Post 6199 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:1 ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1
Regeringens proposition
1997/98:1
Budgetpropositionen för 1998
Förslag till statsbudget för budgetåret 1998, reviderad finansplan,
ändrade anslag för budgetåret 1997, vissa skattefrågor, m.m.
.
Regeringens proposition
1997/98:1
Budgetpropositionen för 1998
Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för
budgetåret 1998 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för
staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget.
Sundsvall den 11 september 1997
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1998. Förslaget
till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som
påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 691 miljarder kronor. Statens
lånebehov för budgetåret 1998 beräknas till 15 miljarder kronor.
I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en årsredovisning för staten för
budgetåret 1995/96, en uppföljning av budgeten för år 1997 samt lämnar förslag till ändrade
och nya anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997.
Regeringen redovisar utgiftstaket för staten för åren 1998-2000 fördelat på de av
riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. I bilaga 1 redovisas specifikation av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar
för budgetåret 1998.
Förslag till statsbudget för budgetåret 1998
Utgifter m.m.
1000-tal kronor
Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
3 976 700
Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2 062 814
Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662 254
Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
21 034 170
Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 811 310
Utgiftsområde 6
Totalförsvar
41 243 865
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
11 434 400
Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
3 863 934
Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
22 499 516
Utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
37 192 476
Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 813 561
Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723 356
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 541 952
Utgiftsområde 15
Studiestöd
21 333 755
Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
27 050 554
Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 334 967
Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22 825 533
Utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
1 178 052
Utgiftsområde 21
Energi
1 583 041
Utgiftsområde 22
Kommunikationer
24 100 564
Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 725 623
Utgiftsområde 24
Näringsliv
2 698 330
Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
93 048 700
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
109 125 000
Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19 645 000
Summa utgiftsområden
687 815 280
Minskning av anslagsbehållningar
5 000 000
Summa utgifter
692 815 280
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto
– 1 842 935
Summa
690 972 345
Inkomster m.m.
1000-tal kronor
Inkomstgrupp 1000
Skatter m.m.
601 991 493
Inkomstgrupp 2000
Inkomster av statens verksamhet
39 704 082
Inkomstgrupp 3000
Inkomster av försåld egendom
15 001 000
Inkomstgrupp 4000
Återbetalning av lån
2 690 055
Inkomstgrupp 5000
Kalkylmässiga inkomster
5 337 207
Inkomstgrupp 6000
Bidrag m.m. från EU
10 978 950
Inkomstgrupp 7000
Extraordinära medel avseende EU
269 558
Summa inkomster
675 972 345
Beräknat lånebehov
15 000 000
Summa
690 972 345
.
.Innehållsförteckning
1. Reviderad finansplan 11
1.1 En politik för sysselsättning och rättvisa 13
1.2 Den ekonomiska utvecklingen 15
1.2.1 Den internationella utvecklingen 15
1.2.2 Den svenska utvecklingen 15
1.2.3 Prognos för 1997 och 1998 16
1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000 16
1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet 17
1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser 17
1.3.1 Finanspolitiken 17
1.3.2 Penning- och valutapolitiken 21
1.4 En strategi för ökad sysselsättning 23
1.4.1 Ökat företagande 23
1.4.2 Skola, vård och omsorg 24
1.4.3 En andra utbildningsrevolution 25
1.4.4 Arbetsmarknaden 25
1.4.5 Hållbara Sverige 26
1.4.6 Samarbete för sysselsättning 27
1.5 Skattepolitiken 28
1.6 Fördelningspolitiken 30
2. Förslag till riksdagsbeslut 33
3. Lagförslag 39
3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om
statens upplåning 41
3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter 42
3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 43
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift 46
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 46
3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader 48
3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. 49
3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 49
3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1332) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 51
3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 52
3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1336) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 52
3.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 52
3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning 53
3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig
eller krigsfara m.m. 54
3.15 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 54
3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 57
3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1345) om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden 57
3.18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 58
3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt 58
3.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt 62
3.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 63
3.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus 64
4. Budgetförslag med utgiftstak för den offentliga sektorn 67
4.1 Inledning 69
4.2 Förutsättningar 69
4.2.1 Politiska prioriteringar 69
4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen 70
4.3 De offentliga finansernas utveckling 70
4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 71
4.3.2 Statsbudgetens utveckling 71
4.3.3 Statsbudgetens inkomster 72
4.3.4 Statsbudgetens utgifter 72
4.3.5 Lånebehovet 73
4.3.6 Statsskulden 73
4.4 Uppföljning av år 1997 74
4.4.1 Inledning 74
4.4.2 Inkomster och utgifter 75
4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000 78
4.5.1 Utgiftstakets konstruktion 78
4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn 79
4.5.3 Utgiftstak för staten 79
4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m. 82
4.6 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar
och myndigheters krediter i Riksgäldskontoret 92
4.7 Redovisning av beställningsbemyndiganden 94
4.8 Budgeteffekter av förändrade skatteregler 95
4.9 Bemyndigande för ramanslag 97
Appendix till avsnitt 4 99
5. Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 105
5.1 Inledning 107
5.2 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 107
5.3 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 109
5.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 110
5.5 Utgiftsområde 6 Totalförsvar 110
5.6 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 111
5.7 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktningar 111
5.8 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 112
5.9 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn 114
5.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 114
5.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 115
5.12 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 116
5.13 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 117
5.14 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande 117
5.15 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 118
5.16 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 118
5.17 Utgiftsområde 21 Energi 119
5.18 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 120
5.19 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar 122
6. Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 125
6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen 127
6.2 Affärsverkens upplåning 129
7. Uppföljning av budgetåret 1995/96 131
7.1 Årsredovisning för staten 133
7.2 Garantier 135
7.3 Statsbudgeten och utfallet 1995/96 136
7.4 Avgiftsbelagd verksamhet 138
7.5 Revisionens iakttagelser 139
7.6 EA-värderingen 141
7.7 Statsförvaltningens utveckling 141
8. Vissa skattefrågor 157
8.1 Inledning 159
8.2 Allmänna överväganden 159
8.2.1 Inkomstskatten efter 1998 160
8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna 161
8.2.3 Beskattningen av tjänster 161
8.2.4 Nya regler för utfärdande av F-skattsedel 162
8.3 Förändrad avgiftsstruktur 162
8.3.1 Allmänna utgångspunkter 162
8.3.2 De allmänna egenavgifterna 164
8.3.3 Tilläggspensionsavgiften 165
8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften 166
8.3.5 Folkpensionsavgiften 167
8.3.6 Arbetsskadeavgiften 168
8.3.7 Förändring av det sammantagna uttaget av
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd
av kortare sjuklöneperiod 168
8.3.8 Den särskilda löneskatten och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkring m.m. 169
8.3.9 Sammanfattning av förslagen om förändrade
avgiftsnivåer 170
8.4 Förmögenhetsskatten 170
8.5 Reseavdrag 171
8.6 Energiskattefrågor 172
8.6.1 Produktionsskatten på el 172
8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet 172
8.6.3 Principer för beviljande av pilotprojektsdispenser
avseende etanol 173
8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag 174
8.8 Finansiella effekter 175
Bilagor
Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster
budgetåret 1998
Bilaga 2 Svensk ekonomi
Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet
Bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000
Bilaga 5 Årsredovisning för staten
Bilaga 6 1990-91 års skattereform - en värdering
Bilaga 7 Fördelningspolitisk redogörelse
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997
1
Reviderad finansplan
.
1 Reviderad finanspla
Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt och
framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-talet med
hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet.
Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offentliga
finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.
Vi kan åter forma vår gemensamma framtid – ett
samhälle där ingen lämnas utanför.
På stabil grund kan politiken inriktas mot att utveckla
Sverige.
– Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den
öppna arbetslösheten vara halverad till 4 procent.
Därefter är målet full sysselsättning.
– Skolan, vården och omsorgen skall förbättras.
Regeringen vill utveckla välfärdens kärna. Därför
skall nya resurser i första hand tillföras skolan,
vården och omsorgen om barn och äldre.
– Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall de
som har burit tyngst bördor i saneringen av de
gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan
skattesänkningar och bidragsförändringar skall
styras av vad som bäst gynnar en rättvis fördelning
och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning.
Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas
uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss
används till att finansiera skattelättnader för
höginkomsttagare under de goda år som ligger framför
oss.
Fria och trygga människor, ett vitalt näringsliv och
internationellt engagemang skall känneteckna vårt land i
det nya seklet. Med en politik som står i samklang med
övriga Europa skall vi ta steget in i 2000-talet.
Sverige skall vara en företagarnation som
uppmuntrar nytänkande och innovationer. Företagens
villkor skall vara stabila och konkurrenskraftiga.
Hela vårt land måste engageras i kampen för
minskad arbetslöshet. Ingen uppgift är nu viktigare än
att leda Sverige bort från arbetslöshet och in i en
utveckling för nya jobb.
1.1 En politik för sysselsättning och
rättvisa
Svensk ekonomi står i dag starkare än på mycket länge.
Grunden för en god utveckling är lagd. De offentliga
finanserna har tack vare saneringsprogrammet
förbättrats i en takt som saknar internationellt
motstycke. De budgetpolitiska målen ligger fast och
kommer att uppnås. Underskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande beräknas bli 1,9 procent av
BNP 1997. De statliga utgiftstaken ligger fast. År 1998
uppnås balans i de offentliga finanserna.
Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt,
sysselsättning och rättvisa. Politiken inriktas på
ekonomisk stabilitet, med sunda offentliga finanser och
stabila priser, och på förbättrade förutsättningar för
omvandling och utveckling. Erfarenheterna från första
hälften av 90-talet visar vilka förödande konsekvenser
en ekonomisk instabilitet med exploderande statsskuld
och hög inflation har för möjligheterna att värna
sysselsättning och välfärd.
Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar.
– Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom
att fler människor får arbete eller utbildning som ger
ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.
– Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
– I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. vården och
omsorgen utgör kärnan i välfärden.
– Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att
arbetslösheten skall kunna halveras.
– Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila.
En politik för sysselsättning
Den svenska ekonomins styrka kommer inifrån. Den
strama budgetpolitiken som syftar till att sanera de
offentliga finanserna har burit frukt. Räntorna har fallit
kraftigt. Förtroendet för svensk ekonomi och svensk
ekonomisk politik har stärkts både bland hushåll och
företag.
Vi befinner oss i den första konjunkturuppgången på
30 år som inte har föregåtts av en expansiv ekonomisk
politik eller en devalvering. Konjunkturförstärkningen
sker med bibehållen låg inflationstakt och förtroende för
prisstabiliteten.
Genom den snabba förbättringen av de offentliga
finanserna har handlingsfrihet återskapats. Regeringen
konkretiserar nu den satsning på arbete och utbildning
som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1996/97:150). Trots dessa nya åtgärder sjunker
utgiftskvoten kraftigt för år 1998.
– Skolan, vården och omsorgen stärks. År 1998 till-
förs den kommunala sektorn 8 miljarder kronor för
att främja sysselsättningen och säkra kvaliteten på
välfärden. I denna proposition föreslås dessutom att
den kommunala sektorn 1999 och år 2000 tillförs
ytterligare 4 miljarder kronor vardera året i en
nivåhöjande satsning. Därmed kommer skolan,
vården och omsorgen att ha tillförts sammanlagt 16
miljarder kronor i nivåhöjning år 2000 i jämförelse
med 1996.
– Utbildningen byggs ut för att långsiktigt stärka
Sveriges konkurrenskraft. Dessutom föreslås i denna
proposition en tidigareläggning av
utbildningssatsningen med 1 000 platser i
kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 hög-
skoleplatser till vårterminen 1998.
– Politiken inriktas på hållbar tillväxt. Ett lokalt och
ett nationellt investeringsprogram genomförs.
– Företagsklimatet förbättras ytterligare. Riksdagen
har tidigare beslutat om att ändra ansvaret för
sjuklöneperioden så att arbetsgivarna ansvarar från
dag 2 till dag 28. Detta har mötts av kritik från båda
parter på arbetsmarknaden, trots att förslaget från
början kom från arbetsgivarna. Därför föreslår
regeringen nu att arbetsgivarna enbart skall vara
ansvariga för dag 2–14. Den för löntagarna viktiga
frågan om den kompletterande ersättningen till
sjuklönen löses på ett konstruktivt sätt genom den nu
föreslagna ändringen.
– Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken
för utslagning och utanförskap. I denna proposition
föreslås en kraftig ungdomssatsning. Regeringen
föreslår dessutom i samarbete med näringslivet en
ny IT-utbildning.
En politik för rättvisa
Det har inte funnits något alternativ till saneringen av de
offentliga finanserna. Den var nödvändig för att
återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk
ekonomisk politik. Saneringspolitiken har utformats så
att bördorna skall bäras rättvist. De som har det bäst
ställt skall bära den tyngsta bördan.
Vid en närmare granskning av den
fördelningspolitiska profilen framträder barnfamiljerna
som en grupp som har drabbats hårdare än andra.
Regeringen föreslår därför en höjning av barnbidragen
och studiebidragen i studiehjälpen från 640 kronor till
750 kronor per barn och månad. Dessutom återinförs
flerbarnstillägget även för barn födda efter 1995, då
detta har en god fördelningspolitisk träffsäkerhet. För
de pensionärer som har minst marginaler föreslås en
höjning av bostadstillägg för pensionärer, BTP.
Samtliga dessa åtgärder ryms inom utgiftstaket och det
budgetpolitiska målet om balans 1998. Välfärden betalas
med egna pengar, inte med lånade pengar.
I denna proposition görs den slutliga
fördelningspolitiska avstämningen av saneringsprogram-
met. Med de åtgärder som nu föreslås är slutsatsen att
saneringen av de offentliga finanserna har genomförts i
huvudsak rättvist. Den femtedel av hushållen som har
högst ekonomisk standard bidrar med 43 procent av
saneringen, medan den femtedel som har lägst
ekonomisk standard bidrar med 11 procent.
En politik för stabilitet
Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan våren
1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta
samarbete har haft en avgörande betydelse för den
politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och
stärkt krona. Budgetpropositionen har föregåtts av
överläggningar med centerpartiet som står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, fördelningen av utgifter på utgiftsområden,
åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten för
1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för 1998
och konvergensprogrammet. Genom detta samarbete
bekräftas att det finns politisk stabilitet för en
ekonomisk politik som beträffande de offentliga
finanserna är inriktad på balans 1998 och överskott
1999 och framåt, och en halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella konjunkturen har förstärkts under
1997. Sverige är inne i en uppgångsfas. Efter en svag
uppgång det första halvåret 1997 förväntas andra
halvåret bli bättre. Arbetslösheten har börjat minska och
den privata sysselsättningen stiger. Konjunkturen
förstärks ytterligare under 1998.
1.2.1 Den internationella utvecklingen
Den europeiska konjunkturen är inne i en uppgångsfas,
även om det i Tyskland, Frankrike och Italien finns en
kvardröjande osäkerhet. Ländernas förbättrade
offentliga finanser har på ett avgörande sätt bidragit till
lägre räntor. Företagens och hushållens förtroende för
den ekonomiska utvecklingen ökar stadigt. Då
budgetsaneringen väntas fortsätta och inflationen förbli
låg finns det goda förutsättningar för fortsatt låga räntor
inom EU, vilket skapar gynnsamma förhållanden för
den ekonomiska tillväxten framöver. Det stora
problemet i Europa är arbetslösheten. I EU är för
närvarande 18 miljoner människor utan arbete, eller 11
procent av arbetskraften. Av dessa har hälften varit
arbetslösa längre än ett år.
Förenta staterna upplever för närvarande en av de
längsta tillväxtperioderna under efterkrigstiden. Hittills
har inflationen inte satt fart, utan snarare fallit. Den
starka ekonomiska tillväxten har bidragit till att
statsfinanserna förbättrats. Arbetslösheten var i maj 4,8
procent, den lägsta sedan 1973. Huvudorsaken till den
låga arbetslöshetsnivån är den väl avvägda finans- och
penningpolitiken.
TABELL: 1.1 NYCKELTAL 1996–1998 FÖR EU OCH
FÖRENTA STATERNA
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1996
1997
1998
BNP
EU
1,7
2,3
2,6
Förenta staterna
2,4
3,6
2,0
Konsumentpriser
EU
2,5
2,1
2,1
Förenta staterna
2,9
2,6
2,9
Arbetslöshet (nivå)
EU
11,4
11,2
10,9
Förenta staterna
5,4
5,0
5,1
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
För länderna kring Östersjön har utsikterna förbättrats
under året. Både Finland och Danmark väntas ha en
tillväxt på över 3 procent trots en stram budgetpolitik.
Tillväxten i Tyskland stärks under 1997. BNP-tillväxten
i Polen och Baltikum bedöms uppgå till nästan 5 procent
under detta. Den negativa utvecklingen i Ryssland under
de senaste åren väntas vända i år.
I Japan förväntas återhämtningen fortskrida om än
långsamt. Den finansiella krisen i Asien medför dock
problem för hela regionen.
1.2.2 Den svenska utvecklingen
I början av 1990-talet minskade Sveriges samlade pro-
duktion under tre år i rad. Sverige upplevde den första
depressionen sedan 1930-talet. Resultatet var förödande
för den svenska ekonomin. Under de första åren på
1990-talet nästan fördubblades statsskulden,
arbetslösheten tredubblades och budgetunderskottet mer
än fyrdubblades.
Den ekonomiska politik som förts för att vända
denna utveckling har i de flesta avseenden varit mycket
framgångsrik. Under 1995 och 1996 föll räntenivån och
inflationsförväntningarna i takt med att förtroendet
ökade för den förda ekonomiska politiken. Tillväxten
blev 3,6 procent 1995. En svag europeisk utveckling
smittade dock av sig på Sverige i slutet av 1995.
Avmattningen av exporten och lageranpassning fick till
följd att optimismen föll och arbetslösheten steg.
Sverige drabbades av en konjunkturavmattning och
tillväxten dämpades till 1,1 procent under 1996.
I slutet av 1996 observerades de första tecknen på att
konjunkturen höll på att vända uppåt. Under våren 1997
blev signalerna allt tydligare och senare statistik
bekräftar denna bild. Återigen är det exporten som
leder uppgången, men också en allt starkare privat
konsumtion. Trots en mycket stark utveckling efter
kronfallet 1992 tyder den ökade orderingången på att
exporten kommer att fortsätta att expandera i snabb takt
framöver. En positiv utveckling är att de svenska
företagen inte tycks öka priserna i den omfattning som
hade kunnat befaras, istället satsar företagen på att öka
marknadsandelarna. Av värdet på den samlade
ökningen av industriproduktionen 1996–1998 beräknas
88 procent bestå av volymökning och resterande 12
procent av prisökningar. Som kontrast kan ställas att
under den förra stora högkonjunkturen 1986–1989 stod
volymökningen endast för 27 procent, medan resterande
73 procent bestod av prisökningar.
Styrkan i den svenska konjunkturuppgången kommer
inifrån. Den högkonjunktur vi står inför är den första på
30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en
expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden
kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik.
Hushållens framtidsförväntningar blir allt ljusare och
tillgångspriserna stiger. Effekten av de lägre räntorna
visar sig bl.a. i en ökad omsättning i detaljhandeln och
en ökad bilförsäljning. Investeringarna är emellertid
inne i en svacka och bostadsbyggandet har varit mycket
lågt under det första halvåret. Dessutom faller den
offentliga konsumtionen.
Det normala mönstret är att utvecklingen på
arbetsmarknaden släpar efter utvecklingen i ekonomin i
övrigt. Detta förhållande gäller också i denna
konjunkturfas. Den kraftiga försämringen av
arbetsmarknadsläget som startade i mitten av 1996 har
dock upphört och sysselsättningen har åter börjat öka.
Inflationen ligger i nedre delen av Riksbankens
toleransintervall. Det underliggande inflationstrycket är
fortfarande lågt. Efter ett halvår av fallande konsu-
mentpriser har priserna ökat måttligt de senaste
månaderna då de tillfälliga effekterna av
kronförstärkningen ebbar ut, samtidigt som vissa
indirekta skatter höjts.
1.2.3 Prognos för 1997 och 1998
Tillväxten beräknas bli 2,3 procent 1997 och 3,1
procent 1998. Innevarande år beräknas utrikeshandelns
bidrag till tillväxten bli fortsatt högt, men 1998 blir
bidraget mindre i takt med att importen tar fart. Som ett
resultat av den ökande framtidstron beräknas den
privata konsumtionen stiga mer än inkomsterna. För
investeringarna förutses en återhämtning nästa år.
Nedgången i den offentliga konsumtionen väntas
upphöra nästa år, då resurstillskottet till kommunerna
får avsedd verkan. Eftersom det fortfarande finns lediga
resurser i ekonomin blir tillväxten förhållandevis hög
utan att det uppstår ett tryck uppåt på priser och löner.
TABELL 1.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS, 1996–2000
MDKR
PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING
1996
1997
1998
1999
2000
Privat konsumtion
885,
3
2,3
2,5
2,0
1,9
Offentlig konsumtion
434,
2
-1,1
0,5
0,4
0,8
Stat
132,
2
0,5
0,5
0,5
0,5
Kommuner
302,
1
-1,7
0,6
0,4
1,0
Bruttoinvesteringar
249,
6
0,4
5,8
8,0
6,7
Näringsliv ex.
bostäder
183,
6
5,0
5,4
8,1
5,8
Bostäder
30,3
-
21,
2
12,
8
15,
0
15,
0
Myndigheter
35,6
-3,5
3,2
2,7
5,3
Lagerbidrag
-3,2
0,2
0,1
0,0
0,0
Export
670,
4
9,6
7,2
5,2
5,1
Import
558,
2
8,5
7,0
5,1
5,0
BNP
1678
,1
2,3
3,1
2,9
2,8
Den relativt gynnsamma utvecklingen av ekonomin
under hösten 1997 och under 1998 gör att
sysselsättningen stiger samtidigt som arbetslösheten
faller. Eftersom första halvåret 1997 blev svagt kommer
den genomsnittliga öppna arbetslösheten för 1997 ändå
att bli hög, 8,4 procent. År 1998 väntas arbetslösheten
gå ned med en procentenhet.
På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts
till växande överskott. Överskottet i bytesbalansen stiger
ytterligare framöver och beräknas uppgå till 70
miljarder kronor 1998, vilket motsvarar ca 4 procent av
BNP. Därigenom kan också den totala nettoskulden till
utlandet amorteras ned vilket stärker Sverige.
1.2.4 Kalkyl för 1999 och 2000.
Kalkylen för 1999 och år 2000 bygger på två avgörande
antaganden. Dels antas lönebildningen fungera bättre så
att de sammanlagda löneökningarna inklusive
löneglidning och kostnaden för eventuella
arbetstidsförkortningar, begränsas till 3,5 procent trots
att arbetsmarknadsläget förbättras. Dels antas de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och
utbildningssatsningen få genomslag.
Under dessa förutsättningar beräknas den öppna
arbetslösheten till 4,5 procent år 2000. Målet att halvera
den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 ligger
fast. För att säkerställa att målet nås kommer
regeringen att fortsätta att inför riksdagen halvårsvis
avstämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Beredskap
finns för att vid behov vidta ytterligare åtgärder så att
målet nås.
Tillväxten kalkyleras ligga något högre än den
långsiktiga trenden på cirka 2 procent. Den offentliga
sektorns finanser förbättras i takt med att skattebaserna
växer samtidigt som utgiftspolitiken förblir stram. De
nu föreslagna resurstillskotten på 4 miljarder kronor
1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000 till den
kommunala sektorn bidrar till att sysselsättningen i den
här sektorn ökar något under perioden. Den ökade
tillväxten i ekonomin bärs till stor del av den privata
konsumtionen.
TABELL 1.3 NYCKELTAL, 1997–2000
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1997
1998
1999
2000
Antal sysselsatta
-1,2
1,0
1,6
1,6
Real disponibel inkomst
0,0
1,8
2,6
3,6
Hushållens nettosparkvot
3,2
2,6
3,1
4,8
KPI, årsgenomsnitt
1,1
1,7
2,0
2,0
Kostnadstimlön
4,8
3,5
3,5
3,5
Ränta 5-års statsobligation
5,8
2
6,1
3
6,2
5
6,2
5
Tysk ränta 5-års
statsobligation
4,6
0
5,1
3
5,2
5
5,2
5
TCW-index
121
,2
120
,5
119
,0
118
,0
Produktivitet i näringslivet
4,4
2,5
1,6
1,6
Bytesbalans, procent av
BNP
3,1
3,8
3,9
4,0
TABELL 1.4 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Relativt arbetskraftstal1
84,2
83,3
81,1
79,1
77,6
78,2
77,9
77,1
76,9
76,7
76,5
Antal sysselsatta2
4
454
4
378
4
185
3
964
3
927
3
986
3
963
3
915
3
954
4
018
4
083
Privat sektor2
3
075
2
986
2
821
2
630
2
633
2
698
2
697
2
697
2
730
2
790
2
841
Offentlig sektor2
1
404
1
404
1
381
1
327
1
291
1
287
1
263
1
217
1
223
1
227
1
241
Öppen arbetslöshet3
1,7
3,0
5,3
8,2
8,0
7,7
8,1
8,4
7,4
6,0
4,5
Konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder3
1,2
2,0
3,6
4,3
5,3
4,4
4,5
4,3
4,7
4,5
4,4
Kostnadstimlön4
9,8
5,7
3,7
2,8
2,4
3,3
6,1
4,8
3,5
3,5
3,5
1. Arbetskraften i procent av befolkningen i åldern 16–64 år
2. Tusental personer
3. I procent av arbetskraften
4. Årlig procentuell förändring
Anm.: För åren 1990–1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade av
SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men
korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter. Även för åren efter 1993 finns en diskrepans.
1.2.5 Sysselsättning och arbetslöshet
I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land
som kännetecknades av full sysselsättning till ett land
märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994
försvann över 450 000 arbetstillfällen. Av dessa var
drygt 350 000 i den privata sektorn och drygt 100 000 i
den offentliga. I slutet av 1994 vände situationen på
arbetsmarknaden. Åren 1995 och 1996 tillkom det
64 000 nya arbetstillfällen i den privata sektorn
samtidigt som det försvann ytterligare 28 000 jobb i den
offentliga.
Arbetsmarknadsläget i början av 1997 var
oroväckande. Detta gällde framför allt på den offentliga
sidan. Nu ser situationen ut att ljusna. Arbetslösheten
har de senaste månaderna vänt nedåt och
sysselsättningen har börjat stiga. Orsaken till
vändningen är både den ekonomiska återhämtningen
och den satsning på skola, vård och omsorg som
föreslogs i vårpropositionen och som i denna budget
preciseras.
Sammantaget beräknas dock 46 000 arbetstillfällen
försvinna i den offentliga sektorn 1997, varav den
största delen av minskningen skedde under det första
halvåret. I den privata sektorn är sysselsättningen så gott
som oförändrad jämfört med föregående år. Under
1998 kommer bl.a. resurstillskottet till kommuner och
landsting att medföra en bättre utveckling. År 1998
beräknas det tillkomma 33 000 privata och 6 000
offentliga jobb. Inom den privata sektorn är det främst
tjänstesektorn som expanderar.
1.3 Sunda statsfinanser och stabila
priser
Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning
för en långsiktigt hög tillväxt. Detta synsätt är styrande
för den ekonomiska politikens utformning. Med en
stabil ekonomisk grund kan regeringens viktigaste
uppgift sättas i fokus: att halvera den öppna
arbetslösheten från 8 procent 1994 till 4 procent år
2000.
1.3.1 Finanspolitiken
Finanspolitiken inriktas på att sanera de offentliga
finanserna. Orsaken till detta är den kris som Sverige
drabbades av i början av 1990-talet. Raset i den
inhemska efterfrågan och tredubblingen av
arbetslösheten tillsammans med finanskrisen hösten
1992 och svag budgetdisciplin under början av 1990-
talet raserade de offentliga finanserna.
I budgetpropositionen i januari 1995 beräknades det
statliga lånebehovet för budgetåret till över 229
miljarder kronor. Mer än var tredje krona i
statsbudgeten utgjorde en lånad krona. Situationen var
ohållbar. Den svenska välfärden hotades i grunden.
Räntorna på statsskulden trängde ut andra utgifter.
Förtroendet för Sverige var lågt. Regeringen föreslog
därför ett omfattande saneringsprogram för att snabbt få
stopp på ökningen av statsskulden.
Saneringsprogrammet uppgår till 126 miljarder kronor
och är med budgeten för 1998 fullt ut genomfört.
Storleken och profilen på saneringsprogrammet har
kontinuerligt anpassats för att uppnå de budgetpolitiska
målen:
Statsskulden mätt som andel av BNP skulle
stabiliseras senast 1996
Detta mål är uppfyllt. Statsskulden som andel av BNP
nådde redan 1995 sin topp på 84,3 procent. Därefter har
den stadigt minskat. Vid utgången av 1998 beräknas
statsskulden ha sjunkit till 79,4 procent av BNP för att
sedan fortsätta minska i snabb takt. Den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin topp redan
1994 och har sedan dess fallit kontinuerligt.
Underskottet får ej överstiga 3 procent av BNP 1997.
Även detta mål uppfylls. Underskottet beräknas bli 1,9
procent av BNP 1997. Det är en förbättring med 0,2
procentenheter sedan vårpropositionen. Det är därmed
att förvänta att Sverige tas bort från den grupp EU-
länder som har alltför stora underskott i de offentliga
finanserna.
År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans
Även detta mål kommer att uppfyllas. Under 1998
betalar Sverige den egna välfärden med egna pengar,
något som för ett par år sedan av många ansågs som
fullständigt osannolikt. År 1993 var underskottet i de
offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Detta
innebär att Sverige på fem år går från att ha OECD-
områdets näst största underskott till balans. Sverige är
därmed ett av de få OECD-länder som inte har ett
underskott i de offentliga finanserna. Detta gäller även
för det strukturella underskottet där OECD:s bedömning
är att Sverige har ett strukturellt överskott redan 1998.
Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett
överskott
Våren 1996 föreslog regeringen ett fjärde
budgetpolitiskt mål – ett överskott i de offentliga
finanserna efter 1998. Det finns en rad orsaker till att
Sverige bör ha ett ambitiöst mål för de offentliga
finanserna:
– Med ett överskott i de offentliga finanserna finns det
en marginal att aktivt motverka konjunktur-
avmattningar utan att underskottet hotar att bli för
stort och utlösa en ränteuppgång.
– Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in på nästa sekel att öka. Den
offentliga sektorn måste då vara stark nog för att
kunna möta denna utveckling. Situationen är inte
unik för Sverige, men eftersom Sverige har höga
ambitioner för den offentliga välfärden måste
Sverige ha minst lika höga ambitioner för den
offentliga sektorns styrka.
– En hög nivå på sparandet möjliggör en hög
investeringsnivå utan att Sverige får ett underskott i
betalningarna med andra länder. Därmed kan
Sveriges internationella skuldsättning minskas
samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas. Ett
högt offentligt sparande bidrar dessutom till ett högt
nationellt sparande, vilket har en positiv inverkan på
de långsiktiga tillväxtmöjligheterna.
Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP
I samband med vårpropositionen 1997 föreslog
regeringen efter överläggningar med centerpartiet en
konkretisering av överskottsmålet: Det långsiktiga målet
bör vara ett överskott i de offentliga finanserna på 2
procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Riksdagen har ställt sig bakom detta.
Med ett genomsnittligt överskott på 2 procent av
BNP kan den offentliga sektorns nettoskuld försvinna
till år 2010. Därmed minskas beroendet av de
finansiella marknaderna. Ett land med en liten offentlig
skuldsättning har en betydligt större frihet än ett hårt
skuldsatt land. En avbetalning av statsskulden minskar
också statens räntekostnader. För 1997 beräknas
räntekostnaderna till 95,3 miljarder kronor. Det är den
största utgiftsposten i statsbudgeten, 14 procent av
utgifterna.
Med ett långsiktigt mål om 2 procents överskott kan
Sverige i en normal konjunktursvacka upprätthålla en
god säkerhetsmarginal till EU:s s.k. referensvärde för
offentliga finanser, dvs. ett underskott på högst 3
procent av BNP. Även om Sverige inte kommer att
delta i den monetära unionen från starten 1999 har
referensvärdet en stor betydelse. Tre-procentsgränsen
har blivit en ”måttstock” för nästan samtliga länder i
hela världen. Dessutom uppfyller Sverige ett viktigt
åtagande i stabilitets- och tillväxtpakten som samtliga
EU-länder har gjort – att ha ett medelfristigt budgetmål
nära balans eller överskott.
Fempunktsprogrammet i vårpropositionen
Det statliga utgiftstaket på 720 miljarder kronor för
1998 ligger fast. Det budgetpolitiska målet om balans
uppnås.
I samband med vårpropositionen konstaterade
regeringen att det fanns ett utrymme att genomföra en
offensiv mot arbetslöshet inom ramen för målet om
offentliga finanser i balans 1998. Beräkningarna visade
att balans 1998 skulle uppnås vid en satsning på 14
miljarder kronor. Utrymmet uppkom genom att de
offentliga finanserna förbättrades snabbare än tidigare
beräknat, i huvudsak på grund av att utgifterna ökade
mindre än väntat. I denna budget konkretiseras den
offensiv som föreslogs i vårpropositionen. Satsningen
riktas mot fem områden:
– En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och
landsting på 8 miljarder kronor för att höja
kvaliteten på skola, vård och omsorg.
– En utökning av utbildningssatsningen för att höja
kunskapsnivån i Sverige och på så sätt möjliggöra en
varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.
– En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt
hållbar riktning.
– Ytterligare förbättrade villkor för små och medel-
stora företag.
– En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i
syfte att minska risken för bristsituationer.
TABELL1.5 VÅRPROPOSITIONENS
FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH
UTBILDNING
MILJARDER KRONOR
199
7
199
8
199
9
200
0
Skola, vård, omsorg
4,0
8,0
8,0
8,0
Hållbar utveckling
1,5
5,1
5,9
Utbildning
0,5
2,5
4,3
6,0
Småföretag
1,6
1,8
1,7
Arbetsmarknadspolitik
0,9
2,8
1,9
1,6
Nya åtgärder för sysselsättning och rättvisa
De budgetpolitiska målen innebär att balans skall uppnås
1998 och att ett överskott skall etableras därefter.
De offentliga finanserna utvecklas enligt den bedöm-
ning som nu görs starkare än vad som antogs i
vårpropositionen. Detta gäller såväl 1997 som 1998 och
beror på en starkare tillväxt och lägre offentliga utgifter.
Det har därmed skapats ett utrymme för ytterligare
offensiva åtgärder. Regeringen föreslår därför följande
åtgärder för sysselsättning och rättvisa.
– Regeringen föreslår ytterligare resurser till skolan,
vården och omsorgen. För 1999 höjs bidragen till
kommuner och landsting med 4 miljarder kronor
och från år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor
i nivå. Sammantaget innebär regeringens satsningar
en nivåhöjning på 16 miljarder kronor år 2000
jämfört med 1996.
– Regeringen prioriterar en förbättring för
barnfamiljerna bl.a. mot bakgrund av att de
fördelningspolitiska utvärderingarna visar att
barnfamiljerna har drabbats hårdare än andra
grupper. Barnbidraget och studiebidraget i
studiehjälpen höjs därför från 640 till 750 kronor per
barn och månad från den 1 januari 1998.
Flerbarnstillägget för barn födda efter 1995
återinförs från samma datum.
– Regeringen prioriterar förbättringar för de sämst
ställda pensionärerna genom förstärkt bostadstillägg
för pensionärer, BTP. Regeringen föreslår dessutom
en tidigareläggning av utbetalningen av pensionerna
till den 18:e–19:e varje månad.
– Regeringen prioriterar en åtgärd som särskilt lyfts
fram av arbetsmarknadens parter och
småföretagarnas organisationer. Den period då
företagen betalar sjuklön förkortas från fyra till två
veckor. Därmed förbättras företagsklimatet
ytterligare. Dessutom förändras
förmögenhetsskatten.
– Regeringen prioriterar dessutom en förlängning av
ROT-avdraget och en förändring av reseavdraget.
De budgetpolitiska målen fortsätter att vara styrande för
budgetpolitiken. Efter de ovan nämnda åtgärderna
kommer det offentliga sparandet, med samma
beräkningsmetoder som användes i vårpropositionen, att
uppgå till 0,0 procent av BNP. Målet om balans uppnås
således 1998.
Jämfört med vårpropositionen ändras dock
beräkningarna av två tekniska skäl. För det första
föreslås AP-fondens innehav av fastigheter att under
1998 överföras till bolagsform. Detta påverkar inte den
offentliga förmögenheten. Men eftersom aktier inräknas
i det finansiella sparandet medan direktägda fastigheter
inte gör det, leder detta till en uppjustering av det
redovisade finansiella sparandet år 1998 med 0,9
procent av BNP.
För det andra har EU:s statistikorgan Eurostat
rekommenderat att utdelning från Securum ej skall
inräknas i det redovisade finansiella sparandet. Detta
innebär en nedjustering för det redovisade finansiella
sparandet såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår
nedjusteringen till 0,3 procent av BNP.
Eftersom underskottet före dessa två justeringar var
0,0 procent av BNP uppvisar de offentliga finanserna ett
överskott på 0,6 procent av BNP 1998. Det skall
noteras att detta är en följd av en bokföringsteknisk
åtgärd. Med samma redovisning som i vårpropositionen
uppnås balans.
Saneringen av de offentliga finanserna har till största
delen skett genom en minskning av de offentliga
utgifterna. Utgifterna som andel av BNP faller med 3,3
procentenheter mellan 1997 och 1998. Det är mer än
dubbelt så mycket som i något annat OECD-land under
samma år. Mellan 1993 och 1998 faller utgiftskvoten
med hela 11,7 procentenheter. År 1999 är de offentliga
utgifterna som andel av BNP lägre än de var 1990.
TABELL1.6 NYA ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING
OCH RÄTTVISA
MILJARDER KRONOR
199
8
199
9
200
0
Skola, vård och omsorg
0,0
4,0
8,0
Barnbidrag
2,9
3,0
3,0
Bostadstillägg för pensionärer
0,3
0,3
0,3
Ändrad utbetalningsdag
0,2
0,2
0,2
Högskola
0,6
0,0
0,0
Företag
2,6
3,2
3,4
Förlängt ROT-avdrag
0,0
1,0
0,5
Reseavdrag
0,0
0,1
0,1
Summa
6,5
11,
7
15,
5
Finansiering
-
2,7
-
2,6
-
2,7
Nettoeffekt
3,9
9,1
12,
7
Finanspolitiken efter 1998
Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med vårpropositionen presenterar förslag till
utgiftstak för tre år framåt. I vårpropositionen från april
1997 föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000. De
statliga taken för 1998, 1999 och år 2000 ligger fast.
Regeringen föreslog en gradvis anpassning till det
långsiktiga målet för de offentliga finanserna om ett
genomsnittligt överskott på 2,0 procent av BNP. För
1999 skall målet vara ett överskott på 0,5 procent av
BNP, för år 2000 1,5 procent av BNP och för år 2001
2,0 procent av BNP. Riksdagen har ställt sig bakom
dessa mål och utgiftstaket för år 2000.
Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i vårpropositionen. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från
denna kan motsvarande avvikelse i måluppfyllanden
tolereras. Om tillväxten blir väsentligt högre bör
ambitionen för det offentliga sparandet justeras uppåt,
och om tillväxten blir väsentligt lägre bör ambitionen
för det offentliga sparandet justeras nedåt.
Lönebildningen spelar här en avgörande roll. Om
löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger
3,5 procent kommer tillväxten i den svenska
ekonomin med all sannolikhet att bli lägre än den
prognostiserade. Detta är i så fall ett strukturellt
problem, inte ett konjunkturellt.
De målsatta överskotten om 0,5 procent av BNP 1999,
1,5 procent av BNP år 2000 och 2,0 procent av BNP år
2001 skall användas för att amortera av den offentliga
nettoskulden.
TABELL 1.7 OFFENTLIGA FINANSER
PROCENT AV BNP
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomstkvot
65,2
61,9
61,6
60,5
59,7
59,9
63,5
62,5
61,7
60,8
59,9
Skattekvot
55,8
52,8
51,1
50,2
49,8
50,0
54,3
53,8
53,2
52,7
51,8
Utgiftskvot
61,0
63,0
69,4
72,8
70,0
67,8
66,0
64,4
61,1
60,3
58,4
Statsskuldsräntor
4,5
4,4
4,7
5,5
6,3
6,5
6,6
6,4
5,7
5,3
4,8
Finansiellt sparande
4,2
-1,1
-7,8
-12,3
-10,3
-7,9
-2,5
-1,9
0,6
0,5
1,5
Statens lånebehov,
mdkr
25
75
150
242
185
138
21
18
15
-1
-5
Nettoskuld
-8,2
-5,3
4,8
11,0
21,9
24,0
23,9
26,5
24,9
23,0
21,5
Statsskuld
45,5
47,9
61,1
78,3
84,1
84,3
84,1
83,5
79,4
75,3
71,8
Konsoliderad
bruttoskuld
43,8
53,0
67,1
76,0
79,3
78,2
77,8
77,1
73,9
70,2
67,0
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet
I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för
överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu föreslagna
åtgärderna för sysselsättning och rättvisa återstår för
1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år 2000 kvarstår
dock ett belopp på cirka 20 miljarder kronor.
