,3 procent 1997 och 3,1 procent 1998. Innevarande år beräknas utrikeshandelns bidrag till tillväxten bli fortsatt högt, men 1998 blir bidraget mindre i takt med att importen tar fart. Som ett resultat av den ökande framtidstron beräknas den privata konsumtionen stiga mer än inkomsterna. För investeringarna förutses en återhämtning nästa år. Nedgången i den offentliga konsumtionen väntas upphöra nästa år, då resurstillskottet till kommunerna får avsedd verkan. Eftersom det fortfarande finns lediga resurser i ekonomin blir tillväxten förhållandevis hög utan att det uppstår ett tryck uppåt på priser och löner. TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS, 1996–2000 MDKR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING 1996 1997 1998 1999 2000 Privat konsumtion 885, 3 2,3 2,5 2,0 1,9 Offentlig konsumtion 434, 2 -1,1 0,5 0,4 0,8 Stat 132, 2 0,5 0,5 0,5 0,5 Kommuner 302, 1 -1,7 0,6 0,4 1,0 Bruttoinvesteringar 249, 6 0,4 5,8 8,0 6,7 Näringsliv ex. bostäder 183, 6 5,0 5,4 8,1 5,8 Bostäder 30,3 - 21, 2 12, 8 15, 0 15, 0 Myndigheter 35,6 -3,5 3,2 2,7 5,3 Lagerbidrag -3,2 0,2 0,1 0,0 0,0 Export 670, 4 9,6 7,2 5,2 5,1 Import 558, 2 8,5 7,0 5,1 5,0 BNP 1678 ,1 2,3 3,1 2,9 2,8 Den relativt gynnsamma utvecklingen av ekonomin under hösten 1997 och under 1998 gör att sysselsättningen stiger samtidigt som arbetslösheten faller. Eftersom första halvåret 1997 blev svagt kommer den genomsnittliga öppna arbetslösheten för 1997 ändå att bli hög, 8,4 procent. År 1998 väntas arbetslösheten gå ned med en procentenhet. På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts till växande överskott. Överskottet i bytesbalansen stiger ytterligare framöver och beräknas uppgå till 70 miljarder kronor 1998, vilket motsvarar ca 4 procent av BNP. Därigenom kan också den totala nettoskulden till utlandet amorteras ned vilket stärker Sverige. 1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000. Kalkylen för 1999 och år 2000 bygger på två avgörande antaganden. Dels antas lönebildningen fungera bättre så att de sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning och kostnaden för eventuella arbetstidsförkortningar, begränsas till 3,5 procent trots att arbetsmarknadsläget förbättras. Dels antas de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningen få genomslag. Under dessa förutsättningar beräknas den öppna arbetslösheten till 4,5 procent år 2000. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 ligger fast. För att säkerställa att målet nås kommer regeringen att fortsätta att inför riksdagen halvårsvis avstämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Beredskap finns för att vid behov vidta ytterligare åtgärder så att målet nås. Tillväxten kalkyleras ligga något högre än den långsiktiga trenden på cirka 2 procent. Den offentliga sektorns finanser förbättras i takt med att skattebaserna växer samtidigt som utgiftspolitiken förblir stram. De nu föreslagna resurstillskotten på 4 miljarder kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000 till den kommunala sektorn bidrar till att sysselsättningen i den här sektorn ökar något under perioden. Den ökade tillväxten i ekonomin bärs till stor del av den privata konsumtionen. TABELL 1.3 NYCKELTAL, 1997–2000 ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1997 1998 1999 2000 Antal sysselsatta -1,2 1,0 1,6 1,6 Real disponibel inkomst 0,0 1,8 2,6 3,6 Hushållens nettosparkvot 3,2 2,6 3,1 4,8 KPI, årsgenomsnitt 1,1 1,7 2,0 2,0 Kostnadstimlön 4,8 3,5 3,5 3,5 Ränta 5-års statsobligation 5,8 2 6,1 3 6,2 5 6,2 5 Tysk ränta 5-års statsobligation 4,6 0 5,1 3 5,2 5 5,2 5 TCW-index 121 ,2 120 ,5 119 ,0 118 ,0 Produktivitet i näringslivet 4,4 2,5 1,6 1,6 Bytesbalans, procent av BNP 3,1 3,8 3,9 4,0 TABELL 1.4 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Relativt arbetskraftstal1 84,2 83,3 81,1 79,1 77,6 78,2 77,9 77,1 76,9 76,7 76,5 Antal sysselsatta2 4 454 4 378 4 185 3 964 3 927 3 986 3 963 3 915 3 954 4 018 4 083 Privat sektor2 3 075 2 986 2 821 2 630 2 633 2 698 2 697 2 697 2 730 2 790 2 841 Offentlig sektor2 1 404 1 404 1 381 1 327 1 291 1 287 1 263 1 217 1 223 1 227 1 241 Öppen arbetslöshet3 1,7 3,0 5,3 8,2 8,0 7,7 8,1 8,4 7,4 6,0 4,5 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder3 1,2 2,0 3,6 4,3 5,3 4,4 4,5 4,3 4,7 4,5 4,4 Kostnadstimlön4 9,8 5,7 3,7 2,8 2,4 3,3 6,1 4,8 3,5 3,5 3,5 1. Arbetskraften i procent av befolkningen i åldern 16–64 år 2. Tusental personer 3. I procent av arbetskraften 4. Årlig procentuell förändring Anm.: För åren 1990–1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Även för åren efter 1993 finns en diskrepans. 1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land som kännetecknades av full sysselsättning till ett land märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994 försvann över 450 000 arbetstillfällen. Av dessa var drygt 350 000 i den privata sektorn och drygt 100 000 i den offentliga. I slutet av 1994 vände situationen på arbetsmarknaden. Åren 1995 och 1996 tillkom det 64 000 nya arbetstillfällen i den privata sektorn samtidigt som det försvann ytterligare 28 000 jobb i den offentliga. Arbetsmarknadsläget i början av 1997 var oroväckande. Detta gällde framför allt på den offentliga sidan. Nu ser situationen ut att ljusna. Arbetslösheten har de senaste månaderna vänt nedåt och sysselsättningen har börjat stiga. Orsaken till vändningen är både den ekonomiska återhämtningen och den satsning på skola, vård och omsorg som föreslogs i vårpropositionen och som i denna budget preciseras. Sammantaget beräknas dock 46 000 arbetstillfällen försvinna i den offentliga sektorn 1997, varav den största delen av minskningen skedde under det första halvåret. I den privata sektorn är sysselsättningen så gott som oförändrad jämfört med föregående år. Under 1998 kommer bl.a. resurstillskottet till kommuner och landsting att medföra en bättre utveckling. År 1998 beräknas det tillkomma 33 000 privata och 6 000 offentliga jobb. Inom den privata sektorn är det främst tjänstesektorn som expanderar. 1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt. Detta synsätt är styrande för den ekonomiska politikens utformning. Med en stabil ekonomisk grund kan regeringens viktigaste uppgift sättas i fokus: att halvera den öppna arbetslösheten från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000. 1.3.1 Finanspolitiken Finanspolitiken inriktas på att sanera de offentliga finanserna. Orsaken till detta är den kris som Sverige drabbades av i början av 1990-talet. Raset i den inhemska efterfrågan och tredubblingen av arbetslösheten tillsammans med finanskrisen hösten 1992 och svag budgetdisciplin under början av 1990- talet raserade de offentliga finanserna. I budgetpropositionen i januari 1995 beräknades det statliga lånebehovet för budgetåret till över 229 miljarder kronor. Mer än var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad krona. Situationen var ohållbar. Den svenska välfärden hotades i grunden. Räntorna på statsskulden trängde ut andra utgifter. Förtroendet för Sverige var lågt. Regeringen föreslog därför ett omfattande saneringsprogram för att snabbt få stopp på ökningen av statsskulden. Saneringsprogrammet uppgår till 126 miljarder kronor och är med budgeten för 1998 fullt ut genomfört. Storleken och profilen på saneringsprogrammet har kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpolitiska målen: Statsskulden mätt som andel av BNP skulle stabiliseras senast 1996 Detta mål är uppfyllt. Statsskulden som andel av BNP nådde redan 1995 sin topp på 84,3 procent. Därefter har den stadigt minskat. Vid utgången av 1998 beräknas statsskulden ha sjunkit till 79,4 procent av BNP för att sedan fortsätta minska i snabb takt. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin topp redan 1994 och har sedan dess fallit kontinuerligt. Underskottet får ej överstiga 3 procent av BNP 1997. Även detta mål uppfylls. Underskottet beräknas bli 1,9 procent av BNP 1997. Det är en förbättring med 0,2 procentenheter sedan vårpropositionen. Det är därmed att förvänta att Sverige tas bort från den grupp EU- länder som har alltför stora underskott i de offentliga finanserna. År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans Även detta mål kommer att uppfyllas. Under 1998 betalar Sverige den egna välfärden med egna pengar, något som för ett par år sedan av många ansågs som fullständigt osannolikt. År 1993 var underskottet i de offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Detta innebär att Sverige på fem år går från att ha OECD- områdets näst största underskott till balans. Sverige är därmed ett av de få OECD-länder som inte har ett underskott i de offentliga finanserna. Detta gäller även för det strukturella underskottet där OECD:s bedömning är att Sverige har ett strukturellt överskott redan 1998. Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett överskott Våren 1996 föreslog regeringen ett fjärde budgetpolitiskt mål – ett överskott i de offentliga finanserna efter 1998. Det finns en rad orsaker till att Sverige bör ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna: – Med ett överskott i de offentliga finanserna finns det en marginal att aktivt motverka konjunktur- avmattningar utan att underskottet hotar att bli för stort och utlösa en ränteuppgång. – Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre kommer en bit in på nästa sekel att öka. Den offentliga sektorn måste då vara stark nog för att kunna möta denna utveckling. Situationen är inte unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga ambitioner för den offentliga välfärden måste Sverige ha minst lika höga ambitioner för den offentliga sektorns styrka. – En hög nivå på sparandet möjliggör en hög investeringsnivå utan att Sverige får ett underskott i betalningarna med andra länder. Därmed kan Sveriges internationella skuldsättning minskas samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas. Ett högt offentligt sparande bidrar dessutom till ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv inverkan på de långsiktiga tillväxtmöjligheterna. Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP I samband med vårpropositionen 1997 föreslog regeringen efter överläggningar med centerpartiet en konkretisering av överskottsmålet: Det långsiktiga målet bör vara ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Riksdagen har ställt sig bakom detta. Med ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP kan den offentliga sektorns nettoskuld försvinna till år 2010. Därmed minskas beroendet av de finansiella marknaderna. Ett land med en liten offentlig skuldsättning har en betydligt större frihet än ett hårt skuldsatt land. En avbetalning av statsskulden minskar också statens räntekostnader. För 1997 beräknas räntekostnaderna till 95,3 miljarder kronor. Det är den största utgiftsposten i statsbudgeten, 14 procent av utgifterna. Med ett långsiktigt mål om 2 procents överskott kan Sverige i en normal konjunktursvacka upprätthålla en god säkerhetsmarginal till EU:s s.k. referensvärde för offentliga finanser, dvs. ett underskott på högst 3 procent av BNP. Även om Sverige inte kommer att delta i den monetära unionen från starten 1999 har referensvärdet en stor betydelse. Tre-procentsgränsen har blivit en ”måttstock” för nästan samtliga länder i hela världen. Dessutom uppfyller Sverige ett viktigt åtagande i stabilitets- och tillväxtpakten som samtliga EU-länder har gjort – att ha ett medelfristigt budgetmål nära balans eller överskott. Fempunktsprogrammet i vårpropositionen Det statliga utgiftstaket på 720 miljarder kronor för 1998 ligger fast. Det budgetpolitiska målet om balans uppnås. I samband med vårpropositionen konstaterade regeringen att det fanns ett utrymme att genomföra en offensiv mot arbetslöshet inom ramen för målet om offentliga finanser i balans 1998. Beräkningarna visade att balans 1998 skulle uppnås vid en satsning på 14 miljarder kronor. Utrymmet uppkom genom att de offentliga finanserna förbättrades snabbare än tidigare beräknat, i huvudsak på grund av att utgifterna ökade mindre än väntat. I denna budget konkretiseras den offensiv som föreslogs i vårpropositionen. Satsningen riktas mot fem områden: – En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och landsting på 8 miljarder kronor för att höja kvaliteten på skola, vård och omsorg. – En utökning av utbildningssatsningen för att höja kunskapsnivån i Sverige och på så sätt möjliggöra en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet. – En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning. – Ytterligare förbättrade villkor för små och medel- stora företag. – En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att minska risken för bristsituationer. TABELL1.5 VÅRPROPOSITIONENS FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH UTBILDNING MILJARDER KRONOR 199 7 199 8 199 9 200 0 Skola, vård, omsorg 4,0 8,0 8,0 8,0 Hållbar utveckling 1,5 5,1 5,9 Utbildning 0,5 2,5 4,3 6,0 Småföretag 1,6 1,8 1,7 Arbetsmarknadspolitik 0,9 2,8 1,9 1,6 Nya åtgärder för sysselsättning och rättvisa De budgetpolitiska målen innebär att balans skall uppnås 1998 och att ett överskott skall etableras därefter. De offentliga finanserna utvecklas enligt den bedöm- ning som nu görs starkare än vad som antogs i vårpropositionen. Detta gäller såväl 1997 som 1998 och beror på en starkare tillväxt och lägre offentliga utgifter. Det har därmed skapats ett utrymme för ytterligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår därför följande åtgärder för sysselsättning och rättvisa. – Regeringen föreslår ytterligare resurser till skolan, vården och omsorgen. För 1999 höjs bidragen till kommuner och landsting med 4 miljarder kronor och från år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor i nivå. Sammantaget innebär regeringens satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996. – Regeringen prioriterar en förbättring för barnfamiljerna bl.a. mot bakgrund av att de fördelningspolitiska utvärderingarna visar att barnfamiljerna har drabbats hårdare än andra grupper. Barnbidraget och studiebidraget i studiehjälpen höjs därför från 640 till 750 kronor per barn och månad från den 1 januari 1998. Flerbarnstillägget för barn födda efter 1995 återinförs från samma datum. – Regeringen prioriterar förbättringar för de sämst ställda pensionärerna genom förstärkt bostadstillägg för pensionärer, BTP. Regeringen föreslår dessutom en tidigareläggning av utbetalningen av pensionerna till den 18:e–19:e varje månad. – Regeringen prioriterar en åtgärd som särskilt lyfts fram av arbetsmarknadens parter och småföretagarnas organisationer. Den period då företagen betalar sjuklön förkortas från fyra till två veckor. Därmed förbättras företagsklimatet ytterligare. Dessutom förändras förmögenhetsskatten. – Regeringen prioriterar dessutom en förlängning av ROT-avdraget och en förändring av reseavdraget. De budgetpolitiska målen fortsätter att vara styrande för budgetpolitiken. Efter de ovan nämnda åtgärderna kommer det offentliga sparandet, med samma beräkningsmetoder som användes i vårpropositionen, att uppgå till 0,0 procent av BNP. Målet om balans uppnås således 1998. Jämfört med vårpropositionen ändras dock beräkningarna av två tekniska skäl. För det första föreslås AP-fondens innehav av fastigheter att under 1998 överföras till bolagsform. Detta påverkar inte den offentliga förmögenheten. Men eftersom aktier inräknas i det finansiella sparandet medan direktägda fastigheter inte gör det, leder detta till en uppjustering av det redovisade finansiella sparandet år 1998 med 0,9 procent av BNP. För det andra har EU:s statistikorgan Eurostat rekommenderat att utdelning från Securum ej skall inräknas i det redovisade finansiella sparandet. Detta innebär en nedjustering för det redovisade finansiella sparandet såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår nedjusteringen till 0,3 procent av BNP. Eftersom underskottet före dessa två justeringar var 0,0 procent av BNP uppvisar de offentliga finanserna ett överskott på 0,6 procent av BNP 1998. Det skall noteras att detta är en följd av en bokföringsteknisk åtgärd. Med samma redovisning som i vårpropositionen uppnås balans. Saneringen av de offentliga finanserna har till största delen skett genom en minskning av de offentliga utgifterna. Utgifterna som andel av BNP faller med 3,3 procentenheter mellan 1997 och 1998. Det är mer än dubbelt så mycket som i något annat OECD-land under samma år. Mellan 1993 och 1998 faller utgiftskvoten med hela 11,7 procentenheter. År 1999 är de offentliga utgifterna som andel av BNP lägre än de var 1990. TABELL1.6 NYA ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING OCH RÄTTVISA MILJARDER KRONOR 199 8 199 9 200 0 Skola, vård och omsorg 0,0 4,0 8,0 Barnbidrag 2,9 3,0 3,0 Bostadstillägg för pensionärer 0,3 0,3 0,3 Ändrad utbetalningsdag 0,2 0,2 0,2 Högskola 0,6 0,0 0,0 Företag 2,6 3,2 3,4 Förlängt ROT-avdrag 0,0 1,0 0,5 Reseavdrag 0,0 0,1 0,1 Summa 6,5 11, 7 15, 5 Finansiering - 2,7 - 2,6 - 2,7 Nettoeffekt 3,9 9,1 12, 7 Finanspolitiken efter 1998 Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i samband med vårpropositionen presenterar förslag till utgiftstak för tre år framåt. I vårpropositionen från april 1997 föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000. De statliga taken för 1998, 1999 och år 2000 ligger fast. Regeringen föreslog en gradvis anpassning till det långsiktiga målet för de offentliga finanserna om ett genomsnittligt överskott på 2,0 procent av BNP. För 1999 skall målet vara ett överskott på 0,5 procent av BNP, för år 2000 1,5 procent av BNP och för år 2001 2,0 procent av BNP. Riksdagen har ställt sig bakom dessa mål och utgiftstaket för år 2000. Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som kalkylerades i vårpropositionen. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från denna kan motsvarande avvikelse i måluppfyllanden tolereras. Om tillväxten blir väsentligt högre bör ambitionen för det offentliga sparandet justeras uppåt, och om tillväxten blir väsentligt lägre bör ambitionen för det offentliga sparandet justeras nedåt. Lönebildningen spelar här en avgörande roll. Om löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger 3,5 procent kommer tillväxten i den svenska ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den prognostiserade. Detta är i så fall ett strukturellt problem, inte ett konjunkturellt. De målsatta överskotten om 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent av BNP år 2000 och 2,0 procent av BNP år 2001 skall användas för att amortera av den offentliga nettoskulden. TABELL 1.7 OFFENTLIGA FINANSER PROCENT AV BNP 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomstkvot 65,2 61,9 61,6 60,5 59,7 59,9 63,5 62,5 61,7 60,8 59,9 Skattekvot 55,8 52,8 51,1 50,2 49,8 50,0 54,3 53,8 53,2 52,7 51,8 Utgiftskvot 61,0 63,0 69,4 72,8 70,0 67,8 66,0 64,4 61,1 60,3 58,4 Statsskuldsräntor 4,5 4,4 4,7 5,5 6,3 6,5 6,6 6,4 5,7 5,3 4,8 Finansiellt sparande 4,2 -1,1 -7,8 -12,3 -10,3 -7,9 -2,5 -1,9 0,6 0,5 1,5 Statens lånebehov, mdkr 25 75 150 242 185 138 21 18 15 -1 -5 Nettoskuld -8,2 -5,3 4,8 11,0 21,9 24,0 23,9 26,5 24,9 23,0 21,5 Statsskuld 45,5 47,9 61,1 78,3 84,1 84,3 84,1 83,5 79,4 75,3 71,8 Konsoliderad bruttoskuld 43,8 53,0 67,1 76,0 79,3 78,2 77,8 77,1 73,9 70,2 67,0 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet I vårpropositionen beräknades att utöver dessa amorteringar skulle det finnas ett utrymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu föreslagna åtgärderna för sysselsättning och rättvisa återstår för 1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år 2000 kvarstår dock ett belopp på cirka 20 miljarder kronor. Det statliga utgiftstaket 1997 är 41,4 procent av BNP. Åren därefter minskar utgiftstaket i relation till BNP avsevärt och är år 2000 nere i 36,7 procent. 1.3.2 Penning- och valutapolitiken Utgångspunkten för penning- och valutapolitiken är att prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt hög sysselsättning. En hög inflation minskar möjligheterna till en god fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar och inkomster. Erfarenheterna från 1980-talets slut och 1990-talets början visar tydligt de negativa konsekvenserna för tillväxt, arbetslöshet och in- komstfördelning av en hög inflation. Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans på 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål. Riksbankens ställning stärks För att modernisera lagstiftningen och stärka trovärdigheten för prisstabiliteten har en fempartiöverenskommelse träffats om penning- och valutapolitiken. I huvudsak är de åtgärder som föreslås sådana som Sverige är fördragsmässigt skyldigt att genomföra som en följd av det svenska EU- medlemskapet. Överenskommelsen gäller tre områden: Riksbanken ges ett överordnat mål för sin verksamhet som läggs fast i lag. Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Härutöver gäller att mål för den ekono- miska politiken som formuleras av riksdagen måste anses vara vägledande för myndigheter underställda riksdagen, däribland Riksbanken. Detta behöver emellertid inte regleras i lag. Riksbanken ska därför, utan att målet om fast penningvärde åsidosätts, stödja den allmänna ekonomiska politiken, bland annat i syfte att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning. I regeringsformen tas in ett förbud för varje myndighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor som rör penningpolitik. Detta förbud kompletteras med att det i riksbankslagen förs in ett förbud för högre tjänstemän inom Riksbanken att söka eller ta emot instruktioner. Den nuvarande bestämmelsen om samråd mellan regeringen och Riksbanken ändras till att Riksbanken ska informera finansministern inför alla viktiga penning- och valutapolitiska beslut. Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att det i regeringsformen anges att denne under den sexåriga mandatperioden får avsättas endast om hon, eller han, inte längre uppfyller de krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter eller om hon, eller han, gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken. Den påminner om ledningsstrukturen i många andra centralbanker. En direktion införs bestående av ett antal heltidsanställda ledamöter, av vilka en utses till riksbankschef och minst en till vice riksbankschef. Samtliga ledamöter i direktionen får sexåriga mandatperioder och samma avsättningsregler som riksbankschefen. Direktionen blir bankens operativa ledning som i första hand har att självständigt fatta alla penningpolitiska beslut. Riksbankschefen blir dess ordförande. Det nya fullmäktige får en kontrollerande funktion men har inga penningpolitiska uppgifter. Fullmäktige utser ledamöterna i direktionen. Riksdagen utser ledamöterna i fullmäktige. Fullmäktige kan väljas inom eller utom riksdagens krets. Fullmäktige skall bidra till att ge Riksbanken en god förankring i samhället. Till ledamöter i fullmäktige skall väljas personer som har en bred erfarenhet av samhällsfrågor och samhällsekonomi. Fullmäktiges ordförande och vice ordförande får rätt att närvara vid direktionens sammanträden med yttranderätt men utan förslags- och rösträtt. Beslutanderätten över valutapolitiken Regeringen skall bestämma växelkurssystem. Denna ändring innebär en ordning som överensstämmer med vad som gäller i flertalet övriga EU-länder. Riksbanken skall bestämma om centralkurs och bandbredd i ett system med fast växelkurs och om den praktiska tillämpningen av ett system med flytande växelkurs. Eftersom en del av ändringarna rörande riksbankens ställning och valutapolitiken rör grundlagen kan ett slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998. Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten har minskat i den svenska ekonomin: – Hushållens inflationsförväntningar har fallit. När den senaste avtalsrörelsen genomfördes var inflationsförväntningarna högre än vad de är i dag. – Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnads- ökningar som märkbart avviker från omvärldens. Detta har bland annat tagit sig uttryck i en uppgörelse om förhandlingsformer på industrins och handelns områden. – Produktiviteten har ökat kraftigt. Innevarande år beräknas t.ex. produktiviteten i näringslivet öka med 4,4 procent. Under hela 1980-talet var den genomsnittliga årliga produktivitetsökningen under 2 procent. – Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex. livsmedelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta minskar företagens möjligheter att öka sina pris- marginaler eller övervältra kostnadsökningar på konsumenterna. Den inre marknaden och Sveriges inträde i EU har bidragit till denna utveckling liksom ökade inslag av lågprisimport från andra delar av världen. – Företagen uppvisar ett nytt prisbeteende. Inflationsförväntningarna ligger i linje med riksbankens inflationsmål. Under senare tid har inflationsförväntningarna stigit något. Detta är en naturlig följd av att inflationen dessförinnan varit extremt låg p.g.a. tillfälliga faktorer i samband med räntefallet och förstärkningen av kronan. Kronan och räntan Det ökade förtroendet för den svenska ekonomin och den svenska ekonomiska politiken har medfört att de flesta räntor så gott som halverats sedan april 1995. Räntemarginalen mot Tyskland som under sommaren 1994 var över 4,5 procentenheter för de långa räntorna har fallit till under 1,0 procentenhet i början av september 1997. Den låga inflationen och det ökade förtroendet för den förda politiken har medfört att Riksbanken har kunnat sänka den s.k. reporäntan. I början av 1996 var reporäntan nästan 9 procent. I september 1997 var den drygt 4 procent. En lägre ränta är positiv för ekonomin på många sätt. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Ränte- utgifterna för statsskulden minskar. Räntefallet har också medfört en stor lindring för många hushåll. I diagram 1.5 visas hur månadskostnaden efter skatt för ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan 1994. Jämfört med april 1995 har månadskostnaden efter skatt minskat med ca 1 400 kronor. En likartad utveckling har skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i takt med att de sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran. I början av 1997 försvagades den svenska kronan gentemot D-marken. Under senare tid har kronan förstärkts. Dollarn har dock stigit kraftigt. Orsaken till denna utveckling är bl.a. den starka ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna. Regeringen avser att i en proposition till riksdagen i oktober 1997 föreslå att Sverige inte skall deltaga när den gemensam valutan inom EMU införs den 1 januari 1999. Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Erfarenheterna från den nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet i kombination med en valutaregim med rörlig växelkurs är goda. 1.4 En strategi för ökad syssel- sättning Regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000. På lång sikt är målet full sysselsättning. Regeringens strategi bygger på att kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till skola, vård och omsorg förbättras för att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och män. Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och kompetens. Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet av befintliga resurser förbättras. Det finns därmed gynnsamma förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas politiken. 1.4.1 Ökat företagande Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. En expansion av det privata näringslivet innebär en förstärkning av både de offentliga finanserna och hela Sveriges ekonomi. Sverige skall ha fler företagare, växande företag och ett mer kunskapsinriktat företagande. Sverige måste ha livskraftiga företag som förmår att hävda sig i både den inhemska och den internationella konkurrensen. De allmänna förutsättningarna för företagande i Sverige är goda. – Saneringen av de offentliga finanserna har medfört ett kraftigt räntefall vilket gör det förhållandevis mera lönsamt att investera i företag. – Nedväxlingen av inflationstakten har medfört en större möjlighet att planera inför framtiden, vilket bidrar till en förbättring av lönsamhetsvillkoren. – Sverige har en modern infrastruktur, en effektiv förvaltning och en kunnig och flexibel arbetskraft. – Skatten för svenska företag är låg. Bolagsskatten i Sverige är på 28 procent. Det är en av de lägsta bland OECD-länderna. – Utbildnings- och kompetensnivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar. – Vinstnivån är hög i Sverige och ökar ytterligare. Inom industrin ligger vinstandelen på ca 35 procent. Ett exempel på det gynnsamma klimatet för företagande är minskningen av antalet konkurser och ökningen av antalet nyetableringar. Produktionen inom näringslivet förutses också växa mycket kraftigt fram till 1998. Det innebär att det skapas sammanlagt 33 000 fler jobb inom näringslivet 1998 jämfört med 1997. I samband med det s.k. fempunktsprogrammet som regeringen presenterade i vårpropositionen föreslogs en rad åtgärder som syftar till att förbättra företags- klimatet: – En arbetstagare har rätt till tjänstledighet under högst sex månader för att starta eget företag. – Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras ytterligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jordbruk. Hälften av detta finansieras av EU. Därmed utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt som jordbrukets roll som en framtidsnäring förstärks. – Medel avsätts för att främja kooperativt företagande och kvinnors företagande. I budgetpropositionen föreslås dessutom ytterligare förbättringar av företagsklimatet: – Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas från 28 till 14 dagar. – Nya utbildningssatsningar. Varje regions möjligheter och förutsättningar måste tas till vara. Stora regionala obalanser hämmar den potential för sysselsättning och tillväxt som finns i hela landet. Ny teknik och ny kunskap innebär nya möjligheter. Närings- och regionalpolitiken inriktas för att möta de nya utmaningarna. Företagsstöden görs mer flexibla för att bättre kunna anpassas till regionala och lokala förutsättningar. Helhetsansvaret betonas. Många olika politikområden måste samverka för att ta tillvara tillväxtmöjligheterna. De regionala högskolorna har erhållit kraftigt utökat antal utbildningsplatser och ges möjlighet att ytterligare utveckla forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete med det regionala näringslivet. Inom två näringsgrenar med stor betydelse för sysselsättningen i utsatta regioner, turistnäring och träbearbetande verksamheter, har två omfattande program för sysselsättning och tillväxt lagts. Regionpolitiken inom EU har fört med sig ett mer utvecklat regionalt partnerskap med ett ökat samarbete mellan olika intressenter i näringsliv och samhälle. Möjligheterna att effektivisera genomförandet av EU:s strukturfondsprogram ses över. 1.4.2 Skola, vård och omsorg Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prio- riterat skolan, vården och omsorgen. Orsaken till denna prioritering är enkel. Det går att i efterhand kompensera några år med lägre materiell standard. En otrygg omsorg de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ta igen. Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för den förda politiken. I saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor har statsbidragen till kommuner och landsting undantagits från besparingar trots att nästan alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella problemen – hade emellertid varit ännu värre för kommuner och landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter. Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken kunde regeringen i vårpropositionen föreslå insatser inom ramen för de budgetpolitiska målen till den kommunala sektorn. I tilläggsbudgeten för 1997 tillfördes 4 miljarder kronor till kommunerna och lands- tingen. I denna budget föreslås i enlighet med vårpropositionen en nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor till kommuner och landsting för 1998. Därmed prioriteras skolan, vården och omsorgen ytterligare. Konsekvenserna av resurstillskottet är att sysselsättningen i den kommunala sektorn stabiliseras. Genom resursarbete får offentliga arbetsgivare en särskild möjlighet att förbättra kvaliteten i skola, vård och omsorg. För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den kommunala sektorn, och för år 2000 föreslås ytterligare 4 miljarder kronor. Sammanlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996. Med denna permanenta nivåhöjning beräknas den kommunala sysselsättningen öka något både 1999 och år 2000. Skolan, vården och omsorgen stärks. 1.4.3 En andra utbildningsrevolution Sveriges framtid finns i en kvalificerad arbetskraft med god utbildning. En hög utbildningsnivå i Sverige är en nödvändig förutsättning för en uthålligt hög tillväxt och sysselsättning. Det finns ingen bättre metod för att långsiktigt öka sysselsättningen än att konsekvent satsa på utbildning och kompetens på samtliga nivåer. Den som har hög utbildning har en betydligt bättre förmåga att ställa om sig till ett annat jobb än den som saknar sådan utbildning. Det som regeringen har föreslagit och riksdagen senare beslutat är inget mindre än en utbildningsrevolution för Sverige. Sverige rustar sig för framtiden. Under perioden 1997–2000 tillkommer det 60 000 permanenta högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxenutbildningen genom Kunskapslyftet. Utöver detta görs en rad ytterligare insatser. Gymnasieskolan utvecklas bl.a. genom att en ny modern lärlingsutbildning skapas. Den kvalificerade yrkesutbildningen utökas till att omfatta 9 000 platser. En ny IT-utbildning genomförs. Vid den senaste antagningen till universitet och högskolor var det många som inte fick en studieplats. Att i en period med hög arbetslöshet neka människor utbildning är både ett slöseri med resurser och med människors vilja att utbilda och förkovra sig. I denna budget föreslås därför en tidigareläggning av utbildningssatsningen till vårterminen 1998 med 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser. 1.4.4 Arbetsmarknaden Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Den syftar till att underlätta matchningen mellan lediga platser och arbetssökande. Därigenom motverkas passivisering och en expansion av sysselsättningen möjliggörs när efterfrågan på arbetskraft ökar. Detta gör den genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer och allmänt främja en väl fungerande lönebildning, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga utslagning av personer från arbetslivet. Arbete och utbildning skall prioriteras och utgöra självklara och attraktiva alternativ jämfört med passivitet. Den stora resurs som det samlade arbetsutbudet utgör måste tas tillvara och vidareutvecklas för att bibehålla en stabil grund för välfärden. Arbetsmarknadspolitiken bygger på följande principer: – Arbetsmarknadspolitiken skall se till att lediga platser besätts så fort som möjligt. – Arbets- och kompetenslinjen gäller. – Arbetsmarknadspolitiken skall motverka passivisering och utslagning. Uppgiften är att rusta den enskilde. Aktivitet går därför före passivitet. En anställning för den arbetslöse är målet. Anställning går därför före åtgärd. – En hög subventionsgrad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan vara berättigad, men endast om åtgärden inte tränger ut ordinarie arbetstillfällen från arbetsmarknaden och inte försämrar den arbetslöses möjligheter att få ett reguljärt arbete. – Utsatta grupper som långtidsarbetslösa, arbetshandikappade och ungdomar skall prioriteras. – Arbetsmarknadspolitiken skall främja kunskap och kompetens. Den skall öka möjligheterna för de arbetslösa att få jobb i sektorer där arbeten skapas eller behovet ökar och därmed förhindra flaskhalsar. Det skall ske genom att bidra till såväl yrkesmässig som geografisk rörlighet. Därigenom bidrar arbetsmarknadspolitiken till en icke inflationsdrivande lönebildning vilket är av central vikt för att full sysselsättning skall kunna uppnås och upprätthållas. – Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. En viktig uppgift är att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden – Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Den skall förena en helhetssyn på riksnivå med en hög effektivitet på lokal nivå. Det lokala inflytandet är avgörande för att anpassa politiken till lokala förutsättningar. – Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent försörjning. Den skall fungera som ett skyddsnät och som en språngbräda. Den skall bidra till trygg- het vid omställning från ett arbete till ett annat. En hög ersättningsnivå är önskvärd, men måste kombineras med krav på att den arbetslöse skall göra allt i sin makt för att få ett arbete. Försäkringen får inte skapa inlåsningseffekter eller motverka att den arbetslöse tar tillfälliga arbeten. I enlighet med ovanstående principer genomgår arbetsmarknadspolitiken en fortlöpande omvandling. Syftet är att göra arbetsmarknadspolitiken än mer offensiv. Ett nationellt program för IT-utbildning Det råder i dag stor brist på kompetent och yrkesutbildad personal inom IT-området. Regeringen har därför tillsammans med Industriförbundet och företrädare för IT-företagen enats om ett nationellt program för IT-utbildning. Utbildningen beräknas omfatta 10 000 elever under tidsperioden 1 december 1997 t.o.m. 1999. Syftet är att öka möjligheterna att få arbete och att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att eliminera bristsituationer. Generationsväxling Generationsväxlingens syfte är att skapa en rörlighet på arbetsmarknaden. Genom att låta yngre långtidsarbetslösa komma in på arbetsmarknaden minskar risken för en permanent utslagning av unga människor. Generationsväxlingen är en tillfällig lösning motiverad av dagens höga arbetslöshet – inte minst bland ungdomar. Ungdomsåtgärder Den höga arbetslösheten bland ungdomar är ett av de största hoten i Sverige. En hög ungdomsarbetslöshet kan inte accepteras. Därför föreslår regeringen ett program för unga arbetslösa i åldern 20–24 år som innebär att aktiverande åtgärder och kompetenshöjande program kan sättas in tidigt. Efter 100 dagar skall arbetslösa ungdomar av kommunen erbjudas en utvecklande insats på heltid. Ungdomar som nekar att ta erbjudna insatser har starkt begränsade möjligheter att erhålla något stöd. Därmed motverkas ett skadligt socialbidragsberoende. Kompetensutveckling i vård och omsorg Regeringen föreslår att de lokala arbetsförmedlingarna får ökade möjligheter för satsningar på kompetensutveckling inom vård och omsorg. Satsningen kan kombineras med andra åtgärder som t.ex. resursarbete, utbildning i företag m.m.. Flaskhalsar Regeringen följer aktivt utvecklingen på arbetsmarknaden avseende flaskhalsar och bristsituationer på olika områden. Lönebildningen Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Detta måste förändras. Utan en väl fungerande lönebildning kan målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 ej nås. För att det skall vara möjligt att nå målet måste den kommande avtalsrörelsen ge betydligt lägre nominella löneökningar än den föregående. Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu än förr. Förr var det under en övergångstid möjligt att misslyckas och leva med konsekvenserna. Det är det inte längre. Nu leder högre löneökningar i Sverige än i omvärlden till att massarbetslösheten biter sig fast. I samband med den ekonomiska vårpropositionen 1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheten att gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av de svar som parterna lämnade framhölls att en förstärkning av medlingsfunktionen kan behöva göras. Regeringen har därför tillsatt en utredning som bl.a. kommer att se över denna fråga. Utredningen, som arbetar i nära samarbete med parterna, har även i uppgift att analysera vilken effekt på lönebildningen, och därmed den strukturella arbetslöshetsnivån, som övriga av parterna föreslagna åtgärder kan ha. Ett slutbetänkande kommer att överlämnas i november 1998 med förslag till effektiva åtgärder så att den nödvändiga förbättringen av lönebildningen kommer till stånd. 1.4.5 Hållbara Sverige En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer. Minskad miljöbelastning, effektivare resursanvändning och ökad användning av förnyelsebara resurser står i samklang med hög tillväxt och är en förutsättning för den. Politiken för att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet utgör i sig en tillväxtpotential och är därför en del av politiken för att stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen. Den globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade och resurssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader. Regeringen har gjort mycket för att vända utvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. I vår- propositionen aviserades en rad förslag för att påskynda omställningen: Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet Regeringen föreslog i vårpropositionen ett stöd till lokala investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor för en treårsperiod. Stöd ges till lokala investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten. Kommunerna ansvarar för att i samråd med företag och andra investerare utarbeta lokala investeringsprogram. Beslut om vilka kommuner som får stöd i första omgången kommer att tas i början av 1998. De kommuner som önskar komma i fråga har redan påbörjat arbetet med att ta fram lokala program. Programmen skall ge bättre miljö och nya jobb. Nationella investeringsprogram Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Riksdagen har beslutat om ett program på 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för att effektivisera energianvändningen och öka användningen av förnybara energikällor. Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. I vårpropositionen aviserades ett nationellt investeringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar som leder till en höjd långsiktig tillväxtpotential för Sverige samtidigt som sysselsättningen främjas på kort sikt. Detta program förverkligas nu. En förhandlingsman arbetar för närvarande på regeringens uppdrag med att ta fram ett förslag till avtal mellan staten och lokala och regionala aktörer om finansiering, utbyggnad och trafikering av Botniabanan. Regeringen föreslår ett ökat statligt stöd till Inlandsbanan. De angelägna trafikprojekten i Stockholm och Göteborg får ta i anspråk en nationell finansiering i avvaktan på utredningar om finansiering i annan form. Riktlinjer för det fortsatta arbetet Arbetet med ökad hållbarhet bedrivs på bred front enligt de övergripande riktlinjer som redovisas i en särskild skrivelse. Där redovisas också de aktuella åtgärdsprogrammen inom respektive departements verksamhetsområde. Motsvarande redovisning kommer att ske årligen i samband med budgetproposition. Varor och tjänster som styr mot målen för ekologiskt hållbar utveckling skall så långt som möjligt prioriteras vid upphandling. En delegation kommer att inrättas med ansvar för att driva på den offentliga upphandlingen. Regeringen avser att inbjuda till en öppen dialog med det svenska näringslivet om möjligheterna till effektivisering av energi- och materialutnyttjande och till att begränsa utsläppen ytterligare. En satsning för att gynna export av miljöteknik och ekologiskt hållbara produkter förbereds. Frivillig miljömärkning av skolor införs. Användningen av energi och naturresurser bör bli betydligt mer effektiv. Begreppet faktor 10 (att användningen behöver bli i genomsnitt 10 gånger effektivare under ett par generationer) kan tjäna som en kompass i detta arbete och stimulera till debatt och nödvändigt nytänkande. Inom en generation bör regionala miljöproblem som försurning och övergödning vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material. 1.4.6 Samarbete för sysselsättning Sysselsättningen är en fråga av gemensamt intresse för EU:s medlemsländer. Denna linje har Sverige drivit under lång tid. Vid EU:s toppmöte i Amsterdam lades grunden för ett intensifierat samarbete om ökad sysselsättning. Det svenska initiativet vid regeringskonferensen resulterade i en ny avdelning om sysselsättning i fördraget. Den innebär både en ökad ambition i bekämpningen av arbetslösheten och en förstärkt samordning av sysselsättningspolitiken. En resolution om tillväxt och sysselsättning antogs. – Genom att studera varandras framgångar och miss- tag kan vi lära av varandra. Samarbete samt informations- och erfarenhetsutbyte mellan med- lemsländerna innebär förbättrade möjligheter att minska arbetslösheten. – Gemensamma mål liksom de planerade samordnings- och övervakningsförfarandena skapar förutsättningar för en samsyn i sysselsättningsfrågan mellan länderna. Därmed kan vidtagna sysselsättningsåtgärder få ett större genomslag. I Amsterdam beslutades också att de nya fördragsbe- stämmelserna skall börja tillämpas så snart som möjligt. Regeringen kommer att lägga stor vikt vid detta inför toppmötet. Ett annat viktigt tema på toppmötet bör vara att nå en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden genom att stärka individens kompetens och möjligheter – en positiv flexibilitet. Ytterligare inslag i en politik på europeisk nivå blir att främja ekologisk hållbarhet, forskning och utbildning samt investeringar i infrastruktur. Det handlar också om att öka konkurrenstrycket i ekonomierna genom att fördjupa och utveckla den inre marknaden och driva en generös handelspolitik gentemot unionens handelspartners. EU:s utvidgning med länder i Central- och Östeuropa är en angelägen uppgift och en historisk möjlighet som har ett starkt stöd hos den svenska regeringen. En stabil demokratisk utveckling och en snabb marknadsanpassning bidrar till fred och säkerhet samt främjar tillväxten i både gamla och nya medlemsländer. Utvidgningen ställer stora krav på EU. Behovet av att i grunden reformera jordbruks- och strukturfondspolitiken förstärks av utvidgningsprocessen. Det gäller också det finansiella perspektivet där ledstjärnan måste vara budgetär återhållsamhet och effektivitet. Nuvarande tak för EU- budgeten på 1,27 procent av EU:s samlade bruttonationalinkomst, BNI, skall vara oförändrat även sedan EU har utvidgats med nya länder. Ett extra toppmöte om sysselsättning skall hållas i november 1997. 1.5 Skattepolitiken Välfärd kan inte byggas på lånade pengar. Ofinansierade skattesänkningar och utgiftsökningar är inget annat än morgondagens skattehöjningar. Skatteuttaget i Sverige höjdes därför som en del av saneringen av de offentliga finanserna. Skattekvoten, skatteintäkterna som andel av BNP, har de senaste åren ökat. Men den formella skattekvoten tar inte hänsyn till att ofinansierade skattesänkningar endast innebär att skatteuttaget skjuts framåt i tiden. Ett sätt att visa detta är att addera skattekvoten till det offentliga underskottet. Då erhålls en bild av den egentliga skattekvoten. I diagrammet nedan syns tydligt att den egentliga skattekvoten har minskat avsevärt sedan 1993 då underskottet var som högst. Den egentliga skattekvoten visar hur mycket skatt som måste betalas för att välfärden skall vara finansierad. En orsak till att Sverige har en hög formell skattekvot jämfört med andra länder är teknisk. I Sverige är många transfereringar skattepliktiga som t.ex. sjukförsäkringen. Dessutom har vi i Sverige bidrag där andra länder har skatteavdrag, som t.ex. barnbidrag. Därmed tenderar den formella svenska skattekvoten att bli högre än i andra länder med likartad storlek på den offentliga sektorn. Förutom att skatterna finansierar den gemensamma välfärden fyller de andra funktioner. Skatterna har en fördelningspolitisk betydelse, men det viktigaste för en rättvis fördelning är att alla ges möjlighet till arbete och god utbildning. Skattesystemet måste också vara ekonomiskt effektivt. Det innebär att snedvridande effekter och kostsam administration måste undvikas. Villkoren för företag och företagande har förbättrats avsevärt de senaste åren trots att även företagen har fått bidra till saneringen av de offentliga finanserna. Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge förmånlig i ett internationellt perspektiv. Regeringen har lagt en rad förslag som förbättrar villkoren för mindre och medelstora företag och stimulerar kvinnors företagande som är relativt sett mindre omfattande än mäns. – Lättnader i ägarbeskattningen med 4,0 miljarder kronor har genomförts för att förbättra villkoren för nyinvesteringar och kapitalförsörjning i onoterade bolag. – Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med inriktning mot små och medelstora företag har utvidgats till att motsvara en lönesumma på upp till 850 000 kr per år från och med 1998. Skattelättnaden uppgår till 2,7 miljarder kronor. – Även beskattningen av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag har lindrats. – Regeringen bedriver ett brett arbete för att förenkla regler och rutiner för framför allt småföretagen. – Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter träder i kraft den 1 januari 1998. Det nya systemet med s.k. skattekonton kommer att underlätta och förenkla arbetet både för företag och skatteförvaltningar. – Reglerna om utfärdande av F-skattesedel kommer att förändras. Under våren har riksdagen beslutat om en ny utformning av förmögenhetsskattelagen. Liksom tidigare är huvudägare som noterats på Stockholms fondbörs efter 1991 under vissa förutsättningar befriade från förmögenhetsskatt. Regeringen lägger i denna proposition förslag som innebär att förmögenhetsskatten ändras för att ogynnsamma effekter för aktiemarknadens funktionssätt skall undvikas. Skattereformen Skattereformen som genomfördes 1990–1991 innebar en genomgripande förändring av hela det svenska skattesystemet. Det fanns en bred politisk enighet om att det tidigare skattesystemet hade tjänat ut. Det gav varken en rättvis beskattning, en rimlig fördelning av skatteuttaget eller goda förutsättningar för arbete och investeringar. Syftet med skattereformen var att modernisera skattesystemet och minska dess snedvridande effekter på samhällsekonomin. Skattereglerna skulle förenklas, arbetsutbudet stimuleras och möjligheterna till skatteplanering minskas. Syftet var således inte att minska det totala skatteuttaget. Reformen skulle vara finansierad och inte heller medföra ökad spridning i ekonomisk standard. En viktig förändring var att de tidigare höga marginaleffekterna sänktes vilket innebar att värdet av olika avdragsmöjligheter minskade avsevärt. Kapitalbeskattningen gjordes också mera likformig vilket bidrog till att motverka spekulationstendenserna i svensk ekonomi. Regeringen redovisar i bilaga 6 sin slutgiltiga bedömning av skattereformen. Reformens syften har uppnåtts i nästan alla delar. Ett av de viktigaste målen för skattereformen var att den skulle vara fullt ut finansierad och att varje grupp skulle finansiera sina egna skattesänkningar. Det är dock inte möjligt att hävda att skattereformen var fullt ut finansierad. För att stärka rättvisan och medverka till den återstående finansieringen av skattereformen ska en ny och högre nivå på statsskatten införas för dem med högst inkomster. En höjning av barnbidragen var också ett viktigt inslag i skattereformen. På grund av det statsfinansiella läget var det dock inte möjligt att genomföra höjningen fullt ut som planerat. Vid saneringen av de offentliga finanserna tvingades regeringen istället senare att föreslå en sänkning av barnbidraget. Regeringen föreslår nu en höjning av barnbidraget och studiebidraget i studiehjälpen från 640 kronor till 750 kronor per barn och månad samtidigt som flerbarnstilläggen återinförs. Detta bidrar till att förbättra fördelningsprofilen i linje med vad som åsyftades i skattereformen. Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har höjts i takt med inkomstökningarna har stora grupper löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den utvecklingen bör vändas så att reformens intention att högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala statlig inkomstskatt på sikt uppnås. Skattereformen var också startskottet för ett grönare skattesystem. Energiskatternas framtida utformning ses nu över inom regeringskansliet. Viktiga utgångspunkter är riksdagens beslut om energipolitiken våren 1997, den energiintensiva industrins konkurrenskraft, de betänkanden som presenterats av Skatteväxlingskommittén och Alternativbränsleutredningen samt EU-kommissionens förslag till ett nytt energibeskattningsdirektiv. Även vägtrafikens beskattning ses över, med syfte att inom ramen för ett oförändrat skatteuttag åstadkomma bättre styreffekter vad avser trafiksäkerhet och miljö. I denna proposition redovisar regeringen dessutom förslag till nya riktlinjer för beskattningen av biobränslen i fordonstrafik. Den internationella dimensionen i skattepolitiken blir allt viktigare. Varje lands förutsättningar att ta ut skatter och tillämpa egna regler förändras. Regeringen arbetar inom ramen för EU och OECD för att etablera en uppförandekod som förhindrar att enskilda länder genom illojal skattekonkurrens söker locka till sig företag och kapital. Ett exempel på att detta arbete kan vara framgångsrikt är de gemensamma regler om mervärdesskatt på teletjänster som EU-länderna enades om under våren. Reglerna bidrar både till att motverka skatteflykt från EU-länderna och till att motverka snedvridning av konkurrensen mellan inhemska och utländska telebolag. Skattefusk skall bekämpas Bekämpningen av ekonomisk brottslighet och skattefusk är en angelägenhet för alla i samhället. Den ekonomiska brottsligheten innebär att hela bördan för skatter och avgifter läggs på de hederliga skattebetalarna och de seriösa företagen. Skattefusk utsätter den seriöse företagaren för en snedvridning av konkurrensen. Bekämpningen av skattefusk är därför en viktig del i en politik för företagande. Regeringen har under året föreslagit en rad åtgärder. – Generalklausulen mot skatteflykt föreslås få en ny och något skarpare utformning inom ramen för bevarad rättssäkerhet. – Reglerna för taxeringsrevision har setts över och förstärkts. Revision skall i fortsättningen få ske under löpande räkenskapsår och hos tredje man. – Kontrolluppgiftsskyldighet har införts om aktie- försäljning. – Särskilda brottsutredande enheter föreslås inrättas inom skattemyndigheterna. Därigenom kommer den kompetens och erfarenhet som finns inom skatteförvaltningen att kunna utnyttjas effektivare vid brottsbekämpningen. – I kampen mot internationell brottslighet är informationsutbyte och underrättelseverksamhet av avgörande betydelse. Regeringen har presenterat förslag till en ny lag som klargör och reglerar tullens underrättelseverksamhet och brottsregister. Sverige deltar också aktivt i det arbete som pågår för att reformera transiteringssystemet inom EU. – I samband med Sveriges inträde i EU genomfördes stora förändringar av Tullverkets verksamheter. En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en utvärdering av Tullverkets dimensionering och organisation. Skatteflyktskommittén har lämnat förslag som bland annat innebär förbättrade möjligheter till kontroll och indrivning av punktskatter samt utökad legitimationskontroll. En proposition på grundval av betänkandet planeras till våren 1998. Socialavgifterna Socialförsäkringssystemen har de senaste åren genomgått stora förändringar. Både reglerna för socialförsäkringsförmåner och uttaget av sociala avgifter har ändrats samtidigt som den ekonomiska krisen i början 1990-talet inneburit att beteendemönstren förändrats. Detta har bidragit till att intäkterna från olika avgifter inte motsvarar kostnaden för de försäkringar de skall finansiera. Regeringen föreslår därför en omfördelning av socialavgifterna inom ramen för ett i princip oförändrat totalt uttag för att skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i bland annat sjukförsäkringssystemet. Samtidigt omvandlas den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen till en pensionsavgift 1.6. Fördelningspolitiken För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en statsfinansiell kollaps. I budgetpropositionen i januari 1995 beräknades lånebehovet för ett år till 229 miljarder kronor. Enbart ränteutgifterna för denna upplåning motsvarade med dåvarande 12-procentiga räntor mer än 400 kronor i månaden för varje arbetsför svensk. Ett år till med denna upplåning hade fördubblat beloppet. En trygg välfärd går inte att bygga på lånade pengar. Om det saknas en fast grund bestående av sunda finanser finns det i längden inte något utrymme för en rättvis fördelningspolitik. Det är därför de svagaste grupperna som har allra mest att vinna på starka offentliga finanser. För att bemästra den statsfinansiella krisen har nästan alla medborgare fått göra betydande uppoffringar. Konsolideringsprogrammet för att sanera de offentliga finanserna omfattar 126 miljarder kronor. Knappt hälften utgörs av skatter och resten av besparingar. Budgetsaneringsprogrammet är i och med 1998 års budget nu fullt ut genomfört. Saneringspolitiken har utformats med sikte på att alla medborgare rättvist skall vara med om att dela på bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar har regeringen fortlöpande analyserat och redovisat effekterna av de ändrade reglerna i skatte- och bidragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag men de ger inte en fullständig bild av fördelningsutfallet eftersom de inte beaktar att skolan, vården och omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördelningen också påverkas av att saneringen förbättrar samhällsekonomin, t.ex. att räntan nästan har halverats sedan sommaren 1994. De är också statiska; för- delningsutfallet hade varit gynnsammare om man hade kunnat jämföra saneringsprogrammets effekter med vad som hade hänt utan budgetförstärkningarna eller med en politik som inte prioriterat en rättvis fördelning. En mer utförlig fördelningsanalys av saneringsprogrammet redovisas i bilaga 7 där beräkningarna uppdaterats med hänsyn till nya beslut i riksdagen, förändrade ekonomiska antaganden och de åtgärder som föreslås i denna budgetproposition. Hushållen har därvid delats in i 10 lika stora grupper, decilgrupper, så att hushållen som har de lägsta disponibla inkomsterna med hänsyn till försörjnings- bördan hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i decilgrupp 2 osv. till decilgrupp 10 med hushållen som har den högsta ekonomiska standarden. Den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard (decilgrupp 9 och 10) bidrar med drygt 43 procent av de totala budgetförstärkningarna, medan den femtedel som har lägst ekonomisk standard (decilgrupp 1 och 2) bidrar med knappt 11 procent (diagram 1.10). Hushållen i decilgrupp 10 bidrar med 31 procent. Fördelningseffekterna kan också visas genom att man beräknar vad respektive decilgrupp bidrar med i procent av deras disponibla inkomster, dvs. decilgruppernas relativa bidrag. Beräkningarna visar att tiondelen med den högsta ekonomiska standarden får vidkännas den största relativa inkomstminskningen genom saneringsprogrammet (diagram 1.11). Hushållen med lägre ekonomisk standard träffas också något hårdare än andra grupper men efter de åtgärder som nu föreslagits har skillnaderna minskat avsevärt. Resultaten för decilgrupp 1 är svårtolkade eftersom den innehåller många hushåll som endast har en tillfälligt låg inkomst t.ex. i samband med studier, värnpliktstjänstgöring eller i samband med ledighet. Det är också ofta hushåll med en låg ekonomisk standard som gynnas av att vården och omsorgen prioriteras och av de stora satsningarna på utbildningen. De utförligare analyserna i den fördelningspolitiska redogörelsen (bilaga 7) visar dessutom följande: – Nettoeffekterna av saneringsprogrammet är i genomsnitt i stort sett lika för män och kvinnor. Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna, kvinnorna främst av minskade transfereringar. Saneringsprogrammet har rimliga jämställdhetseffekter. – Flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar har träffats något hårdare av budgetåtgärderna än andra familjetyper. Därför är det rimligt att dessa grupper prioriteras när det ekonomiska utrymmet medger det. Efter nu föreslagna åtgärder minskar skillnaderna påtagligt. Även här bör man också beakta att om inte skolan, vården och omsorgen hade prioriterats hade barnfamiljer och kvinnor drabbats ännu hårdare. – Företagar- och tjänstemannahushåll har betalat mer av saneringen än arbetarhushåll. – Ålderspensionärer och ungdomar har som grupper betraktat klarat sig relativt väl medan det är hushåll i förvärvsaktiv ålder som har fått bära de största inkomstminskningarna. Dessa beräkningar inkluderar inte fördelningseffekterna av den sänkta räntan. Den ekonomiska politiken och saneringsåtgärderna har haft som en central uppgift att skapa förutsättningar för en lägre ränta. I september 1994 var räntan på en tioårig statsobligation 11,2 procent. Tre år senare, i september 1997, ligger motsvarande ränta på 6,5 procent. Som framgår av diagram 1.12 är fördelningseffekterna av en lägre ränta i huvudsak positiva. Den största fördelningspolitiska orättvisan finns dock mellan dem som saknar arbete och dem som har. I nedanstående diagram visas en beräkning av de direkta fördelningseffekterna av en halverad arbetslöshet. De fördelningspolitiska effekterna är mycket goda. Det är ett av många skäl till att regeringen har som mål att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. I den fördelningspolitiska redogörelsen (bilaga 7) kom- pletteras regelanalyserna av saneringsprogrammet med en analys av utvecklingen av fördelningen av den ekonomiska standarden 1991–1997. Den innefattar således de samlade effekterna av saneringsprogrammet, andra åtgärder i skatte- och transfereringssystemen och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Den bygger på en framskrivning av inkomstfördelningen från 1995 till 1996 och 1997. Resultaten för dessa år visar således inte den faktiska inkomstfördelningen utan en bedömning av det troliga utfallet. I diagram 1.14 visas Gini-koefficientens utveckling mellan 1991 och 1997, ett högt värde innebär större inkomstspridning än ett lägre. Huvudresultaten är följande: – Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i inkomstspridningen hittills under 1990-talet. – Skatternas och transfereringarnas sammantagna utjämningseffekt har ökat 1991–1997. – Breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar och även personer med höga inkomster har fått en påtagligt minskad ekonomisk standard hittills under 1990-talet, trots en viss återhämtning under senare år. – Flerbarnsfamiljer har förlorat mest medan gruppen ålderspensionärer har fått en ökad standard under krisåren. – Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50 procent av medianinkomsten) har ökat något under perioden. Statistiken påverkas dock av att antalet studerande ökat.. De välbeställdas andel av de totala inkomsterna har inte ökat. Sammanfattningsvis kan sägas att saneringen av de offentliga finanserna i huvudsak har skett rättvist. Sverige har klarat den ekonomiska krisen utan att klyftorna har tillåtits öka påtagligt. Tack vare den framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna står Sverige nu åter starkt. Därmed finns det en fast grund för en mera offensiv fördelningspolitik. 2 Förslag till riksdagsbeslut . 2 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 1998 1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar (avsnitt 1), 2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt 4.3.5), 3. godkänner en reviderad beräkning av de offentliga utgifterna för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2, tabell 4.9), 4. beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10), 5. godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10), 6. godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 (bilaga 1), 7. godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna under budgetåret 1998 (tabell 4.10), 8. godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 1998 (avsnitt 4.3.5, tabell 4.4), 9. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 dels besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillångar intill ett sammanlagt belopp av 15 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 400 000 000 kronor (avsnitt 4.6, tabell 4.11 och 4.12), 10. godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998 av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.8), 11. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade för förvaltningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas och om överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten (avsnitt 4.9), 12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning, såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 13. godkänner det som regeringen förordar om principerna för tillfälligt driftsstöd (avsnitt 5.2), 14. bemyndigar regeringen att för vissa länder fastställa utgiftsramen till fem gånger landramen för budgetåret 1995/96 omräknat på 12-månadersbasis (avsnitt 5.6), 15. godkänner att det under utgiftsområde 14 anvisade ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder används för utgifterna för ett nationellt program för IT-utbildning (avsnitt 5.11), 16. bemyndigar regeringen att överta Kungliga Dramatiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret (avsnitt 5.13), 17. godkänner att regeringen får använda högst 500 000 000 kronor av det under utgiftsområde 19 uppförda ramanslaget Regionalpolitiska åtgärder till ett program för regional näringspolitik och särkilda regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 5.15), 18.bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 ge Affärsverket Svenska kraftnät befogenhet att inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor få ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret (avsnitt 5.17), 19. godkänner vad regeringen anför om Statens Haverikommitssion (avsnitt 5.18), 20. godkänner att regeringen får använda det under utgiftsområde 22 uppförda ramanslaget Informationsteknik: Telekommunikationer till en förstudie om Sveriges IT-utveckling (avsnitt 5.18), 21. godkänner att det under utgiftsområde 23 uppförda ramanslaget Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. även får belastas med s.k. tekniska kostnader till följd av offentlig lagring (avsnitt 5.19), 22. godkänner vad regeringen föreslagit avseende avgiftsfinansieringen av det under utgiftsområde 23 föreslagna ramanslaget Djurregister (avsnitt 5.19), 23. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag i enlighet med specifikation i bifogade tabell, såvitt avser skattefrågor 24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, 25. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 26. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 28. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 29. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., 30. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 31. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 32. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 33. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 34. antar regeringens förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), 35. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 36. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskatning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m., 37. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 38. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 39. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, 40. antar regeringens förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 41. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 42. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt, 43. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 44. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus. SPECIFIKATION AV ÄNDRADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT ÄNDRADE OCH NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 1997 TUSENTAL KRONOR ANSLAG S- BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV NY RAM/ UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET 1997 + TB1 1997 RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ 1 Rikets styrelse 3 761 330 +2 000 3 763 330 D3 Sametinget, ramanslag 10 497 +2 000 12 497 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 4 307 556 +2 500 4 310 056 A1 Konjunkturinstitutet, ramanslag 29 208 +1 000 30 208 A6 Finansinspektionen, ramanslag 110 105 +1 500 111 605 A8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag 83 348 +2 500 85 848 A9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag 1 500 000 -2 500 1 497 500 4 Rättsväsendet 20 842 537 0 20 842 537 D1 Kriminalvården, ramanslag 3 837 161 -9 000 3 828 161 F1 Brottsförebyggande rådet, ramanslag 25 355 +9 000 34 355 F6 Rättshjälpskostnader, ramanslag 853 972 -14 000 839 972 F7 Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag 10 222 +14 000 24 222 6 Totalförsvar 42 522 642 0 42 522 642 A1 Försvarsmakten, ramanslag 38 333 826 -50 000 38 283 826 B3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag 1 141 578 +50 000 1 191 578 8 Invandrare och flyktingar 3 453 088 0 3 453 088 A1 Statens invandrarverk, ramanslag 506 603 +4 000 510 603 A4 Utlänningsnämnden, ramanslag 66 675 +1 500 68 175 A5 Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag 64 240 -1 500 62 740 A6 Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag 130 000 -34 000 96 000 B1 Särskilda insatser i invandrartäta områden, ramanslag 125 000 -70 000 55 000 B2 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, obetecknat anslag 20 000 -10 000 10 000 B5 Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag 1 160 591 +110 000 1 270 591 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 23 671 787 +344 320 24 016 107 A1 Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag 15 512 000 -130 000 15 382 000 A2 Bidrag till hälso- och sjukvård, obetecknat anslag 908 150 +75 000 983 150 A5 Bidrag till WHO, ramanslag 32 780 +6 320 39 100 A9 Folkhälsoinstitutet, ramanslag 113 460 -10 000 103 460 B7 Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag 4 138 000 +338 000 4 476 000 C5 Statens institutionsstyrelse, ramanslag 507 720 +65 000 572 720 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 35 161 050 +588 550 35 749 600 A3 Underhållsstöd, ramanslag 2 411 450 +588 550 3 000 000 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 41 730 384 +1 585 000 43 315 384 A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 39 644 334 +1 585 000 41 229 334 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 50 160 947 +6 293 50 167 240 A5 Vissa kostnader för avveckling av AMU- gruppen som myndighet, ramanslag 14 917 +8 793 23 710 D1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag 3 000 -2 500 500 TUSENTAL KRONOR ANSLAG S- BELOPP ENLIGT FÖRÄNDRING AV NY RAM/ UTGIFTSOMRÅDE NUMMER STATSBUDGET 1997 + TB1 1997 RAM/ ANSLAG NY ANSLAGSNIVÅ 16 Utbildning och universitetsforskning 25 562 559 +159 500 25 722 059 B45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag 534 155 +159 500 693 655 C1 Högskoleverket, ramanslag 143 671 -22 000 121 671 C3 Centrala studiestödsnämnden, ramanslag 276 727 +22 000 298 727 D18 Europeisk forskningssamverkan, ramanslag 317 367 -10 000 307 367 E1 Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m., ramanslag 35 828 +10 000 45 828 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 33 368 197 +3 000 33 371 197 A11 Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag 3 000 +3 000 6 000 20 Allmän miljö- och naturvård 1 335 971 +28 755 1 364 726 A2 Miljöövervakning m.m., ramanslag 93 952 +19 984 113 936 A11 Utbildning och information om miljöbalken, reservationsanslag nytt +8 000 8 000 B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag 26 752 +771 27 523 22 Kommunikationer 25 267 942 0 25 267 942 B2 Transportstöd för Gotland, ramanslag 175 000 +7 000 182 000 B5 Övervakning av M/S Estonia, reservationsanslag 24 000 -9 166 14 834 B7 Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag 4 500 +3 000 7 500 B8 Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia, ramanslag nytt +2 166 2 166 D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag 412 946 -3 000 409 946 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 556 858 +36 450 13 593 308 B1 Statens jordbruksverk, ramanslag 187 614 +15 000 202 614 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag 45 000 -22 000 23 000 B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag 149 000 -16 000 133 000 B18 Djurregister, ramanslag nytt +10 000 10 000 B19 Vissa saneringsåtgärder i Solna, obetecknat anslag nytt +2 000 2 000 C1 Fiskeriverket, ramanslag 58 166 +3 650 61 816 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag 77 691 +7 800 85 491 E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag 110 000 +36 000 146 000 Summa anslagsförändringar på tilläggsbudget +2 756 368 3 Lagförslag . 3 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1387) om statens upplåning dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 a § Efter särskilt bemyndigande som lämnas av riksdagen för ett budgetår i sänder får regeringen eller efter regeringens bestämmande ett affärsverk ta upp lån till staten för affärsverkets verksamhet. 2 § 1 Lån som har tagits upp av staten enligt 1 § förvaltas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Riksgäldskon- toret. Lån som har tagits upp av staten enligt 1 eller 1 a § förvaltas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Riksgäldskontoret eller affärsverket. Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de lånade medlen endast användas för återbetalning av samma lån. Regeringen kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns särskilda skäl. 3 § För samtliga lån och garantier som regeringen eller riksgäldskontoret ombesörjer är staten ansvarig. För samtliga lån och garantier som regeringen, Riksgäldskontoret eller ett affärsverk ombesörjer är staten ansvarig. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter samt 1–4, 6 och 7 §§ lagen skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE Lag om allmänna egenavgifter Lag om allmän pensionsavgift 1 §1 Allmänna egenavgifter skall betalas enligt denna lag. Allmän pensionsavgift skall betalas enligt denna lag. 2 §2 Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgifts- underlaget för varje år betala allmänna egenavgifter i form av 1. pensionsavgift med 1 procent, 2. sjukförsäkringsavgift med 5,95 procent. Avgifterna avrundas var för sig till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgifts- underlaget för varje år betala allmän pensionsavgift med 6,95 procent. Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor. 3 §3 Avgifterna beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Avgiften beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor. Avgifterna beräknas på summan av inkomsterna till den del summan inte överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Avgiften beräknas på summan av inkomsterna till den del summan inte överstiger sju och en halv gånger det förhöjda basbeloppet som anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. 4 §4 Avgifter skall inte betalas av den som vid årets ingång har fyllt 65 år. Avgifter skall inte heller betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift skall inte betalas av den som vid årets ingång har fyllt 65 år. Avgift skall inte heller betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 24 procent av det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 6 § Pensionsavgiften används till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sjukförsäkringsavgiften används till finansiering av sjukförsäkringen enligt samma lag. Pensionsavgiften förs till Allmänna pensionsfonden. Sjukförsäkringsavgiften förs till staten. Avgiften används till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiften förs till Allmänna pensionsfonden. 7 §5 Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) tillämpas i fråga om avgifter enligt denna lag. I fråga om sjukförsäkringsavgift tillämpas även 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) tillämpas i fråga om avgift enligt denna lag. 1 Senaste lydelse 1996:1342. 2 Senaste lydelse 1996:1065. 3 Senaste lydelse 1996:439. 4 Senaste lydelse 1995:503. 5 Senaste lydelse 1997:544. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 6 §§ samt 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 kap. 1 §2 En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 2,94 procent, 2. folkpensionsavgift med 5,86 procent, 3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent, 1. sjukförsäkringsavgift med 7,93 procent, 2. folkpensionsavgift med 6,83 procent, 3. tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, 4. delpensionsavgift med 0,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent, 7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent, 8. lönegarantiavgift med 0,25 procent. Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be-träffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift. 3 kap. 1 §3 En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 3,62 procent, 2. folkpensionsavgift med 6,03 procent, 3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent, 1. sjukförsäkringsavgift med 8,66 procent, 2. folkpensionsavgift med 6,83 procent, 3. tilläggspensionsavgift med 6,40 procent, 4. delpensionsavgift med 0,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,40 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent. 6 §4 Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats. Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalningslagen (1997: 483) som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 11 procent av den preliminära skatt som debi- terats fysiska personer före den 1 februari under perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer. Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalningslagen (1997: 483) som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som debi- terats fysiska personer före den 1 februari under perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer. Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som anges i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket. 4 kap. 1 §5 Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för att täcka 1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring, Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av 1. kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap., föräldrapenningförmåner enligt 4 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring samt pensionstillskott till förtidspension enligt lagen (1969:205) om pensions-tillskott, 2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., 3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m., 3. kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m., 4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie-stödslagen (1973:349) inte skall återbetalas, 5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna, 5. vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader, 6. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och från fonden fastställs av regeringen. 3 §6 Av influtna tilläggspensions- avgifter förs 7 procent till staten och 11 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till en fond, benämnd Allmänna pensionsfonden med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. Av influtna tilläggspensions- avgifter förs 7 procent till staten och 22,4 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till en fond, benämnd Allmänna pensionsfonden med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. 1 Lagen omtryckt 1989:633. 2 Senaste lydelse 1996:1066. 3 Senaste lydelse 1996:1066. 4 Senaste lydelse 1997:526. 5 Senaste lydelse 1996:1161. 6 Senaste lydelse 1994:1747. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1998 är sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999. 3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 §1 Allmän löneavgift tas ut med 3,70 procent av underlaget och tillfaller staten. Allmän löneavgift tas ut med 4,48 procent av underlaget och tillfaller staten. 1 Senaste lydelse 1996:1067. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1998. 3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 §2 Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent på Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 24,26 procent på 1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, 6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst, 7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13. Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. 2 §3 En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 23,52 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses i 11 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (passiv näringsverksamhet) samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålders-pension eller avlidit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter samt vidare på ersättning som utgår enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersätt-ningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om socialavgifter. Bedömningen om näringsverksam-het är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverksamhet som avses i 11 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (passiv näringsverksamhet) samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålders-pension eller avlidit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter samt vidare på ersättning som utgår enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersätt-ningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om socialavgifter. Bedömningen om näringsverksam-het är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter. Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688. 2 Senaste lydelse 1996:1215. 3 Senaste lydelse 1996:1068. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. 3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 §1 Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt med 23,52 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §. Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §. 3 §2 En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall för det beskattningsåret till staten betala särskild löneskatt med 23,52 procent på avgiften. En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall för det beskattningsåret till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetalning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt. 1 Senaste lydelse 1996:1403. 2 Senaste lydelse 1996:1069. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 4 §1 För skattskyldiga som avses i 3 § första stycket inträder skatteplikt när premie mottas. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av mottagen premie. Skatten uppgår till 44,66 procent av underlaget. För skattskyldiga som avses i 3 § första stycket inträder skatteplikt när premie mottas. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av mottagen premie. Skatten uppgår till 45,00 procent av underlaget. Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär premie för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsunderlaget för nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för högt uttagen premie. 5 §2 För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder skatteplikt vid utbetalning som där sägs. Beskattningsunderlaget utgörs av utbetalt belopp. Skatten uppgår till 80,72 procent av underlaget. Beskattningsunderlaget utgörs av utbetalt belopp. Skatten uppgår till 81,83 procent av underlaget. 6 §3 För skattskyldiga som avses i 3 § fjärde stycket inträder skatteplikt vid betalning av premie. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av betald premie. Skatten uppgår till 80,72 procent av underlaget. För skattskyldiga som avses i 3 § fjärde stycket inträder skatteplikt vid betalning av premie. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av betald premie. Skatten uppgår till 81,83 procent av underlaget. 1 Senaste lydelse 1996:1070. 2 Senaste lydelse 1996:1070. 3 Senaste lydelse 1996:1070. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och avser tid efter utgången av år 1997. 3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och avser tid efter utgången av år 1997. 4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och avser tid efter utgången av år 1997. 3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 7 § 4 mom.1 Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna, sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fon-den för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt- norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS – Standardiserings- kommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktions- tekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/ högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet – SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV- huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fon-den för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt- norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS – Standardiserings- kommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktions- tekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/ högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet – SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV- huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § fjärde stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet. Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment. En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. 1 Senaste lydelse 1997:448. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse enligt lagen (1996:1332) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 9 § Den taxerade förvärvsinkomst-en minskas med på beskattningsåret belöpande avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, statligt grundavdrag och sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. Den taxerade förvärvsinkomst-en minskas med på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, statligt grundavdrag och sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. 3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 19 kap. 3 §2 Ålders-, förtids- och efterlevandepensioner från folkpensioneringen finansieras, förutom genom avgifter som avses i 1 §, av statsmedel, om ej annat särskilt föreskrivits. Särskilda folkpensionsförmåner finansieras av stats-medel. Folkpensioneringen finansieras, förutom genom avgifter som avses i 1 §, med statsmedel, om ej annat särskilt föreskrivits. Särskilda folkpensionsförmåner i form av bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer, handikapp-ersättning och vårdbidrag finansieras dock endast med statsmedel. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1992:1709. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse enligt lagen (1996:1336) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 19 kap. 1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter. Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen och försäkringen för tilläggspension föreskrivs även i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter. Om avgift för finansiering av försäkringen för tilläggspension föreskrivs även i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. 3.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§ taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 kap. 1 §1 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag, 6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, 7. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol. Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte- betalningslagen (1997:483). 2 §2 Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. 1 Senaste lydelse 1997:494. 2 Senaste lydelse 1994:1681. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 10 §1 Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, expansionsmedels- skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav- gifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin- komster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:483), avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenavgifter samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, expansionsmedels- skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav- gifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin- komster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:483), avgift enligt lagen (1994:1774) om allmän pensionsavgift samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. 1 Senaste lydelse 1997:541. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 § Vad som föreskrivs i 6–8 §§ om skatter och tullar gäller även för avgifter som avses i 1. lagen (1981:691) om socialavgifter, 2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 3. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter och 3. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och 4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 3.15 Förslag till lag om ändring i kommunal- skattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 33 § 2 mom., punkterna 19 och 32 av anvisningarna till 23 § samt punkterna 3 c, 4 och 7 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 33 § 2 m o m.1 Avdrag för kostnader som avses i punkt 4 av anvisningarna får göras endast till den del kostnaderna överstiger 6 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnaderna överstiger 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket, punkterna 3–3 c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjänsten. 2 m o m. Avdrag för kostnader som avses i punkt 4 av anvisningarna får göras endast till den del kostnaderna överstiger 7 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnaderna överstiger 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket, punkterna 3–3 c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjänsten. Anvisningar till 23 § 19.2 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §, 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 18 procent. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna. Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. 32.3 Den som använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdrag med 1 krona och 30 öre för varje körd kilometer. Det sagda gäller inte om bilen utgjort tillgång i näringsverksamheten. 32. Den som använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdrag med 1 krona och 50 öre för varje körd kilometer. Det sagda gäller inte om bilen utgjort tillgång i näringsverksamheten. En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten har rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detta gäller inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för drivmedel. till 33 § 3 c.4 Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med 1 krona och 30 öre för varje körd kilometer. 3 c. Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med 1 krona och 50 öre för varje körd kilometer. Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. 4.5 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel med-ges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användningen i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdrag för andra kostnader än sådana som avses i femte stycket medges med 1 krona och 30 öre per körd kilometer. Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel med-ges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användningen i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdrag för andra kostnader än sådana som avses i femte stycket medges med 1 krona och 50 öre per körd kilometer. För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last. Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europei-ska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket. Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden. Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som avses i första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § är skattskyldig. 7.6 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 18 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring. 1 Senaste lydelse 1994:1855. 2 Senaste lydelse 1994:1921. 3 Senaste lydelse 1996:1208. 4 Senaste lydelse 1996:1208. 5 Senaste lydelse 1996:1208. 6 Senaste lydelse 1994:1921. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 20 september 1997. 3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 50 § Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med på beskattningsåret belöpande avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, kommunalt grund- avdrag och, såvitt avser skattskyldig som uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, kommunalt grund- avdrag och, såvitt avser skattskyldig som uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. 3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden i dess lydelse enligt lagen (1996:1345) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 1 § De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994: 1744) om allmänna egenavgifter skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första-sjätte fondstyrelserna. De penningmedel som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 6 § lagen (1994: 1744) om allmän pensionsavgift skall föras till Allmänna pensionsfonden, skall förvaltas av första-sjätte fondstyrelserna. Bestämmelser om första–tredje fondstyrelserna finns i 2–16, 21–25, 44 och 45 §§ samt om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39 och 43–45 §§. 3.18 Förslag till lag om ändring i skattebetalnings- lagen (1997:483) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 8 kap. 3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att 1. inkomsten är oförändrad under inkomståret, 2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen, 3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvs-inkomster och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egen- avgifter, och 4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundavdrag. 3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvs-inkomster och avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, och 4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än avdrag för avgift enligt lagen om allmän pensions-avgift och grundavdrag. Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal. Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmänna egenavgifter. Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmän pensionsavgift. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1998 och slutlig skatt på grund av 1999 års taxering. 3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom föreskrivs att 3, 4, 12, 17 och 18 §§ lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång tas upp 1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), 2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskattelagen, 3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller närståendes boende, 4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktiebolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie, 4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktiebolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerat vid svensk börs med undantag för huvuddelägares aktie, 5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktiebolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie, 5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktiebolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i ett aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat, 6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig, 7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som avses i 29 § 1 mom. , 30 § 1 mom. och 31 § samma lag, 8. livförsäkring med undantag för a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen samt b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar, 9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för rätt till a) utbetalning på grund av försäkring, b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt c) underhållsbidrag, 10. kontobehållning samt fordran i pengar och liknande betalningsmedel med undantag för behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 10. kontobehållning samt fordran i pengar och liknande betalningsmedel samt fordran avseende skattepliktig marknadsnoterad till-gång som anges i 4, 5 och 7 med undantag för behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 11. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt överstiger 25 000 kronor, 12. lösöre med undantag för a) inre lösöre för personligt bruk, b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets värde understiger 10 000 kronor, c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327) samt d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning, om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3. Med huvuddelägares aktie avses dels aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första gången efter utgången av år 1996, dels aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första gången efter utgången av år 1991, dels aktie som har förvärvats med stöd av sådana aktier, under förutsättning att aktien har innehafts direkt eller indirekt av huvuddelägare sedan marknadsnoteringen, inregistreringen respektive nämnda förvärv. Övergår äganderätten till sådan aktie till huvuddelägarens barn eller barnbarn undantas aktien från skatteplikt även för dessa förvärvare. Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsammans med närstående, vid tidpunkten för marknadsnotering eller inregistrering som avses i andra stycket innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna i bolaget. Som huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare. Med huvuddelägares aktie avses dels aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid utgången av år 1991, dels aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första gången efter utgången av år 1991, dels aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första gången efter utgången av år 1996, dels aktie som har förvärvats med stöd av sådana aktier, under förutsättning att aktien har innehafts direkt eller indirekt av huvuddelägare sedan respektive utgången av år 1991, inregistreringen, marknads- noteringen och nämnda förvärv. Övergår äganderätten till sådan aktie till huvuddelägarens barn eller barnbarn undantas aktien från skatteplikt även för dessa förvärvare. Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsammans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna i bolaget vid utgången av år 1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för den inregistrering eller marknadsnotering som avses i andra stycket. Som huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare. Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. 4 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder dras av från värdet av tillgångarna. Som avdragsgill skuld räknas dock inte 1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskattelagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som anges i 3 § första stycket 2 och 3, 2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt, 3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den jurdiska personen inte beaktas vid värdering enligt 14 §, 4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättigheter på grund av sådana avtal, 5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag att den är undantagen från skatteplikt, 6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget från skatteplikt, 7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen, 8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till följd av dubbelbeskattningsavtal, 9. skatt enligt 1 § uppbördslagen (1953:272) som ännu inte debiterats. 9. skatt som avses i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) som ännu inte debiterats. 12 § Marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Om det noterade värdet inte omfattar upplupen avkastning skall värdet ökas med sådan avkastning. Marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt med undantag för andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. nämnda lag tas upp till 80 procent av det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Detsamma gäller annan aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige om ett aktie-slag i bolaget den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerat vid svensk börs. Om sådan aktie saknar noterat värde under beskattningsåret tas den upp till samma värde som aktie i bolaget med det lägsta noterade värdet. Finns inte sådant noterat värde tillämpas 14 §. Marknadsnoterad tillgång som avses i 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen om statlig inkomstskatt tas upp till det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Om det noterade värdet inte omfattar upplupen avkastning skall värdet ökas med sådan avkastning. 17 § Fordran som inte är marknadsnoterad och som löper med ränta tas upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta. Om en sådan fordran löper med ränta som betydligt understiger marknadsräntan eller är räntelös, tas den upp till sitt nuvärde beräknat med hänsyn till marknadsräntan, avtalad ränta och löptid. Fordran i pengar och liknande betalningsmedel som inte är marknadsnoterad och som löper med ränta tas upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta. Om en sådan fordran löper med ränta som betydligt understiger marknadsräntan eller är räntelös, tas den upp till sitt nuvärde beräknat med hänsyn till marknadsräntan, avtalad ränta och löptid. Osäker fordran tas upp till det belopp som kan förväntas bli betalt. Värdelös fordan tas inte upp. 18 § Skuld tas upp till belopp som beräknas enligt de grunder som anges för värdering av tillgångar i 16 och 17 §§. Löper en skuld med ränta som betydligt understiger marknadsräntan och utgår räntan efter en fast räntesats, tas skulden dock upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta om räntesatsen var marknadsmässig när skulden uppkom. Även i de fall då ränta utgår efter en räntesats som bestäms författningsenligt tas skuld upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta. Skuld tas upp till belopp som beräknas enligt de grunder som anges för värdering av tillgångar i 9, 16 och 17 §§. Löper en skuld med ränta som betydligt understiger marknadsräntan och utgår räntan efter en fast räntesats, tas skulden dock upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta om räntesatsen var marknadsmässig när skulden uppkom. Även i de fall då ränta utgår efter en räntesats som bestäms författningsenligt tas skuld upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta. Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen eller den därmed jämförliga tillgången. Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt vad gäller 3, 12, 17 och 18 §§ första gången vid 1998 års taxering och vad gäller 4 § första gången vid 1999 års taxering. 3.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 4 § Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid sambeskattningen. Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, beräknas skattebeloppet som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, beräknas skattebeloppet som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. 6 § Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om beslut och överklagande av beslut tillämpas på beslut enligt denna lag. Bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483) om beslut och överklagande av beslut tillämpas på beslut enligt denna lag. Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt första gången vid 1999 års taxering. 3.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter dels att 2 kap. 11 § skall ha följande lydelse, dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 2 kap. 11 §1 Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna förenklad självdeklaration. Skattemyndigheten skall till den som kan antas få lämna förenklad självdeklaration före den 15 april under taxeringsåret översända en förtryckt deklarationsblankett. Följande uppgifter, grundade på innehållet i inkomna kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter, skall förtryckas: 1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun, 2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall sambeskattas eller inte, 3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i inkomstslaget kapital, 4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på pensionssparkonto, 5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 6. skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla skulder enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. 6. skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla skulder enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt om beskattningsbar för-mögenhet kan antas uppkomma. 2 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. I fråga om 3 kap. 22 § fjärde stycket skall vid 1998 års taxering kontrolluppgift för marknadsnoterad fordran ta upp det vid årets utgång senast noterade värdet. 1 Senaste lydelse 1997:329. 2 Senaste lydelse 1997:329. Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 3.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus Härigenom föreskrivs att 3, 6, 10–12 och 14–15 §§ lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall ha följande lydelse. NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE 3 § Underlaget för skattereduktionen omfattar endast utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 april 1996 - 31 december 1997 och som är betalda vid tidpunkten för ansökan. Underlaget för skattereduktionen omfattar endast utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 april 1996 - 31 december 1998 och som är betalda vid tidpunkten för ansökan. Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet om arbete träffades eller när ersättningen utbetalades. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Detta gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig. 6 § Ansökningen skall innehålla uppgift om 1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om sökanden är bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets organisationsnummer, 2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinnehavare, lägenhetens eller småhusets beteckning, 3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet utfördes, 4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrätten och när arbetet utförts, 5. underlaget för den skattereduktion som begärs, 6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet, samt 6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet samt 7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket har beviljats. Om sökanden har förvärvat fastigheten eller bostadsrätten under något av åren 1996 eller 1997, skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om den som fastigheten eller bostadsrätten förvärvats från. Om sökanden har förvärvat fastigheten eller bostadsrätten under något av åren 1996, 1997 eller 1998, skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om den som fastigheten eller bostadsrätten förvärvats från. Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete, uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om sökanden är bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget som visar att han eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bolaget och bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum. 10 § Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 1 mars 1998. Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 1 mars 1999. Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars 1997 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1997 eller 1998 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering på grund av 1998 års taxering. Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars 1997 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1997 eller 1998 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Har ansökan kommit in efter den 28 februari 1997 men före den 1 mars 1998 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1998 eller 1999 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering på grund av 1999 års taxering. 11 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag. Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1997, om inte ansökningen avser utgifter på minst 1 000 kronor som ingår i sökandens underlag för skattereduktion. Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1998, om inte ansökningen avser utgifter på minst 1 000 kronor som ingår i sökandens underlag för skattereduktion. 12 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt. Beslut får vidare, på begäran av sökanden, omprövas om denne begärt att skattereduktion skall tillgodoräknas honom eller henne vid debitering av skatt på grund av 1997 års taxering och beslutad skattereduktion därefter inte fullt ut kunnat tillgodoräknas honom eller henne vid denna debitering. Beslut får vidare, på begäran av sökanden, omprövas om denne begärt att skattereduktion skall tillgodoräknas honom eller henne vid debitering av skatt på grund av 1997 eller 1998 års taxering och beslutad skattereduktion därefter inte fullt ut kunnat tillgodoräknas honom eller henne vid denna debitering. Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då beslut om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående mening men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. 14 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och skattereduktion enligt uppbördslagen. I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion i 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och skattereduktion enligt skattebetalningslagen. 15 § Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan skatt. Jämkning av sjömansskatt får dock ske som för skattereduktion på grund av underskott av kapital enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt i fråga om skattskyldig som skall betala sådan skatt. Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan skatt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 4 Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn . 4 Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn 4.1 Inledning I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97: 284) föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000 och en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1998-2000. Riksdagen ställde sig bakom förslaget. I detta kapitel presenterar regeringen en reviderad fördelning av utgifterna på utgiftsområden för de tre åren. Bilaga 1 innehåller en preciserad fördelning på anslagsnivå av utgifterna år 1998. I vårpropositionen angavs mål för de offentliga finanserna. Dessa mål har tillsammans med det av riksdagen fastställda utgiftstaket varit vägledande för utformningen av budgetpropositionen. De beräkningar som presenteras i detta kapitel bygger på de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som redovisas i avsnitt 4.2.2 och i bilaga 2 Svensk ekonomi. Beräkningarna tar också hänsyn till de politiska prioriteringar som redovisas i vårpropositionen och i denna proposition. Förslagen och beräkningarna i denna proposition innebär att utgiftstaken för staten ligger fast. Kapitlet inleds med en beskrivning av de politiska prioriteringar och makroekonomiska förutsättningar som ligger till grund för kalkylerna. I avsnitt 4.3 presenteras beräkningar av statsbudgetens utveckling till år 2000. Därefter redovisas en uppföljning av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår. Avnitt 4.5 innehåller en genomgång av de olika utgiftsområdena för åren 1998-2000, där verksamheter och prioriteringar kortfattat presenteras. Avslutningsvis redovisas de bemyndiganden m.m. som påverkar statens utgifter under denna period. I ett appendix beskrivs bl.a. statsbudgetens skatter i kassamässiga respektive periodiserade termer. 4.2 Förutsättningar 4.2.1 Politiska prioriteringar I den ekonomiska vårpropositionen föreslog regeringen inom ramen för de budgetpolitiska målen ett fempunktprogram för arbete och utbildning. I vårpropositionen beräknades att underskottet i de offentliga finanserna skulle vara eliminerat år 1998, även efter det att fempunktsprogrammet inkluderats. Enligt den bedömning regeringen nu gör utvecklas de offentliga finanserna starkare än vad som angavs i vårpropositionen. Regeringen bedömer att det inom ramen för de budgetpolitiska målen finns utrymme för ytterligare satsningar utöver de som aviserats i det s.k. fempunktsprogrammet i vårpropositionen. Mot denna bakgrund föreslås ett antal åtgärder. I syfte att upprätthålla en god kvalitet i skolan, vården och omsorgen samt att ytterligare stimulera den kommunala sysselsättningen höjs statsbidragen till kommunerna år 1999 med 4 miljarder kronor och år 2000 med 8 miljarder kronor utöver vad föreslogs i vårpropositionen. De fördelningspolitiska utvärderingarna av saneringsprogrammet visar att barnfamiljerna drabbats hårdare än andra. Regeringen prioriterar därför en förbättring för barnfamiljerna. Barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpen höjs från 640 kronor till 750 kronor per barn och månad från den 1 januari 1998. Flerbarnstillägget återinförs från den 1 januari 1998 för barn födda efter 1995. Bostadstillägget för pensionärer förstärks, vilket innebär en förbättring framför allt för de sämst ställda pensionärerna. Utbetalningen av pensionerna tidigareläggs till den 18:e-19:e varje månad. Den utbyggnad av den reguljära utbildningen som regeringen aviserade i april i år tidigareläggs delvis till våren 1998. Tidigareläggningen avser 10 000 platser i högskolan och 1 000 platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen. För att förbättra företagsklimatet förkortas den period då företagen betalar sjuklön från fyra till två veckor. Denna åtgärd har förordats av såväl arbetsmarknadens parter som småföretagarnas organisationer. Förmögenhetsskattens utformning ändras så att ogynnsamma effekter på aktiemarknadens funktionssätt begränsas. För att stimulera reparation, ombyggnad och tillbyggnad förlängs det s.k. ROT-avdraget så att det gäller för åtgärder vidtagna även under år 1998. Avdragen för arbetsresor med bil höjs från 13 kronor till 15 kronor per mil. TABELL 4.1 ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING OCH RÄTTVISA MILJARDER KRONOR 1998 1999 2000 Skola, vård och omsorg 0,0 4,0 8,0 Barnbidrag 2,9 3,0 3,0 Bostadstillägg till pensionärer 0,3 0,3 0,3 Utbetalningsdag 0,2 0,2 0,2 Högskola 0,6 0,0 0,0 Företag 2,6 3,2 3,4 Förlängt ROT- avdrag 0,0 1,0 0,5 Reseavdrag 0,0 0,1 0,1 Summa program 6,5 11,7 15,5 Finansiering -2,7 -2,6 -2,7 Källa: Finansdepartementet Reformerna finansieras delvis genom höjd avdragsgräns för resor från 6 000 till 7 000 kronor, höjda arbetsgivaravgifter, utvidgad skatteplikt för aktier samt genom viss neddragning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En mer utförlig beskrivning av de ändrade skattereglerna återfinns i avsnitt 4.8 och i avsnitt 8. 4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen Den offentliga sektorns finanser är starkt beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vid beräkningarna av inkomster och utgifter för innevarande år och de kommande tre åren är därför bedömningen av den ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. De viktigaste beräkningsförutsättningarna sammanfattas nedan. Prognosen redovisas i sin helhet i bilaga 2, Svensk ekonomi. – Efter den svaga utvecklingen 1996 förväntas tillväxten de kommande åren vara god. För år 1998 är prognosen uppreviderad sedan vårpropositionen. – Inflationen var mycket låg under 1996 och förväntas ligga kvar på en förhållandevis låg nivå. – Den öppna arbetslösheten har under de senaste åren legat på en hög nivå men förväntas efter innevarande år sjunka och nå en nivå på 4,5 procent år 2000. – Både de korta och de långa räntorna är något uppreviderade för hela perioden jämfört med vårpropositionens prognos. – Kronan förstärks gradvis under perioden men är något svagare än vad som antogs i vårpropositionen. TABELL 4.2 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN VÄRDEN FRÅN VÅRPROPOSITIONEN ANGES INOM PARENTES 1996 1997 1998 1999 2000 BNP, procentuell 1,1 2,3 3,1 2,9 2,8 förändring (1,1) (2,3) (2,5) (2,8) (2,7) KPI, procentuell 0,7 1,1 1,7 2,0 2,0 förändring (0,7) (0,6) (1,7) (2,0) (2,0) Öppen arbetslöshet 8,1 8,4 7,4 6,0 4,5 (8,1) (7,9) (7,1) (5,6) (4,5) Arbetsmarknads - 4,5 4,3 4,7 4,5 4,4 politiska åtgärder (4,5) (4,7) (4,7) (4,7) (4,4) Ränta, 5-åriga 7,3 5,8 6,0 6,3 6,3 statsobligationer (7,2) (5,6) (5,9) (6,1) (6,2) Ränta, 6- månader 5,8 4,2 4,6 4,8 4,8 statsskuldsväxla r (5,8) (4,0) (4,1) (4,3) (4,3) ECU- index, 115, 1 117, 5 115, 5 114, 5 114, 0 årsgenomsnitt (115, 1) (116, 3) (114, 9) (114, 0) (114, 0) Källa: Finansdepartementet 4.3 De offentliga finansernas utveckling I detta avsnitt redovisas översiktligt utvecklingen av de offentliga finanserna till år 2000. Tyngdpunkten ligger på statens ekonomi. Statens budgetsaldo är fr.o.m. år 1997 definitionsmässigt lika med statens lånebehov. Det består av skillnaden mellan de inkomster och utgifter som redovisas över statsbudgeten. Dessutom ingår Riksgäldskontorets nettoutlåning. Lånebehovet (budgetunderskottet) är ett likviditetsmått och styrs av betalningsströmmar i staten. Det skiljer sig från det finansiella sparandet i staten, vilket bygger på nationalräkenskapernas definitioner och avspeglar transaktioner som påverkar den finansiella nettoförmögenheten. Det finns ett nära samband mellan finansiellt sparande och budgetsaldo. Över en längre period utvecklas de relativt likartat, men stora skillnader kan uppkomma enstaka år. Till exempel påverkar försäljningar av aktier i statliga företag lånebehovet men inte det finansiella sparandet. Den offentliga sektorns finansiella sparande, som utgör en viktig målvariabel för den ekonomiska politiken beräknas som summan av det finansiella sparandet i staten, kommunsektorn och AP-fonden. 4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande Den offentliga sektorns finansiella sparande har under 1990-talet varit kraftigt negativt och uppgick till -12,3 procent av BNP år 1993. Därefter har underskottet gradvis minskat. År 1997 beräknas underskottet till 1,9 procent av BNP och år 1998 bedöms det ha vänts till ett överskott på 0,6 procent av BNP. Det redovisade överskottet påverkas emellertid av två tekniska förändringar jämfört med vårpropositionen. Den ena är den föreslagna bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Bolagiseringen innebär att reala tillgångar ersätts av aktier vilket förbättrar det finasiella sparandet. Den andra förändringen består i att utdelningarna från Securum inte längre räknas in i finansiellt sparande. Justerat för dessa båda faktorer, vilket innebär att samma redovisningsprinciper tillämpas som i vårpropositionen, kommer de offentliga finanserna att uppvisa balans år 1998. För en mer utförlig beskrivning av de redovisningstekniska förändringarna hänvisas till bilaga 2, Svensk ekonomi. För åren efter år 1998 förväntas det finansiella sparandet i den offentliga sektorn fortsätta att utvecklas positivt (se diagram 4.1). Den underliggande ekonomiska utvecklingen ger ett finansiellt sparande som är högre än de målsatta överskotten som uppgår till 0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent av BNP år 2000. Den viktigaste förklaringen till denna utveckling är att utgifterna beräknas fortsätta att minska som andel av BNP efter år 1998. Främst är det hushållstransfereringarna som förväntas minska till följd av minskad arbetslöshet. De målsatta överskotten om 0,5 procent av BNP 1999 och 1,5 procent av BNP år 2000 skall användas för att amortera av den offentliga nettoskulden. I vårpropositionen beräknades att utöver dessa amorteringar skulle det finnas ett utrymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu föreslagna åtgärderna för sysselsättning och rättvisa återstår för år 1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år 2000 kvarstår doch ett belopp på ca 20 miljarder kronor. Detta utrymme har beräkningstekniskt lagts på inkomstsidan. Bland annat av denna anledning faller även inkomstkvoten något fram till år 2000. 4.3.2 Statsbudgetens utveckling De senaste åren har flera stora förändringar i redovisningen av statens inkomster och utgifter genomförts. Detta försvårar en analys av statsbudgetens utveckling över tiden. Som exempel kan nämnas att arbetslöshetsförsäkringen lyfts in på statsbudgeten och flera större anslag bruttoredovisas. Exempel på det sistnämnda är sjuk- och föräldraförsäkringen. Vidare ökade såväl inkomster som utgifter med 40 miljarder kronor år 1996 som en följd av det nya systemet för utjämning mellan kommuner och landsting samt av det nya systemet för inomkommunal mervärdesskatt. I diagram 4.2 redovisas korrigerade tidsserier för åren 1991-2000 för statsbudgeten. Principen är att dagens redovisningsregler tillämpas över hela perioden. 4.3.3 Statsbudgetens inkomster Inkomstkvoten (statsbudgetens inkomster som andel av BNP) var hög i början av 1990-talet. År 1991 uppgick den till 37 procent av BNP. De två därpå följande åren föll inkomsterna kraftigt i relation till BNP och låg på en nivå om 32 procent av BNP år 1994. Nominellt föll inkomsterna till sin lägsta nivå år 1993. Huvudförklaringen till detta förlopp är den ekonomiska krisen. En annan förklaring är att skattereformen var något underfinansierad (se bilaga 6, 1990/91 års skattereform - en värdering). Det senare beror bl.a. på att baserna för kapital- och förmögenhetsbeskattningen samt den privata konsumtionen utvecklades ogynnsamt dessa år. Därutöver genomfördes vissa ofinansierade skattesänkningar. Under perioden 1994-1996 steg inkomsterna kraftigt. Den huvudsakliga förklaringen till detta är saneringsprogrammet. År 1997 beräknas inkomsterna uppgå till 37,1 procent av BNP. Efter innevarande år beräknas inkomsterna som andel av BNP att falla något till år 2000. En viktig förklaring till detta är att inkomsterna från försäljning av statliga bolag bortfaller efter år 1999. En annan förklaring är ett beräkningstekniskt antagande om en skattesänkning fr.o.m. år 1999. Beräkningarna bygger också på att värnskatten upphör efter år 1998. I appendix till detta avsnitt ges en mer detaljerad beskrivning av skatteinkomsterna i statsbudgeten för åren 1996-1998. Analysen bygger på en periodiserad redovisning av skatterna till skillnad mot statsbudgetens kassamässiga redovisning. 4.3.4 Statsbudgetens utgifter Sedan år 1993 har utgifterna, rensade för redovisningstekniska förändringar, sjunkit snabbt i förhållande till BNP. Denna tendens väntas fortsätta under kommande år. Starkt bidragande till den fallande utgiftskvoten framöver är förändringen på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Tillsammans beräknas utgifterna inom dessa områden minska med nära 22 miljarder kronor i löpande priser under perioden 1997-2000. Detta förutsätter att arbetslösheten sjunker till 4,5 procent år 2000. Ett annat utgiftsområde där utgifterna minskar kraftigt är utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Detta beror på nedtrappningen av räntebidragen. Det största enskilda anslaget i statsbudgeten är statsskuldsräntorna. Det är också ett av de mest svårprognostiserade. Statskuldsräntorna påverkas, förutom av rådande marknadsräntor, av valutakursförändringar och Riksgäldskontorets förtidsinlösen av utestående lån. De två senare faktorerna påverkar inte det finansiella sparandet utan endast lånebehovet. Detta medför att lånebehovet kan variera relativt mycket utan att det finansiella sparandet påverkas. För innevarande år nedrevideras ränteutgifterna kraftigt jämfört med prognosen i vårpropositionen, vilket har sin förklaring i valutavinster. För de tre kommande åren är däremot prognosen för ränteutgifterna väsentligt högre än i vårpropositionen. Detta beror för år 1998 i hög grad på förtidsinlösen av befintliga lån. Marknadsräntan har fallit sedan lånen togs och om lånen förtidsinlöses kompenseras långivarna för ränteförlusten som uppstår på grund av att kupong- och marknadsränta skiljer sig åt. Detta innebär i praktiken att en framtida hög ränteutgift flyttas till en tidigare period. För åren 1999 och 2000 beror de högre ränteutgifterna på en något svagare krona och högre marknadsräntor än vad som antogs i vårpropositionen. En detaljerad redovisning av statsskuldsräntornas utveckling återfinns i volym 2 i denna proposition. TABELL 4.3 UTGIFTSMÄSSIGA RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN MILJARDER KRONOR 1996 1997 1998 1999 2000 Räntor på lån i svenska kronor 94,4 83,0 78,3 75,2 72,6 Räntor på lån i utländsk valuta 23,3 21,5 20,6 19,4 18,2 Räntor på in- och utlåning -16,6 -3,5 -2,4 -0,7 -1,1 Över- /underkurser vid emission -1,5 0,5 0,4 0,5 0,1 Summa räntor 99,6 101,5 96,9 94,4 90,0 Valutaförluster / vinster(-) -6,1 -9,0 2,0 -1,1 -3,3 Kursförluster/ vinster(-) 5,6 2,8 9,6 4,2 6,2 Övrigt 0,4 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa ränteutgifter 99,5 95,3 108,4 97,4 92,8 Differens mot vårproposi- tionen 0,0 -7,1 8,5 6,2 3,4 Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt Källa: Finansdepartementet 4.3.5 Lånebehovet Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning. Liksom för tidigare budgetår föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning. Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning och statens inkomster. Lånebehovet uppgick till 242 miljarder kronor år 1993. Från denna höga nivå har lånebehovet minskat till 21 miljarder kronor förra året. Det kraftiga fallet år 1996 beror bl.a. på försäljningar och på omläggning av uppbörden av mervärdesskatt åren 1995 och 1996. Ytterligare en förklaring är utdelningar från affärsverk och bolag samt överföringen av Kärnavfallsfondens tillgodohavanden till Riksgäldskontoret. Även rensat från sådana engångs- effekter har emellertid utvecklingen varit positiv, vilket framgår av diagram 4.3. För innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till 17,7 miljarder kronor. I förhållande till vårpropositionen är detta en nedrevidering med 8 miljarder kronor. I tabell 4.4 redovisas utvecklingen av statens lånebehov, statsskulden och Riksgäldskontorets nettoutlåning för åren 1996 - 2000. En utförlig redovisning av utvecklingen under år 1997 ges i avsnitt 4.4. De närmaste åren fortsätter lånebehovet att minska. År 1999 uppkommer ett överskott som gör det möjligt att amortera på statsskulden. 4.3.6 Statsskulden Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av lånebehovet. Förändringen av statsskulden påverkas emellertid även av ändrade valutakurser, eftersom nära 30 procent av statsskulden är upptagen i utländsk valuta. Till följd av de stora underskotten i statens finanser växte statsskulden mycket snabbt under början av 1990- talet. Statsskulden mätt som andel av BNP nästan fördubblades under perioden 1990-1995. År 1995 nådde statsskulden sin högsta nivå på 84,3 procent av BNP. Under 1996 föll statsskulden något och för 1997 beräknas den till 83,5 procent av BNP. Skuldkvoten förväntas enligt prognosen fortsätta att falla under resten av 1990-talet som en följd av de förbättrade statsfinanserna. I diagram 4.4 redovisas även den konsoliderade bruttoskulden, definierad enligt kriterierna för den Europeiska monetära unionen. Skillnaden mellan statsskulden och den konsoliderade bruttoskulden är att den senare innefattar hela den offentliga sektorns skuld, samtidigt som en konsolidering sker för t.ex. AP- fondens innehav av statspapper. TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD MILJARDER KRONOR 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 600,5 647,7 676,0 688,0 688,5 Utgifter exkl. statsskuldsräntor 559,3 584,7 583,7 593,4 593,5 Statsskuldsräntor m.m. 99,5 95,3 109,1 98,2 93,4 Budgetunderskott exkl. Riksgäldskontorets nettoutlåning m.m. 58,3 32,3 16,8 3,7 -1,6 Arbetsmarknadsfonden 86,7 Övrigt 1,8 Kassamässig korrigering 88,5 0,0 0,0 0,0 0,0 CSN 8,9 9,8 11,1 11,0 12,0 Investeringslån till/från myndigheter 1,5 1,4 1,4 1,3 1,0 Arbetsmarknadsfonden -86,7 Lönegarantifond, inkl ränta -0,6 -0,7 -0,6 -0,6 Kärnbränslefonden -19,1 -0,5 0,3 -0,3 Tilläggspensionsavgift -10,5 -11,9 -13,5 -15,3 -15,6 Insättningsgaranti -1,0 -2,0 -2,0 -2,0 -2,0 Övrigt, netto -18,3 -10,8 1,5 0,8 1,5 Riksgäldskontorets nettoutlåning -125,8 -14,7 -1,8 -4,8 -3,4 Lånebehov (= budgetunderskott) 21,0 17,7 15,0 -1,1 -5,0 Skulddispositioner 4,4 29,1 -9,6 -7,1 3,3 Statsskuldsförändring 25,4 46,8 5,4 -8,2 -1,7 Statsskuld vid årets slut 1 411 1 458 1 463 1 455 1 454 Procent av BNP 84,1 83,5 79,4 75,3 71,8 Anm. Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt Källa: Finansdepartementet 4.4 Uppföljning av år 1997 4.4.1 Inledning Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall regeringen noggrant följa hur statens inkomster, utgifter och upplåning utvecklas i förhållande till beräknade eller beslutade belopp. Under löpande budgetår redovisar regeringen vid minst två tillfällen prognoser över statens inkomster och utgifter samt statens lånebehov för riksdagen. Detta sker i samband med vår- och budgetpropositionen. De prognoser för statsbudgetens inkomster och utgifter 1997 som redovisas nedan baseras på preliminärt utfall för sju månader från riksredovisningen. Prognoserna avviker på vissa punkter kraftigt från bedömningarna i såväl statsbudgeten som vårpropositionen. Inkomsterna beräknas nu vara drygt 24 miljarder kronor högre. Utgifterna exkl. statsskuldsräntor beräknas bli ca 4 miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Statsskuldsräntorna bedöms däremot bli väsentligt lägre. Även vad gäller nettoutlåningen från Riksgäldskontoret innebär de nya beräkningarna nedjusteringar. Minskningen beror främst på att statliga bolag och affärsverk tidigarelägger amortering av lån i Riksgäldskontoret. Sammantaget innebär den reviderade prognosen att lånebehovet nu bedöms bli 37 miljarder lägre än i statsbudgeten. Effekten på statsskulden är emellertid betydligt mindre. Detta beror på att utlandsskulden blivit högre till följd av en svagare krona. Jämfört med beräkningen i förra årets budgetproposition innebär den svagare kronan en negativ valutaeffekt på nära 30 miljarder kronor. TABELL 4.5 LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD ÅR 1997 MILJARDER KRONOR DIFFERENSER MOT AKTUELL BERÄKNING STATS- BUDGETEN VÅRPROPO- SITIONEN Inkomster 647,7 24,3 -4,5 Utgifter exkl. statsskuldsränto r 584,7 4,2 -0,1 Statsskuldsränt or 95,3 -8,9 -7,1 Nettoutlåning m.m. -14,7 -7,8 -5,3 Lånebehov 17,7 -36,7 -8,0 Valutaomvärderi ng 29,1 30,5 17,9 Skuldändring 46,8 -6,2 9,8 Statsskuld 1 458,0 -16,21 9,8 1. Utfallet av statsskulden år 1996 blev 10 miljarder kronor lägre än beräknat i budgetpropositionen för år 1997. Detta innebär att den nu beräknade skuldnivån för år 1997 är ca 16 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen för år 1997. Källa: Finansdepartementet 4.4.2 Inkomster och utgifter Inkomster De totala inkomsterna på statsbudgetens beräknas i denna proposition uppgå till 647,7 miljarder kronor år 1997. Det är drygt 24 miljarder kronor högre än vad om angavs i statsbudgeten, men nära 5 miljarder kronor lägre än i vårpropositionen. Beräkningar av statens inkomster är osäkra bl.a. mot bakgrund av osäkerheten om den makroekonomiska utvecklingen. Eftersom beräkningarna avser kassamässigt betalda skatter påverkas dessutom prognoserna av hushållens och företagens betalningsbeteende. En redovisning av periodiserade skatter åren 1996 - 1998 ges i appendix till detta kapitel. Skilda bedömningar av vissa inkomster av engångskaraktär, t.ex. försäljningar, bidrar också starkt till de stora skillnaderna mellan de olika beräkningtillfällena. Inkomsterna på inkomsttyp 1000 Skatter m.m. beräknas nu bli nära 7 miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Av tabell 4.6 framgår att detta innebär en ytterligare uppjustering jämfört med vårpropositionen. Inom inkomsttypen varierar prognosjusteringarna kraftigt mellan olika typer av skatter. Inkomstskatten för juridiska personer har reviderats upp med drygt 15 miljarder kronor jämfört med beräkningen i statsbudgeten. Bland annat beror det på att företagens inbetalning av fyllnadsskatt blivit väsentligt högre än beräknat. Detta var i huvudsak beaktat i inkomstberäkningen i vårpropositionen. Socialavgifterna är nedjusterade såväl i förhållande till statsbudgeten som till vårpropositionen. Den viktigaste förklaringen är att sysselsättning och lönesumma är lägre. En mer gynnsam utveckling av den privata konsumtionen har medfört att inkomsten av mervärdesskatten nu beräknas bli högre. Den stora justeringen av energiskatterna beror delvis på en reviderad prognos för energiförbrukningen. I statsbudgeten för år 1997 togs mycket små belopp upp på inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom. I vårpropositionen inräknades däremot försäljningar om 25 miljarder kronor under år 1997 som ett led i regeringens mål att avyttra tillgångar på totalt 50 miljarder kronor fram till år 1999 (Konvergensprogrammet, 1995). I inkomstberäkningen i denna proposition har delar av dessa försäljningar förskjutits till senare år. Jämfört med statsbudgeten bedöms inkomsterna på titeln nu bli 15 miljarder kronor högre, medan inkomsterna jämfört med bedömningen i vårpropositionen väntas bli 10 miljarder kronor lägre. TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR 1997 MILJARDER KRONOR DIFFERENSER MOT INKOMSTTITEL AKTUELL BERÄKNIN G STATS- BUDGETE N VÅRPRO PO- SITIONE N 1000 Skatter m.m. därav: 572, 8 6,7 2,8 111 0 Fysiska personers inkomstskatt 35,9 -1,3 0,9 112 0 Juridiska personers inkomstskatt 68,4 15,2 2,9 120 0 Socialavgifter 193, 6 -1,6 -0,4 141 1 Mervärdesskat t 148, 0 3,1 2,6 142 8- 143 5 Energiskatter 49,0 -5,3 -1,7 Övrigt 77,9 -3,4 -1,5 2000 Inkomster av statens verksamhet 39,5 0,9 1,7 3000 Inkomster av försåld egendom 15,1 15,0 -10,0 4000 Återbetalning av lån 3,1 0,0 0,4 5000 Kalkylmässiga inkomster 6,5 0,3 0,1 6000 Bidrag m.m. från EU 10,0 1,3 0,5 7000 Extraordinära medel från EU 0,7 0,1 0,0 Summa inkomsttitlar 647, 7 24,3 -4,5 Källa: Finansdepartementet Utgifter Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har reviderats på flera punkter jämfört med statsbudgeten. Anslagsbelastningen inom assistansersättningen och arbetslöshetsersättningen har blivit än större. Assistansersättningen beräknas nu överskrida anslaget i statsbudgeten med 338 miljoner kronor mer än vad som angavs i vårpropositionen, dvs. med totalt 813 miljoner kronor. Detta förklaras framför allt av att antalet bidragstagare successivt ökar men också av ett ökat antal assistanstimmar per bidragstagare. Arbetslöshetsersättningen beräknades i vårpropositionen överskrida statsbudgeten med 5,5 miljarder kronor. Nu bedöms överskridandet bli ytterligare 1,6 miljarder kronor, dvs. totalt 7,1 miljarder kronor. Förklaringen till detta är de uppreviderade prognoserna för arbetslösheten. Beräkningen i statsbudgeten baserades på ett antagande om en öppen arbetslöshet på 6,9 procent för år 1997, i vårpropositionen beräknades den till 7,9 procent och nu bedöms arbetslösheten istället bli 8,4 procent . Beträffande dessa båda överskridanden gör regeringen bedömningen att det inte är möjligt att klara finansiering inom respektive anslag eller utgiftsområde. Utgifterna för underhållsstöd beräknas bli 589 miljoner kronor högre än i statsbudgeten. Systemet för underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997. Någon utvärdering av systemet är ännu inte genomförd och regeringen bedömer det därför trots överskridandet vara för tidigt att föreslå ändringar i systemet. Överskridandet finansieras genom att anslagsramen sänks under en fyraårsperiod så att sänkningen motsvarar överskridandet. I diagram 4.5 visas ackumulerade avvikelser från statsbudgeten hittills i år för assistansersättning och underhållsstöd samt för arbetslöshetsersättning i diagram 4.6. Det finns också ett antal områden där utgifterna beräknas bli lägre än anslagsnivån. I vårpropositionen beräknades föräldraförsäkringen underskrida statsbudgeten med 2,4 miljarder kronor. Nu beräknas underskridandet bli ytterligare ca 200 miljoner kronor. Detta beror på att prognosen för antal födda barn reviderats ner kraftigt under året. Utgifterna för räntebidrag beräknas underskrida statsbudgeten med ca 2,8 miljarder kronor. Den minskade belastningen på anslaget beror på ett antal faktorer, framför allt på en mer positiv ränteutveckling än vad som tidigare förväntats. Den lägre medelsförbrukningen inom utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk m.m. beror dels på ett lägre antal ansökningar till givna program, dels på att vissa stödutbetalningar avseende år 1997 kommer att utbetalas först år 1998. Utgifterna för Sveriges avgift till EU beräknas nu bli ca 1,9 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten. En viktig orsak till detta är att EU:s utgifter blivit lägre än beräknat. Underskridandet på anslaget Räntor på statsskulden beräknas nu uppgå till ca 8,8 miljarder kronor i förhållande till statsbudgeten. Regeringen har för avsikt att dra in de kvarstående medel som finns på detta anslag per den 31 december i år. Anslaget är ett ramanslag med möjlighet till anslagssparande. Dock saknas skäl för ett sådant sparande i detta fall. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sida av statsbudgeten beräknas nu bli 2,5 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen för år 1997. Förändringar av utgifterna under utgiftstaket medför att budgeteringsmarginalen påverkas. De takbegränsade utgifterna består av utgifterna inom samtliga utgiftsområden förutom område 26 Statsskuldsräntor m.m., samt socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Av tabell 4.7 framgår att de takbegränsade utgifterna nu bedöms bli drygt 1 miljard kronor högre än vad som redovisades i såväl statsbudgeten som vårpropositionen, vilket innebär att budgeteringsmarginalen är i motsvarande grad lägre. TABELL 4.7 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1997 MILJARDER KRONOR DIFFERENSER MOT AKTUELL BERÄKNIN G STATS- BUDGETE N VÅRPROP O - SITIONEN Utgifter exkl. statsskulds räntor 584,7 4,2 -0,2 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten 129,5 -2,5 1,2 Summa takbegränsade utgifter 714,1 1,6 1,0 Budgeteringsmarginal 8,9 -1,6 -1,0 Utgiftstak för staten 723,0 0,0 0,0 Källa. Finansdepartementet I tabell 4.8 redovisas den beräknade användningen av medel under 1997. En svårighet vid tolkningen av prognoserna av utgifterna och analysen av över- och underskridanden under år 1997 är anslagsbehållningarna. När statsbudgeten fastställs ingår vid sidan av anslagen en utgiftspost, minskning av anslagsbehållningar, vilken är en bedömning av den samlade förbrukningen av ingående reservationsmedel och andra anslagsbehållningar inom samtliga utgiftsområden. I samband med uppföljningen görs prognoser på de totala utgifterna, dvs. förbrukning av medel oavsett om dessa kommer från årets anslag eller tidigare anslagna och behållna medel. Jämförelsen mellan anvisade medel och prognostiserade utgifter måste därför tolkas med viss försiktighet. TABELL 4.8 ANVÄNDNING AV MEDEL UNDER 1997 MILJONER KRONOR UTGIFTSOMRÅDEN BEHÅLLNING PER 970101 ANVISAT BELOPP1 TILLGÄNGLIGA 2 MEDEL UTGIFTSPROG NOS UO 1 Rikets styrelse 1 596 3 763 5 359 4 128 UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 205 4 310 4 505 2 883 UO 3 Skatteförvaltning och uppbörd 844 5 715 6 527 6 001 UO 4 Rättsväsendet 1 379 20 843 22 134 21 700 UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 889 2 759 3 417 2 880 UO 6 Totalförsvar 2 935 42 523 45 458 42 163 UO 7 Internationellt bistånd 9 203 11 002 19 705 13 033 UO 8 Invandrare och flyktingar 153 3 453 3 597 3 762 UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 863 24 016 24 767 24 018 UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 85 35 833 35 918 35 554 UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 0 63 975 63 975 63 124 UO 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 0 35 750 35 750 32 948 UO 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 0 43 315 43 315 43 315 UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 6 528 50 167 55 555 52 157 UO 15 Studiestöd 1 371 17 267 17 324 16 823 UO 16 Utbildning och universitetsforskning 2 438 25 722 27 826 26 043 UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 343 7 211 7 519 7 325 UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 265 33 371 33 680 30 856 UO 19 Regional utjämning och utveckling 3 228 3 720 6 737 4 525 UO 20 Allmän miljö- och naturvård 1 504 1 365 2 831 1873 UO 21 Energi 1 670 588 1 335 733 UO 22 Kommunikationer 3323 25 268 28 437 26 731 UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 814 13 593 14 389 12 066 UO 24 Näringsliv 2 203 2 996 5 171 3 709 UO 25 Allmänna bidrag till kommuner 454 83 612 88 013 87 684 UO 26 Statsskuldsräntor m.m. 0 104 155 104 155 95 310 UO 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 0 20 053 20 053 18 661 Minskning av anslagsbehållningar 0 6 000 0 0 Totalt 42 292 696 346 727 454 680 004 1. Anvisat på statsbudget och tilläggsbudget i april. Även den nu förelagna tilläggsbudgeten är inkluderad i angivna belopp. 2. Avdrag är gjort för av regeringen beslutade indragningar av anslagsmedel vilket på vissa utgiftsområden innebär att summan av Behållning per 970101 och Anvisat belopp inte summerar till Tillgängliga medel. Källa: Finansdepartementet 4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000 4.5.1 Utgiftstakets konstruktion Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs av summan av utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn och den beräknade utgiftsnivån för den kommunala sektorn, med avdrag för det beräknade flödet mellan stat och kommunal sektor. Vad gäller den kommunala sektorn godkänner riksdagen en beräkning av de kommunala utgifterna. Utgiftstaket för staten och för hela den offentliga sektorn är avrundade uppåt till närmaste hela miljard. Utgiftstaket för staten är fördelat på 26 utgiftsområden, socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten, minskning av anslagsbehållningar samt en budgeteringsmarginal. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgiftstaket. Utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan om statsbudgeten består av allmän tilläggspension (ATP), delpension och arbetsskadeförsäkring. ATP står för ca 95 procent av utgifterna. Minskning av anslagsbehållningar ingår som en post under utgiftstaket men specificeras inte per utgiftsområde. Posten avser att ta hänsyn till användningen av tidigare anslagna medel. Minskningen av anslagsbehållningar är därför medräknad i de redovisade saldoberäkningarna både för statsbudgeten och de offentliga finanserna. I de beräkningar av statens utgifter som redovisas i avsnitt 4.3 ingår däremot inte budgeteringsmarginalen. Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen försämrar därmed, allt annat lika, lånebehovet. 4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn Utgiftstaket för den offentliga sektorn består, som tidigare nämnts, av summan av det fastställda statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat och kommun. Riksdagen godkände i våras beräkningen av den offentliga sektorns utgiftstak till 1 032 miljarder kronor för 1998, 1 057 miljarder kronor för år 1999 och 1 081 miljarder kronor för år 2000. Kommunernas utgifter bedöms nu bli högre för åren 1998 till 2000 än vad som antogs i vårpropositionen. En orsak är överföringen av utgifterna för läkemedelssubventioner från staten till landstingen. Från och med år 1999 påverkas dessutom kommunernas utgifter av de satsningar på skola, vård och omsorg som regeringen föreslår. De kommunala utgiftsökningarna uppvägs emellertid mer än väl av ökade statsbidrag. Justerat för interna betalningar mellan stat och kommuner blir därför det beräknade utgiftstaket för den offentliga sektorn något lägre än i vårpropsitionen. TABELL 4.9 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA SEKTORN MILJARDER KRONOR 1998 1999 2000 Staten inklusive socialförsäkringssektorn 720 735 744 Den kommunala sektorn 452 470 487 Interna transaktioner -143 -152 -154 Summa offentlig sektor 1 029 1 053 1 077 Procent av BNP 55,9 53,3 50,8 Källa: Finansdepartementet 4.5.3 Utgiftstak för staten Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn för år 1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor. Våren 1997 fastställde riksdagen utgiftstaket för år 2000 till 744 miljarder kronor. Riksdagen godkände då även en preliminär fördelning av utgifterna under taket åren 1998-2000. Fördelningen byggde på då gällande prognoser över den ekonomiska utvecklingen samt då gällande regelverk. Regeringen föreslår nu en något ändrad fördelning av utgifterna. Revideringen föranleds av en ändrad bedömning av utgiftsutvecklingen samt de nya förslag som lämnas i denna proposition. Dessa sammanfattas i avsnitt 4.2. Uppgifterna för åren 1999 och 2000 är endast en preliminär beräkning utifrån nu kända förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och redan fattade beslut om besparingar och reformer. De redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda nivåer för åren 1999 och 2000. Nedan förklaras de största förändringarna åren 1998 till 2000 i förhållande till beräkningarna i vårpropositionen (tabell 4.10). Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning minskar med mellan 700-900 miljoner kronor per år jämfört med beräkningen i vårpropositionen. Orsaken är en omföring av utgifterna för förvaltningen av statsskulden till utgiftsområde 26 Räntor på statsskulden. Utgiftsområde 26, ökar därmed i motsvarande mån. Inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökar utgifterna, främst för Statlig assistansersättning. Höjningen beror på den ökning i utnyttjandegraden som inträffat under innevarande budgetår och som beräknas påverka även kommande år. Utgiftsökningarna inom utgiftsområdena 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp är en följd av regeringens förslag om en förkortning av sjuklöneperioden från 28 till 14 dagar. Inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn föreslår regeringen höjda barnbidrag och flerbarnstillägg. Vad gäller utgiftsområdena 13 och 14 så är utgifterna delvis beroende av varandra. Från utgiftsområde 13 betalas ersättning till arbetslösa och från utgiftsområde 14 finansieras arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jämfört med beräkningen i vårpropositionen ökar den öppna arbetslösheten något medan åtgärdsvolymen revideras ned. Utgifterna är justerade på motsvarande sätt. Åren 1999 och 2000 höjs bidragen till kommunerna inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner med 4 respektive 8 miljarder kronor. Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen minskar till följd av lägre utgifter totalt inom EU. Vid revideringen av fördelningen av utgifterna har också en teknisk justering genomförts av de utgiftsområdesramar som omfattar anslag för förvaltningsändamål. Justeringen har gjorts med anledning av en av riksdagen beslutad förändring av finansieringen av avtalsförsäkringarna på det statliga området (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU:1, rskr. 1996/97:53). Omläggningen innebär att det nuvarande systemet för finansiering med ett schablonmässigt beräknat lönekostnadspålägg ersätts av ett system med myndighetsvisa, försäkringstekniskt beräknade premier. Omläggningen skall vara kostnadsneutral för myndigheterna. De av Statens löne- och pensionsverk beräknade avgifterna för premierna varierar mellan myndigheterna varför en justering har gjorts av anslagen för förvaltningsändamål i förhållande till det i anslagen inräknade utrymmet för lönekostnadspålägg. Jämfört med vårpropositionen har förbrukningen av anslagsbehållningar räknats upp med 1 miljard kronor och uppgår nu till 5 miljarder kronor. Skälet till detta är att vissa utgifter bedöms förskjutas från år 1997 till år 1998. För åren 1999 och 2000 antas förbrukningen av anslagsbehållningar uppgå till 3 miljarder kronor vardera året. Det är samma bedömning som gjordes i vårpropositionen. Av tabell 4.10 framgår att de takbegränsade utgifterna åren 1998-2000 är högre än i vårpropositionen. Som beskrivits i avsnitt 4.3 bedöms dessa utgifter rymmas både inom ramen för målet om balans i de offentliga finanserna år 1998 och målen om överskott för de efterföljande åren. För år 1998 beräknas utgifterna nu bli 6,6 miljarder kronor högre än i vårpropositionen. Med oförändrat utgiftstak medför de högre utgifterna att budgeteringsmarginalen justeras ned i motsvarande grad. I vårpropositionen beräknades budgeteringsmarginalen för år 1998 till drygt 10 miljarder kronor. Beräkningarna i denna proposition innebär att marginalen minskat till 3,6 miljarder kronor. Regeringen gör bedömningen att denna marginal är tillfyllest bl.a. mot bakgrund av att förbrukningen av anslagsbehållningar nu lagts in i kalkylen med ett högre belopp än i vårpropositionen. TABELL 4.10 UTGIFTSTAK FÖR STATEN TUSENTALS KRONOR 1998 MILJONER KRONOR 1999 OCH 2000 DIFFERENS MOT VÅRPROPOSITIONEN 1998 TKR 1999 MKR 2000 MKR 1998 MKR 1999 MKR 2000 MKR UO1 Rikets styrelse 3 976 700 3 941 3 895 -11 -12 -13 UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 062 814 1 977 1 927 -747 -860 -730 UO3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 662 254 5 827 5 922 -36 -40 -43 UO4 Rättsväsendet 21 034 170 21 647 22 304 -65 -74 -20 UO5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 811 310 2 873 2 943 4 1 0 UO6 Totalförsvar 41 243 865 43 911 45 750 115 249 437 UO7 Internationellt bistånd 11 434 400 12 028 13 041 -65 -90 -87 UO8 Invandrare och flyktingar 3 863 934 3 761 3 570 104 -12 -90 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 22 499 516 24 360 25 602 1 063 1 433 1 584 UO10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 37 192 476 39 020 40 308 1798 2 242 2 362 UO11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 701 000 62 931 63 468 384 73 -122 UO12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 35 813 561 36 331 36 837 2 517 2 599 2 704 UO13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 42 723 356 33 541 25 280 2 092 1 871 -53 UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv 47 541 952 49 370 48 663 -1 667 -796 -157 UO15 Studiestöd 21 333 755 22 619 23 815 517 361 329 UO16 Utbildning och universitetsforskning 27 050 554 28 133 29 402 336 74 13 UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 334 967 7 460 7 614 11 -17 -18 UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 22 825 533 20 427 17 574 27 14 125 UO19 Regional utjämning och utveckling 3 604 853 3 585 3 284 3 32 -89 UO20 Allmän miljö- och naturvård 1 178 052 1 198 1 153 28 85 29 UO21 Energi 1 583 041 1 842 1 603 14 30 113 UO22 Kommunikationer 24 100 564 26 669 27 262 144 210 125 UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 725 623 13 792 13 861 -212 -222 -223 UO24 Näringsliv 2 698 330 2 590 2 572 126 35 -30 UO25 Allmänna bidrag till kommuner 93 048 700 100 288 101 848 -206 4 300 8 000 UO26 Statskuldsräntor m.m. 109 125 000 98 235 93 410 9 215 7 025 4 000 UO27 Avgiften till den Europeiska gemenskapen 19 645 000 20 320 20 982 -361 -849 -882 Summa utgiftsområden 687 815 280 688 676 683 892 15 126 17 662 17 269 Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 578 690 280 590 441 590 482 5 911 10 637 13 269 Minskning av anslagsbehållningar 5 000 000 3 000 3 000 1 000 0 0 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten 132 744 000 137 928 144 351 -303 -222 1 189 Summa takbegränsade utgifter 716 434 280 731 369 737 833 6 608 10 415 14 458 Budgeteringsmarginal 3 565 720 3 631 6 167 -6 608 -10 415 -14 458 Utgiftstak 720 000 000 735 000 744 000 0 0 0 Källa: Finansdepartementet 4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m. Utgiftsområde 1: Rikets styrelse Utgiftsområdet omfattar statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår bl.a. mediefrågor, partistöd, allmänna val samt vissa centrala myndigheter. Ett av de viktiga målen för utgiftsområdet är att stödja mångfalden inom mediaområdet. Prioriteringarna för år 1998 rör främst riksdagen. Ett tillfälligt driftsstöd till dagspressen införs även under åren 1997 och 1998. Besparings- och reformåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 3 977 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 3 941 miljoner kronor och för år 2000 till 3 895 miljoner kronor Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer. Viktiga mål för utgiftsområdet är tillförlitliga analyser samt bedömningar av den samhällsekonomiska och den statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt och effektivt finansiellt system samt en effektiv granskning av statlig verksamhet. Prioriteringar för år 1998 är bl.a. förbättringar av kvaliteten i nationalräkenskaperna och prognoser för svensk ekonomi. Detta görs till följd av EU- medlemskapet och det beslutade utgiftstaket. Från anslaget Kostnader för upplåning och statsskuldsförvaltning överförs ca 700 miljoner kronor till utgiftsområde 26. Överföringen görs i syfte att skapa bättre incitament för en kostnadseffektiv statsskuldsförvaltning. Regeringen föreslår också vissa förändringar vad gäller nuvarande stabsmyndigheter. Lokalförsörjningsverket läggs ned den 1 januari 1998. Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och koncentreras till de revisionella uppgifterna. En ny myndighet inrättas för statens samlade ekonomistyrningsfunktion. En översyn föreslås av Statskontorets verksamhet. De förslag till besparingsåtgärder som angavs i den ekonomiska vårpropositionen fullföljs och preciseras. Besparingskrav på sammanlagt 18 miljoner kronor fördelas därmed slutligt på anslag. Därutöver lämnas förslag till slutlig fördelning av den i förra årets budgetproposition aviserade besparing på utgiftsområde 2 och 3. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 2 063 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 1 977 miljoner kronor och för år 2000 till 1 927 miljoner kronor. Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och skattemyndigheterna (skatteförvaltningen) samt Tullverket. Målet för beskattningsverksamheten, som är skatteförvaltningens huvudsakliga uppgift, är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skatteförfattningar. Målet för Tullverket är att uppbära tullar, mervärdesskatt och andra avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas samt att kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs. Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen under år 1998 är fortsatt rationalisering av grundhanteringen för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vidare skall skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten stärkas. Prioriterade uppgifter för Tullverket är att fortsätta arbetet med förenklingar av regler och procedurer. Ett viktigt verktyg för detta är datoriseringen. Verket skall även öka kvaliteten i alla delar av sin verksamhet. En säker och effektiv tullhantering kommer att frigöra resurser att användas inom bl.a. Tullverkets kontrollverksamhet. I denna proposition lämnas förslag till slutlig fördelning av den i förra årets budgetproposition aviserade besparingen på utgiftsområde 2 och 3. Vidare föreslås i enlighet med vad som sagts i den ekonomiska vårpropositionen en ytterligare besparing på 25 miljoner kronor inom skatteförvaltningen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 5 662 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 5 827 miljoner kronor och för år 2000 till 5 922 miljoner kronor. Utgiftsområde 4: Rättsväsendet Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen. Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten. Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras av de brottsbekämpande myndigheterna. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag och våld mot kvinnor. Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall öka. Närpolisorganisationen, som skall vara den drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas och utvecklas. Den brottsförebyggande verksamheten skall växa och bli effektivare och reformarbetet inom rättsväsendet skall bygga på ett medborgarperspektiv. I enlighet med vad som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen tillförs utgiftsområdet 200 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1998. Därutöver föreslår regeringen att 444 miljoner kronor omfördelas från kriminalvården till främst polisen under åren 1998- 2000. De förslag till besparingar som redovisades i bugetproposition för år 1997 fullföljs. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 21 034 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 21 647 miljoner kronor och för år 2000 till 22 304 miljoner kronor. Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och de 100 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska frågor som omfattar strategisk exportkontroll och europainformation. Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveriges intresse i förbindelserna med andra länder. Särskild uppmärksamhet kommer under 1998 att ägnas bl.a. ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete, ett aktivt arbete i säkerhetsrådet och genom andra åtgärder ett fortsatt stöd till FN:s och andra organisationers arbete för internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön. De förslag till besparingsåtgärder som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen fullföljs. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 2 811 miljoner kronor, för år 1999 till 2 873 miljoner kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner kronor. Utgiftsområde 6: Totalförsvar Utgiftsområdet omfattar det militära försvaret och delar av det civila försvaret, nämnder samt stödverksamhet till militärt och civilt försvar. I utgiftsområdet ingår även den verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen och av Statens räddningsverk inom fredsfrämjande verksamhet som genomförs med svensk militär trupp utomlands. Riksdagen fattade i december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för femårsperioden 1997- 2001, i enlighet med regeringens proposition Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). Inom utgiftsområdet prioriteras under 1998 genomförandet av försvarsbeslutet hos alla myndigheter. Regeringen har vid beräkningen av anslagen för åren 1998-2000 utgått från att vissa ytterligare förändringar görs inom utgiftsområdet, bland annat avseende finansieringsformer och budgeteringsprinciper för delar av det civila försvaret. Besparingsåtgärder genomförs i övrigt inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 41 244 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 43 911 miljoner kronor och för år 2000 till 45 750 miljoner kronor. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder och samarbete med länder i Central- och Östeuropa. Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast sex biståndspolitiska mål: resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen har under de senaste åren genomfört ett omfattande policyarbete och omorganiserat biståndsförvaltningen. Sverige har en ledande roll i reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, som nu går in i ett avgörande skede. Under år 1998 kommer regeringen att ta fram en skrivelse om demokrati, utveckling och biståndets roll. En ny Afrikapolitik bereds. Målen för samarbetet med Central- och Östeuropa är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Härtill har regeringen beslutat att allt samarbete skall genomsyras av ett jämställdhetspersktiv. Insatser som syftar till att inlemma länderna i Central- och Östeuropa i det europeiska samarbetet prioriteras. För samarbetet med länder i Central och Östeuropa, har riksdagen beslutat om ett program för åren 1995-1998 omfattande 4 010 miljoner kronor. Regeringen avser under våren 1998 förelägga riksdagen förslag till inriktning och omfattning av samarbetet för åren 1999-2001. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har i sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått från att biståndsramen för åren 1998 och 1999 skall uppgå till 0,70% av BNI för att år 2000 öka till 0,72% av BNI. Biståndsramen för 1998 har minskat med 65 miljoner kronor jämfört med beräkningarna i regeringens ekonomiska vårproposition på grund av ändrad BNI- prognos. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 11 434 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 12 028 miljoner kronor och för år 2000 till 13 041 miljoner kronor. Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar även integrationspolitik med frågor rörande invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till kommunerna för flyktingmottagande. I regeringens proposition (1997/98:16) Sverige, framtiden och mångfalden framgår regeringens förslag till mål och inriktning på den framtida integrationspolitiken. Regeringen föreslår att en ny myndighet för integrationsfrågor inrättas med ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i samhället. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering föreslås inordnas i den nya myndighetens organisation. Till utgiftsområdet har förts 100 miljoner kronor år 1998 från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för att täcka kostnader för kommunersättningar vid flyktingmottagande. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 3 864 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 3 761 miljoner kronor och för år 2000 till 3 570 miljoner kronor. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg, utgifter för flertalet myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till organisationer samt vissa stimulans- och utvecklingsbidrag inom det sociala området samt stöd till sektorsforskning. Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en angelägenhet för kommuner och landsting. Effektmålen för utgiftsområdet omfattar fem olika verksamhetsområden. De viktigaste målen är: – att trygga en god hälsa och att åstadkomma en hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde individens behov – att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i samband med behov av kostnadskrävande läkemedelsbehandling och/eller tandvårdsbehandling – att stimulera och bidra till att en god tandhälsa bland vuxna upprätthålls. Därutöver ges ett särskilt stöd för utsatta grupper – att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger goda levnadsvillkor för äldre och personer med funktionshinder med olika behov av service, vårdnad och vård och som bygger på den enskilda människans delaktighet och självbestämmande – att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde individens behov av stöd och bistånd i samband med sociala eller andra handikapp, missbruksproblem och försörjningssvårigheter samt som tillgodoser att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden – att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen – att verka för ett narkotikafritt samhälle genom insatser för att minska tillgången och efterfrågan på narkotika – att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd. Den största utgiftsposten inom området är anslaget för sjukvårdsförmåner som omfattar utgifter för läkemedel, tandvård samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Enligt överenskommelse mellan regeringen och Landstingsförbundet överförs kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen och förbrukningsartiklar vid inkontinens från staten till landstingen från och med 1 januari 1998, vilket innebär att ett särskilt anslag för statsbidrag inrättas under utgiftsområdet. De förändringar i läkemedelsförmånen som genomfördes 1 januari 1997 bidrar till att utgiftsutvecklingen dämpas för innevarande år och att utgifterna för 1998 och framåt beräknas bli lägre än vad som antagits tidigare. Kostnaderna för statlig assistansersättning utgör den näst största utgiftsposten inom området. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150) föreslog regeringen två åtgärder för att hejda den snabba utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär att kommunerna övertar kostnadsansvaret för de första 20 timmarna och att en schablonisering av timersättningsnivån införs. Enligt regeringens bedömning är dessa åtgärder inte tillräckliga för att nedbringa ökningstakten vad gäller personkretsen och antalet genomsnittliga timmar med assistans per person. Utgiftsnivåerna beräknas därför bli högre än vad som tidigare antagits. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 22 500 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602 miljoner kronor. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringsdministrationen (Riksför-säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna). De socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt viss yrkesskadeersättning. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i utgiftsområdet. Effektmålen för utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden. Socialförsäkringen skall: – vara generell och tillgodoses inom ramen för en offentlig försäkring, – bygga på standardtrygghet och ge ersättning relaterad till inkomstbortfall samt präglas av arbetslinjen, – uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet, Socialförsäkringsadministrationen skall: – administrera och verka för en allmän socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn, – verka för att förebygga och minska ohälsa samt genom att offensivt arbeta med och samordna rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna arbeta, – säkerställa och tillgodose kravet på god service, likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att senare under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst. Förslaget om en förkortning av sjuklöneperioden till 14 dagar har beaktats vid beräkningen av anslaget. Riksdagen har antagit regeringens förslag till riktlinjer för förändringar i den nuvarande organisationen avseende socialförsäkringsadministrationen (prop. 196/97:63, bet 1996/97:SfU12, rskr. 1996/ 97:273). Riktlinjerna innebär att försäkringskassornas roll stärks och Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringen tydliggörs genom ändringar av 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och i verkets instruktion. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 37 192 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 39 020 miljoner kronor och för år 2000 till 40 308 miljoner kronor. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet omfattar folkpension i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna och bostadstillägg till pensionärer samt pensionstillskott till dessa förmåner. Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk grundtrygghet som tillgodoser ett rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och tillgång till en bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet skall vara långsiktigt stabilt och pålitligt oavsett förändringar i omvärlden. Regeringen föreslår att den del av bostadskostnaden inom intervallet 100 - 4 000 kronor per månad som kan ersättas med bostadstillägg till pensionärer höjs till 85 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Regeringen gör bedömningen att folkpension, tilläggspension och bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998 skall utbetalas den 18 respektive 19 varje månad. Privata pensionsförsäkringar kommer från och med den 1 januari 1998 att undantas vid inkomstprövningen av änkepensioner. Vidare sker en förändring i definitionen av fritidshus i inkomstbegreppet i bostadstillägg till pensionärer för makar där en stadigvarande bor inom omsorgen. Regeringen föreslår att den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension höjs från 60 år till 61 år från och med den 1 januari 1998. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 62 701 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 62 931 miljoner kronor och för år 2000 till 63 468 miljoner kronor. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet omfattar ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som återfinns i utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns i utgiftsområde 15). Stöden utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inkl. havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension i form av barnpension och vårdbidrag till funktionshindrade barn. Mål för utgiftsområdet är att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, att stödja föräldrars möjligheter att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap, samt att särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barnfamiljer i utsatta situationer. Regeringen föreslår att barnbidraget höjs den 1 januari med 1 320 kronor per barn och år. Från samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400 kronor om året för det tredje barnet, 7 200 kronor om året för det fjärde barnet och 9 000 kronor om året för det femte och varje ytterligare barn. Förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen höjs till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten fr.o.m. år 1998. Regeländringar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen fullföljs genom att regeringen lägger fram lagförslag om vissa regeländringar avseende vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnadsersättning samt att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges i vissa fall vid övergångsboende. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att senare under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 35 814 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 36 331 miljoner kronor och för år 2000 till 36 837 miljoner kronor. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utgiftsområdet omfattar enligt regeringens förslag för år 1998 huvudsakligen utgifter för arbetslöshetsersättning samt lönegarantiersättning. Dessutom utgifter för åtgärder som, helt eller delvis, finansieras på basis av arbetslöshetsersättningen innefattar området t.ex. tillfällig avgångsersättning och resursarbeten. Utgiftsnivån påverkas primärt av nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller utgifterna för arbetslöshetsersättningen och av antalet konkurser vad gäller utgifterna för lönegarantiersättningen. De samlade utgifterna inom utgiftsområdet beräknas uppgå till 42,7 miljarder kronor under år 1998, varav utgifterna för arbetslöshetsersättning utgör 95 procent. Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet har ökat kraftigt under senare år. Arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantin skall medverka till att underlätta och stimulera omställning och därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund har arbetslöshetsförsäkringen nyligen reformerats och en ny lag om arbetslöshetsförsäkring träder i kraft den 1 januari 1998. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 i större omfattning än tidigare aktivitet och omställning under arbetslöshet. Möjligheter till s.k. generationsväxling införs fr.o.m. år 1998. Åtgärden syftar till att bereda yngre långtidsarbetslösa anställning genom att låta de som senast den 31 augusti fyllt 63 år avsluta sin yrkesverksamma period i förtid. Åtgärden skall vara en engångsåtgärd. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angivits i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107). Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 42 723 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 33 541 miljoner kronor och för år 2000 till 25 280 miljoner kronor. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Arbetsmarknadsverket och Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. myndigheters förvaltning samt forskning och utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Området innefattar även vissa utgifter för Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor samt statliga arbetsgivarfrågor. Målen för utgiftsområdet syftar huvudsakligen till att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som inriktas mot effektiv platsförmedling, kompetensutveckling och minskad långtidsarbetslöshet medverka till att regeringens övergripande mål om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 uppnås. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 åtgärder för att motverka flaskhalsar, bl.a. tillsättningen av lediga platser genom en förstärkning av arbetsförmedlingen. Vidare prioriteras en fortsatt ökning av det lokala inflytandet inom arbetsmarknadspolitiken och åtgärder för att undvika uppsägningar inom kommuner och landsting. För att motverka ungdomsarbetslösheten föreslår regeringen att kommunerna ges möjlighet att erbjuda utvecklingsinsatser för arbetslösa ungdomar i åldern 20 till 24 år. Vidare föreslår regeringen på tilläggsbudget att ett nationellt program för IT-utbildning införs inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Regeringen föreslår en ytterligare satsning på högskoleplatser, som är av strategisk betydelse bl.a. för sysselsättning och tillväxt. Denna satsning påverkar utgiftsområdet engångsvis för år 1998. Tidigareläggningen omfattar 10 000 högskoleplatser och 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Därutöver föreslås, för att finansiera föreslagna utgiftsökningar, att finansieringsbidraget vid arbetsplatsintroduktion höjs, anställningsstöd införs och att rätt till ersättning under sommaruppehåll vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbildning avskaffas. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 47 542 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 49 370 miljoner kronor och för år 2000 till 48 663 miljoner kronor. Utgiftsområde 15: Studiestödet Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp till gymnasiestuderande i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m, studiemedel samt olika former av vuxenstudiestöd. Studiestödet är en viktig del av utbildningspolitiken och skall bidra till att de övergripande målen för utbildningspolitiken nås. Studiestödet skall verka rekryterande och därmed bidra till högt deltagande i utbildningen och ha en utjämnande verkan som främjar ökad social rättvisa. Förslag om besparingsåtgärder inom utgiftsområdet följer de åtgärder som aviserades i 1997 års ekonomiska vårproposition. Bland annat föreslås slopad timersättning vid svenskundervisning för invandrare, skärpta regler för utlandsstudier samt skärpt efterkontroll av inkomster inom studiemedelssystemet. Inom vuxenutbildningen prioriteras en fortsatt utbyggnad av den tidigare beslutade vuxenutbildningssatsningen. I enlighet med vad som beslutades i 1997 års ekonomiska vårproposition skall vuxenutbildningen byggas ut under 1998. Budgetförslaget bygger på den nu beskrivna vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av högskolan som regeringen presenterade i 1997 års ekonomiska vårproposition. Ökningen hösten 1998 tidigareläggs också till vissa delar till våren 1998. I budgetförslaget ingår även en höjning av studiebidragen i studiehjälpen som en följd av höjningen av barnbidragen fr.o.m. 1 januari 1998. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 21 334 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 22 619 miljoner kronor och för år 2000 till 23 815 miljoner kronor. Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets område. Inom barnomsorgen är de viktigaste målen att ge barn stöd och stimulans för sin utveckling, samt att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete eller studier med vård och ansvar för barn. Skolans mål är att alla barn och ungdomar oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till en likvärdig utbildning. Alla barn och unga skall ges förutsättningar att nå målen i skollagen, läroplanerna och kursplanerna. Målet för vuxenutbildningen är, i enlighet med vad som anges i skollag och läroplan, att överbrygga utbildningsklyftorna, medverka till arbetslivets förändring, bidra till full sysselsättning och tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att komplettera sin ungdomsutbildning. Universitet och högskolor har som sitt viktigaste mål att erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvalitet i alla delar av landet och att bedriva forskning och därmed bidra till en regionalt balanserad utveckling. Inom forskningen är ett av de viktigaste målen att forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapligt förhållningssätt och bidra med ny väsentlig kunskap till förmån för hälsa, kultur, välfärd, miljö, ekonomisk utveckling, sysselsättning och omställning mot en hållbar utveckling. Prioriteringar för året är inom barnomsorg och skola att utveckla ett gemensamt synsätt på barns och ungdomars utveckling och lärande från tidig ålder samt att skapa förutsättningar för en integration mellan förskola och skola. Vidare prioriteras arbetet med att utveckla utbildningens kvalitet och likvärdighet i skolan. Inom vuxenutbildningen prioriteras utbyggnaden av vuxenutbildningssatsningen. Under år 1998 skall vuxenutbildningen byggas ut till totalt 124 300 platser, varav 10 000 platser avser folkbildningen (utgiftsområde 17). Utbyggnaden innefattar även utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen till totalt 8 800 platser höstterminen 1998. Med anledning av den stora efterfrågan på den kvalificerade yrkesutbildningen föreslår regeringen att utbyggnaden tidigareläggs med 1 000 platser redan under våren 1998. Expansionen av vuxenutbildningen måste också omfatta en successiv förnyelse, såväl organisatoriskt och pedagogiskt som innehållsmässigt. Under 1998 kommer verksamheten inom vuxenutbildningsområdet att koncentreras kring att stödja och stimulera utvecklingsarbete. Budgetförslaget bygger på den beskrivna vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av högskolan som regeringen presenterade i 1997 års ekonomiska vårproposition. Ökningen av högskole- platser hösten 1998 tidigareläggs till vissa delar till våren 1998. Utöver utbyggnaden av den högre utbildningen prioriteras att förstärka kvaliteten inom forskningen och forskarutbildningen. De förslag till besparingsåtgärder som tidigare redovisats fullföljs och preciseras. Bland annat föreslås en sänkning av statens bidrag till svensk undervisning i utlandet. Vidare har förslag till genomförande av en beslutad besparing om 150 miljoner kronor inom forskningen presenterats av en särskild utredare. Förslaget har remissbehandlats och ingår delvis i detta budgetförslag. Besparingar har också fördelats på universiteten och högskolorna. I budgetförslaget ingår också förslag om kvalitetsförstärkning inom högskolan. Det sker genom att medel anslås för kompetensutveckling av högskolelärare, samt genom att antalet platser inom forskarutbildningen ökas i syfte att tillgodose ett ökat behov av forskarutbildade. Vidare föreslås en reformering av forskarutbildningen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 27 051 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 28 133 miljoner kronor och för år 2000 till 29 402 miljoner kronor. Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, stöd till folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörelse- och idrottsfrågor. De viktigaste målen på kulturområdet är värnandet av yttrandefriheten, allas delaktighet i kulturlivet, kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet, kulturens förutsättningar att vara en utmanande och obunden kraft i samhället, bevarandet och brukandet av kulturarvet. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 bl.a. insatser för att förbättra konstnärernas villkor, stärka litteraturen och läsandet samt åtgärder för att ge en bättre regional balans i kultursatningarna. Kulturens roll för den regionala utvecklingen och en ekologiskt hållbar utveckling i samhället lyfts fram. År 1998 blir ett kulturår för hela Sverige. Under år 1998 påbörjas också en satsning på det industrihistoriska arvet. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 7 335 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 7 460 miljoner kronor och för år 2000 till 7 614 miljoner kronor. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, de regionala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. De viktigaste målen är att trygga alla människors behov av en god bostad till rimlig kostnad och en trygg närmiljö samt att främja en ekologiskt hållbar utveckling inom samhällsplanering och byggande. Under budgetåret 1998 prioriteras omställningen till ekologiskt hållbart byggande och boende. Regeringen föreslår att lagen (1993:737) om bostadsbidrag tas in bland de lagar som räknas upp i lagen (1987:813) om homosexuella sambor fr.o.m. den 1 januari 1998. Besparingsåtgärder inom utgiftsområdet fullföljs i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Därutöver kommer statens utgifter för räntebidrag att minska snabbare än vad som beräknades i 1997 års budgetproposition bl.a. beroende på en mer positiv ränteutveckling än förväntat. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 22 826 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 20 427 miljoner kronor, och för år 2000 till 17 574 miljoner kronor. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regionalpolitiska företagsstöd och medel som länsstyrelserna förfogar över för regional projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. I utgiftsområdet ingår även utbetalningar från EG:s regionalfond som delfinansierar EG:s bidrag till strukturfondsprogrammen. Det övergripande målet för verksamhetsområdet är att underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar till att uppfylla målen för regionalpolitiken. Regeringen avser att i en regionalpolitisk proposition bl.a. närmare behandla de framtida förutsättningarna samt mål och riktlinjer för regionalpolitiken. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 genomförandet i hela landet av förslag som kommit fram i arbetet med den nya tillväxtorienterade regionala näringspolitiken. Den innebär bl.a. en ökad samverkan mellan de olika statliga åtgärder som har betydelse för näringslivets utveckling. Vidare skall möjligheterna till att effektivisera genomförandet av EG:s strukturfondsprogram undersökas. Det förslag till besparingsåtgärder som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen genomförs och preciseras. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 3 605 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 3 585 miljoner kronor och för år 2000 till 3 284 miljoner kronor. Utgiftsområde 20: Allmän miljö och naturvård Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser, samt att skydda natur- och kulturlandskap. Regeringen avser att under våren 1998 lägga fram en samlad miljöpolitisk proposition inför 2000-talet med förslag till bl.a. nya och omarbetade miljömål. Under senhösten 1997 avser regeringen lämna en proposition med förslag till miljöbalk till riksdagen. Riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med ekologiskt hållbar utveckling redovisas för riksdagen i en separat skrivelse. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 den biologiska mångfalden bl.a. genom att medel för investeringar i mark för naturvård och vård av sådan mark behålls oförändrade. Kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet får ökade resurser med anledning av att avvecklingen av kärnkraften påbörjas. I förhållande till den ekonomiska vårpropositionen ökar utgiftsområdet med 23,5 miljoner kronor för att förstärka kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 1 178 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 1 198 miljoner kronor och för år 2000 till 1 153 miljoner kronor. Utgiftsområde 21: Energi Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energisystemet samt insatser för att främja utvecklingen av effektiva energimarknader och en god försörjningsberedskap. De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att: – på kort och lång sikt trygga tillgången till el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige – skapa villkor för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat – underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program som beslutats av riksdagen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12 rskr. 1996/ 97:272) för omställningen av det svenska energisystemet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004. Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs. En ny central energimyndighet inrättas den 1 januari 1998. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 1 583 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603 miljoner kronor. Utgiftsområde 22: Kommunikationer Utgiftsområdet omfattar vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande informationsteknikfrågor. I utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och miljöfrågor. De viktigaste målen för utgiftsområdet är: – medborgarna och näringslivet i hela landet skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader – enskilda och myndigheter i landets olika delar ska ha tillgång till effektiva telekommunikationer – i landet skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan förmedlas till alla oavsett adressort, till enhetliga och rimliga priser. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 att åtgärderna i infrastrukturen bör bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet, leda till förbättrad transportkvalitet, öka infrastrukturens miljöanpassning, minska störningarna från trafikbuller samt utformas med utgångspunkt från högsta ambition för trafiksäkerheten. Regeringen kommer att lämna ett samlat förslag till riksdagen om den framtida trafikpolitiken. Inriktningen är att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem som främjar välfärd och tillväxt. Åtgärder genomförs och preciseras inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 24 101 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 26 669 miljoner kronor och för år 2000 till 27 262 miljoner kronor. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning samt skogsnäring. De viktigaste målen för utgiftsområdet är att tillämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik, att verka för en reformering av denna i riktning mot en mer marknadsorienterad och konsumentvänlig politik som underlättar EU:s utvidgning, att stärka konsumentperspektivet och verka för en rationell produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet, att värna natur- och kulturmiljön och att utveckla livsmedelsproduktionen för ökad sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt. För år 1998 föreslås att sammanlagt 13 726 miljoner kronor anslås för utgiftsområdet. Två tredjedelar av utgifterna finansieras från EG-budgeten. Merparten av EG-stödet, omkring 6 850 miljoner kronor, avser obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade frivilliga stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 bl.a: – utökat miljöprogram för jordbruket – ökade resurser till fiskevården – utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitet. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 13 726 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 13 792 miljoner kronor och för år 2000 till 13 861 miljoner kronor. Utgiftsområde 24: Näringsliv Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsumentfrågor. De viktigaste målen inom utgiftsområdet är: – att bidra till att stärka näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft – att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden och att deras intressen tillgodoses – att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling genom att utveckla sådana konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998: – insatser för att stimulera nyetablering av företag samt expansion av främst små och medelstora företag – fortsatta åtgärder för att utveckla turistnäringen. – fortsatta insatser för att främja främst små och medelstora företags export – att konkretisera miljömålet inom konsumentpolitiken – att stärka konsumenternas ställning som marknadsaktörer i Sverige och i EU. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 2 698 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 2 590 miljoner kronor och för år 2000 till 2 572 miljoner kronor. Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen syftar till att så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna och landstingen att uppnå de nationella målen inom olika verksamheter. För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn och värna skola, vård och omsorg föreslog regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition att utgiftsområdet skulle tillföras 4 000 miljoner kronor för år 1997 och aviserade ytterligare 4 000 miljoner kronor från och med år 1998. För år 1998 föreslår regeringen i denna proposition att 100 miljoner kronor av dessa engångsvis tillförs utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar under anslaget B 4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande. Regeringen anser vidare att det finns samhällsekonomiska förutsättningar att därutöver öka tillskottet till kommunerna och landstingen efter år 1998. År 1999 ökas tillskottet med 4 000 miljoner kronor och med ytterligare 4 000 miljoner kronor år 2000. Tillskottet uppgår därmed till 12 000 miljoner kronor år 1999 och 16 000 miljoner kronor år 2000. Regeringen återkommer i nästa års ekonomiska vårproposition när det gäller hur de ökade tillskotten för åren 1999 och 2000 bör tillföras kommunsektorn. Regeringen uttalade hösten 1996 att den är beredd att utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till 2 600 miljoner kronor, med anledning av regeringens beslut att räkna upp de preliminära skatteinkomsterna för år 1997. I denna proposition avsätts 2 600 miljoner för att år 1999 finansiera detta skydd, dvs. ytterligare 300 miljoner kronor jämfört med beräkningen i den ekonomiska vårpropositionen. Därutöver påverkas nivån på utgiftsområdet av regleringar av statliga åtgärder som har kommunal- ekonomiska effekter. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 93 049 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 100 288 miljoner kronor och för år 2000 till 101 848 miljoner kronor. Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning. Även beräkningsposten minskning av anslagsbehållningar tillhör utgiftsområdet men dessa utgifter redovisas separat. Utgiftsområdet statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgifts-taket. Utgifterna för statsskuldsräntan bestäms av ett antal faktorer så som: – Storleken på statsskulden vid periodens början – Lånebehovets utveckling – Riksgäldskontorets upplåningsteknik En mer ingående redovisning av statsskuldsräntorna lämnas i volym 2, under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 109 125 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 98 235 miljoner kronor och för år 2000 till 93 410 miljoner kronor. Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska Gemenskapen Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-budgeten i enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgifterna för år 1998 beräknas enligt kommissionens budgetförslag. Avgiften kan under året förändras till följd av faktisk uppbörd avseende tullar och importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt andra korrigeringar av avgiften. Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen budgeteras under inkomsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten. Utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 19 645 miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större delen av justering av antagandena för utvecklingen av tullar och importavgifter, men även av justering av antagandena för utveckling av mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1998. Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 19 645 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 20 320 miljoner kronor och för år 2000 20 982 miljoner kronor. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Vid sidan av statsbudgeten finns den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Med anledning av lagen (1996:1059) om statsbudgeten aviserades i 1997 års ekonomiska vårproposition en översyn av nuvarande fonder inom respektive departementsområde. Regeringen gör bedömningen att principerna om bruttoredovisning i lagen om statsbudgeten även skall gälla för de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll för eventuella juridisk-tekniska komplikationer. Detta kan föranleda regeringen att göra en ny bedömning. Regeringen bereder nu frågan om hur principerna om bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma och redovisa sina bedömningar och förslag i dessa frågor i den aviserade propositionen om socialförsäkringsadministration. Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten föreslås för år 1998 till 132 744 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 137 928 miljoner kronor och för år 2000 till 144 351 miljoner kronor. 4.6 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar och myndigheters krediter i Riksgäldskontoret Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret 1998 besluta om lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar intill ett sammanlagt belopp av 15 700 miljoner kronor. Vidare får regeringen för budgetåret 1998 besluta om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 13 400 miljoner kronor. Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall riksdagen årligen fastställa en total låneram i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet (20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en total kreditram i Riksgäldskontoret för myndigheternas finansiering av behov av rörelsekapital (21§). Lånebemyndigandet f`r budgetåret 1998 I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde dels upptagna lån per den 30 juni 1997, dels låneramar som regeringen tilldelat myndigheterna för innevarande budgetår samt beräknat sammanlagt behov av låneramar för budgetåret 1998. Låneramsbeloppen avser den totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha i Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret. TABELL 4.11 LÅNEBEMYNDIGANDET FÖR BUDGETÅRET 1998 MILJONER KRONOR UPPTAG NA LÅN 1997- 06-30 TILLDELA DE LÅNERAM AR 1997 LÅNE- RAMAR 1998 UO1 Rikets styrelse 135,0 285,5 410,6 UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 83,3 156,9 116,7 UO3 Skatteförvaltning och uppbörd 605,9 865,0 865,0 UO4 Rättsväsendet 1 650,5 2 640,8 2 651,9 UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan 150,5 261,8 261,8 UO6 Totalförsvar 1 444,6 2 218,1 2 713,7 UO7 Internationellt bistånd 57,5 62,0 62,0 UO8 Invandrare och flykt ingar 18,5 39,4 53,5 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 77,0 161,1 201,6 UO10 Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp 484,0, 1 086,0 1 086,0 UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv 359,5 726,2 724,7 UO16 Utbildning och universitetsforskni ng 2 372,6 3 870,5 4 348,3 UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 133,4 323,2 337,9 UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning 253,4 376,6 334,2 UO19 Regional utjämning och utveckling 1,2 1,6 1,6 UO20 Allmän miljö- och naturvård 30,9 51,1 55,1 UO21 Energi - - 10,0 UO22 Kommunikationer 91,6 181,4 159,0 UO23 Jord- och skogsbruk fiske med anslut- ande näringar 454,2 687,5 639,5 UO24 Näringsliv 85,6 217,5 199,5 Till regeringens disposition 487,7 467,4 Summa 8 489,2 14 700 15 700 Förklaring till förändringar Regeringen beräknar för budgetåret 1998 det samlade lånebeloppet till 15 700 miljoner kronor. Av beloppet beräknas 467,4 miljoner kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov. Ökningen av låneramen kan främst härledas till utgiftsområde 16 och kan förklaras av de stora satsningar som regeringen gör inom området. Även inom utgiftsområde 6 föreligger en relativt stor ökning. Som riksdagen tidigare påpekat (1996/97:FiU1), föreligger fortfarande en relativt stor skillnad mellan begärd låneram och faktiskt utnyttjad låneram. Regeringen kan konstatera att så är fallet även i år. Regeringen kommer att göra en översyn av beräkningsmetoderna för låneramarna för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för att därigenom få ett bättre underlag för bedömning av den totala låneramen. Bemyndigande f`r total kreditram 1998 Myndigheterna placerar tillfällig öveskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Normalt uppgår räntekontokrediten till 10% av myndigheternas omslutning. I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret 1998. Det totala beräknade kreditbehovet ökar något. Utnyttjandet av krediterna är dock sällan så stort som beräkningarna påvisar. En översyn kommer därför även att göras av beräkningsmetoden för fastställande av räntekontokrediten. TABELL 4.12 KREDITBEHOV FÖR BUDGETÅRET 1998 MILJONER KRONOR KREDITRAM 1997 KREDITBEHOV 1998 UO1 Rikets styrelse 291,8 296,5 UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 235,0 238,5 UO3 Skatteförvaltning och uppbörd 701,3 685,7 UO4 Rättsväsende 1 792,6 1 826,7 UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan 167,0 167,0 UO6 Totalförsvar 5 122,0 5 354,3 UO7 Internationellt bistånd 41,2 41,2 UO8 Invandrare och flyktingar 51,1 52,0 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 206,3 216,4 UO10 Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp 56,9 72,5 UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv 469,8 468,5 UO16 Utbildning och uni versitetsforskning 753,5 855,9 UO17 Kultur, medier och trossamfund och fritid 142,1 155,1 UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning 234,9 221,0 UO19 Regional utjämning och utveckling 3,1 3,1 UO20 Allmnän miljö- och naturvård 64,5 56,2 UO21 Energi 12,1 UO22 Kommunikationer 2 157,1 2 196,3 UO23 Jord- och skogs- bruk, fiske med anslu- tande näringar 299,0 252,4 UO24 Näringsliv 116,6 109,9 Till regeringens disposition 94,2 118,6 Summa 13 000 13 400 Sammanställning av övrig utlåning och krediter Nedan presenteras en översikt av övrig utlåning och krediter som riksdagen har beslutat. Syftet är att ge en så komplett bild som möjligt av myndigheternas finansiering i Riksgäldskontoret. TABELL 4.13 ÖVRIG UTLÅNING OCH KREDITER MILJONER KRONOR UTLÅNING STÄLLNING 1997- 06-30 TOTAL RAM 1998 Långfristiga lån Banverket 7 085 10 311 Fortifikationsverket, inv. i mark m.m. 1 605 4 000 Luftfartsverket 1 514 3 500 Statens Fastighetsverk 3 740 7 000 Statens Järnvägar 1 450 1 100 Vägverket 1 345 3 900 Svenska Kraftnät 2 500 2 500 Bankstödsområdet 1 000 1 000 Statliga bolag 10 076 41 400 Investeringslån till myndigheter 8 675 15 700 Kortfristiga krediter Centrala Studiestödsnämnden 54 939 75 000 FMV utstående förskott finansiering rörelse kap 13 763 5 833 18 000 16 000 Exportkreditnämnden 744 Obegräns ad Lönegarantifonden 1 665 1 665 RGK garantiverksamhet 0 Obegräns ad BKN garantiverksamhet 0 Obegräns ad Räntekonton med kredit 232 13 400 Särskilt räntekonto RSV (Kommunernas skatte- utjämninskonto Jordbruksverket 188 98 Obegräns ad 5 500 Luftfartsverkets och Svenska kraftnäts låneram för år 1998 anger verkens låneram både för upplåning på marknaden och i Riksgäldskontoret. Vad gäller de statliga bolagens upplåning i Riksgäldskontoret beräknas den totala ramen för år 1998 inte utnyttjas. CSN har en total fodran på studielånstagare uppgående till 96 100 miljoner kronor (dec.-96). Skillnaden mellan detta belopp och CSN:s upplåning i Riksgäldskontoret beror på att utlåningen till studielånstagare före år 1989 anslagsfinansierades. Ställningen per den 30 juni 1997 vad gäller de kortfristiga krediterna kan i vissa fall vara missvisande då rörelserna under året kan vara stora. Ett exempel är det särskilda räntekonto som Jordbruksverket har för förskottering av EU-medel. Vissa utbetalningar uppgår till flera miljarder kronor att jämföra med ställningen den 30 juni på 98 miljoner kronor. Det bör även observeras att det belopp som anges för räntekonton med kredit ej är ett nettobelopp, dvs. inlåning minus utlåning. Beloppet anger den kredit som utnyttjas. Flertalet myndigheter ligger dock med inlåning på räntekontot. Någon summering av den totala låne- och kreditmöjligheten i Riksgäldskontoret är ej meningsfull då vissa av krediterna är obegränsade. 4.7 Redovisning av beställningsbemyndiganden Hanteringen av beställningsbemyndiganden och andra utfästelser som medför utgifter efter år 1998 har förbättrats och getts en mer enhetlig form. Behovet av bemyndiganden redovisas under egen rubrik i anslags- och myndighetsavsnitten. Nedan görs en sammanfattning per utgiftsområde av åtaganden och utfästelser som kräver bemyndiganden. TABELL 4.14 SAMMANFATTANDE REDOVISNING AV BESTÄLLNINGSBEMYNDIGANDEN MILJONER KRONOR UTGIFTSOMRÅDE UTNYTTJA T OCH PROGNOSTI CERAT T.O.M. 1997 BEGÄRT FÖR 1998 TOTAL BEMYNDIG ANDERAM 6 Totalförsvar 61 470 24 715 86 185 7 Internationellt bistånd 0 810 810 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 140 150 290 14 Arbetsmarknad och arbetsliv - 3951 395 16 Utbildning och universitets forskning 1 740 3 029 4 769 17 Kultur, medier, tros- samfund och fritid 23 38 61 18 Samhällsplanerin g, bostadsförsörjnin g och byggande 144 2 000 2 144 20 Allmän miljö- och naturvård 0 60 60 21 Energi 130 2 680 2 810 22 Kommunikationer 173 365 538 24 Näringsliv 1 260 1 968 3 228 Summa 65 080 36 210 101 290 1. I beloppet ingår både tidigare medgivna och nya bemyndiganden. Samtliga siffror i tabellen avser beställningar och andra utfästelser som medför utgifter efter år 1998, dvs. de får anslagspåverkan från och med år 1999. Kolumn 2 avser lagda och prognosticerade beställningar t.o.m år 1997, kolumn 3 avser nya beställningar som skall göras under år 1998 och kolumn 4 avser den totala bemyndiganderam som krävs för att täcka summan av redan lagda och nya beställningar som medför utgifter efter år 1998. Sammanställningen visar att det framtida behovet av anslag för att täcka gjorda beställningar och andra utfästelser t.o.m. år 1997 uppgår till 65,1 miljarder kronor medan behovet för att täcka nya beställningar och andra utfästelser under år 1998 uppgår till 36,2 miljarder kronor. Det totala behovet av anslag för att infria gjorda åtaganden som förfaller fr.o.m. år 1999 uppgår därmed till 101,3 miljarder kronor. Beställningar av försvarsmateriel och annan utrustning till Försvarsmakten utgör den helt dominerande posten på utgiftsområde 6 och detta utgiftsområde svarar för 86 procent av det totala åtagandet. På utgiftsområde 16 utgörs åtagandet av beställningar knutna till flera forskningsrådsanslag. På utgiftsområde 18 utgör två miljarder åtaganden avseende lokala investeringsprogram för hållbar utveckling. På utgiftsområde 21 handlar det huvudsakligen om utfästelser om bidrag för minskad elanvändning, investeringar och ny energiteknik. Åtagandet på utgiftsområde 24 avser stöd till teknisk forskning och utveckling samt stöd till rymdverksamhet. Tabellen inrymmer bemyndiganden som begärs i budgetpropositionen och som är beloppsbestämda. Även i tidigare propositioner begärda beloppsbestämda bemyndiganden finns med. Därutöver begär regeringen bemyndiganden på ett par utgiftsområden där belopp ej kan anges. Detta gäller utgiftsområde 7 avseende utfästelser och åtaganden i det internationella utvecklingssamarbetet samt utgiftsområde 27 avseende åtaganden som följer av EU-budgeten för år 1998. Vissa brister finns i redovisningen av beställningsbemyndiganden. Främst gäller det redovisning av hittills lagda beställningar och andra utfästelser där uppgifter saknas på några områden. I vissa fall inkluderas dessa belopp i kolumn 3 som avser nya beställningar som skall göras under år 1998. Dessa brister avses åtgärdas inför kommande redovisningar. 4.8 Budgeteffekter av förändrade skatteregler Den inkomstberäkning som redovisas i avsnitt 4.4.2 baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenteras i denna proposition. Utöver dessa förslag lämnar regeringen i anslutning till budgetpropositionen särskilda propositioner, som har inverkan på statsbudgeten för år 1998. I detta avsnitt ges en separat redovisning av de olika förslagens budgeteffekter. En mer utförlig beskrivning lämnas i avsnitt 8.8. Budgeteffekterna för åren 1998-2000 redovisas i tabell 4.15. Först anges den periodiserade bruttoeffekten (räknat på helår) som beskriver den statiskt beräknade effekten av åtgärden. För exempelvis en förändring av arbetsgivaravgifterna utgörs bruttoeffekten av avgiftsförändringen beräknad på en oförändrad lönesumma. Därefter redovisas i tabellen kalenderårseffekterna för statsbudgeten och för den offentliga sektorn i kassamässiga termer. Detta innebär att olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år inkludera flöden av skatter och avgifter som avser inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter på andra skattebaser och på offentliga utgifter. Exempelvis ger en förändring av arbetsgivaravgifterna effekter på löner, vinster och priser och därigenom påverkas underlaget för inkomstskatter och socialavgifter. De senare effekterna uppkommer med viss tidsfördröjning. Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör i princip nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar med hänsynstagande till de indirekta effekterna. De indirekta effekterna är dock i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har därför i denna redovisning hela effekten hänförts till den inkomsttitel regelförändringen primärt avser. För den detaljerade redovisningen ger detta en viss misstämning men effekterna på statsbudgetens saldo blir korrekta. För en del förslag gäller att effekterna för statsbudgeten avviker från de för den konsoliderade offentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn. Slutligen redovisas också varaktiga effekter för offentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra skattebaser. I vissa fall sker övervältringen förhållandevis snabbt, medan den i andra fall förutsätts ske med en betydande tidsfördröjning. Med undantag för justeringarna av förmögenhetsskatten avses de olika förslagen gälla fr.o.m. inkomståret 1998. Förslag i budgetpropositionen Förslagen till en förändrad struktur på socialavgifterna innebär i princip en budgetneutral omläggning av de allmänna egenavgifterna och socialavgifterna. Som en konsekvens av de olika avgiftsförändringarna görs emellertid en uppjustering av den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster och på pensionskostnader, liksom av de särskilda löneskatterna på grupplivförsäkringar m.m. Detta beräknas ge en varaktig budgetförstärkning på 0,20 miljarder kronor. I anslutning till att sjuklöneperioden för arbetsgivare begränsas höjs arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter från den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter från den 1 januari 1999. Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas till 0,5 miljarder kronor. Förslaget om höjning av det s.k. reseavdraget från 13 till 15 kronor beräknas ge en försvagning av de offentliga finanserna på 0,5 miljarder kronor. Höjningen av avdragsbegränsningen för resekostnader från 6000 kronor till 7000 kronor beräknas ge en förstärkning av de offentliga finanserna på 0,33 miljarder kronor. De olika justeringarna i förmögenhetsskatten beräknas sammantaget ge en budgetförstärkning på 0,17 miljarder kronor. Därav är ca en miljard kronor hänförligt till en regeländring som innebär att innehav av aktier som var registrerade på den s.k. A-listan den 29 maj 1997 även fortsättningsvis är skattepliktiga. Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet medför en budgetförsvagning på 0,4 miljarder kronor och reduktionen av den skattepliktiga andelen från 100 till 80 procent ger en budgetförsvagning på 0,42 miljarder kronor. Förslaget om en tidsmässig förlängning av det s.k. ROT-avdraget beräknas ge en bruttobudgetförsvagning för inkomståret 1999 på 1,0 miljarder kronor. En resterande budgetförsvagning om 0,5 miljarder kronor uppkommer inkomståret 2000. Förslag i andra propositioner I anslutning till budgetpropostionen avser regeringen att lämna en särskild proposition som beräknas påverka inkomsterna för 1998. I proposition 1997/98:12 Vägavgift för vissa tunga fordon kommer att lämnas förslag om införande av vägavgifter och nedsättning av fordonskatten för vissa tunga fordon. Nedsättningen av fordonskatten beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,45 miljarder kronor. Införandet av vägavgift beräknas ge en budgetförstärkning på 0,50 miljarder kronor. TABELL 4.15 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET Brutto- och varaktiga nettoeffekter samt kassamässiga effekter för staten och offentliga sektorn INKOMSTTIT EL BRUTTO- EFFEKT STATEN OFFENTLIG SEKTOR VARAKTIG NETTOEFF EKT MILJARDER KRONOR 1998 1999 2000 1998 1999 2000 A. Förslag i budgetpropositionen Höjd särskild löneskatt m.m. 1291, 1123 0,41 0,3 0,33 0,33 0,21 0,23 0,23 0,20 Höjda arbetsgivaravgifter m.m.1 1,07 0,61 0,83 0,85 0,4 0,56 0,56 0,50 Höjt reseavdrag från 13 till 15 kronor 1111 -0,5 0,03 -0,06 -0,6 -0,4 -0,5 -0,5 -0,5 Höjd avdragsgräns till 7000 kronor 1111 0,33 0,03 0,05 0,57 0,33 0,33 0,33 0,33 Justeringar i förmögenhetsskatten 1321 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 varav utvidgad skatteplikt A- aktier 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 varav utvidgat huvuddelägarbegrepp -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 varav sänkt värdering aktier till 80 % -0,42 - 0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 Förlängt ROT-avdrag till 981231 1111, 11212 -1,5 0 -1,0 -0,5 0 -1,0 -0,5 -0,08 Summa förslag -0,02 1,14 0,32 0,82 0,71 -0,21 0,29 0,62 B. Förslag i annan proposition Vägavgifter (prop. 1997/98:12) 0,04 0,03 0,03 0,03 0,03 0,03 0,02 0,02 varav fordonsskatt 1461 -0,45 - 0,45 -0,45 -0,45 -0,45 -0,45 -0,45 -0,45 varav vägavgift 2533 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 1. Förslaget berör inkomsttitlarna 1211, 1221, 1251, 1253, 1261, 1262 och 1281. 2. Skattereduktionsbeloppet påverkar dessa titlar. Källa: Finansdepartementet 4.9 Bemyndigande för ramanslag Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998 besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltnings- ändamål får överskridas om 1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, 2. överskridandet ryms inom det fastställda ut- giftstaket för staten. Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall uppfyllas. Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag enligt 6 § andra stycket förutsätter således även ett särskilt bemyndigande av riksdagen. Ett sådant bemyndigande begärs för ett budgetår i sänder. Enligt regeringens bedömning bör oundvikliga utgiftsökningar i förhållande till anvisat anslag i de flesta fall kunna rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten på 10 procent som regleras i 6 § första stycket budgetlagen. I fråga om ramanslag som används för förvaltningsändamål är det nästan aldrig aktuellt att överskrida ramanslag mer än vad som ryms inom den tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt bemyndigande att besluta om överskridande av ett ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål behöver regeringen därför inte inhämta. Vid behov kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbudget. I avvaktan på riksdagsbeslut om ytterligare medel kan likviditetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom att regeringen tillfälligt utökar myndighetens kredit på räntekontot inom ramen för den av riksdagen beslutade samlade kreditramen. När det däremot gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-relaterade utgifter och infriande av garantier samt oförutsedda utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Förändringarna kan dessutom inträffa snabbt och betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål. I fråga om anslag av detta slag avser regeringen i första hand att återkomma till riksdagen med förslag om anslag på tilläggsbudget. Om emellertid ett tilläggsanslag inte hinner anvisas bör regeringen bemyndigas besluta om överskridande när de övriga förutsättningar som anges i 6 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda. Överskridandet får dock inte vara större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning kommer det endast undantagsvis att bli nödvändigt att utnyttja denna möjlighet till överskridande. Under budgetåret 1997 har regeringen hittills behövt utnyttja motsvarande bemyndigande endast vid ett tillfälle. Detta avsåg det regelstyrda anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet under utgiftsområde 4 Rättsväsendet. I anslutning till anslaget A1. Räntor på statsskulden under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. återkommer regeringen på annan plats i denna proposition med förslag till den befogenhet som behövs för att vid behov kunna överskrida detta anslag. En redovisning av hur bemyndigandet att överskrida ramanslag har utnyttjats samt hur detta har finansierats avses ingå i de utfallsredovisningar som regeringen framöver skall lämna riksdagen. Appendix till avsnitt A:1 Periodiserade och kassamässiga skatter 1996-1998. Redovisningen av inkomsterna på statsbudgeten är kassamässig. Detta innebär att det är de under budgetåret inbetalda skatterna och avgifterna som redovisas. Nivån på dessa skatter skiljer sig från de skatter som debiteras eller avser ett visst inkomstår, periodiserade skatter. För vissa skatter är dessa skillnader stora medan de är små för andra. Arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatter är exempel på skatter för vilka avvikelserna är små. För dessa skatter förklaras skillnaden till största delen av att uppbörden sker med en månads eftersläpning. De arbetsgivaravgifter som redovisas för budgetåret 1998 avser således avgifter på löner som betalats från december 1997 till och med november 1998. Inkomstskatterna för fysiska och juridiska personer är exempel på skatter där avvikelserna mellan de kassamässiga och periodiserade skatterna ofta är stora. Detta förklaras främst av det samordnade uppbördssystemet, som innebär att uppbörden av de preliminära skatterna avser att täcka ett flertal olika skatter såsom kommunal och statlig inkomstskatt, allmänna egenavgifter, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt m.fl. andra skatter. Inkomstskattetitlarna är därför mer att likna vid ett uppsamlingskonto med både in- och utbetalningar. Exempel på utbetalningar är utbetalning av kommunalskatter, överskjutande skatt samt s.k. omföringar. Omföringar innebär att de skatter som egentligen skall redovisas under en annan inkomsttitel, men som ingår i den samordnade uppbörden, omförs till sin rätta titel. Skattebeloppet fastställs i samband med taxeringen och omföringen sker med två års eftersläpning. Kommunalskatt och allmänna egenavgifter omförs dock med preliminära belopp löpande under året samt med en slutavräkning två år senare. Inbetalningarna till inkomsttiteln utgörs av preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar. Konstruktionen av titlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt medför ibland stora svängningar i nettot på titeln. Effekterna av 1996 års allmänna fastighetstaxering samt höjningen av fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 procentenheter av taxeringsvärdet påverkar inkomsttiteln fastighetsskatt först år 1998, då skatten omförs från inkomsttitlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt. Detta gör det svårt dels att följa hur de enskilda skatterna och avgifterna utvecklas över tiden, dels att koppla skatterna och avgifterna till de ekonomiska faktorer som styr utvecklingen av skattebaserna. För att undvika dessa problem redovisas i tabell A:1 både periodiserade och kassamässiga skatter för åren 1996-1998. Periodiseringen har enbart gjorts för de skatter och avgifter som redovisas under huvudgruppen skatter och avser endast de större inkomsttitlarna. Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster beräknas år 1998 uppgå till 31 miljarder kronor. Den relativt kraftiga ökningen under de två senaste åren förklaras dels av stora löneökningar, dels av en låg inflation som begränsar uppräkningen av skiktgränsen för den statliga inkomstskatten. Skatten på kapitalinkomster beräknas minska mellan åren 1996 och 1997. De stora skatteinkomsterna år 1996 förklaras bland annat av stora försäljningar av andelar i allemansfonder. Övrigposten utgörs av restförda skatter och skattereduktion för byggnadsreparationer. De totala inkomstskatterna inklusive kommunal- och kapitalskatter, men exklusive den frivilliga delen av kyrkoskatten och allmänna egenavgifter, beräknas år 1998 uppgå till 327 miljarder kronor eller till knappt 18 procent av BNP. Intäkterna av bolagsskatten ökar med 3-4 miljarder kronor per år vilket förklaras av ökade vinster hos företagen. Nedgången i skatten på pensionsmedel beror främst av den sjunkande statslåneräntan vilken reducerar skattebasen. Övrigposten består av restförda skatter, skattereduktioner samt andra mindre inkomster. Socialavgifterna uppgår år 1998 till 213 miljarder kronor eller 18 procent av BNP. Arbetsgivaravgifterna är direkt kopplade till löner och sysselsättning. TABELL A:1 PERIODISERADE OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER INKOMSTÅREN 1996-1998 MILJARDER KRONOR PERIODISERADE SKATTER KASSAMÄSSIGA SKATTER 1996 1997 1998 1996 1997 1998 1000 Totala skatter 548,6 560,7 598,8 549,1 572,8 602,0 1100 Inkomstskatter 87,1 80,5 88,0 90,2 107,8 98,8 1111 Fysiska personers inkomstskatt 28,4 25,6 30,2 19,5 35,9 34,1 Inkomstskatt 26,0 28,4 31,0 Kapital 3,8 -0,7 1,7 Skatt 21,3 15,0 16,9 Reduktion -17,4 -15,7 -15,1 Övrigt -1,5 -2,1 -2,6 1121 Juridiska personers inkomstskatt 48,8 50,4 51,0 60,8 67,3 57,9 Förvärvsinkomster 37,3 41,7 44,4 Pensionsmedel 13,7 11,2 8,5 Övrigt -2,1 -2,5 -1,9 1200 Socialavgifter 181,9 195,1 212,6 183,6 193,6 208,8 Inkomster 284,8 301,1 322,6 286,9 299,6 319,1 Arbetsgivaravgift 230,6 238,0 248,8 230,7 236,8 247,8 Allmänna egenavgifter 37,5 46,4 56,0 37,2 46,2 55,2 Egenföretagaravgift 5,5 5,0 4,6 5,4 6,0 4,7 Särskild löneskatt 11,1 11,7 13,2 13,6 10,6 11,3 Utgifter 102,8 106,1 110,1 103,2 106,0 110,3 1300 Skatt på egendom 33,4 36,0 38,6 22,1 22,8 35,1 1310 Fastighetsskatt 24,2 27,5 28,4 14,9 15,3 24,2 1320 Förmögenhetsskatt 5,1 4,4 4,5 3,1 3,6 5,1 1340 Övrig skatt på egendom 4,0 4,0 5,7 4,0 4,0 5,7 1400 Skatt på varor och tjänster 225,2 228,2 238,6 232,3 227,5 238,3 1411 Mervärdesskatt 145,1 149,7 154,9 153,8 148,0 154,9 varav kommunmoms 22,5 23,1 23,5 22,4 23,1 23,5 1424 Tobaksskatt 7,4 8,3 8,5 7,1 8,4 8,5 1425 Skatt på alkohol 11,9 10,4 10,9 11,5 10,6 10,9 1428 Skatt på energi 46,3 47,2 50,9 45,6 47,2 50,9 1461 Fordonsskatt 5,7 5,8 5,8 5,5 6,3 5,9 Övrigt 1400 8,9 6,8 7,5 8,7 7,1 7,2 1500 Utjämningsavgift 21,0 21,0 21,0 21,0 21,0 21,0 Källa: Finansdepartementet Förändringen av egenavgifterna förklaras främst av att avgiftssatsen ökar med 1 procentenhet per år fram till och med år 1998. Därefter är ökningen lägre och följer i huvudsak förändringen. av lönesumman. Dock är basen för uttaget begränsad till 7,5 basbelopp. Fastighetsskatten uppgår till drygt 24 miljarder kronor år 1996 och ökar med 3 miljarder kronor år 1997. Denna ökning förklaras till största delen av den växling som skett genom slopad skatt på elektrisk kraft och införd fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar. Den fastighetsskatt som redovisas i förslag till statsbudget år 1998 avser den fastighetsskatt som beräknas debiteras för inkomståret 1996. Den ökning som sker av övrig skatt på egendom år 1998 förklaras av att den tillfälligt halverade stämpelskatten återgår till sin normala nivå. Mervärdesskatten är näst arbetsgivaravgifterna den största inkomstposten för staten. För år 1998 beräknas inkomsterna till 155 miljarder kronor varav 23 miljarder kronor avser den skatt som kommunerna betalar. Kommunbetalningarna ger ingen nettoinkomst eftersom kommunerna har kompenserats i särskild ordning via kommunbidragen. Mervärdesskatten exklusive den del som betalas av kommunerna uppgår till 131 miljarder kronor eller till 7 procent av BNP. Övriga varuskatter beräknas till 84 miljarder kronor år 1998. Ökningen från år 1997 beräknas till 5 miljarder kronor och förklaras i huvudsak av beslutade skatteökningar på energi. Skillnaden mellan periodiserade och kassamässiga skatter sammanfattas i tabell A:2. För fysiska personers inkomstskatt är differensen positiv år 1996 vilket beror på en kraftig ökning av kapitalskatterna år 1996. Denna ökning påverkar dock inte den kassamässiga inkomsttiteln 1996 eftersom de stora fyllnadsbetalningar som gjorts för att täcka slutskatten betalats in under våren 1997. Detta är också en av orsakerna till att differensen är negativ år 1997. Även ökningen av fastighets- och förmögenhetsskatterna år 1996 bidrar till den negativa differensen mellan de periodiserade och kassamässiga inkomsterna. För inkomståret 1998 minskar differenserna vilket också återspeglar sig i mindre ökningar av dessa skatter mellan åren 1997 och 1998. Differensen för juridiska personers inkomstskatt är negativ för samtliga redovisade år. Detta förklaras huvudsakligen av att de preliminära skatterna för juridiska personer baseras på den slutliga skatten två år innan inkomståret. Så länge som de periodiserade skatterna ökar kommer bolagen att göra fyllnadsinbetalningar för att undvika kvarskatt. Vid en snabb konjunkturnedgång faller de periodiserade skatterna snabbt medan företagens skatteinbetalningar sjunker långsammare eftersom även fyllnadsinbetalningar avseende föregående års inkomster påverkar inkomsterna. TABELL A:2 SKILLNAD MELLAN PERIODISERADE OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER MILJARDER KRONOR 1996 1997 1998 100 0 Totala skatter -0,4 -12,1 -3,2 110 0 Inkomstskatter -3,0 -27,3 -10,8 111 1 Fysiska personers inkomstskatt 8,9 -10,3 -3,9 112 1 Juridiska personers inkomstskatt - 12, 0 -17,0 -6,9 120 0 Socialavgifter -1,7 1,4 3,8 130 0 Skatt på egendom 11, 3 13,1 3,5 140 0 Skatt på varor och tjänster: -7,0 0,7 0,3 150 0 Utjämningsavgift 0,0 0,0 0,0 Källa: Finansdepartementet För socialavgifterna är avvikelserna mindre beroende på att merparten av avgifterna betalas månadsvis. Detta innebär att differensen för socialavgifterna i princip endast beror på en förskjutning i uppbörden med en månad. Även de indirekta skatterna som redovisas under 1400 – inkomsthuvudgruppen har i normalfallet ganska små differenser. Dessa är i princip att hänföra till uppbördsförskjutningen på en månad. För år 1996 är dock differensen betydligt större och detta förklaras av momsomläggningen 1996. Omläggningen innebar en kassamässig merinkomst som uppgick till knappt en månadsuppbörd. En positiv respektive en negativ differens mellan periodiserade och kassamässiga inkomster innebär en ökning respektive en minskning av statens fordran av skattemedel gentemot kommun- och socialförsäkringssektorn (AP-fonden) samt privat sektor (fysiska personer och bolag). Är de periodiserade skatterna större än de kassamässiga ökar statens fordran medan det motsatta gäller om de periodiserade skatterna är mindre än de kassamässiga. De ovan beskrivna skatterna omfattar de inkomster som tillfaller staten och socialförsäkringssektorn. Även om socialavgifterna enbart till en del tillfaller staten sker en bruttoredovisning av samtliga socialavgifter på statsbudgeten. Däremot finns ingen öppen redovisning av den kommunala inkomstskatten på statsbudgeten. Kommunalskatten som betalas av fysiska personer beräknas för inkomståret 1998 uppgå till 303 miljarder kronor. Av dessa utgör drygt 6 miljarder kronor den frivilliga delen av kyrkoskatten. Den gängse redovisade skattekvoten enligt nationalräkenskapernas definition utgår från de kassamässigt redovisade skatterna. I denna utgörs inkomstskatten av preliminär inkomstskatt avseende 1998, fyllnadsinbetalningar och överskjutande skatt avseende år 1997 och kvarstående skatt avseende åren 1996 och 1997. Kassamässigheten innebär att betalningsförskjutningar även påverkar skattekvoten. En skattekvot som beräknas från de periodiserade skatterna visar istället det skatteuttag som riksdag och kommuner fastställt för ett specifikt år oavsett om betalningen av skatten sker under detta år eller inte. I tabell A:3 redovisas dels den gängse kassamässigt beräknade skattekvoten dels en skattekvot som beräknas utifrån de periodiserade skatterna, varvid den senare visar det egentliga skatteuttaget för respektive inkomstår. TABELL A:3 PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG SKATTEKVOT 1996 1997 1998 Kassamässig skattekvot1 54,3 53,8 53,2 Periodiserad skattekvot 53,0 52,4 52,5 1. Enligt nationalräkenskapernas definition Källa: Finansdepartementet Den högre kassamässiga skattekvoten 1996 förklaras delvis av förändringen av momsuppbörden 1996 medan den högre kvoten 1997 delvis kan förklaras av de stora fyllnadsinbetalningar som gjorts för 1997 avseende 1996 års inkomster. I den periodiserade skattekvoten har den frivilliga delen av kyrkoskatten dragits bort, vilket förklarar 0,3 - 0,4 procentenheter av differensen. A:2 Ändringar på grund av det nya uppbördssystemet m.m. I samband med övergången till det nya uppbördssystemet med skattekonto kommer redovisningen på de olika inkomsttitlarna att förändras. För närvarande redovisas inbetalda skatter på de olika titlarna. På titeln Mervärdesskatt redovisas exempelvis den inbetalda mervärdesskatten. I samband med införandet av skattekontot kommer istället den debiterade mervärdesskatten, som oftast motsvarar den deklarerade och redovisade skatten på skattedeklarationen, att redovisas som inkomst. Även på titlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt samt socialavgifter kommer debiterade i stället för inbetalda skatter att redovisas. I de fall de debiterade skatterna överensstämmer med de inbetalda skatterna blir den kassamässiga redovisningen korrekt. Vissa betalningsdifferenser, som kan vara både positiva och negativa, kommer dock att uppkomma. Differenserna delas in i kategorierna anstånd, restföring och övriga. De negativa betalningsdifferenserna, anstånd och restföring, kommer att redovisas under en ny inkomsthuvudgrupp, 1600 Betalningsdifferenser. Övriga betalningsdifferenser kommer att redovisas under fysiska respektive juridiska personers inkomstskatt eftersom den överbetalning av skatt som eventuellt sker i skattekontot kan likställas med nuvarande egna inbetalningar av preliminär skatt samt fyllnadsinbetalningar. Ovan beskrivna redovisningsordning medför att skatterna totalt, dvs. inkomsttyp 1000, överensstämmer med dagens system. För de enskilda titlarna, fysiska och juridiska personers inkomstskatt, socialavgifter och mervärdesskatt, måste betalningsdifferenserna adderas till inkomsttitlarna för att få jämförbarhet bakåt i tiden. I den beräkning av inkomsterna som har gjorts i förslaget till statsbudget har beräkningen gjorts enligt det gamla systemet. Det har ej funnits möjligheter att göra prognosen enligt det nya systemet. Detta innebär att samtliga titlar där betalningsdifferenser skall redovisas har satts till 0, trots att det i statsbudgetens utfall kommer att finnas belopp redovisade på dessa titlar. På inkomstgruppnivå är prognosen dock kassamässig. Inkomsttiteln 1299 Avräkning socialavgifter är ny och på denna titel redovisas en eventuell avstämningsdifferens mellan Rikskatteverket och Riksförsäkringsverket. Inkomsttitel 4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering är ny och läggs upp för återbetalning av lån som tagits av små företag. Inkomsttitel 2523 Avgift generationsväxling är ny och här redovisas avgifter för att finansiera den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden generationsväxling. Följande inkomsttitlar används inte lägre och tas därför bort. TABELL A:4 INKOMSTTITLAR SOM UPPHÖR 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 1143 Bevillningsavgift 1250 Övriga sociala avgifter, netto 1311 Skogsvårdsavgifter 1426 Skatt på vin, nytt namn med undertitlar se vårpropositionen s 36 1427 Skatt på maltdrycker, nytt namn med undertitlar, se vårpropositionen s 36 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet 2151 Tipsmedel, ersätts av 2153 2152 Lotterimedel, ersätts av 2153 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2330 Räntor på bostadslån 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån 2351 Räntor på energisparlån 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av datorer m m 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4200 Återbetalning av bostadslån m m 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket 4400 Återbetalning av energisparlån 4411 Återbetalning av energisparlån 4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder Källa: Finansdepartementet 5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 . 5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 199 5.1 Inledning Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. I samband med årets ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) föreslog regeringen ändringar och nya anslag för statsbudgeten för budgetåret 1997 (tilläggsbudget). De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande. Nettot av de förslag till anslagsförändringar som beslutades med anledning av årets ekonomiska vårproposition uppgick till 8 894 miljoner kronor. Anslagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget uppgår netto till en ökning med 2 756 miljoner kronor. De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till totalt 3 169 miljoner kronor. Anslagsökningarna finansieras på tre sätt; genom minskning av anslag innevarande år, indragning av anslagsbehållningar eller genom ökade inkomster. Minskningarna av 1997 års anslag uppgår till totalt 413 miljoner kronor. Indragningarna av anslagsbehållningar uppgår till sammanlagt 188 miljoner kronor. På miljöområdet finansieras vissa utgifter genom ökade inkomster från Europeiska gemenskapen, ca 10 miljoner kronor. De föreslagna finansieringarna redovisas i anslutning till respektive förslag. På vissa regelstyrda anslag beräknas nu högre utgifter än tidigare i huvudsak som ett resultat av den nya ekonomiska bilden. Detta gäller främst anslagen assistansersättning på utgiftsområde 9 och arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13. Regeringens bedömer att det i nuläget inte är möjligt att finansiera dessa ökade utgifter. Den samlade bedömningen av statsbudgetens inkomster, utgifter och budgeteringsmarginal under år 1997 påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget också i hög grad av den makroekonomiska bedömningen och av andra underliggande faktorer. Sammantaget beräknas nu utgifterna under utgiftsområdena inklusive statsskuldsräntor till 680 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 8,9 miljarder kronor, vilket är 1,0 miljard kronor lägre än i vårpropositionen. En mer detaljerad redovisning och uppföljning av statsbudgetens inkomster och utgifter inklusive förslagen i tilläggsbudget för år 1997 återfinns i avsnitt 4.4. 5.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse D 3 Sametinget I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 497 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget D3. Sametinget ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 23 uppförda ramanslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp. Sametinget har sedan starten ansett sig vara underbudgeterat och har för år 1997 begärt ett tilläggsanslag. Med anledning härav gav Jordbruksdepartementet Riksrevisionsverket i uppdrag att göra en analys av Sametingets resursbehov. RRV, som redovisade sitt uppdrag den 5 augusti 1997, har funnit att Sametingets anslagstilldelning i förhållande till ålagda uppgifter inte är tillräcklig för innevarande budgetår, utan att ytterligare ca 2,5 miljoner kronor borde tillskjutas. Beloppet inkluderar dock ett årligt bidrag om 500 000 kronor för nästa val till Sametinget, vilket enligt regeringen bör anslås först från år 1998. Med beaktande av RRV:s analys föreslår regeringen att 2 miljoner kronor tillförs anslaget innevarande år. E 2 Presstöd I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 521 579 000 kronor. Regeringens förslag: Ett tillfälligt driftsstöd införs och fördelas under åren 1997 och 1998. Stödet lämnas efter ansökan till de dagstidningar som får allmänt driftsstöd. Även tidning som får begränsat driftsstöd eller driftsstöd i särskilt fall kan, efter ansökan, lämnas tillfälligt driftsstöd. Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar. En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt driftsstöd. Stödbeloppen varierar främst med hur många nummer av en tidning som ges ut varje vecka och storleken på tidningarnas allmänna driftsstöd. Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom nuvarande ram för presstödet. I maj 1997 överlämnade Presstödsnämndens kansli en promemoria till regeringen angående behov av åtgärder inom driftsstödet (Ku97/1494/RTV). I promemorian föreslås att ett tillfälligt driftsstöd införs. Promemorian har remissbehandlats. Ett tjugotal remissinstanser har lämnat synpunkter, och många är positiva till förslaget. Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens förslag. Statens direkta insatser för dagspressen har som mål att värna mångfalden på dagspressmarknaden. I det avseendet är konkurrensen mellan dagstidningar central, särskilt regionalt. Presstödet har bidragit till att bevara en viss yttre mångfald av dagstidningar, dvs. att det finns flera olika tidningar inom en region. Regeringen anser att vissa åtgärder är nödvändiga för att möta de ekonomiska svårigheter som redovisats i branschen för år 1996. Inga förändringar föreslås i de nu gällande presstödsreglerna. Många tidningar med driftsstöd har drabbats hårt av upplageminskningarna bl.a. till följd av att driftsstödets storlek bestäms med utgångspunkt i upplagans storlek. Det är stor risk att om inga åtgärder vidtas så kommer flera dagstidningar att hamna i en sådan ekonomisk kris att den fortsatta utgivningen hotas. Dagens situation för dagspressen är både en följd av den aktuella konjunkturnedgången och en strukturell förändring i branschen. Den snabba medieutvecklingen, där TV och radio förändras och nya medieformer träder in på arenan, påverkar dagspressens konkurrenssituation. De sjunkande upplagorna de senaste åren är ett hot mot en bibehållen mångfald inom dagspressen och försvårar anpassningen till de nya förutsättningarna på medieområdet. Det tillfälliga driftsstödet skall vara ett bidrag till att lösa de akuta ekonomiska problem som många tidningar med allmänt driftsstöd har. Stödet skall lämnas efter ansökan till Presstödsnämnden. Även en tidning som får begränsat driftsstöd eller driftsstöd i särskilt fall kan lämnas tillfälligt driftsstöd efter ansökan. Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar. En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt driftsstöd. Det är regeringens uppgift att besluta om fördelningen av det tillfälliga driftsstödet för olika dagstidningskategorier. Presstödsnämnden skall besluta om stöd till enskilda tidningsföretag. Beloppen grundar sig på Presstödsnämndens beräkningar och är inte beroende av hur stor upplaga tidningen har. Skälet för detta är att en tidnings kostnader för att vända en negativ upplagetrend inte nödvändigtvis hänger samman med storleken på den totala upplagan. Ett annat skäl är att stödformen är tillfällig och att pengarna skall kunna utbetalas så snart som möjligt. Administrationen kring utbetalningarna bör därför begränsas. Regeringens avsikt är att göra följande fördelning av det tillfälliga driftsstödet: – för en högfrekvent storstadstidning som berättigar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 1 000 000 kronor för år 1997 och med 900 000 kronor för år 1998. För en högfrekvent storstadstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 4 000 000 kronor för år 1997 och 3 000 000 kronor för år 1998. – för en högfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 400 000 kronor för år 1997 och 350 000 kronor för år 1998. För en högfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 800 000 kronor för år 1997 och 700 000 kronor för år 1998. – för en medelfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 300 000 kronor för år 1997 och 250 000 kronor för år 1998. För en medelfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 600 000 kronor för år 1997 och 500 000 kronor för år 1998. – för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd, kommer ut en eller två gånger per vecka och har en abonnerad upplaga om minst 7 000 exemplar, får tillfälligt driftsstöd lämnas med 300 000 kronor för år 1997 och 250 000 kronor för år 1998. – för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd och har en abonnerad upplaga som är lägre än 7 000 exemplar får tillfälligt driftsstöd lämnas med 250 000 kronor för år 1997 och 200 000 kronor för år 1998. – för en dagstidning som berättigar till begränsat driftsstöd och för en tidning som berättigar till driftsstöd i särskilt fall kan tillfälligt driftsstöd lämnas. Storleken på stödet bestäms av Presstödsnämnden efter vad som i det enskilda fallet är skäligt. Stödbeloppet får dock inte överstiga 250 000 kronor för år 1997 och 200 000 kronor för år 1998. Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar som får driftsstöd. Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom nuvarande anslag för presstödet. 5.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning A 1 Konjunkturinstitutet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 29 208 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A1. Konjunkturinstitutet ökas med 1 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med motsvarande belopp. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att Konjunkturinstitutets anslag utökas i syfte att stärka den makroekonomiska kompetensen vid institutet. Regeringen menar att det är angeläget att vissa satsningar sker redan under år 1997. Mot denna bakgrund anser regeringen att Konjunkturinstitutets anslag även år 1997 bör utökas med 1 miljon kronor. A 6 Finansinspektionen I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 110 105 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A6. Finansinspektionen ökas med 1 500 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med motsvarande belopp. Som anges i volym 2 i denna proposition har Finansinspektionens handläggningstider för auktorisationsärenden ökat. Detta problem har inspektionen endast delvis kunnat hantera inom ramen för givna resurser. Vidare konstateras att antalet platsbesök hos instituten under tillsyn inte är tillfredsställande. Det föreligger också en risk att effekten av inspektionens uppföljning av den operativa tillsynen stannar på företagsledarnivå och inte leder till önskade effekter i instituten som helhet. Enligt regeringens bedömning bör inspektionen göra särskilda satsningar vad gäller riskhanteringsfrågor, tillse att det utförs ett ökat antal platsbesök hos instituten under tillsyn samt vidta åtgärder för att minska handläggningstiderna för auktorisationsärenden. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att inspektionen får en engångsvis anslagsökning med 1 500 000 kronor. A 8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 83 348 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A8. Riksgäldskontorets: Förvaltningskostnader ökas med 2 500 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning minskas med motsvarande belopp. Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv upplåning för staten jämfört med alternativa upplåningsformer. Som en följd av att Riksgäldskontorets upplåning på hushållsmarknaden minskat både i absoluta tal och mätt som marknadsandelar har statens besparingar genom denna upplåning minskat under de senaste åren. Riksgäldskontoret har därför under året sett över produktutbud och säljkanaler. Översynen visade bl.a. att Riksgäldskontoret genom inlåning i egen regi skulle kunna erbjuda en konkurrenskraftig sparform samtidigt som det skulle innebära en kostnadseffektiv upplåning för staten. I samband med vårpropositionen (1996/97:150) beslöt riksdagen att genom en ändring av bankrörelselagen ge Riksgäldskontoret möjlighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi. Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar att en del av administrationen för denna nya sparform skulle upphandlas externt. Kostnaderna för inköp av dessa externa tjänster skulle då ha belastat anslaget A9. Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Närmare utredning har dock visat att detta ej är en framkomlig väg, vilket innebär att detta arbete istället måste utföras inom Riksgäldskontoret. Medel behöver därför föras från anslaget A9. Kostnader för upplåning och låneförvaltning till anslaget A8. Förvaltningskostnader. 5.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet F 1 Brottsförebyggande rådet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 355 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget F1. Brottsförebyggande rådet ökas med 9 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget D1. Kriminalvården minskas med motsvarande belopp. Från och med den 1 januari 1996 övertog Brottsförebyggande rådet (BRÅ) hela produktionen av rättsstatistiken från Statistiska centralbyrån. Kostnaderna för att ta över och utveckla rättsstatistiken har blivit betydligt högre än beräknat. Huvudorsaken är att kostnaderna för att bygga upp en ny databas har blivit högre än vad som kunde förutses. För att täcka de ökade utgifterna behöver BRÅ en anslagshöjning med 9 000 000 kronor. F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 222 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet ökas med 14 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget F6. Rättshjälpskostnader minskas med motsvarande belopp. Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till 24 222 000 kronor, vilket innebär att anslaget behöver höjas med 14 000 000 kronor. Detta beror dels på en felbudgetering inför år 1997 (ca 8 800 000 kronor), dels på att anslagsbelastningen blivit större än beräknat (ca 5 200 000 kronor). Vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av den ökade anslagsbelastningen redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna proposition. 5.5 Utgiftsområde 6 Totalförsvar B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 141 578 000 kronor. Av detta anslag avser 232 451 000 kronor skyddsrum. Regeringens förslag: Anslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst ökas med 50 000 000 kronor för att infria gjorda åtaganden avseende skyddrumsbyggande. Finansiering sker genom att anslaget A1. Försvarsmakten minskas med motsvarande belopp. I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 fanns för byggande av skyddsrum m.m. ett under fjärde huvudtiteln uppfört förslagsanslag D2. Skyddsrum m.m. Anslaget, som uppgick till 681 509 000 kronor, underutnyttjades med drygt 130 miljoner kronor. Skälet härtill var att skyddsrumsbyggandet i kommunerna inte påbörjats i den utsträckning som planerats, varför betalningsutfall kommer att ske under innevarande och kommande budgetår. Anslaget D2. Skyddsrum m.m. var uppfört som ett förslagsanslag, varför medel inte kunnat föras till anslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Regeringen föreslår att Statens räddningsverk, för att infria gjorda åtaganden, tillförs ytterligare 50 miljoner kronor för innevarande budgetår för skyddsrumsbyggande under ramanslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. För budgetåret 1998 föreslås i denna proposition ytterligare 30 miljoner kronor till samma anslag och för budgetåret 1999 beräknas ytterligare 40 miljoner kronor för ändamålet. 5.6 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd A 1 Biståndsverksamhet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 9 799 093 000 kronor. Regeringens förslag: Regeringen föreslår ett bemyndigande att för vissa länder fastställa utfästelseramen till fem gånger landramen för budgetåret 1995/96 omräknad på 12-månadersbasis. För att understryka långsiktigheten i Sveriges utvecklingssamarbete kan regeringen med stöd av ett generellt bemyndigande från riksdagen bemyndiga Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) att göra utfästelser om fleråriga insatser i programländer för vilka landstrategier eller motsvarande fastställts. I syfte att minska reservationerna i det bilaterala biståndet, har för budgetåret 1997 landramarna för vissa programländer sänkts. Detta påverkar utfästelseutrymmet och har i vissa fall lett till att summan av gjorda åtaganden kommit att överstiga utfästelseramen om fem gånger gällande landram. Regeringen föreslår därför ett bemyndigande att för vissa länder fastställa utfästelseramen till fem gånger landramen för budgetåret 1995/96 omräknad på 12-månadersbasis. 5.7 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar A 1 Statens invandrarverk I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 506 603 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A1. Statens invandrarverk ökas med 4 000 000 kronor för att täcka kostnader för avveckling av personal för budgetåret 1997. Finansiering sker genom att anslaget A6. Utresor för avvisade och utvisade minskas med motsvarande belopp. Från anslaget finansieras även polismyndigheternas arbete med att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd, som inte avser asyl, och ansökningar om medborgarskap enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Statens invandrarverk tar över denna verksamhet fr.o.m. den 1 oktober 1997. I samband med verksamhetsövergången kommer en större del av personalen än vad som kunde förutsägas i samband med budgetpropositionen för år 1997 att följa med till Statens invandrarverk. Endast hälften av denna personal bedöms kunna beredas plats i verkets organisation, vilket ger ökade avvecklingskostnader under år 1997. A 4 Utlänningsnämnden I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 66 675 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A4. Utlänningsnämnden ökas med 1 500 000 kronor för att täcka ökade kostnader för förtroendeläkare för budgetåret 1997. Finansiering sker genom att anslaget A5. Rättshjälp i utlänningsärenden minskas med motsvarande belopp. Många av de asylsökande som kommit till Sverige under de senaste åren har varit med om traumatiska upplevelser. De långa väntetiderna på förläggning eller i eget boende medför också stora påfrestningar för den enskilde. Detta sammantaget har inneburit behov av att anlita förtroendeläkare, främst för att bedöma psykiska problem. På grund av ärendenas komplexitet har Utlänningsnämnden under budgetåret 1997 även haft en högre medverkan av ledamöter än beräknat. För att inte inskränka nämndens möjligheter att skyndsamt avgöra ärenden föreslår regeringen att ytterligare 1 500 000 kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997. B 5 Kommunersättningar vid flykting- mottagande I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 160 591 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B5. Kommunersättningar vid flyktingmottagandet ökas med 110 000 000 kronor för att täcka beräknat underskott för budgetåret 1997. Finansiering sker genom minskningar av anslaget A6. Utresor för avvisade och utvisade med 30 000 000 kronor, anslaget B1. Särskilda insatser i invandrartäta områden med 70 000 000 kronor samt av anslaget B2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism med 10 000 000 kronor. Genom anslaget lämnas statlig ersättning till kommuner och landsting för att kompensera dessa för kostnader för flyktingar och vissa andra utlänningar med uppehållstillstånd. Ersättningarna utgår enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Anslagsbelastningen beror i första hand på antalet mottagna flyktingar och deras ålders- och hälsostatus. Under de senaste åren har antalet asylsökande minskat kraftigt. Trots detta har många tvingats vänta i Invandrarverkets mottagningssystem på att få slutligt besked om sina ansökningar om uppehållstillstånd. Sedan vägledande beslut nu fattats i överprövningsinstanserna har betydligt fler fått stanna i Sverige och tagits emot i kommunerna än vad som tidigare förutsetts. Främst det stora antalet flyktingar från f.d. Jugoslavien har medfört att kommunerna tagit emot många äldre och funktionshindrade. Enligt gällande ersättningsregler har kommunerna rätt till kompensation för de utlägg kommunerna har för dessa flyktingar enligt socialtjänstlagen. Årets ersättningsutbetalningar uppgår till 250 procent av de anslagsmedel som avsatts för ändamålet. Sammantaget kommer ersättningarna till kommuner och landsting innevarande budgetår att överstiga anvisade medel med 225 miljoner kronor. Genom att regeringen medger en anslagskredit på 10 procent återstår ca 110 miljoner kronor att finansiera. Indragningen på anslaget B1. Särskilda insatser i invandrartäta områden innevarande budgetår bedöms inte påverka det fortsatta arbetet. För år 1998 föreslås anslaget tillföras ytterligare medel jämfört med år 1997. Därmed möjliggörs även fortsättningsvis det långsiktiga utvecklingsarbete som är nödvändigt för en positiv utveckling av dessa bostadsområden. 5.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 15 637 000 000 kronor. På tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år beslutade riksdagen att minska anslaget med 125 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är därmed 15 512 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1997 reduceras med 130 000 000 kronor till 15 382 000 000 kronor, medan anslaget A2. Bidrag till hälso- och sjukvård ökas med 75 000 000 kronor till 983 150 000 kronor och anslaget C5. Statens institutionsstyrelse ökas med 55 000 000 kronor. Den 1 januari 1997 slopades förmånen med kostnadsfria läkemedel vid vissa sjukdomar. Patienter som saknar sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering kan innebära fara för deras eller annans liv och hälsa, har med anledning härav även fortsättningsvis under vissa förutsättningar erhållit sådana läkemedel kostnadsfritt. De läkemedel som det är fråga om hanteras av sjukhusapoteken på samma sätt som läkemedel inom sluten vård. Kostnaderna för dessa läkemedel, vilka således inte belastar den statliga läkemedelsförmånen utan belastar landstingen, beräknas år 1997 uppgå till 75 miljoner kronor. För att kompensera landstingen för dessa kostnader som annars skulle ha belastat den statliga läkemedelsförmånen, reduceras anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. med 75 miljoner kronor för år 1997 och motsvarande belopp tillförs anslaget A2. Bidrag till hälso- och sjukvård inom samma utgiftsområde. Åtgärden är föranledd av den överenskommelse som nyligen träffats mellan staten och Landstingsförbundet om särskilt statsbidrag till landstingen för läkemedelsförmånens kostnader år 1998 m.m. A 5 Bidrag till WHO I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 32 780 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A5. Bidrag till WHO ökas med 6 320 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1997. Finansiering sker genom indragning av projektmedel på äldreanslag huvudsakligen från budgetåret 1995/96. Utgiften som belastar anslaget utgörs av Sveriges medlemsavgift till Världshälsoorganisationens (WHO) reguljära verksamhet. Avgiftens storlek fastställs i US-dollar av WHO:s beslutande församling och skall betalas vid innevarande års slut. Utfallet på anslaget beräknas bli 39 062 000 kronor, vilket innebär ett överskridande i jämförelse med budgeten med 6 282 000 kronor. Med hänsyn till rådande osäkerhet om kursutvecklingen anser regeringen att anslaget bör tillföras 6 320 000 kronor. B 7 Kostnader för statlig assistans- ersättning I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 663 000 000 kronor. På tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år beslutade riksdagen att öka anslaget med 475 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är därmed 4 138 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B7. Statlig assistansersättning ökas med 338 000 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1997. Den statliga assistansersättningen, som infördes år 1994, är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans för personer med stora funktionshinder. Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lagstiftningen om assistansersättning. Dessa ändringar gjordes i syfte att uppnå besparingar och en bättre kontroll över utgifterna. Regeringen har vidare i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit vissa ytterligare åtgärder i syfte att minska utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär dels en schablonisering av timersättningen till 164 kronor, dels ett kommunalt finansieringsansvar för de första 20 assistanstimmarna per vecka för alla personer som uppbär assistansersättning. Anslagsnivån för budgetåret 1997 var ursprungligen 3 663 000 000 kronor men utökades enligt riksdagens beslut efter förslag i den ekonomiska vårpropositionen med 475 000 000 kronor. Enligt den bedömning som regeringen nu gör kommer anslaget, trots redan vidtagna åtgärder, att överskridas med 338 000 000 kronor. Utgiftsutvecklingen beror på att såväl personkretsen som det genomsnittliga antalet assistanstimmar ökat stadigt under innevarande år. C 5 Statens institutionsstyrelse I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 507 720 000 kronor. Regeringens förslag: Ytterligare 65 000 000 kronor anvisas under anslaget C5. Statens institutionsstyrelse för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1997. Finansieringen sker genom att anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med 55 000 000 kronor samt genom att anslaget A9. Folkhälsoinstitutet minskas med 10 000 000 kronor. Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS det formella huvudmannaskapet från landsting och kommuner för de institutioner som bedömdes motsvara efterfrågan av vårdplatser. Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan på LVM-placeringar minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter och förorsakat ekonomiska problem. Före det statliga övertagandet fanns drygt 1 300 platser vid LVM-hem. SiS övertog cirka 1 000 LVM-platser som succesivt minskats till idag cirka 480. SiS har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans. Bland annat har fyra institutioner avvecklats och antalet platser vid andra institutioner har minskats. Emellertid har det skett en fortsatt nedgång vad gäller efterfrågan av vård vid LVM- hemmen. Nuvarande prognos pekar på ett framtida platsbehov på ca 300 platser. För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem införts. Om avgiftsnivån avviker alltför mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän riskerar detta att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter. Vidare har SiS beslutat om ett nytt budgetsystem som syftar till att få bättre överenstämmelse mellan de medel som institutionerna tilldelas och antal fakturerade vårddygn. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är förenad med kostnader och tar även viss tid att genomföra. Vid nedläggning av institutioner finns kostnaderna kvar upp till 18 månader, samtidigt som intäkter i form av avgifter minskar eller i vissa fall helt försvinner. Regeringen gav i juni 1997 SiS i uppdrag att snarast inleda en fortsatt avveckling av nuvarande överkapacitet inom missbrukarvården. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att genomföra en översyn av SiS styrning, ledning, organisation och framtida platsbehov. SiS har påbörjat den fortsatta omstruktureringen av vården med inriktning att redan vid årsskiftet ha avvecklat överkapaciteten inom LVM-vården. Dock kvarstår vissa eftersläpande kostnader under nästa budgetår. De beräknade kostnaderna för den beslutade avvecklingen är cirka 85 miljoner kronor, varav SiS beräknar att inom ramen för egna besparingar klara 20 miljoner kronor. Av resterande omställningskostnader avser cirka 40 miljoner kronor personalkostnader och cirka 20 miljoner kronor lokalkostnader. Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS genomfört för att effektivisera och omstrukturera vården vid institutionerna varit nödvändiga. SiS bör även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få till stånd en balans mellan den vård som efterfrågas och tillgängliga resurser. Trots att myndigheten genomfört kraftfulla åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans behövs ytterligare medel för innevarande budgetår. 5.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn A 3 Underhållsstöd I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 2 411 450 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A3. Underhållsstöd ökas med 588 550 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1997. Finansieringen av överskridandet skall ske genom att anslaget justeras ned under de kommande fyra åren. Enligt Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av anslagsbelastning och prognos, som bygger på utfallet under första halvåret 1997, beräknas anslaget A3. Underhållsstöd att överskridas med ca 590 miljoner kronor år 1997. De nya reglerna för underhållsstöd började gälla den 1 februari 1997. Reglerna innehåller flera komponenter som har gjort anslagsberäkningen för år 1997 mindre osäker. Dock kvarstår en viss osäkerhet, bl.a. beroende på att andelen bidragsskyldiga som fått anstånd med återbetalningen förväntas öka ytterligare. I juni i år hade närmare 35 000 (8,7 procent) av de bidragsskyldiga sådant anstånd. Anståndsbeloppen uppgick i juni 1997 till 13,7 miljoner kronor. Vidare har transaktionerna mellan kronofogdemyndigheterna, Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket påbörjats först under maj och juni 1997. Riksförsäkringsverket har därför svårt att bedöma omfattningen av dessa återbetalningar för resten av året. Transaktionerna avser skulder från det gamla bidragsförskottssystemet. De första indrivningsärendena från det nya systemet för underhållsstöd lämnades till kronofogden först i slutet av juni 1997. Det går därför inte att nu uppskatta vilka belopp som är möjliga att driva in. Enligt Riksförsäkringsverket är det inte möjligt att få en klar bild av anslagsbelastningen förrän man kan se hur stor andel av anståndsärendena som kommer att betalas och vilka ränteintäkter de genererar, hur kravverksamheten i såväl det gamla som i det nya systemet fungerar och i vilken omfattning det sker beteendeförändringar i utnyttjandet av systemet. Riksförsäkringsverket beräknar dock i sin senaste prognos att anslaget kommer att överskridas med ca 590 miljoner kronor. Mycket litet talar för att överskridandet kommer att bli lägre. På tilläggsbudgeten för 1997 bör därför 588 550 000 kronor tillföras anslaget A3. Underhållsstöd. 5.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 34 088 334 000 kronor. Riksdagen beslutade på tilläggsbudget år 1997 att öka anslaget med 5 556 000 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är således 39 644 334 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning ökas med 1 585 000 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret 1997. Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att minska i en mindre omfattning under år 1997 än vad som antogs i 1997 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för år 1997. För innevarande budgetår beräknar regeringen att den öppna arbetslösheten kommer att uppgå till 8,4 procent, vilket överstiger den bedömning som gjordes i den ekonomiska vårpropositionen med 0,5 procentenheter. Den högre arbetslösheten medför att belastningen på anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning ökar under innevarande budgetår. Utgifterna för den tillfälliga avgångsersättningen belastar ramanslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning. Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning vänder sig till personer som har fyllt 60 år och som har fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst 12 månader under tiden fr.o.m. den 1 januari 1996 t.o.m. den 15 april 1997. Dessa personer har möjlighet att utan krav på aktivt arbetssökande få tillfällig avgångsersättning fram till pensionen. Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning gäller under andra halvåret 1997. Många äldre arbetslösa har valt att ansöka om tillfällig avgångsersättning och regeringen bedömer därför att utbetalningarna av tillfällig avgångsersättning kommer att öka i jämförelse med vad som tidigare antogs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen anser mot denna bakgrund att anslaget A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning skall ökas med 1 585 000 000 kronor för att därmed uppgå till 41 229 334 000 kronor. 5.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 612 727 000 kronor. Riksdagen beslutade att på tilläggsbudget till statsbudgeten år 1997 minska anslaget med 2 124 052 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet. 1996/97: FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är således 23 488 675 000 kronor. Nationellt program för IT-utbildning Regeringens förslag: Utgifterna för en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program för IT-utbildning, bör för år 1997 få finansieras inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utgifterna år 1998 och år 1999 bör täckas av det anslagssparande som beräknas uppstå vid utgången av år 1997. Förslaget påverkar således inte ramen för utgiftsområdet. Det råder i dag en stor brist på kompetent och yrkesutbildad personal inom IT-området. Detta gäller bl.a. programmerare, applikationsutvecklare och nätverkstekniker. Denna brist finns inom de flesta företag och organisationer och leder till konkurrens om arbetskraft vilket ökar riskerna för inflationsdrivande löneökningar och därmed kan vara ett hinder för tillväxt för många företag. Ett flertal av dessa arbeten kan enligt IT-branschen utföras av icke högskoleutbildad personal. Utbudet och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ständigt anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden. Regeringen har därför med Industriförbundet och företrädare för IT-företagen kommit överens om ett nationellt program för IT-utbildning. Utbildningen bör drivas i projektform inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen och beräknas omfatta 10 000 personer under perioden fr.o.m. den 1 december 1997 t.o.m. år 1999. Målgruppen för satsningen bör främst vara arbetslösa men också anställda som har behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan komma i fråga. Utbildningsbidrag bör lämnas till de arbetslösa under studietiden. Lönekostnaden för redan anställda bör dock bäras av arbetsgivaren. Utbildningen förutsätter ingen formell förkunskap. Det viktiga är fallenhet och intresse. Vid urvalet till utbildningen bör särskild hänsyn tas dels till kvinnor som ett led i att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, dels till invandrare då utbildningen inte förutsätter fullständiga kunskaper i svenska språket. Regeringen kommer kontinuerligt att följa effekterna och utfallet av utbildningen under den aktuella perioden. Utgifterna för projektet beräknas till 17 miljoner kronor under budgetåret 1997, till 681 miljoner kronor under budgetåret 1998 och 573 miljoner kronor under budgetåret 1999. Regeringen föreslår att dessa utgifter får finansieras inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För innevarande budgetår skall Arbetsmarknadsverket (AMV) inom ramen för tilldelade medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt ge minst 207 000 personer per månad lämplig sysselsättning. Regeringen bedömer dock att AMV kommer att ha svårt att nå upp till denna omfattning och att ett anslagssparande om ca 1 300 miljoner kronor därför kommer att uppstå vid utgången av innevarande budgetår. Utgifterna för IT- satsningen bör år 1998 och år 1999 i första hand täckas av detta anslagssparande. För år 1997 bör finansieringen ske inom ramen för tilldelade medel under anslaget. Regeringen vill dock poängtera att AMV:s uppdrag att budgetåret 1997 sysselsätta minst 207 000 personer i genomsnitt per månad kvarstår. Skulle regeringens bedömning visa sig vara felaktig och att anslagssparandet blir lägre än beräknat återkommer regeringen till riksdagen i samband med den ekonomiska vårpropositionen i april 1998 med förslag till finansiering av IT-satsningen. Eftersom regeringens förslag är att åtgärden bör finansieras inom ramen för tillgängliga medel påverkas inte ramen för utgiftsområdet. A 5 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 14 917 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet ökas med 8 792 624 kronor. Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet var under budgetåret 1995/96 uppfört som ett förslagsanslag. Från och med budgetåret 1997 är anslaget ett ramanslag. Då utgifter som skulle belastat anslaget under föregående budgetår kommit att belasta anslaget för innevarande budgetår bör anslaget tillföras 8 792 624 kronor. 5.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning B 45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 534 155 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. ökas med 159 500 000 kronor. Finansiering sker genom indragningar av medel på äldreanslag från budgetåret 1995/96. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen för utgiftsområde 16 beräknat en besparing på 213 miljoner kronor år 1998 varav 43 miljoner kronor är en engångsvis besparing. Den engångsvisa besparingen föreslås i budgetpropositionen för år 1998 genomföras som en engångsvis neddragning av anslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. För att besparingen inte skall få negativa konsekvenser för verksamheten under år 1998 bör anslaget tillföras 43 miljoner kronor. Finansiering sker genom att 43 miljoner kronor dras in från äldreanslag från budgetåret 1995/96 (C43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., C45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., C46. Övriga utgifter inom grundutbildning, C47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning). Regeringen föreslår vidare att ytterligare 97,4 miljoner kronor tillförs samma anslag. Det har visat sig att de ordinarie ersättningsbeloppen för olika utbildningsområden inte är tillräckliga för att finansiera högskoleverksamheten i ett uppbyggnadsskede. Medlen föreslås därför att användas för uppbyggnad av högskolorna på Gotland, Södertörn och i Malmö m.m. under budgetåren 1997-1999. Finansiering sker genom att anslagsbehållningen på 97,4 miljoner kronor dras in från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C46. Övriga utgifter inom grundutbildning. Regeringen föreslår också att 19,1 miljoner kronor tillförs ramanslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. Medlen föreslås användas för kvalitetsarbete m.m. med anledning av utbyggnad av högskolan. Regeringen föreslår att finansiering sker genom att anslagsbehållningen på 19,1 miljoner kronor dras in från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. C 3 Centrala studiestödsnämnden I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 276 727 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget C3. Centrala studiestödsnämnden ökas med 22 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget C1. Högskoleverket minskas med motsvarande belopp. Satsningen på ökad utbildning inom vuxenutbildnings- och högskoleområdena har lett till ökat arbete inom Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vidare anser regeringen att det är motiverat att anvisa medel för att täcka ackumulerat underskott inom CSN:s återbetalningsverksamhet. Finansiering sker genom att Högskoleverkets anslag minskas med 22 000 000 kronor. E 1 Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 35 828 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget E1. Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m. ökas med 10 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget D18. Europeisk forskningssamverkan minskas med motsvarande belopp. Regeringen har åtagit sig att anordna en konferens om kultur, politik och utveckling under våren 1998. Konferensen är en uppföljning av den rapport (Vår skapande mångfald) som presenterades av Världskommissionen för kultur och utveckling 1996. Kostnader för konferensen beräknas till 10 miljoner kronor. 5.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid B 1 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett anslag på 712 254 000 kronor, varav för Dramatiska teatern 159 017 000 kronor. Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att överta Kungliga Dramatiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret. Dramatiska teatern (Dramaten) drivs som ett av svenska staten helägt aktiebolag, Kungliga Dramatiska Teatern AB. Som ett led i ett åtgärdsprogram för att stärka bolagets ekonomi godkände riksdagen hösten 1996 att Dramaten fick möjlighet att lägga över befintliga lån i Östgötabanken till Riksgäldskontoret (prop. 1996/97:1 bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Regeringen bemyndigade den 20 februari 1997 Riksgäldskontoret att lämna ett lån till Dramaten på 25 miljoner kronor. Lånet, som ersätter Dramatens lån i Östgötabanken, skall återbetalas med fem miljoner kronor årligen under åren 1998 - 2000 och med 10 miljoner kronor under år 2001. Räntevillkor och andra villkor för lånet har fastställts i ett avtal mellan Riksgäldskontoret och Dramaten. Dramatens bokslut per den 31 december 1996 visade en förlust på ca 24,3 miljoner kronor. Bolagets egna kapital uppgick till 60 000 kronor. Vid bolagsstämma i Kungliga Dramatiska Teatern AB den 14 april 1997 fattades beslut om att inte försätta bolaget i likvidation. I stället redogjorde ägaren för sin avsikt att tillskjuta erforderligt kapital inom den tidfrist på åtta månader som aktiebolagslagen medger. En lämplig form för ägartillskott är att staten övertar nämnda lån i Riksgäldskontoret på 25 miljoner kronor. Utgångspunkten är att detta skall ske på ett sätt som inte innebär någon ökad belastning på statsbudgeten. Det tillvägagångssätt som förordas är att en myndighet under regeringen övertar Dramatens befintliga lån hos Riksgäldkontoret. Utgifterna för räntor och amorteringar finansieras genom avräkning på statsbidraget till Dramaten. Regeringen föreslår att den får riksdagens bemyndigande att överta Dramatens befintliga lån i Riksgäldskontoret. 5.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande A 11 Bonusränta för ungdomsbosparande I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A11. Bonusränta för ungdomssparande ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering sker genom indragning av anslagsbehållningar på det under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket. Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 procent från det sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut när kontoinnehavaren begär det. Utbetalningarna av bonusräntan uppgick per den sista juni 1997 till 2,7 miljoner kronor. Nya prognoser från Riksgäldskontoret pekar på att utbetalningarna under 1997 kommer att uppgå 6 miljoner kronor. Detta innebär att anslaget kan förväntas överskridas med 3 miljoner kronor. De ökade utbetalningarna är en följd av att oväntat många ungdomar har avslutat sina konton. 5.15 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling A 1 Regionalpolitiska åtgärder I statsbudgeten för innevarande budgetår finns, efter riksdagens beslut om ändrade anslag (prop. 1996/97:150, FiU 1996/97:20, rskr. 1996/97:284), för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 331 017 000 kronor. Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att disponera högst 500 000 000 kronor inom ramen för anslaget A1. Regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett program för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska åtgärder. Anslaget för regionalpolitiska åtgärder får enligt riksdagens beslut bl.a. användas till olika former av regionalpolitiska företagsstöd, regionalpolitisk projektverksamhet, medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram, viss central utvecklingsverksamhet m.m. Regeringen har nyligen påbörjat ett arbete med att genomföra en ny regional näringspolitik. Riksdagen har informerats om detta på annat ställe i denna proposition (utgiftsområde 19, s. 11). Regeringen har under innevarande år fortsatt att tillsammans med ett stort antal regionala och centrala aktörer närmare utforma den nya regionala näringspolitiken. I den regionalpolitiska proposition, som regeringen avser att förelägga riksdagen, kommer regeringen att närmare utveckla sina förslag och anhålla om riksdagens ställningstaganden i vissa avseenden. Under arbetet med den regionala näringspolitiken, som omfattar åtgärder inom ett flertal politikområden, t.ex. närings- och regionalpolitiskt motiverade åtgärder, har ett stort antal projekt identifierats, som bedöms kunna komma att skapa nya arbetstillfällen. Det gäller dels projekt som förbättrar förutsättningarna härför i hela landet, dels projekt som främst är inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna bör kunna påbörjas redan under innevarande år och avser delvis andra ändamål än de som anslaget nu får användas till. Regeringen bedömer att utrymme finns för denna särskilda insats inom anslaget och genom att den ordinarie verksamheten under anslaget tar i anspråk reservationer på det för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln upptagna anslaget C2. Regionala utvecklingsinsatser m.m. 5.16 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård A 2 Miljöövervakning m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 93 952 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget A2. Miljöövervakning m.m. ökas med 19 984 000 kronor. Finansiering sker dels genom ett bidrag från EU på 8 250 000 kronor dels genom indragning av 10 500 000 kronor från anslagsbehållningarna på anslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar inriktning från 1994/95. Finansieringen beskrivs närmare nedan. Naturvårdsverket och Boverket har beviljats ett bidrag på ungefär 8 250 000 kr från EU:s Life-fond för metodutvecklingsprojektet ”For Sustainable Development - Environmental Objectives and Indicators in Spatial Planning and Strategic Environmental Assessment”. De beviljade medlen kommer att administreras av Naturvårdsverket. På statsbudgeten tas anslag upp motsvarande det belopp Naturvårdsverket erhåller från EG- budgeten. Bidraget från EU redovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG som ökar med samma belopp. För utbetalning av medlen krävs därför att anslaget ökas med 8 250 000 kronor. Enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bilavgaslagen (1986:1386), tar Naturvårdsverket ut en kontrollavgift för varje såld ny bil. Medlen redovisas på inkomsttitel 2534 Kontrollavgift nyregistrerade bilar. Motsvarande belopp beräknas under anslaget A2. Miljöövervakning m.m. Under år 1997 beräknas avgiftsinkomsterna uppgå till 17 250 000 kronor, dvs. 1 234 000 kronor mer än det för år 1997 anvisade anslaget. Regeringen föreslår därför att anslaget för innevarande budgetår ökas med ytterligare 1 234 000 kronor. Aktiebolaget Svensk Bilprovning utfärdar avgasgodkännanden enligt bilavgaslagen. En avgift för avgasgodkännanden med stöd av förordningen (1993:446) om vissa förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk Bilprovning tas ut av tillverkaren. På grund av ändringar i lagen och ett förväntat gemensamt tillverkaransvar inom EU, bör avgiften tas bort och finansiering ske på ett annat sätt framöver. Under ett övergångsskede föreslår regeringen att ytterligare 10 500 000 kr anvisas under anslaget A2. Miljöövervakning m.m. för bilavgasverksamheten. Detta finansieras genom indragning av medel på det för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar inriktning. A 11 Utbildning och information om miljöbalken Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringens förslag: Ett nytt reservationsanslag A11. Utbildning och information om miljöbalken uppgående till 8 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1997. Finansiering sker genom indragning av anslagsbehållningar på det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 uppförda reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Regeringen har den 3 april 1997 beslutat att överlämna lagrådsremiss av ett förslag till miljöbalk. Regeringens förslag lämnas till riksdagen under hösten 1997. Det är dock viktigt att planering och förberedelser för utbildningen startar i god tid. Innehållet i utbildningen får givetvis anpassas till riksdagens beslut. För att miljöbalken skall få det avsedda genomslaget måste i ett första skede utbildning ske av personal i kommuner, domstolar och förvaltningsmyndigheter som skall tillämpa balken. Vidare bör allmänheten informeras om de nya reglerna. De myndigheter som ansvarar för tillsynen av balkens efterlevnad är därefter skyldiga att fortlöpande informera om hur bestämmelserna skall tillämpas. Med hänsyn till den snabba utvecklingen vad gäller t.ex. kunskaper om hälso- och miljöeffekter, teknik och de krav som följer av Sveriges internationella åtaganden kan en utveckling av regelsystemet förutses. B 4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 752 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerheten m.m. ökas med 771 000 kronor. Finansiering sker genom indragning av anslagsbehållningar från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 uppförda reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1994/95 uppförda reservationsanslaget E1. Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar och österrikiska shilling, för deltagande i internationellt samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet (IAEA) och bidraget till IAEA:s Technical Assistance and Cooperation. Till följd av höjda medlemsavgifter och valutakurser beräknar regeringen att anslaget kommer att överskridas under innevarande budgetår. Med anledning av dessa förhållanden föreslår regeringen att anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. ökas med 771 000 kronor. 5.17 Utgiftsområde 21 Energi Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät befogenhet att inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret under budgetåret 1997. Affärsverket svenska kraftnät Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). I årsredovisningen för år 1996 redovisar verket en balansomslutning på ca 9 miljarder kronor. Svenska kraftnät har för närvarande en långfristig upplåning i Riksgäldskontoret om 2 500 000 000 kronor. Under flera år har övriga affärsverk, nämligen Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens Järnvägar haft möjlighet att ta upp lån utanför Riksgäldskontoret, på kapitalmarknaden. Affärsverken har även fått förvalta dessa lån. Svenska kraftnät har dock hittills inte medgetts att låna utanför Riksgäldskontoret. Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraftnät, i enlighet med de principer som gäller för de övriga affärsverken, ges möjlighet att finansiera sin verksamhet också genom lån utanför Riksgäldskontoret på den svenska kapitalmarknaden. Som komplement till de bemyndiganden som riksdagen tidigare beslutat om för år 1997 bör en utvidgning möjliggöras av Svenska kraftnäts finansiella befogenheter. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 ge Svenska kraftnät befogenhet att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor. 5.18 Utgiftsområde 22 Kommunikationer B 2 Transportstöd för Gotland I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 175 000 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B2. Transportstöd för Gotland ökas med 7 000 000 kronor. Finansiering sker genom att reservationsanslaget B5. Övervakning av M/S Estonia minskas med motsvarande belopp. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) inleddes avvecklingen av det s.k. Gotlandstillägget från och med den 1 januari 1997 med 0,2 procentenheter till 0,4 procent. I proposition 1995/96:44 angavs att regeringen är beredd att återkomma i frågan om effekterna blir negativa för Gotlands näringsliv. Som en följd av Gotlandstilläggets avveckling har transportförmedlingsföretagen höjt sina fraktpriser till och från Gotland, vilket har visat sig ge negativa effekter för Gotlands näringsliv. Sjöfartsverket har, efter samråd med regeringen, beslutat att sänka längdmetertaxan för transportstödsberättigade transporter till och från Gotland till 52 kronor. Regeringen har därvid konstaterat att transportförmedlingsföretagen sänkt sina fraktpriser. Regeringen har den 19 juni 1997 gett NUTEK i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta förslag till en modell för stöd till godstransporter till och från Gotland. Uppdraget redovisas till regeringen i december 1997. I avvaktan på en långsiktig lösning föreslår regeringen att 7 000 000 kronor anvisas till anslaget B2. Transportstöd för Gotland för att finansiera den sänkta längdmetertaxan. Ökningen finansieras genom att det under utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda ramanslaget B5. Övervakning av Estonia minskas i motsvarande omfattning. Enligt regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen av Estonias förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att innefatta bl.a. finländsk sjöövervakningsradar kompletterad med oregelbunden övervakning av finländska fartygs- och flygenheter, varigenom en minskning av anslaget möjliggörs. Statens haverikommission Regeringens förslag: Statens Haverikommissions fasta kostnader får uppgå till högst 8 510 000 kronor för budgetåret 1997. Regeringen beslutade i regleringsbrev den 19 december 1996 (K96/4820/SM) att de fasta kostnaderna för Statens haverikommission (SHK) för budgetåret 1997 i enlighet med vad som angavs i prop. 1996/97:1 skulle uppgå till högst 7 540 000 kronor. Personalkostnaderna och kostnader för lokalerna under år 1997 överstiger de tidigare antagna beloppen. Vidare har de fasta kostnaderna för kompetensutveckling m.m. ökat. Vissa sådana kostnader inom SHK, för att följa utvecklingen på kommissionens verksamhetsområde samt kostnader för kompetensutveckling av personalen har tidigare av hävd betraktats som rörliga kostnader och därför direktfakturerats berörd myndighet. Utvecklingskostnader av detta slag definieras numera som fasta kostnader för SHK och faktureringen fördelas därför mellan berörda myndigheter enligt gällande fördelningsprincip. Av ovanstående skäl beräknas de fasta kostnaderna för SHK öka med 610 000 kronor till 8 150 000 kronor. De ökade kostnaderna fördelas, i likhet med övriga fasta kostnader, mellan SHK:s intressenter Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten. B 7 Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning I statsbudget för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 4 500 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B7. Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget D2. Köp av interregional persontrafik på järnväg minskas med motsvarande belopp. Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen gav samma dag Statens haverikommission (SHK) i uppdrag att biträda i utredningsarbetet med anledning av förlisningen. Riksdagen beslutade på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205) att ett förslagsanslag på 3 940 000 kronor skulle anvisas till Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning. Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren 1996. Då utredningen pågick under hela år 1996 ökade riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU11, rskr 1996/97:48) det anvisade anslaget med 4 000 000 kronor. Av totalt anslagna 7 940 000 kronor under 1996 förbrukades 5 266 987 kronor. De återstående 2 748 780 kronor är dock inte tillgängliga under 1997. Genom beslut den 11 juni 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) har riksdagen godkänt att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 anvisa 4 500 000 kronor för Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning för det arbete som skett under första halvåret 1997. Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att fortgå även under andra halvåret 1997. De tidigare anvisade medlen är förbrukade eller intecknade och SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas till 3 000 000 kronor. B 8 Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år. Regeringens förslag: 2 166 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag B8. Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia. Finansiering sker genom att anslaget B5. Övervakning av M/S Estonia minskas med motsvarande belopp. Regeringen gav den 2 mars 1995 Sjöfartsverket i uppdrag att genomföra en övertäckning av den förlista passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen har därefter den 19 juni 1996 beslutat att Sjöfartsverket skall avbryta arbetet med övertäckningen. Arbetet skall kunna återupptas vid den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. Med anledning av vissa kostnader för Sjöfartsverket avseende övertäckningsarbetet av M/S Estonia föreslår regeringen att ett nytt anslag anvisas på 2 166 000 kronor. Medlen finansieras genom motsvarande minskning av anslaget B5. Övervakning av Estonia. Enligt regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen av Estonias förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att innefatta bl.a. finländsk sjöövervakningsradar kompletterad med oregelbunden övervakning av finländska fartygs- och flygenheter, varigenom en minskning av anslaget möjliggörs. C 5 Informationsteknik: Telekommunikationer m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 23 000 000 kronor. Regeringens förslag: Att anvisade medel till anslaget C5. Informationsteknik: Telekommunikationer m.m. även får användas till en förstudie om Sveriges IT-utveckling. Regeringen har på annat ställe denna proposition (utgiftsområde 22 Kommunikationer) föreslagit att resurser från anslaget C5. Informationsteknik: Telekommunikationer m.m. bör avsättas för att bl.a. följa Sveriges IT-utveckling. Uppföljningen skall inte bara visa hur Sverige ligger till i förhållande till andra länder utan också ge tydliga indikationer på inom vilka områden som extra insatser kan behöva göras om det visar sig att Sverige skulle komma efter i utvecklingen. Regeringen anser att det är av vikt att en uppföljning påbörjas snarast möjligt. Därför bör en förstudie som syftar till att identifiera vilka statistiska jämförelsetal som kan användas för att jämföra Sveriges ställning gentemot övriga länder på IT-området göras. 5.19 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar B 1 Statens jordbruksverk I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 183 114 000 kronor. På tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år har riksdagen beslutat om att tillföra ytterligare 4 500 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B1. Statens jordbruksverk ökas med 15 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp. Den ytterligare utbyggnad av EG:s stödsystem på jordbruksområdet som tillkommit under år 1997 har medfört att Jordbruksverket tvingats öka sina insatser avseende ADB-utveckling. Detta gäller stödsystem för kalvslaktbidrag, utbetalning av BSE-ersättning, revalveringsersättning och miljöstöd för flerårig vallodling. Till detta kommer en ytterligare utvidgning av miljöprogrammet fr.o.m. år 1998. Handläggningen av direktstöd, i synnerhet miljöstöden, har i kombination med behovet av kommunikation med länsstyrelserna visat sig vara mycket krävande. Likaså har arbetsmarknadsläget för systemutvecklare inneburit att Jordbruksverket i ökad omfattning tvingats anlita konsulter för att klara ADB-utvecklingen vilket är mycket kostsamt. Slutligen har kostnaderna för de nödvändiga mjukvaru- licenserna ökat kraftigt. B 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 119 333 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget B16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. får även belastas med s.k. tekniska kostnader till följd av offentlig lagring. Under anslaget redovisas de räntekostnader och kursdifferenser som uppstår för staten till följd av att ersättningen från EG:s jordbruksfond erhålls i efterskott. Anslaget får även belastas med eventuella finansiella sanktioner och straffavgifter. Anslaget får också tillföras kursvinster och belastas med kursförluster som uppstår till följd av att medlemsstaten bär kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion. De interventionslager svenska staten hyr för offentlig lagring inom ramen för anslaget B15. Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter åsamkar Sverige kostnader vilka ej ersätts från EG-budgeten under den tid lagerutrymmena står tomma i väntan på inlagring. Svenska statens nettokostnader för detta uppgick under budgetåret 1995/96 till knappt 14 miljoner kronor och beräknas för innevarande år uppgå till 15 miljoner kronor. Dessa kostnader bör få belasta anslaget. B 18 Djurregister Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag B18. Djurregister uppgående till 10 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1997. Riksdagen föreslås godkänna vad regeringen anför avseende avgiftsfinansiering. Enligt Rådets förordning (EEG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter skall medlemsstaterna införa ett system för identifiering och registrering av nötkreatur på produktionsstadiet. Dessutom skall det skapas ett särskilt system för märkning av nötkött i försäljningsledet. Anledningen till detta är att marknaden för nötkött och nötköttsprodukter har destabiliserats på grund av den s.k. BSE-krisen. För att återupprätta balansen på marknaden bör insynen i villkoren för produktion och saluföring förbättras. I ett första steg skall en databas över samtliga djurbesättningar och enskilda djur upprättas där man även skall kunna följa förflyttningar av djur mellan besättningar. Databasen skall vara i funktion senast den 31 december 1997 och administreras av Statens jordbruksverk i samarbete med Svensk husdjursskötsel. Upprättandet av den nationella databasen kommer att innebära kostnader av engångskaraktär. Kostnaden har beräknats uppgå till ca 10 miljoner kronor. Till detta kommer driftskostnader som beräknas uppgå till ca 35 miljoner kronor per år. Enligt rådsförordningen får kostnaderna täckas med avgifter. Regeringen föreslår att så sker. Jordbruksverket bör bemyndigas att ta ut denna avgift. Avgiftsintäkten tillsammans med EG:s medfinansiering beräknas ge full kostnadstäckning. Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anslås på statsbudgeten för att täcka nödvändiga investeringskostnader. Från och med budgetåret 1998 föreslås att ramanslaget tillförs medel för att täcka uppkomna driftskostnader. Finansiering sker genom att avgiftsintäkterna inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. B 19 Vissa saneringsåtgärder i Solna Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för innevarande budgetår. Regeringens förslag: Ett nytt anslag anvisas för utschaktning, transport och omhändertagande av förorenade jordmassor samt återfyllnad av rena jordmassor vid Brunnsviken i Solna kommun. Kostnaderna beräknas till 2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp. Vid en miljöteknisk undersökning av marken vid Brunnsviken i Solna kommun påvisades rester av bekämpningsmedel. Av allt att döma deponerade den dåvarande myndigheten Statens växtskyddsanstalt, vars verksamhet upphörde den 1 januari 1976, behållare med bekämpningsmedelsrester där. Såväl hela som trasiga behållare påträffades vid undersökningen. Analyser visar på förekomst av mycket höga halter av kvicksilver och arsenik. Mot bakgrund av det är en statlig myndighet som deponerat bekämpningsmedelsresterna och att den förorenade marken ligger inom nationalstadsparkens område anser regeringen att saneringen bör bekostas av statliga medel. Överläggningar i saken har också förts med kommunen. C 1 Fiskeriverket I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 58 166 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget C1. Fiskeriverket ökas med 3 650 000 kronor. Finansiering sker genom minskning av anslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering med 3 000 000 kronor samt minskning av anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 650 000 kronor. EU har beslutat att införa ett satellitbaserat kontrollsystem för fiskefartyg. Införandet skall ske i två faser, där den första fasen skall starta den 30 juni 1998. Vid denna tidpunkt skall ca 50 svenska fiskefartyg med en längd av minst 24 meter vara utrustade med sändare för satellitöverföring av information om bl.a. position. Varje medlemsland skall även ha inrättat ett landbaserat kontrollcentrum. Den andra fasen inleds den 1 januari 2000 och skall omfatta samtliga fiskefartyg med en längd av minst 24 meter oberoende av var de opererar. Införandet av ett satellitbaserat kontrollsystem kräver bl.a. att utrustning inhandlas och installeras på landstationen och på fartygen, att ett system för underhåll och reparationer av utrustning på fartygen byggs upp och att rutiner för kontrollarbetet skapas. Fiskeriverket ansvarar för den landbaserade kontrollstationen. Fiskeriverkets kostnader för att införa och driva kontrollsystemet beräknas t.o.m. budgetåret 1999 uppgå till totalt 3 650 000 kronor. Fördelningen av detta belopp beräknas för 1997 uppgå till 450 000 kronor, 1998 till 1 700 000 kronor och för 1999 till 1 500 000 kronor. För budgetåret 1998 utgår EG-bidrag för kostnaderna för utrustningen samt för installationen, totalt ca 4,65 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att 3 650 000 kronor tillförs ramanslaget C1. Fiskeriverket för att täcka kostnader uppkomna för att införa och driva ett satellitbaserat kontrollsystem. Fiskeriverket ålades att spara 6 miljoner kronor under innevarande budgetår. På grund av bl.a. långa uppsägningstider för personal beräknas inte besparingsåtgärderna få fullt genomslag förrän under budgetåret 1998. Genom att medel för kontrollsystemet anvisas för hela fas 1 redan i år, möjliggörs införandet av kontrollsystemet samtidigt som Fiskeriverket kan fullfölja sitt besparingsprogram. E 2 Bidrag till distriktsveterinär- organisationen I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 77 691 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget E2. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen ökas med 7 800 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn minskas med motsvarande belopp. I syfte att bl.a. reducera statens kostnader för distriktsveterinärorganisationen beslöt riksdagen (prop.1993/94:150, bet. 1993/94:JoU 32, rskr. 1993/94:403) om vissa förändringar beträffande distriktsveterinärorganisationens organisation och finansiering att gälla från den 1 juli 1995. Till följd av omorganisationen uppstod vissa övergångskostnader som avser verksamheten före den 1 juli 1995. De totala övergångskostnaderna beräknas uppgå till ca 25 miljoner kronor. Övergångskostnader uppgående till 7,8 miljoner kronor har belastat och påverkat resultatet för budgetåret 1995/96. Merparten utgörs av kostnader avseende semester- och kompensationsersättning för de närmare hundratalet veterinärer som slutade sin tjänstgöring som distriktsveterinärer under hösten 1995. Några särskilda medel för avveckling av den förutvarande distriktsveterinärorganisationen har inte tidigare avsatts. Regeringen föreslår att 7 800 000 kronor tillförs ifrågavarande anslag för budgetåret 1997 att användas för täckande av de övergångskostnader som belastat budgetåret 1995/96. Finansiering sker genom att anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn minskas. Resterande ej utbetalda övergångskostnader, som beräknas bli utbetalade under en femtonårsperiod skall finansieras inom verksamhetens ordinarie ram utan särskild medelstilldelning. E 5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor. På tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år har riksdagen beslutat att tillföra anslaget ytterligare 20 500 000 kronor. Regeringens förslag: Anslaget E5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 36 000 000 kronor. Finansiering sker dels genom minskning av anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 7 550 000 kronor, dels genom inleverans av medel från lagringsavgiften på ris och socker uppgående till 28 450 000 kronor. Del av anslaget får disponeras i enlighet med de bestämmelser som regeringen meddelar i varje särskilt fall samt för ersättning enligt epizootilagen (1980:369) eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Anslaget disponeras också för bestridande av kostnader enligt förordningen (1984:369) om bekämpande av salmonella hos djur. Medel får dessutom disponeras för erforderliga undersökningar vid handläggning av ersättningsansökningar i samband med bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för ändamålet uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor. Därutöver anvisades 20 500 000 kronor på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Vid utgången av år 1997 beräknas trots detta ett överskridande att 36 000 000 kronor. Överskridandet beror på att antalet ingripanden vid befarat paratuberkulospositiva besättningar och kostnaden för smittbekämpningen på dessa gårdar är mycket höga. Även kostnaden för bekämpning av salmonella, främst salmonella hos svinbesättningar, är höga. 6 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet . 6 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1, sid 143 ff) understryker utskottet vikten av att regeringen fortlöpande redovisar för riksdagen hur mål- och resultatstyrningen fungerar, hur regeringen ser på den fortsatta utvecklingen samt vilka åtgärder regeringen planerar att vidta i syfte att förbättra resultatbedömningen och den praktiska tillämpningen av styrningen. I det följande gör regeringen en redovisning av utvecklingen av den ekonomiska styrningen, i vilken mål- och resultatstyrningen ingår som en del. Begreppet ekonomisk styrning I 1 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten föreskrivs att i statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas. Den ekonomiska styrningen av statlig verksamhet syftar till att uppfylla detta. Ekonomistyrning är ett etablerat begrepp utanför statsförvaltningen. Ekonomistyrning innebär en avsiktlig påverkan på en verksamhet och dess befattningshavare i avsikt att nå vissa ekonomiska mål. Ekonomistyrning omfattar dels planering med hänsyn till förväntade förhållanden och parering mot oväntade händelser, dels uppföljning och utvärdering. I staten har begreppet ekonomistyrning anpassats till den statliga verksamheten och en nedbrytning har gjorts i begreppen resultatstyrning och finansiell styrning. När regeringen talar om den ekonomiska styrningen av statlig verksamhet avses således både resultatstyrning och finansiell styrning. Med resultatstyrning avses styrningen av den statliga verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet. Resultatstyrningen sker bland annat genom att mål anges för olika verksamhetsområden och genom uppföljning och utvärdering. Med finansiell styrning sätts de ekonomiska ramarna för verksamhetens resursförbrukning. Dessa utgörs bland annat av anslagstilldelning, restriktioner för avgiftsbelagd verksamhet, investeringsramar och låneramar, beställningsbemyndiganden samt tillgång till räntekonto med kredit. Vid uppföljning och utvärdering av statlig verksamhet utgörs resultatet av såväl måluppfyllelsen som verksamhetens resursförbrukning. Resultatstyrningen och den finansiella styrningen inte bara kompletterar varandra utan de är tillsammans nödvändiga för att få en väl fungerande och effektiv statlig verksamhet. En ekonomisk redovisning av hög kvalitet, där resursförbrukningen för olika verksamheter kan mätas i ekonomiska termer, är en viktig förutsättning för en väl fungerande styrning. Den ekonomiska styrningen har en viktig roll i budgetprocessen. Beredningen av budgeten tar sin utgångspunkt i ett antal politiska mål och de resurser som finns tillgängliga för att nå dessa mål. Prioriteringar görs mellan olika verksamheter för att få en så god måluppfyllelse som möjligt. Resultatstyrningen, den finansiella styrningen och den ekonomiska redovisningen skall medverka till att förse riksdag, regering och förvaltning med beslutsunderlag som möjliggör bästa möjliga prioriteringar. Utvecklingsarbete Under år 1997 har en samlad satsning gjorts för att ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen. Utgångspunkten har varit de krav som lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen. Bland annat anges i 2 § att regeringen för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika verksamhetsområden. Flertalet av utgiftsområdena har berörts till någon del i utvecklingsarbetet. En extra satsning har gjorts på utgiftsområdena 3 , 17, 18, 20 och 22. Inom dessa utgiftsområden har ett viktigt mål per område fungerat som pilotfall för hur återrapportering av resultat till riksdagen kan läggas upp. Utgiftsområde 22 är valt mot bakgrund av Riksdagens revisorers rapport (1996/97:3) Mål och resultatstyrning – exempel från Kommunikationsdepartementets område. Utgiftsområdena är i övrigt valda för att täcka förvaltning, transfereringar och bidrag samt investeringar vilka kräver olika medel för styrning. När det gäller förvaltning sker en utveckling av styrningen där flera myndigheter arbetar mot samma mål. Ett exempel på ett sådant utvecklingsarbete ges i Justitiedepartementets rapport Samlad redovisning för rättsväsendet 1996 (1997-06-27). För transfereringar och bidrag utvecklas styrningen för att möjliggöra prövning både av systemens ändamålsenlighet och effektivitet. För styrning av investeringar krävs bl.a. information om investeringarnas effektivitet. Genomförda förändringar Följande generella förändringar har genomförts i årets budgetproposition: – Utgiftsområdesavsnitten har getts en mer enhetlig struktur. – De viktigaste målen inom respektive utgiftsområde lyfts fram i en inledande ruta på respektive utgiftsområdesavsnitt. – Resultatbedömningarna har utvecklats på utgiftsområdes- och verksamhetsområdesnivå. – Budgetar för avgiftsbelagd verksamhet redovisas. – Redovisningen av investeringsplaner har givits en mer enhetlig utformning. Redovisningen gäller främst affärsverken och myndigheter med inve-steringar av större omfattning. – Beställningsbemyndiganden redovisas under egen rubrik i anslags- och myndighetsavsnitten samt samlat i denna volym. Redovisningen har getts en mer enhetlig utformning. – Affärsverkens finansiella befogenheter redovisas mer enhetligt. I regeringens redovisning till riksdagen av mål och resultat är det viktigt att välja en relevant nivå för redovisningen. Riksdagen har tidigare angett att resultatrapporteringen från regeringen främst bör gälla effekter, utfall och måluppfyllelse av statliga beslut och åtgärder (bet. 1993/94:FiU10). Regeringen uppfattar detta som att dialogen om mål och resultat bör fokuseras till de viktigaste målen inom olika politik-områden och att målen i första hand bör avse effekter i form av den påverkan som kan uppnås genom statliga insatser. Dessa mål bör beslutas av riksdagen. I arbetet med årets budgetproposition har det vidare varit viktigt att information om mål och resultat har en tydlig koppling till utgiftsområdena och regeringens budgetförslag. Finansutskottet skriver i sitt betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1, s. 145) att en viktig förutsättning för att riksdagen skall kunna ta ställning till fördelningen av utgifter på utgiftsområden, men också till de konkreta anslagen, är att det finns en resultatanalys av föregående års verksamhet. Det bör alltså vid budgetprövningen finnas en bedömning av i vilken utsträckning som målen och de avsedda resultaten har uppnåtts och - om de inte uppnåtts - vad som är orsaken till detta. En annan viktig komponent för regeringens överväganden bör vara en omvärldsanalys där olika externa faktorer som kan påverka verksamheten belyses. Strävan i årets budgetproposition har varit att utveckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes- och verksamhetsområdesnivå och fokusera på de viktigaste målen. En resultatbedömning på utgiftsområdes- eller verksamhetsområdesnivå innebär att flera anslag/myndigheter sätts in i ett sammanhang och en samlad bedömning görs av hur olika anslag/ myndigheter bidrar till målet. Tanken är att detta skall skapa bättre förutsättningar för riksdagens och regeringens prövning och prioritering av verksamheter. Efter resultatbedömningarna redovisas satsningar som gjorts utanför utgiftsområdet för att nå målen. Vad gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna i resultatstyrningen har en viktig förändring genomförts genom införandet av en ny förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Denna ersatte den tidigare förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställan. Genom den nya förordningen tydliggörs regeringens ansvar för att formulera mål och ställa krav på återrapportering av myndigheternas resultat. De generella kraven på information från myndigheter till regering är borttagna, vilket i sin tur ger goda möjligheter för en utökad verksamhetsanpassning av resultatstyrningen. Riksdagen tar ställning till särskilda investeringsplaner för affärsverken och vissa andra myndigheter med investeringar av större omfattning. Redovisningen av dessa investeringsplaner har i årets budgetproposition getts en mer enhetlig utformning. Investeringsplanen visar vilka investeringar som plan- eras och när leverans och därmed betalningsutfall beräknas ske. Investeringarnas avsedda finansieringssätt framgår också av planen. Planen skall ses som en inriktning av investeringsverksamheten. Riksdagens ställningstagande blir därmed ett godkännande av inriktningen. I vissa fall finns det en stark koppling mellan investeringsplanen och behovet av beställningsbemyndigande från riksdagen. Bemyndiganden kan dock avse en längre period än de år som tas upp i investeringsplanen. I anslagsavsnitten redovisas beställningsbemyndiganden i anslutning till investeringsplanen. Även på andra områden där beställnings-bemyndigande behövs sker redovisningen samlat i anslagsavsnitten. Riksdagen beslutar om beställningsbemyndiganden. Redovisning av budget för avgiftsbelagd verksamhet utgör kompletterande ekonomisk information till riksdagen. Den fortsatta utvecklingen Utvecklingen av den ekonomiska styrningen kommer även fortsättningsvis att fokuseras på att förbättra metoderna för att få fram bra beslutsunderlag för statsmakternas styrning. Detta är också ett viktigt led i att stärka den demokratiska styrningen. Utvecklingen av redovisning av mål och resultat till riksdagen kommer även under år 1998 att ges särskild prioritet. Budgetprocessen ställer stora krav på budgetdisciplin och uppföljning. Detta förutsätter en förbättrad kvalitet i utfallsredovisning och koncerninformation, samtidigt som metoder och system behöver vidareutvecklas för att stödja styrning och uppföljning av den statliga verksamheten. Ett led i detta arbete är inrättandet av en ny myndighet för statens samlade ekonomistyrningsfunktion som regeringen föreslår under utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och finansförvaltning. Vidare pågår ett arbete i Regeringskansliet med att utveckla system till stöd för regeringens budget-, prognos- och uppföljningsarbete. 6.2 Affärsverkens upplåning Regeringens förslag: I lagen (1988:1387) om statens upplåning tas det in bestämmelser som ger regeringen möjlighet att efter bemyndigande av riksdagen låta affärsverken låna på marknaden. Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 kap. 10 § regeringsformen får regeringen inte utan riksdagens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. En reglering av statens upplåning har skett i lagen (1988:1387) om statens upplåning. Där anges i den inledande paragrafen att efter ett särskilt bemyndigande som lämnas av riksdagen för ett budgetår i sänder får regeringen eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret ta upp lån till staten för vissa i lagrummet särskilt angivna ändamål. Dessa ändamål är bl.a. att finansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig på riksdagens beslut samt för att tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksdagen har beslutat om. Riksdagens bemyndiganden är ej beloppsmässigt preciserade. Lånen skall förvaltas av regeringen eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret. Enligt förordningen (1996:311) med instruktion för Riksgälds-kontoret har kontoret i uppgift att ta upp och förvalta lån till staten i enlighet med lagen om statens upplåning. I lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde i kraft den 1 januari 1997, finns bestämmelser om att regeringen får finansiera anläggningstillgångar som används i statens verksamhet (20 §) och rörelsekapital i statens verksamhet (21 §) med lån respektive krediter i Riksgäldskontoret medan andra tillgångar (22 §) skall finansieras med anslag eller vissa försäljningsinkomster. För en viss myndighet eller för viss anskaffning kan dock riksdagen enligt 23 § besluta att finansiering skall ske på annat sätt. Under flera år och vid sidan av lagen om statens upplåning har affärsverken Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens järnvägar (SJ) fått ta upp lån på marknaden. Dessa affärsverk har även fått förvalta dessa lån. Affärsverket Svenska kraftnät har dock inte medgetts att låna på marknaden. När ett affärsverk, som är en statlig myndighet, lånar på marknaden innebär det att staten tar upp lån. Att affärsverken tar upp lån på marknaden innefattas ej i lagen om statens upplåning och riksdagens bemyndigande till regeringen att besluta om sådan upplåning är för närvarande otydligt. Riksdagen godkände år 1990 vissa riktlinjer för affärsverkens lånefinansiering (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Bland annat har riksdagen godkänt principen att affärsverken skall kunna få möjlighet att låna inte bara via Riksgäldskontoret utan också genom andra långivare, dvs. på marknaden. Affärsverken skall även kunna ges möjlighet att placera överskottslikviditet både i Riksgäldskontoret och på annat sätt. När ett affärsverk skall ta upp lån skall enligt riksdagens riktlinjebeslut bud på upplåningen begäras från Riksgäldskontoret. I de fall ett affärsverk tar upp lån på en utländsk marknad eller ställer garanti för ett sådant lån skall utformningen av avtalsvillkoren för upplåningen underställas Riksgäldskontoret för godkännande. Det är viktigt att betona att 1990 års riktlinjebeslut inte ger regeringen eller affärsverken några finansiella befogenheter. Sådana befogenheter måste inhämtas med precisa förslag till riksdagen för olika områden. Detta sker i regel genom att regeringen i budgetpropositionen redogör för respektive affärsverks planer för investeringar, finansiering och borgensåtaganden vilket riksdagen därefter tar ställning till. Förslag om att ett affärsverk skall få låna eller placera på marknaden presenteras dock inte. Luftfartsverket, SJ och Svenska kraftnät hade vid utgången av år 1996 vardera långfristiga lån på miljardbelopp i Riksgäldskontoret. Den upplåning utanför Riksgäldskontoret som Luftfartsverket, SJ och Sjöfartsverket hade avsåg i första hand leasing av anläggningstillångar, t.ex. fastigheter, rullande materiel och isbrytare. Även här är det fråga om stora belopp. SJ och Luftfartsverket hade också andra lån upptagna utanför Riksgäldskontoret. Utöver detta hade alla affärsverk konton för transaktionsbehov i banker. Även placering av medel är av intresse i sammanhanget. Det kan konstateras att Sjöfartsverket har avsevärda medel placerade i Riksgäldskontoret, medan Svenska kraftnät placerat likvida medel hos banker och i statspapper. SJ hade stora placeringar utanför Riksgäldskontoret. De aktiebolag som ingår i respektive affärsverkskoncern lånar och placerar dessutom vid behov medel på marknaden. Ibland sker koncernbolagens upplåning med stöd av garanti eller borgen från affärsverket. Den bild som framträder är knappast överraskande. Det ligger i sakens natur att Riksgäldskontoret, till följd av stordriftsfördelar och statens kreditvärdighet, får goda upplåningsvillkor och därför kan erbjuda affärsverken de gynnsammaste lånevillkoren. Upplåning utanför Riksgäldskontoret kan framstå som gynnsammare i första hand när den har formen av mer eller mindre komplexa leasingtransaktioner. Av samma skäl är det inte överraskande om det på marknaden kan finnas något bättre villkor för placeringar än vad Riksgäldskontoret erbjuder utan att risken är påtagligt högre. Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet sett över formerna för affärsverkens upplåning. I gruppen har ingått representanter från Riksgäldskontoret samt berörda departement, vilka haft kontakter med företrädare för affärsverken. Gruppen har lämnat ett förslag som överensstämmer med regeringens förslag. Skälen för regeringens förslag: Det är otillfredsställande att särskilda beslut om statens upplåning fattas utan stöd av lagregleringen på området. Denna ordning har lett till otydligheter i fråga om formen för de bemyndiganden regeringen inhämtar från riksdagen att medge affärsverken att låna och placera på marknaden. Genom de föreslagna ändringarna i lagen om statens upplåning får regeringens bemyndigande till affärsverken att ta upp lån på marknaden ett tydligare rättsligt stöd. Samtidigt blir lagen heltäckande eftersom någon statlig upplåning vid sidan av denna inte kommer att finnas. Det är förenligt med lagen om statsbudgeten att riksdagen på detta sätt beslutar att finansiering av investeringar för en viss myndighet skall ske på annat sätt än med lån och krediter i Riksgäldskontoret, anslag eller vissa försäljningsinkomster. Den upplåning som för närvarande är reglerad i lagen om statens upplåning kräver att riksdagen för ett budgetår i sänder särskilt bemyndigar regeringen, eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret, att ta upp lån till staten. Enligt lagen om statsbudgeten fastställer riksdagen årligen regeringens låne- och kreditramar i Riksgäldskontoret. Enligt regeringens uppfattning bör även regeringens rätt att låta affärsverken låna på marknaden bygga på årliga bemyndiganden av riksdagen. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för affärsverken i fråga om bl.a. styrningen av verksamheten och dess omfattning samt med hänsyn till det riktlinjebeslut som fattades år 1990, framstår det enligt regeringens uppfattning som mindre lämpligt att låta affärsverkens lån och krediter i Riksgäldskontoret eller på marknaden innefattas i de två låne- och kreditramar som regeringen varje år inhämtar från riksdagen. Regeringen kommer därför i denna proposition att föreslå riksdagen särskilda låneramar och andra finansiella befogenheter för vart och ett av affärsverken för det kommande budgetåret. Med stöd av den föreslagna lagändringen kan varje affärsverks finansiella befogenheter anpassas till respektive affärsverks behov. I samband med beredningen av betänkandet (SOU 1997:66) Statsskuldspolitiken kan regeringen få anledning att återkomma till frågor om former för och reglering av affärsverkens upplåning och finansiering. 7 Uppföljning av budgetåret 1995/96 . 7 Uppföljning av budgetåret 1995/96 I och med den reformerade budgetprocessen redovisas en uppföljning av föregående budgetår i budgetpropositionen. Inledningsvis kommenteras årsredovisningen för staten för budgetåret 1995/96. Statens garantiåtaganden presenteras i avsnitt 7.2. Statsbudgetens utfall budgetåret 1995/96 kommenteras i avsnitt 7.3. Den avgiftsfinansierade verksamheten i staten redovisas samlat i avsnitt 7.4. En samlad bild av revisionens iakttagelser avseende budgetåret 1995/96 ges i avsnitt 7.5. I anslutning härtill redovisas en sammanställning av de myndigheter som erhållit invändningar i sin revisionsberättelse. Vidare sammanfattas i avsnitt 7.6. den s.k. EA-värderingen. Slutligen presenteras i avsnittet 7.7 en samlad och översiktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. 7.1 Årsredovisning för staten Regeringen är enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten ålagd en redovisningsskyldighet inför riksdagen. Redovisningen sker bl.a. i form av en årsredovisning för staten. Syftet med redovisningen är att ge en fullständig och rättvisande bild av den verksamhet som bedrivs i staten samt statens skulder och övriga ekonomiska förpliktelser. Årsredovisningen skall enligt lagen omfatta resultaträkning, balansräkning, finansieringanalys samt utfall på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag. Årsredovisningen för staten anseende budgetåret 1995/96 redovisas kortfattat i innevarande avsnitt. Årsredovisningen återfinns i sin helhet i bilaga 5. Tidpunkt och formen för överlämnandet av årsredovisningen för staten till riksdagen kommer att övervägas inför kommande år. Årsredovisningen baseras på ett underlag utarbetat av Riksrevisionsverket. Visst utvecklings- och förbättringsarbete kvarstår för att nå tillfredsställande kvalitet i årsredovisningen. I det följande presenteras några nyckeltal som ger en sammanfattande bild av utvecklingen av statens finanser de senaste åren. Därefter följer de konsoliderade balans- och resultaträkningarna med kortare kommentarer till väsentliga förändringar i förhållande till föregående års årsredovisning. TABELL 7.1 SAMMANSTÄLLNING NYCKELTAL MILJARDER KRONOR 1995/96 (18 MÅN) 1994/95 1993/94 Statens netto- förmögenhet -1 038 -1 040 -924 Statens inkomster 817 423 377 Statens utgifter 958 579 554 Statsbudgetens underskott 141 156 177 Statsskulden 1 4081 1 369 1 177 1. Elimineringar på 3 miljarder kronor har gjorts för Riksförsäkringsverkets och Riksgäldskontorets innehav av obligationer. Statens nettoförmögenhet är fortsatt negativ. Viss förbättring har dock skett, men denna beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper. Det statliga järnvägsnätet har invärderats och statens aktier har omvärderats i årets bokslut. Dessa båda faktorer har ökat de statliga tillgångarnas värde i balansräkningen. Samtidigt har statsskuldens ökning påverkat förmögenheten negativt. TABELL 7.2 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN MILJONER KRONOR TILLGÅNGAR BOKFÖRDA VÄRDEN 1996-12-31 BOKFÖRDA VÄRDEN 1995-06-30 Omsättningstillgångar 74 020,7 86 886,7 Periodavgränsningsposter 49 326,2 41 526,7 Anläggningstillgångar 425 357,8 346 098,9 Summa tillgångar 548 704,6 474 512,4 Kortfristiga skulder 34 029,7 38 922,8 Periodavgränsningsposter 118 675,2 90 077,1 Långfristiga skulder 26 803,7 16 970,7 Statsskulden 1 407 709,4 1 368 624,1 Netttoförmögenhet -1 038 513,4 -1 040 082,2 Summa skulder och eget kapital 548 704,6 474 512,4 Ansvarsförbindelser 757 848,0 642 046,0 Kommentarer till balansräkningen De stora förändringarna på balansräkningens tillgångssida är en konsekvens av ändrade redovisnings- principer. Detta har i första hand påverkat posten anläggningstillgångar. Aktier och andelar i dotterföretag har i år invärderats enligt kapitalandelsmetoden. Detta har medfört en högre värdering jämfört med tidigare år. Den andra förändringen som påverkar tillgångsmassan är aktiveringen av järnvägsbanor. TABELL 7.3 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN MILJONER KRONOR 1995/96 (18 MÅN) 1996 (12 MÅN) 1994/95 (12 MÅN) Intäkter Skatter m.m. 882 076,0 644 107,0 544 426,2 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 90 309,0 59 440,5 37 659,9 Intäkter av bidrag 55 602,2 36 278,3 37 426,5 Summa intäkter 1 027 987,2 739 825,8 619 512,6 Transfereringar och bidrag 792 280,4 534 738,7 532 559,7 Intäkter efter avdrag för transfereringar och bidrag 235 706 ,8 205 087,1 86 952,9 Kostnaderna för statens egna verksamhet 232 092,8 160 649,2 169 473,5 Resultat före refinan- siella poster 3 614,0 44 437,9 -82 520,6 Finansiella intäkter och kostnader Resultat av andelar i dotter- och intresse- företag 8 373,8 8 373,8 Finansiella intäkter 193 545,0 105 459,9 71 526,8 Finansiella kostnader 290 342,4 203 391,7 178 348,2 Summa -88 423,6 -89 558,0 -106 821,4 Årets underskott -84 809,6 -45 120,1 -189 342,0 Kommentarer till resultaträkningen Som förberedelse för omläggningen av budgetåret till kalenderår fr.o.m. år 1997 omfattar resultaträkningen både en räkenskapsperiod på 18 månader och kalenderåret 1996. I kommentarerna nedan jämförs de båda 12-månadersperioderna, kalenderåret 1996 och budgetåret 1994/95. Förändringar i 1996 års resultat jämfört med 1994/95 beror främst på höjda skatteintäkter p.g.a. importmoms från EU-medlemsstater, höjda avgifter och EU-bidrag samt försäljning av del av Nordbanken. Vad gäller kostnaderna noteras en ökning av statens totala personalkostnader. Den största delen av denna ökning hänför sig till Polisväsendet där man gjort en avsättning för framtida pensionskostnader på 1 miljard kronor, som hänför sig till gjorda pensionsåtaganden i samband med personalneddragningar. Sammanfattningsvis kan sägas att statens resultat förbättrades jämfört med föregående år. Underskottet för 18 månadersperioden 1995/96 blev 85 miljarder kronor. För kalenderåret 1996 blev underskottet 45 miljarder kronor, vilket innebär en minskning med 144 miljarder kronor jämfört med perioden 1994/95. 7.2 Garantier Riksdagen har godkänt regeringens förslag om en ny modell för garantihanteringen i staten. Den nya modellen innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang beräknas och att garantin prissätts i form av en årlig avgift för garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det frågan om en statlig subvention. En sådan subvention avses belasta ett anslag. Modellen har införts för nya garantier under år 1997. Införandet av modellen för den gamla garantistocken påbörjas under år 1998. Modellen innebär att avgiftsintäkter, och i förekommande fall anslagsmedel, reserveras på ett konto i Riksgäldskontoret. Eventuella återvinningar tillförs garantireserven som finansierar infrianden, administration och andra utgifter. En obegränsad kredit kopplas till kontot. Regeringen anser att Sida bör ges resultatansvar för garantier inom sitt område, dvs. bistånd. Riksgäldskontorets ansvar skall inte heller omfatta insättningsgarantin för kontoinsättning i bank och värdepappersinstitut. Riksgäldskontoret har för närvarande ett uppdrag att göra en inventering av alla redan utfärdade garantier, förutom export-, bistånds- och bostadsgarantier. Inventeringen skall möjliggöra en beräkning av det subventionsvärde och den förlustrisk som finns i den gamla stocken av garantier. Detta värde bör sedan föras upp på anslag inom respektive utgiftsområde. Riksgäldskontoret har ännu inte slutfört inventeringen, vilket innebär att subventionsvärdena och förlustriskerna inte är kända. De anslag som finns uppförda på statsbudgeten under år 1997 för finansiering av infrianden av garantier bör därför finnas kvar även under år 1998. Redovisning av statliga garantier m.m. för redovisningsperioden 1995/96 Nedan följer en redovisning av statliga garantier per den 31 december 1996. De redovisade uppgifterna för verksamheten avser redovisningsperioden 1995/96. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 31 december 1996. I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av kreditgarantier och borgen, grundfondsförbindelser samt kapitaltäckningsgarantier. En kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller som för egen skuld. En grundfondsförbindelse är ett åtagande att betala ett bestämt belopp för att undvika likvidation eller se till att garantimottagarens kapital hålls intakt. Kapitaltäckningsgarantin är ett åtagande som omfattar garantimottagarens totala utlåning. Därutöver inkluderas statens garanti för insättningar i bank och vissa värdepappersinstitut utfärdade genom insättningsgarantinämnden. Garanterad kapitalskuld Den garanterade kapitalskulden per den 31 december 1996 var 653,9 miljarder kronor vilket är 478,7 miljarder kronor mer än året innan. I sifferuppgifterna nedan redovisas räkenskapsåret 1994/95 inom parentes. Ökningen beror i huvudsak på införandet av insättningsgarantin samt att Riksgäldskontoret, till skillnad från tidigare, redovisar värdet på kapitaltäckningsgarantierna till SBAB och Venantius AB för bolagens totala utlåning på 90 miljarder kronor. Drygt 99 procent av den garanterade kapitalskulden hänför sig till Insättningsgarantinämnden 407,4 (0.0) miljarder kronor, Riksgäldskontoret 169,4 (75,6) miljarder kronor, Exportkreditnämnden 38,4 (41,2) miljarder kronor, Statens bostadskreditnämnd 24,7 (23,6) miljarder kronor, Finansdepartementet 11,7 (12,3) miljarder kronor och länsstyrelserna 1,3 (1,7) miljarder kronor. Antalet utställda garantier Det fanns drygt 40 000 utställda garantier per den 31 december 1996 och medelvärdet för kapitalskulden per garanti är ungefär 6 miljoner kronor. Den minsta enskilda garantin är på 100 kronor och den största uppgår till 91 miljarder kronor. De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är Statens bostadskreditnämnd 22 000, länsstyrelserna 8 000 och Exportkreditnämnden 10 000 garantier. Dessa står för 99 procent av det totala antalet kreditgarantier. Övriga myndigheter och departement har tillsammans knappt 500 garantier. Utgifter till följd av infriade garantier Utgifterna till följd av infriade garantier under redovisningsperioden 1995/96 uppgår till 2 366,1 (1 489,9) miljoner kronor, vilket motsvarar 0,4 procent av den totala kapitalskulden. Den största andelen infriade garantier redovisas av Statens bostadskreditnämnd med 1 627,5 (472,8) miljoner kronor och Exportkreditnämnden med 714,3 (978,5). Inkomster från lämnade garantier Inkomster från garantiavgifter redovisningsperioden 1995/96 uppgår till 2 285,5 (1 157,3) miljoner kronor, eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden. Inkomsterna genereras främst av Insättningsgarantinämnden 966,4 (0,0) miljoner kronor, Exportkreditnämnden 823,3 (709,9) miljoner kronor, Riksgäldskontoret 249,6 (244,0) miljoner kronor och Statens bostadskreditnämnd 183,9 (106,9) miljoner kronor. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 1 915,5 (807,2) miljoner kronor eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden. Dessa inkomster härrör främst från Exportkreditnämnden 1 870,8 (788,1) miljoner kronor. TABELL 7.4 STATLIGA GARANTIER MILJONER KRONOR GARANTIER UTFÄRDADE AV GARANTERAD KAPTALTALSKULD 31 DECEMBER 1996 UTGIFTER TILL FÖLJD AV INFRIADE GARANTIER INKOMSTER FRÅN GARANTIAVGIFTER INKOMSTER TILL FÖLJD AV ÅTER BETALNINGAR AV TIDIGARE INFRIADE GARANTIER GARANTIRAM Insättningsgarantinämnden 407 393,9 0,0 966,4 0,0 – Riksgäldskontoret 169 425,9 0,0 249,6 0,0 182 074,7 Exportkreditnämnden 38 369,0 714,3 823,3 1 870,8 74 000,0 Statens bostadskreditnämnd 24 690,4 1 516,6 183,9 38,7 24 690,4 Finansdepartementet 11 651,5 0,0 0,0 0,0 11 651,5 Länsstyrelserna 1 266,3 43,2 27,8 4,6 2 176,0 Bankstödsnämnden 0,0 0,0 33,9 0,0 0,0 Övriga 1 048,9 92,0 0,6 1,4 2 718,3 Totalsumma 653 845,9 2 366,1 2 285,5 1 915,5 - 1 Källa: Riksrevisionsverket 1. Någon summering är inte meningsfull eftersom garantiramen för insättningsgarantinämnden alltid motsvaras av storleken på insättningarna. För övriga myndigheter gäller angivna garantiram som tak. Det ekonomiska utfallet av verksamheten Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på 1 834,9 miljoner kronor för redovisningsperioden 1995/96. Föregående budgetår visade ett nettoöverskott på 474,6 miljoner kronor. Sammanställning av statliga garantier Tabellen nedan visar i sammandrag kapitalskulden för samtliga statliga garantier per den 31 december 1996 samt inkomster och utgifter för statliga garantier under redovisningsperioden 1995/96. 7.3 Statsbudgetens utfallet 1995/96 En utförlig genomgång av statsbudgetens utfall budgetåret 1995/96 gjordes i årets ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150, avsnitt 5.7 Utgiftstak för den offentliga sektorn). Därför görs i denna proposition endast en kortare genomgång. Utfallet av statsbudgeten Utfallet av statsbudgetens inkomster blev 817 miljarder kronor. Jämfört med budgetförslaget ökade inkomsterna med 86 miljarder kronor. Utgifterna uppgick 958 miljarder kronor, vilket är 12 miljarder kronor högre än statsbudgeten. Underskottet blev därmed 141 miljarder kronor, vilket är en förbättring med 74 miljarder kronor vid jämförelse med beräkningen i statsbudgeten. Statsbudgetens inkomster och utgifter har justerats upp med 8 miljarder kronor till följd av nya regler beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. år 1996. I statsbudgeten redovisades dessa inkomster i posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på utgiftssidan. Beslutet om nya utjämnings- och bidragssystem vad gäller kommuner och landsting innebar en ökning av såväl inkomster som utgifter med ca 40 miljarder kronor. Inkomster Skatterna ökade under budgetåret med knappt 72 miljarder kronor, varav mervärdesskatten svarade för 37 miljarder kronor. Ökningen är främst en följd av ett nytt system för reglering av mervärdesskatt och nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Denna ökning påverkar dock inte statsbudgetens saldo eftersom motsvarande belopp belastar utgiftssidan. Inkomstskatterna från juridiska personer ökade med drygt 15 miljarder kronor, främst beroende på att fastighetsskatt på kommersiella lokaler återinfördes fr.o.m. år 1996 och att fastighetsskatt infördes även på industrifastigheter. Inkomsterna av socialavgifter och allmänna avgifter ökade med knappt 12 miljarder kronor. Av ökningen svarade den särskilda löneskatten för 5 miljarder kronor. Av detta belopp avser knappt 4 miljarder kronor särskild löneskatt på den pensionsskuld som Posten AB, Telia AB och Vattenfall AB övertagit från de förutvarande affärsverken. Arbetsmarknadsavgiften ökade med drygt 4 miljarder kronor på grund av att avdragen för utbildningsvikariat och stöd för nyanställningar (RAS) blev lägre än beräknat. Fysiska personers inkomstskatt minskade med knappt 9 miljarder kronor främst beroende på kommunalskatteutbetalningarna för år 1996. Utbetalningarna fastställdes hösten 1995 och baserades på en beräknad lönesumma som var högre än den som låg till grund för statsbudgetens beräkningar. Inkomsterna av försåld egendom ökade med knappt 14 miljarder kronor, vilket främst beror på försäljning och inlösen av aktier i Nordbanken. Utgifter Utgifterna ökade jämfört med statsbudgeten totalt med knappt 12 miljarder kronor. Ökningen beror framför allt på effekten av de nya statsbidrags- och utjämningssystemen för kommuner och landsting, som kommenterats under skatteinkomster. Detta är en redovisningsteknisk förändring. En annan förklaring är att utgifterna för bidrag till arbetslöshetsersättning ökade liksom utgifterna inom infrastrukturområdet. Den tidigare av dessa båda förändringar beror på att sysselsättningen utvecklades mindre gynnsamt är prognostiserat. Utgifterna minskade främst inom försvarsdepartementets område. Minskningen är dock till största delen av redovisningsteknisk natur och föranleds av ändrade regler för finansiering av förskott till leverantörer. TABELL: 7.5 STATSBUDGETENS UTFALL BUDGETÅRET 1995/96 MILJONER KRONOR STATS- BUDGET TILLÄGGS- BUDGET MER- UTGIFTER SUMMA UTFALL AVVIKELSE MOT STATSBUDGE T Statsbudgetens inkomster Skatter m.m. varav 4 Mervärdesskatt 2 Juridiska personers inkomstskatt 3 Socialavgifter 1 Fysiska personers inkomstskatt 5 Övriga skatter 673 143 176 483 58 525 248 056 33 733 156 346 40 245 19 000 21 245 713 388 195 483 58 525 248 056 33 733 177 591 744 806 213 712 73 674 259 758 25 126 172 536 71 663 37 229 15 149 11 702 -8 607 16 190 Inkomster av statens verksamhet 34 881 34 881 41 408 6 526 Inkomster av försåld egendom 81 81 13 881 13 800 Återbetalning av lån 9 331 9 331 5 596 -3 735 Kalkylmässiga inkomster -2 045 -2 045 -2 348 -303 Bidrag m.m. från EU 9 563 367 9 563 7 798 -1 765 Extraordinära medel från EU 6 100 6 100 5 838 -262 Summa 731 053 40 612 771 298 816 978 85 925 Statsbudgetens utgifter Statschefen och regeringen 2 886 1 000 2 3 888 2 844 -42 Justitiedepartementet 29 196 27 2 29 225 29 357 161 Utrikesdepartementet 24 035 112 0 24 147 23 556 -479 Försvarsdepartementet 63 746 -17 971 44 45 819 44 896 -18 850 Socialdepartementet 261 562 -112 38 261 488 257 268 -4 294 Kommunikationsdepartementet 35 953 233 36 186 43 889 7 936 Finansdepartementet 112 416 40 773² 153 189 147 620 35 204 Utbildningsdepartementet 57 230 3 466 60 696 56 497 -733 Jordbruksdepartementet 18 738 531 19 269 15 778 -2 960 Arbetsmarknadsdepartementet 136 827 613 137 440 145 260 8 433 Kulturdepartementet 6 914 122 3 7 039 6 918 4 Näringsdepartementet 50 335 1 376 51 711 51 750 1 415 Civildepartementet 4 038 16 4 4 058 4 064 26 Miljödepartementet 2 658 1 061 3 719 2 923 265 Riksdagen och dess myndigheter 1 185 39 1 224 1 183 -2 Räntor på statsskulden 132 000 132 000 123 758 -8 242 Oförutsedda utgifter 1 1 7 6 Minskning av anslagsbehållning 1 000 1 000 0 -1 000 Beräknat tillkommande utgifts- behov, 5 000¹ 5 000 0 -5 000 Summa 945 720 31 285 92 977 097 957 567 11 847 Statsbudgetens saldo -214 667 9 327 -92 -205 799 -140 589 74 078 Räntorna på statsskulden minskade jämfört med statsbudgeten med drygt 8 miljarder kronor beroende på en lägre räntenivå än som antogs i budgetpropositionen. Andra faktorer som påverkat ränteutgifterna är över/under-kurser vid emission, realiserade valutavinster/för-luster på lån i utländsk valuta samt kursförluster/vinster vid uppköp av obligationslån. Bilaga 5 Årsredovisning för staten för budgetåret 1995/96 innehåller tabeller med detaljerat utfall per anslag och inkomsttitel samt en sammanställning per departementsområde av besparingar och reservationer respektive överföringsbelopp. 7.4 Avgiftsbelagd verksamhet De totala avgiftsintäkterna har under perioden 1992/93 till år 1996 ökat från drygt 33 miljoner kronor till knappt 40 miljoner kronor. Utvecklingen redovisas i tabell 7.6. Att avgiftsintäkterna för budgetåret 1993/94 är betydligt lägre än övriga år beror på att ett tiotal myndigheter ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993. Bland dessa kan nämnas AMU-gruppen och Byggnadsstyrelsen. Ökningen av avgiftsinkomsterna under budgetåret 1994/95 förklaras av att Försvarets Materielverk avgiftsfinansieras från den 1 juli 1994. De totala avgiftsintäkterna för år 1996 är i stort sett oförändrade jämfört med budgetåret 1994/95. Ökningen av offentligrättsliga avgifter förklaras huvudsakligen av att banavgifter (Banverket) inkluderats i den senaste redovisningen. Fler myndigheter än tidigare redovisar intäkter i exportverksamhet och några myndigheter uppvisar en kraftig ökning. Avgifter enligt 4 § avgiftsförordningen har minskat något. Av de totala avgiftsintäkterna på ca 60 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 svarar kundkategorin statliga myndigheter för 37 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 60 procent av intäkterna. Året innan utgjorde andelen interndebiteringar drygt 70 procent. Kostnadstäckningsgraden har under budgetåret 1995/96 ökat något både på det offentligrättsliga området och på uppdragsområdet. Cirka 85 procent av myndigheterna har en kostnadstäckningsgrad på mer än 90 procent. Motsvarande siffra budgetåret 1994/95 var 78 procent. Den genomsnittliga avgiftsförändringen har under budgetåret 1995/96 varit ca 2 procent för offentligrättsliga avgifter och ca 1 procent för uppdragsverksamheten. Många myndigheter har behållit avgifterna oförändrade. Huvuddelen av de offentligrättsliga avgiftsintäkterna (96 procent) kommer från externa uppdragsgivare. Resterande 4 procent kommer från statliga myndigheter. Avgiftsintäkterna från uppdragverksamheten kommer i huvudsak från interna uppdragsgivare, dvs. statliga myndigheter. Av den totala volymen för uppdragsverksamhet kommer cirka 85 procent från statliga myndigheter. En myndighet, FMV, står för cirka 2/3 av de totala avgiftsintäkterna inom uppdragsverksamheten. Avgiftsintäkter budgetåret 1998 I myndighetsavsnitten i denna proposition redovisas budgetar för avgiftsbelagd verksamhet som omfattar budgetåret 1998 och beräkingar av den avgiftsfinansierade verksamheten för budgetåren 1999 och 2000. En sammanfattande bedöming av dessa budgetar indikerar att avgiftsintäkterna för budgetåren 1997 och 1998 ligger i nivå med volymen för år 1996. I kommande budgetpropositioner kommer en samlad redovisning av budgetar för avgiftsfinansierad verksamhet per utgiftsområde att lämnas. TABELL 7.6 UTFALL AVGIFTSINTÄKTER MILJONER KRONOR 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1996 1995/96 (18 MÅN) Offentligrättsliga avgifter 3 351 3 721 4 552 4 364 6 332 9 497 Uppdragsavgifter 29 874 29 708 15 351 33 172 32 705 49 057 Avgifter enligt 4 § Avg. förordningen 130 149 441 738 708 1 062 Summa 33 355 33 578 20 344 38 274 39 745 59 616 varav export 288 327 259 262 358 538 7.5 Revisionens iakttagelser Revisionens iakttagelser sammanfattas i en årlig rapport till regeringen. Iakttagelserna bygger på revisorernas bedömningar av myndigheternas årsredovisningar, särskilda studier, effektivitetsgranskningar, regeringsuppdrag samt remissyttranden. En utgångspunkt för regeringens beredning av revisionens iakttagelser är att ineffektiv användning eller bristfällig redovisning av statliga medel inte kan accepteras. Det primära ansvaret för att påtalade brister och missförhållanden åtgärdas ligger hos myndigheternas ledning. Om en myndighet erhåller revisionsberättelse med invändning skall myndigheten till regeringen redovisa de åtgärder myndigheten avser att vidta med anledning av invändningen. I det följande lämnas en sammanfattande redovisning av revisionens iakttagelser med tonvikt på frågor av generell karaktär. En redogörelse av vilka bedömningar regeringen gör med anledning av revisionens myndighetsspecifika iakttagelser samt vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta för att undanröja påtalade brister lämnas under respektive utgiftsområde. Vissa generella iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att den finansiella redovisningen i årsredovisningarna redovisningstekniskt uppvisar en högre kvalitet än under tidigare år. Informationskvaliteten och överskådligheten i den finansiella redovisningen kunde däremot vara väsentligt bättre. Vissa brister i årsredovisningarna kan härledas till otydligheter i bl.a. regleringsbreven och avser främst redovisning av avgiftsfinansierad verksamhet. Resultatredovisningen har förbättrats hos många myndigheter. Det finns dock fortfarande ett stort antal myndigheter där man ännu inte har nått en godtagbar kvalitetsnivå. Förordningen (1995:686) om internrevision vid statliga myndigheter reglerar vilka myndigheter som skall inrätta internrevision. Några myndigheter uppfyller kraven enligt förordningen. Enligt RRV:s bedömning är dock revisionsresurserna i flera fall otillräckliga i relation till myndighetens storlek och verksamhet. RRV har observerat att styrelseledamöter i myndigheter och statliga bolag i många fall inte besitter tillräckliga kunskaper om eller missuppfattar innebörden och omfattningen av det ansvar och de befogenheter som följer med ställningen som styrelseledamot. Detta yttrar sig t.ex. i att de frågeställningar som styrelsen har ansvar för i vissa fall inte i tillräcklig grad uppmärksammas och behandlas av styrelsen. RRV anser därför att regeringen bör informera samtliga styrelseledamöter i statliga myndigheter om vilka förväntningar man ställer på dem och vilka frågor man vill att de särskilt skall bevaka. Regeringens sammanfattande bedömning Regeringen ser positivt på den förbättring som kontinuerligt sker av årsredovisningarnas kvalitet men vill samtidigt betona vikten av att påtalade brister i såväl den finansiella redovisningen som i resultatredovisningen åtgärdas. Enligt regeringens bedömning skapar den nya förordningen (1996:882) om myndigheternas årsredovisning m.m. och de förordnings-ändringar som följer av budgetlagen bättre förutsättningar för en utveckling av kommande årsredovisningar. Senare års utveckling av mål- och resultatdialogen med myndighetsledningarna, som beskrivs närmare i avsnitt 7.7, bör också leda till en förbättrad resultatredovisning. Regeringen delar revisionens uppfattning om att internrevisionen inte har fungerat som avsågs i förordning (1995:686) om intern revision. Mot bakgrund bl.a. av revisionens iakttagelser kommer en översyn av förordningens tillämpning och ändamålsenlighet att påbörjas under hösten 1997. Regeringen delar revisionens uppfattning om att styrelseledamöterna bör informeras om styrelsens ansvar och befogenheter samt om vilka frågor ledamöterna särskilt skall bevaka. För närvarande genomförs därför en utbildning av styrelseledamöter i myndigheter med styrelser med fullt ansvar. Vidare har Statskontoret på Finansdepartementets uppdrag utarbetat en vägledning för effektivt styrelsearbete. Revisionsberättelser med invändningar RRV och dess revisorer granskar och avger revisionsberättelser för myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer. Revisionen kan föranleda kritik av varierande grad. Den allvarligaste formen av kritik innebär att revisionsobjektet erhåller revisionsberättelse med invändning. Antalet revisionsberättelser med invändning var för räkenskapsåret 1995/96 26 stycken. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 var antalet revisionsberättelser med invändningar 31 respektive 14. Myndigheterna har i år upprättat sitt årsbokslut och sammanställt sin årsredovisning med en månad kortare tid till sitt förfogande. Nästan samtliga myndigheter har ändå lyckats lämna årsredovisningen inom utsatt tid. En bidragande orsak till detta torde vara att myndigheterna under det förlängda budgetåret lämnade två delårsrapporter. Tillkomsten av delårsrapporten har bl.a. medfört att myndigheterna sett över sina rutiner för att upprätta bokslut. Under hösten 1996 har en ny förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m. trätt i kraft. Denna förordning innehåller övergångsbestämmelser som innebär att delar av den nya förordningen var tillämpliga på årsredovisningen för budgetåret 1995/96, vilket påverkade myndigheternas arbete med årsbokslut och årsredovisning. Främst är det förordningens föreskrifter om sammanställning över väsentliga uppgifter (5 §) och om underskrift (8 §) som lett till en del oklarheter och missförstånd. Ökningen av antalet revisionsberättelser med invändningar jämfört med föregående år kan till viss del hänföras till de förändrade kraven. Anslagsöverskridanden och brister i internkontrollen är relativt vanliga skäl till revisionens invändningar. Regeringen ser allvarligt på detta och förutsätter att berörda myndigheter dels förbättrar den interna kontrollen och uppföljningen av anslagsförbrukningen, dels att den interna revisionen utvecklas i enlighet med gällande föreskrifter. Nedan följer en sammanställning av de organisationer som fått revisionsberättelse med invändning och skälen till dessa. Regeringens bedömningar i de enskilda fallen redovisas under respektive utgiftsområde. Banverket: Banverket har inte inrättat internrevision enligt förordning 1995:686 Turistdelegationen: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga styrelseledamöter. SPV: Internkontrollen har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister i den finansiella redovisningen som följd. Konsumentverket: Internkontrollen har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister som följd. Kammarkollegiet: Ett anslag är överskridet. En anslagspost är överskriden. Ett anslag för 1994/95 har utnyttjats under 1995/96. Folkens muséum/Etnografiska: Överskridande av anslag med drygt 1 miljon kronor. Vid granskningen har väsentliga felaktigheter framkommit i redovisningen, vilket lett till att årsredovisningen vad avser de finansiella delarna inte är rättvisande. Konstnärsnämnden: Myndighetens styrelse har inte i behörig ordning fattat beslut om årsredovisningen. Ett anslag har överskridits med drygt 2 miljoner kronor. Statens konstmuséer: Den ekonomiska redovisningen i resultatredovisningen omfattar endast tolv månader av räkenskapsårets arton månader. Statens Konstråd: RRV kan inte bedöma om föreliggande årsredovisning har skrivits på av en behörig styrelse. RRV kan inte heller finna att beslut om årsredovisning fattats enligt gällande regler. Riksantikvarieämbetet: Överskridande av anslag med 4 miljoner kronor. Nämnden för utlandsutställningar av nutida svensk konst i utlandet: Resultatredovisningen och anslagsframställningen uppfyller inte kraven enligt förordningen om myndigheters årsredovisning m.m. Ett reservationsanslag har överskridits. Språk- och folkminnesinstitutet: RRV kan inte bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande, eftersom ett tillfredsställande underlag till räkenskaperna inte avlämnats. RRV kan inte heller finna att beslut om årsredovisningen fattats enligt gällande regler. Militärhögskolan: Årets kapitalförändring är inte rättvisande beroende på felaktig redovisning av intäkter i den avgiftsfinansierade verksamheten. Bokförda intäkter om ca 29 miljoner kronor avseende uppdrag från Försvarsmakten motsvarar inte avtalad och genomförd verksamhet. Dessa medel borde istället ha bokförts som förskott från kund. Internkontrollen har under året inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister i redovisningen som följd. Styrelsen för psykologiskt försvar: Internkontrollen har under året inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister i redovisningen som följd. Högskolan Södertörn: RRV har funnit väsentliga brister i den interna kontrollen och redovisningen av helårsstudenter och helårsprestationer. Detta har fått till följd att det råder stor osäkerhet om redovisningens tillförlitlighet vad avser anslagsredovisning och resultaträkning. RRV kan på grund därav inte bedöma om årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Vänerskolan: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga styrelseledamöter. Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas. Konsthögskolan: Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas. Institutet för rymdfysik: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga styrelseldamöter. Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas. Verket för högskoleservice: Årsredovisningen har väsentliga brister. Länsstyrelsen i Malmöhus län: Två anslag är överskridna med ett sammanlagt belopp om drygt 10 miljoner kronor. Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har vid två tillfällen, utan regeringens tillstånd, tecknat borgen på totalt 5,05 miljoner kronor. Länsstyrelsen i Uppsala län: Två anslag är överskridna med ett sammanlagt belopp om drygt 4 miljoner kronor. Statens Utsädeskontroll: Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas. Sida: Resultatredovisningen uppfyller inte väsentliga krav enligt förordningen om myndigheters årsredovisning m.m. Polisväsendet: Årsredovisningen har inte lämnats in i tid. Domstolsverket: Årsredovisningen har inte lämnats in i tid. Revision av delårsrapport per den 30 juni 1997 Under det förlängda räkenskapsåret 1995/96 gällde ett temporärt krav på delårsrapportering från myndigheterna. Detta krav permanentades i och med att förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. har trätt i kraft. Regeringen bedömer att införandet av delårsrapportering bidrar till en förbättrad kontinuitet i uppföljningen av myndigheterna. RRV har granskat delårsrapporterna per den 30 juni 1997 och därvid funnit brister som utmynnat i revisorsintyg med invändning i åtta fall. 7.6 EA-värderingen RRV genomför på regeringens uppdrag en årlig ekonomiadministrativ värdering (EA-värdering) av myndigheter under regeringen. EA-värderingen är ett instrument för regeringen att löpande följa upp såväl myndigheternas ekonomiadministrativa standard som ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna. EA-värderingen omfattar 241 myndigheter under regeringen. Nedan följer resultatet av årets EA-värdering med jämförelsesiffror från föregående år. TABELL: 7.13 RESULTAT AV EA-VÄRDERINGEN 1994/95 ANTAL MYNDIGHET ER 1995/96 1994/9 5 PROCE NT 1995/9 6 1994/9 5 Fullt tillfredsställande 162 111 67 44 Tillfredsställande 60 120 25 47 Ej tillfredsställande 19 22 8 9 Andelen myndigheter med bedömningen Fullt tillfredsställande har ökat med 23 procentenheter. Regeringen anser att den positiva utvecklingen är mycket tillfredsställande. 7.7 Statsförvaltningens utveckling Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och översiktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen skall få en bättre och mer allsidig information om de strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu för andra året överlämnat sin rapport till regeringen. Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser Statskontoret statens betydelse när det gäller sysselsättning, personalens sammansättning, utbildning och löner, konsumtion av statliga tjänster och produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda förvaltningspolitiken i form av organisations- och strukturförändringar i staten. I år behandlas också bl.a. omlokalisering av statlig verksamhet och förvaltningspolitikens likheter och olikheter i några OECD-länder. Slutligen tas de förändringar upp som IT- utvecklingen har medfört för statsförvaltningen. Nedan görs en sammanfattning av rapporten Staten i omvandling. Därefter följer regeringens bedömning med anledning av denna rapport. Staten i omvandling: Sammanfattning Staten i samhällsekonomin Sysselsättningen i staten 1996 sysselsatte staten 195 000 personer (exkl. affärsverken ). Det är 5 procent av de anställda i Sverige. Om affärsverken inkluderas fanns det ca 235 000 hel- och deltidsanställda hos staten 1996. Socialförsäkringssektorn räknas inte in i denna statistik. Överslagsberäkningar ger vid handen att staten i dag är marginellt större jämfört med för tjugofem, trettio år sedan. Drygt 29 000 eller 12 procent av de statsanställda utanför affärsverkssfären har sagts upp sedan 1990. Neddragningarna har berört alla verksamhetsområden utom den högre utbildningen och kulturområdet. Sysselsättningen vid universitet och högskolor har däremot ökat kraftigt och bidragit till att de anställda inom den högre utbildningen numera är den största gruppen i staten. Ett regionalt perspektiv på den statliga sysselsättningen Antalet statsanställda i Stockholms län har visserligen minskat mellan 1990 och 1996, men den totala sysselsättningen inom staten har minskat mer. Det innebär att i relation till samtliga statstjänstemän har andelen ökat mest i Stockholms län under perioden. Andra län där andelen stigit är Uppsala och Malmöhus. Ökningen av sysselsättningen vid universitet och högskolor förklarar att staten minskat det totala antalet statsanställda mindre i vissa län än i andra. Personalen i staten Något över 40 procent av de statligt anställda är kvinnor. På grund av den statliga verksamhetens mycket heterogena karaktär varierar andelen kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinnodominansen inom skatteförvaltningen med 70 procent. Inom domstolsväsendet och kronofogdemyndigheterna är andelen kvinnor nästan lika hög. Den manliga dominansen finns inom kommunikationer, där Vägverket och Banverket väger tungt, samt försvar och polis. Neddragningar inom framför allt länsstyrelserna, men också i försvaret hittills under 1990-talet, har medfört att andelen kvinnor sjunkit inom dessa områden. Inom kommunikationsområdet har de däremot blivit relativt fler. Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor i statsförvaltningen är marginellt högre i dag jämfört med år 1990. Deltidsarbete i staten minskar radikalt. Sedan 1990 har sådant arbete minskat i betydelse inom så gott som samtliga statliga verksamhetsområden. Knappt 30 procent av kvinnorna i staten arbetar idag deltid. Medelåldern på arbetsmarknaden stiger Åldersstrukturen på hela arbetsmarknaden, liksom i staten, har under den förhållandevis korta perioden 1990–1996 förändrats mycket kraftigt. Det är framför allt ungdomarna som inte kommit in på arbetsmarknaden eller har försvunnit ut i arbetslöshet. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på kort tid stigit markant. I staten, där de anställda sedan länge haft högre medelålder än övriga delar av arbetsmarknaden, ökade medelåldern mellan 1990 och 1996 med drygt ett år till genomsnittsåldern 44. Det är i de här sammanhangen fråga om en kraftig förändring, även om ökningen inom övriga sektorer är ännu större. Motsvarande tal för näringslivet var en uppgång med närmare två år till en genomsnittsålder på 40 år 1996. Utbildningsnivån högst i staten Den vanligaste grundutbildningen bland de sysselsatta i Sverige är tvåårigt gymnasium, men i staten är akademikergruppen störst. Utbildningsnivån är högre än inom såväl andra delar av den offentliga sektorn som i näringslivet. Närmare 60 procent hade eftergymnasial utbildning och totalt knappt 40 procent var akademiskt utbildade. Motsvarande tal för näringslivet var 20 respektive närmare 10 procent. Statens personalutbildning mest omfattande Genomgående har andelen anställda som deltagit i personalutbildning varit betydligt högre inom staten och övriga delar av offentlig sektor än inom näringslivet. Sammantaget hade drygt hälften av de anställda inom stat, kommuner och landsting deltagit i någon form av personalutbildning första halvåret 1996. Inom näringslivet var motsvarande andel en dryg tredjedel. Andelen statsanställda som fått personalutbildning har minskat något under perioden, men den tid som sattes av för utbildningen har ökat. Antalet utbildningsdagar per deltagare var i genomsnitt knappt 11 dagar eller 6, 3 procent av arbetstiden mot i genomsnitt 5 dagar eller 6 procent av arbetstiden 1995. I näringslivet avsattes drygt 5 dagar per deltagare 1996. Staten var därmed den sektor på arbetsmarknaden inom vilken mest tid avsattes för personalutbildning. Hittills har således besparingskraven i staten inte gått ut över vidareutbildningen av personal. Stor genomsnittlig löneökning för statsanställda 1996 Den genomsnittliga månadslönen för statsanställda uppgick i september 1996 till 18 900 kronor en ökning med 7,6 procent sedan september 1995. Det är den största löneökningen för de statsanställda hittills under 1990-talet. Arbetsgivarverkets statistik över jämförbara grupper, dvs. personer som var anställda vid samma myndighet i september 1996 såväl som året innan, gav vid handen att lönerna i staten ökat med knappt 8 procent. Löneökningarna visade dock en något större spridning år 1996 jämfört med 1990, vilket tyder på att lönen numera sätts individuellt i staten. Det finns inte något som tyder på att statlig lönebildning påverkar den privata, varken på kort eller lång sikt. Däremot styrs en statlig löneförändring till stor del av förändringar på det privata området. Konsumtion av statliga tjänster Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga utveckling som sysselsättningen. Efter en tillbakagång under 1980-talets första hälft började konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av årtiondet. När arbetslösheten började stiga efter år 1990 ökade satsningarna på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster steg kraftigt. Bolagiseringarna i början av 1990-talet minskade däremot konsumtionen. Under 1994 tycks besparingskraven på den offentliga sektorn ha gett resultat även inom staten, trots fortsatt hög arbetslöshet och därmed stora utgifter för utbildning och arbetsmarknadsåtgärder. Konsumtionen var oförändrad det året. År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster med drygt 3 procent, huvudsakligen beroende på en nedgång i försvarets inköp av varaktiga varor. Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under 1996. Den sjönk med närmare 4 procent i volym. Preliminära uppgifter pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom de statliga myndigheterna, med undantag för universitet och högskolor, som fortsatte att expandera. Nedgången var särskilt kraftig när det gäller åtgärder inom arbetsmarknadsområdet och inom de allmänna tjänsterna. Även under första halvåret 1997 sjönk konsumtionen av statliga tjänster, nu med drygt 4 procent. Produktiviteten i staten Inom de områden där produktivitetsberäkningar gjorts under 1990-talets början, bl.a. inom Invandrarverket och kronofogdemyndigheterna, kan, med något undantag, visas på en starkt positiv utveckling. De första åren på 1990- talet medförde en kraftig ökning i ”efterfrågan”, vilket drev upp produktiviteten. Historien antyder att det finns ett samband mellan produktivitetsförändringar i staten och budgetpolitiken. Skärpta besparingskrav ledde till att statsförvaltningens utgifter för konsumtion stagnerade år 1994 för att därefter gå ned. Det erfarenhetsmässiga sambandet mellan budgetpolitik och produktivitetsutveckling pekar på att produktiviteten i den civila statsförvaltningen ökat under 1990-talet. Intrycket förstärks av att löneandelen i den statliga produktionen långsiktigt har minskat, vilket tyder på en fortgående rationalisering. Den positiva utveckling av produktiviteten som registrerats i mätningarna till och med 1992 kan således bedömas ha fortsatt under några år. Enligt Statskontorets bedömning är dock utvecklingen under år 1996 svårare att bedöma. Statistiken är ännu preliminär, men den tyder på att de besparingar som gjorts resulterat i minskade inköp från andra producenter, medan statens totala löneutgifter endast gått ned obetydligt räknat i fasta priser. Det innebär att löneandelen i de statliga utgifterna stigit. Det går ännu inte att bedöma om detta är en tillfällighet eller ett trendbrott och om det tyder på en ökning eller minskning av produktiviteten. Staten i ett internationellt perspektiv De nordiska länderna har en utbyggd offentlig sektor, eftersom man valt att huvudsakligen organisera sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg i offentlig regi. Konsumtionen av offentliga tjänster är betydligt högre än genomsnittet för OECD-länderna, med Sverige och Danmark i topp. När det gäller statlig verksamhet, avviker emellertid de nordiska länderna, med undantag för Island, inte från OECD-genomsnittet. Med reservation för jämförbarheten i den internationella statistiken uppgick konsumtionen av statliga tjänster till 8 procent av BNP sammantaget för OECD-länderna år 1995. Sverige, Norge, Danmark och Finland hade samma år utgifter för statlig konsumtion på mellan 7 och 8 procent av BNP. Det är i nivå med eller strax under OECD- genomsnittet. I OECD-länderna svarar den s.k. nattväktarstaten (allmänna tjänster, försvar samt samhällsskydd och rättskipning) i genomsnitt för mer än hälften av den statliga verksamheten, dvs. 5 procent av BNP. I Sverige är motsvarande utgifter relativt sett lägre. De utgjorde 4 procent av BNP år 1996. Den lägre nivån förklaras huvudsakligen av de, i ett internationellt perspektiv, små utgifterna för de allmänna tjänsterna, dvs. för skatteväsendet, länsstyrelserna m.m. Organisations- och strukturförändringar Strukturförändringarna i statsförvaltningen har ett mönster. Det finns tre huvudlinjer. De går alla ut på att renodla verksamheten till att avse huvudfunktionen. En huvudlinje i utvecklingen under 1990-talet är affärsverksamhetens bolagisering En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för förvaltning och rättskipning från varandra. För att stärka individens rättsskydd har allt fler arbetsuppgifter flyttats från myndigheter till förvaltningsdomstolar. Den tredje linjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet som definieras genom de avgränsningar som gjorts mot affärsverksamhet och rättskipning. De riktlinjer som utformats utgår från att den statliga verksamheten i denna del ska renodlas genom att den bör inriktas på frågor som rör myndighetsutövning och att myndighetsformen då bör tillämpas. De senaste två åren har förändringarna huvudsakligen berört den regionala nivån, med beslut om länssammanläggningar och försök med nya, kommunala, beslutsformer i det regionala utvecklingsarbetet. I flera fall har också den regionala organisationen koncentrerats. Exekutionsväsendet och lantmäteriet är exempel på detta. Utvecklingen av kärnverksamheten karaktäriseras framför allt av decentralisering av arbetsuppgifter från staten till kommuner och från regering och centrala myndigheter till lägre nivåer i statsförvaltningen Decentraliseringstendenserna hittills under 1990-talet har varit särskilt påtagliga inom den högre utbildningen. Många myndighetsavvecklingar De fem första åren på 1990-talet har alltså präglats av stora omstruktureringar i staten, följt av en period då förändringstakten mattats. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1997 fanns tre fjärdedelar av de statsanställda i myndigheter som har berörts av att arbetsuppgifter kommit till eller försvunnit. Avvecklingar och nybildningar av myndigheter har också varit omfattande. Hittills under 1990-talet har 160 myndigheter avvecklats. Ett tiotal av dessa var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar inte bara att myndigheten lades ned utan också att det statliga åtagandet upphörde. Vanligare vid nedläggningar är att verksamheten övergår till en annan, ny eller befintlig, myndighet eller att den bolagiseras. En övervägande del av nedläggningarna förde således med sig att nya myndigheter bildades. Drygt en fjärdedel av de statsanställda finns i de närmare hundra nya myndigheter som har bildats hittills under 1990-talet. Strukturförändringarna i statsförvaltningen visar att det endast undantagsvis är fråga om att verksamheten som sådan läggs ned, utan att det är formerna för den som ändras för att skapa en mer ändamålsenlig organisation, samti- digt som volymen bantats. Omlokalisering av central statlig verksamhet Statskontorets sammanfattande omdöme om 1970-talets stora omlokaliseringsvåg från Stockholm till ett femtontal orter ute i landet är att den gav ett lyckat utfall i förhållande till de förhoppningar som knöts till den. Statsmakterna ville avlänka tillväxten i storstäderna och samtidigt förbättra förutsättningarna för de utvalda lokaliseringsorterna. Sysselsättningen vid lokaliseringsorterna har sammantaget utvecklats mer positivt än i övriga delar av landet utanför storstäderna. De statsanställda i Stockholms län är färre idag än för tjugofem år sedan. Sedan 1970 har den statliga sysselsättningen utanför Stockholms län ökat med 10 procent. Hela ökningen har alltså gått till andra län än Stockholms och i första hand till lokaliseringsorterna. Det har således skett en utjämning mellan Stockholms län och övriga landet i enlighet med intentionerna med 1970-talets omlokaliseringsbeslut. Enligt Statskontorets bedömning är dock läget annorlunda i dag jämfört med på 1970-talet. Lokaliseringen av statlig verksamhet kan fortfarande ha stor betydelse för att skapa en god balans i näringsstruktur och arbetsmarknad på olika orter, men som direkt sysselsättningsskapare är inte staten lika användbar som förr. Genom att staten krymper och endast svarar för fem procent av den totala sysselsättningen blir potentialen för omlokaliseringar allt mindre. Förvaltningspolitiken i ett internationellt perspektiv En jämförelse med utvecklingen i några andra OECD-länder visar att den svenska förvaltningspolitiken faller väl in i ett nordiskt mönster; en successiv modernisering av den offentliga sektorn för att möta medborgarnas krav på service och för att klara finansieringen av de stora offentliga åtagandena. Utöver en starkare resultatorientering har förändringsarbetet karaktäriserats av betydande omorganiseringar. Decentraliseringen till kommunerna stärker de demokratiska värdena genom att besluten fattas närmare medborgarna. Samtidigt har kraven på samordning ökat. En delvis annan väg har valts av de anglosachsiska länderna där inriktningen varit att minska den offentliga sektorn och i högre grad utnyttja privata marknader. I dessa länder har kontrollen av byråkratin varit en viktig fråga. EU-medlemskapets effekter på statsförvaltningen En allt större del av den svenska statsförvaltningen arbetar med EU-relaterade frågor. Medlemskapet påverkar såväl innehållet i som formerna för arbetet inom statsförvaltningen. Statskontoret konstaterade år 1996 att drygt hälften av 160 tillfrågade myndigheter hade EU-relaterat arbete och att detta fordrar ett nära samarbete mellan departement och myndigheter. Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den gemensamma strukturpolitiken. Organisationen för att genomföra strukturfondsprogrammen involverar ett stort antal aktörer och är mycket svåröverskådlig. Enligt Statskontorets bedömning beror detta både på att strukturpolitiken omfattar insatser inom många olika sektorer och på att Sverige prioriterat ett betydande lokalt och regionalt inflytande och velat tillgodose EU:s principer om partnerskap och nytänkande. Den organisatoriska lösningen för genomförandet varierar mellan programmen. I vissa fall har en befintlig organisation utsetts till att fatta beslut i enskilda ärenden, i andra har nya myndigheter inrättats. Ett exempel är beslutsgrupperna, där företrädare för landsting och kommuner tillsammans har majoritet. Varje program eller s.k. målområde har dessutom en övervakningskommitté knuten till sig. Att viktiga beslut fattas i nätverk mellan EU-myndigheter, gemenskapens institutioner och nationella förvaltningar ställer stora krav på Regeringskansliets förmåga att styra och utvärdera de svenska myndigheternas deltagande i det europeiska samarbetet. Staten och informationstekniken Internationellt har den svenska statsförvaltningen en framskjuten position när det gäller att utnyttja informationstekniken, IT. En hög datoriseringsgrad och stor andel strukturerad, digitaliserad information, som byggts upp under två decennier, och som har hög tillgänglighet tack vare offentlighetsprincipen, lägger också en grund för en fortsatt stark position. De senaste åren har präglats av bred satsning på olika kanaler för information och service till medborgare och företag. 1996 är året då informationsservice via Internet slog igenom i den statliga förvaltningen. I samband med satsningarna har myndigheternas service förbättrats, framför allt för de mer rutinmässiga ärendena. Det avspeglas i de höga och stigande användarsiffrorna för olika nya tjänster. Från Arbetsmarknadsstyrelsens Platsbank tas t.ex. dubbelt så många platsannonser ned jämfört med föregående år. Någon samlad redovisning av IT-utvecklingens betydelse för statsförvaltningens effektivitet finns inte. Enligt Statskontorets bedömning fordras det tydligare krav från verksledning och departement för att strama upp kalkylrutiner och skapa en tradition av effektivitetsbedömningar och resultatuppföljningar även av IT-satsningar. De stora framtida besparingarna finns framför allt att hämta vid ett ökat samarbete över myndighets- och verksamhetsgränserna. Investeringar i gemensam information, t.ex. i grunddatabaser, ger ökad effektivitet i de verksamheter som de betjänar, samtidigt som uppgiftslämnandet från företag och medborgare kan minskas. Framgången med självservice via telefon och Internet visar på fortsatta besparingsmöjligheter. Många myndigheter förvaltar register som är resurser för andra myndigheter eller för en bredare krets. Därför är IT-satsningar inte längre en fråga för myndigheten ensam, utan de fordrar samarbete med andra. Det innebär också att det finns ett behov inom staten av en gemensam infrastruktur för information. En sådan omfattar enhetliga begrepp och beteckningar, regler för användning av gemensam information, samutnyttjande av datainsamlingsrutiner och kommunikationslösningar för att kunna nå informationen i databaserna. Regeringens bedömning Regeringen gör följande bedömning med anledning av Statskontorets redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av konsekvenserna av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen. Rapporten visar på ett bra sätt den övergripande utvecklingen av statsförvaltningen. Det har inte legat inom Statskontorets uppdrag att också utvärdera viktiga strukturella förändringar inom staten. Bättre utvärderingar Riksdagen har krävt att regeringen på ett bättre sätt utvärderar hur olika typer av strukturförändringar genomförs inom statsförvaltningen. För att tillgodose detta behov avser regeringen att ge Statskontoret ett årligt uppdrag att på ett systematiskt och samordnat sätt utvärdera viktiga strukturförändringar inom staten. Uppföljning av arbetsgivarpolitiken Regeringens avsikt är också att fortlöpande informera riksdagen om den arbetsgivarpolitiska utvecklingen i stort (BP 98, volym 5, utg.omr. 14, avsnitt 7). Statskontorets rapport visar att staten är den sektor inom arbetsmarknaden som avsätter mest tid för personalutbildningen. Det görs däremot ingen analys av i vilken utsträckning personalutbildningen är verksamhetsanpassad. Av betydelse i detta sammanhang är att regeringen kommer att ställa krav på myndigheterna att driva sin arbetsgivarpolitik så, att kompetensförsörjningen så långt möjligt säkerställs. Myndigheterna skall redovisa sin kompetensförsörjning och vilka mål som gäller för denna till regeringen. I anslutning härtill kommer regeringen också att begära redovisning av rörligheten bland de anställda, framför allt bland chefer, och av planerade åtgärder för att förbättra denna. Regeringen avser vidare att införa ett system med årlig uppföljning av myndigheternas lönepolitik bl.a. genom preciserade krav på statistik från Arbetsgivarverket om lönepolitiken och dess samlade utfall. Fortsatt renodling av verksamheten Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 195 000 personer (årsarbetare). Omstruktureringsarbete skall ses som en fortlöpande process. Strukturförändringar är en integrerad del av förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter och mål som har fastlagts av riksdagen och regeringen. Regeringens inriktning är att värna om kärnverksamheterna och att i största möjliga utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga verksamheten. I årets budgetproposition föreslår regeringen t.ex. att Riksrevisionsverkets verksamhet renodlas och koncentreras till de revisionella uppgifterna. I dagsläget är huvuddelen av den statliga ekonomistyrningsfunktionen organisatioriskt placerad inom RRV. Regeringen föreslår också att statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny myndighet bildas. Den statliga produktionen av ekonomi- och personaladministrativa system- och stödtjänster samordnas och integreras i den nya myndigheten. (BP98, volym 2, utg.omr. 2, Inledning). Verksamhetsformerna ses över Statlig verksamhet skall som huvudregel bedrivas i myndighetsform. När staten och en annan part, t.ex. från näringslivet, engagerar sig i anslagsberoende verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen kan det dock vara aktuellt att låta uppgiften utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Därvid skall formerna aktiebolag eller en ideell förening användas (prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1996/96:79). Det bör framhållas att detta inte innebär något undantag från principen att myndigheterna skall underställa regeringen avgöranden om en myndighets deltagande i olika privaträttsliga verksamhetsformer. Regeringen har gjort bedömningen att äldre anslagsstiftelser bör omprövas. Så sker nu i flera fall. Verksamheterna inom Stiftelsen svenska institutet, Stiftelsen riksutställningar samt Stiftelsen invandrartidningen föreslås i årets budgetproposition helt eller delvis föras över till myndigheter. För ett antal industriforskningsinstitut, som är stiftelser och där staten finansierar en del av verksamheten, övervägs eller pågår bolagisering. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att utforma förslag till vissa riktlinjer för anslagsfinansierad verksamhet som staten driver gemensamt med annan part i aktiebolag eller ideell förening. I uppdraget ingår att föreslå tillvägagångssätt för att överföra verksamhet i en s.k. anslagsstiftelse till aktiebolag eller ideell förening samt att föreslå hur regeringen bör styra sådan verksamhet med hänsyn till de förutsättningar som verksamhetsformen ger. Fortsatt effektivisering I budgetpropositionen för år 1997 konstaterade regeringen att den statliga förvaltningen måste effektiviseras ytterligare. I det sammanhanget hänvisade regeringen till möjligheten för myndigheterna att i ökad utsträckning använda sig av anbudsupphandling. Tjänster som utförs i den statliga förvaltningen bör således i större utsträckning utsättas för konkurrens så att kostnaderna kan sänkas. Regeringen vill verka för ett ökat intresse från myndigheternas sida när det gäller denna möjlighet. Statskontoret har därför givits i uppdrag att genomför en konferens om upphandling som ett medel för effektivisering. Regeringens avsikt är att Regeringskansliet kompetens skall stärkas och att dialogen mellan regeringen och myndigheterna i dessa frågor skall utvecklas. Alternativa lösningar för de statliga åtagandena Regeringen behöver få bättre kunskap om hur väl den svenska statliga förvaltningen hävdar sig i jämförelse med andra länder. Internationella jämförelser bör därför komma till ökad använding i det fortsatta arbetet med att utveckla den statliga verksamheten. Sådana jämförelser kan visa i vilka avseenden vi kan dra nytta av erfarenheter från andra länder för att hitta mer kostnadseffektiva former för statliga tjänster och transfereringar. Förbättrad produktivitets- och kvalitetsinformation behövs Med en god produktivitetsutveckling kan myndigheterna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på sin service till medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser. Statskontorets rapport visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte uppnått fullgod standard och att produktivitetsutvecklingen under år 1996 är svår att bedöma. Statskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvärderat hur väl och ändamålsenligt myndigheterna har redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna för 1994/95. Även här framgår det att det finns stora brister bl.a. i hur myndigheterna redovisar produktivitet och kvalitet. Mot bakgrund av de förslag som Statskontoret och RRV har lagt fram kommer regeringen att vidta åtgärder för att få ett bättre grepp om myndigheternas produktivitets- och kvalitetsutveckling. Ett målmedvetet arbete med att förbättra myndigheternas produktivitets- och kvalitetsredovisningar måste ske stegvis. Regeringens ambition är att i ett första steg samordna kraven på produktivitets- och kvalitetsinformation inom fem myndighetsområden, bl.a. skatteförvaltningen och socialförsäkringsadministrationen. Samarbete över myndighetsgränserna viktigt Statskontoret konstaterar att de stora framtida besparingarna framför allt finns att hämta vid ett ökat samarbete över myndighets- och verksamhetsgränserna inom IT-området. En stor del av samarbetet behöver ske på regional och lokal nivå. IT-systemens användbarhet för det regionala och lokala arbetet är en nyckel till sänkta kostnader och förbättrad service Men samarbete behövs även på andra områden. Förvaltningspolitiska kommissionen, som lämnade sitt betänkande våren 1997, har bl.a. uppmärksammat det fenomen som betecknas som fragmentering: brist på sammanhang mellan den statliga förvaltningens olika delar, tendens till splittring, oförmåga att se till de gemensamma överordnade målen. Det är viktigt att denna trend bryts. I samband med beredningen av kommissionens betänkande kommer regeringen att ta ställning till dessa frågor. Regeringens inriktning är att samarbetet mellan myndigheterna bör utvecklas så att de fördelar som kan utvinnas genom gemensamma statliga insatser bättre kan tas tillvara i upphandling och utveckling av för myndigheterna gemensamma funktioner. Genom ett sådant samarbete kan bl.a. servicen till allmänhet och företag förbättras och verksamhetskostnaderna minska. En elektronisk förvaltning på väg Regeringen har idag överlämnat en skrivelse till riksdagen om Utvecklingen i informationssamhället (skr. 1997/98:19). De bedömningar som regeringen gör nedan anknyter till ställningstagandena i denna skrivelse. Statsförvaltningen är på väg mot en elektronisk förvaltning, där service till medborgare och företag är en viktig utgångspunkt. Utvecklingen av informationstekniken innebär inte enbart produktivitetsvinster inom förvaltningen. Genom att, med hjälp av informationstekniken, göra den offentliga verksamheten mer öppen och tillgänglig för medborgarna kan demokratin förstärkas. Informationstekniken har bara under det senaste året fått stor spridning inom förvaltningen. Informationsservice via Internet till medborgare och företag har fått ett genombrott i förvaltningen, satsningar på nya servicetelefonitjänster fortsätter och den tekniska miljön moderniseras. Informationstekniken underlättar i hög grad kommunikationen mellan myndigheter och medborgare och företag. Genom att förvaltningen i högre grad använder sig av informationsteknik kan handläggningstiden för ärenden minska. Små- och medelstora företag kan göra administrativa besparingar genom att nya rutiner för uppgiftslämnande successivt införs på myndigheterna. Den elektroniska handeln medför att en ny marknad öppnas till den offentliga sektorn. Därigenom kan inte bara den offentliga administrationen rationaliseras och fördelaktigare priser uppnås, utan även att IT-användningen sprids till mindre och medelstora företag. Regeringens bedömning är att framtida effektivitetsvinster ligger i ett ökat samarbete över myndighets- och verksamhetsgränserna bl.a. genom att se information som en gemensam resurs. En sammanhållen elektronisk infrastruktur innefattande både teknik och information underlättar denna samverkan. Detta är också inriktningen på Toppledarforums verksamhet. Sekelskiftet skapar problem i många IT-system. Många myndigheter och företag, särskilt de med stora äldre system, står inför ett omfattande och brådskande anpassningsarbete för att få systemen att fungera utan störningar kring sekelskiftet. Genom regeringens förordning (SFS 1977:30) om översyn av statliga myndigheters informationssystem inför år 2000 har den högsta ledningen i myndigheten ett ansvar för att styra processen och följa upp att åtgärder vidtas. Det återstår viktiga frågor att ta ställning till. Bl.a. gäller det att redogöra för hur samhällets IT-säkerhet skall inordnas i det nationella handlingsprogrammet. Regeringen kommer inom kort att ge Statskontoret ett uppdrag att utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerheten samt statens ansvar för denna. Förvaltningspolitiska kommissionens betänkande Förvaltningspolitiska kommissionen överlämnade i mars 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst till regeringen. Kommissionen har bl.a. haft till uppgift att göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgifter och mål som fastlagts av regering och riksdag. Kommissionens arbete har i huvudsak inriktats på principiella och övergripande frågor av vikt för statsförvaltningen som helhet, utifrån en bedömning av var generella problem finns. Tre delvis sammanfallande problemsfärer har legat till grund för kommissionens överväganden och förslag. Dessa är förvaltningens svårstyrbarhet, dess fragmentering och följderna av internationaliseringen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av regeringens ställningstagande till kommissionens överväganden och förslag. Bättre mål- och resultatdialog Riksdagen har tidigare uttalat att det som Riksdagens revisorer föreslår om information och resultatstyrning (1994/95:RR14) bör beaktas i den fortsatta utvecklingen (bet. 1995/96:FiU7). Regeringen har genomfört vissa åtgärder som ligger i linje med riksdagens revisorers förslag. År 1995 beslutade regeringen att intensifiera och förbättra kontakterna mellan departementsledningar och myndighetsledningar genom regelbundna mål- och resultatdialoger. Ca 110 dialoger genomfördes inom loppet av ett år och erfarenheterna från dessa dialoger var positiva. Den påbörjade processen med mål- och resultatdialoger har därefter fortsatt i oförminskad takt. Dialogen är på väg att bli ett normalt och återkommande instrument i regeringens styrning av myndigheterna inom ramen för den reformerade budgetprocessen. Enligt nuvarande riktlinjer bör departementsledningarna genomföra en mål- och resultatdialog med alla sina myndigheter vart eller vartannat år. Revisorerna behandlar riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen. Som tidigare framgått har regeringen genomfört ett utvecklingsarbete avseende budgetpropositionens utformning. Ett första steg har varit att i inledningen till respektive utgiftsområdesavsnitt klargöra de mål och den inriktning som gäller för verksamheten inom området. Syftet är bland annat att tydliggöra sambandet mellan de övergripande politiska målen och bedömningarna och myndighetsspecifika mål och åtgärder som redovisas på myndighets- eller anslagsnivå. Regeringen anser att det för den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen är av stor vikt att riksdag och regeringen kontinuerligt för en dialog ur ett styrningsperspektiv om de beslutsunderlag regeringen redovisar. Denna dialog bör utvecklas både på politisk nivå och tjänstemannanivå. En sådan dialog fördes under våren på tjänstemannanivå mellan utskott och departement om redovisningen per utgiftsområde i budgetpropositionen. Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar, m.m. Allmänt I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1, vol.1) redogjordes för bedömningar av de personalkonsekvenser som blev en följd av förslagen i budgetpropositionen och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1999. En uppföljning har gjorts av de personalkonsekvenser som redovisades i budgetpropositionen för 1997. Vidare har en bedömning gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under innevarande budgetår och som omfattar perioden t.o.m. år 2000. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna. Staten har för närvarande cirka 235 000 hel-och deltidsanställda (inkl. affärsverken). Under åren 1997 - 2000 beräknas överslagsmässigt cirka 8 250 statsanställda avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet. Trygghetsstiftelsen Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet bistår de som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har cirka 50 500 personer sagts upp i staten under tiden april 1990 - juni 1997. Av dessa har cirka 5 500 sagts upp under tiden juni 1996 - juni 1997. Trygghetsstiftelsen arbetar situations- och individanpassat med en mycket markant arbetslinjeprofil. Detta har lett till att arbetslösheten kunnat hållas nere. Bland dem som omfattas av trygghetsavtalet ligger den öppna arbetslösheten under 2 procent. Cirka ett år efter uppsägningstidens utgång återstår det att skapa permanenta lösningar för cirka 13 procent av de uppsagda. Av dessa 13 procent är knappt hälften föremål för olika åtgärder eller har korta tillfälliga jobb. Drygt 70 procent av de uppsagda som får nya arbeten, erhåller dessa på den privata arbetsmarknaden, oftast i små och medelstora företag. Trygghetsstiftelsen har en ambition att arbeta förebyggande för att undvika uppsägning och komma igång tidigt med insatser för de som förväntas bli övertaliga. Cirka 3 000 personer har varit eller är föremål för sådana insatser utan att bli uppsagda. Intresset ökar inom många myndighetsområden för att minimera de negativa effekterna både för de övertaliga och för verksamheten. Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Denna avsättning grundar sig på en överenskommelse mellan parterna på det statliga avtalsområdet. Avsättningen motsvarar sammanlagt cirka 350 miljoner kronor per år. Trygghetsstiftelsens kapital uppgår för närvarande till ca 950 miljoner kronor. Av detta belopp skall cirka 140 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder. Den totala omfattningen av beräknade återstående kostnader för redan uppsagda kan uppskattas till drygt 500 miljoner kronor. Under föregående budgetår (1995/96, 18 månader) utbetalades 469 miljoner kronor i stöd till övertaliga (motsvarar på 12 månader 313 miljoner kronor). Redovisningar av personalkonsekvenserna Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i budgetpropositionen för 1997 samt bedömningar som gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen under året. Bedömningarna är även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer. Huruvida bedömda minskningar av personalen faktiskt leder till uppsägningar och arbetslöshet är något som inte kan förutses. Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor. Sammanfattning Enligt de beräkningar som redovisas i det följande riskerar cirka 9 000 personer att bli övertaliga under perioden 1997-2000, varav cirka 2 700 år 1997 och cirka 6 300 åren 1998-2000. Utöver dessa tillkommer viss övertalighet vid de allmänna försäkringskassorna. De departement som närmast berörs är Justitiedepartementet ( främst inom polisväsendet och kriminalvården), Försvarsdepartementet, Socialdepartementet (främst vid Statens institutionsstyrelse), Kommunikationsdepartementet (främst vid Statens Järnvägar, Vägverket , Luftfartsverket och Sjöfartsverket), Finansdepartementet (främst inom skatteförvaltningen) och Inrikesdepartementet (främst vid Lantmäteriverket och inom länsstyrelserna). Bedömningar per departementsområde Justitiedepartementet redovisar följande bedömningar. Inom polisväsendet riskerar i storleksordning 1 100 civilanställda att sägas upp under perioden juli 1996 - december 1997. Antalet civilanställda beräknas minska med ytterligare ca 500 personer fram till utgången av 2000. En ny grundutbildning av poliser påpbörjas i januari 1998. Inom åklagarväsendet beräknas antalet åklagare uppgå till knappt 700 vid ingången av 1997 vilket är cirka 20 färre än vid ingången av 1996. Regeringen bedömer att antalet åklagare kommer att öka med 10-15 under 1998. Antalet administrativ personal kommer att minska med uppemot 200 under innevarande år till följd av uppsägningar hösten 1996. Någon ytterligare minskning förväntas inte under perioden 1998-2000. En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas fr.o.m. den 1 januari 1998. Myndigheten kommer i huvudsak att bemannas med personal inom polis- och åklagarväsendena. Totalt beräknas Ekobrottsmyndighetens personal uppgå till i storleksordningen 360 årsarbetskrafter. Antalet domare (ordinarie och icke-ordinarie) uppgick första halvåret 1997 i genomsnitt till 1 667, vilket innebär en minskning jämfört med år 1993/94 med cirka 5 procent. Regeringens bedömning är att behovet av domare kommer att vara i stort sett oförändrat under kommande år. Den administrativa personalen har under samma period minskat med cirka 12 procent till 2 980 personer. Den fortsatta datoriseringen gör att en viss minskning kan ske även kommande år. Inom kriminalvården kommer antalet anställda att minska med cirka 60 årsarbetskrafter under innevarande år. Prognosen för perioden 1998-2000 visar på en minskning med ytterligare cirka 550 årsarbetskrafter. Utrikesdepartementet redovisar följande bedömningar. Vid Svenska Institutet beräknas antalet anställda att öka netto med cirka 2 personer fram till årsskiftet 1997/98. Ökningen beror på tillkomsten av projektanställningar i samband med nya uppdrag för institutet, framför allt det s.k. Visbyprogrammet som finansieras inom utgiftsområde 14. Statens invandrarverk övertog den 1 januari 1997 från polisen ansvaret för de s.k. grundutredningar som görs direkt när en utlänning söker asyl i Sverige. Effekten ur personalpolitisk synvinkel var att friställningar från invandrarverket kunnat undvikas samt att ett antal anställda fått en del av sin arbetstid på obekväma tider. Om inte ansvaret för grundutredningarna förts över hade vissa friställningar varit ofrånkomliga. Anledningen till detta skulle vara att antalet personer som söker asyl i Sverige minskat under senare år. Hur stort antal som skulle kunnat vara aktuella för att friställas är svårt att uppskatta. Det bör dock ha rört sig om ett ytterst fåtal personer som nu hade varit aktuella. Minskningarna av organisationen har framförallt avsett de stora förläggningar som lagts ner sedan slutet av år 1994. Invandrarverket kommer att från och med den 1 oktober 1997 ta över ansvaret från polisen för utredningar av ärenden som avser ansökningar om uppehållstillstånd där asylskäl inte åberopas. Likaså kommer invandrarverket att ta över ansvaret i ärenden som avser ansökningar om svenskt medborgarskap. Besluten fattas redan i dag i båda ärendekategorierna av invandrarverket. För att utföra de nya arbetsuppgifterna behöver invandrarverket öka sin organisation med 177 årsarbetskrafter. Eftersom förändringen är att betrakta som verksamhetsövergång har den personal inom polisen som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över till invandrarverket. Totalt rör det sig här om 188 personer. Enligt uppskattning av invandrarverket har 91 av dessa en sådan bakgrund att de kan placeras in i verkets organisation. Utlänningar kan med stöd av utlänningslagen (1989:529) tas i förvar. Hittills har polisen haft ansvaret för omhändertagandet. Från och med den 1 oktober 1997 kommer ansvaret för omhändertagandet att flyttas över till invandrarverket. Avsikten med förändringen är att ändra inriktningen av verksamheten vilket framgår av regeringens förslag i propositionen Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser (prop. 1996/97:147). Den ändrade verksam- heten innebär att staten inte betraktar förändringen som verksamhetsövergång. Detta leder till att den personal som hittills varit verksam vid förvaren inte ”följer med” arbetsuppgifterna till invandrarverket.Totalt beräknas omkring 100 årsarbetskrafter behövas. Invandrarverket avser att använda egen personal och inte ”inhyrd”. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en ny myndighet skall bildas inom det integrationspolitiska området. Den nya myndigheten kommer att ta över arbetsuppgifter från invandrarverket som rör introduktion och integration av invandrare. Totalt beräknas den nya myndigheten behöva 100 årsarbetskrafter. Myndigheten behöver i viss utsträckning ny kompetens. I andra delar är förändringen att betrakta som verksamhetsövergång och då har berörd personal som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över till den nya myndigheten. Hur många som kommer att använda sig av denna rätt beror i hög grad på var myndigheten kommer att lokaliseras. Detta är ännu inte avgjort. Regeringen tillkallade i januari i år en särskild utredare att utreda ansvarsfördelningen vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut samt inre utlänningskontroll (Dir. 1997:6). Utredaren skall lämna sitt betänkande senast den 30 september 1997. Om betänkandet innehåller förslag om förändrad ansvarsfördelning får detta med stor sannolikhet personalpolitiska konsekvenser. Eventuella förändringar kan komma att genomföras tidigast under år 1998. Regeringen tillsatte i januari i år en parlamentarisk kommitté för att utreda ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen (Dir. 1997:20). Kommittén skall lämna sitt slutbetänkande senast den 30 april 1998. Om betänkandet innehåller förslag om förändrad instansordning får detta med stor sannolikhet personalpolitiska konsekvenser. Eventeulla förändringar kan komma att genomföras tidigast år 2000. Inspektionen för strategiska podukter (ISP) inrättades den 1 feburari 1996 och är under uppbyggnad. Antalet årsarbetskrafter uppgick under 1996 till 17. Antalet årsarbetskrafter beräknas öka till att under 1998 uppgå till cirka 20. Hittills har Sida endast sagt upp 10 personer på grund av arbetsbrist. De ytterligare neddragningar i personal, som hittills behövt göras till följd av de besparingskrav som ställts, har kunnat genomföras genom s.k. naturlig avgång, dvs. några få pensionsavgångar och genom att medarbetare själva valt att lämna organisationen. Sida arbetar också med att sätta in kompetensutveckingsåtgärder så att övertalig personal skall kunna ersätta personal som slutar sina anställningar. Eventuellt kan Sida nödgas säga upp ytterligare personal för att klara sparbetinget. Sammanlagt är det för närvarande ca 60 färre tillsvidareanställda jämfört med ingångsvärdet vid Sida 1995. Sida har också minskat antalet vikarier. Arbetsbördan har ökat eftersom inte antalet uppgifter minskat. Sida har för närvarande i princip anställningsstopp sedan våren 1996. Viss nyrekrytering sker dock för att fylla det behov av kompetens som verksamheten kräver och som inte finns inom organisationen. Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar Riksdagen fattade i december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för perioden 1997-2001. Som en följd av 1996 års försvarsbeslut bedöms personalminskningar komma att ske enligt nedanstående tabell för åren 1998-2000. PERSONALMINSKNINGAR 1997 1998 1999 2000 Yrkesofficerare -900 -800 -700 Civilanställda vid Försvars-makten -500 -400 -160 Drift- och underhållspersonal vid Fortifikations- verket -240 -80 -120 Summa -240 -1 480 -1 320 -860 Vidare har resurserna för drift och underhåll av försvarsfastigheter överförts från Försvarsmakten till Fortifikationsverket under år 1997 (se vidare regeringens skrivelse 1997/98:4, kapitel 16). Regeringen har i samband med överföringen ställt vissa rationaliseringskrav på verksamheten. Rationaliseringarna innebär bl.a. personalminskningar. I fråga om yrkesofficerare sker avgångarna med ålderspension, särskild pension eller genom spontana avgångar. Den civila personalen avgår med ålderspension eller sägs upp på grund av arbetsbrist. Samtidigt kommer rekrytering att ske av yrkesofficerare med 400 år 1998 och med 550 för vardera åren 1999 och 2000. Minskningen av drift- och underhållspersonal löses med pensionsavgångar under år 1997. Från och med år 1998 sker reduceringarna genom uppsägningar. Regeringen beslutade den 7 maj 1997 om direktiv avseende lokalisering av ytterligare verksamhet vid Försvarets materielverk (FMV) till Arboga. Utredningen överlämnade den 18 augusti 1997 sin slutredovisning. Utredningen har identifierat och föreslagit att cirka 150 arbetstillfällen förläggs till Arboga. Av dessa beräknas cirka en tredjedel utgöra nyrekryteringar. Regeringen avser att fatta beslut i frågan under hösten 1997. Regeringen beslutade den 5 december 1996 om direktiv för en översyn av det militära försvarets skolverksamhet. Den 11 augusti 1997 överlämnade skolutredningen ett delbetänkande (SOU 1997:112). Skolutredningen föreslår bl.a. förändringar av försvarets skolors organisation och struktur (se vidare prop. 1997/98:1, utgiftsområde 6 Totalförsvar, avsnitt 4.6). Förslagen kommer att få konsekvenser för Försvarsmaktens personal. Hur stora personalminskningar som kan bli aktuella och när i tiden dessa infaller går i dagsläget ej att bedöma. Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den 2 januari 1998. Socialdepartementet redovisar följande bedömningar. I budgetpropositionen för 1997 redovisades bedömningar av personalpolitiska konsekvenser för sex av myndigheterna samt socialförsäkringsadministrationen. Tre mindre myndigheter fick resursförstärkningar, vilket har gjort det möjligt att klara arbetsbelastningen och ökade krav på verksamheterna. Dessa är Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet. För Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet gjordes bedömningen att det fanns risk för neddragningar på personalsidan beroende på medelstilldelningen för år 1997. Detta har dock inte blivit nödvändigt. För Statens institutionsstyrelse har utvecklingen under det gångna året visat på behov av större neddragningar än vad som bedömdes i budgetpropositionen för 1997, se vidare nedan. De omfattande neddragningar inom socialförsäkringsadministraitonen som redovisades förra året har genomförts. Angående uppsägning av personal på försäkringskassorna, se nedan. Sammanfattningsvis har uttaget av det generella besparingskravet på statlig konsumtion, totalt 11 procent under perioden 1995/96 till och med 1998, hittills medfört ett ansträngt resursläge för myndigheterna inom Socialdepartementets område. Möjligheterna att påverka övriga förvaltningskostnader är små och åtstramningen har därför huvudsakligen resulterat i konsekvenser på personalsidan. Det gäller i synnerhet de mindre myndigheterna där möjligheterna till omprioriteringar i resursanvändningen är begränsade. Som redovisats ovan har vissa omfördelningar gjorts inom verksamhetsområdet i syfte att förstärka personalresurserna för de myndigheter som har haft störst svårigheter att klara arbetsbelastningen. Personalkonsekvenser till följd av större strukturella förändringar de senaste åren har hittills inneburit neddragningar för en myndighet, Statens institutionsstyrelse (se nedan). De förslag i budgetpropositionen för 1998 som kommer att innebära strukturella förändringar och som bedöms leda till personalkonsekvenser inom departementsområdet berör Rättsmedicinalverket och Statens institutionsstyrelse. Nedan kommenteras personalkonsekvenserna för de myndigheter som berörs av större resurs- och/eller organisationsförändringar. Under senare år har den vikande efterfrågan på platser inom missbrukarvården nödvändiggjort nedläggning av ett flertal institutioner. Efterfrågan inom ungdomsvården har dock ökat och viss utbyggnad har skett. De senaste årens beslut om neddragning av missbrukarvården innebär en minskning med cirka 200 anställda under åren 1997 och 1998. Statens institutionsstyrelse (SiS) har nyligen påbörjat ett avvecklingsarbete som kommer att medföra en neddragning med ytterligare omkring 200 anställda. Sammantaget sker således en minskning av personalen med cirka 400 årsarbetskrafter under åren 1997 och 1998. År 1999 bedöms verksamheten vara i balans och personalsituationen stabiliserad. Genom beslut den 21 december 1995 gav regeringen Rättsmedicinalverket (RMV) i uppdrag att göra en översyn av den rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens dimensionering och struktur. Utredningen redovisades i december 1996. Sedan utredningen lämnades har RMV:s instruktion ändrats vilket bl.a. innebär att det ankommer på verket att besluta om erforderliga åtgärder av organisatorisk art för att bedriva verksamheten inom de anslagsramar som ställs till verkets förfogande. Verkets analys av de preliminära anslagsramarna för 1998 och framöver har visat att den nuvarande organisationen inte ryms inom dessa ramar. Verket har mot denna bakgrund beslutat att lägga ned den rättspsykiatriska avdelningen i Uppsala med verkan den 30 juni 1997. Den personal, knappt 40 personer, som inte har fått eller inte accepterat erbjudande att ta anställning på annan ort inom RMV har sagts upp till denna tidpunkt. Inom socialförsäkringsadministrationen har det i enlighet med besparingskravet vid de allmänna försäkringskassorna gjorts kraftiga resursneddragningar, trots en snabb förändringstakt av regelverket för socialförsäkringarna och övriga bidrag. De allmänna försäkringskassorna som inte är statliga myndigheter bör dock observeras i detta sammanhang eftersom de är statligt finansierade. Antalet anställda vid kassorna minskade från 16 418 till 15 437 från december 1995 till december 1996. Vid utgången av innevarande budgetår antas personalminskningen omfatta 1 220 personer. Om besparingskravet fullföljs tvingas kassorna till ytterligare stora resursneddragningar under kommande budgetår. Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar. Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande 160 anställda. Då myndigheten bildades år 1992, dimensionerades den för 208 anställda. PTS har under åren 1993-1996 genomgått rationaliseringar. Parallellt med att PTS har rationaliserat delar av den tidigare verksamheten har nya verksamheter och ny kompetens byggts upp i enlighet med dess uppdrag. År 1997 höjdes PTS anslagsnivå på grund av ändringar av postlagen och telelagen. Personal med specifik kompetens behövde anställas för att klara de nya uppgifterna. De omfattande rationaliseringarna har följts av ny verksamhet och ny kompetens. För närvarande pågår en ny översyn av statens åtaganden på postområdet. En departementspromemoria som bl.a. behandlar PTS uppgifter på postområdet har nyligen färdigställts. Proposition beräknas överlämnas till riksdagen våren 1998. Det är i dagsläget svårt att se vad detta kommer att få för personalpolitiska konsekvenser. I dagsläget förefaller det sannolikt att PTS kommer att behöva nyanställa personal med specifik kompetens för postverksamheten . Under verksamhetsåret 1996 har antalet anställda inom Luftfartsverket (LFV) ökat med 68 personer till 4 277. Förändringen beror huvudsakligen på trafikutvecklingen som ökade med cirka 6 procent och att LFV övertagit och driver securityverksamhet i egen regi som tidigare varit utlagd på entreprenad. LFV:s prognoser för den framtida trafikutvecklingen pekar på en ytterligare tillväxt inom flygsektorn. De faktorer som kan komma att påverka personalstrukturen under de närmate åren är införande av ny teknik och EU:s beslut att taxfree handeln inom EU skall upphöra den 30 juni 1999. Enligt de bedömningar som LFV gjort kommer ett avskaffande av taxfree handeln inom EU att innebära en minskning av personal inom LFV med cirka 100 personer. Ny teknik inom flygplaneringstjänst kan inom ett till två år innebära en personalminskning med cirka 25 personer. Sjöfartsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett rationaliseringsarbete som bl.a. syftar till att minska utgiftsnivån med ca 60 miljoner kronor år 2000. Rationaliseringen kommer att innebära en minskning av antalet anställda med 100, 30 vid huvudkontoret i Norrköping och 70 ute i landet. För närvarande pågår förhandlingar och det är idag oklart vilken omfattning naturliga avgångar, pensionsavgångar och uppsägningar har. Antalet anställda inom Banverket ökade kraftigt under 1996 till 7 461 personer med tillsvidareanställningar. Drygt 300 personer hade vid utgången av 1996 varit projektanställda med anställning mer än ett år. Härutöver finns ett antal andra personer med tillfällig anställning. Ökningen förklaras i allt väsentlig av överföringen av Tågtrafikledningen, 1 073 personer, till Banverket från Statens järnvägar. Som en följd av dels minskade investeringsvolymer, dels pågående omorganistion ersätts endast nyckelbefattningar efter personalavgångar. Flertalet projektanställda är anställda på de stora investeringsprojekt som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas till vara i nystartade projekt. Personalrörligheten minskade under 1996 vilket kan vara en följd av det allmänna arbetsmarknadsläget. Lokalt har dock personalrörligheten ökat t.ex. inom Malmöregionen som en föjd av Öresundsbroprojektet. Nyinvesteringarna kommer att minska vid genomförande av verksamheten med föreslagna anslagsnivåer. Detta berör framför allt projektanställda och övriga med tillfällig anställning. De lägre volymerna kommer också att påverka privata entreprenörer, framför allt inom anläggningsbranschen, där Banverket svarar för nästan all entreprenadverksamhet. På grund av pågående organisationsförändring inom Banverket är effekterna av dessa förändringar svåra att bedöma, men en viss övertalighet efter år 1998 kan inte uteslutas. Vid Vägverket är för närvarande 120 personer uppsagda. Anställningarna för dessa kommer att upphöra under 1997 och 1998. Därutöver finns en beräknad övertalighet om cirka 150 personer för 1998, ca 25 personer för 1999 och cirka 25 personer för år 2000. Denna övertalighet kommer att hanteras av Vägverkets interna arbetsförmedling. Detta innnebär att vissa av de övertaliga kommer att omplaceras inom verket, vissa kommer att förtidpensioneras, m.m. samt vissa kommer att sägas upp. Hur många som kommer att sägas upp kan för närvarande inte beräknas. För 1997 gäller att antalet tillsvidareanställda vid Statens institutet för kommunikationsanalys (SIKA) kommer att öka med 5 personer. Från och med 1998 kommer personalen att öka med sju personer. Försäljningen av Swebus 1996, som ett led i koncentrationen till kärnverksamheten, innebär för Statens järnvägar ( SJ) att antalet anställda minskade med 6 500 personer inom koncernen. Som en effekt av den ekonomiska situation som rådde 1996 beslutade SJ vid årsskiftet 1996/97 att genomföra ett åtgärdsprogram för att anpassa verksamheten till rådande efterfrågan. Sammanlagt omfattar programmet personalminskningar på cirka 1 500 anställda under 1997 och första halvåret 1998. Inga ytterligare förändringar bedöms uppkomma 1998 för SJ:s del. Ett minskat bidragsanslag föreslås för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), vilket i kombination med vissa kostnadsökningar bedöms kunna medföra att ett tjugotal personer riskerar uppsägning under 1998. De personalpolitiska konsekvenserna under de därpå följande budgetåren kan f.n. ej bedömas. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) redovisar i delårsrapporten en prognos för budgetåret 1997 som visar ett underskott i verksamheten på 3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av detta underskott och den föreslagna anslagsramen kan det inte uteslutas att personalminskningar kommer att krävas under 1998. I dagsläget kan dock inget sägas om omfattningen av eventuella personalminskningar. Finansdepartementet redovisar följande bedömningar. Inom Statistiska centralbyrån (SCB) kommer utvecklingen under den kommande treårsperioden att innebära en forsatt minskning av personal finansierad genom anslag. Det totala personalbehovet är beroende av uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av uppdragsfinansierad verksamhet, kan personalminskningarna som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad uppdragsvolym kan en minskning av personalvolymen med ett 20-tal personer per år erfordras för att klara besparingskraven. Detta bör kunna ske inom ramen för naturlig avgång. Vid Sveriges inträde i EU ställdes Tullverket inför en omfattande förändring av sin verksamhet. Arbetsvolymerna minskade krafigt, främst avseende klarering och ett helt nytt regelverk infördes. Som en följd av detta beslutade riksdagen att anpassa Tullverkets dimensionering efter de nya förutsättningarna (prop. 19994/95:100 bil. 8, bet. 1994/95: SkU23 och 33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär att anslaget minskades med 288 miljoner kronor under en två-årsperiod. Verket fick även en ny organisation från och med den 1 juli 1995 och personalstyrkan reducerades med cirka 820 personer. Den nya organisationen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450 årsarbetskrafter. Tullverkets dimensionering och organisation är för närvarande föremål för en utvärdering i enlighet med Skatteutskottets betänkande (1994/95:SkU23). Med anledning av nya arbetsrutiner och ny organisation för Riksgäldskontoret har sammanlagt 12 befattningshavare sagts upp under budgetåret 1995/96 på grund av arbetsbrist. Inberäknat de befattningshavare som sagts upp tidigare under budgetåret har sammanlagt 30 personer lämnat kontoret under 1995/96. En mindre organisationsförändring och behov av kompetenstilllskott har medfört att kontoret nyanställt 9 personer. Den sammanlagda personalminskningen under budgetåret 1995/96 uppgår således till 21 personer. Enligt Riksgäldskontorets bedömning kommer en minskning av fast anställd personal att ske med 10 personer under åren 1997 - 2000. Under åren 1997-1999 bedömer kontoret att det krävs ett tillskott på 15 tidsbegränsat anställda i samband med introducering av nytt låneinstrument. Riksgäldskontoret bedömer att detta tillfälliga personaltillskott kan avvecklas efter två år För Riksskatteverkets (RSV) del pekar nuvarande siffror på att prognosen om en personalminskning om 207 årsarbetskrafter 1997 står sig. För 1998 redovisas en ny bedömning, enligt vilken personalminskningen kommer att uppgå till i storleksordningen 150-200 årsarbetskrafter, istället för den tidigare prognosen om 5 årsarbetskrafter. 1999 års prognos om en minskning med 256 årsarbetskrafter ligger fast. Eventuella personalkonsekvenser i samband med en kommande regionalisering ligger utanför dessa prognoser. Arbetsgivarverket har nyligen sett över sin organisation. Organisationsöversynen kommer sannolikt att leda till en personalminskning. Lokalförsörjningsverket läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1998 och verksamheten avvecklas. Uppgifterna att lämna stöd till regeringen i budgetarbetet samt förvaltning och avveckling av tomma lokaler läggs på Statskontoret. Dessa uppgifter bedöms kräva högst 5 - 6 årsarbetskrafter av Lokalförsörjningsverkets cirka 35 anställda. Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en ny myndighet inrättas. Den statliga produktionen av ekonomi- och personaladministrativa system och stödtjänster samordnas och integreras i den nya myndigheten. Regeringen avser att tillsätta en organisationskommitté för att dels föreslå vilka verksamheter som skall ingå, dels hur den nya myndigheten skall organiseras samt genomföra de praktiska förberedelser som krävs för att den nya organisationen skall kunna verka tidigast från den 1 juli 1998. De myndigheter som främst berörs är Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV). I utredningen om Reformerad stabsorganisation (SOU 1997:80) görs bedömningen att det finns förutsättningar att lokalisera tillkommande aktualiseringsverksamhet inom ramen för SPV:s pensionsverksamhet till Söderhamn. Regeringen delar denna bedömning och avser att fatta beslut om att verksamhet motsvarande cirka 50 arbetstillfällen under två år skall förläggas till Söderhamn. Utbildningsdepartementet redovisar följande bedömningar. Strukturförändringar eller bespringar inom skolområdet har under innevarande år inte inneburit några personalförändringar inom staten. Skolverket övertar fr.o.m. 1998 ansvaret för förskoleveksamheten och skolbarnsomsorgen vilket innebär ett vidgat ansvarsområde som kommer att kräva personalförstärkningar. Budgetpropositionen för 1997 innehöll förslag inom högskoleområdet på såväl besparingar på per capita, ersättningen i grundutbildningen som en utbyggnad av antalet platser. Totalt sett innebär det att personalut- vecklingen vid universiteten och högskolorna i mycket liten grad påverkas. Den fortsatta utbyggnaden av högskolan – 1998 och framåt – liksom nyetableringar av högskolor kommer att innebära att antalet anställda i högskolan kommer att öka. De besparingar som görs på forskningsråden kompenseras totalt sett mer än väl av de ökade satsningarna från de olika forskningsstiftelsern. Förändringar i stiftelselagarna har medfört större samverkan mellan stiftelserna, forskningsråden och sektorsorganen. Totalt kommer forskningssystemet att tillföras med i storleksordningen 1,5 miljarder kronor per år från de olika forskningsstiftelserna. Detta kan jämföras med besparingar på totalt 1,1 miljarder kronor, varav cirka 560 miljoner kronor inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde för år 1998 och framåt. Detta innebär att de beslutade besparingarna inte i någon nämnvärd utsträckning bör ge negativa effekter på sysselsättningen. Rådet för forskning om universitet och högskolor kommer att avvecklas fr.o.m. budgetåret 1998. Totalt berörs knappt 1,5 årsarbetskrafter. Jordbruksdepartementet redovisar följande bedömningar. Antalet anställda vid Statens jordbruksverk ökade under år 1996 med 50 personer jämfört med året innan. Administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bl.a. innefattar stödutbetalningar och kontrollåtgärder i enlighet med EU:s förordningar på området, har föranlett personalförstärkningen. Under innevarande år beräknas personalstyrkan behöva förstärkas med uppskattningsvis ytterligare 20 personer p.g.a. att nya stödformer införts. Även för den kommande treårsperioden beräknas tills vidare en viss resursförstärkning krävas p.g.a. utbyggnaden av miljöprogrammet. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning som ser över jordbruksadministrationen vilken kan komma att påverka personalsituationen. Distriktsveterinärorganisationen, för vilken Statens jordbruksverk är chefsmyndighet, omorganiserades den 1 juli 1995. Som en följd av detta valde cirka 90 veterinärer att lämna organisationen för att istället arbeta på privat basis. För innevarande år liksom för den kommande treårsperioden bedöms personalstyrkan ligga kvar på nuvarande, lägre nivå. Antalet anställda vid Fiskeriverket var oförändrat under år 1996 i jämförelse med året innan. Anslaget minskades med 10 procent för år 1997. Som en föjd av detta har 16 personer sagts upp, men p.g.a. långa uppsägningstider inträffar personalminskningarna först år 1998. För år 1998 planeras dock en satsning på fiskevård samtidigt som satellitkontroll inom fiskets område införs till föjd av EU-regler, vilket torde dämpa den tidigare aviserade personalminskningen vid verket. För närvarande pågår en utredning av fiskeriadministrationen vilken kan komma att påverka personalsituationen på verket. Statens livsmedelsverk utökade personalstyrkan med 35 personer under år 1996, bl.a. som en konsekvens av EU- medlemskapet. För kommande treårsperiod är dock bedömningen att antalet anställda vid verket måste minska med cirka 30 personer för att anpassa kostnaderna till tilldelade medel. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ålades kraftiga besparingar budgetåret 1995/96. Nästan 190 personer sades då upp, men p.g.a uppsägningstider avslutas dessa anställningar först under innevarande år. SLU omfattas av utbyggnaden av antalet högskoleplatser som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen. Det innebär ett ökat behov av lärare m.m. år 1998 och framåt. Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar. Arbetsmarknadsverket har gjort en stor organisationsförändring som innebär att administrativa stödfunktioner för hela landet från och med den 1 januari 1997 samordnas i organisationen AMS Tjänster. Omorganisationen innebär att nya ansvars- och rollfördelningar etableras inom AMS och vid länsarbetsnämnderna samt nya krav på kompetens och förhållningssätt inom organisationen. Den nya organisationen möjliggör både omedelbara och successiva besparingar inom AMS och länsarbetsnämnderna. Vid Arbetarskyddsverket har en minskning med 34 årsarbetskrafter skett under budgetåret 1997. För budgetåret 1998 förutses en personalminskning med 9 årsarbetskrafter. Budgetåren 1999-2000 kan för närvarande inga förändringar förutses. För Arbetslivsinstitutets del planeras inga personalminskningar under budgetåret 1997. Minskat anslag med 5,6 miljoner kronor för 1998 kan föranleda presonalminskningar. Institutet planerar för viss omorganisation. Inga förändringar kan för närvarande förutses budgetåren 1999-2000. Rådet för arbetslivsforskning planerar inga personalminskningar 1997. I stället avser rådet att göra en långsiktig besparing genom att minska sitt lokalinnehav. Budgetåret 1998 kan minskat anslag med cirka 900 000 kronor föranleda personalminskningar. Inga förändringar kan fär närvarande förutses 1999-2000. Arbetsdomstolen beräknar kunna bibehålla organisationen 1997 genom att använda anslagssparande från föregånde budgetår. Budgetåret 1998 kommer man sannolikt att behöva minska med en eller två assessorskompetenta sekreterare. Inga förändringar kan för närvarande förutses 1999-2000. Jämställdhetsombudsmannen har under budgetåret 1997 nyanställt fem personer. Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar. Vid Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens historiska museer (SHMM) har totalt 34 personer sagts upp år 1996, varav 11 under andra halvåret. Uppsägningarna berodde främst på minskade infrastrukturarbeten som ledde till nedläggning av uppdragsverksamheten i Visby (21 personer) och neddragningar på uppdragsverksamheten inom mittområdet (10 personer). Efter en omorganistion inom RAÄ sades 3 personer upp. Inför 1998 års besparingskrav m.m. har RAÄ och SHMM under våren 1997 sagt upp 15 personer som samtliga har ett års uppsägningstid. Av dessa var 9 personer anställda inom RAÄ och 4 personer på SHMM. Olika besparingsåtgärder diskuteras inom myndigheten, möjligen kan resultatet innebära att fler personer måste sägas upp. Under år 1997 har organisationsarbetet för den avgiftsfinansierade uppdragsverksamheten lett till att cirka 40 personer, både arkeologer och administrativ personal, har sagts upp. Syftet med uppsägningarna är att skapa en långsiktig balans mellan resurser och kostnader mot bakgrund av kraftigt vikande uppdragsunderlag. Uppsägningstider ininebär att effekten av nedskärningarna kommer att visa sig först år 1998. I januari 1998 bildar SHMM en egen myndighet. Det kommer med stor sannolikhet att medföra en översyn av organisationen. Naturhistoriska riksmuseet har beroende på medelsbrist under första halvåret 1997 sagt upp och vakantsatt 36 tjänster, varav 17 lönebidragsanställda. Ytterligare vakantsättningar och uppsägningar kan bli aktuella beroende på medelstilldelningen. Statens musiksamlingar har, till följd av de minskade bidrag som annonserades i budgetpropositionen för 1997, sammanlagt sagt upp och vakantsatt 4 anställningar under budgetåret 1995/96 och 2 anställningar under budgetåret 1997. Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar. Kommerskollegiet har minskat sina anställda till följd av de besparingskrav som ställts. Kollegiet räknar med att antalet anställda minskar från cirka 95 år 1997 till 88 år 2000. Nedgången i antalet anställda beräknas kunna ske genom att uppkomna vakanser inte återbesätts. Hittills genomförda besparingar har för Konkurrensverkets del inte inneburit några uppsägningar av personal. Verket har i besparingssyfte emellertid avstått från vissa nyrekryteringar vid uppkomna vakanser. Beräkningar av utgifter och anslagstilldelning för Konkurrensverkets förvaltningskostnader under perioden 1998-2000 pekar dock mot att ett underskott kan komma att uppstå fr.o.m. 1999 för att sedan öka ytterligare under det följande året. En anpassning av verkets personalstyrka kan således bli aktuell och uppskattningsvis torde riktmärket för antalet årsarbetskrafter år 2000 behöva justeras ned från dagens 121 till cirka 100. Riksdagen beslutade i juni 1997 (prop. 1996/ 97:84, bet. NU1996/97:NU12, rskr. 1996/97:xxx) att en särskild energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Till denna myndighet skall föras merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet och då främst från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Eftersom förändringen är att betrakta som verksamhetsövergång har den personal som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över till den nya myndigheten. Inrättandet av den nya myndigheten bedöms inte leda till att personal friställs. Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att förbereda inrättandet av den nya myndigheten. Utredaren skall enligt direktiven senast den 15 september 1997 lämna förslag till organisation, uppgifter, bemanning, kompetens och arbetsformer m.m. för den nya myndigheten. Patent- och registreringsverket (PRV) är mitt i en stor satsning på att förnya sitt nuvarande IT-system. Detta innebär att arbete kan utövas effektivare och att det kommer att vara ett behov av mindre personal i framtiden. Exakt vad detta kommer att innebära är för närvarande svårt att överblicka. Regeringen har beslutat att utlokalisera PRV:s varumärkesavdelning från Stockholm till Söderhamn. Utlokaliseringen skall vara genomförd den 1 juli 1999. Det kommer förmodligen att vara en mycket liten del av nuvarande styrka (cirka 90 personer) som kommer att flytta med till Söderhamn och denna personal måste därför ersättas med nyrekryteringar. Statens geologiska undersökningar (SGU) har på grund av budgetnedskärningar och ett allmänt högt kostnadsläge sagt upp 29 personer som kommer att sluta under 1998. Verksamheten och ekonomin skall enligt planerna vara i balans år 2001. Regeringen föreslog i 1997 års ekonomiska vårproposition att SGU och Statens oljelager (SOL) skall gå samman till en myndighet den 1 januari 1998 med syftet att få en effektiv avveckling av oljelagringsansläggningarna under långsiktigt stabila former. Detta är att betrakta som en verksamhetsövergång och den berör cirka 55 personer. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att uppgifter om miljösäkring av Adakgruvan förs över från NUTEK till SGU per den 1 januari 1998. Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar. Genomförda rationaliseringar inom lantmäteriområdet har medfört personalreduceringar under år 1996 på totalt cirka 110 personer. Fortsatta rationaliseringar under åren 1997 och 1998 beräknas enligt Lantmäteriverket innebära personalreduceringar med i storleksordningen 750 personer. Minskningen av antalet anställda sker främst som en föjd av minskad orderingång i uppdragsverksamheten och att en ny och effektivare arbetsprocess införs i fastighetsbildningsverksamheten. Vid länsstyrelserna beräknas antalet anställda minska med cirka 150 personer under år 1997 och cirka 100 personer år 1998. Det är svårt att nu bedöma personalminskningarnas omfattning de närmaste åren. Flera länsstyrelser har redan tidigare planerat sina personalminskningar för hela mandatperioden. Flertalet länsstyrelser har ett anslagssparande som tas i anspråk vid neddragning av resurser. De personalpolitiska konsekvenserna av den integrationspolitiska proposition som lämnas samtidigt med bugetpropositionen kan inte fastställas definitivt. En ny integrationsmyndighet föreslås inrättas som delvis eller i i modifierad form tar över den integrationsverksamhet som idag bedrivs av Statens invandrarverk. Den organisationskommitté som skall tillsättas skall utreda den närmare organisationen av myndigheten. Förslaget i betänkandet Lika möjligheter (SOU 1997:82) innebär emellertid att den integrationsverksamhet som idag bedrivs av invandrarverket berör cirka 80 anställda. Den nya myndigheten beräknas ha cirka 100 anställda, dvs. ett nettotillskott på 20 personer. Myndigheten kommer att ha vissa nya kompetensbehov. En annan faktor som kan komma att påverka den berörda personalen är den nya myndighetens lokalisering. Denna fråga är ännu inte avgjord. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skall inordnas i den nya myndigheten med en i myndigheten självständig ställning. Denna förändring förväntas inte påverka antalet anställda. Miljödepartementet redovisar följande bedömningar. Vid Statens naturvårdsverk är en minskning av personalen erforderlig för att klara besparingskraven. Detta sker genom indragning av tillfälligt anställd personal, pensioneringar och naturlig avgång. Totalt beräknas personalen minskas med cirka 70 personer under perioden 1995/96 - 1999 till följd av besparingarna. Kemikalieinspektionen räknar med personalbesparingar på 2 personer per år under perioden 1998-2000, dvs. totalt 6. Koncessionsnämnden för miljöskydd planeras upphöra från år 1999. Uppgifterna och personalresurserna (cirka 30 personer) förs då över till domstolsväsendet i enlighet med regeringens beslut om lagrådsremiss om en miljöbalk. Som en följd av energiöverenskommelsen och beslutet om kärnkraftsavvecklingen krävs en förstärkning av strålskydds- och kärnsäkerhetsverksamheten. Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftsinspektion beräknas behöva ytterligare 9 respektive 12 nya handläggare. 8 Vissa skattefrågor . 8 Vissa skattefrågor 8.1 Inledning Regeringen redovisar i denna proposition olika förslag på skatte- och avgiftsområdet med effekter för budgetåret 1998 och de därpå följande budgetåren. På socialavgiftsområdet lämnas förslag om en förändrad avgiftsstruktur och om en förändring av det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. I anslutning härtill lämnas också vissa förslag om justeringar av den särskilda löneskatten och den särskilda premieskatten för grupplivförsäk-ring m.m. Vissa justeringar i förmögenhetsbeskattningen föreslås. Avdragen för kostnader för resor till och från arbetet och för resor i tjänsten föreslås höjda. Gränsen för icke avdragsgilla kostnader för resor föreslås höjd. Förslag lämnas om en förlängning av den period under vilken skattereduktion för reparationer på bostadshus kan medges. Regeringen redovisar, utan att lämna några förslag, sin bedömning av inkomstskattens utformning efter år 1998. I bilaga 6 till propositionen lämnar regeringen sin slutliga värdering av 1990-91 års skattereform. Vidare redovisar regeringen sin syn på dels frågan om ökad miljörelatering av skattesystemet, dels frågan om beskattning av tjänster. I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn på ett antal energiskattefrågor. I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150, avsnitt 7.3.2) aviserade regeringen en särskild skatte-stimulans för att underlätta omställningen till användande av förnybara energikällor. Det gäller ett tidsbegränsat direktavdrag för investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som använder förnybara energikällor samt för investeringar i distributionsnät från sådana anläggningar. Ett förslag till en sådan skattestimulans bereds nu inom regeringskansliet. Sedan godkännande inhämtats från EG-kommissionen enligt statsstödsreglerna avser regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag. Ärendet och dess beredning Vid beredningen av lagförslagen avseende förmögenhetsskatten och reseavdragen har synpunkter under hand inhämtats från Riksskatteverket. Vad gäller kontrolluppgiftsskyldigheten för upplupen avkastning på fordringar har synpunkter inkommit från Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen. En promemoria med förslag till förändrad avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet har underhand tillställts Riksskatteverket och Riksförsäk-ringsverket för synpunkter. Lagrådet Lagförslagen i denna proposition, med undantag för de avseende förmögenhetsskatten, avser ändrade avgifts- och skattesatser och andra justeringar av tekniskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagförslagen avseende förmögenhetsskatten är av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande normalt borde inhämtas. En lagrådsgranskning i denna del skulle emellertid innebära att ett förslag inte skulle kunna lämnas i sådan tid att det vore möjligt att åstadkomma en ändring av lagreglerna före årsskiftet. Det är av synnerlig vikt att de föreslagna ändringarna i förmögenhetsbeskattningen genomförs till 1998 års taxering. Med hänsyn till att Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling har därför Lagrådets yttrande inte inhämtats. 8.2 Allmänna överväganden Flera olika centrala skattepolitiska frågor har varit föremål för utredning de senaste åren. I första hand handlar det om 1990-91 års skattereform. I denna reform betonades starkt önskvärdheten av ett likformigt skattesystem där skatternas styrande inverkan på olika ekonomiska val begränsas. Under senare år har delvis nya frågor aktualiserats i skattepolitiken. En bidragande orsak till detta har varit depressionen i början av 1990-talet och den arbetslöshet som då växte fram. Frågan om skatternas roll i sysselsättningspolitiken kom att få ökad betydelse. Under samma period har miljöfrågorna blivit allt mer betydelsefulla. Frågan om skatternas roll som ekonomiskt styrmedel och som ett instrument i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle har fått allt större uppmärksamhet. Regeringen ger i denna proposition sin värdering av 1990-91 års skattereform. Redovisningen lämnas i bilaga 6 till propositionen. Bland annat med anledning av denna redovisning återkommer regeringen här till utformningen av inkomstskatterna efter år 1998. Frågan om skatternas miljöstyrande roll och den koppling som har gjorts till sysselsättningsfrågan som aktualiserats i debatten kring skatteväxling har utretts av Skatteväxlingskommittén. Frågan om det önskvärda i att genom skatteåtgärder riktade mot tjänstesektorn förbättra sysselsättningen och välfärden har utretts av Tjänstebeskattningsutredningen. Regeringen gör här en bedömning av de överväganden och förslag som redovisats av dessa utredningar. 8.2.1 Inkomstskatten efter 1998 Regeringen lämnar i bilaga 6 sin slutliga värdering av 1990-91 års skattereform. Av denna framgår att det fördelningsmässiga utfallet för hushåll med högst inkomster avviker från de bedömningar som gjordes i reformpropositionen (1989/90:110). I detta sammanhang kan också noteras att de barnbidragshöjningar som avsågs ske som en integrerad del av skattereformen och som syftade till att ge ett tillfreds-ställande fördelningsmässigt utfall inte kom att förverkligas fullt ut. Av bilagan framgår också att det inte är möjligt att hävda att skattereformen var fullt ut finansierad, även om det för många av de områden där en underfinansiering tidigare kunde konstateras finns starka tendenser till återhämtning. Det gäller kapitalinkomstbeskattningen, men särskilt företagsbeskattningen. Det är också sannolikt att de i reformen förutsedda dynamiska effekterna till vissa delar har realiserats med positiva effekter på skatteinkomsterna. Av intresse är dock att det inte finns något underlag för att frångå en tidigare bedömning om en underfinansiering på i storleksordningen 6 miljarder kronor som en följd av att skattesatserna för individer sänktes. Det förhållandet att den i skattereformen avsedda höjningen av barnbidragen ej helt kom att förverkligas kan ses som en förtida korrigering av den underfinansiering som senare kunde konstateras för reformens första år. Detta och den reducering av barnbidraget som senare skett som en del av saneringsprogrammet har isolerat betraktat givit negativa fördelningseffekter, genom att den negativa inverkan varit störst för hushåll med lägst inkomster och för barnfamiljerna. Mot denna bakgrund föreslår regeringen i annat sammanhang i denna proposition att barnbidraget höjs från den 1 januari 1998. Detta bidrar till att förbättra fördelningsprofilen i linje med vad som åsyftades i skattereformen. Som ett led i saneringsprogrammet beslutade riksdagen hösten 1994 om en tillfällig höjning av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster från 20 till 25 procent under åren 1995-1998. Denna värn-skatt har bidragit till en tillfredsställande fördelningsprofil på saneringsprogrammet. I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör värnskatten 1998. Mot bakgrund av redovisningen i bilaga 6 finns anledning att göra en fördelningspolitisk korrigering av skattereformen utöver höjningen av barnbidraget. De bedömningar i finansieringsfrågan som redovisas i bilagan talar för att denna korrigering görs genom förändringar i skatten på förvärvsinkomster. Det är dock angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete och att undvika alltför höga marginaleffekter för flertalet av de skattskyldiga med förvärvsinkomster. För 1998 kan antalet skattskyldiga med förvärvsinkomster som betalar statlig inkomstskatt, inklusive värnskatt, beräknas till 1 270 000 personer eller till drygt 18 procent av denna grupp (se underbilagan till bilaga 6). Den fördelningspolitiska korrigeringen bör endast omfatta en mindre del av denna grupp och beröra inkomsttagare med förvärvsinkomster överstigande ca 30 000 kronor per månad. En sådan åtgärd skulle komma att beröra omkring 300 000 personer eller ca 4 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster. Regeringen avser att i 1998 års ekonomiska vårproposition presentera förslag med denna innebörd. I skattereformen var det en uttalad ambition att 15 procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta grundbeloppet (för närvarande 200 kronor). Av redovisningen i bilaga 6 framgår att så inte varit fallet med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrymme föreligger bör inkomstskatten ändras så att det nyss nämnda målet uppnås. Utöver de åtgärder som nu aviserats bör möjligheten av skattesänkningar för personer i normala inkomstlägen prövas. Åtgärderna bör vara fullt finansierade och prövas mot den inverkan de kan ha på sysselsättning och arbetslöshet. 8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna I början av detta år lämnade Skatteväxlingskommittén sitt betänkande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11). En ökad miljörelatering av skattesystemet förordas. Bl.a. presenteras en principskiss till ett nytt energiskattesystem. Kommittén analyserar grundligt vad en växling från skatt på arbete till miljörelaterade skatter kan innebära. En selektiv skatteväxling, där skattesänkningarna riktas mot vissa sektorer, anses av kommittén ha större möjligheter än en generell skatteväxling att minska arbetslösheten och därmed öka välfärden. Enligt regeringen är en fortsatt miljörelatering av skattesystemet önskvärd. Om åtgärderna utformas på rätt sätt kan de bidra till en ekonomiskt effektivare användning av våra resurser. En ökad användning av skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa olika slag av negativ miljöpåverkan. Om de skatter som tas ut på detta sätt under en övergångstid genererar intäkter kan dessa användas för att reducera skatter som verkar snedvridande på resursanvändningen. Det gäller här olika skatter på arbete. 1990 års skattereform var ett tidigt exempel på skatteväxling. I vilken takt miljörelateringen kan öka beror av utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn till de konkurrensvillkor som gäller för små öppna ekonomier. Regeringen anser det angeläget att en fortsatt miljörelatering av de svenska skatterna åtföljs av liknande utveckling i vår omvärld. Sverige är därför pådrivande i det internationella arbetet och eftersträvar gemensamma system för ekonomiska styrmedel. Kommittén konstaterar att förändringar av miljörelaterade skatter kommer att ge upphov till en strukturomvandling. För att denna skall kunna ske utan negativa konsekvenser bör förändringarna vara långsiktiga och ha en bred förankring samt införas stegvis. Effekterna på investeringar, tillväxt, och inkomstfördelning måste beaktas, liksom regionala effekter. Regeringen instämmer i detta och anser att varje förändring måste föregås av en noggrann analys. Kommittén förordar en selektiv skatteväxling där arbetsgivaravgifterna sänks i de sektorer som har störst potential för ökad sysselsättning, exempelvis tjänstesektorn. Regeringen anser dock att eventuella sänkningar av arbetsgivaravgifterna bör utvärderas noggrant så att syftet med sänkningen uppfylls. Tjänstebeskattningsutredningen har också behandlat denna fråga och regeringen återkommer i nästa avsnitt med en bedömning av utredningens förslag. I betänkandet finns en rad förslag om förändringar i skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny modell för energibeskattningen. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet skall se över hela energiskattesystemet. Utgångspunkten för denna översyn utgörs av kommitténs förslag. Ambitionen är att skapa ett enklare och mer överskådligt system med en klarare uppdelning mellan skatternas fiskala och miljöstyrande roller. 8.2.3 Beskattningen av tjänster I betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) presenterade Tjänstebeskattningsutredningen en utförlig och perspektivrik analys av förutsättningarna för tjänsteproduktion och av olika problem vid beskattningen av tjänster. Utredningen rekommenderar bl.a. att en skattereduktion på 30 procent av arbetskostnaden införs för privatpersoner som låter reparera, bygga om eller bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås att arbetsgivaravgifter och egenföretagarnas socialavgifter slopas i produktionen av tjänster som kan antas vara nära alternativ till hemarbete och svart arbete. Till denna grupp av tjänster hör, enligt utred-ningen, reparationer av bilar och hushållsartiklar, serveringstjänster, persontransporter och städtjänster som köps av hushållen. Utredningens olika förslag beräknas sammantaget leda till en betydande offentlig-finansiell kostnad på 4,6 miljarder kronor. Finansiering föreslås ske med sänkt grundavdrag, slopat representationsavdrag, höjd tobaksskatt och höjd reavinstskatt på privatbostäder. Enligt utredningen kan förslagen öka sysselsättningen med omkring 40 000 personer. Regeringen kan instämma i utredningens analys av de effektivitets- och specialiseringsvinster som förslagen kan medföra. Skattesänkningar som riktas mot grupper och sektorer med mindre flexibla löner kan påverka sysselsättningen positivt. Regeringen anser därför att en budgetneutral omläggning av skattesystemet av den typ som utredningen föreslår kan öka sysselsättningen. Det finns däremot anledning att vara skeptisk till storleken på den sysselsättningseffekt som utredningen beräknar. Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till olika gränsdragningsproblem. Avgränsningen måste vara utformad så att snedvridningen av konkurrensförhållandena till den övriga ekonomin minimeras. Ett annat problem gäller nedsättningen av socialavgifter för näringsidkare som bedriver blandad verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall ges en förmånlig skattebehandling som annan verksamhet. Utredningens förslag innebär att man inför ytterligare en grund för differentiering av socialavgifterna. För närvarande finns redan differentiering med avseende på regioner och företagsstorlek. Vad detta betyder för det totala avgiftssystemet är otillräckligt belyst i utredningen och måste beaktas vid en fortsatt beredning. Regeringen kan inte ansluta sig till utredningens förslag till finansiering. En sänkning av grundavdraget kan minska arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen. Dessutom är inte fördelningseffekterna acceptabla eftersom ett sänkt grundavdrag innebär en proportionellt större belastning för låginkomsttagare. En anpassning av tobaksskatten till EU:s minimiskattekrav har nyligen genomförts. Någon ytterligare höjning av tobaksskatten är för närvarande inte tänkbar. Inte heller ett slopande av representationsavdraget är invändningsfritt. I den fortsatta beredningen ingår därför att ta fram förslag på lämplig alternativ finansiering. Utredningen föreslår vidare att den nuvarande skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag för preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till uppdragstagare som betalar A-skatt och som uppgår till minst 10 000 kronor tas bort. I stället bör den som betalar A-skatt och mottar ersättning för arbete från en privatperson åläggas skyldighet att betala preliminärskatt och egenavgifter för sådana ersättningar. Regeringen delar utredningens bedömning att förslaget medför administrativa förenklingar och lättnader för uppdragsgivaren i förhållande till gällande regler. Bestämmelserna om uppdragsgivares kontrolluppgiftsskyldighet måste dock bli föremål för fortsatt beredning. Skatteförvaltningen måste dessutom ges möjlighet att anpassa sina administrativa rutiner till ett förenklat system för avgifts- och skatteredovisning. Ett eventuellt genomförande av ett förenklat system är därför aktuellt först år 1999. 8.2.4 Nya regler för utfärdande av F-skattsedel Nuvarande regler om skattsedlar har gällt sedan den 1 april 1993. Då knöts skyldigheten att göra skatteavdrag och betala sociala avgifter på ersättning för arbete till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt – A- skattsedel eller F-skattsedel – som mottagaren av ersättningen har (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92: SkU29, rskr. 1991/92:292). Den som har en F-skattsedel betalar själv sin preli- minära skatt och sina sociala avgifter i form av egen- avgifter. Som förutsättning för att en F-skattsedel skall utfärdas gäller att den skattskyldige bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. I 21 § kommunalskattelagen (1928:370) definieras begreppet näringsverksamhet som yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Vad som skall anses vara näringsverksamhet är sedan länge fastslaget i praxis. En ändring av begreppet näringsverksamhet kräver därför att ett mer omfattande arbete görs. Riksskatteverket har för avsikt att starta ett projekt som syftar till att kartlägga nuvarande praxis särskilt med avseende på självständighetskriteriet och som kan läggas till grund för eventuella ändringar. Regeringen anser att ett sådant arbete är angeläget. I avvaktan på detta bör dock viss ändring göras i reglerna om utfärdande av F-skattsedel. Vid prövning av en ansökan om F-skattsedel gör skattemyndigheten en preliminär bedömning om den skattskyldiges inkomster av den uppgivna verksamheten vid taxeringen kommer att behandlas som inkomst av tjänst eller inkomst av näringsverksamhet. Bedöms verksamheten vara inkomst av tjänst skall någon F- skattsedel inte utfärdas. Erfarenheterna från F-skattereformen är i allt väsentligt positiva. Reglerna har på ett påtagligt sätt underlättat bedömningen av vem som skall göra skatteavdrag och betala sociala avgifter. Det har emellertid uppmärksammats att regelsystemet i vissa fall kan lägga hinder i vägen för den som avser att starta en egen verksamhet. Visserligen krävs för att få F- skattsedel endast att den skattskyldige kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Är det vid ansökningstillfället oklart om den verksamhet den skattskyldige avser att bedriva är att bedöma som näringsverksamhet kan det dock vara svårt att få F- skattsedel. Regeringen avser därför i syfte att underlätta nyföretagande senare i höst lägga fram förslag till förändringar i reglerna om utfärdande av F-skattsedel. 8.3 Förändrad avgiftsstruktur 8.3.1 Allmänna utgångspunkter I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97: 150 s. 28) aviserades att regeringen avsåg att se över strukturen på socialavgifterna och återkomma till riksdagen med förslag om ändringar. En sådan översyn har nu gjorts. En promemoria med lagtext, som i huvudsak överensstämmer med propositionen, har underhand tillställts Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket för synpunkter. Riksskatteverket har tillstyrkt samtliga förslag. Riksförsäkringsverket anser att den allmänna sjukförsäkringsfonden bör behållas för reglering av över- och underskott i sjukförsäkringen men tillstyrker i övrigt regeringens förslag. Regeringen lägger i det följande fram förslag till ändrat avgiftsuttag samt vissa ändringar i anslutning till dessa. De allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten för välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras medborgarna både en grundtrygghet och en generell inkomsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjukdom och ålderdom. Försäkringarnas allmänna karaktär förebygger skillnader i levnadsstandard, och skapar bättre förutsättningar för en väl fungerande arbetsmarknad än om motsvarande förmåner och rättigheter knutits till anställningen. De stärker medborgarnas beredskap att med tillförsikt möta förändringar på arbetsmarknaden och att våga byta anställning och/eller sysselsättning. Den djupa statsfinansiella krisen under nittiotalets första år medförde ofrånkomligen en försvagning av de allmänna socialförsäkringarna. Kostnaderna för socialförsäkringarna har reducerats genom regelförändringar som bidragit till att begränsa storleken på utgående förmåner. En utbredd osäkerhet om de allmänna socialförsäkringarnas tillförlitlighet och stabilitet medför ökade risker för överförsäkring och därmed en felaktig resursanvändning. Den medför samtidigt att de positiva effekterna av den allmänna försäkringen försvagas. Det är därför angeläget att stärka tilltron till socialförsäkringarna och att trygga en uthållig finan- siering. Detta förutsätter i sin tur makroekonomisk stabilitet och sunda statsfinanser. Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter, allmänna egenavgifter och allmänna skattemedel. Totalt uppgår intäkterna från socialavgifter och allmänna egenavgifter till omkring 90 procent av utgifterna för de förmåner som dessa avgifter är avsedda att finansiera. Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och beräknas på ett underlag som består av lön och andra skattepliktiga förmåner som en arbetsgivare utger till anställda. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs. egenföretagare, och beräknas på ett underlag som består av inkomst av annat förvärvsarbete. Enligt gällande regler för år 1998 kommer arbetsgivaravgifter att tas ut med 29,22 procent och egenavgifter med 27,55 procent. Därtill kommer allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift med 3,70 procent. Allmänna egenavgifter tas ut enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Pensions- avgiften används till finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukförsäkringsavgiften till finansiering av sjukförsäkringen enligt samma lag. Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde och beräknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del ersättningen inte överstiger 7,5 gånger det förhöjda basbeloppet. För år 1998 uppgår pensionsavgiften till 1 procent och sjukförsäkringsavgiften till 5,95 procent. De senaste åren har det gjorts stora förändringar av regelverken, bl.a. har den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopats. I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Denna har också därefter höjts i flera etapper. Vidare har utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det har inneburit att en obalans uppstått i den meningen att intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäkringar. Under senare år har inkomsterna från den allmänna sjukförsäkringsavgiften tillsammans med sjukförsäkringsavgift i form av arbetsgivar- och egen- avgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en konsekvens av att förmånerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen reducerats till följd av bl.a. införande av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer, minskande sjuktal m.m. Nivån på sjukförsäkringsavgifterna har inte anpassats till denna utveckling, varför ett överskott uppstått. Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett finansiellt överskott har i olika sammanhang uppfattats som ett oskäligt överuttag av avgifter alternativt som ett utrymme för reformer. Sjukförsäkringen betraktas då som mer eller mindre fristående i förhållande till statsbudgeten. Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad del av statsbudgeten. Enligt den finansieringsmodell som använts har intäkterna från sjukförsäkringsavgifterna bokförts tillsammans med andra socialavgifter på inkomsttitel och förmånerna finansierats med anslagsmedel på budgetens utgiftssida. De besparingar som under de senaste åren gjorts inom försäkringen har motiverats av underskottet i de samlade offentliga finanserna, inte av sjukförsäkringens finan-siella ställning. Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan lång tid inkomsterna från folkpensionsavgiften mindre än folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg kraftigt när folkpensionsavgiften år 1993 reducerades med knappt 2 procentenheter. Denna åtgärd hade emellertid rent stabiliseringspolitiska motiv och kunde ha avsett någon annan socialavgift. Allmänt sett har det skett flera förändringar rörande socialförsäkringens förmåner och av socialavgifterna som inte varit samordnade. Under- eller överskott har därför uppstått som inte avspeglar utvecklingen av inkomster eller utgifter inom respektive försäkring. Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning av inkomster och utgifter inom respektive försäkringsgren, som om de vore från statsbudgeten fristående försäkringar. Enligt regeringens mening har det uppstått en oklarhet om socialförsäkringens ställning i förhållande till statsbudgeten. Det reformerade ålderspensionssystemet är avsett att vara ett i finansiellt hänseende avskilt system. Värdet på ålderspensionsförmånerna kommer att anpassas till förändringar i den allmänna inkomstutvecklingen och förväntad livslängd på ett sätt som innebär att inkomsterna från ålderspensionsavgiften sett över längre perioder alltid kommer att räcka för utgifterna. Tillfälliga under- eller överskott skall regleras med allmänna pensionsfonden. Graden av autonomi inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen behandlades av Sjuk- och arbetsskadekommittén. I sitt slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) föreslog kommittén att dessa försäkringsgrenar ges en högre grad av finansiell autonomi. Enligt kommitténs förslag skulle det inrättas en fond dit avgiftsintäkterna förs och ur vilken utgifterna för ersättning finansieras. Överskott skulle placeras på kapitalmarknaden och underskott täckas av upplåning hos Riksgäldskontoret. En liknande ordning gäller i dag för delpensioneringen. Enligt regeringens bedömning bör, som vi återkommer till i avsnitt 8.3.4, sjukförsäkringen vara en integrerad del av statsbudgeten. Någon fond bör inte vara kopplad till försäkringen. Finansiell autonomi inom socialförsäkringen förutsätter att det finns någon form av automatisk anpassning när avgiftsintäkter och utgifter kommer i obalans över en längre period. I annat fall medför autonomin enbart att försäkringen undandras normal budgetprövning och att nödvändiga beslut skjuts upp. Inom ålderspensionssystemet avses denna anpassning ske genom en löpande justering av förmånerna bl.a. med hänsyn till ekonomisk utveckling och till förändring i den risk försäkringen hanterar. Detta är en rimlig ordning eftersom förändringar i förväntad livslängd sker långsamt. Inom sjukförsäkringen, där variationerna i bl.a. sjuktal över tiden kan vara förhållandevis stora, är en motsvarande automatisk anpassning av förmånsnivåerna svårare att etablera. Det skulle bl.a. kunna leda till att stora förändringar i kompensationsgraden inom t.ex. sjukförsäkringen äger rum automatiskt. En automatisk anpassning av avgiftsuttaget skulle å andra sidan medföra att sjukförsäkringen vid varaktiga underskott tränger undan andra offentliga åtaganden utan att detta blir föremål för explicit prövning. Enligt regeringens mening bör sjukförsäkringen i budgethänseende hanteras på samma sätt som övriga offentliga åtaganden med bl.a. en årlig budgetprövning. I denna prövning skall självfallet beaktas värdet av stabila villkor i socialförsäkringen. Det kan finnas skäl att särredovisa inkomster och utgifter inom sjukförsäkringen. En sådan redovisning fyller dock enbart en informativ funktion och har inte några konsekvenser för hur sjukförsäkringen hanteras i budgetprocessen. Regeringen gör bedömningen att principerna i lagen (1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla för de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll för eventuella juridisk-tekniska komplikationer som kan vara förknippade med en tillämpning av budgetlagen på denna sektor. Detta kan föranleda regeringen att göra en ny bedömning. Regeringen bereder nu frågan om hur budgetlagen och principerna om bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma och redovisa sina bedömningar och förslag i dessa frågor i den aviserade propositionen om socialförsäkringsadministration. Syftet med de förändringar som nu föreslås är främst att uppnå balans mellan inkomster och utgifter i sjukförsäkringssystemet samtidigt som den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen omvandlas till en egenavgift till tilläggspensioneringen. I denna proposition föreslås under utgiftsområde 10 att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998. Med anledning av detta föreslås förändringar av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders- pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrundande belopp. De avgiftsförändringar som föreslås nu försvårar inte en sådan framtida förändring av avgiftsuttaget och påverkar inte heller i övrigt genomförandet av den överenskomna pensionsreformen. Inte heller påverkas förutsättningarna för den fortsatta diskussionen om socialförsäkringarnas omfattning och organisation. Beräkningarna i förslagen baserar sig bl.a. på aktuella prognoser över utgifter och avgiftsunderlag för 1998. Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna antas uppgå till 764 miljarder kronor år 1998. För egenavgifterna och de allmänna egenavgifterna antas avgiftsunderlaget uppgå till 17,6 respektive 807 miljarder kronor. Någon exakt samstämmighet mellan inkomster och utgifter för olika socialförsäkringar har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga diskrepanser mellan inkomster och utgifter kommer i framtiden att kunna finnas utan att det föranleder justeringar av avgiftsnivån. 8.3.2 De allmänna egenavgifterna Regeringens förslag: Den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften uppgår därefter till 6,95 procent av avgiftsunderlaget. Rubriken till lagen om allmänna egenavgifter ändras samtidigt till lag om allmän pensionsavgift. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler för år 1998 skall allmänna egenavgifter betalas dels i form av pensionsavgift med 1 procent, dels i form av sjukförsäkringsavgift med 5,95 procent (2 § lagen [1994:1744] om allmänna egenavgifter). Pensions- avgiften förs till Allmänna pensionsfonden för finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och sjukförsäkringsavgiften förs till staten för finansiering av sjukförsäkringen enligt samma lag (6 § lagen om allmänna egenavgifter). Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders- pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten och andra pensionsgrundande belopp. Som ett led i reformeringen av ålders-pensionssystemet infördes den allmänna egenav-giften i form av pensionsavgift på 1 procent den 1 januari 1995. Regeringen föreslår att den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften höjs därmed till 6,95 procent. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Den föreslagna förändringen innebär att ett tydligare samband mellan pensionsavgifter och utgående pensionsförmåner uppnås. Förslagen föranleder ändringar i 1-4, 6 och 7 §§ lagen om allmänna egenavgifter. Genom den föreslagna ändringen kommer allmänna egenavgifter uteslutande att finansiera pensioner. Beteckningen allmän egenavgift bör därför ändras till allmän pensionsavgift. Lagens rubrik bör ändras i enlighet med detta. 8.3.3 Tilläggspensionsavgiften Regeringens förslag: Tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från 13,00 procent till 6,40 procent av avgiftsunderlaget. Av influtna tilläggspensionsavgifter skall 22,4 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på tilläggspensionsavgiften från egenföretagare tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som debiterats fysiska personer samma år. Skälen för regeringens förslag: Tilläggspensionsavgiften uppgår för närvarande till 13 procent för såväl arbetsgivare som för dem som har inkomst av annat förvärvsarbete (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen [1981:691] om socialavgifter, SAL). Av influtna tilläggspensionsavgifter förs enligt 4 kap. 3 § SAL sju procent till staten och elva procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att användas för framtida pensioner inom det premiereservsystem som skall inrättas inom det reformerade ålderspensionssystemet. Återstoden förs, liksom den allmänna pensionsavgiften, till Allmänna pensionsfonden. Fondens tillgångar skall täcka kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. De sju procent av intäkterna från tilläggspensionsavgiften som förs till staten avses motsvara pensionsavgifter på inkomstdelar över förmånstaket på 7,5 basbelopp. Totalt beräknas de socialavgifter och allmänna egenavgifter som förs till den Allmänna pensionsfonden och kontot hos Riksgäldskontoret uppgå till 102,6 miljarder kronor år 1998. De planerade avgiftsförändringarna skall inte påverka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna pensionsfonden respektive Riksgäldskontoret. Den i avsnitt 8.3.2 föreslagna nivån på den allmänna pen- sionsavgiften om 6,95 procent kan förväntas inbringa 56,1 miljarder kronor till Allmänna pensionsfonden år 1998. För att de avgiftsintäkter som förs till Allmänna pensionsfonden och Riksgäldskontoret sammantaget inte skall påverkas av avgiftsförändringarna måste tilläggspensionsavgiften uppgå till 6,40 procent. Hänsyn har då tagits till att sju procent av intäkterna från tilläggspensionsavgiften även i fortsättningen skall föras till staten. Regeringen föreslår därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att tilläggspensionsavgiften för såväl arbetsgivare som dem som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från 13,00 procent till 6,40 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Vid nuvarande nivå på avsättning till premiereservsystemet (11 procent) blir avsättningen år 1998 ca 11,2 miljarder kronor. Om tilläggspensionsavgiften sänks från 13,00 till 6,40 procent måste den andel av de influtna tilläggspensionsavgifterna som förs till premiereservsystemet höjas för att det önskade avsättningsbeloppet skall uppnås. Vid en oförändrad nivå på det önskade avsättningsbeloppet – 11,2 miljarder kronor – måste 22,4 procent av de influtna tilläggspensionsavgifterna föras till kontot hos Riksgäldskontoret. Det föreslås därför en ändring i 4 kap. 3 § SAL som innebär att 22,4 procent av influtna tilläggspensionsavgifter placeras på konto hos Riksgäldskontoret fr.o.m. år 1998. Enligt gällande regler för år 1998 förväntas AP- fondens avgiftsintäkter uppgå till 91,4 miljarder kronor. AP-fondens avgiftsintäkter år 1998 kommer inte att påverkas om den allmänna pensionsavgiften höjs till 6,95 procent och tilläggspensionsavgiften sänks till 6,40 procent samtidigt som 7 procent av avgiftsintäkterna från tilläggspensionsavgiften förs till staten och 22,4 procent förs till kontot hos Riksgäldskontoret. Sänkningen av tilläggspensionsavgiften till 6,40 procent föranleder en sänkning av den procentsats som Riksförsäkringsverket förskottsvis får avräkna för tilläggspensionsavgiftsdelen av egenavgiften. Regeringen föreslår att procentsatsen i 3 kap. 6 § SAL sänks från 11 till 5,4 procent. 8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften Regeringens förslag: Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från 2,94 till 7,90 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1998 och till 7,93 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1999. För dem som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs sjukförsäkringsavgiften från 3,62 till 8,66 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1998. Sjukförsäkringsavgiften skall även finansiera kost- nader för folkpension i form av förtidspension och en del av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader. I övrigt förtydligas i lagen om socialavgifter vad sjukförsäkringsavgiften skall finan- siera. Bestämmelsen i lagen om socialavgifter om att det för reglering av över- och underskott skall finnas en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas. Skälen för regeringens förslag: Sjukförsäkringsavgiften skall enligt 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) finansiera bl.a. sjukförsäkringsförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. och de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader. I sjukförsäkringen inräknas även föräldraförsäkringen. Enligt gällande regler för år 1998 uppgår arbetsgivarnas och egenföretagarnas sjukförsäkringsavgifter till 2,94 respektive 3,62 procent av avgiftsunderlaget (2 kap. 1 § och 3 kap 1 § SAL). Om egenföretagaren väljer en karenstid på 3 eller 30 dagar blir sjukförsäkringsavgiften lägre. Riksförsäkringsverket fastställer nivån på de reducerade avgifterna. Tillsammans med den allmänna sjukförsäkringsavgiften på 5,95 procent uppgår de förväntade avgiftsintäkterna till sjukförsäkringssystemet år 1998 enligt gällande regler till ca 71 miljarder kronor, varav 22,5 miljarder kronor avser arbetsgivaravgifter, 0,2 miljarder kronor egenavgifter och 48,2 miljarder kronor allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift. De förväntade utgifterna för förmåner som sjukförsäkringsavgiften enligt gällande regler beräknas finansiera kan år 1998, efter den under utgiftsområde 10 föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden från 28 till 14 dagar, beräknas uppgå till 52,3 miljarder kronor, varav 15,4 miljarder kronor avser sjukpenning, 1,3 miljarder kronor rehabiliterings-penning, 0,04 miljarder kronor närståendepenning, 14,8 miljarder kronor föräldraförsäkring (föräldra-penning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning), 1,1 miljarder kronor ej inkomstrelaterad rehabilitering, 15,4 miljarder kronor läkemedel och tandvård samt 4,3 miljarder kronor försäkringskassornas förvaltning. Sjukförsäkringens kostnader finansieras över budgeten. Avgiftsnivån anpassas nu till de beräknade kostnaderna. Om det åter skulle uppkomma en mer signifikant avvikelse mellan intäkter och kostnader kommer regeringen att pröva om det finns skäl att åter justera hur avgiftsuttaget skall fördelas. För reglering av över- och underskott finns enligt 4 kap. 1 § SAL en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och från fonden fastställs av regeringen. Den 20 december 1990 beslutade regeringen att den allmänna sjukförsäkringsfondens behållning på ca 5 miljarder kronor skulle föras över från Riksgäldskontoret till statsbudgeten. Efter det att fondens nollställts har inga bokföringsmässiga åtgärder vidtagits med fonden. I enlighet med regeringens ställningstagande i avsnitt 8.3.1 bör någon fond inte vara kopplad till försäkringen. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen om allmänna sjukförsäkringsfonden i 4 kap. 1 § andra stycket SAL upphävs. Sjukförsäkringsavgiften bör bestämmas så att den även täcker kostnaderna för folkpension i form av förtidspension (inkl. pensionstillskott till sådan pension). Skälet är det arbete som pågår inom Utredningen om ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga (S 1997:03) angående ersättningar till personer som drabbats av långvarig ohälsa. Detta arbete syftar till att inrymma såväl sjukpenning som den ersättning som skall utbetalas till sådana personer i samma försäkringssystem. Utredningens förslag skall redovisas senast den 31 oktober 1997. Förtidspensionsdelen i folkpensionsavgiften hör därför naturligen hemma i sjukförsäkringsavgiften. Det föreslås mot bakgrund härav en ändring i 4 kap. 1 § SAL som innebär att sjukförsäkringsavgiften finansierar även folkpension i form av förtidspension samt pensionstillskott till sådan pension. Kostnaderna för folkpension i form av förtidspension förväntas 1998 uppgå till 13,4 miljarder kronor. Den nuvarande bestämmelsen i lagen om socialavgifter om att sjukförsäkringsavgiften skall täcka de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader kan ifrågasättas eftersom endast omkring hälften av försäkringskassornas förvaltningskostnader kan hänföras till sjukförsäkringen och folkpension i form av förtidspension. Regeringen föreslår därför att 4 kap. 1 § SAL ändras så att det framgår att sjukförsäkringsavgiften endast skall finansiera en del av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader. Denna del av förvaltningskostnaderna kan förväntas uppgå till drygt 2 miljarder kronor år 1998. Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande olika för arbetsgivare och egenföretagare. Den differens på 0,68 procentenheter som finns mellan arbetsgivaravgiften och egenavgiften har sin försäkringsmässiga grund i anställdas sjuklöneperiod. Nivån på differensen är en följd av en rad olika avgiftsförändringar som gjorts under det senaste decenniet. Det är därför lämpligt att nu även se över storleken på differensen i samband med att nya nivåer föreslås för sjukförsäkringsavgiften. Den del av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare som skall täcka utgifterna för anställdas sjukpenning kan beräknas som kvoten mellan förväntade sjukpenningutgifter för anställda och underlaget för arbetsgivaravgiften. Regeringen föreslår att sjuklöneperioden skall förkortas från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998. Detta innebär att statens utgifter för sjukpenning åt anställda höjs fr.o.m. detta datum. Med hänsyn till denna höjning av sjukpenningutgifterna bör den del av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som skall täcka utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå till 1,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. År 1999 ökar statens utgifter för anställdas sjukpenning ytterligare eftersom förkortningen av sjuklöneperioden fr.o.m. 1999 omfattar ett helår. Med hänsyn till detta bör den del av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som finansierar utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå till 1,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999. För egenföretagare skall sjukförsäkringsavgiften vid en karensdag beräknas. Eftersom samtliga anställda endast har en karensdag kan den avgift som fullt ut skulle finansiera anställdas sjukpenning om sjuklöneperioden slopades tillämpas för egenföretagare med en karensdag. Under förutsättning att sjuklöneperioden inte påverkar sjukskrivningsbeteendet skulle sjukpenningutgifterna för anställda uppgå till 20,3 miljarder kronor om sjuklöneperioden avskaffades. Balans mellan utgifter och inkomster skulle erhållas om den del av avgiften som finansierar sjukpenningutgifterna sattes till 2,66 procent. Enligt regeringens bedömning bör således den del av egenföretagares sjukförsäkringsavgift som skall finansiera sjukpenning vid en karensdag uppgå till 2,66 procent. Beräkningen av den del av egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift som skall finansiera sjukpenningen förutsätter att skillnaden i sjuktal mellan anställda och egenföretagare inte bör påverka avgiftens storlek. Detta är rimligt eftersom sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivarna inte är differentierad med hänsyn till skillnader i risk mellan olika yrken och branscher. Den del av sjukförsäkringsavgiften som skall täcka kostnaderna för de övriga sjukförsäkringsutgifter som anges i SAL, inklusive folkpension i form av förtidspension och en del av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader, kan beräknas till 6,0 procent för både arbetsgivare och egenföretagare. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen blir därför 7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998 och 7,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999. För egenföretagare blir sjukförsäkringsavgiften 8,66 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Det föreslås därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från 2,94 till 7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998 och till 7,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999 och att sjukförsäkringsavgiften för dem som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs från 3,62 till 8,66 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Kostnadsansvaret för läkemedelsförmåner och förbrukningsartiklar vid inkontinens överförs fr.o.m. år 1998 till kommunsektorn (prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58). Staten kommer dock att kompensera kommunsektorn för överföringen av detta kostnadsansvar. Vissa justeringar behöver göras i SAL för att det skall framgå att sjukförsäkringsavgiften även i framtiden avses finansiera läkemedelssubventioner. Det bör också tydligare framgå vad sjukförsäkringsavgiften i övrigt skall finansiera. Regeringen föreslår därför ett förtydligande av 4 kap. 1 § SAL så att det klart framgår att sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap., föräldrapenningförmåner enligt 4 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap., rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. AFL, pensionstillskott till förtidspension enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. Höjningarna av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 och den 1 januari 1999. Samtliga övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. 8.3.5 Folkpensionsavgiften Regeringens förslag: Folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86 procent till 6,83 procent av avgiftsunderlaget. För dem som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs folkpensionsavgiften från 6,03 procent till 6,83 procent. Endast särskilda folkpensionsförmåner i form av bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer, handikappersättning och vårdbidrag finansieras helt av statsmedel. Skälen för regeringens förslag: Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen (4 kap. 2 § SAL). Ålders-, förtids- och efterlevandepensioner från folkpensioneringen finansieras, förutom av socialavgifter, av statsmedel. Särskilda folkpensionsförmåner finansieras enbart av statsmedel (19 kap. 3 § AFL). Folkpensionsavgiften uppgår för närvarande till 5,86 procent för arbetsgivare och till 6,03 procent för egenföretagare (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL). Folkpensionsavgifterna beräknas inbringa 45,8 miljarder kronor år 1998, varav 1,0 miljarder kronor i egenavgifter. Någon försäkringsmässig grund till en skillnad i avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare föreligger inte. Nivån på folkpensionsavgiften bör därför vara densamma för de två grupperna. Samtliga särskilda folkpensionsförmåner finansieras för närvarande av statsmedel. En ändring föreslås i 19 kap. 3 § AFL som innebär att endast de särskilda folkpensionsförmånerna bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer (kostnad 9,6 miljarder kronor 1998), handikappersättning (1,0 miljarder kronor) och vårdbidrag (1,6 miljarder kronor) finansieras med statsmedel fr.o.m. år 1998. Folkpension i form av förtidspension bör, enligt vad som tidigare föreslagits, finansieras med sjukförsäkringsavgiften. Kostnaden för resterande folkpensioner och särskilda folkpensionsförmåner kan totalt beräknas uppgå till 53,3 miljarder kronor under år 1998, varav folkpension i form av ålderspension 52,5 miljarder kronor (inkl. pensionstillskott, barn- och hustrutillägg och särskilt pensionstillägg) och efterlevandepension 0,8 miljarder kronor (inkl. omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension, pensionstillskott till dessa förmåner och barnpension). Ett avgiftsuttag på 6,83 procent kan för år 1998 beräknas inbringa 53,3 miljarder kronor, varför balans kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkterna och de utgifter som folkpensionsavgiften skall finansiera. Det föreslås därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86 till 6,83 procent och att folkpensionsavgiften för dem som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs från 6,03 till 6,83 procent. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. 8.3.6 Arbetsskadeavgiften Regeringens förslag: Arbetsskadeavgiften för den som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från 1,40 procent till 1,38 procent av avgiftsunderlaget. Skälen för regeringens förslag: Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden. Fondens tillgångar skall finansiera kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser samt försäkringens förvaltningskostnader. Socialavgifter till arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut med 1,38 procent för arbetsgivare och 1,40 procent för egenföretagare (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL). Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för 1998 beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor. Arbetsskadefonden uppvisade vid utgången av 1996 ett ackumulerat underskott på 15,9 miljarder kronor. Det årliga överskottet, som 1998 kan beräknas uppgå till 4,8 miljarder kronor, medför att skulden minskar för varje år med oförändrad avgift. Enligt Riksförsäkringsverkets beräkningar förväntas skulden vara borta år 2000. Den skuld som arbetsskadefonden för närvarande har kan motivera en oförändrad nivå på avgiftsuttaget. Skillnaden i avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare är dock inte försäkringsmässigt motiverad. Arbetsskadeavgiften för den som har inkomst av annat förvärvsarbete bör därför sänkas till 1,38 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Förslaget föranleder en ändring i 3 kap. 1 § SAL. 8.3.7 Förändring av det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd av kortare sjuklöneperiod Regeringens förslag: Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att den allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 procent. Skälen för regeringens förslag: När sjuklöneperioden förlängdes från 14 till 28 dagar den 1 januari 1997 kompenserades arbetsgivarkollektivet för hälften av den totala kostnaden som förlängningen av sjuklöneperioden innebar genom en sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter. Mot bakgrund av att regeringen föreslår att sjuklöneperioden återställs till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998 föreslår regeringen att kompensationen återtas genom att det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999. Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift uppgår för närvarande till 32,92 procent. Enligt gällande regler uppgår den allmänna löneavgiften till 3,70 procent år 1998. De föreslagna förändringarna av arbetsgivaravgifterna innebär att uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med 0,67 procentenheter år 1998 och med 0,64 procentenheter år 1999 i förhållande till gällande regler för dessa år. För att det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift skall öka med 0,11 procentenheter mellan år 1997 och 1998 och med 0,14 procentenheter mellan år 1997 och 1999 måste därför den allmänna löneavgiften höjas med 0,78 procentenheter. Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift fr.o.m. den 1 januari 1998 fastställs till 4,48 procent. Tillsammans med de föreslagna förändringarna av arbetsgivaravgifterna uppnås därmed en höjning av det samlade avgiftsuttaget på 0,11 procentenheter 1998 och en höjning med ytterligare 0,03 procentenheter 1999. Förslaget innebär att en lika stor allmän löneavgift tas ut från arbetsgivarna och egenföretagarna. Detta medför att det samlade uttaget av allmän löneavgift och egenavgifter blir 31,25 procent, dvs. samma nivå som för närvarande. Regeringen har i prop. 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m. aviserat att arbetsgivarna bör kompenseras för den kostnadsökning som uppkommer med anledning av den höjda ersättningsnivån från 75 till 80 procent under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 januari 1998. Den aviserade förändringen gjordes mot bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14 dagar medför att den höjda ersättningsnivån får en betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets sjuklönekostnader. Efter förkortningen av sjuklöneperioden kommer höjningen av ersättningsnivån medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5 miljarder kronor. Regeringen gör nu den bedömningen att arbetsgivarkollektivet inte skall kompenseras för denna kostnadshöjning. Till följd av förkortningen av sjuklöneperioden och de förändrade avgiftssatserna kommer arbetsgivarkollektivets kostnader för arbetskraft (inkl. sjuklönekostnader) att minska med omkring 0,6 miljarder kronor, trots att någon kompensation för den höjda ersättningsnivån inte görs. 8.3.8 Den särskilda löneskatten och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkring m.m. Regeringens förslag: Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från 23,52 procent till 24,26 procent. Likaså sker en justering av schablonavdraget för särskild löneskatt. Den särskilda premieskatten enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring m.m. höjs med 0,34 procentenheter för försäkringsföretag och med 1,11 procentenheter för övriga skattskyldiga. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler kommer den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader för år 1998 att uppgå till 23,52 procent av avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten skall motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de principer som fastslogs i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110), som summan av egenföretagarnas folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften av övriga egenavgifter och den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Den allmänna pensionsavgiften på en procent har inte inkluderats i beräkningen av skattedelen i socialavgifterna. När denna beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna avgiftsnivåerna, varvid liksom tidigare 1 procentenhet av den allmänna pensionsavgiften undantas vid beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26 procent av avgiftsunderlaget. Med anledning av pensionsreformen och förändringar av socialförsäkringarna inom ohälsoområdet kommer regeringen att se över beräkningsschablonen för den särskilda löneskatten. Med utgångspunkt i de regler som för närvarande gäller för 1998 förväntas intäkterna från den särskilda löneskatten uppgå till 12,8 miljarder kronor. En höjning av den särskilda löneskatten från 23,52 till 24,26 procent kan förväntas ge upphov till en förstärkning av statsbudgeten på 0,41 miljarder kronor brutto. Den varaktiga nettobudgetförstärkningen för offentlig sektor kan uppskattas till hälften av detta belopp. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att den särskilda löneskatten enligt lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från 23,52 till 24,26 procent. Som en konsekvens av nämnda höjning bör även schablonavdraget för särskild löneskatt höjas från 18 till 20 procent av underlaget. Förslaget föranleder en ändring i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och punkt 7 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). Förändringen av den särskilda löneskatten föranleder även en förändring av premieskatten enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring m.m.. Skattesatsen för försäkrings- företag föreslås bli höjd från 44,66 till 45,00 procent av beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till 81,83 procent av beskattningsunderlaget. Dessa skattehöjningar kan förväntas ge en bruttobudgetförstärkning på 0,01 miljarder kronor. Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. 8.3.9 Sammanfattning av förslagen om förändrade avgiftsnivåer Förslagen till nya nivåer på socialavgifter m.fl. avgifter sammanfattas i nedanstående tabell. GÄLLANDE REGLER 1998 (PROCENT) FÖRSLAG TILL NYA AVGIFTER (PROCENT) Allmänna egenavgifter Sjukförsäkringsavgift 5,95 Pensionsavgift 1,00 6,95 Arbetsgivaravgifter Tilläggspensionsavgif t 13,00 6,40 Sjukförsäkringsavgift 2,94 7,90 (7,93 fr.o.m. 1999) Folkpensionsavgift 5,86 6,83 Övriga oförändrade arbetsgivaravgifter 8,21 8,21 Egenavgifter Tilläggspensionsavgif t 13,00 6,40 Sjukförsäkringsavgift 3,62 8,66 Folkpensionsavgift 6,03 6,83 Arbetsskadeavgift 1,40 1,38 Övriga oförändrade egenavgifter 3,50 3,50 Allmän löneavgift 3,70 4,48 Särskild löneskatt 23,52 24,26 Särskild premieskatt gruppliv Försäkringsföretag 44,66 45,00 Övriga skattskyldiga 80,72 81,83 8.4 Förmögenhetsskatten Regeringens förslag: Aktier som var inregistrerade på börsens A-lista den 29 maj 1997 eller senare görs skattepliktiga. Skattefriheten för huvuddelägares innehav av aktier utvidgas till att omfatta bolag som har inregistrerats på A-listan före år 1992 om förutsättningarna för huvuddelägarskap var uppfyllda vid utgången av år 1991. Marknadsnoterad aktie skall tas upp till 80 procent av noterat värde. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har under våren 1997 antagit en ny förmögenhetsskattelag. I denna har avseende aktier i huvudsak samma regler som tidigare gällt införts, vilket innebär att aktier som är inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs aktier som är noterade på börsens A-lista, är skattepliktiga och skall tas upp till noterat värde. Den skattefrihet som vid 1997 års taxering gällde för aktier som inregistrerats på A-listan efter utgången av år 1991 har dock begränsats till att gälla endast för s.k. huvuddelägare. Med huvuddelägare avses aktieägare som, ensam eller tillsammans med närstående, vid tidpunkten för inregistreringen innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna i bolaget. För aktier som är noterade på börsens OTC- respektive O-listor kvarstår den tidigare gällande skattefriheten. Denna åtskillnad i beskattningen av aktier på olika börslistor motiverades med önskemålet att skapa goda villkor för investeringar i små och medelstora företag jämfört med stora företag, där investeringarna närmast uteslutande har karaktär av kapitalplaceringar. Gränsdragningen mellan noterade aktier som är skattefria respektive skattepliktiga har föranlett flera bolag att under senare tid flytta från A-listan till annan börslista i syfte att aktieägarna skall undgå förmögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en sådan förflyttning. Att bolag som har kvalificerat sig för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned till lägre rankade listor är enligt regeringens mening olämpligt. Ett sådant förfarande får negativa konsekvenser och då särskilt för den svenska aktiemarknaden och företagens möjligheter att anskaffa riskkapital samt leder även till ett minskat förmögenhetsskatteunderlag. För att förhindra fortsatta förflyttningar till förmögenhetsskattefria listor och samtidigt upprätthålla den beskattning som riksdagen har beslutat om, föreslår regeringen att aktier som varit A-listade den 29 maj 1997, dvs. den dag riksdagen beslutade förmögenhetsskattelagen, eller senare, skall förmögenhetsbeskattas även om bolaget har lämnat A- listan. Definitionen av huvuddelägare skiljer på ägarförhållandena i bolag som har inregistrerats på börsen före respektive från och med år 1992. Denna gränsdragning bygger på den indelning i skattepliktiga och ej skattepliktiga aktier som har tillämpats fr.o.m. 1992 års taxering. Även om gränsdragningen bygger på objektiva förhållanden och har tillämpats sedan relativt lång tid tillbaka är den från andra synvinklar mindre lämplig. Regeringen föreslår därför att regeln ändras så att den kommer att omfatta även aktieägare i bolag som har inregistrerats på börsen före år 1992. Villkoret för skattefrihet bör i detta fall vara att aktieägaren uppfyllde kraven enligt huvuddelägardefinitionen vid utgången av år 1991. Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga börsaktier fr.o.m. 1997 års taxering skulle tas upp till noterat värde. Genom denna värderingsregel motverkades i viss mån den inkomstskatteförmån som ligger i att en värdestegring på aktier inte beskattas förrän aktien realiseras. En på detta sätt utformad värderingsregel får anses vara materiellt korrekt. Samtidigt kan inte bortses från att den nya värderingsregeln leder till ökade spänningar i beskattningen gentemot sådana tillgångar som inte förmögenhetsbeskattas. Det finns därför anledning att genom en någon lägre värdering av de skattepliktiga aktierna minska denna spänning. Regeringen föreslår att skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande tillgångar skall tas upp till 80 procent av noterat värde. För att motverka incitament till skatteplanering bör även fordran avseende aktier o.d. vara skattepliktig. En utvidgning av fordringsbegreppet görs därför. Förslagen föranleder ändringar i 3, 12, 17 och 18 §§ lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Riksdagen har under våren 1997 även antagit en ny lag om betalning av skatter och avgifter, skattebetalningslagen (1997:483). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och ersätter bl.a. uppbördslagen (1953:272). Uppbördslagen tillämpas fortfarande i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkom- mande skatt avseende 1998 års taxering eller tidigare års taxeringar. Med anledning av den nya lagen föreslås nu följdändringar i 4 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt och 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om begränsning av skatt. Vad gäller skattemyndighetens skyldighet att förtrycka förmögenhetsuppgifter i den förenklade självdeklarationen som infördes i samband med den nya förmögenhetsskattelagen bör en begränsning göras för att rationalisera förfarandet. Regeringen föreslår att skattemyndigheten endast skall förtrycka uppgifter om skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla skulder om myndigheten av befintliga uppgifter kan anta att beskattningsbar förmögenhet uppkommer. När det gäller kontrolluppgifts-skyldigheten för upplupen avkastning på fordringar, har Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen i en skrivelse anfört att det visat sig praktiskt ogörligt att lämna sådan uppgift redan vid 1998 års taxering. Regeringen föreslår därför att uppgift om upplupen avkastning inte skall behöva lämnas vid 1998 års taxering. Förslagen medför ändringar i 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-uppgifter och i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om ändring av nämnda lag. 8.5 Reseavdrag Regeringens förslag: Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats med egen bil respektive för resor i tjänsten med egen bil höjs från 13 kronor per mil till 15 kronor per mil. Gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från 6 000 kronor till 7 000 kronor. De nya reglerna föreslås tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Skälen för regeringens förslag: Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med egen bil medges för närvarande med 13 kronor per mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten eller i näringsverksamhet. Beloppet skall i dessa fall täcka de rörliga kostnader i form av bl.a. slitage, bensin och reparationer som den skattskyldige förorsakas när han eller hon använder bilen för resorna. Såvitt gäller kostnaden för slitage beaktas endast det rena slitaget, dvs. värdeminskning som beror på bilens åldrande beaktas inte. De kostnader som avdraget skall täcka är således de som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Det schablonmässigt beräknade beloppet för resekostnader med egen bil har införts i syfte att förenkla reglerna. När det avdragsgilla beloppet skall bestämmas är det emellertid önskvärt att det läggs på en sådan nivå att det inte behöver ändras alltför ofta och att beloppet för flertalet skattskyldiga täcker de faktiska rörliga kostnaderna för bilen. Nuvarande schablon har gällt sedan inkomståret 1993. Det finns därför anledning att pröva huruvida den nu gällande nivån står i ett rimligt förhållande till de faktiska rörliga kostnaderna. Bl.a. mot bakgrund av att bensinpriserna för närvarande ligger nära nog en krona över den genomsnittliga nivån för år 1996 har regeringen funnit att så inte är fallet utan att det finns anledning att justera upp nivån. Med hänsyn till önskemålet att den nya nivån skall kunna bestå ett antal år bör en uppjustering ske med två kronor per mil, vilket innebär att avdrag skall medges med 15 kronor per mil. Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen får oavsett färdsätt göras endast till den del kostnaderna överstiger 6 000 kronor. I samband med att avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet samt i tjänsten föreslås höjas är det med hänsyn till de offentliga finanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande profil motiverat att höja det icke avdragsgilla beloppet från 6 000 kronor till 7 000 kronor. En förhöjd beloppsgräns för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen – från 6 000 kronor till 7 000 kronor – innebär att höjningen av kostnadsavdraget för bilresor ger en skattelättnad för dem som har en årliga körsträcka till och från arbetet som överstiger 500 mil (eller 2,3 mil per dag vid 220 arbetsdagar per år). Det innebär att åtgärden särskilt inriktas mot dem med förhållandevis långa avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 8.6 Energiskattefrågor 8.6.1 Produktionsskatten på el Regeringens bedömning: Regeringen avser att ta ställning till frågan om produktionsskatt på el när översynen av energibeskattningen inom Regeringskansliet har avslutats. Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning behandlades vissa energiskattefrågor, bl.a. produktionsskatten på kärnkraft. Regeringen meddelade att den avsåg att senast i budgetpropositionen för år 1998 återkomma till frågan om nivån och utformningen av produktionsskatten på el. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) upprepade regeringen att den avsåg att återkomma till frågan om nivån och utformningen av produktionsskatten på el. I propositionen om en uthållig energiförsörjning uttalade regeringen att den, om den bedömer att produktionsskatten bör behållas, skall överväga om det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nuvarande skatten på kärnkraftsproducerad el med en fast skatt som är oberoende av produktionsnivån. En promemoria har i juni 1997 tagits fram inom Finansdepartementet med ett förslag till en skatt på kärnkraft som baserar sig på reaktorernas högsta tillåtna effekt. I promemorian framhölls att förslaget inte innebar något ställningstagande i frågan om produktionsskatten bör behållas eller ej. Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser har därvid avstyrkt att en ändring av kärnkraftsbeskattningen görs nu mot bakgrund av den genomgripande översyn av energibeskattningen som skall ske inom Regeringskansliet. Frågan om produktionsskatten på el bör med hänsyn härtill ingå som en del i arbetet med den nämnda översynen av energibeskattningen. Regeringen föreslår således nu inga förändringar i rådande lagstiftning. 8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet Regeringens bedömning: Utformningen av ett system med förhöjd energiskatt för elektrisk kraft som förbrukas i elektriska pannor som ingår i en elpanneanläggning bör utredas ytterligare. Avsikten är att presentera ett förslag under våren 1998 med ikraftträdande den 1 juli samma år. Bakgrunden till regeringens bedömning: Regeringen föreslog i proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning åtgärder för att under de närmaste åren ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket med minskad elanvändning och ny el- och värmeproduktion från förnybara energikällor. För dessa åtgärder föreslogs att 3,1 miljarder kronor skulle anvisas under en femårsperiod. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Regeringen föreslog i ovannämnda proposition också att åtgärder skall vidtas för att minska användningen av el i fjärrvärmesystemet. I propositionen pekade regeringen på att ca 3 TWh el per år under de senaste tre åren har använts i fjärrvärme-nätens elpannor. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var utnyttjandet högre, 5 - 6 TWh per år. En minskad användning av elpannorna kan således bidra till en minskad elanvändning under ett normalår. Regeringen aviserade att den avsåg att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för år 1998 med förslag till åtgärder för att påskynda en minskning av elanvänd- ningen i fjärrvärmesystemen. En utgångspunkt skall vara att elanvändningen skall minskas främst när så är ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och värme- försörjningssystemet. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) angav regeringen att det i väntan på att elmarknaden skall fungera fullt ut är lämpligt att ta ytterligare ett steg i omvandlingen från produktionsskatten på elektrisk kraft till den nuvarande konsumtionsskatten på el. Regeringen föreslog en sänkning med 1,21 procentenheter av fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk. Den nya skattesatsen föreslogs bli 2,21 procent från den 1 januari 1998. Samtidigt upprepade regeringen att den avsåg att återkomma till frågan om nivån på och utformningen av produktionsskatten på el. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet. 1996/97: FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:442). Det tas inte ut någon energiskatt på el som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling. Enligt riksdagens beslut skall energiskatt från den 1 januari 1998 tas ut med 9,6 öre per kWh i vissa norrlandskommuner, 12,9 öre för el som förbrukas inom el-, gas-, vatten- och värme- försörjningen och 15,2 öre i övriga fall. Det innebär alltså att energiskatten på el som förbrukas i elpannor i fjärrvärmesystemet kommer att uppgå till 12,9 öre per kWh, utom i vissa norrlandskommuner där den lägre skattesatsen 9,6 öre istället skall tas ut. Skatten på olja, som är ett alternativt bränsle i värmeproduktionen, kommer att uppgå till belopp motsvarande 18 öre per kWh. S.k. avkopplingsbara elpannor har länge använts inom industrin och fjärrvärmeverken för att utnyttja el under tider då elpriset är lågt. Under 1970-talet och 1980-talets första hälft ökade användningen av elpannor beroende på det höga oljepriset. Under åren 1984-1991 var elen till elpannor skattebefriad under förutsättning att pannorna inte utnyttjades när fossilt bränsle användes i det svenska elproduktionssystemet. I fjärrvärmesystemen används normalt elpannor jämsides med bränsleeldade pannor. Elpannorna är därför avkopplingsbara i den meningen att de kan stängas av samtidigt som värmebehovet tillgodoses med hjälp av bränslepannor. Efter år 1991 har användningen av el i fjärrvärmesystemet varierat från år till år och uppgick enligt NUTEK:s statistik under åren 1992 - 1995 till 5,8 TWh, 5,3 TWh, 2,6 TWh och 3,2 TWh. År 1996 användes enligt preliminära uppgifter från Fjärrvärmeföreningen 1,7 TWh el i fjärrvärmeverkens elpannor. Sedan skattebefrielsen för el till s.k. avkopplingsbara elpannor upphörde år 1991 har motivet för att göra dem ”avkopplingsbara” minskat väsentligt. Andra typer av leveranskontrakt, som inte innefattar någon förbindelse från kundens sida att vara avkopplingsbar, tillämpas också numera. Skälen för regeringens bedömning: Enligt Energikommissionens prognoser (SOU 1995:139) är ett minskat utnyttjande av el i fjärrvärmenäten den anpassningsåtgärd som först tillgrips på elmarknaden för att möta tendenser till elprisstegring. Det är en anpassning som kan ske snabbt och utan nyinvesteringar. Den kan väntas ske före andra åtgärder som t.ex. ett ökat utnyttjande av oljekondensanläggning- arna. I kommissionens scenarier förutsattes att användningen av el i elpannorna skulle minska som en följd av ökade elpriser. Den minskade elproduktionen skulle således balanseras i dessa kalkyler med en minskad elanvändning som en följd av stigande generella elpriser. En minskad användning av el i fjärrvärmesystemen, som är resultatet av en riktad skattehöjning, kan beräknas att få en liknande effekt. Tekniskt kan detta ske genom en höjning av energiskatten på el som förbrukas i elpannor. Elanvänd- ningen bör minskas främst när så är ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under sommarmånaderna, då det normalt finns god tillgång på vattenkraft, fyller elpannorna en viktig reglerande funktion. En förhöjd skattesats bör därför inte gälla under den perioden. Därmed kan vattenkraften fortsätta att användas effektivt under s.k. våtår, då vattentillrinningen under vårfloden inte kan tas till vara i vattenmagasinen. Höjningen bör därför inskränkas till att gälla endast under perioden november – april. Av administrativa skäl bör endast pannor med en installerad effekt överstigande 1 MW omfattas. Vissa definitionsfrågor bör ytterligare utredas innan regeringen kan lämna sitt förslag. Förslaget bör även remissbehandlas. Regeringen avser att under våren 1998 presentera ett förslag till beskattning av el som används i fjärrvärmesystemens elpannor med ikraftträdande den 1 juli 1998. 8.6.3 Principer för beviljande av pilotprojektsdispenser avseende etanol Enligt nu gällande EG-rätt skall alla fordonsbränslen beskattas lika. Detta framgår av rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), det s.k. mineraloljedirektivet. Regeringen får dock enligt 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse från energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som används inom ramen för pilotprojekt som syftar till att utveckla mer miljövänliga bränslen, s.k. pilotprojektsdispenser. Bestämmelsen grundar sig på artikel 8.2 d i mineraloljedirektivet. För etanolens del har regeringens hittillsvarande praxis inneburit att etanol för ren etanoldrift helt har befriats från energi- och koldioxidskatt. Etanol i bränsleblandningar har befriats från koldioxidskatt men erhållit en reducerad energiskattesats. För år 1997 uppgår den reducerade skattesatsen till 90 öre per liter. Regeringens praxis har grundat sig på de uttalanden som gjordes vid införandet av lagen om skatt på energi. Där sades att pilotprojektsbestämmelsen skulle tillämpas så att någon faktisk förändring av beskattningen av motoralkoholer och vegetabiliska bränslen inte skulle ske jämfört med vad som gällde innan vårt EU- medlemskap (prop. 1994/95:54 s. 58, bet. 1994/95:SkU4 s. 46). Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett nytt energibeskattningsdirektiv, som bl.a. innebär att medlemsländerna fritt och efter egen bedömning kan besluta om skattelättnader för biobränslen, KOM(97)30 slutlig. Sverige stöder i stort förslaget och verkar för ett snart antagande. Det är dock oklart när enighet kan nås om utformningen av ett nytt direktiv. Innan ett nytt direktiv antagits måste därför skattelättnader för etanol som fordonsbränsle åstadkommas genom ovan nämnda dispensförfarande. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med anledning av skatteförslagen i betänkandena från Skatteväxlingskommittén och Alternativbränsleutredningen. Regeringen anser dock att det finns anledning att i ett kortare tidsperspektiv vidta särskilda åtgärder för att främja en bredare introduktion av biobränslen som fordonsbränsle och bedömer att det under en betydande tid kommer att behövas skattelättnader i syfte att tillförsäkra biobränslen en tillräcklig kostnadsfördel i förhållande till fossila bränslen. Det är dock svårt att uppnå en tillräcklig kraft i introduktionen av etanol så länge tillgången är beroende av tillfällig import. För en mer stabil och långsiktig försörjning med etanol krävs att den svenska marknaden är tillräckligt omfattande för att kunna ge utrymme för en inhemsk tillverkning. Härvid är dock att märka att internationella regler om ickediskriminering respektive gemenskapsrättens villkor för statsstöd måste iakttas. Det innebär bl.a. att det inte är möjligt att skattemässigt göra åtskillnad mellan inhemska och importerade bränslen. En svensk etanolproduktion måste således kunna konkurrera med utländska producenter av egen kraft. I avvaktan på ett nytt och mer tillfredsställande EG- direktiv avser regeringen att vid prövningar av ansökningar om skattelättnader för biobränslen utgå från följande riktlinjer. Dispenser kommer att under åren 1997-1999 normalt att beviljas för perioden fram till utgången av år 2003. Därefter kommer dispenser att beviljas för det innevarande och de två därpå följande åren. Dispenser som löper ut kommer normalt att förlängas på tre år i taget på oförändrade villkor, såvida inte förutsättningarna förändrats på ett väsentligt sätt. Vid dessa återkommande kontrollstationer skall hänsyn tas dels till nya fakta om bränslenas miljö- och hälsoegenskaper, dels till hur kostnadsrelationen mellan biobränslen och fossila bränslen utvecklats, samt vidare till om gemenskapsrätten ändrats. Regeringen kommer, liksom i dag, att generellt medge befrielse från koldioxidskatt för alla biobränslen. Vidare kommer, i likhet med vad som hittills gällt, bioetanol för ren etanoldrift att vara befriat från energiskatt. Regeringen kommer även att medge hel befrielse från energiskatt för bioetanol som används för inblandning i bensin och dieselolja och för etanoldelen i etyl-tertiär-butyl-eter (ETBE). Enligt nu gällande finansieringsprinciper skall regeländringar finansieras genom andra regeländringar. I den utsträckning som de framtida dispenserna svarar mot tidigare beviljade dispenser krävs ingen tillkommande finansiering. Däremot krävs en finansiering av dels befrielsen från energi- och koldioxidskatt för etanoldelen i ETBE, dels befrielsen från energiskatt för etanol som används för inblandning i bensin och dieselolja. Enligt regeringens bedömning kommer en ändring av praxis för de närmaste två åren att innebära helt försumbara intäktsbortfall. Därefter, när bl.a. en större inhemsk produktion av etanol kan antas ha kommit igång, kan dock skattebortfallet vara mer betydande, upp emot 150 miljoner kr per år. Detta skattebortfall bör lämpligen finansieras genom höjda bränsleskatter. På längre sikt kan framför allt den skattemässiga behandlingen av ETBE medföra skattebortfall i storleksordningen 1 miljard kronor. 8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag Regeringens förslag: Reglerna om skattereduktion enligt lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus förlängs ett år. Det betyder att byggnadsarbeten som utförts under tiden den 1 januari – 31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion. Skälen för regeringens förslag: Skattereduktion för vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus kan medges för sådana arbeten som utförts till och med utgången av 1997. Reduktionen innebär bl.a. att egnahemsägare kan erhålla en skattereduktion om 30 procent på arbetskostnader upp till 35 000 kronor. Reduktionen erhålls efter särskild ansökan vid 1997 och 1998 års taxeringar och den sammantagna maximala skattereduktionen kan uppgå till 10 500 kronor för hela perioden. Skattereduktionen aviserades i prop. 1995/96:198 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet i anslutning till presentationen av 1996 års ekonomiska vårproposition och reglerna trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32, rskr. 1995/96:306, SFS 1996:725). Bakgrunden var att det vid tidpunkten för den ekonomiska vårpropositionen kunde förutses en avmattning av den totala byggnadsverksamheten. Detta gällde särskilt för bostadsbyggandet såväl för nybyggnader som ombyggnader. Som ett led i ansträngningarna att bekämpa arbetslösheten bedömdes det då angeläget att ge en temporär stimulans åt denna sektor. Enligt de bedömningar som nu kan göras kommer aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under en tid framåt. Dock kan förutses en uppgång under slutet av 1998. Mot denna bakgrund finns anledning att förlänga perioden för skattereduktion med ett år till utgången av 1998. Förslaget innebär inga ändringar när det gäller underlaget för beräkning av reduktionen. Inte heller när det gäller det maximala reduktionsbeloppet föreslås några förändringar, vilket innebär att de som redan erhållit maximal reduktion inte kan erhålla någon ytterligare lättnad. Däremot kan de som tidigare inte medgetts eller medgetts mindre reduktion än den maximala få en skattelättnad även för reparationer utförda under 1998. 8.8 Finansiella effekter I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av de olika förslagen på skatte- och avgiftsområdet i denna proposition. De effekter som anges i tabell 8.1 är av flera slag. Den bruttoeffekt som anges utgör den primära budgeteffekten för den skatt som förändras genom den föreslagna åtgärden. Bruttoeffekten anger med något undantag denna primära effekt räknat på helår med antagande att den underliggande skattebasen ej påverkas. Bruttoeffekten avser den offentliga sektorn. De kalenderårseffekter för staten och för den offentliga sektorn som anges i tabellen kan av olika skäl avvika från bruttoeffekterna. För det första är kalendersårseffekterna beräknade kassamässigt, dvs. hänsyn har tagits till olika slag av uppbördsförskjutningar. För det andra uppkommer en avvikelse i förhållande till bruttoeffekten då i flera fall skatte- och avgiftsförändringar får indirekta effekter på baserna för andra skatter eller på offentliga utgifter. Den senare typen av avvikelser kan bero på att en höjd skatt, normalt med viss tidsfördröjning, övervältras från den formellt skattskyldige, skattesubjektet, och därmed påverkar andra skattebaser. Vid en kalenderårsredovisning kan föreligga avvikelser mellan effekterna för staten och effekterna för den konsoliderade offentliga sektorn. Dessa beror av att vissa socialavgifter redovisas på socialförsäkringssektorn men också på att kommunala skattebaser kan påverkas. Slutligen redovisas i tabellen den varaktiga nettobudgeteffekten för offentlig sektor. För skatter som påverkar andra skattebaser och/eller offentliga utgifter kommer denna effekt att avvika från bruttoeffekten. Nettoeffekten mäter budgeteffekten när sådana slag av anpassningar slagit igenom fullt ut. En annan avvikelse i relation till bruttoeffekten – och till kalendersårseffekterna – uppkommer vid temporära åtgärder. För sådana överstiger brutto- och kalender- årseffekterna den varaktiga nettobudgeteffekten. Vid exempelvis en temporär skattelättnad utgörs den varaktiga kostnaden för det offentliga av räntan på summan av de nuvärdesberäknade kalenderårseffekterna. Som ränta används den s.k. statslåneräntan. Effekterna av olika förslag Förslaget till förändrad struktur på socialavgifterna innebär i princip en budgetneutral omläggning, innebärande ett skifte mellan olika slag av allmänna egenavgifter och ett flertal förändringar av socialavgifterna och allmän löneavgift. Det samlade uttaget av dels allmänna egenavgifter, dels socialavgifter och allmän löneavgift, är dock oförändrat. Som en konsekvens av den förändrade avgiftsstrukturen lämnas emellertid också förslag till förändringar i bl.a. den särskilda löneskatten. Det är effekterna av detta som redovisas i tabellen. Den varaktiga nettobudgeteffekten beräknas till 0,20 miljarder kronor. Avvikelserna mellan de olika slagen av effekter beror i huvudsak på att den särskilda löneskatten med tidsfördröjning antas övervältras på löneutrymmet vilket påverkar underlaget för inkomstskatter och socialavgifter. Under denna anpassning uppkommer också vissa effekter på bolagsskatteintäkterna. I samband med att sjuklöneperioden för arbetsgivarna begränsas från 28 till 14 dagar höjs arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter från den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter från den 1 januari 1999. Den varaktiga budgetförstärkningen uppgår till 0,5 miljarder kronor. Avvikelsen mellan å ena sidan den varaktiga nettoeffekten, å andra sidan bruttoeffekten och de olika kalenderårseffekterna, beror på att avgiftshöjningen med viss tidsfördröjning antas påverka löneutrymmet. En liknande mekanism, men i motsatt riktning, förutsätts gälla den lönekostnadsminskning som följer av den förkortade sjuklöneperioden. Höjningen av reseavdraget från 13 kronor per mil till 15 kronor per mil beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,5 miljarder kronor. På grund av uppbördsförskjutningar uppkommer den fulla effekten först 1999. Höjningen av avdragsbegränsningen från 6000 kronor till 7000 kronor beräknas ge en varaktig budgetförstärkning på 0,33 miljarder kronor. Effekten uppkommer under år 1998, då förslaget förutsätts påverka jämkningen av skatten för detta år. De olika justeringarna i förmögenhetsskatten beräknas sammantagna ge en varaktig budgetförstärkning på 0,17 miljarder kronor. Förslaget om att utvidga skatteplikten för de aktier som den 29 maj 1997 eller senare var registrerade på A-listan beräknas ge en budgetförstärkning på ca en miljard kronor. Denna beräkning har gjorts i förhållande till utfallet i frånvaro av regeländringar. Urholkningen av skattebasen på grund av omnoteringar av bolag från A-listan till O/OTC-listorna har för år 1998 (avseende förmögenhetsskatteintäkterna för år 1997) beräknas innebära en budgetförsvagning på en miljard kronor. Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet till att avse dem som var huvuddelägare vid utgången av år 1991 beräknas ge en budgetförsvagning på 0,40 miljarder kronor. Reduktionen av den skattepliktiga andelen för A- aktier från 100 till 80 procent av marknadsvärdet beräknas ge en budgetförsvagning på 0,42 miljarder kronor. Förlängningen av skattereduktionen för byggnadsarbete, det s.k. ROT-avdraget, till att avse arbeten även under 1998 beräknas ge en bruttobudgetförsvagning på 1,5 miljarder kronor. Kassamässigt uppkommer huvuddelen av denna effekt i huvudsak 1999 genom att skattereduktionen påverkar skattebetalningarna detta år. Resterande effekt uppkommer 2000. Genom att åtgärden är temporär blir den varaktiga nettobudgeteffekten betydligt mindre än bruttoeffekten och beräknas uppgå till -0,08 miljarder kronor. TABELL 8.1 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET I BP 98. BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA NETTOEFFEKTER FÖR OFFENTLIG SEKTOR SAMT KASSAMÄSSIGA EFFEKTER FÖR STAT OCH OFFENTLIG SEKTOR. MILJARDER KRONOR BRUTTO- EFFEKT STATEN OFFENTLIG SEKTOR VARAKTIG NETTOEFF EKT 1998 1999 2000 1998 1999 2000 Höjd särskild löneskatt m.m. 0,41 0,3 0,33 0,33 0,21 0,23 0,23 0,20 Höjda arbetsgivaravgifter m.m. 1,07 0,61 0,83 0,85 0,4 0,56 0,56 0,50 Höjt reseavdrag från 13 till 15 kr -0,5 0,03 -0,06 -0,10 -0,4 -0,5 -0,5 -0,5 Höjd avdragsgräns till 7 000 kronor 0,33 0,03 0,05 0,07 0,33 0,33 0,33 0,33 Justeringar i förmögenhetsskatten 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 0,17 varav utvidgad skatteplikt A- aktier 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 0,99 varav utvidgat huvuddelägarbegrepp -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 varav sänkt värdering från 100 till 80 % -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 -0,42 Förlängt ROT-avdrag till 981231 -1,5 0 -1,0 -0,5 0 -1,0 -0,5 -0,08 Summa förslag -0,02 1,14 0,32 0,82 0,71 -0,21 0,29 0,62 Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster budgetåret 1998 . BILAGA 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster budgetåret 1998 Innehållsförteckning 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1998 5 2 Specifikation av statsbudgetens inkomster budgetåret 1998 21 Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1998 1998 1000-tal kronor 1 Rikets styrelse 3 976 700 A Statschefen 72 404 1 Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag 72 404 B Riksdagen och dess ombudsmän 955 960 1 Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag 460 000 2 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag 460 000 3 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag 35 960 C Regeringen m.m. 2 222 155 1 Regeringskansliet m.m., ramanslag 1 870 944 2 Svensk författningssamling, ramanslag 1 011 3 Allmänna val, ramanslag 205 000 4 Stöd till politiska partier, ramanslag 145 200 D Centrala myndigheter 47 057 1 Justitiekanslern, ramanslag 9 199 2 Datainspektionen, ramanslag 24 493 3 Sametinget, ramanslag 13 365 E Mediefrågor 679 124 1 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag 5 659 2 Presstöd, ramanslag 531 579 3 Stöd till radio och kassettidningar, ramanslag 127 300 4 Radio- och TV-verket, ramanslag 8 022 5 Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag 6 564 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 062 814 A Centrala myndigheter och nämnder 1 856 441 1 Konjunkturinstitutet, ramanslag 35 494 2 Riksrevisionsverket, ramanslag 176 625 3 Statskontoret, ramanslag 65 370 4 Statistiska centralbyrån, ramanslag 327 886 1998 1000-tal kronor 5 Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag 70 000 6 Finansinspektionen, ramanslag 110 875 7 Insättningsgarantinämnden, ramanslag 985 8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag 82 644 9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag 769 000 10 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag 1 11 Statens Lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader, ramanslag 8 500 12 Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag 20 000 13 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag 6 292 14 Ekonomiska rådet, ramanslag 1 680 15 Vissa nämnder m.m., ramanslag 1 588 16 Bokföringsnämnden, ramanslag 5 394 17 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag 800 18 Utvecklingsarbete, ramanslag 30 170 19 Kammarkollegiet, ramanslag 23 137 20 Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag 120 000 B Tidsbegränsande åtaganden 189 700 1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag 55 000 2 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag 134 700 C Riksdagens revisorer 16 673 1 Riksdagens revisorer, ramanslag 16 673 3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 662 254 A Skatteförvaltningen och Tullverket 5 662 254 1 Riksskatteverket, ramanslag 356 304 2 Skattemyndigheterna, ramanslag 4 269 581 3 Tullverket, ramanslag 1 036 369 4 Rättsväsendet 21 034 170 A Polisväsendet 11 473 693 1 Polisorganisationen, ramanslag 10 956 709 2 Säkerhetspolisen, ramanslag 516 984 B Åklagarväsendet 814 705 1 Åklagarorganisationen, ramanslag 634 605 2 Ekobrottsmyndigheten, ramanslag 180 100 C Domstolsväsendet m.m. 2 979 279 1 Domstolsväsendet m.m., ramanslag 2 979 279 D Kriminalvården 3 376 390 1 Kriminalvården, ramanslag 3 376 390 E Kronofogemyndigheterna 1 283 651 1 Kronofogdemyndigheterna, ramanslag 1 283 651 1998 1000-tal kronor F Övrig verksamhet inom rättsväsendet 1 106 452 1 Brottsförebyggande rådet, ramanslag 46 864 2 Rättsmedicinalverket, ramanslag 165 709 3 Gentekniknämnden, ramanslag 2 218 4 Brottsoffermyndigheten, ramanslag 9 356 5 Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag 73 645 6 Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag 758 544 7 Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag 19 560 8 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag 8 356 9 Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag 22 200 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 811 310 A Utrikesförvaltningen m.m. 1 763 483 1 Utrikesförvaltningen, ramanslag 1 757 629 2 Nordiskt samarbete, ramanslag 1 452 3 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., ramanslag 4 402 B Internationella organisationer 906 270 1 Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag 464 161 2 Nordiska ministerrådet, ramanslag 274 300 3 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag 24 400 4 Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag 143 409 C Information om Sverige i utlandet 60 583 1 Svenska Institutet, ramanslag 50 748 2 Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag 9 835 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. 57 373 1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag 2 259 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag 9 000 3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), obetecknat anslag 20 324 4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag 10 262 5 Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag 10 004 6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag 5 524 E Övriga utrikespolitiska frågor 23 601 1 Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag 15 801 2 Europainformation m.m., ramanslag 7 800 6 Totalförsvar 41 243 865 A Militärt försvar 37 153 519 1 Försvarsmakten, ramanslag 36 707 400 2 Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag 384 419 3 Ersättning för kroppsskador, ramanslag 61 700 1998 1000-tal kronor B Vissa funktioner inom det civila försvaret 2 638 514 1 Funktionen Civil ledning, ramanslag 473 145 2 Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag 140 974 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag 1 232 554 4 Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag 18 002 5 Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag 31 889 6 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag 99 563 7 Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag 199 500 8 Funktionen Postbefordran, ramanslag 21 700 9 Funktionen Transporter, ramanslag 190 500 10 Funktionen Energiförsörjning, ramanslag 230 687 C Kustbevakningen och nämnder m.m. 483 725 1 Kustbevakningen, ramanslag 426 827 2 Nämnder m.m., ramanslag 11 898 3 Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m., ramanslag 25 000 4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag 20 000 D Stödverksamhet 968 107 1 Totalförsvarets pliktverk, ramanslag 231 750 2 Försvarshögskolan, ramanslag 36 603 3 Försvarets radioanstalt, ramanslag 428 667 4 Försvarets forksningsanstalt, ramanslag 137 343 5 Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag 31 773 6 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat anslag 101 971 7 Internationellt bistånd 11 434 400 A Internationellt utvecklingssamarbete 10 623 600 1 Biståndsverksamhet, reservationsanslag 10 214 267 2 Biståndsförvaltning, ramanslag 409 333 B Samarbete med Central- och Österuropa 810 800 1 Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag 789 800 2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportgarantier, reservationsanslag 21 000 8 Invandrare och flyktingar 3 863 934 A Migrationspolitik 1 748 234 1 Statens invandrarverk, ramanslag 452 402 2 Mottagande av asylsökande, ramanslag 773 650 3 Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag 313 289 4 Utlänningsnämnden, ramanslag 65 388 5 Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag 60 295 6 Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag 83 210 B Invandrares integration 2 115 700 1 Integrationsmyndigheten, ramanslag 45 376 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag 200 000 1998 1000-tal kronor 3 Integrationsåtgärder, ramanslag 57 860 4 Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag 1 713 915 5 Hemutrustningslån, ramanslag 98 549 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 22 499 516 A Hälso- och sjukvård 16 387 184 1 Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag 1 550 000 2 Bidrag till läkemedelsförmånen, ramanslag 13 491 000 3 Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag 939 424 4 Insatser mot aids, ramanslag 65 622 5 Ersättning till Spri, obetecknat anslag 29 700 6 Bidrag till WHO, ramanslag 33 697 7 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, obetecknat anslag 2 591 8 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag 16 800 9 Folkhälsoinstitutet, ramanslag 110 178 10 Smittskyddsinstitutet, ramanslag 98 923 11 Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag 10 853 12 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag 15 517 13 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag 22 879 B Omsorg om äldre och personer med funktionshinder 4 960 950 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag 275 000 2 Statsbidrag till vårdartjänst, ramanslag 189 000 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag 75 394 4 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag 132 194 5 Ersättning för texttelefoner, ramanslag 16 077 6 Bilstöd till handikappade, ramanslag 203 978 7 Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag 4 053 000 8 Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag 8 561 9 Handikappombudsmannen, ramanslag 7 746 C Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik 679 567 1 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och narkotika- förebyggande arbete, obetecknat anslag 52 000 2 Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag 64 341 3 Barnombudsmannen, ramanslag 7 550 4 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag 6 468 5 Statens institutionsstyrelse, ramanslag 503 986 6 Alkoholinspektionen, ramanslag 14 548 7 Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag 674 8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, reservationsanslag 30 000 D Socialstyrelsen 369 636 1 Socialstyrelsen, ramanslag 369 636 E Stöd till forskning 102 425 1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag 94 610 2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 7 569 1998 1000-tal kronor 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 37 192 476 A Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 32 257 900 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag 17 881 000 2 Förtidspensioner, ramanslag 13 375 000 3 Handikappersättningar, ramanslag 1 001 900 B Socialförsäkringsadministration 4 934 576 1 Riksförsäkringsverket, ramanslag 665 012 2 Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4 269 564 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 701 000 A Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 701 000 1 Ålderspensioner, ramanslag 52 492 000 2 Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag 555 000 3 Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag 9 654 000 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 35 813 561 A Ekonomisk trygghet för familjer och barn 35 813 561 1 Allmänna barnbidrag, ramanslag 17 018 000 2 Föräldraförsäkring, ramanslag 14 759 000 3 Underhållsstöd, ramanslag 2 125 661 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag 24 000 5 Barnpensioner, ramanslag 291 000 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag 1 595 900 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 42 723 356 A Ersättning vid arbetslöshet 42 723 356 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 40 681 334 2 Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag 2 042 022 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 47 541 952 A Arbetsmarknad 33 922 550 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 4 118 585 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag 21 043 793 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag 6 596 798 4 Europeiska socialfonden m.m., ramanslag 2 100 600 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag 11 274 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshets- försäkring, ramanslag 51 500 B Arbetsliv 5 484 529 1 Arbetarskyddsverket, ramanslag 365 196 2 Arbetslivsinstitutet, ramanslag 208 361 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., ramanslag 261 485 4 Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag 24 752 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, ramanslag 212 217 1998 1000-tal kronor 6 Bidrag till Samhall AB, ramanslag 4 356 419 7 AMU-gruppen AB, ramanslag 9 514 8 Arbetsdomstolen, ramanslag 15 849 9 Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag 2 339 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag 55 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag 4 147 12 Internationella avgifter, ramanslag 24 195 C Jämställdhet mellan kvinnor och män 31 081 1 Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag 13 943 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag 13 706 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag 3 432 D Staten som arbetsgivare 8 103 792 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag 3 000 2 Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag 8 042 900 3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, ramanslag 57 892 15 Studiestöd 21 333 755 A Studiestöd 21 333 755 1 Studiehjälp m.m., ramanslag 2 139 056 2 Studiemedel m.m., ramanslag 9 904 570 3 Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag 8 624 280 4 Bidrag för kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag 63 773 5 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag 23 073 6 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag 61 632 7 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, ramanslag 517 371 16 Utbildning och universitetsforskning 27 050 554 A Barnomsorg, skola och vuxenutbildning 5 181 740 1 Statens skolverk, ramanslag 236 995 2 Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag 163 360 3 Forskning inom skolväsendet, ramanslag 7 873 4 Genomförande av skolreformer, ramanslag 83 971 5 Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag 116 623 6 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag 20 936 7 Specialskolor och resurscenter, ramanslag 418 943 8 Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag 258 336 9 Sameskolstyrelsen, ramanslag 33 714 10 Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag 118 091 11 Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag 67 108 12 Statens skolor för vuxna, ramanslag 38 155 13 Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag 134 236 14 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag 3 474 333 15 Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling, ramanslag 9 066 1998 1000-tal kronor B Universitet och högskolor m.m. 19 198 839 1 Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag 766 767 2 Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 952 889 3 Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag 1 165 260 4 Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 977 689 5 Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag 926 126 6 Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 784 320 7 Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag 647 173 8 Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 776 182 9 Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag 677 386 10 Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 522 150 11 Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag 638 344 12 Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 343 420 13 Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag 295 824 14 Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 603 168 15 Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag 676 183 16 Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 506 043 17 Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag 351 662 18 Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag 178 285 19 Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag 22 248 20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag 53 284 21 Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag 168 506 22 Högskolan i Dalarna: Grundutbildning, ramanslag 186 586 23 Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag 186 991 24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag 127 659 25 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag 201 819 26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag 127 406 27 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag 274 584 28 Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag 150 031 29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag 126 990 30 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag 94 030 31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag 225 300 32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag 273 355 33 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag 40 725 34 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag 33 997 35 Konstfack: Grundutbildning, ramanslag 96 727 36 Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag 45 749 37 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag 81 574 38 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag 280 765 39 Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag 351 669 40 Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag 267 925 41 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag 13 352 42 Södertörns högskola: Grundtbildning, ramanslag 99 006 43 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag 21 924 44 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag 1 462 630 45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag 350 984 46 Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag 438 686 47 Sunet, ramanslag 37 292 48 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag 1 568 174 C Högskolemyndigheter 391 483 1 Högskoleverket, ramanslag 127 667 1998 1000-tal kronor 2 Verket för högskoleservice, ramanslag 9 892 3 Centrala studiestödsnämnden, ramanslag 253 924 D Nationella och internationella forskningsresurser 2 219 603 1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag 88 858 2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag 21 205 3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag 205 750 4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 10 239 5 Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag 332 272 6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 9 806 7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag 709 769 8 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 19 714 9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag 237 692 10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 8 048 11 Rymdforskning, ramanslag 118 925 12 Kungl. biblioteket, ramanslag 193 061 13 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag 8 183 14 Institutet för rymdfysik, ramanslag 37 296 15 Polarforskningssekretariatet, ramanslag 22 237 16 Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag 9 654 17 Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag 124 095 18 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag 62 799 E Gemensamma ändmål 58 889 1 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag 36 365 2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag 22 524 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 334 967 A Allmän kulturverksamhet 314 333 1 Statens kulturråd, ramanslag 26 920 2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete, ramanslag 130 075 3 Kulturåret 1998, reservationsanslag 83 636 4 Nationella uppdrag, ramanslag 6 000 5 Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel, obetecknat anslag 67 702 B Teater, dans och musik 1 424 397 1 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och Svenska rikskonserter, obetecknat anslag 727 076 2 Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag 602 427 3 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag 94 894 C Bibliotek, litteratur och kulturtidsskrifter 219 025 1 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag 36 872 2 Litteraturstöd, ramanslag 64 567 3 Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag 19 500 4 Stöd till bokhandel, ramanslag 7 301 5 Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag 56 704 6 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag 13 056 1998 1000-tal kronor 7 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på teckenspråk, obetecknat anslag 17 524 8 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag 3 501 D Bild och form samt konsthantverk 80 145 1 Statens konstråd, ramanslag 4 503 2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag 42 938 3 Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag 1 056 4 Främjande av hemslöjden, ramanslag 16 907 5 Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag 14 741 E Ersättningar och bidrag till konstnärer 249 312 1 Konstnärsnämnden, ramanslag 9 207 2 Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag 240 105 F Arkiv 285 355 1 Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag 226 435 2 Arkivet för ljud och bild, ramanslag 25 434 3 Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag 27 761 4 Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag 3 405 5 Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag 2 320 G Kulturmiljö 423 916 1 Riksantikvarieämbetet, ramanslag 136 979 2 Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag 236 937 3 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag 50 000 H Museer och utställningar 932 558 1 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag 571 863 2 Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag 173 050 3 Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag 104 595 4 Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag 39 504 5 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag 10 000 6 Riksutställningar, ramanslag 33 466 7 Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag 80 I Film och medier 164 049 1 Filmstöd, ramanslag 129 838 2 Statens biografbyrå, ramanslag 7 661 3 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag 25 540 4 Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, ramanslag 1 010 J Forskning 37 772 1 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag 36 938 2 Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag 834 K Trossamfund 55 700 1 Stöd till trossamfund, ramanslag 55 700 1998 1000-tal kronor L Folkbildning 2 497 187 1 Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag 2 418 014 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag 70 325 3 Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag 8 848 M Ungdomsfrågor 108 490 1 Ungdomsstyrelsen, ramanslag 12 101 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag 96 389 N Folkrörelse- och idrottsfrågor 542 728 1 Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag 40 000 2 Stöd till idrotten, ramanslag 483 240 3 Lotteriinspektionen, ramanslag 19 488 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 22 825 533 A Plan-, bygg- och bostadsväsendet 19 922 744 1 Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag 120 455 2 Räntebidrag m.m., ramanslag 12 100 000 3 Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag 8 000 4 Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag 12 480 5 Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, ramanslag 1 500 000 6 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag 22 779 7 Byggforskning, ramanslag 164 430 8 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag 60 000 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag 12 000 10 Bostadsbidrag, ramanslag 5 919 600 11 Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag 3 000 B Geoteknik 22 555 1 Geoteknik, ramanslag 22 555 C Länstyrelserna m.m. 1 658 711 1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag 1 646 031 2 Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag 12 680 D Lantmäteriverksamhet 421 523 1 Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket, ramanslag 416 174 2 Statens va-nämnd, ramanslag 5 349 E Stöd till ekologisk omställning och utveckling 800 000 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag 800 000 19 Regional utjämning och utveckling 3 604 853 A Regional utjämning och utveckling 3 604 853 1 Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag 1 597 517 2 Regionalpolitisk låneverksamhet, ramanslag 390 000 3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag 12 000 4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag 415 000 5 Transportbidrag, ramanslag 336 000 1998 1000-tal kronor 6 Glesbygdsverket, ramanslag 23 393 7 Statens institut för regionalforskning, ramanslag 7 943 8 Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag 748 000 9 Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn, reservationsanslag 75 000 20 Allmän miljö- och naturvård 1 178 052 A Miljövård 933 816 1 Statens naturvårdsverk, ramanslag 268 104 2 Miljöövervakning m.m., ramanslag 85 452 3 Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, ramanslag 140 000 4 Investeringar och skötsel för miljönaturvård, ramanslag 291 473 5 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag 19 014 6 Kemikalieinspektionen, ramanslag 80 011 7 Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag 37 762 8 Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag 12 000 B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 244 236 1 Statens strålskyddsinstitut, ramanslag 78 055 2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag 75 479 3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag 63 950 4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag 26 752 21 Energi 1 583 041 A Energisystemfrågor 163 041 1 Energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag 138 041 2 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag 25 000 B Omställning och utveckling av energisystemet 1 420 000 1 Bidrag för att minska elanvändningen, ramanslag 290 000 2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag 215 000 3 Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag 90 000 4 Energiforskning, ramanslag 320 000 5 Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag 90 000 6 Introduktion av ny energiteknik, ramanslag 160 000 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag 50 000 8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag 5 000 9 Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, ramanslag 200 000 22 Kommunikationer 24 100 564 A Vägar och järnvägar 21 491 752 1 Vägverket: Administration, ramanslag 1 209 781 2 Vägverket: Väghållning och statsbidrag, ramanslag 11 835 873 3 Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag 755 694 4 Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag 7 490 404 5 Från EG-budgeten finansierade stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag 200 000 1998 1000-tal kronor B Sjö- och luftfart 697 275 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag 44 415 2 Transportstöd till Gotland, ramanslag 175 000 3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag 62 660 4 Bidrag till sjöfarten, ramanslag 400 000 5 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag 15 200 C Post och telekommunikation 679 408 1 Post- och telestyrelsen, ramanslag 156 924 2 Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag 157 484 3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag 200 000 4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag 140 000 5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag 25 000 D SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m. 830 194 1 Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag 200 000 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag 412 946 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag 209 463 4 Viss internationell verksamhet, ramanslag 7 500 5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst, obetecknat anslag 285 E Kommunikationsforskning och meteorologi 401 935 1 Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag 29 203 2 Kommunikationsforskningberedningen, ramanslag 146 766 3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), ramanslag 37 215 4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag 188 751 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 725 623 A Internationellt samarbete 37 414 1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag 37 414 B Jordbruk och trädgårdsnäring 11 379 890 1 Statens jordbruksverk, ramanslag 220 188 2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag 22 000 3 Djurregister, ramanslag 35 000 4 Statens utsädeskontroll, ramanslag 978 5 Statens växtsortnämnd, ramanslag 1 349 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 26 246 7 Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag 2 629 8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag 110 000 9 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag 125 000 10 Regionala stöd till jordbruket, ramanslag 717 000 11 Från EG-budgetens finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag 325 000 12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag 1 420 000 13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag 1 427 500 14 Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag 4 850 000 15 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter m.m., ramanslag 2 000 000 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag 80 000 17 Jordbrukets blockdatabas, ramanslag 17 000 1998 1000-tal kronor C Fiske 193 448 1 Fiskeriverket, ramanslag 57 908 2 Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag 30 890 3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag 84 650 4 Fiskevård, ramanslag 20 000 D Rennäring m.m. 109 738 1 Främjande av rennäringen m.m., ramanslag 61 700 2 Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag 46 500 3 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag 1 538 E Djurskydd och djurhälsovård 268 349 1 Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag 75 055 2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag 78 109 3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag 18 792 4 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 6 893 5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag 89 500 F Livsmedel 176 548 1 Statens livsmedelsverk, ramanslag 105 831 2 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag 4 019 3 Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag 28 614 4 Livsmedelsstatistik, ramanslag 27 084 5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag 6 000 6 Exportfrämjande åtgärder, ramanslag 5 000 G Utbildning och forskning 1 228 920 1 Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag 1 021 979 2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag 10 806 3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag 195 234 4 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag 901 H Skogsnäring 331 316 1 Skogsvårdsorganisationen, ramanslag 257 211 2 Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag 6 000 3 Insatser för skogsbruket, ramanslag 60 700 4 Internationellt skogssamarbete, ramanslag 1 405 5 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag 6 000 24 Näringsliv 2 698 330 A Näringspolitik 855 222 1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag 208 355 2 Småföretagsutveckling, ramanslag 134 062 3 Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag 16 500 4 Turistfrämjande, ramanslag 80 096 5 Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag 12 000 6 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, obetecknat anslag 15 000 7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag 25 000 8 Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag 24 329 1998 1000-tal kronor 9 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag 184 093 10 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag 4 687 11 Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m., ramanslag 77 000 12 Fortsatt statlig medverkan vid finansiering av ett civilt flygplansprojekt, reservationsanslag 74 100 B Teknologisk infrastruktur 155 537 1 Patentbesvärsrätten, ramanslag 12 237 2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag 12 536 3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser, obetecknat anslag 8 271 4 Elsäkerhetsverket, ramanslag 36 961 5 Sprängämnesinspektionen, ramanslag 14 943 6 Bidrag till standardisering, provtagnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag 70 589 C Konkurrensfrågor 65 579 1 Konkurrensverket, ramanslag 62 106 2 Konkurrensforskning, ramanslag 3 473 D Teknisk forskning och utveckling 1 246 568 1 Teknisk forskning och utveckling, ramanslag 672 953 2 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag 14 351 3 Rymdverksamhet, ramanslag 524 013 4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, obetecknat anslag 29 892 5 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag 5 359 E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 272 420 1 Kommerskollegium, ramanslag 46 533 2 Exportfrämjande verksamhet, ramanslag 127 656 3 Exportkreditnämnden, ramanslag 50 000 4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag 9 063 5 Investeringsfrämjande, ramanslag 39 168 F Konsumentfrågor 103 004 1 Marknadsdomstolen, ramanslag 4 686 2 Konsumentverket, ramanslag 67 876 3 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag 13 560 4 Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag 6 068 5 Stöd till konsumentorganisationer, ramanslag 4 100 6 Stöd till konsumentforskning, ramanslagSpecifi 2 114 7 Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag 4 600 1998 1000-tal kronor 25 Allmänna bidrag till kommuner 93 048 700 A Bidrag och ersättning till kommuner och landsting 93 048 700 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag 71 326 400 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag 736 600 3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag 20 985 000 4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag 700 26 Statsskuldsräntor m.m. 109 125 000 A Räntor på statsskulden 108 415 000 1 Räntor på statsskulden, ramanslag 108 415 000 B Oförutsedda utgifter 10 000 1 Oförutsedda utgifter, ramanslag 10 000 C Riksgäldskontorets provisionskostnader 700 000 1 Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning, ramanslag 700 000 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 19 645 000 A Svergies avgift till gemenskapsbudgeten 19 645 000 1 Tullavgift, ramanslag 2 934 000 2 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, ramanslag 362 000 3 Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag 8 093 000 4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag 8 256 000 SUMMA ANSLAG 687 815 280 Specifikation av statsbudgetens inkomster budgetåret 1998 1998 1000-tal kronor 1000 Skatter m.m.: 601 991 493 1100 Skatt på inkomst: 98 829 396 1110 Fysiska personers inkomstskatt: 34 100 365 1111 Fysiska personers inkomstskatt 34 100 365 varav: Inkomster 436 865 798 varav: Utgifter 402 765 434 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 58 964 032 1121 Juridiska personers inkomstskatt 57 884 032 varav: Inkomster 84 009 327 varav: Utgifter 26 125 295 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 080 000 1130 Ofördelbara inkomstskatter: 3 000 000 1131 Ofördelbara inkomstskatter 3 000 000 1140 Övriga inkomstskatter: 2 765 000 1141 Kupongskatt 1 650 000 1144 Lotteriskatt 1 115 000 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter: 208 777 250 1211 Folkpensionsavgift 52 303 082 1221 Sjukförsäkringsavgift 58 425 708 1231 Barnomsorgsavgift 0 1241 Utbildningsavgift 0 1251 Tilläggspensionsavgift, netto 3 817 710 varav: Inkomster 54 538 708 varav: Utgifter 50 720 998 1252 Delpensionsavgift 0 varav: Inkomster 1 555 039 varav :Utgifter 1 555 039 1998 1000-tal kronor 1253 Arbetsskadeavgift, netto 4 714 269 varav: Inkomster 10 733 269 varav: Utgifter 6 019 000 1254 Arbetsmarknadsavgift 38 693 055 1255 Arbetarskyddsavgift 1 292 033 1256 Lönegarantiavgift 1 900 049 1257 Sjömanspensionsavgift, netto 0 varav: Inkomster 29 000 varav: Utgifter 29 000 1260 Allmänna egenavgifter: 3 213 000 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 3 213 000 1262 Allmän pensionsavgift, netto 0 varav: Inkomster 52 002 711 varav: Utgifter 52 002 711 1281 Allmän löneavgift 33 074 856 1291 Särskild löneskatt 11 343 489 1299 Avräkning av socialavgifter 0 1300 Skatt på egendom: 35 105 157 1310 Skatt på fast egendom: 24 240 100 1312 Fastighetsskatt 24 240 100 1320 Förmögenhetsskatt: 5 145 057 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 5 064 497 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 80 560 1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1 520 000 1331 Arvsskatt 1 300 000 1332 Gåvoskatt 220 000 1340 Övrig skatt på egendom: 4 200 000 1341 Stämpelskatt 4 200 000 1400 Skatt på varor och tjänster: 238 313 638 1410 Allmänna försäljningsskatter: 154 883 518 1411 Mervärdesskatt 154 883 518 varav: kommunmoms 23 473 773 1420, 1430 Skatt på specifika varor: 72 600 684 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 263 000 1424 Tobaksskatt 8 500 000 1425 Alkoholskatt 10 932 116 1425:01 varav: Skatt på etylalkohol 4 590 000 1425:02 varav: Skatt på vin och andra jästa drycker 3 213 258 1425:03 varav: Skatt på mellanklassprodukter 241 858 1425:04 varav: Skatt på öl 2 887 000 1428 Energiskatt 50 928 568 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 0 1431 Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk 1 595 000 1435 Särskild skatt mot försurning 57 000 1436 Skatt på avfall 325 000 1998 1000-tal kronor 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 25 000 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 25 000 1450 Skatt på tjänster: 1 166 136 1451 Reseskatt 0 1452 Skatt på annonser och reklam 1 121 136 1454 Skatt på spel 45 000 1460 Skatt på vägtrafik: 5 873 000 1461 Fordonsskatt 5 873 000 1470 Skatt på import m.m.: 3 650 300 1471 Tullmedel 3 316 000 1472 Övriga skatter m.m. på import -5 700 1473 Jordbruks- och sockeravgifter 340 000 1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 115 000 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 115 000 1500 Utjämningsavgift: 20 966 052 1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting 20 966 052 1600 Betalningsdifferenser: 0 1610 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto: 0 1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto 0 1620 Betalningsdifferenser pga restföring: 0 1621 Betalningsdifferenser pga. restföring av fysiska personers inkomstskatt 0 1622 Betalningsdifferenser pga. restföring juridiska personers inkomstskatt 0 1623 Betalningsdifferenser pga restföring av arbetsgivar avgifter 0 1624 Betalningsdiffereser pga restföring av mervärdesskatt 0 1625 Betalningsdiffereser pga räntor m m 0 2000 Inkomster av statens verksamhet: 39 704 082 2100 Rörelseöverskott: 14 271 900 2110 Affärsverkens inlevererade överskott: 491 900 2113 SJ:s inlevererade överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 135 000 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt 309 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 47 900 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: 180 000 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet 50 000 2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit 130 000 1998 1000-tal kronor 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 9 800 000 2131 Riksbankens inlevererade överskott 9 800 000 2150 Överskott från spel verksamhet: 3 800 000 2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel 3 800 000 2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning: 176 000 2210 Överskott av fastighetsförvaltning: 176 000 2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet 176 000 2300 Ränteinkomster: 1 399 983 2310, 2320 Räntor på näringslån: 78 275 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 3 677 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 23 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 4 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 48 581 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk 990 2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån 25 000 2340 Räntor på studielån: 1 278 500 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets- studier och garantilån för studerande 0 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 38 500 2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989 1 240 000 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 6 000 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 6 000 2370 Räntor på beredskapslagring: 13 000 2371 Räntor på beredskapslagring och förråds- läggningar 13 000 2380, 2390 Övriga ränteinkomster: 24 208 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 40 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 0 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 700 2392 Räntor på intressemedel 2 000 2394 Övriga ränteinkomster 18 768 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken 2 700 2400 Aktieutdelning: 12 000 000 2410 Inkomster av statens aktier: 12 000 000 2411 Inkomster av statens aktier 12 000 000 2500 Offentligrättsliga avgifter: 8 046 986 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 558 993 2519 Koncessionsavgift på televisionens område 275 188 2521 Avgifter till granskningsnämnden 4 536 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 10 000 2523 Avgift generations växling 291 000 1998 1000-tal kronor 2524 Bidrag för ungdomspraktik 557 000 2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor 2 540 000 2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor 66 120 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltill- verkningen 14 200 2528 Avgifter vid bergsstaten 5 500 2529 Avgifter vid patent- & registreringsväsendet 34 124 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 0 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 895 000 2533 Vägavgifter 500 000 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 600 110 2535 Avgifter för statliga garantier 3 000 2536 Lotteriavgifter 20 830 2537 Miljöskyddsavgift 85 823 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 441 734 2539 Täktavgift 26 772 2541 Avgifter vid Tullverket 66 600 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 5 400 2543 Skatteutjämningsavgift 18 292 2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet 31 000 2545 Närradioavgifter 907 2546 Lokalradioavgifter 119 533 2547 Avgifter för Post- & Telestyr:s verksamhet 113 100 2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet 113 005 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats 6 500 2551 Avgifter från kärnkraftverken 178 225 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 358 344 2553 Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden 6 150 2554 Avgifter för telekommunikation 100 000 2600 Försäljningsinkomster: 1 201 856 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 54 856 2625 Utförsäljning av beredskapslager 224 000 2626 Inkomster vid Banverket 913 000 2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter 10 000 2700 Böter m.m.: 1 165 557 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 799 377 2712 Bötesmedel 357 100 2713 Vattenföroreningsavgift m.m. 1 050 2714 Sanktionsavgifter m.m. 8 030 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet: 1 441 800 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 1 241 800 2812 Återbetalning av lönegarantimedel 200 000 3000 Inkomster av försåld egendom: 15 001 000 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner: 0 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 0 3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter 0 1998 1000-tals kronor 3200 Övriga inkomster av markförsäljning: 1 000 3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000 3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 15 000 000 3311 Inkomster av statens gruvegendom 0 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 15 000 000 4000 Återbetalning av lån: 2 690 055 4100 Återbetalning av näringslån: 173 428 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 20 861 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 20 861 4130 Återbetalning av övriga näringslån: 152 567 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 83 4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering 25 000 4135 Återbetalning av skogsväglån 19 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 49 984 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 3 108 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 4 372 4139 Återbetalning av lokaliseringslån 70 000 4300 Återbetalning av studielån: 2 387 500 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 0 4312 Återbetalning av allmänna studielån 2 500 4313 Återbetalning av studiemedel 2 385 000 4500 Återbetalning av övriga lån: 129 127 4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler 67 4516 Återbetalning av utgivna startlån & bidrag 1 300 4517 Återbetalning från Portugalfonden 0 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 40 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 100 000 4526 Återbetalning av övriga lån 27 720 5000 Kalkylmässiga inkomster: 5 337 207 5100 Avskrivningar och amorteringar: 1 504 207 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 0 5113 Statens järnvägars avskrivningar 0 5120 Avskrivningar på fastigheter: 672 140 5121 Avskrivningar på fastigheter 672 140 5130 Uppdragsmynd:s komplementkostnader: 831 567 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader 831 567 5140 Övriga avskrivningar: 500 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilit totalförsvar 500 1998 1000-tals kronor 5200 Statliga pensionsavgifter: 3 833 000 5211 Statliga pensionsavgifter 3 833 000 6000 Bidrag m.m. från EU: 10 978 950 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond: 7 565 000 6110 Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion: 7 195 000 6111 Arealbidrag och trädesersättning 3 730 000 6112 Miljöstöd 1 050 000 6113 Intervention 520 000 6114 Exportbidrag 1 000 000 6115 Djurbidrag 725 000 6116 Offentlig lagring 10 000 6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds- garantisektion 160 000 6120 Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion: 370 000 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jord- brukssektorn m.m. 370 000 6200 Bidrag från EG:s fiskefond: 9 400 6211 Bidrag från EG:s fiskefond 9 400 6300 Bidrag från EG:s regionalfond: 700 000 6311 Bidrag från EG:s regionalfond 700 000 6400 Bidrag från EG:s socialfond: 2 621 000 6411 Bidrag från EG:s socialfond 2 621 000 6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk: 53 150 6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk 53 150 6900 Övriga bidrag från EG: 30 400 6911 Övriga bidrag från EG 30 400 7000 Extraordinära medel från EU: 269 558 7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskaps- budgeten 269 558 SUMMA INKOMSTTITLAR 675 972 345 Bilaga 2 Svensk ekonomi . BILAGA 2 Svensk ekonomi Innehållsförteckning Förord 7 1 Inledning 7 1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998 7 1.2 Utvecklingen inom olika områden 8 1.3 Utvecklingen på medellång sikt 11 2 Internationell utveckling 13 2.1 Utvecklingen i OECD–länderna 13 2.1.1 Utvecklingen i EU 13 2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU–länder 15 2.1.3 De nordiska länderna 15 2.1.4 Förenta staterna och Japan 16 2.2 Länderna utanför OECD 16 2.3 Risker avseende internationell utveckling 17 3 Kapitalmarknaderna 18 3.1 Utvecklingen i omvärlden 18 3.2 Utvecklingen i Sverige 19 4 Utrikeshandeln 21 4.1 Varuhandeln 21 4.2 Bytesbalansen 22 5 Näringslivets produktion 24 5.1 Industrin 24 5.2 Byggnadsverksamheten 26 6 Arbetsmarknad 27 7 Löner 30 8 Inflation 32 9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 34 9.1 Hushållens inkomster 34 9.2 Privat konsumtion 35 10 Investeringar 38 10.1 Näringslivets investeringar 38 10.2 Bostadsinvesteringar 39 10.3 Lagerinvesteringar 40 11 Den offentliga sektorn 41 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 41 11.2 Den statliga sektorn 44 11.3 Allmänna Pensionsfonden 45 11.4 Den kommunala sektorn 46 12 Medelfristig kalkyl 48 12.1 Den reala kalkylen 48 12.2 Den finansiella kalkylen 51 Tabellförteckning 1.1 Prognosförutsättningar 8 1.2 Nyckeltal 9 1.3 Försörjningsbalans 9 1.4 Finansiellt sparande 11 1.5 Medelfrist 12 2.1 BNP–tillväxt per region 13 2.2 BNP–tillväxt, KPI och arbetslöshet 15 4.1 Export och import av varor 22 4.2 Bytesbalansen 23 5.1 Näringslivets produktion 24 5.2 Nyckeltal för industrin 25 5.3 Byggnadsverksamhet 26 6.1 Arbetsmarknad 27 6.2 Sysselsättning i olika branscher 27 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 29 7.1 Timlöner 30 8.1 Konsumentprisutveckling 32 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande 34 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 38 10.2 Övriga näringslivets investeringar 39 10.3 Lagerförändringar och lagerbidrag 40 11.1 Den offentliga sektorns finanser 42 11.2 Justering av den offentliga sektorns finansiella sparande till ENS–definition 42 11.3 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 43 11.4 Den offentliga sektorns utgifter 43 11.5 Bidrag till förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande från 1994 till 1998 44 11.6 Statens finanser 45 11.7 Allmänna pensionsfonden 46 11.8 Kommunernas finanser 47 11.9 Kommunal konsumtion 47 12.1 Förutsättningar 48 12.2 Försörjningsbalans 49 12.3 Nyckeltal 49 12.4 Sysselsättning i olika sektorer 50 12.5 Befolkningen i åldern 16–64 år 50 12.6 Den offentliga sektorns finanser 52 12.7 Kommunernas finanser 53 Diagramförteckning 1.1 BNP–utveckling 7 1.2 Bidrag till BNP–tillväxten från olika komponenter 10 2.1 Företagens och konsumenternas förtroende i EU 13 2.2 Underskott i de offentliga finanserna i EU 14 2.3 Konsumentprisutvecklingen i EU 14 2.4 BNP–tillväxt i EU 14 3.1 5–års obligationsränta i Förenta staterna och Tyskland 18 3.2 Dollarns växelkurs 18 3.3 Kronan i TCW–index 19 3.4 Ränteutvecklingen i Sverige 20 4.1 Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknads- andelar för bearbetade varor 21 4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och EU 22 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD–länder 25 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 25 6.1 Antal sysselsatta och personer i arbetskraften 28 6.2 Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 29 7.1 Timlöneutveckling i industrin i Sverige och OECD 14 31 7.2 Timlöneutveckling i hela ekonomin 31 8.1 Konsumentprisutveckling 33 9.1 Hushållens förmögenshetkvot 35 9.2 Privat konsumtion 36 9.3 Hushållens nettosparkvot och finansiella sparkvot 36 10.1 Investeringar som andel av BNP 38 10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 39 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 41 12.1 Bidrag till BNP–tillväxten från olika komponenter 48 12.2 Arbetslösa 50 12.3 Befolkningen uppdelad på grupper 50 12.4 Sysselsatta och arbetskraftsutbud 50 12.5 Sparkvot och investeringskvot 51 12.6 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 51 12.7 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld 52 12.8 Finansiellt sparande och konsumtion 53 Svensk ekonomi Förord Denna bilaga till 1998 års budgetproposition beskriver den internationella och svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1998. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras bl.a. på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 20 augusti 1997. Ansvaret för de redovisade prognoserna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling fram t.o.m. år 2000, som är betingade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda. Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders Palmér. Beräkningarna baseras på information t.o.m. den 10 september 1997. 1 Inledning 1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998 Den något splittrade bild över den svenska ekonomin som var förhärskande under våren har nu blivit mer entydig. Återhämtningen sker på bred front och det finns även tecken på att läget på arbetsmarknaden, som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför en förbättring. En betydande upprevidering av BNP– tillväxten jämfört med vårpropositionen har gjorts för 1998. Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas relativt gynnsamt. Den amerikanska ekonomin bromsar in något så att en överhettning kan undvikas. I Japan och Kontinentaleuropa sker en återhämtning, medan de för Sverige så viktiga marknaderna Storbritannien och Norden fortsätter att gå mycket bra. Därigenom får exporten en betydande draghjälp, både 1997 och 1998. Dessutom verkar svenska företag vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare skjuts åt exporten. Eftersom även importen stiger tämligen snabbt kommer ändå utrikeshandelns bidrag till tillväxten att begränsas. Den inhemska efterfrågan, och framför allt då den privata konsumtionen kommer att bli en allt viktigare drivkraft i uppgången. Den offentliga konsumtionen, som under flera år varit en broms i ekonomin, kommer att stiga svagt 1998. Investeringarna, som i år endast ökar marginellt, expanderar återigen nästa år. Lageranpassningen förefaller nu vara avklarad, varför en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad måste tillgodoses genom löpande produktion. Den stigande aktiviteten i ekonomin kan också förutses sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsättningen beräknas öka framöver, vilket leder till en gradvis nedgång i arbetslösheten. Den höga arbetslösheten under det första halvåret gör dock att årsgenomsnittet för 1997 sannolikt kommer att överstiga förra årets nivå. Snabba produktivitetsförbättringar motverkar kostnadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande i år blir högre än i omvärlden. Även när effekten av tillfälliga faktorer såsom den tidigare kronapprecieringen och räntenedgången faller bort, kan inflationstakten därför förväntas ligga väl i linje med Riksbankens mål. För 1998 förutses också en betydande nedväxling i lönestegringstakten som sedan antas bli bestående. De offentliga finanserna utvecklas något starkare än vad som beräknades i vårpropositionen. Underskottet i det finansiella sparandet förväntas i år bli 1,9 % av BNP. År 1998 kommer den offentliga sektorns inkomster och utgifter att vara i balans. Den offentliga skuldkvoten fortsätter att minska något i år och reduceras påtagligt under 1998. Naturligtvis finns det risker förknippade med prognosen över den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren. En sådan riskfaktor är den internationella utvecklingen, där räntorna kan komma att stiga betydligt mer än vad som ligger till grund för denna prognos, ifall inflationstrycket blir högre än beräknat. Om den senaste tidens börsoro förstärks kan den också komma att påverka utvecklingen negativt. Det kan heller inte uteslutas att den finansiella turbulens som råder i Asien ger återverkningar även på de mer etablerade industriländerna. Dessutom kan genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa osäkerhet på de finansiella marknaderna. Om den internationella tillväxten störs av någon av dessa händelser påverkas naturligtvis också Sverige. När det gäller den svenska ekonomin finns fortfarande frågetecken kring hur väl arbetsmarknaden fungerar och vilka effekter konjunkturuppgången kommer att få på löneutveckling och arbetslöshet. Det kan heller inte uteslutas att uppgången i den svenska ekonomin blir starkare än beräknat eftersom återhämtningen nu sker på bred front. 1.2 Utvecklingen inom olika områden Expansionen av den internationella ekonomin fortsätter, även om tillväxten inom OECD–området väntas bli något lägre 1998 än 1997. Den amerikanska ekonomin är nu inne på det sjunde året av expansion. Tillväxten är hög och arbetslösheten har fallit under 5 %–nivån, samtidigt som inflationstakten är fortsatt låg. Den osedvanligt gynnsamma utvecklingen reser många frågor kring konjunkturcykelns karaktär, förändrat produktivitetsmönster, metodproblem vid prismätningar etc. Osäkerhet råder om när den amerikanska centralbanken kommer att höja sina styrräntor. Som underlag för denna prognos har antagits en styrräntehöjning med 25 punkter under hösten och att obligationsräntorna stiger i ungefär samma omfattning. Under alla omständigheter är det sannolikt att den nuvarande höga tillväxten kommer att mattas av något och under 1998 ligga mer i linje med utvecklingen av produktionspotentialen. Därmed bör också inflationstakten förbli låg. Ett osäkerhetsmoment är vad som händer med aktiebörsen i New York. En kraftig nedgång kan påverka den reala ekonomin och främst då den privata konsumtionen som motsvarar två tredjedelar av BNP. Efter en period av osäkerhet och finansiell oro ser den japanska ekonomin ut att vara inne i en uppgångsfas. Även i Kontinentaleuropa är en återhämtning på väg. Den främsta drivkraften är inledningsvis exporten, eftersom försvagningen av valutorna har skapat ett mycket gott konkurrensläge. En baksida av detta är att högre importpriser kan driva upp inflationstakten och leda till räntehöjningar i Tyskland och även i andra länder. Här har antagits att Bundesbank höjer reporäntan under 1998 och att obligationsräntorna stiger med ungefär 50 punkter. De ändå i huvudsak lätta monetära förhållandena i Kontinentaleuropa kan väntas bidra till att den inhemska efterfrågan gradvis stärks. Därmed kommer sannolikt den i utgångsläget mycket höga arbetslösheten att börja falla, vilket bör stimulera hushållens konsumtionsefterfrågan. I Storbritannien och Norden fortsätter tillväxten att vara hög och sysselsättningen att stiga. Tillväxtsiffrorna blir sannolikt något lägre nästa år än i år, i takt med att det tillgängliga resursutrymmet i dessa länder krymper. Världsmarknadstillväxten väntas såväl under 1997 som under 1998 bli drygt 7 % och ge en betydande draghjälp till svensk export. De långa svenska räntorna antas följa de internationella räntorna uppåt. Marginalen gentemot Tyskland antas för 5–årsräntan ligga förhållandevis konstant på ca 100 punkter. Det gradvis högre kapacitetsutnyttjandet i omvärlden väntas leda till en generell uppgång i de korta räntorna under prognos- perioden. Sverige antas bli påverkat av denna process. TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 BNP–tillväxt i OECD (16) 2,0 2,2 2,8 2,4 Konsumentprisökning i OECD (16) 2,4 2,2 2,1 2,2 Dollarkurs (SEK) 7,1 6,7 7,7 7,8 TCW–index1 127, 3 116, 0 121, 2 120, 5 Tysk ränta 5 års statsobligation1 6,0 5,0 4,6 5,1 Svensk ränta 5 års statsobligation1 9,9 7,3 5,8 6,1 Svensk ränta 6 månaders ssvx1 8,9 5,8 4,2 4,6 1 Årsgenomsnitt. Källor: OECD och Finansdepartementet. Bedömningen av löneutvecklingen är i stort sett densamma som i vårpropositionen. Efter de mycket höga löneökningar som registrerats för 1996 medför de lägre avtalen, och en något långsammare löneglidning, att de totala löneökningarna i ekonomin i år stannar på just under 5 %, vilket är ca 1 ½ procentenhet högre än i omvärlden. De förhållandevis snabba produktivitetsstegringarna, som delvis beror på av löneutvecklingen framtvingade rationaliseringar, motverkar dock att kostnadsläget försämras. Bedömningen för 1998 försvåras av att nya avtal ska framförhandlas. Inflationsförväntningarna är dock nu betydligt lägre än när de förra avtalen slöts i mitten av 1995. Dessutom är arbetsmarknadsläget fortfarande svagt. Här antas att de svenska löneökningarna anpassas nedåt till 3,5 %, vilket motsvarar utvecklingen i konkurrentländerna. TABELL 1.2 NYCKELTAL ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 Timlön, kostnad 3,3 6,1 4,8 3,5 KPI, dec. – dec. 2,4 0,1 2,1 1,5 NPI, dec. – dec. 0,9 –1,0 –0,2 0,1 Disponibel inkomst –0,4 –0,1 0,0 1,8 Sparkvot (nivå) 6,9 5,4 3,2 2,6 Industriproduktion 9,8 2,1 6,0 5,5 Relativ enhetsarbetskostnad –1,4 15,3 –6,3 –0,8 Sysselsättning, antal personer 1,5 –0,6 –1,2 1,0 Öppen arbetslöshet1 7,7 8,1 8,4 7,4 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 4,4 4,5 4,3 4,7 Handelsbalans (miljarder kr) 106, 0 117, 5 133, 3 151, 5 Bytesbalans2 2,1 2,4 3,1 3,8 Finansiellt sparande i offentlig sektor2 –7,9 –2,5 –1,9 0,6 Konsoliderad bruttoskuld2 78,2 77,8 77,1 73,9 1 Andel av arbetskraften. 2 Procent av BNP. Det finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0,0 % av BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet. Efter de exceptionellt låga tal som uppmätts under 1996 och inledningen av 1997 är nu inflationstakten på väg uppåt. Effekten av de tillfälliga faktorer som tidigare dragit ned prisnivån – lägre räntor och starkare krona – håller på att ebba ut, samtidigt som skattehöjningarna på tobak och energi slår igenom på KPI. Under loppet av 1997 beräknas därför konsumentpriserna stiga med just över 2 %. I mitten på nästa år faller dock punktskattehöjningarna ur tolvmånaderstalen. Eftersom löneökningstakten och importprishöjningarna dämpas, väntas prisstegringarna bli 1,5 % under loppet av året, även beaktat att den starkare hemmamarknadskonjunkturen sannolikt för med sig något stigande vinstmarginaler i näringslivet. Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången har hittills främst varit exporten. Trots den kraftiga apprecieringen av kronan under 1995 och första halvan av 1996 samt de höga löneökningarna inom industrin under 1996 har svenska företag kunnat hävda sig väl på marknaden, vilket delvis beror på att produktiviteten har stigit snabbt under 1997. Såväl statistik över orderingång som barometerdata tyder på att uppgången för exporten kommer att fortsätta och snarast förstärkas. Industrin väntas öka sina andelar både 1997 och 1998 på en allt starkare världsmarknad. Eftersom investeringarna stigit markant sedan 1994 bör kapitalstocken räcka till för att klara av en högre produktionsvolym, utan att det generellt uppstår besvärande flaskhalsar, även om friktioner uppstår på kort sikt. TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS MILJARDER KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1995 1996 1997 1998 Privat konsumtion 885,3 0,8 1,5 2,3 2,5 Offentlig konsumtion 434,2 –1,0 –1,7 –1,1 0,5 Stat 132,2 –3,3 –3,7 0,5 0,5 Kommuner 302,1 0,0 –0,9 –1,7 0,6 Bruttoinvesteringa r 249,6 10,9 4,7 0,4 5,8 Näringsliv exkl. bostäder 183,6 25,1 5,9 5,0 5,4 Bostäder 30,3 – 28,0 14,7 – 21,2 12,8 Myndigheter 35,6 –0,5 –7,4 –3,5 3,2 Lagerinvesteringar –3,2 0,5 –1,0 0,2 0,1 Export 670,4 12,6 5,6 9,6 7,2 Import 558,2 10,3 3,5 8,5 7,0 BNP 1678, 1 3,6 1,1 2,3 3,1 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Efter en svacka under 1996 verkar nu importen återigen skjuta fart, vilket kan ses som att nivån håller på att normaliseras. Dessutom stiger den importvägda efterfrågan. Utrikeshandeln kommer även under prognosperioden att lämna ett betydande bidrag till tillväxten i den svenska ekonomin. Överskottet i handelsbalansen fortsätter att växa till rekordnivåer. Den trendmässiga förstärkningen av bytesbalansen väntas fortsätta till ett överskott motsvarande knappt 4 % av BNP 1998. Siffran innebär en viss nedrevidering jämfört med vårpropositionen, bl.a. beroende på kronförsvagningen, som ökat underskottet i posten avkastning på kapital. Tillväxten kommer i allt högre grad att drivas av den privata konsumtionen, i samband med att de tidigare räntesänkningarna får effekt på tillgångspriserna. Dessutom har hushållens finansiella förmögenhet ökat markant och framtidstron har stärkts. Arbetsmarknaden förbättras sannolikt gradvis, även om läget fortfarande kommer att vara bekymmersamt. Statistiken över bl.a. bilförsäljningen och omsättningen inom detaljhandeln indikerar att en konsumtionsuppgång är på väg. En återhållande faktor är dock den svaga utvecklingen av hushållens reala disponibla inkomster. Dessa föll svagt 1996 och väntas bli oförändrade 1997. År 1998 beräknas hushållens inkomster öka med 1,8 %. Därmed krävs att hushållssparandet, som enligt preliminär statistik kommit ned på en förhållandevis låg nivå 1996 (5,4 %), faller betydligt för att konsumtionen ska ta fart. Hushållen ser dock sannolikt sin konsumtion i ett mer långsiktigt perspektiv, där framför allt förväntningar om framtida inkomster påverkar beteendet snarare än den aktuella inkomsten. Eftersom dessutom hushållens förmögenheter utvecklas gynnsamt väntas den privata konsumtionen stiga med 2,3 % i år och med 2,5 % nästa år, vilket är en upprevidering med sammanlagt 0,8% i förhållande till vårpropositionen. Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig svår att förutse och nationalräkenskaperna genomgår ofta stora revideringar inom detta område. Enligt det preliminära utfallet för första halvåret 1997 föll den statliga konsumtionen med nästan 5 %. Sannolikt beror nedgången på att en del beställningar senarelagts. Statliga myndigheter har medel för en betydligt högre förbrukning än vad som hittills registrerats i år. Den samlade statliga konsumtionen bedöms stiga svagt både 1997 och 1998. Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna för 1996 minskade den kommunala konsumtionen med 0,9 %. Jämfört med vårpropositionen har prognosen för 1997 reviderats ned och volymen beräknas nu falla med 1,7 %. Orsaken är en kraftigare sysselsättningsminskning än väntat under första halvåret. Under resten av året bromsas fallet upp, mot bakgrund av de ökade statsbidragen. För 1998 påverkas konsumtionen av att ersättning till personer i s.k. resursarbete räknas in i den kommunala lönesumman. På grund av detta ökar konsumtionen. Även utbildningssatsningarna inom den kommunala vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen något under perioden. Konjunkturavmattningen under 1996 medförde att många företag justerade ned sina planer över investeringarna för 1997, främst inom industrin och bostadssektorn. Sammantaget ser investeringarna ut att stiga endast marginellt 1997, till stor del beroende på det mycket låga bostadsbyggandet under det första halvåret. Industriinvesteringarna planar ut, men på en hög nivå, medan investeringarna inom de offentliga myndigheterna fortsätter att falla. Det mest expansiva området i år är den privata tjänstesektorn. Under 1998 kommer sannolikt investeringsaktiviteten att stärkas. Vinstläget förbättras inom näringslivet och kapacitetsutnyttjandet tenderar att öka. Bostadspriserna kan förväntas stiga och bristsituationen blir allt tydligare på de expansiva orterna. Sammantaget väntas bruttoinvesteringarna växa med ca 6 % 1998. Statistiken över det första kvartalet visar på en mycket svag arbetsmarknad. Sysselsättningen föll, framför allt inom kommunerna, och den öppna arbetslösheten steg till rekordnivåer. En förklaring till den låga arbetskraftsefterfrågan – förutom den svaga BNP–utvecklingen – är att produktiviteten stigit mycket snabbt, främst inom industrin men också inom det privata näringslivet i övrigt. Den öppna arbetslösheten har dessutom påverkats av att volymen arbetsmarknadsspolitiska åtgärder blivit något mindre än vad som beräknades i början av året. Under de senaste månaderna har dock arbetsmarknadsläget stabiliserats och i samband med att aktiviteten i ekonomin nu skjuter fart kan sysselsättningen förväntas stiga. Eftersom inledningen av året varit dålig, blir ändå genomsnittssiffran för 1997 svag. Sysselsättningen, mätt i antal personer, beräknas falla med drygt 1 % i år och den öppna arbetslösheten stiga till 8,4 %. Att siffran inte blir ännu högre beror på att satsningar på utbildning och på andra områden begränsar utbudet av arbetskraft. Summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder bedöms uppgå till nästan 13 %. Under nästa år bör återhämtningen i ekonomin leda till att sysselsättningen stiger, med ca 1 %, under förutsättning att produktivitetstillväxten dämpas något. Dessutom innebär de olika utbildningssatsningarna att arbetskraftsutbudet reduceras. Vidare antas att volymen arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar något. Under dessa förutsättningar kan den öppna arbetslösheten falla till 7,4 %. TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE PROCENT AV BNP 1995 1996 1997 1998 Bruttosparande 17, 6 17, 1 17, 7 18, 8 Realt sparande 15, 5 14, 7 14, 6 15, 0 Fasta investeringar 14, 5 14, 9 14, 5 14, 9 Lagerinvesteringar 1,0 – 0,2 0,0 0,2 Finansiellt sparande 2,1 2,4 3,1 3,8 Offentlig sektor – 7,9 – 2,5 – 1,9 0,6 Hushåll 4,9 4,0 2,6 2,0 Företag 5,1 0,9 2,4 1,3 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Underskottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå till 1,9 % av BNP år 1997. Mätt enligt de redo- visningsprinciper som tillämpas inom EU uppgår underskottet till 1,6 %. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld stiger i nominella termer, men reduceras något som andel av BNP. Sverige uppfyller därmed konvergenskriterierna för deltagande i EMU vad avser de offentliga finanserna. De offentliga utgifterna utvecklades mycket svagt under första halvåret i år, bl.a. minskade både den statliga och kommunala konsumtionen kraftigt. Utgifterna väntas dock öka under andra halvåret. Sammantaget under året beräknas de offentliga utgifterna minska med drygt ½ % mätt i reala termer. Mätt som andel av BNP reduceras utgifterna med 1,6 procentenheter. Prognosen för de offentliga utgifterna har reviderats ned jämfört med den bedömning som gjordes i vårpropositionen. Prognosen för den offentliga sektorns inkomster är ungefär oförändrad jämfört med vårpropositionen. Skattekvoten reduceras något 1997 genom att en rad tillfälliga faktorer som drog upp skatteinbetalningarna under 1996 faller bort i år. Växelkursförändringar under 1997 väntas bidra till att höja värdet på den offentliga sektorns bruttoskuld. Detta motverkas dock av beräknade försäljningar av statliga tillgångar. Den offentliga sektorns ränteutgifter väntas, som de mäts i nationalräkenskaperna, i år bli något lägre än förra året. Under 1998 beräknas de offentliga finanserna vara i balans. Den underliggande utvecklingen har varit något starkare än vad som förutsågs i vårpropositionen, främst till följd av att prognosen för de offentliga utgifterna nedreviderats. Därigenom har skapats ett finansiellt utrymme för de utgiftshöjande åtgärder som föreslås i budgetpropositionen. I budgetpropositionen föreslås även vissa förändringar i ägandet av AP–fondens fastighetsinnehav. Dessa förändringar kommer i nationalräkenskaperna att bokföras som ett bidrag till offentliga sektorns finansiella sparande på uppskattningsvis 15 miljarder kronor. Till skillnad från tidigare har i denna kalkyl den offentliga sektorns finansiella sparande, i enlighet med en rekommendation från EU:s statistikorgan Eurostat, inte tillgodoräknats utdelningar från det statliga fastighetsföretaget Securum. Dessa utdelningar, som under 1998 beräknas uppgå till nära 5 miljarder kronor, kan betraktas som återbetalning av det stöd till bankerna som betalades ut i samband med finanskrisen och utgör en faktisk inkomst för staten. Den offentliga sektorns finansiella sparande som det kommer att redovisas i nationalräkenskaperna inklusive ändringen i AP–fondens fastighetsinnehav men exklusive utdelningen från Securum, beräknas uppgå till drygt 10 miljarder kronor eller 0,6 % av BNP. Ett mer rättvisande mått på de offentliga finanserna erhålls emellertid om den förstnämnda effekten räknas bort medan Securum–utdelningen, i likhet med vårpropositionen, läggs till det finansiella sparandet. Prognosen innebär att de offentliga finanserna, räknat på detta sätt, under 1998 kommer att vara i balans, underskottet uppgår till endast 0,1 miljarder kronor. Ytterligare försäljningar av statliga tillgångar väntas äga rum under nästa år. Detta bidrar till att påtagligt sänka skuldkvoten. 1.3 Utvecklingen på medellång sikt Utöver kortsiktsprognosen för 1997 och 1998 redovisas också en tänkbar ekonomisk utveckling fram t.o.m. år 2000. Denna medelsiktiga kalkyl ska inte ses som en prognos utan som en beräkning betingad av ett antal grundläggande antaganden. För det första antas att lönebildningens funktionssätt förbättras så att den nominella löneökningstakten begränsas till europeisk nivå, dvs 3,5 %, trots att arbetsmarknadsläget gradvis stärks. För det andra antas att vidtagna och föreslagna arbetsmarknads– och utbildningspolitiska åtgärder får de omfattande effekter på arbetskraftsutbudet och därmed arbetslösheten som avses. Därtill antas att tillväxten i OECD–länderna ligger på ca 2,5 %, vilket är något högre än den potentiella tillväxten. Något speciellt konjunkturmönster har inte antagits, eftersom det i praktiken knappast är möjligt att förutse i detta tidsperspektiv. Vidare förutsätts att den samlade ekonomiska politiken läggs upp på ett sådant sätt att Riksbankens inflationsmål uppnås. Med givna regler för skatter och transfereringar genererar den kalkylerade realekonomiska utvecklingen en påtaglig förbättring av de offentliga finanserna. I den ekonomiska vårpropositionen 1997 lade regeringen fast ett mål, som innebar att det sett över en konjunkturcykeln ska råda ett överskott, motsvarande 2 % av BNP, i de offentliga finanserna. Anpassningen till detta mål ska ske successivt, så att det år 1999 uppgår till 0,5 % av BNP och år 2000 till 1,5 % av BNP. De målsatta överskotten skall användas för att amortera den offentliga nettoskulden. Beräkningarna visar att förbättringen av de offentliga finanserna blir starkare än vad som krävs för att uppnå dessa mål. I vårpropositionen beräknades att det utöver dessa amorteringar skulle finnas ett utrymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen återstår 1999 ca 2,5 miljarder kronor och för år 2000 ett belopp på ca 20 miljarder kronor. I ett medelfristigt perspektiv är det inte främst efterfrågan som sätter en gräns för hur mycket sysselsättningen kan öka och arbetslösheten minska. I stället är det i hög grad arbetsmarknadens och framför allt lönebildningens funktionssätt som avgör i vilken mån ekonomin förmår att växa utan att överhettningstendenser uppstår. Till följd av att det sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i slutet av år 1998 och under antagande om att lönebildningen fungerar väl, kan tillväxten under de närmaste åren överstiga den långsiktiga trenden, utan att inflationsproblem uppstår. För åren 1999 och 2000 beräknas BNP stiga med 2,9 % respektive 2,8 %. Tillväxten drivs i första hand av investeringar och privat konsumtion, men även utrikeshandeln fortsätter att ge ett positivt bidrag till tillväxten under perioden. Med dessa antaganden beräknas den öppna arbetslösheten kunna falla till 4,5 % av arbetskraften år 2000. Samtidigt beräknas knappt 4,4 % att delta i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Antalet reguljära utbildningsplatser kommer att ligga på en högre nivå än idag. Den underliggande förbättringen av de offentliga finanserna sker främst på utgiftssidan. Hushållstransfereringarna reduceras bl.a. till följd av den fallande arbetslösheten och transfereringarna till näringslivet minskar till stor del genom nedtrappningen av räntebidragen till bostäder. Statsskulden, mätt i miljarder kronor, beräknas minska något under perioden. Tillsammans med fallande räntor på statsskulden, i takt med att äldre lån till hög ränta byts ut, så minskar ränteutgifterna. Förbättringen av de offentliga finanserna innebär att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP fortsätter att minska. Vid utgången av år 2000 beräknas skuldkvoten uppgå till 67 %. TABELL 1.5 MEDELFRIST PROCENTUELL FÖRÄNDRING 199 7 199 8 199 9 200 0 BNP 2,3 3,1 2,9 2,8 Öppet arbetslösa1 8,4 7,4 6,0 4,5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 4,3 4,7 4,5 4,4 Sysselsatta, antal personer – 1,2 1,0 1,6 1,6 KPI, dec.–dec. 2,1 1,5 2,0 2,0 Timlön 4,8 3,5 3,5 3,5 Bytesbalans2 3,1 3,8 3,9 4,0 Finansiellt sparande i offentlig sektor2 – 1,9 0,6 0,5 1,5 Konsoliderad bruttoskuld2 77, 1 73, 9 70, 2 67, 0 1 Andel av arbetskraften. 2 Procent av BNP. Källa: Finansdepartementet. Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad som beskrivs i denna kalkyl hänger främst samman med vad som händer på arbetsmarknaden. Om lönebildningen fungerar sämre än vad som antagits och effekterna av åtgärderna för att minska den öppna arbetslösheten blir svagare, kan utvecklingen på arbetsmarknaden bli betydligt mindre gynnsam. Även tillväxten kan bli lägre, t.ex. på grund av en internationell konjunkturavmattning. De offentliga finanserna utvecklas då mindre förmånligt. Det kan heller inte uteslutas att tillväxten blir högre än vad som här anges. Om produktiviteten stiger snabbare än beräknat kan tillväxten bli högre, varvid de offentliga finanserna utvecklas mera förmånligt även om sysselsättningen inte ökar snabbare. 2 Internationell utveckling Utvecklingen i världsekonomin i sin helhet är gynnsam med den högsta tillväxten på tio år och minskad inflation. Den ekonomiska situationen i OECD– området har förbättrats markant under det senaste halvåret. En fortsatt förstärkning av den europeiska konjunkturen förutses mot bakgrund av de senaste årens lättare monetära förhållanden, dvs den sammantagna effekten av ränte– och växelkursutvecklingen, samt en bestående hög efterfrågan från omvärlden. Viss osäkerhet råder dock om styrkan i återhämtningen i vissa större EU–länder. Arbetslösheten fortsätter att vara ett stort problem. Den amerikanska ekonomin väntas fortsätta att utvecklas starkt, om än något långsammare efter den kraftiga uppgången under årets inledning. Återhämtningen i Japan förväntas fortskrida och tillta under 1998 i takt med stigande inhemsk efterfrågan. BNP–tillväxten i OECD–området sammantaget beräknas till 2,8 % 1997 för att avta 1998 till 2,4 %. Inflationen bedöms sjunka något ytterligare. I länderna utanför OECD förutses en fortsatt gynnsam utveckling under prognosperioden. Trots valutaoro i vissa asiatiska länder väntas tillväxten i Sydostasien och Kina att bli hög jämfört med övriga regioner. Utsikterna i Central– och Östeuropa har förbättrats bl.a. till följd av återhämtningen i Västeuropa. TABELL 2.1 BNP–TILLVÄXT PER REGION ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1997 1998 Världen 4,0 4,3 4,2 OECD 2,2 2,8 2,4 EU 1,7 2,3 2,6 Transitionsekonomier 0,1 2,4 4,2 Central– och Östeuropa 3,3 2,8 4,0 F.d. Sovjetunionen –1,9 2,7 4,9 U–länder 6,5 6,2 6,4 Afrika 5,2 3,7 5,0 Asien 8,2 7,8 7,6 Dynamiska asiatiska ekonomier 6,1 5,8 5,5 Mellan och Sydamerika 3,4 4,0 4,5 Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet. Världsmarknadstillväxten för svensk export förväntas ligga strax över 7 % både 1997 och 1998, vilket är en förbättring jämfört med 1996 då den uppgick till 5 ½ %. 2.1 Utvecklingen i OECD–länderna 2.1.1 Utvecklingen i EU Konjunkturen i EU har stärkts sedan andra halvåret 1996. Det är framför allt ökningen av exporten som bidragit till uppgången, medan den inhemska efterfrågan i främst de större EU–länderna, förutom Storbritannien, varit fortsatt dämpad. Såväl konsumenternas som företagens förtroende har förbättrats sedan mitten av 1996, men variationerna mellan länderna är stora främst vad gäller hushållens framtidsförväntningar. Under 1997 märks en tydlig uppgång av industriproduktionen i EU och produktionsförväntningarna har ökat markant. Avvägningen mellan finans– och penningpolitik har gradvis förbättrats under det senaste åren. Räntorna har kommit ned bl.a som en följd av de förbättrade offentliga finanserna. Finanspolitikens stramhet accentueras under 1996 och 1997 och sammanfaller med målet att uppnå konvergens i samband med övergången till den tredje etappen av EMU. OECD beräknar att budgetunderskottet i EU som helhet sjunker från 4,4 % 1996 till 3,0 % 1997. Lägre strukturella underskott, dvs. underskott som justerats för konjunkturläget, samt medlemsländernas medelfristiga budgetmål indikerar att det finns förutsättningar för en varaktig förbättring av de offentliga finanserna i EU. Mer expansiva monetära förhållanden har bidragit till den allt starkare konjunkturutvecklingen. Sedan våren 1995, då de korta och långa räntorna i EU var som högst, har de kommit ned ca 3–3 ½ procent-enheter. Under det senaste året, dvs sedan mitten av 1996, har de långa räntorna sjunkit med ca 1½ procentenheter och de korta med ca ½ procentenhet. Sedan årsskiftet har EU:s nominella effektiva växelkurs deprecierat med drygt 10 % bl.a. till följd av förstärkningen av den amerikanska dollarn. D–marken, den franska francen m.fl. valutor har deprecierat gentemot dollarn medan det brittiska pundet har apprecierat. Sammantaget är växelkursförhållandena i EU gynnsamma för export och ekonomisk tillväxt. Inflationen i EU sjönk till 1,5 % under våren 1997. Betydande ledig kapacitet finns i flertalet EU–länder, vilket dämpar inflationstakten. På senare tid har även lägre energi– och livsmedelspriser bidragit. Inflationen har sjunkit relativt kraftigt i länder med tidigare hög inflation, t ex Italien, Spanien och Grekland. Trots den tilltagande ekonomiska tillväxten har sysselsättningen ökat endast mariginellt i EU under det senaste året. Drygt 11 % av arbetskraften är arbetslösa. Av de 18 miljoner människor som är utan arbete i EU är ca 5 miljoner under 25 år. Arbetslösheten är jämnt fördelad mellan könen. Hälften har varit arbetslösa längre än ett år. Skillnaderna mellan länderna har tilltagit. Medan arbetsmarknadsläget har fortsatt att försämras i bl.a. de större EU–länderna Tyskland, Frankrike och Italien, har arbetslösheten minskat betydligt i t.ex. Storbritannien, Danmark och Nederländerna. Utsikterna för en fortsatt återhämtning av den europeiska konjunkturen är goda. I likhet med det senaste halvåret väntas de monetära förhållandena stimulera ekonomin under prognosperioden. Med hänsyn till låga inflationsförväntningar och ledig produktionskapacitet förutses det lägre ränteläget bestå ännu en tid och successivt ge draghjälp åt konjunkturuppgången. Deprecieringen av flertalet valutor inom EU, däribland D–marken, gynnar exporten samtidigt som en fortsatt stark efterfrågan i resten av världen bidrar till att exporten kvarstår som den huvudsakliga drivkraften i återhämtningen. Marknadstillväxten för EU sammantaget förutses öka till 7 ½ –8 % under prognosperioden. Det finns vissa frågetecken avseende utvecklingen av den inhemska efterfrågan, inte minst mot bakgrund av det försämrade arbetsmarknadsläget i några länder och den förhållandevis strama finanspolitiken. Det tilltagande konsument– och företagarförtroendet ger emellertid indikationer om att investeringar och konsumtion är på väg att tillta, även i länder där den inhemska efterfrågan för närvarande är dämpad. Måttliga löneökningar, stabila eller sjunkande arbetskraftskostnader samt ett höjt kapacitetsutnyttjande har bidragit till ökade vinstmarginaler i företagen. Utsikterna för ökade investeringar är därmed goda. Arbetsmarknadsläget förutses förbättras något under 1997 och 1998 jämfört med 1996, vilket kan ge positiva effekter på den privata konsumtionen. Sammantaget bedöms BNP–tillväxten i EU som helhet till 2,3 % 1997 och 2,6 % 1998. Inflationen förutses till drygt 2 % både 1997 och 1998. Ökningen i förhållande till dagens låga inflationsnivå baseras på en bedömning av en uppgång i konjunkturen samt något högre importpriser till följd av valutadeprecieringen. 2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU– länder Den återhämtning av konjunkturen i Tyskland som inleddes under andra halvåret 1996 har fortsatt under 1997. Exporten har varit den huvudsakliga drivkraften medan den inhemska efterfrågan har utvecklats svagt. Konkurrenskraften har förbättrats, beroende främst på D–markens depreciering mot den amerikanska dollarn, men också på grund av återhållsamma löneökningar och fortsatta rationaliseringar i företagen. Konkurrenskraften förväntas utvecklas gynnsamt och bidra till en fortsatt stark exporttillväxt. Avvägningen mellan finans– och penningpolitik har förbättrats. De monetära förhållandena har blivit mer expansiva och bidrar successivt till en stimulans av ekonomin. Samtidigt väntas finanspolitiken vara fortsatt stram under prognosperioden. Tillväxten kommer inledningsvis att vara exportdriven, medan den inhemska efterfrågan väntas ge ett ökat bidrag till BNP–tillväxten mot slutet av prognosperioden. Låga löneökningar och den höga arbetslösheten medför att den privata konsumtionen utvecklas måttligt. BNP– tillväxten väntas uppgå till 2,2 % 1997, för att öka till 2,6 % 1998. Tillväxten i Frankrike under början av 1997 drevs, liksom i Tyskland, framförallt av exporten, som gynnades av den växande utlandsefterfrågan och växelkursutvecklingen. Den inhemska aktiviteten var däremot förhållandevis svag. Under sommarmånaderna stärktes emellertid såväl företagens som hushållens förtroende, vilket antas få betydelse för utvecklingen under hösten. Det svaga förtroendet bland hushållen har tidigare ansetts hämma den privata konsumtionen. Förutsättningarna för BNP–tillväxten under andra halvan av 1997 liksom nästa år är relativt goda. De lättare monetära förhållandena fortsätter att stimulera ekonomin. Den goda utvecklingen i exportsektorn och det låga ränteläget förutses få positiva effekter på investeringsutvecklingen, medan privat konsumtion bedöms öka måttligt. Sammantaget väntas BNP öka med 2,2 % innevarande år och med 2,6 % år 1998. Den konjunkturnedgång som inleddes under 1996 i Italien har fortsatt under 1997. Exporttillväxten har dämpats av lirans förstärkning 1995–96 samtidigt som investeringarna påverkats negativt av sjunkande lönsamhet i industrin. Fallande disponibelinkomster i reala termer samt fortsatt hög arbetslöshet hämmar den privata konsumtionen. De åtgärder som vidtagits i syfte att kraftigt sänka budgetunderskottet innebär en mycket stram finanspolitik under 1997. Dämpningen av tillväxttakten samt apprecieringen har bidragit till att inflationen fallit och nu ligger i nivå med den i övriga EU–länder. Det lägre ränteläget bedöms successivt stimulera den inhemska efterfrågan under prognosperioden. BNP–tillväxten förutses till måttliga 1,1 % 1997 för att sedan öka till 1,9 % nästa år. TABELL 2.2 BNP–TILLVÄXT, KPI OCH ARBETSLÖSHET ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1997 1998 BNP OECD 2,2 2,8 2,4 EU 1,7 2,3 2,6 Förenta staterna 2,4 3,6 2,0 Japan 3,6 2,2 3,0 Tyskland 1,4 2,2 2,6 Frankrike 1,5 2,2 2,6 Italien 0,7 1,1 1,9 Storbritannien 2,1 3,1 2,6 Norden 2,6 3,2 3,1 Danmark 2,5 3,1 3,0 Finland 3,3 4,4 3,6 Norge 4,8 3,7 2,9 Island 5,7 4,5 3,3 Konsumentpriser OECD 2,2 2,1 2,2 EU 2,5 2,1 2,1 Norden 1,1 1,7 1,9 Arbetslöshet i % av arbetskraften OECD 6,9 6,7 6,5 EU 11,4 11,2 10,9 Norden 9,1 8,7 7,9 Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. I Storbritannien fortsatte den starka utvecklingen av privat konsumtion och export att bidra till en hög tillväxttakt under det första halvåret 1997. Den privata efterfrågan har stimulerats av sjunkande arbetslöshet och stigande realinkomster samtidigt som exporten gynnats av en stark extern efterfrågan. Under året förutses en hög investeringstillväxt främst inom tjänste– och byggnadssektorerna. Mot slutet av 1997 och under 1998 förväntas exporttillväxten dämpas av den kraftiga apprecieringen av det brittiska pundet som ägt rum sedan drygt ett år. Stramare monetära förhållanden verkar samtidigt dämpande på inhemsk efterfrågan. Finanspolitiken förväntas bli relativt stram under prognosperioden. BNP–tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 2,6 % 1998. 2.1.3 De nordiska länderna Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen sammantaget i de nordiska länderna under de senaste åren förväntas fortsätta under prognosperioden och BNP–tillväxten bedöms bli högre än genomsnittet för OECD. Lägre räntor och en gynnsam sysselsättningstillväxt bedöms stimulera inhemsk efterfrågan samtidigt som exporten får draghjälp av en ökad efterfrågan i Europa. Sammantaget förväntas inflationen bli måttlig. I Norge och Island, i viss utsträckning även i Danmark, finns dock risk för stigande inflation. I Danmark förväntas den goda ekonomiska utvecklingen fortsätta, ledd av en hög privat konsumtions– och investeringstillväxt. Den privata konsumtionen har i år stärkts till följd av bl.a. en ökad sysselsättning och lägre räntor. Det är främst den danska kronans appreciering mot D–marken och en stram finanspolitik som har bidragit till lägre räntor. BNP–tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 3,0 % 1998. I Finland bedöms den ekonomiska tillväxten bli fortsatt hög under prognosperioden både till följd av en stark inhemsk efterfrågan och en ökad exporttillväxt. Den privata konsumtionen stimuleras i år bl.a. av en gynnsam sysselsättningsutveckling och av låga räntor. Exporten gynnas av en väntad ökad efterfrågan på trä– och massaprodukter i Europa. Investeringstakten bedöms öka, främst inom byggnadssektorn. Finanspolitiken förutses bli relativt stram under prognosperioden. Arbetslösheten förväntas sjunka ytterligare, men förblir på en hög nivå. Sammantaget väntas BNP–tillväxten bli 4,4 % i år och 3,6 % 1998. Den expansiva ekonomiska utvecklingen i Norge väntas fortsätta under 1997 med stöd av en stark inhemsk efterfrågan. En god sysselsättningstillväxt under det innevarande året bedöms stimulera den privata efterfrågan samtidigt som en stark ökning av investeringarna inom olje– och byggnadssektorerna förutses. Den privata efterfrågan och investeringstakten bedöms minska under 1998. Även om årets löneavtal är relativt måttliga, finns det en risk för att det allt stramare läget på arbetsmarknaden ger upphov till ett ökat inflationstryck 1998. Sammantaget väntas en BNP– tillväxt på 3,7 % 1997 och 2,9 % 1998. 2.1.4 Förenta staterna och Japan Den ekonomiska situationen i Förenta staterna har under inledningen av 1997 utmärkts av fortsatt hög ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet och inflation samt förbättrade statsfinanser. Efter sex år av stark ekonomisk utveckling ökade BNP mycket starkt under det första halvåret 1997. Den privata konsumtionen stimulerades främst av uppgången av inkomster och aktiepriser. Privata investeringar har fortsatt att öka i snabb takt samtidigt som lagren byggts upp. Arbetslösheten sjönk till 4,8 % i maj, vilket var den lägsta nivån sedan 1973. Även om en tydlig ökning av lönerna varit märkbar, har den totala prisökningstakten hållits nere till följd av dollar-apprecieringen samt den måttliga utvecklingen av de sammanlagda arbetskraftskostnaderna. Dessa faktorer samt lägre energi– och livsmedelspriser medförde att inflationen föll till en historiskt låg nivå, 2,2 %, i maj. Hög ekonomisk tillväxt, och därmed högre skatteintäkter än beräknat, har medfört att budgetunderskottet 1997 sjunkit till den lägsta nivån på 20 år, kring drygt 1 % av BNP. En överenskommelse om att balansera budgeten år 2002 beslutades i maj mellan administrationen och kongressen. En expansiv finanspolitik förutses inledningsvis, men nedskärningar inom flertalet sektorer planeras att genomföras mot slutet av perioden. Något stramare monetära förhållanden förutses dämpa den inhemska efterfrågan under 1998 samtidigt som nettoexporten ger ett negativt bidrag till tillväxten. BNP–tillväxten förutses till 3,6 % 1997 och till 2,0 % 1998. Inflationen förväntas uppgå till mellan 2 ½ och 3 % under perioden. I Japan var tillväxten mycket stark i årets början. Det var den privata konsumtionen som ökade kraftigt, vilket dock i första hand återspeglade en tillfällig ökning inför höjningen av konsumtionsskatten den 1 april. Därefter skedde en tillbakagång i den privata konsumtionen som resulterade i en kraftig lageruppbyggnad, trots att exportsektorn fortsatte att gynnas av yenens tidigare depreciering. Finanspolitiken bedöms förbli restriktiv under prognosperioden, medan penningpolitiken förutses vara fortsatt expansiv. Sannolikt möts efterfrågan under resten av 1997 till viss del genom lageravveckling. En fortsatt ökning av exporten förutses, men de gynnsamma effekterna av yenens tidigare depreciering klingar gradvis av under prognosperioden. Tillsammans med det låga ränteläget torde expansionen i exportsektorn bidra till en fortsatt uppgång i näringslivets investeringar. Den privata konsumtionen bedöms dock öka endast måttligt mot bakgrund av den strama finanspolitiken. BNP–tillväxten bedöms uppgå till 2,2 % innevarande år och till 3,0 % år 1998. 2.2 Länderna utanför OECD Den ekonomiska tillväxten blev lägre i Central– och Östeuropa som helhet 1996 jämfört med 1995. Den främsta anledningen var avmattningen på dessa länders exportmarknader. I slutet av 1996 samt i början av 1997 har exportillväxten tenderat att öka i takt med att den ekonomiska tillväxten tilltagit, framför allt i EU. Inflationen i regionen förutses stabiliseras eller komma ned något och den ekonomiska tillväxten bedöms variera mellan 2 och 5 % 1997 och 1998. Bulgarien och Rumänien utgör undantag då inflationen i dessa länder tilltagit kraftigt och tillväxtutsikterna försämrats. BNP–tillväxten i Ryssland och Ukraina har varit negativ under de senaste åren, men en viss förbättring av det ekonomiska läget förutses, framför allt i Ryssland där inflationen kommit ned avsevärt och inflödet av utländska investeringar tilltagit. Ränteläget väntas falla något och BNP–tillväxten i Ryssland förutses uppgå till omkring 2 % 1997 för att sedan öka ytterligare 1998. Det bör dock noteras att osäkerheten i denna prognos är stor. Den ekonomiska situationen i Baltikum förbättrades under den senare delen av 1996 och BNP ökade med 3– 4 % under året som helhet. Den ekonomiska utvecklingen har varit snabbast i Estland där strukturella reformer genomförts för att liberalisera handel och öka utländska investeringar. BNP–tillväxten bedöms nå 4– 5 % 1997 och 1998 i regionen som helhet samtidigt som inflationen beräknas komma ned något ytterligare, till drygt 10 %. De dynamiska asiatiska länderna (DAE) har på senare tid påverkats negativt av valutaoro, framför allt i Thailand där valutan, bahten, tillåtits flyta fritt efter att tidigare ha varit kopplad till den amerikanska dollarn. Den inhemska efterfrågan har även dämpats av fallande aktie– och fastighetspriser samt sjunkande konsumentförtroende. Flertalet länder i regionen har därtill erfarit försämringar av exportutvecklingen p.g.a sjunkande global efterfrågan på elektronikvaror. För att undvika överhettning har de monetära förhållandena stramats åt i Kina och DAE. En stramare finanspolitik väntas under 1997. Trots dessa svårigheter ökar BNP i regionen över det globala genomsnittet och det förutses en BNP–tillväxt kring 6 % i DAE och kring 10 % i Kina under prognosperioden. Den uppgång i den ekonomska aktiviteten i Central– och Sydamerika samt i Afrika som blev tydlig under 1996 förväntas fortsätta under prognosperioden. Omfattande strukturella reformer i kombination med en stabilitetsorienterad makroekonomisk politik har på ett avgörande sätt bidragit till förbättrade tillväxtutsikter i dessa regioner. 2.3 Risker avseende internationell utveckling Det finns ett antal faktorer som skulle kunna påverka de ekonomiska och finansiella förutsättningarna i den prognos som redovisats ovan. Även om inflationen globalt sett kommit ned till historiskt låga nivåer kan inflationen komma att öka mer än vad som förutsätts. Ett ökande kapacitetsutnyttjande på produkt– och arbetsmarknaderna utgör en risk vad gäller utvecklingen i Förenta staterna, Storbritannien och några av de mindre EU–länderna. En ytterligare appreciering av den amerikanska dollarn gentemot D–marken skulle kunna öka inflationstrycket i Tyskland i högre utsträckning än vad som förutsätts i prognosen. En sådan utveckling skulle framtvinga mer omfattande räntehöjningar än vad som antagits, vilket skulle kunna dämpa den ekonomiska tillväxten i dessa länder. Utvecklingen på aktiebörserna utgör ett visst orosmoment, men det krävs förmodligen en relativt kraftig nedgång för att få mer påtagliga effekter på den reala ekonomin. Den senaste tidens oro på de finansiella marknaderna i vissa asiatiska länder skulle, om den förvärras, kunna få negativa konsekvenser för regionen. Inte minst gäller detta Japan, som har betydande finansiella och kommersiella kopplingar till de länder där oro har uppstått. Därtill finns en viss risk för effekter på den globala ekonomin. Vidare kan osäkerhet kring vilka länder som kan komma att delta i EMU leda till turbulens på ränte– och valutamarknaderna i EU med negativa effekter på tillväxt och arbetsmarknad. Flera EU–länder, inkl. Tyskland, Frankrike och Italien, förutses få underskott i de offentliga finanserna på eller nära 3,0 % av BNP 1997. Inte minst den försämrade utvecklingen på arbetsmarknaden har under året inneburit ökade offentliga utgifter i dessa länder samtidigt som en uppgång av den privata konsumtionen fortsatt hämmats. Samtidigt skulle utvecklingen i EU kunna bli mer positiv än beräknat. Inte minst de lättare monetära förhållandena och antydningarna om ett förbättrat företags– och konsumentförtroende skulle kunna stärka den inhemska efterfrågan i snabbare takt än förutsett i prognosen. 3 Kapitalmarknaderna Under det senaste året har utvecklingen på de finansiella marknaderna dominerats av en allt starkare dollar samt till nyligen stigande börskurser. Utvecklingen på räntemarknaderna har varit mindre dramatisk. De europeiska räntorna har varit stabila vid de nivåer som etablerades under 1996. I Förenta staterna har rörelserna varit större beroende på osäkerhet kring penningpolitikens utformning. 3.1 Utvecklingen i omvärlden Sedan mer än ett år tillbaka har osäkerheten kring behovet av en stramare penningpolitik i Förenta staterna påverkat de finansiella marknaderna. Bakgrunden är en stark konjunktur och låg arbetslöshet samtidigt som inflationen förblivit låg. Under våren ökade förväntningarna om en styrräntehöjning, inte minst beroende på signaler från den amerikanska centralbanken om att man såg en risk för ökande inflation. I mars höjde också Federal Reserve styrräntan från 5,25 % till 5,5 %. Direkt efter höjningen fanns utbredda förväntningar om fortsatta räntehöjningar men dessa har hittills uteblivit och förväntningarna om ytterligare styrräntehöjningar har efterhand minskat. Detta har under sommaren bidragit till en påtaglig obligationsräntenedgång. Obligationsräntan i Förenta Staterna har varierat mellan 6 och 7 % under det senaste året beroende på hur man för tillfället bedömt risken för stigande inflation och högre styrränta. Under prognosperioden antas det, utifrån den starka konjunkturutvecklingen och risken för stigande inflation, finnas en viss tendens till högre räntor i Förenta staterna, både vad gäller långa och korta marknadsräntor. I båda fallen väntas dock ränteuppgången bli begränsad. Kursuppgången på New York–börsen har fortsatt det senaste året. Under året har kurserna stigit med ca 18 %. Tillfälligt har dock aktiekurserna vikit i samband med vad som förefaller vara oro för att kursnivån inte varit fundamentalt välgrundad samt risken för en stramare penningpolitik och högre obligationsräntor. I Japan har obligationsräntorna under det senaste året varit ca 2,5 %. En viss variation i räntenivån har dock förekommit då räntorna stigit vid förväntningar om en mer påtaglig konjunkturåterhämtning och en mindre expansiv penningpolitik. Under sommaren har dock dessa förväntningar åter minskat. De korta marknadsräntorna har sedan årsskiftet stigit marginellt från en nivå strax över noll till omkring 0,5 %. Inom EU fortsätter förberedelsearbetet inför den Ekonomiska och monetära unionen. Detta har bland annat inneburit en stramare finanspolitik, vilket tillsammans med en på kontinenten fortfarande svag konjunkturuppgång har givit utrymme för en expansiv penningpolitik. I kärnländerna inom ERM är de korta marknadsräntorna ca 3–3,5 %. Utformningen av den ekonomiska politiken i Europa har också möjliggjort att obligationsräntorna sedan inledningen av 1996 varit låga jämfört med tidigare under 1990–talet trots att räntenivån i Förenta staterna varit avsevärt högre. Förberedelserna inför EMU har också inneburit minskande skillnader mellan obligationsräntorna i EU:s medlemsstater, exempelvis har skillnaden mellan italienska och tyska femårsobligationer minskat med ca 0,8 procentenheter till ca 1,35 procentenheter från årsskiftet till i slutet av augusti i år. Den spanska räntedifferensen gentemot Tyskland har sjunkit i motsvarande grad till ca 0,7 procentenheter medan räntan i Sverige var ca 0,95 procentenheter högre än i Tyskland i slutet av augusti, vilket endast är marginellt lägre än vid årsskiftet. De minskade räntedifferenserna återspeglar bl.a. ökade förväntningar om att ett stort antal länder kommer att delta i valutaunionen från och med januari 1999. Under prognosperioden antas en alltmer stabil konjunkturuppgång i Tyskland bidra till en något högre ränta tillsammans med att de tyska obligationsräntorna, i någon mån, påverkas av att ett stort antal länder väntas delta i EMU varav några historiskt sett haft en avsevärt högre räntenivå än Tyskland. Inom något år förefaller också en viss penningpolitisk åtstramning i Tyskland sannolik. Under 1997 har den appreciering av dollarn som inleddes under sommaren 1995 accelererat. Kursen mot D–marken, och mot flertalet ERM–valutor har apprecierat med ca 17 % från årsskiftet till och med augusti. Dollarns kurs mot yenen har endast stärkts med ca 3 % men vårens utveckling har präglats av relativt stora fluktuationer. Bakgrunden till dollarns förstärkning mot D–marken förefaller i huvudsak utgöras av skillnaden i konjunkturutveckling och utformning av penningpolitiken. Den starka konjunkturen och högre räntenivån i Förenta staterna jämfört med Europa och Japan samtidigt som inflationen i Förenta staterna förefaller förbli låg, har inneburit att dollarn blivit en mer attraktiv valuta för investerare. Förväntningar om att ett stort antal länder kommer att delta i valutaunionen och att detta kommer att innebära en svagare utveckling för den gemensamma valutan, euron, än vad som annars skulle ha blivit fallet anses av många bedömare också ha bidragit till den starkare dollarn. 3.2 Utvecklingen i Sverige Kronans appreciering avstannade under 1996 och under innevarande år har kronan åter försvagats. Sedan kronan var som starkast i mitten av oktober 1996 har den mätt med TCW–index försvagats med ca 6,5 % till ett index på ca 121 i slutet av augusti. Försvagningen kan i huvudsak kopplas samman med dollarns allmänna förstärkning. Kronans försvagning mot dollarn har under året varit ca 13 %. Därmed skulle de tidigare beskrivna orsakerna till dollarns appreciering också till stor del kunna förklara kronans utveckling. Riksbanken valde att successivt sänka reporäntan under 1996, från 8,91 % till 4,10 %. Sänkningarna genomfördes mot bakgrund av en stram finanspolitik, en starkare kronkurs samt en då mer osäker konjunkturutveckling. Därtill bidrog inte minst en lägre inflation och lägre inflationsförväntningarna till utrymmet för styrräntesänkningar. I den inflationsrapport som Riksbanken publicerade i början av mars 1997 noterade man att ett visst utrymme för något mer stimulerande monetära förhållanden fanns, men slutsatsen var ändå att penningpolitiken var väl avvägd mot bakgrund av den osäkerhet som fanns i bedömningen. Under våren var kronans kurs svagare än vad som låg till grund för Riksbankens bedömning i mars. Detta innebar att de monetära förhållandena kom att bli något mer expansiva under våren trots en oförändrad reporänta. I den inflationsrapport som presenterades i juni noterade Riksbanken att penningpolitiken var väl avvägd. Hittills under 1997 har Riksbanken inte ändrat reporäntans nivå. Om förväntningarna om penningpolitiken infrias, såsom de återspeglas i räntorna på penningmarknaden, kommer reporänta att höjas under 1998. Den 5–åriga svenska obligationsräntan har till och med augusti stigit med omkring 0,4 procentenheter under 1997. Därmed har den nedgång i de svenska obligationsräntorna som pågått sedan våren 1995 avstannat. Detta återspeglar att den allmänna trenden i Förenta staterna och Europa mot lägre obligationsräntor brutits, men även andra faktorer spelar in. De svenska räntorna påverkas dels av ett i huvudsak redan etablerat förtroende för saneringen av de svenska statsfinanserna och Riksbankens inflationsmål, dels av förväntningar om att Sverige inte kommer att vara ett av de länder som deltar i valuta-unionen i inledningen av 1999. Den svenska obligationsränteutvecklingen påverkas emellertid även av förväntningarna om antalet deltagande länder i valutaunionen. Under perioder när förväntningarna ökar om att länder som Italien och Spanien kommer att delta i valutaunionen från dess inledning minskar skillnaden mellan svenska och tyska obligationsräntor. Under nästa år antas de svenska obligationsräntorna komma att påverkas av tendensen till allmänt högre obligationsräntor i Europa. En viss obligationsränteuppgång förutses därmed i Sverige under 1998. Kursuppgången på Stockholms fondbörs, som pågått sedan inledningen av 1995, har fortsatt även under 1997. Under årets första åtta månader steg kurserna med 27 %. De branschindex som utvecklats bäst är försäkrings–, verkstads– och skogsindustriindex. Dollarns appreciering som väntas ge ökade vinster i exportbolagen samt de låga räntorna som bidragit till ett inflöde av kapital till börsen kan anges som två viktiga förklaringar till kursutvecklingen. Även övriga europeiska börser har utvecklat väl. Frankfurtbörsen har stigit med 35 % hittills under året och Londonbörsen ha stigit med 17 %. Kursuppgången innebär dock att det finns en betydande osäkerhet om dagens kursnivåer är rimliga utifrån bolagens förväntade vinster samt den extra avkastning som placeringar i aktier bör erbjuda jämfört med andra mindre riskfyllda placeringar. I augusti sjönk kurserna på Stockholmsbörsen, från den högsta nivån under månaden, med ca 8 %. Under 1997 har utlåningen från svenska kreditinstitut åter börjat öka. Tillväxttakten för utlåningen till allmänheten låg i juni på ca 5 %. Såväl utlåningen från banker som från bostadsinstitut expanderar. Bankernas utlåning till hushåll ökar dock inte påtagligt men nedgången har upphört. Samtidigt har inlåningen från hushållen till bankerna minskat under 1997 från att ha ökat under 1996, vilket dock sammanfaller med ett ökat fondsparande. Den lägre räntan på inlåningskonton tillsammans med Stockholmsbörsens positiva utveckling har sannolikt bidragit till detta. Sammantaget förefaller utvecklingen på kreditmarknaden bidra till bilden av en starkare privat efterfrågan. Till denna bild bidrar också att tillväxten i penningmängden, mätt som sedlar och mynt, ökar med omkring 5 % i årstakt. Penningmängdens ökningstakt steg från en nivå strax under noll vid inledningen av 1996 till en tillväxttakt på ca 5 % i början av 1997. Därefter har tillväxttakten varit tämligen stabil. 4 Utrikeshandeln Exporten av varor ökade med 6 % förra året trots avmattningen på den för Sverige viktiga EU– marknaden. En gynnsam exportinriktning med en växande andel teleproduktindustri låg bakom den positiva utvecklingen. En viss förstärkning i konjunkturen i EU framöver, kraftiga produktivitetsökningar inom industrin samt den relativa försvagningen av kronan beräknas innebära att varuexporten ökar med drygt 9 % i år och med 7,5 % 1998. Den totala andelsvinsten på världsmarknaden uppgår därmed till hela 3,5 % under perioden. Efter att ha utvecklats svagt under 1996 bedöms varuimporten öka kraftigt de kommande åren till följd av en uppgång i den inhemska efterfrågan och den kraftiga exportökningen. Överskottet i bytesbalansen stiger ytterligare och beräknas uppgå till 70 miljarder kronor år 1998, vilket motsvarar ca 4 % av BNP. 4.1 Varuhandeln En viss avmattning noterades i den internationella marknadstillväxten under första halvåret i år. Utvecklingen för den svenska varuexporten var dock fortsatt stark. Importen av varor inom OECD–området förutses ta fart andra halvåret 1997 för att sedan ligga kvar på en hög ökningstakt även nästa år. I länderna utanför OECD bedöms marknadstillväxten, trots en mindre dämpning av aktiviteten under 1997, bli fortsatt stark. Detta bidrar till att marknadstillväxten för svenska varor stiger från 5,5 % år 1996 till drygt 7 % både 1997 och 1998. Svensk exportindustri fortsatte att ta marknadsandelar under första halvåret 1997. Varuexporten ökade med 8,5 % i volym. Exportframgångarna var mycket stora framför allt i länder utanför OECD–området, medan exporten till EU–länderna i stort var oförändrad under perioden. Liksom tidigare har exporten av teleprodukter ökat mycket kraftigt vilket i viss mån kan förklara den gynnsamma utvecklingen av marknadsandelarna under årets inledning. Andelen elektrovaror (inkl. teleproduktindustri) i den totala svenska exporten steg från 11 % i början på 1990–talet till drygt 18 % under början av 1997. De internationella priserna på bearbetade varor har höjts i ringa omfattning de senaste åren. Till följd av ett fortsatt starkt konkurrenstryck väntas denna utveckling bestå fram till och med 1998. Det är framför allt inom EU som resursutnyttjandet, trots den högre ekonomiska aktiviteten nästa år, bedöms kvarstå på en relativt måttlig nivå. Ett fortsatt globalt överutbud på basindustriprodukter borgar för att prisutvecklingen inom denna produktgrupp blir återhållsam. Sannolikt dämpas också den internationella prisutvecklingen av effekterna den pågående handelsliberaliseringen. Den mycket gynnsamma produktivitetsutvecklingen i svensk industri i kombination med ett relativt lågt initialt kapacitetsutnyttjande bedöms medföra att exportföretagen höjer sina priser i begränsad omfattning mätt i svensk valuta. Därmed utnyttjar exportindustrin det gynnsamma konkurrensläget till att vinna marknadsandelar under prognosperioden. Mellan 1996 och 1998 antas kronan konkurrensvägt försvagas med knappt 4 %. Detta bedöms resultera i en sänkning av relativpriset med lika mycket. Som en följd av de kvardröjande effekterna av de kraftiga relativprishöjningarna åren 1995 och 1996 begränsas dock svensk exportindustris andelsvinster på OECD– marknaden till drygt 2 % under perioden 1996 till 1998. Exportframgångarna inom övriga regioner antas dock bli fortsatt stora framför allt i år, varvid den totala andelsvinsten på världsmarknaden beräknas uppgår till 3,5 % under perioden. Svensk exportindustri gynnas under prognosperioden av en fördelaktig produktinriktning med en snabbt expanderande teleproduktindustri där efterfrågetillväxten är mycket hög. Den starka andelsutvecklingen inom övriga regioner (dvs. främst de asiatiska länderna) påverkas i stor omfattning av expansionen inom denna sektor. Efter att ha utvecklats svagt under 1996, steg varuimporten med ca 8 % i volym under första halvåret i år. Importandelen i efterfrågan steg mer än den trendmässiga utveckling. En förklaring till detta kan vara att det är speciellt importintensiva delar av den privata konsumtionen som nu ökar snabbast, t.ex. inköp av bilar och elektronikvaror. Utvecklingen ska dock också ses i ljuset av att importandelarna minskade 1996. En del av den kraftiga ökningen i importen kan därför ses som ett återställande till en mer normal nivå. TABELL 4.1 EXPORT OCH IMPORT AV VAROR MILJARD ER KRONOR PROCENTUELL VOLYMUTVECKLING PROCENTUELL PRISUTVECKLING 1996 1996 1997 1998 1996 1997 1998 Varuexport Bearbetade varor 491,6 6,7 9,9 8,4 –5,7 0 1,4 Fartyg 2,7 –15,5 5,0 0,0 0,1 0,3 0,5 Petroleumprodukter 12,0 6,7 5,7 2,4 5,3 3,6 1,0 Övriga råvaror 60,9 4,1 6,4 1,5 –11,9 5,6 4,0 Summa varuexport 567,3 6,3 9,4 7,5 –6,2 0,7 1,6 Varuimport Bearbetade varor 356,7 0,9 10,0 8,0 –6,0 1,2 1,2 Fartyg 4,2 7,5 7,5 26,3 –0,3 –1,0 –0,7 Råolja 20,2 18,5 4,3 2,5 12,2 4,6 –0,6 Petroleumprodukter 13,6 –0,7 –3,2 1,2 4,8 6,6 0,0 Övriga råvaror 50,5 6,3 1,0 2,8 –12,4 3,4 –1,0 Summa varuimport 445,2 2,1 8,3 7,2 –5,8 1,7 0,8 Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Mot bakgrund av att ökningstakten för efterfrågan väntas tillta under andra halvåret bedöms importtillväxten även för helåret 1997 uppgå till ca 8 %. Stigande privat konsumtion och export bidrar till denna ökning. Nästa år beräknas varuimporten volymmässigt stiga med ca 7 %. Detta innebär en fortsatt växande importandel, vilket ligger i linje med utvecklingen under de senaste decennierna. Nettoexporten, dvs. export minus import, har under perioden 1993 till 1996 bidragit till tillväxten i betydande omfattning. I genomsnitt har det årliga bidraget uppgått till ca 1 ½ procentenheter. Orsaken är det gynnsamma konkurrensläget och den relativt svaga inhemska efterfrågan. Innevarande år beräknas bidraget vara fortsatt högt uppgående till 1,2 procentenheter, för att nästa år minska till 0,7 procentenheter. 