Det statliga utgiftstaket 1997 är 41,4 procent av
BNP. Åren därefter minskar utgiftstaket i relation till
BNP avsevärt och är år 2000 nere i 36,7 procent.
1.3.2 Penning- och valutapolitiken
Utgångspunkten för penning- och valutapolitiken är att
prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik
ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation
försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt
och därmed också för en stabilt hög sysselsättning. En
hög inflation minskar möjligheterna till en god
fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar
och inkomster. Erfarenheterna från 1980-talets slut och
1990-talets början visar tydligt de negativa
konsekvenserna för tillväxt, arbetslöshet och in-
komstfördelning av en hög inflation.
Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är
prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken
självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat
prisstabilitetsmålet som att ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med
en tolerans på 1 procentenhet uppåt respektive nedåt.
Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och
ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.
Riksbankens ställning stärks
För att modernisera lagstiftningen och stärka
trovärdigheten för prisstabiliteten har en
fempartiöverenskommelse träffats om penning- och
valutapolitiken. I huvudsak är de åtgärder som föreslås
sådana som Sverige är fördragsmässigt skyldigt att
genomföra som en följd av det svenska EU-
medlemskapet. Överenskommelsen gäller tre områden:
Riksbanken ges ett överordnat mål för sin
verksamhet som läggs fast i lag. Målet för
penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde. Härutöver gäller att mål för den ekono-
miska politiken som formuleras av riksdagen måste
anses vara vägledande för myndigheter underställda
riksdagen, däribland Riksbanken. Detta behöver
emellertid inte regleras i lag. Riksbanken ska därför,
utan att målet om fast penningvärde åsidosätts, stödja
den allmänna ekonomiska politiken, bland annat i syfte
att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning.
I regeringsformen tas in ett förbud för varje
myndighet att ge instruktioner till Riksbanken i frågor
som rör penningpolitik. Detta förbud kompletteras med
att det i riksbankslagen förs in ett förbud för högre
tjänstemän inom Riksbanken att söka eller ta emot
instruktioner. Den nuvarande bestämmelsen om samråd
mellan regeringen och Riksbanken ändras till att
Riksbanken ska informera finansministern inför alla
viktiga penning- och valutapolitiska beslut.
Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att det
i regeringsformen anges att denne under den sexåriga
mandatperioden får avsättas endast om hon, eller han,
inte längre uppfyller de krav som ställs för att kunna
utföra sina uppgifter eller om hon, eller han, gjort sig
skyldig till allvarlig försummelse.
En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken. Den
påminner om ledningsstrukturen i många andra
centralbanker. En direktion införs bestående av ett antal
heltidsanställda ledamöter, av vilka en utses till
riksbankschef och minst en till vice riksbankschef.
Samtliga ledamöter i direktionen får sexåriga
mandatperioder och samma avsättningsregler som
riksbankschefen. Direktionen blir bankens operativa
ledning som i första hand har att självständigt fatta alla
penningpolitiska beslut. Riksbankschefen blir dess
ordförande.
Det nya fullmäktige får en kontrollerande funktion
men har inga penningpolitiska uppgifter. Fullmäktige
utser ledamöterna i direktionen. Riksdagen utser
ledamöterna i fullmäktige. Fullmäktige kan väljas inom
eller utom riksdagens krets. Fullmäktige skall bidra till
att ge Riksbanken en god förankring i samhället. Till
ledamöter i fullmäktige skall väljas personer som har en
bred erfarenhet av samhällsfrågor och
samhällsekonomi. Fullmäktiges ordförande och vice
ordförande får rätt att närvara vid direktionens
sammanträden med yttranderätt men utan förslags- och
rösträtt.
Beslutanderätten över valutapolitiken
Regeringen skall bestämma växelkurssystem. Denna
ändring innebär en ordning som överensstämmer med
vad som gäller i flertalet övriga EU-länder. Riksbanken
skall bestämma om centralkurs och bandbredd i ett
system med fast växelkurs och om den praktiska
tillämpningen av ett system med flytande växelkurs.
Eftersom en del av ändringarna rörande riksbankens
ställning och valutapolitiken rör grundlagen kan ett
slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998.
Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen
Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten
har minskat i den svenska ekonomin:
– Hushållens inflationsförväntningar har fallit. När
den senaste avtalsrörelsen genomfördes var
inflationsförväntningarna högre än vad de är i dag.
– Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har
ökat om att Sverige inte kan ha lönekostnads-
ökningar som märkbart avviker från omvärldens.
Detta har bland annat tagit sig uttryck i en
uppgörelse om förhandlingsformer på industrins och
handelns områden.
– Produktiviteten har ökat kraftigt. Innevarande år
beräknas t.ex. produktiviteten i näringslivet öka med
4,4 procent. Under hela 1980-talet var den
genomsnittliga årliga produktivitetsökningen under 2
procent.
– Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex.
livsmedelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns
tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta
minskar företagens möjligheter att öka sina pris-
marginaler eller övervältra kostnadsökningar på
konsumenterna. Den inre marknaden och Sveriges
inträde i EU har bidragit till denna utveckling
liksom ökade inslag av lågprisimport från andra
delar av världen.
– Företagen uppvisar ett nytt prisbeteende.
Inflationsförväntningarna ligger i linje med riksbankens
inflationsmål. Under senare tid har
inflationsförväntningarna stigit något. Detta är en
naturlig följd av att inflationen dessförinnan varit
extremt låg p.g.a. tillfälliga faktorer i samband med
räntefallet och förstärkningen av kronan.
Kronan och räntan
Det ökade förtroendet för den svenska ekonomin och
den svenska ekonomiska politiken har medfört att de
flesta räntor så gott som halverats sedan april 1995.
Räntemarginalen mot Tyskland som under sommaren
1994 var över 4,5 procentenheter för de långa räntorna
har fallit till under 1,0 procentenhet i början av
september 1997. Den låga inflationen och det ökade
förtroendet för den förda politiken har medfört att
Riksbanken har kunnat sänka den s.k. reporäntan. I
början av 1996 var reporäntan nästan 9 procent. I
september 1997 var den drygt 4 procent.
En lägre ränta är positiv för ekonomin på många
sätt. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Ränte-
utgifterna för statsskulden minskar. Räntefallet har
också medfört en stor lindring för många hushåll. I
diagram 1.5 visas hur månadskostnaden efter skatt för
ett normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan
1994. Jämfört med april 1995 har månadskostnaden
efter skatt minskat med ca 1 400 kronor. En likartad
utveckling har skett för bostadsrättslån. De som bor i
hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i takt
med att de sjunkande ränteutgifterna slår igenom på
hyran.
I början av 1997 försvagades den svenska kronan
gentemot D-marken. Under senare tid har kronan
förstärkts. Dollarn har dock stigit kraftigt. Orsaken till
denna utveckling är bl.a. den starka ekonomiska
utvecklingen i Förenta staterna.
Regeringen avser att i en proposition till riksdagen i
oktober 1997 föreslå att Sverige inte skall deltaga när
den gemensam valutan inom EMU införs den 1 januari
1999. Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt
att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM.
Erfarenheterna från den nuvarande politiken inriktad på
prisstabilitet i kombination med en valutaregim med
rörlig växelkurs är goda.
1.4 En strategi för ökad syssel-
sättning
Regeringens viktigaste uppgift är att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att
den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent
1994 till 4 procent år 2000. På lång sikt är målet full
sysselsättning.
Regeringens strategi bygger på att kunniga
människor, ett gott företagsklimat och en omställning
till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil
ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till
skola, vård och omsorg förbättras för att möjliggöra ett
högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och
män. Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla
hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män
skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och
kompetens. Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer
flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet av befintliga
resurser förbättras. Det finns därmed gynnsamma
förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att
inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas
politiken.
1.4.1 Ökat företagande
Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande
åren bör ske i den privata sektorn. En expansion av det
privata näringslivet innebär en förstärkning av både de
offentliga finanserna och hela Sveriges ekonomi.
Sverige skall ha fler företagare, växande företag och ett
mer kunskapsinriktat företagande. Sverige måste ha
livskraftiga företag som förmår att hävda sig i både den
inhemska och den internationella konkurrensen.
De allmänna förutsättningarna för företagande i
Sverige är goda.
– Saneringen av de offentliga finanserna har medfört
ett kraftigt räntefall vilket gör det förhållandevis
mera lönsamt att investera i företag.
– Nedväxlingen av inflationstakten har medfört en
större möjlighet att planera inför framtiden, vilket
bidrar till en förbättring av lönsamhetsvillkoren.
– Sverige har en modern infrastruktur, en effektiv
förvaltning och en kunnig och flexibel arbetskraft.
– Skatten för svenska företag är låg. Bolagsskatten i
Sverige är på 28 procent. Det är en av de lägsta
bland OECD-länderna.
– Utbildnings- och kompetensnivån hos den svenska
arbetskraften är hög och ökar.
– Vinstnivån är hög i Sverige och ökar ytterligare.
Inom industrin ligger vinstandelen på ca 35 procent.
Ett exempel på det gynnsamma klimatet för företagande
är minskningen av antalet konkurser och ökningen av
antalet nyetableringar. Produktionen inom näringslivet
förutses också växa mycket kraftigt fram till 1998. Det
innebär att det skapas sammanlagt 33 000 fler jobb
inom näringslivet 1998 jämfört med 1997.
I samband med det s.k. fempunktsprogrammet som
regeringen presenterade i vårpropositionen föreslogs en
rad åtgärder som syftar till att förbättra företags-
klimatet:
– En arbetstagare har rätt till tjänstledighet under
högst sex månader för att starta eget företag.
– Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras
ytterligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på
bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för
jordbruk. Hälften av detta finansieras av EU.
Därmed utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt
som jordbrukets roll som en framtidsnäring
förstärks.
– Medel avsätts för att främja kooperativt företagande
och kvinnors företagande.
I budgetpropositionen föreslås dessutom ytterligare
förbättringar av företagsklimatet:
– Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas
från 28 till 14 dagar.
– Nya utbildningssatsningar.
Varje regions möjligheter och förutsättningar måste tas
till vara. Stora regionala obalanser hämmar den
potential för sysselsättning och tillväxt som finns i hela
landet. Ny teknik och ny kunskap innebär nya
möjligheter.
Närings- och regionalpolitiken inriktas för att möta
de nya utmaningarna. Företagsstöden görs mer flexibla
för att bättre kunna anpassas till regionala och lokala
förutsättningar. Helhetsansvaret betonas. Många olika
politikområden måste samverka för att ta tillvara
tillväxtmöjligheterna.
De regionala högskolorna har erhållit kraftigt utökat
antal utbildningsplatser och ges möjlighet att ytterligare
utveckla forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete
med det regionala näringslivet. Inom två näringsgrenar
med stor betydelse för sysselsättningen i utsatta
regioner, turistnäring och träbearbetande verksamheter,
har två omfattande program för sysselsättning och
tillväxt lagts.
Regionpolitiken inom EU har fört med sig ett mer
utvecklat regionalt partnerskap med ett ökat samarbete
mellan olika intressenter i näringsliv och samhälle.
Möjligheterna att effektivisera genomförandet av EU:s
strukturfondsprogram ses över.
1.4.2 Skola, vård och omsorg
Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prio-
riterat skolan, vården och omsorgen. Orsaken till denna
prioritering är enkel. Det går att i efterhand kompensera
några år med lägre materiell standard. En otrygg
omsorg de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är
däremot nästan omöjlig att ta igen.
Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för
den förda politiken. I saneringsprogrammet på 126
miljarder kronor har statsbidragen till kommuner och
landsting undantagits från besparingar trots att nästan
alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande
besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att
helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av
den svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och
landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar.
Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella
problemen – hade emellertid varit ännu värre för
kommuner och landsting. Växande räntekostnader för
statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga
utgifter.
Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska
politiken kunde regeringen i vårpropositionen föreslå
insatser inom ramen för de budgetpolitiska målen till
den kommunala sektorn. I tilläggsbudgeten för 1997
tillfördes 4 miljarder kronor till kommunerna och lands-
tingen. I denna budget föreslås i enlighet med
vårpropositionen en nivåhöjande satsning på 8 miljarder
kronor till kommuner och landsting för 1998. Därmed
prioriteras skolan, vården och omsorgen ytterligare.
Konsekvenserna av resurstillskottet är att
sysselsättningen i den kommunala sektorn stabiliseras.
Genom resursarbete får offentliga arbetsgivare en
särskild möjlighet att förbättra kvaliteten i skola, vård
och omsorg.
För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljarder
kronor till den kommunala sektorn, och för år 2000
föreslås ytterligare 4 miljarder kronor. Sammanlagt
uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16
miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996. Med denna
permanenta nivåhöjning beräknas den kommunala
sysselsättningen öka något både 1999 och år 2000.
Skolan, vården och omsorgen stärks.
1.4.3 En andra utbildningsrevolution
Sveriges framtid finns i en kvalificerad arbetskraft
med god utbildning. En hög utbildningsnivå i
Sverige är en nödvändig förutsättning för en uthålligt
hög tillväxt och sysselsättning.
Det finns ingen bättre metod för att långsiktigt öka
sysselsättningen än att konsekvent satsa på utbildning
och kompetens på samtliga nivåer. Den som har hög
utbildning har en betydligt bättre förmåga att ställa om
sig till ett annat jobb än den som saknar sådan
utbildning. Det som regeringen har föreslagit och
riksdagen senare beslutat är inget mindre än en
utbildningsrevolution för Sverige. Sverige rustar sig för
framtiden.
Under perioden 1997–2000 tillkommer det 60 000
permanenta högskoleplatser och 140 000 platser inom
vuxenutbildningen genom Kunskapslyftet.
Utöver detta görs en rad ytterligare insatser.
Gymnasieskolan utvecklas bl.a. genom att en ny
modern lärlingsutbildning skapas. Den kvalificerade
yrkesutbildningen utökas till att omfatta 9 000 platser.
En ny IT-utbildning genomförs.
Vid den senaste antagningen till universitet och
högskolor var det många som inte fick en studieplats.
Att i en period med hög arbetslöshet neka människor
utbildning är både ett slöseri med resurser och med
människors vilja att utbilda och förkovra sig. I denna
budget föreslås därför en tidigareläggning av
utbildningssatsningen till vårterminen 1998 med 1 000
platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000
högskoleplatser.
1.4.4 Arbetsmarknaden
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den
ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken skall
genomsyras av regeringens mål att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Den syftar till att underlätta
matchningen mellan lediga platser och arbetssökande.
Därigenom motverkas passivisering och en expansion
av sysselsättningen möjliggörs när efterfrågan på
arbetskraft ökar. Detta gör den genom att öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka
inflationsdrivande bristsituationer och allmänt främja en
väl fungerande lönebildning, stärka arbetskraftens
kompetens och förebygga utslagning av personer från
arbetslivet.
Arbete och utbildning skall prioriteras och utgöra
självklara och attraktiva alternativ jämfört med
passivitet. Den stora resurs som det samlade
arbetsutbudet utgör måste tas tillvara och
vidareutvecklas för att bibehålla en stabil grund för
välfärden. Arbetsmarknadspolitiken bygger på följande
principer:
– Arbetsmarknadspolitiken skall se till att lediga
platser besätts så fort som möjligt.
– Arbets- och kompetenslinjen gäller.
– Arbetsmarknadspolitiken skall motverka
passivisering och utslagning. Uppgiften är att rusta
den enskilde. Aktivitet går därför före passivitet. En
anställning för den arbetslöse är målet. Anställning
går därför före åtgärd.
– En hög subventionsgrad i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kan vara berättigad, men endast om
åtgärden inte tränger ut ordinarie arbetstillfällen från
arbetsmarknaden och inte försämrar den arbetslöses
möjligheter att få ett reguljärt arbete.
– Utsatta grupper som långtidsarbetslösa,
arbetshandikappade och ungdomar skall prioriteras.
– Arbetsmarknadspolitiken skall främja kunskap och
kompetens. Den skall öka möjligheterna för de
arbetslösa att få jobb i sektorer där arbeten skapas
eller behovet ökar och därmed förhindra flaskhalsar.
Det skall ske genom att bidra till såväl yrkesmässig
som geografisk rörlighet. Därigenom bidrar
arbetsmarknadspolitiken till en icke
inflationsdrivande lönebildning vilket är av central
vikt för att full sysselsättning skall kunna uppnås och
upprätthållas.
– Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. En viktig uppgift är att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden
– Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Den
skall förena en helhetssyn på riksnivå med en hög
effektivitet på lokal nivå. Det lokala inflytandet är
avgörande för att anpassa politiken till lokala
förutsättningar.
– Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning. Den skall fungera som ett skyddsnät
och som en språngbräda. Den skall bidra till trygg-
het vid omställning från ett arbete till ett annat. En
hög ersättningsnivå är önskvärd, men måste
kombineras med krav på att den arbetslöse skall
göra allt i sin makt för att få ett arbete. Försäkringen
får inte skapa inlåsningseffekter eller motverka att
den arbetslöse tar tillfälliga arbeten.
I enlighet med ovanstående principer genomgår
arbetsmarknadspolitiken en fortlöpande omvandling.
Syftet är att göra arbetsmarknadspolitiken än mer
offensiv.
Ett nationellt program för IT-utbildning
Det råder i dag stor brist på kompetent och
yrkesutbildad personal inom IT-området. Regeringen
har därför tillsammans med Industriförbundet och
företrädare för IT-företagen enats om ett nationellt
program för IT-utbildning. Utbildningen beräknas
omfatta 10 000 elever under tidsperioden 1
december 1997 t.o.m. 1999. Syftet är att öka
möjligheterna att få arbete och att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt genom att eliminera
bristsituationer.
Generationsväxling
Generationsväxlingens syfte är att skapa en rörlighet
på arbetsmarknaden. Genom att låta yngre
långtidsarbetslösa komma in på arbetsmarknaden
minskar risken för en permanent utslagning av unga
människor. Generationsväxlingen är en tillfällig
lösning motiverad av dagens höga arbetslöshet – inte
minst bland ungdomar.
Ungdomsåtgärder
Den höga arbetslösheten bland ungdomar är ett av de
största hoten i Sverige. En hög ungdomsarbetslöshet
kan inte accepteras. Därför föreslår regeringen ett
program för unga arbetslösa i åldern 20–24 år som
innebär att aktiverande åtgärder och
kompetenshöjande program kan sättas in tidigt. Efter
100 dagar skall arbetslösa ungdomar av kommunen
erbjudas en utvecklande insats på heltid. Ungdomar
som nekar att ta erbjudna insatser har starkt
begränsade möjligheter att erhålla något stöd.
Därmed motverkas ett skadligt
socialbidragsberoende.
Kompetensutveckling i vård och omsorg
Regeringen föreslår att de lokala
arbetsförmedlingarna får ökade möjligheter för
satsningar på kompetensutveckling inom vård och
omsorg. Satsningen kan kombineras med andra
åtgärder som t.ex. resursarbete, utbildning i företag
m.m..
Flaskhalsar
Regeringen följer aktivt utvecklingen på
arbetsmarknaden avseende flaskhalsar och
bristsituationer på olika områden.
Lönebildningen
Under de senaste 20 åren har den svenska
lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Detta
måste förändras. Utan en väl fungerande lönebildning
kan målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 ej
nås. För att det skall vara möjligt att nå målet måste den
kommande avtalsrörelsen ge betydligt lägre nominella
löneökningar än den föregående. Konsekvenserna av
brister i lönebildningen är annorlunda nu än förr. Förr
var det under en övergångstid möjligt att misslyckas och
leva med konsekvenserna. Det är det inte längre. Nu
leder högre löneökningar i Sverige än i omvärlden till
att massarbetslösheten biter sig fast.
I samband med den ekonomiska vårpropositionen
1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att
redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheten att
gemensamt formulera nödvändiga förändringar av
förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av de
svar som parterna lämnade framhölls att en förstärkning
av medlingsfunktionen kan behöva göras. Regeringen
har därför tillsatt en utredning som bl.a. kommer att se
över denna fråga. Utredningen, som arbetar i nära
samarbete med parterna, har även i uppgift att analysera
vilken effekt på lönebildningen, och därmed den
strukturella arbetslöshetsnivån, som övriga av parterna
föreslagna åtgärder kan ha. Ett slutbetänkande kommer
att överlämnas i november 1998 med förslag till
effektiva åtgärder så att den nödvändiga förbättringen av
lönebildningen kommer till stånd.
1.4.5 Hållbara Sverige
En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag
klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för
framtida generationer. Minskad miljöbelastning,
effektivare resursanvändning och ökad användning av
förnyelsebara resurser står i samklang med hög tillväxt
och är en förutsättning för den. Politiken för att ställa
om Sverige till ekologisk hållbarhet utgör i sig en
tillväxtpotential och är därför en del av politiken för att
stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen.
Den globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade
och resurssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige
och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot
ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på
dessa framtidsmarknader.
Regeringen har gjort mycket för att vända
utvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. I vår-
propositionen aviserades en rad förslag för att påskynda
omställningen:
Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
Regeringen föreslog i vårpropositionen ett stöd till
lokala investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor för
en treårsperiod. Stöd ges till lokala investeringar som
ökar den ekologiska hållbarheten. Kommunerna
ansvarar för att i samråd med företag och andra
investerare utarbeta lokala investeringsprogram. Beslut
om vilka kommuner som får stöd i första omgången
kommer att tas i början av 1998. De kommuner som
önskar komma i fråga har redan påbörjat arbetet med
att ta fram lokala program. Programmen skall ge bättre
miljö och nya jobb.
Nationella investeringsprogram
Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges
strävan att vara ett föregångsland när det gäller att
skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Riksdagen
har beslutat om ett program på 9 miljarder kronor
under en sjuårsperiod för att effektivisera
energianvändningen och öka användningen av
förnybara energikällor. Programmets
huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på
forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik.
I vårpropositionen aviserades ett nationellt
investeringsprogram för ökade
infrastrukturinvesteringar som leder till en höjd
långsiktig tillväxtpotential för Sverige samtidigt som
sysselsättningen främjas på kort sikt. Detta program
förverkligas nu. En förhandlingsman arbetar för
närvarande på regeringens uppdrag med att ta fram ett
förslag till avtal mellan staten och lokala och regionala
aktörer om finansiering, utbyggnad och trafikering av
Botniabanan. Regeringen föreslår ett ökat statligt stöd
till Inlandsbanan. De angelägna trafikprojekten i
Stockholm och Göteborg får ta i anspråk en nationell
finansiering i avvaktan på utredningar om finansiering i
annan form.
Riktlinjer för det fortsatta arbetet
Arbetet med ökad hållbarhet bedrivs på bred front enligt
de övergripande riktlinjer som redovisas i en särskild
skrivelse. Där redovisas också de aktuella
åtgärdsprogrammen inom respektive departements
verksamhetsområde. Motsvarande redovisning kommer
att ske årligen i samband med budgetproposition.
Varor och tjänster som styr mot målen för ekologiskt
hållbar utveckling skall så långt som möjligt prioriteras
vid upphandling. En delegation kommer att inrättas med
ansvar för att driva på den offentliga upphandlingen.
Regeringen avser att inbjuda till en öppen dialog med
det svenska näringslivet om möjligheterna till
effektivisering av energi- och materialutnyttjande och
till att begränsa utsläppen ytterligare. En satsning för att
gynna export av miljöteknik och ekologiskt hållbara
produkter förbereds. Frivillig miljömärkning av skolor
införs.
Användningen av energi och naturresurser bör bli
betydligt mer effektiv. Begreppet faktor 10 (att
användningen behöver bli i genomsnitt 10 gånger
effektivare under ett par generationer) kan tjäna som en
kompass i detta arbete och stimulera till debatt och
nödvändigt nytänkande.
Inom en generation bör regionala miljöproblem som
försurning och övergödning vara lösta och fungerande
kretslopp etablerade för de flesta material.
1.4.6 Samarbete för sysselsättning
Sysselsättningen är en fråga av gemensamt intresse
för EU:s medlemsländer. Denna linje har Sverige
drivit under lång tid. Vid EU:s toppmöte i
Amsterdam lades grunden för ett intensifierat
samarbete om ökad sysselsättning. Det svenska
initiativet vid regeringskonferensen resulterade i en
ny avdelning om sysselsättning i fördraget. Den
innebär både en ökad ambition i bekämpningen av
arbetslösheten och en förstärkt samordning av
sysselsättningspolitiken. En resolution om tillväxt
och sysselsättning antogs.
– Genom att studera varandras framgångar och miss-
tag kan vi lära av varandra. Samarbete samt
informations- och erfarenhetsutbyte mellan med-
lemsländerna innebär förbättrade möjligheter att
minska arbetslösheten.
– Gemensamma mål liksom de planerade
samordnings- och övervakningsförfarandena skapar
förutsättningar för en samsyn i sysselsättningsfrågan
mellan länderna. Därmed kan vidtagna
sysselsättningsåtgärder få ett större genomslag.
I Amsterdam beslutades också att de nya fördragsbe-
stämmelserna skall börja tillämpas så snart som möjligt.
Regeringen kommer att lägga stor vikt vid detta inför
toppmötet. Ett annat viktigt tema på toppmötet bör vara
att nå en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden genom att
stärka individens kompetens och möjligheter – en
positiv flexibilitet. Ytterligare inslag i en politik på
europeisk nivå blir att främja ekologisk hållbarhet,
forskning och utbildning samt investeringar i
infrastruktur. Det handlar också om att öka
konkurrenstrycket i ekonomierna genom att fördjupa
och utveckla den inre marknaden och driva en generös
handelspolitik gentemot unionens handelspartners.
EU:s utvidgning med länder i Central- och
Östeuropa är en angelägen uppgift och en historisk
möjlighet som har ett starkt stöd hos den svenska
regeringen. En stabil demokratisk utveckling och en
snabb marknadsanpassning bidrar till fred och säkerhet
samt främjar tillväxten i både gamla och nya
medlemsländer. Utvidgningen ställer stora krav på EU.
Behovet av att i grunden reformera jordbruks- och
strukturfondspolitiken förstärks av
utvidgningsprocessen. Det gäller också det finansiella
perspektivet där ledstjärnan måste vara budgetär
återhållsamhet och effektivitet. Nuvarande tak för EU-
budgeten på 1,27 procent av EU:s samlade
bruttonationalinkomst, BNI, skall vara oförändrat även
sedan EU har utvidgats med nya länder.
Ett extra toppmöte om sysselsättning skall hållas i
november 1997.
1.5 Skattepolitiken
Välfärd kan inte byggas på lånade pengar.
Ofinansierade skattesänkningar och utgiftsökningar är
inget annat än morgondagens skattehöjningar.
Skatteuttaget i Sverige höjdes därför som en del av
saneringen av de offentliga finanserna.
Skattekvoten, skatteintäkterna som andel av BNP,
har de senaste åren ökat. Men den formella skattekvoten
tar inte hänsyn till att ofinansierade skattesänkningar
endast innebär att skatteuttaget skjuts framåt i tiden. Ett
sätt att visa detta är att addera skattekvoten till det
offentliga underskottet. Då erhålls en bild av den
egentliga skattekvoten. I diagrammet nedan syns tydligt
att den egentliga skattekvoten har minskat avsevärt
sedan 1993 då underskottet var som högst. Den
egentliga skattekvoten visar hur mycket skatt som måste
betalas för att välfärden skall vara finansierad.
En orsak till att Sverige har en hög formell
skattekvot jämfört med andra länder är teknisk. I
Sverige är många transfereringar skattepliktiga som
t.ex. sjukförsäkringen. Dessutom har vi i Sverige bidrag
där andra länder har skatteavdrag, som t.ex.
barnbidrag. Därmed tenderar den formella svenska
skattekvoten att bli högre än i andra länder med likartad
storlek på den offentliga sektorn.
Förutom att skatterna finansierar den gemensamma
välfärden fyller de andra funktioner. Skatterna har en
fördelningspolitisk betydelse, men det viktigaste för en
rättvis fördelning är att alla ges möjlighet till arbete och
god utbildning. Skattesystemet måste också vara
ekonomiskt effektivt. Det innebär att snedvridande
effekter och kostsam administration måste undvikas.
Villkoren för företag och företagande har förbättrats
avsevärt de senaste åren trots att även företagen har fått
bidra till saneringen av de offentliga finanserna.
Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge
förmånlig i ett internationellt perspektiv. Regeringen har
lagt en rad förslag som förbättrar villkoren för mindre
och medelstora företag och stimulerar kvinnors
företagande som är relativt sett mindre omfattande än
mäns.
– Lättnader i ägarbeskattningen med 4,0 miljarder
kronor har genomförts för att förbättra villkoren för
nyinvesteringar och kapitalförsörjning i onoterade
bolag.
– Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med
inriktning mot små och medelstora företag har
utvidgats till att motsvara en lönesumma på upp till
850 000 kr per år från och med 1998.
Skattelättnaden uppgår till 2,7 miljarder kronor.
– Även beskattningen av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag har lindrats.
– Regeringen bedriver ett brett arbete för att förenkla
regler och rutiner för framför allt småföretagen.
– Ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter träder i kraft den 1 januari 1998.
Det nya systemet med s.k. skattekonton kommer att
underlätta och förenkla arbetet både för företag och
skatteförvaltningar.
– Reglerna om utfärdande av F-skattesedel kommer
att förändras.
Under våren har riksdagen beslutat om en ny
utformning av förmögenhetsskattelagen. Liksom
tidigare är huvudägare som noterats på Stockholms
fondbörs efter 1991 under vissa förutsättningar befriade
från förmögenhetsskatt. Regeringen lägger i denna
proposition förslag som innebär att förmögenhetsskatten
ändras för att ogynnsamma effekter för
aktiemarknadens funktionssätt skall undvikas.
Skattereformen
Skattereformen som genomfördes 1990–1991 innebar
en genomgripande förändring av hela det svenska
skattesystemet. Det fanns en bred politisk enighet om att
det tidigare skattesystemet hade tjänat ut. Det gav
varken en rättvis beskattning, en rimlig fördelning av
skatteuttaget eller goda förutsättningar för arbete och
investeringar.
Syftet med skattereformen var att modernisera
skattesystemet och minska dess snedvridande effekter på
samhällsekonomin. Skattereglerna skulle förenklas,
arbetsutbudet stimuleras och möjligheterna till
skatteplanering minskas. Syftet var således inte att
minska det totala skatteuttaget. Reformen skulle vara
finansierad och inte heller medföra ökad spridning i
ekonomisk standard.
En viktig förändring var att de tidigare höga
marginaleffekterna sänktes vilket innebar att värdet av
olika avdragsmöjligheter minskade avsevärt.
Kapitalbeskattningen gjordes också mera likformig
vilket bidrog till att motverka spekulationstendenserna i
svensk ekonomi. Regeringen redovisar i bilaga 6 sin
slutgiltiga bedömning av skattereformen.
Reformens syften har uppnåtts i nästan alla delar. Ett
av de viktigaste målen för skattereformen var att den
skulle vara fullt ut finansierad och att varje grupp skulle
finansiera sina egna skattesänkningar. Det är dock inte
möjligt att hävda att skattereformen var fullt ut
finansierad. För att stärka rättvisan och medverka till
den återstående finansieringen av skattereformen ska en
ny och högre nivå på statsskatten införas för dem med
högst inkomster.
En höjning av barnbidragen var också ett viktigt
inslag i skattereformen. På grund av det statsfinansiella
läget var det dock inte möjligt att genomföra höjningen
fullt ut som planerat. Vid saneringen av de offentliga
finanserna tvingades regeringen istället senare att föreslå
en sänkning av barnbidraget. Regeringen föreslår nu en
höjning av barnbidraget och studiebidraget i
studiehjälpen från 640 kronor till 750 kronor per barn
och månad samtidigt som flerbarnstilläggen återinförs.
Detta bidrar till att förbättra fördelningsprofilen i linje
med vad som åsyftades i skattereformen.
Genom att brytpunkten för statlig skatt inte har höjts
i takt med inkomstökningarna har stora grupper
löntagare börjat betala statlig inkomstskatt. Den
utvecklingen bör vändas så att reformens intention att
högst 15 procent av inkomsttagarna skall betala statlig
inkomstskatt på sikt uppnås.
Skattereformen var också startskottet för ett grönare
skattesystem. Energiskatternas framtida utformning ses
nu över inom regeringskansliet. Viktiga utgångspunkter
är riksdagens beslut om energipolitiken våren 1997, den
energiintensiva industrins konkurrenskraft, de
betänkanden som presenterats av
Skatteväxlingskommittén och
Alternativbränsleutredningen samt EU-kommissionens
förslag till ett nytt energibeskattningsdirektiv. Även
vägtrafikens beskattning ses över, med syfte att inom
ramen för ett oförändrat skatteuttag åstadkomma bättre
styreffekter vad avser trafiksäkerhet och miljö. I denna
proposition redovisar regeringen dessutom förslag till
nya riktlinjer för beskattningen av biobränslen i
fordonstrafik.
Den internationella dimensionen i skattepolitiken blir
allt viktigare. Varje lands förutsättningar att ta ut skatter
och tillämpa egna regler förändras. Regeringen arbetar
inom ramen för EU och OECD för att etablera en
uppförandekod som förhindrar att enskilda länder
genom illojal skattekonkurrens söker locka till sig
företag och kapital. Ett exempel på att detta arbete kan
vara framgångsrikt är de gemensamma regler om
mervärdesskatt på teletjänster som EU-länderna enades
om under våren. Reglerna bidrar både till att motverka
skatteflykt från EU-länderna och till att motverka
snedvridning av konkurrensen mellan inhemska och
utländska telebolag.
Skattefusk skall bekämpas
Bekämpningen av ekonomisk brottslighet och skattefusk
är en angelägenhet för alla i samhället. Den ekonomiska
brottsligheten innebär att hela bördan för skatter och
avgifter läggs på de hederliga skattebetalarna och de
seriösa företagen. Skattefusk utsätter den seriöse
företagaren för en snedvridning av konkurrensen.
Bekämpningen av skattefusk är därför en viktig del i en
politik för företagande. Regeringen har under året
föreslagit en rad åtgärder.
– Generalklausulen mot skatteflykt föreslås få en ny
och något skarpare utformning inom ramen för
bevarad rättssäkerhet.
– Reglerna för taxeringsrevision har setts över och
förstärkts. Revision skall i fortsättningen få ske
under löpande räkenskapsår och hos tredje man.
– Kontrolluppgiftsskyldighet har införts om aktie-
försäljning.
– Särskilda brottsutredande enheter föreslås inrättas
inom skattemyndigheterna. Därigenom kommer den
kompetens och erfarenhet som finns inom
skatteförvaltningen att kunna utnyttjas effektivare
vid brottsbekämpningen.
– I kampen mot internationell brottslighet är
informationsutbyte och underrättelseverksamhet av
avgörande betydelse. Regeringen har presenterat
förslag till en ny lag som klargör och reglerar
tullens underrättelseverksamhet och brottsregister.
Sverige deltar också aktivt i det arbete som pågår
för att reformera transiteringssystemet inom EU.
– I samband med Sveriges inträde i EU genomfördes
stora förändringar av Tullverkets verksamheter. En
särskild utredare har fått i uppdrag att göra en
utvärdering av Tullverkets dimensionering och
organisation.
Skatteflyktskommittén har lämnat förslag som bland
annat innebär förbättrade möjligheter till kontroll och
indrivning av punktskatter samt utökad
legitimationskontroll. En proposition på grundval av
betänkandet planeras till våren 1998.
Socialavgifterna
Socialförsäkringssystemen har de senaste åren
genomgått stora förändringar. Både reglerna för
socialförsäkringsförmåner och uttaget av sociala avgifter
har ändrats samtidigt som den ekonomiska krisen i
början 1990-talet inneburit att beteendemönstren
förändrats. Detta har bidragit till att intäkterna från
olika avgifter inte motsvarar kostnaden för de
försäkringar de skall finansiera. Regeringen föreslår
därför en omfördelning av socialavgifterna inom ramen
för ett i princip oförändrat totalt uttag för att skapa
bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i
bland annat sjukförsäkringssystemet. Samtidigt
omvandlas den allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen till en pensionsavgift
1.6. Fördelningspolitiken
För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en
statsfinansiell kollaps. I budgetpropositionen i januari
1995 beräknades lånebehovet för ett år till 229 miljarder
kronor. Enbart ränteutgifterna för denna upplåning
motsvarade med dåvarande 12-procentiga räntor mer än
400 kronor i månaden för varje arbetsför svensk. Ett år
till med denna upplåning hade fördubblat beloppet.
En trygg välfärd går inte att bygga på lånade pengar.
Om det saknas en fast grund bestående av sunda
finanser finns det i längden inte något utrymme för en
rättvis fördelningspolitik. Det är därför de svagaste
grupperna som har allra mest att vinna på starka
offentliga finanser.
För att bemästra den statsfinansiella krisen har nästan
alla medborgare fått göra betydande uppoffringar.
Konsolideringsprogrammet för att sanera de offentliga
finanserna omfattar 126 miljarder kronor. Knappt
hälften utgörs av skatter och resten av besparingar.
Budgetsaneringsprogrammet är i och med 1998 års
budget nu fullt ut genomfört.
Saneringspolitiken har utformats med sikte på att alla
medborgare rättvist skall vara med om att dela på
bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar har
regeringen fortlöpande analyserat och redovisat
effekterna av de ändrade reglerna i skatte- och
bidragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag
men de ger inte en fullständig bild av fördelningsutfallet
eftersom de inte beaktar att skolan, vården och
omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördelningen
också påverkas av att saneringen förbättrar
samhällsekonomin, t.ex. att räntan nästan har halverats
sedan sommaren 1994. De är också statiska; för-
delningsutfallet hade varit gynnsammare om man hade
kunnat jämföra saneringsprogrammets effekter med vad
som hade hänt utan budgetförstärkningarna eller med en
politik som inte prioriterat en rättvis fördelning.
En mer utförlig fördelningsanalys av
saneringsprogrammet redovisas i bilaga 7 där
beräkningarna uppdaterats med hänsyn till nya beslut i
riksdagen, förändrade ekonomiska antaganden och de
åtgärder som föreslås i denna budgetproposition.
Hushållen har därvid delats in i 10 lika stora grupper,
decilgrupper, så att hushållen som har de lägsta
disponibla inkomsterna med hänsyn till försörjnings-
bördan hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i
decilgrupp 2 osv. till decilgrupp 10 med hushållen som
har den högsta ekonomiska standarden.
Den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk
standard (decilgrupp 9 och 10) bidrar med drygt 43
procent av de totala budgetförstärkningarna, medan den
femtedel som har lägst ekonomisk standard (decilgrupp
1 och 2) bidrar med knappt 11 procent (diagram 1.10).
Hushållen i decilgrupp 10 bidrar med 31 procent.
Fördelningseffekterna kan också visas genom att man
beräknar vad respektive decilgrupp bidrar med i procent
av deras disponibla inkomster, dvs. decilgruppernas
relativa bidrag. Beräkningarna visar att tiondelen med
den högsta ekonomiska standarden får vidkännas den
största relativa inkomstminskningen genom
saneringsprogrammet (diagram 1.11). Hushållen med
lägre ekonomisk standard träffas också något hårdare än
andra grupper men efter de åtgärder som nu föreslagits
har skillnaderna minskat avsevärt. Resultaten för
decilgrupp 1 är svårtolkade eftersom den innehåller
många hushåll som endast har en tillfälligt låg inkomst
t.ex. i samband med studier, värnpliktstjänstgöring eller
i samband med ledighet. Det är också ofta hushåll med
en låg ekonomisk standard som gynnas av att vården
och omsorgen prioriteras och av de stora satsningarna
på utbildningen.
De utförligare analyserna i den fördelningspolitiska
redogörelsen (bilaga 7) visar dessutom följande:
– Nettoeffekterna av saneringsprogrammet är i
genomsnitt i stort sett lika för män och kvinnor.
Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna,
kvinnorna främst av minskade transfereringar.
Saneringsprogrammet har rimliga
jämställdhetseffekter.
– Flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar har träffats
något hårdare av budgetåtgärderna än andra
familjetyper. Därför är det rimligt att dessa grupper
prioriteras när det ekonomiska utrymmet medger
det. Efter nu föreslagna åtgärder minskar
skillnaderna påtagligt. Även här bör man också
beakta att om inte skolan, vården och omsorgen
hade prioriterats hade barnfamiljer och kvinnor
drabbats ännu hårdare.
– Företagar- och tjänstemannahushåll har betalat mer
av saneringen än arbetarhushåll.
– Ålderspensionärer och ungdomar har som grupper
betraktat klarat sig relativt väl medan det är hushåll i
förvärvsaktiv ålder som har fått bära de största
inkomstminskningarna.
Dessa beräkningar inkluderar inte fördelningseffekterna
av den sänkta räntan. Den ekonomiska politiken och
saneringsåtgärderna har haft som en central uppgift att
skapa förutsättningar för en lägre ränta. I september
1994 var räntan på en tioårig statsobligation 11,2
procent. Tre år senare, i september 1997, ligger
motsvarande ränta på 6,5 procent. Som framgår av
diagram 1.12 är fördelningseffekterna av en lägre ränta
i huvudsak positiva.
Den största fördelningspolitiska orättvisan finns dock
mellan dem som saknar arbete och dem som har. I
nedanstående diagram visas en beräkning av de direkta
fördelningseffekterna av en halverad arbetslöshet. De
fördelningspolitiska effekterna är mycket goda. Det är
ett av många skäl till att regeringen har som mål att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.
I den fördelningspolitiska redogörelsen (bilaga 7) kom-
pletteras regelanalyserna av saneringsprogrammet med
en analys av utvecklingen av fördelningen av den
ekonomiska standarden 1991–1997. Den innefattar
således de samlade effekterna av saneringsprogrammet,
andra åtgärder i skatte- och transfereringssystemen och
den allmänna ekonomiska utvecklingen. Den bygger på
en framskrivning av inkomstfördelningen från 1995 till
1996 och 1997. Resultaten för dessa år visar således
inte den faktiska inkomstfördelningen utan en
bedömning av det troliga utfallet. I diagram 1.14 visas
Gini-koefficientens utveckling mellan 1991 och 1997,
ett högt värde innebär större inkomstspridning än ett
lägre. Huvudresultaten är följande:
– Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i
inkomstspridningen hittills under 1990-talet.
– Skatternas och transfereringarnas sammantagna
utjämningseffekt har ökat 1991–1997.
– Breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar och
även personer med höga inkomster har fått en
påtagligt minskad ekonomisk standard hittills under
1990-talet, trots en viss återhämtning under senare
år.
– Flerbarnsfamiljer har förlorat mest medan gruppen
ålderspensionärer har fått en ökad standard under
krisåren.
– Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50
procent av medianinkomsten) har ökat något under
perioden. Statistiken påverkas dock av att antalet
studerande ökat.. De välbeställdas andel av de totala
inkomsterna har inte ökat.
Sammanfattningsvis kan sägas att saneringen av de
offentliga finanserna i huvudsak har skett rättvist.
Sverige har klarat den ekonomiska krisen utan att
klyftorna har tillåtits öka påtagligt. Tack vare den
framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna
står Sverige nu åter starkt. Därmed finns det en fast
grund för en mera offensiv fördelningspolitik.
2
Förslag till
riksdagsbeslut
.
2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 1998
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen förordar
(avsnitt 1),
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 ta
upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning (avsnitt 4.3.5),
3. godkänner en reviderad beräkning av de offentliga
utgifterna för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2, tabell
4.9),
4. beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret
1998 på utgiftsområden i enlighet med vad
regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),
5. godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999
och 2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete
(avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),
6. godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1998 (bilaga 1),
7. godkänner beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna under budgetåret 1998 (tabell
4.10),
8. godkänner beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 1998 (avsnitt
4.3.5, tabell 4.4),
9. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 dels
besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i
anläggningstillångar intill ett sammanlagt belopp av
15 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för
myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt
belopp av 13 400 000 000 kronor (avsnitt 4.6, tabell
4.11 och 4.12),
10. godkänner beräkningen av budgeteffekter för
budgetåret 1998 av förändrade skatte- och
avgiftsregler (avsnitt 4.8),
11. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998
enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med
undantag för anslag anvisade för
förvaltningsändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte
hinner inväntas och om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten (avsnitt 4.9),
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1387) om statens upplåning,
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1997
13. godkänner det som regeringen förordar om
principerna för tillfälligt driftsstöd (avsnitt 5.2),
14. bemyndigar regeringen att för vissa länder fastställa
utgiftsramen till fem gånger landramen för
budgetåret 1995/96 omräknat på 12-månadersbasis
(avsnitt 5.6),
15. godkänner att det under utgiftsområde 14 anvisade
ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
används för utgifterna för ett nationellt program för
IT-utbildning (avsnitt 5.11),
16. bemyndigar regeringen att överta Kungliga
Dramatiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret
(avsnitt 5.13),
17. godkänner att regeringen får använda högst
500 000 000 kronor av det under utgiftsområde 19
uppförda ramanslaget Regionalpolitiska åtgärder till
ett program för regional näringspolitik och särkilda
regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 5.15),
18.bemyndigar regeringen att under budgetåret 1997 ge
Affärsverket Svenska kraftnät befogenhet att inom
en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor få ta
upp lån i och utanför Riksgäldskontoret (avsnitt
5.17),
19. godkänner vad regeringen anför om Statens
Haverikommitssion (avsnitt 5.18),
20. godkänner att regeringen får använda det under
utgiftsområde 22 uppförda ramanslaget
Informationsteknik: Telekommunikationer till en
förstudie om Sveriges IT-utveckling (avsnitt 5.18),
21. godkänner att det under utgiftsområde 23 uppförda
ramanslaget Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m. även får belastas med s.k.
tekniska kostnader till följd av offentlig lagring
(avsnitt 5.19),
22. godkänner vad regeringen föreslagit avseende
avgiftsfinansieringen av det under utgiftsområde 23
föreslagna ramanslaget Djurregister (avsnitt 5.19),
23. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden
samt ändrade och nya anslag i enlighet med
specifikation i bifogade tabell,
såvitt avser skattefrågor
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter,
26. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
29. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
30. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
31. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1332) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,
32. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
33. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1336) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
34. antar regeringens förslag till lag om ändring i
taxeringslagen (1990:324),
35. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning,
36. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:439) om beskatning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,
37. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
38. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1331) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
39. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1345) om ändring i lagen (1983:
1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,
40. antar regeringens förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),
41. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
42. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1997:324) om begränsning av skatt,
43. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
44. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus.
SPECIFIKATION AV ÄNDRADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT ÄNDRADE OCH NYA ANSLAG FÖR
BUDGETÅRET 1997
TUSENTAL
KRONOR
ANSLAG
S-
BELOPP
ENLIGT
FÖRÄNDRING
AV
NY RAM/
UTGIFTSOMRÅDE
NUMMER
STATSBUDGET
1997 + TB1
1997
RAM/ ANSLAG
NY
ANSLAGSNIVÅ
1
Rikets styrelse
3 761 330
+2 000
3 763 330
D3
Sametinget, ramanslag
10 497
+2 000
12 497
2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
4 307 556
+2 500
4 310 056
A1
Konjunkturinstitutet, ramanslag
29 208
+1 000
30 208
A6
Finansinspektionen, ramanslag
110 105
+1 500
111 605
A8
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader,
ramanslag
83 348
+2 500
85 848
A9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och
låneförvaltning, ramanslag
1 500 000
-2 500
1 497 500
4
Rättsväsendet
20 842 537
0
20 842 537
D1
Kriminalvården, ramanslag
3 837 161
-9 000
3 828 161
F1
Brottsförebyggande rådet, ramanslag
25 355
+9 000
34 355
F6
Rättshjälpskostnader, ramanslag
853 972
-14 000
839 972
F7
Diverse kostnader för rättsväsendet,
ramanslag
10 222
+14 000
24 222
6
Totalförsvar
42 522 642
0
42 522 642
A1
Försvarsmakten, ramanslag
38 333 826
-50 000
38 283 826
B3
Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst, ramanslag
1 141 578
+50 000
1 191 578
8
Invandrare och flyktingar
3 453 088
0
3 453 088
A1
Statens invandrarverk, ramanslag
506 603
+4 000
510 603
A4
Utlänningsnämnden, ramanslag
66 675
+1 500
68 175
A5
Rättshjälp i utlänningsärenden, ramanslag
64 240
-1 500
62 740
A6
Utresor för avvisade och utvisade,
ramanslag
130 000
-34 000
96 000
B1
Särskilda insatser i invandrartäta områden,
ramanslag
125 000
-70 000
55 000
B2
Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism,
obetecknat anslag
20 000
-10 000
10 000
B5
Kommunersättningar vid
flyktingmottagande,
ramanslag
1 160 591
+110 000
1 270 591
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
23 671 787
+344 320
24 016 107
A1
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag
15 512 000
-130 000
15 382 000
A2
Bidrag till hälso- och sjukvård, obetecknat
anslag
908 150
+75 000
983 150
A5
Bidrag till WHO, ramanslag
32 780
+6 320
39 100
A9
Folkhälsoinstitutet, ramanslag
113 460
-10 000
103 460
B7
Kostnader för statlig assistansersättning,
ramanslag
4 138 000
+338 000
4 476 000
C5
Statens institutionsstyrelse, ramanslag
507 720
+65 000
572 720
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 161 050
+588 550
35 749 600
A3
Underhållsstöd, ramanslag
2 411 450
+588 550
3 000 000
13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
41 730 384
+1 585
000
43 315 384
A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning,
ramanslag
39 644 334
+1 585
000
41 229 334
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
50 160 947
+6 293
50 167 240
A5
Vissa kostnader för avveckling av AMU-
gruppen
som myndighet, ramanslag
14 917
+8 793
23 710
D1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket,
ramanslag
3 000
-2 500
500
TUSENTAL
KRONOR
ANSLAG
S-
BELOPP
ENLIGT
FÖRÄNDRING
AV
NY RAM/
UTGIFTSOMRÅDE
NUMMER
STATSBUDGET
1997 + TB1
1997
RAM/ ANSLAG
NY
ANSLAGSNIVÅ
16
Utbildning och universitetsforskning
25 562 559
+159 500
25 722 059
B45
Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m., ramanslag
534 155
+159 500
693 655
C1
Högskoleverket, ramanslag
143 671
-22 000
121 671
C3
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag
276 727
+22 000
298 727
D18
Europeisk forskningssamverkan, ramanslag
317 367
-10 000
307 367
E1
Kostnader för Sveriges medlemsskap i
Unesco m.m., ramanslag
35 828
+10 000
45 828
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
33 368 197
+3 000
33 371 197
A11
Bonusränta för ungdomsbosparande,
ramanslag
3 000
+3 000
6 000
20
Allmän miljö- och naturvård
1 335 971
+28 755
1 364 726
A2
Miljöövervakning m.m., ramanslag
93 952
+19 984
113 936
A11
Utbildning och information om miljöbalken,
reservationsanslag
nytt
+8 000
8 000
B4
Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m., ramanslag
26 752
+771
27 523
22
Kommunikationer
25 267 942
0
25 267 942
B2
Transportstöd för Gotland, ramanslag
175 000
+7 000
182 000
B5
Övervakning av M/S Estonia,
reservationsanslag
24 000
-9 166
14 834
B7
Utredningsarbete m.m. med anledning av
M/S Estonias förlisning, obetecknat anslag
4 500
+3 000
7 500
B8
Vissa kostnader för övertäckning av M/S
Estonia, ramanslag
nytt
+2 166
2 166
D2
Köp av interregional persontrafik på
järnväg,
ramanslag
412 946
-3 000
409 946
23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
13 556 858
+36 450
13 593 308
B1
Statens jordbruksverk, ramanslag
187 614
+15 000
202 614
B2
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.,
ramanslag
45 000
-22 000
23 000
B8
Strukturstöd inom livsmedelssektorn,
ramanslag
149 000
-16 000
133 000
B18
Djurregister, ramanslag
nytt
+10 000
10 000
B19
Vissa saneringsåtgärder i Solna,
obetecknat anslag
nytt
+2 000
2 000
C1
Fiskeriverket, ramanslag
58 166
+3 650
61 816
E2
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,
obetecknat anslag
77 691
+7 800
85 491
E5
Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar,
ramanslag
110 000
+36 000
146 000
Summa anslagsförändringar på
tilläggsbudget
+2 756
368
3
Lagförslag
.
3 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
3.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1387)
om statens upplåning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1387) om statens upplåning
dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 a §
Efter särskilt bemyndigande som
lämnas av riksdagen för ett
budgetår i sänder får regeringen
eller efter regeringens bestämmande
ett affärsverk ta upp lån till staten
för affärsverkets verksamhet.
2 § 1
Lån som har tagits upp av staten
enligt 1 § förvaltas av regeringen
eller, efter regeringens
bemyndigande, av Riksgäldskon-
toret.
Lån som har tagits upp av staten
enligt 1 eller 1 a § förvaltas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av
Riksgäldskontoret eller affärsverket.
Om staten tar upp ett lån för att tillgodose Riksbankens behov av
valutareserv, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte mot de
lånade medlen endast användas för återbetalning av samma lån. Regeringen
kan dock, i samråd med Riksbanken, besluta annat om det finns särskilda
skäl.
3 §
För samtliga lån och garantier
som regeringen eller
riksgäldskontoret ombesörjer är
staten ansvarig.
För samtliga lån och garantier
som regeringen, Riksgäldskontoret
eller ett affärsverk ombesörjer är
staten ansvarig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
3.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter samt 1–4, 6 och 7 §§ lagen skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
Lag om allmänna egenavgifter
Lag om allmän pensionsavgift
1 §1
Allmänna egenavgifter skall
betalas enligt denna lag.
Allmän pensionsavgift skall
betalas enligt denna lag.
2 §2
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala
allmänna egenavgifter i form av
1. pensionsavgift med 1 procent,
2. sjukförsäkringsavgift med 5,95
procent.
Avgifterna avrundas var för sig
till närmast hela hundratal kronor.
Avgift som slutar på 50 kronor
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor.
Den som uppbär sådan inkomst
som avses i 3 § skall på avgifts-
underlaget för varje år betala allmän
pensionsavgift med 6,95 procent.
Avgiften avrundas till närmast
hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
3 §3
Avgifterna beräknas på sådan
inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
11 kap. 3 § nämnda lag om den
enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas på sådan
inkomst av anställning som avses i
11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sådan inkomst
av annat förvärvsarbete som avses i
11 kap. 3 § nämnda lag om den
enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen
kronor.
Avgifterna beräknas på summan
av inkomsterna till den del summan
inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet som
anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.
Avgiften beräknas på summan av
inkomsterna till den del summan
inte överstiger sju och en halv
gånger det förhöjda basbeloppet som
anges i 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.
4 §4
Avgifter skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65 år.
Avgifter skall inte heller betalas
av den som har sådana inkomster
som avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Avgift skall inte betalas av den
som vid årets ingång har fyllt 65 år.
Avgift skall inte heller betalas av
den som har sådana inkomster som
avses i 3 §, om inkomsterna
understiger 24 procent av det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
6 §
Pensionsavgiften används till
finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Sjukförsäkringsavgiften används till
finansiering av sjukförsäkringen
enligt samma lag.
Pensionsavgiften förs till
Allmänna pensionsfonden.
Sjukförsäkringsavgiften förs till
staten.
Avgiften används till finansiering
av försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Avgiften förs till Allmänna
pensionsfonden.
7 §5
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:483)
tillämpas i fråga om avgifter enligt
denna lag. I fråga om
sjukförsäkringsavgift tillämpas även
4 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:483)
tillämpas i fråga om avgift enligt
denna lag.
1 Senaste lydelse 1996:1342.
2 Senaste lydelse 1996:1065.
3 Senaste lydelse 1996:439.
4 Senaste lydelse 1995:503.
5 Senaste lydelse 1997:544.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997
skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot
förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid
och hela beskattningsåret.
3.3 Förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 6 §§ samt 4 kap. 1 och
3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 kap.
1 §2
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje
år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 2,94
procent,
2. folkpensionsavgift med 5,86
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
13,00 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 7,93
procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock be-träffande
ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.
3 kap.
1 §3
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 3,62
procent,
2. folkpensionsavgift med 6,03
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
13,00 procent,
1. sjukförsäkringsavgift med 8,66
procent,
2. folkpensionsavgift med 6,83
procent,
3. tilläggspensionsavgift med
6,40 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,40
procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38
procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
6 §4
Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under
nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de
avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv månader
som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997: 483)
som förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 11 procent
av den preliminära skatt som debi-
terats fysiska personer före den 1
februari under perioden. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel varje
månad. Riksskatteverket skall varje
år senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.
Riksförsäkringsverket får under
respektive period om tolv månader
som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997: 483)
som förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 5,4 procent
av den preliminära skatt som debi-
terats fysiska personer före den 1
februari under perioden. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel varje
månad. Riksskatteverket skall varje
år senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.
Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som anges
i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första
stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast
därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.
4 kap.
1 §5
Sjukförsäkringsavgifter används,
i den mån kostnaderna inte skall
täckas med statsbidrag enligt 19
kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, för att täcka
1. kostnader för
sjukförsäkringsförmåner enligt lagen
om allmän försäkring,
Sjukförsäkringsavgifter förs till
staten för finansiering av
1. kostnader för ersättning för
sjukvård m.m. enligt 2 kap.,
sjukpenning m.m. enligt 3 kap.,
föräldrapenningförmåner enligt 4
kap., folkpension i form av
förtidspension enligt 7 kap. och
rehabiliteringsersättning m.m. enligt
22 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt pensionstillskott till
förtidspension enligt lagen
(1969:205) om pensions-tillskott,
2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
3. den allmänna försäkringens
kostnader för förmåner enligt lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd
vid köp av läkemedel m.m.,
3. kostnader för förmåner enligt
lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m.,
4. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana
studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studie-stödslagen
(1973:349) inte skall återbetalas,
5. förvaltningskostnader för de
allmänna försäkringskassorna,
5. vissa av de allmänna
försäkringskassornas
förvaltningskostnader,
6. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
7. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön.
För reglering av över- och
underskott finns en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Grunderna för överföring av medel
till och från fonden fastställs av
regeringen.
3 §6
Av influtna tilläggspensions-
avgifter förs 7 procent till staten och
11 procent placeras på konto hos
Riksgäldskontoret. Återstoden förs
till en fond, benämnd
Allmänna
pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för
försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskilt.
Av influtna tilläggspensions-
avgifter förs 7 procent till staten och
22,4 procent placeras på konto hos
Riksgäldskontoret. Återstoden förs
till en fond, benämnd
Allmänna
pensionsfonden med vars
tillgångar kostnaderna för
försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskilt.
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1996:1066.
3 Senaste lydelse 1996:1066.
4 Senaste lydelse 1997:526.
5 Senaste lydelse 1996:1161.
6 Senaste lydelse 1994:1747.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig
ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig
ersättning som betalas ut under år 1998 är sjukförsäkringsavgiften 7,90
procent.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den försäkrade inte visar
annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter
utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om
perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999.
3.4 Förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §1
Allmän löneavgift tas ut med
3,70 procent av underlaget och
tillfaller staten.
Allmän löneavgift tas ut med
4,48 procent av underlaget och
tillfaller staten.
1 Senaste lydelse 1996:1067.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1
§ som betalas ut från och med den 1 januari 1998.
3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den avgiftsskyldige inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden
efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
3.5 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 23,52
procent på
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 24,26
procent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och
att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket
b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp
som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag
som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av
tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag,
om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första
stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses
från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om
ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som
inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.
2 §3
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 23,52
procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses i 11
kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
(passiv näringsverksamhet) samt,
om den skattskyldige före årets
början fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålders-pension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i 3 kap.
4 § andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersätt-ningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala
egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen
om socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksam-het är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 24,26
procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) av
annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses i 11
kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
(passiv näringsverksamhet) samt,
om den skattskyldige före årets
början fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålders-pension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i 3 kap.
4 § andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter samt vidare på
ersättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som avses
i punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersätt-ningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala
egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen
om socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksam-het är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Senaste lydelse 1996:1215.
3 Senaste lydelse 1996:1068.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1998.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från
och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången
av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
3.6 Förslag till lag om
ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på
pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 §1
Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 23,52 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.
Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 24,26 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.
3 §2
En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring enligt
punkt 21 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928: 370)
skall för det beskattningsåret till
staten betala särskild löneskatt med
23,52 procent på avgiften.
En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring enligt
punkt 21 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928: 370)
skall för det beskattningsåret till
staten betala särskild löneskatt med
24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetalning
på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.
1 Senaste lydelse 1996:1403.
2 Senaste lydelse 1996:1069.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.
3.7 Förslag till lag om
ändring i lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
4 §1
För skattskyldiga som avses i
3 § första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av mottagen premie.
Skatten uppgår till 44,66 procent av
underlaget.
För skattskyldiga som avses i 3 §
första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av mottagen premie.
Skatten uppgår till 45,00 procent av
underlaget.
Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär premie
för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsunderlaget för
nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för högt uttagen
premie.
5 §2
För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.
Beskattningsunderlaget utgörs av
utbetalt belopp. Skatten uppgår till
80,72 procent av underlaget.
Beskattningsunderlaget utgörs av
utbetalt belopp. Skatten uppgår till
81,83 procent av underlaget.
6 §3
För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt vid
betalning av premie.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 80,72 procent av
underlaget.
För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt vid
betalning av premie.
Beskattningsunderlaget utgörs av 95
procent av betald premie. Skatten
uppgår till 81,83 procent av
underlaget.
1 Senaste lydelse 1996:1070.
2 Senaste lydelse 1996:1070.
3 Senaste lydelse 1996:1070.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och avser
tid efter utgången av år 1997.
3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och
avser tid efter utgången av år 1997.
4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och avser
tid efter utgången av år 1997.
3.8 Förslag till lag om
ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
7 §
4 mom.1 Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka
de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,
sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt
utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för
regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till
näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag,
allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som
avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med
ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller
olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till
friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som
blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning,
företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med
ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk
person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om
yrkesskadeförsäkring,
Allmänna sjukförsäkringsfonden,
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling
m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag
Hammarskjölds minnesfond,
Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Fon-den för
industriellt samarbete med u-länder,
Fonden för svenskt- norskt
industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jernkontoret
och SIS – Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissionens
vinstmedel används till allmänt
nyttiga ändamål och utdelning inte
lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell
förståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för
teknikupphandling och
produktutveckling, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i
Göteborg, Stiftelsen Produktions-
tekniskt centrum i Borås för
tekoindustrin – PROTEKO,
Stiftelsen
Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen samverkan
universitet/ högskola och näringsliv
i Stockholm och de sex motsvarande
stiftelserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg
respektive Lund, Stiftelsen
Småföretagsfonden, Stiftelsen för
samverkan mellan Lunds universitet
och näringslivet – SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibelfond,
Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges
exportråd, Sveriges turistråd,
TCO:s internationella stipendiefond
till statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp och
de bolag som avses i 1 § tredje
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt
Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farmacins
utveckling m.m., Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag,
Bryggeristiftelsen, Dag
Hammarskjölds minnesfond,
Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Fon-den för
industriellt samarbete med u-länder,
Fonden för svenskt- norskt
industriellt samarbete,
handelsprocedurrådet, Jernkontoret
och SIS – Standardiserings-
kommissionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissionens
vinstmedel används till allmänt
nyttiga ändamål och utdelning inte
lämnas till delägare eller
medlemmar, Konung Carl XVI
Gustafs 50-årsfond för vetenskap,
teknik och miljö, Nobelstiftelsen,
Norrlandsfonden, Olof Palmes
minnesfond för internationell
förståelse och gemensam säkerhet,
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland, Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, Stiftelsen
Landstingens fond för
teknikupphandling och
produktutveckling, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i
Göteborg, Stiftelsen Produktions-
tekniskt centrum i Borås för
tekoindustrin – PROTEKO,
Stiftelsen
Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen samverkan
universitet/ högskola och näringsliv
i Stockholm och de sex motsvarande
stiftelserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg
respektive Lund, Stiftelsen
Småföretagsfonden, Stiftelsen för
samverkan mellan Lunds universitet
och näringslivet – SUN, Stiftelsen
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset,
Svenska bibelsällskapets bibelfond,
Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska
UNICEF-kommittén, Sveriges
exportråd, Sveriges turistråd,
TCO:s internationella stipendiefond
till statsminister Olof Palmes minne,
Aktiebolaget Trav och Galopp och
de bolag som avses i 1 § fjärde
stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av
näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.
En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av
näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709)
om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
1 Senaste lydelse 1997:448.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
3.9 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1332)
om ändring i lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i
dess lydelse enligt lagen (1996:1332) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
9 §
Den taxerade förvärvsinkomst-en
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomst-en
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift, statligt grundavdrag
och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.
3.10 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
19 kap.
3 §2
Ålders-, förtids- och
efterlevandepensioner från
folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses i
1 §, av statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits. Särskilda
folkpensionsförmåner finansieras av
stats-medel.
Folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses i
1 §, med statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits. Särskilda
folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till pensionärer,
handikapp-ersättning och
vårdbidrag finansieras dock endast
med statsmedel.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1992:1709.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
3.11 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1336)
om ändring i lagen
(1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i dess lydelse enligt lagen (1996:1336) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
19 kap.
1 §
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen och försäkringen
för tilläggspension föreskrivs även i
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter.
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Om
avgift för finansiering av
försäkringen för tilläggspension
föreskrivs även i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift.
3.12 Förslag till lag om
ändring i taxeringslagen
(1990:324)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§ taxeringslagen (1990:324)
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 kap.
1 §1
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter,
7. lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte-
betalningslagen (1997:483).
2 §2
Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter.
Vad som sägs i denna lag om
skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift.
1 Senaste lydelse 1997:494.
2 Senaste lydelse 1994:1681.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
3.13 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid
beskattning
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
10 §1
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:483),
avgifter enligt lagen (1994:1774) om
allmänna egenavgifter samt
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter, särskild löneskatt enligt 2 §
lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdesskatt som
redovisas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:483),
avgift enligt lagen (1994:1774) om
allmän pensionsavgift samt
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.
1 Senaste lydelse 1997:541.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
3.14 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1995:439)
om beskattning, förtullning
och folkbokföring under krig
eller krigsfara m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1995:439) om beskattning,
förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. skall ha
följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 §
Vad som föreskrivs i 6–8 §§ om skatter och tullar gäller även för avgifter
som avses i
1. lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
3. lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter och
3. lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och
4. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
3.15 Förslag till lag
om
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 33 § 2 mom., punkterna 19 och 32 av
anvisningarna till 23 § samt punkterna 3 c, 4 och 7 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
33 §
2 m o m.1 Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av
anvisningarna får göras endast till
den del kostnaderna överstiger
6 000 kronor och för övriga
kostnader till den del kostnaderna
överstiger 1 000 kronor. Vad nu
sagts gäller dock inte i fråga om
kostnader som avses i 1 mom.
tredje stycket, punkterna 3–3 c och
7 av anvisningarna samt färdkostnad
för resa i tjänsten.
2 m o m. Avdrag för kostnader
som avses i punkt 4 av
anvisningarna får göras endast till
den del kostnaderna överstiger
7 000 kronor och för övriga
kostnader till den del kostnaderna
överstiger 1 000 kronor. Vad nu
sagts gäller dock inte i fråga om
kostnader som avses i 1 mom.
tredje stycket, punkterna 3–3 c och
7 av anvisningarna samt färdkostnad
för resa i tjänsten.
Anvisningar
till 23 §
19.2 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att
täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende
näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125)
eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut
skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för
beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana
inkomster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster får dock
avdraget uppgå till högst 18 procent.
Avdrag enligt andra stycket får
uppgå till högst 25 procent av
underlaget, beräknat enligt tredje
stycket. I fråga om sådana
inkomster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster får dock
avdraget uppgå till högst 20 procent.
Vad som har sagts i första–fjärde styckena gäller också för en fysisk
person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget
har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och
andra styckena skall därvid göras av delägaren.
Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande
make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra
maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar
av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid
självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
32.3 Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till
avdrag med 1 krona och 30 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång i
näringsverksamheten.
32. Den som använt egen bil i
näringsverksamhet har rätt till
avdrag med 1 krona och 50 öre för
varje körd kilometer. Det sagda
gäller inte om bilen utgjort tillgång i
näringsverksamheten.
En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån
och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten har rätt till
avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för
kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detta gäller
inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för drivmedel.
till 33 §
3 c.4 Den som använt egen bil för
resor i tjänsten har rätt till avdrag
för kostnaden med 1 krona och
30 öre för varje körd kilometer.
3 c. Den som använt egen bil för
resor i tjänsten har rätt till avdrag
för kostnaden med 1 krona och
50 öre för varje körd kilometer.
Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen
vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är
förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnaden för
dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd kilometer.
4.5 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga
skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen
på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat
särskilt fortskaffningsmedel.
Om avståndet mellan den
skattskyldiges bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet av
egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt
kommunikationsmedel med-ges
avdrag för kostnader för resa med
egen bil. Sådant avdrag medges
också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjänsten.
Om bilen används i tjänsten under
minst 160 dagar för år räknat
medges avdrag under alla de dagar
som bilen används för resor mellan
bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Avdrag
för andra kostnader än sådana som
avses i femte stycket medges med
1 krona och 30 öre per körd
kilometer.
Om avståndet mellan den
skattskyldiges bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet av
egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt
kommunikationsmedel med-ges
avdrag för kostnader för resa med
egen bil. Sådant avdrag medges
också om den skattskyldige
använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar för år räknat de
dagar som bilen används i tjänsten.
Om bilen används i tjänsten under
minst 160 dagar för år räknat
medges avdrag under alla de dagar
som bilen används för resor mellan
bostad och arbetsplats.
Användningen i tjänsten beaktas
dock endast om den uppgår till
minst 300 mil för år räknat. Avdrag
för andra kostnader än sådana som
avses i femte stycket medges med
1 krona och 50 öre per körd
kilometer.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund
av skrymmande last.
Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europei-ska
unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller
frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag för
kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket.
Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.
Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som avses i
första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de
förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden för
dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat
drivmedel med 80 öre per körd kilometer.
Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån,
företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående
som avses i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § är
skattskyldig.
7.6 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som
enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av
annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldige
vid ingången av året före
taxeringsåret fyllt 65 år eller inte
fyllt 65 år men under hela året
uppburit hel ålderspension eller
avlidit under året före taxeringsåret,
med 18 procent av ett underlag
beräknat enligt nästa stycke.
Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande
beskattningsår.
Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 25
procent eller, om den skattskyldige
vid ingången av året före
taxeringsåret fyllt 65 år eller inte
fyllt 65 år men under hela året
uppburit hel ålderspension eller
avlidit under året före taxeringsåret,
med 20 procent av ett underlag
beräknat enligt nästa stycke.
Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande
beskattningsår.
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket
minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i
föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d
lagen om allmän försäkring.
1 Senaste lydelse 1994:1855.
2 Senaste lydelse 1994:1921.
3 Senaste lydelse 1996:1208.
4 Senaste lydelse 1996:1208.
5 Senaste lydelse 1996:1208.
6 Senaste lydelse 1994:1921.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs
rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande inkomst av
näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret
har börjat före den 20 september 1997.
3.16 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i
kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att 50 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess
lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
50 §
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter, kommunalt grund-
avdrag och, såvitt avser skattskyldig
som uppburit sjöinkomst som avses
i punkt 1 av anvisningarna till 49 §,
sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.
Den taxerade förvärvsinkomsten
minskas med på beskattningsåret
belöpande avgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän
pensionsavgift, kommunalt grund-
avdrag och, såvitt avser skattskyldig
som uppburit sjöinkomst som avses
i punkt 1 av anvisningarna till 49 §,
sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det som därefter återstår
utgör beskattningsbar
förvärvsinkomst.
3.17 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1996:1345)
om ändring i lagen
(1983:1092) med
reglemente för Allmänna
pensionsfonden
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden i dess lydelse enligt lagen (1996:1345) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 §
De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen (1994:
1744) om allmänna egenavgifter
skall föras till Allmänna
pensionsfonden, skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.
De penningmedel som enligt
4 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter och 6 § lagen (1994:
1744) om allmän pensionsavgift
skall föras till Allmänna
pensionsfonden, skall förvaltas av
första-sjätte fondstyrelserna.
Bestämmelser om första–tredje fondstyrelserna finns i 2–16, 21–25, 44
och 45 §§ samt om fjärde–sjätte fondstyrelserna i 26, 28–37, 39 och 43–45
§§.
3.18 Förslag till lag
om
ändring i skattebetalnings-
lagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
8 kap.
3 §
De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt på förvärvs-inkomster
och avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egen-
avgifter, och
4. arbetstagaren vid
inkomsttaxeringen inte medges
något annat avdrag än avdrag för
avgifter enligt lagen om allmänna
egenavgifter och grundavdrag.
3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt på förvärvs-inkomster
och avgift enligt lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift, och
4. arbetstagaren vid
inkomsttaxeringen inte medges
något annat avdrag än avdrag för
avgift enligt lagen om allmän
pensions-avgift och grundavdrag.
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå
skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmänna
egenavgifter.
Av tabellerna skall också framgå
skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmän
pensionsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1998 och slutlig skatt på grund av 1999 års
taxering.
3.19 Förslag till lag om
ändring i lagen (1997:323)
om statlig
förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att 3, 4, 12, 17 och 18 §§ lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §
Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång tas
upp
1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),
2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran
räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskattelagen,
3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet som
används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller
närståendes boende,
4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med
undantag för huvuddelägares aktie,
4. aktie i ett aktieslag som är
inregistrerat vid börs i det land där
aktiebolaget är hemmahörande samt
marknadsnoterad aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande i
Sverige om ett aktieslag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare
har varit inregistrerat vid svensk
börs med undantag för
huvuddelägares aktie,
5. aktie i ett aktieslag som inte är
marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med
undantag för huvuddelägares aktie,
5. aktie i ett aktieslag som inte är
marknadsnoterat i det land där
aktiebolaget är hemmahörande med
undantag för huvuddelägares aktie i
ett aktiebolag i vilket finns ett
aktieslag som är marknadsnoterat,
6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt än aktie samt andel i handelsbolag och
europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för andel i juridisk
person till den del den juridiska personen är skattskyldig,
7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen om
statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad tillgång som avses i 29 §
1 mom. , 30 § 1 mom. och 31 § samma lag,
8. livförsäkring med undantag för
a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen samt
b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall
senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,
9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för
rätt till
a) utbetalning på grund av försäkring,
b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt
c) underhållsbidrag,
10. kontobehållning samt fordran
i pengar och liknande
betalningsmedel med undantag för
behållning på pensionssparkonto
enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande,
10. kontobehållning samt fordran
i pengar och liknande
betalningsmedel samt fordran
avseende skattepliktig
marknadsnoterad till-gång som
anges i 4, 5 och 7 med undantag för
behållning på pensionssparkonto
enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande,
11. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,
12. lösöre med undantag för
a) inre lösöre för personligt bruk,
b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,
c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)
samt
d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,
om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.
Med huvuddelägares aktie avses
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier har marknadsnoterats första
gången efter utgången av år 1996,
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier har inregistrerats vid börs
första gången efter utgången av år
1991, dels aktie som har förvärvats
med stöd av sådana aktier, under
förutsättning att aktien har innehafts
direkt eller indirekt av
huvuddelägare sedan
marknadsnoteringen,
inregistreringen respektive nämnda
förvärv. Övergår äganderätten till
sådan aktie till huvuddelägarens
barn eller barnbarn undantas aktien
från skatteplikt även för dessa
förvärvare.
Med huvuddelägare avses sådan
aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, vid
tidpunkten för marknadsnotering
eller inregistrering som avses i
andra stycket innehade aktier direkt
eller indirekt motsvarande minst 25
procent av röstvärdet för aktierna i
bolaget. Som huvuddelägare anses
även dödsboet efter sådan
aktieägare.
Med huvuddelägares aktie avses
dels aktie i ett aktiebolag i vilket
aktier var inregistrerade vid börs vid
utgången av år 1991, dels aktie i ett
aktiebolag i vilket aktier har
inregistrerats vid börs första gången
efter utgången av år 1991, dels aktie
i ett aktiebolag i vilket aktier har
marknadsnoterats första gången
efter utgången av år 1996, dels aktie
som har förvärvats med stöd av
sådana aktier, under förutsättning att
aktien har innehafts direkt eller
indirekt av huvuddelägare sedan
respektive utgången av år 1991,
inregistreringen, marknads-
noteringen och nämnda förvärv.
Övergår äganderätten till sådan aktie
till huvuddelägarens barn eller
barnbarn undantas aktien från
skatteplikt även för dessa
förvärvare.
Med huvuddelägare avses sådan
aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående,
innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av
röstvärdet för aktierna i bolaget vid
utgången av år 1991 i fråga om
aktier i ett aktiebolag i vilket aktier
var inregistrerade vid den
tidpunkten och i övriga fall vid
tidpunkten för den inregistrering
eller marknadsnotering som avses i
andra stycket. Som huvuddelägare
anses även dödsboet efter sådan
aktieägare.
Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
4 §
Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder dras
av från värdet av tillgångarna.
Som avdragsgill skuld räknas dock inte
1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 21 §
kommunalskattelagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till
tillgång som anges i 3 § första stycket 2 och 3,
2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,
3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den jurdiska personen
inte beaktas vid värdering enligt 14 §,
4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet
avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på
rättigheter på grund av sådana avtal,
5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag att
den är undantagen från skatteplikt,
6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget
från skatteplikt,
7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,
8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till följd
av dubbelbeskattningsavtal,
9. skatt enligt 1 § uppbördslagen
(1953:272) som ännu inte debiterats.
9. skatt som avses i 1 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483)
som ännu inte debiterats.
12 §
Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
tas upp till det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet. Om
det noterade värdet inte omfattar
upplupen avkastning skall värdet
ökas med sådan avkastning.
Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt med
undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i 27 §
6 mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet.
Detsamma gäller annan aktie i ett
aktiebolag som är hemmahörande i
Sverige om ett aktie-slag i bolaget
den 29 maj 1997 var eller senare
har varit inregistrerat vid svensk
börs. Om sådan aktie saknar noterat
värde under beskattningsåret tas den
upp till samma värde som aktie i
bolaget med det lägsta noterade
värdet. Finns inte sådant noterat
värde tillämpas 14 §.
Marknadsnoterad tillgång som avses
i 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31
§ lagen om statlig inkomstskatt tas
upp till det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet. Om
det noterade värdet inte omfattar
upplupen avkastning skall värdet
ökas med sådan avkastning.
17 §
Fordran som inte är
marknadsnoterad och som löper
med ränta tas upp till sitt nominella
belopp med tillägg för förfallen
ränta. Om en sådan fordran löper
med ränta som betydligt understiger
marknadsräntan eller är räntelös, tas
den upp till sitt nuvärde beräknat
med hänsyn till marknadsräntan,
avtalad ränta och löptid.
Fordran i pengar och liknande
betalningsmedel som inte är
marknadsnoterad och som löper
med ränta tas upp till sitt nominella
belopp med tillägg för förfallen
ränta. Om en sådan fordran löper
med ränta som betydligt understiger
marknadsräntan eller är räntelös, tas
den upp till sitt nuvärde beräknat
med hänsyn till marknadsräntan,
avtalad ränta och löptid.
Osäker fordran tas upp till det belopp som kan förväntas bli betalt.
Värdelös fordan tas inte upp.
18 §
Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i
16 och 17 §§. Löper en skuld med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan och utgår räntan
efter en fast räntesats, tas skulden
dock upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta om
räntesatsen var marknadsmässig när
skulden uppkom. Även i de fall då
ränta utgår efter en räntesats som
bestäms författningsenligt tas skuld
upp till sitt nominella belopp med
tillägg för förfallen ränta.
Skuld tas upp till belopp som
beräknas enligt de grunder som
anges för värdering av tillgångar i 9,
16 och 17 §§. Löper en skuld med
ränta som betydligt understiger
marknadsräntan och utgår räntan
efter en fast räntesats, tas skulden
dock upp till sitt nominella belopp
med tillägg för förfallen ränta om
räntesatsen var marknadsmässig när
skulden uppkom. Även i de fall då
ränta utgår efter en räntesats som
bestäms författningsenligt tas skuld
upp till sitt nominella belopp med
tillägg för förfallen ränta.
Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed
jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid
beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen eller
den därmed jämförliga tillgången.
Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt vad gäller 3,
12, 17 och 18 §§ första gången vid 1998 års taxering och vad gäller 4 §
första gången vid 1999 års taxering.
3.20 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1997:324)
om begränsning av skatt
Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om begränsning av
skatt skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
4 §
Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräknats
för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För personer
som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras
sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid
sambeskattningen.
Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig
inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
genom skattereduktion som avses i 2
§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272)
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
beräknas skattebeloppet som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt inte hade skett.
Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig
inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
genom skattereduktion som avses i
11 kap. 11 § skattebetalningslagen
(1997:483) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, beräknas skattebeloppet
som om skattereduktion eller
avräkning av skatt inte hade skett.
6 §
Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om beslut och
överklagande av beslut tillämpas på
beslut enligt denna lag.
Bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:483)
om beslut och överklagande av
beslut tillämpas på beslut enligt
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt första gången
vid 1999 års taxering.
3.21 Förslag till lag
om
ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och
kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 2 kap. 11 § skall ha följande lydelse,
dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande
lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 kap.
11 §1
Fysisk person och dödsbo får, om inte annat följer av 13 §, lämna
förenklad självdeklaration.
Skattemyndigheten skall till den som kan antas få lämna förenklad
självdeklaration före den 15 april under taxeringsåret översända en förtryckt
deklarationsblankett. Följande uppgifter, grundade på innehållet i inkomna
kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter, skall
förtryckas:
1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun,
2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall
sambeskattas eller inte,
3. intäkter i inkomstslaget tjänst samt intäkter och avdrag i inkomstslaget
kapital,
4. avdrag för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på
pensionssparkonto,
5. vad som behövs för beräkning av fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
6. skattepliktiga tillgångar och
avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt.