4.2 Bytesbalansen På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts till ett växande överskott. Under förra året uppgick överskottet i bytesbalansen till 2,4 % av BNP. Under det senaste året har emellertid bytesbalansen uppvisat ett stagnerande överskott, mätt på årsbasis. Från och med andra halvåret i år beräknas dock överskottet åter stiga tack vare en gynnsam utveckling för varuexporten samt stigande världsmarknadspriser på skogsvaror, vilket innebär att handelsbalansöverskottet växer kraftigt. Tjänstenettot däremot försämras ytterligare. Kronförsvagningen det senaste året har gjort det dyrare att semestra utomlands samtidigt som den allmänna uppgången i hushållens efterfrågan beräknas leda till ett ökat utlandsresande. De övriga posterna i tjänstebalansen förändras endast marginellt frånsett sjöfartsnettot som förbättras ytterligare. Under de närmaste åren förutses en förbättring av kapitalavkastningsnettot. Räntenettot väntas förbättras i år jämfört med 1996 eftersom räntekostnaden på bruttoskulden väntas sjunka under prognosperioden medan ränteintäkterna på tillgångarna väntas vara oförändrade eller stiga något. Detta innebär att räntenettot förbättras trots att den räntebärande skulden antas komma att stiga på grund av att den privata sektorn nettoköper aktier under 1997 i en utsträckning som överstiger den positiva bytesbalansen. Nettoutdelningen på portföljaktier förväntas vara fortsatt negativ. Detta förklaras dels av att det utländska ägandet av svenska aktier är större än det svenska ägandet av utländska aktier, dels av att direktavkastningen är högre på svenska aktier än utländska. Under 1997 försämras nettoutdelningen av en ökad direktavkastning från de svenska företagen. Sedan något år finns dock en trend mot ökade svenska placeringar i utländska aktier. Detta väntas innebära en gradvis förbättring av nettoavkastningen efter år 1997. Nettobidraget till EU belastade bytesbalansen med 6,5 miljarder kronor under 1996. Nettobelastningen förväntas bli högre under de närmaste åren i takt med att den svenska rabatten på medlemsskapsavgiften reduceras. Under 1997 väntas nettobidragets effekt på bytesbalansen bli drygt 8 miljarder kronor medan den beräknas bli 10 miljarder kronor 1998. TABELL 4.2 BYTESBALANSEN MILJARDER KRONOR 1995 1996 1997 1998 Varuexport 564,4 562,7 619,6 677,1 Varuimport 458,8 441,5 486,3 525,6 Korrigeringspost 0,4 –3,7 Handelsbalans 106,0 117,5 133,3 151,5 Sjöfartsnetto 10,1 11,0 12,4 13,3 Övriga transporter –0,8 –1,3 –0,5 –0,2 Resevaluta –14,1 –17,2 –21,0 –24,5 Övriga tjänster 1,3 2,9 1,1 1,1 Tjänstebalans –3,4 –4,6 –8,1 –10,3 Löner –1,2 –1,7 –1,7 –1,7 Avkastning på kapital –45,0 –54,0 –50,2 –48,4 därav räntenetto –64,3 –64,2 –61,7 –61,0 direktinvesteringa r 22,0 17,1 20,0 20,5 portföljaktier –2,7 –6,9 –8,5 –7,9 Övriga transfereringar –21,0 –17,4 –19,2 –21,0 Bytesbalansen 35,3 39,7 54,1 70,1 Andel av BNP 2,1 2,4 3,1 3,8 Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet. 5 Näringslivets produktion Efter två år med en årlig produktionstillväxt på 5 % dämpades tillväxttakten i näringslivet förra året till knappt 2 %. Avmattningen i industrikonjunkturen mot slutet av 1995 och under 1996 spred sig till de industrirelaterade tjänstesektorerna, samtidigt som expansionen i de hemmamarknadsinriktade delarna av näringslivet var måttlig. TABELL 5.1 NÄRINGSLIVETS PRODUKTION PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 Jordbruk, fiske och skogsbruk 7,7 –3,7 2,0 1,7 Industri 9,8 2,1 6,0 5,5 El, gas, värme och vattenverk 1,9 0,2 3,0 1,0 Byggnadsindustri –2,4 2,1 –1,5 4,5 Näringslivets tjänster 3,7 1,8 3,0 2,8 Summa näringsliv 5,0 1,7 3,5 3,6 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Produktionen i den cykliska basindustrin steg kraftigt första halvåret 1997. Den exportledda uppgången inom basindustrin bedöms sprida sig till allt fler delar av näringslivet i år. En gradvis förstärkning av det europeiska konjunkturläget innebär att produktionsuppgången i övriga exportindustrin blir stark från och med andra halvåret 1997. Svensk industri gynnas av den goda investeringskonjunkturen i Västeuropa och den fortsatt kraftiga efterfrågeökningen på teleprodukter. Tudelningen mellan en expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor började avta mot slutet av förra året. Den utvecklingen förstärks successivt i år genom att uppgången i den privata konsumtionen beräknas stimulera de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Den starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas dock komma i företag som huvudsakligen producerar tjänster för industrin såsom uppdragsverksamhet, dataverksamhet samt åkerier. Nästa år bedöms exportens bidrag till tillväxten minska medan den inhemska investeringskonjunkturen vänder uppåt. Detta tillsammans med en fortsatt stark efterfrågeökning från hushållen medför att en större del av den förutsedda produktionstillväxten i stället kommer inom den hemmamarknadsorienterade delen av industrin samt i de konsumtionsorienterade delarna av tjänstesektorn. En stark återhämtning förutses också inom byggnadsindustrin nästa år. Ett ökat bostadsbyggande och ett högre resursutnyttjande inom näringlivet väntas leda till ett kraftigt uppsving för sektorn. Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet öka med knappt 3,5 % Dr 1997 och med 3,6 % Dr 1998. 5.1 Industrin Industrikonjunkturen var dämpad under större delen av förra året. Produktionen hölls tillbaka av ett markant lageromslag och en internationell konjunkturavmattning. Mot slutet av året skedde dock en återhämtning av industriproduktionen med en markerad uppgång för skogsindustrin. För helåret 1996 ökade industriproduktionen med 2,1 %. Uppgången förra året var dock begränsad till främst elektroindustrin där produktionen av teleprodukter steg kraftigt. Industrikonjunkturen har gradvis stärkts under första halvåret 1997. Förbättringen syns särskilt på orderingången som har ökat med 18 % första halvåret jämfört med motsvarande period förra året. Styrkan i återhämtningen understryks också av att uppgången kommer på bred bas inom flertalet viktiga industrisektorer. Under prognosperioden förutses en gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror i Västeuropa tack vare ett `kat resursutnyttjande och låga räntor. Detta gynnar den svenska verkstadsindustrin som i hög grad @r specialiserad på investeringsvaror. De kraftiga produktivitetsökningarna inom branschen antas också leda till att företagen tar marknadsandelar. Den fortsatt starka efterfrågeökningen för teleprodukter bidrar till att verkstadsindustrin växer betydligt snabbare @n förra året. Inom basindustrin har produktionen under ett drygt års tid begränsats av för stora lager och en svag marknadstillväxt. Lageranpassningsprocessen förefaller nu vara över samtidigt som tillväxten på den för basindustrin viktiga västeuropeiska marknaden väntas tillta. Basindustrin har de senaste två åren byggt ut kapaciteten i hög takt. Därigenom är sektorn väl förberedd på en konjunkturuppgång, vilket bör innebära att produktionen kan växa kraftigt både i år och nästa år utan att några flaskhalsar uppstår. Tudelningen mellan en stark exportsektor och en svag hemmamarknadsindustri förutses avta under prognosperioden. Denna bild bekräftas också av Konjunkturinstitutets barometer från juni som visserligen visar på en fortsatt kraftigt stigande orderingång på exportmarknaden men även på att orderflödet på hemmamarknaden har vänt uppåt. År 1998 väntas produktionen stiga snabbare i hemmamarknadsindustrin i samband med att den inhemska investeringskonjunkturen åter vänder uppåt. Däremot avtar ökningstakten något i exportindustrin till följd av att kronan gradvis stärks. Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med 6 % i Dr och med 5,5 % nästa år. Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande sjönk något under första kvartalet 1997 och uppgick därmed till 87,0 %. Detta var 3 procentenheter lägre @n utnyttjandegraden vid förra konjunkturtoppen Dr 1994. Inga uppgifter föreligger ännu från andra kvartalet men enligt Konjunkturinstitutets barometer steg kapacitetsutnyttjandet. De investeringsplaner som föreligger innebär att kapitalstocken beräknas växa med ungefär 10 % mellan 1996 och 1998. Mot bakgrund av den snabba produktionsökningen bedöms dock utnyttjandegraden gradvis öka under hela perioden. Någon generell resursbrist torde dock inte behöva uppstå. Produktivitetsökningarna antas förbli mycket höga samtidigt som tillgången på kvalificerad arbetskraft bedöms vara relativt god. TABELL 5.2 NYCKELTAL FÖR INDUSTRIN PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 Industriproduktion 9,8 2,1 6,0 5,5 Lönekostnad per timme 5,6 7,8 5,1 4,0 Produktivitet 5,1 2,2 7,3 3,9 Enhetsarbetskostnad, (ULC) 0,5 5,5 –2,0 0,1 14 OECD–länders ULC 0,3 0,7 0,1 0,9 14 OECD–länders ULC, SEK 1,9 –8,5 4,5 0,9 Relativ ULC, SEK –1,4 15,3 –6,3 –0,8 Vinstmarginal, förändring 1,3 –2,2 –0,2 0,0 Bruttoöverskottsandel1 40,1 34,3 34,7 35,1 1Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Anm: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs .arbetskostnad per producerad enhet) är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD– området är inte inkluderad. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Svensk industris konkurrensläge beräknas bli fortsatt gynnsamt fram till och med 1998. Förra årets höga lönekostnadsökningar i kombination med apprecieringen av kronan innebar visserligen att industrins relativa enhetsarbetskostnad steg med ca 15 % jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer, men eftersom utgångsnivån år 1995 var exceptionellt låg och det relativa kostnadsläget bedöms åter förbättras framöver, framstår konkurrensläget som fortsatt fördelaktigt. Produktiviteten beräknas öka med drygt 7 % enbart i år och med ca 4 % nästa år, vilket innebär att den utvecklas betydligt mer fördelaktigt i Sverige än i omvärlden. De snabba produktivitetsökningarna kan förklaras av ett flertal olika faktorer. Den tilltagande internationaliseringen till följd av bl. a. EU–inträdet har medfört ett större konkurrenstryck som befrämjar kontinuerliga rationaliseringar. Den högre produktiviteten beror också på att en betydande del av expansionen såväl i år som nästa år sker i de högproduktiva delarna av industrin såsom basindustrin och elektroindustrin. Löneökningarna under perioden förutses fortsätta att vara högre än i omvärlden men effekten på kostnadsläget motverkas av den starka produktivitetsutvecklingen. Dessutom har kronförsvagningen mellan 1996 och 1997 ytterligare förbättrat industrins relativa kostnadsläge. Industrins relativa enhetsarbetskostnad beräknas sammantaget minska med drygt 7% jämfört med de viktigaste konkurrentländerna från 1996 till 1998 och bedöms vara fördelaktig ur ett internationellt perspektiv. Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk från extremt höga 40 % år 1995 till 34 % år 1996. Lågkonjunkturen förra året gav upphov till en stark priskonkurrens såväl i Sverige som utomlands samtidigt som kronans appreciering medförde prispress på svenska exportvaror. Prisutvecklingen har hittills i år (fram till juli månad) varit mycket återhållsam med tanke på att kronan har fallit i värde. I takt med att konjunkturen stärks antas dock prisökningarna tillta, om än i långsammare takt jämfört med tidigare konjunkturuppgångar. Insatsvarukostnaden `kar visserligen med knappt 2% under 1997, till följd av krondeprecieringen som höjer importpriserna, och arbetskraftskostnaden stiger med ca 5 % i Dr, men ökningen av de rörliga kostnaderna begränsas ändå till ca 1 % till följd av den mycket fördelaktiga produktivitetsutvecklingen. Prisprognosen förutsätter ett fortsatt återhållsamt prisbeteende såväl hos exportföretagen som hos hemmamarknadsföretagen. Detta stöds av Konjunkturinstitutets junibarometer där det framgår att företagen planerar för mycket måttliga prisökningar. Produktpriserna beräknas sammanvägt öka med knappt 1 % år 1997. Lönsamheten beräknas således i stort bli oförändrad. Nästa år väntas den starkare konjunkturen i omvärlden leda till en något högre internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt utbudsöverskott inom de flesta branscher antas dock prisökningarna bli förhållandevis begränsade. Det gäller också den cykliska basindustrin, även om vinstmarginalerna där Dter förutses stiga. Kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri samt en fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling bedöms leda till att exportföretagen höjer priserna i samma utsträckning som konkurrenterna. Detta innebär oförändrade vinstmarginaler nästa år. En växande inhemsk efterfrågan beräknas innebära att de mer pressade hemmamarknadsföretagen förbättrar sin vinstsituation något. För industrin som helhet beräknas därmed vinstandelen stiga till 35 % 1998 vilket @r en lönsamhet på god europeisk nivå. 5.2 Byggnadsverksamheten Byggsektorns produktion vände upp förra året efter att ha fallit med närmare 30 % mellan 1990 och 1995. Omfattande statliga stimulansåtgärder riktade mot bostadssektorn men också kapacitetsutbyggnaden inom exportindustrin ledde till en produktionsökning på 2 %. TABELL 5.3 BYGGNADSVERKSAMHET MILJARDER KRONOR LÖPANDE PRISER ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1995 1996 1997 1998 Byggnadsinvesteri ngar 114, 9 –3,6 2,8 –5,6 7,0 Näringslivet 58,9 13,1 3,7 1,9 5,8 Myndigheter 25,7 –1,5 – 10,5 –4,2 4,4 Bostäder 30,3 –28,8 14,7 – 21,2 12, 8 Reparationer och underhåll 81,0 –1,2 1,1 5,0 0,8 Totalt 195,9 –2,7 2,1 –1,5 4,5 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Byggvolymen beräknas falla tillbaka något i år för att sedan stiga i betydande omfattning 1998. Svängningarna i bygginvesteringarna beror till stor del på variationer i bostadsbyggandet. De temporära investeringsbidragen till ny– och ombyggnation verkar ha inneburit en tidigareläggning av bostadsproduktion från årsskiftet 1996/97 till början av förra året. Det mesta talar emellertid för att nedgången endast är temporär och att bostadsproduktionen gradvis ökar framöver. Tidigareläggningen innebär dock att bostadsvolymen i år blir mycket låg trots att de flesta indikatorer tyder på att en stabil uppgångsfas @r nära förestående. Räntorna har sjunkit, vakansgraden är mycket låg i expansiva områden, och bostadspriserna har stigit rejält. Inom storstadsområdena ligger marknadsvärdet redan idag över nyproduktionskostnaden vilket gör det lönsamt att bygga nytt. Låga räntor, stigande disponibelinkomster samt en sysselsättningsökning förutses öka efterfrågan på bostäder nästa år. Den relativt kraftiga konsumtionsökningen bör med viss eftersläpning leda till en uppgång för byggandet av kommersiella lokaler. Den positiva sysselsättningutvecklingen bör likaså innebära att byggandet av kontorslokaler åter ökar, om än från låga nivåer. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5 miljarder kronor per år från och med 1998 till ett omställningsprogram inom energisektorn. Programmet förutses medföra en positiv effekt på bygginvesteringarna nästa år. Kapitalkvoten i energisektorn har under ett antal Dr sjunkit vilket torde innebära att det finns en potential för ökade energiinvesteringar. Reparationerna i byggsektorn stiger innevarande och nästa år bl.a. till följd av skattereduktionen för reparation och ombyggnad av bostäder. Byggandet beräknas sammantaget öka med 4,5 % 1998. Det positiva scenario som tecknas @r dock avhängigt av att byggandet kan öka utan inflationstendenser. Visserligen var den totala byggarbetslösheten så sent som i juni månad extremt hög (ca 25 %) men tidigare erfarenheter visar att branschen @r mycket känslig för svängningar i efterfrågeläget. Den höga nivån på arbetslösheten verkar ha haft mycket liten effekt på årets avtal inom branschen. Skulle byggarbetsmarknaden fungera dåligt riskerar uppgångsfasen att snabbt leda till stigande byggpriser som i sin tur skulle bromsa uppgången. 6 Arbetsmarknad Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades arbetsmarknadsläget markant. De senaste månaderna har dock läget förbättrats något. Den öppna arbetslösheten har slutat att öka och sysselsättningen har stigit något . Flera tecken tyder på en successiv förbättring av läget på arbetsmarknaden under det andra halvåret i år. Mätt som årsgenomsnitt faller dock sysselsättningen med 1,2 % mellan 1996 och 1997 och den öppna arbetslösheten beräknas öka från 8,1 % till 8,4 % av arbetskraften. Under 1998 förbättras arbetsmarknadsläget ytterligare och arbetslösheten faller förhållandevis mycket, till 7,4 %. Minskningen av antalet arbetslösa mellan 1996 och 1998 beror i stor utsträckning på satsningar inom arbetsmarknadspolitiken och ett ökat antal reguljära utbildningsplatser. TABELL 6.1 ARBETSMARKNAD ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 BNP, producentpris 4,2 1,1 2,2 3,1 Produktivitet 2,0 1,0 3,6 2,0 Antal arbetade timmar 2,0 0,1 – 1,5 1,0 Medelarbetstid 0,5 0,7 – 0,3 0,0 Antal sysselsatta 1,5 – 0,6 – 1,2 1,0 Arbetskraft 1,2 – 0,2 – 0,8 – 0,2 Öppen arbetslöshet1 7,7 8,1 8,4 7,4 Personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 4,4 4,5 4,3 4,7 II procent av arbetskraften Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Produktiviteten ökade mycket snabbt under perioden 1991–1995 samtidigt som sysselsättningen föll med ca 390 000 personer. En hög produktivitetstillväxt leder på kort sikt till en svag sysselsättningsutveckling, medan det på lite längre sikt ökar förutsättningarna för god tillväxt. Under slutet av 1995 och inledningen av 1996 avtog dock produktivitetsuppgången. Orsaken till detta var en tillfällig avmattning i ekonomin vilken ledde till en viss överkapacitet på både maskiner och personal. Under slutet av 1996 och första halvåret 1997 steg produktionen snabbare igen utan att det ledde till ökad sysselsättning. Därmed har företagen klarat av produktionsökningen med ledig kapacitet och genom ytterligare rationaliseringar. Avmattningen under inledningen av 1996 och den starka produktivitetsökningen i början av 1997 leder till en mycket hög produktivitetstillväxt i år, mätt som årsgenomsnitt. Under perioden 1996–1998 antas produktiviteten stiga med i genomsnitt 2,2 % per år, vilket är något lägre än under perioden 1992–1995 men betydligt högre än under 1980–talet. Att produktiviteten fortsätter att stiga betydligt snabbare än under 1980– talet kan tyda på en ökning av den trendmässiga produktivitetstillväxten. Detta skulle exempelvis kunna bero på den ökande internationaliseringen och därmed ökad konkurrens samt snabba framsteg inom bl.a. informationsteknologin. En annan delförklaring till den höga uppmätta produktivitetsökningen kan vara att det i det mycket svaga arbetsmarknadsläget främst är personer med relativt god kompetens som lyckats erhålla och bibehålla arbeten. De förhållandevis höga löneökningarna under 1996 och 1997 har också ökat rationaliseringstrycket. Medelarbetstiden har, liksom produktiviteten, stigit kraftigt under hela 1990–talet. Även en ökning av medelarbetstiden leder på kort sikt till en svagare sysselsättningsutveckling medan den på längre sikt förbättrar förutsättningen för hög produktion. Huvudorsaken till att medelarbetstiden har ökat, är att sjukfrånvaron har minskat. Den lägre sjukfrånvaron torde i sin tur bero på de regeländringar som genomförts i sjukförsäkringssystemet och det svaga arbetsmarknadsläget. Mätt som årsgenomsnitt faller medelarbetstiden i år. Orsaken är att antalet arbetsdagar i år är färre än under förra året, vilket ger ett negativt bidrag till utvecklingen av arbetade timmar. Korrigerar man för skillnaden i antalet arbetsdagar ökar i stället medelarbetstiden något i år. Nästa år väntas medelarbetstiden vara oförändrad. TABELL 6.2 SYSSELSÄTTNING I OLIKA BRANSCHER TUSENTAL PERSONER NIVÅ FÖRÄNDRING FRÅN FÖREGÅENDE ÅR 1996 199 5 199 6 199 7 199 8 Jord– och skogsbruk 115 –11 –9 –4 –2 Industri 809 40 7 –7 12 Byggnadsverksamh et 225 6 –5 –6 5 Privata tjänster 1548 30 6 15 18 Kommunala myndigheter 1071 0 –24 –44 7 Statliga myndigheter 192 –4 0 –2 –1 Totalt 3963 59 –23 –48 39 Arbetskraft, totalt 4310 52 –9 –34 –8 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Efter uppgången under 1994 och 1995 minskade antalet sysselsatta igen under 1996 och inledningen av 1997. Sysselsättningsnivån låg i början av 1997 på ungefär samma nivå som i början av 1994. Under de senaste månaderna har dock sysselsättningen stigit något. Det finns också tecken på en fortsatt ökning under de närmaste månaderna. Produktionen antas fortsätta stiga i snabb takt vilket torde leda till ökad efterfrågan på arbetskraft under andra halvåret. Antalet nyanmälda lediga platser har också stigit något under de senaste månaderna samtidigt som Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för såväl industrin som för tjänstesektorn indikerar att företagen planerar att öka antalet anställda. Trots att sysselsättningen därmed väntas stiga under resterande del av året beräknas sysselsättningen falla med 1,2 % mellan 1996 och 1997, mätt som årsgenomsnitt, till följd av den mycket svaga utvecklingen i början av året. Under 1998 förutses den relativt starka produktionstillväxten leda till att antalet sysselsatta ökar. Den genomsnittliga sysselsättningen 1998 kommer ändå att vara lägre än år 1996, trots en relativt hög tillväxt i ekonomin såväl 1997 som 1998. Den största minskningen av sysselsättningen har skett inom den offentliga sektorn, framför allt inom kommunala myndigheter. Under andra halvåret antas dock minskningen bromsas upp till följd av ökade statsbidrag till kommunerna och satsningar på utbildning m.m. Under 1998 förutses en viss ökning av antalet sysselsatta. Mätt som årsgenomsnitt faller dock sysselsättningen i den offentliga sektorn med 40 000 personer mellan 1996 och 1998. Sysselsättningen i näringslivet minskade också under 1996 i alla branscher utom i tjänstesektorn. Inom industrin har dock nedgången bromsats upp och en stark produktionsökning såväl i år som nästa år förväntas leda till att sysselsättningen börjar stiga från och med andra halvåret i år. År 1998 antas ökningen uppgå till 12 000 personer, mätt som årsgenomsnitt. I byggsektorn antas produktionen och därmed efterfrågan på arbetskraft förbli svag under 1997 för att sedan stiga 1998 i samband med att bostadsinvesteringarna vänder uppåt. Sammantaget väntas sysselsättningen i näringslivet öka med drygt 30 000 personer mellan 1996 och 1998. Större delen av ökningen sker i tjänstesektorn. Huruvida arbetslösheten ökar eller minskar vid en viss sysselsättningsutveckling beror på hur utbudet av arbetskraft utvecklas. Under 1996 minskade arbetsutbudet samtidigt som sysselsättningen föll, vilket begränsade ökningen av arbetslösheten. Utbudet påverkas också av förändringar i arbetsmarknads– och utbildningspolitiken. I vårpropositionen tillkom flera nya åtgärder inom dessa områden utöver de åtgärder som var beslutade tidigare. Inom arbetsmarknadspolitikens område föreslogs bland annat resursarbete och tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa. Resursarbete innebär att arbetsgivare inom offentlig verksamhet ges möjlighet att ta emot en långtidsarbetslös som, med ersättning motsvarande a–kassa, utför kvalitetshöjande arbete under en begränsad tidsperiod. Dessa registreras som sysselsatta. På utbildningssidan föreslogs utökad kvalificerad yrkesutbildning, fler platser inom den högre utbildningen och en utökning av vuxenutbildningen. Utöver åtgärderna i vårpropositionen tillkommer nu ytterligare förslag inom arbetsmarknadspolitikens område. Bland annat föreslås generationsväxling och ökat ansvar för ungdomar inom kommunsektorn, vilket innebär att en kommun ges möjlighet att åta sig skyldighet att se till att arbetslösa ungdomar under 25 år tillhandahålls praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Generationsväxling innebär att anställda som har fyllt 63 år erbjuds möjligheten att lämna arbetsmarknaden före ordinarie pensionsålder om deras arbetsgivare lämnar sitt godkännande. Förutsättningen är att vakansen som uppstår tillsätts med en långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte 35 år. Alla ovanstående åtgärder reducerar arbetskraftsutbudet under prognosperioden. På grund av olika typer av undanträngningseffekter kommer dock sannolikt inte satsningarna att få fullt genomslag på den öppna arbetslösheten. Förändringar i antalet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar också utbudet. De minskar i år med ca 10 000 personer, vilket framgår av tabell 6.3. Det är främst antalet platser inom arbetsmarknadsutbildning som har blivit färre. Nästa år antas åtgärdsvolymen öka igen med knappt 15 000 personer vilket innebär att nivån år 1998 blir något högre än år 1996. Samtidigt sker det en viss omfördelning från åtgärder i arbetskraften till åtgärder utanför arbetskraften, vilket innebär att arbetskraftsutbudet sänks. Sammantaget beräknas arbetskraftsutbudet 1997 inte falla i lika stor utsträckning som sysselsättningen, vilket innebär att den öppna arbetslösheten stiger. Under 1998 fortsätter dock arbetskraftsutbudet att minska trots att sysselsättningen då stiger. Satsningarna inom arbetsmarknads– och utbildningspolitiken bidrar därmed till att den öppna arbetslösheten minskar med drygt 30 000 personer mellan 1996 och 1998, trots den förhållandevis svaga sysselsättningsutvecklingen under perioden. Eftersom antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt ökar något minskar inte summan av öppet arbetslösa och antalet personer i åtgärder i lika stor utsträckning. TABELL 6.3 KONJUNKTURBEROENDE ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER TUSENTAL PERSONER 1995 1996 1997 1998 I arbetskraften 59 41 28 37 Beredskapsarbete 14 8 Rekryteringsstöd 20 12 Utbildningsvikariat 11 10 Starta–eget–bidrag 10 10 Övrigt1 4 0 Utanför arbetskraften 129 155 157 162 Arbetsmarknadsutbild ning 55 46 Arbetslivsutveckling 41 52 Kommunavtal 20 13 Datortek 2 12 Arbetsplatsintrodukti on 11 32 Totalt 189 196 185 199 1I posten övrigt ingår ungdomsintroduktion och invandrarpraktik Anm.: För åren 1997 och 1998 ingår även offentligt tillfälligt arbete, personer i resursarbete och kommunalt ansvar för ungdomar under 25 år i begreppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Offentligt tillfälligt arbete och kommunalt ansvar räknas som utanför arbetskraften och resursarbete som i arbetskraften. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. Prognosen över öppen arbetslöshet är osäker, framför allt beroende på att antalet åtgärder nu är mycket omfattande både inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Visar det sig svårt att genomföra vissa åtgärder eller få till stånd alla utbildningsplatser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att den öppna arbetslösheten blir högre än vad som antas i prognosen. Dessutom är det svårt att avgöra i vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder tränger undan ordinarie sysselsättning. 7 Löner Mellan 1994 och 1997 beräknas den genomsnittliga timlönen i ekonomin stiga med 4,7 % årligen, varav avtalen står för 3,4 %. Det är anmärkningsvärt mycket mot bakgrund av dels det svaga arbetsmarknadsläget, dels löneutvecklingen i övriga Europa, där timlönen i industrin antas öka med ca 3 % per år under samma period. I början av 1998 inleds nya avtalsförhandlingar för i stort sett hela arbetsmarknaden. De avtalade löneökningarna torde då kunna bli lägre än vad som blev fallet vid förra avtalsrörelsen. För detta talar bl.a. lägre inflationsförväntningar och en ökad medvetenhet bland arbetsmarknadens parter om vikten av lönemoderation. Löneökningarna inklusive löneglidningen antas därmed avta till 3,5 % nästa år. Förra året steg den genomsnittliga timlönen i ekonomin med 6,1 % enligt Statistiska centralbyrån. Det var en betydligt högre löneökning än under 1995. Det är dock delvis en effekt av avtalens konstruktion. De avtalade löneökningarna började gälla senare år 1995 än år 1996 vilket resulterade i en särskilt hög ökning av genomsnittslönen år 1996 . Stigande löneglidningstakt inom bl.a. industrin bidrog emellertid också till den höga löneökningen förra året. Inom industrin ökade löneglidningstakten från knappt 1 % 1995 till knappt 4 % 1996. I år beräknas avtalen ge löneökningar på i genomsnitt 3,8 % för hela ekonomin samtidigt som löneglidningstakten antas falla till 1 %. Arbetsmarknadsläget verkar endast i begränsad omfattning ha påverkat lönekraven vid förra avtalsrörelsen. Det är dock sannolikt att de höga avtalen inom näringslivet till viss del kan förklaras av att vinstläget var mycket gynnsamt inom denna sektor. Lönsamheten i näringslivet, framför allt i exportindustrin, förbättrades markant mellan 1991 och 1995 till följd av bland annat deprecieringen av kronan och en stark produktivitetstillväxt. Anmärkningsvärt är att avtalen inom kommunala myndigheter blev knappt 1 procentenhet högre än i näringslivet för åren 1995– 1997, trots ett finansiellt underskott och en svag sysselsättningsutveckling inom kommunsektorn. Löneglidningen blev å andra sidan relativt svag inom denna sektor 1995 och 1996 vilket sannolikt är en effekt av de höga avtalen. Även inom statliga myndigheter blev avtalen höga vid förra avtalsrörelsen, och därutöver steg även löneglidningstakten förra året. Inom byggnadssektorn förefaller lönerna vara känsliga för förändringar av arbetslösheten medan däremot nivån på arbetslösheten verkar ha mindre betydelse. I början av 1997 omförhandlades avtalen inom byggnadssektorn. Avtalsförhandlingarna resulterade i ett 1–årigt avtal på ca 3 %, vilket måste betraktas som förhållandevis högt mot bakgrund av att arbetslösheten inom branschen ligger på en extremt hög nivå, ca 30 % . Inom industrin steg lönerna med 7,4 % förra året, varav löneglidningen beräknades till 3,7 %. En del av den uppmätta löneglidningen kan dock sannolikt förklaras av att flera företag flyttat tidpunkten för när avtalen skall börja gälla, från 1995 till 1996. Det innebär att de avtal som registreras i beräkningarna är för höga 1995 och för låga 1996 medan det omvända gäller för löneglidningen. Därmed har löneglidningen ett något jämnare förlopp än vad som redovisas i tabell 7.1. Löneglidningstakten måste ändå betraktas som förhållandevis hög med tanke på det svaga arbetsmarknadsläget och på att även de avtalade löneökningarna var höga. De senaste årens förbättring av vinstläget påverkade dock troligtvis såväl avtal som löneglidning förra året. Under 1996 sjönk dock lönsamheten till följd av bland annat de höga löneökningarna, kronförstärkningen och den tillfälliga konjunkturavmattningen. Inflationsförväntningarna har dessutom fallit successivt. Därmed torde löneglidningstakten inom denna sektor dämpas under innevarande år. TABELL 7.1 TIMLÖNER ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 Industri 4,7 7,4 5,1 Avtal 3,0 3,7 3,1 Löneglidning 1,7 3,7 2,0 Byggnadsindustri 4,3 3,5 4,3 Avtal 2,3 2,6 3,8 Löneglidning 2,0 0,9 0,5 Privata tjänster 3,7 5,6 4,6 Avtal 2,5 4,5 3,6 Löneglidning 1,2 1,1 1,0 Statliga myndigheter 2,5 7,3 4,0 Avtal 1,0 5,0 3,5 Löneglidning 1,5 2,3 0,5 Kommunala myndigheter 1,5 5,9 5,1 Avtal 0,9 5,3 4,7 Löneglidning 0,6 0,6 0,5 Totalt 3,3 6,1 4,8 3,5 Avtal 2,1 4,4 3,8 Löneglidning 1,2 1,7 1,0 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Förutom god lönsamhet i näringslivet påverkades avtalen vid förra avtalsrörelsen sannolikt också av att inflationsförväntningarna vid tidpunkten för förhandlingarna var förhållandevis höga, ca 3,5 % på två års sikt. Inflationsförväntningarna visade sig senare vara en överskattning, vilket tyder på att lönebildningen inte fullt ut hade anpassats till en låginflationsekonomi. Resultatet blev att reallönerna, före skatt, steg kraftigt 1996 för första gången under 1990–talet. Det var den största ökning som noterats sedan början på 1960–talet. Reallöneökningarna motsvarades inte av en lika stark produktivitetstillväxt vilket bidrog till att företagens lönsamhet försämrades. Försämrad lönsamhet kan motverkas via höjda priser eller rationaliseringar. Numera anpassas penningpolitiken för att uppnå inflationsmålet vilket innebär att det är svårare att övervältra ökade kostnader på konsumenterna. I en låginflationsekonomi blir prisförändringar dessutom mer tydliga för konsumenterna, vilket innebär att höjda priser kan resultera i minskad efterfrågan. Det får till följd att höga löneökningar i första hand skapar press på företagen att påskynda rationaliseringsprocessen, vilket dämpar sysselsättningsutvecklingen. Under innevarande år beräknas produktiviteten stiga i ungefär samma takt som reallönerna, vilket leder till oförändrade vinstmarginaler. Produktivitetstillväxten har dock varit mycket hög hittills under 1990–talet, sett i ett historiskt perspektiv, och det är inte självklart att produktiviteten kan fortsätta att öka i samma takt. Klarar inte företagen att öka produktiviteten i samma takt som reallönerna framöver innebär det att vinstmarginalerna faller, vilket leder till att tillväxten i ekonomin hämmas och därmed dämpas sysselsättningen ytterligare. Även i ett internationellt perspektiv är den svenska löneutvecklingen mycket hög. Timlönerna inom industrin beräknas åren 1995–1997 stiga med ca 1,5 procentenhet mer per år än genomsnittet i Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer (OECD 14). Högre arbetskraftskostnader i Sverige kompenseras inte fullt ut av en högre produktivitetstillväxt, vilket innebär att konkurrenskraften försämras. Högre produktionskostnader inom svensk industri kan leda till höjda exportpriser och därmed minskad efterfrågan på svenska varor, vilket hämmar tillväxten i ekonomin. Företagen har hittills kunnat anpassa prisutvecklingen genom sänkta vinstmarginaler, men som nämnts ovan är det inte en långsiktigt hållbar utveckling. I början av 1998 löper avtalen ut för i stort sett hela ekonomin och nya förhandlingar kommer att inledas. Det finns flera faktorer som talar för att förhandlingarna då kan ge ett ur sysselsättningsperspektiv bättre avtal än de som slöts 1995. Inflationsförväntningarna är betydligt lägre, arbetslösheten har under flera år legat på en mycket hög nivå och lönsamheten i näringslivet har, som nämnts, försämrats sedan 1995. Dessutom tyder debatten kring lönebildningen på att arbetsmarknadens parter är mer medvetna om vikten av icke inflationsdrivande löneökningar. Inom industrisektorn har parterna tecknat ett samarbetsavtal om en förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingarna. Andra faktorer talar dock för att lönekraven kan komma att vara fortsatt höga framöver. Trots höga nominella löneökningar under 1996 och 1997 ökar inte hushållens köpkraft nämnvärt, till följd av höjda skatter och sänkta transfereringar från den offentliga sektorn. Dessutom verkar förhandlingssystemet vara känsligt för de kortsiktiga makroekonomiska förutsättningarna som råder vid de tidpunkter då avtalen sluts. Har sysselsättningen börjat öka och arbetslösheten falla när avtalsförhandlingarna inleds skulle det kunna öka lönetrycket. Sammantaget antas dock de faktorer som talar för lägre avtal väga tyngst. Löneökningarna beräknas därmed falla till i genomsnitt 3,5 % nästa år, vilket innebär en reallöneökning före skatt på 1,8 %. 8 Inflation Inflationen, mätt som förändringen av konsumentprisindex (KPI) under 12 månader, uppgick i juli i år till 1,0 %. Under samma jämförelseperiod föll nettoprisindex (NPI), i vilket indirekta skatter och subventioner har exkluderats, med 1,6 %. Det låga utfallet enligt såväl KPI som NPI visar att inflationstrycket för närvarande är svagt i svensk ekonomi. Den låga inflationstakten är emellertid också en följd av fallande räntor. Sedan inledningen av 1996 fram till juli i år har de korta marknadsräntorna fallit med närmare 4 procentenheter och den 5–åriga obligationsräntan med drygt 2 procentenheter. Räntenedgången har medfört väsentligt lägre bostadsräntor och därigenom minskade kostnader för egnahemsägare. Trots att räntan har stigit något sedan årsskiftet förväntas kostnaderna för egnahem falla även under resten av året. Medelräntan på hushållens bostadslån är fortfarande hög och de lån som successivt förfaller läggs vanligen om till en väsentligt lägre ränta än tidigare. Denna kostnadsminskning avtar dock under loppet av nästa år, delvis till följd av antaganden om en svag ränteuppgång. Sammantaget väntas den totala bostadsposten bidra till att sänka inflationstakten i år och höja den något nästa år, bl.a. till följd av stigande hyror. Eftersom en betydande del av hushållens konsumtion utgörs av importerade varor har växelkurs– och importprisförändringar i regel stor inverkan på konsumentpriserna. Från årsskiftet fram till juli i år har importpriserna ökat med 1,7 %. Mot bakgrund av att den importvägda växelkursen under samma period har försvagats med 2,0 % förefaller uppgången i importpriserna måttlig, vilket tyder på att växelkursförändringen ännu inte har fått fullt genomslag på importpriserna. En sådan fördröjningseffekt skulle t.ex. kunna förklaras av terminsäkrade valutor. Dessutom har sannolikt de höjda importpriserna ännu inte till fullo resulterat i höjda konsumentpriser, bl.a. beroende på att minskade vinstmarginaler inom handeln troligen har dämpat prisuppgången. Successivt väntas emellertid växelkursförändringarna slå igenom och i år ger de stigande importpriserna ett bidrag på närmare 1 procentenhet till den totala uppgången i konsumentpriserna på drygt 2 % under loppet av året. Nästa år beräknas importpriserna höja KPI i betydligt mindre omfattning än i år på grund av att kronan antas appreciera något. Förväntningarna om den framtida prisutvecklingen påverkar inflationen bl.a. genom lönebildningen. Sänkta inflationsförväntningar skapar därtill en ökad prismedvetenhet som gör det svårare för handeln att övervältra kostnadsökningar på konsumenterna, med minskade handelsmarginaler som följd. Generellt har inflationsförväntningarna fallit det senaste året. Enligt SCB:s undersökning beträffande hushållens inköpsplaner har hushållens inflationsförväntningar legat på och under 2 % det senaste året. Likaså är inflationsförväntningarna inom stora delar av näringslivet måttliga. Det visar Konjunkturinstitutets barometrar över industrin och tjänstebranscherna samt Aragons och Prosperas inflationsenkäter för varu– och penningmarknaden. Även om en viss uppgång i inflationsförväntningarna har registrerats i de senaste mätningarna tror ändå flertalet av aktörerna att prisökningarna med relativt god marginal kommer att ligga inom Riksbankens toleransintervall för inflationen de närmaste fem åren. TABELL 8.1 KONSUMENTPRISUTVECKLING ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 KPI, årsgenomsnitt 2,8 0,8 1,1 1,7 KPI, dec–dec 2,4 0,1 2,1 1,5 Basbelopp 35 700 36 200 36 300 36 400 NPI, årsgenomsnitt 1,5 –0,2 –0,9 –0,3 NPI, dec–dec 0,9 –1,0 –0,2 0,1 IPI, privat konsumtion 2,4 1,2 2,2 2,1 HIKP1, årsgenomsnitt – 0,8 2,0 2,2 HIKP1, dec–dec – 0,5 2,9 1,7 KPI, OECD. årsgenomsnitt 2,4 2,2 2,1 2,2 1 Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU. Anm.: Vid beräkning av basbeloppen 1995–1997 har en avräkning gjorts på 40 % av uppräkningsfaktorn och 1998 har en avräkning gjorts på 20 %. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan december månads långtids– och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Utvecklingen av lönekostnaderna och produktiviteten är också av stor betydelse för prisutvecklingen. Förra året steg lönerna med 6 % i näringslivet. Lägre inflationsförväntningar och ökad ambition från arbetsmarknadens parter att hålla ned löneökningarna talar dock för att löneökningstakten kommer att sänkas de närmaste åren. Om så inte blir fallet är risken överhängande att inflationstrycket tilltar. Hittills i år har produktiviteten utvecklats mycket fördelaktigt ur inflationshänseende och sammantaget för 1997 och 1998 beräknas produktiviteten i näringslivet öka med ca 3« % per år. Det innebär att de prognostiserade löneökningarna i näringslivet, vilka uppgår till drygt 4 % i genomsnitt för åren 1997 och 1998, till stor del kompenseras av en väntad effektivisering av produktionen. Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. resultatet av de omfattande investeringar som gjorts inom industrin de senaste åren. Genom investeringstillväxten har dessutom kapaciteten byggt ut kraftigt. I år beräknas investeringarna vara i det närmaste oförändrade, vilket innebär att dessa ligger kvar på en rekordhög nivå. Mot bakgrund av den omfattande kapacitetsutbyggnaden, tillsammans med produktivitetsökningen, torde inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen kunna undvikas trots förväntningar om en betydande produktionsuppgång. Den höga arbetslösheten innebär sannolikt att det på kort sikt finns mycket ledig arbetskraft att tillgå. Inom vissa sektorer råder emellertid redan i dag brist på kvalificerad arbetskraft och på längre sikt kan läget förvärras med vissa inflationsimpulser som följd. Den sammantagna bedömningen är dock att det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden generellt sett innebär att det inte kommer att råda brist på arbetskraft de närmaste åren. Utöver de inflationspåverkande faktorer som diskuterats ovan finns det ytterligare omständigheter som sannolikt förklarar varför inflationsbenägenheten har sjunkit i svensk ekonomi. Den tilltagande internationaliseringen har medfört en skärpt konkurrens och därigenom ett ökat rationaliseringstryck inom näringslivet. Vidare har den inhemska efterfrågan varit låg under ett flertal år vilket, tillsammans med en ökad prismedvetenhet hos konsumenterna, har satt press på producenter och handeln att dämpa prisutvecklingen. En indikator på att inflationstakten kan tillta är att tillväxttakten i penningmängden, mätt som mängden sedlar och mynt, har stigit från att ha varit strax under noll i 12–månaderstal i början av 1996 till omkring 5 % under 1997. Uppgången kan ses som ett tecken på en risk för ökande inflation inom 1 till 2 år eftersom penningmängdens tillväxt historiskt visat sig vara en relativt god indikator för inflationsutvecklingen på lite längre sikt. Mängden sedlar och mynt samvarierar också med den aktuella konsumtionsutvecklingen. Den stigande penningmängden kan därför sättas i samband med den ökande privata konsumtionen och man kan anta att den väntade uppgången i hushållens efterfrågan skapar ett visst utrymme för handeln att höja priserna. Förändringen av indirekta skatter och subventioner bedöms ge ett betydande bidrag till inflationen under innevarande år. I januari höjdes tobaksskatten samtidigt som investeringsbidraget till nybyggnation av bostäder slopades. I juli höjdes energiskatter på el och bränsle och i augusti väntas årets andra höjning av tobaksskatten lyfta KPI något. Totalt för innevarande år beräknas förändringar av indirekta skatter och subventioner ge ett bidrag till KPI på motsvarande närmare 1 procentenhet. I januari nästa år höjs vissa indexerade punktskatter. Förändringarna av indirekta skatter och subventioner beräknas ge ett betydligt mindre bidrag till inflationen nästa år. Sammanfattningsvis är det således mycket som talar för ett lågt inhemskt inflationstryck de närmaste åren. Lönekostnadsökningarna kompenseras i stor utsträckning av en hög produktivitetstillväxt, inflationsförväntningarna är låga även om en viss uppgång kan skönjas, och räntefallet under det senaste året sänker fortfarande kostnaderna för egnahemsägare. Inflationstakten beräknas ändå höjas något under loppet av 1997, till följd av stigande importpriser och höjd tobaksskatt, och uppgå till 2,1 %. Nästa år faller inflationstakten något – givet en löneökning på 3,5 % – då importpriserna bedöms ge ett allt mindre inflationsbidrag och då effekten av energi– och tobaksskattehöjningarna försvinner. Inflationstakten under loppet av året beräknas bli 1,5 %. Det harmoniserade indexet för konsumentpriser, HIKP som används för prisjämförelser inom EU, väntas stiga med närmare 3 % under loppet av innevarande år. Anledningen till att HIKP stiger snabbare än KPI i år är att egnahemsposten, som beräknas falla i år och därmed ge ett negativt bidrag till KPI, inte ingår i HIKP. Allt eftersom kostnadsminskningen för egnahem successivt avtar under nästa år minskar skillnaden mellan de båda måtten. I december nästa år beräknas sålunda 12– månaderstalet för HIKP ha fallit till 1,7 % (1,5 % enligt KPI). Utöver egnahemsposten exkluderas även större delen av hälso– och sjukvårdsposten i HIKP. Denna väntas emellertid endast ha en mindre betydelse för skillnaden mellan de båda inflationsmåtten i år och nästa år. 9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion Den privata konsumtionen har ökat i år och uppgången förstärks nästa år. Därmed stiger konsumtionen snabbare än inkomsterna och de senaste årens nedgång i sparkvoten fortsätter under prognosperioden. 9.1 Hushållens inkomster Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under de senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som registrerades i början av 1990–talet, huvudsakligen till följd av att 1990/91 års skattereform var underfinansierad, har hushållssektorns samlade inkomster fallit. Inkomstutvecklingen under de senaste åren har emellertid varit splittrad. De reala löneinkomsterna före skatt har utvecklats positivt, medan skattehöjningar och sänkta ersättningsnivåer i transfereringssystemen dragit ned hushållens inkomster. Förra året låg de realt disponibla inkomsterna 1,5 % under 1992 års nivå. Det är främst ökade löneinkomster och ett förbättrat räntenetto som ger positiva bidrag till inkomstutvecklingen under prognosperioden. Konsolideringen av de offentliga finanserna h@mmar emellertid hushållens inkomstutveckling även 1997 och 1998, men i allt mindre utsträckning. Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna vara oförändrade 1997 och stiga med 1,8 % 1998. Det innebär att inkomsterna för den samlade hushållssektorn kommer över 1992 års nivå. Räknat per capita kommer dock inkomsterna att vara ca 1,5 % lägre än 1992. Höjningen av löneinkomsterna 1997 kommer till stånd genom en fortsatt stark real timlöneutveckling, medan sysselsättningen faller. Nästa år väntas sysselsättningen dock ge ett positivt bidrag till inkomstökningen. Förbättringen av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar @r en följd av det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar skulderna. Räntenedgångens effekt på inkomsterna är på längre sikt i stort sett neutral. PD kort sikt kan emellertid en räntenedgång reducera hushållens räntenetto genom att ränteinkomsterna på banktillgodohavanden anpassas snabbare @n ränteutgifterna på bostadslån. Transfereringarna från den offentliga sektorn stiger något under prognosperioden. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen höjs den 1 oktober i Dr och i övriga socialförsäkringar den 1 januari 1998. I Dr stiger utbetalningar av arbetsmarknadsstöd också genom ökad arbetslöshet och tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa. Antalet personer som uppbär olika former av studiestöd ökar successivt under perioden. TABELL 9.1 HUSHÅLLENS DISPONIBLA INKOMSTER, KONSUMTION OCH SPARANDE MILJARDER KRONOR LÖPANDE PRISER PROCENTUELL UTVECKLING 1991 ÅRS PRISER PROCENTUELLT BIDRAG TILL REAL– INKOMST UTVECKLINGEN 1996 1995 1996 1997 1998 1995 1996 1997 1998 Lönesumma inkl. sjuklön 731, 9 1,9 5,6 2,8 2,6 1,4 4,2 2,2 2,1 därav timlön före skatt –0,2 5,4 3,7 1,6 –0,2 4,1 2,9 1,3 Sysselsättning 2,2 0,2 –0,9 1,0 1,6 0,2 –0,7 0,8 Transfereringar från offentlig sektor 387, 8 –2,1 –2,4 0,7 1,5 –0,9 –1,0 0,3 0,6 Pensioner 214, 4 –0,4 1,0 –0,6 –0,2 –0,1 0,2 –0,1 0,0 Sjukförsäkring m.m. 36,3 –5,8 – 16,9 –7,3 8,6 –0,3 –0,8 –0,3 0,3 Arbetslöshetsbidrag m.m. 53,5 –8,3 –2,4 6,2 –4,1 –0,5 –0,1 0,4 –0,3 Övriga transfereringar 83,7 0,1 –3,4 3,9 6,6 0,0 –0,3 0,4 0,6 Räntor och utdelningar, netto – 10,7 0,9 0,2 0,7 0,5 Övriga inkomster, netto 199, 9 2,6 –3,2 –3,4 –0,1 0,5 –0,7 –0,7 0,0 Direkta skatter 373, 2 6,6 7,3 6,1 3,3 –2,3 –2,8 –2,5 –1,4 Disponibel inkomst 935, 7 –0,4 –0,1 0,0 1,8 Privat konsumtion 885, 3 0,8 1,5 2,3 2,5 Sparande, nivå i % av disponibel inkomst Nettosparande 6,9 5,4 3,2 2,6 Finansiellt sparande 8,8 7,2 4,7 3,7 Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten ”övriga inkomster, netto”. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och FInansdepartementet. Inkomsterna från sjukförsäkringen varierar kraftigt mellan åren. Det beror främst på att arbetsgivarperioden förlängts i år från 14 till 28 dagar för att sedan återställlas till 14 dagar från 1 april nästa år. Variationer i inkomster från sjukförsäkringen till följd av förändringar av arbetsgivarperioden kompenseras av i stort sett lika stora variationer i sjuklönen och är därmed neutral för hushållens inkomster. Pensionerna, som svarar för över hälften av transfereringarna, sjunker något i reala termer, trots att antalet pensionärer med hög ATP ökar. Det @r en följd av den låga uppräkningen av basbeloppet, som styr pensionerna. Uppräkningen av basbeloppet uppgick för åren 1995 t.o.m. 1997 till 60 % och uppgår för 1998 till 80 % av prisökningen juni–juni föregående år. Nedgången i inflationen under 1996 medförde att det reala värdet av basbeloppet ändå steg förra året. Det reala värdet av basbeloppet sjunker 1997 och 1998 i takt med att inflationen ökar. Bostadstillägget till pensionärer höjs från 1998 med motsvarande 300 miljoner kronor. Barnbidragen och flerbarnstilläggen höjs från 1998 med sammanlagt 2,9 miljarder kronor, vilket drar upp hushållens disponibla inkomster med 0,3 %. Besparingar genomförs under 1997 och 1998 i bl.a. bostads– och underhållsbidragen. De direkta skatterna stiger bl.a. genom att de allmänna egenavgifterna har höjts med 1 procentenhet i Dr och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Den statliga skatten för inkomster under brytpunkten höjdes från 100 till 200 kronor 1997. Skatteuttaget ökar också till följd av att skiktgränserna i skatteskalan räknas upp i betydligt lägre takt @n löneökningarna. Vidare finansieras den höjda ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade egenavgifter. I Dr stiger också skattebetalningarna tillfälligt genom fyllnadsinbetalningar till följd av att hushållen realiserade kursvinster på aktier i ovanligt stor utsträckning under 1996. En bidragande orsak är förmodligen att beskattningen på allemansfonder höjdes från 20 till 30 % till nyåret 1997. Värdeförändringar, såväl realiserade som orealiserade, på aktier och fastigheter påverkar inte hushållens disponibla inkomster, som de definieras i nationalräkenskaperna. Eftersom realisationsvinster utlöser en skattebelastning blir effekten att de reducerar den uppmätta disponibla inkomsten. Skattesänkningar har skett från 1997 genom lättnad av ägarbeskattningen i mindre bolag och av bilförmånsbeskattningen. Nästa år sänks skatten för småföretagare genom att en ökad andel av vinsten beskattas som inkomst av kapital. 9.2 Privat konsumtion Hushållens efterfrågan steg under 1996 trots den svaga inkomstutvecklingen. Räknat som årsgenomsnitt var den privata konsumtionen förra året 1,5 % högre än under 1995. Konsumtionen tilltog under loppet av 1996 och uppgången har sedan fortsatt inledningsvis i år. Under första halvåret i år ökade den privata konsumtionen med 2,0 % jämfört med motsvarande period 1996. Mycket talar för att uppgången kommer att tillta under prognosperioden med ett fortsatt minskat sparande som följd. Hushållens höga finansiella sparande sedan inledningen av 1990–talet har medfört en successivt förbättrad förmögenhetsställning. Därtill har räntenedgången under 1995 och 1996 inneburit lättnader för tidigare skuldtyngda hushåll. Det höga finansiella sparandet har också resulterat i ett ökat innehav av aktier och fondandelar. Hushållen har därigenom kunnat dra nytta av uppgången på Stockholm fondbörs under de senaste åren. Sammantaget har hushållens finansiella nettoförmögenhet i förhållande till de disponibla inkomsterna mer än fördubblats från 1991 fram till 1996. Medan den finansiella förmögenheten har växt kraftigt har värdet av de reala tillgångarna endast ökat svagt de senaste åren. Detta förklaras av att bostadsbyggandet har varit rekordlågt och att priserna på småhus har legat relativt stilla fram till förra året. Sammantaget uppgick hushållens totala förmögenhet, dvs. de finansiella och reala tillgångarna minus skulder, till ca 250 % relativt de disponibla inkomsterna under förra året. Det är en av de högsta noteringarna under perioden 1970 – 1996 (se diagram 9.1). Under det senaste året har priserna och omsättningen på bostadsmarknaden börjat stiga och uppgången på Stockholm fondbörs har fortsatt. Således har hushållens förmögenhetsställning stärkts ytterligare och därmed har man nu kompenserat sig för den förmögenhetsförlust som raset i fastighetspriserna medförde under inledningen av 1990–talet. Hushållens starka förmögenhetsutveckling innebär sannolikt att det finns ett utrymme för en tilltagande konsumtion de närmaste åren. Det ska dock understrykas att bilden av sparandet och förmögenhetsutvecklingen är splittrad. Många hushåll som t.ex. har drabbats av arbetslöshet har haft ett mycket begränsat utrymme för sparande. Hushåll med höga löneökningar har däremot haft goda förutsättningar för konsumtion och sparande. Stagnationen av den privata konsumtionen under 1990–talet har medfört att det sannolikt finns ett betydande uppdämt behov av att modernisera hushållens kapitalstock. En viss återhämtning av konsumtionsnivån har visserligen redan skett men inköpen av kapitalvaror ligger fortfarande på en förhållandevis låg nivå. Den ökade omsättningen på bostadsmarknaden kan också innebära en ökad efterfrågan på vissa kapitalvaror eftersom renovering av bostäder ofta sker i samband med ägarbyte. Dessutom torde ränteutvecklingen under de två senaste åren stimulera efterfrågan framöver. De förhållandevis låga räntorna har medfört att räntekostnaderna relativt hushållens inkomster har minskat betydligt. De lägre räntorna underlättar finansiering av t.ex. kapitalvaruinköp och bidrar också till högre priser på småhus. Hushållens förväntningar om sin egna framtida ekonomiska situation styr i stor utsträckning konsumtionsutvecklingen. Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning avseende hushållens inköpsplaner indikerar att hushållens framtidstro har stärkts i betydande omfattning under 1997. De mer positiva förväntningarna gäller såväl den egna ekonomin som landets ekonomiska utveckling, vilket sannolikt är en konsekvens av hushållens förbättrade förmögenhetsställning och de allt mer positiva rapporterna om svensk ekonomi, inte minst vad gäller de offentliga finanserna. Läget på arbetsmarknaden är alltjämt bekymmersamt men en viss förbättring har dock skett de senaste månaderna. En allt större andel av hushållen tror också att arbetslösheten kommer att minska under det närmaste året. Sammanfattningsvis är förutsättningarna för sparande och konsumtion i många avseenden de omvända jämfört med läget under inledningen av 1990–talet. Hushållen har en stark förmögenhetsställning, räntorna är förhållandevis låga, de offentliga finanserna bedöms vara i balans nästa år och uppvisa överskott åren därefter, och såväl konjunkturen som arbetsmarknadsläget väntas förbättras de närmaste åren. Sammantaget innebär detta att konsumtionsuppgången förstärks under andra halvåret och för helåret 1997 väntas konsumtionen stiga med 2,3 % som årsgenomsnitt (se diagram 9.2). Nästa år stärks uppgången av en ökad sysselsättning och konsumtionstillväxten är beräknad till 2,5 % i genomsnitt för 1998. Samtidigt sjunker nettosparkvoten, dvs. det totala sparandet som andel av disponibel inkomsten, till 2,6 % nästa år. Eftersom prognosen på en fortsatt konsumtions- uppgång till stor del bygger på hushållens stärkta förmögenhetsställning utgör eventuella oväntade förändringar i värdet av hushållens tillgångar en risk i prognosen. I takt med att aktie– och fondinnehavet har vuxit som andel av den totala finansiella förmögenheten ökar sannolikt känsligheten för större kursförändringar på Stockholms fondbörs. I ljuset av detta framstår en något större ränteuppgång som en risk i prognosen, inte minst genom att den prisuppgång som vi i dag ser på småhus skulle kunna avbrytas och aktiepriserna påverkas negativt. I de senaste prognoserna har nedgången i sparandet underskattats. Det kan inte uteslutas att behovet av att uppgradera kapitalstocken är mer omfattande än vad som antas i denna prognos, vilket i så fall medför en snabbare nedgång i det finansiella sparandet. Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen innebär att de senaste årens nedgång i nettosparkvoten antas fortsätta (se diagram 9.3). Den prognostiserade konsumtions-uppgången bygger dock på antaganden om ökade inköp av kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel kan betraktas som investeringar, dvs. som en form av sparande. Detta avspeglas ej i nationalräkenskapernas definition av sparkvoten. Sålunda utvecklas sparandet i ekonomisk mening starkare än vad nedgången i sparkvoten indikerar. Som framgår av diagram 9.3 är nästa års finansiella sparkvot förhållandevis hög jämfört med läget under 1970– och 1980–talen. Prognosen innebär att den redan höga finansiella nettoförmögenheten från 1996 byggs upp ytterligare av det finansiella sparandet i år och 1998. Det reala sparandet väntas däremot liksom under de senaste åren vara mycket lågt på grund av fortsatt lågt byggande av egnahem, vilket resulterar i en förhållandevis låg nettosparkvot. 10 Investeringar Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna bli oförändrade 1997 och stiga med 6 % 1998. Den höga investeringsnivån i industrin innebär att redan oförändrade volymer medför en betydande kapacitetsutbyggnad. Bostadsbyggandet faller kraftigt i år då de temporära investeringsbidragen upphör. Däremot beräknas en starkare efterfrågan från hemmamarknaden samt låga räntor innebära en stigande investeringsaktivitet inom övrigt näringsliv såväl i år som nästa år. Därtill gynnas de industri-relaterade tjänstesektorerna av den starka exportutvecklingen. Nästa år beräknas den positiva sysselsättningsutvecklingen och minskande vakanstal innebära en viss återhämtning av bostads-produktionen. Investeringarna i energisektorn stiger också kraftigt. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5 miljarder kronor per år från och med 1998 till ett omställningsprogram i energisektorn. Nästa år stiger också myndigheternas väginvesteringar till följd av byggnationen av storstadslederna. Lagercykeln väntas ge ett positivt bidrag till BNP–tillväxten såväl i år som nästa år. Den starka produktionsutvecklingen i näringslivet väntas resultera i en svag lageruppbyggnad både inom industrin och handeln. TABELL 10.1 BRUTTOINVESTERINGAR EFTER NÄRINGSGREN MILJARDER KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING 1996 1995 1996 1997 1998 Näringslivet 183, 6 25,1 5,9 5,0 5,4 Industri 69,1 44,3 13,3 0,0 4,0 Övrigt näringsliv 114, 5 17,0 2,1 7,8 6,2 Bostäder 30,3 – 28,0 14,7 – 21,2 12,8 Nybyggnad 13,0 – 31,0 14,7 – 20,4 18,0 Ombyggnad 17,3 – 25,0 14,8 – 22,0 7,8 Offentliga myndigheter 35,6 –0,5 –7,4 –3,5 3,2 Totalt 249, 5 10,9 4,7 0,4 5,8 Maskiner 134, 6 29,2 6,4 5,9 4,9 Byggnader 114, 9 –3,6 2,8 –5,6 7,0 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 10.1 Näringslivets investeringar Näringslivets investeringar ökade med närmare 60 % under perioden 1994–1996. Därigenom har näringslivets investeringar som andel av bruttonationalprodukten närmat sig de nivåer som rådde på 1970– och 1980–talet. Uppgången har i viss mån varit koncentrerad till de exportberoende delarna av näringslivet, medan investeringarna inom de hemmamarknadsberoende delarna, exempelvis varuhandel och fastighetsförvaltning, dämpats på grund av ett lågt resursutnyttjande och en relativt sett låg kapitalavkastning. Under prognosperioden väntas den höga lönsamheten och ett stigande resursutnyttjande medföra att de exportberoende näringarna expanderar ytterligare. En än mer markant uppgång förväntas i de hemmamarknadsberoende sektorerna. Den relativt sett kraftiga uppgången i hushållens efterfrågan samt den förutsedda sysselsättningsuppgången bedöms utgöra en kraftig investeringsstimulans. Därtill beräknas lönsamheten i dessa sektorer stärkas i takt med att aktiviteten i ekonomin stiger. Sammantaget beräknas näringslivets investeringar öka med 5 % i år och med drygt 5 % under 1998. Industrins investeringar beräknas bli oförändrade i år och stiga något 1998. Därmed ligger industriinvesteringarna kvar på en historiskt hög nivå. Kapacitetsutnyttjandet inom industrin låg hela förra året och under inledningen av 1997 på en relativt låg nivå. Enligt Konjunkturinstitutets barometer vände dock utnyttjandegraden uppåt under andra kvartalet då konjunkturen stärktes. Mot bakgrund av den förväntade produktionsuppgången beräknas behovet av kapacitetsutbyggnad bli stort för hela perioden 1997– 1998. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från maj indikerar att investeringsnivån @ven i år förblir hög. Förutsättningarna för att ytterligare bygga ut industrins kapacitet @r också mycket gynnsamma med en hög lönsamhet inom de flesta branscher samt låga räntor. Enbart i år beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 126 miljarder kronor vilket kan jämföras med de totala investeringarna på 70 miljarder kronor. Innevarande Dr beräknas därför industrins utbyggnad komma till stånd i samma omfattning som investeringsplanerna visar, dvs. oförändrade investeringsvolymer jämfört med förra året, vilket innebär en ökning av kapitalstocken på ca 5 %. Nästa år bedöms förstärkningen i industrikonjunkturen resultera i ett stigande kapacitetsutnyttjande och en viss vinstökning, vilket bör leda till högre investeringar. Ett osäkerhetsmoment i prognosen utgör dock företagens investeringsplaner för 1998 som enligt investeringsenkäten från maj är relativt låga. Ett exempel på detta är att investeringarna inom basindustrin förutses falla nästa år. Inom denna bransch uppförs för närvarande en rad stora anläggningar som står klara i år. En viss överkapacitet förutses sedan kvarstå till och med 1998. Expansionen väntas dock bli kraftig både inom den exportberoende investeringsvaruindustrin och inom konsumtionsvaruindustrin när den privata konsumtionen tilltar. Sammantaget bedöms de totala industrinvesteringarna öka med 4 % år 1998. Under åren 1997 och 1998 bedöms investeringarna i övrigt näringsliv åter öka kraftigt. Sammantaget beräknas investeringarna växa med 8 % 1997 och med 6 % 1998 efter att ha stigit med 2 % förra året. Den positiva utvecklingen under innevarande år förklaras bl.a. av den starka industrikonjunkturen som gradvis väntas leda till högre investeringar inom de industrinära tjänstesektorerna samt den fortsatta utbyggnaden av telekommunikationsnätet. Den förväntade utvecklingen ligger i linje med företagens egna planer enligt SCB:s investeringsenkät. Däremot planar volymerna i de stora avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten ut. Inom de hemmamarknadsberoende sektorerna har kapacitetsutnyttjandet sedan lågkonjunkturen i början på 1990–talet varit lågt, vilket inneburit relativt låga investeringsnivåer. Den relativt kraftiga konsumtionsökningen samt den prognostiserade sysselsättningsuppgången bör dock ge utrymme för expansionsinvesteringar inom såväl varuhandel som fastighetsförvaltning framöver. Stigande lönsamhet och låga räntor stimulerar investeringarna. Tecken på en vändning i de hemmamarknadsberoende sektorerna finns. Priserna på kommersiella fastigheter steg med 9 % mellan 1995 och 1996 samtidigt som vakanserna i centralt belägna områden sjönk. Mot slutet av 1996 och början av 1997 sjönk dock priserna något i samband med att konjunkturen temporärt mattades av. År 1998 beräknas också investeringarna i energisektorn stiga kraftigt. Regeringen har beslutat om att avsätta i genomsnitt ca 1,5 miljarder kronor per år under 1998–2002 till ett omställningsprogram i energisektorn. Programmet innehåller bland annat stöd till investeringar i mindre vattenkraftverk och vindkraftverk. Potentialen för högre energinvesteringar är också stor. Kapitalkvoten i sektorn har under ett antal Dr sjunkit bl.a. som en följd av att elpriset varit lägre än den långsiktiga marginalkostnaden som inkluderar investeringskostnaden. TABELL 10.2 ÖVRIGA NÄRINGSLIVETS INVESTERINGAR MILJARDER KRONOR ÅRLIG PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING 1996 1995 1996 1997 1998 Jordbruk och skogsbruk 8,6 1,4 16,8 2,6 2,9 Energi och vattenverk 12,9 9,4 –1,2 6,4 8,5 Byggnadsindustri 3,7 12,3 –2,6 2,5 2,0 Handel 16,8 13,4 –3,4 5,0 9,0 Finansiell verksamhet 2,3 – 15,3 2,4 2,5 4,5 Företagstjänste- verksamhet 13,8 49,8 2,9 8,0 6,0 Fastighetsverksamh et 10,7 –3,4 15,3 4,0 8,0 Hushållsverksamhet 6,9 12,8 3,6 8,0 5,0 Övriga tjänstebranscher 38,7 25,8 –1,0 12,6 4,3 Summa 114, 3 17,0 2,1 7,8 6,2 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 10.2 Bostadsinvesteringar Antalet påbörjade bostäder uppgick under första halvåret till rekordlåga 3 800. Det temporära investeringsbidraget förefaller ha lett till en tidigareläggning av bostadsproduktion från årsskiftet 96/97, till inledningen av förra året. Dessutom har sannolikt osäkerheten om det framtida bostadsfinansieringssystemet bidragit till det låga byggandet. De flesta indikatorer talar emellertid för att nedgången endast är temporär och att bostadsproduktionen gradvis kan öka framöver. Bostadsbyggandet steg också under det andra kvartalet i år samtidigt som antalet ansökningar om statliga räntebidrag, vilka fungerar som en tidig indikator för bostadsbyggandet, ökade. Osäkerheten om bostadsbyggandet åren 1997 och 1998 är dock stor. Trots att historiskt sett få bostäder färdigställts det senaste året har vakansgraden i lägenhetsbeståndet stigit från 3,2 % till 3,8 %. Något som sannolikt kan förklaras av den negativa sysselsättningsutvecklingen. I takt med att sysselsättningen åter ökar från och med andra halvåret i år bör vakansgraden falla. Inom vissa expansiva regioner är andelen lediga bostäder redan idag mycket låg. En begränsade faktor för en uppgång i bostadsproduktionen är dock de låga priserna på andrahandsmarknaden som i allmänhet understiger nyproduktionskostnaden. Priserna på egnahem har under det senaste året stigit med 6 % samtidigt som produktionskostnaden ökat med ca 1 %. Inom vissa delar av de expansiva regionerna är det emellertid redan idag lönsamt att bygga nytt. Låga räntor, stigande disponibelinkomster och ökande sysselsättning torde dock leda till fortsatt stigande priser på andrahandsmarknaden och därmed öka volymen av nyproduktion. Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter uppgå till 10 000 i år och till 15 000 under 1998. Det temporära investeringsbidraget till studentbostäder har under hela perioden en viss uppdragande effekt på bostadsproduktionen. Antalet påbörjade ombyggnader blev också lågt första halvåret 1997. En starkt bidragande orsak till detta var att det extra statliga bidraget till ombyggnation upphörde 1996. Den låga lönsamheten och svaga soliditeten inom bostadssektorn har sannolikt inneburit att en del ombyggnationer skjutits på framtiden. De fundamentala faktorerna i form av en förbättrad arbetsmarknad, låga räntor samt stigande realinkomster, talar dock för att ombyggandet stiger framöver. Antalet ansökningar om räntebidrag till ombyggnationer steg också under andra kvartalet i år. Enligt prognosen kommer ca 22 000 ombyggnationer att påbörjas 1997 och ca 25 000 nästa år. Denna siffra skall ses mot bakgrund av att Boverket räknar med att ca 30 000 lägenheter årligen behöver byggas om med normal kapitalförslitning. Innevarande år beräknas bidragen till miljöförbättrande åtgärder stimulera ombyggnadsverksamheten. År 1998 avsätts totalt 800 miljoner kronor till lokala investeringsprogram. De bidrag som kommuner kan söka inom ramen för detta projekt bedöms ha en viss stimulerande effekt på ombyggnadsvolymerna. 10.3 Lagerinvesteringar Lageruppbyggnaden inom industrin kulminerade under första halvåret 1996. Därefter påbörjades en lagerreducering som dämpade industriproduktionen. Lagerstockarna i förhållande till produktionen var dock vid utgången av förra året fortfarande för höga varvid lagerjusteringen inom industrin torde ha fortsatt under första halvåret innevarande år. Detta gäller framförallt färdigvarulagren. Den kraftiga produktionsökningen under loppet av 1997 och 1998 beräknas dock leda till att lagerhållningen åter ökar från och med andra halvåret i år. I prognosen antas att industrin fortsätter att minska lagrens andel av produktionen vilket ändå leder till att industrins genomsnittliga lagerhållning kan öka också nästa år. TABELL 10.3 LAGERFÖRÄNDRINGAR OCH LAGERBIDRAG MILJARDER KRONOR 1991 ÅRS PRISER 1995 1996 1997 1998 Jord och skogsbruk 97 –31 –200 0 Industri 1526 9 1780 500 1200 El, gas och vatten –346 129 400 0 Handeln – 2005 – 4341 –200 1000 Summa 1301 5 – 2463 500 2200 BNP–bidrag 0,5 –1,0 0,2 0,1 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Varuhandelns lagerstockar har under flera år i följd minskat. Det sammanhänger sannolikt med strukturförändringar inom handeln där antalet grossister har minskat men också på den svaga efterfrågan på konsumtionsvaror. Lagren förutses minska även i år men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Det beror på den betydande ökningen av hushållens efterfrågan på konsumtionsvaror men också på produktionsökningen inom industrin. Nästa år förutses den ökande aktiviteten i ekonomin medföra en svag lageruppbyggnad inom handeln. Sammanfattningsvis ger lagercyklen ett svagt positivt bidrag till BNP– tillväxten både i år och nästa år. 11 Den offentliga sektorn De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Det finansiella sparandeunderskottet har minskat kraftigt sedan 1994 och för 1997 beräknas underskottet uppgå till 1,9 % som andel av BNP. År 1998 beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vara i balans. Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP fortsätter att reduceras. 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn J@mf`relse med tidigare prognoser Den offentliga sektorns finansiella sparande för 1997 beräknas nu, med oförändrade beräkningsmetoder, bli ca 10 miljarder kronor bättre än vad som redovisades i vårpropositionen. Denna förbättring är helt hänförlig till den offentliga sektorns primära utgifter, som reviderats ned med ca 12 miljarder kronor medan ränteutgifterna räknats upp med 2 miljarder kronor. Nedjusteringen ligger huvudsakligen på statens utgifter, och berör såväl transfereringar som konsumtion och investeringar. Den underliggande bedömningen av 1998 har också förändrats i positiv riktning. Den offentliga sektorns finansiella sparande beräknat på samma sätt som i vårpropositionen har justerats upp med ca 4 miljarder kronor, oaktat de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998. Denna förbättring jämfört med vårpropositionen beror huvudsakligen på att utgifterna exkl. räntor räknats ned. Det redovisade finansiella sparandet ändras därtill av två tekniska skäl. För det första har EU:s statistik–organ Eurostat rekommenderat att utdelningar från det statliga bolaget Securum ska redovisas som finansiella transaktioner och således inte inräknas i det finansiella sparandet. Därmed bortfaller inkomster 1997 och 1998 på 6,3 respektive 4,7 miljarder kronor i det redovisade finansiella sparandet, jämfört med vårpropositionen. För det andra kommer AP–fondens direktägda fastigheter att under 1998 överföras till bolagsform. Detta registreras i nationalräkenskaperna som en försäljning av fastigheter, vilket tillgodoräknas det finansiella sparandet eftersom aktier räknas som en finansiell tillgång i motsats till fastigheter. Bolagiseringar av AP–fondens fastigheter leder till en uppjustering av det finansiella sparandet 1998 med 15 miljarder kronor, jämfört med vårpropositionen. Det redovisade finansiella sparandet förbättras således med ca 4 miljarder kronor 1997 och med ca 10 miljarder kronor 1998 jämfört med vårpropositionen. Nivån på den finansiella nettoskulden har reviderats ned. Detta är en följd av att värdeökningar på aktier och obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i redovisningen efter att Statistiska centralbyrån redovisat finansräkenskaperna. Därtill kommer de värdeökningar som redovisas av AP–fonden för 1996. Dessa korrigeringar medför att nettoskulden vid utgången av 1997 reviderats ned med 57 miljarder kronor. För prognosåren görs inga kalkyler över värdeförändringar på den offentliga sektorns tillgångar. Utvecklingen 1995 – 1998 Cr 1996 uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande enligt national-r@kenskapernas redovisning till ca 42 miljarder kr eller 2,5 % av BNP. Det var en förbättring med nära 90 miljarder kronor från 1995. Den synnerligen starka förbättringen beror delvis på tillfälligt höga skatteinkomster bl.a. till följd av en omläggning av uppbörden av mervärdesskatt. Därför blir den ytterligare förbättringen av det finansiella sparandet under 1997 mindre och underskottet beräknas till 33 miljarder kronor eller 1,9 % av BNP. Nästa år förutses en relativt kraftig nedgång i de offentliga utgifterna leda till att underskottet elimineras. Inklusive effekten av bolagiseringar av AP–fondens fastigheter och exklusive utdelningen från Securum redovisas ett överskott på ca 10 miljarder kronor. TABELL 11.1 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1995 1996 1997 1998 Inkomster 985,5 1065, 9 1091, 6 1135, 9 procent av BNP 59,9 63,5 62,5 61,7 Skatter och avgifter 823,1 911,6 940,2 980,7 procent av BNP 50,0 54,3 53,8 53,2 Kapitalinkomster 96,0 87,3 82,6 83,0 Övriga inkomster 66,3 67,0 68,8 72,2 Utgifter 1114, 9 1107, 8 1124, 6 1125, 7 procent av BNP 67,8 66,0 64,4 61,1 Transfereringar till hushåll 394,7 387,8 394,4 407,1 Övriga transfereringar 129,9 125,4 124,2 116,5 Ränteutgifter 117,3 119,3 118,4 112,8 Konsumtion 424,9 434,3 446,4 460,7 Investeringar 48,1 41,0 41,2 28,5 Finansiellt sparande – 129,4 –41,9 –33,0 10,21 procent av BNP –7,9 –2,5 –1,9 0,6 Primärt finansiellt sparande – 108,2 –9,8 2,8 40,0 procent av BNP –6,6 –0,6 0,2 2,2 Finansiell ställning Nettoskuld 395,0 401,8 463,8 459,0 procent av BNP 24,0 23,9 26,5 24,9 Konsoliderad bruttoskuld 1286, 6 1305, 7 1346, 8 1361, 4 procent av BNP 78,2 77,8 77,1 73,9 1Inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till – 0,1 miljard kronor Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis från bokföringsreglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU vid bedömningen av de offentliga finanserna i samband med förfarandet vid alltför stora underskott, den s.k. Excessive Deficit Procedure. För närvarande redovisas ränteutgifterna på statsskulden utgiftsmässigt i nationalräkenskaperna. Därvid exkluderas kursvinster/förluster i samband med förtida inlösen av obligationer. Enligt nyligen antagna rekommendationer avseende redovisningen till Excessive Deficit Procedure ska emellertid kurs-vinster/förluster i samband med inlösen av obligationer redovisas som ränta. Dessutom ska de kursvinster/förluster som uppstår vid emissioner av s.k. benchmarklån periodiseras. Räntan på statsskuldsväxlar ska redovisas vid förfall och inte som i dag vid emission. Dessa nya redovisningsprinciper avseende räntor leder till betydande justeringar jämfört med de nuvarande nationalräkenskaperna. Enligt ENS ska skatter och subventioner på varor och tjänster samt på produktionsfaktorer bokföras när skatten @r upplupen och inte vid betalning, som i de svenska nationalräkenskapernas nuvarande redovisning. Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämpning av ENS–reglerna att det finansiella underskottet 1996 uppgick till 3,7 % av BNP. Med motsvarande justeringar beräknas underskottet för 1997 till 1,6 % av BNP. Som framgår av tabell 11.2 beror justeringarna huvudsakligen på annan periodisering av ränteutgifterna på statsskulden, inkomsterna av mervärdesskatt och särskild löneskatt samt utgifterna för läkemedelssubventioner. I justeringen ingår också AP–fondens fastighetsköp samt statens försäljning av fastigheter 1996 till Akademiska hus AB, som förbisetts i nationalräkenskaperna. TABELL 11.2 JUSTERING AV DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE TILL ENS–DEFINITION MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1995 1996 1997 Finansiellt sparande enligt NR – 129, 4 – 41,9 – 33,0 procent av BNP –7,9 –2,5 –1,9 Totala justeringar 12,8 – 19,7 4,4 Begreppsjusteringar till ENS– def. 16,4 – 20,6 6,4 Räntor 8,3 –2,8 5,0 Momsjusteringar 8,2 – 12,9 0,0 Läkemedelssubventioner 0,0 –1,4 1,4 Särskild löneskatt 0,0 –3,9 0,0 Övrigt –0,1 0,4 0,0 Beräkningsjusteringar –3,6 0,9 –2,0 Köp och försäljning av fastigheter –3,5 1,7 –2,0 Övrigt –0,1 –0,8 0,0 Finansiellt sparande enl. ENS – 116, 6 – 61,6 – 28,6 procent av BNP –7,1 –3,7 –1,6 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar påverkar således inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen. Den offentliga skuldsättningen påverkas däremot av anskaffning och försäljningar av finansiella tillgångar, omdisponeringar på balansräkningen samt värdeförändringar på skulden i utländsk valuta. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, motsvarade 79,3 % av BNP vid utgången av 1994. Skuldkvoten har sedan reducerats och uppgick till 77,8 % vid utgången av 1996 och väntas understiga 74 % i slutet av 1998. Drygt 2 procentenheter av denna nedgång kan tillskrivas planerade försäljningar av statliga tillgångar under 1997 och 1998. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar @r väsentligt lägre @n den konsoliderade bruttoskulden, vilket huvudsakligen beror på att AP–fonden har betydande finansiella tillgångar vid sidan av statsobligationer. Nettoskulden stiger relativt mycket som andel av BNP mellan 1996 och 1997 trots att den konsoliderade bruttoskulden sjunker som andel av BNP. Det beror på att den relativa förändringen av nettoskulden är betydligt större än för bruttoskulden – 15 % jämfört med 3 %. Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 skedde främst genom kraftigt stigande skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna i relation till BNP) ökade med 4 ¼ procentenheter till 54,3%. De stora skatteinkomsterna förra året beror delvis på tillfälliga faktorer. Omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt gav en tillfällig höjning av skatteinkomsterna 1996 på nära 13 miljarder kronor. En annan tillfällig effekt år 1996 utgjordes av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt från statliga f.d. affärsverk på ca 4 miljarder kronor. Av skatteinkomsterna 1996 kan således ca 17 miljarder kronor, motsvarande 1 % av BNP, beräknas vara tillfälliga. Den sålunda korrigerade skattekvoten för 1996 kan därmed uppskattas till ca 53,3 %. TABELL 11.3 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS SKATTER OCH AVGIFTER PROCENT AV BNP 1995 1996 1997 1998 Hushållens direkta skatter 20,6 21,8 22,5 22,3 Företagens direkta skatter 3,0 3,2 3,3 3,0 Arbetsgivaravgifter 13,6 14,7 14,3 14,2 Mervärdesskatt 7,1 8,0 7,1 7,1 Övriga indirekta skatter 5,8 6,5 6,5 6,5 Skatter och avgifter 50,0 54,3 53,8 53,2 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. När de tillfälliga inkomsterna under 1996 faller bort sjunker skattekvoten 1997, trots tillkommande skattehöjningar. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften har höjts med 1 procentenhet och den statliga inkomstskatten för inkomster under brytpunkten har höjts från 100 till 200 kr. Skatterna har under året höjts i flera steg på energi och tobak. Arbetsgivaravgifterna har sänkts för den del av ett företags lönesumma som understiger 600 000 kronor samt för att delvis kompensera företagen för den utökade arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Skatten på allemansfonder höjdes från 20 till 30 % vid årsskiftet. Det medförde att hushållen i ovanligt stor utsträckning realiserade kursvinster på aktier under 1996. Den skatt som därigenom utlöstes betalas till större delen i år, vilket tillfälligt drar upp skatteinkomsterna 1997. Nästa år höjs den allmänna egenavgiften med ytterligare 1 procentenhet. Samtidigt sker en växling så att den allmänna sjukförsäkringsavgiften tas bort och ersätts med en motsvarande högre allmän pensionsavgift. En växling sker också mellan olika arbetsgivaravgifter. Det sammanlagda uttaget av arbetsgivaravgifter, inklusive allmän löneavgift, höjs från 32,92 % till 33,03 %, för att ersätta staten för att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas. Trots skattehöjningarna sjunker skattekvoten med ½ procentenhet 1998. Det beror till stor del på att företagens skattebetalningar går ned i förhållande till BNP, efter att ha legat på en historiskt hög nivå under 1996 och 1997. Skattekvoten reduceras också till följd av att lönesumman, den viktigaste skattebasen, ökar långsammare än BNP. De offentliga utgifterna minskade förra året realt med 2,3 % och utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) gick ned TABELL 11.4 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS UTGIFTER MILJARDER KRONOR PROCENTUELL FÖRÄNDRING I 1991 ÅRS PRISER 1996 1995 1996 1997 1998 Summa utgifter 1107 ,8 0,9 –2,3 –0,6 –0,9 exklusive räntor 998, 5 0,1 –2,7 –0,5 –0,2 Transfereringar till hushåll 387, 8 –2,1 –2,4 0,7 1,5 Pensioner 214, 4 –0,4 1,0 –0,6 –0,2 Sjukförsäkring m.m. 36,3 –5,8 – 16,9 –7,3 8,6 Arbetslöshets– bidrag m.m. 53,5 –8,3 –2,4 6,2 –4,1 Övrigt 83,7 0,1 –3,4 3,9 6,6 Övriga transfereringar 125, 4 11,1 –4,1 –2,0 –7,7 Läkemedel och privat vård 13,5 9,3 8,2 4,9 –2,5 Räntebidrag 27,8 –4,4 – 13,8 – 26,9 – 42,1 Bidrag till EU 16,8 6,9 10,2 3,4 Bistånd 10,7 –9,0 – 12,0 6,2 –5,9 Övrigt 56,6 –1,7 –2,7 3,5 –0,9 Räntor 119, 3 9,0 1,0 –1,7 –6,3 Konsumtion 434, 3 –1,0 –1,7 –0,5 0,1 Investeringar 1 41,0 0,8 –8,2 –5,8 2,0 1 Förändringstalen för investeringarna är beräknade exklusive köp och försäljning av fastigheter. Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp. investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Under 1997 fortsätter nedgången i utgiftskvoten och realt sjunker utgifterna med 0,6 %. Transfereringarna till hushåll stiger till följd av ökad arbetslöshet, höjd ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, tillfällig avgångsersättning till äldre arbetslösa samt att antalet personer som uppbär olika former av studiestöd ökar. Utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar till följd av den förlängning av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen som infördes vid årsskiftet. Fortsatta besparingar sker bl.a. på bostadsbidragen. Utgifterna för läkemedelssubventioner fortsätter att öka trots vidtagna besparingar. Det beror på att utbetalningarna av subventionerna påverkas av den hamstring av läkemedel, som ägde rum i slutet av förra året. Transfereringarna till utlandet stiger genom att avgiften till EU höjs samt av att utbetalningar av biståndsmedel ökar, efter att ha minskat förra året. Den offentliga konsumtionen beräknas minska med ½ % och investeringarna med nära 6 % i reala termer. För nästa år förutses en real minskning av utgifterna med ca 1 %. Exklusive sjunkande ränteutgifter uppgår nedgången till 0,2 %. Ett kraftigt bidrag till utgiftsminskningen kommer från räntebidragen till bostäder, som nästan halveras mellan 1997 och 1998 till en nivå på drygt 12 miljarder kronor. Detta beror på en kombination av lägre räntor, minskat bostadsbyggande och ändrade regler. Transfereringarna till hushållen stiger med 1,5 %, trots att arbetslösheten går ned. Det beror på att ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna höjs samt av att antalet personer i utbildning fortsätter att öka. Utgifterna i sjukförsäkringen ökar kraftigt eftersom arbetsgivarperioden förkortas från 28 till 14 dagar. Barnbidragen och bostadstilläggen för pensionärer höjs. Det reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar reduceras eftersom inflationen stiger, jämfört med den mycket låga inflation från juni 1996 till juni 1997 som styr basbeloppet för 1998. Den offentliga konsumtionen beräknas öka marginellt medan en återhämtning sker av investeringarna efter nedgången under 1996 och 1997. Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998 Den offentliga sektorns finansiella underskott reduceras enligt prognosen från 10,3 % av BNP 1994 till 0 % 1998, beräknat inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter. Förbättringen fördelas mellan en sänkning av utgiftskvoten med 8 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten med 2,3 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att konsolideringsprogrammet för att sanera de offentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande 8 % av BNP under perioden 1995–1998, varav 3,8 procentenheter består av skattehöjningar och 4,2 procentenheter består av besparingar. Därutöver tillkommer de besparingar som har skett inom den kommunala sektorn, där utgifterna beräknas minska med 1,7 procentenheter mätt som andel av BNP (exklusive effekten av kommunaliseringen av läkemedelssubventionerna). Genom nedgången i ränteläget kan ökningen av ränteutgifterna begränsas och ränteutgifterna sjunker som andel av BNP med 0,5 procentenheter, trots att den offentliga sektorns konsoliderade skuld är ca 150 miljarder kronor större 1998 @n 1994. Dessa och övriga bidrag till förbättringen av de offentliga finanserna framgår av tabell 11.5. TABELL 11.5 BIDRAG TILL FÖRBÄTTRINGEN AV DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE FRÅN 1994 TILL 1998 PROCENT AV BNP Total förbättring 10,3 Ökade inkomster 2,3 Konsolideringsprogramme t 3,8 Övrigt –1,5 Minskade utgifter 8,0 Konsolideringsprogramme t 4,2 Kommunala utgifter 1,7 Ränteutgifter 0,7 Övrigt 1,4 Källa: Finansdepartementet. Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan också delas upp på en cyklisk respektive en strukturell komponent. Den cyliska delen kan grovt uppskattas som 75 % (elasticiteten) av skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Den genomsnittliga tillväxten från 1994 till 1998 uppgår i prognosen till 2,5 % per år, medan den underliggande tillväxten kan uppskattas till 2 %. Därmed uppgår den sammanlagda konjunkturförbättringen under perioden till 2 %. Den cykliskt betingade förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan således grovt uppskattas till 1,5 procentenheter av BNP. Förbättringen av det offentliga sparandet beror således huvudsakligen på icke–cykliska faktorer och, som framgår av tablån ovan, till största delen på konsolideringsprogrammet. 11.2 Den statliga sektorn Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, @ven fonder m.m. utom budgeten, som t.ex. delpensions– och lönegarantifonderna. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte. Statens (inkl. sjuk–och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till ca 90 % av skatter och avgifter. År 1996 bestod utgifterna enligt nationalräkenskapernas redovisning till 19 % av konsumtion, 3 % av investeringar, 62 % av transfereringar och 16 % av räntor. Det @r endast konsumtion och investeringar som utgör real resursförbrukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan Dren och har visat sig vara svår att förutsäga. Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden. TABELL 11.6 STATENS FINANSER MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1995 1996 1997 1998 Inkomster 545,2 596,4 621,7 656,4 Skatter och avgifter 481,5 533,2 558,9 590,6 Övriga inkomster 63,7 63,2 62,8 65,9 Utgifter 690,7 650,3 661,2 665,4 Transfereringar till hushåll 248,2 233,8 236,5 244,0 Bidrag till kommuner 73,4 55,8 57,9 76,4 Övriga transfereringar 105,4 100,7 99,2 78,7 Ränteutgifter 107,7 110,0 111,3 104,5 Konsumtion 131,9 132,0 137,5 141,9 Investeringar 24,2 18,0 18,8 19,8 Finansiellt sparande – 145,5 –53,9 –39,5 –9,0 Procent av BNP –8,8 –3,2 –2,3 –0,5 Primärt finansiellt sparande –67,6 30,5 45,0 67,4 Procent av BNP –4,1 1,8 2,6 3,7 Lånebehov 138,6 21,0 17,7 15,0 Procent av BNP 8,4 1,3 1,0 0,8 Statsskuld 1386, 2 1411, 2 1458, 0 1463, 4 Procent av BNP 84,3 84,1 83,5 79,4 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade förra året med 3,7 %. Första halvåret 1997 sjönk konsumtionen med drygt 4,5 %, jämfört med motsvarande period 1996. Nedgången beror till stor del på att inköpen till försvaret minskade kraftigt på grund av att beställningar senarelagts. Därför väntas en återhämtning under andra halvåret så att den statliga konsumtionen för helåret 1997 stiger med ½ %. En lika stor ökning beräknas för 1998 . Statsbidragen till den kommunala sektorn dras upp med ca 11 miljarder kronor 1998 till följd av att landstingen övertar betalningsansvaret för läkemedelssubventionerna. Därigenom reduceras de statliga transfereringarna i motsvarande grad. Bakom förbättringen av det offentliga sparandet, som beskrivs ovan, ligger en ännu kraftigare förstärkning av statens finanser. Underskottet i statens finansiella sparande minskade från ca 145,5 miljarder kr 1995 till ca 54 miljarder kr 1996. Försäljning av aktier och andra finansiella transaktioner, som inte inräknas i det finansiella sparandet, bidrog till att reducera lånebehovet 1996 till ca 21 miljarder kr. För de kommande åren beräknas en fortsatt förbättring av statens finansiella sparande. Lånebehovet minskar emellertid inte lika mycket. Tillkommande försäljningar av aktier drar visserligen ned lånebehovet men andra finansiella transaktioner, som t.ex. återbetalningar av lån, blir av mindre omfattning @n under 1996. Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, @ven av hur skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Kronans förstärkning under 1995 reducerade statsskulden med nära 40 miljarder kronor. Utvecklingen av valutakursen under 1996 medförde ingen nämnvärd värdeförändring av statsskulden. Den förutsatta valutakursutvecklingen under 1997 leder till att statsskulden skrivs upp med nära 30 miljarder kronor. För 1998 beräknas valutakursförändringar medföra en nedskrivning av skulden med 10 miljarder kronor. Sammantaget fortsätter statsskulden mätt som andel av BNP att gå ned från toppåret 1995. Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en del av inkomsterna från ATP– avgiften, drygt 10 miljarder kr per Dr, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel @r avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP–fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. Den framtida premiereserven ska bokföras i den offentliga sektorn enligt Eurostats rekommendation. 11.3 Allmänna pensionsfonden Pensionsutbetalningarna från AP–fonden `verstiger avgiftsinkomsterna med ca 34 miljarder kronor 1997. En allt större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet @r dock alltjämt positivt och därigenom kan fonden fortsätta att växa. AP–fondens sparande har dock minskat kontinuerligt sedan 1990 och minskningen fortsätter under prognosperioden. AP–fondens tillgångar till marknadsvärde uppgick vid slutet av 1996 till 686 miljarder kronor. Därav svarade obligationer och andra finansiella fordringar för 87 %, aktier för 10 % samt fastigheter och aktier i fastighetsbolag för 3 %. Innehavet av statspapper, som avräknas från statsskulden vid redovisningen av den s.k. Maastrichtskulden, hade ett nominellt värde på 237 miljarder kronor. Fastighetsinnehavet bestod till 15 miljarder kronor av direktägda fastigheter. Under 1998 sker en bolagisering av detta fastighetsbestånd. Transaktionen innebär att fastigheter ersätts med aktier i balansräkningen. Då aktier, men inte fastigheter, utgör en finansiell tillgång enligt nationalräkenskaperna så leder transaktionen till ett högre uppmätt finansiellt sparande, trots att den totala förmögenheten inte ändrats. TABELL 11.7 ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1995 1996 1997 1998 Inkomster 133, 8 135, 2 134, 2 135, 8 Avgifter 80,6 85,0 87,8 90,8 Övriga inkomster 53,2 50,2 46,4 45,0 Utgifter 114, 1 118, 6 122, 4 126, 2 ATP 113, 2 117, 9 121, 5 125, 3 Övriga utgifter 0,9 0,8 0,9 0,9 Försäljning av fastigheter 15,0 Finansiellt sparande 19,7 16,6 11,8 24,5 Exkl. försäljning av fastigheter 9,5 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 11.4 Den kommunala sektorn Den kommunala sektorn omfattar kommuner (primärkommuner), landsting och kyrkokommuner (församlingar). Kommunal affärsverksamhet, kommunalt ägda företag m.m. räknas i dessa sammanhang inte in i kommunsektorn. Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna för 1996 motsvarade den kommunala sektorns utgifter 23,8 % av BNP, varav kommunal konsumtion utgjorde 18 procentenheter. Resterande del utgjordes av transfererings– och investeringsutgifter. Inkomsterna motsvarade 23,6 % av BNP, varav skatteinkomster och statsbidrag utgjorde 20,8 procentenheter. I enlighet med regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen har de allmänna statsbidragen till kommuner och landsting höjts med 4 miljarder kronor 1997. Tillskottet betalas ut under andra halvåret. Fr.o.m. 1998 föreslår regeringen att statsbidragen höjs med ytterligare ca 4 miljarder kronor. Därutöver föreslås också förstärkningar för åren 1999 och 2000. Statsbidragsnivån påverkas därtill av ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn, bl.a. på grund av landstingens övertagande av betalningsansvaret av läkemedels- subventionerna, vilket även påverkar transfereringsutgifterna nästa år. Till detta kommer bl.a. satsningar på kommunala utbildningsplatser och på s.k. resursarbetare enligt ”Kalmarmodellen”. För detta utgår specialdestinerade statsbidrag. En viktig förutsättning är det ekonomiska balanskrav som börjar gälla år 2000 för kommuner och landsting, vilket innebär att resultatet ska vara positivt. Riksdagen har tidigare beslutat om åtgärder mot kommunala skattehöjningar för 1997 och 1998. Om en kommun eller ett landsting höjer skatten, sänks statsbidraget med ett belopp motsvarande halva den inkomstökning som följer av skattehöjningen. I kalkylerna har den genomsnittliga kommunalskattesatsen antagits vara oförändrad mellan 1997 och 1998. Jämfört med den ekonomiska vårpropositionen har prognosen avseende konsumtions– och sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn för 1997 reviderats ned. Orsaken är en kraftigare sysselsättningsminskning än väntat under första halvåret 1997. Under andra halvåret väntas minskningen bromsas upp, inte minst mot bakgrund av de ökade statsbidragen. Antalet sysselsatta i kommunsektorn beräknas minska med drygt 40 000 mellan 1996 och 1997. Nedrevideringen av sysselsättningsprognosen innebär att den kommunala konsumtionen under 1997 beräknas minska med 1,7 % i fasta priser, jämfört med en minskning med 0,9 % enligt bedömningen i våras. Samtidigt beräknas dock förbrukningen (köp av materiel och tjänster), som också ingår i konsumtionen, öka något. Prognosen för socialbidragsutgifterna har reviderats upp mot bakgrund av ny statistik från Socialstyrelsen. Sammantaget beräknas det finansiella sparandet 1997 förbättras något jämfört med bedömningen i vårpropositionen. År 1998 är förbättringen av det finansiella sparandet mindre jämfört med vårpropositionen. Orsaken är att skatteinkomsterna utvecklas något svagare. Konsumtionsutvecklingen påverkas under 1998 av att de s.k. resursarbetarna (”Kalmarmodellen”) räknas in i den kommunala lönesumman. Detta höjer tillfälligt nivån på den kommunala konsumtionen och sysselsättningen under 1998. Även utbildningssatsningarna inom den kommunala vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen något under prognosperioden. Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn på kort sikt innebär en fortsatt negativ resultatutveckling för sektorn som helhet åren 1997 och 1998. Under åren 1992–1996 har den kommunala konsumtionen minskat med 4,3 . Samtidigt har antalet sysselsatta i kommunsektorn enligt Statistiska centralbyråns statistik (AKU) reducerats med drygt 100 000 personer eller ca 10 %. Att enbart se till konsumtions– och sysselsättningsutvecklingen ger emellertid inte en fullständig bild av hur kommunsektorns resurser har utvecklats. Av tabell 11.9 framgår hur konsumtionen beräknas. Förädlingsvärdet utgör kommunsektorns bidrag till BNP och beräknas som summan av utbetald lön och arbetsgivaravgifter m.m., samt kapitalförslitning. Lönesummans volymförändring motsvarar i princip förändringar i sysselsättningen, mätt som antalet arbetade timmar. Kapitalförslitningen utgör det beräknade slitaget (”konsumtionen”) av anläggningstillgångar såsom fastigheter och inventarier. Läggs förbrukningen till förädlingsvärdet erhålls värdet av den kommunala bruttoproduktionen. Förbrukningen utgörs av utgifter för köp av materiel och tjänster. TABELL 11.8 KOMMUNERNAS FINANSER1 MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1995 1996 1997 1998 Inkomster 389,9 395,6 399,2 425,6 Skatter2 261,3 293,9 294,4 300,7 Statsbidrag3 73,4 55,8 57,9 76,4 Övrigt 55,2 45,9 46,9 48,6 Utgifter 393,3 400,2 404,5 431,1 Transfereringar 76,6 75,1 73,4 88,8 Konsumtion 292,8 302,1 308,7 318,6 volymförändrin g % 0,0 –0,9 –1,7 0,6 Investeringar 23,9 23,0 22,4 23,7 Finansiellt sparande –3,5 –4,6 –5,3 –5,5 kommuner –1,6 –3,5 –3,7 –4,9 landsting 0,7 0,7 –0,1 0,8 övriga4 –2,6 –1,8 –1,5 –1,3 1Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. 2Redovisas t.o.m. 1995 netto efter avdrag för ekonomiska regleringar. 3Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet. 4Församlingar och kommunalförbund Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Värdet av den kommunala bruttoproduktionen utgör ett mått på resursåtgången i den kommunala sektorn. Då konsumtionen beräknas dras försäljnings-inkomsterna av från bruttoproduktionen. Försäljningsinkomsterna omfattar bl.a. avgifter som tas ut i kommunal verksamhet. Kommunal konsumtion utgör således den del av produktionen/resurserna som finansieras med skattemedel (kommunalskatt och statsbidrag). TABELL 11.9 KOMMUNAL KONSUMTION MILJARDER KRONOR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING 1996 1992 1993 1994 1995 1996 Förädlingsvärde 251, 4 – 3,0 – 2,9 – 1,1 0,5 – 1,0 Löner m.m. 237, 1 – 3,2 – 3,2 – 1,4 0,2 – 1,1 Kapitalförslitni ng 14,3 0,1 2,4 3,2 3,5 – 0,6 Förbrukning 87,7 11, 3 2,2 2,6 – 0,2 1,6 Bruttoproduktio n 339, 1 0,1 – 1,6 – 0,1 0,3 – 0,3 ./. Försäljning 37,0 11, 7 0,4 8,8 2,7 4,7 Konsumtion 302, 1 – 0,8 – 1,8 – 1,0 0,0 – 0,9 Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån. Förädlingsvärdet har minskat med 7,4 % under åren 1992–1996, vilket förklaras av en minskad sysselsättning. Bruttoproduktionen har emellertid minskat med endast 1,7 % under samma period. Orsaken är att kommuner och landsting i ökad utsträckning köper materiel och tjänster. Att konsumtionen minskat mer än bruttoproduktionen (– 4,3 %) beror på att försäljningsinkomsterna har ökat i volym. All statistik bör tolkas med viss försiktighet. Bland de slutsatser som ändå kan dras är att sysselsättningen i kommunsektorn under åren 1992–1996 har minskat kraftigt, men till en del ersatts av köpta tjänster, vilket gett sysselsättning i andra sektorer. Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat något mer än antalet arbetade timmar, vilket förklaras av ökad närvaro och medelarbetstid. Att den kommunala konsumtionen har minskat beror, förutom på rena besparingsåtgärder, även på att försäljningsinkomsterna ökat i betydelse som finansieringskälla för kommunsektorn. 12 Medelfristig kalkyl På motsvarande sätt som i vårpropositionen presenteras här, utöver kortsiktsprognosen, en kalkyl över den ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 2000. Kalkylen ska inte tolkas som en prognos i egentlig mening utan snarare som en beskrivning av en möjlig utveckling givet vissa antaganden. Liksom i vårpropositionen är de viktigaste antagandena att lönebildningen fungerar väl samt att de omfattande satsningarna inom utbildning och arbetsmarknadspolitiken får avsedd effekt på arbetslösheten. Med några få undantag bygger beräkningarna på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen samt de förslag till förändringar som regeringen presenterar i föreliggande proposition. Dessa undantag utgörs av antaganden inom områden där beslut ännu inte finns. Antaganden om den vidare utvecklingen har gjorts, exempelvis avseende nivån på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. För den offentliga sektorns finanser förutsätts de i vårpropositionen de fastslagna målen om överskott motsvarande ½ procent av BNP år 1999 och 1½ procent av BNP år 2000 vara styrande. En ytterligare utgångspunkt för kalkylen är att inflationen antas utvecklas i linje med Riksbankens mål. Med denna ansats fokuseras kalkylen på vilken tillväxt som kan vara förenlig med en inflationstakt på 2 %. 12.1 Den reala kalkylen Den svenska ekonomins tillväxtförutsättningar på medellång sikt bestäms i hög grad av arbetsmarknadens, och särskilt lönebildningens funktionssätt. Av avgörande betydelse är i vilken utsträckning det föreligger lediga resurser vid utgången av år 1998, som kan tas i anspråk utan att det uppkommer inflationsdrivande löneökningar. Mot bakgrund av de grundläggande antagandena om en bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning, bedöms tillväxten år 1999 och 2000 kunna uppgå till 2,9 % respektive 2,8 % och sysselsättningen kunna öka med 1,6 % vardera år, vilket leder till att den öppna arbetslösheten faller till 4,5 % av arbetskraften. Den antagna utvecklingen omfattar inte något egentligt cykliskt förlopp utan beskriver i stället en anpassning av faktisk BNP till potentiell BNP. Man får dock utgå ifrån att cykliska rörelser i ekonomin kommer att uppträda även framöver. Kalkylen för år 1999 och 2000 baseras således främst på en bedömning av vilken ökning av BNP och sysselsättningen, respektive minskning av arbetslösheten, som kan ske på ett hållbart sätt, dvs. utan att inflationen ökar på ett sätt som inte är förenligt med inflationsmålet, vid en väl fungerande lönebildning. TABELL 12.1 FÖRUTSÄTTNINGAR 1997 1998 1999 2000 BNP OECD (16) 2,7 2,4 2,5 2,5 KPI OECD (16) 2,1 2,2 2,3 2,3 Marknadstillväxt OECD (14) 7,0 6,8 6,0 6,0 Tysk ränta 5–år statsobligation1 4,60 5,13 5,25 5,25 Svensk ränta 5–år statsobligation1 5,82 6,13 6,25 6,25 TCW–index1 121, 2 120, 5 119, 0 118, 0 1 Årsgenomsnitt Källor: OECD och Finansdepartementet Den internationella bilden karakteriseras av en relativt gynnsam utveckling inom OECD–området, med en tillväxt på i genomsnitt 2,5 % per år, samtidigt som inflationen ligger kvar på drygt 2 %. Den balanserade inflationsutvecklingen bidrar till att det internationella ränteläget vid utgången av år 2000 antas ligga endast marginellt högre än år 1998. Bakom ränteutvecklingen ligger också ett antagande om att den europeiska monetära unionen kommer till stånd den 1 januari 1999, dock utan svenskt deltagande. Mot bakgrund av de grundläggande antagandena om en bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning antas löneökningarna under perioden 1998–2000 begränsas till 3,5% årligen, en ökningstakt som bedöms vara förenlig med en inflation på 2 %. Den stabila inflationstakten i kombination med en successiv förbättring av de offentliga finanserna resulterar i ett ökat förtroende för den svenska ekonomin. Detta tar sig bl.a. uttryck i en viss förstärkning av kronan. TABELL 12.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS MILJARDER KRONOR PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1996 1997 1998 1999 2000 Privat konsumtion 885,3 2,3 2,5 2,0 1,9 Offentlig konsumtion 434,2 –1,1 0,5 0,4 0,8 Stat 132,2 0,5 0,5 0,5 0,5 Kommuner 302,1 –1,7 0,6 0,4 1,0 Bruttoinvesteringar 249,6 0,4 5,8 8,0 6,7 Näringsliv ex. bost. 183,6 5,0 5,4 8,1 5,8 Bostäder 30,3 – 21, 2 12, 8 15, 0 15, 0 Myndigheter 35,6 –3,5 3,2 2,7 5,3 Lagerinvesteringar1 –3,2 0,2 0,1 0,0 0,0 Export 670,4 9,6 7,2 5,2 5,1 Import 558,2 8,5 7,0 5,1 5,0 BNP 1678, 1 2,3 3,1 2,9 2,8 1Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Jämfört med växelkursnivån vid tidpunkten för kronans fall 1992 innebär den antagna konkurrentvägda växelkursen vid slutet av perioden en depreciering med ca 15 %. I kombination med en historiskt sett måttlig löneökningstakt inom industrin får detta till följd att konkurrenskraften är god under hela perioden. Exportindustrins marknadsandelar beräknas därmed försvagas endast marginellt under kalkylperioden. Exporten antas öka med ca 5 % såväl 1999 som 2000. Den främsta motorn i ekonomin under år 1999 respektive 2000 utgörs av bruttoinvesteringarna som beräknas växa med drygt 7 % i genomsnitt. Det mest betydande bidraget kommer från näringslivets investeringar som gynnas av de relativt höga vinstnivåerna. De makroekonomiska förutsättningarna är gynnsamma med sunda statsfinanser och prisstabilitet. Tillgången på arbetskraft bedöms vara god. Även bostadsinvesteringarna kan förväntas stiga, dock från en mycket låg nivå. Under åren 1999 och 2000 beräknas ökningen uppgå till 15 % årligen. Nyproduktionen stiger då till 23 000 lägenheter år 2000, vilket fortfarande är en historiskt låg nivå. Sammantaget ger bruttoinvesteringarna ett bidrag till tillväxten på drygt 1 % såväl år 1999 som år 2000. TABELL 12.3 NYCKELTAL 1997 1998 1999 2000 KPI, dec.–dec. 2,1 1,5 2,0 2,0 Kostnadstimlön 4,8 3,5 3,5 3,5 Öppen arbetslöshet1 8,4 7,4 6,0 4,5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 4,3 4,7 4,5 4,4 Antal sysselsatta – 1,2 1,0 1,6 1,6 Real disponibel inkomst 0,0 1,8 2,6 3,6 Hushållens nettosparkvot 3,2 2,6 3,1 4,8 1Andel av arbetskraften Källa: Finansdepartementet Ett nästan lika stort bidrag kommer från den privata konsumtionen, som beräknas öka med ca 2 % per år. I jämförelse med länder som Storbritannien, Norge och Finland, som också drabbades av den typ av fall i tillgångspriserna som inträffade i Sverige i början av 1990–talet, innebär den kalkylerade ökningen att konsumtionsutvecklingen blir relativt sett lugn. Sparkvoten beräknas stiga i ett medelfristigt perspektiv och i slutet av perioden hamnar den på en nivå som är högre är genomsnittet för den senaste 20–årsperioden. Denna uppgång ska ses mot bakgrund av att hushållen de närmaste åren förväntas dra ned sparkvoten mer än vad som är långsiktigt önskvärt i samband med att man ökar sina inköp av kapitalvaror, samt mot bakgrund av det tekniska antagandet om en överföring från staten till hushållen år 1999 och 2000. Dessutom verkar hushållen se sin konsumtion i ett långsiktigt perspektiv där tillfälliga förändringar har en begränsad inverkan på beteendet. Det kan dock inte uteslutas att konsumtionen ökar mer än beräknat. Kalkylen över hushållens sparande innebär att hushållens förmögenhet, ställd i relation till disponibel inkomst, stiger till en nivå som klart överstiger tidigare perioder. Primärkommunerna och landstingen antas klara det aviserade balanskravet när detta träder i kraft år 2000. Tack vare de nu aviserade höjningarna av statsbidragen, på 4 miljarder år 1999 och ytterligare 4 miljarder år 2000, kan konsumtionen öka i kommunsektorn. Utan det extra tillskottet skulle konsumtionen ha minskat till följd av att den arbetsmarknadspolitiska åtgärden ”resursarbete” upphör år 1999. Importen antas utvecklas enligt historiska samband, vilket innebär att importen ökar något snabbare än den importviktade efterfrågan. Det ökade importinnehållet i efterfrågan beror på den successivt tilltagande internationaliseringen. Både exporten och importen beräknas öka med drygt 5 % per år. Eftersom exporten är betydligt större än importen innebär det att utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till tillväxten på ca 0,5 procentenheter varje år. Bytesbalansöverskottet motsvarar då ca 4 % av BNP. Det finns flera skäl till att överskottet bör vara relativt stort under perioden. Befolkningsstrukturen innebär t.ex. att det finns ett stort pensionsåtagande. Vidare betyder den låga nivån på bostadsinvesteringarna under perioden att det reala sparandet kommer att vara lågt, något som motiverar ett högt finansiellt sparande. Dessutom är det önskvärt att på sikt amortera ned utlandsskulden. TABELL 12.4 SYSSELSÄTTNING I OLIKA SEKTORER TUSENTAL PERSONER 1996 FÖRÄNDRING 1996 – 1998 FÖRÄNDRING 1998 – 2000 Offentlig sektor 1263 –40 18 Stat 192 –3 3 Kommun 1071 –37 15 Näringslivet 2700 31 111 Industrin 809 5 11 Övrigt näringsliv1 1891 26 100 Totalt 3963 –9 129 1 I denna post ingår restposter. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Den öppna arbetslösheten antas i kalkylen falla till 4,5 % år 2000. De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattar då 4,4 % av arbetskraften. Bakom den sänkta arbetslösheten ligger bl.a. en kraftig uppgång i antalet utbildningsplatser. Sysselsättningen väntas emellertid också öka, framför allt inom det privata näringslivet. Inom industrin stiger sysselsättningen något såväl år 1999 som 2000, men det är framför allt i övrigt näringsliv som de nya arbetstillfällena skapas. I den offentliga sektorn beräknas sysselsättningen öka med 18 000 personer från år 1998 till år 2000. Från år 1996 till 2000 stiger sysselsättningen med totalt 120 000 personer i hela ekonomin. Utbildningssatsningen antas ha en kraftig effekt på arbetskraftsutbudet som minskar med 36 000 personer, trots att befolkningen i åldersgruppen 16–64 år stiger med 57 000 personer. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder antas minska något under perioden. TABELL 12.5 BEFOLKNINGEN I ÅLDERN 16–64 ÅR TUSENTAL PERSONER 1996 FÖRÄND- RING 1996 – 1998 FÖRÄND- RING 1998 – 2000 Utbud varav sysselsatta1 varav öppet arbetslösa 431 0 396 3 347 –42 –9 –33 6 129 –123 Åtgärder utanför arbetskraften 155 7 –10 Utbildningssatsningen2 49 63 29 Övriga3 101 9 –8 12 Summa = befolkning 553 3 20 37 1I denna grupp ingår personer i reguljär sysselsättning och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ligger i arbetskraften. 2Antalet utbildningsplatser har multiplicerats med 0,75 för att ge ett årsgenomsnitt. 3I denna grupp ingår bl.a. förtidspensionärer, övriga studerande, hemarbetande mm. Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet 12.2 Den finansiella kalkylen Det samlade sparandet i ekonomin beräknas öka som andel av BNP fr.o.m. i år fram till sekelskiftet, givet de realekonomiska antagandena. Bruttosparkvoten stiger från knappt 18 % i år till strax över 20 % år 2000. Även bruttoinvesteringarna stiger som andel av BNP, men inte i samma omfattning som sparandet, varför bytesbalansen, som visat överskott sedan 1994, förstärks som andel av BNP med ytterligare en knapp procentenhet. Sverige fortsätter därmed att amortera den finansiella nettoskulden till utlandet. Vid slutet av kalkylperioden beräknas Sveriges finansiella nettoskuld vara helt eliminerad. Regeringen lade i vårpropositionen fast mål för de offentliga finanserna med innebörden att det i genomsnitt över en konjunkturcykel skall råda ett finansiellt överskott motsvarande 2 % av BNP, som skall användas till att amortera den offentliga nettoskulden. Anpassningen till det målsatta överskottet ska ske successivt via ett överskott på 0,5 % av BNP år 1999 och 1,5 % år 2000, givet de tillväxttal som redovisades i vårpropositionen. De antaganden som nu görs om den medelfristiga utvecklingen överensstämmer i stort med vårpropositionens, varför målen för de offentliga finanserna åren 1999 och 2000 ligger fast. De finansiella kalkylerna visar att vid den antagna tillväxten och med givna regler efter 1998 vad gäller bl.a. skatter och transfereringar, kommer de offentliga finanserna att stärkas mer än vad som krävs för att uppnå dessa mål. Regeringen föreslår nu att en del av detta överskott skall överföras till kommunsektorn i form av ökade statsbidrag, vilka föreslås höjas med 4 miljarder kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Liksom i vårpropositionen antas de budgetpolitiska målen vara styrande. Därmed sker en överföring av resterande överskott till hushållen som är exakt så stor att budgetmålen uppnås. Beräkningarna resulterar i en överföring till hushållen på 2,6 miljarder kronor år 1999 och ytterligare 17,6 miljarder kronor år 2000. Med dessa förutsättningar beräknas hushållens finansiella sparande vid slutet av kalkylperioden uppgå till samma nivå, mätt som andel av BNP, som i år. Företagssektorns investeringar växer snabbare än företagens eget sparande, varför det finansiella företagssparandet minskar och blir negativt år 2000, dvs. företagssektorn nettolånar till investeringar. Sett över en längre period är företagssektorns finansiella sparande högt. Sammantaget medför detta en omfördelning från privat till offentligt finansiellt sparande under perioden, samtidigt som summan privat och offentligt finansiellt sparande, dvs. bytesbalansen, förstärks. Den offentliga sektorn Den starka förbättringen inom den offentliga sektorn uppstår i staten, främst till följd av minskade utgifter. De offentliga utgifterna beräknas minska mätt som andel av BNP med knappt 3 procentenheter mellan 1998 och år 2000. Vid slutet av perioden uppgår utgiftskvoten till 58,4 %. Kostnaderna för arbetslösheten minskar med motsvarande 1 procentenhet av BNP eftersom den öppna arbetslösheten antas falla med nära 3 procentenheter. Pensionsutbetalningarna som är knutna till basbeloppet reduceras som andel av BNP trots att basbeloppet skrivs upp med 100 % av prisökningarna åren 1999 och 2000. Utgifterna för sjukförsäkring och föräldraförsäkring ligger däremot på en oförändrad nivå i relation till BNP. Nedtrappningen av räntebidragen till bostäder är den främsta förklaringen till att transfereringar till företag minskar i förhållande till BNP. Den offentliga konsumtionen beräknas öka i volym men i långsammare takt än BNP, vilket förklarar den minskade andelen offentlig konsumtion i relation till BNP. Investeringar som andel av BNP exkl. effekten av AP-fondens bolagisering år 1998, som bokförs som en negativ investering, är oförändrad under kalkylperioden. TABELL 12.6 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1998 1999 2000 Inkomster 1136 1174 1212 procent av BNP 61,7 60,8 59,9 Skatter och avgifter 981 1018 1050 procent av BNP 53,2 52,7 51,8 Kapitalinkomster 83 82 86 Övriga inkomster 72 74 76 Utgifter 1126 1164 1182 procent av BNP 61,1 60,3 58,4 Hushållstransfereringar 407 410 414 procent av BNP 22,1 21,3 20,4 Övriga transfereringar 117 120 118 procent av BNP 6,3 6,2 5,8 Ränteutgifter 113 111 106 procent av BNP 6,1 5,7 5,2 Konsumtion 461 477 495 procent av BNP 25,0 24,7 24,4 Investeringar 29 46 49 procent av BNP 1,5 2,4 2,4 Finansiellt sparande 101 10 30 procent av BNP 0,61 0,5 1,5 Staten –9 3 23 AP–fonden 25 8 5 Kommunsektorn –5 –2 2 Primärt sparande2 40 38 51 procent av BNP 2,2 2,0 2,5 Statens lånebehov, netto 15 –1 –5 Finansiell ställning Nettoskuld 459 445 436 procent av BNP 24,9 23,0 21,5 Konsoliderad bruttoskuld3 1361 1357 1357 procent av BNP 73,9 70,2 67,0 Statsskuld 1463 1455 1453 procent av BNP 79,4 75,3 71,8 1Inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till – 0,1 miljard kronor eller 0,0 % av BNP. 2Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. I denna uppställning har det förutsatts att personerna i utbildningssatsningen är heltidsstuderande. Därmed ingår de inte i någon annan grupp. 3Konsoliderad bruttoskuld definierad enligt EU:s kriterier (Maastricht). Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet. Ett beräkningstekniskt antagande om att överföringen till hushållen tar formen av skattesänkningar och att den s.k. värnskatten enligt gällande regler inte tas ut fr.o.m. 1999 beräknas medföra att skattekvoten faller med 0,5 procentenheter 1999 och ytterligare 0,9 procentenheter år 2000 och uppgår då till knappt 52 % av BNP. Skattebaserna privat konsumtion och lönesumma utvecklas i något långsammare takt än BNP. Förbättringen av de offentliga finanserna medför att statsskulden minskar i nominella termer under perioden. Tillsammans med fallande räntor på statsskulden, i takt med att lån läggs om till lägre ränta, innebär detta att ränteutgifterna faller i relation till BNP. Skuldkvoten mätt enligt Maastrichtkriterierna fortsätter att reduceras. Enligt EU:s konvergenskriterier ska den konsoliderade bruttoskulden inte överstiga 60 % av BNP alternativt närma sig den nivån i tillfredsställande takt. Enligt kalkylen kommer den konsoliderade bruttoskulden att uppgå till 67 % av BNP vid utgången av år 2000. Skuldkvoten kommer därmed ha minskat med drygt 12 procentenheter sedan 1994. Utförsäljningar motsvarande 15 miljarder kronor år 1999 ligger med i denna kalkyl. Allmänna pensionsfonden Inom det samlade pensionssystemet sker gradvis en förskjutning från folkpension, som finansieras över statsbudgeten, till en ökad betydelse för ATP–pensionerna, som finansieras över AP–fonden. Medan utgifterna för folkpension faller något i reala termer, växer ATP–utgifterna med 5 % realt från 1998 till år 2000. År 1998 beräknas underskottet mellan löpande avgiftsintäkter och utbetalningar av ATP–pensioner uppgår till drygt 34 miljarder kronor. I kalkylen beaktas inte den planerade ålderspensionsreformen som påtagligt kommer att förändra AP–fondens finanser. Vid frånvaro av förändringar skulle fondens underskott komma att växa och en allt större del av pensionerna finansieras med AP–fondens avkastning. Fonden har dock ett fortsatt positivt men fallande finansiellt sparande under perioden. Det minskar till 5 miljarder kronor eller 0,3 % av BNP år 2000. AP-fondens bidrag till det samlade sparandet har minskat sedan 1990, då fondens sparande uppgick till 3,4 % av BNP. Den kommunala sektorn I den medelfristiga kalkylen förutsätts att kommuner och landsting uppfyller kravet på ekonomisk balans senast vid sekelskiftet. Statsbidragen antas höjas med ca 4 miljarder kronor 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Vidare antas att den genomsnittliga kommunalskattesatsen ligger kvar på en i förhållande till 1997 oförändrad nivå. Det finansiella sparandet beräknas successivt förbättras efter 1998 samtidigt som den kommunala konsumtionen beräknas fortsätta att öka i volym, vilket förklaras av ökade skatteinkomster och höjda statsbidrag. Jämfört med vårpropositionen utvecklas dock skatteinkomsterna något svagare. Enligt prognosen för skatteinkomsterna kommer kommuner och landsting att få betala tillbaka ca 3,7 miljarder kronor i samband med slutavräkningen i januari 1999 avseende 1997 års preliminära skattemedel. Det är ca 1,4 miljarder mer än vad som beräknades i vårpropositionen. Hösten 1996 utlovade regeringen att kommuner och landsting skulle erhålla en kompensation på högst 2,6 miljarder kronor om kommunerna och landstingen skulle bli skyldiga att betala tillbaka en del av det förskott de erhållit 1997. Därför har ett belopp på 2,6 miljarder kronor lagts in i kalkylen i form av en tillfällig statsbidragshöjning 1999. I vårpropositionen beräknades kompensationen till 2,3 miljarder kronor, vilket då motsvarade hela den beräknade återbetalningen. TABELL 12.7 KOMMUNERNAS FINANSER1 MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER 1997 1998 1999 2000 Inkomster 399,2 425,6 447,2 467,9 Skatter 294,4 300,7 312,2 329,3 Statsbidrag2 57,9 76,4 84,6 86,3 Övrigt 46,9 48,6 50,4 52,2 Utgifter 404,5 431,1 449,2 465,9 Transfereringar 73,4 88,8 94,6 96,4 Konsumtion 308,7 318,6 330,0 343,8 volymföränring % –1,7 0,6 0,4 1,0 Investeringar 22,4 23,7 24,7 25,6 Finansiellt sparade –5,3 –5,5 –2,0 2,0 kommuner –3,7 –4,9 –2,9 –0,3 landsting –0,1 0,8 2,3 3,7 övriga3 –1,5 –1,3 –1,3 –1,4 1Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift. 2Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet. 3Församlingar och kommunalförbund Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Konsumtionsutgifterna för sektorn som helhet beräknas öka realt under perioden. Konsumtionen påverkas 1999 av att ersättningen till s.k. resursarbetare (”Kalmarmodellen”) räknas in i den kommunala lönesumman. Åtgärden beräknas 1998 höja nivån på den kommunala sysselsättningen och därmed konsumtionen. Då åtgärden upphör året efter hålls ökningen av den kommunala konsumtionen tillbaka under 1999. Utbildningssatsningarna inom den kommunala vuxenutbildningen beräknas innebära en viss ytterligare nivåhöjning av den kommunala konsumtionen i den medelfristiga kalkylen. Ökningen av statsbidragen åren 1999 och 2000 beräknas ge ett tillskott på ca 20 000 sysselsatta i kommunsektorn. Nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett positivt resultat för sektorn som helhet, vilket innebär att balanskravet uppfylls. Den kalkylerade finansiella utvecklingen innebär att den kommunala nettoskulden börjar minska i nominella termer vid sekelskiftet. Att nivån på det finansiella sparandet skiljer sig mellan kommuner och landsting beror främst på att kommunerna jämfört med landstingen har högre investeringsutgifter i förhållande till avskrivningarna. Sett i längre tidsperspektiv har den kommunala sektorn expanderat kraftigt. Ett trendbrott skedde emellertid i början av 1990–talet. Även om expansionstakten bromsades upp under 1980–talet ökade den kommunala konsumtionen i fasta priser med 25 % åren 1980–1991. Under åren 1992–1996 har konsumtionen minskat med drygt 4 %. Enligt den bedömning som redovisas ovan beräknas konsumtionen minska med ytterligare 1,7 % under 1997, för att under åren 1998–2000 öka med sammanlagt 2 %. Den kommunala konsumtionsutvecklingen under dessa år skulle i stort sett vara oförändrad utan kostnaderna för resursarbetare 1998 och de aviserade statsbidragshöjningarna 1999 och 2000. Som framgår av avsnitt 11.4 går det inte att sätta likhetstecken mellan den kommunala konsumtionens utveckling och resursutvecklingen i kommunsektorn. Dessutom påverkas konsumtionsutvecklingen t.ex. av volymförändringar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kommunal regi samt av huvudmannaskapsförändringar. De kommunala utgifterna beräknas år 2000 motsvara 22,9 % av BNP, varav kommunal konsumtion utgör 17 procentenheter. Inkomsterna beräknas motsvara 23,1 % av BNP, varav skatteinkomster och statsbidrag utgör 20,5 procentenheter. Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet . BILAGA 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 5 2 Det svenska konvergensprogrammet 6 3 Den ekonomiska utvecklingen 7 3.1 Den svenska ekonomin 1995-1997 7 3.2 Utsikter för 1998-2000 8 3.3 Jämförelse med konvergensprogrammet 10 4 Den offentliga sektorns finanser 12 4.1 Utvecklingen under 1995-1997 12 4.2 Utsikter för 1998-2000 13 4.3 Jämförelse med konvergensprogrammet 15 5 Den ekonomiska politiken 17 Underbilaga: Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken 19 Tabeller 1.1 Nyckeltal för 1995, 1996 och 1997 5 2.1 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna 6 3.1 Försörjningsbalansen 8 3.2 Nyckeltal för den svenska ekonomin 11 4.1 Offentliga sektorns finanser 14 4.2 Offentliga finanser, differenser mot konvergensprogrammet 15 4.3 Förändring i finansiellt sparande 1994-1998 16 Diagram 3.1 Ränta på 5-årig statsobligation 7 3.2 ECU-index 8 3.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU 9 3.4 Öppen arbetslöshet 9 4.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 12 4.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 12 4.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld 13 U.1 Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995 22 1 Sammanfattning I denna bilaga lämnas den femte avstämningen av det konvergensprogram för den ekonomiska politiken som regeringen lade fram i juni 1995. Avstämningen visar att den svenska ekonomin är inne i en markant konjunkturuppgång och att tillväxten, förutom en god exporttillväxt, i tilltagande utsträckning drivs av den inhemska efterfrågan. Ett stärkt förtroende hos hushållen för den framtida ekonomiska utvecklingen och ett uppdämt behov av kapitalvaror väntas medföra att sparkvoten fortsätter minska. Därmed kan den privata konsumtionen växa trots att hushållens inkomster, bl.a. till följd av beslutade besparingar i statsbudgeten, stagnerar i år. BNP-tillväxten, som hålls nere av det mycket låga byggandet, beräknas i år uppgå till 2,3 procent. Det finns tecken på att de senaste årens nedgång i sysselsättningen nu har brutits och vänts till en uppgång. Inflationstakten tilltar något jämfört med de mycket låga tal som uppmättes under 1996, men ligger väl i linje med inflationsmålet på 2 procent. Efter en viss oro i början av 1997 har räntor och växelkurs stabiliserats. Konjunkturuppgången väntas bli ytterligare förstärkt under 1998. Det är främst en ökad investeringsaktivitet som bidrar till att dra upp tillväxttakten till över 3 procent. De offentliga finanserna har fortsatt att förstärkas efter den mycket kraftiga förbättring som ägde rum 1996. De offentliga utgifterna minskar i reala termer med ca ½ procent, medan inkomsterna växer, om än något långsammare än BNP. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas i år uppgå till 1,9 procent av BNP. Mätt med de redovisningsprinciper som tillämpas inom EU (ENS) motsvarar underskottet 1,6 procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld minskar i förhållande till BNP för tredje året i rad. Förstärkningen av de offentliga finanserna har varit starkare än vad som beräknades i konvergensprogramet. Det konsolideringsprogram med budgetförstärkande åtgärder på sammantaget 126 miljarder kronor som antogs 1995 skulle med den bedömning som nu kan göras resultera i ett överskott i de offenliga finanserna 1998. Det finns därför inom ramen för målet om balans 1998 finansiellt utrymme för de åtgärder i syfte att minska arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska i vårpropositionen och de ytterligare åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998. Efter dessa åtgärder beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vara i balans 1998. Till följd av vissa organisatoriska förändringar avseende AP-fondens fastighetsinnehav kommer dock ett överskott att redovisas. Tillsammans med försäljningar av statliga tillgångar medför detta att skuldkvoten reduceras med mer än 3 procentenheter. Enligt den medelfristiga kalkylen fram till och med år 2000 förstärks de offentliga finanserna ytterligare efter 1998, vid den antagna tillväxten på knappt 3 procent per år. De beräknade överskotten överstiger de budgetpolitiska mål som satts upp för åren 1999 och 2000 om överskott på ½ procent respektive 1½ procent av BNP, att användas till amortering av den offentliga nettoskulden. Detta ger ett visst utrymme för överföringar från offentlig till privat sektor. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens mål att efter år 2000 ha ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2 procent av BNP sett över en konjunkturcykel. TABELL 1.1 NYCKELTAL FÖR 1995, 1996 OCH 1997 1995 1996 1997 KONVER- AVSTÄMNIN G KONVER- AVSTÄMNI NG KONVER- AVSTÄMNI NG GENSPRO- SEPTEMBER GENSPRO- SEPTEMBER GENSPRO- SEPTEMBER GRAMMET 1997 GRAMMET 1997 GRAMMET 1997 BNP-tillväxt 2,5 3,6 2,9 1,1 2,6 2,3 KPI-förändring 2,9 2,8 2,7 0,8 2,7 1,1 Arbetslöshet, nivå 7,0 7,7 6,1 8,1 5,8 8,4 5-årig obligationsränta 10,6 9,9 10,0 7,3 9,0 5,8 ECU-index, nivå 129,0 126,1 125,0 115,1 121,0 117,5 Bytesbalans1 2,6 2,1 4,0 2,4 4,0 3,1 Offentligt finansiellt sparande1 -9,0 -7,9 -5,2 -2,5 -3,5 -1,9 enligt ENS-definition1 -7,1 -3,7 -1,6 Offentlig bruttoskuld1 84,3 78,2 84,8 77,8 84,0 77,1 1. Procent av BNP Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet 2 Det svenska konvergens- programmet Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den ekonomiska politiken. Programmets syfte är bl.a. att Sverige skall uppfylla kraven (de s.k. konvergenskriterierna) för deltagande i EU:s monetära union. I programmet anges att ett slutligt ställningstagande till ett svenskt deltagande i EMU skall göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget. Konvergenskriterierna skall enligt programmet uppfyllas oavsett om Sverige ansluter sig till EMU eller ej. Konvergenskriterierna omfattar krav på att inflationstakt och räntor inte får avvika alltför mycket från de medlemsländer som har lägst inflationstakt. Vidare ställs krav på en stabil växelkurs. De offentliga finanserna får inte, om inte särskilda omständigheter föreligger, uppvisa underskott som är större än motsvarande 3 procent av BNP. Den offentliga bruttoskulden skall inte överstiga 60 procent av BNP eller, om den gör det, minska i tillfredsställande takt. För att delta i den monetära unionen fr.o.m. den planerade starten 1999 krävs att dessa villkor uppfylls under 1997. I det svenska konvergensprogrammet ställs därutöver upp mål för de offentliga finanserna med innebörden att statsskulden mätt som andel av BNP skall stabiliseras senast 1996 och att balans i de offentliga finanserna skall uppnås 1998. I konvergensprogrammet anges att regeringen varje halvår skall göra avstämningar av programmet. Sådana avstämningar har redovisats vid följande tillfällen: – November 1995 (regeringens proposition. En politik för arbete, trygghet och utveckling, prop. 1995/96:25, bilaga 2). – April 1996 (1996 års ekonomiska vårproposition, prop. 1995/96:150, bilaga 2). – September 1996 (1997 års budgetproposition, prop. 1996/97:1, bilaga 3). – April 1997 (1997 års ekonomiska vårproposition, prop. 1996/97:150, bilaga 2). I föreliggande bilaga till 1998 års budgetproposition (prop. 1997/98:1) lämnas en femte avstämning av det svenska konvergensprogrammet. Konvergensprogrammet baserades på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den reviderade nationalbudgeten i april 1995. I konvergensprogrammet redovisades även ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor mellan åren 1994 och 1998, motsvarande 7,5 procent av BNP. Vid avstämningen i april 1996 gjordes bedömningen att de planerade budgetförstärkningarna inte skulle vara tillräckliga för att uppfylla de angivna målen för de offentliga finanserna. I den ekonomiska vårpropositionen samma år föreslogs därför ytterligare åtgärder som innebar en varaktig förstärkning av de offentliga finanserna med ytterligare 8 miljarder kronor. Konsolideringsprogrammet omfattar därmed åtgärder som till och med 1998 ger en förstärkning av de offentliga finanserna med sammanlagt 126 miljarder kronor, motsvarande 8 procent av BNP. Tidsmässigt fördelar sig konsolideringsprogrammets åtgärder på det sätt som framgår av tabell 2.1. TABELL 2.1 TIDSFÖRDELNING AV BUDGETFÖRSTÄRKNINGARNA EFFEKT SOM ANDEL AV BNP KONSOLIDERING S- ÅTGÄRDER I VÅR- SAMMANLAGD PROGRAMMET PROPOSITIONEN 1996 EFFEKT 1995 3,5 3,5 1996 2,0 5,5 1997 1,0 0,4 6,9 1998 1,0 0,1 8,0 Källa: Finansdepartementet Den angivna omfattningen på åtgärderna avser de direkta effekterna i form av inkomstförstärkningar eller utgiftsminskningar, beräknade netto med hänsyn till bl.a. att minskade transfereringar till hushållen leder till lägre skatteinkomster. Däremot har inte indirekta effekter via ränteutveckling och arbetslöshet räknats in. Åtgärderna fördelar sig ungefär lika mellan inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar. Riksdagen fattade 1995 ett principbeslut om hela konsolideringsprogrammet och områden för besparingar fastställdes. Därefter har preciseringar av besparingar och inkomstförstärkningar beslutats av riksdagen. Enligt konvergensprogrammet skall den ekonomiska politiken inriktas så att tillväxten sker i former som inte medför en ökad förslitning på natur och miljö och inte ökar miljöskulden. I en underbilaga till denna avstämning lämnas en redogörelse för hur miljösituationen utvecklats i några avseenden. 3 Den ekonomiska utvecklingen 3.1 Den svenska ekonomin 1995-1997 När konvergensprogrammet presenterades i juni 1995 präglades de finansiella marknaderna av oro såväl i Sverige som utomlands. Räntenivån steg dock mer i Sverige än i andra länder och kronan försvagades. Under andra halvåret 1995 stabiliserades läget med fallande räntor som följd. Förtroendet för den svenska ekonomin stärktes, vilket visade sig i en krympande räntemarginal gentemot andra länder och en förstärkning av kronan. Inflationstakten avtog markant under loppet av året. Mot slutet av 1995 mattades den europeiska konjunkturen, vilket också dämpade efterfrågan i Sverige. Produktionen hölls dock till viss del uppe av en kraftig lageruppbyggnad. BNP-tillväxten blev hela 3,6 procent. Avmattningen blev dock tydlig mot slutet av året och den uppgång i sysselsättningen som påbörjades i början 1994 bröts. Efterfrågan och produktion fortsatte att utvecklas svagt under första halvåret 1996. De svenska räntorna fortsatte att sjunka, räntemarginalen mot omvärlden minskade ytterligare och kronan stärktes. Vid slutet av året hade räntemarginalen gentemot Tyskland reducerats till ca 1 procentenhet. Tillsammans med konjunkturavmattningen och en minskad inflationsbenägenhet bidrog detta till att inflationstakten successivt avtog under året. Det fanns t.o.m. tendenser till prisfall, vilket dock i huvudsak kan tillskrivas tillfälliga faktorer. Timlönerna steg 1996 med 6 procent, vilket innebar kraftigt stigande reala timlöner. Timlöneökningen 1996 drogs upp till följd av löneavtalens tidmässiga förläggning av lönehöjningarna. Den genomsnittliga timlöneökningen under perioden 1994-1996 uppgick till 3,9 procent. Den internationella konjunkturavmattningen under 1996 medförde en försvagad tillväxt i efterfrågan på exportmarknaderna jämfört med året innan. Den svenska exportindustrin lyckades dock hålla uppe försäljningsvolymen, trots försvagad konkurrenskraft på grund av stärkt krona och höga timlöneökningar. En låg import bidrog till att utrikeshandelns bidrag till tillväxten endast var något svagare jämfört med 1995. Näringslivets investeringar mattades av under 1996 samtidigt som de offentliga investeringarna minskade kraftigt. Trots höga löneökningar förblev hushållens disponibelinkomster i stort sett oförändrade jämfört med 1995, vilket förklaras av högre skatter och minskade transfereringar. En minskning av sparkvoten gav dock utrymme för ökad privat konsumtion. Näringslivets produktionstillväxt hölls främst tillbaka av ett omslag i lagercykeln i och med att efterfrågetillväxten till stor del kunde tillgodoses genom en minskning av de lager som byggts upp året innan. Enligt det preliminära utfallet ökade BNP under 1996 med 1,1 procent. Lageromslaget höll tillbaka tillväxten med 1 procentenhet. Den låga tillväxttakten medförde att antalet sysselsatta minskade med ca 30 000 personer under loppet av 1996. Ökad medelarbetstid, delvis på grund av lägre sjukfrånvaro, innebar dock att nedgången av antalet arbetade timmar var mer begränsad. Den öppna arbetslösheten vände åter uppåt, efter att under några år ha minskat, och uppgick i genomsnitt till 8,1 procent. För 1997 verkar återhämtningen i den svenska ekonomin, efter en inledningsvis något splittrad bild, nu ske på bred bas. Orderingången till svenska industrin utvecklas mycket starkt och framtidsförväntningarna har stärkts hos både hushåll och företag. Det finns även tecken på att arbetsmarknadsläget, som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför en förbättring. Enligt arbetskraftsundersökningarna har arbetslösheten, rensat för säsongmässiga variationer, börjat minska samtidigt som sysselsättningen ökar. Såväl den korta som den långa räntan beräknas, mätt som årsgenomsnitt, ligga på en lägre nivå jämfört med 1996. Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas relativt gynnsamt, vilket ger den svenska exporten betydande draghjälp. Dessutom vinner svenska företag marknadsandelar, vilket ytterligare förstärker exporten. Eftersom även importen stiger tämligen snabbt blir utrikeshandelns bidrag till BNP-tillväxten dock i stort sett oförändrat från föregående år. Bytesbalansen fortsätter att förstärkas, främst på grund av en fortsatt förbättring av handelsbalansen, och beräknas för 1997 uppgå till ca 3 procent av BNP. Den inhemska efterfrågan blir sannolikt en allt viktigare drivkraft för tillväxten. Det gäller framför allt den privata konsumtionen, som beräknas öka med 2,3 procent. Den offentliga konsumtionen väntas däremot fortsätta att bromsa tillväxten under 1997. Den kommunala konsumtionen beräknas TABELL 3.1 FÖRSÖRJNINGSBALANSEN MILJARDE R PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING KRONOR 1996 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- 20002 DIIFFERE NS 1994- 20003 Privat konsumtion 885,3 0,8 1,5 2,3 2,5 2,0 1,9 1,8 0,3 Offentlig konsumtion 434,2 -1,0 -1,7 -1,1 0,5 -0,4 0,8 -0,4 0,1 Stat 132,2 -3,3 -3,7 0,5 0,5 0,5 0,5 -0,9 -0,4 Kommuner 302,1 0,0 -0,9 -1,7 0,6 0,4 1,0 -0,1 0,4 Bruttoinvesteringar 249,6 10,9 4,7 0,4 5,8 8,0 6,7 6,0 -1,1 Näringsliv, exkl. bostäder 183,6 25,1 5,9 5,0 5,4 8,1 5,8 9,0 -0,1 Bostäder 30,3 -28,0 14,7 -21,2 12,8 15,0 15,0 -0,5 -4,9 Myndigheter 35,6 -0,5 -7,4 -3,5 3,2 2,7 5,3 -0,1 -2,1 Lagerinvesteringar1 -3,2 0,5 -1,0 0,2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 Export 670,4 12,6 5,6 9,6 7,2 5,2 5,1 7,5 0,8 Import 558,2 10,3 3,5 8,5 7,0 5,1 5,0 6,5 -0,1 BNP 1 678,1 3,6 1,1 2,3 3,1 2,9 2,8 2,6 0,3 1. Förändring i procent av föregående års BNP 2. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000 3. Differens i procentenheter mot konvergensprogrammet Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet minska medan den statliga konsumtionen ökar svagt. Investeringarna beräknas öka endast marginellt. Det är främst bostadsinvesteringarna som håller nere den totala investeringsnivån. Lageranpassningen verkar nu vara avklarad, varför en ökad efterfrågan i allt högre grad måste tillgodoses genom löpande produktion. BNP väntas i år öka med 2,3 procent. Snabba produktivitetsförbättringar motverkar kostnadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande ligger högre än i omvärlden. Löneökningarna beräknas till knappt 5 procent år 1997, vilket är ca 1,5 procentenheter högre än i omvärlden. Inflationstakten tilltar något, efter de exceptionellt låga tal som uppmättes 1996, men ligger fortfarande i linje med Riksbankens mål om 2 procent. Under loppet av 1997 väntas konsumentpriserna stiga med drygt 2 procent. Till detta bidrar vissa punktskattehöjningar. Den stigande aktiviteten i ekonomin kan förutses sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsättningen beräknas öka framöver, vilket leder till en gradvis nedgång i arbetslösheten. På grund av den höga nivån under första halvåret 1997 beräknas arbetslösheten mätt som årsgenomsnitt ligga på 8,4 procent, vilket överstiger 1996 års nivå. Summan av antalet öppet arbetslösa och antalet personer i konjunkturberoende åtgärder beräknas uppgå till närmare 13 procent av arbetskraften. 3.2 Utsikter för 1998-2000 I prognosen för 1998 väntas tillväxttakten tillta och BNP öka med 3,1 procent. Även om tillväxten inom OECD- området förutsätts bli något lägre 1998 jämfört med 1997, kommer världsmarknadstillväxten även under nästa år ge betydande draghjälp till den svenska exporten. Den svenska exportindustrin väntas därtill öka marknadsandelarna även 1998. De senaste årens uppgång i industriinvesteringarna bör ha medfört en utökad produktionskapacitet som möjliggör en högre produktionsvolym, utan att det mer allmänt uppstår problem med flaskhalsar. Överskottet i bytesbalansen väntas fortsätta att förstärkas och beräknas för 1998 uppgå till knappt 4 procent av BNP. Räntenivån i Sverige antas följa de internationella räntorna uppåt. Detta medför att den korta räntan under loppet av nästa år förväntas stiga med 1/4 procentenhet. För den långa räntan väntas marginalen gentemot Tyskland ligga kvar på ca 1 procentenhet. Beträffande löneutvecklingen är bedömningen för 1998 osäker. Nya avtal skall förhandlas fram. Inflationsförväntningarna är emellertid lägre nu jämfört med när de senaste avtalen slöts och arbetsmarknadsläget är fortfarande svagt. De svenska löneökningarna antas därför anpassas nedåt till 3,5 procent, vilket motsvarar utvecklingen i de viktigaste konkurrentländerna. Konsumentpriserna beräknas under loppet av 1998 öka med 1,5 procent, även med beaktande av att den starkare efterfrågan från hemmamarknaden sannolikt leder till en viss ökning av vinstmarginalerna i näringslivet. Bakom den jämfört med 1997 lägre ökningstakten ligger dämpade lönekostnadsökningar och svagare importprisutveckling till följd av en viss kronförstärkning. Dessutom höjs de indirekta skatterna i mindre omfattning än i år. Tillväxten kommer i högre grad att drivas av den privata konsumtionen. En fortsatt återhållande faktor är dock den tämligen svaga utvecklingen av hushållens reala disponibelinkomster. Därmed krävs att hushållens sparkvot fortsätter att minska för att konsumtionen skall ta fart. Mot bakgrund av att hushållens förmögenhetsställning stärkts markant under de senaste åren och att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror hos de svenska hushållen väntas den privata konsumtionen stiga med 2,5 procent under 1998. Den offentliga konsumtionen beräknas öka något under nästa år. Detta avspeglar dock till stor del tillfälliga faktorer, bl.a. effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns goda förutsättningar för att investeringsaktiviteten stärks under 1998. Vinstläget förbättras inom näringslivet och kapacitetsutnyttjandet beräknas öka. Bostadspriserna förväntas stiga och bristsituationen bli allt tydligare i expansiva orter. Prognosen är att bruttoinvesteringarna ökar med ca 6 procent. Återhämtningen i ekonomin bör leda till att sysselsättningsökningen fortsätter under nästa år. Volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar något. Vidare kommer en kraftig utbyggnad av antalet platser inom utbildningsväsendet att hålla tillbaka arbetsutbudet. Under dessa förutsättningar kan den öppna arbetslösheten minska. Mätt som årsgenomsnitt beräknas den öppna arbetslösheten 1998 uppgå till 7,4 procent. Utöver prognosen på kort sikt, som sträcker sig fram t.o.m. 1998, har såväl reala som finansiella beräkningar gjorts för åren 1999 och 2000. I ett medelsiktigt perspektiv är det mycket svårt att förutsäga konjunktursvängningar. Den reala kalkylen, som redovisas här, är i stället uppbyggd kring ett antagande om att de lediga resurser som finns vid utgången av 1998 kan tas i anspråk utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. I kalkylen antas vidare, i avsaknad av politiska beslut, att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar något under perioden. En annan viktig förutsättning är att den stora satsningen på ökad reguljär utbildning för arbetslösa och övriga föreslagna åtgärder i syfte att minska arbetslösheten får avsedda effekter. Vidare görs ett antagande om en överföring från den offentliga sektorn till hushållen, enligt vad som redogörs för i avsnitt 4.2. Inflationen förutsätts ligga i linje med Riksbankens mål på 2 procent. Kalkylen baseras vidare på att lönebildningens funktionssätt förbättras. Utrymmet för tillväxt blir då förhållandevis stort. BNP beräknas öka med 2,8 procent 1999 och 2,9 procent år 2000 och arbetslösheten reduceras till 4,5 procent år 2000. Den ekonomiska utvecklingen i OECD-området väntas bli förhållandevis god på medellång sikt. Den faktiska tillväxten antas något överstiga den potentiella och beräknas uppgå till 2,5 procent per år under åren 1999-2000. Förutsättningarna bedöms vara goda för en fortsatt god tillväxt även i resten i världen. Inflationen i OECD-området bedöms ligga på 2,3 procent under perioden. I EU kan det bli något lägre. Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade statsfinanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin bör vara fortsatt högt. Räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationsräntan antas i kalkylen ligga kvar på 1 procentenhet under perioden och kronan apprecieras något under 1999. Lönerna antas stiga med 3,5 procent per år, vilket är förenligt med en inflation på 2 procent. Med en väl fungerande lönebildning fortsätter konkurrenskraften att vara god under hela perioden. Såväl exporten som importen beräknas öka med ca 5 procent per år, vilket innebär att utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till tillväxten med ca 0,5 procentenheter per år. Bytesbalansöverskottet uppgår då till ca 4 procent av BNP, vilket kan vara befogat med hänsyn till befolkningsstrukturen samt till att bostadsinvesteringarna varit mycket låga under 1990- talet och antas vara fortsatt låga även vid slutet av decenniet. Den privata konsumtionen beräknas öka med ca 2 procent per år. Hushållens sparkvot beräknas stiga under åren 1999 och 2000 för att i slutet av perioden ligga på en nivå som är något högre än genomsnittet för de senaste 20 åren. Detta skall ses mot bakgrund av att hushållen på kort sikt förväntas dra ner sparkvoten mer än vad som är önskvärt på lång sikt, på grund av ökade inköp av kapitalvaror och att det i baskalkylen antas ske ökade överföringar från den offentliga sektorn. Den offentliga konsumtionen beräknas endast öka svagt i den medelfristiga kalkylen. Kommunerna förutsätts klara det ekonomiska balanskrav som träder i kraft år 2000 och enligt vilket kommunerna inte får planera verksamheten så att underskott uppkommer. Med det ekonomiska tillskott i form av höjda statsbidrag på 4 miljarder kronor vartdera åren 1999 och 2000 som aviseras i budgetpropositionen beräknas kommunernas konsumtion kunna öka med sammanlagt ca 2 procent. Enligt nuvarande planer upphör det arbetsmarknadspolitiska programmet med s.k. resurspersoner fr.o.m. 1999, vilket bromsar ökningen av den kommunala konsumtionen mellan 1998 och 1999. Den i förhållande till tidigare år låga räntan i kombination med relativt höga vinstnivåer utgör goda förutsättningar för att investeringarna skall utvecklas gynnsamt, vilket i sin tur är en förutsättning för att kostnadsdrivande flaskhalsar skall undvikas. Även bostadsbyggandet väntas stiga efter det tidigare mycket låga bostadsbyggandet. Nyproduktionen beräknas år 2000 ändå ligga på en historiskt sett relativt låg nivå. Sysselsättningen beräknas öka med totalt 120 000 personer mellan åren 1996 och 2000. Den ökade utbildningen antas ha en kraftig effekt på arbetskraftsutbudet som beräknas minska med 36 000 personer under samma period. Det positiva scenario som beskrivs ovan är dock betingat av att lönerna inte ökar med mer än 3,5 procent, trots att arbetslösheten beräknas falla snabbt. Att lönebildningens funktionssätt förbättras är därför en grundläggande förutsättning. 3.3 Jämförelse med konvergens- programmet Sammantaget har BNP-tillväxten under 1995 och 1996 varit knappt 1 procent svagare än vad som beräknades i konvergensprogrammet, 2,3 procent per år istället för 2,7 procent. Tillväxten 1995 blev starkare än vad som förväntades när konvergensprogrammet lades fram, men det motverkas av att avmattningen 1996 inte förutsågs. Tillväxten under 1997 ligger i nivå med konvergensprogrammets prognos. Trots att den internationella avmattningen under förra året inte förutsågs i konvergensprogrammet har exporten under den gångna treårsperioden utvecklats i takt med prognosen. Däremot har importbenägenheten stigit, varför utrikeshandelns bidrag till tillväxten blivit mindre än förväntat. De svenska hushållens ekonomi har utvecklats mer gynnsamt än vad som förutsågs för två år sedan. Bl.a. har nettot av skatter och transfereringar gett ett mindre negativt bidrag till hushållens disponibla inkomster än beräknat. Samtidigt har sparkvoten reducerats i den omfattning som förutsågs, vilket har medfört att den privata konsumtionen ökat mer än väntat. I gengäld har den offentliga konsumtionen reducerats mer än väntat. Detta förklaras helt av att den svårprognosticerade statliga konsumtionen sjönk kraftigt. Den kommunala konsumtionen minskade däremot mindre än beräknat. Investeringarna har utvecklats betydligt svagare än vad som beräknades, såväl vad gäller näringsliv, bostadsbyggande som offentliga myndigheters investeringar. Den största skillnaden vid en jämförelse av utfall mot konvergensprogrammets prognos gäller sysselsättningen. I stället för en beräknad sysselsättningsökning på totalt 170 000 personer under åren 1995 och 1996, blev ökningen endast 36 000 personer. Den totala arbetslösheten beräknas i år ligga 2,3 procentenheter över konvergensprogrammets prognos. Samtidigt nådde inte volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp till den planerade nivån, varför nivån på den öppna arbetslösheten ligger 2,6 procentenheter högre. Genom förra årets mycket måttliga prisökningar har inflationstakten varit avsevärt lägre än vad som antogs i konvergensprogrammet. Prisnivån mätt med konsumentprisindex beräknas i år ligga 4,8 procent över nivån 1994, medan den enligt konvergensprogrammet skulle ha stigit med 8,5 procent . Den låga inflationen har bidragit till att räntenivån, liksom räntedifferensen mot omvärlden, kommit ned betydligt mer än förväntat. I konvergensprogrammet beräknades räntedifferensen gentemot Tyskland, mätt som årsgenomsnitt, uppgå till 1,7 procentenheter 1997, men beräknas till drygt 1 procentenhet. Räntenedgången har ägt rum samtidigt som kronan stärkts mer än vad som förutskickades i konvergensprogrammet. TABELL 3.2 NYCKELTAL FÖR DEN SVENSKA EKONOMIN 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- 20001 DIFFEREN S 1994- 20002 Årlig procentuell förändring Timlön, kostnad 2,4 3,3 6,1 4,8 3,5 3,5 3,5 4,1 -0,2 KPI, årsgenomsnitt 2,4 2,8 0,8 1,1 1,7 2,0 2,0 1,7 -1,1 Real disponibel inkomst 1,4 -0,4 -0,1 0,0 1,8 2,6 3,6 1,2 0,4 Industriproduktion 14,0 9,8 2,1 6,0 5,5 3,6 3,3 5,0 0,5 DIFFEREN S ÅR 20002 Nivå i procent Hushållens nettosparkvot 8,0 6,9 5,4 3,2 2,6 3,1 4,7 0,4 Öppen arbetslöshet, andel av arbetskraften 8,0 7,7 8,1 8,4 7,4 6,0 4,5 -1,1 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, andel av arbetskraften 5,3 4,4 4,5 4,3 4,7 4,5 4,4 0,6 Bytesbalans, andel av BNP 0,4 2,1 2,4 3,1 3,8 3,9 4,0 0,8 Svensk 5-årig statsobligationsränta 9,0 9,9 7,3 5,8 6,1 6,3 6,3 -1,7 Tysk 5-årig statsobligationsränta 6,2 6,0 5,0 4,6 5,1 5,3 5,3 -1,5 ECU-index (1991=100), nivå 123,8 126,1 115,1 117,5 115.5 114,5 114,0 0,0 1. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000. 2. Differens mot konvergensprogrammet. Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. 4 Den offentliga sektorns finanser 4.1 Utvecklingen under 1995-1997 Den offentliga sektorns finansiella sparande har kraftigt förbättrats sedan 1994. Detta var särskilt markant 1996 då underskottet i det finansiella sparandet på ett år minskade med nära 90 miljarder kronor eller 5,5 procentenheter av BNP, ned till 42 miljarder kronor, vilket motsvarade 2,5 procent av BNP. För 1997 väntas det finansiella sparandeunderskottet i den offentliga sektorn minska ytterligare och beräknas uppgå till 1,9 procent av BNP eller 33 miljarder kronor. Sedan 1994 har därmed det finansiella sparandeunderskottet i den offentliga sektorn på tre år minskat med 8,4 procentenheter av BNP. Av denna minskning kan 2,8 procentenheter tillskrivas att inkomsterna vuxit snabbare än BNP, medan 5,6 procentenheter förklaras av att utgifterna fallit som andel av BNP. Något mindre än hälften av konsolideringsprogrammet utgörs av skattehöjningar. Skattekvoten steg kraftigt mellan 1995 och 1996. Detta berodde dock till stor del på att tillfälliga faktorer medförde att skatteinbetalningarna blev extraordinärt höga under 1996, medan motsatsen gällde under 1995. En omläggning av uppbörden av mervärdesskatten och en tidsmässig förskjutning i företagens skatteinbetalningar samt engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt bidrog till detta. Höjda taxeringsvärden medförde även högre intäkter från fastighetsskatten. Dessutom utvecklades lönesumman, som är den viktigaste skattebasen, betydligt snabbare än nominell BNP. Den egentliga skatte- och avgiftshöjningen, t.ex. höjda socialavgifter som är en del av konsolideringsprogrammet, bidrog med endast 0,5 procentenheter till den höjda skattekvoten 1996. När de tillfälligt höga skatteinkomsterna från 1996 faller bort 1997 sjunker skattekvoten med 0,5 procentenheter, trots vissa tillkommande skatte- och avgiftshöjningar. Sett över treårsperioden mellan 1994 och 1997 har skattekvoten stigit med 4 procentenheter. Offentliga sektorns övriga inkomster, bl.a. AP-fondens avkastning, har till följd av räntenedgången minskat i betydelse. Offentliga sektorns utgifter har mätt i reala termer minskat med 2,0 procent sedan 1994 och utgiftskvoten har därmed reducerats med 5,6 procentenheter. Mer än hälften av denna nedgång faller på minskade transfereringar till hushållen, som i år beräknas vara ungefär lika stora i nominella termer som för tre år sedan. Genom stabilisering av skuldkvoten och fallande räntenivå minskar de offentliga ränteutgifterna i förhållande till BNP. Den offentliga konsumtionen har sedan 1994 minskat med 3,8 procent i reala termer. Ett stigande relativpris på offentlig konsumtion begränsar nedgången i förhållande till BNP mätt i löpande priser, så att utgiftskvoten för konsumtion reduceras med 1,6 procentenheter från 27,2 procent till 25,6 procent. Redovisningen enligt de svenska nationalräkenskaperna skiljer sig på vissa punkter från den redovisning som tillämpas inom EU vid bedömningen av medlemsländernas budgetunderskott. Skillnaden beror huvudsakligen på att vissa skatter och ränteutgifter skall periodiseras på annat sätt enligt reglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). För 1996 bidrar främst omperiodisering av skatter till att den offentliga sektorns finansiella sparande justeras ned från -2,5 procent till -3,7 procent av BNP. För 1997 medför främst en justering av ränteutgifterna att det finansiella sparandet enligt ENS uppgår till -1,6 procent av BNP, således en uppjustering med 0,3 procentenheter jämfört med de svenska nationalräkenskaperna. Det finansiella sparandet har i enlighet med en rekommendation från EU:s statistikorgan Eurostat inte tillgodoräknats utdelningar från det statliga fastighetsföretaget Securum. Detta bolag bildades 1992 och var en del av statens stöd till bankerna i samband med krisen i det finansiella systemet. Stödet till bankerna belastade det finansiella sparandet och bidrog således till det finansiella underskottet. Utdelningen från Securum beräknas uppgå till 6,3 miljarder kronor 1997 eller 0,4 procent av BNP. I tidigare bedömningar av offentliga finanserna 1997 har denna utdelning räknats in i finansiellt sparande, vilket medför att förbättringen jämfört med föregående avstämning är starkare än vad de redovisade siffrorna anger. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt Maastrichtkriterierna, uppgick vid utgången av 1994 till 79,3 procent av BNP. Skuldkvoten har sedan dess reducerats och beräknas uppgå till 77,1 procent av BNP vid utgången av 1997. Under 1997 medför växelkursutvecklingen att värdet på den del av skulden som är fastställd i utländsk valuta stiger. Detta kompenseras dock till viss del av att intäkter från försäljningar av statliga tillgångar används för att reducera skulden. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs. skulder minus finansiella tillgångar, är kraftigt nedreviderad för åren 1995 till 1997 jämfört med beräkningen vid föregående avstämning. Detta är en följd av att värdeökningar på statens innehav av aktier och obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i redovisningen. Därtill kommer värdeökningar på AP- fondens tillgångar för 1996. Nettoskulden sjunker inte över åren i samma takt som bruttoskulden eftersom även offentliga sektorns finansiella tillgångar minskar som andel av BNP. Nettoskulden beräknas uppgå till 26,5 procent av BNP vid utgången av 1997, vilket är en ökning med 4,6 procentenheter sedan 1994. Statsskulden stabiliserades redan 1995 och beräknas uppgå till 83,5 procent av BNP vid utgången av 1997. 