6. skattepliktiga tillgångar och
avdragsgilla skulder enligt lagen
(1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt om
beskattningsbar för-mögenhet kan
antas uppkomma.
2 Denna lag träder i kraft den 1
juli 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. I fråga om 3 kap.
22 § fjärde stycket skall vid 1998 års
taxering kontrolluppgift för
marknadsnoterad fordran ta upp det
vid årets utgång senast noterade
värdet.
1 Senaste lydelse 1997:329.
2 Senaste lydelse 1997:329.
Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.
3.22 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:725)
om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete
på bostadshus
Härigenom föreskrivs att 3, 6, 10–12 och 14–15 §§ lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall ha
följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §
Underlaget för skattereduktionen
omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1997 och som är betalda
vid tidpunkten för ansökan.
Underlaget för skattereduktionen
omfattar endast utgifter för
byggnadsarbete som har utförts
under tiden den 15 april 1996 - 31
december 1998 och som är betalda
vid tidpunkten för ansökan.
Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet
utförts av någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet om
arbete träffades eller när ersättningen utbetalades.
En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas
i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som
även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn
och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Detta
gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften
om innehav av en F-skattesedel är oriktig.
6 §
Ansökningen skall innehålla uppgift om
1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om
sökanden är bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets
organisationsnummer,
2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinnehavare,
lägenhetens eller småhusets beteckning,
3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet utfördes,
4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrätten
och när arbetet utförts,
5. underlaget för den skattereduktion som begärs,
6. organisationsnummer eller
personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet, samt
6. organisationsnummer eller
personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet samt
7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje
stycket har beviljats.
Om sökanden har förvärvat
fastigheten eller bostadsrätten under
något av åren 1996 eller 1997, skall
ansökningen också innehålla uppgift
om förvärvet och om den som
fastigheten eller bostadsrätten
förvärvats från.
Om sökanden har förvärvat
fastigheten eller bostadsrätten under
något av åren 1996, 1997 eller
1998, skall ansökningen också
innehålla uppgift om förvärvet och
om den som fastigheten eller
bostadsrätten förvärvats från.
Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling
utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete,
uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om sökanden är
bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget som visar att han
eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bolaget och
bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som fogas till
denna skall framgå när betalning har ägt rum.
10 §
Ansökan om skattereduktion skall
ha kommit in till en skattemyndighet
senast den 1 mars 1998.
Ansökan om skattereduktion skall
ha kommit in till en skattemyndighet
senast den 1 mars 1999.
Om en ansökan om
skattereduktion har kommit in före
den 1 mars 1997 skall
skattereduktionen tillgodoräknas vid
debitering av skatt på grund av 1997
eller 1998 års taxering efter vad
som anges i ansökningen. Kommer
ansökningen in senare tillgodoräknas
skattereduktionen vid debitering på
grund av 1998 års taxering.
Om en ansökan om
skattereduktion har kommit in före
den 1 mars 1997 skall
skattereduktionen tillgodoräknas vid
debitering av skatt på grund av 1997
eller 1998 års taxering efter vad
som anges i ansökningen. Har
ansökan kommit in efter den 28
februari 1997 men före den 1 mars
1998 skall skattereduktionen
tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1998 eller 1999
års taxering efter vad som anges i
ansökningen. Kommer ansökningen
in senare tillgodoräknas
skattereduktionen vid debitering på
grund av 1999 års taxering.
11 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket
bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt
denna lag.
Sedan en skattemyndighet avgjort
ett sådant ärende får en ny ansökan
inte prövas förrän efter utgången av
år 1997, om inte ansökningen avser
utgifter på minst 1 000 kronor som
ingår i sökandens underlag för
skattereduktion.
Sedan en skattemyndighet avgjort
ett sådant ärende får en ny ansökan
inte prövas förrän efter utgången av
år 1998, om inte ansökningen avser
utgifter på minst 1 000 kronor som
ingår i sökandens underlag för
skattereduktion.
12 §
Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall
som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig
uppgift eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket
har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om
det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol
som rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering
av fastighetsskatt.
Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 års taxering och beslutad
skattereduktion därefter inte fullt ut
kunnat tillgodoräknas honom eller
henne vid denna debitering.
Beslut får vidare, på begäran av
sökanden, omprövas om denne
begärt att skattereduktion skall
tillgodoräknas honom eller henne
vid debitering av skatt på grund av
1997 eller 1998 års taxering och
beslutad skattereduktion därefter inte
fullt ut kunnat tillgodoräknas honom
eller henne vid denna debitering.
Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då
beslut om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket
andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående mening
men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.
14 §
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion i 2 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272) om inte
annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige före
skattereduktion enligt lagen
(1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar och
skattereduktion enligt
uppbördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion i 11 kap. 11 §
skattebetalningslagen (1997:483)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige före
skattereduktion enligt lagen
(1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar och
skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.
15 §
Skattereduktion enligt denna lag
skall inte beaktas vid beräkning av
preliminär skatt eller jämkning av
sådan skatt. Jämkning av
sjömansskatt får dock ske som för
skattereduktion på grund av
underskott av kapital enligt 12 § 4
mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt i fråga om skattskyldig
som skall betala sådan skatt.
Skattereduktion enligt denna lag
skall inte beaktas vid beräkning av
preliminär skatt eller jämkning av
sådan skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
4
Budgetförslag med
utgiftstak för den
offentliga sektorn
.
4 Budgetförslag med utgiftstak
för den offentliga sektorn
4.1 Inledning
I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:
284) föreslog regeringen ett utgiftstak för år 2000 och
en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för åren 1998-2000. Riksdagen ställde sig bakom
förslaget. I detta kapitel presenterar regeringen en
reviderad fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
de tre åren. Bilaga 1 innehåller en preciserad fördelning
på anslagsnivå av utgifterna år 1998.
I vårpropositionen angavs mål för de offentliga
finanserna. Dessa mål har tillsammans med det av
riksdagen fastställda utgiftstaket varit vägledande för
utformningen av budgetpropositionen. De beräkningar
som presenteras i detta kapitel bygger på de antaganden
om den ekonomiska utvecklingen som redovisas i
avsnitt 4.2.2 och i bilaga 2 Svensk ekonomi.
Beräkningarna tar också hänsyn till de politiska
prioriteringar som redovisas i vårpropositionen och i
denna proposition. Förslagen och beräkningarna i denna
proposition innebär att utgiftstaken för staten ligger fast.
Kapitlet inleds med en beskrivning av de politiska
prioriteringar och makroekonomiska förutsättningar
som ligger till grund för kalkylerna. I avsnitt 4.3
presenteras beräkningar av statsbudgetens utveckling till
år 2000. Därefter redovisas en uppföljning av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår. Avnitt 4.5 innehåller en genomgång av de
olika utgiftsområdena för åren 1998-2000, där
verksamheter och prioriteringar kortfattat presenteras.
Avslutningsvis redovisas de bemyndiganden m.m. som
påverkar statens utgifter under denna period. I ett
appendix beskrivs bl.a. statsbudgetens skatter i
kassamässiga respektive periodiserade termer.
4.2 Förutsättningar
4.2.1 Politiska prioriteringar
I den ekonomiska vårpropositionen föreslog regeringen
inom ramen för de budgetpolitiska målen ett
fempunktprogram för arbete och utbildning. I
vårpropositionen beräknades att underskottet i de
offentliga finanserna skulle vara eliminerat år 1998,
även efter det att fempunktsprogrammet inkluderats.
Enligt den bedömning regeringen nu gör utvecklas de
offentliga finanserna starkare än vad som angavs i
vårpropositionen. Regeringen bedömer att det inom
ramen för de budgetpolitiska målen finns utrymme för
ytterligare satsningar utöver de som aviserats i det s.k.
fempunktsprogrammet i vårpropositionen. Mot denna
bakgrund föreslås ett antal åtgärder.
I syfte att upprätthålla en god kvalitet i skolan,
vården och omsorgen samt att ytterligare stimulera den
kommunala sysselsättningen höjs statsbidragen till
kommunerna år 1999 med 4 miljarder kronor och år
2000 med 8 miljarder kronor utöver vad föreslogs i
vårpropositionen.
De fördelningspolitiska utvärderingarna av
saneringsprogrammet visar att barnfamiljerna drabbats
hårdare än andra. Regeringen prioriterar därför en
förbättring för barnfamiljerna. Barnbidraget och
studiebidraget inom studiehjälpen höjs från 640 kronor
till 750 kronor per barn och månad från den 1 januari
1998. Flerbarnstillägget återinförs från den 1 januari
1998 för barn födda efter 1995.
Bostadstillägget för pensionärer förstärks, vilket
innebär en förbättring framför allt för de sämst ställda
pensionärerna.
Utbetalningen av pensionerna tidigareläggs till den
18:e-19:e varje månad.
Den utbyggnad av den reguljära utbildningen som
regeringen aviserade i april i år tidigareläggs delvis till
våren 1998. Tidigareläggningen avser 10 000 platser i
högskolan och 1 000 platser inom den kvalificerade
yrkesutbildningen.
För att förbättra företagsklimatet förkortas den
period då företagen betalar sjuklön från fyra till två
veckor. Denna åtgärd har förordats av såväl
arbetsmarknadens parter som småföretagarnas
organisationer.
Förmögenhetsskattens utformning ändras så att
ogynnsamma effekter på aktiemarknadens funktionssätt
begränsas.
För att stimulera reparation, ombyggnad och
tillbyggnad förlängs det s.k. ROT-avdraget så att det
gäller för åtgärder vidtagna även under år 1998.
Avdragen för arbetsresor med bil höjs från 13 kronor
till 15 kronor per mil.
TABELL 4.1 ÅTGÄRDER FÖR SYSSELSÄTTNING OCH
RÄTTVISA
MILJARDER KRONOR
1998
1999
2000
Skola, vård och omsorg
0,0
4,0
8,0
Barnbidrag
2,9
3,0
3,0
Bostadstillägg till
pensionärer
0,3
0,3
0,3
Utbetalningsdag
0,2
0,2
0,2
Högskola
0,6
0,0
0,0
Företag
2,6
3,2
3,4
Förlängt ROT- avdrag
0,0
1,0
0,5
Reseavdrag
0,0
0,1
0,1
Summa program
6,5
11,7
15,5
Finansiering
-2,7
-2,6
-2,7
Källa: Finansdepartementet
Reformerna finansieras delvis genom höjd avdragsgräns
för resor från 6 000 till 7 000 kronor, höjda
arbetsgivaravgifter, utvidgad skatteplikt för aktier samt
genom viss neddragning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. En mer utförlig beskrivning av de ändrade
skattereglerna återfinns i avsnitt 4.8 och i avsnitt 8.
4.2.2 Den makroekonomiska utvecklingen
Den offentliga sektorns finanser är starkt beroende av
den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vid
beräkningarna av inkomster och utgifter för innevarande
år och de kommande tre åren är därför bedömningen av
den ekonomiska utvecklingen av stor betydelse. De
viktigaste beräkningsförutsättningarna sammanfattas
nedan. Prognosen redovisas i sin helhet i bilaga 2,
Svensk ekonomi.
– Efter den svaga utvecklingen 1996 förväntas
tillväxten de kommande åren vara god. För år 1998
är prognosen uppreviderad sedan vårpropositionen.
– Inflationen var mycket låg under 1996 och förväntas
ligga kvar på en förhållandevis låg nivå.
– Den öppna arbetslösheten har under de senaste åren
legat på en hög nivå men förväntas efter
innevarande år sjunka och nå en nivå på 4,5 procent
år 2000.
– Både de korta och de långa räntorna är något
uppreviderade för hela perioden jämfört med
vårpropositionens prognos.
– Kronan förstärks gradvis under perioden men är
något svagare än vad som antogs i vårpropositionen.
TABELL 4.2 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN
VÄRDEN FRÅN VÅRPROPOSITIONEN ANGES INOM PARENTES
1996
1997
1998
1999
2000
BNP, procentuell
1,1
2,3
3,1
2,9
2,8
förändring
(1,1)
(2,3)
(2,5)
(2,8)
(2,7)
KPI, procentuell
0,7
1,1
1,7
2,0
2,0
förändring
(0,7)
(0,6)
(1,7)
(2,0)
(2,0)
Öppen
arbetslöshet
8,1
8,4
7,4
6,0
4,5
(8,1)
(7,9)
(7,1)
(5,6)
(4,5)
Arbetsmarknads
-
4,5
4,3
4,7
4,5
4,4
politiska
åtgärder
(4,5)
(4,7)
(4,7)
(4,7)
(4,4)
Ränta, 5-åriga
7,3
5,8
6,0
6,3
6,3
statsobligationer
(7,2)
(5,6)
(5,9)
(6,1)
(6,2)
Ränta, 6-
månader
5,8
4,2
4,6
4,8
4,8
statsskuldsväxla
r
(5,8)
(4,0)
(4,1)
(4,3)
(4,3)
ECU- index,
115,
1
117,
5
115,
5
114,
5
114,
0
årsgenomsnitt
(115,
1)
(116,
3)
(114,
9)
(114,
0)
(114,
0)
Källa: Finansdepartementet
4.3 De offentliga finansernas
utveckling
I detta avsnitt redovisas översiktligt utvecklingen av de
offentliga finanserna till år 2000. Tyngdpunkten ligger
på statens ekonomi.
Statens budgetsaldo är fr.o.m. år 1997
definitionsmässigt lika med statens lånebehov. Det
består av skillnaden mellan de inkomster och utgifter
som redovisas över statsbudgeten. Dessutom ingår
Riksgäldskontorets nettoutlåning.
Lånebehovet (budgetunderskottet) är ett
likviditetsmått och styrs av betalningsströmmar i staten.
Det skiljer sig från det finansiella sparandet i staten,
vilket bygger på nationalräkenskapernas definitioner och
avspeglar transaktioner som påverkar den finansiella
nettoförmögenheten. Det finns ett nära samband mellan
finansiellt sparande och budgetsaldo. Över en längre
period utvecklas de relativt likartat, men stora skillnader
kan uppkomma enstaka år. Till exempel påverkar
försäljningar av aktier i statliga företag lånebehovet men
inte det finansiella sparandet. Den offentliga sektorns
finansiella sparande, som utgör en viktig målvariabel
för den ekonomiska politiken beräknas som summan av
det finansiella sparandet i staten, kommunsektorn och
AP-fonden.
4.3.1 Den offentliga sektorns finansiella
sparande
Den offentliga sektorns finansiella sparande har under
1990-talet varit kraftigt negativt och uppgick till -12,3
procent av BNP år 1993. Därefter har underskottet
gradvis minskat. År 1997 beräknas underskottet till 1,9
procent av BNP och år 1998 bedöms det ha vänts till ett
överskott på 0,6 procent av BNP. Det redovisade
överskottet påverkas emellertid av två tekniska
förändringar jämfört med vårpropositionen. Den ena är
den föreslagna bolagiseringen av AP-fondens
fastigheter. Bolagiseringen innebär att reala tillgångar
ersätts av aktier vilket förbättrar det finasiella sparandet.
Den andra förändringen består i att utdelningarna från
Securum inte längre räknas in i finansiellt sparande.
Justerat för dessa båda faktorer, vilket innebär att
samma redovisningsprinciper tillämpas som i
vårpropositionen, kommer de offentliga finanserna att
uppvisa balans år 1998. För en mer utförlig beskrivning
av de redovisningstekniska förändringarna hänvisas till
bilaga 2, Svensk ekonomi.
För åren efter år 1998 förväntas det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fortsätta att utvecklas
positivt (se diagram 4.1). Den underliggande
ekonomiska utvecklingen ger ett finansiellt sparande
som är högre än de målsatta överskotten som uppgår till
0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent av BNP år
2000. Den viktigaste förklaringen till denna utveckling
är att utgifterna beräknas fortsätta att minska som andel
av BNP efter år 1998. Främst är det
hushållstransfereringarna som förväntas minska till följd
av minskad arbetslöshet. De målsatta överskotten om
0,5 procent av BNP 1999 och 1,5 procent av BNP år
2000 skall användas för att amortera av den offentliga
nettoskulden.
I vårpropositionen beräknades att utöver dessa
amorteringar skulle det finnas ett utrymme för
överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999
och 25 miljarder kronor år 2000. Efter de nu föreslagna
åtgärderna för sysselsättning och rättvisa återstår för år
1999 endast 2,6 miljarder kronor. För år 2000 kvarstår
doch ett belopp på ca 20 miljarder kronor. Detta
utrymme har beräkningstekniskt lagts på inkomstsidan.
Bland annat av denna anledning faller även
inkomstkvoten något fram till år 2000.
4.3.2 Statsbudgetens utveckling
De senaste åren har flera stora förändringar i
redovisningen av statens inkomster och utgifter
genomförts. Detta försvårar en analys av statsbudgetens
utveckling över tiden. Som exempel kan nämnas att
arbetslöshetsförsäkringen lyfts in på statsbudgeten och
flera större anslag bruttoredovisas. Exempel på det
sistnämnda är sjuk- och föräldraförsäkringen. Vidare
ökade såväl inkomster som utgifter med 40 miljarder
kronor år 1996 som en följd av det nya systemet för
utjämning mellan kommuner och landsting samt av det
nya systemet för inomkommunal mervärdesskatt. I
diagram 4.2 redovisas korrigerade tidsserier för åren
1991-2000 för statsbudgeten. Principen är att dagens
redovisningsregler tillämpas över hela perioden.
4.3.3 Statsbudgetens inkomster
Inkomstkvoten (statsbudgetens inkomster som andel av
BNP) var hög i början av 1990-talet. År 1991 uppgick
den till 37 procent av BNP. De två därpå följande åren
föll inkomsterna kraftigt i relation till BNP och låg på
en nivå om 32 procent av BNP år 1994. Nominellt föll
inkomsterna till sin lägsta nivå år 1993.
Huvudförklaringen till detta förlopp är den ekonomiska
krisen. En annan förklaring är att skattereformen var
något underfinansierad (se bilaga 6, 1990/91 års
skattereform - en värdering). Det senare beror bl.a. på
att baserna för kapital- och förmögenhetsbeskattningen
samt den privata konsumtionen utvecklades ogynnsamt
dessa år. Därutöver genomfördes vissa ofinansierade
skattesänkningar.
Under perioden 1994-1996 steg inkomsterna kraftigt.
Den huvudsakliga förklaringen till detta är
saneringsprogrammet. År 1997 beräknas inkomsterna
uppgå till 37,1 procent av BNP.
Efter innevarande år beräknas inkomsterna som
andel av BNP att falla något till år 2000. En viktig
förklaring till detta är att inkomsterna från försäljning
av statliga bolag bortfaller efter år 1999. En annan
förklaring är ett beräkningstekniskt antagande om en
skattesänkning fr.o.m. år 1999. Beräkningarna bygger
också på att värnskatten upphör efter år 1998. I
appendix till detta avsnitt ges en mer detaljerad
beskrivning av skatteinkomsterna i statsbudgeten för
åren 1996-1998. Analysen bygger på en periodiserad
redovisning av skatterna till skillnad mot statsbudgetens
kassamässiga redovisning.
4.3.4 Statsbudgetens utgifter
Sedan år 1993 har utgifterna, rensade för
redovisningstekniska förändringar, sjunkit snabbt i
förhållande till BNP. Denna tendens väntas fortsätta
under kommande år. Starkt bidragande till den fallande
utgiftskvoten framöver är förändringen på utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Tillsammans beräknas utgifterna inom dessa områden
minska med nära 22 miljarder kronor i löpande priser
under perioden 1997-2000. Detta förutsätter att
arbetslösheten sjunker till 4,5 procent år 2000. Ett annat
utgiftsområde där utgifterna minskar kraftigt är
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande. Detta beror på nedtrappningen av
räntebidragen.
Det största enskilda anslaget i statsbudgeten är
statsskuldsräntorna. Det är också ett av de mest
svårprognostiserade. Statskuldsräntorna påverkas,
förutom av rådande marknadsräntor, av
valutakursförändringar och Riksgäldskontorets
förtidsinlösen av utestående lån. De två senare
faktorerna påverkar inte det finansiella sparandet utan
endast lånebehovet. Detta medför att lånebehovet kan
variera relativt mycket utan att det finansiella sparandet
påverkas.
För innevarande år nedrevideras ränteutgifterna
kraftigt jämfört med prognosen i vårpropositionen,
vilket har sin förklaring i valutavinster. För de tre
kommande åren är däremot prognosen för
ränteutgifterna väsentligt högre än i vårpropositionen.
Detta beror för år 1998 i hög grad på förtidsinlösen av
befintliga lån. Marknadsräntan har fallit sedan lånen
togs och om lånen förtidsinlöses kompenseras
långivarna för ränteförlusten som uppstår på grund av
att kupong- och marknadsränta skiljer sig åt. Detta
innebär i praktiken att en framtida hög ränteutgift flyttas
till en tidigare period.
För åren 1999 och 2000 beror de högre
ränteutgifterna på en något svagare krona och högre
marknadsräntor än vad som antogs i vårpropositionen.
En detaljerad redovisning av statsskuldsräntornas
utveckling återfinns i volym 2 i denna proposition.
TABELL 4.3 UTGIFTSMÄSSIGA RÄNTOR PÅ
STATSSKULDEN
MILJARDER
KRONOR
1996
1997
1998
1999
2000
Räntor på lån i
svenska
kronor
94,4
83,0
78,3
75,2
72,6
Räntor på lån i
utländsk
valuta
23,3
21,5
20,6
19,4
18,2
Räntor på in-
och utlåning
-16,6
-3,5
-2,4
-0,7
-1,1
Över-
/underkurser
vid emission
-1,5
0,5
0,4
0,5
0,1
Summa räntor
99,6
101,5
96,9
94,4
90,0
Valutaförluster
/ vinster(-)
-6,1
-9,0
2,0
-1,1
-3,3
Kursförluster/
vinster(-)
5,6
2,8
9,6
4,2
6,2
Övrigt
0,4
0,0
0,0
0,0
0,0
Summa
ränteutgifter
99,5
95,3
108,4
97,4
92,8
Differens mot
vårproposi-
tionen
0,0
-7,1
8,5
6,2
3,4
Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet
4.3.5 Lånebehovet
Regeringens förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.
Liksom för tidigare budgetår föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1998 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning.
Lånebehovet är skillnaden mellan statens utgifter
inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning och statens
inkomster. Lånebehovet uppgick till 242 miljarder
kronor år 1993. Från denna höga nivå har lånebehovet
minskat till 21 miljarder kronor förra året. Det kraftiga
fallet år 1996 beror bl.a. på försäljningar och på
omläggning av uppbörden av mervärdesskatt åren 1995
och 1996. Ytterligare en förklaring är utdelningar från
affärsverk och bolag samt överföringen av
Kärnavfallsfondens tillgodohavanden till
Riksgäldskontoret. Även rensat från sådana engångs-
effekter har emellertid utvecklingen varit positiv, vilket
framgår av diagram 4.3.
För innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till 17,7
miljarder kronor. I förhållande till vårpropositionen är
detta en nedrevidering med 8 miljarder kronor. I tabell
4.4 redovisas utvecklingen av statens lånebehov,
statsskulden och Riksgäldskontorets nettoutlåning för
åren 1996 - 2000. En utförlig redovisning av
utvecklingen under år 1997 ges i avsnitt 4.4.
De närmaste åren fortsätter lånebehovet att minska.
År 1999 uppkommer ett överskott som gör det möjligt
att amortera på statsskulden.
4.3.6 Statsskulden
Statsskuldens utveckling bestäms i huvudsak av
lånebehovet. Förändringen av statsskulden påverkas
emellertid även av ändrade valutakurser, eftersom nära
30 procent av statsskulden är upptagen i utländsk valuta.
Till följd av de stora underskotten i statens finanser
växte statsskulden mycket snabbt under början av 1990-
talet. Statsskulden mätt som andel av BNP nästan
fördubblades under perioden 1990-1995. År 1995 nådde
statsskulden sin högsta nivå på 84,3 procent av BNP.
Under 1996 föll statsskulden något och för 1997
beräknas den till 83,5 procent av BNP.
Skuldkvoten förväntas enligt prognosen fortsätta att
falla under resten av 1990-talet som en följd av de
förbättrade statsfinanserna.
I diagram 4.4 redovisas även den konsoliderade
bruttoskulden, definierad enligt kriterierna för den
Europeiska monetära unionen. Skillnaden mellan
statsskulden och den konsoliderade bruttoskulden är att
den senare innefattar hela den offentliga sektorns skuld,
samtidigt som en konsolidering sker för t.ex. AP-
fondens innehav av statspapper.
TABELL 4.4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD
MILJARDER KRONOR
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomster
600,5
647,7
676,0
688,0
688,5
Utgifter exkl. statsskuldsräntor
559,3
584,7
583,7
593,4
593,5
Statsskuldsräntor m.m.
99,5
95,3
109,1
98,2
93,4
Budgetunderskott exkl. Riksgäldskontorets
nettoutlåning m.m.
58,3
32,3
16,8
3,7
-1,6
Arbetsmarknadsfonden
86,7
Övrigt
1,8
Kassamässig korrigering
88,5
0,0
0,0
0,0
0,0
CSN
8,9
9,8
11,1
11,0
12,0
Investeringslån till/från myndigheter
1,5
1,4
1,4
1,3
1,0
Arbetsmarknadsfonden
-86,7
Lönegarantifond, inkl ränta
-0,6
-0,7
-0,6
-0,6
Kärnbränslefonden
-19,1
-0,5
0,3
-0,3
Tilläggspensionsavgift
-10,5
-11,9
-13,5
-15,3
-15,6
Insättningsgaranti
-1,0
-2,0
-2,0
-2,0
-2,0
Övrigt, netto
-18,3
-10,8
1,5
0,8
1,5
Riksgäldskontorets nettoutlåning
-125,8
-14,7
-1,8
-4,8
-3,4
Lånebehov (= budgetunderskott)
21,0
17,7
15,0
-1,1
-5,0
Skulddispositioner
4,4
29,1
-9,6
-7,1
3,3
Statsskuldsförändring
25,4
46,8
5,4
-8,2
-1,7
Statsskuld vid årets slut
1 411
1 458
1 463
1 455
1 454
Procent av BNP
84,1
83,5
79,4
75,3
71,8
Anm. Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt
Källa: Finansdepartementet
4.4 Uppföljning av år 1997
4.4.1 Inledning
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
regeringen noggrant följa hur statens inkomster, utgifter
och upplåning utvecklas i förhållande till beräknade
eller beslutade belopp. Under löpande budgetår
redovisar regeringen vid minst två tillfällen prognoser
över statens inkomster och utgifter samt statens
lånebehov för riksdagen. Detta sker i samband med vår-
och budgetpropositionen.
De prognoser för statsbudgetens inkomster och
utgifter 1997 som redovisas nedan baseras på
preliminärt utfall för sju månader från
riksredovisningen. Prognoserna avviker på vissa
punkter kraftigt från bedömningarna i såväl
statsbudgeten som vårpropositionen.
Inkomsterna beräknas nu vara drygt 24 miljarder kronor
högre. Utgifterna exkl. statsskuldsräntor beräknas bli ca
4 miljarder kronor högre än i statsbudgeten.
Statsskuldsräntorna bedöms däremot bli väsentligt lägre.
Även vad gäller nettoutlåningen från Riksgäldskontoret
innebär de nya beräkningarna nedjusteringar.
Minskningen beror främst på att statliga bolag och
affärsverk tidigarelägger amortering av lån i
Riksgäldskontoret.
Sammantaget innebär den reviderade prognosen att
lånebehovet nu bedöms bli 37 miljarder lägre än i
statsbudgeten. Effekten på statsskulden är emellertid
betydligt mindre. Detta beror på att utlandsskulden
blivit högre till följd av en svagare krona. Jämfört med
beräkningen i förra årets budgetproposition innebär den
svagare kronan en negativ valutaeffekt på nära 30
miljarder kronor.
TABELL 4.5 LÅNEBEHOV OCH STATSSKULD ÅR 1997
MILJARDER KRONOR
DIFFERENSER
MOT
AKTUELL
BERÄKNING
STATS-
BUDGETEN
VÅRPROPO-
SITIONEN
Inkomster
647,7
24,3
-4,5
Utgifter exkl.
statsskuldsränto
r
584,7
4,2
-0,1
Statsskuldsränt
or
95,3
-8,9
-7,1
Nettoutlåning
m.m.
-14,7
-7,8
-5,3
Lånebehov
17,7
-36,7
-8,0
Valutaomvärderi
ng
29,1
30,5
17,9
Skuldändring
46,8
-6,2
9,8
Statsskuld
1 458,0
-16,21
9,8
1. Utfallet av statsskulden år 1996 blev 10 miljarder kronor lägre än
beräknat i budgetpropositionen för år 1997. Detta innebär att den nu
beräknade skuldnivån för år 1997 är ca 16 miljarder kronor lägre än i
budgetpropositionen för år 1997.
Källa: Finansdepartementet
4.4.2 Inkomster och utgifter
Inkomster
De totala inkomsterna på statsbudgetens beräknas i
denna proposition uppgå till 647,7 miljarder kronor år
1997. Det är drygt 24 miljarder kronor högre än vad
om angavs i statsbudgeten, men nära 5 miljarder kronor
lägre än i vårpropositionen. Beräkningar av statens
inkomster är osäkra bl.a. mot bakgrund av osäkerheten
om den makroekonomiska utvecklingen. Eftersom
beräkningarna avser kassamässigt betalda skatter
påverkas dessutom prognoserna av hushållens och
företagens betalningsbeteende. En redovisning av
periodiserade skatter åren 1996 - 1998 ges i appendix
till detta kapitel. Skilda bedömningar av vissa inkomster
av engångskaraktär, t.ex. försäljningar, bidrar också
starkt till de stora skillnaderna mellan de olika
beräkningtillfällena.
Inkomsterna på inkomsttyp 1000 Skatter m.m.
beräknas nu bli nära 7 miljarder kronor högre än i
statsbudgeten. Av tabell 4.6 framgår att detta innebär en
ytterligare uppjustering jämfört med vårpropositionen.
Inom inkomsttypen varierar prognosjusteringarna
kraftigt mellan olika typer av skatter. Inkomstskatten för
juridiska personer har reviderats upp med drygt 15
miljarder kronor jämfört med beräkningen i
statsbudgeten. Bland annat beror det på att företagens
inbetalning av fyllnadsskatt blivit väsentligt högre än
beräknat. Detta var i huvudsak beaktat i
inkomstberäkningen i vårpropositionen. Socialavgifterna
är nedjusterade såväl i förhållande till statsbudgeten som
till vårpropositionen. Den viktigaste förklaringen är att
sysselsättning och lönesumma är lägre. En mer
gynnsam utveckling av den privata konsumtionen har
medfört att inkomsten av mervärdesskatten nu beräknas
bli högre. Den stora justeringen av energiskatterna
beror delvis på en reviderad prognos för
energiförbrukningen.
I statsbudgeten för år 1997 togs mycket små belopp
upp på inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom.
I vårpropositionen inräknades däremot försäljningar om
25 miljarder kronor under år 1997 som ett led i
regeringens mål att avyttra tillgångar på totalt 50
miljarder kronor fram till år 1999
(Konvergensprogrammet, 1995). I inkomstberäkningen
i denna proposition har delar av dessa försäljningar
förskjutits till senare år. Jämfört med statsbudgeten
bedöms inkomsterna på titeln nu bli 15 miljarder kronor
högre, medan inkomsterna jämfört med bedömningen i
vårpropositionen väntas bli 10 miljarder kronor lägre.
TABELL 4.6 STATSBUDGETENS INKOMSTER ÅR 1997
MILJARDER KRONOR
DIFFERENSER
MOT
INKOMSTTITEL
AKTUELL
BERÄKNIN
G
STATS-
BUDGETE
N
VÅRPRO
PO-
SITIONE
N
1000
Skatter m.m.
därav:
572,
8
6,7
2,8
111
0
Fysiska
personers
inkomstskatt
35,9
-1,3
0,9
112
0
Juridiska
personers
inkomstskatt
68,4
15,2
2,9
120
0
Socialavgifter
193,
6
-1,6
-0,4
141
1
Mervärdesskat
t
148,
0
3,1
2,6
142
8-
143
5
Energiskatter
49,0
-5,3
-1,7
Övrigt
77,9
-3,4
-1,5
2000
Inkomster av
statens
verksamhet
39,5
0,9
1,7
3000
Inkomster av
försåld
egendom
15,1
15,0
-10,0
4000
Återbetalning
av lån
3,1
0,0
0,4
5000
Kalkylmässiga
inkomster
6,5
0,3
0,1
6000
Bidrag m.m.
från EU
10,0
1,3
0,5
7000
Extraordinära
medel från EU
0,7
0,1
0,0
Summa
inkomsttitlar
647,
7
24,3
-4,5
Källa: Finansdepartementet
Utgifter
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har reviderats på
flera punkter jämfört med statsbudgeten.
Anslagsbelastningen inom assistansersättningen och
arbetslöshetsersättningen har blivit än större.
Assistansersättningen beräknas nu överskrida anslaget i
statsbudgeten med 338 miljoner kronor mer än vad som
angavs i vårpropositionen, dvs. med totalt 813 miljoner
kronor. Detta förklaras framför allt av att antalet
bidragstagare successivt ökar men också av ett ökat
antal assistanstimmar per bidragstagare.
Arbetslöshetsersättningen beräknades i
vårpropositionen överskrida statsbudgeten med 5,5
miljarder kronor. Nu bedöms överskridandet bli
ytterligare 1,6 miljarder kronor, dvs. totalt 7,1
miljarder kronor. Förklaringen till detta är de
uppreviderade prognoserna för arbetslösheten.
Beräkningen i statsbudgeten baserades på ett antagande
om en öppen arbetslöshet på 6,9 procent för år 1997, i
vårpropositionen beräknades den till 7,9 procent och nu
bedöms arbetslösheten istället bli 8,4 procent .
Beträffande dessa båda överskridanden gör regeringen
bedömningen att det inte är möjligt att klara finansiering
inom respektive anslag eller utgiftsområde.
Utgifterna för underhållsstöd beräknas bli 589
miljoner kronor högre än i statsbudgeten. Systemet för
underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997. Någon
utvärdering av systemet är ännu inte genomförd och
regeringen bedömer det därför trots överskridandet vara
för tidigt att föreslå ändringar i systemet.
Överskridandet finansieras genom att anslagsramen
sänks under en fyraårsperiod så att sänkningen
motsvarar överskridandet. I diagram 4.5 visas
ackumulerade avvikelser från statsbudgeten hittills i år
för assistansersättning och underhållsstöd samt för
arbetslöshetsersättning i diagram 4.6.
Det finns också ett antal områden där utgifterna
beräknas bli lägre än anslagsnivån. I vårpropositionen
beräknades föräldraförsäkringen underskrida
statsbudgeten med 2,4 miljarder kronor. Nu beräknas
underskridandet bli ytterligare ca 200 miljoner kronor.
Detta beror på att prognosen för antal födda barn
reviderats ner kraftigt under året.
Utgifterna för räntebidrag beräknas underskrida
statsbudgeten med ca 2,8 miljarder kronor. Den
minskade belastningen på anslaget beror på ett antal
faktorer, framför allt på en mer positiv ränteutveckling
än vad som tidigare förväntats.
Den lägre medelsförbrukningen inom utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk m.m. beror dels på ett lägre
antal ansökningar till givna program, dels på att vissa
stödutbetalningar avseende år 1997 kommer att
utbetalas först år 1998.
Utgifterna för Sveriges avgift till EU beräknas nu bli
ca 1,9 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten. En
viktig orsak till detta är att EU:s utgifter blivit lägre än
beräknat.
Underskridandet på anslaget Räntor på statsskulden
beräknas nu uppgå till ca 8,8 miljarder kronor i
förhållande till statsbudgeten. Regeringen har för avsikt
att dra in de kvarstående medel som finns på detta
anslag per den 31 december i år. Anslaget är ett
ramanslag med möjlighet till anslagssparande. Dock
saknas skäl för ett sådant sparande i detta fall.
Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sida av
statsbudgeten beräknas nu bli 2,5 miljarder kronor lägre
än i budgetpropositionen för år 1997.
Förändringar av utgifterna under utgiftstaket medför
att budgeteringsmarginalen påverkas. De takbegränsade
utgifterna består av utgifterna inom samtliga
utgiftsområden förutom område 26 Statsskuldsräntor
m.m., samt socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. Av tabell 4.7 framgår att de
takbegränsade utgifterna nu bedöms bli drygt 1 miljard
kronor högre än vad som redovisades i såväl
statsbudgeten som vårpropositionen, vilket innebär att
budgeteringsmarginalen är i motsvarande grad lägre.
TABELL 4.7 TAKBEGRÄNSADE UTGIFTER ÅR 1997
MILJARDER KRONOR
DIFFERENSER
MOT
AKTUELL
BERÄKNIN
G
STATS-
BUDGETE
N
VÅRPROP
O
-
SITIONEN
Utgifter exkl.
statsskulds
räntor
584,7
4,2
-0,2
Socialförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten
129,5
-2,5
1,2
Summa takbegränsade
utgifter
714,1
1,6
1,0
Budgeteringsmarginal
8,9
-1,6
-1,0
Utgiftstak för staten
723,0
0,0
0,0
Källa. Finansdepartementet
I tabell 4.8 redovisas den beräknade användningen av
medel under 1997.
En svårighet vid tolkningen av prognoserna av
utgifterna och analysen av över- och underskridanden
under år 1997 är anslagsbehållningarna. När
statsbudgeten fastställs ingår vid sidan av anslagen en
utgiftspost, minskning av anslagsbehållningar, vilken är
en bedömning av den samlade förbrukningen av
ingående reservationsmedel och andra
anslagsbehållningar inom samtliga utgiftsområden. I
samband med uppföljningen görs prognoser på de totala
utgifterna, dvs. förbrukning av medel oavsett om dessa
kommer från årets anslag eller tidigare anslagna och
behållna medel. Jämförelsen mellan anvisade medel och
prognostiserade utgifter måste därför tolkas med viss
försiktighet.
TABELL 4.8 ANVÄNDNING AV MEDEL UNDER 1997
MILJONER KRONOR
UTGIFTSOMRÅDEN
BEHÅLLNING
PER 970101
ANVISAT
BELOPP1
TILLGÄNGLIGA
2
MEDEL
UTGIFTSPROG
NOS
UO 1
Rikets styrelse
1 596
3 763
5 359
4 128
UO 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
205
4 310
4 505
2 883
UO 3
Skatteförvaltning och uppbörd
844
5 715
6 527
6 001
UO 4
Rättsväsendet
1 379
20 843
22 134
21 700
UO 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
889
2 759
3 417
2 880
UO 6
Totalförsvar
2 935
42 523
45 458
42 163
UO 7
Internationellt bistånd
9 203
11 002
19 705
13 033
UO 8
Invandrare och flyktingar
153
3 453
3 597
3 762
UO 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
863
24 016
24 767
24 018
UO
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
85
35 833
35 918
35 554
UO
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
0
63 975
63 975
63 124
UO
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
0
35 750
35 750
32 948
UO
13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
0
43 315
43 315
43 315
UO
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
6 528
50 167
55 555
52 157
UO
15
Studiestöd
1 371
17 267
17 324
16 823
UO
16
Utbildning och universitetsforskning
2 438
25 722
27 826
26 043
UO
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
343
7 211
7 519
7 325
UO
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
265
33 371
33 680
30 856
UO
19
Regional utjämning och utveckling
3 228
3 720
6 737
4 525
UO
20
Allmän miljö- och naturvård
1 504
1 365
2 831
1873
UO
21
Energi
1 670
588
1 335
733
UO
22
Kommunikationer
3323
25 268
28 437
26 731
UO
23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
814
13 593
14 389
12 066
UO
24
Näringsliv
2 203
2 996
5 171
3 709
UO
25
Allmänna bidrag till kommuner
454
83 612
88 013
87 684
UO
26
Statsskuldsräntor m.m.
0
104 155
104 155
95 310
UO
27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
0
20 053
20 053
18 661
Minskning av anslagsbehållningar
0
6 000
0
0
Totalt
42 292
696 346
727 454
680 004
1. Anvisat på statsbudget och tilläggsbudget i april. Även den nu förelagna tilläggsbudgeten är inkluderad i angivna belopp.
2. Avdrag är gjort för av regeringen beslutade indragningar av anslagsmedel vilket på vissa utgiftsområden innebär att summan av Behållning per
970101 och Anvisat belopp inte summerar till Tillgängliga medel.
Källa: Finansdepartementet
4.5 Utgiftstak för åren 1998-2000
4.5.1 Utgiftstakets konstruktion
Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs av
summan av utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn och den beräknade utgiftsnivån
för den kommunala sektorn, med avdrag för det
beräknade flödet mellan stat och kommunal sektor. Vad
gäller den kommunala sektorn godkänner riksdagen en
beräkning av de kommunala utgifterna. Utgiftstaket för
staten och för hela den offentliga sektorn är avrundade
uppåt till närmaste hela miljard.
Utgiftstaket för staten är fördelat på 26
utgiftsområden, socialförsäkringar vid sidan av
statsbudgeten, minskning av anslagsbehållningar samt
en budgeteringsmarginal. Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgiftstaket.
Utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan
om statsbudgeten består av allmän tilläggspension
(ATP), delpension och arbetsskadeförsäkring. ATP står
för ca 95 procent av utgifterna.
Minskning av anslagsbehållningar ingår som en post
under utgiftstaket men specificeras inte per
utgiftsområde. Posten avser att ta hänsyn till
användningen av tidigare anslagna medel. Minskningen
av anslagsbehållningar är därför medräknad i de
redovisade saldoberäkningarna både för statsbudgeten
och de offentliga finanserna.
I de beräkningar av statens utgifter som redovisas i
avsnitt 4.3 ingår däremot inte budgeteringsmarginalen.
Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen
försämrar därmed, allt annat lika, lånebehovet.
4.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består, som
tidigare nämnts, av summan av det fastställda statliga
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån
med avdrag för interna transaktioner mellan stat och
kommun. Riksdagen godkände i våras beräkningen av
den offentliga sektorns utgiftstak till 1 032 miljarder
kronor för 1998, 1 057 miljarder kronor för år 1999
och 1 081 miljarder kronor för år 2000.
Kommunernas utgifter bedöms nu bli högre för åren
1998 till 2000 än vad som antogs i vårpropositionen. En
orsak är överföringen av utgifterna för
läkemedelssubventioner från staten till landstingen. Från
och med år 1999 påverkas dessutom kommunernas
utgifter av de satsningar på skola, vård och omsorg som
regeringen föreslår. De kommunala utgiftsökningarna
uppvägs emellertid mer än väl av ökade statsbidrag.
Justerat för interna betalningar mellan stat och
kommuner blir därför det beräknade utgiftstaket för den
offentliga sektorn något lägre än i vårpropsitionen.
TABELL 4.9 UTGIFTSTAK FÖR DEN OFFENTLIGA
SEKTORN
MILJARDER KRONOR
1998
1999
2000
Staten inklusive
socialförsäkringssektorn
720
735
744
Den kommunala sektorn
452
470
487
Interna transaktioner
-143
-152
-154
Summa offentlig sektor
1 029
1 053
1 077
Procent av BNP
55,9
53,3
50,8
Källa: Finansdepartementet
4.5.3 Utgiftstak för staten
Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn för år 1998 till 720
miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder
kronor. Våren 1997 fastställde riksdagen utgiftstaket för
år 2000 till 744 miljarder kronor. Riksdagen godkände
då även en preliminär fördelning av utgifterna under
taket åren 1998-2000. Fördelningen byggde på då
gällande prognoser över den ekonomiska utvecklingen
samt då gällande regelverk.
Regeringen föreslår nu en något ändrad fördelning av
utgifterna. Revideringen föranleds av en ändrad
bedömning av utgiftsutvecklingen samt de nya förslag
som lämnas i denna proposition. Dessa sammanfattas i
avsnitt 4.2. Uppgifterna för åren 1999 och 2000 är
endast en preliminär beräkning utifrån nu kända
förutsättningar vad avser antaganden om den
ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och redan
fattade beslut om besparingar och reformer. De
redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda
nivåer för åren 1999 och 2000.
Nedan förklaras de största förändringarna åren 1998
till 2000 i förhållande till beräkningarna i
vårpropositionen (tabell 4.10).
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning minskar med mellan 700-900 miljoner
kronor per år jämfört med beräkningen i
vårpropositionen. Orsaken är en omföring av utgifterna
för förvaltningen av statsskulden till utgiftsområde 26
Räntor på statsskulden. Utgiftsområde 26, ökar därmed
i motsvarande mån. Inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg ökar utgifterna, främst för
Statlig assistansersättning. Höjningen beror på den
ökning i utnyttjandegraden som inträffat under
innevarande budgetår och som beräknas påverka även
kommande år. Utgiftsökningarna inom utgiftsområdena
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp är en
följd av regeringens förslag om en förkortning av
sjuklöneperioden från 28 till 14 dagar. Inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn föreslår regeringen höjda barnbidrag och
flerbarnstillägg. Vad gäller utgiftsområdena 13 och 14
så är utgifterna delvis beroende av varandra. Från
utgiftsområde 13 betalas ersättning till arbetslösa och
från utgiftsområde 14 finansieras
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jämfört med
beräkningen i vårpropositionen ökar den öppna
arbetslösheten något medan åtgärdsvolymen revideras
ned. Utgifterna är justerade på motsvarande sätt. Åren
1999 och 2000 höjs bidragen till kommunerna inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner med 4
respektive 8 miljarder kronor. Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen minskar till följd
av lägre utgifter totalt inom EU.
Vid revideringen av fördelningen av utgifterna har
också en teknisk justering genomförts av de
utgiftsområdesramar som omfattar anslag för
förvaltningsändamål. Justeringen har gjorts med
anledning av en av riksdagen beslutad förändring av
finansieringen av avtalsförsäkringarna på det statliga
området (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU:1, rskr.
1996/97:53). Omläggningen innebär att det nuvarande
systemet för finansiering med ett schablonmässigt
beräknat lönekostnadspålägg ersätts av ett system med
myndighetsvisa, försäkringstekniskt beräknade premier.
Omläggningen skall vara kostnadsneutral för
myndigheterna. De av Statens löne- och pensionsverk
beräknade avgifterna för premierna varierar mellan
myndigheterna varför en justering har gjorts av
anslagen för förvaltningsändamål i förhållande till det i
anslagen inräknade utrymmet för lönekostnadspålägg.
Jämfört med vårpropositionen har förbrukningen av
anslagsbehållningar räknats upp med 1 miljard kronor
och uppgår nu till 5 miljarder kronor. Skälet till detta är
att vissa utgifter bedöms förskjutas från år 1997 till år
1998. För åren 1999 och 2000 antas förbrukningen av
anslagsbehållningar uppgå till 3 miljarder kronor
vardera året. Det är samma bedömning som gjordes i
vårpropositionen.
Av tabell 4.10 framgår att de takbegränsade
utgifterna åren 1998-2000 är högre än i
vårpropositionen. Som beskrivits i avsnitt 4.3 bedöms
dessa utgifter rymmas både inom ramen för målet om
balans i de offentliga finanserna år 1998 och målen om
överskott för de efterföljande åren. För år 1998
beräknas utgifterna nu bli 6,6 miljarder kronor högre än
i vårpropositionen. Med oförändrat utgiftstak medför de
högre utgifterna att budgeteringsmarginalen justeras ned
i motsvarande grad. I vårpropositionen beräknades
budgeteringsmarginalen för år 1998 till drygt 10
miljarder kronor. Beräkningarna i denna proposition
innebär att marginalen minskat till 3,6 miljarder kronor.
Regeringen gör bedömningen att denna marginal är
tillfyllest bl.a. mot bakgrund av att förbrukningen av
anslagsbehållningar nu lagts in i kalkylen med ett högre
belopp än i vårpropositionen.
TABELL 4.10 UTGIFTSTAK FÖR STATEN
TUSENTALS KRONOR 1998
MILJONER KRONOR 1999 OCH 2000
DIFFERENS MOT
VÅRPROPOSITIONEN
1998
TKR
1999
MKR
2000
MKR
1998
MKR
1999
MKR
2000
MKR
UO1
Rikets styrelse
3 976 700
3 941
3 895
-11
-12
-13
UO2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
2 062 814
1 977
1 927
-747
-860
-730
UO3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662 254
5 827
5 922
-36
-40
-43
UO4
Rättsväsendet
21 034 170
21 647
22 304
-65
-74
-20
UO5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
2 811 310
2 873
2 943
4
1
0
UO6
Totalförsvar
41 243 865
43 911
45 750
115
249
437
UO7
Internationellt bistånd
11 434 400
12 028
13 041
-65
-90
-87
UO8
Invandrare och flyktingar
3 863 934
3 761
3 570
104
-12
-90
UO9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
22 499 516
24 360
25 602
1 063
1 433
1 584
UO10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
37 192 476
39 020
40 308
1798
2 242
2 362
UO11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
62 931
63 468
384
73
-122
UO12
Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
35 813 561
36 331
36 837
2 517
2 599
2 704
UO13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723 356
33 541
25 280
2 092
1 871
-53
UO14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 541 952
49 370
48 663
-1 667
-796
-157
UO15
Studiestöd
21 333 755
22 619
23 815
517
361
329
UO16
Utbildning och universitetsforskning
27 050 554
28 133
29 402
336
74
13
UO17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
7 334 967
7 460
7 614
11
-17
-18
UO18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
22 825 533
20 427
17 574
27
14
125
UO19
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
3 585
3 284
3
32
-89
UO20
Allmän miljö- och naturvård
1 178 052
1 198
1 153
28
85
29
UO21
Energi
1 583 041
1 842
1 603
14
30
113
UO22
Kommunikationer
24 100 564
26 669
27 262
144
210
125
UO23
Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
13 725 623
13 792
13 861
-212
-222
-223
UO24
Näringsliv
2 698 330
2 590
2 572
126
35
-30
UO25
Allmänna bidrag till kommuner
93 048 700
100 288
101 848
-206
4 300
8 000
UO26
Statskuldsräntor m.m.
109 125 000
98 235
93 410
9 215
7 025
4 000
UO27
Avgiften till den Europeiska
gemenskapen
19 645 000
20 320
20 982
-361
-849
-882
Summa utgiftsområden
687 815 280
688 676
683 892
15 126
17 662
17 269
Summa utgiftsområden exkl.
statsskuldsräntor
578 690 280
590 441
590 482
5 911
10 637
13 269
Minskning av anslagsbehållningar
5 000 000
3 000
3 000
1 000
0
0
Socialförsäkringar vid sidan av
statsbudgeten
132 744 000
137 928
144 351
-303
-222
1 189
Summa takbegränsade utgifter
716 434 280
731 369
737 833
6 608
10 415
14 458
Budgeteringsmarginal
3 565 720
3 631
6 167
-6 608
-10
415
-14
458
Utgiftstak
720 000 000
735 000
744 000
0
0
0
Källa: Finansdepartementet
4.5.4 Beskrivning av utgiftsområden m.m.
Utgiftsområde 1: Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar statschefen, regeringen och
riksdagen. Dessutom ingår bl.a. mediefrågor, partistöd,
allmänna val samt vissa centrala myndigheter.
Ett av de viktiga målen för utgiftsområdet är att
stödja mångfalden inom mediaområdet.
Prioriteringarna för år 1998 rör främst riksdagen. Ett
tillfälligt driftsstöd till dagspressen införs även under
åren 1997 och 1998.
Besparings- och reformåtgärder genomförs inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 977 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 941 miljoner kronor och för år 2000 till 3 895
miljoner kronor
Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska
centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk,
Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för
statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa
tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.
Viktiga mål för utgiftsområdet är tillförlitliga
analyser samt bedömningar av den samhällsekonomiska
och den statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt och
effektivt finansiellt system samt en effektiv granskning
av statlig verksamhet.
Prioriteringar för år 1998 är bl.a. förbättringar av
kvaliteten i nationalräkenskaperna och prognoser för
svensk ekonomi. Detta görs till följd av EU-
medlemskapet och det beslutade utgiftstaket.
Från anslaget Kostnader för upplåning och
statsskuldsförvaltning överförs ca 700 miljoner kronor
till utgiftsområde 26. Överföringen görs i syfte att skapa
bättre incitament för en kostnadseffektiv
statsskuldsförvaltning.
Regeringen föreslår också vissa förändringar vad
gäller nuvarande stabsmyndigheter.
Lokalförsörjningsverket läggs ned den 1 januari 1998.
Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och
koncentreras till de revisionella uppgifterna. En ny
myndighet inrättas för statens samlade
ekonomistyrningsfunktion. En översyn föreslås av
Statskontorets verksamhet.
De förslag till besparingsåtgärder som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen fullföljs och preciseras.
Besparingskrav på sammanlagt 18 miljoner kronor
fördelas därmed slutligt på anslag. Därutöver lämnas
förslag till slutlig fördelning av den i förra årets
budgetproposition aviserade besparing på utgiftsområde
2 och 3.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 063 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 977 miljoner kronor och för år 2000 till 1 927
miljoner kronor.
Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och
uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och
skattemyndigheterna (skatteförvaltningen) samt
Tullverket.
Målet för beskattningsverksamheten, som är
skatteförvaltningens huvudsakliga uppgift, är att skatt
skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i
den tid och ordning som åsyftas med gällande
skatteförfattningar. Målet för Tullverket är att uppbära
tullar, mervärdesskatt och andra avgifter så att en riktig
uppbörd kan säkerställas samt att kontrollera trafiken till
och från utlandet så att bestämmelser om in- och
utförsel av varor efterlevs.
Prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen under
år 1998 är fortsatt rationalisering av grundhanteringen
för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och
flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vidare skall
skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den
ekonomiska brottsligheten stärkas.
Prioriterade uppgifter för Tullverket är att fortsätta
arbetet med förenklingar av regler och procedurer. Ett
viktigt verktyg för detta är datoriseringen. Verket skall
även öka kvaliteten i alla delar av sin verksamhet. En
säker och effektiv tullhantering kommer att frigöra
resurser att användas inom bl.a. Tullverkets
kontrollverksamhet.
I denna proposition lämnas förslag till slutlig
fördelning av den i förra årets budgetproposition
aviserade besparingen på utgiftsområde 2 och 3. Vidare
föreslås i enlighet med vad som sagts i den ekonomiska
vårpropositionen en ytterligare besparing på 25 miljoner
kronor inom skatteförvaltningen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
5 662 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
5 827 miljoner kronor och för år 2000 till 5 922
miljoner kronor.
Utgiftsområde 4: Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen.
Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att
minska brottsligheten och öka tryggheten.
Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras av de
brottsbekämpande myndigheterna. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade
brottsligheten, brott med rasistiska inslag och våld mot
kvinnor.
Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall
öka. Närpolisorganisationen, som skall vara den
drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas och
utvecklas. Den brottsförebyggande verksamheten skall
växa och bli effektivare och reformarbetet inom
rättsväsendet skall bygga på ett medborgarperspektiv.
I enlighet med vad som redovisades i den
ekonomiska vårpropositionen tillförs utgiftsområdet 200
miljoner kronor per år fr.o.m. år 1998. Därutöver
föreslår regeringen att 444 miljoner kronor omfördelas
från kriminalvården till främst polisen under åren 1998-
2000. De förslag till besparingar som redovisades i
bugetproposition för år 1997 fullföljs.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
21 034 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
21 647 miljoner kronor och för år 2000 till 22 304
miljoner kronor.
Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet och de 100 utlandsmyndigheterna,
bidrag till vissa internationella organisationer,
information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska
frågor som omfattar strategisk exportkontroll och
europainformation.
Målet för utgiftsområdet är att säkerställa Sveriges
intresse i förbindelserna med andra länder. Särskild
uppmärksamhet kommer under 1998 att ägnas bl.a. ett
utvidgat och förstärkt EU-samarbete, ett aktivt arbete i
säkerhetsrådet och genom andra åtgärder ett fortsatt
stöd till FN:s och andra organisationers arbete för
internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.
Bland de prioriterade verksamheterna finns även ett
utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.
De förslag till besparingsåtgärder som redovisades i
den ekonomiska vårpropositionen fullföljs.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till
2 811 miljoner kronor, för år 1999 till 2 873 miljoner
kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner kronor.
Utgiftsområde 6: Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar det militära försvaret och
delar av det civila försvaret, nämnder samt
stödverksamhet till militärt och civilt försvar. I
utgiftsområdet ingår även den verksamhet som
bedrivs av Kustbevakningen och av Statens
räddningsverk inom fredsfrämjande verksamhet som
genomförs med svensk militär trupp utomlands.
Riksdagen fattade i december 1996 beslut om
totalförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-
2001, i enlighet med regeringens proposition
Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4).
Inom utgiftsområdet prioriteras under 1998
genomförandet av försvarsbeslutet hos alla
myndigheter.
Regeringen har vid beräkningen av anslagen för åren
1998-2000 utgått från att vissa ytterligare förändringar
görs inom utgiftsområdet, bland annat avseende
finansieringsformer och budgeteringsprinciper för delar
av det civila försvaret. Besparingsåtgärder genomförs i
övrigt inom utgiftsområdet i enlighet med vad som
angavs i den ekonomiska vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
41 244 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
43 911 miljoner kronor och för år 2000 till 45 750
miljoner kronor.
Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med
u-länder och samarbete med länder i Central- och
Östeuropa.
Det överordnade målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Riksdagen har lagt fast sex
biståndspolitiska mål: resurstillväxt, ekonomisk och
politisk självständighet, ekonomisk och social
utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en
framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om
miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringen har under de senaste åren genomfört ett
omfattande policyarbete och omorganiserat
biståndsförvaltningen. Sverige har en ledande roll i
reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet, som nu går in i ett avgörande skede. Under
år 1998 kommer regeringen att ta fram en skrivelse om
demokrati, utveckling och biståndets roll. En ny
Afrikapolitik bereds.
Målen för samarbetet med Central- och Östeuropa är
att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins
kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
samt att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Härtill har regeringen beslutat att allt samarbete skall
genomsyras av ett jämställdhetspersktiv. Insatser som
syftar till att inlemma länderna i Central- och Östeuropa
i det europeiska samarbetet prioriteras. För samarbetet
med länder i Central och Östeuropa, har riksdagen
beslutat om ett program för åren 1995-1998 omfattande
4 010 miljoner kronor. Regeringen avser under våren
1998 förelägga riksdagen förslag till inriktning och
omfattning av samarbetet för åren 1999-2001.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå
enprocentmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har i
sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått från att
biståndsramen för åren 1998 och 1999 skall uppgå till
0,70% av BNI för att år 2000 öka till 0,72% av BNI.
Biståndsramen för 1998 har minskat med 65 miljoner
kronor jämfört med beräkningarna i regeringens
ekonomiska vårproposition på grund av ändrad BNI-
prognos.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
11 434 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
12 028 miljoner kronor och för år 2000 till 13 041
miljoner kronor.
Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor
rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i
Sverige samt internationellt samarbete på det
migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar
även integrationspolitik med frågor rörande invandrares
introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande,
åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet
och rasism samt ersättning till kommunerna för
flyktingmottagande.
I regeringens proposition (1997/98:16) Sverige,
framtiden och mångfalden framgår regeringens förslag
till mål och inriktning på den framtida
integrationspolitiken. Regeringen föreslår att en ny
myndighet för integrationsfrågor inrättas med ansvar för
att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag
på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera
integrationsprocesserna i samhället. Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering föreslås inordnas i den nya
myndighetens organisation.
Till utgiftsområdet har förts 100 miljoner kronor år
1998 från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för att täcka kostnader för
kommunersättningar vid flyktingmottagande.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 3
864 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 3 761
miljoner kronor och för år 2000 till 3 570 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
utgifter för vård och omsorg, utgifter för flertalet
myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till
organisationer samt vissa stimulans- och
utvecklingsbidrag inom det sociala området samt
stöd till sektorsforskning.
Statens utgifter inom området utgör endast en liten
del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och
sjukvård och social omsorg eftersom dessa
verksamheter i första hand är en angelägenhet för
kommuner och landsting.
Effektmålen för utgiftsområdet omfattar fem olika
verksamhetsområden. De viktigaste målen är:
– att trygga en god hälsa och att åstadkomma en
hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv
resursanvändning som tillgodoser den enskilde
individens behov
– att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i
samband med behov av kostnadskrävande
läkemedelsbehandling och/eller tandvårdsbehandling
– att stimulera och bidra till att en god tandhälsa bland
vuxna upprätthålls. Därutöver ges ett särskilt stöd
för utsatta grupper
– att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger
goda levnadsvillkor för äldre och personer med
funktionshinder med olika behov av service,
vårdnad och vård och som bygger på den enskilda
människans delaktighet och självbestämmande
– att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet
med effektiv resursanvändning som tillgodoser den
enskilde individens behov av stöd och bistånd i
samband med sociala eller andra handikapp,
missbruksproblem och försörjningssvårigheter samt
som tillgodoser att barn och ungdomar växer upp
under trygga och goda förhållanden
– att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att
minska den totala alkoholkonsumtionen
– att verka för ett narkotikafritt samhälle genom
insatser för att minska tillgången och efterfrågan på
narkotika
– att öka kunskapen om tillstånd, processer och
effekter rörande hälsa och social välfärd.
Den största utgiftsposten inom området är anslaget
för sjukvårdsförmåner som omfattar utgifter för
läkemedel, tandvård samt vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Enligt överenskommelse
mellan regeringen och Landstingsförbundet överförs
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen och
förbrukningsartiklar vid inkontinens från staten till
landstingen från och med 1 januari 1998, vilket innebär
att ett särskilt anslag för statsbidrag inrättas under
utgiftsområdet. De förändringar i läkemedelsförmånen
som genomfördes 1 januari 1997 bidrar till att
utgiftsutvecklingen dämpas för innevarande år och att
utgifterna för 1998 och framåt beräknas bli lägre än vad
som antagits tidigare.
Kostnaderna för statlig assistansersättning utgör den
näst största utgiftsposten inom området. I den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150)
föreslog regeringen två åtgärder för att hejda den
snabba utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär att
kommunerna övertar kostnadsansvaret för de första 20
timmarna och att en schablonisering av
timersättningsnivån införs. Enligt regeringens
bedömning är dessa åtgärder inte tillräckliga för att
nedbringa ökningstakten vad gäller personkretsen och
antalet genomsnittliga timmar med assistans per person.
Utgiftsnivåerna beräknas därför bli högre än vad som
tidigare antagits.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 500 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602
miljoner kronor.
Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt
socialförsäkringsdministrationen (Riksför-säkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna). De
socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa ges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt viss
yrkesskadeersättning. Därutöver ingår folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension i
utgiftsområdet.
Effektmålen för utgiftsområdet omfattar två
verksamhetsområden. Socialförsäkringen skall:
– vara generell och tillgodoses inom ramen för en
offentlig försäkring,
– bygga på standardtrygghet och ge ersättning
relaterad till inkomstbortfall samt präglas av
arbetslinjen,
– uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet,
Socialförsäkringsadministrationen skall:
– administrera och verka för en allmän
socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn,
– verka för att förebygga och minska ohälsa samt
genom att offensivt arbeta med och samordna
rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och
funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna
arbeta,
– säkerställa och tillgodose kravet på god service,
likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i
handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att senare
under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag
avseende sjukpenninggrundande inkomst.
Förslaget om en förkortning av sjuklöneperioden till
14 dagar har beaktats vid beräkningen av anslaget.
Riksdagen har antagit regeringens förslag till
riktlinjer för förändringar i den nuvarande
organisationen avseende
socialförsäkringsadministrationen (prop. 196/97:63, bet
1996/97:SfU12, rskr. 1996/ 97:273). Riktlinjerna
innebär att försäkringskassornas roll stärks och
Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringen
tydliggörs genom ändringar av 18 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring och i verkets
instruktion.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
37 192 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
39 020 miljoner kronor och för år 2000 till 40 308
miljoner kronor.
Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension i form av
ålderspension, efterlevandepension till vuxna och
bostadstillägg till pensionärer samt pensionstillskott
till dessa förmåner.
Målet för utgiftsområdet är att ge ekonomisk
grundtrygghet som tillgodoser ett rimligt och
grundläggande konsumtionsbehov och tillgång till en
bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet
skall vara långsiktigt stabilt och pålitligt oavsett
förändringar i omvärlden.
Regeringen föreslår att den del av bostadskostnaden
inom intervallet 100 - 4 000 kronor per månad som kan
ersättas med bostadstillägg till pensionärer höjs till 85
procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Regeringen gör
bedömningen att folkpension, tilläggspension och
bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998 skall utbetalas
den 18 respektive 19 varje månad. Privata
pensionsförsäkringar kommer från och med den 1
januari 1998 att undantas vid inkomstprövningen av
änkepensioner. Vidare sker en förändring i definitionen
av fritidshus i inkomstbegreppet i bostadstillägg till
pensionärer för makar där en stadigvarande bor inom
omsorgen. Regeringen föreslår att den nedre
åldersgränsen för uttag av ålderspension höjs från 60 år
till 61 år från och med den 1 januari 1998.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
62 701 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
62 931 miljoner kronor och för år 2000 till 63 468
miljoner kronor.
Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ekonomiska stöd till
barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som återfinns
i utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns i
utgiftsområde 15). Stöden utgörs av allmänna
barnbidrag, föräldraförsäkring inkl.
havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella adoptioner, folkpension
i form av barnpension och vårdbidrag till
funktionshindrade barn.
Mål för utgiftsområdet är att utjämna
levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, att
stödja föräldrars möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med föräldraskap, samt att särskilt
ekonomiskt stöd lämnas till barnfamiljer i utsatta
situationer.
Regeringen föreslår att barnbidraget höjs den 1
januari med 1 320 kronor per barn och år. Från samma
tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400 kronor om
året för det tredje barnet, 7 200 kronor om året för det
fjärde barnet och 9 000 kronor om året för det femte
och varje ytterligare barn.
Förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen höjs till
80 % av den förmånsgrundande inkomsten fr.o.m. år
1998. Regeländringar som aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen fullföljs genom att regeringen lägger
fram lagförslag om vissa regeländringar avseende
vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnadsersättning
samt att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges i
vissa fall vid övergångsboende.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Regeringen har för avsikt att senare
under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag
avseende sjukpenninggrundande inkomst.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
35 814 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
36 331 miljoner kronor och för år 2000 till 36 837
miljoner kronor.
Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar enligt regeringens förslag
för år 1998 huvudsakligen utgifter för
arbetslöshetsersättning samt lönegarantiersättning.
Dessutom utgifter för åtgärder som, helt eller delvis,
finansieras på basis av arbetslöshetsersättningen
innefattar området t.ex. tillfällig avgångsersättning
och resursarbeten. Utgiftsnivån påverkas primärt av
nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller
utgifterna för arbetslöshetsersättningen och av antalet
konkurser vad gäller utgifterna för
lönegarantiersättningen. De samlade utgifterna inom
utgiftsområdet beräknas uppgå till 42,7 miljarder
kronor under år 1998, varav utgifterna för
arbetslöshetsersättning utgör 95 procent. Utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet har ökat kraftigt under senare
år.
Arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantin skall
medverka till att underlätta och stimulera omställning
och därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund har arbetslöshetsförsäkringen
nyligen reformerats och en ny lag om
arbetslöshetsförsäkring träder i kraft den 1 januari 1998.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 i
större omfattning än tidigare aktivitet och omställning
under arbetslöshet. Möjligheter till s.k.
generationsväxling införs fr.o.m. år 1998. Åtgärden
syftar till att bereda yngre långtidsarbetslösa anställning
genom att låta de som senast den 31 augusti fyllt 63 år
avsluta sin yrkesverksamma period i förtid. Åtgärden
skall vara en engångsåtgärd.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angivits i propositionen om en
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop.
1996/97:107).
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
42 723 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
33 541 miljoner kronor och för år 2000 till 25 280
miljoner kronor.
Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, Arbetsmarknadsverket och
Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. myndigheters förvaltning
samt forskning och utveckling på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet. Området innefattar även vissa
utgifter för Samhall AB:s verksamhet,
jämställdhetspolitiska frågor samt statliga
arbetsgivarfrågor.
Målen för utgiftsområdet syftar huvudsakligen till att
genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som inriktas mot
effektiv platsförmedling, kompetensutveckling och
minskad långtidsarbetslöshet medverka till att
regeringens övergripande mål om en halvering av den
öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 uppnås.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
åtgärder för att motverka flaskhalsar, bl.a. tillsättningen
av lediga platser genom en förstärkning av
arbetsförmedlingen. Vidare prioriteras en fortsatt
ökning av det lokala inflytandet inom
arbetsmarknadspolitiken och åtgärder för att undvika
uppsägningar inom kommuner och landsting.
För att motverka ungdomsarbetslösheten föreslår
regeringen att kommunerna ges möjlighet att erbjuda
utvecklingsinsatser för arbetslösa ungdomar i åldern 20
till 24 år. Vidare föreslår regeringen på tilläggsbudget
att ett nationellt program för IT-utbildning införs inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Regeringen föreslår en ytterligare satsning på
högskoleplatser, som är av strategisk betydelse bl.a. för
sysselsättning och tillväxt. Denna satsning påverkar
utgiftsområdet engångsvis för år 1998.
Tidigareläggningen omfattar 10 000 högskoleplatser och
1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Därutöver föreslås, för att finansiera
föreslagna utgiftsökningar, att finansieringsbidraget vid
arbetsplatsintroduktion höjs, anställningsstöd införs och
att rätt till ersättning under sommaruppehåll vid särskilt
upphandlad arbetsmarknadsutbildning avskaffas.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till 47
542 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till 49
370 miljoner kronor och för år 2000 till 48 663 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 15: Studiestödet
Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiehjälp till
gymnasiestuderande i form av studiebidrag,
inackorderingstillägg m.m, studiemedel samt olika
former av vuxenstudiestöd.
Studiestödet är en viktig del av utbildningspolitiken
och skall bidra till att de övergripande målen för
utbildningspolitiken nås. Studiestödet skall verka
rekryterande och därmed bidra till högt deltagande i
utbildningen och ha en utjämnande verkan som främjar
ökad social rättvisa.
Förslag om besparingsåtgärder inom utgiftsområdet
följer de åtgärder som aviserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Bland annat föreslås slopad
timersättning vid svenskundervisning för invandrare,
skärpta regler för utlandsstudier samt skärpt
efterkontroll av inkomster inom studiemedelssystemet.
Inom vuxenutbildningen prioriteras en fortsatt
utbyggnad av den tidigare beslutade
vuxenutbildningssatsningen. I enlighet med vad som
beslutades i 1997 års ekonomiska vårproposition skall
vuxenutbildningen byggas ut under 1998.
Budgetförslaget bygger på den nu beskrivna
vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Ökningen hösten 1998
tidigareläggs också till vissa delar till våren 1998. I
budgetförslaget ingår även en höjning av studiebidragen
i studiehjälpen som en följd av höjningen av
barnbidragen fr.o.m. 1 januari 1998.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
21 334 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
22 619 miljoner kronor och för år 2000 till 23 815
miljoner kronor.
Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning samt centrala
myndigheter inom Utbildningsdepartementets
område.
Inom barnomsorgen är de viktigaste målen att ge
barn stöd och stimulans för sin utveckling, samt att
underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete eller
studier med vård och ansvar för barn.
Skolans mål är att alla barn och ungdomar oberoende
av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till en
likvärdig utbildning. Alla barn och unga skall ges
förutsättningar att nå målen i skollagen, läroplanerna
och kursplanerna.
Målet för vuxenutbildningen är, i enlighet med vad
som anges i skollag och läroplan, att överbrygga
utbildningsklyftorna, medverka till arbetslivets
förändring, bidra till full sysselsättning och tillgodose de
vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och
utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att
komplettera sin ungdomsutbildning.
Universitet och högskolor har som sitt viktigaste mål
att erbjuda utbildning av hög och likvärdig kvalitet i alla
delar av landet och att bedriva forskning och därmed
bidra till en regionalt balanserad utveckling.
Inom forskningen är ett av de viktigaste målen att
forskningen skall främja kritiskt tänkande och
vetenskapligt förhållningssätt och bidra med ny
väsentlig kunskap till förmån för hälsa, kultur, välfärd,
miljö, ekonomisk utveckling, sysselsättning och
omställning mot en hållbar utveckling.
Prioriteringar för året är inom barnomsorg och skola
att utveckla ett gemensamt synsätt på barns och
ungdomars utveckling och lärande från tidig ålder samt
att skapa förutsättningar för en integration mellan
förskola och skola. Vidare prioriteras arbetet med att
utveckla utbildningens kvalitet och likvärdighet i skolan.
Inom vuxenutbildningen prioriteras utbyggnaden av
vuxenutbildningssatsningen. Under år 1998 skall
vuxenutbildningen byggas ut till totalt 124 300 platser,
varav 10 000 platser avser folkbildningen
(utgiftsområde 17). Utbyggnaden innefattar även
utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen till
totalt 8 800 platser höstterminen 1998. Med anledning
av den stora efterfrågan på den kvalificerade
yrkesutbildningen föreslår regeringen att utbyggnaden
tidigareläggs med 1 000 platser redan under våren
1998. Expansionen av vuxenutbildningen måste också
omfatta en successiv förnyelse, såväl organisatoriskt och
pedagogiskt som innehållsmässigt. Under 1998 kommer
verksamheten inom vuxenutbildningsområdet att
koncentreras kring att stödja och stimulera
utvecklingsarbete.
Budgetförslaget bygger på den beskrivna
vuxenutbildningssatsningen och på den utbyggnad av
högskolan som regeringen presenterade i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Ökningen av högskole-
platser hösten 1998 tidigareläggs till vissa delar till
våren 1998. Utöver utbyggnaden av den högre
utbildningen prioriteras att förstärka kvaliteten inom
forskningen och forskarutbildningen.
De förslag till besparingsåtgärder som tidigare
redovisats fullföljs och preciseras. Bland annat föreslås
en sänkning av statens bidrag till svensk undervisning i
utlandet. Vidare har förslag till genomförande av en
beslutad besparing om 150 miljoner kronor inom
forskningen presenterats av en särskild utredare.
Förslaget har remissbehandlats och ingår delvis i detta
budgetförslag. Besparingar har också fördelats på
universiteten och högskolorna.
I budgetförslaget ingår också förslag om
kvalitetsförstärkning inom högskolan. Det sker genom
att medel anslås för kompetensutveckling av
högskolelärare, samt genom att antalet platser inom
forskarutbildningen ökas i syfte att tillgodose ett ökat
behov av forskarutbildade. Vidare föreslås en
reformering av forskarutbildningen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
27 051 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
28 133 miljoner kronor och för år 2000 till 29 402
miljoner kronor.
Utgiftsområde 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, stöd till
folkbildning, ungdomsfrågor samt folkrörelse- och
idrottsfrågor.
De viktigaste målen på kulturområdet är värnandet
av yttrandefriheten, allas delaktighet i kulturlivet,
kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet,
kulturens förutsättningar att vara en utmanande och
obunden kraft i samhället, bevarandet och brukandet av
kulturarvet.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 bl.a.
insatser för att förbättra konstnärernas villkor, stärka
litteraturen och läsandet samt åtgärder för att ge en
bättre regional balans i kultursatningarna. Kulturens roll
för den regionala utvecklingen och en ekologiskt hållbar
utveckling i samhället lyfts fram. År 1998 blir ett
kulturår för hela Sverige. Under år 1998 påbörjas också
en satsning på det industrihistoriska arvet.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
7 335 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
7 460 miljoner kronor och för år 2000 till 7 614
miljoner kronor.
Utgiftsområde 18: Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, de
regionala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet
m.m. samt stöd till ekologisk omställning och
utveckling.
De viktigaste målen är att trygga alla människors
behov av en god bostad till rimlig kostnad och en trygg
närmiljö samt att främja en ekologiskt hållbar
utveckling inom samhällsplanering och byggande.
Under budgetåret 1998 prioriteras omställningen till
ekologiskt hållbart byggande och boende.
Regeringen föreslår att lagen (1993:737) om
bostadsbidrag tas in bland de lagar som räknas upp i
lagen (1987:813) om homosexuella sambor fr.o.m. den
1 januari 1998.
Besparingsåtgärder inom utgiftsområdet fullföljs i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen. Därutöver kommer statens utgifter för
räntebidrag att minska snabbare än vad som beräknades
i 1997 års budgetproposition bl.a. beroende på en mer
positiv ränteutveckling än förväntat.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
22 826 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
20 427 miljoner kronor, och för år 2000 till 17 574
miljoner kronor.
Utgiftsområde 19: Regional utjämning och
utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av
regionalpolitiska företagsstöd och medel som
länsstyrelserna förfogar över för regional
projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av
EG:s strukturfondsprogram. I utgiftsområdet ingår även
utbetalningar från EG:s regionalfond som delfinansierar
EG:s bidrag till strukturfondsprogrammen.
Det övergripande målet för verksamhetsområdet är
att underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt
prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar till
att uppfylla målen för regionalpolitiken.
Regeringen avser att i en regionalpolitisk proposition
bl.a. närmare behandla de framtida förutsättningarna
samt mål och riktlinjer för regionalpolitiken.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998
genomförandet i hela landet av förslag som kommit
fram i arbetet med den nya tillväxtorienterade regionala
näringspolitiken. Den innebär bl.a. en ökad samverkan
mellan de olika statliga åtgärder som har betydelse för
näringslivets utveckling. Vidare skall möjligheterna till
att effektivisera genomförandet av EG:s
strukturfondsprogram undersökas.
Det förslag till besparingsåtgärder som redovisades i
den ekonomiska vårpropositionen genomförs och
preciseras.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
3 605 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
3 585 miljoner kronor och för år 2000 till 3 284
miljoner kronor.
Utgiftsområde 20: Allmän miljö och
naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk
mångfald och naturvård, vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och
säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att
skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med
naturresurser, samt att skydda natur- och
kulturlandskap.
Regeringen avser att under våren 1998 lägga fram en
samlad miljöpolitisk proposition inför 2000-talet med
förslag till bl.a. nya och omarbetade miljömål. Under
senhösten 1997 avser regeringen lämna en proposition
med förslag till miljöbalk till riksdagen. Riktlinjer för
regeringens fortsatta arbete med ekologiskt hållbar
utveckling redovisas för riksdagen i en separat
skrivelse.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 den
biologiska mångfalden bl.a. genom att medel för
investeringar i mark för naturvård och vård av sådan
mark behålls oförändrade.
Kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet får ökade
resurser med anledning av att avvecklingen av
kärnkraften påbörjas. I förhållande till den ekonomiska
vårpropositionen ökar utgiftsområdet med 23,5 miljoner
kronor för att förstärka kärnsäkerhets- och
strålskyddsarbetet.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 178 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 198 miljoner kronor och för år 2000 till 1 153
miljoner kronor.
Utgiftsområde 21: Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och
utveckling av energisystemet samt insatser för att
främja utvecklingen av effektiva energimarknader
och en god försörjningsberedskap.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är att:
– på kort och lång sikt trygga tillgången till el och
annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor för att främja en god ekonomisk och social
utveckling i Sverige
– skapa villkor för en effektiv energianvändning och
en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
– underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det
energipolitiska program som beslutats av riksdagen
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12 rskr. 1996/
97:272) för omställningen av det svenska
energisystemet. Satsningen uppgår till totalt drygt 9
miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004.
Programmet omfattar åtgärder som syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för
uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet
effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. Särskilda åtgärder vidtas för att
utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.
Energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs.
En ny central energimyndighet inrättas den 1 januari
1998.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
1 583 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603
miljoner kronor.
Utgiftsområde 22: Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar vägtrafik, järnvägstrafik,
sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer
och övergripande informationsteknikfrågor. I
utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och
miljöfrågor.
De viktigaste målen för utgiftsområdet är:
– medborgarna och näringslivet i hela landet skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader
– enskilda och myndigheter i landets olika delar ska ha
tillgång till effektiva telekommunikationer
– i landet skall finnas en rikstäckande postservice som
innebär att brev och paket kan förmedlas till alla
oavsett adressort, till enhetliga och rimliga priser.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 att
åtgärderna i infrastrukturen bör bidra till tillväxt och
sysselsättning i alla delar av landet, leda till förbättrad
transportkvalitet, öka infrastrukturens miljöanpassning,
minska störningarna från trafikbuller samt utformas
med utgångspunkt från högsta ambition för
trafiksäkerheten. Regeringen kommer att lämna ett
samlat förslag till riksdagen om den framtida
trafikpolitiken. Inriktningen är att åstadkomma ett
miljöanpassat transportsystem som främjar välfärd och
tillväxt.
Åtgärder genomförs och preciseras inom
utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
24 101 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
26 669 miljoner kronor och för år 2000 till 27 262
miljoner kronor.
Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring,
fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning samt
skogsnäring.
De viktigaste målen för utgiftsområdet är att tillämpa
EU:s gemensamma jordbrukspolitik, att verka för en
reformering av denna i riktning mot en mer
marknadsorienterad och konsumentvänlig politik som
underlättar EU:s utvidgning, att stärka
konsumentperspektivet och verka för en rationell
produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet, att
värna natur- och kulturmiljön och att utveckla
livsmedelsproduktionen för ökad sysselsättning, regional
balans och uthållig tillväxt.
För år 1998 föreslås att sammanlagt 13 726 miljoner
kronor anslås för utgiftsområdet. Två tredjedelar av
utgifterna finansieras från EG-budgeten. Merparten av
EG-stödet, omkring 6 850 miljoner kronor, avser
obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag,
intervention och exportbidrag. Därtill kommer
delfinansierade frivilliga stöd och ersättningar som
förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör
miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och
strukturstöd.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 bl.a:
– utökat miljöprogram för jordbruket
– ökade resurser till fiskevården
– utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveriges
lantbruksuniversitet.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
13 726 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
13 792 miljoner kronor och för år 2000 till 13 861
miljoner kronor.
Utgiftsområde 24: Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och
utveckling, utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt
konsumentfrågor.
De viktigaste målen inom utgiftsområdet är:
– att bidra till att stärka näringslivets tillväxt och
internationella konkurrenskraft
– att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden och att deras intressen tillgodoses
– att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling genom
att utveckla sådana konsumtions- och
produktionsmönster som minskar påfrestningarna på
miljön.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998:
– insatser för att stimulera nyetablering av företag
samt expansion av främst små och medelstora
företag
– fortsatta åtgärder för att utveckla turistnäringen.
– fortsatta insatser för att främja främst små och
medelstora företags export
– att konkretisera miljömålet inom konsumentpolitiken
– att stärka konsumenternas ställning som
marknadsaktörer i Sverige och i EU.
Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
2 698 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
2 590 miljoner kronor och för år 2000 till 2 572
miljoner kronor.
Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till
kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till
kommuner och landsting. Bidragen syftar till att så långt
det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommunerna och landstingen att
uppnå de nationella målen inom olika verksamheter.
För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i
kommunsektorn och värna skola, vård och omsorg
föreslog regeringen i 1997 års ekonomiska
vårproposition att utgiftsområdet skulle tillföras 4 000
miljoner kronor för år 1997 och aviserade ytterligare
4 000 miljoner kronor från och med år 1998. För år
1998 föreslår regeringen i denna proposition att 100
miljoner kronor av dessa engångsvis tillförs
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar under
anslaget B 4 Kommunersättningar vid
flyktingmottagande.
Regeringen anser vidare att det finns
samhällsekonomiska förutsättningar att därutöver öka
tillskottet till kommunerna och landstingen efter år
1998. År 1999 ökas tillskottet med 4 000 miljoner
kronor och med ytterligare 4 000 miljoner kronor år
2000. Tillskottet uppgår därmed till 12 000 miljoner
kronor år 1999 och 16 000 miljoner kronor år 2000.
Regeringen återkommer i nästa års ekonomiska
vårproposition när det gäller hur de ökade tillskotten för
åren 1999 och 2000 bör tillföras kommunsektorn.
Regeringen uttalade hösten 1996 att den är beredd att
utfärda ett s.k. återbetalningsskydd på upp till 2 600
miljoner kronor, med anledning av regeringens beslut
att räkna upp de preliminära skatteinkomsterna för år
1997. I denna proposition avsätts 2 600 miljoner för att
år 1999 finansiera detta skydd, dvs. ytterligare 300
miljoner kronor jämfört med beräkningen i den
ekonomiska vårpropositionen.
Därutöver påverkas nivån på utgiftsområdet av
regleringar av statliga åtgärder som har kommunal-
ekonomiska effekter.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
93 049 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
100 288 miljoner kronor och för år 2000 till 101 848
miljoner kronor.
Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning. Även beräkningsposten
minskning av anslagsbehållningar tillhör utgiftsområdet
men dessa utgifter redovisas separat. Utgiftsområdet
statsskuldsräntor m.m. ingår inte i utgifts-taket.
Utgifterna för statsskuldsräntan bestäms av ett antal
faktorer så som:
– Storleken på statsskulden vid periodens början
– Lånebehovets utveckling
– Riksgäldskontorets upplåningsteknik
En mer ingående redovisning av statsskuldsräntorna
lämnas i volym 2, under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
109 125 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
98 235 miljoner kronor och för år 2000 till 93 410
miljoner kronor.
Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska
Gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till EU-budgeten i
enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgifterna
för år 1998 beräknas enligt kommissionens
budgetförslag. Avgiften kan under året förändras till
följd av faktisk uppbörd avseende tullar och
importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år,
tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt
andra korrigeringar av avgiften.
Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k.
infasningsöverenskommelsen budgeteras under
inkomsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten.
Utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 19 645
miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande
till de beräkningar som presenterades i den ekonomiska
vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större
delen av justering av antagandena för utvecklingen av
tullar och importavgifter, men även av justering av
antagandena för utveckling av mervärdesskattebas och
bruttonationalinkomst samt med hänsyn till Europeiska
kommissionens budgetförslag för år 1998.
Ramen för utgiftsområdet föreslås för år 1998 till
19 645 miljoner kronor och beräknas för år 1999 till
20 320 miljoner kronor och för år 2000 20 982 miljoner
kronor.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten
Vid sidan av statsbudgeten finns den allmänna
tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt
arbetsskadeförsäkringen.
Med anledning av lagen (1996:1059) om
statsbudgeten aviserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition en översyn av nuvarande fonder inom
respektive departementsområde. Regeringen gör
bedömningen att principerna om bruttoredovisning i
lagen om statsbudgeten även skall gälla för de delar av
socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll för
eventuella juridisk-tekniska komplikationer. Detta kan
föranleda regeringen att göra en ny bedömning.
Regeringen bereder nu frågan om hur principerna om
bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av
socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av
statsbudgeten. Regeringen avser att återkomma och
redovisa sina bedömningar och förslag i dessa frågor i
den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministration.
Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten föreslås för år 1998 till 132 744 miljoner
kronor och beräknas för år 1999 till 137 928 miljoner
kronor och för år 2000 till 144 351 miljoner kronor.
4.6 Lån för myndigheters
investeringar i
anläggningstillgångar och
myndigheters krediter i
Riksgäldskontoret
Regeringens förslag:
Regeringen får för budgetåret 1998 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar intill ett sammanlagt belopp av
15 700 miljoner kronor.
Vidare får regeringen för budgetåret 1998 besluta om
krediter för myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 13
400 miljoner kronor.
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
riksdagen årligen fastställa en total låneram i
Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar som används i statens verksamhet
(20 §). Vidare skall riksdagen årligen fastställa en total
kreditram i Riksgäldskontoret för myndigheternas
finansiering av behov av rörelsekapital (21§).
Lånebemyndigandet f`r budgetåret 1998
I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde dels
upptagna lån per den 30 juni 1997, dels låneramar som
regeringen tilldelat myndigheterna för innevarande
budgetår samt beräknat sammanlagt behov av låneramar
för budgetåret 1998. Låneramsbeloppen avser den totala
skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha i
Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret.
TABELL 4.11 LÅNEBEMYNDIGANDET FÖR
BUDGETÅRET 1998
MILJONER KRONOR
UPPTAG
NA
LÅN
1997-
06-30
TILLDELA
DE
LÅNERAM
AR 1997
LÅNE-
RAMAR
1998
UO1 Rikets styrelse
135,0
285,5
410,6
UO2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning
83,3
156,9
116,7
UO3 Skatteförvaltning
och uppbörd
605,9
865,0
865,0
UO4 Rättsväsendet
1
650,5
2 640,8
2
651,9
UO5 Utrikesförvaltning
och intern
samverkan
150,5
261,8
261,8
UO6 Totalförsvar
1
444,6
2 218,1
2
713,7
UO7 Internationellt
bistånd
57,5
62,0
62,0
UO8 Invandrare och
flykt ingar
18,5
39,4
53,5
UO9 Hälsovård,
sjukvård och
social omsorg
77,0
161,1
201,6
UO10 Ekon.
trygghet vid sjukdom
och handikapp
484,0,
1 086,0
1
086,0
UO14
Arbetsmarknad och
arbetsliv
359,5
726,2
724,7
UO16
Utbildning och
universitetsforskni
ng
2
372,6
3 870,5
4
348,3
UO17 Kultur,
medier,
trossamfund och
fritid
133,4
323,2
337,9
UO18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning
253,4
376,6
334,2
UO19
Regional
utjämning och
utveckling
1,2
1,6
1,6
UO20 Allmän
miljö- och
naturvård
30,9
51,1
55,1
UO21 Energi
-
-
10,0
UO22
Kommunikationer
91,6
181,4
159,0
UO23 Jord-
och skogsbruk fiske
med anslut- ande
näringar
454,2
687,5
639,5
UO24
Näringsliv
85,6
217,5
199,5
Till regeringens
disposition
487,7
467,4
Summa
8
489,2
14 700
15 700
Förklaring till förändringar
Regeringen beräknar för budgetåret 1998 det samlade
lånebeloppet till 15 700 miljoner kronor. Av beloppet
beräknas 467,4 miljoner kronor ställas till regeringens
disposition för att möta oförutsedda behov. Ökningen av
låneramen kan främst härledas till utgiftsområde 16 och
kan förklaras av de stora satsningar som regeringen gör
inom området. Även inom utgiftsområde 6 föreligger en
relativt stor ökning.
Som riksdagen tidigare påpekat (1996/97:FiU1),
föreligger fortfarande en relativt stor skillnad mellan
begärd låneram och faktiskt utnyttjad låneram.
Regeringen kan konstatera att så är fallet även i år.
Regeringen kommer att göra en översyn av
beräkningsmetoderna för låneramarna för
myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för
att därigenom få ett bättre underlag för bedömning av
den totala låneramen.
Bemyndigande f`r total kreditram 1998
Myndigheterna placerar tillfällig öveskottslikviditet och
finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i
Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta
ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Normalt uppgår räntekontokrediten till 10% av
myndigheternas omslutning.
I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde
beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret 1998.
Det totala beräknade kreditbehovet ökar något.
Utnyttjandet av krediterna är dock sällan så stort som
beräkningarna påvisar. En översyn kommer därför även
att göras av beräkningsmetoden för fastställande av
räntekontokrediten.
TABELL 4.12 KREDITBEHOV FÖR BUDGETÅRET 1998
MILJONER KRONOR
KREDITRAM
1997
KREDITBEHOV
1998
UO1 Rikets styrelse
291,8
296,5
UO2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning
235,0
238,5
UO3 Skatteförvaltning
och uppbörd
701,3
685,7
UO4 Rättsväsende
1 792,6
1 826,7
UO5 Utrikesförvaltning
och intern
samverkan
167,0
167,0
UO6 Totalförsvar
5 122,0
5 354,3
UO7 Internationellt
bistånd
41,2
41,2
UO8 Invandrare och
flyktingar
51,1
52,0
UO9 Hälsovård,
sjukvård och
social omsorg
206,3
216,4
UO10 Ekon.
trygghet vid
sjukdom och
handikapp
56,9
72,5
UO14
Arbetsmarknad och
arbetsliv
469,8
468,5
UO16
Utbildning och uni
versitetsforskning
753,5
855,9
UO17 Kultur,
medier och
trossamfund och
fritid
142,1
155,1
UO18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning
234,9
221,0
UO19
Regional
utjämning och
utveckling
3,1
3,1
UO20
Allmnän miljö-
och naturvård
64,5
56,2
UO21 Energi
12,1
UO22
Kommunikationer
2 157,1
2 196,3
UO23 Jord-
och skogs-
bruk, fiske med
anslu- tande
näringar
299,0
252,4
UO24
Näringsliv
116,6
109,9
Till regeringens
disposition
94,2
118,6
Summa
13 000
13 400
Sammanställning av övrig utlåning och krediter
Nedan presenteras en översikt av övrig utlåning och
krediter som riksdagen har beslutat. Syftet är att ge en
så komplett bild som möjligt av myndigheternas
finansiering i Riksgäldskontoret.
TABELL 4.13 ÖVRIG UTLÅNING OCH KREDITER
MILJONER KRONOR
UTLÅNING
STÄLLNING 1997-
06-30
TOTAL RAM
1998
Långfristiga lån
Banverket
7 085
10 311
Fortifikationsverket, inv.
i mark m.m.
1 605
4 000
Luftfartsverket
1 514
3 500
Statens Fastighetsverk
3 740
7 000
Statens Järnvägar
1 450
1 100
Vägverket
1 345
3 900
Svenska Kraftnät
2 500
2 500
Bankstödsområdet
1 000
1 000
Statliga bolag
10 076
41 400
Investeringslån till
myndigheter
8 675
15 700
Kortfristiga krediter
Centrala
Studiestödsnämnden
54 939
75 000
FMV utstående
förskott
finansiering
rörelse kap
13 763
5 833
18 000
16 000
Exportkreditnämnden
744
Obegräns
ad
Lönegarantifonden
1 665
1 665
RGK garantiverksamhet
0
Obegräns
ad
BKN garantiverksamhet
0
Obegräns
ad
Räntekonton med kredit
232
13 400
Särskilt räntekonto
RSV (Kommunernas
skatte-
utjämninskonto
Jordbruksverket
188
98
Obegräns
ad
5 500
Luftfartsverkets och Svenska kraftnäts låneram för år
1998 anger verkens låneram både för upplåning på
marknaden och i Riksgäldskontoret. Vad gäller de
statliga bolagens upplåning i Riksgäldskontoret beräknas
den totala ramen för år 1998 inte utnyttjas. CSN har en
total fodran på studielånstagare uppgående till 96 100
miljoner kronor (dec.-96). Skillnaden mellan detta
belopp och CSN:s upplåning i Riksgäldskontoret beror
på att utlåningen till studielånstagare före år 1989
anslagsfinansierades.
Ställningen per den 30 juni 1997 vad gäller de
kortfristiga krediterna kan i vissa fall vara missvisande
då rörelserna under året kan vara stora. Ett exempel är
det särskilda räntekonto som Jordbruksverket har för
förskottering av EU-medel. Vissa utbetalningar uppgår
till flera miljarder kronor att jämföra med ställningen
den 30 juni på 98 miljoner kronor. Det bör även
observeras att det belopp som anges för räntekonton
med kredit ej är ett nettobelopp, dvs. inlåning minus
utlåning. Beloppet anger den kredit som utnyttjas.
Flertalet myndigheter ligger dock med inlåning på
räntekontot.
Någon summering av den totala låne- och
kreditmöjligheten i Riksgäldskontoret är ej meningsfull
då vissa av krediterna är obegränsade.
4.7 Redovisning av
beställningsbemyndiganden
Hanteringen av beställningsbemyndiganden och andra
utfästelser som medför utgifter efter år 1998 har
förbättrats och getts en mer enhetlig form. Behovet av
bemyndiganden redovisas under egen rubrik i anslags-
och myndighetsavsnitten. Nedan görs en
sammanfattning per utgiftsområde av åtaganden och
utfästelser som kräver bemyndiganden.
TABELL 4.14 SAMMANFATTANDE REDOVISNING AV
BESTÄLLNINGSBEMYNDIGANDEN
MILJONER KRONOR
UTGIFTSOMRÅDE
UTNYTTJA
T OCH
PROGNOSTI
CERAT
T.O.M.
1997
BEGÄRT
FÖR 1998
TOTAL
BEMYNDIG
ANDERAM
6 Totalförsvar
61 470
24 715
86 185
7 Internationellt
bistånd
0
810
810
9 Hälsovård,
sjukvård
och social
omsorg
140
150
290
14
Arbetsmarknad
och
arbetsliv
-
3951
395
16
Utbildning och
universitets
forskning
1 740
3 029
4 769
17
Kultur, medier,
tros-
samfund och
fritid
23
38
61
18
Samhällsplanerin
g,
bostadsförsörjnin
g och byggande
144
2 000
2 144
20
Allmän miljö- och
naturvård
0
60
60
21
Energi
130
2 680
2 810
22
Kommunikationer
173
365
538
24
Näringsliv
1 260
1 968
3 228
Summa
65 080
36 210
101 290
1. I beloppet ingår både tidigare medgivna och nya bemyndiganden.
Samtliga siffror i tabellen avser beställningar och andra
utfästelser som medför utgifter efter år 1998, dvs. de
får anslagspåverkan från och med år 1999. Kolumn 2
avser lagda och prognosticerade beställningar t.o.m år
1997, kolumn 3 avser nya beställningar som skall göras
under år 1998 och kolumn 4 avser den totala
bemyndiganderam som krävs för att täcka summan av
redan lagda och nya beställningar som medför utgifter
efter år 1998.
Sammanställningen visar att det framtida behovet av
anslag för att täcka gjorda beställningar och andra
utfästelser t.o.m. år 1997 uppgår till 65,1 miljarder
kronor medan behovet för att täcka nya beställningar
och andra utfästelser under år 1998 uppgår till 36,2
miljarder kronor. Det totala behovet av anslag för att
infria gjorda åtaganden som förfaller fr.o.m. år 1999
uppgår därmed till 101,3 miljarder kronor.
Beställningar av försvarsmateriel och annan
utrustning till Försvarsmakten utgör den helt
dominerande posten på utgiftsområde 6 och detta
utgiftsområde svarar för 86 procent av det totala
åtagandet. På utgiftsområde 16 utgörs åtagandet av
beställningar knutna till flera forskningsrådsanslag. På
utgiftsområde 18 utgör två miljarder åtaganden
avseende lokala investeringsprogram för hållbar
utveckling. På utgiftsområde 21 handlar det
huvudsakligen om utfästelser om bidrag för minskad
elanvändning, investeringar och ny energiteknik.
Åtagandet på utgiftsområde 24 avser stöd till teknisk
forskning och utveckling samt stöd till rymdverksamhet.
Tabellen inrymmer bemyndiganden som begärs i
budgetpropositionen och som är beloppsbestämda. Även
i tidigare propositioner begärda beloppsbestämda
bemyndiganden finns med. Därutöver begär regeringen
bemyndiganden på ett par utgiftsområden där belopp ej
kan anges. Detta gäller utgiftsområde 7 avseende
utfästelser och åtaganden i det internationella
utvecklingssamarbetet samt utgiftsområde 27 avseende
åtaganden som följer av EU-budgeten för år 1998.
Vissa brister finns i redovisningen av
beställningsbemyndiganden. Främst gäller det
redovisning av hittills lagda beställningar och andra
utfästelser där uppgifter saknas på några områden. I
vissa fall inkluderas dessa belopp i kolumn 3 som avser
nya beställningar som skall göras under år 1998. Dessa
brister avses åtgärdas inför kommande redovisningar.
4.8 Budgeteffekter av förändrade
skatteregler
Den inkomstberäkning som redovisas i avsnitt 4.4.2
baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte- och
avgiftsregler som presenteras i denna proposition.
Utöver dessa förslag lämnar regeringen i anslutning till
budgetpropositionen särskilda propositioner, som har
inverkan på statsbudgeten för år 1998. I detta avsnitt
ges en separat redovisning av de olika förslagens
budgeteffekter. En mer utförlig beskrivning lämnas i
avsnitt 8.8.
Budgeteffekterna för åren 1998-2000 redovisas i
tabell 4.15. Först anges den periodiserade bruttoeffekten
(räknat på helår) som beskriver den statiskt beräknade
effekten av åtgärden. För exempelvis en förändring av
arbetsgivaravgifterna utgörs bruttoeffekten av
avgiftsförändringen beräknad på en oförändrad
lönesumma.
Därefter redovisas i tabellen kalenderårseffekterna
för statsbudgeten och för den offentliga sektorn i
kassamässiga termer. Detta innebär att olika slag av
uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget har
beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år
inkludera flöden av skatter och avgifter som avser
inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har
hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter
på andra skattebaser och på offentliga utgifter.
Exempelvis ger en förändring av arbetsgivaravgifterna
effekter på löner, vinster och priser och därigenom
påverkas underlaget för inkomstskatter och
socialavgifter. De senare effekterna uppkommer med
viss tidsfördröjning.
Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör
i princip nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och
utgiftstitlar med hänsynstagande till de indirekta
effekterna. De indirekta effekterna är dock i
normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har
därför i denna redovisning hela effekten hänförts till den
inkomsttitel regelförändringen primärt avser. För den
detaljerade redovisningen ger detta en viss misstämning
men effekterna på statsbudgetens saldo blir korrekta.
För en del förslag gäller att effekterna för
statsbudgeten avviker från de för den konsoliderade
offentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta
effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller
kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn.
Slutligen redovisas också varaktiga effekter för
offentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser
mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror
bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra
skattebaser. I vissa fall sker övervältringen
förhållandevis snabbt, medan den i andra fall förutsätts
ske med en betydande tidsfördröjning.
Med undantag för justeringarna av
förmögenhetsskatten avses de olika förslagen gälla
fr.o.m. inkomståret 1998.
Förslag i budgetpropositionen
Förslagen till en förändrad struktur på socialavgifterna
innebär i princip en budgetneutral omläggning av de
allmänna egenavgifterna och socialavgifterna. Som en
konsekvens av de olika avgiftsförändringarna görs
emellertid en uppjustering av den särskilda löneskatten
på förvärvsinkomster och på pensionskostnader, liksom
av de särskilda löneskatterna på grupplivförsäkringar
m.m. Detta beräknas ge en varaktig budgetförstärkning
på 0,20 miljarder kronor.
I anslutning till att sjuklöneperioden för arbetsgivare
begränsas höjs arbetsgivaravgifterna med 0,11
procentenheter från den 1 januari 1998 och med
ytterligare 0,03 procentenheter från den 1 januari 1999.
Den varaktiga budgetförstärkningen beräknas till 0,5
miljarder kronor.
Förslaget om höjning av det s.k. reseavdraget från
13 till 15 kronor beräknas ge en försvagning av de
offentliga finanserna på 0,5 miljarder kronor.
Höjningen av avdragsbegränsningen för resekostnader
från 6000 kronor till 7000 kronor beräknas ge en
förstärkning av de offentliga finanserna på 0,33
miljarder kronor.
De olika justeringarna i förmögenhetsskatten
beräknas sammantaget ge en budgetförstärkning på 0,17
miljarder kronor. Därav är ca en miljard kronor
hänförligt till en regeländring som innebär att innehav
av aktier som var registrerade på den s.k. A-listan den
29 maj 1997 även fortsättningsvis är skattepliktiga.
Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet medför
en budgetförsvagning på 0,4 miljarder kronor och
reduktionen av den skattepliktiga andelen från 100 till
80 procent ger en budgetförsvagning på 0,42 miljarder
kronor.
Förslaget om en tidsmässig förlängning av det s.k.
ROT-avdraget beräknas ge en bruttobudgetförsvagning
för inkomståret 1999 på 1,0 miljarder kronor. En
resterande budgetförsvagning om 0,5 miljarder kronor
uppkommer inkomståret 2000.
Förslag i andra propositioner
I anslutning till budgetpropostionen avser regeringen att
lämna en särskild proposition som beräknas påverka
inkomsterna för 1998. I proposition 1997/98:12
Vägavgift för vissa tunga fordon kommer att lämnas
förslag om införande av vägavgifter och nedsättning av
fordonskatten för vissa tunga fordon. Nedsättningen av
fordonskatten beräknas ge en varaktig
budgetförsvagning på 0,45 miljarder kronor. Införandet
av vägavgift beräknas ge en budgetförstärkning på 0,50
miljarder kronor.
TABELL 4.15 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET
Brutto- och varaktiga nettoeffekter samt kassamässiga effekter för staten
och offentliga sektorn
INKOMSTTIT
EL
BRUTTO-
EFFEKT
STATEN
OFFENTLIG SEKTOR
VARAKTIG
NETTOEFF
EKT
MILJARDER KRONOR
1998
1999
2000
1998
1999
2000
A. Förslag i
budgetpropositionen
Höjd särskild löneskatt m.m.
1291,
1123
0,41
0,3
0,33
0,33
0,21
0,23
0,23
0,20
Höjda arbetsgivaravgifter m.m.1
1,07
0,61
0,83
0,85
0,4
0,56
0,56
0,50
Höjt reseavdrag från 13 till 15
kronor
1111
-0,5
0,03
-0,06
-0,6
-0,4
-0,5
-0,5
-0,5
Höjd avdragsgräns till 7000
kronor
1111
0,33
0,03
0,05
0,57
0,33
0,33
0,33
0,33
Justeringar i
förmögenhetsskatten
1321
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
varav utvidgad skatteplikt A-
aktier
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
varav utvidgat
huvuddelägarbegrepp
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
varav sänkt värdering aktier till
80 %
-0,42
-
0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
Förlängt ROT-avdrag till
981231
1111,
11212
-1,5
0
-1,0
-0,5
0
-1,0
-0,5
-0,08
Summa förslag
-0,02
1,14
0,32
0,82
0,71
-0,21
0,29
0,62
B. Förslag i annan proposition
Vägavgifter (prop. 1997/98:12)
0,04
0,03
0,03
0,03
0,03
0,03
0,02
0,02
varav fordonsskatt
1461
-0,45
-
0,45
-0,45
-0,45
-0,45
-0,45
-0,45
-0,45
varav vägavgift
2533
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
0,5
1. Förslaget berör inkomsttitlarna 1211, 1221, 1251, 1253, 1261, 1262 och 1281.
2. Skattereduktionsbeloppet påverkar dessa titlar.
Källa: Finansdepartementet
4.9 Bemyndigande för ramanslag
Regeringens förslag:
Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1998
besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltnings-
ändamål får överskridas om
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte
hinner inväntas,
2. överskridandet ryms inom det fastställda ut-
giftstaket för staten.
Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas,
om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka
särskilda utgifter som inte var kända då anslaget
anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall uppfyllas.
Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag
enligt 6 § andra stycket förutsätter således även ett
särskilt bemyndigande av riksdagen. Ett sådant
bemyndigande begärs för ett budgetår i sänder.
Enligt regeringens bedömning bör oundvikliga
utgiftsökningar i förhållande till anvisat anslag i de flesta
fall kunna rymmas inom den högsta tillåtna
anslagskrediten på 10 procent som regleras i 6 § första
stycket budgetlagen.
I fråga om ramanslag som används för
förvaltningsändamål är det nästan aldrig aktuellt att
överskrida ramanslag mer än vad som ryms inom den
tillåtna högsta anslagskrediten. Något särskilt
bemyndigande att besluta om överskridande av ett
ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål
behöver regeringen därför inte inhämta. Vid behov
kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbudget.
I avvaktan på riksdagsbeslut om ytterligare medel kan
likviditetsbehovet undantagsvis behöva klaras genom att
regeringen tillfälligt utökar myndighetens kredit på
räntekontot inom ramen för den av riksdagen beslutade
samlade kreditramen.
När det däremot gäller ramanslag som anvisats för
regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-relaterade
utgifter och infriande av garantier samt oförutsedda
utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna
inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten.
Förändringarna kan dessutom inträffa snabbt och
betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål.
I fråga om anslag av detta slag avser regeringen i
första hand att återkomma till riksdagen med förslag om
anslag på tilläggsbudget. Om emellertid ett
tilläggsanslag inte hinner anvisas bör regeringen
bemyndigas besluta om överskridande när de övriga
förutsättningar som anges i 6 § andra stycket
budgetlagen är uppfyllda. Överskridandet får dock inte
vara större än att det ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning
kommer det endast undantagsvis att bli nödvändigt att
utnyttja denna möjlighet till överskridande. Under
budgetåret 1997 har regeringen hittills behövt utnyttja
motsvarande bemyndigande endast vid ett tillfälle. Detta
avsåg det regelstyrda anslaget F7. Diverse kostnader för
rättsväsendet under utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
I anslutning till anslaget A1. Räntor på statsskulden
under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
återkommer regeringen på annan plats i denna
proposition med förslag till den befogenhet som behövs
för att vid behov kunna överskrida detta anslag.
En redovisning av hur bemyndigandet att överskrida
ramanslag har utnyttjats samt hur detta har finansierats
avses ingå i de utfallsredovisningar som regeringen
framöver skall lämna riksdagen.
Appendix till avsnitt
A:1 Periodiserade och kassamässiga
skatter 1996-1998.
Redovisningen av inkomsterna på statsbudgeten är
kassamässig. Detta innebär att det är de under
budgetåret inbetalda skatterna och avgifterna som
redovisas. Nivån på dessa skatter skiljer sig från de
skatter som debiteras eller avser ett visst inkomstår,
periodiserade skatter. För vissa skatter är dessa
skillnader stora medan de är små för andra.
Arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatter är
exempel på skatter för vilka avvikelserna är små. För
dessa skatter förklaras skillnaden till största delen av att
uppbörden sker med en månads eftersläpning. De
arbetsgivaravgifter som redovisas för budgetåret 1998
avser således avgifter på löner som betalats från
december 1997 till och med november 1998.
Inkomstskatterna för fysiska och juridiska personer är
exempel på skatter där avvikelserna mellan de
kassamässiga och periodiserade skatterna ofta är stora.
Detta förklaras främst av det samordnade
uppbördssystemet, som innebär att uppbörden av de
preliminära skatterna avser att täcka ett flertal olika
skatter såsom kommunal och statlig inkomstskatt,
allmänna egenavgifter, fastighetsskatt,
förmögenhetsskatt m.fl. andra skatter.
Inkomstskattetitlarna är därför mer att likna vid ett
uppsamlingskonto med både in- och utbetalningar.
Exempel på utbetalningar är utbetalning av
kommunalskatter, överskjutande skatt samt s.k.
omföringar. Omföringar innebär att de skatter som
egentligen skall redovisas under en annan inkomsttitel,
men som ingår i den samordnade uppbörden, omförs till
sin rätta titel. Skattebeloppet fastställs i samband med
taxeringen och omföringen sker med två års
eftersläpning. Kommunalskatt och allmänna
egenavgifter omförs dock med preliminära belopp
löpande under året samt med en slutavräkning två år
senare. Inbetalningarna till inkomsttiteln utgörs av
preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar.
Konstruktionen av titlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt medför ibland stora svängningar
i nettot på titeln. Effekterna av 1996 års allmänna
fastighetstaxering samt höjningen av fastighetsskatten
från 1,5 till 1,7 procentenheter av taxeringsvärdet
påverkar inkomsttiteln fastighetsskatt först år 1998, då
skatten omförs från inkomsttitlarna fysiska och juridiska
personers inkomstskatt. Detta gör det svårt dels att följa
hur de enskilda skatterna och avgifterna utvecklas över
tiden, dels att koppla skatterna och avgifterna till de
ekonomiska faktorer som styr utvecklingen av
skattebaserna. För att undvika dessa problem redovisas i
tabell A:1 både periodiserade och kassamässiga skatter
för åren 1996-1998. Periodiseringen har enbart gjorts
för de skatter och avgifter som redovisas under
huvudgruppen skatter och avser endast de större
inkomsttitlarna.
Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas år 1998 uppgå till 31 miljarder kronor. Den
relativt kraftiga ökningen under de två senaste åren
förklaras dels av stora löneökningar, dels av en låg
inflation som begränsar uppräkningen av skiktgränsen
för den statliga inkomstskatten. Skatten på
kapitalinkomster beräknas minska mellan åren 1996 och
1997. De stora skatteinkomsterna år 1996 förklaras
bland annat av stora försäljningar av andelar i
allemansfonder. Övrigposten utgörs av restförda skatter
och skattereduktion för byggnadsreparationer. De totala
inkomstskatterna inklusive kommunal- och
kapitalskatter, men exklusive den frivilliga delen av
kyrkoskatten och allmänna egenavgifter, beräknas år
1998 uppgå till 327 miljarder kronor eller till knappt 18
procent av BNP.
Intäkterna av bolagsskatten ökar med 3-4 miljarder
kronor per år vilket förklaras av ökade vinster hos
företagen. Nedgången i skatten på pensionsmedel beror
främst av den sjunkande statslåneräntan vilken reducerar
skattebasen. Övrigposten består av restförda skatter,
skattereduktioner samt andra mindre inkomster.
Socialavgifterna uppgår år 1998 till 213 miljarder
kronor eller 18 procent av BNP. Arbetsgivaravgifterna
är direkt kopplade till löner och sysselsättning.
TABELL A:1 PERIODISERADE OCH KASSAMÄSSIGA SKATTER INKOMSTÅREN 1996-1998
MILJARDER KRONOR
PERIODISERADE SKATTER
KASSAMÄSSIGA SKATTER
1996
1997
1998
1996
1997
1998
1000 Totala skatter
548,6
560,7
598,8
549,1
572,8
602,0
1100 Inkomstskatter
87,1
80,5
88,0
90,2
107,8
98,8
1111 Fysiska personers
inkomstskatt
28,4
25,6
30,2
19,5
35,9
34,1
Inkomstskatt
26,0
28,4
31,0
Kapital
3,8
-0,7
1,7
Skatt
21,3
15,0
16,9
Reduktion
-17,4
-15,7
-15,1
Övrigt
-1,5
-2,1
-2,6
1121 Juridiska personers
inkomstskatt
48,8
50,4
51,0
60,8
67,3
57,9
Förvärvsinkomster
37,3
41,7
44,4
Pensionsmedel
13,7
11,2
8,5
Övrigt
-2,1
-2,5
-1,9
1200 Socialavgifter
181,9
195,1
212,6
183,6
193,6
208,8
Inkomster
284,8
301,1
322,6
286,9
299,6
319,1
Arbetsgivaravgift
230,6
238,0
248,8
230,7
236,8
247,8
Allmänna egenavgifter
37,5
46,4
56,0
37,2
46,2
55,2
Egenföretagaravgift
5,5
5,0
4,6
5,4
6,0
4,7
Särskild löneskatt
11,1
11,7
13,2
13,6
10,6
11,3
Utgifter
102,8
106,1
110,1
103,2
106,0
110,3
1300 Skatt på egendom
33,4
36,0
38,6
22,1
22,8
35,1
1310 Fastighetsskatt
24,2
27,5
28,4
14,9
15,3
24,2
1320 Förmögenhetsskatt
5,1
4,4
4,5
3,1
3,6
5,1
1340 Övrig skatt på
egendom
4,0
4,0
5,7
4,0
4,0
5,7
1400 Skatt på varor och tjänster
225,2
228,2
238,6
232,3
227,5
238,3
1411 Mervärdesskatt
145,1
149,7
154,9
153,8
148,0
154,9
varav kommunmoms
22,5
23,1
23,5
22,4
23,1
23,5
1424 Tobaksskatt
7,4
8,3
8,5
7,1
8,4
8,5
1425 Skatt på alkohol
11,9
10,4
10,9
11,5
10,6
10,9
1428 Skatt på energi
46,3
47,2
50,9
45,6
47,2
50,9
1461 Fordonsskatt
5,7
5,8
5,8
5,5
6,3
5,9
Övrigt 1400
8,9
6,8
7,5
8,7
7,1
7,2
1500 Utjämningsavgift
21,0
21,0
21,0
21,0
21,0
21,0
Källa: Finansdepartementet
Förändringen av egenavgifterna förklaras främst av
att avgiftssatsen ökar med 1 procentenhet per år fram till
och med år 1998. Därefter är ökningen lägre och följer i
huvudsak förändringen.
av lönesumman. Dock är basen för uttaget begränsad
till 7,5 basbelopp.
Fastighetsskatten uppgår till drygt 24 miljarder
kronor år 1996 och ökar med 3 miljarder kronor år
1997. Denna ökning förklaras till största delen av den
växling som skett genom slopad skatt på elektrisk kraft
och införd fastighetsskatt på elproduktionsanläggningar.
Den fastighetsskatt som redovisas i förslag till
statsbudget år 1998 avser den fastighetsskatt som
beräknas debiteras för inkomståret 1996.
Den ökning som sker av övrig skatt på egendom år
1998 förklaras av att den tillfälligt halverade
stämpelskatten återgår till sin normala nivå.
Mervärdesskatten är näst arbetsgivaravgifterna den
största inkomstposten för staten. För år 1998 beräknas
inkomsterna till 155 miljarder kronor varav 23 miljarder
kronor avser den skatt som kommunerna betalar.
Kommunbetalningarna ger ingen nettoinkomst eftersom
kommunerna har kompenserats i särskild ordning via
kommunbidragen. Mervärdesskatten exklusive den del
som betalas av kommunerna uppgår till 131 miljarder
kronor eller till 7 procent av BNP.
Övriga varuskatter beräknas till 84 miljarder kronor
år 1998. Ökningen från år 1997 beräknas till 5 miljarder
kronor och förklaras i huvudsak av beslutade
skatteökningar på energi.
Skillnaden mellan periodiserade och kassamässiga
skatter sammanfattas i tabell A:2. För fysiska personers
inkomstskatt är differensen positiv år 1996 vilket beror
på en kraftig ökning av kapitalskatterna år 1996. Denna
ökning påverkar dock inte den kassamässiga
inkomsttiteln 1996 eftersom de stora fyllnadsbetalningar
som gjorts för att täcka slutskatten betalats in under
våren 1997. Detta är också en av orsakerna till att
differensen är negativ år 1997. Även ökningen av
fastighets- och förmögenhetsskatterna år 1996 bidrar till
den negativa differensen mellan de periodiserade och
kassamässiga inkomsterna. För inkomståret 1998
minskar differenserna vilket också återspeglar sig i
mindre ökningar av dessa skatter mellan åren 1997 och
1998.
Differensen för juridiska personers inkomstskatt är
negativ för samtliga redovisade år. Detta förklaras
huvudsakligen av att de preliminära skatterna för
juridiska personer baseras på den slutliga skatten två år
innan inkomståret. Så länge som de periodiserade
skatterna ökar kommer bolagen att göra
fyllnadsinbetalningar för att undvika kvarskatt. Vid en
snabb konjunkturnedgång faller de periodiserade
skatterna snabbt medan företagens skatteinbetalningar
sjunker långsammare eftersom även
fyllnadsinbetalningar avseende föregående års inkomster
påverkar inkomsterna.
TABELL A:2 SKILLNAD MELLAN PERIODISERADE OCH
KASSAMÄSSIGA SKATTER
MILJARDER KRONOR
1996
1997
1998
100
0
Totala skatter
-0,4
-12,1
-3,2
110
0
Inkomstskatter
-3,0
-27,3
-10,8
111
1
Fysiska personers
inkomstskatt
8,9
-10,3
-3,9
112
1
Juridiska
personers
inkomstskatt
-
12,
0
-17,0
-6,9
120
0
Socialavgifter
-1,7
1,4
3,8
130
0
Skatt på egendom
11,
3
13,1
3,5
140
0
Skatt på varor och
tjänster:
-7,0
0,7
0,3
150
0
Utjämningsavgift
0,0
0,0
0,0
Källa: Finansdepartementet
För socialavgifterna är avvikelserna mindre beroende på
att merparten av avgifterna betalas månadsvis. Detta
innebär att differensen för socialavgifterna i princip
endast beror på en förskjutning i uppbörden med en
månad. Även de indirekta skatterna som redovisas under
1400 – inkomsthuvudgruppen har i normalfallet ganska
små differenser. Dessa är i princip att hänföra till
uppbördsförskjutningen på en månad. För år 1996 är
dock differensen betydligt större och detta förklaras av
momsomläggningen 1996. Omläggningen innebar en
kassamässig merinkomst som uppgick till knappt en
månadsuppbörd.
En positiv respektive en negativ differens mellan
periodiserade och kassamässiga inkomster innebär en
ökning respektive en minskning av statens fordran av
skattemedel gentemot kommun- och
socialförsäkringssektorn (AP-fonden) samt privat sektor
(fysiska personer och bolag). Är de periodiserade
skatterna större än de kassamässiga ökar statens fordran
medan det motsatta gäller om de periodiserade skatterna
är mindre än de kassamässiga.
De ovan beskrivna skatterna omfattar de inkomster
som tillfaller staten och socialförsäkringssektorn. Även
om socialavgifterna enbart till en del tillfaller staten sker
en bruttoredovisning av samtliga socialavgifter på
statsbudgeten. Däremot finns ingen öppen redovisning
av den kommunala inkomstskatten på statsbudgeten.
Kommunalskatten som betalas av fysiska personer
beräknas för inkomståret 1998 uppgå till 303 miljarder
kronor. Av dessa utgör drygt 6 miljarder kronor den
frivilliga delen av kyrkoskatten. Den gängse redovisade
skattekvoten enligt nationalräkenskapernas definition
utgår från de kassamässigt redovisade skatterna. I denna
utgörs inkomstskatten av preliminär inkomstskatt
avseende 1998, fyllnadsinbetalningar och överskjutande
skatt avseende år 1997 och kvarstående skatt avseende
åren 1996 och 1997. Kassamässigheten innebär att
betalningsförskjutningar även påverkar skattekvoten. En
skattekvot som beräknas från de periodiserade skatterna
visar istället det skatteuttag som riksdag och kommuner
fastställt för ett specifikt år oavsett om betalningen av
skatten sker under detta år eller inte. I tabell A:3
redovisas dels den gängse kassamässigt beräknade
skattekvoten dels en skattekvot som beräknas utifrån de
periodiserade skatterna, varvid den senare visar det
egentliga skatteuttaget för respektive inkomstår.
TABELL A:3 PERIODISERAD OCH KASSAMÄSSIG
SKATTEKVOT
1996
1997
1998
Kassamässig
skattekvot1
54,3
53,8
53,2
Periodiserad
skattekvot
53,0
52,4
52,5
1. Enligt nationalräkenskapernas definition
Källa: Finansdepartementet
Den högre kassamässiga skattekvoten 1996 förklaras
delvis av förändringen av momsuppbörden 1996 medan
den högre kvoten 1997 delvis kan förklaras av de stora
fyllnadsinbetalningar som gjorts för 1997 avseende 1996
års inkomster. I den periodiserade skattekvoten har den
frivilliga delen av kyrkoskatten dragits bort, vilket
förklarar 0,3 - 0,4 procentenheter av differensen.
A:2 Ändringar på grund av det nya
uppbördssystemet m.m.
I samband med övergången till det nya
uppbördssystemet med skattekonto kommer
redovisningen på de olika inkomsttitlarna att förändras.
För närvarande redovisas inbetalda skatter på de olika
titlarna. På titeln Mervärdesskatt redovisas exempelvis
den inbetalda mervärdesskatten. I samband med
införandet av skattekontot kommer istället den
debiterade mervärdesskatten, som oftast motsvarar den
deklarerade och redovisade skatten på
skattedeklarationen, att redovisas som inkomst. Även
på titlarna fysiska och juridiska personers inkomstskatt
samt socialavgifter kommer debiterade i stället för
inbetalda skatter att redovisas.