4.2 Utsikter för 1998-2000 Under 1998 beräknas de offentliga finanserna komma i balans, så att inkomsterna blir lika stora som utgifterna, i enlighet med det budgetpolitiska mål som sattes upp i konvergensprogrammet. Den underliggande förstärkningen har vid de senaste avstämningarna bedömts vara starkare än vad tidigare prognoser indikerat. Det har därför inom ramen för målet om balans skapats ett finansiellt utrymme för de förslag som lämnats i vårpropositionen om bl.a. utökat antal utbildningsplatser och i budgetpropositionen för 1998 om bl.a. höjda barnbidrag. Prognosen innebär att den offentliga sektorns finansiella sparande 1998 uppgår till 10 miljarder kronor eller drygt ½ procent av BNP. Siffran påverkas emellertid av två redovisningstekniska faktorer. Den första är att regeringen i en proposition till riksdagen föreslagit att Allmänna pensionsfonden inte skall kunna äga fastigheter direkt, utan endast indirekt via fastighetsbolag. Skälet för detta är bl.a. att uppnå konkurrensneutralitet mellan fonden och privata aktörer på fastighetsmarknaden. I nationalräkenskaperna kommer den bolagisering av fondens fastigheter som blir nödvändig att bokföras som en negativ investering som reducerar utgifterna och förbättrar det redovisade finansiella sparandet med ca 15 miljarder kronor. Den andra faktorn är, som nämndes ovan, att utdelningar från Securum inte räknas in i finansiellt sparande. Under 1998 beräknas dessa utdelningar, som utgör en reell inkomst för staten, uppgå till 4,7 miljarder kronor. Justerat för dessa båda faktorer uppvisar den offentliga sektorn balans. Förbättringen i de offentliga finanserna 1998 jämfört med 1997 ligger främst på utgiftssidan. Utgifterna exklusive räntor minskar realt sett med 0,2 procent. Det främsta bidraget till utgiftsminskningen kommer från räntebidragen till bostäder som nästan halveras mellan 1997 och 1998. Detta beror på en kombination av lägre räntor, minskat bostadsbyggande och förändrade regler. I enlighet med tidigare beslut höjs ersättningsnivån i socialförsäkringen, vilket medför att transfereringarna till hushållen stiger trots att arbetslösheten beräknas minska. De offentliga investeringarna förväntas återhämta sig efter nedgången 1996 och 1997. Skattekvoten fortsätter att sjunka 1998, trots en höjning av den allmänna egenavgiften med 1 procentenhet. Samtidigt sker en växling mellan den allmänna sjukförsäkringsavgiften och ATP-avgiften. En växling sker också mellan olika arbetsgivaravgifter. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas till 73,9 procent av BNP vid utgången av 1998. Nedgången i skuldkvoten kan till viss del förklaras av försäljningar av statliga tillgångar. Under 1997 och 1998 uppgår dessa till nära 2 procent av BNP.Under den fyraårsperiod, 1994-1998, som konsolideringsprogrammets åtgärder omfattar beräknas de TABELL 4.1 OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER LÖPANDE PRISER MILJARDE R KRONOR PROCENT AV BNP 1996 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 1 066 59,7 59,9 63,5 62,5 61,7 60,8 59,9 Skatter och avgifter 912 49,8 50,0 54,3 53,8 53,2 52,7 51.8 Kapitalinkomster 87 6,0 5,8 5,2 4,7 4,5 4,3 4,3 Övriga inkomster 67 3,9 4,0 4,0 3,9 3,9 3,8 3,8 Utgifter 1 108 70,0 67,8 66,0 64,4 61,1 60,3 58,4 Hushållstransfereringar 388 25,6 24,0 23,1 22,6 22,1 21,3 20,4 Övriga transfereringar 125 7,4 7,9 7,5 7,1 6,3 6,2 5,8 Ränteutgifter 119 6,8 7,1 7,1 6,8 6,1 5,7 5,2 Konsumtion och investeringar 475 30,2 28,8 28,3 27,9 26,6 27,1 26,9 Finansiellt sparande1 -42 -10,3 -7,9 -2,5 -1,9 0,6 0,5 1,5 Stat -53 -11,7 -8,8 -3,2 -2,3 -0,5 0,2 1,1 Socialförsäkring 16 1,6 1,2 0,9 0,7 1,3 0,4 0,3 Kommun -5 -0,2 -0,2 -0,3 -0,3 -0,3 -0,1 0,1 Primärt sparande2 -10 -9,5 -6,6 -0,6 0,2 2,2 2,0 2,5 Nettoskuld 402 21,9 24,0 23,9 26,5 24,9 23,0 21,5 Konsoliderad bruttoskuld3 1 306 79,3 78,2 77,8 77,1 73,9 70,2 67,0 Statsskuld 1 411 84,1 84,3 84,1 83,5 79,4 75,3 71,8 BNP, nivå (miljarder kronor) 1 531 1 645 1 678 1 747 1 842 1 931 2 025 1. Finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekter av bolagiseringen av AP- fondens fastigheter. 2. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomer och ränteutgifter. 3. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet offentliga sektorns finansiella sparande, med justering för ovan nämnda tekniska faktorer, förstärkas med sammantaget 10,3 procent av BNP. Detta kan jämföras med att programmets åtgärder beräknats ha budgetförstärkande effekter motsvarande 8 procent av BNP. Eftersom den genomsnittliga BNP-tillväxten under perioden bara har varit något högre än vad som bedöms vara långsiktigt hållbart utan att driva upp inflationstakten har den konjunkturmässigt betingade förbättringen av offentliga sektorns finanser spelat en mindre roll. Den allra största delen av förstärkningen är således strukturell. Medan konsolideringsprogrammets åtgärder fördelar sig med ungefär hälften på ökade inkomster och hälften på reducerade utgifter har förstärkningen av det finansiella sparandet en tonvikt på utgiftssidan. Av den totala uppgången i finansiellt sparande på 10,3 procent av BNP svarar en minskad utgiftskvot för 8,0 procentenheter och ökade inkomster för 2,3 procentenheter. Skillnaden gentemot konsolideringsprogrammet förklaras delvis av att åtgärder som medför nedskärningar av beskattade transfereringar bidrar till att reducera skatteintäkterna och därmed skattekvoten. Därtill har andra inkomster än skatter minskat bl.a. till följd av lägre räntenivå. Vidare inkluderade konsolideringsprogrammet inte den neddragning av kommunal konsumtion i förhållande till BNP som ägt rum under perioden. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150) preciserade regeringen mål för de offentliga finanserna efter 1998 som innebär att det skall etableras ett långsiktigt överskott på 2 procent av BNP sett över en konjunkturcykel. För åren 1999 och 2000 skall anpassningen ske successivt genom ett överskott på 0,5 procent respektive 1,5 procent av BNP givet den ekonomiska utveckling som förutsattes i vårpropositionen. De medelfristiga kalkylerna i vårpropositionen visade att det med oförändrade regler för skatter och transferingar skulle uppkomma ett överskott i det offentliga sparandet som översteg dessa mål med ca 15 miljarder kronor 1999 och 25 miljarder kronor år 2000. De antaganden om den ekonomiska utvecklingen under åren 1999 och 2000 som görs i föreliggande kalkyl överensstämmer i stort sett med vad som antogs i vårpropositionen, varför de budgetpolitiska målen kvarstår. Den underliggande förstärkningen av de offentliga finanserna är något större. Med hänsyn tagen till de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998 samt den aviserade höjningen av statsbidragen till kommunerna med 4 miljarder kronor år 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000 beräknas överskottet i de offentliga finanserna överstiga det målsatta med knappt 3 miljarder kronor år 1999 och ca 20 miljarder kronor år 2000. I likhet med vårpropositionen antas att budgetmålen är styrande så att detta utrymme överförs till den privata sektorn. Följaktligen uppgår offentliga sektorns finansiella sparande till det målsatta. Det finns alltid en osäkerhet i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen på medellång sikt. Med hänsyn till att de offentliga finanserna är förhållandevis känsliga för variationer i tillväxttakt finns motsvarande osäkerhet vad gäller offentliga sektorns finansiella sparande. Om tillväxttakten skulle bli 1 procent lägre per år 1999-2000 kan det finansiella sparandet beräknas bli ca 25-30 miljarder kronor sämre år 2000. Målen för de offentliga finanserna är betingade av konjunkturutvecklingen. Om däremot utvecklingen blir svagare av strukturella skäl, t.ex. en dåligt fungerande lönebildning, kvarstår målen om överskott. 4.3 Jämförelse med konvergens- programmet Trots en svagare tillväxt än vad som förutsattes i konvergensprogrammet har förbättringen i de offentliga finanserna skett snabbare än väntat. Målet att stabilisera statsskulden i relation till BNP uppnåddes redan 1995. Det finansiella sparandet blir 1997 enligt vad som nu kan bedömas nästan 2 procentenheter bättre än vad som förutsattes i april 1995. Det är främst inkomsterna som utvecklats starkare än planerat. Skattekvoten kommer i år att vara nästan 2 ½ procentenhet högre än vad som angavs i konvergensprogrammet. Till viss del motverkas detta av att övriga inkomster, främst ränteintäkter, är lägre. Men även de offentliga utgifterna har vuxit långsammare. Om utgiftsutvecklingen följt vad som antogs i konvergensprogrammet hade utgifterna exklusive räntor mätt i reala termer varit ca 15 miljarder kronor högre i år. Därtill beräknas ränteutgifterna hamna betydligt lägre, genom att räntenivån fallit mer än vad som antogs 1995. Sammantaget innebär detta att utgiftskvoten ligger ½ procentenhet under prognosen i konvergensprogrammet, trots att BNP-nivån är lägre. Den offentliga bruttoskulden är påtagligt lägre än förutsett. Skuldkvoten vid utgången av 1997 mätt enligt Maastricht-villkoren är 6,9 procentenheter lägre. Detta är delvis en effekt av bättre sparande, men även av att valutakursen har blivit starkare, vilket påverkat den del av skulden som är bestämd i utländsk valuta. I konvergensprogrammet gjordes bedömningen att målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte skulle uppnås utan att ytterligare budgetförstärkande åtgärder vidtogs. Prognosen innebar att ett underskott på motsvarande 1 procent av BNP skulle kvarstå detta år. Sådana åtgärder beslutades sedermera i 1996 års vårproposition. Den underliggande förbättringen av de offentliga finanserna har emellertid visat sig vara starkare än beräknat, vilket har gett utrymme för de åtgärder mot arbetslöshet som föreslogs i 1997 års vårproposition och föreslås i budgetpropositionen för 1998. I jämförelse med konvergensprogrammet nås balans i de offentliga finanserna 1998 främst genom lägre utgifter. Mätt i förhållande till BNP är det dock de lägre ränteutgifterna som förklarar denna skillnad. Utgifterna för transfereringar och konsumtion beräknas nästa år motsvara en större andel av BNP än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. TABELL 4.2 OFFENTLIGA FINANSER DIFFERENSER MOT KONVERGENSPROGRAMMET Procentenheter av BNP 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster -0,7 2,3 1,1 -0,3 -0,9 -1,8 Utgifter -1,8 -0,4 -0,6 -1,8 -1,6 -2,6 Finansiellt sparande 1,2 2,7 1,7 1,5 0,7 0,8 Primärt sparande1 0,6 2,2 1,3 1,0 0,1 -0,2 Nettoskuld -7,3 - 10, 5 -9,2 - 9,8 - 10, 3 -9,7 Konsoliderad brutto-skuld2 -6,1 -7,0 -6,9 -7,4 -8,5 -8,5 Statsskuld -5,9 -7,2 -6,9 -8,2 -9,9 - 10, 5 1. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter. 2. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren. Källa: Finansdepartementet. I konvergensprogrammet förutsattes en förhållandevis kraftig ökning av skatteinkomsterna under 1998. Senare beslut om en omläggning av uppbörden av mervärdesskatt och andra betalningsförskjutningar har emellertid medfört tillfälligtvis högre skatteinkomster 1996 och 1997. I stället för en ökning, faller skattekvoten nästa år och hamnar då ca en procentenhet högre än i konvergensprogrammet. Denna skillnad kan tillskrivas de tillkommande skattehöjningar som genomförts efter att konvergensprogrammet lades fram och som delvis används för att finansiera bl.a. utbildningssatsningen. Att den underliggande förstärkningen i de offentliga finanserna förefaller vara starkare än väntat visar sig även i en jämförelse av kalkylerna för perioden efter 1998. I konvergensprogrammet beräknades en tillväxt på 1,7 procent per år medföra en förbättring av offentliga sektorns finansiella sparande med 1,6 procentenheter av BNP mellan 1998 och år 2000. Detta hade med de nuvarande målen för offentliga sparandet inte gett utrymme för några överföringar till hushållen. Den nu aktuella kalkylen ger med hänsyn tagen till de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998 och de inlagda överföringarna till hushållen en förstärkning av offentliga sparandet med 3,1 procent av BNP vid en tillväxt på 2,9 procent under samma period. TABELL 4.3 FÖRÄNDRING I FINANSIELLT SPARANDE 1994-1998 PROCEN T AV BNP FÖRÄNDRING I PROCENT- ENHETER MELLAN 1994- 1998 1996 BUDGETPRO - POSITIONEN 98 KONVERGE NS- PROGRAM MET Inkomster 63,5 2,0 1,9 Skatter 54,3 3,4 1,8 Kapitalinkomster 5,2 -1,5 -0,1 Utgifter 66,0 -8,9 -7,6 Hushålls- transfereringar 23,1 -3,5 -4,8 Ränteutgifter 7,1 -0,7 -1,1 Konsumtion och investeringar 28,3 -3,6 -3,1 Finansiellt sparande -2,5 10,9 9,5 Justerat1 10,3 1. Finansiellt sparande för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive utdelningen från Securum, men exklusive effekten av bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Källa: Finansdepartementet 5 Den ekonomiska politiken Den svenska ekonomin präglas av två grundläggande balansproblem – underskottet i det offentliga sparandet och den höga arbetslösheten. Som framgått av tidigare avsnitt är nu de offentliga finanserna under kontroll. Det finns goda förutsättningar att etablera ett överskott efter 1998 och därmed börja reducera den offentliga nettoskulden. Utvecklingen av arbetslösheten har varit mer negativ. Återhämtningen i sysselsättning efter krisåren 1991-93 bröts mot slutet av 1995 och antalet sysselsatta minskade. Först i år finns tecken på en vändning. Regeringen har satt upp målet att den öppna arbetslösheten skall reduceras till 4 procent till år 2000. I den medelfristiga kalkylen beräknas arbetslösheten räknat som årsgenomsnitt uppgå till 4,5 procent under år 2000. En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna uppnås är att finanspolitiken utformas på ett sätt som innebär att de budgetpolitiska målen upprätthålls och att inflationstakt och inflationsförväntningar kan bibehållas på en låg nivå. I annat fall hotar en stigande ränta att bromsa upp den tillväxt som krävs för att tillräcklig sysselsättning skall genereras. I syfte att stärka förtroendet för prisstabilitetsmålet föreslås att Riksbanken genom en lagändring ges en mer självständig ställning i förhållande till regering och riksdag. En minskad arbetslöshet med bibehållen låg inflation ställer ökade krav på en väl fungerande lönebildning. Sett i ett längre perspektiv har den svenska lönestegringstakten varit högre än vad som gällt i konkurrentländerna. Under de senaste åren har detta kunnat kompenseras av en mycket kraftig produktivitetsökning. I framtiden kan dock knappast löneökningstakten överstiga vad som gäller i andra länder. Lönebildningen är av tradition i första hand en fråga för parterna på arbetsmarknaden. Regeringen har dock uppdragit åt en särskild utredningsman att, i samråd med parternas representanter, pröva om den offentliga regleringen av löneförhandlingarna, bl.a. vad gäller regler för stridsåtgärder, förlikning m.m., kan förändras i en riktning som underlättar löneavtal på en lägre nivå. Mot bakgrund av den låga inflationen och reducerade inflationsförväntning och parternas ökade insikt om vikten av en icke-inflationsdrivande lönebildning bedöms det finnas goda möjligheter att löneökningstakten i framtiden kan komma ned på en nivå som möjliggör varaktigt lägre arbetslöshet. Den huvudsakliga vägen att långsiktigt minska arbetslösheten är att höja arbetskraftens kompetens och därmed bättre anpassa utbudet av arbetskraft till den efterfrågan som råder vid gällande lönenivå och lönestruktur. Det sker därför för närvarande en betydande utbyggnad av antalet studieplatser i utbildningsväsendet. Ambitionen är att fram till sekelskiftet öka antalet studerande med 140 000 personer, motsvarande 4,7 procent av arbetskraften. Av denna totala ökning ligger 60 000 platser inom högskolan. Utbildningssatsningen skall bl.a. ses mot bakgrund av att andelen studerande tenderat att minska i Sverige och är lägre än i många andra länder. En viktig faktor för att hålla tillbaka inflationstendenser är att upprätthålla ett starkt konkurrenstryck. Den ökade internationaliseringen i allmänhet och den gemensamma marknaden inom EU i synnerhet har påtagligt reducerat utrymmet att passivt övervältra inflationsimpulser till höjda marknadspriser. Därtill har konkurrenslagstiftningen skärpts i viktiga avseenden, bl.a. genom att konkurrenshämmande samverkan mellan företag och missbruk av dominerande ställning förbjudits. En ökad flexibilitet på arbetsmarknaden kan undanröja hinder för en sysselsättningsexpansion. De arbetsrättsliga reglerna har förändrats med syfte att underlätta för mindre företag att anpassa sin arbetsstyrka till produktionens behov. Det innebär bl.a. utökade möjligheter till visstidsanställningar. Sysselsättningsökning i de mindre företagen har också getts stöd genom vissa förändringar i skattereglerna, bl.a. nedsatta arbetsgivaravgifter för en del av lönesumman. Arbetslöshetsförsäkringens utformning spelar en viktig roll för arbetsmarknadens funktionssätt. Beslut har nyligen fattats om reformerade regler för arbetslöshetsersättning med syftet att förtydliga dess funktion av omställningsförsäkring. Bl.a. har kvalifikationsvillkoren för rätt till ersättning stramats upp och möjligheterna att uppbära ersättning under mycket långa perioder begränsats. Ett bibehållande av sunda offentliga finanser förutsätter en fast kontroll över de offentliga utgifterna. Som ett led i konsolideringsprogrammet har genomförts en rad förändringar i de stora utgiftssystemen som kommer att ha effekt även på längre sikt. Risken för utgiftsdrift inom socialförsäkringen har reducerats genom de sänkta ersättningsnivåerna. Därtill har villkoren för rätt till ersättning skärpts bl.a. inom sjukförsäkring och förtidspension. Effekterna av dessa förändringar visar sig bl.a. i ett minskat inflöde i förtidspension. En arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen har bidragit till att minska den korta sjukfrånvaron. Från och med budgetåret 1997 gäller en ny ordning för den statliga budgetprocessen. Syftet med de genomförda förändringarna är att skärpa utgiftskontrollen. I princip är alla budgetanslag s.k. ramanslag som bara kan överskridas inom vissa begränsade ramar. Vidare styrs budgeten av treåriga nominella utgiftstak, dels för de samlade statliga utgifterna, dels för 27 separata utgiftsområden. En motsvarande kontroll över utgiftsutvecklingen i den kommunala sektorn uppnås genom det lagstadgade balanskrav som träder i kraft fr.o.m. år 2000. Detta innebär att kommuner och landsting inte kan planera finansiella underskott. UNDERBILAGA Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken Inledning Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, sysselsättning och rättvisa. Tillväxten måste samtidigt ske i former som inte medför en ökad förslitning av natur och miljö och som inte ökar miljöskulden. Konvergensprogrammet från 1995 innehåller en redovisning av de krav som ställs på en långsiktigt hållbar utveckling ur miljösynpunkt. Programmet anger att en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och att producenter tar större miljöansvar för varor och tjänster bidrar till att värna miljön och en hållbar utveckling. Vidare framhålls att miljöproblemen i hög grad är internationella. Den svenska uppfattningen är att ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör höjas inom det europeiska samarbetet. I enlighet med programmet görs varje halvår en avstämning vad avser den svenska ekonomins utveckling i förhållande till konvergenskriterierna. Utvecklingen på miljöområdet och miljöpolitikens inriktning redovisar regeringen löpande i samband med propositioner och i skrivelser till riksdagen. I regeringens senaste miljöskrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:50) gavs en redogörelse av det aktuella miljöarbetet inom olika samhällssektorer för att främja en hållbar utveckling. Miljöpolitiken verkar långsiktigt och miljökonsekvenserna av den ekonomiska politiken kan inte avläsas löpande på samma sätt som utvecklingen vad avser uppfyllandet av konvergenskriterierna. Konvergensprogrammet har emellertid sedan två år angett inriktningen på den ekonomiska politiken och det finns därför skäl att nu göra en allmän bedömning av hur miljöambitionerna i konvergensprogrammet har fullföljts. Ekonomisk politik och miljöpolitik Under en lång period dominerad av industrialiseringen, medförde tillväxten i produktionen ofta ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad användning av energi och andra resurser. Under de senaste decennierna har förändringar i tillväxtmönstret, orsakad av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande, medverkat till att luckra upp sambandet mellan produktionstillväxt och negativa miljöeffekter. Det finns emellertid ett fortsatt behov av förbättringar och ökad resurseffektivitet. Den ekonomiska politiken påverkar individer och organisationer genom bl.a. lagstiftning, skatter, avgifter, offentligt finansierad verksamhet och transfereringar. Sådana åtgärder fastställer hushållens och företagens handlingsutrymme och påverkar deras beteende genom förändrade priser och incitament. Även om det inte är avsikten kan enskilda delar av den ekonomiska politiken som en bieffekt medföra ett överutnyttjande av miljön och naturresurserna. Utformningen av den ekonomiska politiken har på så sätt stor betydelse för förutsättningarna för hållbar utveckling. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium analysera och i beslutsfattandet beakta miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknytning till miljön. Miljöpolitiken bör vara så effektiv som möjligt och ta hänsyn till samhällsekonomiska vinster och kostnader. Miljöpolitiken bör därför utformas så kostnadseffektivt som möjligt, dvs. att given miljöeffekt uppnås till så låg kostnad som möjligt. Fler miljöinsatser blir då möjliga att genomföra och samhällsekonomiskt lönsamma. En viktig del i den ekonomiska politiken är att via skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar hänsyn till miljön i sitt agerande. I många fall är skatter och avgifter det mest kostnadseffektiva sättet att påverka mängden utsläpp. Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda miljöskatter och -avgifter och är t.ex. ett av de få länder som tillämpar koldioxidskatter. Avgift på kväveoxidutsläpp samt skatter på svavelutsläpp och naturgrus är andra exempel på ekonomiska styrmedel inom miljöområdet. Viktigare miljöåtgärder sedan 1995 Regeringen har sedan konvergensprogrammet presenterades 1995 vidtagit ett antal miljöåtgärder som bidrar till att den ekonomiska utvecklingen kan ske i miljömässigt acceptabla former. Både energi- och koldioxidskatterna har höjts kontinuerligt både före och efter 1995. Den senaste höjningen av koldioxidskatten innebär en viss generell ökning av skattesatsen och en fördubbling av industrins koldioxidskatt samtidigt som nedsättningsreglerna för energiintensiv industri förändrades. Förändringarna i beskattning av förmånsbilar (se prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1, skr. 1996/97:53) innebär att skatten har en starkare miljöprofil genom att bensin för privat användning skall betalas av bilinnehavaren. En skatt på naturgrus infördes 1996 och en skatt på avfall som deponeras är avsedd att införas 1998. För att främja återvinning och återanvändning har producentansvar införts för en rad material. År 1994 infördes producentansvar för förpackningar, returpapper och däck. Den 12 juni i år överlämnade regeringen en proposition om hantering av uttjänta varor (prop. 1996/97:172) till riksdagen. Den innebär att bl.a. deponering av organiskt avfall i framtiden inte blir tillåtet. I propositionen finns också regeringens riktlinjer för hur ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter bör fungera. En förordning om producentansvar för bilar är tänkt att träda i kraft tidigast 1 januari 1998. Det förslag till miljöbalk som regeringen avser att lägga fram hösten 1997 kommer att innehålla förslag till förstärkta styrmedel för att åstadkomma en hållbar utveckling. Bland annat avser regeringen att föreslå ett nytt instrument i form av miljökvalitetsnormer, att ställa starkare krav på miljökonsekvensbeskrivningar och att miljöbrott skall kunna beivras bättre. På det internationella planet prioriterar Sverige följande områden i miljöarbetet inom EU: försurning och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt biologisk mångfald och naturvård. Vad gäller t.ex. försurning har på svenskt initiativ EU-kommissionen utarbetat ett förslag till EU-strategi för att bekämpa försurningen. Beträffande klimatpåverkan är Sverige drivande i det arbete som pågår med att ta fram en EU-position till förhandlingarna om ett protokoll till FN:s klimatkonvention om utsläppsminskningar av växthusgaser. Miljösituationen i Sverige Vad kan då sägas om miljökonsekvenserna av den ekonomiska politiken sedan 1995 och effekterna av den förda politiken? Som nämndes inledningsvis verkar miljöpolitiken långsiktigt och miljökonsekvenserna av den förda ekonomiska politiken kan inte avläsas löpande. Miljöeffekter och miljötillståndet i stort är komplexa variabler som ofta är svåra att mäta och värdera och förändringar i dem är resultatet av ett komplicerat samspel mellan ekologiska och ekonomiska faktorer om vilka vi ofta har begränsad kunskap. Ibland görs ändå försök att sammanfatta miljösituationen i mer åskådliga mått. Den s.k. miljöskulden är ett exempel. I konvergensprogrammet framhålls att miljöskulden inte får öka. Det finns dock ingen entydig definition av hur ett lands miljöskuld bör beräknas. Hittills har miljöskulden definierats som återställandekostnaden av miljöskador till någon lämplig nivå. Sedan 1995 har dock regeringen höjt sina ambitioner vad gäller en hållbar utveckling. I 1997 års ekonomiska vårproposition preciserade regeringen sin syn på vad som krävs för en ekologiskt hållbar utveckling. Tre övergripande mål formuleras; skydd av miljön, en effektiv användning av energi och naturresurser samt en hållbar försörjning, dvs. att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga säkras. Med den breda ansats som regeringen har vad gäller en hållbar utveckling, är inte miljöskulden enligt ovanstående definition tillräcklig. Flera delar av vad regeringen avser med en hållbar utveckling inkluderas nämligen inte i begreppet. Samtidigt är det angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är hållbar och vilka framsteg som gjorts. Miljövårdsberedningen har uppdragits att i nära samarbete med Naturvårdsverket ta fram förslag till indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling. Även Konjunkturinstitutets (KI) och Statistiska centralbyråns (SCB) arbete med utveckling av monetära respektive fysiska miljöräkenskaper ska beaktas. Eftersom indikatorer på en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige ännu inte är färdigställda kommer det att dröja innan en heltäckande uppföljning av samhällsutvecklingen kan göras. Den statistik som i dag produceras av bl.a. SCB ger dock en översiktlig bild främst vad avser skyddet av miljön. För att ändå få en viss grund för en bedömning av hur miljöambitionerna i konvergensprogrammet har fullföljts beskrivs nedan utvecklingen av några miljöindikatorer relaterade till de tre delmålen för ekologisk hållbarhet. Skydd av miljön Försurningen av mark och vatten orsakas till stor del av, förutom naturliga processer, nedfall av försurande svavel- och kväveföreningar. Mellan 1980 och 1995 minskade svavelutsläppen i Sverige med ca 80 procent. Det är främst en följd av en övergång till olja med lägre svavelhalter. Sedan början av 1990-talet har de svenska utsläppen legat på en relativt konstant låg nivå. Svavelproblemet är trots detta långt ifrån löst då mer än 80 procent av svavelnedfallet kommer från utländska källor. Vägtrafik och annan samfärdsel svarar för mer än 80 procent av utsläppen av kväveoxider. Mellan 1980 och 1995 minskade utsläppen med knappt 20 procent, medan målet var en minskning med 30 procent. Koldioxid är en växthusgas som liksom metan, dikväveoxid, ozon m.fl. antas förstärka växthuseffekten och därigenom påverka det globala klimatet. Sveriges utsläpp av koldioxid har minskat med ca 30 procent under 1980- talet. Under 1990-talet har dock utsläppen följt en svagt ökande trend. På grundval av normalårskorrigerade värden bedöms utsläppen av koldioxid öka med 4 procent till år 2000. Styrmedel införda mellan 1990 och 1996 bedöms resultera i att utsläppen blir 17,5 miljoner ton (ca 23 procent) lägre år 2000 än vad som skulle vara fallet utan införda åtgärder. Denna dämpande effekt beräknas till över 90 procent orsakas av miljö- och energiskatter inklusive moms. Per capita räknat har Sverige mycket låga utsläpp av koldioxid jämfört med de flesta andra industriländer. Mer än en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser kommer från vägtrafiken. Övergödning av sjöar och hav kommer av höga koncentrationer av bl.a. växtnäringsämnena kväve och fosfor. Fram till mitten av 1980-talet ökade övergödningen av Västerhavet och Östersjön. Sedan dess finns en tendens till stabilisering av halterna av kväve och fosfor, eller möjligen en minskning. Vattenburna utsläpp av kväve från Sverige till omgivande hav har minskat med omkring 20 procent och ungefär en lika stor minskning har skett för den totala luftburna kvävebelastningen på Östersjön. Tydliga förbättringar har skett i många sjöar även om var sjätte sjö fortfarande beräknas vara alltför näringsrik. Utsläppen av de flesta metaller har minskat kraftigt under de senaste 20-25 åren. Nuvarande nedfall av metaller kommer till största delen från andra länder. Kvicksilverutsläppen till luft var t.ex. mycket stora fram till början av 1970-talet, som mest 20-30 ton per år, men har sedan minskat kraftigt, till ca 1 ton per år. De areela näringarna, i första hand jord- och skogsbruk, är den verksamhet som haft den största negativa påverkan på biologisk mångfald under de senaste decennierna. Problemen handlar främst om förstörelse och försämring av biotoper (livsmiljöer) för växter och djur genom bl.a. avverkning, dikning, igenplantering och gödsling av naturliga fodermarker. Det sker dock stora ansträngningar inom dessa sektorer för att vända och anpassa utvecklingen för att i stället bidra till att bevara biologisk mångfald. Effektiv användning Många miljöproblem globalt sett är kopplade till energiproduktion och -användning främst genom utnyttjandet av fossila bränslen. Den totala energitillförseln i Sverige år 1995 är ungefär 32 procent högre än 1970 (om kärnkraftens omvandlingsförluster inkluderas) samtidigt som bruttonationalprodukten ökat med ca 48 procent i fasta priser under perioden. Detta innebär att den svenska ekonomin blivit mindre energiintensiv under perioden 1970-1995. Samtidigt är svensk energiförbrukning relativt hög jämfört med många andra industriländer, vilket kan förklaras av bl.a. det kalla klimatet, den energiintensiva industrin och de långa transportsträckorna. Hållbar försörjning Hållbar försörjning har bl.a. att göra med att användningen av resurser inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya. Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. Unikt är dessutom så låga bakteriehalter på många platser i landet att man kan ta dricksvatten ur sjöar och vattendrag utan avancerad rening. Virkesförrådet i Sverige har ökat med 65 procent sedan 1920-talet. Även tillväxten av virke har ökat. Avverkningen är och har under lång tid varit lägre än tillväxten och prognostiseras att så förbli under åtminstone ytterligare några decennier. Uppskattningar av de naturliga fiskebestånden i våra omgivande vatten har gjorts sedan 1974. Både runt öst- och västkusten minskade fiskbestånden och fångsterna generellt under 1970- och delar av 1980-talen på grund av bl.a. ett alltför intensivt fiske. I Östersjön har även minskad salthalt och syrebrist till följd av övergödning och dåligt vattenutbyte med Nordsjön minskat beståndet av framför allt torsk. Under 1990-talet har dock fiskebeståndet och fångsterna ökat igen. De relativt stora inflödena av syrerikt vatten som ägde rum under 1993/94 till Östersjön, i kombination med fiskerestriktioner har medfört en ökning av torskbeståndet fr.o.m. 1995. Att återvinna material i ett kretslopp är en del i att uppnå en hållbar försörjning. Sedan 1994 har materialåtervinningen ökat med t.ex. 130 000 ton förpackningar, 10 000 ton returpapper och 10 000 ton däck. Enligt en rapport från Naturvårdsverket klarade producenterna redan 1996 i stort sett uppsatta återvinningsmål för 1997. Nya och i många fall högre återvinningsmål har nu satts upp som skall vara uppfyllda år 2001. Den ekonomiska politikens miljöpåverkan De gångna 25 årens miljöarbete har inneburit att den tidigare accelererande miljöförstöringen i vårt land bromsats upp och i viktiga avseenden vänts. De svenska utsläppen av många miljöskadliga ämnen har t.ex. minskat kraftigt. I diagram U.1 nedan återges utvecklingen för några viktiga ämnen sedan 1970. Sälar, uttrar och havsörnar har återhämtat sig. Industriutsläppen minskar och avfallet nyttiggörs i allt högre grad. Luft och vatten är i många avseenden betydligt renare. Hushållningen med naturresurser har förbättrats. Energianvändningen har sedan mitten på 1970-talet ökat långsammare än BNP. Samtidigt finns problem kvar med t.ex. försurning, övergödning, biologisk mångfald och globala frågor som koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Miljökvaliteten har i många fall inte förbättrats i samma takt som utsläppen minskar. Anledningen kan dels vara fortsatta nedfall från långväga ut- släppskällor men också att det ofta tar tid innan minskade utsläpp leder till minskad koncentration av skadliga ämnen i mark och vatten. Miljöpolitik verkar således på lång sikt, vilket också innebär att effekterna av den förda politiken ofta inte kan avläsas förrän längre fram i tiden. Den pågående utvecklingen av både miljöräkenskaper och indikatorer för en ekologisk hållbar utveckling kommer dock med tiden att förbättra informationen om sambandet mellan ekonomi och miljö. Tillgänglig information idag tyder inte på att den förda ekonomiska politiken skulle ha medfört en försämrad utveckling av den svenska miljön. Not.. Uppgifterna före 1980 är ej helt jämförbara med data för efterföljande år på grund av ändrade beräkningsmetoder. Källa: SOU 1997:11, Na 18 SM 9701 Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 . BILAGA 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 Innehållsförteckning 1 Inledning 4 2 Utvecklingen på arbetsmarknaden 4 2.1 Sysselsättningsutvecklingen 4 2.2 Arbetslöshetens utveckling 5 2.3 Utvecklingen av lediga platser 7 2.4 Löneutvecklingen 7 3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet 8 3.1 Den hittills förda politiken 8 3.2 Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 1998 10 4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt , sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2000 14 4.1 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000 14 4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000 15 1 Inledning Den svenska ekonomin har under 1990-talet präglats av två stora obalanser; betydande underskott i de offentliga finanserna och en hög arbetslöshet. Regeringens politik har inriktats på att komma tillrätta med dessa obalanser. Saneringen av de offentliga finanserna har varit framgångsrik, och målet om balans i de offentliga finanserna kommer att uppnås 1998. För åren närmast därefter beräknas de offentliga finanserna att visa överskott. Förstärkningen av de offentliga finanserna har skett genom en kombination av besparingar och skattehöjningar för att få en rimlig fördelningsprofil. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende för den ekonomiska politiken och därigenom möjliggjort lägre räntor. Att minska arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. I regeringsförklaringen i mars 1996 uttalade regeringen att den satt som mål att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 procent. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom detta mål. I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig regeringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet. I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition presenterades den första av dessa halvårsvisa avstämningar. I det följande redovisas den andra avstämningen, vilken innehåller en redogörelse för utvecklingen på arbetsmarknaden samt en redovisning av regeringens politik för en halverad arbetslöshet. 2 Utvecklingen på arbets- marknaden Till följd av den djupa lågkonjunktur som svensk ekonomi genomgick i början av 1990-talet försämrades arbetsmarknadsläget kraftigt. Andelen av befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete föll från 83 procent år 1990 till 71 procent år 1994. Under samma period ökade den öppna arbetslösheten från 1,7 procent till ca 8 procent och antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade från 1,2 procent till ca 5 procent av arbetskraften Det försämrade arbetsmarknadsläget var resultatet av flera samverkande faktorer. Den viktigaste anledningen till sysselsättningsfallet och den snabba ökningen av den öppna arbetslösheten var ett mycket kraftigt bortfall i den inhemska efterfrågan. Dessutom utvecklades världsekonomin svagt under början av 1990-talet, efter 1980-talets långa högkonjunktur. Överhettningen av den svenska ekonomin i slutet av förra decenniet skapade problem för industrins internationella konkurrenskraft med produktionsminskningar som följd. 2.1 Sysselsättningsutvecklingen Kring årsskiftet 1993/1994 förbättrades arbetsmarknadsläget och sysselsättningen ökade. Den främsta orsaken till denna förbättring var en depreciering av den svenska kronan vilket medförde ett gynnsamt kostnadsläge för den svenska industrin och därmed en hög exporttillväxt. Totalt ökade sysselsättningen med drygt 2,5 procent eller 100 000 personer från början av 1994 till slutet av 1995, vilket historiskt sett är en hög ökningstakt. Sysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar ökade med hela 5,5 procent under denna period. Under andra halvåret 1995 försämrades den internationella konjunkturen vilket drabbade den svenska exportindustrin negativt och resulterade i en fallande sysselsättning under 1996. Mellan fjärde kvartalet 1995 och fjärde kvartalet 1996 föll sysselsättningen med ca 35 000 personer. Sysselsättningen fortsatte att falla under inledningen av 1997, främst inom kommunerna och byggnads- industrin. Den nedåtgående trenden i antalet sysselsatta bröts under det andra kvartalet och antalet sysselsatta ökade. Mellan juli och augusti fortsatte antalet sysselsatta att öka. Antalet sysselsatta var dock färre i augusti i år än i augusti förra året. Under lågkonjunkturens inledningsfas minskade antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta personer i ungefär samma omfattning men när konjunkturen vände uppåt under 1993 ökade antalet arbetade timmar mycket snabbare än sysselsättningen. Detta kan till stor del kan förklaras av en minskad frånvaro. I likhet med antalet sysselsatta har antalet arbetade timmar minskat under inledningen av 1997. Utvecklingen inom olika branscher Åren 1990 till 1994 försvann nära en fjärdedel av jobben inom industrin, byggsektorn och jord- och skogsbruk. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har emellertid visat på en trendmässig nedgång under flera decennier. Många jobb förlorades också inom den privata tjänstesektorn, t. ex. inom handel och kommunikationer. I kölvattnet av den exportledda uppgången i ekonomin under 1994-1995 ökade sysselsättningen främst inom industri och privat tjänstesektor. Industriproduktionen nådde mycket höga nivåer, men på grund av en kraftig produktivitetsökning ökade inte sysselsättningen i samma omfattning. Antalet industrisysselsatta ökade med ca 70 000 personer mellan början av 1994 och början av 1996. En viss återhämtning skedde således i den hårt decimerade industrisektorn. Sysselsättningen inom industrin började emellertid minska igen under 1996 och ungefär 15 000 industrijobb gick förlorade. Byggnadsindustrins negativa utveckling bestod under 1996 medan sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn fortsatte öka. Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med sammanlagt ca 70 000 personer under perioden 1993 till 1996. En svag ökning av tjänstesysselsättningen under 1996 följdes av en kraftig uppgång under första halvåret 1997. Enskilda delar av tjänstesektorn har utvecklats olika. Inom varuhandel, samfärdsel, post och tele har sysselsättningen minskat kraftigt, medan sysselsättningen inom bank och försäkring, uppdragstjänster samt personliga tjänster har ökat under hela 1990-talet. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn har minskat kontinuerligt sedan 1992. Vid årsskiftet 1996/1997 var antalet offentligt sysselsatta ca 150 000 färre än vid årsskiftet 1991/1992, vilket motsvarar en minskning med närmare 10 procent. Under perioden 1992 till 1994 var det främst antalet sysselsatta inom förvaltning som minskade, men under senare år är det framför allt antalet sysselsatta inom vård och omsorg som minskat. Under första halvåret 1997 gjorde fortsatta neddragningar inom främst den kommunala sektorn att sysselsättningen inom den offentliga sektorn fortsatte att minska. 2.2 Arbetslöshetens utveckling Efter konjunkturuppgången 1994/1995 skedde successiv försämring av arbetsmarknadsläget under 1996. Arbetslösheten steg från 7,7 procent år 1995 till 8,1 procent år 1996. Dessutom befann sig ca 195 000 personer i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder. Sammantaget var 540 000 personer eller 12,6 procent av arbetskraften antingen öppet arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder under 1996. Antalet arbetslösa fortsatte att öka i början av 1997. Den negativa trenden bröts under det andra kvartalet och arbetslösheten har minskat sedan dess. I augusti var arbetslösheten för första gången lägre än mot- svarande månad föregående år. Justerat för säsongsvariationer föll den öppna arbetslösheten med 0,5 procentenheter till 7,7 procent under perioden augusti 1996 till augusti 1997. Under samma period minskade även antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder med 7 000 personer. Nedgången i den öppna arbetslösheten beror till stor del på att ett stort antal personer, främst kvinnor, påbörjat utbildningar inom ramen för kunskapslyftet. Män och äldre har de längsta arbetslöshetstiderna En ökad arbetslöshet kan dels bero på att antalet personer som blir arbetslösa överstiger antalet personer som lämnar arbetslösheten, dels på att den arbetslöses genomsnittliga tid i arbetslöshet ökar. Under 1990- talet har det skett en kraftig uppgång i såväl inflöde som varaktighet, d.v.s fler personer blir arbetslösa samtidigt som arbetslöshetsperioderna förlängs. Mellan 1990 och 1994 steg arbetslöshetstiderna kraftigt för både män och kvinnor. Männens arbetslöshetstider nästan fördubblades från i genomsnitt 15,3 veckor 1990 till 29,4 veckor 1994. Kvinnornas arbetslöshetstider ökade i något mindre omfattning; från 14,2 veckor 1990 till 25,3 veckor fyra år senare. Mellan 1994 och 1995 minskade arbetslöshetstiderna något för båda könen till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget, men under 1995 vände arbetslöshetstiderna uppåt igen. Den genomsnittliga varaktigheten 1996 var ca 29 veckor för män och ca 26 veckor för kvinnor. Fördelat efter ålder har de äldre på arbetsmarknaden (55-64 år) de längsta arbetslöshetstiderna. Dock har denna grupp inte ökat sina arbetslöshetstider lika mycket som andra grupper. År 1990 var den genomsnittliga varaktigheten i den äldsta gruppen 30,8 veckor jämfört med 37,4 veckor 1994. Detta skall jämföras med den yngsta gruppen (16- 24 år) vars genomsnittliga varaktighet var ca 10 veckor 1990 mot över 21 veckor 1994. Även i åldrarna 25-54 år har arbetslöshetstiderna ökat. Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna Även långtidsarbetslösheten har stigit under de senaste åren. Ökningen av långtidsarbetslösheten var speciellt kraftig under 1993 och har sedan dess fortsatt att öka med undantag för 1995 då arbetsmarknadsläget förbättrades. I Sverige brukar man med långtidsarbetslösa avse arbetslöshet som varat längre än sex månader medan man i internationella jämförelser oftast avser personer som varit arbetslösa längre än ett år. Sett till antalet personer som varit arbetslösa mer än ett halvår var andelen långtids- arbetslösa, av det totala antalet arbetslösa, 32 procent 1993. Året därpå hade siffran ökat till 38 procent. Under 1995 minskade andelen långtidsarbetslösa till 35 procent för att 1996 åter öka till 38 procent. Under första halvåret 1997 har långtidsarbetslösheten ökat ytterligare. Långtidsarbetslösheten har varit något högre bland män än bland kvinnor. Denna skillnad har dock tenderat att jämna ut sig de senaste åren. I åldrarna 16 till 64 år var ca 40 procent av männen och 36 procent av kvinnorna arbetslösa mer än sex månader förra året. Långtidsarbetslösheten i de yngsta åldersgrupperna (16-24 år) är lägst. År 1996 uppgick den till 26 procent för män och 23 procent för kvinnor. I åldersgruppen 55-64 år var däremot 57 procent av männen och 52 procent av kvinnorna långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten är emellertid stor även i åldersgruppen 25-34 år. I denna grupp återfinns de ungdomsgrupper som trädde in på arbetsmarknaden under lågkonjunkturens inledningsfas. Trots att den svenska långtidsarbetslösheten ökat kraftigt under 1990-talet, befinner den sig på en internationellt sett låg nivå. År 1996 hade 17 procent av det totala antalet arbetslösa i Sverige varit arbetslösa i mer än ett år vilket skall jämföras med 41 procent för övriga Västeuropa. Den främsta förklaringen till de låga svenska siffrorna är arbetsmarknadspolitikens omfattning. Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder betraktas som ett avbrott i arbetslösheten. I genomsnitt har arbetsmarknadsåtgärderna under de senaste fyra åren omfattat mer än 200 000 åtgärdsplatser per år. Många personer har dessutom genomgått mer än en åtgärd och en betydande rundgång förekommer mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. Detta faktum gör att siffrorna över antalet långtidsarbetslösa underskattar antalet personer som står utanför reguljär sysselsättning under en längre tid. Ett mer rättvisande mått på långtidsarbetslöshetens omfattning ges av antalet långtidsinskrivna vid landets arbetsförmedlingar. Första halvåret 1997 hade 124 000 personer varit inskrivna i mer än 2 år och under denna period varit helt utan arbete. Av dessa var 74 000 män och 50 000 kvinnor. I relation till total arbetslöshet (antalet arbetslösa och i arbetsmarknadsåtgärder vid förmedlingarna) utgjorde dessa personer 19 procent. Bland kvinnorna var de långtidsinskrivnas andel 16 procent och bland männen 21 procent. Även om situationen ser mycket bekymmersam ut, ökade de långtidsinskrivnas möjligheter att få jobb mer än för övriga arbetslösa när sysselsättningen ökade under 1994/1995. En möjlig förklaring till detta är att de långtidsarbetslösas anställningsbarhet har kunnat upprätthållas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 2.3 Utvecklingen av lediga platser Antalet vakanser, d.v.s. antalet nyanmälda lediga platser med en varkatighet på mer än 10 dagar, föll med en tredjedel underperioden 1990 till 1993. Med konjunkturuppgången under slutet av 1993 började antalet lediga platser emellertid öka.Vid inledningen av 1995 var antalet lediga platser ca 30 000 för att sedan sjunka till drygt 20 000 under det fjärde kvartalet 1996. Den negativa trenden fortsatte under det första kvartalet 1997 men bröts under det andra kvartalet och antalet lediga platser började öka. Ett mått på hur väl arbetsmarknaden fungerar är relationen mellan antalet arbetslösa och antalet vakanser. Ju längre tid det tar att tillsätta en vakans med en kompetent sökande vid samma nivå på arbetslösheten, desto sämre fungerar arbetsmarknaden. Det mesta tyder på att förhållandet mellan antalet arbetslösa och antalet vakanser varit stabilt under 1980-talet och 1990-talets första del. Mellan 1993 och 1995 ökade emellertid antalet kvarstående lediga platser mycket kraftigt utan att antalet arbetslösa minskade i samma omfattning, vilket kan tolkas som en begynnande obalans på arbetsmarknaden. 2.4 Löneutvecklingen Reallöneutvecklingen var svag under 1990-talets första hälft, men 1996 ökade reallönerna kraftigt för första gången under 1990-talet. Det kan delvis förklaras av att arbetsmarknadens parter inte justerat ner sina inflationsförväntningar, vilket resulterade i höga nominella löneökningar trots en låg inflationstakt. Den s.k. Edin-gruppen föreslog 1995 en norm för hur mycket lönerna kan öka på medellång sikt. Normen innebär att lönerna inklusive löneglidning och lönebikostnader i Sverige inte får öka mer än arbetskraftskostnaderna i övriga västeuropeiska länder. Edin-gruppen kom fram till att lönerna inte borde öka mer än 3,5 procent per år för att Sverige skall kunna behålla en konkurrenskraftig ekonomi och öka sysselsättningen. TABELL 2.1 LÖNEUTVECKLINGEN UNDER PERIODEN 1993-1996 PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1993 1994 1995 1996 Tillverkningsindus tri 3,4 3,1 4,7 7,4 Byggnadsindustri 2,5 0,1 4,3 3,5 Övrigt näringsliv 2,9 2,4 3,6 5,6 Stat 2,5 2,7 2,5 7,3 Kommuner 2,4 2,5 1,5 5,9 Totalt 2,9 2,4 3,3 6,1 Källa: Konjunkturinstitutet De genomsnittliga löneökningarna mellan 1995 och 1996 var 6,1 procent, varav 1,7 procent utgjordes av löneglidning. Inom tillverkningsindustrin ökade lönerna med 7,4 procent, varav hälften var löneglidning. De svenska löneökningarna skall jämföras med genomsnittet för övriga Europa som var drygt 3 procent. Att löneökningstakten för helåret 1996 var betydligt högre än under föregående år, då lönerna steg med 3,3 procent, är delvis en effekt av avtalens konstruktion. Till följd av att löneökningarna började gälla senare 1995 än 1996, blev löneökningstakten mellan 1995 och 1996 särskilt hög. Trots dessa tekniska faktorer måste ändå löneökningarna för 1996 betraktas som mycket höga mot bakgrund av den historiskt sett låga inflationen och det svaga arbetsmarknadsläget. 3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet 3.1 Den hittills förda politiken Regeringens politik har inriktats på att komma till rätta med två stora obalanser i svensk ekonomi; underskotten i de offentliga finanserna och den höga arbetslösheten. Konsolideringsprogrammet för de offentliga finanserna har medfört en markant förbättring på bara några år. För 1997 beräknas underskottet bli 1,9 procent av BNP och för 1998 kommer målet om balans att uppnås. Regeringens mål för åren därefter är att ha ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Konsolideringsprogrammet är en integrerad del av regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Utgångspunkten är att sunda offentliga finanser och prisstabilitet ger en god samhällsekonomisk grund för en hållbar ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning. En sådan politik skapar utrymme för låga räntor och medverkar till att återupprätta förtroendet för den ekonomiska politiken. Ett konkret uttryck för detta är de senaste årens räntenedgång. I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt arbete att stärka tillväxten och sysselsättningen. Dagordningen har fyra huvudbeståndsdelar. För det första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas. För det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar som avviker nämnvärt från viktiga konkurrentländer. För det tredje krävs goda villkor för företag och företagande. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten även föras på den internationella nivån. EU och dess medlemsländer måste prioritera kampen mot arbetslösheten. Regeringen har konkretiserat tillväxtpropositionens dagordning i bland annat den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1996/96:222), budgetpropositionen för år 1996 (prop. 1996/97:1), den arbetsrättsliga propositionen (prop. 1996/97:16), propositionen om arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1996/97:107) och 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150). I det följande ges en kort översikt över ett antal av de viktigare riksdagsbeslut som dessa propositioner föranlett. Utbildning och kompetensutveckling I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att den då redan beslutade särskilda vuxen utbildningssatsning omfattande 100 000 studieplatser per år under fem år med start första juli 1997 skall utökas. I enlighet med förslag i tilläggsbudget för 1997 har riksdagen beslutat att ytterligare 10 000 platser tillförs hösten 1997. I budgetpropositionen för 1998 föreslår regeringen att ytterligare 10 000 platser skapas hösten 1998. Antalet platser byggs därefter ut succesivt så att det sammanlagt blir ett tillskott på 40 000 platser år 2000. Därmed har 140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats år 2000. Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen infördes från hösten 1997 för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i satsningen där kommunerna skall ha frihet att organisera och genomföra utbildningen utifrån lokala förutsättningar. Beslut om att högskolan skall byggas ut med 30 000 reguljära platser fram till hösten 1999 har fattats. Denna utbyggnad kommer främst att ske vid de mindre och medelstora högskolorna. I budget propositionen för 1998 föreslår regeringen ytterligare utbyggnad av högskolan (se avsnitt 3.2). En ny modern lärlingsutbildning skall införas i gymnasieskolan. Vidare utökas försöksverksamheten med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning från hösten 1997. Då regeringen ser det angeläget att stimulera kompetensutvecklingen i mindre företag har reglerna för utbildningsvikariat förändrats. En övergång till bidrag i stället för avdrag skall göra det möjligt även för små företag att använda sig av utbildningsvikariaten. (se även avsnitt 3.2 om individuellt anställningsstöd) Arbetsmarknaden Lönebildningen är central för att målet om en halverad arbetslöshet skall kunna uppnås. Kommande avtalsrörelser måste ge betydligt lägre nominella löneökningar än tidigare. I samband med den ekonomiska vårpropositionen 1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheterna att gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av de svar som parterna lämnade till regeringen i månadsskiftet mars/april i år, framhölls att olika former av förstärkningar av förmedlingsfunktionen kan behöva göras. Regeringen har därför tillsatt en utredning som bland annat kommer att se över denna fråga. Utredningen, som arbetar i nära samarbete med arbetsmarknadens parter, har även i uppgift att analysera vilken effekt på lönebildningen, och därmed på den strukturella arbetslöshetsnivån, som övriga av parterna föreslagna åtgärder kan ha. Ett slutbetänkande kommer att lämnas i november 1998 med förslag till effektiva åtgärder i syfte att säkerställa att den nödvändiga förbättringen av lönebildningen kommer till stånd. Regeringen har sedan sitt tillträde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Konkreta och realistiska individuella handlingsplaner skall upprättas i samarbete mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen. Kommunerna har fått större inflytande över de lokala arbetsförmedlingarna. Under hösten 1996 infördes en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Äldre långtidsarbetslösa får möjlighet till offentliga tillfälliga arbeten med en ersättning som motsvarar arbetslöshetsersättningen plus 45 kronor per dag. Från den 1 juli 1997 bedrivs en försöksverksamhet baserad på den s.k. Kalmarmodellen, med resursarbeten i offentlig verksamhet. Åtgärden är riktad mot långtidsinskrivna och en anvisning till resursarbete varar normalt i sex månader. Ersättningen motsvarar arbetslöshetsersättningen, men arbetsgivaren kan komplettera så att den sammanlagda ersättningen uppgår till högst 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620 kronor per dag till och med den 28 december, därefter till högst 638 kronor. En tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa har införts. Arbetslösa som fyllt 60 år och varit anmälda hos arbetsförmedlingen under minst 12 månader skall få rätten att uppbära ersättning motsvarande arbetslöshetsersättning utan aktivitetskrav. Erbjudandet skall gälla under andra halvåret 1997. För att förbättra möjligheterna att använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt infördes en försöksverksamhet den 1 juli 1997. Försöksverksamheten skall pågå fram till slutet av 1998 och får omfatta arbetslöshetsersättning till deltagarna på högst 1 500 miljoner kronor. Avsikten med försöksverksamheten är att regeringen för särskilda projekt skall medges möjlighet att tillåta att undantag görs som innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas till arbetslösa i projekt, trots att dessa i och med sitt deltagande inte står till arbetsmarknadens förfogande enligt gängse praxis. Projekten får inte medföra konkurrenssnedvridningar. Vissa regelförenklingar har genomförts inom arbetsmarknadspolitiken. Bland annat har kraven vid förlängning av en ALU-period ändrats och tiden i arbetsplatsintroduktion skall kunna förlängas med högst sex månader för arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. För att öka andelen kvinnliga företagare infördes 1996 en möjlighet för kvinnor att få starta-eget-bidrag i tolv månader. Från första juli 1997 har kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få detta förlängda starta-eget bidrag sänkts till sex månaders arbetslöshet. Kompletterande insatser i form av vägledning, utbildning och stödjande nätverk erbjuds också. I våras beslutades om vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsvillkoret för kvalificering till arbetslöshetsersättning har ändrats. Nya samordningsregler för arbetslöshetsersättning i samband med avgångsvederlag, studier, permittering och bisyssla införs under 1997. Egna företagare får möjlighet att erhålla arbetslöshetsersättning vid tillfälliga uppehåll i den personliga verksamheten. Vidare höjs ersättningsnivån till 80 procent från och med den 29 september 1997 och från och med den 29 december 1997 höjs den högsta och lägsta dagpenningen till 580 respektive 240 kronor. I enligthet med förslag redan i tillväxtpropositionen beslutade riksdagen om skärpta regler vid egen uppsägning och avvisande av arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Arbetsrätten har förändrats för att göra det lättare för företagen att anställa. En ny anställningsform, överenskommen visstidsanställning, har införts från och med den 1 januari 1997. Samtidigt har möjligheterna till långvariga vikariatsanställningar begränsats. Företrädesrätten till återanställning har kortats från tolv till nio månader. Uppsägningstiden har förändrats så att den nu sätts i relation till anställningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder. Deltidsanställda har genom förändringen i arbetsrätten fått företräde till anställning med högre sysselsättningsgrad. Den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg och skola Enligt förslag i tilläggsbudget för år 1997 beslutade riksdagen att statsbidragen till kommuner och landsting skall öka med 4 miljarder kronor under 1997. I den ekonomiska vårpropositionen aviserades också att statsbidragen till kommuner och landsting höjs med 8 miljarder kronor från 1998 och framåt (se vidare avsnitt 3.2). Denna satsning ligger väl i linje med regeringens uttalade inriktning att den offentliga sektorns verksamheter inom vård omsorg och skola skall prioriteras. Näringspolitiken Flera åtgärder för att förbättra för företagen har genomförts. Arbetsgivaravgifterna har sänkts på lönesummor upp till 600 000 kronor. Från 1 januari 1998 gäller sänkningen på lönesummor upp till ca 850 000 kronor. Lättnader i dubbelbeskattningen för aktier i onoterade bolag har införts liksom möjligheten att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. För att ytterligare förbättra möjligheterna till egenfinansierade investeringar har ytterligare lättnader i ägarbeskattningen i onoterade aktiebolag och för enskilda näringsidkare beslutats. AP-fonden har fått rätt att köpa aktier för ytterligare 10 miljarder kronor, även i onoterade bolag. Reglerna för företag bör förenklas och en småföretagsdelegation har tillsatts för att ta fram förenklingsförslag. Vidare har ett treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt inrättats. Omställningen till ett hållbart Sverige I enlighet med förslag i vårpropositionen beslutade riksdagen om huvuddragen i ett brett investeringsprogram i syfte att stimulera moderniseringen av bebyggelse, infrastruktur och energisystem. Investeringsprogrammet har två huvudpunkter, dels ett nationellt investeringsprogram, dels lokala investeringsprogram. Till de nationella investeringsprogrammet hänför sig bland annat programmen för energiomställning. Riksdagen har ställt sig bakom ett program omfattande 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för att effektivisera energianvändningen och öka användningen av förnybara energikällor. I det nationella investeringsprogrammet ingår även satsningar på infrastrukturinvesteringar från och med 1999 utöver de som ingår i den ordinarie planeringsramen, men som anses kunna svara mot kriterierna om att bidra till hållbar utveckling och ökad sysselsättning. För att möjliggöra en tidigare start av vissa vägprojekt angelägna ur såväl trafiksäkerhets- som sysselsättningssynpunkt, ges Vägverket möjlighet att låna erforderliga medel i Riksgäldskontoret. De lokala investeringsprogrammen innebär att kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet att utforma förslag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. Programmen kommer att bedömas och ett antal kommuner/områden kommer att väljas ut. Programmet skall omfatta sammanlagt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998 till år 2000. EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för ökad tillväxt och sysselsättning. EU:s regeringskonferens avslutades i Amsterdam i juni och stats- och regeringscheferna kunde då enas om ett antal förändringar i fördraget. En ny avdelning om sysselsättning som har stora likheter med det svenska förslag som presenterades inom ramen för konferensen, har förts in i fördraget. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik på medlemsländerna. Fördragsförändringarna innebär dock ett ökat erfarenhetsutbyte liksom jämförande av utvecklingen på arbetsmarknadsområdet i olika länder. Samordnings- och övervakningsförfaranden kommer att förstärkas och vidare skall rådet kunna lämna rekommendationer till enskilda medlemsländer. En särskild sysselsättningskommitté skall bildas. Ett extra toppmöte om sysselsättnings- och arbetslöshetsfrågor skall äga rum under hösten 1997. En väl fungerande inre marknad i EU spelar en viktig roll för sysselsättningen i Europa. Vid EU:s toppmöte i Amsterdam fastlades en av kommissionen initierad aktionsplan för arbetet med att full-borda den inre marknaden. Sverige kommer att ge starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att avveckla återstående hinder för en väl fungerande inre marknad. 3.2 Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 1998 Mycket tyder på att vi nu befinner oss i en period av ökad tillväxt. Efter en svag tillväxt 1996 finns nu tydliga tecken på att konjunkturen är på väg upp och att tillväxten åter håller på att ta fart. Trots detta har arbetsmarknaden under första halvåret 1997 utvecklats sämre än prognoserna i den ekonomiska vårpropositionen. Den öppna arbetslösheten för 1997 beräknas bli 8,4 procent istället för 7,9 procent. Den främsta förklaringen är de neddragningar som gjorts inom offentlig sektor. Dessutom bidrog den svaga tillväxten av BNP under 1996 till personalminskningar i industrin som kom till stånd först under de första månaderna 1997. Mycket tyder dock på att läget på arbetsmarknaden har vänt och kan förväntas förbättras ytterligare under hösten. Den ekonomiska tillväxten kommer att medföra sysselsättningsökningar i det privata näringslivet. De ökade statsbidragen till kommuner och landsting som beslutats kommer att minska personalneddragningarna inom offentlig sektor. Även om arbetsmarknadsläget kommer att förbättras under hösten innehåller budgetpropositionen ett antal förslag från regeringen på åtgärder för att stärka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Flera av budgetpropositionens åtgärder aviserades i den ekonomiska vårpropositionen och får nu sin konkreta utformning. Den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg och skola Kommunsektorn har till följd av den samhälls-ekonomiska utvecklingen under 1990-talet ställts inför stora krav på anpassning av verksamheten. Det ökade utgiftstrycket som bl. a. följt av den höga arbetslösheten har inneburit effektiviseringar och omprioriteringar i den kommunala verksamheten. Neddragningarna har lett till betydande sysselsättningsminskningar vilket också riskerar att leda till alltmer kännbara kvalitetsförsämringar inom de kommunala kärnverksamheterna. Riksdagen har beslutat om ett tillskott till kommunerna på 4 miljarder kronor för 1997. I enlighet med vad som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen i budgetpropositionen ett resurstillskott till kommunerna på sammanlagt 8 miljarder kronor för 1998. I den ekonomiska vårpropositionen aviserades att detta resurstillskott även gäller efter 1998. Regeringen anser nu att det finns samhällsekonomiska förutsättningar att ytterligare förstärka detta resurstillskott. Tillskottet bör därför ökas med 4 miljarder kronor 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000, d.v.s. en nivåhöjning på 16 miljarder kronor år 2000. Det ökade tillskottet bör ge kommuner och landsting goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i vård, omsorg och skola. Vidare bör tillskottet ge möjligheter för kommuner och landsting att behålla sin personal och i många fall t.o.m. öka antalet sysselsatta. Tillskottet bör även kunna underlätta för kommunsektorn att möta de ökade behov av kommunal verksamhet, främst inom äldreomsorg och skola, som följer av den demografiska utvecklingen. Utbildning Högskolan skall fortsätta att expandera. Utöver den redan beslutade utbyggnaden med 15 000 permanenta platser vardera hösten 1997 och 1999 skall den högre utbildningen byggas ut i hela landet med ytterligare 30 000 nya permanenta platser under perioden fram till år 2000. Därutöver skall en tidigareläggning göras av merparten av de nya permanenta platserna hösten 1998 redan till våren 1998. Utbyggnadens tyngdpunkt skall ligga inom de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Arbetsmarknadspolitiken Generationsväxling Bland de sysselsatta finns många äldre som även i hög ålder arbetar med fysiskt eller psykiskt slitsamma arbeten och som gärna skulle vilja sluta arbeta före sin ordinarie pensionsavgång om det fanns ekonomiska förutsättningar. Under de senaste åren har medelåldern bland de sysselsatta ökat. Samtidigt är ungefär hälften av de arbetslösa under 35 år och många av dem är långtidsarbetslösa med svag förankring på arbetsmarknaden. För att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden föreslår därför regeringen en möjlighet till generations- växling. Förslaget innebär att anställda som fyllt 63 år, efter att deras arbetsgivare lämnat sitt godkännande, erbjuds möjlighet att före ordinarie pensionsålder lämna arbetsmarknaden. Förutsättningen är att den vakans som uppstår fylls med en långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte 35 år. För att ta del av åtgärden måste ansökan göras under perioden den 1 januari 1998 till och med den 31 augusti 1998. Den äldre arbetstagaren som lämnar arbetsmarknaden får en ersättning från staten som motsvarar 80 procent av arbetstagarens sjukpenninggrundande inkomst, dock högst 14 400 kronor per månad under 1998. Den fastställda ersättningen till den enskilde och det maximala beloppet skall knytas till basbeloppet och räknas upp efter förändring av detta. Som en delfinansiering av den statliga ersättningen skall arbetsgivaren betala ett finansieringsbidrag till staten som motsvarar 25 procent av den ersättningen staten lämnar. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan dessutom sluta avtal om att arbetsgivaren skall betala ersättning utöver finansieringsbidrag. Denna frivilliga ersättning betalas av arbetsgivaren direkt till arbetstagaren och sociala avgifter skall erläggas på den extra ersättningen. En förutsättning för generationsväxling är att den äldre haft sammanhängande anställning i minst två år före generationsväxlingen. Det bör inte vara tvunget att just den vakans som uppstår genom den äldres avgång fylls med den unge långtidsarbetslöse utan det bör vara möjligt att tillämpa s.k. succesionskedjor. Dessa skall vara klart överskådliga samt bör godkännas av länsarbetsnämnden. Den arbetslöse anvisas av arbetsförmedlingen och skall erbjudas en tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Det skall inte vara möjligt för arbetsgivaren att erhålla arbetsmarknadspolitiska medel i samband med anställningen av den yngre. I princip skall den unge ersättaren få samma arbetstid som den äldre hade. Det bör dock finnas möjlighet för den äldre att lämna endast en del av tjänsten. Den yngre ges då möjlighet att fylla ut tjänsten till den del den äldre har lämnat den. Arbetsgivaren bör få lägga samman lämnad tid från flera anställningar vid anställning av ny arbetskraft. Ungdomssatsning Regeringen föreslår att kommunerna, från och med den 1 januari 1998, i lag ges möjlighet att genom överenskommelse med staten erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år som står till arbetsmarknadens förfogande, en aktiverande och utvecklande insats på heltid. Ungdomarna skall i första hand söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Den unge skall därför initialt prövas mot arbetsmarknaden av arbetsförmedlingen. Detta innebär att på olika sätt pröva ungdomens möjligheter att skaffa sig ett reguljärt arbete. Det skall även prövas om någon av de befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara relevanta eller om en reguljär utbildning an vara ett alternativ. De unga skall från första arbetslöshetsdagen aktivt söka arbete samt delta i de åtgärder som arbetsförmedlingen och kommunen anvisar. Ungdomar som på grund av missbruk eller andra omständigheter inte står till arbetsmarknadens förfogande skall erbjudas rehabilitering via socialtjänsten. Senast inom 90 dagar skall den unge tillsammans med arbetsförmedlingen och kommunen ha arbetat fram en individuell handlingsplan. Om den unge fortfarande inte är aktiv i meningsfull sysselsättning inom denna tid övergår ansvaret för aktiveringen till kommunen. Kommunen som varit delaktig i upprättandet av handlingsplanen har då möjlighet att genom olika insatser minimera risken för att den unge blir långtidsarbetslös. På detta sätt skall den unges möjligheter att skaffa sig ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden öka. Arbetsförmedlingen har det yttersta ansvaret för att handlingsplaner utarbetas och att individuellt anpassade utvecklingsinsatser sätts in senast efter 100 dagar. Kommunerna är ansvariga för att lämpliga insatser erbjuds ungdomarna. Det lokala facket skall i de fall den kommunala verksamheten är förlagd till en arbetsplats ha rätt till samråd med kommunen innan anvisning sker. Undanträngning av ordinarie arbetstillfällen liksom inlåsningseffekter skall motverkas. Detsamma gäller snedvridningar av konkurrensförhållanden. Insatserna skall regelbundet följas upp och de unga skall med jämna mellanrum delta i jobbsökaraktiviteter som anordnas av arbetsförmedlingen. Utvecklingsinsatserna bör i normalfallet inte omfatta mer än tolv månader, genomsnittet bör kunna vara betydligt kortare. Insatserna kan med fördel genomföras i samarbete med näringsliv och skola, där praktik kan varvas med studier som syftar till att förbereda den arbetslöse så att denne kan genomföra eller fullfölja en gymnasieutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Även s.k. samhällsinnovativa utbildningar skall kunna användas. Därefter skall individen pröva sina möjligheter på den ordinarie arbetsmarknaden i tre månader med den ersättning denne hade före utvecklingsperioden. Ett alternativ kan även vara att individen efter utbildningsinsats påbörjar en reguljär utbildning med reguljär studiefinansiering. För ungdomar som deltar i sådan verksamhet som kommunen har en skyldighet att tillhandahålla lämnas ersättning. De ungdomar som inte har rätt till socialbidrag får ett obeskattat bidrag på 1 967 kronor per månad. Staten ersätter kommunerna för denna kostnad. För de socialbidragsberättigade lämnas i stället en ersättning som motsvarar vad som skulle utgått i socialbidrag. Ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa får utbildningsbidrag som motsvarar arbetslöshetsersättningen. Utvecklingsinsatserna kvalificerar inte för ersättning från arbetslöshetskassa. De ungdomar som vägrar att delta i utvecklingsinsatser skall inte beviljas utvecklingsersättning och de ungdomar som avslutar aktivitet skall avstängas från utvecklingsersättning eller utbildningsbidrag samt ersättning från arbetslöshetskassa. När det gäller den enskildes rätt till social-bidrag, i fall de unga vägrar delta i lämplig åtgärd, torde i normalfallet den som utan sakliga skäl avstår från att delta i den utvecklande verksamhet som kommunen anordnar inte ha rätt till socialbidrag. Den enskildes skall efter förmåga själv bidra till sin egen försörjning, vari ingår bl.a. en skyldighet att delta i verksamhet som anordnas inom ramen för samhällets arbetsmarknadspolitik. En viktig princip är dock att varje enskilt ärende förutsätter en individuell bedömning, som skall utgå från den enskildas egna förutsättningar. IT-satsning Det råder i dag en stor brist på kompetent och yrkesutbildad personal inom IT-området. Regeringen har därför med Industriförbundet och företrädare för IT- branschen kommit överens om ett nationellt program för IT-utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Programmet skall starta den 1 december 1997 och pågå under 1998 och 1999 och skall omfatta totalt 10 000 personer. Målgruppen för satsningen är främst arbetslösa, men också anställda som har behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan komma i fråga. Utbild ningen förutsätter ingen formell förkunskap, det viktiga är i stället fallenhet och intresse. Ferieabeten Det är angeläget att så många ungdomar som vill också får ett feriearbete under sommaren 1998. Regeringen vill därför stimulera arbetsgivarna att anställa fler gymnasieungdomar under sommaren 1998. Regeringen har i kontakter med AMS erfarit att styrelsen tidigt under år 1998 kommer att genomföra en informationssatsning som syftar till att engagera och stimulera arbetsgivarna i frågan om feriearbeten för unga gymnasiestuderande. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att ersättning skall lämnas till kommunerna för att dessa bl. a. skall stimulera det lokala näringslivet att anordna feriearbete för gymnasieungdomar. Medlen skall även kunna användas för insatser inom kommunen. Det skall även inom ramen för denna åtgärd vara möjligt att anordna kombinationer av utbildning och praktik eller ren utbildning. Individuellt anställningsstöd Ett av de största problemen på arbetsmarknaden är att ett stort antal personer har varit utan arbete under en lång tid. Den ökade efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn och kommunernas förbättrade ekonomi bör göra det lättare för arbetslösa att med hjälp av ett anställningsstöd som är individanpassat komma in på arbetsmarknaden. Rekryteringsstöd är en av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som använts för att hjälpa långtidsarbetslösa personer att åter komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärderna annat beredskapsarbete och vikariatsstöd liknar i de flesta avseenden rekryteringsstödet. För att undvika onödigt tung administration och som ett led i regeringens förenklingsarbete bör stödformerna rekryteringsstöd, vikariatsstöd och annat beredskapsarbete slås samman till ett stöd, individuellt anställningsstöd. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att ett individuellt anställningsstöd införs. Detta utbetalas via arbetsgivarna i syfte att stimulera anställningar. Stödet bör införas från den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas på anställning med rekryteringsstöd eller vikariatsstöd samt annat beredskapsarbete om anställningen påbörjats före ikraftträdandet. Anställningsstödet är ett individstöd som skall underlätta för den enskilde arbetssökanden att åter komma in på arbetsmarknaden. Stödet utgår som kompensation för de extra kostnader som uppstår när en person anställs som behöver fördjupad introduktion eller utbildning. För en person som har varit utanför den reguljära arbetsmarknaden en längre tid kan ett anställningsstöd vara den enda möjligheten att få visa sina färdigheter och att få den kontakt med arbetslivet som är nödvändig för att kunna få ett reguljärt arbete. Stödet bör lämnas med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden inklusive sjuklön, semesterersättning och sociala avgifter i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får dock tiden i anställningsstöd som medför investeringar förlängas till högst tolv månader. Vid deltidsarbete bör anställningsstödet reduceras i proportion till arbetstiden. Anställningsstöd bör kunna lämnas till personer fr.o.m. det år som de fyller 20 år under förutsättning att de varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst tolv månader och är långtidsarbetslösa. Anställningarna kan ske såväl inom den privata som offentliga sektorn. I undantagsfall kan stöd även lämnas till arbetslösa som under en kortare tid haft en anställning som inte inneburit att deras ställning på arbetsmarknaden stärkts. Som ett komplement till regeringens ungdomssatsning bör anställningsstödet under 1998 även kunna ges till ungdomar under förutsättning att de varit anmälda som arbetssökande på arbetsförmedlingen i minst 90 dagar. Vidare kan anställningsstöd under 1998 ges till ungdomar som genomgått gymnasieskolans tekniska program och som behöver en form av lärlingstid för att få ett yrkesbevis. Som en förutsättning för anställningsstöd bör gälla att arbetsgivaren under den tid som anställningsstöd lämnas ger arbetstagaren utbildning i form av praktik eller teori. Stödet bör få lämnas både till anställningar som gäller tills vidare och för viss tid. Stöd bör dock inte få ges vid upprepade anställningar hos en och samma arbetsgivare eller till en driftsenhet som sagt upp personal inom de senaste nio månaderna. Stödet skall således användas för att stimulera arbetsgivarna att tidigarelägga sina anställningar samt även för att anställa arbetslösa för att ge redan anställda möjlighet till vidareutbildning med utbildningsstöd. Anställningsstödet bör endast få lämnas under förutsättning att det i anställningen lämnas lön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller anställningsförmåner som är jämförbara med förmåner enligt kollektivavtal i branschen. Innan arbetsförmedlingen fattar beslut om anställningsstöd skall samråd ske med berörda arbetstagarorganisationer. Förbättrade villkor för små och medelstora företag Tjänstledighet för att starta eget För att stödja ny- och småföretagandet och för att underlätta för personer att starta eget avser regeringen att i samband med budgetpropositionen föreslå att det skall bli möjligt att ta tjänstledigt för att starta eget företag. En arbetstagare skall ha rätt till ledighet under högst sex månader för att bedriva näringsverksamhet. Verksamheten får dock inte konkurrera med arbetsgivarens verksamhet. Ledigheten får inte heller innebära väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. För rätt till ledighet skall arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren under de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Starta-eget bidrag och insatser för invandrares företagande Antalet egna företagare med utländsk bakgrund har ökat i Sverige under senare år. Ökningen beror framför allt på ett kraftigt försämrat arbetsmarknadsläge för invandrare. För att minska arbetslösheten bland invandrare är det angeläget att öka deras möjligheter till nyföretagande. Regeringen avser därför att uppdra åt Arbetsmarknadsverket att invandrare skall erbjudas en utökad satsning på individuell vägledning och utbildning i nyföretagande. Detta kan ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildning och ALU. Vidare föreslår regeringen att utbildningsbidrag skall kunna lämnas till invandrare under längre tid än sex månader vid start av egen verksamhet. Förlängningen får ske i de fall där det anses nödvändigt för företagets överlevnad och lönsamhet och där den påbörjade egna verksamheten bedöms vara den enda möjligheten till försörjning. Ett villkor för en förlängning är dock att en sådan inte snedvrider konkurrensen. ROT-avdraget förlängs Den 1 juli 1996 infördes en möjlighet till skattereduktion för vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus för sådana arbeten som utförts till och med utgången av år 1997. Bakgrunden till skattereduktionen var den avmattning av byggverksamheten, särskilt beträffande bostadsbyggande, som kunde förutses för åren 1996 och 1997. Enligt de bedömningar som nu kan göras kommer aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under en tid framåt. Dock kan förutses en uppgång i slutet av 1998 förutses. Mot denna bakgrund finns det anledning att förlänga perioden för skattereduktion till utgången av år 1998. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att byggnadsarbeten som utförs under tiden den 1 januari 1998 till och med den 31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion. Det maximala reduktionsbelopp som kan utnyttjas är dock oförändrat, vilket innebär att de som redan erhållit maximal reduktion inte kan erhålla någon ytterligare lättnad. Förändring av sjuklöneperioden Regeringen föreslår i budgetpropositionen att sjuk- löneperioden kortas från 28 till 14 dagar, vilket innebär att arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att ge ersättning till en arbetstagare i form av sjuklön ändras till att omfatta de första 14 dagarna av ett sjukfall. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 april 1998. Program för regional näringspolitik Regeringen har påbörjat ett arbete med att genomföra en ny regional näringspolitik. Under innevarande år har regeringen fortsatt att tillsammans med ett stort antal regionala och centrala aktörer utforma den nya regionala näringspolitiken. I en regionalpolitisk proposition avser regeringen att närmare utveckla sina förslag. Under arbetet med den regionala näringspolitiken har ett stort antal projekt identifierats som bedöms kunna komma att skapa nya arbetstillfällen. Det gäller dels projekt som förbättrar förutsättningarna härför i hela landet, dels projekt som främst är inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna bör kunna påbörjas redan under innevarande år. Regeringen föreslår därför i tilläggsbudget för 1997 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera en ram av högst 500 miljoner kronor inom ramen för anslaget regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett program för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska åtgärder. 4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2000 Regeringen redovisar i budgetpropositionen kalkyler för den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000. Nedan redogörs kortfattat för dessa kalkyler och då särskilt utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000. En utgångspunkt för dessa kalkyler är att inflationen hålls inom gränserna för inflationsmålet på 2 procent. Vidare antas löneökningarna ligga i linje med utvecklingen i övriga Europa, vilket under perioden 1998 till 2000 förväntas ge löneökningar i Sverige på ca 3,5 procent per år. Genom den låga inflationen kommer därigenom hushållens disponibla inkomster i reala termer att öka under denna period. En ytterligare förutsättning är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningen får ett stort genomslag. 4.1 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000 Den något splittrade bild över den svenska ekonomin som rådde under våren har nu blivit mer entydig. Återhämtningen sker på bred basis och en betydande upprevidering av BNP-tillväxten jämfört med vårpropositionen har gjorts för 1998. Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas gynnsamt. Därigenom får exporten en betydande draghjälp. Dessutom förefaller svenska företag vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare fart åt exporten. Den inhemska efterfrågan, och då framför allt den privata konsumtionen kommer att bli en allt viktigare drivkraft i uppgången. Investeringarna, som i år endast ökar marginellt, expanderar återigen under 1998. Lageranpassningen är nu avklarad, varför en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad måste tillgodoses genom löpande produktion. Det finns dock några faktorer som skulle kunna påverka den ekonomiska utvecklingen negativt. En internationell utveckling med stigande räntor kan medföra stigande räntor i Sverige och ett ökat inflationstryck. Om den internationella börsoron förstärks kan den också komma att påverka utvecklingen i Sverige negativt. Vidare kan genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa osäkerhet på de finansiella marknaderna. Tillväxten de närmaste åren beräknas stiga något jämfört med de 2,3 procent som förväntas bli utfallet i år, och uppgå till 3,1 procent 1998, till 2,9 procent 1999 och 2,8 procent år 2000. TABELL 4.1 NYCKELTAL, 1997-2000 PROCENTUELL FÖRÄNDRING 199 7 199 8 199 9 200 0 BNP 2,3 3,1 2,9 2,8 Öppet arbetslösa1 8,4 7,4 6,0 4,5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 4,3 4,7 4,5 4,4 Sysselsatta - 1,2 1,0 1,6 1,6 KPI, dec.-dec. 2,1 1,5 2,0 2,0 Timlön 4,8 3,5 3,5 3,5 1. Andel av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet 4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000 En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna uppnås är att lönebildningen fungerar väl och att lönerna från 1998 till år 2000 inte ökar mer än 3,5 procent per år. Enligt löneavtalen för 1997 blir löneökningarna betydligt högre än i omvärlden. Nästa år förutsätts en anpassning av löneökningarna till europeisk nivå ske. Sysselsättningen väntas bli något lägre 1997 jämfört med 1996. Produktiviteten väntas stiga kraftigt och medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer de positiva effekterna på sysselsättningen som uppstår genom ökad tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas ändå inte öka i lika stor utsträckning som sysselsättningen minskar, eftersom en allt större del av arbetskraften kommer att delta i utbildning. Den öppna arbetslösheten bedöms därför i år hamna på 8,4 procent som årsgenomsnitt. Under 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till följd av högre BNP-tillväxt, stagnerande medelarbetstid samt ökade möjligheter för kommunerna att behålla arbetskraft. Mot denna bakgrund beräknas den öppna arbetslösheten falla till 7,4 procent. Givet att lönebildningen fungerar väl även vid ett förbättrat arbetsmarknadsläge och att de vidtagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningarna får stort genomslag, kommer den öppna arbetslösheten att fortsätta att falla även efter 1998 och uppgå till 4,5 procent år 2000. Bilaga 5 Årsredovisning för staten . BILAGA 5 Årsredovisning för staten Innehållsförteckning Årsredovisning för staten 5 Underbilagor: 1 Statliga bolag 37 2 Statliga myndigheter och fonder 41 3 Statsanställda 1996 45 4 Statens inkomster budgetåret 1995/96 47 5 Utgifter på statsbudgeten för budgetåret 1995/96 53 6 Utgifter på statsbudgeten för budgetåret 1995/96, per departement 93 . Årsredovisning för staten Inledning I lag om statsbudgeten (SFS 1996:1059) klargörs regeringens skyldighet att inför riksdagen redovisa hur statens medel använts, värdet av statens tillgångar och skulder samt vilka förpliktelser staten har utöver detta. Redovisningsskyldigheten genomförs genom att regeringen avlämnar en årsredovisning för staten till riksdagen. Ett underlag till årsredovisning för staten skall lämnas av Riksrevisionsverket till regeringen senast den 15 juni.Vidare har riksdagen beslutat om en ändring av den tidigare räkenskapsperioden som sträckte sig från 1 juli till 30 juni. I denna årsredovisning redovisas därför två räkenskapsperioder omfattande arton respektive tolv månader. Redovisningen 1995/96 innehåller balans- och resultaträkning samt finansieringsanalys. Dessutom ingår en sammanställning av den statliga sektorns nettoförmögenhet. Vidare presenteras även de statliga bolagen samt ett sammandrag av statsbudgetens utfall. Årsredovisningen baseras på den information som myndigheterna samt affärsverken lämnar till riksredovisningen samt presenterar i sina årsredovisningar. I de fall denna information inte varit tillräcklig för att t.ex. möjliggöra elimineringar mellan myndigheter har information inhämtats i särskild ordning. För att årsredovisningen fullt ut skall tillgodose kraven behövs ytterligare utvecklingsarbete med vissa delar av årsredovisningen. Ett utvecklingsprojekt med detta syfte bedrivs för närvarande inom RRV. En väsentlig förändring av regelverket på myndighetsnivå är den nya förordningen om myndigheters årsredovisning m.m. (1996:882) som slår fast att det är regeringens informationsbehov som skall vara styrande för myndigheternas resultatredovisning. Vidare permanentas kravet på delårsrapport. Detta innebär att myndigheterna senast den 15 augusti varje år till regeringen skall lämna en delårsrapport per den 30 juni. Delårsrapporten skall avse de första sex månaderna av den pågående redovisningsperioden. Det ekonomiadministrativa regelverket har anpassats till de förändringar som redovisades ovan i lagen om statsbudgeten. De viktigaste förändringarna gjordes i anslagsförordningen (1996:1189) och kapitalförsörj- ningsförordningen (1996:1188). Utöver detta har regeringen beslutat om en ny förordning avseende överlåtelse av statens lösa egendom (1996:1191). Olika avgränsningar av staten I den årsredovisning för staten, som regeringen lämnar till riksdagen, omfattar den juridiska enheten staten myndigheterna under riksdag och regering samt affärsverken. Undantag görs dock för Riksbanken som i rättspraxis betraktas som ett självständigt rättssubjekt. Som myndigheter redovisas även försäkringskassorna och de s.k. fonder som redovisas av myndighet. Exempel på en sådan fond är arbetsskadefonden. Försäkringskassorna är inte statliga myndigheter men betraktas som sådana i detta sammanhang då de ingår i den statliga redovisningsorga-nisationen. Den statliga redovisningsorganisationen omfattar de statliga myndigheterna och de organisationer som har dispositionsrätt till statsbudgetens anslag samt tillgång till statsverkets checkräkning. I nationalräkenskaperna definieras staten annorlunda. Nationalräkenskaperna (NR) är en statistisk sammanställning i kontoform över den svenska ekonomin med uppdelning på olika sektorer och olika slag av inkomster och utgifter. Begrepp, definitioner och klassificeringar följer de rekommendationer som Förenta Nationerna utfärdat. I NR beräknas bruttonationaprodukten (BNP), det vill säga värdet av den totala produktionen av varor och tjänster i ett land. I Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper delas den offentliga sektorn in i tre delsektorer; staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. Till staten räknas departementen och till dem hörande myndigheter och inrättningar, med undantag för försäkringskassorna som hänförs till socialförsäkringssektorn. Affärsverken hör, enligt nationalräkenskapernas definition av staten, till näringslivet. Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjuk- och föräldraförsäkring (försäkringskassorna), allmän tilläggspension (inkl AP- fonden) samt erkända arbets-löshetskassor. I konvergensprogrammet för Sverige är den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld ett av konvergenskriterierna. Bruttoskulden utgörs av den samlade skulden i staten, kommunerna och AP-fonden minskad med de fordringar som respektive delsektor har på varandra. På statsbudgeten har hittills inkomst- såväl som utgiftssidan till stor del nettoredovisats. Från och med den 1 juli 1995 bruttoredovisas dock föräldraförsäkring, sjukpenning och rehabilitering samt sjukvårdsförmåner på statsbudgeten. Samtidigt med detta beslutades även att lönegarantimedel samt arbetsmarknadsersättningar skulle redovisas över statsbudgeten. Fortfarande är dock nettoredovisning tillåten bl.a. för avgiftsinkomster av verksamhet, som i övrigt är anslagsfinansierad. Dessutom redovisas avgiftsfinansierad verksamhet med full kostnadstäckning helt utanför statsbudgeten. I RRV:s publikation ”Statens totala inkomster och utgifter – realekonomisk fördelning” (Totala verksamheten) brutto-redovisas statens samtliga inkomster och utgifter. Statistiken är konsoliderad och eliminerad för transaktioner inom och mellan myndigheter och följer i princip NR:s definition av den statliga sektorn. Detta innebär i praktiken att affärsverken inte ingår utan hänförs till näringslivet. I Totala verksamheten redovisas statens verksamhet dels i realekonomiska termer, det vill säga uppdelat på konsumtion, transfereringar, investeringar osv., dels efter ändamål som delvis sammanfaller med de olika utgiftsområdena i statsbudgeten. Till skillnad från statsbudgeten och Totala verksamheten redovisas i statens resultaträkning intäkter och kostnader, vilket bl.a. innebär att utgifterna för en investering, via avskrivningar, fördelas över investeringens hela livslängd. Resultaträkningen omfattar myndigheternas alla verksamheter oavsett finansiering. Den är eliminerad för inomstatliga transaktioner och för transaktioner som för staten är varken intäkt eller kostnad, t.ex. statens egna arbetsgivaravgifter. Statsskulden Den specifikation som redovisas nedan bygger i huvudsak på Riksgäldskontorets redovisning. Elimineringar har dock gjorts för Riksförsäkringsverkets och Riksgäldskontorets innehav av obligationer. Det medför att den redovisade upplåningen som Riksgäldskontoret redovisar är 3 miljarder kronor högre än vad som redovisas i årsredovisningen för staten. Statsskulden – som kan delas upp i en kronskuld och en valutaskuld - ökade under redovisningsperioden med 39,1 miljarder kronor till 1 407,7 miljarder kronor, se tabell nedan om statsskuldens sammansättning. På den svenska marknaden ökade upplåningen på penning- och obligationsmarknaden med 85,5 miljarder kronor. Upplåningen på hushållsmarknaden minskade med 8,5 miljarder kronor. Valutaskulden som är statens upplåning i utländsk valuta minskade med 27,9 miljarder under redovisningsperioden. TABELL 5.1 STATSSKULDENS SAMMANSÄTTNING, MILJARDER KRONOR UTGÅNEDE SKULD 1996-12-31 UTGÅENDE SKULD 1995-06-30 Statsskulden 1 407,7 1 368,6 Lån i svenska kronor 1 009,3 942,3 Penning- och valutamarknaden 893,4 807,9 Statsobligationer, nominella 634,7 582,2 Statsobligationer, reala 73,9 11,6 Statsskuldväxlar 179,9 213,1 Kontokrediter/dagslån 4,9 1,0 Hushållsmarknaden 115,9 124,4 Premieobligationer 60,1 62,9 Allemansspar 43,9 49,9 Riksgäldskonto 11,9 11,6 Lån i utländsk valuta 398,4 426,3 Tyska mark 102,0 112,1 Franska franc 65,7 71,2 US-dollar 45,8 46,5 Pund sterling 38,6 32,0 Belgiska franc 28,7 35,4 Nederländska gulden 27,9 27,7 Italienska lire 25,5 21,3 Japanska yen 21,9 29,0 Övriga valutor 42,2 51,2 Försäkringsbolagens och utlandets köp av krondenominerade statspapper finansierade merparten av statsskuldens ökning under budgetåret, se tabell statsskuldens placering. TABELL 5.2 STATSSKULDENS PLACERING MILJARDER KRONOR LÅNGIVARE/SKULD UNDER UTGÅENDE SKULD 1996-12-31 FÖRÄNDRING UNDER RÄKENSKAPSÅRE T Riksbanken 46,2 -23,8 Banker 90,9 -7,6 Försäkringsbolag 459,6 54,5 Icke-finansiella bolag 143,7 7,0 Hushåll 115,1 -9,3 Utlandet i kronor 163,3 37,1 Övrigt i kronor -9,5 9,1 Summa statsskuld i svenska kronor 1 009,3 67,0 Skuld i utländska valutor 398,4 -27,9 Summa statsskulden 1 407,7 39,1 Statskuldens förändring styrs till övervägande del av statens lånebehov, det vill säga nettoflödet av in- och utbetalningar till staten. Lånebehovet kan indelas i tre huvudkomponenter: – det primära saldot (nettot på statsverkets checkräkning i Riksbanken med undantag av räntor på statsskulden) – Riksgäldskontorets in- och utbetalningar till myndigheter och statliga bolag – räntor på statskulden Statens lånebehov har minskat kraftigt de senaste två redovisningsperioderna. Från 233,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94 minskade lånebehovet till 189 miljarder kronor budgetåret 1994/95. För redovisningsperioden 1995/96, som är 18 månader, var lånebehovet 89 miljarder kronor. Kronskulden För att hålla nere bruttolånebehovet och minska refinansieringsrisken har en konsolidering av statsskulden skett genom att den genomsnittliga löptiden på statsskulden har ökat. Detta har till stor del skett genom att emissionsvolymerna av statsskuldsväxlar har minskat. Under redovisningsperioden har stocken av realränteobligationer ökat från 11,6 miljarder kronor till 73,9 miljarder kronor. Upplåning i realränteobligationernerna har bidragit till en förlängning av löptiden på statsskulden och har därmed minskat refinansieringsrisken. Realränteupplåningen har även minskat statsskuldens känslighet för förändringar av den faktiska och förväntade inflationen. Löptiden på den inhemska skulden har ökat från 4,4 till 5,6 år under redovisningsperioden. I ett längre perspektiv är förlängningen mer markant. Sedan utgången av 1992 har den genomsnittliga löptiden ökat från 3 till 5,6 år. Detta har skett genom att andelen statskuldsväxlar har minskat samtidigt som obligationsupplåningen - framförallt genom realränteobligationer – har blivit allt mer långfristig till sin karaktär. Valutaskulden När valutalånenormen avskaffades under hösten 1992 etablerades nya riktlinjer för statens valutaupplåning. En del av underskottet i budgeten kan numera finansieras med utländsk valuta. Regeringen bestämmer tillsammans efter överläggningar med Riksbanken och Riksgäldskontoret hur stor del av upplåningen som får lånas i utländsk valuta. Förstärkning av den svenska kronan under redovisningsperioden har medfört att den del av statsskulden som är denominerad har minskat kraftigt i värde. Målet för staten är att skapa en förfalloprofil på valutaskulden som medför att refinansieringsrisken är låg. Under redovisningsperioden har den genomsnittliga löptiden på den totala valutaupplåning förlängts till 6 år. För att hantera oönskade valuta- och ränteriskexponeringar används derivatinstrument. Redovisningsprinciper Redovisningsperiod I denna årsredovisning redovisas två räkenskaps- perioder omfattande tolv respektive arton månader. Anledningen till detta är det byte av räkenskapsperiod från den tidigare räkenskapsperioden som sträckte sig från 1 juli till 30 juni. Den nya räkenskapsperioden omfattar kalenderår, det vill säga 1 januari till 31 december. Avgränsning av redovisningsenheten Balans- och resultaträkningen samt finansieringsanalysen omfattar den juridiska enheten staten. Detta innebär att balans- och resultaträkningen samt finansieringsanalysen omfattar myndigheterna under riksdag och regering, med undantag för Riks- banken som i rättspraxis betraktas som ett självständigt rättssubjekt. Riksbanken ingår dock med grundfonden på en miljard kronor. Som myndigheter redovisas även försäkringskassorna och de så kallade fonder som redovisas av myndighet. Exempel på fonder är arbetsskadefonden. Försäkringskassorna är inte statliga myndigheter men betraktas som sådana i detta sammanhang bland annat därför att de ingår i den statliga redovisningsorganisationen. Den statliga redovisningsorganisationen omfattar de statliga myndigheterna och de organisationer som har dispositionsrätt till statsbudgetens anslag och tillgång till statsverkets checkräkning. En fullständig förteckning över samtliga ingående organisationer framgår av underbilaga 2. Myndigheternas redovisningsprinciper Myndigheterna upprättar sina resultat- och balansräkningar enligt Bokföringsförordningen (1979: 1212) samt finansieringsanalys enligt Förordning om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning (1996:882). För redovisningsperioden 1995/96 gäller dock 9-13§§ i förordningen (1993:134) med tillhörande verkställighetsföreskrifter. Varje myndighet beslutar om brytdagen för den löpande redovisningen, men enligt förordningen ska den infalla senast en månad efter redovisningsperiodens utgång. I de fall myndigheterna väsentligen avviker från de redovisningsprinciper eller från de scheman som presenteras i ovan nämnda förordning kommenteras detta i fotnot. Några förändringar av redovisningsprinciper i statens redovisning från föregående räkenskapsår har inte gjorts. Värderingsprinciper I efterföljande avsnitt presenteras de generella värderingsprinciper som den statliga redovisningen är baserad på. Det finns dock myndigheter som p.g.a. verksamhetens särart, dispens, särskilt regeringsbeslut eller av annat skäl avviker ifrån dessa. Detta kommenteras då utförligare i not till aktuell post. Omsättningstillgångar värderas enligt lägsta värdets princip. Detta innebär att de tas upp till det lägsta av värdet av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet. Med det verkliga värdet avses försäljningsvärde med avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter föreligger får det verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet eller annat värde som är förenlig med god redovisningssed. Vidare får omsättningstillgångar tas upp över anskaffningsvärdet om det föreligger särskilda omständigheter och det samtidigt är förenligt med god redovisningssed. Osäkra fordringar redovisas med det belopp varmed de beräknas inflyta. Anläggningstillgångar är värderade till anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar enligt plan. Avskrivningarna ska anpassas till respektive anläggningstillgångs ekonomiska livslängd. Om tillgångens värde har minskat och nedgången bedöms som varaktig ska tillgångens värde skrivas ned. Skulder värderas enligt högsta värdets princip. Detta innebär att de värderas till det högsta av anskaffningsvärde och verkligt värde. Fordringar och skulder i främmande valuta är värderade till balansdagens kurs. En väsentlig förändring av värderingsprinciper har under redovisningsperioden gjorts avseende värdering av aktier och andelar i statliga bolag och intressebolag. Jämfört med föregående år, då en förenklad kapitalandelsmetod användes för att beräkna värdet av aktier och andelar i statliga bolag, så har dessa i år invärderats i enlighet med de rekommendationer som givits av Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR nr 12). Ytterligare en förändring, jämfört med föregående år, är att värdet på aktier och andelar, som tidigare presenterats i kolumnen för Omräknade värden, nu presenteras i kolumnen för Bokförda värden i balans- och resultaträkningen. I underbilaga 1 redovisas kapitalandelsvärdet för varje bolag för sig. I de fall staten innehar aktier i börsnoterade företag presenteras även marknadsvärdet för aktierna i denna bilaga. De omräknade värden som presenteras för räkenskapsperioden 1994/95 är justerade med hänsyn till de förändringar i värderingsprinciper som genomförts under året. Effekterna av förändringen kommenteras utförligt under avsnittet ”Aktier och andelar i statliga bolag”. Konsolideringsprinciper Med konsolidering avses åtgärderna att efter eliminering av interna transaktioner redovisa samtliga myndigheter som om de vore en enhet. Konsolidering av staten sker genom sammanläggning av myndigheternas årsredovisningar efter det att interna mellanhavanden, i form av t.ex. fordringar, skulder, intäkter och kostnader mellan myndigheterna, eliminerats. Konsolidering av staten kan, enligt International Federation of Accountants göras på följande sätt : – Full konsolidering av samtliga organisationer – Full konsolidering av vissa delar av den juridiska enheten staten i kombination med redovisning av kapitalandelar – Aggregering utan konsolidering I Sverige elimineras i all väsentlighet de interna mellanhavandena mellan myndigheterna samtidigt som de statliga bolagen inkluderas med hjälp av kapitalandelsmetoden. Någon anledning att avvika från internationell terminologi finns inte trots att det existerar problem med elimineringar av mellanhavandena mellan myndigheter och statliga bolag. Utöver elimineringar av transaktioner mellan myndigheter har även transaktioner som för staten är varken intäkt eller kostnad eliminerats. Ett exempel är statens egna arbetsgivaravgifter. Dessa redovisas som personalkostnad hos myndigheterna samt som intäkt av uppbörd hos Riksskatteverket. Omklassificeringar av poster Vissa typer av transaktioner omklassificeras i statens årsredovisning. Anledningen till detta är att de ur statens perspektiv utgör t.ex. kostnader och inte transfereringar. Ett exempel är omklassificering av statens tjänstepensioner. I några fall följer inte myndigheterna de resultat- och/eller balansräkningsscheman som föreskrivs i förordningen. Detta medför att hela resultat- och/eller balansräkningen måste omklassificeras för att konsolidering ska vara möjlig att genomföra. Detta är fallet avseende t.ex. Centrala studiestödsnämnden. Konsoliderad balansräkning för den juridiska enheten staten Balansräkningen ska i sammandrag redovisa värdet av statens samtliga tillgångar, skulder och kapitalvärdet är beräknat per den sista dagen i redovisninsperioden, det vill säga i detta fall per den 31 december 1996. I de fall marknadsvärden finns att tillgå för aktier och andelar i statliga bolag presenteras dessa i underbilaga1. De balansposter som är specifika för staten kommenteras nedan. Beredskapslager Lager för beredskapssyften kan omfatta t.ex. livsmedel, läkemedel, fordon samt medicinsk utrustning. Beredskapslager innehas av ett flertal myndigheter som t.ex. Jordbruksverket och Överstyrelsen för civil beredskap. TABELL 5.3 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN MILJONER KRONOR TILLGÅNGAR NOT BOKFÖRDA VÄRDEN 1996-12-31 BOKFÖRDA VÄRDEN 1995-06-30 Omsättningstillgångar Kassa, bank m.m. 1 5 223,4 22 336,4 Värdepapper och andelar 2 15 931,6 19 580,7 Kundfordringar 3 4 009,5 3 879,7 Övriga fordringar 4 21 898,5 14 909,3 Pågående arbeten 5 2 016,8 1 060,9 Varulager och förråd 6 9 190,5 9 866,3 Förskott till leverantörer 7 15 750,3 15 253,2 Summa omsättningstillgångar 74 020,7 86 886,7 Periodavgränsningsposter 8 49 326,2 41 526,7 Anläggningstillgångar Finansiella tillgångar Aktier och andelar i dotter och intresse- företag 9 125 278,5 56 904,3 Obligationer och andra värdepapper 10 3 755,3 2 805,2 Andra långfristiga fordringar 11 113 851,4 155 483,1 Summa finansiella tillgångar 242 885,1 215 192,6 Materiella tillgångar Beredskapslager 12 3 005,3 4 564,8 Pågående nyanläggningar 13 17 441,2 3 466,9 Tekniska anläggningar, makiner 14 11 707,6 11 154,0 Övriga anläggningar, transportmedel, inventarier 15 18 243,9 12 533,9 Byggnader 16 22 627,4 26 672,9 Mark och annan fast egendom 17 10 676,8 11 150,1 Statliga vägar 18 62 399,5 53 731,8 Järnvägsanläggningar 19 36 017,7 7 314,0 Summa materiella tillgångar 182 119,5 130 588,4 Immateriella tillgångar 20 353,2 317,9 Summa anläggningstillgångar 425 357,8 346 098,9 Summa tillgångar 548 704,6 474 512,4 Depositioner Deponerade medel återfinns främst hos Länsstyrelserna, Riksskatteverket samt de Allmänna advokatbyråerna. De kan t.ex. utgöras av hyror som deponerats av privatpersoner i samband med en pågående tvist med en fastighetsägare. Ansvarsförbindelser Med ansvarsförbindelser avses större framtida åtaganden som inte redovisats som skuld i balansräkningen. Skuldbokföring av ansvarsförbindelser ska dock ske så snart det är sannolikt att ersättning kommer att utgå och beloppet kan fastställas med rimlig sannolikhet. Statens ansvarsförbindelser utgörs främst av kreditgarantier, t.ex. bostadskrediter och bankstöd, samt premiereserven. Under ansvarsförbindelser redovisas beräknad skuld för kompletteringspensioner till statligt anställd personal, pensionärer samt övriga före detta anställd personal. Staten har även åtaganden gentemot kommunalt anställd personal. Dessa åtaganden omfattar bidrag till kostnader för pensions- och andra trygghetsförmåner för lärare, skolledare och syofunktionärer. Ännu ej invärderade tillgångar är t.ex. krigsmateriel samt försvarsmaktens förråd av förbrukningsmateriel. Anledningen till detta är den dispens som försvarets myndigheter har från invärdering av dessa tillgångar. I balansräkningen presenteras inte heller värdet av olika typer av nationaltillgångar som t.ex. museisamlingar, bibliotek, nationalparker. RRV kommer att utreda hur dessa tillgångar ska behandlas i redovisningen samt vilka redovisningsprinciper som i sådana fall bör tillämpas. TABELL 5.4 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN MILJONER KRONOR SKULDER NOT BOKFÖRDA VÄRDEN 1996-12-31 BOKFÖRDA VÄRDEN 1995-06-30 Kortfristiga skulder Leverantörsskulder 21 11 788,3 12 787,7 Depositioner 22 542,9 599,6 Övriga skulder 23 18 400,0 23 056,4 Förskott från kunder 24 3 298,4 2 479,1 Summa kortfristiga skulder 34 029,7 38 922,8 Periodavgränsningsposter 25 118 675,2 90 077,1 Långfristiga skulder Långfristiga skulder i övrigt Depositioner 26 492,1 566,3 Andra långfristiga skulder 27 26 311,6 16 404,4 Summa långfristiga skulder i övrigt 26 803,7 16 970,7 Statsskulden 28 Lån i Sverige 1 009 310,2 942 311,2 Lån utomlands 398 399,2 426 312,9 Summa statsskulden 1 407 709,4 1 368 624,1 Summa långfristiga skulder 1 434 513,1 1 385 594,8 Summa skulder 1 587 218,0 1 514 594,7 Nettoförmögenhet -1 038 513,4 -1 040 082,2 Summa skulder och eget kapital 548 704,6 474 512,4 Ansvarsförbindelser 29 757 848,0 642 046,0 Kommentarer till balansräkningen Övergripande kommentarer Statens nettoförmögenhet ökade under redovisnings- perioden med 1,6 miljarder kronor. De viktigaste skälen till ökningen är ändrade värderingsprinciper av aktier och andelar. Dessutom har järnvägsbanorna och järnvägsanläggningar under arbete - som tidigare inte fanns redovisade i balansräkningen- invärderats under redovisningsperioden. Sammantaget ökade tillgångarna med 74 miljarder kronor och skulderna med knappt 73 miljarder kronor. Omsättningstillgångar minskade med 13 miljarder kronor. Det beror till övervägande del på att Kärnavfallsfondens medel flyttades från Riksbanken till Riksgäldskontoret, vilket minskar statens lånebehov i motsvarande mån. Kärnavfallsfondens medel uppgick på balansdagen till 19 miljarder kronor. Periodavgränsningsposter är tillkommande fordringsposter som behövs för att bestämma vilka intäkter och kostnader som rätteligen hör till redovis- ningsperioden. Dessa ökade med 8 miljarder kronor till 49 miljarder kronor. Ökningen avser främst Riksgäldskontorets upplupna ränteintäkter och förutbetalda underkurser vid upplåning. Finansiella anläggningstillgångar uppgår till 243 miljarder kronor, vilket är en nettoökning med 28 miljarder kronor. Ökningen förklaras främst av att värdet av aktier och andelar ökade med 68 miljarder kronor. Detta beror i första hand på att redovis- ningsprinciperna för statens aktier och andelar i statliga bolag har ändrats. De är i årsredovisningen 1995/96 värderade enligt den s.k. kapitalandelsmetoden. Samtidigt minskade långfristiga fordringar med 42 miljarder kronor. Minskningen beror främst på att staten överförde bostadslån m.m. till ett värde av 37 miljarder kronor till de statliga bolagen Venantius AB och Statens Bostadsfinansierings AB. Även Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag minskade med 15 miljarder kronor men detta motverkas av att studielånen ökade med 12 miljarder kronor. Materiella anläggningstillgångar uppgår till 182 miljarder kronor. Jämfört med föregående år är det en ökning med knappt 52 miljarder kronor. Järnvägsbanorna som tidigare inte fanns med i balansräkningen invärderades till ett värde av 29 miljarder kronor. Dessutom är pågående nyanläggningar av järnvägar, som inte heller fanns redovisade föregående år, invärderade till 14 miljarder kronor. Under redovisningsperioden gjordes utförsäljningar av statens beredskapslager, vilket medförde att värdet på dessa minskade med 2 miljarder kronor. Statens järnvägar redovisar rullande materiel och fartyg som sålts och sedan återhyrs genom leasingkontrakt till ett värde av 4 miljarder kronor. Motsvarande skuld redovisas under långfristiga skulder. Kortfristiga skulder minskade med 5 miljarder kronor till 34 miljarder kronor. Det är främst Riksgäldskontorets skulder till banker för förfallna obligationer m.m. som minskade. Periodavgränsningsposter som avser förutbetalda intäkter och upplupna kostnader uppgår till 119 miljarder kronor. Jämfört med förgående år är det en ökning med 29 miljarder. Ökningen hänför sig till Riksgäldskontorets upplupna kostnader för räntor på statsskulden. En mindre del hänför sig till Riksförsäkringsverkets ökning av periodiserade läkemedelsersättningar. Övriga långfristiga skulder uppgår till 27 miljarder kronor, vilket är en ökning med 10 miljarder kronor. Det beror på att Riksgäldskontoret ökade sina s.k. skuldbytesavtal med 5 miljarder kronor från föregående år och att Statens järnvägar nu redovisar betalningsåtaganden för samtliga finansiella leasingkontrakt som långfristiga skulder. Statsskulden ökade med 39 miljarder kronor till 1 408 miljarder kronor. Statsbudgetens underskott 1995/96 blev 141 miljarder. Skillnaden mellan statsbudgetens underskott och statsskuldens förändring förklaras till stor del av att de statliga bostadslånen överfördes till Venantius AB. Detta minskade statsskulden utan att motsvarande belopp redovisades som inkomst i statsbudgeten. Lånebehovet minskade dessutom med de medel som är placerade på konto i Riksgäldskontoret avseende premiereserven i det nya pensionssystemet och Kärnavfallsfonden. I statens balansräkning är delpensionsfondens statsobligationer och Riksgäldskontorets uppköpta premieobligationer på sammanlagt 3 miljarder kronor eliminerade, vilket förklarar skillnaden mot Riksgäldskontorets redovisade statsskuld på 1 411 miljarder kronor. Ansvarsförbindelser Staten har åtaganden i form av kreditgarantier och pensioner m.m. som redovisas inom linjen i balansräkningen på sammanlagt 758 miljarder kronor. I not 29 redogörs närmare för de olika åtagandena. Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernas bokförda värde. Statsskulden, som i huvudsak motsvarar statsbudgetens ackumulerade underskott, svarar för den övervägande delen av den negativa nettoförmögenheten. Förändringen av nettoförmögenheten mellan två år motsvaras således av statsskuldens förändring men även av förändringar i övriga tillgångs- och skuldposter i balansräkningen. Vid utgången av 1995/96 var nettoförmögenheten - 1 038 miljarder kronor. Det är en förbättring med 1,6 miljarder kronor jämfört med 1994/95. Under samma period ökade statsskulden med 39 miljarder kronor. Tillgångarna ökade med totalt 74 miljarder kronor. Det är främst omvärderingen av statens aktier i de statliga bolagen och invärderingen av det statliga järnvägsnätet inklusive järnvägar under arbete som ökade tillgångarna. Skulderna ökade med sammanlagt 73 miljarder kronor. Statsskulden, som ökade med 39 miljarder kronor och Riksgäldskontorets periodavgränsningsposter för räntekostnader på statsskulden samt skuldbytesavtalen, svarar för merparten av skuldökningen. Den samlade effekten av förändringarna i balansräkningens tillgångs- och skuldposter innebär att nettoförmögenheten förbättrades. Ännu saknas dock statens skuld för tjänstepensioner till statsanställda m.fl. i redovisningen. Pensionsskulden beräknades av Statens löne- och pensionsverk uppgå till drygt 84 miljarder kronor per den 31 december 1996. Vid utgången av budgetåret 1994/95 var nettoförmögenheten -1 040 miljarder kronor. Mellan 1993/94 och 1994/95 ökade den negativa förmögenheten med ytterligare 116 miljarder kronor. Förändringen var en följd av å ena sidan statsskuldens ökning med 192 miljarder kronor, å andra sidan invärderingar som gjorts i form av det statliga vägnätet och försvarets fastigheter med tillsammans 64 miljarder kronor. Resterande skillnad motsvarades av såväl ökning som minskning av flera poster bland vilka Riksgäldskontorets periodisering av upplupna ränteintäkter m.m. svarade för den största tillgångs- ökningen med 15 miljarder kronor. Aktier och andelar i statliga bolag Det bokförda värdet av statliga bolag har ökat från 56,9 miljarder kronor till 125,3 miljarder kronor under redovisningsperioden. Det beror till övervägande del på att aktier och andelar i statliga bolag fr.o.m. redovisningsperioden 1995/96 värderats enligt kapitalandelsmetoden . Tidigare var aktier och andelar i statliga bolag värderade till historiskt anskaffningsvärde. Det gav en mindre rättvisande bild av statens tillgångar beroende på att statliga bolag under årens lopp har upparbetade vinstmedel till ansenliga belopp. Av värdeökningen på 68,4 miljarder är ungefär 60 miljarder hänförbar till omvärderingen av statliga bolag. Under redovisningsperioden har det skett nyemissioner i Statliga Akademiska Hus AB och Venantius AB på 2 respektive 0,6 miljarder kronor. Dessutom har staten lämnat ägartillskott till Venantius AB och AMU-Gruppen AB på 7,8 respektive 0,6 miljarder kronor. För redovisningsperioden 1995/96 medför kapitalandelsmetoden att det bokförda värdet i statliga bolag har ökat med statens andel av ackumulerade vinster reducerad med utbetalda utdelningar. Kapitalandelsmetoden innebär att statens andel av vinst/förlust i statliga bolag kommer att redovisas i årsredovisningen. Om ett statligt bolag visar nettovinst under ett år ökas det redovisade värdet av aktierna med samma belopp. Värdeökningen redovisas som en intäkt i resultaträkningen på en ny rad som benämns Resultat från andelar i dotterföretag och intresseföretag. Om bolaget redovisar en förlust redovisas statens andel av förlusten som en kostnad. Den totala kapitalandelen i dotter- och intresseföretag består till viss del av en anteciperad utdelning som de statliga bolagen kommer att utbetala nästkommande år och till viss del av upparbetade vinstmedel och satsat kapital som inte är likvida. En utdelning från ett dotter- eller intresseföretag innebär att deras fria egna kapital minskar och således även statens kapitalandel. Den utdelning som erhålls från statliga bolag redovisas inte som intäkt i resultaträkningen, om bolaget är värderat enligt kapitalandelsmetoden, eftersom det skulle innebära att den i sådana fall skulle redovisas vid två tillfällen. Aktiebolag behöver inte enligt aktiebolagslagen framlägga sin årsredovisning förrän 6 månader efter redovisningsperiodens slut. Det medför att myndigheterna i de flesta fall inte har kunnat få fram någon årsredovisning för 1996. Myndigheterna har använt den senaste tillförlitliga resultatrapporten – antingen en delårsrapport från 1996 eller årsredovisningen 1995 – vid värdering av statliga bolag Viktiga förändringar i statliga bolag under redovisningsperioden Staten har sålt ut 34,5 procent av aktieinnehavet i Nordbanken AB under redovisningsperioden. Dessutom har Nordbanken gjort en inlösen av drygt 6 % av statens aktieinnehav. Förutom Nordbanken har även Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB), Industrikredit AB och Lantbrukskredit sålts ut. Aktierna i Tipstjänst AB och Svenska Penninglotteriet AB har köps upp av Svenska Spel AB. Under redovisningsperioden har Retriva AB som bildades efter bankkrisen köpts upp av Securum AB vilkas aktier har överförts från dåvarande Bankstödsnämnden till Finansdepartementet. Dessutom har samtliga aktier i LFV Airport AB, LFV Handlings AB och Swedavia AB överlåtits till LFV Holding AB. Under redovisningsperioden har Svensk Internationell Lufttrafik AB ändrat namn till SAS Sverige AB. Konsoliderad resultaträkning för den juridiska enheten staten I resultaträkningen redovisas intäkter och kostnader som genererats under redovisningsperioden. Den huvudsakliga intäkten utgörs av skatter medan kostnaderna uppkommer i den statliga verksamheten och i de stora bidrags- och försäkringssystemen som staten hanterar, t.ex. socialförsäkringssystemet. Verksamheten finansieras i viss utsträckning med avgifter och bedrivs, med undantag för affärsverkens verksamhet, utan vinstkrav. En begränsad del av intäkterna kommer även i form av bidrag t.ex. från AP- fonderna. De resultatposter som är speciella för statens resultaträkning kommenteras nedan. Intäkter av avgifter och andra ersättningar Intäkter av avgifter utgör ersättning för de kostnader som staten via myndigheterna har haft för att tillhandahålla vissa typer av varor och tjänster. Andra former av ersättningar kan utgöras av t.ex. intäkter som uppkommit i samband med försäljning av anläggningstillgångar. Intäkter av bidrag Staten erhåller även intäkter från organisationer utanför den juridiska enheten staten vilka inte är relaterade till utförda prestationer. Det kan vara t.ex. överföring av medel från AP-fonderna till pensionssystemet för att finansiera pensionsutbetalningarna när dessa inte täcks av influtna ATP-avgifter. Transfereringar och bidrag Transfereringar utgörs av medel som staten via myndigheterna förmedlar från statsbudgeten till olika mottagare. Transfereringar och bidrag kännetecknas av att staten, eller myndigheterna, inte erhåller någon motprestation. Detta gäller för t.ex. barnbidrag och pensioner. I vissa fall kan dock transfereringarna vara förknippade med villkor. Detta gäller t.ex. utbildningsbidrag där kravet är att mottagaren genomför någon form av utbildning. Det bör kommenteras att transfereringar redovisas kassamässigt då avräkningen mot statsbudgeten sker utifrån kassamässiga grunder. Kommentarer till resultaträkningen I kommentarerna jämförs de båda 12-månaders- perioderna 1996 och 1994/95. Det finns inte något egentligt samband mellan årets resultat och effektiviteten i den verksamhet som staten bedriver. Den huvudsakliga intäkten utgörs av skatter medan kostnaderna uppkommer i den statliga verksamheten och i de stora bidrags- och försäkringssystemen som staten hanterar. Verksamheten finansieras endast i begränsad utsträckning med avgifter och bedrivs då utan krav på vinst. TABELL 5.5 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN MILJONER KRONOR NOT 1995/96 (18 MÅN) 1996 (12 MÅN) 1994/95 (12 MÅN) Intäkter Skatter m.m. 31 882 076,0 644 107,0 544 426,2 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 32 90 309,0 59 440,5 37 659,9 Intäkter av bidrag 33 55 602,2 36 278,3 37 426,5 Summa intäkter 1 027 987,2 739 825,8 619 512,6 Transfereringar och bidrag 34 792 280,4 534 738,7 532 559,7 Intäkter efter avdrag för transfereringar och bidrag 235 706,8 205 087,1 86 952,9 Kostnader för statens egen verksamhet Kostnader för personal 35 115 164,5 80 398,5 71 451,6 Kostnader för lokaler 36 16 296,8 10 793,0 Övriga driftkostnader 37 86 837,7 59 776,2 81 842,9 Avskrivningar 38 13 793,8 9 681,5 16 179,0 Summa kostnader för statens egna verksamhet 232 092,8 160 649,2 169 473,5 Resultat före finansiella poster 3 614,0 44 437,9 -82 520,6 Finansiella intäkter och kostnader Resultat av andelar i dotter- och intresseföretag 39 8 373,8 8 373,8 Finansiella intäkter 40 193 545,0 105 459,9 71 526,8 Finansiella kostnader 41 290 342,4 203 391,7 178 548,2 Summa -88 423,6 -89 558,0 -106 821,4 Årets underskott -84 809,6 -45 120,1 -189 342,0 Resultaträkningen för 1995/96 visar ett underskott på 85 miljarder kronor. Underskottet 1996 var 45 miljarder kronor. Jämfört med 1994/95 är detta en minskning med 144 miljarder kronor. Resultatförbättringen förklaras främst av ökade skatteintäkter och avgifter. De finansiella intäkterna har också ökat. Det har även de finansiella kostnaderna men inte i samma omfattning. De totala intäkterna 1995/96 uppgick till 1 230 miljarder kronor. Därav utgjorde skatterna inklusive arbetsgivaravgifter den dominerande posten med 882 miljarder kronor, varav 340 miljarder kronor avser arbetsgivaravgifter, 197 miljarder kronor inkomstskatt och 217 miljarder kronor mervärdesskatt. Skatteintäkterna 1996 uppgick till 644 miljarder kronor vilket är en ökning med 100 miljarder kronor jämfört med 1994/95. Ökningen hänförs främst till mervärdesskatten. Ändrade regler fr.o.m. 1995 bland annat på grund av EU-anpassningen (import-momsen), vissa konjunkturförändringar, tidigareläggningen av inbetalningstidpunkten och ändrade regler (moms på dagstidningar) har haft betydelse i sammanhanget. Effekten av ändrade tidpunkter för redovisning och betalning av mervärdesskatt fr.o.m. 1996 är att betrakta som en engångseffekt. Denna engångseffekt beräknas till 13 miljarder kronor. Efter mervärdesskatten står arbetsgivaravgifterna och inkomstskatterna för den största intäktsökningen. Av arbetsgivaravgifterna 1995/96 avsåg 15 miljarder kronor avgifter avsatta till premiereserven. Under budgetåret har dessutom nya energi- och miljöskatter tillkommit. Budgetåret 1995/96 uppgick intäkter av avgifter och andra ersättningar till 90 miljarder kronor. Motsvarande intäkter 1996 var 59 miljarder kronor, en ökning med 22 miljarder kronor jämfört med 1994/95. Ökningen avser främst Finansdepartementets intäkter vid försäljningen av Nordbanksaktier och Jordbruksverkets ökade intäkter av EU-medel främst avseende arealbidrag och trädesersättning. Även Arbetsmarknadsverket hade ökade intäkter. Dessa omfattar finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna för finansiering av utbetalda arbetslöshetsersättningar och utjämningsbidrag samt bidrag från EG:s socialfond. Intäkter av bidrag avser till största delen de medel från AP-fondens avkastning som måste tillskjutas när ATP-avgifterna inte räcker till för utbetalning av allmän tilläggspension. Kostnaderna för transfereringar och bidrag uppgick till 792 miljarder kronor 1995/96. De största enskilda transfereringarna avser ålderspensioner inklusive ATP och skatteutjämningsbidrag till kommuner. Transfereringarna 1996 uppgick till 535 miljarder kronor, en ökning med 2 miljarder kronor jämfört med 1994/95. Statliga tjänstepensioner ingick i transfereringar i årsredovisning för 1994/95 men har i föreliggande årsredovisning omklassificerats till personalkostnader. Bland transfereringarna förekommer både minskningar och ökningar mellan åren. De största ökningarna avser kostnaden för skatteutjämningsbidragen som ökat med 31 miljarder kronor, och Sveriges avgift till EU som ökat med 11 miljarder kronor. Kostnaden för skatteutjämningsbidraget motsvaras på inkomstsidan av den kommunala utjämningsavgiften som redovisas under uppbördsinkomster. Ålderspensioner inkl ATP ökade med knappt 5 miljarder kronor. Bidragen avseende invandring, barnbidrag och bidragsförskott samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade alla med 5 miljarder kronor vardera. Bidraget till föräldraförsäkringen minskade med 4 miljarder kronor. Kostnaderna för statens egen verksamhet avser personal, lokaler, övrig drift samt avskrivningar och uppgår till 232 miljarder kronor 1995/96. Verksamhetens kostnader totalt minskade med 9 miljarder kronor från 1994/95 till 1996. I kostnader för personal ingår de statliga tjänstepensionerna som har omklassificerats från transfereringar. Omklassificeringen har i föreliggande årsredovisning även gjorts för 1994/95 i syfte att underlätta jämförelse. Personalkostnaderna ökade med 9 miljarder kronor. Ökningar har skett vid många myndigheter och är störst inom polisväsendet och Banverket. Antalet anställda inom den juridiska enheten staten i september 1996 var 256 700 personer. Omräknat till heltidspersoner var antalet 230 300, en minskning med 3 800 eller knappt 2 % från 1995. Övriga driftkostnader inkl lokalkostnader minskade med 11 miljarder kronor. Främst har Vägverkets och Banverkets driftkostnader minskat. I driftkostnader ingår Försvarsmaktens krigsmateriel med 18 miljarder kronor 1996, en ökning med 2 miljarder kronor. Avskrivningarna minskade med drygt 6 miljarder kronor mellan 1994/95 och 1996 på grund av att Banverket fr.o.m. 1996 redovisar samtliga investeringar i järnvägsanläggningar som tillgång i balansräkningen och därmed gör planenliga avskrivningar i stället för direktavskrivningar. De finansiella intäkterna hänförbara till statsskulden ökade mellan 1994/95 och 1996 med 45 miljarder kronor. Det var framförallt ränteintäkter avseende upplåning i SEK som ökade. Ökningen av såväl ränteintäkterna som räntekostnaderna förklaras av förändrad emissionsteknik på penning- och obligationsmarknaden. De finansiella kostnaderna hänförbara till statsskulden ökade med 25 miljarder kronor mellan 1994/95 och 1996. Därav ökade räntekostnaderna avseende upplåning i SEK med 37 miljarder kronor. Den utestående volymen lån ökade under perioden. Trots sjunkande emissionsräntor under 1996 ökade räntekostnaderna beroende på den stora stocken lån som tidigare emitterats med hög kupongränta. Däremot realiserades valutavinster 1996 till skillnad mot realiserade valutaförluster 1994/95. De övriga finansiella intäkterna har minskat eftersom utdelning av statens aktier inte redovisas 1995/96. En ny post har tillkommit, Resultat från andelar i dotterföretag. Finansieringsanalys för den juridiska enheten staten Finansieringsanalysen ska visa statens in- och utbetalningar fördelade på drift, investeringar, finansiella aktiviteter och upplåning. Av analysen ska framgå hur drift- och investeringsverksamheten har finansierats samt hur statens likvida ställning har förändrats under redovisningsperioden. Syftet med en finansieringsanalys är således att ge en bild av hur statens totala verksamhet har finansierats. Ett annat syfte är att visa betalningsströmmarna i staten. Uppgifterna för finansieringsanalysen har hämtats från den konsoliderade resultat- och balansräkningen. Information om investeringar har hämtats från myndigheternas finansieringsanalyser. För affärsverken, Banverket och Vägverket har information hämtats i särskild ordning. Inom staten används den s.k. indirekta metoden för att sammanställa finansieringsanalysen. Detta innebär att man utgår ifrån intäkter och kostnader som presenteras i resultaträkningen. Intäkterna och kostnaderna omvandlas till betalningsströmmar genom att man korrigerar för förändringar i berörda fordringar och skulder. TABELL 5.6 FINANSIERINGSANALYS FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN MILJONER KRONOR NOT 1995/96 (18 MÅN) 1996 (12 MÅN) Statens verksamhet Intäkter av skatter 882 076,0 664 107,0 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 90 309,0 59 440,5 Intäkter av bidrag 55 602,2 36 278,3 Summa intäkter 1 027 987,2 759 825,8 Transfereringar och bidrag -792 280,4 -150 967,7 Kostnader för statens förvaltning -218 299,0 -534 738,7 Summa kostnader exklusive avskrivningar -1 010 579,4 -685 706,4 Justeringar till betalningar 41 52 565,8 29 628,9 Saldo statens verksamhet 69 973,6 103 748,3 Investeringar Finansiella investeringar -3 966,4 -3 213,5 Materiella investeringar -38 355,1 -24 358,6 Immateriella investeringar -259,2 -372,0 Summa investeringar -42 580,7 -27 944,1 Finansiella aktiviteter Finansiellt netto för statens upplåning justerade för valutakursförändringar -163 666,8 -105 934,8 Övriga finansiella intäkter/kostnader justerade förutdelningar och resultat- andelar 25 385,9 14 907,7 Justeringar till betalningar 42 17 640,8 -6 953,3 Summa finansiella aktiviteter -120 640,1 -97 980,5 Totalt -93 247,2 -22 176,3 Statens upplåning Förändring av statsskulden 39 085,3 19 760,0 Uppskrivning av valutaskulden -532,9 Nedskrivning av valutaskulden 49 930,4 Förändring av skuldbytesavtal 4 231,5 2 949,2 Saldo statens upplåning 93 247,2 22 176,31 1. I lånebehovet ingår affärsverkens lån som upptagits på marknaden. Kommentarer till finansieringsanalysen Av första avsnittet i finansieringsanalysen för redovisningsperioden 1995/96 framgår att statens verksamhet, exklusive årets avskrivningar, redovisar ett överskott på 17,4 miljarder kronor. Försäljning och inlösen av Nordbanksaktier har medfört att kassaflödet från statens verksamhet har förbättrats med nästan 13 miljarder kronor. Därutöver har Nordbanken AB utbetalat utdelningar till staten. Dessa redovisas nedan. Om kassaflödet från statens verksamhet justeras med förändringen av omsättningstillgångar, finansiella anläggningstillgångar och skulder mellan 1995/96 och 1994/95 kan kassaflödet till den statliga verksamheten utläsas. Kassaflödet för 1995/96 uppgår till 70 miljarder kronor. I justeringar i statens verksamhet ingår en positiv engångseffekt på 26,7 miljarder kronor från statens försäljning av långfristiga fordringar till Venantius AB. Inleveransen har delvis finansierats av att Venantius AB har tagit upp lån i Riksgäldskontoret. Nettoeffekt vid årets slut är 21 miljarder kronor. Kassaflödet har även påverkats av att kärnavfallsfonden har flyttats från Riksbanken till Riksgäldskontoret och därigenom minskat upplåningsbehovet. Ingående värdet av kärnavfallsfonden i balansräkningen var 15,7 miljarder kronor. Från finansieringsanalysen för kalenderåret 1996 kan man utläsa att saldot från statens verksamhet har förbättrats under senare delen av redovisningsperioden. Det beror dels på ökade intäkter från skatter m.m., dels på att ovanstående positiva engångseffekter till stor del påverkat kassaflödet under kalenderåret 1996. Mer information om statens verksamhet finns i notförteckning och analyser till resultaträkningen. Statens totala investeringar under 1995/96 uppgår till 42,6 miljarder kronor, utav dessa är de finansiella investeringarna 4 miljarder kronor. Under redovisningsperioden har staten gjort nyemissioner i bl a Statliga Akademiska Hus AB och Venantius AB på 2 respektive 0,6 miljarder kronor. De materiella investeringarna uppgår till 38,3 miljarder kronor under redovisningsperioden 1995/96. De största investeringarna redovisas av Banverket och Vägverket, 13,5 respektive 11 miljarder kronor. Nettobetalningar från finansiella aktiviteter uppgår till -120,6 miljarder kronor. Från resultaträkningen har finansiella poster som inte påverkar betalningar eliminierats, t.ex. resultatandelar i dotter- och intresseföretag (8,3 miljarder kronor) och orealiserade valutavinster (50 miljarder kronor). Finansiella poster som inte utgör intäkter/kostnader, t.ex. utdelningar, men som påverkar betalningar har tillkommit. Utdelningar från statliga bolag uppgår till 11,7 miljarder kronor under redovisningsperioden, varav 3 miljarder kronor är utdelningar från Nordbanken AB. Räntebetalningar på statsskulden uppgår netto till 163,6 miljarder kronor. Det innebär att nettot av räntebetalningar under redovisningsperioden är 70 miljarder kronor större än statens upplåningsbehov. För att finansiera det negativa kassaflödet till statens verksamhet och investeringar, samt räntan på statsskulden, krävs upplåning av Riksgäldskontoret. Nettoupplåningen påverkas av statsskuldens förändring under redovisningsperioden, som uppgår till 39,1 miljarder kronor. Därutöver har det skett nedskrivning av valutaskulden, som inte medför några betalningar, med nästan 50 miljarder kronor under redovisningsperioden. Nedskrivningen har eliminerats mot orealiserade valutavinster under finansiella aktiviteter. Skuldbytesavtal ingår inte i statsskulden och förändringen mellan ingående och utgående värde i balansräkningen redovisas under upplåningsavsnittet. Finansieringsanalysen för kalenderåret 1996 redovisar de kassamässiga flöden som har skett under året. Det finns inget krav på att myndigheterna skall upprätta en notförteckning i delårsrapporten per den 31 december 1995. Det innebär att det inte har varit möjligt att säkerhetsställa vilken post i balansräkningen som justeringar i statens verksamhet hänför sig till. Därför redovisas ingen not till denna post. Från finansieringsanalyserna för redovisningsperioden 1995/96 och kalenderåret 1996 kan man utläsa att en stor del av statens upplåningsbehov hänför sig till andra halvåret 1995. Av statens totala upplåningsbehov på 93 miljarder kronor under redovisningsperioden 1995/96 är 70 miljarder kronor hänförbara till andra halvåret 1995. Noter till balansräkning (1-29) Not 1. KASSA, BANK M.M. MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Exportkreditnämnden 1 327,2 1 018,5 Riksskatteverket 489,0 535,6 Göteborgs universitet 201,2 102,6 Riksförsäkringsverket 184,0 144,0 Kärnavfallsfondens styrelse 0,0 15 671,9 Övriga myndigheter 1 245,2 1 735,9 Affärsverk Luftfartsverket 97,5 5,4 Sjöfartsverket 2,3 1,9 Statens järnvägar 1 037,2 2 678,7 Svenska Kraftnät 639,8 441,9 Summa 5 223,4 22 336,4 Kärnavfallsfondens styrelse har under 1995/96 flyttat fonderade medel från Riksbanken till Riksgäldskontoret vilket gjort att statens upplåningsbehov minskat i motsvarande mån. Statens järnvägar har använt likvida medel för förtidsinlösen av långfristiga skulder Not 2. VÄRDEPAPPER OCH ANDELAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Finansdepartementet 11 306,3 0,0 Riksförsäkringsverket 3 758,0 5 536,0 Insättningsgarantinämnden 0,0 12 900,0 Övriga myndigheter 568,1 1 001,2 Affärsverk Svenska Kraftnät 299,2 143,5 Summa 15 931,4 19 580,7 Finansdepartementets aktieinnehav 1995/96 avser 59 % ägarandel i Nordbanken AB som övertagits från Insättningsgarantinämnden (fd Bankstödsnämnden) samt 34 % i Stadshypotek AB som överförts från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Aktierna är upptagna till ett värde motsvarande anskaffningsvärdet. Under 1996 genomförde Nordbanken AB en inlösning av egna aktier vilken minskade statens ägarandel från 65,5 % till 59 %. Aktierna i Stadshypotek AB har under januari 1997 sålts till Handelsbanken AB. Riksförsäkringsverket har ett värdepappersinnehav bestående i huvudsak av hypoteksobligationer (3 725 miljoner kronor) som hör till verkets fondförvaltning. Innehavet av statsobligationer (2 530 miljoner kronor) har eliminerats mot statsskulden. Insättningsgarantinämndens aktieinnehav 1994/ 95 avser 100% ägarandel i Nordbanken. Under hösten 1995 såldes 34,5% av statens aktieinnehav i Nordbanken ut till allmänheten. Resterande aktier överfördes i juli 1996 till Finansdepartementet. Not 3. KUNDFORDRINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Banverket 501,1 565,2 Vägverket 199,8 197,2 Statens lantmäteriverk 123,3 128,9 Försvarsmakten 157,4 99,4 Övriga myndigheter 1 317,3 1 333,4 Affärsverk Luftfartsverket 428,2 406,7 Sjöfartsverket 58,5 38,8 Statens järnvägar 724,3 824,9 Svenska kraftnät 499,6 285,2 Summa 4 009,5 3 879,7 Not 4 ÖVRIGA FORDRINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Riksgäldskontoret 6 449,0 1 247,3 Riksskatteverket 5 030,2 5 100,1 Jordbruksverket 4 480,7 1 586,5 Tullverket 2 245,4 1 607,2 Vägverket 684,4 231,6 Banverket 433,5 283,3 Riksförsäkringsverket 321,0 566,0 Boverket 0,3 1 410,3 Övriga myndigheter 1 214,4 2 535,0 Affärsverk Luftfartsverket 118,2 72,7 Sjöfartsverket 18,6 33,5 Statens järnvägar 902,3 235,6 Svenska kraftnät 0,5 0,2 Summa 21 898,5 14 909,3 Riksgäldskontorets fordran avser i huvudsak kortfristiga lånefordringar på Venantius AB (2 332,1 miljoner kronor), Vasakronan AB (2 000,0 miljoner kronor) och Vasakronan Krim AB (1 441,9 miljoner kronor). Av Riksskatteverkets fordran avser 4 745,4 miljoner kronor skatter under indrivning som beräknas inflyta. Av det totala beloppet på drygt 29 000 miljoner kronor som är föremål för aktiva indrivningsåtgärder beräknar Riksskatteverket att ca 15 % kommer att inbetalas. Jordbruksverket har fordringar på EU för gjorda utbetalningar av bidrag på totalt 4 393,3 miljoner kronor. Av Tullverkets fordran avser 2 243,8 miljoner kronor uppbördsfordringar. Boverkets minskning av övriga fordringar beror på att transaktionerna mellan Boverket och SBAB gällande låneförvaltning har upphört i och med överlåtelsen av den statliga lånestocken till SBAB och Venantius AB Not 5. PÅGÅENDE ARBETEN MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Försvarets materielverk 1 507,2 590,1 Statens lantmäteriverk 102,9 107,6 Banverket 79,3 40,0 Försvarsmakten 61,6 109,5 Göteborgs universitet 38,0 25,7 Karolinska institutet 36,0 54,0 Övriga mydnigheter 157,8 134,0 Affärsverk Sjöfartsverket 18,0 0,0 Statens järvnägar 16,0 0,0 Summa 2 016,8 1 060,9 Not 6. VARULAGER OCH FÖRRÅD MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Försvarets materielverk 7 069,4 6 918,2 Myndigheten för avveckling av statens oljelager 525,1 1 247,2 Banverket 411,4 476,3 Försvarsmakten 273,5 258,2 Övriga mydigheter 666,7 720,0 Affärsverk Luftfartsverket 25,7 28,5 Sjöfartsverket 26,3 22,4 Statens järvnägar 170,7 174,0 Svenska kraftnät 21,7 21,5 Summa 9 190,5 9 866,3 Försvarets materielverks lager består huvudsakligen av reservmateriel och drivmedel. Försvarsmakten invärderade sitt varulager som främst består av ammunition under 1994/95, men har under 1995/96 inte tagit med det i sin redovisningen efter dispens från Försvarsdepartementet. För jämförbarhetens skull så har motsvarande justering gjorts för 1994/95, en minskning med 35 589,5 miljoner kronor. De lager som återstår är lokala lager av förnödenheter som används i fredsdriften. Myndigheten för avveckling av statens oljelager har som huvuduppgift att sälja ut de statliga civila beredskapslagren av oljeprodukter och avveckla de tömda oljelagringsanläggningarna senast vid utgången av år 1999. Banverkets varulager består i huvudsak av material för underhåll och reparation av anläggningar. Not 7. FÖRSKOTT TILL LEVERANTÖRER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Försvarets materielverk 15 690,4 15 176,2 Övriga myndigheter 59,9 77,0 Summa 15 750,3 15 253,2 Av Försvarets materielverks post avser 10 015 miljoner kronor förskott till IG JAS/Saab-koncernen och 2 992 miljoner kronor förskott till Celsius-koncernen. Not 8. Periodavgränsningsposter på tillgångssidan avser tillförda fordringsposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till redovisningsperioden. Posterna är av typen förutbetalda kostnader och upplupna intäkter. PERIODAVGRÄNSNINGSPOSTER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Riksgäldskontoret 41 457,7 33 799,9 Riksförsäkringsverket 1 363,0 486,0 Försvarets materielverk 1 361,3 110,2 Kärnavfallfondens styrelse 809,0 1 196,9 Övriga myndigheter 3 701,4 5 435,4 Affärsverk Luftfartsverket 72,7 149,4 Statens järnvägar 250,1 293,7 Sjöfartsverket 21,3 52,2 Svenska kraftnät 289,7 23,0 Summa 49 326,2 41 526,7 Riksgäldskontorets post avser i huvudsak upplupna ränteintäkter med 13 182,7 miljoner kronor samt förutbetalda underkurser för upplåning med 28 265,4 miljoner kronor. Not 9. AKTIER OCH ANDELAR I INTRESSE- OCH DOTERBOLAG MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Närings- departementet 56 409,3 21 792,2 Finansdepartementet 33 317,2 14 010,8 Kommunikations- departementet 27 099,4 11 889,1 Arbetsmarknads- departementet 2 260,4 1 471,6 Socialdepartementet 2 090,2 55,4 Riksbankens grundfond 1 000,0 1 000,0 Utrikesdepartementet 778,2 100,0 Kulturdepartementet 642,1 300,2 Insättningsgarantinämn den 0,0 4 800,0 Övriga myndigheter 832,2 1 226,1 Affärsverk Luftfartsverket 50,0 39,2 Statens järnvägar 740,8 215,8 Svenska kraftnät 58,7 3,9 Summa 125 278,5 56 904,3 Aktier och andelar i dotter- och intresseföretag är fr.o.m. 1995/96 värderade enligt kapitalandelsmetoden. Metoden innebär att statens andel av bolagens ackumulerade vinster har invärderats i myndigheternas redovisning. I Bilaga 1 redovisas det bokförda värdet, justerat värde för 94/95 och eventuella utdelningar för respektive statligt bolag. Departementen redovisar merparten av statens aktieinnehav i statliga bolag från och med redovisningsperioden 1994/95. Tidigare redovisades dessa aktier av Kammarkollegiet. Riksbanken ingår i det bokförda värdet med den så kallade grundfonden på 1 000,0 miljoner kronor. Insättningsgarantinämndens (f d Bankstödsnämnden) post 1994/95 bestod av aktier i Securum (3 300,0 miljoner kronor) och Retriva (1 500,0 miljoner kronor). Under 1995/96 har aktierna i Retriva sålts till Securum. Securumaktierna överfördes sedan till Finansdepartementet. Statens järnvägars aktier i dotterbolaget AB Swedcarrier har med hänsyn till substansvärde och avkastningsförmåga skrivits upp från 191 miljoner kronor till 716 miljoner kronor. Not 10. OBLIGATIONER OCH ANDRA VÄRDEPAPPER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Karolinska Institutet 851,3 754,5 Allmänna arvsfonden 821,3 660,2 Lunds universitet 741,6 608,7 Finansdepartementet 593,4 0,0 Riksförsäkringsverket 196,0 195,0 Umeå universitet 110,9 78,6 Göteborgs universitet 94,8 124,5 Övriga myndigheter 346,0 383,7 Summa 3 755,3 2 805,2 Finansdepartementets post består av Sveriges ägarandel i Världsbanken IBRD som överfördes från Riksbanken 1995-12-14. Not 11. ANDRA LÅNGFRISTIGA FORDRINGAR MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Centrala studiestöds- nämnden 96 075,2 83 719,9 Riksgäldskontoret 11 079,5 23 969,7 Kammarkollegiet 3 590,7 2 829,8 Närings- och teknikutvecklingsverket 585,1 859,3 Banverket 457,6 254,0 Boverket 44,3 36 779,0 Försvarsmakten 6,0 2 014,8 Insättningsgarantinämn den 0,0 2 522,6 Övriga myndigheter 1 015,6 1 644,1 Affärsverk Luftfartsverket 18,0 0,0 Statens järnvägar 979,4 889,9 Summa 113 851,4 155 483,1 Centrala studiestödsnämndens (CSN) post avser studielån beviljade t.o.m. 1988 34 910,7 miljoner kronor, studielån beviljade fr.o.m. 1989 59 022,3 miljoner kronor och hemutrustningslån till flyktingar 1 525,2 miljoner kronor. Lånefordringar hos CSN är upptagna till det belopp varmed de utbetalats, uppskrivits och konverterats, minskat med inbetalningar och avskrivningar pga av dödsfall m.m. Ingen värdering av osäkra fordringar har gjorts. Boverket har minskat sina andra långfristiga fordringar genom ett avtal mellan svenska staten, SBAB och Venatius AB med giltighet från 1 juli 1995 där de anslagsfinansierade lånen överfördes till SBAB och Venantius AB. Riksgäldskontorets post innehåller lånefordringar på statliga bolag på tillsammans 5 873,5 miljoner kronor och övertagna statslån till Vattenfall AB 5 205,9 miljoner kronor. Minskningen beror främst på att lån till Vasakronan AB, Vattenfall AB och Akademiska Hus AB på totalt 15 134,3 miljoner kronor återbetalats. Kammarkollegiet redovisar f.d. lönegarantifondens fordran på företagen (1 986,1 miljoner kronor) och näringslån (1 101,9 miljoner kronor). Insättningsgarantinämndens konvertibellån till Föreningsbanken har lösts. Försvarsmakten har i enlighet med regeringsbeslut under året avvecklat det så kallade ”JAS-lånet” till industrin som 1994/95 uppgick till 1 700 miljoner kronor. Exportkreditnämnden har regeringens dispens från att invärdera osäkra fordringar i form av regressfordringar för infriade garantier. Not 12. BEREDSKAPSLAGER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Statens räddningsverk 1 080,2 1 937,0 Socialstyrelsen 956,0 958,0 Överstyrelsen för civil beredskap 637,2 812,7 Jordbruksverket 317,2 852,6 Övriga myndigheter 14,7 4,5 Summa 3 005,3 4 564,8 Beredskapslager är värderade till anskaffningsvärde och i vissa fall till återanskaffningsvärde. Not 13. PÅGÅENDE NYANLÄGGNINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Banverket 14 113,2 0,0 Fortifikationsverket 1 267,1 752,3 Statens fastighetsverk 541,7 854,2 Övriga myndigheter 373,7 311,9 Affärsverk Luftfartsverket 798,9 668,4 Sjöfartsverket 62,3 115,4 Statens järnvägar 195,0 624,4 Svenska kraftnät 89,3 140,3 Summa 17 441,2 3 466,9 Banverket redovisar fr.o.m. verksamhetsåret 1996 samtliga investeringar i järnvägsanläggningar som tillgång i balansräkningen. Se även not 19. Not 14. TEKNISKA ANLÄGGNINGAR, MASKINER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Vägverket 703,0 752,4 Banverket 601,9 549,2 Försvarsmakten 188,5 122,3 Försvarets materielverk 145,3 221,3 Övriga myndigheter 647,8 563,8 Affärsverk Luftfartsverket 2 621,8 2 315,4 Sjöfartsverket 98,3 85,8 Svenska Kraftnät 6 701,0 6 543,8 Summa 11 707,6 11 154,0 Svenska Kraftnäts post avser driftsanläggningar för de svenska storkraftsnäten (stamnätet, norrbottennätet och utlandsförbindelser) samt tele- och infosystem. Not 15. ÖVRIGA ANLÄGGNINGAR, TRANSPORTMEDEL, INVENTARIER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Rikspolisstyrelsen 818,4 754,9 Försvarsmakten 666,5 542,8 Riksförsäkringsverket 520,0 451,0 Lunds universitet 501,8 463,6 Riksskatteverket 500,3 367,1 Kustbevakningen 483,5 435,1 Övriga myndigheter 5 710,6 5 047,7 Affärsverk Sjöfartsverket 602,7 607,5 Statens järnvägar 8 440,1 3 864,2 Summa 18 243,9 12 533,9 Anläggningstillgångarna är värderade till anskaffningskostnad med avdrag för ackumulerade avskrivningar enligt plan. Avskrivningar baseras på tillgångarnas uppskattade ekonomiska livslängd. Normalt är avskrivningstiden 3-7 år för datorer, 5-10 år för maskiner, transportmedel och inventarier och 10-50 år för skepp och flyg. Statens järnvägar har sålt rullande materiel och fartyg som sedan återhyrs genom leasingkontrakt. Som tillgång redovisas det ursprungliga anskaffningsvärdet efter avdrag för planenliga avskrivningar. Värdet uppgår till 4 434 miljoner kronor. Motsvarande skuld redovisas under långfristiga skulder i övrigt. Not 16. BYGGNADER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Fortifikationsverket 9 527,2 9 760,2 Statens fastighetsverk 5 528,3 9 310,7 Riksdagens förvaltningskontor 916,3 776,0 Banverket 358,5 334,0 Riksförsäkringsverket 231,0 180,0 Vägverket 193,6 301,0 Övriga myndigheter 624,0 741,8 Affärsverk Luftfartsverket 2 155,8 2 228,2 Sjöfartsverket 301,9 235,9 Statens järnvägar 2 580,3 2 570,5 Svenska kraftnät 210,5 234,6 Summa 22 627,4 26 672,9 Statens fastighetsverk har fram till den 1 oktober 1996 förvaltat ett antal universitetsfastigheter i avvaktan på överlämnande till Finansdepartementet för vidareförsäljning till Statliga Akademiska Hus AB. Av värdet 1994/95 avsåg 4 249,3 miljoner kronor byggnadsvärdet för dessa fastigheter. Not 17. MARK OCH ANNAN FAST EGENDOM MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Statens fastighetsverk 5 079,3 5 033,6 Fortifikationsverket 1 892,4 1 850,0 Naturvårdsverket 1 100,3 879,9 Övriga myndigheter 162,5 942,4 Affärsverk Luftfartsverket 13,4 12,5 Sjöfartsverket 6,3 5,2 Statens järnvägar 2 194,4 2 155,5 Svenska kraftnät 228,2 271,0 Summa 10 676,8 11 150,1 Statens fastighetsverk har överlämnat mark till Finansdepartementet för vidareförsäljning till Statliga Akademiska Hus AB. Av värdet 1994/95 avsåg 897,0 miljoner kronor den överlämnade marken. Naturvårdsverket redovisar främst nationalparker och naturreservat. Det bokförda värdet är upptaget till anskaffningsvärde. Not 18. STATLIGA VÄGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Vägverket 62 399,5 53 731,8 Summa 62 399,5 53 731,8 Vägverket har från och med redovisningsperioden 1994 aktiverat investeringar i statliga vägar och broar. Väginvesteringar åren 1955-1994 har invärderats retroaktivt. Avskrivningstiden för väginvesteringar är 40 år. Omräkning har skett med ledning av Vägverkets vägkostnadsindex som är en sammanvägning av konsumentprisindex, entreprenadindex och producentindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar. Not 19. JÄRNVÄGSANLÄGGNINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Banverket 36 017,7 7 314,0 Summa 36 017,7 7 314,0 Banverket har för 1995/96 invärderat järnvägsbanorna utöver tidigare redovisade tele, el och SL-anläggningar. De investeringar som gjorts i det statliga järnvägsnätet och som finansierats med statliga anslag har i Banverkets redovisning tidigare direktavskrivits. De beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nuvärde enligt konsumentprisindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar. Avskrivningstiden är 40 år. Not 20. IMMATERIELLA TILLGÅNGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Riksförsäkringsverket 165,0 0,0 Totalförsvarets pliktverk 70,7 0,0 Statens invandrarverk 22,3 32,9 Statens fastighetsverk 17,0 17,4 Fortifikationsverket 16,3 20,4 Övriga myndigheter 38,4 28,9 Affärsverk Statens järnvägar 23,5 218,3 Summa 353,2 317,9 Not 21. LEVERANTÖRSSKULDER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Försvaters materielverk 2 022,4 1 943,5 Vägverket 1 739,6 1 867,5 Banverket 1 188,0 1 458,8 Försvarsmakten 901,4 980,6 Riksförsäkringsverket 473,0 339,0 Arbetsmarknadsverket 406,7 804,2 Övriga myndigheter 3 280,5 4 311,2 Affärsverk Luftfartsverket 340,7 196,0 Sjöfartsverket 82,5 75,4 Statens järnvägar 1 008,2 733,5 Svenska kraftnät 345,3 78,0 Summa 11 788,3 12 787,7 Not 22. DEPOSITIONER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Länsstyrelsen i Stockholm 278,3 255,1 Tullverket 66,0 110,9 Allmänna advokatbyråerna 60,7 75,4 Övriga mydnigheter 137,8 158,2 Affärsverk Statens järnvägar 0,1 0,0 Summa 542,9 599,6 Not 23. ÖVRIGA SKULDER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Riksförsäkringsverket 3 986,0 4 470,0 Riksgäldskontoret 3 300,8 6 514,2 Arbetsmarknadsverket 1 796,2 1 300,6 Statens löne och pensionsverk 1 005,1 920,8 Exportkreditnämnden 821,9 713,0 Riksskatteverket 703,5 856,5 Vägverket 641,6 308,8 Övriga myndigheter 3 863,9 5 983,4 Affärsverk Luftfartsverket 201,7 268,8 Sjöfartsverket 20,0 17,0 Statens järnvägar 2 038,7 1 673,0 Statens kraftnät 20,6 30,3 Summa 18 400,0 23 056,4 Riksförsäkringsverkets, Arbetsmarknadsverkets och Statens löne- och pensionsverks poster avser innehållen men ej förfallen skatt på pensioner med flera skattepliktiga ersättningar. Av Riksgäldskontorets post avser 858,3 miljoner kronor skulder till banker, 1 928,6 miljoner kronor förfallna obligationer, vinster och räntor. Riksskatteverket har gjort en omklassificering av kronofogdemyndigheternas klientmedel, skattemyndigheternas skuldsaneringsmedel och returmedel till balansposten Depositioner under långfristiga skulder. Det justerade värdet för övriga skulder 1994/95 har lagts in för att få jämförbarhet. Not 24. FÖRSKOTT FRÅN KUNDER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Karolinska institutet 692,0 435,2 Uppsala universitet 518,1 461,9 Fortifikationsverket 467,7 201,5 Kungliga tekniska högskolan 404,2 291,3 Göteborgs universitet 279,0 213,6 Övriga myndigheter 955,3 873,3 Affärsverk Sjöfartsverket 13,6 0,0 Statens järnvägar 0,0 2,3 Summa 3 298,4 2 479,1 Karolinska institutet redovisar skulder avseende icke upparbetade kostnader för både bidragsfinansierad och uppdragsfinansierad verksamhet där ersättningen erläggs i förskott. Not 25. Periodavgränsningsposter på skuldsidan avser tillförda skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till redovisningsperioden. Posterna är av typen upplupna kostnader och förutbetalda intäkter. PERIODAVGRÄNSNINGSPOSTER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Riksgäldskontoret 98 232,2 72 913,6 Riksförsäkringsverket 4 083,0 2 941,0 Försvarets materielverk 3 186,5 403,1 Rikspolisstyrelsen 1 876,2 724,7 Vägverket 991,9 2 104,0 Försvarsmakten 872,0 1 067,8 Övriga myndigheter 6 643,6 7 343,6 Affärsverk Luftfartsverket 403,4 480,0 Sjöfartsverket 178,8 208,7 Statens järnvägar 1 719,2 1 705,7 Svenska kraftnät 488,4 184,9 Summa 118 675,2 90 077,1 Not 26. DEPOSITIONER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Riksskatteverket 423,6 519,0 Länsstyrelsen i Jämtland 44,2 34,6 Länsstyrelsen i Malmöhus 15,5 0,0 Övriga myndigheter 8,8 12,7 Summa 492,1 566,3 Riksskatteverket har gjort en omklassificering mellan Övriga Skulder och Depositioner. Se not 23. Not 27. ANDRA LÅNGFRISTIGA SKULDER MILJONER KRONOR BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 1994/95 Riksgäldskontoret 7 926,8 3 075,2 Vägverket 3 377,8 1 972,0 Styrelsen för