I de fall de debiterade skatterna överensstämmer med
de inbetalda skatterna blir den kassamässiga
redovisningen korrekt. Vissa betalningsdifferenser, som
kan vara både positiva och negativa, kommer dock att
uppkomma. Differenserna delas in i kategorierna
anstånd, restföring och övriga.
De negativa betalningsdifferenserna, anstånd och
restföring, kommer att redovisas under en ny
inkomsthuvudgrupp, 1600 Betalningsdifferenser. Övriga
betalningsdifferenser kommer att redovisas under
fysiska respektive juridiska personers inkomstskatt
eftersom den överbetalning av skatt som eventuellt sker i
skattekontot kan likställas med nuvarande egna
inbetalningar av preliminär skatt samt
fyllnadsinbetalningar.
Ovan beskrivna redovisningsordning medför att
skatterna totalt, dvs. inkomsttyp 1000, överensstämmer
med dagens system. För de enskilda titlarna, fysiska och
juridiska personers inkomstskatt, socialavgifter och
mervärdesskatt, måste betalningsdifferenserna adderas
till inkomsttitlarna för att få jämförbarhet bakåt i tiden.
I den beräkning av inkomsterna som har gjorts i
förslaget till statsbudget har beräkningen gjorts enligt det
gamla systemet. Det har ej funnits möjligheter att göra
prognosen enligt det nya systemet. Detta innebär att
samtliga titlar där betalningsdifferenser skall redovisas
har satts till 0, trots att det i statsbudgetens utfall
kommer att finnas belopp redovisade på dessa titlar. På
inkomstgruppnivå är prognosen dock kassamässig.
Inkomsttiteln 1299 Avräkning socialavgifter är ny och
på denna titel redovisas en eventuell
avstämningsdifferens mellan Rikskatteverket och
Riksförsäkringsverket.
Inkomsttitel 4132 Återbetalning av lån avseende
såddfinansiering är ny och läggs upp för återbetalning
av lån som tagits av små företag.
Inkomsttitel 2523 Avgift generationsväxling är ny och
här redovisas avgifter för att finansiera den nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärden generationsväxling.
Följande inkomsttitlar används inte lägre och tas
därför bort.
TABELL A:4 INKOMSTTITLAR SOM UPPHÖR
1142
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143
Bevillningsavgift
1250
Övriga sociala avgifter, netto
1311
Skogsvårdsavgifter
1426
Skatt på vin, nytt namn med undertitlar
se
vårpropositionen s 36
1427
Skatt på maltdrycker, nytt namn med
undertitlar, se vårpropositionen s 36
1434
Skatt på viss elektrisk kraft
2125
Inlevererat överskott av åtgärder för att
stärka det finansiella systemet
2151
Tipsmedel, ersätts av 2153
2152
Lotterimedel, ersätts av 2153
2318
Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten
2330
Räntor på bostadslån
2332
Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
2333
Ränteinkomster på lån för
bostadsförsörjning för familjer
2334
Räntor på övriga bostadslån
2351
Räntor på energisparlån
2386
Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler
2389
Ränteinkomster på lån för inventarier i
vissa specialbostäder
3110
Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner
3124
Statskontorets inkomster av datorer m m
4133
Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten
4200
Återbetalning av bostadslån m m
4212
Återbetalning av lån för
bostadsbyggande
4213
Återbetalning av lån för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
4214
Återbetalning av övriga bostadslån,
Boverket
4400
Återbetalning av energisparlån
4411
Återbetalning av energisparlån
4514
Återbetalning av lån för
studentkårslokaler
4521
Återbetalning av lån för inventarier i vissa
specialbostäder
Källa: Finansdepartementet
5
Förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för
budgetåret 1997
.
5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 199
5.1 Inledning
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av
statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. I samband med årets ekonomiska vårproposition (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) föreslog regeringen ändringar och nya anslag för
statsbudgeten för budgetåret 1997 (tilläggsbudget). De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan
överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande.
Nettot av de förslag till anslagsförändringar som beslutades med anledning av årets ekonomiska vårproposition
uppgick till 8 894 miljoner kronor. Anslagsförändringarna i detta förslag till tilläggsbudget uppgår netto till en ökning
med 2 756 miljoner kronor.
De föreslagna ökningarna av anslag uppgår till totalt 3 169 miljoner kronor. Anslagsökningarna finansieras på tre
sätt; genom minskning av anslag innevarande år, indragning av anslagsbehållningar eller genom ökade inkomster.
Minskningarna av 1997 års anslag uppgår till totalt 413 miljoner kronor. Indragningarna av anslagsbehållningar
uppgår till sammanlagt 188 miljoner kronor. På miljöområdet finansieras vissa utgifter genom ökade inkomster från
Europeiska gemenskapen, ca 10 miljoner kronor. De föreslagna finansieringarna redovisas i anslutning till respektive
förslag.
På vissa regelstyrda anslag beräknas nu högre utgifter än tidigare i huvudsak som ett resultat av den nya
ekonomiska bilden. Detta gäller främst anslagen assistansersättning på utgiftsområde 9 och arbetslöshetsersättning på
utgiftsområde 13. Regeringens bedömer att det i nuläget inte är möjligt att finansiera dessa ökade utgifter.
Den samlade bedömningen av statsbudgetens inkomster, utgifter och budgeteringsmarginal under år 1997
påverkas vid sidan av förslagen i tilläggsbudget också i hög grad av den makroekonomiska bedömningen och av
andra underliggande faktorer. Sammantaget beräknas nu utgifterna under utgiftsområdena inklusive statsskuldsräntor
till 680 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknas till 8,9 miljarder kronor, vilket är 1,0 miljard kronor
lägre än i vårpropositionen. En mer detaljerad redovisning och uppföljning av statsbudgetens inkomster och utgifter
inklusive förslagen i tilläggsbudget för år 1997 återfinns i avsnitt 4.4.
5.2 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
D 3 Sametinget
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 497 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget D3. Sametinget ökas med 2 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde 23
uppförda ramanslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp.
Sametinget har sedan starten ansett sig vara underbudgeterat och har för år 1997 begärt ett tilläggsanslag. Med
anledning härav gav Jordbruksdepartementet Riksrevisionsverket i uppdrag att göra en analys av Sametingets
resursbehov. RRV, som redovisade sitt uppdrag den 5 augusti 1997, har funnit att Sametingets anslagstilldelning i
förhållande till ålagda uppgifter inte är tillräcklig för innevarande budgetår, utan att ytterligare ca 2,5 miljoner
kronor borde tillskjutas.
Beloppet inkluderar dock ett årligt bidrag om 500 000 kronor för nästa val till Sametinget, vilket enligt regeringen
bör anslås först från år 1998.
Med beaktande av RRV:s analys föreslår regeringen att 2 miljoner kronor tillförs anslaget innevarande år.
E 2 Presstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 521 579 000 kronor.
Regeringens förslag:
Ett tillfälligt driftsstöd införs och fördelas under åren 1997 och 1998. Stödet lämnas efter ansökan till de
dagstidningar som får allmänt driftsstöd.
Även tidning som får begränsat driftsstöd eller driftsstöd i särskilt fall kan, efter ansökan, lämnas tillfälligt
driftsstöd. Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar.
En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt driftsstöd.
Stödbeloppen varierar främst med hur många nummer av en tidning som ges ut varje vecka och storleken på
tidningarnas allmänna driftsstöd. Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under åren 1997 och 1998 och
skall finansieras inom nuvarande ram för presstödet.
I maj 1997 överlämnade Presstödsnämndens kansli en promemoria till regeringen angående behov av åtgärder inom
driftsstödet (Ku97/1494/RTV). I promemorian föreslås att ett tillfälligt driftsstöd införs. Promemorian har
remissbehandlats. Ett tjugotal remissinstanser har lämnat synpunkter, och många är positiva till förslaget.
Förslaget i promemorian överensstämmer med regeringens förslag.
Statens direkta insatser för dagspressen har som mål att värna mångfalden på dagspressmarknaden. I det
avseendet är konkurrensen mellan dagstidningar central, särskilt regionalt. Presstödet har bidragit till att bevara en
viss yttre mångfald av dagstidningar, dvs. att det finns flera olika tidningar inom en region. Regeringen anser att
vissa åtgärder är nödvändiga för att möta de ekonomiska svårigheter som redovisats i branschen för år 1996. Inga
förändringar föreslås i de nu gällande presstödsreglerna.
Många tidningar med driftsstöd har drabbats hårt av upplageminskningarna bl.a. till följd av att driftsstödets
storlek bestäms med utgångspunkt i upplagans storlek. Det är stor risk att om inga åtgärder vidtas så kommer flera
dagstidningar att hamna i en sådan ekonomisk kris att den fortsatta utgivningen hotas. Dagens situation för
dagspressen är både en följd av den aktuella konjunkturnedgången och en strukturell förändring i branschen. Den
snabba medieutvecklingen, där TV och radio förändras och nya medieformer träder in på arenan, påverkar
dagspressens konkurrenssituation. De sjunkande upplagorna de senaste åren är ett hot mot en bibehållen mångfald
inom dagspressen och försvårar anpassningen till de nya förutsättningarna på medieområdet.
Det tillfälliga driftsstödet skall vara ett bidrag till att lösa de akuta ekonomiska problem som många tidningar med
allmänt driftsstöd har. Stödet skall lämnas efter ansökan till Presstödsnämnden. Även en tidning som får begränsat
driftsstöd eller driftsstöd i särskilt fall kan lämnas tillfälligt driftsstöd efter ansökan. Detsamma skall gälla för
elektroniskt distribuerade dagstidningar. En dagstidning som får reducerat driftsstöd är inte berättigad till tillfälligt
driftsstöd.
Det är regeringens uppgift att besluta om fördelningen av det tillfälliga driftsstödet för olika
dagstidningskategorier. Presstödsnämnden skall besluta om stöd till enskilda tidningsföretag. Beloppen grundar sig på
Presstödsnämndens beräkningar och är inte beroende av hur stor upplaga tidningen har. Skälet för detta är att en
tidnings kostnader för att vända en negativ upplagetrend inte nödvändigtvis hänger samman med storleken på den
totala upplagan. Ett annat skäl är att stödformen är tillfällig och att pengarna skall kunna utbetalas så snart som
möjligt. Administrationen kring utbetalningarna bör därför begränsas.
Regeringens avsikt är att göra följande fördelning av det tillfälliga driftsstödet:
– för en högfrekvent storstadstidning som berättigar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 1 000 000 kronor för år 1997 och med 900 000 kronor för år 1998. För en högfrekvent
storstadstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med
4 000 000 kronor för år 1997 och 3 000 000 kronor för år 1998.
– för en högfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd
lämnas med 400 000 kronor för år 1997 och 350 000 kronor för år 1998. För en högfrekvent dagstidning som
berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 800 000 kronor för år
1997 och 700 000 kronor för år 1998.
– för en medelfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd under maximibeloppet får tillfälligt
driftsstöd lämnas med 300 000 kronor för år 1997 och 250 000 kronor för år 1998. För en medelfrekvent
dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd med maximibeloppet får tillfälligt driftsstöd lämnas med 600 000
kronor för år 1997 och 500 000 kronor för år 1998.
– för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd, kommer ut en eller två gånger per vecka och
har en abonnerad upplaga om minst 7 000 exemplar, får tillfälligt driftsstöd lämnas med 300 000 kronor för år
1997 och 250 000 kronor för år 1998.
– för en lågfrekvent dagstidning som berättigar till allmänt driftsstöd och har en abonnerad upplaga som är lägre än
7 000 exemplar får tillfälligt driftsstöd lämnas med 250 000 kronor för år 1997 och 200 000 kronor för år 1998.
– för en dagstidning som berättigar till begränsat driftsstöd och för en tidning som berättigar till driftsstöd i särskilt
fall kan tillfälligt driftsstöd lämnas. Storleken på stödet bestäms av Presstödsnämnden efter vad som i det enskilda
fallet är skäligt. Stödbeloppet får dock inte överstiga 250 000 kronor för år 1997 och 200 000 kronor för år 1998.
Detsamma skall gälla för elektroniskt distribuerade dagstidningar som får driftsstöd.
Stödet får uppgå till totalt högst 52 miljoner kronor under åren 1997 och 1998 och skall finansieras inom nuvarande
anslag för presstödet.
5.3 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
A 1 Konjunkturinstitutet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 29 208 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A1. Konjunkturinstitutet ökas med 1 000 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde
14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med motsvarande belopp.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att Konjunkturinstitutets anslag utökas i syfte att stärka den
makroekonomiska kompetensen vid institutet. Regeringen menar att det är angeläget att vissa satsningar sker redan
under år 1997. Mot denna bakgrund anser regeringen att Konjunkturinstitutets anslag även år 1997 bör utökas med 1
miljon kronor.
A 6 Finansinspektionen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 110 105 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A6. Finansinspektionen ökas med 1 500 000 kronor. Finansiering sker genom att det under utgiftsområde
14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket minskas med motsvarande belopp.
Som anges i volym 2 i denna proposition har Finansinspektionens handläggningstider för auktorisationsärenden ökat.
Detta problem har inspektionen endast delvis kunnat hantera inom ramen för givna resurser. Vidare konstateras att
antalet platsbesök hos instituten under tillsyn inte är tillfredsställande. Det föreligger också en risk att effekten av
inspektionens uppföljning av den operativa tillsynen stannar på företagsledarnivå och inte leder till önskade effekter i
instituten som helhet. Enligt regeringens bedömning bör inspektionen göra särskilda satsningar vad gäller
riskhanteringsfrågor, tillse att det utförs ett ökat antal platsbesök hos instituten under tillsyn samt vidta åtgärder för
att minska handläggningstiderna för auktorisationsärenden. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att inspektionen
får en engångsvis anslagsökning med 1 500 000 kronor.
A 8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 83 348 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A8. Riksgäldskontorets: Förvaltningskostnader ökas med 2 500 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning minskas med motsvarande belopp.
Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv upplåning för staten jämfört med alternativa upplåningsformer.
Som en följd av att Riksgäldskontorets upplåning på hushållsmarknaden minskat både i absoluta tal och mätt som
marknadsandelar har statens besparingar genom denna upplåning minskat under de senaste åren. Riksgäldskontoret
har därför under året sett över produktutbud och säljkanaler. Översynen visade bl.a. att Riksgäldskontoret genom
inlåning i egen regi skulle kunna erbjuda en konkurrenskraftig sparform samtidigt som det skulle innebära en
kostnadseffektiv upplåning för staten. I samband med vårpropositionen (1996/97:150) beslöt riksdagen att genom en
ändring av bankrörelselagen ge Riksgäldskontoret möjlighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen
regi.
Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar att en del av administrationen för denna nya sparform skulle
upphandlas externt. Kostnaderna för inköp av dessa externa tjänster skulle då ha belastat anslaget A9. Kostnader för
upplåning och låneförvaltning. Närmare utredning har dock visat att detta ej är en framkomlig väg, vilket innebär att
detta arbete istället måste utföras inom Riksgäldskontoret. Medel behöver därför föras från anslaget A9. Kostnader
för upplåning och låneförvaltning till anslaget A8. Förvaltningskostnader.
5.4 Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
F 1 Brottsförebyggande rådet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 355 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget F1. Brottsförebyggande rådet ökas med 9 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget D1.
Kriminalvården minskas med motsvarande belopp.
Från och med den 1 januari 1996 övertog Brottsförebyggande rådet (BRÅ) hela produktionen av rättsstatistiken från
Statistiska centralbyrån. Kostnaderna för att ta över och utveckla rättsstatistiken har blivit betydligt högre än
beräknat. Huvudorsaken är att kostnaderna för att bygga upp en ny databas har blivit högre än vad som kunde
förutses. För att täcka de ökade utgifterna behöver BRÅ en anslagshöjning med 9 000 000 kronor.
F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 10 222 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet ökas med 14 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget
F6. Rättshjälpskostnader minskas med motsvarande belopp.
Regeringen bedömer nu att utgifterna på anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till 24
222 000 kronor, vilket innebär att anslaget behöver höjas med 14 000 000 kronor. Detta beror dels på en
felbudgetering inför år 1997 (ca 8 800 000 kronor), dels på att anslagsbelastningen blivit större än beräknat (ca
5 200 000 kronor). Vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av den ökade anslagsbelastningen
redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet i denna proposition.
5.5 Utgiftsområde 6
Totalförsvar
B 3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 141 578 000 kronor. Av
detta anslag avser 232 451 000 kronor skyddsrum.
Regeringens förslag:
Anslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst ökas med 50 000 000 kronor för att infria gjorda
åtaganden avseende skyddrumsbyggande. Finansiering sker genom att anslaget A1. Försvarsmakten minskas med
motsvarande belopp.
I statsbudgeten för budgetåret 1995/96 fanns för byggande av skyddsrum m.m. ett under fjärde huvudtiteln uppfört
förslagsanslag D2. Skyddsrum m.m. Anslaget, som uppgick till 681 509 000 kronor, underutnyttjades med drygt 130
miljoner kronor. Skälet härtill var att skyddsrumsbyggandet i kommunerna inte påbörjats i den utsträckning som
planerats, varför betalningsutfall kommer att ske under innevarande och kommande budgetår. Anslaget D2.
Skyddsrum m.m. var uppfört som ett förslagsanslag, varför medel inte kunnat föras till anslaget B3. Funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Regeringen föreslår att Statens räddningsverk, för att infria gjorda åtaganden, tillförs ytterligare 50 miljoner
kronor för innevarande budgetår för skyddsrumsbyggande under ramanslaget B3. Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst. För budgetåret 1998 föreslås i denna proposition ytterligare 30 miljoner kronor till samma anslag
och för budgetåret 1999 beräknas ytterligare 40 miljoner kronor för ändamålet.
5.6 Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
A 1 Biståndsverksamhet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 9 799 093 000
kronor.
Regeringens förslag:
Regeringen föreslår ett bemyndigande att för vissa länder fastställa utfästelseramen till fem gånger landramen för
budgetåret 1995/96 omräknad på 12-månadersbasis.
För att understryka långsiktigheten i Sveriges utvecklingssamarbete kan regeringen med stöd av ett generellt
bemyndigande från riksdagen bemyndiga Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) att göra utfästelser
om fleråriga insatser i programländer för vilka landstrategier eller motsvarande fastställts. I syfte att minska
reservationerna i det bilaterala biståndet, har för budgetåret 1997 landramarna för vissa programländer sänkts. Detta
påverkar utfästelseutrymmet och har i vissa fall lett till att summan av gjorda åtaganden kommit att överstiga
utfästelseramen om fem gånger gällande landram.
Regeringen föreslår därför ett bemyndigande att för vissa länder fastställa utfästelseramen till fem gånger
landramen för budgetåret 1995/96 omräknad på 12-månadersbasis.
5.7 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
A 1 Statens invandrarverk
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 506 603 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A1. Statens invandrarverk ökas med 4 000 000 kronor för att täcka kostnader för avveckling av personal
för budgetåret 1997. Finansiering sker genom att anslaget A6. Utresor för avvisade och utvisade minskas med
motsvarande belopp.
Från anslaget finansieras även polismyndigheternas arbete med att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd, som
inte avser asyl, och ansökningar om medborgarskap enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Statens
invandrarverk tar över denna verksamhet fr.o.m. den 1 oktober 1997. I samband med verksamhetsövergången
kommer en större del av personalen än vad som kunde förutsägas i samband med budgetpropositionen för år 1997 att
följa med till Statens invandrarverk. Endast hälften av denna personal bedöms kunna beredas plats i verkets
organisation, vilket ger ökade avvecklingskostnader under år 1997.
A 4 Utlänningsnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 66 675 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A4. Utlänningsnämnden ökas med 1 500 000 kronor för att täcka ökade kostnader för förtroendeläkare för
budgetåret 1997. Finansiering sker genom att anslaget A5. Rättshjälp i utlänningsärenden minskas med motsvarande
belopp.
Många av de asylsökande som kommit till Sverige under de senaste åren har varit med om traumatiska upplevelser.
De långa väntetiderna på förläggning eller i eget boende medför också stora påfrestningar för den enskilde. Detta
sammantaget har inneburit behov av att anlita förtroendeläkare, främst för att bedöma psykiska problem. På grund
av ärendenas komplexitet har Utlänningsnämnden under budgetåret 1997 även haft en högre medverkan av
ledamöter än beräknat. För att inte inskränka nämndens möjligheter att skyndsamt avgöra ärenden föreslår
regeringen att ytterligare 1 500 000 kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997.
B 5 Kommunersättningar vid flykting-
mottagande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 160 591 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B5. Kommunersättningar vid flyktingmottagandet ökas med 110 000 000 kronor för att täcka beräknat
underskott för budgetåret 1997. Finansiering sker genom minskningar av anslaget A6. Utresor för avvisade och
utvisade med 30 000 000 kronor, anslaget B1. Särskilda insatser i invandrartäta områden med 70 000 000 kronor
samt av anslaget B2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism med 10 000 000 kronor.
Genom anslaget lämnas statlig ersättning till kommuner och landsting för att kompensera dessa för kostnader för
flyktingar och vissa andra utlänningar med uppehållstillstånd. Ersättningarna utgår enligt förordningen (1990:927)
om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Anslagsbelastningen beror i första hand på antalet mottagna
flyktingar och deras ålders- och hälsostatus.
Under de senaste åren har antalet asylsökande minskat kraftigt. Trots detta har många tvingats vänta i
Invandrarverkets mottagningssystem på att få slutligt besked om sina ansökningar om uppehållstillstånd. Sedan
vägledande beslut nu fattats i överprövningsinstanserna har betydligt fler fått stanna i Sverige och tagits emot i
kommunerna än vad som tidigare förutsetts.
Främst det stora antalet flyktingar från f.d. Jugoslavien har medfört att kommunerna tagit emot många äldre och
funktionshindrade. Enligt gällande ersättningsregler har kommunerna rätt till kompensation för de utlägg
kommunerna har för dessa flyktingar enligt socialtjänstlagen. Årets ersättningsutbetalningar uppgår till 250 procent
av de anslagsmedel som avsatts för ändamålet.
Sammantaget kommer ersättningarna till kommuner och landsting innevarande budgetår att överstiga anvisade
medel med 225 miljoner kronor. Genom att regeringen medger en anslagskredit på 10 procent återstår ca 110
miljoner kronor att finansiera.
Indragningen på anslaget B1. Särskilda insatser i invandrartäta områden innevarande budgetår bedöms inte
påverka det fortsatta arbetet. För år 1998 föreslås anslaget tillföras ytterligare medel jämfört med år 1997. Därmed
möjliggörs även fortsättningsvis det långsiktiga utvecklingsarbete som är nödvändigt för en positiv utveckling av
dessa bostadsområden.
5.8 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 15 637 000 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år beslutade riksdagen att minska
anslaget med 125 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är därmed 15 512 000 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1997 reduceras med 130 000 000 kronor till 15 382 000 000 kronor,
medan anslaget A2. Bidrag till hälso- och sjukvård ökas med 75 000 000 kronor till 983 150 000 kronor och anslaget
C5. Statens institutionsstyrelse ökas med 55 000 000 kronor.
Den 1 januari 1997 slopades förmånen med kostnadsfria läkemedel vid vissa sjukdomar. Patienter som saknar
sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering kan innebära fara för deras eller annans liv och hälsa, har med
anledning härav även fortsättningsvis under vissa förutsättningar erhållit sådana läkemedel kostnadsfritt. De
läkemedel som det är fråga om hanteras av sjukhusapoteken på samma sätt som läkemedel inom sluten vård.
Kostnaderna för dessa läkemedel, vilka således inte belastar den statliga läkemedelsförmånen utan belastar
landstingen, beräknas år 1997 uppgå till 75 miljoner kronor. För att kompensera landstingen för dessa kostnader som
annars skulle ha belastat den statliga läkemedelsförmånen, reduceras anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. med 75
miljoner kronor för år 1997 och motsvarande belopp tillförs anslaget A2. Bidrag till hälso- och sjukvård inom
samma utgiftsområde. Åtgärden är föranledd av den överenskommelse som nyligen träffats mellan staten och
Landstingsförbundet om särskilt statsbidrag till landstingen för läkemedelsförmånens kostnader år 1998 m.m.
A 5 Bidrag till WHO
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 32 780 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A5. Bidrag till WHO ökas med 6 320 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret
1997. Finansiering sker genom indragning av projektmedel på äldreanslag huvudsakligen från budgetåret 1995/96.
Utgiften som belastar anslaget utgörs av Sveriges medlemsavgift till Världshälsoorganisationens (WHO) reguljära
verksamhet. Avgiftens storlek fastställs i US-dollar av WHO:s beslutande församling och skall betalas vid
innevarande års slut. Utfallet på anslaget beräknas bli 39 062 000 kronor, vilket innebär ett överskridande i
jämförelse med budgeten med 6 282 000 kronor. Med hänsyn till rådande osäkerhet om kursutvecklingen anser
regeringen att anslaget bör tillföras 6 320 000 kronor.
B 7 Kostnader för statlig assistans-
ersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 663 000 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år beslutade riksdagen att öka
anslaget med 475 000 000 kronor. Den nya anslagsnivån är därmed 4 138 000 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B7. Statlig assistansersättning ökas med 338 000 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för
budgetåret 1997.
Den statliga assistansersättningen, som infördes år 1994, är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans för personer
med stora funktionshinder.
Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i lagstiftningen om assistansersättning. Dessa ändringar gjordes i syfte
att uppnå besparingar och en bättre kontroll över utgifterna. Regeringen har vidare i den ekonomiska
vårpropositionen föreslagit vissa ytterligare åtgärder i syfte att minska utgiftsutvecklingen. Åtgärderna innebär dels
en schablonisering av timersättningen till 164 kronor, dels ett kommunalt finansieringsansvar för de första 20
assistanstimmarna per vecka för alla personer som uppbär assistansersättning.
Anslagsnivån för budgetåret 1997 var ursprungligen 3 663 000 000 kronor men utökades enligt riksdagens beslut
efter förslag i den ekonomiska vårpropositionen med 475 000 000 kronor.
Enligt den bedömning som regeringen nu gör kommer anslaget, trots redan vidtagna åtgärder, att överskridas med
338 000 000 kronor. Utgiftsutvecklingen beror på att såväl personkretsen som det genomsnittliga antalet
assistanstimmar ökat stadigt under innevarande år.
C 5 Statens institutionsstyrelse
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 507 720 000 kronor.
Regeringens förslag:
Ytterligare 65 000 000 kronor anvisas under anslaget C5. Statens institutionsstyrelse för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1997. Finansieringen sker genom att anslaget A1. Sjukvårdsförmåner m.m. minskas
med 55 000 000 kronor samt genom att anslaget A9. Folkhälsoinstitutet minskas med 10 000 000 kronor.
Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i
12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS det formella
huvudmannaskapet från landsting och kommuner för de institutioner som bedömdes motsvara efterfrågan av
vårdplatser.
Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan på LVM-placeringar minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter
och förorsakat ekonomiska problem. Före det statliga övertagandet fanns drygt 1 300 platser vid LVM-hem. SiS
övertog cirka 1 000 LVM-platser som succesivt minskats till idag cirka 480. SiS har genomfört olika åtgärder för att
få verksamheten i ekonomisk balans. Bland annat har fyra institutioner avvecklats och antalet platser vid andra
institutioner har minskats. Emellertid har det skett en fortsatt nedgång vad gäller efterfrågan av vård vid LVM-
hemmen. Nuvarande prognos pekar på ett framtida platsbehov på ca 300 platser.
För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem införts. Om avgiftsnivån avviker alltför mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän riskerar detta att ytterligare minska
efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter. Vidare har SiS beslutat om ett nytt budgetsystem som syftar till att
få bättre överenstämmelse mellan de medel som institutionerna tilldelas och antal fakturerade vårddygn.
Anpassningen av verksamheten till efterfrågan är förenad med kostnader och tar även viss tid att genomföra. Vid
nedläggning av institutioner finns kostnaderna kvar upp till 18 månader, samtidigt som intäkter i form av avgifter
minskar eller i vissa fall helt försvinner.
Regeringen gav i juni 1997 SiS i uppdrag att snarast inleda en fortsatt avveckling av nuvarande överkapacitet
inom missbrukarvården. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att genomföra en översyn av
SiS styrning, ledning, organisation och framtida platsbehov.
SiS har påbörjat den fortsatta omstruktureringen av vården med inriktning att redan vid årsskiftet ha avvecklat
överkapaciteten inom LVM-vården. Dock kvarstår vissa eftersläpande kostnader under nästa budgetår.
De beräknade kostnaderna för den beslutade avvecklingen är cirka 85 miljoner kronor, varav SiS beräknar att
inom ramen för egna besparingar klara 20 miljoner kronor. Av resterande omställningskostnader avser cirka 40
miljoner kronor personalkostnader och cirka 20 miljoner kronor lokalkostnader.
Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS genomfört för att effektivisera och omstrukturera vården vid
institutionerna varit nödvändiga. SiS bör även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få till stånd en balans mellan
den vård som efterfrågas och tillgängliga resurser. Trots att myndigheten genomfört kraftfulla åtgärder för att få
verksamheten i ekonomisk balans behövs ytterligare medel för innevarande budgetår.
5.9 Utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
A 3 Underhållsstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 2 411 450 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A3. Underhållsstöd ökas med 588 550 000 kronor för att täcka det beräknade överskridandet för budgetåret
1997. Finansieringen av överskridandet skall ske genom att anslaget justeras ned under de kommande fyra åren.
Enligt Riksförsäkringsverkets senaste redovisning av anslagsbelastning och prognos, som bygger på utfallet under
första halvåret 1997, beräknas anslaget A3. Underhållsstöd att överskridas med ca 590 miljoner kronor år 1997.
De nya reglerna för underhållsstöd började gälla den 1 februari 1997. Reglerna innehåller flera komponenter som
har gjort anslagsberäkningen för år 1997 mindre osäker. Dock kvarstår en viss osäkerhet, bl.a. beroende på att
andelen bidragsskyldiga som fått anstånd med återbetalningen förväntas öka ytterligare. I juni i år hade närmare
35 000 (8,7 procent) av de bidragsskyldiga sådant anstånd. Anståndsbeloppen uppgick i juni 1997 till 13,7 miljoner
kronor.
Vidare har transaktionerna mellan kronofogdemyndigheterna, Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket
påbörjats först under maj och juni 1997. Riksförsäkringsverket har därför svårt att bedöma omfattningen av dessa
återbetalningar för resten av året. Transaktionerna avser skulder från det gamla bidragsförskottssystemet. De första
indrivningsärendena från det nya systemet för underhållsstöd lämnades till kronofogden först i slutet av juni 1997.
Det går därför inte att nu uppskatta vilka belopp som är möjliga att driva in.
Enligt Riksförsäkringsverket är det inte möjligt att få en klar bild av anslagsbelastningen förrän man kan se hur
stor andel av anståndsärendena som kommer att betalas och vilka ränteintäkter de genererar, hur kravverksamheten i
såväl det gamla som i det nya systemet fungerar och i vilken omfattning det sker beteendeförändringar i utnyttjandet
av systemet. Riksförsäkringsverket beräknar dock i sin senaste prognos att anslaget kommer att överskridas med ca
590 miljoner kronor. Mycket litet talar för att överskridandet kommer att bli lägre. På tilläggsbudgeten för 1997 bör
därför 588 550 000 kronor tillföras anslaget A3. Underhållsstöd.
5.10 Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 34 088 334 000 kronor.
Riksdagen beslutade på tilläggsbudget år 1997 att öka anslaget med 5 556 000 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr.
1996/97:AU7y, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är således 39 644 334 000
kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning ökas med 1 585 000 000 kronor för att täcka det beräknade
överskridandet för budgetåret 1997.
Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att minska i en mindre omfattning under år 1997 än vad som antogs
i 1997 års ekonomiska vårproposition och i budgetpropositionen för år 1997. För innevarande budgetår beräknar
regeringen att den öppna arbetslösheten kommer att uppgå till 8,4 procent, vilket överstiger den bedömning som
gjordes i den ekonomiska vårpropositionen med 0,5 procentenheter. Den högre arbetslösheten medför att
belastningen på anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning ökar under innevarande budgetår.
Utgifterna för den tillfälliga avgångsersättningen belastar ramanslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning.
Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning vänder sig till personer som har fyllt 60 år och som har fått
arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst 12 månader under tiden fr.o.m. den 1
januari 1996 t.o.m. den 15 april 1997. Dessa personer har möjlighet att utan krav på aktivt arbetssökande få tillfällig
avgångsersättning fram till pensionen. Erbjudandet om tillfällig avgångsersättning gäller under andra halvåret 1997.
Många äldre arbetslösa har valt att ansöka om tillfällig avgångsersättning och regeringen bedömer därför att
utbetalningarna av tillfällig avgångsersättning kommer att öka i jämförelse med vad som tidigare antogs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Regeringen anser mot denna bakgrund att anslaget A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning skall ökas med
1 585 000 000 kronor för att därmed uppgå till 41 229 334 000 kronor.
5.11 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 25 612 727 000 kronor.
Riksdagen beslutade att på tilläggsbudget till statsbudgeten år 1997 minska
anslaget med 2 124 052 000 kronor (prop. 1996/97:150, yttr. 1996/97:AU7y, bet. 1996/97:
FiU20, rskr. 1996/97:284). Ny anslagsnivå enligt beslutet är således 23 488 675 000 kronor.
Nationellt program för IT-utbildning
Regeringens förslag:
Utgifterna för en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program för IT-utbildning, bör för år 1997 få
finansieras inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utgifterna år
1998 och år 1999 bör täckas av det anslagssparande som beräknas uppstå vid utgången av år 1997. Förslaget
påverkar således inte ramen för utgiftsområdet.
Det råder i dag en stor brist på kompetent och yrkesutbildad personal inom IT-området. Detta gäller bl.a.
programmerare, applikationsutvecklare och nätverkstekniker. Denna brist finns inom de flesta företag och
organisationer och leder till konkurrens om arbetskraft vilket ökar riskerna för inflationsdrivande löneökningar och
därmed kan vara ett hinder för tillväxt för många företag. Ett flertal av dessa arbeten kan enligt IT-branschen utföras
av icke högskoleutbildad personal. Utbudet och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ständigt
anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden.
Regeringen har därför med Industriförbundet och företrädare för IT-företagen kommit överens om ett nationellt
program för IT-utbildning. Utbildningen bör drivas i projektform inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen och
beräknas omfatta 10 000 personer under perioden fr.o.m. den 1 december 1997 t.o.m. år 1999. Målgruppen för
satsningen bör främst vara arbetslösa men också anställda som har behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter kan
komma i fråga. Utbildningsbidrag bör lämnas till de arbetslösa under studietiden. Lönekostnaden för redan anställda
bör dock bäras av arbetsgivaren. Utbildningen förutsätter ingen formell förkunskap. Det viktiga är fallenhet och
intresse. Vid urvalet till utbildningen bör särskild hänsyn tas dels till kvinnor som ett led i att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden, dels till invandrare då utbildningen inte förutsätter fullständiga kunskaper i svenska
språket. Regeringen kommer kontinuerligt att följa effekterna och utfallet av utbildningen under den aktuella
perioden.
Utgifterna för projektet beräknas till 17 miljoner kronor under budgetåret 1997, till 681 miljoner kronor under
budgetåret 1998 och 573 miljoner kronor under budgetåret 1999. Regeringen föreslår att dessa utgifter får finansieras
inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
För innevarande budgetår skall Arbetsmarknadsverket (AMV) inom ramen för tilldelade medel under anslaget
A2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt ge minst 207 000 personer per månad lämplig sysselsättning.
Regeringen bedömer dock att AMV kommer att ha svårt att nå upp till denna omfattning och att ett anslagssparande
om ca 1 300 miljoner kronor därför kommer att uppstå vid utgången av innevarande budgetår. Utgifterna för IT-
satsningen bör år 1998 och år 1999 i första hand täckas av detta anslagssparande. För år 1997 bör finansieringen ske
inom ramen för tilldelade medel under anslaget. Regeringen vill dock poängtera att AMV:s uppdrag att budgetåret
1997 sysselsätta minst 207 000 personer i genomsnitt per månad kvarstår. Skulle regeringens bedömning visa sig
vara felaktig och att anslagssparandet blir lägre än beräknat återkommer regeringen till riksdagen i samband med den
ekonomiska vårpropositionen i april 1998 med förslag till finansiering av IT-satsningen. Eftersom regeringens
förslag är att åtgärden bör finansieras inom ramen för tillgängliga medel påverkas inte ramen för utgiftsområdet.
A 5 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 14 917 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet ökas med 8 792 624 kronor.
Anslaget A5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet var under budgetåret 1995/96 uppfört
som ett förslagsanslag. Från och med budgetåret 1997 är anslaget ett ramanslag. Då utgifter som skulle belastat
anslaget under föregående budgetår kommit att belasta anslaget för innevarande budgetår bör anslaget tillföras
8 792 624 kronor.
5.12 Utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
B 45 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 534 155 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. ökas med 159 500 000 kronor. Finansiering
sker genom indragningar av medel på äldreanslag från budgetåret 1995/96.
Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen för utgiftsområde 16 beräknat en besparing på 213 miljoner
kronor år 1998 varav 43 miljoner kronor är en engångsvis besparing. Den engångsvisa besparingen föreslås i
budgetpropositionen för år 1998 genomföras som en engångsvis neddragning av anslaget B45. Särskilda utgifter
inom universitet och högskolor m.m. För att besparingen inte skall få negativa konsekvenser för verksamheten under
år 1998 bör anslaget tillföras 43 miljoner kronor. Finansiering sker genom att 43 miljoner kronor dras in från
äldreanslag från budgetåret 1995/96 (C43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., C45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., C46. Övriga utgifter inom grundutbildning, C47. Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning).
Regeringen föreslår vidare att ytterligare 97,4 miljoner kronor tillförs samma anslag. Det har visat sig att de
ordinarie ersättningsbeloppen för olika utbildningsområden inte är tillräckliga för att finansiera
högskoleverksamheten i ett uppbyggnadsskede. Medlen föreslås därför att användas för uppbyggnad av högskolorna
på Gotland, Södertörn och i Malmö m.m. under budgetåren 1997-1999. Finansiering sker genom att
anslagsbehållningen på 97,4 miljoner kronor dras in från det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C46. Övriga
utgifter inom grundutbildning.
Regeringen föreslår också att 19,1 miljoner kronor tillförs ramanslaget B45. Särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. Medlen föreslås användas för kvalitetsarbete m.m. med anledning av utbyggnad av högskolan.
Regeringen föreslår att finansiering sker genom att anslagsbehållningen på 19,1 miljoner kronor dras in från det för
budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m.
C 3 Centrala studiestödsnämnden
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 276 727 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget C3. Centrala studiestödsnämnden ökas med 22 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget C1.
Högskoleverket minskas med motsvarande belopp.
Satsningen på ökad utbildning inom vuxenutbildnings- och högskoleområdena har lett till ökat arbete inom Centrala
studiestödsnämnden (CSN). Vidare anser regeringen att det är motiverat att anvisa medel för att täcka ackumulerat
underskott inom CSN:s återbetalningsverksamhet. Finansiering sker genom att Högskoleverkets anslag minskas med
22 000 000 kronor.
E 1 Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 35 828 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget E1. Kostnader för Sveriges medlemsskap i Unesco m.m. ökas med 10 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget D18. Europeisk forskningssamverkan minskas med motsvarande belopp.
Regeringen har åtagit sig att anordna en konferens om kultur, politik och utveckling under våren 1998. Konferensen
är en uppföljning av den rapport (Vår skapande mångfald) som presenterades av Världskommissionen för kultur och
utveckling 1996. Kostnader för konferensen beräknas till 10 miljoner kronor.
5.13 Utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund
och fritid
B 1 Bidrag till Svenska riksteatern,
Operan, Dramatiska teatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett anslag på 712 254 000 kronor, varav för
Dramatiska teatern 159 017 000 kronor.
Regeringens förslag:
Regeringen bemyndigas att överta Kungliga Dramatiska Teatern AB:s lån i Riksgäldskontoret.
Dramatiska teatern (Dramaten) drivs som ett av svenska staten helägt aktiebolag, Kungliga Dramatiska Teatern AB.
Som ett led i ett åtgärdsprogram för att stärka bolagets ekonomi godkände riksdagen hösten 1996 att Dramaten fick
möjlighet att lägga över befintliga lån i Östgötabanken till Riksgäldskontoret (prop. 1996/97:1 bet. 1996/97:KrU1,
rskr. 1996/97:129).
Regeringen bemyndigade den 20 februari 1997 Riksgäldskontoret att lämna ett lån till Dramaten på 25 miljoner
kronor. Lånet, som ersätter Dramatens lån i Östgötabanken, skall återbetalas med fem miljoner kronor årligen under
åren 1998 - 2000 och med 10 miljoner kronor under år 2001. Räntevillkor och andra villkor för lånet har fastställts i
ett avtal mellan Riksgäldskontoret och Dramaten.
Dramatens bokslut per den 31 december 1996 visade en förlust på ca 24,3 miljoner kronor. Bolagets egna kapital
uppgick till 60 000 kronor.