internationell utveckling 2 870,7 2 902,3 Insättningsgarantinämn den 0,0 2 500,0 Övriga myndigheter 1 612,8 1 721,5 Affärsverk Luftfartsverket 1 881,4 1 432,9 Sjöfartsverket 582,4 545,3 Statens järnvägar 8 016,6 2 217,0 Svenska kraftnät 43,1 38,2 Summa 26 311,6 16 404,4 Riksgäldskontoret redovisar skuldbytesavtal, netto, på 7 306,7 miljoner kronor. Skuldbytesavtalen upptas till den valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Vägverkets post består i huvudsak av en skuld till det egna dotterbolaget Stockholmsleder AB avseende finansiering av delar inom den s.k. Dennisöverenskommelsen på 2 636,7 miljoner kronor. Styrelsen för internationell utveckling redovisar U- landskrediter som tidigare fanns hos BITS. Insättningsgarantinämndens långfristiga skuld till Föreningsbanken har lösts. Statens järnvägar redovisar betalningsåtagandet för samtliga finansiella leasingkontrakt, på 5 466 miljoner kronor, som andra långfristiga skulder. Not 28. LÅN I SVERIGE MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Statsobligationslån 709 907,9 605 089,9 Statsskuldväxlar 179 878,2 212 043,5 Premieobligationslån 58 707,8 62 701,6 Riksgäldskonto 11 928,6 11 586,1 Allemanssparkonto 43 986,6 49 931,1 Dagslån 4 901,0 959,0 Summa 1 009 310,2 942 311,2 Statsskuldväxlarna och de reala statsobligationslånen redovisas till vid emissionstillfället inbetalt diskonterat belopp. Riksförsäkringsverkets innehav av statsobligationer (2 530,0 miljoner kronor) som hör till verkets fondförvaltning och Riksgäldskontorets innehav av uppköpta egna obligationer (1 392,4 miljoner kronor) har eliminerats mot statsskulden, varför Riksgäldskontorets redovisning av lån i Sverige avviker mot Årsredovisning för statens redovisning. LÅN UTOMLANDS MILJONER KRONOR 1995/96 BOKFÖRTVÄRDE 1994/95 Utestående obligationslån 398 399,2 426 312,9 Summa 398 399,2 426 312,9 Lån i utländsk valuta upptas i balansräkningen till den valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Lånens anskaffningsvärde uppgick till 422 978,5 miljoner kronor. Den orealiserade valutavinsten uppgick till 24 579,2 miljoner kronor. Not 29. ANSVARSFÖRBINDELSER MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Insättningsgaranti 407 400,0 386 000,0 Kreditgarantier 246 452,0 175 860,0 Statliga tjänstepensioner 84 425,0 76 280,0 Premiereserv 19 571,0 3 906,0 Summa 757 848,0 642 046,0 Insättningsgarantisystemet trädde i kraft den 1 januari 1996 och syftet är att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i bank. Som medlem i EU är Sverige skyldigt att ha ett system för garanti för insättningar. Det svenska garantisystemet omfattar insättningar upp till 250 000 kronor per insättare och institut. De institut som omfattas av garantin skall också svara för finansieringen. För 1996 var det sammanlagda avgiftsbeloppet 0,25 procent av de totala insättningarna per den sista december 1995 som uppgick till 386 miljarder kronor. De 116 institut som betalade avgifter betalade sammanlagt cirka 966 miljoner kronor. Statliga tjänstepensioner avser statens pensionsåtaganden för kompletterande tjänstepension till anställda, pensionärer och övriga före detta anställda. Statens löne- och pensionsverk (SPV) har beräknat beloppet med utgångspunkt från de beräkningar som redovisas i slutrapportbilagan till SPV:s slutrapport om statens tjänstepensionsåtagande (SPÅ). Utöver den av SPV beräknade pensionsskulden som förts upp i balansräkningens tilläggskolumn har staten åtaganden enligt överenskommelse per den 30 november 1990, mellan staten genom Civildepartementet, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet, om bidrag till kostnader för pensions- och andra trygghetsförmåner för lärare, skolledare och syofunktionärer. Riksdagen fattade i juni 1994 beslut om riktlinjer för ett reformerat pensionssystem. Beslutet överensstämmer i allt väsentligt med regeringens proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet och pensionsgruppens betänkande SOU 1994:20. I proposition 1994/95:41 föreslår regeringen att 11 % av inbetalda tilläggspensionsavgifter fr.o.m. år 1995 ska placeras på konto hos Riksgäldskontoret för finansiering av framtida pensioner. Därefter har riksdagen i lag (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter, beslutat att de medel som skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret skall finansiera framtida pensioner. De medel som per den 31 december 1996 finns placerade på kontot uppgår till 19 571 miljoner kronor. Motsvarande kapital redovisas av Riksförsäkringsverket som ”premiereserv” och ingår i statens nettoförmögenhet i avvaktan på en slutlig utformning av det nya pensionssystemet. Not 30. SKATTER M.M. MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Skatteför- valtningen 820 265,6 600 827,9 431 972,2 Tullverket 57 323,8 37 146,5 86 896,0 Riksförsäkrings- verket 15 473,0 10 285,0 5 534,0 Kammarkollegiet 12 267,4 10 208,2 10 351,2 Vägverket 7 729,3 6 840,1 4 014,1 LMV/Central nämnden för fastighetsdata 3 768,8 2 488,3 3 343,3 Övriga myndigheter 0,0 0,0 2 315,4 Eliminerat statens arbetsgivaravg. och särskild löneskatt m.m. -34 752,0 -23 689,0 Summa 882 076,0 644 107,0 544 426,2 Skatteförvaltningens uppbörd avser i huvudsak skatter och arbetsgivaravgifter. Av beloppet utgör 197 144 (159 371/139 544) miljoner kronor inkomstsskatt, 339 507 (231 295/186 842) miljoner kronor arbetsgivaravgifter och 160 226 (118 271/35 535) miljoner kronor mervärdesskatt. Inom parentes anges 1996 respektiva 1994/95 års siffror. Skatteförvaltningens uppbördsintäkter har ökat med ca 394 miljarder kronor mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96. Även frånsett att redovisningsperioden 1995/96 omfattar 18 månader mot 12 månader för redovisningsperioden 1994/95 är det en markant ökning. Större delen av ökningen är hänförlig till mervärdeskatten. Ändrade regler fr.o.m. den 1 januari 1995 bl.a. på grund av anpassningen till EU (importmomsen), vissa konjunkturförändringar, tidigareläggningen av inbetalningstidpunkten och ändrade regler (moms på dagstidningar) har haft betydelse i sammanhanget. Effekten av ändrade tidpunkter för redovisning och betalning av mervärdesskatt fr.o.m. 1996 är att betrakta som en engångseffekt. Denna engångseffekt beräknas till 12 900 miljoner kronor. Efter mervärdesskatt står arbetsgivaravgifterna och inkomstskatterna för den största intäktsökningen. Under redovisningsperioden har dessutom nya energi- och miljöskatter tillkommit. Av arbetsgivaravgifterna har 15 196 miljoner kronor 1995/96 avsatts till premiereserven (se not 29). Tullverkets uppbörd avser främst mervärdesskatt 51 313 (33 397/79 746) miljoner kronor och tullavgifter 5 144 (3 179/4 876) miljoner kronor. Riksförsäkringsverkets uppbörd avser i huvudsak lönekostnadspålägg och särskilda löneskatter. Kammarkollegiets intäkt består i huvudsak av Riksbankens inlevererade överskott på 8 100 miljoner kronor och tipsmedel/lotterimedel på 2 037 miljoner kronor. Vägverkets uppbörd består i huvudsak av fordonsskatt. Elimineringar av statens arbetsgivaravgifter har gjorts med 25 212 (17 82) miljoner kronor. Särskild löneskatt har eliminerats med 2 945 (2 238) miljoner kronor, löneskatt på pensioner med 2 447 (1 868) miljoner kronor och avtalslkp m.m. med 4 148 (2 101) miljoner kronor. För 1994/95 gjordes motsvarande elimineringar i ett tidigare led, på Riksförsäkringsverket. Posten övriga myndigheter har försvunnit eftersom en strikt definition av skatteuppbörd har använts. Not 31. INTÄKTER AV AVGIFTER OCH ANDRA ERSÄTTNINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Statens jordbruksverk 11 998,4 7 006,3 3 008,4 Finans departementet 5 661,0 5 617,1 1,1 Vägverket 4 412,4 1 906,4 2 938,2 Banverket 3 477,4 2 408,1 1 492,2 Insättnings- garantinämnden 3 269,1 974,9 68,3 AMS 2 890,4 2 224,5 139,4 Exportkredit- nämnden 2 577,6 1 925,9 1 390,7 Riksförsäkrings verket 2 570,5 1 417,7 333,8 Kärnavfalls- fondensstyrelse 2 130,0 1 458,0 1 390,3 Riksgäldskontoret 1 824,4 686,5 374,9 Riksskatteverket 1 564,5 1 112,1 251,6 Lantmäteriverket 1 171,8 835,1 802,8 Försvarsmakten 1 158,8 403,1 105,7 Statens institutions-styrelse 1 078,6 718,5 706,6 Myndigheten för avveckling av statens oljelager 977,4 683,0 555,7 Övriga myndigheter 14 805,7 10 189,7 7 376,5 Affärsverk Luftfartsverket 5 335,6 3 620,7 3 380,8 Sjöfartsverket 1 787,4 1 297,0 813,8 Statens järnvägar 18 188,7 12 676,6 10 585,8 Svenska kraftnät 3 429,3 2 279,3 1 943,3 Summa 90 309,0 59 440,5 37 659,9 Statens jordbruksverks intäkter avser främst erhållna EU-medel, varav de största är arealbidrag och trädes- ersättning. Av Finansdepartementets intäkter avser 5 272 miljoner kronor försäljning av Nordbanken. Resten av intäkterna avser främst inlevererat överskott vid Statliga Akademiska Hus AB. Vägverkets intäkter består av ersättning för externt utförda tjänster och försäljning av material samt avgifter, bland annat förarprovsavgifter. Banverkets intäkter består av banavgifter och entreprenadintäkter. Insättningsgarantinämndens intäkter avser realisationsvinst vid försäljning av Nordbanken och garantiavgifter. Arbetsmarknadsverkets intäkter avser finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna för finansiering av utbetalda arbetslöshetsersättningar och ut- jämningsbidrag samt betalningar från EG:s socialfond. Exportkreditnämndens intäkter avser återvunna skadebelopp. Intäkterna 1994/95 har omklassificierats för att få jämförbarhet med 1995/96. Riksförsäkringsverkets intäkter avser främst ersättningar från allmänna pensionsfonden och återbetalda underhållsbidrag och pensionstillägg till pensionärer. Kärnavfallsfondens styrelse tar in avgifter som betalas av reaktorinnehavarna i förhållande till levererad energi. Riksgäldskontorets intäkter avser överskott från åtgärder för att stärka det finansiella systemet och av garantiverksamheten. Riksskatteverket redovisar offentligrättsliga avgifter vid Kronofogdemyndigheterna. Lantmäteriverkets avgiftsfinansierade verksamhet består bland annat av fastighetsvärdering och -taxering. Försvarsmakten har intäkter bl.a. för försäljning av uniformer och lunch till anställda. Statens institutionsstyrelses intäkt består i huvudsak av vårdavgifter. Myndigheten för avveckling av statens oljelagers intäkt utgörs av influtna medel från försäljning av lager. Resterande avgiftsintäkter fördelar sig på ett stort antal myndigheter. Luftfartsverkets medel avser trafikintäkter och kommersiella intäkter. Sjöfartsverkets intäkter avser fyr- och farledsvaruavgifter samt lotsintäkter. Av Statens järnvägars intäkter avser 13 522 (9 304/10486) miljoner kronor fakturerad försäljning. Dessutom redovisar SJ engångsintäkter på 1 463 miljoner kronor för bl.a. realisationsvinster avseende operationell leasing. Svenska Kraftnäts intäkter består i huvudsak av transiteringsintäkter. Not 32. INTÄKTER AV BIDRAG MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Medel från AP- fonden m.fl. 50 725,0 33 053,0 31 306,0 Bidrag till univeristet och högskolor 3 538,5 2 150,3 2 197,3 Jordbruksavgifter 0 0 2 929,2 Övriga mydigheter 1 338,7 1 075,0 994,4 Summa 55 602,2 36 278,3 37 426,5 Allmän tilläggspension, ATP, finansieras i första hand med influtna ATP-avgifter. Räcker inte ATP-avgifterna till för utbetalning av allmän tilläggspension täcks underskottet med medel från AP-fondens avkastning. Redovisningsperioden 1995/96 blev detta underskott 49 438 (32 881/28 158) miljoner kronor, jämför not 6 till tabell Sammanställning av den statliga sektorn. Not 33. TRANSFERERINGAR OCH BIDRAG MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Socialförsäkring: Ålderspensioner inkl. ATP 240 357,7 161 172,0 156 407,0 Förtidspensioner och sjukbidrag 61 823,5 41 218,8 41 338,3 Barnbidrag och bidragsförskott m.m. 44 459,3 28 676,5 33 681,7 Föräldraför- säkring.m.m. 25 534,8 15 705,7 19 767,1 Sjukpenning och rehabilitering 26 537,0 17 188,0 19 709,0 Sjukvård m.m. 25 966,0 17 235,0 18 551,0 Arbetsskade- ersättning m.m. 10 020,5 6 377,0 7 284,7 Summa 434 698,8 287 573,0 296 738,8 Arbetsmarknad: Arbetslöshets- ersättning inkl. kontantarbetsmar kndasstöd (KAS) 58 640,3 39 190,6 41 679,4 Arbetsmarknads- politiska åtgärder 40 976,4 27 448,3 32 474,2 Bidrag till Samhall AB 6 774,6 4 516,4 4 900,3 Bidrag från Arbetslivsfonden 4 345,2 Lönegarantier 1 860,8 1 350,9 451,3 Summa 108 252,1 72 506,2 83 850,4 Bistånd och invandring: Bidrag via SIDA m.fl. 10 264,3 7 298,4 7 603,2 Bidrag inom UD:s område 6 712,2 3 731,2 4 547,8 Invandring,främst ers. till kommuner 5 674,8 3 138,4 8 215,0 Summa 22 651,3 14 168,0 20 366,0 MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Övrigt: Skatteutjämnings bidrag till kommuner och landsting 101 571,3 77 777,8 46 416,8 Räntebidrag m.m 46 866,9 30 714,9 33 758,2 Studiestöd 13 676,9 9 367,6 10 345,3 Sveriges avgift till EU: 25 574,0 18 456,0 7 347,9 därav bidrag till invest.banken (2 549) (1 681) (974) Stöd till jord- bruket m.m. 12 452,7 7 215,9 5 912,8 Bidrag inom Socialstyrelsens område 2 733,4 1 603,0 3 059,5 Bidrag till folk- bildningen 3 710,5 2 467,8 2 374,0 Bidrag till närings livet m.m. via NUTEK, RFV 4 284,3 3 171,9 2 270,9 Bidrag inom skol- väsendet 2 624,2 1 864,2 2 007,7 Bidrag till investeringar i infrastruktur via Vägverket 1 785,5 1 413,1 1 726,8 Övriga transfereringar och bidrag 9 398,5 6 439,3 16 384,6 Summa 226 678,2 160 491,5 131 604,5 Total summa 792 280,4 534 738,7 532 559,7 Not 34. KOSTNAD FÖR PERSONAL MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Försvarsmakten 16 299,2 11 447,2 12 024,6 Polisväsendet 13 648,9 9 582,7 8 178,1 Riksförsäkrings- verket inkl. för- säkringskassorna 6 405,0 4 410,0 4 080,3 Skatteförvalt- ningen 6 342,7 4 354,5 4 065,2 Arbetsmarknads- verket 5 124,5 3 495,2 3 408,5 Vägverket 4 400,0 2 924,2 3 230,7 Banverket 3 815,1 2 578,8 1 577,4 Kriminalvårds- verket 3 507,5 2 416,0 2 285,9 Lunds universitet 3 271,1 2 277,1 2 109,5 Domstolsverket 2 912,6 1 978,8 2 043,7 Uppsala universitet 2 450,9 1 705,0 1 636,8 Göteborgs universitet 2 194,6 1 503,1 1 360,0 Stockholms universitet 1 826,6 1 258,5 1 123,9 Försvarets materielverk 1 784,3 1 228,2 1 161,2 Övriga myndigheter 51 224,2 35 680,2 23 697,0 Affärsverk Statens järnvägar 7 031,8 4 723,7 4 341,8 Luftfartsverket 2 171,2 1 507,2 1 502,0 Sjöfartsverket 921,4 623,1 556,0 Svenska kraftnät 111,0 75,7 69,9 Summa 135 462,6 93 769,2 78 452,5 Statens tjänste- pensioner m.m. +14 453,9 +10 318,2 8 245,1 Elimineringar av arbetsgivaravg., lönekskatt m.m. -34 752,0 -23 689,0 -15 246,0 Summa 115 164,5 80 398,5 71 451,6 Myndigheternas arbetsgivaravgifter som betalats in till Riksskatteverket är en statsintern transaktion och således inte en kostnad för staten. Motsvarande eliminering har gjorts hos Riksskatteverket. Ökningen inom polisväsendet förklaras av att en miljard kronor har avsatts till framtida pensionskostnader. Ökningen vid Banverket förklaras främst av ändrade redovisningsprinciper. Antalet anställda inom den juridiska enheten staten i september 1996 var 256 700 personer, vilket var en minskning på 2,5 % jämfört med året innan. Omräknat till heltidspersoner var antalet 230 300 personer, en minskning med 1,7 % jämfört med året innan. I underbilaga 3 redovisas uppgifter om antalet sysselsatta inom den juridiska enheten staten under 1996 även fördelat per departement. Not 35. KOSTNADER FÖR LOKALER MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Försvarsmakten 2 908,6 1 965,3 2 050,4 Polisväsendet 1 718,6 1 168,3 1 072,9 Skatteförvalt- ningen 1 188,9 788,0 832,2 Riksförsäkrings- verkets inkl. för- säkringskassorna 974,0 652,0 651,0 Kriminalvårds- verket 837,7 563,4 480,4 Arbetsmarknads- verket 808,2 539,4 558,9 Domstolsvverket 709,8 480,8 481,2 Göteborgs universitet 662,2 452,3 383,5 Lunds universitet 661,7 446,2 422,0 Utrikes- departementet 611,5 379,6 393,9 Uppsala universitet 587,3 394,1 378,1 Regeringskansliets förvaltningskontor 567,3 387,7 348,3 Kungliga tekniska högskolan 509,8 340,5 329,5 Stockholms universitet 508,3 344,6 310,5 Övriga myndigheter 7 625,9 5 001,5 Affärsver Luftfartsverket 61,0 40,0 43,0 Sjöfartsverket 36,0 27,3 25,0 Statens järnvägar 119,2 75,5 Svenska kraftnät 18,6 14,7 21,0 Eliminering inom stat- liga lokalkostn -4 817,7 -3 268,2 Summa 16 296,8 10 793,0 * * I myndigheternas årsredovisningar för 1994/95 särredovisades inte lokalkostnaderna vilket medför att någon total för det året inte kan redovisas här. Not 36. ÖVRIGA DRIFTSKOSTNADER MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Försvarsmakten 38 449,1 26 927,3 27 296,6 Försvarets materielverk 26 574,9 18 610,9 13 813,5 Vägverket 3 879,6 4 157,3 10 934,0 Polisväsendet 1 870,2 1 163,5 1 152,2 Domstolsverket 1 794,9 1 247,7 1 128,4 Socialstyrelsen 1 654,0 1 063,6 700,0 Statens fastig- hetsverk 1 597,5 1 162,5 1 423,1 Riksgäldskontoret 1 584,7 819,4 708,6 Skatteför- valtningen 1 512,2 990,1 1 214,3 Karolinska institutet 1 442,8 870,8 721,5 Kriminalvårds- verket 1 406,3 951,3 1 001,3 Göteborgs universitet 1 400,5 829,4 857,6 Lunds universitet 1 390,1 835,8 456,6 Riksförsäkrings verket inkl försäkringskassor na 1 266,0 915,0 1 654,7 Uppsala universitet 1 189,6 749,7 777,9 Banverket 1 178,9 834,8 2 464,7 Arbetsmarknads- verket 1 063,1 689,5 739,0 Övriga myndigheter 18 664,4 16 150,9 34 688,5 Affärsverk Statens järnvägar 9 931,7 7 533,8 5 618,0 Svenska kraftnät 1 627,8 999,3 629,3 Luftfartsverket 1 436,0 1 041,6 973,6 Sjöfartsverket 826,7 649,5 344,2 Summa 121 741,0 85 036,4 109 297,6 Eliminieringar -34 903,4 -25 260,2 -27 454,7 Summa 86 837,7 59 776,2 81 842,9 Krigsmateriel som anskaffats under året redovisas bland driftkostnader av Försvarsmakten. Anskaffningen uppgår till 24 272 (17 879/15 524) miljoner kronor. Försvarets materielverks kostnader består i huvudsak av kostnader för varor och materiel, 22 396 (15 549/13 904) miljoner kronor. Största delen av driftkostnader avser förvaltningskostnader för samtliga myndigheter. Elimineringarna utgörs av kostnaden för köp av varor och tjänster inom staten. Motsvarande eliminering av intäkt av avgifter och andra ersättningar görs mot respektive myndighet eftersom intäkterna särredovisas i myndighetens redovisning. Not 37. AVSKRIVNINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Vägverket 3 259,2 2 231,2 2 682,7 Banverket 1 703,2 1 403,5 8 483,3 Fortifikationsverket 861,9 593,3 531,8 Polisväsendet 619,9 448,2 298,7 Övriga myndigheter 4 886,0 3 402,7 2 803,0 Affärsverk Luftfartsverket 731,8 463,6 388,7 Sjöfartsverket 116,2 78,8 76,7 Statens järnvägar 1 036,1 646,2 559,7 Svenska kraftnät 579,5 414,8 354,4 Summa 13 793,8 9 681,5 16 179,0 Banverket redovisar från och med verksamhetsåret 1996 samtliga investeringar i järnvägsanläggningar som tillgång i balansräkningen. De årliga avskrivningarna som görs på järnvägsanläggningarna belastar årets resultat. Not 38. RESULTAT FRÅN ANDELAR I DOTTERFÖRETAG OCH INTRESSEFÖRETAG MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Närings departementet 6 139,6 6 139,6 Kommunikations- departementet 3 056,5 3 056,5 Social- departementet 437,0 437,0 Arbetsmarknads- departementet 126,1 126,1 Finans departementet -1 474,5 -1 474,5 Övriga myndigheter 89,0 89,0 Summa 8 373,8 8 373,8 Finansdepartementets resultatandel i Venantius AB är - 3 077 miljoner kronor. Resultatandelar redovisas för en tolvmånadersperiod till skillnad mot övriga poster i resultaträkningen. Not 39 FINANSIELLA INTÄKTER AVSEENDE STATSSKULDEN MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Ränteintäkter avseende upplåning i utländsk valuta 44 164,0 31 137,7 24 861,2 Ränteint. avseende upplåning i SEK 71 055,7 54 800,6 20 356,7 Överkurs vid emission (netto) 3 847,8 2 350,5 5 210,0 Orealiserade valutavinster 49 930,4 532,9 0 Realiserade valutavinster 4 659,6 6 051,0 0 Intäktsförda preskr. obligationer m.m. 94,0 64,4 50,2 Summa 173 751,5 94 937,1 50 478,1 ÖVRIGA FINANSIELLA INTÄKTER MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Ränteintäkter från RGK:s kreditgivning till bolag 6 115,6 3 614,1 2 439,6 Ränteintäkter avseende studielån som finansierats via upplåning i RGK 5 142,4 3 576,5 2 697,8 Insättningsgaranti- nämnden 3 304,5 1 188,3 1 196,2 Avkastning delpensionsfonden m.fl. 1 649,0 860,4 749,0 Ränta Kärnavfallsfonden 794,4 1 604,9 Ränteintäkter bostadslån 53,4 37,0 3 828,0 Arbetslivsfonden 498,4 Utdelning av statens aktier 7 019,0 Övriga finansiella intäkter 1 192,5 558,3 95,0 Affärsverk Luftfartsverket 18,8 16,8 8,9 Statens järnvägar 1 419,4 608,0 837,9 Svenska kraftnät 103,5 63,4 74,0 Summa 19 793,5 10 522,8 21 048,7 Finansiella intäkter totalt 193 545,0 105 459,9 71 526,8 Utdelning av statens aktier redovisas fr.o.m. redovisningsperioden 1995/96 inte i resultaträkningen om det statliga bolaget är värderat enligt kapitalandels- metoden. Insättargarantinämnden redovisar utdelningen av statens aktier i Nordbanken. Affärsverkens ränteintäkter från Riksgäldskontoret särredovisas nedan eftersom de är eliminerade ovan men inte tillhör sektorn staten i nationalräkenskaperna. AFFÄRSVERKENS RÄNTEINTÄKTER MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Affärsverk Sjöfartsverket 65,4 36,3 43,5 Luftfartsverket 5,1 3,9 3,9 Summa 70,5 40,2 47,4 Not 40. FINANSIELLA KOSTNADER AVSEENDE STATSSKULDEN MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Räntekostnader avs. upplåning i SEK 203 340,3 140 988,6 104 404,3 Räntekostnader avs. upplåning i utländsk valuta 77 644,6 54 730,6 49 070,5 Realiserade valutaförluster 0 0 15 599,3 Orealiserade valutaförluster 0 0 4 861,6 Realiserade kursförluster 6 503,0 5 685,6 2 358,1 Summa 287 487,9 201 404,8 176 293,8 ÖVRIGA FINANSIELLA KOSTNADER Affärsverk Luftfartsverket 192,5 148,7 15,7 Sjöfartsverket 23,0 15,1 49,2 Statens järnvägar 1 019,1 563,7 171,6 Svenska kraftnät 0 0 4,3 Övriga finansiella kostnader 1 619,9 1 259,4 2 013,6 Summa 2 854,5 1 986,9 2 254,4 Finansiella kostnader totalt 290 342,4 203 391,7 178 548,2 Affärsverkens räntekostnader till Riksgäldskontoret särredovisas nedan eftersom de är eliminerade ovan men inte tillhör sektorn staten i nationalräkenskaperna. AFFÄRSVERKENS RÄNTEKOSTNADER MILJONER KRONOR 1995/96 1996 1994/95 Affärsverk Sjöfartsverket 574,8 379,5 417,9 Svenska kraftnät 388,2 256,9 280,8 Luftfartsverket 252,3 162,2 200,0 Summa 1 215,3 798,6 897,9 Not 41. JUSTERING TILL BETALNINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Förändring kassa, bank 17 113,0 1 871,1 Förändring övriga omsättningstillgångar -5 615,8 -190 Förändring kortfristiga skulder -3 278,5 -3 543,6 Förändring finansiella anläggnings- tillgångar 34 514,1 12 154,6 Förändring långfristiga skulder 9 833,0 3 126,1 Summa justeringar 52 565,8 13 418,2 Not 42. JUSTERING TILL BETALNINGAR MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Förändring övriga omsättningstillgångar hänförbara till ränta på statens upplåning -7 677,8 Förändring kortfristiga skulder hänförbar till ränta på statens upplåning 25 318,6 1 455,2 Summa justeringar 17 640,8 1 455,2 SAMMANSTÄLLNING AV DEN STATLIGA SEKTORN Denna sammanställning sker med syftet att ge en översiktlig bild av de verksamheter som staten har ett väsentligt inflytande över. Väsentligt inflytande har definierats som att staten skall ha en ägarandel på minst 20% i de aktuella organisationerna. Definitionen överensstämmer med näringslivets definition av intresseföretag. Med denna definition bortfaller stiftelser, som är självägande. Statliga sektorn inkluderar förutom myndigheterna även statliga bolag och finansinstitut samt Riksbanken och AP-fonden. Den avgränsning som valts i sammanställningen innebär att den juridiska formen inte enbart är avgörande utan begreppet staten avgränsas så att även tillgångar och skulder hos andra juridiska enheter där staten har ett väsentligt inflytande kommer med. När det gäller de tillgångar och skulder som bara indirekt ägs av staten via annan juridisk person har statens andel beräknats med hänsyn tagen till ägar-andelen. Detta innebär att ett helägt bolags tillgångar och skulder tas med i sin helhet. Sammanställningen, som bygger på de olika organisationernas officiella årsredovisningar eller delårsrapporter, ger en uppfattning om den totala statliga förmögenheten. Den ger även möjligheter till analyser av hur till exempel bolagiseringar och privatiseringar påverkar de inbördes relationerna mellan de olika kategorierna i sammanställningen och även den totala statliga förmögenheten. Någon total eliminering har inte kunnat göras eftersom underlag för elimineringar saknas och de olika organisationernas redovisningsperioder skiljer sig åt. De elimineringar som gjorts framgår av not 7. Principer för sammanställningen Sammanställningen av den statliga sektorn, som förutom myndigheterna omfattar statliga bolag, Riksbanken och AP-fonden, bygger på uppgifter från dessa organisationers årsredovisningar eller delårsrapporter som avgivits senare. Delårsrapporter har använts främst där aktuell årsredovisning saknats. Eliminering av mellanhavanden inom och mellan de olika organisationerna har endast skett i viss utsträckning. Mellan myndigheterna har eliminering skett. Värdet på aktierna i de statliga bolagen har eliminerats mellan myndigheter och bolag. Eliminering har också skett av Riksbankens grundfond mellan Riksbanken och myndighetssektorn. Den statliga sektorns samlade ekonomiska ställning En analys av den statliga sektorns samlade ekonomiska ställning kräver kännedom om både tillgångar och skulder. På tillgångssidan har staten såväl finansiella som materiella tillgångar av betydande omfattning. Skuldsidan utgörs bland annat av den av Riksgäldskontoret förvaltade statsskulden. Enligt sammanställningen i tabell 5.7 av den statliga sektorns samlade tillgångar och skulder är tillgångarnas bokförda värde 2 134 miljarder kronor. Av dessa ingår, efter eliminering, 549 miljarder kronor i den juridiska enheten staten medan 1 585 miljarder kronor utgör statens andel i andra juridiska enheter. I relation till bruttonationalprodukten (BNP) är statens samlade tillgångar 127 procent. För redovisningsperioden 1996 var BNP 1 678,1 miljarder enligt SCB. Skuldsidan visar att den statliga sektorns samlade skulder uppgår till 2 463 miljarder kronor. Den största enskilda skuldposten utgörs av den av Riksgäldskontoret förvaltade statsskulden på 1 408 miljarder kronor (efter eliminering). I relation till BNP är bruttoskulden 147 procent och statsskulden knappt 84 procent. Eftersom skulderna är större än tillgångarna har den statliga sektorn en negativ nettoförmögenhet på -329 miljarder kronor. I relation till BNP är nettoförmögenheten -20 procent. Jämfört med året innan har den statliga sektorns bokförda förmögenhet ökat med 21 miljarder kronor. Detta beror bl.a. på ökningen av AP-fondens och Riksbankens eget kapital med 24 respektive 11 miljarder kronor. Även de statliga bolagens eget kapital har ökat med 9 miljarder kronor. Elimineringarna har däremot ökat med -22 miljarder kronor. Staten har utöver detta ansvarsförbindelser i form av statliga kreditgarantier m.m. uppgående till drygt 246 miljarder kronor. Därutöver har staten ansvarsförbindelser på 20 miljarder kronor avseende de medel som är avsatta för framtida ändamål inom premiereservsystemet. Förändringar i den statliga sektorns förmögenhet Under hösten 1995 såldes 34,5 procent av statens aktieinnehav i Nordbanken. Försäljningen gav en intäkt på 6,7 miljarder kronor. Aktieinlösen 1996 minskade statens andel till 59,4 procent. Stadshypotek AB ingår endast 1996 i sammanställningen. Statshypotekskassans innehav om 34 % av aktierna i Stadshypotek AB överfördes till staten och utbjöds till försäljning 1996. I februari 1997 blev Stadshypotek dotterbolag till Svenska Handelsbanken. Staten sålde sina 50 procent i Industrikredit AB till Nordbanken. Fr.o.m. februari är Nordbanken ensamägare till bolaget. Sedan november 1996 är Lantbrukskredit AB helägt av Landshypotek AB. Tidigare ägdes bolaget av staten och Landshypotek AB med hälften vardera. Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) genomgick under 1995 en omstrukturering. SBAB- koncernen har överlåtit myndighetsbeslutade riskengagemang för 23 miljarder kronor till Venantius och samtidigt förvärvat äldre anslagsfinansierade bostadslån av god kvalitet för 34 miljarder kronor. Venantius verksamhet inleddes 1995. Venantius övertog bostadslån till ett nominellt belopp på ca 33 miljarder kronor från staten och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB. Under 1996 har lånevolymen minskat till 29,1 miljarder kronor. Resultatet har förbättrats under 1996 men visar dock ett underskott på 1,6 miljarder kronor (3,1). Under våren 1996 köptes Retriva upp av Securum AB. Retriva och Securum bildades efter bankkrisen för att ta hand om Nordbankens problemkrediter och Gota Banks problemengagemang. Vid en jämförelse mellan budgetåren 1994/95, 1993/94 och 1992/93 i tabellen ”Sammanställning av den statliga sektorn” kan flera förändringar konstateras. Av sammanställningen framgår till exempel de förmögenhetsförskjutningar inom den totala statliga förmögenhetsmassan som bolagiseringar och dylikt inom staten inneburit. Innebörden härav är att de bolagiserade myndigheternas tillgångar och skulder i sammanställningen överförs, eventuellt efter omvärdering, från myndigheter till statliga bolag. I myndighetskolumnen kvarstår endast värdet på aktierna i bolaget. Privatiseringar, avvecklingar och dylikt av myndigheter innebär däremot att tillgångar och skulder helt försvinner ur sammanställningen. Direkta privatiseringar av myndigheter har dock uppgått till i sammanhanget närmast försumbara belopp. Det bör noteras att förändringarna i myndighetsdelen på grund av bolagiseringar, avvecklingar och omstruktureringar av myndigheter mellan budgetåren är större i verkligheten än som framgår av sammanställningen. Orsaken är att 1993/94 är det första året som i princip samtliga myndigheter har fullständig tillgångsredovisning. De största förändringarna som minskat den totala myndighetssektorns balansomslutning och nettoförmögenhet mellan 1992/93 och 1993/94, är bolagiseringen av Postverket, Televerket och Byggnadsstyrelsen. Förändringar i förmögenhetsmassan i myndighetskolumnen mellan åren 1993/94 och 1994/95 beror främst på förändringar av redovisningsprinciper genom invärderingen av vägarna och försvarets förråd av krigsmateriel. Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping har ombildats från myndighet till stiftelse och därmed utgått ur den statliga sektorn. Bolagen Statliga Akademiska hus AB, Posten AB, Telia AB och Vasakronan AB är de största tillkommande statliga bolagen mellan 1992/93 och 1993/94. Privatiseringar har å andra sidan minskat storleken på den statliga bolagssektorn. De största hel- eller delprivatiseringarna som ägt rum under perioden är: Assidomän AB, Celsius industrier AB, Pharmacia AB, SSAB, OK Petroleum AB, Atle och Bure förvaltnings AB. Förändringarna i kolumnen Statliga bolag mellan åren 1993/94 och 1994/95 beror främst på att AMU- Gruppen AB och Almi Företagspartner tillkommit. AMU-Gruppen AB har ombildats från myndighet till bolag inom den statliga sektorn. Almi Företagspartner var tidigare stiftelse och ingick inte i den statliga sektorn. Riksbankens balansomslutning minskade med 95,6 miljarder kronor mellan 1992 och 1993, främst beroende på att den särskilda inlåningen från Riksgäldskontoret upphörde från och med andra halvåret 1993. Särskild inlåning från Riksgäldskontoret avsåg den upplåning som Riksgäldskontoret gjorde under 1992 främst för att förstärka valutareserven. Genom riksdagens beslut att slopa den så kallade valutalånenormen överfördes dessa medel till Riksgäldskontorets ordinarie checkräkning. Förändringen av AP-fondens kapital består dels av avkastningen på fondens tillgångar, dels av en rad av fondförvaltningen ej påverkbara faktorer, som nettot av inbetalda ATP-avgifter och utbetalda pensioner, samt kostnader för administrationen av hela ATP-systemet. Utbetalningarna av allmän tilläggspension, ATP, kommer enligt nu gällande regler och nuvarande avgiftsnivå, att fortsätta att växa i snabbare takt än avgiftsinkomsterna, vilket leder till ökade anspråk på fonden. TABELL 5.7 SAMMANSTÄLLNING AV DEN STATLIGA SEKTORNS SAMLADE TILLGÅNGAR OCH SKULDER MILJARDER KRONOR MYNDIGHETER1 OCH FINANSINSTITUT STATLIGA BOLAG 2,3 1996 1994/95 1993/94 1992/93 1996 1995 1994 1993 1992 Tillgångar Omsättningstillgång ar 123,3 127,1 109,3 157,4 114,8 110,1 138,4 152,8 106,0 Anläggningstillgång ar 425,4 347,4 288,7 318,0 207,1 202,0 205,8 209,5 150,1 Summa tillgångar 548,7 474,5 398,0 475,4 321,9 312,1 344,2 362,3 256,1 Skulder och kapital Kortfristiga skulder 152,3 128,7 131,6 169,8 114,9 113,8 119,6 134,0 85,9 Långfristiga skulder 1434,5 1385,7 1190,1 997,5 95,1 94,9 126,2 140,5 97,7 Summa skulder 1586,8 1514,4 1321,7 1167,3 210,0 208,7 245,8 274,5 183,6 Nettoförmögenhet/ -1038,1 -1039,9 -923,7 -691,9 111,9 103,3 98,4 87,8 72,5 kapital S:a skulder och kapital 548,7 474,5 398,0 475,4 321,9 312,0 344,2 362,3 256,1 MILJARDER KRONOR STATLIGA BANKER 2,4 RIKSBANKEN 2 1965 1995 1994 1993 1992 1996 1995 1994 1993 1992 Tillgångar Omsättningstillgång ar Anläggningstillgång ar Summa tillgångar 576,1 504,3 560,4 619,0 610,7 212,6 257,3 269,1 275,0 370,6 Skulder och kapital Kortfristiga skulder Långfristiga skulder Summa skulder 538,2 466,3 527,1 593,1 569,7 125,3 180,7 204,6 191,6 306,6 Nettoförmögenhet/ 37,9 38,0 33,3 25,9 41,0 87,3 76,6 64,5 83,4 64,0 kapital S:a skulder och kapital 576,1 504,3 560,4 619,0 610,7 212,6 257,3 269,1 275,0 370,6 MILJARDER KRONOR AP-FONDEN 2,5,6 ELIMINERING 7 1965 1995 1994 1993 1992 1996 1995 1994 1993 1992 Tillgångar Omsättningstillgång ar Anläggningstillgång ar Summa tillgångar 599,7 575,2 544,0 547,9 509,4 -125,3 -103,3 -65,7 -58,4 -41,6 Skulder och kapital Kortfristiga skulder Långfristiga skulder Summa skulder 2,3 1,5 2,6 13,7 2,1 Nettoförmögenhet/ 597,4 573,7 541,4 534,2 507,3 -125,3 -103,3 -65,7 -58,4 -41,6 kapital S:a skulder och kapital 599,7 575,2 544,0 547,9 509,4 -125,3 -103,3 -65,7 -58,4 -41,6 MILJARDER KRONOR TOTALT BOKFÖRDA VÄRDEN 1996 1995 1994 1993 1992 Tillgångar Omsättningstillgångar Anläggningstillgångar Summa tillgångar 2133,7 2094,3 2126,5 2143,8 2180,6 Skulder och kapital Kortfristiga skulder Långfristiga skulder Summa skulder 2462,6 2444,0 2494,5 2394,6 2229,3 Nettoförmögenhet/ -328,9 -349,8 -368,0 -250,8 -48,7 kapital S:a skulder och kapital 2133,7 2094,2 2126,5 2143,8 2180,6 Noter till tabell 1. Not 1. Myndigheter Underbilaga 2 redovisar de myndigheter som ingår i sammanställningen avseende redovisningsperioden 1995/96. Not 2. Statliga banker och finansinstitut, Riksbanken och AP-fonden De statliga bankerna och finansinstituten, Riksbanken och AP-fonden redovisas på summanivå på grund av verksamheternas speciella karaktär. Underliggande redovisningar medger inte en uppdelning på omsättnings- respektive anläggningstillgångar samt kort- respektive långfristiga skulder. Not 3. Statliga bolag Med statliga bolag avses de bolag som ingår i regeringens skrivelse 1996/97:20 till riksdagen med redogörelse för företagande med statligt ägande per den 31 december 1996 och där statens ägande uppgår till minst 20 %. Uppgifter ur föregående års regeringsskrivelser har använts som underlag för 1992- 1995 års värden. Underbilaga 1 redovisar de statliga bolag som ingår i sammanställningen. Not 4. Statliga banker och finansinstitut Statliga banker och finansinstitut omfattar under 1996 Nordbanken, Securum AB, Stadshypotek, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), AB Svensk Exportkredit och Venantius AB. År 1995 ingår Nordbanken, Retriva, Securum, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och AB Svensk Exportkredit och Venantius AB. År 1994 ingår Nordbanken, Retriva, Securum och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). År 1993 Nordbanken inklusive (Gota), Retriva, Securum och SBAB och 1992 ingår Gota, Nordbanken, Securum och SBAB. Not 5. AP-fonderna TUSENTALS KRONOR BOKSLUT 96 TILLGÅNGAR SKULDER KAPITAL 1-3 Fonden 557 513 1 851 555 662 4:e Fonden 25 355 10 25 345 5:e Fonden 5 972 2 5 970 6:e Fonden 10 816 403 10 413 Totalt 599 656 2 266 597 390 Not 6. Pensionsskulden I ett betänkande från Pensionsarbetsgruppen (SOU 1994:20) presenteras det nuvarande allmänna pensionssystemet. Nuvaranande folkpensions- och ATP- system är i princip uppbyggt som ett så kallat fördelningssystem. Detta innebär att ett års löpande pensionsutbetalningar skall finansieras med de löpande pensionsavgifter som under samma år inbetalas till pensionssystemen av den förvärvsarbetande generationen. Enligt dagens regler tas emellertid dessutom såväl skattemedel som andra inkomster i anspråk för att täcka pensionsutgifterna. Sådana inkomster härrör bland annat från AP-fonden. Ett syfte med AP-fonden var att den skulle utgöra en buffert mot tillfälliga variationer i avgiftsbetalningarna och/eller pensionerna mellan olika år. Gjorda utfästelser inom ATP-systemet motsvarar en aktuariemässigt beräknad pensionsskuld på omkring 4 000 miljarder kronor. (prop 1994/95:150 bil 1 s. 82). Underskottet i ATP-systemet var 33 miljarder kronor för 1996. Not 7. Eliminering Statens aktier i statliga bolag med ett bokfört värde av 125,3 (103,3) miljarder kronor redovisas i myndigheternas redovisning främst av departementen och Bankstödsnämnden. Då sammanställningen av den statliga sektorn även omfattar statliga bolag, banker och finansinstitut elimineras aktierna mot bolagens kapital för att undvika dubbel redovisning. Även Riksbankens grundfond på 1,0 (1,0) miljard kronor ingår i myndigheterna och elimineras därför mot Riksbankens kapital. Affärsverkens aktier i dotterbolag eliminieras med ett bokfört värde av 849,5 miljoner. Däremot har inte AP-fondens innehav av statspapper eliminerats mot statsskulden. AP-fondens innehav av statspapper per 1996-12-31 var bokfört till 223,9 (196,6) miljarder kronor. MILJONER KRONOR 1995/96 1994/95 Näringsdepartementet 56 409,3 50 512,4 Kommunikationsdeparte mentet 27 099,4 26 285,3 Finansdepartementet 33 317,1 19 866,4 Arbetsmarknadsdeparte mentet 2 260,4 2 331,2 Socialdepartementet 2 090,2 1 938,5 Riksbankens grundfond 1 000 1 000 Utrikesdepartementet 778,2 534,2 Kulturdepartementet 642,1 565,8 Summa 123 596,7 103 033,8 Övriga myndigheter 832,5 Affärsverk Luftfartsverket 50 39,2 Statens Järnvägar 740,8 215,2 Svenska Kraftnät 58,7 3,9 Summa 849,5 258,3 Totalt 125 278,5 103 292,1 Underbilaga 1 STATLIGA BOLAG MILJONER KRONOR STATLIGA BOLAG BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 JUSTERAT VÄRDE 1994/95 ÄGAR ANDEL 1996 UTDELNIN G BÖRSVÄR DE 1996-12- 31 MYNDIGHET A-Banan projekt 50,0 50,0 100 Banverket/Luftfartsverket Almi Företagspartner AB 4 196,0 3 298,8 100 Näringsdepartementet AMU Gruppen AB 347,4 447,4 100 35,0 Arbetsmarknadsdeparteme ntet Apoteksbolaget AB 1 134,9 1 262,0 66,7 287,1 Socialdepartementet Assi Domän AB 7 094,0 6 105,3 50,25 278,7 11 240,3 Näringsdepartementet AB Bostadsgaranti 2,0 6,9 50 Inrikesdepartementet Celsius AB 576,0 1 044,3 25 7 359,0 Näringsdepartementet Enator AB 70,0 25 1 419,6 Näringsdepartementet Förvaltnings AB Stattum 4 908,0 5 298,1 100 550,0 Näringsdepartementet Grängesbergs gruvor AB 3,0 8,0 100 Näringsdepartementet AB Göta Kanalbolag 36,0 35,6 100 Näringsdepartementet Halmstad Högskolans utvecklingsaktiebolag 4,0 100 Näringsdepartementet Holding AB vid Högskolan i Luleå 4,0 100 Näringsdepartementet Holdingbolaget vid Göteborgs Universitet AB Holdingbolaget vid Umeå Universitet AB 5,0 100 Näringsdepartementet Industrikredit AB 306,2 (50) Finansdepartementet Karolinska Institutet Holding AB 5,0 100 Näringsdepartementet Kasernen Fastighets AB 57,5 22,9 100 Finansdepartementet KTH Holding AB 7,0 100 Näringsdepartementet Kungliga Dramatiska Teatern AB 32,9 0,1 100 Kulturdepartementet Kungliga Teatern AB (Operan) 0,1 32,4 100 Kulturdepartementet AB Kurortsverksamhet 21,0 32,6 100 Riksförsäkringsverket Lantbrukskredit AB 90,0 (50) Finansdepartementet LFV Holding AB 5,0 25,8 100 Luftfartsverket Luossavaara-Kiirunavaara AB 8 218,1 7 649,5 100 423,5 Näringsdepartementet MILJONER KRONOR STATLIGA BOLAG BOKFÖRT VÄRDE JUSTERAT VÄRDE 1994/95 ÄGAR ANDEL 1996 UTDELNIN G BÖRSVÄR DE 1996-12- 31 MYNDIGHET Lunds Universitet 10,0 100 Näringsdepartementet Utvecklingsaktiebolag Nordbanken 6 514,4 12 900,0 59,4(10 0) 3 056,0 22 420,4 Finansdepartementet Norrland Center AB 3,7 4,8 33 Näringsdepartementet Posten AB 3 292,0 2 831,7 100 Kommunikationsdeparteme ntet Riksbankens grundfond 1 000,0 1 000,0 100 Riksbanken Retriva AB 3 860,4 (100) Bankstödsnämnden Samhall AB 1 913,0 1 878,9 100 Arbetsmarknadsdeparteme ntet SAQ Kontroll AB 125,4 81,5 100 10,0 Näringsdepartementet SAS Sverige AB 2 462,9 2 766,5 50 962,3 Kommunikationsdeparteme ntet SBL Vaccin AB 94,8 59,9 100 Socialdepartementet Securum AB 11 213,0 11 735,0 100 Finansdepartementet SKD Företagen AB 7,9 7,6 100 Finansdepartementet SLU Holding AB 4,0 100 Näringsdepartementet SOS Alarm Sverige AB (SOSAB) 24,5 37,7 50 Kommunikationsdeparteme ntet Stadshypotek AB4 4 791,8 34 7 435,6 Finansdepartementet Statens Bostadsfinansierings- aktiebolag 3 006,9 1 707,5 100 1 477,0 Finansdepartementet Statliga Akademiska Hus AB 5 590,5 3 716,9 100 239,1 Finansdepartementet Stockholms Universitet Holding AB 5,0 100 Näringsdepartementet AB Svensk Bilprovning 256,0 259,3 52 6,4 Kommunikationsdeparteme ntet AB Svensk Exportkredit 2 349,0 1 694,1 50 248,5 Näringsdepartementet Svensk fastighetsvärdering AB 12,2 100 Inrikesdepartementet Svenska Lagerhus AB 60,5 53,1 100 7,5 Finansdepartementet Svenska Penningspel AB 0,3 100 10,0 Finansdepartementet Svenska Rymdaktiebolaget 140,2 140,9 100 Näringsdepartementet Svenska Skogsplantor AB 107,3 99,4 100 Näringsdepartementet Svenska Statens Språkresor AB 7,5 18,1 100 Utbildningsdepartementet Svensk-Danska Broförbindelsen AB 14,8 15,2 100 Vägverket / Banverket Svenskhemmet Voksenåsen A/S 6,1 7,1 100 Kulturdepartementet Sveriges Geologiska AB, SGAB 36,8 38,2 100 Näringsdepartementet Sveriges Provnings- och forsknings- institut AB, SP 168,6 143,1 100 Näringsdepartementet Sveriges Rese- och Turistråd 5,0 50 Näringsdepartementet AB Swedcarrier 1 340,3 1 708,5 100 Statens Järnvägar Swedesurvey AB 18,3 12,7 100 Inrikesdepartementet Swedfund International AB 778,2 534,2 100 Utrikesdepartementet Systembolaget AB 860,4 906,6 100 39,3 Socialdepartementet Telia AB 21 064,0 20 408,9 100 1 000,0 Kommunikationsdeparteme ntet Teracom Svensk Rundradio AB 603,1 538,0 100 Kulturdepartementet Universitetsholding i Linköping AB 5,0 100 Näringsdepartementet MILJONER KRONOR STATLIGA BOLAG BOKFÖRT VÄRDE 1995/96 JUSTERAT VÄRDE 1994/95 ÄGAR ANDEL 1996 UTDELNIN G BÖRSVÄR DE 1996-12- 31 MYNDIGHET Uppsala Universitets Utvecklings- aktiebolag 9,0 100 Näringsdepartementet V&S Vin & Sprit AB 1 466,6 2 241,3 100 980,0 Finansdepartementet Vasakronan AB 6 550,0 7 254,5 100 322,2 Finansdepartementet Vattenfall AB 28 188,0 24 772,1 100 1 500,0 Näringsdepartementet Venantius AB 5 307,1 10 100 Finansdepartementet Vägverkets Investeringsaktiebolag 42,9 39,2 100 Vägverket Väginvest Värdepapperscentralen VPC AB 56,9 97,6 50 Finansdepartementet Zenit Shipping AB 120,3 126,9 100 Näringsdepartementet Totalt 136 417,0 129 423,3 11 432,7 Underbilaga 2 Statliga myndigheter och fonder Myndigheter Alkoholinspektionen Allmänna advokatbyråerna Allmänna reklamationsnämnden Arbetarskyddsstyrelsen Arbetsdomstolen Arbetsgivarverket Arbetslivsinstitutet Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsstyrelsen Arkitekturmuseet Arkivet för ljud och bild Banverket Barnombudsmannen Birgittaskolan Boverket Brottsförebyggande rådet Brottsoffermyndigheten Byggforskningsrådet Centrala försöksdjursnämnden Centrala studiestödsnämnden Centralnämnden för fastighetsdata Chalmers tekniska högskola, avv Civilbefälhavaren i mellersta civilområdet Civilbefälhavaren i norra civilområdet Civilbefälhavaren i södra civilområdet Danshögskolan Datainspektionen Delegationen för genomförande av vissa EU- program Delegationen för utländska investeringar i Sverige Delegationen för översättning av EGs regelverk Domstolsverket Dramatiska institutet Ekeskolan Elsäkerhetsverket Exportkreditnämnden Fastighetsmäklarnämnden Finansdepartementet Finansinspektionen Fiskeriverket Flygtekniska försöksanstalten Folkens museum / Etnografiska Fokhälsoinstitutet Forskningsrådsnämnden Fortifikationsverket Försvarets forskningsanstalt Försvarets materielverkt Försvarets personalnämnd Försvarets radioanstalt Försvarsdepartementet Försvarshögskolan Försvarsmakten Gentekniknämnden Glesbygdsverket Granskningsnämnden för radio och TV Göteborgs universitet Handelsflottans kultur- och fritidsråd Handikappombudsmannen Humanistisk- samhällsvetenskapliga forsknings- rådet Hällsboskolan Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Högskolan i Borås Höskolan i Dalarna Högskolan i Gävle-Sandviken Högskolan i Halmstad Högskolan i Jönköping Högskolan Kalmar Högskolan i Karlskrona/Ronneby Högskolan i Karlstad Högskolan i Kristianstad Högskolan i Luleå Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Högskolan i Växjö Högskolan i Örebro Högskoleverket Idrottshögskolan i Stockholm Inrikesdepartementet Inspektionen för strategiska produkter Institutet för rymdfysik Insättningsgarantinämnden Jordbruksdepartementet Justitiedepartementet Justitiekanslern Jämställdshetsombudsmannen och jämställdshets- delegationen Kammarkollegiet Karolinska institutet Kemikalieinspektionen Kommerskollegium Kommunikationsdepartementet Kommunkikationsforskningsberedningen Koncessionsnämnden för miljöskydd Konjunkturinstitutet Konkurrensverket Konstfackskolan Konstnärsnämnden Konsumentverket Kriminalvårdsstyrelsen Kristinaskolan Kulturdepartementet Kungliga biblioteket Kungliga konsthögskolan Kungliga musikhögskolan i Stockholm Kungliga tekniska högskolan Kustbevakningen Kärnavfallsfondens styrelse Lantmäteriverket Linköpings universitet Livrustkammaren, Skokloster slott, Hallwylska museet Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden Lotteriinspektionen Luftfartsverket Lunds universitet Läkemedelsverket Länsstyrelsen i Blekinge län Länsstyrelsen i Gotlands län Länsstyrelsen i Gävleborgs län Länsstyrelsen i Göteborg och bohus län Länsstyrelsen i Hallands län Länsstyrelsen i Jämtlands län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Kalmar län Länsstyrelsen i Kopparbergs län Länsstyrelsen i Kristianstads län Länsstyrelsen i Kronobergs län Länsstyrelsen i Malmöhus län Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelsen i Skaraborgs län Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Södermanlands län Länsstyrelsen i Uppsala län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Älvsborgs län Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen i Östergötlands län Lärarhögskolan i Stockholm Manillaskolan Marknadsdomstolen Medicinska forskningsrådet Militärhögskolan Miljö- och forskningsrådet Mitthögskolan Mälardalens högskola Naturhistoriska riksmuseet Naturvetenskapliga forskningsrådet Nordiska Afrikainstitutet Nämnden för offentlig upphandling Nämnden för utställning av nutida svensk konst i utlandet Nämnden för vårdartjänst Närings- och handelsdepartementet Närings- och teknikutvecklingsverket Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och nämnden mot etnisk diskriminering Operahögskolan i Stockholm Patent- och registreringsverket Patentbesvärsrätten Polarforskningssekretariatet Post- och telestyrelsen Presstödsnämnden Radio- och TV-verket Regeringskansliets förvaltningskontor Revisorsnämnden Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Riksarkivet Riksdagens förvaltningskontor Riksdagens ombudsmän Riksdagens revisorer Riksförsäkringsverket Riksgäldskontoret Rikspolisstyrelsen Riksrevisionsverket Riksskatteverket Riksåklagaren Rymdstyrelsen Rådet för arbetslivsforskning Rådet för forskning om universitet och högskolor Rådet för forsknings- och utvecklings-samarbete mellan Sverige och EU Rättsmedicinalverket Sameskolstyrelsen och sameskolor Sametinget Sjöfartsverket Skogs- och jordbrukets forskningsråd Skogsstyrelsen Smittskyddsintitutet Socialdepartementet Socialstyrelsen Socialvetenskapliga forskningsrådet Språk- och folkminnesinstitutet Sprängämnesinspektionen Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik Statens biografbyrå Statens bostadskreditnämnd Statens fastighetsverk Statens försvarshistoriska museer Statens geotekniska institut Statens haverikommission Statens institut för handikappfrågor i skolan Statens institut för kommunikationsanalys Statens institut för psykosocial miljömedicin Statens institut för regional forskning Statens institutionsstyrelse Statens invandrarverk Statens jordbruksverk Statens järnvägar Statens konstmuseer Statens konstråd Statens kulturråd Statens kärnkraftinspektion Statens livsmedelsverk Statens lokalförsörjningsverk Statens löne- och pensionsverk Statens maskinprovningar Statens musiksamlingar Statens naturvårdsverk Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor Statens Oljelager Statens psykologisk- pedagogiska bibliotek Statens räddningsverk Statens sjöhistoriska museer Statens skola för vuxna i Härnösand Statens skola för vuxna i Norrköping Statens skolverk Statens strålskyddsinstitut Statens utsädeskontroll Statens va-nämnd Statens veterinärmedicinska anstalt Statens väg- och transportforskningsinstitut Statens växtsortnämnd Statistiska centralbyrån Statskontoret Stockholms universitet Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete Styrelsen för lokalradiotillstånd Styrelsen för psykologiskt försvar Ståthållarämbetet Svenska institutet, stiftelsen Svenska kraftnät Svenskt biografiskt lexikon Sveriges geologiska undersökning Sveriges lantbruksuniversitet Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut Sveriges Riksbank Säkerhetspolisen Södertörns högskola Talboks- och punktsskriftsbiblioteket Teaterhögskolan i Stockholm Teknikvetenskapliga forskningsrådet Tomtebodaskolans resurscenter för synskadade Totalförsvarets chefsnämnd Totalförsvaret pliktverk Tullverket Turistdelegationen Umeå universitet Ungdomsstyrelsen Uppsala universitet Utbildningsdepartementet Utlänningsnämnden Utrikesdepartementet Verket för högskoleservice Vägverket Vänerskolan Åsbackaskolan Östervångsskolan Överklagandenämnden Överstyrelsen för civil beredskap FONDSTÄLLNINGAR PER 1996-12-31 MILJONER KRONOR FOND FONDENS KAPITAL 1996-12-31 REDOVISANDE MYNDIGHET Allmänna arvsfonden 764,0 Kammarkollegiet Arbetslivsfonden 83,2 Kammarkollegiet Arbetsskadefonden -15 910,7 Riksförsäkrings- verket Batterifonden 61,9 Natuvrårdsverket Bilskrotningsfonden 346,5 Vägverket Clearingfonden 12,3 Natur- och teknikutvecklings - verket Delpensionsfonden 5 320,9 Riksförsäkrings- verket Energiteknikfonden 139,0 Natur- och teknikutvecklings - verket Folkpensionsfonden 60,3 Riksförsäkrings- verket Fond för frivillig pensionsförsäkring 828,0 Riksförsäkrings- verket Insättargarantier 998,0 Insättargaranti- nämnden Jordfonden 337,2 Jordbruksverket Kärnavfallsfonden 19 993,0 Kammarkollegiet Lönegarantifonden -1 986,1 Kammarkollegiet Premiereserven 20 457,3 Riksförsäkrings- verket Skyltfonden 27,5 Vägverket . Underbilaga 3 Statsanställda 1996 Antalet anställda inom den juridiska enheten staten i september 1996 var 256 700 personer, vilket var en minskning med 2,5 procent jämfört med året innan. Omräknat till heltidspersoner är antalet 230 300 personer . ANTAL ANSTÄLLDA 1996 1995 Kvinnor 112 803 115 400 Män 143 897 147 900 Samtliga 256 700 263 300 Därav heltidstjänstgörande deltidstjänstgörande 204 000 52 700 203 600 59 700 Omräknat till heltidspersoner 230 300 234 100 Begreppet heltidspersoner beräknas med hjälp av sysselsättningsgraden. Två personer med sysselsättningsgraderna 60 respektive 40 procent har till- sammans en arbetstid motsvarande en heltidsperson. ANSTÄLLDA FÖRDELADE PER DEPARTEMENT M.M. 1996 1995 FÖRÄNDRIN G Justitiedepartementet 38 200 39 500 -1 300 Utrikesdepartementet 4 100 2 500 1 600 Försvarsdepartementet 35 600 35 800 -200 Socialdepartementet 20 300 21 000 -700 Kommunikationsdeparte mentet 35 700 36 700 -1 000 Finansdepartementet 20 300 21 200 -900 Utbildningsdepartemente t 39 900 39 100 800 Jordbruksdepartementet 5 400 7 000 -1 600 Arbetsmarknadsdeparte mentet 12 600 13 300 -700 Kulturdepartementet 2 610 4 600 -1 990 Näringsdepartementet 4 600 2 300 2 300 Inrikesdepartementet 8 400 5 800 2 600 Miljödepartementet 1 030 3 900 -2 870 Riksdagen och dess verk 1 400 1 400 0 Hov 160 160 Totalt 230 300 234 100 -3 800 Invandrarverket (2000 personer) bytte departement från arbetsmarknadsdepartementet till utrikesdepartementet. Lantmäteriverket (2700 personer) bytte från miljödepartementet till inrikesdepartementet och Skogsstyrelserna (1600 personer) från jordbruksdepartementet till näringsdepartementet. . Underbilaga 4 SPECIFIKATION AV STATSBUDGETENS INKOMSTER BUDGETÅRET 1995/96 TUSENTALS KRONOR TITEL BERÄKNAT FÖR BUDGETÅRET INKOMSTER UTGIFTER NETTOINKOM ST/NETTOUT GIFT 1000 Skatter m.m. 713 387 723 744 805 8 47 1100 Skatt på inkomst 103 066 000 112 827 1 84 1111 Fysiska personers inkomstskatt 33 733 000 559 993 367 534 867 850 25 125 517 1121 Juridiska personers inkomstskatt, netto 58 525 000 99 748 595 26 074 597 73 673 999 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 950 000 1 445 255 1131 Ofördelbara inkomstskatter 3 318 000 6 431 460 1141 Kupongskatt 9 000 2 305 903 1142 Utskriftningsskatt och ersättningsskatt 0 1143 Bevillningsavgift 0 1144 Lotteriskatt 4 640 000 3 845 050 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter 248 056 000 259 758 4 28 1211 Folkpensionsavgift 61 456 000 62 040 067 1221 Sjukförsäkringsavgift 58 560 000 60 143 653 1231 Barnomsorgsavgift 0 901 1241 Utbildningsavgift 0 85 1251 Tilläggspensionsavgift, netto 9 648 000 138 862 120 129 191 433 9 670 687 1252 Delpensionsavgift, netto 0 2 113 548 2 113 548 1253 Arbetsskadeavgift, netto 4 452 000 14 535 785 9 833 156 4 702 629 1254 Arbetsmarknadsavgift 44 211 000 48 568 576 1255 Arbetarskyddsavgift 1 754 000 1 768 805 1256 Lönegarantiavgift 2 065 000 2 400 941 1257 Sjöfolkspensionsavgift, netto 0 38 554 38 554 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 40 734 000 40 207 250 1262 Allmän pensionsavgift, netto 0 11 431 250 11 431 250 1281 Allmän löneavgift 15 481 000 15 577 286 1291 Särskild löneskatt 9 695 000 14 677 548 1300 Skatt på egendom 25 370 723 24 246 67 6 1311 Skogsvårdsavgifter 0 1312 Fastighetsskatt 14 725 723 14 928 287 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 2 853 000 3 072 072 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 72 000 71 659 TUSENTALS KRONOR TITEL BERÄKNAT FÖR BUDGETÅRET INKOMSTER UTGIFTER NETTOINKOM ST/NETTOUT GIFT 1331 Arvsskatt 1 575 000 1 716 592 1332 Gåvoskatt 195 000 413 598 1341 Stämpelskatt 5 950 000 4 044 467 1400 Skatt på varor och tjänster 315 650 000 327 007 5 07 1411 Mervärdesskatt 195 483 000 409 812 976 196 100 649 213 712 327 1421 Bensinskatt 0 3 653 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 3 460 000 2 320 190 1424 Tobaksskatt 11 874 000 10 807 055 1425 Skatt på spritdrycker 9 075 500 7 595 672 1426 Skatt på vin 4 352 300 4 741 925 1427 Skatt på maltdrycker 5 028 300 5 144 411 1428 Energiskatt 66 716 000 65 059 768 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 500 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 857 000 1 031 917 1434 Skatt på elektrisk kraft 2 230 000 1 878 843 1435 Särskild skatt mot försurning 99 000 89 171 1442 Systembolaget ABs inlevererade överskott 200 000 39 339 1452 Skatt på annonser och reklam 1 457 300 1 619 913 1454 Skatt på spel 97 000 69 886 1461 Fordonskatt 5 607 300 7 115 086 1471 Tullmedel 8 064 600 5 144 329 1472 Övriga skatter m.m. på import 3 300 2 257 1473 Jordbruks- och sockeravgifter 720 900 350 988 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 324 000 280 776 1500 Utjämningsavgift 21 245 000 20 966 05 1 1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting 21 245 000 20 966 051 2000 Inkomster av statens verksamhet 34 881 377 41 407 78 0 2100 Rörelseöverskott 9 093 036 15 007 59 4 2113 SJs inlevererade överskott 0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 243 000 146 937 2116 Affärsverket Svenska Kraftnäts inlevererade utdeln. och inlev. av motsvarighet till statl. skatt 346 000 346 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 58 800 73 222 2124 Inlev. överskott av RGKs garantiverksamhet 377 000 488 436 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet 0 3 815 868 2131 Riksbankens inlevererade överskott 5 500 000 8 100 000 2151 Tipsmedel 1 601 158 1 128 146 2152 Lotterimedel 967 078 908 985 2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning 0 338 102 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet 0 84 400 2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet 0 253 702 2300 Ränteinkomster 6 051 230 1 153 779 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 7 000 10 103 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 115 83 TUSENTALS KRONOR TITEL BERÄKNAT FÖR BUDGETÅRET INKOMSTER UTGIFTER NETTOINKOM ST/NETTOUTG IFT 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 50 55 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 6 6 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 83 345 97 334 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk 2 325 1 986 2325 Räntor på Postverkets statslån 0 2332 Räntinkomster på lån för bostadsbyggande 5 184 500 53 023 2333 Ränteink på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 125 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket 5 500 120 2341 Ränteink på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande 150 68 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 44 500 67 091 2343 Ränteink på studielån upptagna efter 1989 0 2351 Räntor på energisparlån 168 497 20 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 6 000 6 773 2371 Räntor på beredskapslagring och förråds- anläggningar 267 730 430 323 2383 Ränteink på lån för studentkårslokaler 0 226 2385 Ränteink på lån för studentkårslokaler 45 29 2386 Ränteink på lån för allmänna samlingslokaler 9 750 2389 Ränteink på lån för inventarier i vissa spec.bostäder 40 2391 Ränteink. på markförvärv för jordbrukets rationalisering 900 1 038 2392 Räntor på intressemedel 10 800 8 093 2394 Övriga ränteinkomster 199 852 408 615 2395 Räntor på särsk räkningar i Riksbanken 60 000 68 792 2400 Aktieutdelning 4 130 000 8 446 915 2411 Inkomster av statens aktier 4 130 000 8 446 915 2500 Offentligrättsliga avgifter 7 950 860 7 702 861 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 761 345 791 667 2519 Koncessionsavgift på televisionens område 416 000 281 204 2521 Avgifter till granskningsnämnden 6 927 6 927 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 15 500 16 890 2524 Bidrag för ungdomspraktik 460 000 232 963 2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor 1 821 600 1 833 806 2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor 63 800 64 343 2527 Avgift för statskontroll av krigsmaterielltillverkning 10 600 7 904 2528 Avgifter vid bergsstaten 5 555 10 095 2529 Avgifter vid Patent- och registreringsväsendet 256 100 79 800 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 0 1 928 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 1 275 000 1 192 523 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 926 100 825 415 2535 Avgifter för statliga garantier 36 676 331 747 2536 Lotteriavgifter 30 510 29 853 TUSENTALS KRONOR TITEL BERÄKNAT FÖR BUDGETÅRET INKOMSTER UTGIFTER NETTOINKOM ST/NETTOUT GIFT 2537 Miljöskyddsavgift 75 373 139 145 2538 Miljöavg på bekämpningsmedel o handelsgödsel 592 279 562 877 2539 Täktavgift 45 000 43 217 2541 Avgifter vid Tullverket 119 389 79 076 2542 Patientavg vid tandläkarutbildningen 6 500 10 304 2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet 31 700 56 570 2545 Närradioavgifter 5 400 3 251 2546 Lokalradioavgifter 178 000 188 805 2547 Avgifter för Post- och telestyrelsens verksamhet 162 800 197 647 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 151 500 148 844 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats 0 8 060 2551 Avgifter från kärnkraftverk 256 011 247 926 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 240 494 303 733 2553 Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden 0 6 651 2600 Försäljningsinkomster 1 562 480 2 615 144 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 91 352 82 218 2625 Utförsäljning av beredskapslager 534 420 1 614 182 2626 Inkomster vid Banverket 936 708 918 744 2700 Böter m m 1 379 771 1 834 367 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 764 099 1 310 967 2712 Bötesmedel 611 404 510 429 2713 Vattenföroreningsavgift m m 168 1 165 2714 Sanktionsavgifter m m 4 100 11 807 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet 4 714 000 4 309 010 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 4 414 000 3 975 367 2812 Återbetalning av lönegarantimedel 300 000 333 642 3000 Inkomster av försåld egendom 80 700 13 881 087 3100 Inkomster av försålda byggnader o maskiner 50 000 28 225 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m m 0 3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter 50 000 28 225 3200 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000 0 3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000 3300 Övriga inkomster av försåld egendom 29 700 13 852 862 3311 Inkomster av statens gruvegendom 29 700 23 472 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 0 13 829 390 4000 Återbetalning av lån 9 330 819 5 596 085 4100 Återbetalning av näringslån 195 137 333 941 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 40 338 49 340 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 366 619 4133 Återbet av statens lån till den mindre skeppsfarten 400 533 4135 Återbetalning av skogsväglån 18 12 4136 Återbet av övriga näringslån, Kammarkollegiet 143 857 272 967 4137 Återbet av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 1 958 4 533 TUSENTALS KRONOR TITEL BERÄKNAT FÖR BUDGETÅRET INKOMSTER UTGIFTER NETTOINKOM ST/NETTOUTG IFT 4138 Återbet av tidigare infriade statliga garantier 8 200 5 936 4200 Återbetalning av bostadslån m m 4 512 520 0 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4 500 000 4213 Återbet av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 520 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket 12 000 4300 Återbetalning av studielån 3 886 120 3 803 455 4311 Återbet av statens lån för universitetsstudier 120 57 4312 Återbetalning av allmänna studielån 3 000 2 490 4313 Återbetalning av studiemedel 3 883 000 3 800 908 4411 Återbetalning av energisparlån 360 000 4500 Återbetalning av övriga lån 377 042 1 458 690 4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler 260 226 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 9 500 4516 Återbetalning av utgivna startlån & bidrag 2 800 2 367 4517 Återbetalning från Portugalfonden 0 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 0 368 4521 Återbet av lån för inventarier i vissa spec.bostäder 150 4525 Återbetalning av lån för svenska FN- styrkor 300 000 143 102 4526 Återbetalning av övriga lån 64 332 1 312 627 5000 Kalkylmässiga inkomster -2 045 351 - 2 348 233 5100 Avskrivningar och amorteringar 1 476 649 2 482 251 5113 Statens järnvägars avskrivningar 0 5121 Avskrivningar på fastigheter 566 649 1 024 197 5131 Uppdragsmyndigheters m fl komplementkostnader 900 000 1 454 987 5144 Avskrivn på förrådsanläggningar f civilt totalförsvar 10 000 3 067 5200 Statliga pensionsavgifter, netto -3 522 000 -4 830 484 5211 Statliga pensionsavgifter, netto -3 522 000 10 846 380 15 676 86 4 -4 830 484 6000 Bidrag m m från EU 9 563 000 7 798 243 6100 Bidrag från EGs jordbruksfond 7 038 000 6 337 287 6111 Arealbidrag och trädesersättning 3 800 000 3 786 229 6112 Miljöstöd 315 000 372 891 6113 Intervention 1 125 000 524 612 6114 Exportbidrag 900 000 508 276 6115 Djurbidrag 600 000 760 766 6119 Övr bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion 8 000 6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jordbrukssektorn m.m. 290 000 384 513 6200 Bidrag från EGs fiskefond 80 000 110 618 6211 Bidrag från EGs fiskefond 80 000 110 618 6300 Bidrag från EGs regionalfond 888 000 519 753 6311 Bidrag från EGs regionalfond 888 000 519 753 6400 Bidrag från EGs socialfond 1 557 000 791 975 6411 Bidrag från EGs socialfond 1 557 000 791 975 6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk 0 36 295 6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk 0 36 295 TUSENTALS KRONOR TITEL BERÄKNAT FÖR BUDGETÅRET INKOMSTER UTGIFTER NETTOINKOM ST/TNETTOUT GIFT 6900 Övriga bidrag från EG 0 2 316 6911 Övriga bidrag från EG 0 2 316 7000 Extraordinära medel från EU 6 100 000 5 837 551 7100 Återbet avs avgift t gemenskapsbudgeten 6 100 000 5 837 551 7111 Återbetalning avs avgiften till gemenskaps- budgeten 6 100 000 5 837 551 Totala inkomster 771 298 268 816 978 359 Statsbudgetbeloppet för mervärdesskatt har justerats upp med 8 000 miljoner kronor till följd av nya regler beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. 1996. I statsbudgeten redovisas dessa inkomster i posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Underbilaga 5 HUVUDTITEL I STATSCHEFEN OCH REGERINGEN TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Kungl hov- och slottsstaten 1 Kungliga hov- och slottsstaten, a 107 465 77 343 30 1222 Summa 107 465 77 343 30 122 B Regeringen 1 Regeringskansliet m m, a 2 780 633 439 031 2 766 532 874 452 258 2 Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, r 1 000 000 1 000 000 Äldre anslag 1993/94 XIV A2 Utredningar m m, r 682 602 80 Summa 3 780 633 439 713 2 767 134 874 1 452 338 Summa Statschefen och regeringen 3 888 098 439 713 2 844 477 874 1 482 460 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. 2. Felaktig anslagsavräkning. Samtliga medel är förbrukade. HUVUDTITEL II JUSTITIEDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Allmänna val m m 1 Allmänna val, f 146 600 68 983 2 Stöd till politiska partier, f 230 400 176 903 3 Svensk författningssamling, f 1 518 1 392 4 Bidrag till internationella samman- slutningar m m, f 3 879 3 587 5 Information och upplysning om ekonomisk brottslighet, r 1 10 000 3 743 6 258 6 Bidrag till brottsförebyggande arbete, r 10 800 10 800 7 Kampanjkostnader m m för val till Europaparlamentet, r 30 000 30 000 0 8 Europeiskt seminarium om brottsförebyggande arbete, o 1 424 712 Summa 424 622 10 000 285 320 17 058 B Polisväsendet 1 Rikspolisstyrelsen, a 760 179 72 999 749 807 83 371 2 Säkerhetspolisen, f 714 432 691 829 3 Polishögskolan, o 1 4 Statens kriminaltekniska laboratorium, a 72 840 1 536 74 377 -1 5 Lokala polisorganisationen, a 14 400 792 789 266 15 101 742 88 316 6 Utlänningsärenden, f 133 500 227 350 Summa 16 081 744 863 801 16 845 104 171 687 C Åklagarväsendet 1 Riksåklagaren, a 42 962 8 275 49 778 1 458 2 Åklagarmyndigheterna, a 862 111 13 639 903 139 -27 389 Summa 905 073 21 914 952 917 -25 930 D Domstolsväsendet m m 1 Domstolsverket, a 85 268 10 451 90 622 1 500 3 597 2 Domstolarna m m, a 3 847 566 249 479 3 901 316 3 500 192 229 Summa 3 932 834 259 930 3 991 938 5 000 195 826 E Kriminalvården 1 Kriminalvårdsstyrelsen, a 161 999 17 720 161 864 17 855 2 Kriminalvården, a 5 750 982 557 937 5 252 818 299 500 756 601 3 Utlandstransporter, f 238 672 158 351 Summa 6 151 653 575 657 5 573 032 299 500 774 456 F Rättshjälp m m 1 Rättshjälpskostnader, f 1 178 300 1 216 597 2 Rättshjälpsmyndigheten, a 21 911 -655 21 593 -337 3 Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, f 1 4 Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag, f 16 995 13 000 5 Vissa domstolskostnader m m, f 249 475 220 340 6 Diverse kostnader för rättsväsendet, f 53 202 46 937 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 7 Allmänna advokatbyråer: Avvecklingskostnader, o 5 800 5 725 Summa 1 525 684 -655 1 524 193 -337 G Övriga myndigheter 1 Justitiekanslern, a 11 481 117 11 161 438 2 Datainspektionen, a 33 994 1 314 32 800 2 507 3 Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader, a 13 781 2 091 12 372 3 500 4 Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott, f 102 500 81 119 5 Brottsförebyggande rådet, a 37 708 10 577 44 931 3 354 6 Gentekniknämnden, a 3 086 600 2 140 1 546 Summa 202 550 14 699 184 523 11 344 Summa Justitiedepartementet 29 224 160 1 745 346 29 357 028 304 500 1 144 104 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL III UTRIKESDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Utrikesförvaltningen m m 1 Utrikesförvaltningen, a 2 710 363 275 114 2 235 628 32 000 717 850 2 Kursdifferenser, f 1 11 758 3 Honorärkonsuler, f 26 999 24 966 4 Nordiskt samarbete, f 2 115 1 072 5 Utredningar m m, r 30 809 18 087 30 123 18 773 6 Officiella besök m m, f 13 770 10 306 7 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m m, f 6 410 4 060 Summa 2 790 467 293 201 2 317 912 32 000 736 623 B Bidrag till vissa internationella organisationer 1 Förenta nationerna, f 351 353 337 504 2 Nordiska ministerrådet, f 472 500 326 260 3 Europarådet, f 36 339 32 577 4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), f 46 460 37 252 5 Europeiska frihandelssamman- slutningen (EFTA), f 1 34 289 6 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m m, f 17 515 14 601 7 Internationell råvarulagring, f 2 625 -2 150 8 Övriga internationella organisa- tioner m m, f 5 040 4 463 9 Fredsbevarande verksamhet, r 1 452 808 136 285 1 462 683 126 410 10 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), f 13 823 20 550 11 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU, f 12 633 4 900 Summa 2 411 097 136 285 2 272 929 126 410 C Internationellt utvecklingssamarbete 1 Bidrag till internationella bistånds- program, r 4 762 500 3 385 323 5 497 602 2 650 221 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, r 11 586 600 4 002 751 10 813 751 4 775 600 3 SIDA och styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö u-centrum), a 619 916 94 168 581 378 132 706 4 Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, r 90 000 90 000 5 Swedfund International AB, f 1 6 Nordiska afrikainstitutet, a 9 354 388 7 279 2 463 7 Övriga biståndsrelaterade insatser, r 77 200 45 675 60 693 62 182 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P Äldre anslag 1994/95 C4 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, r 2 584 2 584 0 C13 Projektbistånd till vissa länder m m, r 56 427 1 278 6 890 48 258 Summa 17 145 571 7 587 316 16 964 565 6 890 7 761 431 D Information om Sverige i utlandet m m 1 Svenska institutet, r 88 784 3 478 90 642 1 621 2 Övrig information om Sverige i utlandet, r 16 386 3 259 15 314 4 331 Summa 105 170 6 737 105 956 5 951 E Utrikeshandel och exportfrämjande 1 Kommerskollegium, a 71 025 3 865 73 791 1 099 2 Exportfrämjande verksamhet, r 231 439 17 510 243 655 5 294 3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, f 1 174 757 4 Krigsmaterielinspektionen, a 8 204 147 4 946 3 405 5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska institutet, o 5 118 0 5 118 6 Europainformation m m, r 16 200 4 773 8 129 12 844 7 Kostnad för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, f 1 8 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m m, f 1 9 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, f 42 000 39 059 10 Delegationen för översättning av EG:s regelverk, o 1 11 Inspektionen för strategiska produkter, a 11 500 10 984 516 Äldre anslag 1994/95 E6 Medel för översättning av EG:s regelverk, r 6 373 805 4 895 673 Summa 385 490 32 668 561 244 4 895 23 831 F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m m 1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, r 3 641 753 2 365 2 029 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, r 17 000 1 557 18 471 87 3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), r 32 360 32 360 0 4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, o 18 711 18 286 5 Utrikespolitiska institutet, o 15 579 15 579 6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes och säkerhetspolitisk betydelse, r 5 248 204 5 209 243 Summa 92 539 2 514 92 270 2 358 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P G Samarbete med Central- och Östeuropa 1 Samarbete med Central- och Östeuropa genom SIDA, r 725 000 386 699 633 010 478 689 2 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet, r 75 000 75 000 0 3 Övriga bidrag till samarbete med Central- och Östeuropa, r 368 199 584 698 511 051 441 846 4 Avsättning för förlustrisker för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, r 48 000 495 000 22 000 521 000 5 Täckande av ev förluster i anleding av statl garantier till länder i Central o Östeuropa, f 1 Äldre anslag 1991/92 E7 Kontakter med Central- och Östeuropa, r 149 149 0 Summa 1 216 200 1 466 546 1 241 060 149 1 441 536 Summa Utrikesdepartementet 24 146 534 9 525 268 23 555 935 43 935 10 098 140 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL IV FÖRSVARSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Försvarsmakten m m 1 Försvarsmakten, a 41 000 908 1 461 722 40 378 621 10 767 2 073 242 2 Ersättning för kroppsskador, f 111 297 92 091 Summa 41 112 205 1 461 722 40 470 712 10 767 2 073 242 B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter 1 Fortifikationsverket, o 1 2 Försvarets materielverk, o 1 3 Militärhögskolan: Militärhistorisk och säkerhetspolitisk forskning m m, a 12 857 9 143 12 139 9 861 4 Militärhögskolan: Utbildning m m, o 1 5 Försvarets radioanstalt, a 604 889 -670 607 995 -3 775 Summa 617 749 8 473 620 133 6 086 C Funktionen Civil ledning och samordning 1 Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning, a 119 960 30 665 103 847 46 778 2 Tekniska åtgärder i lednings- systemet m m, r 107 710 76 476 109 199 74 987 3 Civilbefälhavarna, a 53 940 4 615 50 380 8 174 4 Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna, a 4 500 2 949 1 551 5 Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser, f 243 121 243 269 Summa 529 231 111 755 509 644 131 491 D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, a 984 795 56 425 1 003 496 37 724 2 Skyddsrum m m, f 681 509 16 115 566 690 3 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, o 37 500 37 500 4 Ersättning för verksamhet vid räddnings- tjänst m m, f 1 17 350 Summa 1 703 805 72 540 1 625 036 37 724 E Funktionen Psykologiskt försvar 1 Styrelsen för psykologiskt försvar, a 21 814 1 988 21 214 2 588 Summa 21 814 1 988 21 214 2 588 F Funktionen Försörjning med industrivaror 1 Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror, a 102 027 37 137 79 294 59 870 2 ÖCB: Industriella åtgärder, r 3 549 189 526 -6 365 199 440 3 ÖCB: Kapitalkostnader, f 251 925 222 665 4 ÖCB: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m m, f 1 Summa 357 502 226 663 295 594 259 310 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P G Övrig verksamhet 1 Statens försvarshistoriska museer, a 70 201 3 536 64 697 9 040 2 Kustbevakningen, a 512 707 10 976 474 102 49 581 3 Försvarets forskningsanstalt, o 1 4 Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, a 166 175 9 956 172 178 3 953 5 Försvarshögskolan, a 13 396 416 12 703 1 109 6 Flygtekniska försöksanstalten, a 35 244 32 323 2 921 7 Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet, o 1 8 Totalförsvarets pliktverk, a 314 371 11 038 295 466 29 943 9 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret, o 1 10 Vissa mindre nämnder, f 743 293 11 Överklagandenämnden för totalförsvaret, a 8 441 446 7 332 414 1 141 12 Totalförsvarets chefsnämnd, f 1 107 1 078 13 Delegationen för planläggning av efterforskningbyråns verksamhet, f 308 111 14 Utredning av allvarliga olyckor, f 1 378 1 378 15 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, o 148 157 147 979 16 Utbildning av totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt, f 204 574 144 263 Äldre anslag 1994I95 G6 Strategisk försvarsforskning, r 319 163 156 Summa 1 476 805 36 687 1 354 064 414 97 846 Summa Försvarsdepartementet 45 819 111 1 919 828 44 896 397 11 181 2 608 287 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL V SOCIALDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Familjer och barn 1 Allmänna barnbidrag, f 23 332 000 23 018 214 2 Bostadsbidrag, f 11 320 000 12 913 021 3 Föräldraförsäkring, f 27 261 000 23 321 236 4 Bidragsförskott, f 5 022 000 4 994 286 5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, f 12 670 11 762 6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, f 35 520 31 455 7 Barnpensioner, f 449 000 426 906 8 Vårdbidrag för handikappade barn, f 2 180 500 2 213 681 Summa 69 612 690 66 930 561 B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 1 Sjukpenning och rehabilitering, f 31 244 000 26 379 941 2 Sjukvårdsförmåner m m, f 19 778 000 23 422 742 3 Närståendepenning, f 41 400 50 048 4 Handikappersättningar, f 1 416 800 1 440 268 5 Förtidspensioner, f 20 820 000 20 504 059 6 Vissa yrkesskadeersättningar m m, f 9 150 8 511 7 Ålderspensioner, f 80 125 000 79 716 133 8 Efterlevandepensioner till vuxna, f 2 429 000 2 468 367 9 Särskilt pensionstillägg, f 18 200 19 666 10 Bostadstillägg till pensionärer, f 14 800 000 14 656 701 11 Ersättning till Posten AB m m, f 282 025 172 392 Summa 170 963 575 168 838 828 C Hälso- och sjukvård 1 Bidrag till hälso- och sjukvård, f 1 345 825 1 396 059 2 Insatser mot aids, r 272 830 24 657 266 877 30 611 3 Funktionen hälso- och sjukvård m m i krig, a 245 465 123 660 135 288 233 837 4 Bidrag till Spri, f 43 300 43 300 5 Bidrag till WHO, f 65 560 67 122 6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, o 3 887 3 888 7 Bidrag till vissa utbildningsinsatser, r 5 000 10 5 010 0 8 Bidrag till psykiatriområdet, r 594 000 112 984 509 328 11 000 186 655 9 Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården, r 195 000 7 308 195 227 7 080 10 SBL Vaccin AB, f 40 000 40 000 11 Information om organdonation m m, r 10 000 9 986 14 Äldre anslag 1992/93 E15 Beredskapslagring och utbildning m m för hälso- och sjukvård i krig, r 64 137 40 137 24 000 0 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P E20 Bidrag för att öka tillgängligheten och kapaciteten inom hälso- och sjukvården, r 4 245 4 245 0 Äldre anslag 1993/94 C7 Bidrag till husläkarsystemet m m, r 1 151 1 151 D8 Bidrag till kvalitet i äldrevården, r 30 739 24 061 6 678 Summa 2 820 867 368 891 2 740 528 35 000 466 026 D Omsorg om äldre och handikappade 1 Stimulansbidrag till särskilda boende- former och rehabilitering, r 150 000 583 061 504 988 228 073 2 Vissa statsbidrag inom handikapp- området, r 1 035 000 86 563 872 276 6 300 242 986 3 Bostadsanpassningsbidrag m m, f 1 000 1 599 4 Statsbidrag till vårdartjänst m m, f 235 435 198 105 5 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, r 118 183 595 118 183 595 6 Bidrag till handikapporganisationer, o 193 872 193 872 7 Bidrag till pensionsärsorganisationer, o 3 669 3 669 8 Ersättning för texttelefoner, f 156 352 164 900 9 Bilstöd till handikappade, f 610 000 337 486 10 Kostnader för statlig assistansersättning, f 5 741 000 6 120 606 11 Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola, f 1 Äldre anslag 1993/94 D7 Bidrag till husläkarsystem m m, r 13 371 7 911 5 459 Summa 8 244 512 683 589 8 523 594 6 300 477 114 E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik 1 Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, r 75 000 526 75 116 410 2 Bidrag till organisationer, r 47 445 286 47 519 212 3 Bidrag till Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, o 11 946 11 946 4 Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, r 74 000 17 736 68 696 3 233 19 808 5 Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m fl, r 27 370 27 370 0 Summa 235 761 18 548 230 647 3 233 20 429 F Myndigheter under Socialdepartementet 1 Riksförsäkringsverket, a 857 326 184 998 902 328 139 995 2 Allmänna försäkringskassor, a 6 472 930 272 860 6 800 603 -54 813 3 Socialstyrelsen, a 544 929 45 229 553 513 2 000 34 645 4 Folkhälsoinstitutet, a 195 244 26 026 189 620 31 650 5 Smittskyddsinstitutet, a 132 118 25 894 128 509 29 503 6 Läkemedelsverket, o 1 7 Rättsmedicinalverket, a 248 173 25 009 249 896 23 286 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 8 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, a 31 574 1 766 26 863 6 477 9 Statens institut för psykosocial miljömedicin, a 15 099 421 15 344 176 10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, a 29 135 1 223 25 855 500 4 003 11 Barnombudsmannen, a 11 604 608 11 130 1 081 12 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, a 8 961 10 8 871 100 13 Nämnden för vårdartjänst, a 12 642 1 535 11 357 2 820 14 Handikappombudsmannen, a 11 551 1 257 7 685 5 123 15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, a 34 245 3 925 39 888 -1 718 16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, a 808 273 47 707 845 381 10 599 17 Alkoholinspektionen, a 21 000 13 450 7 550 18 Alkoholsortimentsnämnden, a 1 000 173 827 19 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, a 8 550 776 9 212 114 20 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, r 131 918 3 223 135 010 131 Summa 9 576 273 642 465 9 974 689 2 500 241 548 G Jämställdhetsfrågor 1 Jämställdhetsombudsmannen m m, a 13 489 782 13 002 1 270 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, r 20 559 28 541 16 364 32 736 Summa 34 048 29 324 29 366 34 006 Summa Socialdepartementet 261 487 726 1 742 817 257 268 213 47 033 1 239 123 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL VI KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Infrastruktur 1 Vägverket: Administrationskostnader, a 463 631 270 380 673 063 2 400 58 548 2 Drift och underhåll av statliga vägar, a 5 867 250 5 737 479 129 771 3 Byggande av vägar, a 7 442 656 1 134 453 8 342 453 234 656 4 Byggande av länstrafikanläggningar, a 2 374 000 1 027 017 2 361 647 1 039 370 5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,r 329 449 89 460 413 598 5 311 6 Vägverket: Försvarsuppgifter, r 43 826 23 509 57 470 9 866 7 Vägverket: Kostnader för register- verksamhet, a 598 513 31 051 558 978 70 585 8 Vägverket: Uppdragsverksamhet m m, o 1 9 Banverket: Administrationskostnader, a 445 992 445 992 0 10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, a 4 396 175 4 281 230 114 945 11 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, a 9 145 560 1 175 614 9 820 414 500 760 12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader, f 648 000 681 573 13 Järnvägsinspektionen, a 27 335 1 948 25 791 3 492 14 Banverket: Försvarsuppgifter, r 63 486 11 243 67 572 7 157 15 Tågledningen, a 225 000 121 455 103 545 Äldre anslag 1994/95 A2 Drift och underhåll av statliga vägar, r 3 414 254 3 410 290 3 964 A10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, r 232 351 232 351 0 A15 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt, r 1 249 282 1 058 677 508 190 097 A16 Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, r 1 405 152 1 144 586 260 566 Summa 32 070 874 10 065 714 39 434 620 2 908 2 732 632 B Sjöfart 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m m, f 68 624 68 624 2 Transportstöd för Gotland, f 250 000 230 585 3 Handelsflottans kultur- och fritidsråd, o 1 4 Ersättning till viss kanaltrafik m m, f 94 008 94 008 5 Bidrag till svenska rederier, f 510 000 473 992 6 Åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg, f 1 7 Vissa kostnader till följd av M/S Estonias förlisning, f 1 266 372 8 Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning, o 7 940 5 191 Summa 930 575 1 138 772 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P C Luftfart 1 Beredskap för civil luftfart, r 106 300 -732 90 000 15 568 2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, r 15 200 30 200 10 000 35 400 Summa 121 500 29 468 100 000 50 968 D Post och telekommunikation 1 Post- och telestyrelsen, a 248 981 55 725 201 741 55 725 47 241 2 Upphandling av särskilda samhälls- åtaganden, r 539 588 130 527 382 565 287 550 3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, r 300 000 300 000 0 4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, r 210 000 4 574 205 605 8 969 5 Informationsteknik: Telekommunikation m m, r 37 500 2 100 35 400 Summa 1 336 069 190 827 1 092 011 55 725 379 160 E Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m m 1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, f 1 485 100 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m m, r 795 900 9 800 795 180 7 848 2 672 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, r 309 471 5 200 298 805 14 571 1 295 4 Överstyrelsen för civil beredskap: Ågärder inom den civila delen av totalförsvaret, r 3 456 6 066 7 399 2 123 Summa 1 108 828 21 066 1 586 484 22 419 6 090 F Kommunikationsforskning 1 Statens väg- och transportforsknings- institut, o 1 2 Bidrag till Statens väg- och transport- forskningsinstitut, a 49 356 8 632 51 397 6 591 3 Kommunikationsforskningsberedningen, a 197 735 57 632 180 263 75 104 4 Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, r 61 000 903 13 259 48 644 5 Statistik och prognoser, a 34 810 3 598 35 001 3 407 6 Transportinformatik, r 3 000 1 554 4 268 286 Summa 345 902 72 319 284 188 134 031 G Meteorologi, geoteknik m m 1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, o 1 2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, a 182 802 25 298 183 695 24 405 3 EUMETSAT, r 53 000 26 899 62 354 17 545 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 4 Statens geotekniska institut, o 1 5 Bidrag till statens geotekniska institut, a 22 897 321 23 696 -478 6 Statens haverikommission, o 1 Summa 258 702 52 518 269 745 41 472 H Övriga ändamål 1 Viss internationell verksamhet, a 13 083 740 6 423 7 400 2 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m m, f 285 Äldre anslag 1993/94 A6 Östersjösamarbete om trafik och miljö, r 14 866 9 822 5 044 I3 Telestyrelsen: Slutreglering av vissa ekonomiska frågor mellan Telestyrelsen och Televerket avseende budgetåret 1992/93, o -33 074 Summa 13 368 15 606 -16 829 12 444 Summa Kommunikationsdepatementet 36 185 818 10 447 519 43 888 992 81 052 3 356 797 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL VII FINANSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Skatteförvaltningen och exekutions- väsendet 1 Riksskatteverket, a 486 917 332 261 547 150 92 150 179 878 2 Skattemyndigheterna, a 6 532 463 475 048 6 427 862 25 000 554 649 3 Kronofogdemyndigheterna, a 1 880 579 128 454 1 779 315 15 000 214 718 4 Förrättningskostnader m m, f 123 972 78 202 5 Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m m, f 15 000 739 Summa 9 038 931 935 763 8 833 268 132 150 949 245 B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 1 Statens lokalförsörjningsverk, a 31 176 62 942 19 431 60 000 14 686 2 Täckning av merkostnader för lokaler m m, f 35 000 41 063 3 Statens fastighetsverk, o 1 0 4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, r 75 000 74 928 72 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklings- kostnader, f 1 12 751 Äldre anslag 1993/94 C6 Vissa investeringar m m, r 275 456 203 804 71 652 Summa 141 178 338 397 351 977 60 000 86 410 C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 1 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, a 114 844 9 133 113 804 10 174 2 RGK: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, f 1 720 442 1 537 942 3 RGK: Garantiverksamhet, f 1 4 RGK: In- och utlåningsverksamhet, o 1 Summa 1 835 288 9 133 1 651 745 10 174 D Vissa centrala myndigheter m m 1 Tullverket, a 1 617 380 126 412 1 634 732 109 061 2 Konjunkturinstitutet, a 41 899 1 694 42 677 915 3 Finansinspektionen, a 153 263 1 760 157 374 -2 351 4 Riksrevisionsverket, a 257 157 -1 037 252 605 3 515 5 Utvecklingsarbete, r 56 355 14 084 36 862 33 578 6 Statskontoret, a 86 010 25 238 88 963 8 851 13 434 7 SCB: Statistik, register och prognoser, a 494 557 19 649 505 555 8 651 8 SCB: Uppdragsverksamhet, o 1 9 Nämnden för offentlig upphandling, a 9 285 4 629 9 076 4 838 10 Folk- och bostadsräkning år 2000, r 37 000 16 886 20 114 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P Äldre anslag 1992/93 E10 Folk och bostadsräkningar, r 8 8 Summa 2 752 907 192 437 2 744 729 8 851 191 763 E Statliga arbetsgivarfrågor 1 Arbetsgivarverket, o 1 2 Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, a 5 745 3 019 1 457 740 6 567 3 Statens löne- och pensionsverk, o 1 4 Vissa avtalsstyrda anslag, f 21 751 29 959 5 Tjänstepensioner för skolledare och lärare, o 3 666 738 3 666 738 6 Bidrag till förnyelsefonder på det staligt reglerade området, r 1 93 177 20 963 72 215 7 Bidrag till centralt utvecklingsarbete för att jämföra arbeten av lika värde, r 5 256 5 256 Äldre anslag 1991/92 G8 Bidrag till centralt utvecklingsarbete för att jämföra arbeten av lika värde,r 5 256 5 256 0 XIII B1 Vissa utvecklingsåtgärder, r 2 898 2 503 395 Äldre anslag 1994/95 E3 Till regeringens disposition för omställningskostnader, r 5 209 13 5 197 E8 Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området, r 2 216 2 216 Summa 3 699 493 111 776 3 726 888 5 995 86 591 F Bankstödsnämnd och åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1 Bankstödsnämnden, a 16 500 5 501 6 948 709 14 343 2 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, f 1 70 975 Äldre anslag 1992/93 E11 Bankstödsnämnden, r -709 -709 Summa 16 501 4 792 77 924 709 13 634 G Bidrag och ersättning till kommunerna 1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner, f 19 036 000 19 265 870 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting, f 3 768 000 3 539 723 3 Generellt statsbidrag till kommuner, f 44 740 000 44 840 984 4 Generellt statsbidrag till landsting, f 12 048 000 11 952 226 5 Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting, r 1 820 000 1 418 590 401 410 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 6 Utjämningsbidrag till kommuner och landsting, f 21 245 000 20 984 552 7 Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskatte- system år 1996, o 483 000 483 000 Äldre anslag 1992/93 H7 Stimulansbidrag för reparation och underhåll av vissa kommunala fastigheter,r 86 061 33 431 52 630 Summa 103 140 000 86 061 102 518 377 454 040 H Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten 1 Tullavgift, f 6 700 000 4 902 410 2 Jordbruks- och sockeravgifter, f 1 100 000 326 459 3 Mervärdesskattebaserad avgift, f 12 000 000 12 490 614 4 Avgift baserad på bruttonational- inkomsten, f 9 900 000 7 153 764 Summa 29 700 000 24 873 247 I Övriga ändamål 1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, f 1 1 942 2 Exportkreditbidrag, f 1 0 3 Kostnader för vissa nämnder m m, f 2 015 1 681 4 Bokföringsnämnden, f 6 551 4 557 5 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, f 900 900 6 Statliga ägarinsatser m m i Nordbanken, f 1 277 136 7 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken, f 2 850 000 2 549 596 8 Ekonomiska rådet, r 2 500 1 943 557 9 Bonusränta för ungdoms- bosparande, f 3 000 4 187 10 Statlig kreditgaranti för bostads- anskaffningslån, f 1 Summa 2 864 970 2 841 943 557 Summa Finansdepartementet 153 189 268 1 678 359 147 620 097 207 706 1 792 414 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL VIII UTBILDNINGSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Skolväsendet 1 Statens skolverk, a 364 409 36 900 328 711 72 598 2 Statens institut för handikappfrågor i skolan, a 167 407 9 737 166 280 10 864 3 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, r 30 405 4 572 32 561 2 416 4 Stöd för utveckling av skolväsendet, r 106 235 31 405 86 699 50 941 5 Forskning inom skolväsendet, r 40 430 1 161 34 746 6 845 6 Fortbildning m m, r 126 571 16 877 89 419 54 029 7 Genomförande av skolreformer, r 156 277 26 114 114 454 67 937 8 Särskilda insatser på skolområdet, f 358 003 352 359 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet, f 2 499 260 1 733 084 10 Sameskolor, a 48 768 4 842 49 831 3 779 11 Specialskolor m m, a 594 515 33 142 563 302 4 900 59 455 12 Statens skola för vuxna i Härnösand, a 30 380 3 295 28 936 4 739 13 Statens skola för vuxna i Norrköping, a 27 718 8 607 31 622 4 704 14 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m m, f 125 916 111 821 15 Bidrag till driften av fristående skolor, f 274 625 253 955 16 Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling, a 3 460 3 322 138 17 Avvecklingskostnader avseende ASSE, r 18 000 6 000 12 000 18 Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning, a 51 000 8 455 42 545 Summa 5 023 379 176 653 3 989 556 10 900 392 991 B Folkbildning 1 Bidrag till folkbildningen, o 3 702 357 3 700 522 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, o 102 140 89 926 3 Bidrag till kontakttolkutbildning, r 10 806 466 11 271 1 Summa 3 815 303 466 3 801 719 1 C Universitet och högskolor m m 1 Universitetet i Uppsala: Grundutbildning, r 1 092 632 1 092 632 0 2 Universitetet i Uppsala: Forskning och forskarutbildning, r 1 349 219 1 349 219 0 3 Lunds universitet: Grundutbildning, r 1 810 729 1 810 729 0 4 Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, r 1 394 255 1 394 254 1 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 5 Göteborgs universitet: Grundutbildning, r 1 315 255 1 315 255 0 6 Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, r 1 078 541 1 078 541 0 7 Stockholms universitet: Grundutbildning, r 903 440 903 440 0 8 Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, r 1 096 034 1 096 034 9 Umeå universitet: Grundutbildning, r 913 782 27 099 940 881 0 10 Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, r 742 419 742 419 0 11 Linköpings universitet: Grundutbildning, r 793 665 793 665 0 12 Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, r 487 320 487 321 -1 13 Karolinska institutet: Grundutbildning, r 475 139 475 139 0 14 Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, r 759 358 759 358 0 15 Kungl Tekniska Högskolan: Grund- utbildning, r 865 903 13 035 878 938 0 16 Kungl Tekniska Högskolan: Forskning och forskarutbildning, r 732 139 732 139 0 17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning, r 447 371 6 934 454 305 0 18 Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning, r 245 733 245 733 0 19 Danshögskolan: Grundutbildning, r 28 772 28 772 0 20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, r 69 030 69 850 -820 21 Högskolan i Borås: Grundutbildning, r 149 867 149 867 0 22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, r 195 708 3 610 199 318 0 23 Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, r 184 156 4 865 188 664 358 24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, r 101 473 101 473 0 25 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, r 213 480 3 979 217 459 0 26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, r 91 239 91 239 0 27 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, r 316 277 316 277 0 28 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, r 146 903 146 903 0 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, r 99 470 99 470 0 30 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, r 79 887 79 887 0 31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, r 239 515 239 515 0 32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, r 292 925 292 925 0 33 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, r 26 042 26 042 0 34 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, r 50 534 50 534 0 35 Konstfack: Grundutbildning, r 139 021 139 021 0 36 Kungl Konsthögskolan: Grundutbildning, r 67 054 67 054 0 37 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, r 405 816 7 112 412 928 0 38 Mitthögskolan: Grundutbildning, r 365 090 365 090 0 39 Kungl Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, r 116 559 116 559 0 40 Mälardalens högskola: Grundutbildning, r 219 484 18 430 237 914 0 41 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, r 19 890 19 890 0 42 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, r 32 854 32 854 0 43 Enskilda och kommunala högskole- utbildningar m m, r 1 986 614 19 251 1 975 185 30 680 44 Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan, r 60 390 36 751 23 639 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m m, r 645 340 80 350 487 758 64 675 173 257 46 Övriga utgifter inom grundutbildning, r 1 658 248 59 773 995 263 15 000 707 757 47 Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, r 249 567 50 125 151 216 148 476 48 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, r 18 802 18 802 0 49 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor, r 232 700 5 340 232 630 5 410 50 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning, a 3 051 995 3 051 995 0 51 Högskoleverket, a 306 000 197 533 108 467 52 Verket för högskoleservice, uppdragsverksamhet, o 1 53 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation, f 1 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 54 Kostn för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation, f 1 Äldre anslag 1992/93 D8 Utbildning för tekniska yrken, r 2 291 267 2 024 0 E8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m m, r 160 160 D9 Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, r 1 787 228 1 559 0 D10 Utbildning för vårdyrken, r 4 000 4 000 0 D11 Utbildning för undervisningsyrken, r 7 672 1 576 6 096 0 D12 Utbildning för kultur- och informationsyrken, r 530 530 0 D13 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser, r 11 444 304 10 140 1 000 Äldre anslag 1993/94 G1 Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m m, r 128 439 128 439 Äldre anslag 1994/95 C44 Europeisk utbildningssamverkan, a 46 604 46 604 C49 Kanslersämbetet, r 27 044 37 27 007 C50 Verket för högskoleservice, a 25 296 25 296 0 C51 Överklagandenämnden för högskolan, a 387 387 0 C52 Rådet för grundläggande högskoleutbildning, r 71 71 0 Summa 28 363 639 555 628 27 414 806 104 024 1 400 433 D Nationella och internationella forskningsresurser 1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, r 131 465 4 603 128 438 7 630 2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, a 14 159 135 13 703 591 3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, r 341 100 57 732 315 862 82 971 4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, a 15 351 1 075 14 097 2 329 5 Medicinska forskningsrådet: Forskning, r 552 004 22 428 543 844 30 588 6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, a 20 302 2 382 17 603 5 082 7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, r 900 017 41 886 868 323 73 580 8 Naturvetenskapliga forskningrådet: Förvaltning, a 27 644 928 28 828 -256 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, r 463 978 68 994 474 965 58 007 10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, a 13 533 6 978 10 493 10 018 11 Rymdforskning, r 65 125 248 65 143 230 12 Rådet för forskning om universitet och högskolor, r 12 149 462 12 387 224 13 Kungl biblioteket, a 263 754 33 816 213 541 84 029 14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, a 11 971 133 12 091 13 15 Arkivet för ljud och bild, a 34 611 3 706 36 231 2 086 16 Institutet för rymdfysik, a 57 600 5 066 55 206 7 460 17 Polarforskningssekretariatet, a 31 710 5 991 28 485 9 216 18 Rådet för forsknings- och utvecklings- samarbete mellan Sverige och EU, a 11 901 8 144 3 757 19 Europeisk forskningssamverkan, a 560 033 48 230 447 630 160 633 20 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, r 61 554 2 248 35 530 28 272 21 Vissa bidrag till forsknings- verksamhet, r 129 799 79 799 50 000 22 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, r 158 390 3 897 149 757 1 000 11 530 Summa 3 878 150 310 939 3 560 100 1 000 627 990 E Studiestöd m m 1 Centrala studiestödsnämnden m m, a 295 622 5 526 294 260 6 300 588 2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet, o 1 3 Studiehjälp m m, f 2 787 213 2 790 958 4 Studiemedel m m, f 11 443 260 11 093 757 5 Vuxenstudiestöd m m, r 4 288 841 180 706 2 985 919 112 210 1 371 418 6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, f 186 249 179 933 7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, f 18 730 26 961 8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildning, f 82 580 70 308 9 Särsk vuxenstudiestöd till studerande vid vissa narutvetensk o tekn utbildningar, f 435 600 221 630 Summa 19 538 096 186 232 17 663 725 118 510 1 372 006 F Övriga ändamål 1 Kostnader för Sveriges medlemskap i UNESCO m m, f 35 596 35 593 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 2 Utvecklingsarbete inom utbildningsdepartementets område, r 41 616 6 266 30 429 17 453 Äldre anslag 1994/95 F4 Försöksverksamhet med trainee- utbildning, r 1 459 644 815 Summa 77 212 7 725 66 666 18 268 Summa Utbildningsdepartementet 60 695 779 1 237 641 56 496 573 234 434 3 811 689 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgiter på ramanslag. HUVUDTITEL IX JORDBRUKSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Internationellt samarbete 1 Bidrag till vissa internationella organisationer m m, f 40 000 36 936 Summa 40 000 36 936 B Jordbruk och trädgårdsnäring 1 Statens jordbruksverk, a 246 500 47 218 275 766 17 952 2 Stöd till jordbrukets rationalisering m m, f 67 500 26 655 3 Stöd till avbytarverksamhet m m, f 187 500 187 500 4 Rådgivning och utbildning, r 28 296 10 401 38 667 30 5 Omställningsåtgärder i jordbruket m m, f 72 502 -752 646 6 Stöd till sockerbruket på Gotland m m, f 12 500 12 500 7 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, f 58 500 22 006 8 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, f 103 500 28 935 9 Regionala stöd till jordbruket, f 1 232 000 1 240 709 10 Från EG-budgetens jordbruksfond finansierade regionala stöd, f 410 000 323 245 11 Miljöersättningar inom jordbruket, f 1 500 000 988 753 12 Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, f 1 500 000 725 527 13 Arealersättning och djurbidrag m m, f 8 540 000 8 364 972 14 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, f 1 575 000 1 114 153 15 Köp och försäljning av mjölkkvoter, f 1 0 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m m, f 179 000 64 753 17 Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen, r 489 600 489 600 Äldre anslag 1993/94 B5 Stöd till skuldsatta jordbrukare, f 50 Summa 16 202 399 57 618 12 661 545 507 582 C Fiske 1 Fiskeriverket, a 93 459 -2 167 94 184 -2 892 2 Främjande av fiskerinäringen, r 5 684 25 5 709 0 3 Strukturstöd till fisket m m, f 53 837 41 985 4 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m m, f 120 000 50 742 5 Bidrag till fiskevård, r 126 126 0 6 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m m, f 1 7 Fiskevård, a 6 917 3 908 3 009 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P Äldre anslag 1992/93 D5 Lån till fiskerinäringen, r -4 282 4 282 Summa 279 898 -2 016 192 245 4 400 D Sametinget och rennäringen m m 1 Sametinget, a 17 082 1 084 17 195 972 2 Främjande av rennäringen, r 18 025 9 129 16 624 10 530 3 Prisstöd till rennäringen, f 57 000 33 997 4 Ersättningar för viltskador m m, f 48 300 58 831 5 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, f 1 21 287 6 Stöd till innehavare av fjällägenheter m m, r 2 307 2 267 3 261 1 313 Summa 142 715 12 481 151 194 12 815 E Djurskydd och djurhälsovård 1 Statens veterinärmedicinska anstalt, a 102 697 105 930 -3 233 2 Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet, o 1 3 Bidrag till distriktsveterinär- organisationen, a 101 289 101 289 0 4 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, f 7 500 10 169 5 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, r 39 151 423 39 227 346 6 Centrala försöksdjursnämnden, a 10 110 1 204 10 583 731 7 Bekämpande av smittsamma husdjurs- sjukdomar, f 102 874 216 616 Summa 363 622 1 627 483 814 -2 156 F Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor 1 Statens utsädeskontroll: Uppdrags- verksamhet, o 1 2 Bidrag till statens utsädeskontroll, f 1 176 772 3 Statens växtsortnämnd, a 1 002 1 116 1 184 934 4 Statens maskinprovningar: Uppdrags- verksamhet, o 1 5 Bidrag till statens maskinprovningar, f 8 106 5 400 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, r 36 634 44 815 22 469 58 980 7 Bekämpande av växtsjukdomar, f 3 943 3 940 8 Omstrukturering av Statens maskin- provningar, f 27 000 27 878 Summa 77 863 45 931 61 643 59 914 G Livsmedel 1 Statens livsmedelsverk, a 136 294 62 442 164 657 34 079 2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m m, o 1 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 3 Livsmedelsekonomiska samarbets- nämnden, a 5 647 2 655 4 384 3 918 4 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m m, f 189 589 173 428 5 Industrins råvarukostnadsutjämning, f 1 33 076 6 Livsmedelsstatistik, f 55 304 51 832 7 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, f 9 000 6 966 8 Konsument- och marknadsförings- åtgärder inom livsmedelsområdet, r 30 000 11 741 18 259 Summa 425 836 65 097 446 084 56 256 H Utbildning och forskning 1 Sveriges lantbruksuniversitet, a 1 420 657 1 420 657 0 2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, r 229 935 75 343 231 336 73 943 3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, a 15 399 -220 13 935 1 244 4 Stöd till kollektiv forskning, r 69 000 12 792 77 017 4 774 5 Bidrag till Skogs- och lantbruks- akademien, f 1 287 1 287 Äldre anslag 1993/94 I2 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m m, r 1 1 Summa 1 736 278 87 916 1 744 232 79 961 Summa Jordbruksdepartementet 19 268 611 268 653 15 777 694 718 772 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL X ARBETSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Arbetsmarknad 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader, a 5 508 111 36 377 5 542 932 1 556 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, r 34 352 016 4 373 984 30 997 307 2 279 181 5 449 512 3 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, r 6 000 6 000 0 4 Vissa kostnader för avveckling av AMU- gruppen som myndighet m m, f 1 26 009 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m m, f 61 358 582 75 384 857 6 Bidrag till lönegarantiersättning, f 2 419 600 2 817 930 7 Europeiska socialfonden, f 593 000 357 984 Summa 104 237 310 4 410 361 115 133 019 2 279 181 5 451 068 B Arbetslivsfrågor m m 1 Arbetarskyddsverket, a 558 096 55 045 560 663 52 478 2 Myndigheter inom arbetslivsområdet, a 1 214 483 24 903 841 066 89 100 309 220 3 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, f 1 4 Särskilda åtgärder för arbetshandi- kappade, r 10 366 081 -197 852 9 824 440 10 843 332 946 5 Bidrag till Samhall Aktiebolag, r 6 774 628 6 774 628 0 6 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m m, f 1 7 Arbetsdomstolen, a 22 399 437 21 416 1 420 8 Statens förlikningsmannaexpedition, f 2 561 3 220 9 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, f 83 52 10 Internationella avgifter, f 24 195 23 137 11 Kapitaltillskott till AmuGruppen AB m m, r 600 000 340 000 260 000 Summa 19 562 528 -117 467 18 388 622 99 943 956 065 C Regional utveckling 1 Lokaliseringsbidrag m m, r 450 000 798 525 250 710 39 000 958 816 2 Regionala utvecklingsinsatser m m, r 1 988 625 1 784 011 1 725 453 2 047 183 3 Täckande av förluster pga kreditgarantier till företag i landsbygden m.m., f 1 18 480 4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, f 693 000 716 795 5 Sysselsättningsbidrag, f 300 000 324 097 6 Transportstöd, f 430 000 661 998 7 Glesbygdsverket, a 33 930 3 500 31 987 250 5 193 8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), a 12 075 929 12 367 636 9 Lokaliseringslån, r 1 595 409 -60 261 655 671 0 10 Europeiska regionala utvecklingsfonden, f 338 000 9 950 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P Äldre anslag 1993/94 D7 Glesbygdsmyndigheten, r 1 199 1 199 0 D12 Lokaliseringsbidrag m m i Ludvika kommun, r 10 854 913 9 941 Äldre anslag 1994/95 C6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m m, r 332 323 126 249 206 074 Summa 4 245 632 3 526 750 3 819 938 694 921 3 227 843 D Invandringen m m 1 Statens invandrarverk, a 589 200 14 010 586 521 16 689 2 Förläggningskostnader m m, f 1 756 000 1 869 647 3 Åtgärder för invandrare, r 38 420 521 35 283 3 658 4 Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m m, f 396 420 337 786 5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m m, f 6 247 700 4 702 431 6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrar- tidningen, o 23 033 23 033 7 Ombudsmannen mot etnisk diskrimine- ring m m, a 7 160 1 086 7 156 1 086 4 8 Lån till hemutrustning för flyktingar m fl, f 97 000 210 759 9 Utlänningsnämnden, a 82 450 -55 85 141 -2 746 10 Internationell samverkan inom ramen för flykting och migrationspolitiken m m, r 5 500 2 928 5 558 2 870 11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, r 27 000 14 834 22 505 19 329 12 Särskilda insatser i invandrartäta områden, r 125 000 28 363 96 637 Äldre anslag 1994/95 XI D12 Särskilda åtgärder i flyktingmot- tagandet m m, r 59 931 3 777 40 000 16 153 Summa 9 394 883 93 255 7 917 961 41 086 152 594 Summa Arbetsmarknadsdepartementet 137 440 353 7 912 899 145 259 539 3 115 131 9 787 570 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL XI KULTURDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Styrning, samordning och utveckling 1 Utveckling, internationellt samarbete m m, a 9 459 3 186 10 788 1 857 Äldre anslag 1994/95 A1 Internationellt samarbete m m, r 1 239 1 736 -497 Summa 9 459 4 425 12 524 1 360 B Arkiv, museer och kulturmiljövård 1 Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet, a 332 224 38 245 337 126 33 343 2 Språk- och folkminnesinstitutet, a 43 993 5 790 47 755 2 028 3 Svenskt biografiskt lexikon, a 6 981 706 6 555 1 132 4 Centrala museer: Myndigheter, a 657 680 7 894 647 813 1 360 16 400 5 Centrala museer: Stiftelser, o 181 676 181 676 6 Bidrag till vissa museer m m, o 153 309 153 309 7 Bidrag till regionala museer, f 121 970 122 871 8 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, f 27 500 42 500 9 Riksutställningar, o 51 848 51 848 10 Nämnden för hemslöjdsfrågor, a 4 550 4 054 496 11 Främjande av hemslöjden, f 21 149 21 405 12 Inköp av vissa kulturföremål, f 120 13 Sysselsättningsinsatser inom kulturområdet, r 235 000 109 539 125 461 14 Riksantikvarieämbetet, a 198 200 12 207 202 522 58 7 826 15 Kulturmiljövård, f 112 406 130 459 16 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, f 1 17 Kulturstöd vid ombyggnad m m, f 240 000 299 327 18 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, a 55 100 6 487 51 272 10 314 Äldre anslag 1993/94 B28 Kulturmiljövård, r 17 774 16 187 243 1 344 B38 Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål, r 2 698 2 698 Summa 2 443 707 91 801 2 426 220 1 661 201 042 C Konstarterna och det tryckta ordet 1 Statens kulturråd, a 41 598 -504 41 638 -544 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m m, r 216 836 3 252 202 770 17 318 3 Bidrag till samisk kultur, r 15 773 2 451 17 192 1 032 4 Konstnärsnämnden, a 9 708 9 927 -219 5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer, r 81 973 67 129 14 844 6 Bidrag till konstnärer, r 45 569 5 370 44 022 6 917 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 7 Inkomstgarantier för konstnärer m m, f 33 653 32 125 8 Ersättning åt författare m fl för utlåning av deras verk genom bibliotek, f 158 699 156 778 9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet, o 5 063 5 063 10 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern, o 982 602 982 602 11 Bidrag till Svenska rikskonserter, o 106 356 106 356 12 Bidrag till regional musikverksamhet, f 359 655 365 915 13 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, f 573 393 572 194 14 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m m, r 112 586 539 94 513 16 702 1 909 15 Bidrag till Musikaliska akademien, o 5 218 5 218 16 Bidrag till regional biblioteks- verksamhet, f 53 916 54 154 17 Litteraturstöd, r 65 180 4 166 64 253 5 093 18 Stöd till kulturtidskrifter, r 29 250 -3 29 136 111 19 Stöd till bokhandel, r 12 152 7 062 12 290 6 925 20 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhets- information och litteratur, r 19 632 19 632 0 21 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, a 78 496 13 270 81 138 10 628 22 Bidrag till Sveriges Dövas Riks- förbund för produktion av videogram på teckenspr, r 26 427 26 427 0 23 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, f 5 113 5 113 24 Statens konstråd, a 7 562 -46 7 743 -226 25 Förvärv av konst för statens byggnader mm, r 42 057 2 375 35 004 4 085 5 343 26 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, f 22 500 10 653 27 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, r 2 337 -10 2 414 -88 28 Bidrag till Akademien för de fria konsterna, o 2 370 2 370 29 Stöd till svensk filmproduktion m m, r 92 250 92 250 0 30 Stöd till filmkulturell verksamhet, r 90 825 3 042 90 982 2 885 31 Stöd till fonogram och musikalier, r 19 107 5 581 16 533 8 155 32 Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, a 7 922 1 385 8 411 897 33 Driftsstöd till dagspressen, f 880 000 0 850 735 34 Utvecklingsstöd till dagspressen, r 1 3 069 1 757 1 313 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 35 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, f 1 36 Distributionsstöd till dagspressen, f 109 500 103 003 37 Stöd till radio- och kassettidningar, r 191 700 187 359 4 341 Summa 4 506 980 51 000 4 404 799 20 787 86 634 D Radio och television 1 Radio- och TV-verket, a 11 130 1 108 9 258 2 980 2 Granskningsnämnden för radio och TV, a 10 196 1 386 9 664 1 917 3 Avveckling av Radionmd, Kabelnmd, Närradionmd och Styrelsen för lokalradiotillst, a 1 271 -389 881 126 4 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, f 43 666 42 267 5 Statens biografbyrå, a 11 589 80 10 874 796 6 Forskning och dokumentation om medieutvecklingen m m, r 900 900 0 Äldre anslag 1994/95 C20 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, r 10 246 383 1 100 8 763 Summa 78 752 12 430 74 227 1 100 14 582 Summa Kulturdepartementet 7 038 898 159 657 6 917 770 23 548 303 618 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL XII NÄRINGSDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Näringspolitik m m 1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, a 306 967 15 598 294 201 8 000 20 363 2 Småföretagsutveckling, r 241 550 52 535 215 576 78 509 3 Främjande av kvinnors företagande, r 149 000 149 000 0 4 Bidrag till tekniköverföring, r 50 000 2 933 47 067 5 Investeringsfrämjande, r 75 000 875 39 558 36 317 6 Turistfrämjande, r 99 000 4 987 99 614 4 373 7 Kostnader för avveckling av Styrelsen för Sverigebilden, f 1 2 254 8 Täckande av förluster vid viss garanti- givning m m, f 4 000 1 250 9 Räntestöd m m till varvsindustrin, f 40 000 5 086 10 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m m, f 1 11 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, r 15 000 15 000 0 12 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m m, f 1 23 114 13 Avgift till Europeiska Kol- och Stålgemenskapen, f 150 000 149 778 14 Avgifter till vissa internationella organisationer, a 11 200 1 348 6 078 6 470 15 Vissa exportinsatser m m, r 50 000 33 000 17 000 16 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, r 1 000 000 66 593 50 000 883 407 Äldre anslag 1993/94 B11 Särskilda insatser inom industri- forskningssystemet, r 136 80 56 B12 Infriande av förlusttäckningsgaranti för Zenit Shipping AB, r 2 400 378 2 022 Äldre anslag 1994/95 B2 Utredningar, r 9 229 9 229 0 Summa 2 191 720 87 107 1 112 722 58 000 1 095 584 B Skogsnäring 1 Skogsvårdsorganisationen, f 1 2 Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, a 424 200 28 221 418 313 34 108 3 Bidrag till skogsvård m m, f 60 000 29 799 4 Stöd till byggande av skogsvägar, f 1 5 Insatser för skogsbruket, r 147 000 63 696 153 231 57 465 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 6 Bidrag till skogsfröplantager, r 6 021 1 246 4 775 FoU, m m, r 72 900 72 900 0 8 Elsäkerhetsverket, a 61 400 20 455 46 295 3 500 32 060 9 Sprängämnesinspektionen, a 23 000 4 990 18 611 2 000 7 379 10 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet, a 210 900 11 134 219 745 2 289 11 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, r 7 330 7 330 0 Äldre anslag 1993/94 G14 Förvaltning av viss statlig gruvegendom, r 31 723 219 31 504 Summa 477 097 72 986 466 397 5 500 78 183 D Marknads- och konkurrensfrågor 1 Konkurrensverket, a 90 600 12 722 85 214 18 108 2 Konkurrensforskning, r 7 600 8 844 4 306 12 138 3 Revisorsnämnden, f 1 Summa 98 201 21 566 89 520 30 246 E Energi 1 Handlingsberedskap, r 41 466 6 702 35 706 12 462 2 Åtgärder inom elförsörjningen, r 66 372 26 514 37 950 54 936 3 Statens oljelager: Förvaltnings - kostnader, a 110 900 12 131 108 128 6 200 8 703 4 Statens oljelager: Kapitalkostnader, f 235 490 124 021 5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, f 1 87 000 6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, r 130 000 399 510 110 112 8 024 411 374 7 Insatser för ny energiteknik, r 545 000 395 815 620 336 320 478 8 Bidrag till Energiteknikfonden, f 72 000 72 000 9 Energiforskning, r 310 100 89 874 253 512 146 461 10 Bioenergiforskning, r 88 900 51 717 69 878 70 739 11 Åtgärder för energieffektiviseringar i bl a Baltikum och Östeuropa, r 50 001 138 795 94 652 94 143 Äldre anslag 1992/93 IX J3 Främjande av biobränsleanvändningen, r 620 365 6 839 613 526 Äldre anslag 1993/94 E10 Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten, r 19 245 4 947 9 500 4 797 Summa 1 650 230 1 760 666 1 625 082 23 724 1 737 621 F Teknisk forskning och utveckling 1 Teknisk forskning och utveckling, r 1 066 465 389 753 691 734 30 544 733 939 2 Informationsteknik, r 536 500 198 154 489 884 244 770 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk- vetenskapliga attacheverksamhet, r 48 800 48 800 0 4 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, a 8 670 -25 8 731 -86 5 Rymdverksamhet, a 820 444 -26 999 795 676 -2 232 6 Bidrag till Ingenjörsvetenskaps - akademien, o 8 200 8 200 Äldre anslag 1994/95 F7 Europeiskt forsknings- och utvecklings- samarbete, a 210 142 210 142 0 F11 Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut för byggnadsforskning, f 718 Summa 2 489 079 771 025 2 253 886 30 544 976 392 G Bygg- och bostadsväsendet 1 Boverket: Förvaltningskostnader, a 207 900 35 189 200 981 42 109 2 Boverket: Uppdragsverksamhet, o 1 3 Räntebidrag m m, f 43 300 000 43 341 780 4 Investeringsbidrag för bostads- byggande, f 200 000 224 326 5 Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrätthus, f 25 000 44 288 6 Vissa lån till bostadsbyggande, f 1 000 7 Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader, a 22 100 4 110 21 198 5 012 8 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet, f 1 1 427 647 9 Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, a 34 500 -582 34 042 -124 10 Byggforskning, r 247 100 19 660 229 397 37 363 11 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, f 105 000 60 100 12 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, f 25 000 15 707 Summa 44 167 602 58 377 45 599 465 84 359 Summa Näringsdepartementet 51 711 152 2 868 901 51 749 660 123 026 4 098 733 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL XIII CIVILDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Länsstyrelserna m m 1 Länsstyrelserna m m, a 2 676 173 203 176 2 699 451 179 898 2 Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, a 34 414 7 883 31 244 11 053 3 Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet, o 1 Summa 2 710 588 211 059 2 730 695 190 951 B Trossamfund m m 1 Stöd till trossamfund m m, r 91 200 262 91 185 277 Summa 91 200 262 91 185 277 C Konsumentfrågor 157 025 17 940 160 243 14 722 1 Marknadsdomstolen, a 8 570 2 877 6 004 5 443 2 Konsumentverket, a 104 687 7 981 110 082 2 586 3 Allmänna reklamationsnämnden, a 20 518 749 18 903 2 365 4 Stöd till konsumentorganisationer, r 6 150 3 681 8 706 1 125 5 Konsumentforskning, r 3 000 2 652 3 268 2 384 6 Bidrag till miljömärkning av produkter, o 6 900 6 900 7 Fastighetsmäklarnämnden, a 7 200 6 381 819 Summa 157 025 17 940 160 243 14 722 D Ungdomsfrågor 1 Ungdomsstyrelsen, a 14 148 675 14 195 628 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m m, r 172 953 8 093 168 794 12 252 3 EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa, f 3 000 2 146 Äldre anslag 1993/94 E3 Stöd till internationellt ungdoms- samarbete, r 1 079 1 079 Summa 190 101 9 847 185 135 13 959 E Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativa frågor, m m 1 Lotteriinspektionen, a 26 124 5 045 25 725 5 444 2 Stöd till kooperativ utveckling, r 9 750 884 9 561 1 073 3 Bidrag till allmänna samlings- lokaler m m, f 60 000 58 085 4 Utveckling av ideell verksamhet, r 19 700 10 351 11 607 18 444 5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, r 5 148 1 5 149 0 6 Stöd till idrotten, r 787 860 406 786 659 1 606 Äldre anslag 1992/93 F4 Bidrag till folkrörelserna, r 141 141 0 Summa 908 582 16 827 896 784 141 26 569 Summa Civildepartementet 4 057 496 255 934 4 064 043 141 246 478 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL XIV MILJÖDEPARTEMENTET TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Miljövård 1 Statens naturvårdsverk, a 564 685 112 146 625 313 3 000 48 519 2 Bidrag till miljöarbete, r 81 653 152 009 238 400 -4 738 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag, r 210 000 100 710 242 329 3 68 378 4 Investeringar inom miljöområdet, r 335 668 3 305 292 926 46 048 5 Miljöforskning, r 175 531 4 010 174 172 5 368 6 Sanering och återställning av miljö- skadade områden, r 22 880 52 227 45 696 29 411 7 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, r 35 324 53 055 52 778 35 602 8 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, r 1 100 000 20 704 8 851 50 000 1 061 853 9 Koncessionsnämnden för miljöskydd, a 29 011 -402 26 242 2 367 10 Kemikalieinspektionen, o 1 11 Särskilda projekt, r 12 965 2 281 11 771 3 475 12 Bidrag enligt internationella miljö- konventioner och avtal m m, f 11 925 11 672 13 Visst internationellt miljösamarbete, r 54 168 4 311 37 211 21 268 14 Stockholms internationella miljöinstitut, r 18 000 18 000 0 Äldre anslag 1988/89 B21 Åtgärder för att rena Dalälven, r 1 879 1 879 Äldre anslag 1994/95 E1 Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m m, r 2 443 1 351 500 592 A6 Landskapsvårdande åtgärder, r 200 540 -6 949 205 109 2 380 A8 Miljöinsatser i Östersjöregionen, r 104 646 8 028 96 618 A16 Åtgärder för att rena Dalälven, r 37 531 6 253 31 279 Summa 2 651 811 851 395 1 794 041 258 612 1 450 299 B Strålskydd, kärnsäkerhet m m 1 Statens strålskyddsinstitut, a 116 379 15 685 118 147 13 917 2 Statens kärnkraftsinspektion: Förvaltningskostnader, a 91 583 14 844 89 162 17 265 3 Statens kärnkraftsinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, a 88 439 29 311 95 121 22 629 4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m m, f 20 240 26 802 Summa 316 641 59 839 329 232 53 810 C Lantmäteri- och fastighetsdata- verksamhet m m 1 Förvaltningskostnader för Lantmäteri- verket m m, a 718 356 54 303 729 915 42 744 TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P 2 Uppdragsverksamhet vid Lantmäteri- verket m m, o 1 3 Bidrag enligt lantmäteritaxan, f 24 350 19 209 4 Statens va-nämnd, a 7 651 2 631 6 733 1 500 2 049 Äldre anslag 1994/95 C1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, a 44 070 -44 070 Summa 750 358 56 934 799 926 1 500 724 Summa Miljödepartementet 3 718 810 968 168 2 923 199 260 112 1 504 833 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL XV RIKSDAGEN OCH DESS MYNDIGHETER TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Riksdagen 1 Riksdagens ledamöter och partier m m, f 596 610 569 105 2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, r 3 800 22 259 10 192 15 867 3 Riksdagens förvaltningskostnader, a 441 800 6 696 395 899 52 597 4 Riksdagens byggnader m m, r 96 230 52 965 121 797 27 398 5 Sveriges företrädare i Europaparlamentet, f 14 000 14 106 Äldre anslag 1992/93 A7 Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, r 218 218 0 Summa 1 152 440 82 138 1 111 317 95 862 B Riksdagens myndigheter 1 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, a 50 437 707 48 973 2 170 2 Riksdagens revisorer och deras kansli, a 21 320 1 877 22 672 526 Summa 71 757 2 584 71 645 2 696 Summa Riksdagen och dess myndigheter 1 224 197 84 722 1 182 962 98 558 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. HUVUDTITEL XVI RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Räntor på statsskulden m m 1 Räntor på statsskulden m m, f 132 000 000 123 757 585 Summa 132 000 000 123 757 585 Summa Räntor på statsskulden 132 000 000 123 757 585 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. SPECIFIKATION AV RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN M.M. BUDGETÅRET 1995/96 TUSENTAL KRONOR BERÄKNADE BELOPP UTFALL AVVIKELSE Utgifter: Räntor på lån i svenska kronor 105 035 000 109 876 085 4 841 085 Räntor på lån i utländsk valuta 39 500 000 32 206 235 -7 293 765 Valutaförluster 6 900 000 53 900 472 47 000 472 Underkurs vid emissioner 8 600 000 12 116 875 3 516 875 Kursförluster 1 69 906 358 69 906 357 Depositioner på lån i utländsk valuta 1 48 370 48 369 Summa utgifter 160 035 002 278 054 396 118 019 394 Inkomster: Räntor på lån i svenska kronor 22 600 000 22 415 321 -184 679 Räntor på lån i utländsk valuta 0 16 088 16 088 Valutavinster 5 400 000 58 560 039 53 160 039 Överkurs vid emissioner 1 9 808 067 9 808 066 Kursvinster 1 63 403 301 63 403 300 Preskriberade obl., kup., o vinster 35 000 93 994 58 994 Summa inkomster 28 035 002 154 296 811 126 261 809 Summa nettoutgifter 132 000 000 123 757 585 -8 242 415 HUVUDTITEL XVII OFÖRUTSEDDA UTGIFTER TUSENTALS KRONOR ANSLAGSTYP: A=RAMANSLAG F= FÖRSLAGSANSLAG O=OBETECKNADE ANSLAG R=RESERVATIONSANSLAG ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL. MERUTGIFTE R1 INGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P NETTOUTGIF TER RESPEKTIVE NETTO- INKOMSTER BESPARINGA R UTGÅENDE RESERVATIO NER OCH RAMÖVERFÖ RINGSBELOP P A Oförutsedda utgifter 1 Oförutsedda utgifter, f 1 000 7 285 Summa 1 000 7 285 Summa Oförutsedda utgifter 1 000 7 285 1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag. Underbilaga 6 SAMMANSTÄLLNING AV UTGIFTERNA PÅ STATSBUDGETEN FÖR BUDGETÅRET 1995/96, PER DEPARTEMENT TUSENTAL KRONOR ANVISAT FÖR BUDGETÅRET 1995/96 INKL MERUTGIFTER INGÅENDE RESERVATIONER OCH RAMÖVER- FÖRINGSBELOPP NETTOUTGIFTER RESPEKTIVE NETTOINKOMSTER BESPARINGAR UTGÅENDE RESERVATIONER OCH RAMÖVER- FÖRINGSBELOPP Statschefen och regeringen 3 888 098 439 713 2 844 477 874 1 482 460 Justitiedepartementet 29 224 160 1 745 346 29 357 028 304 500 1 144 104 Utrikesdepartementet 24 146 534 9 525 268 23 555 935 43 935 10 098 140 Försvarsdepartementet 45 819 111 1 919 828 44 896 397 11 181 2 608 287 Socialdepartementet 261 487 726 1 742 817 257 268 213 47 033 1 239 123 Kommunkationadeparteme ntet 36 185 818 10 447 519 43 888 992 81 052 3 356 797 Finansdepartementet 153 189 268 1 678 359 147 620 097 207 706 1 792 414 Utbildningsdepartement 60 695 779 1 237 641 56 496 573 234 434 3 811 689 Jordbruksdepartementet 19 268 611 268 653 15 777 694 718 772 Arbetsmarknadsdeparteme ntet 137 440 353 7 912 899 145 259 539 3 115 131 9 787 570 Kulturdepartementet 7 038 898 159 657 6 917 770 23 548 303 618 Näringsdepartementet 51 711 152 2 868 901 51 749 660 123 026 4 098 733 Civildepartementet 4 057 496 255 934 4 064 043 141 246 478 Miljödepartementet 3 718 810 968 168 2 923 199 260 112 1 504 833 Riksdagen och dess myndigheter 1 224 197 84 722 1 182 962 98 558 Räntor på statsskulden 132 000 000 123 757 585 Oförutsedda utgifter 1 000 7 285 Minskning av anslagsbehållning 1 000 000 Tillkommande utgiftsbehov, netto 5 000 000 Totalt 977 097 011 41 255 425 957 567 450 4 452 672 42 291 577 Bilaga 6 1990-91 års skattereform - en värdering . BILAGA 6 1990-91 års skattereform - en värdering Innehållsförteckning Inledning 5 1 Bakgrund 5 2 Reformens huvuddrag 7 3 Värdering av reformen 8 3.1 Skatteplanering och skattefusk 9 3.2 Sparande och konsumtion 10 3.2.1 Sparandet och kapitalinkomstbeskattningen 10 3.2.2 Konsumtionen och konsumtionsbeskattningen 11 3.3 Investeringarna och företagsbeskattningen 13 3.4 Arbetsutbudet och förvärvsinkomstbeskattningen 13 3.5 Stabilisering och finansiering 16 3.6 Inkomstfördelningen 22 3.7 Reformen och den samhällsekonomiska effektiviteten 23 Underbilaga: Andelen med statlig skatt på förvärvsinkomster 1991-1998 24 . 1990-91 års skattereform - en värdering Inledning Regeringen lämnar i denna bilaga sin slutliga värdering av 1990-91 års skattereform. En värdering av reformen bör ha ett dubbelt perspektiv. Den skall å ena sidan bedömas mot bakgrund av 1980-talets ekonomiska utveckling och de förändrade förutsättningar detta gav för skattepolitiken. Men den skall också ses i relation till de senaste årens utveckling, särskilt dess roll för depressionen i början av 1990-talet. Detta dubbla perspektiv tillämpades i den utvärdering av skattereformen som gjordes av KUSK, kommittén för utvärdering av skattereformen, i Skattereformen 1990-91 – en utvärdering (SOU 1995:104). Å ena sidan konstaterade KUSK att reformen i ett långsiktigt perspektiv var nödvändig mot bakgrund av erfarenheterna av det gamla skattesystemet. Den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin och avregleringen av kapitalmarknaden gjorde också förändringar nödvändiga. Å andra sidan konstaterade KUSK att reformen i stabiliseringspolitiskt avseende förverkligades vid fel tidpunkt och för sent i relation till den konsumtionsledda, lånefinansierade tillväxten i slutet av 1980-talet. När väl reformreglerna infördes kom de att verka på uppblåsta tillgångsvärden i en privat sektor med mycket låg soliditet. De kraftigt förändrade sparincitamenten fördjupade ytterligare en av i huvudsak andra skäl försvagad konjunktur. Förutom tidpunkten för reformen är det dess finansiering och fördelningsmässiga effekter som debatten fokuserats på. Vi kommer att uppmärksamma dessa två, delvis av varandra avhängiga frågor. Men i anslutning till det breda perspektiv KUSK anlade bör också andra frågor behandlas. Det gäller bl.a. hur reformen påverkade skattesystemets effektivitets- egenskaper, dvs. hur det förändrade skattesystemet inverkade på den totala välfärden. Reformen syftade till att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning med bevarande av de fördelningspolitiska målen. Varje värdering av reformen försvåras av depressionen i början av 1990-talet. Skattereglerna blev, bl.a. som en följd av krisen, inte så stabila som hade förutsatts. Vidare gjorde den regering som tillträdde 1991 avsteg från de grundläggande reformprinciperna i några väsentliga avseenden. Detta nödvändiggjorde senare korrigeringar hösten 1994. Även om de grundläggande reformprinciperna har återupprättats innebär ändå de senaste årens instabilitet en svårighet vid en bedömning. I det följande beskriver vi först vår syn på bakgrunden till reformen varefter huvudprinciperna och huvuddragen redovisas. Därefter följer vår värdering av reformen. 1 Bakgrund Den grundläggande uppgiften för varje skattesystem är att finansiera vad medborgarna anser vara gemensamma angelägenheter. Vid en ansvarsfull finansiering av offentliga utgifter finns ett direkt samband mellan storleken på dessa och nivån på det totala skatteuttaget. Tillväxten i den svenska skattekvoten efter andra världskriget och fram till slutet av 1980-talet avspeglar i grunden växande behov på olika samhällsområden. Behovet av välutbildad arbetskraft, av modern infrastruktur, av en bättre sjuk- och hälsovård och av ett förbättrat socialt skydd har lett till ett successivt höjt skatteuttag. Skillnader i skatteuttag mellan Sverige och andra länder på en liknande utvecklingsnivå reflekterar i huvudsak olika prioriteringar mellan de olika ländernas medborgare vad gäller det önskvärda med ett gemensamt ansvar för att tillfredsställa dessa behov. Att Sverige har en högre skattekvot än flertalet andra länder beror därutöver till en inte obetydlig del på tekniska skillnader i skatte- och utgiftssystemen. Till skillnad från många andra länder har Sverige valt att beskatta olika sociala ersättningar till medborgarna (sjukpenning, arbetslöshetsersättningar, pensioner). Andra länder tillämpar system med obeskattade transferingar och har, i stället för öppna bidrag på budgetens utgiftssida, dolda bidrag på inkomstsidan (olika former av skatteavdrag) som ger en lägre uppmätt skattekvot. Jämförelser av de totala skatte- och avgiftsuttagen i olika länder måste därför göras med stor försiktighet. I ett avseende var nivån på de offentliga utgifterna helt central i de överväganden som i slutet av 1980-talet ledde fram till skattereformen: Hur skulle det i en framtid vara möjligt att uthålligt finansiera de offentliga utgifter medborgarna önskade? Det handlade då inte om det totala skatte- och avgiftsuttaget utan om skattestrukturen och de principer efter vilka skatterna skall tas ut. Därmed aktualiserades andra skattepolitiska mål än det grundläggande att skapa ett ekonomiskt utrymme för offentliga utgifter på en viss nivå. Mellan nivå- och strukturfrågan fanns, och finns fortfarande, ett samband. Med en felaktig struktur är det inte långsiktigt möjligt att bibehålla en viss totalnivå, något som hotar finansieringen av offentliga utgifter. I strukturellt avseende fanns flera problem med det tidigare skattesystemet. Problemen delvis överlappade och förstärkte varandra och hade betydelse för såväl det fördelningspolitiska utfallet som den ekonomiska effektiviteten. Ett problem gällde bristen på s.k. horisontell rättvisa. Denna innebar att individer med samma inkomst betalade olika mycket i skatt. Kontant lön och löneförmåner behandlades olika. Detta gällde också olika slag av kapitalinkomster genom att räntor och utdelningar beskattades hårdare än reavinster. Förutom att detta var fördelningspolitiskt orättfärdigt ledde det också till att människors val i olika avseenden resulterade i en samhällsekonomiskt ineffektiv fördelning av våra resurser. Välfärdsnivån blev lägre än vad som skulle varit möjligt med ett mer likformigt skattesystem. Frågan om den vertikala rättvisan, dvs. fördelningen av ekonomiska resurser mellan individer med olika inkomster, har sedan länge varit central i den svenska skattepolitiken. Det främsta uttrycket för detta har varit en inkomstskatteskala med en betydande progressivitet. Under efterkrigstiden skärptes progressiviteten successivt och kom att beröra allt större grupper av de skattskyldiga. Under åren före skattereformen kunde noteras ett betydande gap mellan den formella progressivitet som beskrevs av skatteskalan och den faktiska progressivitet som blev resultatet av allt större ofullkomligheter i den skattemässiga definitionen av inkomster. Detta reflekterade bristen på horisontell rättvisa, en bristande likformighet i beskattningen av olika slag av inkomster. Bristen på likformighet gav upphov till en omfattande skatteanpassning genom att inkomster och kostnadsavdrag omklassificerades. Inkomsterna togs ut lågbeskattat, ofta i form av reavinster, och avdragen hänfördes till högbeskattade områden. Ibland var tillvägagångssätten förhållandevis enkla och lättillgängliga, exempelvis när fullt avdragsgilla reaförluster på s.k. yngre aktier tilläts reducera endast till mindre del beskattade reavinster på s.k. äldre aktier. Denna möjlighet gav upphov till negativa skattekilar som innebar att avkastningen efter skatt kom att överstiga avkastningen före skatt. Skattesystemet gav alltså en ren subvention i sådana fall. Skattereglerna för det avdragsgilla pensionssparandet var det mest tydliga exemplet på betydelsen av skattekrediter i det gamla systemet. Mot avdragsgillhet vid premieinbetalningen svarade visserligen en skatteplikt vid utbetalning. Vid en starkt progressiv skatteskala försvagades denna formella symmetri av att skattesatsen vid inbetalning av premier i normalfallet var högre än skattesatsen vid utbetalning av pensioner. Av långt större betydelse för skattekreditens storlek, särskilt vid långa sparperioder, var dock det förhållandet att avkastningen på pensionskapitalet var helt obeskattad under sparperioden. Tillämpningen av principen om utgiftsskatt på detta område, kombinationen av avdragsgillhet och skattefrihet för avkastningen där skatten togs ut först vid utbetalning, innebar en betydande olikformighet. Detta gällde särskilt i relation till beskattningen av vanligt banksparande, där den årliga avkastningen, räntan, beskattades med individens fulla marginalskatt. Den olikformighet i de gamla reglerna som berörde de flesta skattskyldiga gällde beskattningen av bostäder. I en inflationsekonomi innebar det fulla avdraget för nominella ränteutgifter mot höga marginalskatter, till viss del begränsad genom 1981 års skattereform, i kombination med en reavinstbeskattning, baserad på partiell skattefrihet och reala beskattningsprinciper, i många fall en betydande subvention. I vissa andra fall var såväl den fullt legala skatteplaneringen som det rent brottsliga skatteundandragandet mer avancerat och ofta tillgängligt enbart för de med goda ekonomiska resurser. Förfaranden med s.k. utdelningsfonder är ett exempel. Ett annat var möjligheten att ta ut arbetsinkomst i form av lågbeskattad reavinst från fåmansbolag. Komplexiteten i reglerna innebar också att det fanns en betydande gråzon mellan legala förfaranden och rena olagligheter. Reglernas komplexitet gjorde att det i första hand var resursstarka personer som kunde utnyttja olikformigheterna. Detta och omfattningen av illegala beteenden skapade en stigande misstro mot skattesystemet. De olikformiga reglerna i beskattningen av kapitalinkomster växte till betydande del fram som en reaktion på att kapitalinkomster beskattades tillsammans med arbetsinkomster med en över tiden skärpt progressiv skatteskala i en ekonomi med betydande inflation. Onda cirklar skapades, där en stigande progressivitet födde krav på undantag i beskattningen av vissa inkomster. Detta urholkade i sin tur via skatteanpassning skattebasen och drev fram höjda skattesatser. Det blev nödvändigt att bryta denna utveckling. De höga skattesatserna i beskattningen av arbetsinkomster innebar betydande marginaleffekter och ansågs minska incitamenten för arbete och utbildning. De kunde också bidra till höga nominella lönekrav från vissa grupper, vilket via olika kompensationsmekanismer bidrog till inflationsdrivande lönebildning. Olikformigheten i inkomstbeskattningen gällde också beskattningen av företagsvinster. Företagens investeringar i olika tillgångar, maskiner, byggnader och lager beskattades på olika sätt. Finansieringen av investeringarna via nyemission, kvarhållen vinst och lån, behandlades också på olika sätt. Variationen i skattebelastning mellan olika företag beroende på bl.a. skillnader i historisk lönsamhet innebar risker för att nya investeringar inte fördelades på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt mellan företagen. Erfarenheterna av investeringsstyrning, framför allt med hjälp av det sedan 1930-talet gällande systemet med investeringsfonder, visade också på brister. Möjligheterna för statsmakterna att påverka näringslivets investeringar såväl i ett konjunktur- perspektiv som i andra avseenden framstod som begränsade, inte minst därför att olika åtgärder slog igenom med en betydande tidsfördröjning. Mot slutet av 1980-talet medförde också kombinationen av hög formell skattesats och omfattande reserveringsmöjligheter att vinstrika företag i syfte att begränsa sina skattebetalningar deltog i avancerade operationer med olika slag av leasingförfaranden. Investeringsverksamheten styrdes i betydande omfattning av skatteöverväganden, där frågan om den samhällsekonomiska lönsamheten i olika projekt tonades ned. Utöver ”interna” brister i de gamla skattereglerna utgjorde också den internationella utvecklingen en viktig bakgrund till den svenska reformen. Det gällde den skattepolitiska utvecklingen i vår omvärld där reformer med breddade skattebaser och sänkta nominella skattesatser aktualiserade liknande förändringar hos oss. Väl så viktig var dock den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin, särskilt av de finansiella marknaderna. Möjligheterna att behålla en skattestruktur med smala skattebaser och höga nominella skattesatser begränsades. Den skattepolitiska utmaningen i slutet av 1980-talet blev därför: Hur skulle man åtgärda allt större olikformigheter och fördelningspolitiska brister i systemet och skapa en skattestruktur som i en internationaliserad ekonomi uthålligt kunde finansiera offentliga utgifter på hög nivå? 2 Reformens huvuddrag En central tanke bakom skattereformen var en förstärkt horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle beskattas lika. Denna likformighetsprincip skulle så långt som möjligt tillämpas konsekvent. Det gällde beskattningen av förvärvsinkomster, där såväl den vanliga inkomstskatten som socialavgifterna skulle baseras på bredare underlag. Det gällde också beskattningen av kapitalinkomster, inkl. företagens vinster och egenföretagarnas kapitalinkomster. Likformigheten var också styrande i utformningen av det nya mervärdesskattesystemet. En förstärkt horisontell rättvisa skulle bidra till att återupprätta principen om skatt efter bärkraft och därmed också till en förstärkt vertikal rättvisa. En likformighetsprincip kan förverkligas bl.a. genom bredare skattebaser då den skattepliktiga inkomsten därigenom kommer att ligga närmare den ekonomiska inkomsten. Olika undantag, lättnader och kryphål skulle elimineras och inkomstförstärkningarna användas för att sänka skattesatser och reducera besvärande marginaleffekter. Enkelheten var en annan bärande princip. Enklare regler är lättare att följa. Såväl för de skattskyldiga som för skatteförvaltning frigörs resurser, inte minst i form av tid, som för de skattskyldiga kan användas mer produktivt. Skatteförvaltningen kan koncentrera sin granskning till större och mer komplicerade förfaranden. Ytterligare en central hörnsten var önskemålet att premiera sparande och motverka låntagande. Olikformigheterna i de gamla reglerna och det förhållande att kapitalinkomster beskattades tillsammans med övriga inkomster bidrog till att missgynna finansiellt sparande (hög skatt på marginella kapitalinkomster) och favorisera låntagande (stort skattemässigt värde på ränteavdrag). Målet för skattereformen sammanfattades i propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning på följande sätt (prop. 1989/90:110, s. 294): ”Det övergripande målet för skattereformen är att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras. En likvärdig behandling av arbetsinkomster och inkomster av kapital skall komma till stånd. Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas. Inte minst härigenom kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten i beskattningen att förbättras.” Huvuddragen i reformen var – En sänkt inkomstskatt för så gott som alla, där den helt övervägande andelen av inkomsttagarna, ca 85 procent, enbart skulle betala kommunalskatt. Resterande del skulle därutöver betala 20 procent i statlig inkomstskatt. – För att inte andelen som betalar statlig inkomstskatt skulle öka över tiden, infördes en indexreglering av den undre gränsen för statlig inkomstskatt, den s.k. skiktgränsen. De nya reglerna gav också utrymme för viss förbättring av reallönen utan att skatteuttaget ökade. – För att förbättra det fördelningspolitiska utfallet infördes en extra skattelättnad för personer med lägre inkomster i form av ett förhöjt grundavdrag. Vidare skulle som en viktig del av reformen barnbidragen och bostadsbidragen höjas. – Skattebortfallet genom sänkta skattesatser skulle finansieras genom skärpt beskattning av kapitalinkomster, en breddad bas för beskattningen av arbetsinkomster och genom höjda indirekta skatter. – Genom reformen infördes en separat och proportionell beskattning av kapitalinkomster – räntor, utdelningar och reavinster – med en enhetlig skattesats på 30 procent. I princip skulle skatteuttaget baseras på fulla nominella inkomster, vilket i vissa fall medförde betydande basbreddningar i förhållande till de äldre reglerna. En särskild avkastningsskatt på sparande i pensionsförsäkringar infördes. – Basen för arbetsinkomstbeskattningen breddades genom att löntagarnas avdragsmöjligheter begränsades och genom full skatteplikt för naturförmåner. Detta innebar bl.a. höjd skatt på måltidsförmåner, bilförmåner och bostadsförmåner. – Den formella skattesatsen för bolagsinkomster sänktes från 57 till 30 procent och avsågs balanseras genom kraftiga basbreddningar, där den övervägande delen av tidigare reserveringsmöjligheter eliminerades. – Basen för mervärdesskatten breddades också. Tjänster blev generellt skattepliktiga och de tidigare reducerade skattesatserna för byggnadsverksamhet samt hotell- och restaurangtjänster togs bort. Dock kvarstod vissa undantag, bl.a. för dagstidningar och olika kulturverksamheter. – Punktskatterna på bl.a. bensin och energi höjdes och den nya energiskatten i kombination med införandet av koldioxidskatt och svavelskatt förstärkte skattesystemets miljöprofil. Skattereformen innebar ett exempel på grön skatteväxling genom att höjda skatter på resursförbrukning och miljöpåverkan användes för att finansiera sänkt skatt på arbete. Den offentlig-finansiella bruttokostnaden för skattereformen till följd av sänkta skattesatser och fördelningspolitiska åtgärder beräknades till ca 97 miljarder kronor. Detta skulle finansieras genom bredare baser för arbetsinkomstbeskattningen (13 miljarder kronor), en förstärkning av kapitalbeskattningen (39 miljarder kronor), höjda indirekta skatter (28 miljarder kronor) och vissa andra förändringar (10 miljarder kronor). Resterande finansieringsbehov på 5 miljarder kronor skulle tillgodoses genom en bättre fungerande ekonomi (”dynamiska effekter”). 3 Värdering av reformen 1990-91 års skattereform var i rent budgetmässiga termer en mycket stor reform med en bruttoomfördelning av skatteuttaget på nära nog 100 miljarder kronor. Men den var också i en djupare ekonomisk mening mycket omfattande i det att den påverkade de skattemässiga villkoren för svenska hushåll och företag i en lång rad avseenden. Villkoren för olika former av sparande och för konsumtionsval, för arbete och utbildning och för företagsinvesteringar förändrades på ett grundläggande sätt. För en värdering av reformen är dess beteendeeffekter av stor betydelse. I vissa fall är det förhållandevis enkelt att konstatera om de avsedda effekterna har inträffat eller ej. I andra fall kan det vara svårt att isolera reformeffekterna från inverkan av andra faktorer. En sådan faktor är den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. En viktig fråga gäller reformens samspel med depressionen. En annan fråga gäller hur depressionen som sådan, oberoende av dess eventuella samspel med skattereformen, påverkat möjligheterna att värdera reformen. Omedelbart efter det definitiva reformbeslutet i riksdagen juni 1990 påbörjades en utvärdering av reformen. En särskild kommitté, KUSK, tillkallades. Kommittén lämnade sitt betänkande i november 1995. Betänkandet baserades bl.a. på ett omfattande forskningsprogram som initierades av kommittén och som avrapporterades i en särskild bilaga, Svensk skattepolitik i teori och praktik – 1991 års skattereform (bilaga 1 till SOU 1995:104). KUSK- betänkandet har remissbehandlats (för en remissammanställning, se 1996 års ekonomiska vårproposition). Betänkandet med dess bilagor ger tillsammans med de bakomliggande forskningsrapporterna en kvalificerad grund för en utvärdering av reformen. I anslutning till de huvudfrågor som ställs i betänkandet kommer vi nu att ge vår värdering, där också viss ny information kommer att vägas in. Vår bild av reformen avviker inte på något grundläggande sätt från den KUSK gav. Sedan kommittén lämnade sitt betänkande har det inte, annat än undantagsvis, presenterats några nya studier kring skattereformens effekter. Men väl så betydelsefullt är att reformreglerna, med varierande grad av stabilitet, nu verkat i snart sju år. Å ena sidan innebär detta att dataläget förbättrats. Å andra sidan uppkommer frågan mot vilken alternativ skattepolitisk utveckling reformen skall värderas. En effektanalys av reformförslag handlar ju i hög grad om att jämföra det ekonomiska utfallet vid de nya reglerna med utfallet vid alternativa regler. I detta fall skulle det vara naturligt att jämföra med de regler som gällde före skattereformen. Här finns två svårigheter. För det första, hur skulle 1989 års regler sett ut exempelvis i 1997 års ekonomiska miljö? För det andra, hur skall senare regeländringar, som kan ha påverkat den ekonomiska utvecklingen, beaktas? Dessa svårigheter är besvärliga att hantera på något heltäckande sätt. Vi väljer därför att mer partiellt uppmärksamma några centrala aspekter. 3.1 Skatteplanering och skattefusk Skattereformens betydelse för omfattningen av skatteplanering är en central fråga, inte minst därför att det var erfarenheterna av en tilltagande skatteplanering under åren före reformen som bidrog till kritiken mot det gamla skattesystemet. Kritiken kom att gälla inte bara de olagliga beteenden som förekom (skattefusk och/eller skatteflykt) utan också de legala möjligheter som det gamla systemet innehöll. KUSK konstaterar att skattereformen representerade ett nytt angreppssätt för att förhindra skatteplanering genom att den sökte påverka de grundläggande förutsättningarna för skatteplanering. KUSK lyfte fram fem sådana förutsättningar; att olika inkomster beskattas olika, att inkomstskatten är progressiv, att olika skattesubjekt beskattas olika, att beskattningsunderlaget inte är entydigt bestämt samt möjligheten att bilda skattekrediter, dvs. skjuta upp beskattningen, exempelvis genom att omvandla löpande inkomster till värdestegring som beskattas med tidsfördröjning. Regeringen delar KUSK:s bedömning att skattereformen levt upp till målet att motverka skatteplanering. En konsekvent beskattning av olika naturaförmåner gjorde att olika former av arbetsinkomster beskattades mer likartat. En likartad behandling av löpande kapitalavkastning (räntor och utdelningar) och realiserad värdeökning (reavinster) minskade möjligheterna att erhålla skattekrediter. Omfattningen av skattekrediter begränsades också genom att det skattemässiga värdet av olika reaförluster reducerades. Tidigare lönsamma transaktioner inom familjer som byggde på den sammanhållna beskattningen av arbets- och kapitalinkomster med en progressiv skatteskala eliminerades genom införandet av den separata och proportionella kapitalinkomstbeskattningen. En mer likartad beskattning av olika företagsformer reducerade skatteplaneringen genom transaktioner mellan företag. Den kraftigt sänkta bolagsskattesatsen reducerade det skattemässiga värdet av olika avdrag. Begränsningen av olika konsolideringsmöjligheter minskade intresset för skatteminimerande beteenden med starkt begränsat samhällsekonomiskt värde. I det gamla skattesystemet avspeglades förekomsten av skatteplanering i ett betydande gap mellan det faktiska skatteuttaget och det formella skatteuttaget som det beskrevs av inkomstskatteskalan med dess betydande progressivitet. KUSK redovisar resultatet av en simuleringsstudie, avseende de 10 procent av individerna i aktiv ålder med de högsta arbetsinkomsterna. Studien visar att 1980-talets skattereformer minskade detta gap redan före 1990 års reform men att gapet minskade ytterligare de första åren efter reformen. Den horisontella rättvisan har således ökat över tiden. Den enskilda åtgärd i reformen som mest bidragit till att motverka skatteplanering var införandet av en separat och proportionell kapitalinkomstbeskattning. Detta kombinerades med full nominell beskattning av alla slag av kapitalinkomster, inklusive reavinster. Även om den formella skattesatsen (30 procent kom att ligga under den högsta marginalskatten på förvärvsinkomster (50 procent) innebar detta ändå ett i reala termer likvärdigt skatteuttag på arbets- och kapitalinkomster. För personer med arbetsinkomster över brytpunkten innebar dock den lägre kapitalskattesatsen ett kvarvarande gap på marginalen i beskattningen av arbets- och kapitalinkomster. Detta motiverade särskilda spärregler för fåmansbolagsägare, som skall förhindra omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster. Dessa regler, som förändrats efter reformen, försöker förena två var för sig angelägna mål dels att motverka skatteplanering, dels att ge rimliga incitament för investeringar i små och medelstora företag. I takt med den ökande internationaliseringen av den svenska ekonomin, och särskilt efter liberaliseringen av kapitalmarknaderna, öppnas möjligheter till internationell skatteplanering, som grundas på skillnader i skattesatser och ineffektiva kontrollmöjligheter. Vi delar KUSK:s bedömning att det gamla skattesystemet med dess höga nominella skattesatser skulle ha fungerat allt sämre i denna internationaliserade värld. Reformen var i denna mening nödvändig, samtidigt som problemen finns kvar i ny form, inte minst som en följd av den informationsteknologiska utvecklingen. Der finns ett nära samband mellan skatteplanering och samhällsekonomisk effektivitet. Ett oenhetligt skattesystem med möjligheter till skatteplanering medför att skattskyldiga och skattekonsulter använder sin tid på fel sätt och att resursfördelningen mellan olika sektorer i ekonomin blir felaktig. Vid en ansvarsfull finansiering av offentliga utgifter kommer det skattebortfall som följer av skatteplaneringen att nödvändiggöra kompletterande skattehöjningar. Dessa resulterar i allmänhet i nya effektivitetsförluster och minskad välfärd. I detta perspektiv representerade skattereformen ett väsentligt framsteg. Skattereformen minskade också lönsamheten av att skattefuska. Däremot är det som KUSK konstaterar svårare att bedöma huruvida det faktiska skattefusket minskat; de metodologiska problemen att mäta detta är betydande. Ökad kontrolluppgifts-skyldighet på olika områden har dock bidragit till att minska skattefusket. 3.2 Sparande och konsumtion Skattereformen ändrade på ett dramatiskt sätt sparvillkoren i den svenska ekonomin, särskilt genom införandet av den nya kapitalinkomstbeskattningen med en hög grad av likformig behandling av olika sparalternativ. Förändringar i den indirekta beskattningen, särskilt på mervärdesskattens område, påverkade också på ett direkt sätt den privata konsumtionen på olika områden. 3.2.1 Sparandet och kapitalinkomst- beskattningen I det gamla skattesystemet missgynnades finansiellt sparande och premierades låntagande. Genom skattereformen gavs hushållen incitament att förändra sina sparmönster. Den första fråga som behandlas i KUSK:s värdering gäller hur hushållens totala sparande kan ha påverkats. Frågan är viktig, inte minst med tanke på reformens roll för krisen i början av 1990-talet, särskilt hur den kan ha bidragit till fallet i privat konsumtion. Mellan 1989 och 1992 steg den konventionellt beräknade hushållssparkvoten, dvs. sparande i finansiella tillgångar och investeringar i egna hem som andel av disponibel inkomst, med inte mindre än 13 procentenheter. En liknade utveckling, låt vara mindre dramatisk, gäller för en utvidgad sparkvot, där även hushållens sparande i varaktiga konsumtionsvaror och avtalsenliga pensionsförsäkringar räknas med. I expertbilagan till KUSK studeras på ett direkt sätt reformens effekter på den privata konsumtionen. Det finns inte några tydliga belägg för att reformen skulle vara en viktig faktor bakom det kraftiga fallet i hushållens konsumtion. I den utsträckning skattereformen spelat en roll beror det inte i första hand på en direkt effekt av att avkastningen efter skatt på finansiellt sparande gått upp. I stället verkade reformen mer indirekt. Den tidigare förmånsbehandlingen av realt sparande i bostäder ersattes av en mer likformig beskattning av finansiellt och realt sparande. Ett minskat skattemässigt värde av ränteavdrag i kombination med en höjd löpande beskattning av sparande i bostäder reducerade förmögenhetsvärdet i fastigheter. Detta ledde till ökat amorteringssparande, vilket indirekt reducerade hushållens konsumtion. Senare information från undersökningar av hushållens utgifter de aktuella åren visar dock inte på några mer markerade skillnader i förändrade konsumtionsutgifter mellan egnahemshushåll och andra hushåll vid given disponibel inkomst. Detta skulle betyda att reducerade förmögenhetsvärden för egnahemsägare balanseras av andra konsumtionsdämpande faktorer för andra slag av hushåll. Frågan är då hur stor del av den kraftiga uppgången i finansiell sparkvot som kan hänföras till reformen. Med hjälp av ett modellgrundat räkneexempel görs i expertbilagan bedömningen att mellan en tredjedel och en fjärdedel av uppgången kan ha berott på skattereformen. I likhet med KUSK anser vi dock att den anpassning av hushållssparandet som skedde i början av 1990-talet var en långsiktig nödvändighet. Relationen mellan hushållens konsumtion och deras disponibla inkomster i slutet av 1980-talet, där hushållen konsumerade 105 procent av sina inkomster, var inte uthållig. Reformen påskyndade denna nödvändiga anpassning, dock till priset av fördjupad kris. För reformens spareffekter på hushållsnivå redovisas i expertbilagan resultat som indikerar att portföljanpassningen var relativt likformig. Hushåll med olika marginalskatt före reformen (och därmed på olika inkomstnivåer) förefaller ha anpassat sina förmögenhetsportföljer på ungefär samma sätt. Den olikformiga anpassningen skedde redan i början av 1980-talet som en följd av de begränsningar av ränteavdragens värde som infördes då. Dessa reducerade kraftigt de stora skillnader i reala lånekostnader efter skatt mellan hushåll med olika inkomster som fanns tidigare. Med denna tolkning var utgångsläget inför 1990-91 års reform att flertalet hushåll hade samma reala lånekostnader efter skatt med ett skattemässigt värde av ränteavdrag på 50 procent. Reformen framkallade ett likformigt fall till 30 procent. Detta skulle innebära att hushåll med högre inkomster genom sin anpassning till nya skattereglerna inte skulle ha givit något större bidrag än andra hushåll till uppgången i finansiell sparkvot. I en nyligen publicerad studie ges en delvis annorlunda bild. Enligt denna studie synes höginkomsttagarhushållen ha bantat sina ”balansräkningar” kraftigare än hushåll med lägre inkomster. Reformens effekter på villamarknaden har redan berörts. KUSK gör bedömningen att ca hälften av det reala prisfall som inträffade mellan 1990 och 1993 kan hänföras till skattereformen. I likhet med KUSK anser regeringen att en anpassning nedåt i förhållande till de uppblåsta fastighetsvärdena under slutet av 1980-talet var ofrånkomlig. Reformen förstärkte dock nedgången. Reformens effekter för boendekostnaderna kommenteras närmare i konsumtionsavsnittet. I ett sparandeperspektiv kan noteras att skattereformen innebar en väsentligt högre likformighet i beskatt-ningen av olika sparformer, inklusive sparandet i egna hem. Dock valde man att lägga den nya fastighetsskatten på en lägre nivå än vad som skulle ha varit motiverat vid en strikt likformighetsbedömning. Denna lägre nivå, liksom nedsättningen av fastighetsskatt under de första 10 åren och de särskilda övergångsreglerna, motiverades av bostadspolitiska skäl. Vi återkommer i ett senare avsnitt till de stabiliseringspolitiska aspekterna av reformens effekter på sparandet. 3.2.2 Konsumtionen och konsumtions- beskattningen Den mervärdesskatt som infördes 1969 innebar att skatten togs ut på en förhållandevis smal skattebas. Tjänster var i princip undantagna från beskattning. Knappt 60 procent av den privata konsumtionen var belagd med mervärdesskatt före skattereformen. Förekomsten av momsbefriade varor och tjänster, där avdragsrätt saknas för ingående moms på användning av råvaror, halvfabrikat och investeringsvaror, innebar att mervärdesskatten delvis fick karaktären av en skatt på investeringar och insatsförbrukning i stället för på konsumtion. Före skattereformen uppgick mervärdesskattesatsen till 19 procent på priset inkl. moms, vilket motsvarar en skattesats på 23,46 procent på priset exkl. moms. För hotell- och serveringstjänster tillämpades dock en reducerad skattesats på 12,86 procent på priset exkl. moms. Samma skattesats gällde för bygg- och anläggningsarbeten. Energi var belagd med en nollskattesats. Detta innebar att avdragsrätt tilläts för ingående moms på insatsanvändning i energiproduktionen samtidigt som energiförsäljningen var momsbefriad. Energibeskattningen gav dock upphov till negativa effekter på konkurrensen, i synnerhet för företag som var verkade på internationella marknader, eftersom energibeskattningen i sin helhet bestod av punktskatter som inte kunde lyftas av i senare produktions- och distributionsled. En utgångspunkt för reformeringen av den indirekta beskattningen var att en större likformighet i beskattningen av olika varor och tjänster skulle öka den horisontella rättvisan. Horisontell rättvisa innebär i detta fall att olika hushåll med lika hög konsumtionsstandard bör betala lika mycket konsumtionsskatt oavsett hur de värderar olika varor och tjänster. En annan utgångspunkt var att en skattebeläggning av olika varor och tjänster skulle förstärka momsens karaktär av konsumtionsskatt. Ett annat viktigt syfte med reformen var att få till stånd ett enklare mervärdesskattesystem med lägre fullgörandekostnader för de skattskyldiga och lägre administrationskostnader för skattemyndigheterna. En större likformighet i beskattningen kan framförallt förväntas minska hanteringskostnaderna för företag med blandad verksamhet, dvs. företag som tillhandahåller såväl momsbefriade som helt eller delvis momspliktiga varor och tjänster. Bakom förändringen av den indirekta beskattningen låg också ett starkt fiskalt motiv. I den finansieringskalkyl som låg till grund för skattereformen avsågs nära nog en tredjedel av skattebortfallet till följd av lägre marginalskatter m.m. finansieras genom höjda indirekta skatter. Efter reformen kvarstod dock betydelsefulla undantag från momsplikt, t.ex. sjuk- och tandvård, barnomsorg, utbildning, hyror och bostadsrättsavgifter, finansiella tjänster och konsumtion av vissa kulturella tjänster. Skatteomläggningen gav upphov till betydande prishöjningar för vissa enskilda varugrupper och har därför också medfört betydande förändringar i hushållens konsumtionsmönster. Konsumtionen av bostadstjänster berördes i en rad avseenden. 1990 infördes moms på vatten, avlopp, sophämtning och energi. År 1991 belades fastighetsskötsel, lokalvård, fönsterputsning, sotning, bevakning, kabel- tv, administrativa tjänster och fjärrvärme med moms. Den ingående momsen i produktionen av dessa tjänster var försumbar varför en prishöjning på 23,5 procent kunde förväntas på dessa områden. Samtidigt slopades den reducerade skattesatsen på fastighetsunderhåll och byggverksamhet. Detta beräknades höja priserna på dessa tjänster med knappt 10 procent. Boendekostnaderna påverkades också av att punktskatterna på energi förändrades som en del av reformen. Under 1990 sänktes punktskatten på elektrisk kraft. År 1991 infördes koldioxidskatt på bl.a. olja, kol, naturgas och bensin. Dessutom infördes en svavelskatt på bl.a. svavelhaltig olja. För att begränsa dessa miljöskatters genomslag på den totala skattebördan på energi sänktes samtidigt energiskatten på bl.a. olja, kol och naturgas med 50 procent. Omläggningarna av den indirekta beskattningen innebar kraftigt ökade drifts- och underhållskostnader för hela bostadsbeståndet. Vid en fullständig övervältring på drifts- och underhållskostnaderna kan dessa skatteförändringar beräknas ha gett en genomsnittlig prishöjning på bostadstjänster på 3,7 procent år 1990 och på 4,5 procent år 1991 vid en sammanvägning av effekterna för hyresrätter, bostadsrätter och egnahem. Konsumtionen av bostadstjänster kan inte minska mycket på kort sikt, även om efterfrågan på bostadstjänster faller kraftigt p.g.a. högre hyror och högre brukarkostnader för egnahem. Det är därför inte förvånande att någon real minskning av bostadskonsumtionen inte kan observeras i nationalräkenskaperna under de första åren av 1990- talet. Den högre brukarkostnaden för egnahem genom skärpt indirekt beskattning kom i stället att bidra till det fall i villapriserna som följde av skattereformen. Brukarkostnaden för egnahem påverkades dessutom av ett minskat värde av ränteavdragen och av skärpt fastighetsskatt. I KUSK-bilagan beräknas de förändrade skattereglerna mellan 1985 och 1991 totalt ha ökat brukarkostnaden med 20-30 procent. Enligt samma bedömning ledde denna höjning av brukarkostnaden till en minskning av den totala efterfrågan på egna hem med omkring 15 procent, vilket i sin tur förorsakade ett realt prisfall på egnahem med omkring 15 procent. Reformens första steg finansierades bl.a. av den höjning av skatten på bensin som genomfördes 1990; dels genom en bensinskattehöjning, dels genom en höjning av mervärdesskattesatsen på bensin från 0 till 23,46 procent. Totalt kan dessa skattehöjningar beräknas ha medfört en bensinprisökning på 33 procent. Nollskattesatsen på diesel avskaffades också 1990, med en teoretiskt beräknad priseffekt på 23,5 procent. Konsumtionen av bensin påverkades, åtminstone på kort sikt, i mycket begränsad omfattning. Under 1990 kan en ökning av bensinkonsumtionen på drygt 1 procent observeras medan volymminskningen under 1991 var 0,6 procent. För vissa andra varugrupper som påverkades av den höjda indirekta beskattningen blev dock effekterna större. Observerade volymförändringar beror givetvis på en rad andra faktorer än skattereformen. Reformen torde dock ha haft en avgörande betydelse. Före 1991 var persontransporter, hår- och skönhetsvård och vissa fritidsrelaterade tjänster som campingplatser, skidliftar och danstillställningar undantagna från moms. I januari 1991 belades dessa tjänster med full moms. Prishöjningen på persontransporter kan teoretiskt beräknas till 11 procent. Priseffekten för persontransporter mildrades av att transportföretagen genom momsbeläggningen fick rätt till avdrag för ingående moms. Konsumtionen av inhemska persontransporter minskade med knappt tre procent under 1991, medan konsumtionen ökade under både 1990 och 1992. Hår- och skönhetsvård omfattades före reformen av ett vanligt undantag från momsplikt. De teoretiskt beräknade prishöjningarna på dessa tjänster uppgick till 21 procent, när hänsyn tas till att införande av avdragsrätt för ingående moms tenderar att dämpa momsbeläggningens effekt på priserna. Konsumtion-en av hår- och skönhetsvård minskade med hela 17 procent år 1991. Höjningen av momsen på hotell- och restaurangtjänster från 12,86 till 23,46 procent bidrog till finansieringen av reformens första steg 1990. Vid en fullständig övervältring på konsumentpriset ger denna skattehöjning en prisökning på 9,4 procent för hotell- och restaurangtjänster. Åren 1990 och 1991 kom konsumtionen av hotell och restaurangtjänster att minska med 9,6 respektive 8,3 procent. Dessa stiliserade fakta indikerar att reformen kan ha haft en betydande effekt på efterfrågan på vissa specifika varugrupper, i synnerhet turistrelaterade tjänster som persontransporter och hotell- och restaurangtjänster. I en av de expertrapporter som utförts på uppdrag av KUSK analyseras skattereformens effekt på efterfrågan på inrikes och utrikes rekreationsresor. Resultaten från denna studie visar att reformen minskade rekreationsresandet med minst 20 procent. Att inhemsk turism visade sig vara en särskilt priskänslig sektor kan bero på att det finns näraliggande lågt beskattade alternativ till rekreationsresandet i form av hemproduktion eller utlandsresor. Skattereformen vägleddes av en likformighetsfilosofi. Det finns många starka argument för en i största möjliga utsträckning enhetlig mervärdesskatt. Flera förutsättningar måste dock vara uppfyllda för att det ur samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt skall vara önskvärt att beskatta olika varor och tjänster med samma skattesats. För de fall där olika varor är olika priskänsliga kan det för att begränsa effekterna på konsumtionsvalet vara lämpligare att beskatta prisokänsliga varor med en högre skattesats och särskilt priskänsliga varor med en låg skattesats. Den sänkning av momsen på turistrelaterade tjänster som genomfördes 1992 kan möjligen betraktas som en sådan effektivitetshöjande åtgärd. Vid utformningen av konsumtionsbeskattningen måste emellertid hänsyn också tas till fördelningseffekterna. En differentiering av momsen skapar också olika typer av gränsdragningsproblem och lämnar utrymme för olika särintressen att få gränsdragningen ändrad. En differentiering medför också, som tidigare påpekats, att skattesystemets driftskostnader ökar och att den horisontella rättvisan kan minska. De differentieringar av momsen som gjorts efter skattereformen har lett till tillkommande komplikationer i dessa avseenden. 3.3 Investeringarna och företagsbeskattningen I likhet med KUSK anser vi att det är svårt att utvärdera den nya företagsbeskattningen. Relevanta data produceras med betydande tidseftersläpning. Det tar också tid för företagen att anpassa sig till nya regler och den ekonomiska krisen med dess kraftiga lönsamhetsfall försvårar en värdering. De undersökningar av de gamla bolagsskattereglernas effekter som redovisas av KUSK modifierar till viss del den problembeskrivning som gjordes inför skattereformen. Bilden av ett förhållandevis starkt snedvridande bolagsskattesystem tonas ned. I det gamla systemet med dess omfattande reserveringsmöjligheter var det förhållandevis få företag som kunde utnyttja skattereglerna maximalt. Detta innebar att bolagsbeskattningen till stor del fungerade som en utdelningsbeskattning, utan större snedvridande skillnader i skattebelastning på olika slag av investeringar och för olika finansieringsformer. KUSK konstaterade dock att det trots allt fanns företag i det gamla systemet som fullt ut kunde utnyttja konsolideringsmöjligheter och där bolagsskatten verkade snedvridande. Den forskning som redovisas av KUSK visar också att skattereformen inte hade någon betydelse för det dramatiska raset i investeringarna i företagssektorn i början på 1990-talet. Kommittén noterar också att det nya systemet blivit enklare och mer överskådligt. Vi vill för vår del konstatera att reformen minskat incitamenten till skatteminimerande beteenden genom mer eller mindre konstlade affärsupplägg. Vi återkommer i finansieringsavsnittet till skattereformens effekter på bolagsskatteintäkterna. Det fanns en stor politisk enighet kring utformningen av de nya företagsskattereglerna. Vid reformtillfället gällde detta också synen på den s.k. ekonomiska dubbelbeskattningen. Därmed avses att avkastningen på eget kapital i bolagen, till skillnad från låneräntor på främmande kapital, formellt beskattas i två led; dels genom bolagsskatten, dels genom beskattning av utdelningar och reavinster hos ägarna. Ur investeringssynpunkt är dock i princip inte skatteuttaget i det senare ledet något problem. Investeringsvillkoren i en ekonomi som den svenska med starkt internationaliserade kapitalmarknader bestäms nämligen i första hand av företagsskattereglerna. Beskattningen av utdelningar och reavinster på aktier inom ramen för den personliga kapitalinkomstbeskattningen betyder mindre för investeringsvillkoren. Dessutom var det centralt att upprätthålla en enhetlig och likformig kapitalinkomstbeskattning. I frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen har under denna mandatperiod gjorts ett välmotiverat undantag. För mindre företag, som inte har samma tillgång till de internationella kapitalmarknaderna som de större företagen, är nämligen beskatt-ningen av utdelningar och reavinster hos ägarna av större betydelse för företagens investeringar. Under förutsättning att en ägarlättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen inriktas enbart på dessa företag kan positiva effekter på investeringarna förväntas. En partiell lättnad i ägarbeskattningen har därför införts. I skattereformen var det av tidsskäl inte möjligt att fullt ut reformera skattereglerna för egenföretagarna. Genom de regler som infördes 1994 har en större likformighet uppnåtts i förhållande till beskattningen av aktiebolag och deras ägare. Likformigheten har dock uppnåtts till priset av en inte obetydlig komplexitet. För närvarande utreds möjligheterna till förenklade regler, i första hand för de allra minsta företagen. 3.4 Arbetsutbudet och förvärvsinkomstbeskattningen Skattereformen medförde stora principiella förändringar av beskattningen av förvärvsinkomster. Före reformen beskattades förvärvsinkomster och kapitalinkomster tillsammans enligt en och samma skatteskala. Genom skattereformen infördes tre olika inkomstslag: inkomst av tjänst, kapital och närings- verksamhet. Inkomst av tjänst och näringsverksamhet kom att beskattas med samma skattesatser medan kapitalinkomster kom att beskattas proportionellt. Skattereformen innebar kraftiga sänkningar av marginalskatterna på förvärvsinkomster. Fr.o.m. 1991 fanns bara två inkomstskikt i den statliga inkomstskatteskalan: 0 och 20 procent. Grundavdraget fastställdes till 10 300 kronor för 1991. Dessutom infördes ett förhöjt grundavdrag på inkomster mellan 60 000 kronor och 180 000 kronor vilket kom att påverka marginalskatten i detta inkomstintervall. I diagram 1 visas marginalskatterna enligt den nya skatteskalan. Som jämförelse visas även marginalskatterna enligt 1989 års skatteskala Skattereformen medförde – tillsammans med förändringarna av inkomstberoende bidrag och indirekta skatter – att den s.k. reala marginallönen efter skatt och bidrag höjdes kraftigt för breda grupper av inkomsttagare. Införandet av en separat kapitalinkomstbeskattning innebar också att marginallönen inte längre kom att påverkas av individens kapitalinkomster. Enligt beräkningar i KUSK-bilagan var höjningen av marginallönen i allmänhet större för män än för kvinnor. För en sammanboende man i mitten av inkomstfördelningen ökade marginallönen med 24 procent mellan 1985 och 1992 till följd av förändringar i skatte- och transfereringssystemet. För en kvinna i mitten av inkomstfördelningen ökade den med 19 procent. För den fjärdedel av sammanboende män respektive kvinnor som har de lägsta inkomsterna minskade dock marginallönen med i genomsnitt tre respektive en procent mellan 1985 och 1992. För att man skall kunna utröna hur en skattereform påverkar önskat antal arbetstimmar för en viss individ krävs information om hur individen reagerar på förändringar av marginallönen och den disponibla inkomsten. Individens värdering av konsumtion och fritid kan på ett grovt sätt mätas med hjälp av dels den s.k. kompenserade löneelasticiteten, dels inkomstelasticiteten . En fullfinansierad reforms effekter på arbetsutbudet för en genomsnittlig individ är oberoende av storleken på inkomstelasticiteten. Vid en underfinansierad reform kan dock inkomsteffekterna ha betydelse och påverka arbetsutbudet negativt. Empiriska studier på svenska data visar dock i allmänhet att inkomstelasticiteten är mycket liten. Effekterna på antal arbetade timmar kan därför i första hand bedömas med hjälp av information om de kompenserade löneelasticiteternas storlek. KUSK:s redovisning av ekonometriska arbetsutbudsstudier på svenska data från åren före skattereformen visar på tämligen samstämmiga resultat för gifta män: Den kompenserade löneelasticiteten är enligt de olika studierna koncentrerad till ett värde kring 0,10. Detta innebär att den av KUSK beräknade genomsnittliga höjningen av marginallönen för sammanboende män på omkring 20 procent ger en ökning av önskat antal arbetstimmar på ett par procent. En studie som utförts efter KUSK:s utvärdering bekräftar i stort KUSK:s slutsats. Enligt denna studie medförde de marginalskattesänkningar som ägde rum under perioden 1980 till 1991 att önskat antal arbetade timmar för män ökade med drygt 4 procent. Breddningen av momsbasen och höjda bostadsbidrag m.m. medförde dock att ökningen i arbetsutbudet mellan 1980 och 1991 endast blev 2 procent. Denna studie visar också att förändringen av skatte- och transfereringssystemet tenderade att öka spridningen i önskat antal arbetade timmar mellan olika män. För sammanboende kvinnor ger olika studier mer varierande resultat vad gäller storleken på löneelasticiteterna. Enligt KUSK-bilagan är den bästa gissningen att den kompenserade löneelasticiteten för sammanboende kvinnor uppgår till 0,4. Med en ökning av marginallönen på 10-20 procent ger detta en ökning av det önskade arbetsutbudet på 4-8 procent för sammanboende kvinnor. Krisen under perioden 1990-93 innebar att efterfrågan på arbetskraft sjönk. Detta medförde att antalet arbetade timmar i ekonomin minskade med nära 10 procent. Denna restriktion kan förväntas ha inneburit att ökningen av önskat antal arbetstimmar inte kunnat realiseras. Detta gäller i första hand de som blev arbetslösa under perioden. I expertbilagan till KUSK visas att arbetstiden för befolkningen i arbete under krisåren utvecklats mindre negativt än vad som kunnat förväntas från historiska mönster. Därigenom kan de sänkta marginalskatterna ha bidragit till att sysselsatta arbetar något mer än som annars hade varit fallet. I KUSK-bilagan konstateras också att arbetstiderna hållits uppe bättre bland högre utbildade, vars marginalskatt sjunkit kraftigt, än bland personer med lägre utbildning. Resultat från intervjuundersökningar initierade av KUSK ger också ett visst stöd för att reformen har gett upphov till begränsade positiva effekter på arbetsutbudet. I en senare studie presenteras resultat som visar att marginalskatteförändringarna mellan 1985 och 1992 medfört statistiskt säkerställda effekter på både mäns och kvinnors arbetsutbud. Beräkningarna avser effekten av sänkta marginalskattesatser på faktiskt realiserat arbetsutbud för individer som arbetade ett positivt antal arbetstimmar under både 1985 och 1992. Till skillnad från KUSK visar denna studie att marginalskattesänkningarna har gett större effekter på kvinnors arbetsutbud än mäns. Någon effekt av förändringar i mannens marginalskatt på hustruns arbetsutbud kan inte påvisas. Resultaten visar att de kvinnor som fick de största marginalskattesänkningarna ökade arbetsutbudet mest. Kvinnor vilkas marginalskatter sänktes med mer än 20 procentenheter ökade i genomsnitt sin årsarbetstid med mer än 30 procent. Ökningen av arbetsutbudet för kvinnor som fick en marginalskattesänkning på mellan 7 och 20 procentenheter var omkring hälften så stor. Dessa resultat tyder på att skattereformen – tillsammans med de skatteförändringar som gjordes under perioden 1985- 1990 – sammantaget ökade faktiskt antal arbetade timmar för personer i arbete med i storleksordningen 5 procent. Sammanfattningsvis visar KUSK:s studie och de studier som genomförts därefter att önskat antal arbetstimmar för män ökade med ett par procent som en följd av skattereformen. Skattereformens effekter på kvinnornas arbetsutbud är mer osäkra. Å ena sidan tenderar kvinnors arbetsutbud att vara mer lönekänsligt än mäns. Å andra sidan innebar reformen att kvinnornas marginallön i allmänhet höjdes mindre än för män. Arbetsutbudet torde dock ha ökat med ett par procent även för kvinnor. KUSK:s slutsats om att reformens effekt på kvinnors arbetsutbud var nära noll baseras på resultatet från enbart en studie och kan ifrågasättas. En senare studie som baseras på data om faktiskt antal arbetade timmar både före och efter reformen finner i stället att reformen fick påtagliga effekter på kvinnors arbetsutbud. KUSK:s slutsats att det totala arbetsutbudet i ekonomin ökat med ett par procent till följd av reformen är dock mot ovanstående bakgrund rimlig. Denna ökning i önskat antal arbetstimmar kan, trots krisen, ha resulterat i en ökning av faktiskt arbetad tid för personer i arbete med någon procent. Andra dimensioner av arbetsutbudet än antalet årsarbetstimmar kan också ha påverkats av skattereformen. Detta kan gälla t.ex. individens val av antal utbildningsår, valet av pensionstidpunkt och valet mellan att arbeta/inte arbeta under åren däremellan. Incitament till arbetsmarknadsdeltagande styrs i första hand av storleken på individens disponibla inkomst i frånvaro av marknadsarbete och storleken på den disponibla inkomsten vid önskat antal arbetstimmar i det fall individen väljer att arbeta. I KUSK-bilagan konstateras att reformen inte i någon större omfattning påverkade skillnaden i disponibel inkomst vid arbete respektive utan arbete för sammanboende kvinnor som överväger att arbeta deltid. Den slutsats som dras i KUSK-bilagan är därför att det är osannolikt att deltagandet i arbetskraften påverkats i större utsträckning. Incitamenten till utbildning påverkas bl.a. av skillnaden mellan disponibla inkomsten efter avslutad utbildning och inkomsten i avsaknad av ytterligare utbildning. Denna beror till stor del på skillnaden i genomsnittsskatt mellan högutbildad/högavlönad och lågutbildad/lågavlönad arbetskraft. Reformen förändrade kraftigt incitamenten till utbildning eftersom genomsnittsskatten på högavlönades inkomster sänktes medan genomsnittsskatten på lågavlönades inkomster blev mer eller mindre oförändrad. Reformen kan även väntas ha påverkat hushållens köp av hushållsnära tjänster. De sänkta marginalskatterna höjde priset på fritid och hemarbete. Detta torde ha ökat incitamenten att ersätta hemarbete med marknadsproducerade tjänster. Den skärpta indirekta beskattningen av t.ex. restauranger, byggtjänster och frisörer kan dock ha haft en motverkande effekt. Kunskap saknas dock om i vilken ut-sträckning skattereformen gett upphov till minskat hemarbete och ökade köp av marknadsproducerade tjänster. Skattereformen kan även ha påverkat lönebildningen. Enligt ett traditionellt synsätt borde det högre arbetsutbudet bidra till att sänka lönerna i ekonomin. Enligt ett annat synsätt kan emellertid minskad progressivitet (sänkta marginalskatter vid bibehållen genomsnittsskatt) leda till motsatt resultat. En minskad progressivitet kan sänka kostnaden i form av förlorad sysselsättning för höjda löner efter skatt. Denna effekt av minskad progressivitet har ett visst stöd i den empiriska forskningen , men kan knappast ha varit en huvudförklaring bakom den snabba uppgången i arbetslösheten i början av 90-talet. Enligt vår bedömning är skattereformens effekter på lönebildningen fortfarande en öppen fråga. 3.5 Stabilisering och finansiering I vilken utsträckning bidrog skattereformen till att fördjupa lågkonjukturen i början av 1990-talet och vilket var reformens bidrag till de kraftigt ökande budgetunderskotten? Det finns ett intimt samband mellan dessa frågor. En negativ effekt på konjukturutvecklingen försvagar skatteinkomsterna och ökar de offentliga utgifterna. Å andra sidan ger en underfinansiering, till den del den ökar hushållens köpkraft, en expansiv effekt på konjunkturen. KUSK redovisar två olika studier som belyser finanseringsfrågan. I den ena görs efterhandskalkyler baserade på samma metodik som användes i reformberäkningarna men där kalkylerna baseras på den faktiska, svagare utvecklingen av olika skattebaser i stället för på tidigare framskrivningar. Avvikelsen nedåt kan ses som den extra budgetförsvagning som blev följden av att man bytte skatteregler i en betydligt svagare konjunktur än den som förutsågs. Denna studie visade på en underfinansiering om ca 25 miljarder kronor i genomsnitt för åren 1991-93. Vi kommenterar enskildheter i dessa kalkyler och gör vissa nya bedömningar i nästa avsnitt. I den första studien beaktades i princip inte reformens beteendeeffekter på de offentliga finanserna. I expertbilagan till KUSK kompletterades därför denna statiska kalkyl med en bedömning av den finansiella effekten av reformens effekt på konjunkturen. Reformen hade både expansiva och kontraktiva effekter. Underfinanseringen som sådan bidrog till att hålla uppe hushållens köpkraft vilket verkade stimulerande. Mot denna expansiva effekt står effekten av att det finansiella sparandet steg och av att fastighetspriserna föll. KUSK bedömde att nettoeffekten var negativ. Baserat på ett räkneexempel med en makromodell uppskattades denna effekt ha orsakat ett BNP-fall på knappt en procent. Reformen fördjupade alltså lågkonjunkturen men var inte en primär faktor bakom denna. Regeringen noterar att reformens relativa bidrag illustreras av att real BNP föll med inte mindre än 5 procent under åren 1991-1993. Den extra underfinansiering som följde av reformens kontraktiva effekt beräknades av KUSK till i storleksordningen 10 miljarder kronor. Detta ger en total underfinansiering om ca 35 miljarder kronor i genomsnitt för åren 1991-1993. I den alternativa studie som redovisas av KUSK framkommer ett resultat i samma storleksordning, 35 miljarder kronor. I denna studie utnyttjas en väsentligt annorlunda metodik, där historiska samband mellan skattebaser och skatteintäkter utnyttjas. Att de olika studierna visar på likartade effekter indikerar att storleksordningen på underfinansieringen är förhållandevis korrekt uppskattad för de aktuella åren. Den underfinansiering om 35 miljarder kronor per år som KUSK beräknade för de första åren är betydande. I förhållande till de totala underskott på över 200 miljarder kronor som växte fram i början av 1990-talet är reformens bidrag emellertid begränsat. Den initiala underfinansieringen har dock bidragit till behovet av den sanering av de offentliga finanserna som senare blev nödvändig. Reformens finansiering på längre sikt Enligt de båda KUSK-studierna tenderade underfinansieringen att minska under den studerade perioden, 1991-1993. Detta var bl.a. resultatet av stigande aktiepriser och en förbättrad lönsamhet i exportindustrin. KUSK redovisade också vissa kvalitativa överväganden kring ett antal faktorer som borde kunna minska underfinansieringen på lite längre sikt. Bl.a. framhölls att på längre sikt kan effektivitetsvinsterna genom reformen resultera i större skattebaser. Man avstod från en kvantifiering av dessa faktorer. Frågan är vad som kan sägas i finansieringsfrågan i dagsläget. Det slag av statiska ex post kalkyler som redovisades i KUSK:s betänkande blir allt mindre meningsfulla att upprepa genom att skattereformens beteendeeffekter görs sig gällande i allt större utsträckning. En annan svårighet ligger i det stora antal regelförändringar som gjorts efter reformen med betydande finansiella effekter. Mot denna bakgrund bedömer vi det inte möjligt att göra en heltäckande analys. Däremot kan frågan belysas partiellt genom att en analys av de poster som i den ena av KUSK- studierna visade sig ge de största bidragen till underfinansieringen. TABELL 1 HUVUDSAKLIGA KOMPONENTER BAKOM UNDERFINANSIERINGEN I SKATTE-REFORMENS ANDRA STEG MILJARDER KRONOR. 1991 1992 1993 SNITT 91-93 Sänkta skattesatser för individer -6 -6 -6 -6 Basbreddning direktägda aktier -1,5 -1,5 -1,5 -1,5 Avkastningsskatt pensionssparande -3,6 -2,7 -0,6 -2,3 Bolagsskatt -3,1 -3,1 -1,8 -2,6 Dynamiska effekter -2,5 -5,0 -7,5 -5,0 Summa -16,7 -18,3 -17,4 -17,5 Skattereformens bidrag till underskott enligt KUSK1 -23,0 -21,5 -19,6 -21,4 1. Anders Kristoffersson, Was the tax reform fully financed?, Tax Reform Evaluation Report no. 23, November 1995, s. 25. De olika posterna och deras bidrag till underfinansieringen under åren 1991-93 redovisas i tabell 1. I tabellen redovisas också den totala underfinansieringen avseende skattereformens andra steg enligt samma studie. De fem utvalda komponenterna svarar för den dominerande delen av skattereformens totala bidrag till underskottet. Särskilt gäller detta för år 1993. Den fortsatta utvecklingen av dessa poster är alltså av särskild betydelse vid ett försök att bedöma reformens finansiering på längre sikt. Vi uppmärksammar ocksså vad senare regeländringar har betytt och kommenterar också den ”dynamiska” komponenten av underfinansieringen. Sänkta skattesatser för individer Skattereformen innebar en kraftig sänkning av skattesatserna i personbeskattningen. För 1990-91 beräknades detta ge en sammanlagd budgetförsvagning om ca 89 miljarder kronor. I den upprepning som gjordes för KUSK bedömdes den tillkommande underfinansieringen till ca 6 miljarder kronor. Denna bedömning baserades på en sammanvägning av resultaten från olika slag av simuleringar på mikrodata. De två första byggde på framskrivningar av skattebaserna före reformen (för åren 1990 och 1988) till 1991. Därefter jämfördes skatteintäkterna vid de nya skattesatserna med beräknade skatteintäkter vid en framskrivning av skatteskalan före reformen. Med det senare avsågs 1988 års skatteskala som skrevs fram med faktiska inflationen, där dock skattereformeffekterna på konsumentpriserna rensades bort. Som en känslighetsanalys gjordes en tredje simulering. Den innebar en reversering av den första framskrivningen, genom att 1991 års skattebas skrevs tillbaka till år 1990 med en schablonmässig rensning för basbreddningar i reformen. KUSK-studien beskrev alltså den tillkommande underfinansieringen för 1991 (som schablonmässigt förlängdes till att avse även åren 1992 och 1993). Frågan är vad som har hänt under åren därefter. Möjligheterna att uttala sig om detta med någon större säkerhet är begränsade. Visserligen finns tillgång till data för senare år (utfallsdata på mikronivå finns dock ej senare än för 1995). En ny upprepning av reformberäkningen förutsätter dock långtgående korrigeringar av utfallsdata, då det är nödvändigt att skapa en framskriven skattebas enligt 1989 (eller 1988) års skatteregler. Såvitt gäller skattebasen är det vidare nödvändigt att ”återlägga” effekten av regelförändringar efter skattereformen. Slutligen skall en gammal skatteskala skapas för det studerade utfallsåret. Särskilt vad gäller skattebaskorrigeringarna är problemen betydande. Vi bedömer det inte möjligt att upprepa reformbedömningen för senare år med rimliga krav på säkerhet. Det finns alltså inget underlag för att frångå den tidigare bedömningen om en underfinansiering om ca 6 miljarder kronor p.g.a. sänkta skattesatser. En förklaring till detta är att inkomstfördelningen före skatt blivit ojämnare efter reformen än vad som förutsågs; vid en snabbare löneutveckling för höginkomsttagare än den förutsedda kostar det mer att sänka skattesatserna. Basbreddning direktägda aktier Ett centralt element i omläggningen av kapitalbeskattningen var en breddning av basen för beskattning av realisationsvinster på aktier. Tidigare hade reavinster beskattats gynnsammare än utdelningar. Reformen syftade till en mera likformig kapitalbeskattning och breddningen av basen för beskattning av reavinster på aktier var en mycket central del i detta. Den ursprungliga reformberäkningen baserades på marknadsvärden från utgången av åren 1987 (övriga aktier och andelar) och 1988 (börsnoterade aktier) som skrevs fram med viss värde- och prisutveckling till 1991 års nivå. Vidare beaktades att sparade arbetsinkomster i bolag fick en hårdare beskattning genom reformen. Reformberäkningen resulterade i de skattebaser och den inkomstförstärkning som redovisas i tabell 2. TABELL 2 DEN URSPRUNGLIGA REFORM- BERÄKNINGENS BASBREDDNINGAR OCH INKOMSTFÖRSTÄRKNINGAR MILJARDER KRONOR, 1991 ÅRS PRISER. BASBREDDNING INKOMST- FÖRSTÄRKNING Börsnoterade aktier 7,30 2,19 Övriga aktier och andelar 4,64 1,39 Sparade arbetsinkomster 1,40 via aktier Summa 4,98 KUSK:s upprepning av de ursprungliga reformberäkningarna innebar en efterhandskalkyl i det att baserna för ikraftträdandeåret 1991 då var kända. Reformens regeländringar beräknades nu med anta- gandet om att man hade känt utfallet vid beräkningen. Dock lades i aktiernas fall baserna för 1993, mätt i 1991 års priser, till grund för den nya bedömningen. Detta gav en reviderad reformbedömning enligt tabell 3. TABELL 3 KUSK-UPPREPNING AV REFORM- BERÄKNINGEN FÖR BASBREDDNINGAR OCH INKOMSTFÖRSTÄRKNINGAR MILJARDER KRONOR, 1993 ÅRS VOLYMER I 1991 ÅRS PRISER. BASBREDDNING INKOMST- FÖRSTÄRKNING Börsnoterade aktier 3,90 1,17 Övriga aktier och andelar 3,12 0,94 Sparade arbetsinkomster 1,40 via aktier Summa 3,51 Inkomstförstärkningen var här 1,5 mdkr lägre än den som hade beräknats i reformberäkningarna. Effekten redovisades som en jämn korrigering på de tre första åren. Någon ny information för åren 1991-1993 har inte framkommit sedan KUSK-upprepningen. I tabell 4 redovisas i stället ett förlängt perspektiv, där för senare år utgångspunkten tas i faktiska tillgångsvärden och med revidering av antaganden kring ränta, inflation och riskpremier. Därefter kalkyleras skattebaserna enligt äldre regler och skattereformens regler samt effekterna på skatteintäkterna. Tabell 4 visar på en tendens till återhämtning under hela perioden; i takt med att marknadsvärdet på aktier stiger minskar den initiella underfinansieringen för att enligt dessa kalkyler upphöra 1996. Inkomstförstärkningen i tabell 4 avser de varaktiga effekterna av basbreddningarna, teoretiskt beräknade på antaganden om omsättningshastigheter, räntor, inflationstakter och riskpremier. Framräknade basbreddningar kan tolkas som ökningen av den genomsnittliga skattebasen, sett över en längre period. För varje enskilt år kan den faktiskt, beskattningsbara reavinsten avvika från detta genomsnitt. Till bilden hör att man ur taxeringsstatistiken inte kan läsa ut utfall för reavinstskatt på aktier. Uppgifterna för enskilda år bör därför tolkas med försiktighet och effekten på statsbudget och graden av underfinansiering kan avvika från tabelluppgifterna; däremot är tendensen till minskad underfinansiering mer säker. TABELL 4 SKATTEBASER VID ÄLDRE REGLER OCH SKATTEREFORMREGLER OCH INKOMST-FÖRSTÄRKNING FÖR ÅREN 1991-1996 MILJARDER KRONOR I 1991 ÅRS PRISER. 1991 1992 1993 1994 1995 1996 Börsnoterade aktier Skattebas enligt gamla regler 3,1 4 3,2 3 3,2 3 5,0 2 5,9 1 8,6 2 Skattebas enligt nya regler 6,9 4 7,1 4 7,1 4 11, 09 13, 04 19, 03 Inkomstökning 1,1 4 1,1 7 1,1 7 1,8 2 2,1 4 3,1 2 Övriga aktier och andelar Skattebas enligt gamla regler 3,1 5 2,4 7 2,3 4 2,7 1 2,5 4 2,3 3 Skattebas enligt nya regler 7,3 6 5,7 6 5,4 6 6,3 2 5,9 3 5,4 5 Inkomstökning 1,2 6 0,9 9 0,9 4 1,0 8 1,0 2 0,9 3 Sparande arbets- inkomster via aktier 1,4 0 1,4 0 1,4 0 1,4 0 1,4 0 1,4 0 Summa inkomst- förstärkning 3,8 0 3,5 6 3,5 1 4,3 0 4,5 6 5,4 6 Differens gentemot reformberäk- ningen - 1,1 8 - 1,4 2 - 1,4 7 - 0,6 8 - 0,4 2 0,4 8 Avkastningsskatt på pensionssparande För att åstadkomma neutralitet i beskattningen av olika former av sparande infördes en särskild avkastningsskatt på det tidigare skattefria pensionssparandet. Inledningsvis beskattades medel som avsattes till tryggande av tjänstepensioner i företagens balansräkningar med 1,1 procent av förmögenheten. För andra tryggandeformer och för det privata pensionssparandet innebar reglerna för 1991 och 1992 att man beskattade överskottet i förvaltningsverksamheten med 10 procent (för tjänstepensionskapital) och med 15 procent (för privat pensionssparande). Från 1993 gäller att avkastningen beräknas på ett schablonmässigt sätt. Reformberäkningarna baserades på vissa antaganden om skattebasernas storlek, avkastning samt förhållandet mellan årlig avkastning och värdetillväxt. Uppgifter om medel avsatta i företagens balansräkningar och om livbolagens tillgångar avlästes vid utgången av 1987 och skrevs fram både pris och volymmässigt till 1991. För stiftelsetillgångar gjordes en liknande bedömning. Skattereformreglerna beräknades ge en budgetförstärkning brutto, på ca 7 miljarder kronor. Avkastningsskatten antogs på lång sikt övervältras på lönerna i företagen vilket gav en varaktig budget- förstärkning på 3,14 miljarder kronor. Då övervältringen antogs ske med en viss tidsfördröjning beräknades budgetförstärkningen för de första tre åren till 6,21, 5,07 respektive 3,91 miljarder kronor, dvs. en genomsnittlig förstärkning på 5,07 miljarder kronor. Av diagram 2 framgår att reformberäkningen bl.a. överskattade den förmögenhet som avsatts till pensioner i företagens balansräkningar. Först vid ingången av år 1995 har skett en återhämtning av förmögenheten i pensionstryggandet till en nivå som motsvarar den i reformberäkningen. För reformåret 1991 kan att noteras de faktiska pensionsförmögenheter som nu kan avläsas för alla tryggandeformer är lägre än de som förutsattes i reformberäkningen. På ett vid reformtillfället icke- förutsägbart sätt sjönk tillgångsvärdena kraftigt i början på 1990-talet, dock endast till viss del beroende på skattereformen. Då har emellertid avkastningen på kapitalet sjunkit relativt den avkastning som antogs vid reformberäkningen. Även vid en återhämtning av den underliggande förmögenhetena sluts alltså inte finansie- ringsgapet i förhållande till ursprungliga kalkylen. I diagram 3 redovisas beräknad budgetförstärkning vid de i skattereformen introducerade avkastningsskattereglerna, baserat på faktiska förmögenhetsvärden för enskilda år. Vid beräkningarna har tillämpats samma övervältringsantaganden som i reformkalkylen. Bolagsskatten I skattereformen beräknades omläggningen av bolagsbeskattningen vara intäktsneutral. Undantaget var en viss inkomstförstärkning i form av en beräknad räntevinst hänförlig till avskattningen av gamla reserver. I den första KUSK-studien beräknades en underfinansiering om ca 3 miljarder kronor för åren 1991 och 1992. Nedjusteringen baserades primärt på en nedrevidering av finansieringsbidraget från beskattning av fulla nominella reavinster i bolagssektorn, som överskattades i reformberäkningen. För år 1993, däremot, kalkylerades en mindre underfinansiering om knappt 2 miljarder kronor. Då kunde en tendens till återhämtning ses beroende på förbättrad lönsamhet i näringslivet, bl.a. på grund av krondeprecieringen i november 1992. Att fastställa graden av finansiering av bolagsskattereformen försvåras av flera faktorer; dels av att det är svårt att avgöra företagens grad av anpassning till de nya reglerna, dels av att det fanns särskilda övergångsregler för avskattningen av gamla reserver, dels av att reglerna förändrades, delvis tillfälligt, i förhållandevis betydelsefulla avseenden 1994, dels av den extrema lågkonjunkturen. Konjunkturaspekten är av särskilt intresse. I det tidigare systemet med dess höga skattesats och dess omfattande reserveringsmöjligheter tenderade skattebetalningarna att variera motkonjunkturellt. Den effektiva skattebelastningen, skatten i förhållande till resultat före olika resultatreglerande dispositioner, var högre i lågkonjunktur än i högkonjunktur. En viktig förklaring till detta anses vara företagens utdelningsbeteende i kombination med kravet att finansiera utdelningar med beskattade medel. I en lågkonjunktur med otillfredsställande lönsamhet innebär detta att företagen inte kan utnyttja dispositionsmöjligheterna fullt ut vilket drar upp den effektiva skatten. Vid lönsamhetsförbättringar ökar utnyttjandegraden vilket sänker den effektiva skattebelastningen. Skattereformen med dess sänkning av den nominella skattesatsen och med dess begränsning av reserveringsmöjligheter försvagade ovanstående motkonjunkturella samband. Detta ger ett lägre skatteuttag under lågkonjunkturår och ett högre skatteuttag under högkonjunkturår. Den underfinansiering som konstaterades i KUSK-kalkylen för reformens första år, som sammanföll med krisen i början av 1990-talet, kan bero på detta förhållande. En ny undersökning inom finansdepartementet ger resultat som bekräftar denna tolkning. Genom en tidsserieanalys har företagens skattebetalningar under perioden 1965-1996 studerats. För att ge tillfredsställande resultat har vissa delperioder beskrivits på med en särskild metodik. Undersökningen ger följande huvudresultat. I förhållande till en ”icke-reform”-situation under 1991 och följande år kan noteras en förhållandevis kraftig underfinansiering under åren 1991 och 1992. En möjlig förklaring är den tidigare skisserade mekanismen, där en sänkning av den formella skattesatsen gör att företagen kan lämna utdelningar utan att redovisa så stor skattepliktig vinst som vid den tidigare högre skattesatsen. För 1993, å andra sidan, kan konstateras en förhållandevis kraftig överfinansiering i förhållande till en situation utan reform. Denna överfinansiering dämpas för åren 1994-1996, vilket kan tolkas som en effekt av 1994 års regeländringar. Dessa innebar en ytterligare sänkning av den formella skattesatsen från 30 till 28 procent och att den tidigare i huvudsak egenkapitalbaserade skatteutjämningsreserven (surv) ersattes med nuvarande system med periodiseringsfonder. Skattereformen 1991 tillsammans med 1994 års justeringar innebar på sikt en fullfinansierad reform. Däremot innebar systemet en viss budgetförsvagning under de första åren från 1994 och framåt (den effektiva skatten på en marginell vinstkrona sjönk något). Sammantaget indikerar den genomförda analysen att regeländringarna 1991 och 1994 innebar att skattebetalningarna, räknat som ett genomsnitt för 1991- -1996, kom att ligga marginellt över den nivå som skulle ha följt av de tidigare skattereglerna . Detta indikerar att skattereformen, om 1994 års förändringar beaktas, har varit fullfinansierad under de aktuella åren, låt vara med betydande variationer mellan enskilda år. Vad som gäller för perioden efter 1996 är däremot svårt att uttala sig om. Här finns motverkande tendenser. Fram till 1999 byggs systemet med periodiseringsfonder upp vilket tenderar att hålla nere skattebetalningarna, där dock 1997 års begränsning av avsättningsmöjligheterna verkar i annan riktning. Fr.o.m 1999 börjar periodiseringsfonder att återföras till beskattning vilket drar upp skattebetalningarna. Dynamiska effekter Vid reformberäkningen antogs att de nya skattereglerna skulle bidra till en samhällsekonomiskt mer effektiv användning av befintliga resurser och till ett ökat utbud av produktiva resurser. Därigenom skulle underlaget för olika skatter komma att öka. Bidragen till reformens finansiering på grund av detta samlades under rubriken ‘Dynamiska effekter’. Bedömningarna i denna del baserades på vissa överväganden av inkomstskatteutredningen, RINK, som räknade med en produktionsökning på kort sikt motsvarande en ökning av arbetsinkomsterna med 1 procent. I reformbedömningen översattes detta till ett finansieringsbidrag om i genomsnitt 5 miljarder kronor för reformens tre första år. I avsnittet om reformens effekter på arbetsutbudet har resultat från olika studier redovisats. Där konstateras att skattereformen kan ha ökat det totala antalet önskade arbetstimmar med i storleksordningen två-tre procent. Krisen i början av 1990-talet innebar förmodligen i de allra flesta fall att denna ökning inte kom att förverkligas förrän senare. Dock indikerar resultaten från ett par studier att en del av ökningen av önskat antal arbetstimmar kan ha realiserats. Frågan är vilken bedömning som kan göras i dag. Osäkerheten är här betydande men ett enkelt räkneexempel kan illustrera storleksordningen på möjliga effekter. Om man gör det försiktiga antagandet att det faktiska antalet arbetstimmar har ökat med en halv procent som ett resultat av reformen innebär detta med en total bruttolönekostnad i den svenska ekonomin på ca 1000 miljarder kronor (för 1997) att underlaget för olika skatter på arbete skulle ha ökat med ca 5 miljarder kronor. Med en genomsnittlig skattekil på arbete om ca 65 procent ger detta ökade skatteinkomster på ca 3,7 miljarder kronor i form av skattedel på socialavgifter, inkomstskatter och allmänna egenavgifter och ökade konsumtionsskatter. Detta skall ställas i relation till reformberäkningens genomsnitt för åren 1991-93 på 5 miljarder kronor. Förhållandevis begränsade ökningar i antalet arbetstimmar som ett resultat av reformen bidrar alltså till att minska den underfinansiering som KUSK kunde konstatera. Betydelsen av senare regeländringar Frågan är hur man skall se på regeländringar efter skattereformen. Dessa är av olika slag. En del av dessa genomfördes under åren 1991-1994 och stred i många fall mot de grundläggande skattereformprinciperna. Särskilt gäller detta förändringarna i kapitalbeskattningen. I dessa delar har skattereformen återställts. Frånsett den tillfälliga värnskatten är övriga förändringar av ett permanent slag och kan indelas i två grupper. En första grupp kan ses som reaktioner på den statsfinansiella krisen och på behovet att sanera de offentliga finanserna. Det främsta exemplet utgörs av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen, införd 1993, och därefter successivt höjd. Budgetförstärkningen, netto, av att denna avgift infördes uppgår till ca 28 miljarder kronor. Till samma grupp åtgärder hör korrigeringarna av skatteskalan genom justeringarna i grundavdrag, övergången från det s.k. schablonavdraget till en ordning med ett schablonmässigt bestämt icke avdragsgillt kostnadsbelopp – det s.k. omvända schablonavdraget – och den partiella avindexeringen av grundavdrag och skiktgräns. Den andra gruppen åtgärder kan anses som mer i överenstämmelse med skattereformen och kan uppfattas som kompletteringar och korrigeringar inom ramen för de grundläggande principerna. Beskattningen av kapitalägande har i förhållande till reformen förändrats i några avseenden. Det gäller beskattningen av tjänstepensionskapital, där avkastningen numera beskattas med 15 procent i stället för 10 procent med en budgetförstärkning på 1,4 miljarder kronor. Vidare har skatten på allemanssparande höjts, för allemansspar 1993 och för allemansfond 1997, med en sammanlagd budgetförstärkning på 0,8 miljarder kronor. Å andra sidan har reavinstskatten på privatbostäder sänkts med en budgetförsvagning på 1,4 miljarder kronor. Sammantaget ger detta ett något högre skatteuttag på sparande och kapitalägande i förhållande till reformen. Beskattningen av kapitalanvändning har förändrats genom justeringar i företagsskattereglerna. 1994 års regeländringar med sänkning av skattesatsen i kombination med förändrade reserveringsmöjligheter och slopade Annell-avdrag beräknades ge en budgetförstärkning på ca 4 miljarder kronor (varaktigt). Detta balanseras emellertid nästan helt av senare åtgärder; nya regler för enskild näringverksamhet (-1,2 miljarder kronor), som gavs en med aktiebolagen mer likformig behandling, lättnader i ägarbeskattningen för onoterade företag (-3,5 miljarder kronor) och en begränsning av möjligheterna att avsätta till periodiseringsfond (+1,2 miljarder kronor). Underfinansieringen genom dämpning av konjunkturen Till den statiskt beräknade underfinansieringen adderade KUSK effekten av att reformen hade en kontraktiv effekt på konjunkturen. Denna effekt beräknades till ca 10 miljarder kronor. För reformens långsiktiga finansiering är en central fråga hur man skall se på denna kontraktiva effekt i dag. Är de mekanismer som bidrog till den kontraktiva effekten fortfarande verksamma? Med andra ord, är det av reformen framkallade fallet i fastighetspriserna, och den höjning av den finansiella sparkvoten genom amorteringssparande som följde på detta nu en avslutad process eller ej? Frågan är svår att bedöma, inte minst därför att penningpolitiken under de aktuella åren har utformats för att ge en icke-inflatorisk efterfrågan. Vissa observationer kan dock göras. Här kan först noteras det senaste årets utveckling på fastighetsmarknaden, där särskilt villapriserna tenderar att stiga, låt vara med varierande kraft i olika delar av landet. Detta indikerar att den utbudsanpassning som kunde förutses som ett resultat av de höjda brukarkostnader nu börjar verka. Andra faktorer kan dock vara av betydelse. Utvecklingen av amorteringssparandet belyses i den tidigare refererade studien av hushållens skuldsättning under 1990-talet. En kraftigt minskad skuldsättning sedan slutet av 1980-talet kan noteras. Försämrade ekonomiska utsikter för hushållen bl.a. som ett resultat av depressionen i början på 1990-talet, en kraftigt höjd realränta efter skatt som ett resultat av skattereformen och en sänkt inflationstakt var viktiga faktorer bakom denna utveckling. Därutöver bidrog också en förändrad befolkningssammansättning med ökad andel för åldersgrupper med högt sparande. De framskrivningar av bl.a. skuldkvoten som redovisas i studien indikerar att skuldsaneringen borde bromsas upp under 1990- talets återstående år. Återhämtningen på fastighetsmarknaden och uppbromsningen av skuldsaneringen indikerar att den del av skattereformens underfinansiering som berodde på dess kontraktiva effekt nu till stora delar har upphört. Finansieringen – en sammanfattande bedömning Under de första åren med de nya skattereglerna var skattereformen underfinansierad med i storleksordningen 35 miljarder kronor, varav 10 miljarder var hänförligt reformens negativa effekt på konjunkturen. Bedömningarna av de poster i reformen som enligt KUSK-analysen var de mest betydelsefulla indikerar att en återhämtning har skett i flera fall. Återhämtningen gäller kapitalbeskattningen såvitt gäller basbreddningarna för aktier och, i mindre utsträckning även avkastningsskatten. För perioden 1991-1996 förefaller bolagsskattereformen, inkl. 1994 års regeländringar, ha gett en fullfinansiering. Överväganden kring reformens dynamiska effekter i ett längre tidsperspektiv förstärker intrycket av återhämtning. Vidare finns tecken som tyder på att den del av underfinansieringen som berodde av reformens kontraktiva effekter nu klingat av. Däremot finns inte anledning att justera bedömningen av underfinansieringen p.g.a sänkta skattesatser i personbeskattningen. I varje enskilt fall finns en betydande osäkerhet kring storleken av återhämtningen. En sammanfattande bedömning är dock att en betydande del av de första årens underfinansiering kan ha försvunnit. Betydelsefulla korrigeringar i skattereglerna har också skett, särskilt mot bakgrund av den hotande statsfinansiella krisen. Det går dock inte att med någon trovärdighet hävda att reformen var fullt ut finansierad. Till bilden hör också att i skattereformen ingick bl.a. en höjning av barnbidraget som skulle bidra till att ge reformen en tillfredsställande fördelningspolitisk profil. Denna höjning förverkligades aldrig vilket innebar en förtida finansiell korrigering som måste beaktas i framtiden. 3.6 Inkomstfördelningen Den fördelningspolitiska frågan var central i skattereformövervägandena. Att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning och samtidigt uppfylla fördelningspolitiska mål var kärnan i reformen (prop. 1989/90:100, s.294). Den kraftiga sänkningen av marginalskatterna för höginkomsttagarna skulle balanseras av olika basbreddningar i beskattningen av tjänsteinkomster, av en breddad och effektivare kapitalbeskattning, en försämring av det skattemässiga värdet av olika underskottsavdrag och av ökade bidrag. De fördelningspolitiska analyser som redovisades i reformpropositionen (prop. 1989/90:110, avsnitt 9) kan sammanfattas på följande sätt. För de 10 procent av hushållen med de högsta disponibla inkomsterna skulle den genomsnittliga reala disponibla inkomsten öka med 0,2 procent. I övrigt var det beräknade utfallet relativt jämnt fördelat mellan olika grupper, men inom olika grupper skulle det finnas både vinnare och förlorare. De fördelningspolitiska bedömningarna gjordes att under förutsättningen att reformen skulle bli fullfinansierad. Det är mot ovanstående bedömningar i reformpropositionen som KUSK och andra ställt sina redovisningar av det faktiska utfallet. KUSK redovisar resultat från två olika fördelningsstudier. I den ena studerades skatte- och bidragssystemens omfördelande verkningar för ett år innan skattereformen, 1989, och ett år efter skattereformen, 1992. Av denna studie framgår att för hela befolkningen minskade skattesystemets omfördelande inverkan. Detta balanserades dock av att bidragssystemets omfördelande inverkan ökade. I synnerhet gällde detta grupper med hög försörjningsbörda, barnfamiljerna, medan skatte- och bidragssystemens samlade omfördelningseffekt minskade för övriga grupper. I den andra KUSK-studien, som var en upprepning av den analys som finansdepartementetet utförde i reformpropositionen, studerades på ett mer direkt sätt vad bytet av skatteregler betydde för fördelningen av disponibla inkomster för olika hushåll. Denna studie baserades på två datamaterial, ett avseende 1989 och det andra 1992, och innebar att för båda åren skapades två inkomstfördelningar som jämfördes. För 1989 skedde detta genom att den faktiska inkomstfördelningen korrigerades för skattereformreglerna och för 1992 gjordes den omvända operationen. Resultaten blev i huvudsak desamma och innebar följande. I förhållande till den ursprungliga reformkalkylen kunde konstateras att skattereformen gav större ökningar av disponibelinkomsterna för i stort sett samtliga hushållsgrupper, en reflex av att reformen var underfinansierad. Vid en indelning av befolkningen efter ekonomisk standard, mätt som hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet dvs. med korrigering för olikheter i försörjningsbörda, framkom likartade resultat som i den ursprungliga bedömningen med några betydelsefulla undantag. För den tiondel av hushållen med högst ekonomisk standard var utfallet bättre än vad som kalkylerades i propositionen. Mot reformberäkningens förbättring för denna grupp på 0,2 procent står den nya värderingen med en förbättring på 3,4 procent. En likartad, och än mer markerad, skillnad mellan de olika utfallen kan utläsas för olika socioekonomiska grupper. Utfallet för högre tjänstemän förbättrades från 2,4 procent till 7,8 procent medan utfallen för arbetare och övriga tjänstemän i stort sett är desamma i de olika undersökningarna och innebär disponibelinkomstökningar på mellan 2,8 och 3,7 procent. I den upprepning av reformpropositionens beräkningar som gjordes av KUSK kunde ny information om de olika basbreddningarna utnyttjas. Skillnader i resultat mellan de olika undersökningarna kan till största delen hänföras till detta, att de faktiska basbreddningarna blev mindre, till betydande del beroende på lågkonjunkturen och den underfinansiering som följde av denna. Detta gav upphov till den avvikelse från de bedömningar som redovisades i reformpropositionen när det gäller hushåll med de högsta inkomsterna. I andra hänseenden, bl.a. i fråga om den ökade horisontella rättvisa som antogs följa av den skattemässiga likabehandlingen av olika inkomster, har de ursprungliga reformbedömningarna bekräftats. Av den tidigare redovisade bedömningen av skattereformens finansiering framgår att det under perioden efter 1993 finns klara tendenser till återhämtning i vissa fall. Dessa skulle ha slagit igenom i viss utsträckning om man återupprepat den ursprungliga reformberäkningen för åren efter 1992 (det sista året för KUSK-upprepningen). Det är dock inte möjligt att med någon säkerhet hävda att reformen skulle varit fullfinansierad. Behovet av framtida fördelningspolitiska korrigeringar måste bedömas mot denna bakgrund. I en särskild fördelningspolitisk bilaga till denna budgetproposition redovisas en ny studie av inkomstfördelningens utveckling mellan 1991 och 1997 (bilaga 7). Där söker man förklara den faktiska spridningen i disponibla inkomster mellan hushållen med hjälp av olika faktorer. Där uppmärksammas bl.a. skattesystemets inverkan på inkomstfördelningen och denna studie kompletterar därmed de överväganden som redovisats i denna bilaga. 3.7 Reformen och den samhälls- ekonomiska effektiviteten I ett skattesystem med höga skattesatser uppkommer i allmänhet vissa effektivitetsförluster. De sänkningar av skattesatserna som följde av reformen kunde därför förväntas ge vissa effektivitetsvinster. De effektivitetsförluster som är förknippade med flertalet skatter har att göra med att alla möjligheter till byten av varor, tjänster och produktionsfaktorer inte kan utnyttjas fullt ut. Genom att skatterna skapar en skillnad mellan det pris köparen betalar och det pris säljaren erhåller kan de i vissa fall blockera möjligheterna till välfärdshöjande byten och medför därför en effektivitetsförlust . I normalfallet medför skatter att det uppkommer en skillnad mellan det samhällsekonomiska och privatekonomiska utbytet av olika aktiviteter. Vid beskattningen av varor och tjänster innebär detta att individens värdering av ytterligare konsumtion kommer att överstiga värdet av de resurser som används vid produktionen av varan eller tjänsten. I beskattningen av arbetsinkomster blir följden att det produktionsvärde som skapas av en extra arbetsinsats överstiger individens värdering av den fritid man avstår ifrån. Detta innebär att utöver de skatteintäkter som genereras för att finansiera offentliga utgifter uppkommer negativa bieffekter. Dessa negativa effekter brukar benämnas skatternas överskottsbörda. Denna överskottsbörda representerar en välfärdsförlust för samhället som inte balanseras av de välfärdsvinster som är förknippade med de offentliga utgifter skatterna finansierar. De beräkningar av arbetsinkomstbeskattningens överskottsbörda som utförts har normalt enbart beaktat skatternas inverkan på valet mellan fritid och konsumtion. Före skattereformen påverkade t.ex. inkomstskatten på förvärvsinkomster (som var gemensam för förvärvs- och kapitalinkomster) även valet mellan konsumtion och sparande. Hänsyn tas inte heller till att bruttolönerna i ekonomin kan påverkas av inkomstskatten. För en person med genomsnittlig förvärvsinkomst uppgick skattekilen på arbete till 73 procent 1988. Skattekilen för denna representativa individ föll till 63 procent 1991. Detta kan förväntas ha haft stor inverkan på storleken av överskottsbördan som beror dels på skattekilens storlek, dels på hur känsligt det (kompenserade) arbetsutbudet är för nettolöneändringar. Överskottsbördan antas normalt öka proportionellt mot kvadraten på skattekilen. Om denna approximation tillämpas på en representativ individ med genomsnittlig arbetsinkomst erhålls en minskning av den totala överskottsbördan av arbetsinkomstbeskattningen på 25 procent till följd av reformen . Den relativa förändringen av överskotts-bördan beräknad med hjälp av denna approximation är oberoende av storleken på den kompenserande löneelasticiteten. För att beräkna storleken på överskottsbördan i absoluta tal måste dock ett antagande göras om storleken på denna. Det finns endast en studie som har analyserat de totala samhällsekonomiska kostnaderna för snedvridningar orsakade av arbetsinkomstbeskattningen före och efter skattereformen. Resultaten från denna studie visar, liksom ovanstående räkneexempel, att den totala överskottsbördan kom att minska med 25 procent som en följd av reformen. Studien visar också att överskottsbördans andel av intäkterna från inkomstskatt och moms minskade från 40 procent år 1989 till 32 procent år 1991. I genomsnitt minskade överskottsbördan från 21 060 kronor till 15 920 kronor per år och hushåll. Beräkningar av detta slag är behäftade med en hög grad av osäkerhet. De indikerar dock att överskottsbördan av arbetsinkomstbeskattningen minskade avsevärt till följd av reformen men också att den fortfarande är av betydande storlek. Den marginella överskottsbördan visar hur mycket överskottsbördan förändras när skatteintäkterna höjs med ytterligare en krona. Om t.ex. den marginella överskottsbördan är 0,25 kommer en extra skatteintäktskrona ge upphov till en välfärdsförlust på 25 öre utöver den direkta skatteintäkten. I KUSK-bilagan beräknas förändringen av den marginella överskottsbördan per extra skattekrona för ett antal representativa individer och för ett par olika antaganden om storleken på den kompenserade löneelasticiteten. Beräkningarna visar att den marginella överskottsbördan för den genomsnittliga representativa individen, vars skattekil minskade från 73 till 63 procent mellan 1988 och 1991, minskade från 38 öre till 20 öre per extra skattekrona till följd av reformen. Vid denna beräkning förutsätts att den kompenserade löneelasticiteten uppgår till 0,11, dvs. ett typiskt värde på löneelasticiteten för gifta män. Resultaten från KUSK tyder på att reformen verkat välfärdshöjande för breda grupper av inkomsttagare. Överskottsbördan av förvärvsinkomstbeskattningen och inkomstberoende transfereringar och avgifter är dock fortfarande betydande. Det finns emellertid inga enkla lösningar som på något mer väsentligt sätt kan minska dessa effektivitetsförluster om man inte vill göra avkall på viktiga fördelningspolitiska mål och överge ambitionen att finansiera offentliga utgifter på ett ansvarsfullt sätt. Skattereformen har också ökat effektiviteten i andra avseenden än de som är relaterade till individens val mellan konsumtion och fritid. Den minskade progressiviteten har t.ex. medfört ökade incitament till utbildning. Breddningen av momsbasen innebar förenklingar som reducerade driftskostnaderna för mervärdesskattesystemet och innebar att mervärdesskattens karaktär av konsumtionsskatt ökade. Momshöjningens effekt på skattekilen på vissa tjänster som starkt konkurrerar med hemarbete och tjänster producerade i den svarta sektorn (frisörer, byggreparationer, taxi, restauranger) tenderade dock delvis att försvaga dessa effektivitetsvinster. Det gamla skattesystemet hämmade också produktiv verksamhet genom en olikformig kapitalbeskattning. Det gamla skattesystemet innebar – speciellt vid höga nivåer på inflationen – att olika sparformer beskattades med olika effektiva skattesatser. Vid ett visst avkastningskrav efter skatt kommer olikheter i beskattningen av olika kapitaltillgångar att tendera att ge ett högre avkastningskrav före skatt på högt beskattade investeringar än vad som gäller för lågt beskattade investeringar. En sådan skillnad medför en ineffektiv resursanvändning då resurser i allt för stor utsträckning kanaliseras till sektorn med lägre avkastningskrav före skatt. I det gamla skattesystemet kom avkastningskraven framför allt att skilja sig åt mellan företagssektorn och bostadssektorn. Detta skapade incitament till en ineffektiv fördelning av reala kapitaltillgångar. Genom de tidigare generösa skatte- och subventionsreglerna gavs investeringar i boende avsevärda fördelar i förhållande till investeringar i andra sektorer av ekonomin. Reformen innebar en omfördelning av skattebördan från högt beskattade förvärvsinkomster till lågt beskattat kapital, i första hand bostadsinvesteringar. Priset på både fritid och bostadstjänster ökade. Den likformiga kapitalbeskattningen och ändringarna i räntesubventionerna gjorde att investeringar i bostadssektorn kom att beskattas på ett mer likvärdigt sätt i förhållande till andra slag av investeringar. Den förändrade kapitalbeskattningen har medverkat till fallet i bostadsinvesteringarna. På längre sikt kan dock den förändrade kapitalinkomstbeskattningen komma att bidra till utökade konsumtionsmöjligheter genom att sparandet i högre utsträckning kanaliseras till områden som före skatt ger en högre avkastning än boende. Detta tenderar att på sikt höja nationalinkomsten och de samlade konsumtionsmöjligheterna. Underbilaga: Andelen med statlig skatt på förvärvsinkomster 1991-1998 Genom skattereformen infördes en skatteskala där merparten av de skattskyldiga ej skulle betala statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster. I betänkandet från inkomstskatteutredningen, RINK, uttalades att 90 procent av de skattskyldiga skulle betala enbart kommunalskatt. I reformpropositionen (prop. 1989/90:110) gjordes en fördelningspolitisk korrigering av utredningsförslaget. Denna innebar att den skiktgräns över vilken statlig inkomstskatt utgår justerades ner (från 187 000 kronor till 170 000 kronor) samtidigt som dagens förhöjda grundavdrag infördes. Därigenom beräknades andelen av de skattskyldiga som skulle betala statlig inkomstskatt att öka till 15 procent. I den allmänna debatten förekommer en viss oklarhet kring utfästelserna i skattereformen såvitt gäller hur många som avsågs betala statlig inkomstskatt. Oklarheten gäller bl.a. vilken grupp inkomsttagare som avses. Det är därför av intresse att redovisa hur den faktiska utvecklingen varit för olika inkomsttagargrupper åren efter skattereformen. En sådan redovisning ges i tabellerna B1-2. För åren 1991- 1995 är uppgifterna hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökningar (HINK); för efterföljande år har uppgifterna beräknats genom framskrivningar, baserade på 1995 års inkomstfördel- ningsundersökning. I tabell B1 redovisas antalet personer som betalade och beräknas betala statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster (utöver grundbeloppet om 100 respektive 200 kronor) medan tabell B2 redovisar andelen av underliggande grupp. TABELL B1 ANTAL PERSONER (1000-TAL) INOM OLIKA KATEGORIER MED STATLIG INKOMSTSKATT PÅ FÖRVÄRVSINKOMSTER UNDER ÅREN 1991-1998. SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR KATEGORI 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 A. Samtliga Alla skattskyldiga 1404 1107 1081 1228 992 1096 1228 1270 Med förvärvsinkomster 1404 1107 1081 1228 992 1096 1228 1270 Alla utom pensionärer 1225 963 940 1062 849 954 1079 1121 Heltidssysselsatta (ej pens.) 1005 766 685 789 620 703 790 821 B. Män Alla skattskyldiga 1082 884 847 942 798 867 950 977 Med förvärvsinkomster 1082 884 847 942 798 867 950 977 Alla utom pensionärer 958 778 747 817 691 762 842 871 Heltidssysselsatta (ej pens.) 805 631 557 618 512 568 624 645 C. Kvinnor Alla skattskyldiga 321 223 233 285 193 229 278 292 Med förvärvsinkomster 321 223 233 285 193 229 278 292 Alla utom pensionärer 267 185 193 244 157 192 237 250 Heltidssysselsatta (ej pens.) 199 134 127 170 107 135 166 176 TABELL B2 PROCENTUELL ANDEL AV PERSONER INOM OLIKA KATEGORIER MED STATLIG INKOMSTSKATT PÅ FÖRVÄRVSINKOMSTER UNDER ÅREN 1991-1998. SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR KATEGORI 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 A. Samtliga Alla skattskyldiga 17,8 14,0 13,7 15,7 12,6 13,9 15,5 16,0 Med förvärvsinkomster 20,6 16,3 15,9 18,0 14,5 16,0 17,9 18,4 Alla utom pensionärer 25,4 20,0 20,1 22,7 18,1 20,3 22,9 23,8 Heltidssysselsatta (ej pens.) 35,5 28,6 33,7 39,1 30,5 34,7 39,4 40,5 B. Män Alla skattskyldiga 27,8 22,7 21,8 24,5 20,6 22,3 24,4 25,1 Med förvärvsinkomster 32,4 26,6 25,4 28,1 23,8 25,8 28,2 28,9 Alla utom pensionärer 38,2 31,1 30,7 33,7 28,3 31,2 34,4 35,4 Heltidssysselsatta (ej pens.) 44,6 36,6 42,9 48,2 39,3 43,6 48,4 49,5 C. Kvinnor Alla skattskyldiga 8,0 5,5 5,8 7,2 4,8 5,7 6,9 7,3 Med förvärvsinkomster 9,3 6,4 6,7 8,2 5,5 6,6 7,9 8,3 Alla utom pensionärer 11,5 8,0 8,6 10,9 7,0 8,5 10,5 11,1 Heltidssysselsatta (ej pens.) 19,4 14,1 17,3 23,2 14,8 18,6 23,2 24,3 Den mest vida definitionen är hela gruppen skattskyldiga, som i dag (1997) kan beräknas till ca 7,9 miljoner personer. I denna inkluderas alla med positiva förvärvsinkomster och/eller positiva kapitalinkomster. Gruppen innehåller bl.a. alla barn som betalar skatt på bankräntor (via preliminärskatt som betalas av bankerna). Genom skattereformen växte denna grupp väsentligt, bl.a. därför att barn med kapitalinkomster upp till 1600 kronor ej betalade skatt före skattereformen. Utfästelsen i skattereformen avsåg i stället gruppen med positiva förvärvsinkomster (inklusive pensionärer) , vilken idag (1997) beräknas uppgå till ca 6,9 miljoner personer. Andelen av denna grupp som i dag (1997) betalar statlig inkomstskatt kan beräknas till 17,9 procent och till 18,4 procent för 1998. I förhållande till skattereformens mål är det alltså en något högre andel som i dag betalar statlig inkomstskatt. I tabellen redovisas också utvecklingen för ett antal andra grupper, bl.a. för gruppen heltidssysselsatta (exkl. pensionärer). Av denna grupp beräknas i dag (1997) 39,4 procent betala statlig inkomstskatt. Det är värt att notera att denna andel inte överstiger den nivå som gällde för skattereformens första år med mer än ett fåtal procentenheter. Andelsutvecklingen för de olika grupperna beror dels på utvecklingen av inkomstfördelningen före skatt under perioden, dels förändringar i skattereglerna. Inkomstskatteskalan har förändrats genom ett antal beslut sedan skattereformen och vidare har allmänna egenavgifter införts. Det är därför intressant att beräkna hur andelsutvecklingen hade varit om inga korrigeringar skett i skatteskalan och om egenavgifterna ej införts. I tabell B3 redovisas denna andelsutveckling för gruppen med positiva förvärvsinkomster. Fallet med ‘Skatteskala I’ beskriver andelarna vid en skatteskala enligt skattereformen men där de allmänna egenavgifterna behålls på de faktiska nivåerna för enskilda år. I det andra fallet, ‘Skatteskala II’, har därutöver de allmänna egenavgifterna lyfts bort. Av tabell 3 framgår för det första att inga skillnader föreligger mellan andelarna vid faktiska regler och andelarna för de alternativa reglerna för åren 1991 och 1992. Detta reflekterar det förhållandet att skatteskalan under dessa år ej korrigerades i förhållande vad som åsyftades i reformen. Av uppgifterna för åren från 1993 och framåt framgår att en skatteskala enligt skattereformen skulle ha givit lägre andelar med statlig skatt för varje år och att avvikelsen ökar mot slutet av perioden. Vid en jämförelse av uppgifterna för skatteskala I, där de allmänna egenavgifterna antas introducerade på samma sätt som faktiskt skett, och skatteskala II (ej allmänna egenavgifter) framgår att egenavgifterna bidragit att hålla ner andelen med statlig skatt. Detta beror på att dessa avgifter reducerar underlaget för inkomstskatten. Man kan tolka resultaten för de båda alternativa reglerna på följande sätt. Fallet med en skatteskala enligt reformen och utan allmänna egenavgifter (alternativ II) förutsätter en alternativ ekonomisk utveckling med en sådan utveckling av de offentliga finanserna där de sociala trygghetssystemen inte hade behövt någon tillkommande finansiering. Om dessa förutsättningar varit uppfyllda hade andelen individer som skulle ha betalt statlig inkomstskatt i dag ha legat på nära nog den nivå som avsågs i skattereformen eller på 14,9 procent. Fallet med en skatteskala enligt skattereformen men med egenavgifter (alternativ I) beskriver utfallet vid en ekonomisk utveckling som krävt tillkommande finansiering av trygghetssystemen utöver egenavgifterna. Om man vid en sådan utveckling hade behållit skatteskalan enligt reformintentionerna skulle andelen med statlig inkomstskatt ha understigit den i skattereformen avsedda. Detta skulle inte ha varit vare sig offentlig-finansiellt eller fördelningspolitiskt acceptabelt. Det bör också noteras att en finansiering med arbetsgivaravgifter i stället för med egenavgifter hade givit en liknande utveckling för andelen med statlig skatt. Allmänna egenavgifter minskar andelen med statlig inkomstskatt men arbetsgivaravgifter tenderar att ha samma effekt. Arbetsgivaravgifter får på lång sikt förutsättas begränsa löneutrymmet, vilket medför att andelen med bruttolöner överstigande brytpunkten, dvs. summan av skiktgräns och grund-avdrag, sjunker. TABELL B3 PROCENTUELL ANDEL FÖR INDIVIDER MED POSITIVA FÖRVÄRVSINKOMSTER MED STATLIG INKOMSTSKATT PÅ FÖRVÄRVSINKOMSTER VID FAKTISKA REGLER, VID SKATTESKALA ENLIGT SKATTEREFORMEN MED ALLMÄNNA EGENAVGIFTER (SKATTESKALA I) SAMT VID SKATTESKALA ENLIGT SKATTEREFORMEN UTAN ALLMÄNNA EGENAVGIFTER (SKATTESKALA II). SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR SKATTEREGLER 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 A. Samtliga Faktiska regler 20,6 16,3 15,9 18,0 14,5 16,0 17,9 18,4 Skatteskala I 20,6 16,3 14,9 15,6 11,4 11,6 11,9 12,1 Skatteskala II 20,6 16,3 15,4 16,6 12,9 13,8 14,9 15,8 B. Män Faktiska regler 32,4 26,6 25,4 28,1 23,8 25,8 28,2 28,9 Skatteskala I 32,4 26,6 24,0 25,0 18,9 19,3 19,7 20,0 Skatteskala II 32,4 26,6 24,7 26,4 21,4 22,7 24,1 25,3 C. Kvinnor Faktiska regler 9,3 6,4 6,7 8,2 5,5 6,6 7,9 8,3 Skatteskala I 9,3 6,4 6,1 6,7 4,1 4,2 4,4 4,4 Skatteskala II 9,3 6,4 6,4 7,3 4,8 5,3 6,0 6,7 Bilaga 7 Fördelningspolitisk redogörelse . BILAGA 7 Fördelningspolitisk redogörelse Innehållsförteckning I SANERINGSPROGRAMMETS FÖRDELNINGS- EFFEKTER 6 1 Regelanalys 6 2 Resultat 7 II INKOMSTFÖRDELNINGENS UTVECKLING 1991–1997 8 3 Vad har hänt efter krisen och saneringsprogrammet 9 4 Så här har analysen genomförts 9 5 Hur har det gått för vanliga inkomsttagare 10 5.1 Inkomster och skatter 11 5.2 Den ekonomiska standardutvecklingen 12 6 Inkomstspridningen 13 6.1 Något ökad inkomstspridning 14 6.2 Utvecklingen för olika grupper 15 7 Skatternas och transfereringarnas utjämningseffekter 16 8 Avslutande kommentarer 17 Underbilagor: 1 Regelanalysen 19 2 Bilagetabeller och diagram 19 3 Vilka finns i decilgrupperna 22 4 Referenser 24 Fördelningspolitisk redogörelse Redogörelsens huvudsakliga innehåll Regelanalysen av saneringsprogrammet i avsnitt I visar följande: – Den femtedel hushåll med högst ekonomisk standard har bidragit med ca 43 procent medan den femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med ca 11 procent. Hushåll med högst standard har fått vidkännas den största relativa inkomstminskningen men även hushåll med lägre ekonomisk standard har träffats något hårdare än andra. – Nettoeffekterna är i stort sett lika för kvinnor och män. Ensamföräldrar och gifta/samboende med tre eller fler barn har fått något större minskningar av den ekonomiska standarden än hushåll utan barn. Ålderspensionärer och ungdomar har i högre grad skyddats från saneringseffekterna än andra grupper. I avsnitt II analyseras inkomstfördelningens utveckling 1991–1997. För att kunna ge en bild av fördelningsutfallet efter saneringsprogrammet och de senaste årens ekonomiska utveckling har inkomst- fördelningen 1995 skrivits fram till 1996 och 1997. Framskrivningen visar således inte den faktiska inkomstfördelningen utan en bedömning av det troliga utfallet med samma antaganden som i övrigt gäller för den reviderade Finansplanen. – Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i inkomstspridningen hittills under 1990-talet. Vissa av åren 1991–1995 ökade spridningen i de disponibla inkomsterna, under andra år minskade den. Den ökar återigen något vid framskrivningen till 1996 och 1997. Förändringarna mellan åren är dock inte större än att de kan bero på osäkerheten i undersökningsmetoderna. – De måttliga förändringarna av spridningen i den ekonomiska välfärden under de senaste åren förefaller kunna förklaras av att ökade klyftor i löner och kapitalinkomster och effekterna av sänkta sociala transfereringar till stor del har motverkats genom att skatterna har höjts. Skatternas och transfereringarnas sammantagna utjämningseffekt har ökat 1991–1997. – För breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar och även personer med höga inkomster har 1990– talet hittills inneburit en påtagligt minskad ekonomisk standard, även med hänsyn till en viss återhämtning under de senaste åren. – Trots höjda reallöner beräknas medelinkomsttagarnas reala disponibla inkomster ha minskat från ca 168 000 kronor till 159 000 kronor räknat i 1997 års priser, dvs. med ca 6 procent 1991–1997. För höginkomsttagare har den disponibla inkomsten minskat från 298 000 kronor till 278 000 kronor (7 procent). Låginkomsttagarnas disponibla inkomster har minskat mindre, med ca 2 procent. – Barnfamiljer och ungdomar har förlorat mest hittills under 1990-talet. För samboende med tre eller fler barn har den ekonomiska standarden i genomsnitt sjunkit med ca 14 procent. För ungdomar under 25 år beräknas minskningen uppgå till ca 23 procent. Minskningen beror till stor del på att allt fler ungdomar studerar allt längre. Ålderspensionärernas ekonomiska standard har ökat. Hushåll med ålderspension 1997 har ca 5 procent högre standard än de som hade ålderspension 1991. Ålderspensionärerna har nu en standard nära genomsnittet för alla hushåll om man tar hänsyn till försörjningsbördan. – Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50 procent av medianinkomsten) har ökat från 4,1 till 5,5 procent men när studerande frånräknas har ökningen varit mindre. Den fördelningspolitiska redogörelsen består av två delar. I avsnitt I redovisas en slutgiltig analys av fördelningseffekterna av ändrade skatter och transfereringar i saneringsprogrammet. I avsnitt II analyseras utvecklingen av inkomstfördelningen 1991– 1997. Analyserna har utarbetats av fördelningspolitiska enheten vid Finansdepartementets ekonomiska avdelning med tekniskt stöd från SCB:s program för inkomst- och förmögenhetsstatistik. I Saneringsprogrammets fördelningseffekter Regeringen har återkommande redovisat fördelningseffekterna av de ändrade skatte- och bidragsreglerna i saneringsprogrammet allt eftersom nya åtgärder har tillkommit. I detta avsnitt lämnas en slutgiltig redogörelse där analysen har uppdaterats med nya beslut i riksdagen, med aktuella ekonomiska antaganden samt med de förslag som presenteras i denna budgetproposition om höjda barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, bostadstillägg till pensionärer samt ändrad avdragsregler för resor till och från arbetet. 1 Regelanalys Analysen av saneringsprogrammets fördelningseffekter baseras på en s.k. regelanalys. Den visar för en och samma befolkning hur fördelningen av ekonomiska resurser såg ut med de regler som gällde före budgetåtgärderna jämfört med fördelningen efter ändrade regler. För varje hushåll i modellbefolkningen har man först beräknat de disponibla inkomsterna med reglerna 1994 och sedan med reglerna efter saneringsprogrammet. Resultaten skulle naturligtvis bli annorlunda om utfallet av saneringsprogrammet kunde jämföras med vad som hade hänt med inkomstfördelningen utan en sanering och efter ett sammanbrott i de offentliga finanserna, eller med en annan sammansättning av åtgärderna. Regelanalyser är den internationellt gängse metoden att beskriva konsekvenserna av en ändrad politik för skatter och transfereringar. Den överensstämmer med hur budgeteffekter beräknas, dvs. i allmänhet utan dynamiska antaganden. Beräkningarna visar de direkta effekterna av ändrade regler och beaktar således inte vad som händer om hushållen ändrar sitt beteende eller om samhällsekonomin förbättras som följd av åtgärderna. Sådana analyser är svåra att göra eftersom man inte är överens om vilka förändringar som kan väntas inträffa, hur stora de är och när i tiden de kan komma. Saneringsanalysen omfattar i stort sett alla regel- ändringar i skatte- och transfereringssystemen som införts eller beslutats efter oktober 1994. Beräkningarna visar helårseffekterna av alla åtgärder när de trätt i full kraft 1998, i 1997 års priser. Höjningen till 80 procent ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen m.m. har beaktats. Analysen innefattar inte höjda avgifter för läkemedel och vård eller indirekta effekter av att kommuner, företag och andra som följd av saneringsprogrammet har förändrat avgifter, avtalsförsäkringar eller andra villkor som påverkar hushållens ekonomi. De regeländringar som beräknats innebär sammantaget att hushållens disponibla inkomster reducerats med ca 43 miljarder kronor, dvs. 4,4 procent vilket motsvarar i genomsnitt ca 8 600 kronor per hushåll. Analysen är genomförd i den mikrosimuleringsmodell för skatter och transfereringar som Finansdepartementet och SCB har utvecklat gemensamt. De flesta regeländringar har efterbildats fullständigt. Över 80 regeländringar ingår i kalkylen. Några ändringar beräknas mer schablonmässigt, exempelvis har fördelningseffekterna av sänkt moms på livsmedel beräknats med hjälp av en regression med antagande om att momssänkningen helt tillfaller hushållen (se underbilaga 1 för detaljer). Även effekterna av höjda energiskatter, ändrad beskattning av förmån av fri bil och av pensionssparande har beräknats schablonmässigt. Motsvarande beräkning av effekterna av höjda avgifter för läkemedel m.m. kan inte göras då dataunderlag saknas. Skärpta kvalifikationsregler bl.a. inom arbetslöshetsförsäkringen efterbildas genom en proportionell minskning av utbetalade ersättningar. Vissa mindre regeländringar beaktas ej t.ex. skärpta regler inom förtidspensioneringen. Beräkningarna baseras på SCB:s undersökning av hushållens inkomster 1994 (HINK) framskriven till 1997 års befolkning, sysselsättning och ekonomi. Fördelningseffekterna mäts i den relativa (procentuella) förändringen av hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda, som också benämns ekonomisk standard. I analysen redovisas medelvärden för olika grupper men spridningen är stor runt dessa värden. Inom varje grupp finns det hushåll som har klarat sig relativt väl medan andra har träffats av många saneringsåtgärder samtidigt. Faktaruta 1 Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda i 1997 års priser. Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden divideras den disponibla inkomsten med det antal s.k. konsumtionsenheter det finns i respektive hushåll. Konsumtionsenheterna baseras på Socialstyrelsens normer för socialbidrag. Ensamboende ges vikten 1,16, samboende vuxna 1,92, barn i åldern 0–3 år 0,56, 4–10 år 0,66, 11–17 år 0,76. Decilgrupp: Befolkningen delas in i 10 lika stora grupper där de 10 procent med lägst ekonomisk standard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i decilgrupp 2 osv. ända upp till decilgrupp 10 med den högsta ekonomiska standarden. Gini–koefficient: Det vanligaste statistiska måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen som antar värdet 0 när inkomsterna är lika för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet dvs. när en person får alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad som händer i mitten av fördelningen. Den kan sägas visa hur stor inkomstskillnad det är mellan två slumpmässigt utvalda individer/hushåll i genomsnitt räknat i förhållande till medelinkomsten. Om Gini–koefficienten är 0,250 och medelinkomsten för alla är 90 000 kronor skall man vänta sig att skillnaden är 2*0,250 eller 50 procent av medelinkomsten, dvs. 45 000 kronor. 2 Resultat Av de sammantagna budgetförstärkningarna i saneringsprogrammet har den femtedel hushåll med högst ekonomisk standard (decilgrupp 9 och 10) bidragit med ca 43 procent medan den femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med ca 11 procent. Ser man till den relativa förändringen av den ekonomiska standarden har hushåll med högst standard fått vidkännas den största inkomstminskningen men även hushållen med lägre ekonomisk standard har träffats något hårdare än andra (diagram 2.1). Resultaten för decilgrupp 1 är dock svårtolkade eftersom den innehåller många hushåll som endast tillfälligt har en låg inkomst exempelvis i samband med ledighet i olika former, eller för vilka det är svårt att mäta den ekonomiska standarden. Ungefär 60 procent i decilgrupp 1 är antingen studerande, egenföretagare eller hör till gruppen övriga t.ex. värnpliktiga. Omkring en tiondel är arbetslösa ungdomar eller andra arbetslösa (se vidare underbilaga 3). SCB har visat att 35 procent av dem som finns i decilgrupperna 1–2 ett visst år har fått en högre ekonomisk standard redan året efter. Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar För hushåll med hög standard består minskningen av den disponibla inkomsten nästan uteslutande av höjda skatter. De med lägre standard berörs framför allt av sänkta transfereringar. Beräkningen har genomförts stegvis genom att konsekvenserna av minskade transfereringar beräknats först och därefter skatteåtgärderna. Den sammantagna spridningen i ekonomisk standard minskar något enligt den s.k. Gini–koefficenten. Räknat i kronor per konsumtionsenhet har hushållen i decilgrupp 1 bidragit med i genomsnitt ca 1 900 kronor per år jämfört med ca 17 000 kronor i decilgrupp 10 (diagram 2.2). Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar Nettoeffekterna av budgetåtgärderna är i stort sett lika för kvinnor och män (diagram 2.3). Män berörs i högre grad av höjda skatter, kvinnor främst av minskade transfereringar. Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika. Barnfamiljer, särskilt ensamföräldrar och gifta/ samboende med tre eller fler barn, får något större minskningar än hushåll utan barn (diagram 2.4). Skillnaden mellan barnfamiljer och hushåll utan barn är dock endast ca en procentenhet. Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar E0, E1, E2=Ensam utan barn, med ett, med två eller fler barn. S0, S1, S2, S3=Gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn. PE, PS=Ensam, gift/samboende pensionär Ålderspensionärer och ungdomar har i högre grad skyddats från saneringseffekterna än andra grupper, framför allt då de inte har träffats av lika stora skattehöjningar (diagram 2.5) Det är främst hushåll i förvärvsaktiv ålder som fått bära de största inkomstminskningarna. Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar Företagarhushåll och tjänstemannahushåll har fått betala relativt mer av saneringsåtgärderna än arbetarhushåll (diagram 2.6). Skillnaden mellan arbetarhushåll och högre tjänstemän är ca 2 procentenheter. Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar Arb=Arbetare, Tjm_LM, Tjm_hö=Lägre/mellan, högre tjänstemän, Ftg=Företagare/lantbrukare, Ftp=Förtidspensionärer, Åp=Ålderspensionärer, Övr=Övriga II Inkomstfördelningens utveckling 1991–1997 Detta avsnitt innehåller en samlad analys av hur fördelningen av ekonomiska resurser förändrats hittills under 1990-talet. Till skillnad mot föregående avsnitt beaktas i denna analys både den samhällsekonomiska utvecklingen, ändrade skatter och transfereringar – och andra faktorer som påverkar fördelningen. Det är en uppdatering av förra årets fördelningspolitiska redogörelse med en framskrivning av utvecklingen till och med 1997. I allt väsentligt har samma underlag och metoder använts (för en närmare redovisning, se bilaga 4, prop. 1996/97:1). 3 Vad har hänt efter krisen och saneringsprogrammet Sverige har under 1990-talet genomgått den djupaste ekonomiska krisen i modern tid. De flesta hushåll har upplevt ekonomiska försämringar till följd av arbetslösheten, konkurser och minskade inkomster i egna företag, tidvis höga räntor, minskade sociala transfereringar och höjda skatter, höjda kostnader för vård och omsorg osv. Ett ökat antal hushåll behöver kompletterande socialbidrag. Många andra stora förändringar har inträffat. Hushållen har under perioden minskat barnafödandet, ökat sitt sparande och de som har jobb arbetar allt mer övertid. Sjukfrånvaron har sjunkit och allt fler deltar i utbildning eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under senare år har dock ekonomin förbättrats för många hushåll bl.a. genom att räntan har sjunkit. Det är inte överraskande att många är oroliga för att alla dessa förändringar har medfört inte bara försämringar för de flesta hushåll, utan också en allvarlig ökning av fördelningsproblemen i form av växande inkomstklyftor och ett ökat antal hushåll med en svag ekonomisk standard. Somliga är övertygade om att så är fallet, oavsett vad statistiken visar. Andra ställer frågor om vad som har hänt: hur mycket har klyftan mellan vanliga medborgare och de välbeställda ökat, hur många fler fattiga finns det osv. Det kommer att dröja ytterligare några år innan man med den offentliga statistiken kan utvärdera hur den ekonomiska krisen, saneringsprogrammet och andra förändringar har påverkat fördelningen av ekonomiska resurser. Det beror på att statistiken om inkomstfördelningen fördröjs två år eftersom den baseras på deklarationerna och inkomsttaxeringen. För närvarande finns det bara inkomststatistik t.o.m. 1995. Denna analys baseras på en framskrivning av inkomstfördelningen från 1995 till 1996 och 1997. Det är inte en prognos i vanlig mening eftersom framskrivningen inte fullt ut tar hänsyn till alla förändringar som har inträffat. Framskrivningen förutsätter å andra sidan att bedömningarna av det samhällsekonomiska utfallet för 1996 och 1997 i bilaga 1 är rimligt korrekta. 4 Så här har analysen genomförts Redogörelsen baseras på analyser av SCB:s undersökningar av hushållens inkomster (HINK) för åren 1991–1995. HINK är en urvalsundersökning som innehåller ca 9 000 – 13 000 hushåll som representerar hela befolkningen. Uppgifterna om löner, kapitalinkomster, sociala transfereringar, skatter osv. hämtas in från olika register medan uppgifterna om arbetsförhållanden, boendekostnader, barnomsorg m.m. samlas in med intervjuer. Statistisk osäkerhet: Som alla urvalsundersökningar är HINK–resultaten behäftade med en statistisk osäkerhet. Den kan beräknas och visar hur mycket skattningen av ett visst värde i HINK kan tänkas avvika från det värde man skulle få om t.ex. alla hushåll i landet hade undersökts. Den statistiska osäkerheten är högre för små grupper och för inkomster som är relativt ovanliga. Som exempel kan nämnas att inkomstspridningen enligt den officiella statistiken mätt med den s.k. Gini–koefficienten ökade från 0,221 år 1985 till 0,231 år 1990, vilket uppmärksammades. Den statistiska osäkerheten är dock ca 0,010–0,014 enheter för förändringen mellan två år (med 95 procents konfidensintervall). Inkomstfördelningen under 1990–talet: Utvecklingen under perioden 1975–1990 behandlades i förra årets fördelningspolitiska redogörelse. Skattereformen 1990– 1991 har utvärderats i särskild ordning (se vidare bilaga 6). Denna undersökning omfattar därför endast perioden 1991–1997. I den offentliga statistiken finns visserligen uppgifter också för åren 1989–1990 där SCB försökt korrigera inkomstfördelningen för förändringar i inkomstmätningarna som följde av skattereformen. Dessa ingår dock inte i denna analys eftersom korrigeringarna ofta är osäkra och antagandena om basbreddningarnas nivå o.dyl. på vilka korrigeringarna grundar sig inte längre är aktuella. Det finns inga garantier för att dessa korrigerade inkomstfördelningar visar den faktiska spridningen. Framskrivning till 1996 och 1997: Förenklat uttryckt har uppgifterna i HINK95 om hushållens inkomster, räntor, boendekostnader osv. skrivits fram till de värden som förväntas för 1996 respektive 1997 enligt prognoserna i bilaga 1. Befolkningens sammansättning, sysselsättningen och de allmänna pensionerna har aktualiserats genom en särskild omviktningsmetod. Lönefördelningen skrivs fram differentierat efter utvecklingen i privata sektorn och offentliga sektorn. Den privata sektorn är indelad i tre delsektorer, den offentliga i stat och kommun. Inom varje delsektor beaktas förutom löneutvecklingen också skillnader i arbetstidens utveckling. Skatter, socialförsäkringar, bidrag osv. har räknats om enligt reglerna för respektive år. Framskrivningen visar således hur inkomstfördelningen skulle se ut 1996 och 1997 om hushållens inkomster i HINK95 förändras enligt prognoserna och med de nya skatte- och bidragsreglerna. Genom framskrivningen efterbildas delvis många strukturella förändringar och ändrade beteenden, exempelvis ökningen av antalet ATP- pensioner, minskat barnafödande, förändringen av antal förvärvsarbetande i olika sektorer, antal arbetslösa och antal i olika arbetsmarknadsåtgärder, minskade skuldräntor m.m. som följd av ökat sparande osv. Andra förändringar beaktas endast partiellt och indirekt t.ex. förändringar av antal i utbildning och antal förtidspensionärer. Ytterligare andra förändringar fångas inte alls exempelvis ökningen av socialbidragen. Undersökningens begränsning: Redogörelsen omfattar endast fördelningen av årsinkomster och således inte förmögenhetsfördelningen, fördelningseffekter av utgifter för vård och omsorg, av offentlig konsumtion och indirekta skatter, fördelningen av utbildning, hälsa, boende – ej heller ekonomisk rörlighet över tiden, fördelningen över livet eller mellan generationer. Den är således i flera avseenden begränsad. 5 Hur har det gått för vanliga inkomsttagare Den traditionella analysen av inkomstspridningen kan vara svår att förstå och tolka. Efter indelningen i decilgrupper, korrigeringen för försörjningsbörda, beskrivningen med olika statistiska mått osv. kan man i regel inte se hur var och ens egna inkomster, skatter, transfereringar och ekonomiska standard har påverkats av alla förändringar. Före den gängse statistiska fördelningsanalysen (avsnitt 6) visas därför vad som hänt med inkomster och skatter för vanliga medelinkomsttagare, låginkomsttagare och andra grupper. Alla vuxna inkomsttagare har delats in efter hur man huvudsakligen försörjer sig samt efter inkomstnivån. Varje indelning i grupper har gränsdragningsproblem och kan diskuteras. Den som valts är pragmatisk och uttrycker inga värderingar av vad som är en hög inkomst o.dyl. Gruppernas sammansättning i avseende på ålder, kön och arbetstid samt inkomster visas i bilagetabell 1.1. Faktaruta 2 Individernas inkomster: Löner, kapitalinkomster, sociala transfereringar och skatter summeras för varje person. För makar delas de skattefria transfereringarna lika. Klassificering av inkomster: Löner och kapitalinkomster: Marknadsinkomster (faktorinkomster) i form av löner, näringsinkomster samt kapitalinkomster före avdrag och skatter. Arbetsinkomster: Summan av lön, sjuk– och föräldrapenning samt netto från näringsverksamhet. Sociala transfereringar: Summan av alla skattepliktiga och skattefria transfereringar dvs. pension, sjuk– och föräldrapenning, arbetsmarknadsstöd, barnbidrag, socialbidrag osv. Skatter: Summan av inkomstskatter, allmänna egenavgifter, kapital– och förmögenhetsskatter samt fastighetsskatt. Indelningen i grupper: Välbeställda: Personer som antingen haft en arbetsinkomst (lön, sjuk– och föräldrapenning) före avdrag och skatt på minst en miljon kronor per år eller kapitalinkomst netto på minst 100 000 kronor (ca 80 000 personer år 1997 inkl. pensionärer m.fl.). Höginkomsttagare: Andra anställda som arbetar heltid hela året (inkl. frånvaro med sjukpenning/föräldrapenning) och som hör till dem med 10 procent högst arbetsinkomster (ca 210 000 personer). Medelinkomsttagare: Anställda som arbetar heltid hela året och som inte räknas till dem med högst respektive lägst inkomst (ca 1,7 miljoner personer). Låginkomsttagare: Anställda som arbetar heltid hela året och som hör till dem med 10 procent lägst arbetsinkomster (ca 210 000 personer). Deltidsarbetande: Anställda som arbetat mindre än 90 procent av full årsarbetstid (ca 720 000 personer). Egenföretagare: Personer som använder mest arbetstid till det egna företaget (ca 230 000 personer). Arbetslösa: Personer vars arbetsmarknadsstöd är högre än halva lönen (ca 470 000 personer 1997). Pensionärer: Alla som har fyllt 65 år eller har en allmän pension som är högre än lönen (ca 1,8 miljoner personer). Ungdomar och studerande: Personer under 25 år (inkl. arbetslösa) samt äldre som haft studiemedel på minst 20 000 kronor (ca 630 000 personer 1997). Övriga: Alla andra (ca 570 000 personer). I HINK följer man inte inkomstutvecklingen över tiden för samma personer. I stället jämför man t.ex. genomsnittslönen för en grupp individer ett år med lönerna för samma grupp med nya individer nästa år. Vid bedömningen av resultaten måste man tänka på att gruppernas sammansättning har förändrats under perioden. År 1991 var exempelvis färre personer arbetslösa men därefter har antalet ökat kraftigt och sammansättningen av de arbetslösa förändrats. Det innebär också att exempelvis sammansättningen av gruppen medelinkomsttagare eller låginkomsttagare har förändrats. Beskrivningen av inkomsttagarnas ekonomiska utveckling skiljer sig också från den statistiska analysen av inkomstspridningen bland hushållen där man justerar för försörjningsbördan. Det är exempelvis inte särskilt många löntagare med låga inkomster som räknas till de 10 % hushåll med lägst ekonomisk standard. Som visas i underbilaga 3 ingår i decilgrupp 1 främst studerande, egenföretagare osv. Likaså finns det personer med höga inkomster med många barn som hamnar i mitten av fördelningen när inkomsten justeras för försörjningsbördan. De stora skillnader som finns mellan de individuella inkomsterna utjämnas påtagligt när man studerar makars gemensamma inkomster. Över 60 procent av alla män med höga inkomster är gifta/samboende med kvinnor som hör till gruppen medelinkomsttagare. Kvinnor med låga inkomster är ofta (44 procent) gifta/samboende med en man med genomsnittliga inkomster. Det innebär att den individuella utvecklingen av den ekonomiska standarden för höginkomsttagare, medelinkomsttagare osv. avviker ganska mycket från utvecklingen när man beskriver hushållen. 5.1 Inkomster och skatter Medelinkomsttagare har haft en oväntat gynnsam utveckling av marknadsinkomsterna (löner och kapitalinkomster) hittills under 1990–talet (diagram 5.1). I genomsnitt har löner och kapitalinkomster sammanlagt ökat realt med ca 21 000 kronor enligt framskrivningen, från ca 206 000 kronor 1991 till beräknat 227 000 kronor 1997 (ca 10 procent). Löneutvecklingen överskattas dock något genom sjuklönereformerna då ersättningen för de första 14 sjukdagarna (1 månad fr.o.m. 1997) registreras som lön i stället för som sjukpenning. Sänkta socialavgifterna, från 38,77 procent år 1991 till 32,92 procent år 1997, har också möjliggjort en snabbare tillväxt av bruttolönerna. Löneökningen kan alltså delvis reflektera indirekta effekter av en ändrad sjuklön och ett förändrat avgiftsuttag. Höginkomsttagarna tjänar i genomsnitt mer än dubbelt så mycket som medelinkomsttagarna. Inkomsterna för höginkomsttagare har ökat ungefär lika mycket (10 procent), vilket motsvarar ca 47 000 kronor. De välbeställda har fått minskade inkomster med 20 procent. De välbeställdas höga inkomster består till stor del av kapitalinkomster. Minskningen för de välbeställda förklaras av att deras realisationsvinster, huvudsakligen från försäljning av aktier och andra värdepapper, har nära halverats från den höga nivån 1991 till 1997. Tar man hänsyn till de senaste årens börsuppgång har deras ekonomiska standard utvecklats ungefär som för höginkomsttagare och medelinkomsttagare. De välbeställdas skattepliktiga förmögenhet har ökat 2,5 gånger under perioden. Låginkomsttagarnas sammanlagda löner och kapitalinkomster uppgår i genomsnitt till ca 122 000 kronor. Under perioden 1991–1997 har deras inkomster ökat med ca 10 procent. Ungdomar/studerande har träffats av en stor relativ inkomstminskning, på ca 25 procent. Det beror till en del på att fler ungdomar studerar längre vilket leder till lägre inkomster av arbete. Löneinkomsterna för arbetslösa och pensionärer är i genomsnitt små och har inte ändrats nämnvärt under 1990–talet (redovisas därför ej i diagrammet). Anm: Summa av löne- och kapitalinkomster före avdrag och skatter Det betyder att klyftan mellan välbeställda och höginkomsttagare respektive medel– och låginkomsttagare i löner och kapitalinkomster är i stort sett oförändrad. Höginkomsttagarna har ca 3,9 gånger högre marknadsinkomster än låginkomsttagarna. Klyftan mellan ungdomar och medelinkomsttagare har vidgats. Ungdomarnas löne– och kapitalinkomster motsvarade ca 43 procent av medelinkomsttagarnas 1991 mot beräknat 29 procent år 1997. Bland medelinkomsttagarna är ökningen av marknadsinkomsterna densamma för kvinnor och män. I gruppen höginkomsttagare har kvinnorna haft en bättre utveckling av marknadsinkomsterna än män (25 procent för kvinnor och 9 procent för män). Förändringarna kan sammanhänga med sammansättningsförändringar inom grupperna mellan åren. Samtidigt får höginkomsttagarna betala allt högre skatter och de erhåller lägre sociala transfereringar. I diagram 5.2 visas nettot av de skatter olika grupper i genomsnitt betalt och de skattepliktiga och skattefria transfereringar man har erhållit under samma år. Höginkomsttagarna betalar betydligt mer i skatter än vad de får i transfereringar. De betalade netto i genomsnitt ca 135 000 kronor 1991 jämfört med beräknat 198 000 kronor 1997, vilken innebär en höjning med 63 000 kronor. För de välbeställda minskade nettobetalningarna (11 000 kronor), vilket beror på att inkomsterna har minskat. Skatterna finansierar också utbildningen, vården, omsorgen osv. men värdet av de offentliga tjänsterna ingår inte i beräkningen. De stora nettobetalningarna för höginkomsttagare m.fl. skulle naturligtvis bli avsevärt mindre om man tog hänsyn till värdet av de offentliga tjänsterna som de får nytta av i olika skeden i livet. Sett över livet är nettot av skatter, transfereringar och värdet av de offentliga tjänsterna jämnare fördelat. Anm: Pensioner, socialförsäkringsförmåner, barnbidrag o.s.v minskat med skatter och egenavgifter under ett år. Värdet av offentliga tjänster som utnyttjas i olika skeden i livet beaktas ej. Medelinkomsttagarna har träffats relativt sett hårdast. År 1991 betalade man i genomsnitt ungefär 38 000 kronor netto mot ca 68 000 kronor 1997. Det beror främst på de höjda skatterna. De arbetslösa som grupp har också fått ett minskat nettobelopp, minskningen är 9 000 kronor, vilket till största delen beror på ökade skatter. Låginkomsttagarna fick 1991 mer sociala transfereringar än vad de betalade i skatter. Detta förhållande har ändrats 1997 så att deras netto då är negativt. Låginkomsttagarna erhöll i genomsnitt netto ca 4 400 kronor år 1991 men 1997 får de istället betala ca 9 500. Pensionärerna och ungdomarna är de enda grupper som har fått ett högre netto. Att pensionärerna har fått ökat netto – trots att saneringsprogrammet för dem medfört både höjda skatter och minskade pensioner – beror främst på att pensionärer utan ATP eller med låg ATP efterhand ersätts med pensionärer som tjänat in en hög ATP. Enskilda pensionärer har haft en annan inkomstutveckling. Skattehöjningen har dock varit lägre för pensionärer genom att de inte berörs av de nya allmänna egenavgifterna. Höjningen för ungdomar torde bero både på att de får allt högre arbetslöshetsstöd som följd av den ökade arbetslösheten och att fler studerar med studiestöd. Dessa genomsnittsberäkningar för olika grupper pekar således på stora förändringar genom höjda skatter och minskade transfereringar. Nettoförändringen har varit större för personer med högre inkomster och mindre för dem med lägre inkomster. Det tyder således på att omfördelningseffekten har ökat. 5.2 Den ekonomiska standard- utvecklingen Den disponibla inkomsten är vad man får över av löner och kapitalinkomster efter sociala transfereringar och skatter. Den anses kunna mäta den ekonomiska standarden, särskilt när man justerar inkomsten för försörjningsbördan i olika hushåll. I detta avsnitt redovisas endast de vuxnas disponibla inkomster utan en sådan justering. Beräkningen är ganska förenklad eftersom den bygger på antagandet att man i familjer med flera personer bara disponerar de egna inkomsterna och inte får någon del av andra familjemedlemmars inkomster. Denna stiliserade beräkning är nödvändig för att beskriva utvecklingen för enskilda inkomsttagare, även om t.ex. makar normalt har en gemensam ekonomi. Trots höjda löner och kapitalinkomster har medel– och höginkomsttagarna fått sänkta reala disponibla inkomster hittills under 1990–talet (diagram 5.3). Medelinkomsttagarna hade exempelvis i genomsnitt ca 168 000 kronor att disponera efter skatter och bidrag 1991. År 1997 beräknas den disponibla inkomsten ha sjunkit med ca 9 000 kronor till 159 000 kronor (ca 6 procent). Höginkomsttagarnas disponibla inkomster har sjunkit med ca 20 000 kronor eller ca 7 procent. Förklaringen är som visades ovan att skatterna höjts relativt mycket för dessa grupper samtidigt som de sociala transfereringarna sänkts. De välbeställdas inkomster beräknas ha minskat med 24 procent eller 113 000 kronor, vilket som nämnts framför allt beror på kraftigt sänkta rea-lisationsvinster mellan 1991 och 1997. De med höga inkomster har i högre grad än andra minskat sina skulder och skuldräntor , vilket med den använda inkomstmätningen genom minskade avdrag leder till sänkta inkomster. Skuldanpassningen har dock haft en jämfört med realisationsvinsterna ringa betydelse för de välbeställda. Urvalsstorleken i HINK gör emellertid att den ekonomiska utvecklingen för de allra mest välbeställda inte fångas väl. Den största minskningen av den ekonomiska standarden inträffade 1995 främst till följd av höjda skatter. Därefter har standarden ökat svagt. Låginkomsttagarnas disponibla inkomst minskade med ca 3 000 kronor från 115 000 kronor till 112 000 mellan 1991 och 1997 (drygt 2 procent). Pensionärernas ekonomiska standard har varit i stort sett oförändrad. Ungdomar/studerande har fått den största minskningen av de disponibla inkomsterna. Inkomstminskningen för ungdomarna beräknas till ca 15 000 kronor, dvs. ca 15 procent. Om s.k. hemmaboende ungdomar 18 år och äldre, som bor kvar hos föräldrarna men räknas som egna hushåll, hade inkluderats i beräkningarna skulle minskningen för ungdomar blivit större. Även de disponibla inkomsterna för arbetslösa har minskat betydligt. Det beror till stor del på högre skatter. Med detta stiliserade sätt att räkna individernas ekonomiska standard har anställda kvinnor som är medelinkomsttagare ca 9 procent lägre disponibla inkomster än män (diagram 5.4). Under 1991–1997 har kvinnor bland höginkomsttagare haft en relativt mindre ogynnsam utveckling av de disponibla inkomsterna är män. Bland ungdomar och låginkomsttagare har tendensen varit den motsatta, kvinnor har haft en relativt sett svagare utveckling. Spridningen i individernas ekonomiska standard enligt Gini–koefficienten har minskat 1991–1997 med ca 0,011 enheter, dvs. ca 4 procent. En ökad spridning i löner och kapitalinkomster har motverkats genom höjda skatter. Det bör igen påminnas om att gruppernas storlek och sammansättning ändras över tiden och det är inte samma personer som följs under åren. Vissa som var studerande ungdomar 1991 är höginkomsttagare 1997 medan andra kanske är arbetslösa. Bilagetabell 1.1 visar dock att när det gäller ålder, kön och arbetstid är förändringarna i sammansättningen relativt måttliga. 6 Inkomstspridningen Vid analyser av inkomstspridningen använder man sig av andra statistiska metoder och mått än vid redovisningen i förra avsnittet. Man studerar hushållens samlade inkomster och justerar för skillnaderna i försörjningsbörda. Olika samlingsmått används för att fånga tendenserna i inkomstfördelningen. Beskrivningen av inkomstfördelningen kommer därför som nämnts att på åtskilliga punkter skilja sig från den av inkomsttagarnas ekonomiska utveckling. Faktaruta 3 Realjusterade kapitalinkomster: Hushållens ränteinkomster och ränteutgifter utom egnahemsräntor korrigeras med inflationen enligt konsumentprisindex. Inkomster och skatter av faktiska försäljningar av aktier m.m. ersätts med en schablonmässigt beräknad kapitalinkomst efter skatt baserad bl.a. på hur stor hushållets förmögenhet är och på börsens utveckling. Avkastningen antas motsvara den genomsnittliga årliga förändringen av börsens värde för fem år tillbaka och hushållens förmögenhet uppskattas med hjälp av kontrolluppgifter om aktie– och fondtillgångar. Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid decilgränsen) bland hushåll med högre ekonomisk standard dividerat med den disponibla inkomsten för dem med en lägre standard. Ökar kvoterna är detta ett tecken på att spridningen i ekonomisk standard ökar. Atkinson/OECD:s ekvivalensskala: Justering för försörjningsbörda görs med roten ur antal hushållsmedlemmar i stället för med konsumtionsenheter. 6.1 Något ökad inkomstspridning Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i inkomstspridningen hittills under 1990–talet. Vissa av åren 1991–1995 ökade spridningen av de disponibla inkomsterna, under andra år minskade den. Den ökar återigen något vid framskrivningen till 1996 och 1997. Variationerna beror delvis på att med den gängse mätningen av inkomsterna ökar inkomstspridningen under de år hushållen får relativt höga realisationsvinster medan den sjunker under år med låga vinster. Hushållen i decilgrupp 8 hade 1991 ca 1,89 gånger högre ekonomisk standard jämfört med dem i decilgrupp 2 (D8/D2) och därefter har värdet varierat. Skillnaden beräknas stiga till ca 1,97 åren 1996–1997 (diagram 6.1). Hushållen med högst ekonomisk standard hade 2,66 gånger högre inkomster är hushållen med lägst standard år 1991 (D9/D1) men kvoten beräknas år 1997 öka till 2,85. Tendensen till ökad spridning vid framskrivningen 1996–1997 beror både på en relativt bättre inkomst- utveckling för hushåll med hög ekonomisk standard och en svag utveckling för dem med lägst standard. Det visas av att hushållen med hög standard får det relativt bättre än hushållen med genomsnittlig standard (D9/D5) samtidigt som standarden för hushållen i decilgrupp 1 försämras jämfört med hushållen i decilgrupp 5 (D5/D1). Även Gini–koefficienten har varierat ganska kraftigt under perioden men en viss ökning beräknas inträffa 1996–1997 enligt framskrivningen (diagram 6.2). Skillnaden mellan 1991 och 1997 är dock endast 0,003 enheter dvs. 1 procent. Det ligger inom intervallet för den statistiska osäkerheten och den osäkerhet som dessutom följer av metoderna för framskrivningen till 1997. Förändringen 1991–1997 kan jämföras med ökningen av Gini–koefficenten 1983–1990 som var 0,021 enheter eller 10 procent. Utvecklingen i Sverige kan också jämföras med den i andra länder (för referenser, se underbilaga 4). I USA har spridningen i justerade disponibla inkomster ökat med 8 procent 1986–1994. Den har ökat med 12 procent i Norge mellan 1988 och 1995 och i Finland har ökningen varit måttliga 6 procent åren 1988 till 1995. I Storbritannien minskar inkomstspridningen sedan 1992 och totalt har den ökat endast 2 procent 1988–1995. Andra länder har inte upplevt nämnvärt ökade inkomstklyftor, t.ex. Tyskland och Frankrike. Utvecklingen i vissa OECD– länder visas i bilagediagram 1.1. Beräkningen av inkomstspridningen för 1996–1997 enligt SCB:s vanliga sätt att mäta hushållens inkomster är delvis osäker eftersom det är notoriskt svårt att i prognoserna som ligger till grund för framskrivningen bedöma hur stora hushållens realisationsvinster kommer att bli. Realisationsvinster m.m. är mycket skevt fördelade och har betydelse främst för de 10 procent hushållen med högst ekonomisk standard. Avkastningen på aktier och andra värdepapper har en stor och växande betydelse för hur inkomstfördelningen utvecklas. I SCB:s gängse mätning av hushållens inkomster räknas de nominella inkomster som hushållet kan disponera under inkomståret. Den årliga avkastningen, förutom aktieutdelningen, syns således i inkomstfördelningen bara under de år hushållen säljer sina tillgångar. Om börsens värde stiger under många år syns detta först det år hushållen, exempelvis av skatteplaneringsskäl, säljer sina tillgångar. Då förändras inkomstspridningen ofta kraftigt och kortvarigt, vilket inträffade exempelvis 1994. Även för 1996 kan inkomstspridningen öka något mer än beräknat som följd av realisationsvinsterna. Under år med höga nominella räntor men hög inflation ser det ut som hushållen får stora kapitalinkomster medan det i själva verket kan vara en negativ realränta. Därför har en känslighetsanalys genomförts där realjusterade kapitalinkomster har använts på samma sätt som i förra fördelningspolitiska redogörelsen. Hushållens inkomster och skatter av faktiska försäljningar av aktier m.m. har ersatts med en schablonmässigt beräknad kapitalinkomst efter skatt och hushållens räntor korrigerats för inflationen. Inkomstspridningen enligt Gini–koefficienten för de realjusterade inkomsterna ökar något tydligare under 1996 och 1997. Om man tar hänsyn till de senaste årens börsuppgång, även om hushållen i stor utsträckning ännu inte realiserat värdeökningarna, gynnas framför allt hushåll med hög ekonomisk standard. Skillnaderna mellan hushåll med hög ekonomisk standard och de med låg accentueras. Beskrivningen av utvecklingen av inkomstspridningen i Sverige påverkas av den speciella skala som vi använder för att justera för hushållens olika försörjningsbörda (s.k. ekvivalensskala). Varje land använder sin egen skala, ibland flera olika. I en del länder som t.ex. i Sverige bygger skalan på nationella expertbedömningar av vad olika hushåll behöver äta m.m. I andra länder baseras de på undersökningar av vad olika hushåll faktiskt konsumerar. I några länder används en sammanvägning av olika underlag. Atkinsons/OECD:s analys av över 50 olika skalor visar att skalorna varierar mycket mellan olika länder och att Sverige har en skala som ger relativt stor tyngd till barn och tar liten hänsyn till stordriftsfördelar. I flera internationella studier i EU, OECD och i undersökningar i andra länder använder man under senare år en standardiserad skala där hushållen vägs samman med roten ur antalet hushållsmedlemmar. Skalan ligger nära ett genomsnitt för OECD–länderna och anses rimligt spegla faktiska skillnader i konsumtionen mellan olika hushåll. En känslighetsberäkning med denna skala visar att resultaten för perioden 1991–1997 ändras påtagligt. Med ”OECD–skalan” minskar inkomstspridningen mellan 1991 och 1997 och uppgången under senare år blir påtagligt mindre. Det förklaras främst av att barnfamiljer med denna skala hamnar högre i fördelningen. 6.2 Utvecklingen för olika grupper Decilgrupper: Hushållen i decilgrupp 10 beräknas enligt framskrivningen få en minskning av den ekonomiska standarden 1991–1997 med ca 11 procent medan hushållen i decilgrupp 1 respektive 2 får en sänkt standard med ca 16 respektive 11 procent (bilagetabell 1.2). Den svaga utvecklingen för decilgrupp 1 torde till betydande del förklaras av att gruppens sammansättning ändrats genom att andelen studerande fördubblats (se underbilaga 3). Hushållen i övriga decilgrupper har haft en relativt mindre ogynnsam utveckling. Trots att de statistiska måtten på spridningen ändras måttligt finns således en underliggande tendens till ökade inkomstklyftor. Familjetyper: Barnfamiljerna har fått relativt stora försämringar av den ekonomiska standarden (diagram 6.3). Utvecklingen har varit särskilt ogynnsam för flerbarnsfamiljer. De disponibla inkomsterna för familjer med tre eller fler barn beräknas enligt framskrivningen sjunka med ca 14 procent jämfört med en minskning med ca 8 procent för samtliga hushåll. Som nämnts ovan bestämmer den metod som används för att justera för försörjningsbördan i hög grad hur standarden för barnfamiljer är jämfört med andra hushåll. Åldersgrupper: Som visats tidigare har den ekonomiska standarden sjunkit relativt kraftigast för ungdomar under 25 år. Deras ekonomiska standard beräknas minska med ca 23 procent 1991–1997. Den relativa försämringen för ungdomar har dock bromsats under de senaste åren. Även hushåll i åldern 25–34 respektive 35–44 år har haft en relativt svag utveckling. Ålderspensionärerna som grupp har fått en standardökning på ca 5 procent. Deras ekonomiska standard har nu passerat flertalet andra grupper och beräknas 1997 vara nära genomsnittet för alla hushåll om man tar hänsyn till försörjningsbördan. Det bör återigen påpekas att jämförelsen inte avser samma personer 1991 och 1997. Förbättringen för ålderspensionärerna beror framför allt på att äldre med låg pension efterhand ersätts med pensionärer med högre ATP. Även ålderspensionärernas relativa standardförbättring avtar under de senaste åren. Garantinivån i ålderspensionen genom folkpension, pensionstillskott och bostadstillägg beräknat på en genomsnittlig hyra för en två-rumslägenhet har dock ökat realt med lågt räknat 10 procent från 1991 till 1997. Socioekonomiska grupper: Arbetarhushållens ekonomiska standard har enligt kalkylerna minskat med ca 8 procent 1991–1997 vilket är en lika stor minskning som för tjänstemannahushållen. Jämförelsen är dock osäker eftersom gruppernas sammansättning ändrats kraftigt som följd av arbetslösheten. De arbetslösa klassificeras som ”Övriga” vid indelningen i socio– ekonomiska grupper. Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll med disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten är det vanligaste måttet på hur många hushåll det finns som har en relativt sett svag ekonomi. Denna andel var ca 4,1 procent 1991 jämfört med beräknat 5,5 procent 1997. Frånräknas studerande har andelen ekonomiskt svaga hushåll ökat mindre. Topp 1 respektive 10 procent: Ett annat mått på den ekonomiska ojämnheten är hur stor andel av de totala disponibla inkomsterna som disponeras av de 1 procent respektive 10 procent hushållen med högst ekonomisk standard. Denna andel har varierat under perioden men någon tydlig ökning kan inte urskiljas. 7 Skatternas och transfereringarnas utjämningseffekter En viktig fråga är om förändringarna i skatte– och transfereringssystemen förstärkt eller motverkat ökade skillnader i löner och kapitalinkomster. Det kan visas med olika statistiska metoder, dels med dekomponeringar av inkomstspridningsmått, dels genom att stegvis beräkna Gini–koefficienten för olika inkomstslag. Nya beräkningar fram till 1997 har genomförts enligt samma metoder som användes i föregående fördelningspolitiska redogörelse (för en närmare beskrivning, se prop 1996/97:1, bilaga 4). Metoderna är statiska och beaktar exempelvis inte att lönespridningen kan påverkas av hur skatterna och bidragen utformas. Faktaruta 4 Dekomponering: Uppdelning av den uppmätta totala inkomstspridningen i ett antal klart avgränsade delkomponenter (t.ex. inkomstslag). Varje delkomponent är i sin tur en produkt av två faktorer, en för de olika inkomstkomponenternas storlek och en annan som visar hur ojämnt fördelade de olika delkomponenterna är (Gini–koefficienten (G) kan t.ex. skrivas som G = V1*K1 + V2*K2 + ... + Vi*Ki + ... + Vn*Kn där Vi och Ki står för vikt respektive koncentrationsindex för inkomstkomponent i). Genom att jämföra dekomponerade mått på inkomstfördelningen för olika år kan man analysera t.ex. de olika inkomstslagens bidrag till den förändring som registreras på aggregerad nivå. Det gäller såväl effekten av förändringar i de olika inkomstslagens betydelse för hushållens totala inkomster som förändringar av de olika inkomstslagens fördelning i befolkningen. Faktorinkomsterna (marknadsinkomster från löner, närings– och kapitalinkomster) har sedan 1992 blivit något mer ojämnt fördelade bland hushållen. Faktor- inkomsternas andel av hushållens totala inkomster minskade mellan 1991 och 1993 men har sedan återigen ökat påtagligt. Dessa båda förändringar, som enligt framskrivningen fortsätter 1996 och 1997, har sammantaget inneburit att faktorinkomsterna svarar för det mest påtagliga bidraget till den något ökade inkomstspridningen (diagram 7.1). Det kan utläsas i diagrammet genom att den linje som visar faktorinkomsternas bidrag till den sammantagna inkomstspridningen stiger (faktorinkomsternas fördelning i befolkningen gånger deras relativa vikt). Även de skattepliktiga transfereringarna (sjuk– och föräldrapenning, arbetsmarknadsstöd, pension o.dyl.) har bidragit till en viss ökning av inkomstspridningen. Speciellt påtaglig var denna tendens fram till år 1995. Det torde främst bero på att ett ökat antal ålderspensionärer får höga ATP–pensioner och därmed en relativt sett högre ekonomisk standard. Framskrivningen tyder på att de skattepliktiga transfereringarnas bidrag till den ökade inkomstspridningen därefter minskat något beroende på att de under 1996 och 1997 tenderat att bli mindre ojämnt fördelade än tidigare. Skatterna har motverkat den ökning av inkomstspridningen som faktorinkomsterna och de skattepliktiga transfereringarna givit upphov till. Det sammanhänger framför allt med att skatteuttaget har ökat påtagligt sedan 1992. Den progressivitet som finns i inkomstskatterna får till följd att inkomstfördelningen blir jämnare när det totala skatteuttaget ökar. Även skatternas progressivitet har ökat något sedan år 1992. Framskrivningen tyder på att båda dessa trender fortsätter även 1996 och 1997. De skattefria transfereringarnas (barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag osv.) bidrag till utjämningen av inkomsterna ökade något fram till år 1995. Framskrivningen tyder på att deras bidrag till utjämningen därefter minskat påtagligt. De skattefria transfereringarnas fördelningspolitiska träffsäkerhet tycks visserligen ökat något även efter år 1995. Minskningen av den omfördelande effekten beror i stället på att de skattefria transfereringarna minskat i relativ omfattning som följd av saneringsprogrammet. Sammantaget innebär det att utjämningseffekten av skatter och transfereringar har ökat mellan 1991 och 1997. Analysen har också utförts genom den vanliga metoden att steg för steg beräkna Gini–koefficienten, först för faktorinkomsterna, därefter när skattepliktiga transfereringar inräknas, sedan efter skatter osv. fram till den disponibla inkomsten. Genom att observera hur Gini–koefficienten stegvis förändras kan de olika inkomstslagens bidrag till inkomstspridningen analyseras. Resultaten av denna analys överensstämmer i allt väsentligt med dekomponeringen. 8 Avslutande kommentarer Det finns ingen enkel och invändningsfri analys av fördelningseffekter. Beräkningar av regeleffekter ger vissa resultat, analyser av den faktiska inkomstfördelningen delvis andra. Inkomstspridningen kan synas öka om man beskriver inkomstutvecklingen för de enskilda individerna samtidigt som tendensen blir ganska svag när man analyserar hushållens ekonomiska standard genom att justera för skillnader i försörjningsbördan. Hur man justerar för försörjningsbördan påverkar liksom vilka år man jämför. I denna bilaga lämnas därför olika kompletterande beskrivningar. Regelanalyser respektive analyser av inkomstfördelningens utveckling är helt olika metoder. I regel-analysen antar man att inget annat ändras än reglerna i skatte– och transfereringssystemen. Utvecklingen av inkomstfördelningen är resultatet av många och samverkande faktorer där regeländringarna bara är en. Andra viktiga faktorer är t.ex. befolkningens sammansättning, samhällsekonomin, lönefördelningen, sysselsättningen. I förra årets fördelningspolitiska redogörelse visades att det ofta är förändringar i lönernas och kapitalinkomsternas storlek och fördelning som har störst betydelse för de förändringar som inträffar i fördelningen av ekonomiska resurser. Man skall därför inte vänta sig att regelanalyser kan visa vad som faktiskt kommer att hända i inkomstfördelningen, utan enbart vad den direkta effekten är av att ändra reglerna. Resultaten från regelanalysen av saneringsprogrammet i avsnitt I och av framskrivningen av inkomstfördelningens utveckling 1995–1997 i avsnitt II överensstämmer dock på många punkter, men skiljer sig också delvis åt. De är likartade exempelvis när det gäller den något sämre utvecklingen för barnfamiljer och hushåll med en svag ekonomisk standard, den relativt gynnsamma utvecklingen för pensionärer samt den ganska jämna utvecklingen för kvinnor och män respektive för arbetar– och tjänstemannahushåll. Det pekar på att saneringsprogrammets omfattning slår igenom i utvecklingen av inkomstfördelningen. Däremot skiljer sig resultaten när det gäller förändringen av inkomstspridningen. Vid regelanalysen av saneringsprogrammet minskar Gini–koefficienten men den ökar vid framskrivningen av inkomstfördelningen till 1997. Skillnaderna har flera förklaringar. Den viktigaste orsaken är att hushåll i den övre delen av inkomstfördelningen som har arbete får ökade reallöner och högre kapitalinkomster vilket bidrar till ökade klyftor och detta ingår inte i regelanalysen. Med det gängse måttet på inkomster leder sänkta räntor till lägre inkomster för barnfamiljer m.fl. eftersom ränteavdragen minskar. De lägre ränteutgifterna beaktas inte vid beräkningen av den ekonomiska standarden. Realvärdet av olika transfereringar, t.ex. barnbidragen, minskar 1994–1997 men det är inte en regelförändring som ingår i saneringsanalysen. Åtgärderna som föreslås i denna budgetproposition för 1998 ingår inte i framskrivningen till 1997. Regelanalysen omfattar dessutom flera regeländringar med en positiv fördelningsprofil, vilka inte ingår när man granskar fördelningen av disponibla inkomster, t.ex. sänkt moms på livsmedel och höjd skatt på pensionssparande. I saneringsanalysen ingår att kapital– och förmögenhetsskatterna återställdes men eftersom skatten aldrig slopades syns inga effekter i den faktiska inkomstfördelningen. Av den totala uppgången i inkomstspridningen 1994– 1997 beräknas ungefär hälften förklaras av regeländringar medan återstoden beror på utvecklingen av löner och kapitalinkomster. Om framskrivningen fångat de viktigaste tendenserna i utvecklingen under senare år bl.a. när det gäller löner och kapitalinkomster tyder således mycket på att Sverige har klarat krisen och saneringen av de offentliga finanserna utan att inkomstklyftorna hittills ökat särskilt dramatiskt, men de flesta grupper har fått sänkt ekonomisk standard. En framskrivning är i likhet med prognoser osäker eftersom oväntade förändringar kan inträffa. Först om några år kan man analysera det faktiska fördelningsutfallet till och med 1997. Underbilaga 1: Regelanalysen De flesta regeländringar i saneringsprogrammet har efterbildats fullständigt. Det finns dock ett antal regeländringar där information saknas eller där olika typer av antaganden har måst göras. Avkastningsskatten för privatanställdas avtalsenliga pensionsfonder har höjts från 9 % till 15%. I likhet med vid utvärderingen av skattereformen har arbetsgivarnas ökade kostnader för framtida pensioner antagits övervältrats på lägre löner. Det antas således att de ökade kostnaderna på sikt leder till minskad lön för de löntagare som berörs och därför har beräknats hur mycket lönen måste minska för att arbetsgivarens kostnader inte skall påverkas av den ökade avkastningsskatten. Denna metod innebär även att de framtida avtalspensionerna ej påverkas. Den höjda avkastningsskatten på privata pensionsfonder har beaktats genom att avdragen för pensionsförsäkringar ökas. Förutom att inkomstskatten påverkas av detta minskas den disponibla inkomsten med det ökade kostnadsbeloppet. Effekten av ändrad beskattning av bilförmån har uppskattats genom att det i deklarationen finns upplysningar om vilka som har bilförmån. Dessutom finns en klumpsumma på det summerade förmånsbeloppet av ett antal förmånstyper (bilförmån, ränteförmån, bostadsförmån och övrig förmån). För dem som enbart har bilförmån vet man värdet. För övriga fall har bilförmånsvärdet uppskattats schablonmässigt. Utifrån bilförmånsvärdet kan man få en uppskattning av bilens pris och på denna grund beräknas ett bilförmånsvärde enligt nya regler. Med antaganden om genomsnittlig körsträcka beaktas även de ökade kostnader bilförmånstagaren har fått privat som följd av de nya reglerna. Basbelopp och skattegränser har justerats så att de nya reglerna i saneringsprogrammet jämförts med en basanalys där basbelopp m.m. har höjts fullt ut med inflationens utveckling. Effekten av sänkt matmoms har beräknats med hjälp av en regressionsanalys där matutgifterna varieras med ett antal bakgrundsfaktorer. Regressionen har skattas i SCB:s undersökning om hushållens utgifter från 1992. De förklarande variabler som använts är disponibel inkomst, ålder samt antal vuxna och barn i hushållet. Den erhållna regressionsekvationen implementerades därefter i HINK–under-sökningen. Vinsten för hushållet är den utgiftsminsk-ning som blir följden av matmomssänkningen. Vi har därvid antagit att hela matmomsminskningen ökar hushållens disponibla inkomster. Analysen är statisk, dvs. hushållen förutsätts ej ändra sitt konsumtionsbeteende. Även energiskattehöjningarna har beaktats med hjälp av en regressionsanalys. Metoden är ungefär densamma som den för matmomsen. Skärpta kvalifikationsregler inom arbetslöshetsförsäkringen har beaktats genom schablonmässig sänkning av ersättningsnivån. Underbilaga 2: Bilagetabeller och diagram Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland, Institute for Fiscal Studies, Storbritannien samt Gottschalk/Smeeding, USA. Anm1: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med varandra då olika mätmetoder tillämpas. Anm2: Nivåskillnaden för Sverige vid skattereformen visar hur mycket inkomstspridningen underskattades före reformen. BILAGETABELL 1.1 EGENSKAPER FÖR INDIVIDGRUPPER. 1997 ÅRS PRISER Grupp År Ålder Andel kvinnor Andel deltid Antal Lön + skattepliktiga transfereringar Lön + skattepliktiga transfereringar + kapitalinkomster Välbeställda 91 52 42 19 94 000 276 600 717 000 97 59 34 13 80 000 312 800 608 600 Höginkomst 91 45 9 0 219 000 428 600 445 400 97 46 14 0 207 000 468 000 480 900 Medelinkoms t 91 42 38 0 1 754 000 215 400 221 600 97 43 39 0 1 654 000 231 200 236 100 Låginkomst 91 39 67 0 219 000 134 900 138 700 97 39 65 0 207 000 150 200 153 800 Deltid 91 42 81 100 822 000 142 800 148 600 97 43 80 100 715 000 156 500 160 600 Företagare 91 49 28 30 241 000 39 600 126 100 97 48 29 31 226 000 42 900 126 300 Arbetslösa 91 37 49 50 184 000 130 500 134 500 97 40 50 36 467 000 126 300 129 000 Pensionär 91 71 58 5 1 808 000 109 700 119 400 97 71 57 3 1 742 000 119 000 126 800 Ungdom o stud 91 22 54 38 659 000 99 900 102 800 97 23 53 31 628 000 81 200 83 300 Övriga 91 43 51 28 505 000 134 100 145 400 97 44 50 20 568 000 133 700 142 000 BILAGETABELL 1.2 DISPONIBEL INKOMST JUSTERAD FÖR FÖRSÖRJNINGSBÖRDA 1991–1997 SAMT FÖRÄNDRING 1991–1997. INDIVIDVIKTER. 1997 ÅRS PRISER. MEDIANER SAMT MEDELVÄRDEN FÖR DECILGRUPPER 1991 1993 1995 1997* 1991/97 *, % Samtliga 96 600 93 300 88900 89 400 -7,5 Ålder -24 86 700 75 400 67 200 67 100 -22,6 25-34 93 700 87 800 84 700 84 200 -10,1 35-44 93 000 87 300 80 900 80 800 -13,1 45-54 119 300 113 900 108 100 109 900 -7,9 55-64 128 700 123 400 118 200 118 300 -8,1 65-74 92 500 94 900 93 200 93 400 1,0 75- 73 200 78 600 80 100 80 700 10,2 Familjetyp Ensam utan barn 104 700 97 400 93 100 95 100 -9,2 Ensam 1 barn 86 500 83 900 79 100 78 800 -8,9 Ensam 2+ barn 71 900 68 600 65 100 62 700 -12,8 Gift/sambo utan barn 141 800 133 800 130 100 133 200 -6,1 Gift/sambo 1 barn 110 800 104 100 100 300 102 500 -7,5 Gift/sambo 2 barn 93 100 88 400 83 800 84 500 -9,2 Gift/sambo 3+ barn 76 200 72 200 66 800 65 600 -13,9 Ensam ålderspensionär 76 000 79 300 80 100 80 300 5,7 Gift/sambo ålderspens 90 200 94 600 92 400 93 200 3,3 Socioekonomisk grupp Ej facklärd arbetare 95 100 90 700 85 400 87 200 -8,3 Facklärd arbetare 100 400 94 500 90 900 92 700 -7,7 Lägre/mellan tjänstemän 112 100 106 900 100 400 103 100 -8,0 Högre tjänstemän 134 400 123 700 120 600 124 100 -7,7 Företagare/lantbrukare 76 300 72 500 70 900 69 600 -8,8 Övriga 83 100 85 800 82 500 82 300 -1,0 Decilgrupper (medelvärden) 1 43 500 40 600 38 800 36 500 -16,1 2 67 500 65 300 61 900 60 100 -11,0 3 76 300 74 200 70 800 70 000 -8,3 4 84 000 81 300 77 800 77 800 -7,4 5 92 300 88 900 85 000 85 400 -7,5 6 101 300 97 700 93 200 94 200 -7,0 7 113 000 108 200 103 400 105 200 -6,9 8 128 100 122 100 116 700 119 500 -6,7 9 148 800 142 000 136 400 140 100 -5,8 10 227 400 206 300 198 800 203 500 -10,5 Andel under halva medianen (exkl studerandehushåll) Procent av totala inkomsterna 4,1 (3,5) 4,7 (3,8) 4,6 (3,5) 5,5 (4,5) 1 % med högst standard 4,7 3,8 4,0 4,0 10 % med högst standard 21,0 20,1 20,2 20,5 * Framskrivning Underbilaga 3: Vilka finns i decilgrupperna En vanlig fråga om fördelningsanalyser är vilka som finns i olika decilgrupper och hur höga deras inkomster är. I denna bilaga redovisas exempel och diagram som beskriver decilindelningen. Indelningen i decilgrupper Hushållen rangordnas i decilgrupper efter deras disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda med s.k. konsumtionsenheter (se faktaruta 1). Exempel 1: Makar med två barn i åldern 5 och 15 år(vid lika inkomster och kommunalskatt 31,65 kr): Familjens förvärvsinkomst 400 000 Sjuk- och föräldrapenning 15 000 Skatt, egenavgift 143 192 Barnbidrag 15 360 Disponibel inkomst 287 168 Antal kons.enheter 1,92+0,66+0,7 6=3,34 Disponibel inkomst/k.e. 85 978 Exempel 2: Ensamstående utan barn Förvärvsinkomst 170 000 Sjukpenning 2 000 Skatt, egenavgift -57 875 Disponibel inkomst 114 125 Antal kons.enheter 1,16 Disponibel inkomst/k.e. 98 384 I tabell 1 visas de genomsnittliga inkomsterna i decilgrupperna sedan hushållen indelats efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet i exempel 1 placerar tvåbarnsfamiljen nära genom- snittsvärdet i decilgrupp 5. Den ensamstående hamnar trots en lägre förvärvsinkomst i en högre decilgrupp 6. Placeringen visar att den ekonomiska standarden i dessa exempel är lägre för tvåbarnsfamiljen än för den ensamstående. TABELL 1 GENOMSNITTLIG BRUTTOINKOMST OCH DISPONIBEL INKOMST PER KONSUMTIONSENHET I DECILGRUPPER FÖR ENSAMSTÅENDE UTAN BARN OCH MAKAR MED TVÅ BARN 1997 ENSAMSTÅENDE UTAN BARN SAMBOENDE MED TVÅ BARN DECILGRUPP BRUTTOINKOMST DISPONIBEL INKOMST PER KE BRUTTOINKOMST DISPONIBEL INKOMST PER KE 1 32 000 29 300 133 800 39 400 2 65 000 60 400 215 100 59 900 3 84 400 70 100 299 900 70 300 4 101 100 77 800 348 800 77 800 5 119 900 85 200 393 700 85 600 6 146 000 94 300 438 300 94 000 7 175 000 105 200 506 800 105 200 8 204 100 119 500 601 300 118 700 9 244 800 140 100 723 800 137 200 10 376 400 206 500 1 122 300 201 300 Samtliga 149 000 96 000 406 000 87 000 Anm: Med bruttoinkomst avses inkomst av lön, näringsverksamhet, kapital samt skattepliktiga transfereringar. Decilindelningen omfattar alla hushåll exkl. hemmaboende ungdomar 18 år och äldre. Individvikter Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar Decilgruppernas sammansättning I SCB:s ordinarie inkomststatistik består hushåll i decilgrupp 1 med den lägsta ekonomiska standarden till mer än två tredjedelar av ungdomar 18 år och äldre som bor hemma hos föräldrarna (räknas som räknas som egna hushåll), studerande, egenföretagare eller jordbrukare och övriga som inte kan klassificeras t.ex. värnpliktiga (diagram 1). Det är grupper där inkomstmätningar inte särskilt väl speglar den ekonomiska standarden. Ungdomar som bor hemma har ofta helt eller delvis ekonomisk gemenskap med föräldrarna och ungdomarnas standard är därför ofta bättre än vad deras egna inkomster utvisar. Studerande har tillfälligt låga inkomster men kan antas småningom ofta få högre inkomster än de som inte studerar. För egenföretagare är deklarerade näringsinkomster av skatteskäl inte en pålitlig mätare av den ekonomiska standarden. Det är ganska få arbetare, pensionärer och andra med fasta inkomster som hör till decilgrupp 1. I analyserna i bilagan har hemmaboende ungdomar tagits bort före beräkningarna. En jämförelse av sammansättningen i decilgrupp 1 år 1991 med framskrivningen till 1997 visar att andelen studerande har fördubblats, från 11 procent 1991 till 22 procent 1997. Även arbetslösa ungdomar har ökat påtagligt. Andelen pensionärer (inkl. förtidspensionärer) har minskat från 20 procent till 7 procent. Ökningen av andelen studerande och den ändrade sammansättningen i övrigt av decilgrupp 1 förklarar således delvis varför gruppens ekonomiska standard relativt sett försämrats mer än för andra decilgrupper. Hushåll i decilgrupp 10 består till största delen av tjänstemannahushåll (ca 60 procent). Mellan 1991 och 1997 har dock andelen pensionärer i den högsta decilgruppen stigit. Pensionärerna är annars placerade främst i decilgrupperna 3-5 även om en ganska stor andel numera räknas till de hushåll som har en hög ekonomisk standard (diagram 2). Arbetarhushållen är ganska jämnt fördelade från decilgrupp 2 till decilgrupp 9 dvs. den med näst högst standard. Arbetslösa ungdomar finns främst i de lägsta decilgrupperna medan övriga arbetslösa främst förekommer i decilgrupperna 3-7. Tjänstemän är ojämnt fördelade med tyngdpunkten i de övre decilgrupperna. De flesta (33 procent) i decilgrupp 1 är ensamstående utan barn men även många flerbarnsfamiljer räknas till dem med lägst ekonomisk standard (diagram 3). Ensamföräldrar är koncentrerade till decilgrupperna 2-3 men de förekommer också i högre decilgrupper. Gifta/samboende med 1-2 barn är ganska jämnt fördelade över decilskalan medan samboende utan barn dominerar hushållen med högst ekonomisk standard. E0, E1, E2=Ensam utan barn, med ett, med två eller fler barn. S0, S1, S2, S3=Gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn. TABELL 2 DECILGRUPPERNA INDELADE I OLIKA INKOMSTTAGARE. PROCENT 1997 (FÖR DEFINITIONER, SE FAKTARUTA 2) DECIL VÄLBE- STÄLLDA HÖGIN- KOMST- TAGARE MEDEL- INKOMST- TAGARE LÅGIN- KOMST- TAGARE DELTID FÖRE- TAGARE ARBETS- LÖSA PENSIO- NÄRER UNG- DOMAR O STUD ÖVRIGA 1 0 0 2 2 5 12 10 11 33 24 2 0 0 8 2 11 4 15 31 15 13 3 0 0 12 4 12 3 10 42 10 5 4 0 0 14 4 13 3 9 43 8 6 5 0 1 18 5 11 2 9 41 8 5 6 0 1 26 5 13 3 7 31 8 6 7 0 2 32 4 13 3 5 26 8 7 8 1 3 40 3 13 2 4 19 7 7 9 2 3 48 2 11 2 3 18 3 7 10 7 18 42 1 9 2 2 9 1 9 Anm: Raderna summerar inte alltid till 100% på grund av avrundning. Decilgrupp 10 med högst ekonomisk standard består till ca 42 procent av medelinkomsttagare enligt den indelning som användes i kapitel 5 (tabell 2). Välbeställda och höginkomsttagare svarar endast för ca 25 procent, även om flertalet av dem räknas till decilgrupp 10. Även i decilgrupperna 8-9 dominerar helt medelinkomsttagarna. Mycket få av alla låginkomsttagare hör till decilgrupp 1, de förekommer i stället i alla decilgrupper upp till de högsta. Pensionärerna utgör 9 procent i decilgrupp 10 och nära 20 procent av decilgrupperna 8-9. Hushållen i decilgrupp 1 domineras även här av egenföretagare, studerande och övriga. Inkomströrligheten Fram till 1991 kunde man med HINK-under-sökningarna studera hur stor andel som fanns i resp. decilgrupp som hade lämnat gruppen året efter. Den senaste studien visar att 35 procent av dem i kvintil 1 (decilgrupp 1 och 2) redan året efter hade höjt sin inkomst och flyttat till en högre decilgrupp. I den högsta kvintilen var ca 80 procent kvar året efter. Interna beräkningar har visat att av de 100 000 med högst inkomst var ca 65 procent utbytta efter tre år. Det finns också studier som tyder på att inkomströrligheten har ökat under de senaste 20 åren. Några studier av den ekonomiska rörligheten under senare åren finns såvitt känt inte. Underbilaga 4: Referenser Atkinson, A.B. (1997): Measurement of Trends in Poverty and Income Distribution. DAE Working Papers. Department of Applied Economics. University of Cambridge. Epland, J (1997): Inntektsfordelningen 1986-1995: Hvorfor öker ulikheten. Ökonomiske analyser 5/97. Statistisk sentralbyrå. Norge. Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Cross-National Comparisons of Earnings and Income Inequality. Journal of Economic Literature, June 1997. Hansen, F. (1997): Estimating Income Distribution in Denmark Using a Microsimulation Model. Ministry of Economic Affairs 1997. Inkomstfördelning och inkomstutveckling. LO 1997. Inkomstfördelningsundersökningen. Statistiska meddelanden Be21 SM9701. SCB Konjunkturutveckling och inkomstfördelning 1995-1997. En rapport från LO-ekonomerna. LO 1996. Ökonomiministeriet (1991): Fremskrivning af modelbefolkninger. Lovmodelrapport. Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Hjelm-Wallén, Schori, von Sydow, Wallström, Klingvall, Uusmann, Åsbrink, Östros, Tham, Johansson, Åhnberg, Messing, Ulvskog, Sundström, Pagrotsky, Andersson, Blomberg, Lindh Föredragande: statsråden Åsbrink, Peterson, Hjelm-Wallén, Schori, von Sydow, Wallström, Klingvall, Uusmann, Östros, Tham, Johansson, Åhnberg, Messing, Ulvskog, Sundström, Pagrotsky, Andersson, Blomberg, Lindh ______________ Regeringen beslutar proposition 1997/98:1 Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner. Antalet hel- och deltidsarbetande uppgick till 219 000 år 1996. Med OECD–området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike. Till de dynamiska asiatiska länderna räknas Hong Kong, Singapore, Taiwan, Malaysia, Thailand och numera även Filippinerna. TCW–index är ett konkurrent vägt index baserat på 20 valutor. Med monetära förhålllanden menas en sammanvägning av den reala korträntan samt den reala effektiva växelkursen. Utvecklingen avser säsongrensade data för både arbetslösheten och syssselsättningen. Det innebär att det vissa månader 1996 registrerades två avtalshöjningar vid jämförelse av lönenivån motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga årstakten för helåret 1996. Källa: Byggnadsarbetarförbundet Många hushåll med bundna lån har under det senaste året förtidsinlöst sina lån och lagt om dem till en lägre ränta. Fram till och med mars i år överskattades räntenedgångens effekt på KPI eftersom hänsyn ej togs till den kostnad som ränteskillnadsersättning innebär vid förtida inlösen av lån. Från och med mätmånaden april ändrades metoden för att korrigera detta. Statistiska centralbyrån (SCB) har beräknat att metodförändringen skulle ha inneburit en höjning av inflationstakten med 0,4 procentenheter för mars i år. 1. Under 1996 registrerades två avtalshöjningar när lönenivån jämfördes med motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga löneökningstaktem för helåret 1996. 1. Se International Federation of Accountants serie nr 8 ”The Government Financial Reporting Entity”. 2. I underbilaga 1 redovisas det bokförda värdet, justerat värde för 1994/95 och eventuella utdelningar för respektive statligt bolag. Dessutom redovisas marknadsvärdet för de statliga bolag som är börsintroducerade. 1. Av ägarandelen avser 3 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum. 2. Av ägarandelen avser 15,4 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum. 3. Av ägarandelen avser 15,4 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum. 4. Nordbanken och Stadshypotek är värderade till anskaffningsvärdet. 5. Utdelningen avser AB Tipstjänst och Svenksa Penninglotteriet AB. 6. Källa: SCB Statistiska meddelanden Am 50 SM 9601 och Am 50 SM 9701. Lennart Berg, Hushållens skulder och förmögenhet – en analys av hushållens skuldsättning med utblick till år 2000. Nordbanken, 1997. Effekterna på priserna har beräknats med ett antagande om att den mervärdesskattesatsen uppgår till 23,46 procent dvs. inte till den skattesats på 25 procent som först infördes temporärt från den 1 juli 1990 t.o.m. 31 december 1991 och som sedan kom att permanentas. Konsumtionen av dessa tjänster gick trendmässigt ner i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet. Konsumtionsminskningen 1991 är dock avsevärt större än konsumtionsförändringarna under åren närmast före och efter 1991. Hultkrantz (1995) On determinants of Swedish recreational domestic and outbound travel 1989-1993, Tax reform evaluation report no. 7, Konjunkturinstitutet. Den reala marginallönen anger hur mycket ytterligare konsumtionsvaror individen kan köpa om han/hon arbetar en extra timme. Den definieras som W(1- t)/P där W = bruttotimlönen, t = marginaleffekten (marginalskatt + eventuell förlust av inkomstberoende bidrag) och P = konsumentprisindex. Den kompenserande löneelasticiteten anger den procentuella förändringen i individens arbetsutbud när individens marginallön ökar med en procent samtidigt som individens inkomst minskas så mycket att individen är kvar på den välfärdsnivå han hade före höjningen av marginallönen. Inkomstelasticiteten anger hur individens arbetsutbud påverkas av sådana förändringar av den den disponibla inkomsten som inte innebär några förändringar av marginallönen. Se t.ex. expertrapport 4 i SOU 1996:117 som visar att medianvärdet för de estimerade inkomstelasticiteterna på svenska data uppgår till -0,02 för män och till -0,06 för kvinnor. Slutsatsen i expertrapport 4 i SOU 1996:117 är densamma. Blomquist, Eklöf och Newey (1997), Tax reform evaluation using nonparametric methods Sweden 1980-1991, stencil Uppsala universitet. Enligt expertrapport 4 i SOU 1996:117 är medianvärdet för den okompenserade löneelasticiteten för kvinnor i olika svenska studier 0,30. Tillsammans med medianvärdet för inkomstelasticiteten på -0,06 erhålls en kompenserad löneelasticitet på 0,36 vilket överensstämmer med KUSK-bilagans antagande. Klevmarken (1997), Did the tax cuts increase hours of work? A pre-post analysis of Swedish panel data, stencil Uppsala universitet. Se t.ex. Holmlund och Kolm (Tax reform evaluation report no. 15, Konjunkturinstitutet 1995) och Aronsson m.fl. (Tax reform evaluation report no. 10, Konjunkturinstitutet 1995). Underfinansieringen av skattereformens första steg, som i första hand berörda den indirekta beskattningen, har beräknats uppgå till ca 4 miljarder kronor, vilket ger en sammantagen underfinansiering om ca 25 miljarder kronor i snitt för åren 1991-93. Här liksom vid de tidigare beräkningarna beräknas skattebasen som andel av aktiernas marknadsvärde genom ett samband som innehåller uppgifter om aktiernas omsättningshastighet och årlig värdeökning på aktierna. En ren tidsserieanalys innebär i princip en statistisk anpassning av en viss funktionsform till datamaterialet genom att i detta fall företagens skattebetalningar förklaras med tidigare års skattebetalningar En framgångsrik tidsserieanalys förutsätter att den studerade variabeln inte uppvisar några trendmässiga förändringar (serien är stationär och uppvisar enbart slumpmässiga variationer). För att eliminera trendmässiga effekter har därför s.k. dummyvariabler införts, en uppsättning för perioden 1980-89 (den långvariga högkonjunkturen), en annan uppsättning för 1989-92 (lågkonjunkturåren samt infasningen av skattereformen), en tredje uppsättning för åren 1991-95 (skattereformår) och en fjärde uppsättning för 1994-95 (med justerade företagskatteregler). Var och en av perioderna har representerats med två variabler, en för att fånga in nivåskift, en annan för att fånga in variationer i förändringen av skattebetalningar mellan åren. För åren 1991—1996 uppgår de beräknade avvikelserna till -5,69, -9,69, +10,34, + 8,09, +1,30, -0,25 miljarder kronor. Modellen medger ej beräkningar för år efter 1996. Om vissa aktiviteter ger upphov till s.k. negativa externa effekter finns i en situation utan skatter ett gap mellan samhällsekonomiskt och privatekonomiskt utbyte. I detta fall kan införandet av korrigerande skatter leda till välfärdsvinster. Flertalet skatter är dock inte av detta slag. Ett undantag är dock den allmänna jämviktsanalys som utfördes av Hansson och Stuart (1985), Tax revenue and the marginal cost of public funds, Journal of Public Economics vol. 27. Deras resultat innebar att den samhällsekonomiska effektiviteten kunde förbättras om progressiviteten i förvärvsinkomstbeskattningen minskades samtidigt som skatten på konsumtion skärptes. Detta berodde på att en extra intäktskrona från indirekta skatter gav upphov till en lägre samhällsekonomisk kostnad än en extra krona i skatteintäkter från den progressiva förvärvsinkomstbeskattningen. Resultaten innebar också att en skärpt kapitalbeskattning, i första hand av boendet, skulle skapa en effektivare fördelning av produktionsresurserna mellan olika sektorer. Skattekilen på arbete påverkas av inkomstskatten, arbetsgivaravgiften (skattedelen av dessa), konsumtionsskatter och inkomstberoende bidrag och taxor för offentliga tjänster. För en redovisning av skattekilen på arbete under perioden 1970-1996, se avsnitt 9.2 i Skatter, miljö och sysselsättning, slutbetänkande av Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11). 25% = 100 x ( 0,732-0,632)/0,732 Aronsson och Palme (1994), A decade of tax and benefit reforms in Sweden, Umeå Economic Studies no. 351. Beräkningarna i denna studie tar med hjälp av en mikrosimuleringsmodell hänsyn till olikheter i preferenser och inkomstmöjligheter mellan olika hushåll. KUSK:s beräkningar visar bl.a. att vid en (internationellt bestämd ) realränta på 4 procent och en inflation på 4 procent blev den reala kapitalkostnaden för investeringar i aktiebolag 4,5 procent både före och efter reformen. Den reala kapitalkostnaden för investeringar i bostadssektorn ökade dock från 1,7 till 3,0 procent som en följd av skattereformen. Dessa kalkyler bekräftar att bostadsinvesteringar var kraftigt gynnade före reformen och att det nya systemet ger en betydligt mindre snedvridning. Av tekniska skäl har enbart de med förvärvsinkomster överstigande 1000 kronor medtagits. Ungdomar 18 år och äldre som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll i HINK. De har exkluderats i följande analyser då det saknas uppgifter om de ekonomiska förhållandena för deras föräldrar, vars ekonomi de ofta är beroende av. Det ändrar sammansättningen av bl.a. decilgrupp 1 (se underbilaga 3). Jämfört med regelanalyserna av saneringsprogrammet i avsnitt I beaktas i framskrivningen fördelningseffekterna av sänkt moms på livsmedel och höjda energiskatter endast indirekt genom effekterna via konsumentpriserna. Ändrade regler för förmån av fri bil, ändrad beskattning av pensionssparande och återställandet av kapital- och förmögenhetsskatterna beaktas inte vid framskrivningen. Beräkningar har också gjorts där de samboendes inkomster delats helt lika. Inte heller detta antagande är invändningsfritt eftersom man inte kan utgå ifrån att t.ex. en lågavlönad kvinna i verkligheten kan disponera sin välbetalde mans inkomst, även om lagen säger så. När inkomsterna delas lika blir utvecklingen ungefär den som beskrivs för hushållen i avsnitt 6. Berg, L.: Hushållens skulder och förmögenhet. Nordbanken 1997. I följande analyser används individvikter, i likhet med den förra fördelningspolitiska redogörelsen, för att alla personer skall ges lika tyngd när man bedömer fördelningen av ekonomiska resurser. Ett hushåll med två vuxna och tre barn ges således betydligt större vikt än ett ensamhushåll. I SCB:s officiella statistik används s.k. hushållsvikter vilket innebär att man ger större vikt till vad som händer ensamma personer än vad som händer samboende och barn. D9 är den inkomst som avgränsar de 10 procent hushåll med högst ekonomisk standard. Atkinson, A.B. m.fl.: Income Distribution in OECD Countries. OECD 1995. Inräknas s.k. hemmaboende ungdomar i jämförelsen har ålderspensionärerna samma standard som genomsnittet för alla hushåll. Detta motsäger inte att offentliga socialförsäkringar utjämnar inkomster jämfört med marknadsbaserade försäkringar. Jansson, K.: Inkomstfördelningen i Sverige 1980-1991. Rapport 1993:1. SCB. Fritzell, J.: Is persistent low income an increasing phenomenon and a necessary feature of post-industrial societies ? Trends in Sweden. Institutet för social forskning. Stockholm. PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 12 11 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 32 31 34 33 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 38 37 40 41 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 68 69 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 2 105 104 108 107 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 132 109 132 133 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 134 139 140 139 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 146 145 166 165 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 184 185 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 186 187 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 212 211 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 216 217 222 223 232 231 234 233 236 237 240 239 246 245 274 273 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 278 279 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 294 295 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 312 311 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 4 313 PROP. 1997/98:1 348 PROP. 1997/98:1 349 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 430 429 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 4 431 PROP. 1997/98:1 455 PROP. 1997/98:1 456 PROP. 1997/98:1 PROP. 1997/98:1 480 477 PROP. 1997/98:1 479