Vid bolagsstämma i Kungliga Dramatiska Teatern AB den 14 april 1997 fattades beslut om att inte försätta
bolaget i likvidation. I stället redogjorde ägaren för sin avsikt att tillskjuta erforderligt kapital inom den tidfrist på åtta
månader som aktiebolagslagen medger.
En lämplig form för ägartillskott är att staten övertar nämnda lån i Riksgäldskontoret på 25 miljoner kronor.
Utgångspunkten är att detta skall ske på ett sätt som inte innebär någon ökad belastning på statsbudgeten. Det
tillvägagångssätt som förordas är att en myndighet under regeringen övertar Dramatens befintliga lån hos
Riksgäldkontoret. Utgifterna för räntor och amorteringar finansieras genom avräkning på statsbidraget till Dramaten.
Regeringen föreslår att den får riksdagens bemyndigande att överta Dramatens befintliga lån i Riksgäldskontoret.
5.14 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande
A 11 Bonusränta för ungdomsbosparande
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 3 000 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A11. Bonusränta för ungdomssparande ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering sker genom indragning
av anslagsbehållningar på det under utgiftsområde 14 uppförda ramanslaget D1. Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket.
Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa
banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. När kontoinnehavaren har sparat
under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig
bonusränta på 3 procent från det sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut när
kontoinnehavaren begär det.
Utbetalningarna av bonusräntan uppgick per den sista juni 1997 till 2,7 miljoner kronor. Nya prognoser från
Riksgäldskontoret pekar på att utbetalningarna under 1997 kommer att uppgå 6 miljoner kronor. Detta innebär att
anslaget kan förväntas överskridas med 3 miljoner kronor. De ökade utbetalningarna är en följd av att oväntat många
ungdomar har avslutat sina konton.
5.15 Utgiftsområde 19
Regional utjämning och
utveckling
A 1 Regionalpolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns, efter riksdagens beslut om ändrade anslag (prop. 1996/97:150, FiU
1996/97:20, rskr. 1996/97:284), för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 1 331 017 000 kronor.
Regeringens förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att disponera högst 500 000 000 kronor inom ramen för anslaget A1.
Regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett program för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska
åtgärder.
Anslaget för regionalpolitiska åtgärder får enligt riksdagens beslut bl.a. användas till olika former av
regionalpolitiska företagsstöd, regionalpolitisk projektverksamhet, medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram,
viss central utvecklingsverksamhet m.m.
Regeringen har nyligen påbörjat ett arbete med att genomföra en ny regional näringspolitik. Riksdagen har
informerats om detta på annat ställe i denna proposition (utgiftsområde 19, s. 11).
Regeringen har under innevarande år fortsatt att tillsammans med ett stort antal regionala och centrala aktörer
närmare utforma den nya regionala näringspolitiken. I den regionalpolitiska proposition, som regeringen avser att
förelägga riksdagen, kommer regeringen att närmare utveckla sina förslag och anhålla om riksdagens
ställningstaganden i vissa avseenden.
Under arbetet med den regionala näringspolitiken, som omfattar åtgärder inom ett flertal politikområden, t.ex.
närings- och regionalpolitiskt motiverade åtgärder, har ett stort antal projekt identifierats, som bedöms kunna komma
att skapa nya arbetstillfällen. Det gäller dels projekt som förbättrar förutsättningarna härför i hela landet, dels projekt
som främst är inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna bör kunna påbörjas redan under innevarande år
och avser delvis andra ändamål än de som anslaget nu får användas till.
Regeringen bedömer att utrymme finns för denna särskilda insats inom anslaget och genom att den ordinarie
verksamheten under anslaget tar i anspråk reservationer på det för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
upptagna anslaget C2. Regionala utvecklingsinsatser m.m.
5.16 Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
A 2 Miljöövervakning m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 93 952 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget A2. Miljöövervakning m.m. ökas med 19 984 000 kronor. Finansiering sker dels genom ett bidrag från EU
på 8 250 000 kronor dels genom indragning av 10 500 000 kronor från anslagsbehållningarna på anslaget A8.
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar inriktning från 1994/95. Finansieringen beskrivs
närmare nedan.
Naturvårdsverket och Boverket har beviljats ett bidrag på ungefär 8 250 000 kr från EU:s Life-fond för
metodutvecklingsprojektet ”For Sustainable Development - Environmental Objectives and Indicators in Spatial
Planning and Strategic Environmental Assessment”. De beviljade medlen kommer att administreras av
Naturvårdsverket. På statsbudgeten tas anslag upp motsvarande det belopp Naturvårdsverket erhåller från EG-
budgeten. Bidraget från EU redovisas på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG som ökar med samma belopp.
För utbetalning av medlen krävs därför att anslaget ökas med 8 250 000 kronor.
Enligt bilavgasförordningen, med stöd av 9 § bilavgaslagen (1986:1386), tar Naturvårdsverket ut en kontrollavgift
för varje såld ny bil. Medlen redovisas på inkomsttitel 2534 Kontrollavgift nyregistrerade bilar. Motsvarande belopp
beräknas under anslaget A2. Miljöövervakning m.m. Under år 1997 beräknas avgiftsinkomsterna uppgå till 17 250
000 kronor, dvs. 1 234 000 kronor mer än det för år 1997 anvisade anslaget. Regeringen föreslår därför att anslaget
för innevarande budgetår ökas med ytterligare 1 234 000 kronor.
Aktiebolaget Svensk Bilprovning utfärdar avgasgodkännanden enligt bilavgaslagen. En avgift för
avgasgodkännanden med stöd av förordningen (1993:446) om vissa förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk
Bilprovning tas ut av tillverkaren. På grund av ändringar i lagen och ett förväntat gemensamt tillverkaransvar inom
EU, bör avgiften tas bort och finansiering ske på ett annat sätt framöver. Under ett övergångsskede föreslår
regeringen att ytterligare 10 500 000 kr anvisas under anslaget A2. Miljöövervakning m.m. för
bilavgasverksamheten. Detta finansieras genom indragning av medel på det för budgetåret 1994/95 under fjortonde
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologisk hållbar
inriktning.
A 11 Utbildning och information om
miljöbalken
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringens förslag:
Ett nytt reservationsanslag A11. Utbildning och information om miljöbalken uppgående till 8 000 000 kronor anvisas
för budgetåret 1997. Finansiering sker genom indragning av anslagsbehållningar på det under fjortonde huvudtiteln
för budgetåret 1993/94 uppförda reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt det under fjortonde
huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda reservationsanslaget A8. Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning.
Regeringen har den 3 april 1997 beslutat att överlämna lagrådsremiss av ett förslag till miljöbalk.
Regeringens förslag lämnas till riksdagen under hösten 1997. Det är dock viktigt att planering och förberedelser
för utbildningen startar i god tid. Innehållet i utbildningen får givetvis anpassas till riksdagens beslut.
För att miljöbalken skall få det avsedda genomslaget måste i ett första skede utbildning ske av personal i
kommuner, domstolar och förvaltningsmyndigheter som skall tillämpa balken. Vidare bör allmänheten informeras
om de nya reglerna. De myndigheter som ansvarar för tillsynen av balkens efterlevnad är därefter skyldiga att
fortlöpande informera om hur bestämmelserna skall tillämpas. Med hänsyn till den snabba utvecklingen vad gäller
t.ex. kunskaper om hälso- och miljöeffekter, teknik och de krav som följer av Sveriges internationella åtaganden kan
en utveckling av regelsystemet förutses.
B 4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 26 752 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerheten m.m. ökas med 771 000 kronor. Finansiering
sker genom indragning av anslagsbehållningar från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94 uppförda
reservationsanslaget B13. Miljöinsatser i Östersjöregionen samt från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1994/95 uppförda reservationsanslaget E1. Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m.
Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar och österrikiska shilling, för deltagande i internationellt
samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet
(IAEA) och bidraget till IAEA:s Technical Assistance and Cooperation. Till följd av höjda medlemsavgifter och
valutakurser beräknar regeringen att anslaget kommer att överskridas under innevarande budgetår. Med anledning av
dessa förhållanden föreslår regeringen att anslaget B4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
ökas med 771 000 kronor.
5.17 Utgiftsområde 21
Energi
Regeringens förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät befogenhet att inom en sammanlagd ram om
2 500 000 000 kronor ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret under budgetåret 1997.
Affärsverket svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det svenska stamnätet och de statligt ägda
utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). I årsredovisningen för år 1996
redovisar verket en balansomslutning på ca 9 miljarder kronor. Svenska kraftnät har för närvarande en långfristig
upplåning i Riksgäldskontoret om 2 500 000 000 kronor.
Under flera år har övriga affärsverk, nämligen Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens Järnvägar haft
möjlighet att ta upp lån utanför Riksgäldskontoret, på kapitalmarknaden. Affärsverken har även fått förvalta dessa
lån. Svenska kraftnät har dock hittills inte medgetts att låna utanför Riksgäldskontoret.
Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraftnät, i enlighet med de principer som gäller för de övriga
affärsverken, ges möjlighet att finansiera sin verksamhet också genom lån utanför Riksgäldskontoret på den svenska
kapitalmarknaden.
Som komplement till de bemyndiganden som riksdagen tidigare beslutat om för år 1997 bör en utvidgning
möjliggöras av Svenska kraftnäts finansiella befogenheter. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret 1997 ge Svenska kraftnät befogenhet att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret
inom en sammanlagd ram om 2 500 000 000 kronor.
5.18 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
B 2 Transportstöd för Gotland
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 175 000 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B2. Transportstöd för Gotland ökas med 7 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
reservationsanslaget B5. Övervakning av M/S Estonia minskas med motsvarande belopp.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) inleddes avvecklingen av
det s.k. Gotlandstillägget från och med den 1 januari 1997 med 0,2 procentenheter till 0,4 procent. I proposition
1995/96:44 angavs att regeringen är beredd att återkomma i frågan om effekterna blir negativa för Gotlands
näringsliv.
Som en följd av Gotlandstilläggets avveckling har transportförmedlingsföretagen höjt sina fraktpriser till och från
Gotland, vilket har visat sig ge negativa effekter för Gotlands näringsliv. Sjöfartsverket har, efter samråd med
regeringen, beslutat att sänka längdmetertaxan för transportstödsberättigade transporter till och från Gotland till 52
kronor. Regeringen har därvid konstaterat att transportförmedlingsföretagen sänkt sina fraktpriser. Regeringen har
den 19 juni 1997 gett NUTEK i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta förslag till en modell för stöd
till godstransporter till och från Gotland. Uppdraget redovisas till regeringen i december 1997.
I avvaktan på en långsiktig lösning föreslår regeringen att 7 000 000 kronor anvisas till anslaget B2. Transportstöd
för Gotland för att finansiera den sänkta längdmetertaxan. Ökningen finansieras genom att det under utgiftsområde
22 Kommunikationer uppförda ramanslaget B5. Övervakning av Estonia minskas i motsvarande omfattning. Enligt
regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen av Estonias förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att innefatta
bl.a. finländsk sjöövervakningsradar kompletterad med oregelbunden övervakning av finländska fartygs- och
flygenheter, varigenom en minskning av anslaget möjliggörs.
Statens haverikommission
Regeringens förslag:
Statens Haverikommissions fasta kostnader får uppgå till högst 8 510 000 kronor för budgetåret 1997.
Regeringen beslutade i regleringsbrev den 19 december 1996 (K96/4820/SM) att de fasta kostnaderna för Statens
haverikommission (SHK) för budgetåret 1997 i enlighet med vad som angavs i prop. 1996/97:1 skulle uppgå till
högst 7 540 000 kronor.
Personalkostnaderna och kostnader för lokalerna under år 1997 överstiger de tidigare antagna beloppen. Vidare
har de fasta kostnaderna för kompetensutveckling m.m. ökat. Vissa sådana kostnader inom SHK, för att följa
utvecklingen på kommissionens verksamhetsområde samt kostnader för kompetensutveckling av personalen har
tidigare av hävd betraktats som rörliga kostnader och därför direktfakturerats berörd myndighet.
Utvecklingskostnader av detta slag definieras numera som fasta kostnader för SHK och faktureringen fördelas därför
mellan berörda myndigheter enligt gällande fördelningsprincip.
Av ovanstående skäl beräknas de fasta kostnaderna för SHK öka med 610 000 kronor till 8 150 000 kronor. De
ökade kostnaderna fördelas, i likhet med övriga fasta kostnader, mellan SHK:s intressenter Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten.
B 7 Utredningsarbete m.m. med
anledning av M/S Estonias förlisning
I statsbudget för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 4 500 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B7. Utredningsarbete m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning ökas med 3 000 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget D2. Köp av interregional persontrafik på järnväg minskas med motsvarande
belopp.
Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen gav samma dag Statens
haverikommission (SHK) i uppdrag att biträda i utredningsarbetet med anledning av förlisningen.
Riksdagen beslutade på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105, bet.
1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205) att ett förslagsanslag på 3 940 000 kronor skulle anvisas till Utredningsarbete
med anledning av M/S Estonias förlisning. Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren 1996.
Då utredningen pågick under hela år 1996 ökade riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1995/96 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU11, rskr 1996/97:48) det anvisade anslaget med 4 000 000 kronor. Av
totalt anslagna 7 940 000 kronor under 1996 förbrukades 5 266 987 kronor. De återstående 2 748 780 kronor är
dock inte tillgängliga under 1997.
Genom beslut den 11 juni 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) har riksdagen
godkänt att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 anvisa 4 500 000 kronor för Utredningsarbete
med anledning av M/S Estonias förlisning för det arbete som skett under första halvåret 1997.
Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att fortgå även under andra halvåret 1997. De tidigare anvisade
medlen är förbrukade eller intecknade och SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas till 3 000 000 kronor.
B 8 Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år.
Regeringens förslag:
2 166 000 kronor anvisas på ett nytt ramanslag B8. Vissa kostnader för övertäckning av M/S Estonia. Finansiering
sker genom att anslaget B5. Övervakning av M/S Estonia minskas med motsvarande belopp.
Regeringen gav den 2 mars 1995 Sjöfartsverket i uppdrag att genomföra en övertäckning av den förlista
passagerarfärjan M/S Estonia. Regeringen har därefter den 19 juni 1996 beslutat att Sjöfartsverket skall avbryta
arbetet med övertäckningen. Arbetet skall kunna återupptas vid den senare tidpunkt som regeringen bestämmer.
Med anledning av vissa kostnader för Sjöfartsverket avseende övertäckningsarbetet av M/S Estonia föreslår
regeringen att ett nytt anslag anvisas på 2 166 000 kronor. Medlen finansieras genom motsvarande minskning av
anslaget B5. Övervakning av Estonia. Enligt regeringsbeslut den 3 juli 1997 kommer bevakningen av Estonias
förlisningsplats fr.o.m. hösten 1997 att innefatta bl.a. finländsk sjöövervakningsradar kompletterad med
oregelbunden övervakning av finländska fartygs- och flygenheter, varigenom en minskning av anslaget möjliggörs.
C 5 Informationsteknik:
Telekommunikationer m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 23 000 000 kronor.
Regeringens förslag:
Att anvisade medel till anslaget C5. Informationsteknik: Telekommunikationer m.m. även får användas till en
förstudie om Sveriges IT-utveckling.
Regeringen har på annat ställe denna proposition (utgiftsområde 22 Kommunikationer) föreslagit att resurser från
anslaget C5. Informationsteknik: Telekommunikationer m.m. bör avsättas för att bl.a. följa Sveriges IT-utveckling.
Uppföljningen skall inte bara visa hur Sverige ligger till i förhållande till andra länder utan också ge tydliga
indikationer på inom vilka områden som extra insatser kan behöva göras om det visar sig att Sverige skulle komma
efter i utvecklingen.
Regeringen anser att det är av vikt att en uppföljning påbörjas snarast möjligt. Därför bör en förstudie som syftar
till att identifiera vilka statistiska jämförelsetal som kan användas för att jämföra Sveriges ställning gentemot övriga
länder på IT-området göras.
5.19 Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
B 1 Statens jordbruksverk
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 183 114 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år har riksdagen beslutat om att
tillföra ytterligare 4 500 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B1. Statens jordbruksverk ökas med 15 000 000 kronor. Finansiering sker genom att anslaget B2. Stöd till
jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp.
Den ytterligare utbyggnad av EG:s stödsystem på jordbruksområdet som tillkommit under år 1997 har medfört att
Jordbruksverket tvingats öka sina insatser avseende ADB-utveckling. Detta gäller stödsystem för kalvslaktbidrag,
utbetalning av BSE-ersättning, revalveringsersättning och miljöstöd för flerårig vallodling. Till detta kommer en
ytterligare utvidgning av miljöprogrammet fr.o.m. år 1998.
Handläggningen av direktstöd, i synnerhet miljöstöden, har i kombination med behovet av kommunikation med
länsstyrelserna visat sig vara mycket krävande. Likaså har arbetsmarknadsläget för systemutvecklare inneburit att
Jordbruksverket i ökad omfattning tvingats anlita konsulter för att klara ADB-utvecklingen vilket är mycket
kostsamt. Slutligen har kostnaderna för de nödvändiga mjukvaru-
licenserna ökat kraftigt.
B 16 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 119 333 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget B16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. får även belastas med s.k. tekniska kostnader
till följd av offentlig lagring.
Under anslaget redovisas de räntekostnader och kursdifferenser som uppstår för staten till följd av att ersättningen
från EG:s jordbruksfond erhålls i efterskott. Anslaget får även belastas med eventuella finansiella sanktioner och
straffavgifter. Anslaget får också tillföras kursvinster och belastas med kursförluster som uppstår till följd av att
medlemsstaten bär kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion.
De interventionslager svenska staten hyr för offentlig lagring inom ramen för anslaget B15. Intervention och
exportbidrag för jordbruksprodukter åsamkar Sverige kostnader vilka ej ersätts från EG-budgeten under den tid
lagerutrymmena står tomma i väntan på inlagring. Svenska statens nettokostnader för detta uppgick under budgetåret
1995/96 till knappt 14 miljoner kronor och beräknas för innevarande år uppgå till 15 miljoner kronor. Dessa
kostnader bör få belasta anslaget.
B 18 Djurregister
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringens förslag:
Ett nytt ramanslag B18. Djurregister uppgående till 10 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1997. Riksdagen
föreslås godkänna vad regeringen anför avseende avgiftsfinansiering.
Enligt Rådets förordning (EEG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och
registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter skall medlemsstaterna införa ett system
för identifiering och registrering av nötkreatur på produktionsstadiet. Dessutom skall det skapas ett särskilt system
för märkning av nötkött i försäljningsledet. Anledningen till detta är att marknaden för nötkött och nötköttsprodukter
har destabiliserats på grund av den s.k. BSE-krisen. För att återupprätta balansen på marknaden bör insynen i
villkoren för produktion och saluföring förbättras.
I ett första steg skall en databas över samtliga djurbesättningar och enskilda djur upprättas där man även skall
kunna följa förflyttningar av djur mellan besättningar. Databasen skall vara i funktion senast den 31 december 1997
och administreras av Statens jordbruksverk i samarbete med Svensk husdjursskötsel.
Upprättandet av den nationella databasen kommer att innebära kostnader av engångskaraktär. Kostnaden har
beräknats uppgå till ca 10 miljoner kronor. Till detta kommer driftskostnader som beräknas uppgå till ca 35 miljoner
kronor per år. Enligt rådsförordningen får kostnaderna täckas med avgifter. Regeringen föreslår att så sker.
Jordbruksverket bör bemyndigas att ta ut denna avgift. Avgiftsintäkten tillsammans med EG:s medfinansiering
beräknas ge full kostnadstäckning.
Regeringen föreslår att 10 miljoner kronor anslås på statsbudgeten för att täcka nödvändiga investeringskostnader.
Från och med budgetåret 1998 föreslås att ramanslaget tillförs medel för att täcka uppkomna driftskostnader.
Finansiering sker genom att avgiftsintäkterna inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten.
B 19 Vissa saneringsåtgärder i Solna
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringens förslag:
Ett nytt anslag anvisas för utschaktning, transport och omhändertagande av förorenade jordmassor samt återfyllnad
av rena jordmassor vid Brunnsviken i Solna kommun. Kostnaderna beräknas till 2 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget B2. Stöd till jordbrukets rationalisering minskas med motsvarande belopp.
Vid en miljöteknisk undersökning av marken vid Brunnsviken i Solna kommun påvisades rester av
bekämpningsmedel. Av allt att döma deponerade den dåvarande myndigheten Statens växtskyddsanstalt, vars
verksamhet upphörde den 1 januari 1976, behållare med bekämpningsmedelsrester där. Såväl hela som trasiga
behållare påträffades vid undersökningen. Analyser visar på förekomst av mycket höga halter av kvicksilver och
arsenik.
Mot bakgrund av det är en statlig myndighet som deponerat bekämpningsmedelsresterna och att den förorenade
marken ligger inom nationalstadsparkens område anser regeringen att saneringen bör bekostas av statliga medel.
Överläggningar i saken har också förts med kommunen.
C 1 Fiskeriverket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 58 166 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget C1. Fiskeriverket ökas med 3 650 000 kronor. Finansiering sker genom minskning av anslaget B2. Stöd till
jordbrukets rationalisering med 3 000 000 kronor samt minskning av anslaget B8. Strukturstöd inom
livsmedelssektorn med 650 000 kronor.
EU har beslutat att införa ett satellitbaserat kontrollsystem för fiskefartyg. Införandet skall ske i två faser, där den
första fasen skall starta den 30 juni 1998. Vid denna tidpunkt skall ca 50 svenska fiskefartyg med en längd av minst
24 meter vara utrustade med sändare för satellitöverföring av information om bl.a. position. Varje medlemsland
skall även ha inrättat ett landbaserat kontrollcentrum.
Den andra fasen inleds den 1 januari 2000 och skall omfatta samtliga fiskefartyg med en längd av minst 24 meter
oberoende av var de opererar.
Införandet av ett satellitbaserat kontrollsystem kräver bl.a. att utrustning inhandlas och installeras på landstationen
och på fartygen, att ett system för underhåll och reparationer av utrustning på fartygen byggs upp och att rutiner för
kontrollarbetet skapas. Fiskeriverket ansvarar för den landbaserade kontrollstationen. Fiskeriverkets kostnader för att
införa och driva kontrollsystemet beräknas t.o.m. budgetåret 1999 uppgå till totalt 3 650 000 kronor. Fördelningen
av detta belopp beräknas för 1997 uppgå till 450 000 kronor, 1998 till 1 700 000 kronor och för 1999 till 1 500 000
kronor. För budgetåret 1998 utgår EG-bidrag för kostnaderna för utrustningen samt för installationen, totalt ca 4,65
miljoner kronor.
Regeringen föreslår därför att 3 650 000 kronor tillförs ramanslaget C1. Fiskeriverket för att täcka kostnader
uppkomna för att införa och driva ett satellitbaserat kontrollsystem. Fiskeriverket ålades att spara 6 miljoner kronor
under innevarande budgetår. På grund av bl.a. långa uppsägningstider för personal beräknas inte
besparingsåtgärderna få fullt genomslag förrän under budgetåret 1998. Genom att medel för kontrollsystemet anvisas
för hela fas 1 redan i år, möjliggörs införandet av kontrollsystemet samtidigt som Fiskeriverket kan fullfölja sitt
besparingsprogram.
E 2 Bidrag till distriktsveterinär-
organisationen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 77 691 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget E2. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen ökas med 7 800 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn minskas med motsvarande belopp.
I syfte att bl.a. reducera statens kostnader för distriktsveterinärorganisationen beslöt riksdagen (prop.1993/94:150,
bet. 1993/94:JoU 32, rskr. 1993/94:403) om vissa förändringar beträffande distriktsveterinärorganisationens
organisation och finansiering att gälla från den 1 juli 1995. Till följd av omorganisationen uppstod vissa
övergångskostnader som avser verksamheten före den 1 juli 1995. De totala övergångskostnaderna beräknas uppgå
till ca 25 miljoner kronor. Övergångskostnader uppgående till 7,8 miljoner kronor har belastat och påverkat resultatet
för budgetåret 1995/96. Merparten utgörs av kostnader avseende semester- och kompensationsersättning för de
närmare hundratalet veterinärer som slutade sin tjänstgöring som distriktsveterinärer under hösten 1995.
Några särskilda medel för avveckling av den förutvarande distriktsveterinärorganisationen har inte tidigare
avsatts. Regeringen föreslår att 7 800 000 kronor tillförs ifrågavarande anslag för budgetåret 1997 att användas för
täckande av de övergångskostnader som belastat budgetåret 1995/96. Finansiering sker genom att anslaget B8.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn minskas. Resterande ej utbetalda övergångskostnader, som beräknas bli
utbetalade under en femtonårsperiod skall finansieras inom verksamhetens ordinarie ram utan särskild
medelstilldelning.
E 5. Bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor. På
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen för innevarande år har riksdagen beslutat att tillföra
anslaget ytterligare 20 500 000 kronor.
Regeringens förslag:
Anslaget E5. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 36 000 000 kronor. Finansiering sker dels
genom minskning av anslaget B8. Strukturstöd inom livsmedelssektorn med 7 550 000 kronor, dels genom inleverans
av medel från lagringsavgiften på ris och socker uppgående till 28 450 000 kronor.
Del av anslaget får disponeras i enlighet med de bestämmelser som regeringen meddelar i varje särskilt fall samt för
ersättning enligt epizootilagen (1980:369) eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Anslaget disponeras också
för bestridande av kostnader enligt förordningen (1984:369) om bekämpande av salmonella hos djur. Medel får
dessutom disponeras för erforderliga undersökningar vid handläggning av ersättningsansökningar i samband med
bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för ändamålet uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor.
Därutöver anvisades 20 500 000 kronor på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Vid
utgången av år 1997 beräknas trots detta ett överskridande att 36 000 000 kronor. Överskridandet beror på att antalet
ingripanden vid befarat paratuberkulospositiva besättningar och kostnaden för smittbekämpningen på dessa gårdar är
mycket höga. Även kostnaden för bekämpning av salmonella, främst salmonella hos svinbesättningar, är höga.
6
Ekonomisk styrning av
statlig verksamhet
.
6 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
6.1 Utveckling av den ekonomiska styrningen
I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1, sid 143 ff) understryker utskottet vikten av att regeringen
fortlöpande redovisar för riksdagen hur mål- och resultatstyrningen fungerar, hur regeringen ser på den fortsatta
utvecklingen samt vilka åtgärder regeringen planerar att vidta i syfte att förbättra resultatbedömningen och den
praktiska tillämpningen av styrningen. I det följande gör regeringen en redovisning av utvecklingen av den
ekonomiska styrningen, i vilken mål- och resultatstyrningen ingår som en del.
Begreppet ekonomisk styrning
I 1 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten föreskrivs att i statens verksamhet skall hög effektivitet eftersträvas och
god hushållning iakttas. Den ekonomiska styrningen av statlig verksamhet syftar till att uppfylla detta.
Ekonomistyrning är ett etablerat begrepp utanför statsförvaltningen. Ekonomistyrning innebär en avsiktlig
påverkan på en verksamhet och dess befattningshavare i avsikt att nå vissa ekonomiska mål. Ekonomistyrning
omfattar dels planering med hänsyn till förväntade förhållanden och parering mot oväntade händelser, dels
uppföljning och utvärdering.
I staten har begreppet ekonomistyrning anpassats till den statliga verksamheten och en nedbrytning har gjorts i
begreppen resultatstyrning och finansiell styrning. När regeringen talar om den ekonomiska styrningen av statlig
verksamhet avses således både resultatstyrning och finansiell styrning. Med resultatstyrning avses styrningen av den
statliga verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet. Resultatstyrningen sker bland annat genom att mål
anges för olika verksamhetsområden och genom uppföljning och utvärdering. Med finansiell styrning sätts de
ekonomiska ramarna för verksamhetens resursförbrukning. Dessa utgörs bland annat av anslagstilldelning,
restriktioner för avgiftsbelagd verksamhet, investeringsramar och låneramar, beställningsbemyndiganden samt
tillgång till räntekonto med kredit. Vid uppföljning och utvärdering av statlig verksamhet utgörs resultatet av såväl
måluppfyllelsen som verksamhetens resursförbrukning. Resultatstyrningen och den finansiella styrningen inte bara
kompletterar varandra utan de är tillsammans nödvändiga för att få en väl fungerande och effektiv statlig
verksamhet. En ekonomisk redovisning av hög kvalitet, där resursförbrukningen för olika verksamheter kan mätas i
ekonomiska termer, är en viktig förutsättning för en väl fungerande styrning.
Den ekonomiska styrningen har en viktig roll i budgetprocessen. Beredningen av budgeten tar sin utgångspunkt i
ett antal politiska mål och de resurser som finns tillgängliga för att nå dessa mål. Prioriteringar görs mellan olika
verksamheter för att få en så god måluppfyllelse som möjligt. Resultatstyrningen, den finansiella styrningen och den
ekonomiska redovisningen skall medverka till att förse riksdag, regering och förvaltning med beslutsunderlag som
möjliggör bästa möjliga prioriteringar.
Utvecklingsarbete
Under år 1997 har en samlad satsning gjorts för att ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen. Utgångspunkten
har varit de krav som lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer på regeringen. Bland annat anges i 2 § att
regeringen för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika
verksamhetsområden.
Flertalet av utgiftsområdena har berörts till någon del i utvecklingsarbetet. En extra satsning har gjorts på
utgiftsområdena 3 , 17, 18, 20 och 22. Inom dessa utgiftsområden har ett viktigt mål per område fungerat som
pilotfall för hur återrapportering av resultat till riksdagen kan läggas upp.
Utgiftsområde 22 är valt mot bakgrund av Riksdagens revisorers rapport (1996/97:3) Mål och resultatstyrning –
exempel från Kommunikationsdepartementets område. Utgiftsområdena är i övrigt valda för att täcka förvaltning,
transfereringar och bidrag samt investeringar vilka kräver olika medel för styrning.
När det gäller förvaltning sker en utveckling av styrningen där flera myndigheter arbetar mot samma mål. Ett
exempel på ett sådant utvecklingsarbete ges i Justitiedepartementets rapport Samlad redovisning för rättsväsendet
1996 (1997-06-27). För transfereringar och bidrag utvecklas styrningen för att möjliggöra prövning både av
systemens ändamålsenlighet och effektivitet. För styrning av investeringar krävs bl.a. information om
investeringarnas effektivitet.
Genomförda förändringar
Följande generella förändringar har genomförts i årets budgetproposition:
– Utgiftsområdesavsnitten har getts en mer enhetlig struktur.
– De viktigaste målen inom respektive utgiftsområde lyfts fram i en inledande ruta på respektive
utgiftsområdesavsnitt.
– Resultatbedömningarna har utvecklats på utgiftsområdes- och verksamhetsområdesnivå.
– Budgetar för avgiftsbelagd verksamhet redovisas.
– Redovisningen av investeringsplaner har givits en mer enhetlig utformning. Redovisningen gäller främst
affärsverken och myndigheter med inve-steringar av större omfattning.
– Beställningsbemyndiganden redovisas under egen rubrik i anslags- och myndighetsavsnitten samt samlat i denna
volym. Redovisningen har getts en mer enhetlig utformning.
– Affärsverkens finansiella befogenheter redovisas mer enhetligt.
I regeringens redovisning till riksdagen av mål och resultat är det viktigt att välja en relevant nivå för redovisningen.
Riksdagen har tidigare angett att resultatrapporteringen från regeringen främst bör gälla effekter, utfall och
måluppfyllelse av statliga beslut och åtgärder (bet. 1993/94:FiU10). Regeringen uppfattar detta som att dialogen om
mål och resultat bör fokuseras till de viktigaste målen inom olika politik-områden och att målen i första hand bör
avse effekter i form av den påverkan som kan uppnås genom statliga insatser. Dessa mål bör beslutas av riksdagen. I
arbetet med årets budgetproposition har det vidare varit viktigt att information om mål och resultat har en tydlig
koppling till utgiftsområdena och regeringens budgetförslag.
Finansutskottet skriver i sitt betänkande 1996/97:FiU20 (Del 1, s. 145) att en viktig förutsättning för att riksdagen
skall kunna ta ställning till fördelningen av utgifter på utgiftsområden, men också till de konkreta anslagen, är att det
finns en resultatanalys av föregående års verksamhet. Det bör alltså vid budgetprövningen finnas en bedömning av i
vilken utsträckning som målen och de avsedda resultaten har uppnåtts och - om de inte uppnåtts - vad som är
orsaken till detta. En annan viktig komponent för regeringens överväganden bör vara en omvärldsanalys där olika
externa faktorer som kan påverka verksamheten belyses.
Strävan i årets budgetproposition har varit att utveckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes- och
verksamhetsområdesnivå och fokusera på de viktigaste målen. En resultatbedömning på utgiftsområdes- eller
verksamhetsområdesnivå innebär att flera anslag/myndigheter sätts in i ett sammanhang och en samlad bedömning
görs av hur olika anslag/ myndigheter bidrar till målet. Tanken är att detta skall skapa bättre förutsättningar för
riksdagens och regeringens prövning och prioritering av verksamheter. Efter resultatbedömningarna redovisas
satsningar som gjorts utanför utgiftsområdet för att nå målen.
Vad gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna i resultatstyrningen har en viktig förändring
genomförts genom införandet av en ny förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Denna ersatte
den tidigare förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställan. Genom den nya
förordningen tydliggörs regeringens ansvar för att formulera mål och ställa krav på återrapportering av
myndigheternas resultat. De generella kraven på information från myndigheter till regering är borttagna, vilket i sin
tur ger goda möjligheter för en utökad verksamhetsanpassning av resultatstyrningen.
Riksdagen tar ställning till särskilda investeringsplaner för affärsverken och vissa andra myndigheter med
investeringar av större omfattning. Redovisningen av dessa investeringsplaner har i årets budgetproposition getts en
mer enhetlig utformning. Investeringsplanen visar vilka investeringar som plan- eras och när leverans och därmed
betalningsutfall beräknas ske. Investeringarnas avsedda finansieringssätt framgår också av planen. Planen skall ses
som en inriktning av investeringsverksamheten. Riksdagens ställningstagande blir därmed ett godkännande av
inriktningen.
I vissa fall finns det en stark koppling mellan investeringsplanen och behovet av beställningsbemyndigande från
riksdagen. Bemyndiganden kan dock avse en längre period än de år som tas upp i investeringsplanen. I
anslagsavsnitten redovisas beställningsbemyndiganden i anslutning till investeringsplanen. Även på andra områden
där beställnings-bemyndigande behövs sker redovisningen samlat i anslagsavsnitten. Riksdagen beslutar om
beställningsbemyndiganden.
Redovisning av budget för avgiftsbelagd verksamhet utgör kompletterande ekonomisk information till riksdagen.
Den fortsatta utvecklingen
Utvecklingen av den ekonomiska styrningen kommer även fortsättningsvis att fokuseras på att förbättra metoderna
för att få fram bra beslutsunderlag för statsmakternas styrning. Detta är också ett viktigt led i att stärka den
demokratiska styrningen. Utvecklingen av redovisning av mål och resultat till riksdagen kommer även under år 1998
att ges särskild prioritet.
Budgetprocessen ställer stora krav på budgetdisciplin och uppföljning. Detta förutsätter en förbättrad kvalitet i
utfallsredovisning och koncerninformation, samtidigt som metoder och system behöver vidareutvecklas för att stödja
styrning och uppföljning av den statliga verksamheten. Ett led i detta arbete är inrättandet av en ny myndighet för
statens samlade ekonomistyrningsfunktion som regeringen föreslår under utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och
finansförvaltning. Vidare pågår ett arbete i Regeringskansliet med att utveckla system till stöd för regeringens
budget-, prognos- och uppföljningsarbete.
6.2 Affärsverkens upplåning
Regeringens förslag:
I lagen (1988:1387) om statens upplåning tas det in bestämmelser som ger regeringen möjlighet att efter
bemyndigande av riksdagen låta affärsverken låna på marknaden.
Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 kap. 10 § regeringsformen får regeringen inte utan riksdagens
bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. En reglering av statens upplåning har
skett i lagen (1988:1387) om statens upplåning. Där anges i den inledande paragrafen att efter ett särskilt
bemyndigande som lämnas av riksdagen för ett budgetår i sänder får regeringen eller efter regeringens bestämmande
Riksgäldskontoret ta upp lån till staten för vissa i lagrummet särskilt angivna ändamål. Dessa ändamål är bl.a. att
finansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig på riksdagens beslut samt för att
tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksdagen har beslutat om. Riksdagens
bemyndiganden är ej beloppsmässigt preciserade. Lånen skall förvaltas av regeringen eller efter regeringens
bestämmande Riksgäldskontoret. Enligt förordningen (1996:311) med instruktion för Riksgälds-kontoret har kontoret
i uppgift att ta upp och förvalta lån till staten i enlighet med lagen om statens upplåning.
I lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde i kraft den 1 januari 1997, finns bestämmelser om att
regeringen får finansiera anläggningstillgångar som används i statens verksamhet (20 §) och rörelsekapital i statens
verksamhet (21 §) med lån respektive krediter i Riksgäldskontoret medan andra tillgångar (22 §) skall finansieras
med anslag eller vissa försäljningsinkomster. För en viss myndighet eller för viss anskaffning kan dock riksdagen
enligt 23 § besluta att finansiering skall ske på annat sätt.
Under flera år och vid sidan av lagen om statens upplåning har affärsverken Luftfartsverket, Sjöfartsverket och
Statens järnvägar (SJ) fått ta upp lån på marknaden. Dessa affärsverk har även fått förvalta dessa lån. Affärsverket
Svenska kraftnät har dock inte medgetts att låna på marknaden. När ett affärsverk, som är en statlig myndighet,
lånar på marknaden innebär det att staten tar upp lån. Att affärsverken tar upp lån på marknaden innefattas ej i lagen
om statens upplåning och riksdagens bemyndigande till regeringen att besluta om sådan upplåning är för närvarande
otydligt.
Riksdagen godkände år 1990 vissa riktlinjer för affärsverkens lånefinansiering (prop. 1990/91:29, bet.
1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Bland annat har riksdagen godkänt principen att affärsverken skall kunna få
möjlighet att låna inte bara via Riksgäldskontoret utan också genom andra långivare, dvs. på marknaden.
Affärsverken skall även kunna ges möjlighet att placera överskottslikviditet både i Riksgäldskontoret och på annat
sätt. När ett affärsverk skall ta upp lån skall enligt riksdagens riktlinjebeslut bud på upplåningen begäras från
Riksgäldskontoret. I de fall ett affärsverk tar upp lån på en utländsk marknad eller ställer garanti för ett sådant lån
skall utformningen av avtalsvillkoren för upplåningen underställas Riksgäldskontoret för godkännande.
Det är viktigt att betona att 1990 års riktlinjebeslut inte ger regeringen eller affärsverken några finansiella
befogenheter. Sådana befogenheter måste inhämtas med precisa förslag till riksdagen för olika områden. Detta sker i
regel genom att regeringen i budgetpropositionen redogör för respektive affärsverks planer för investeringar,
finansiering och borgensåtaganden vilket riksdagen därefter tar ställning till. Förslag om att ett affärsverk skall få
låna eller placera på marknaden presenteras dock inte.
Luftfartsverket, SJ och Svenska kraftnät hade vid utgången av år 1996 vardera långfristiga lån på miljardbelopp i
Riksgäldskontoret. Den upplåning utanför Riksgäldskontoret som Luftfartsverket, SJ och Sjöfartsverket hade avsåg i
första hand leasing av anläggningstillångar, t.ex. fastigheter, rullande materiel och isbrytare. Även här är det fråga
om stora belopp. SJ och Luftfartsverket hade också andra lån upptagna utanför Riksgäldskontoret. Utöver detta hade
alla affärsverk konton för transaktionsbehov i banker. Även placering av medel är av intresse i sammanhanget. Det
kan konstateras att Sjöfartsverket har avsevärda medel placerade i Riksgäldskontoret, medan Svenska kraftnät
placerat likvida medel hos banker och i statspapper. SJ hade stora placeringar utanför Riksgäldskontoret. De
aktiebolag som ingår i respektive affärsverkskoncern lånar och placerar dessutom vid behov medel på marknaden.
Ibland sker koncernbolagens upplåning med stöd av garanti eller borgen från affärsverket.
Den bild som framträder är knappast överraskande. Det ligger i sakens natur att Riksgäldskontoret, till följd av
stordriftsfördelar och statens kreditvärdighet, får goda upplåningsvillkor och därför kan erbjuda affärsverken de
gynnsammaste lånevillkoren. Upplåning utanför Riksgäldskontoret kan framstå som gynnsammare i första hand när
den har formen av mer eller mindre komplexa leasingtransaktioner. Av samma skäl är det inte överraskande om det
på marknaden kan finnas något bättre villkor för placeringar än vad Riksgäldskontoret erbjuder utan att risken är
påtagligt högre.
Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet sett över formerna för affärsverkens upplåning. I
gruppen har ingått representanter från Riksgäldskontoret samt berörda departement, vilka haft kontakter med
företrädare för affärsverken. Gruppen har lämnat ett förslag som överensstämmer med regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Det är otillfredsställande att särskilda beslut om statens upplåning fattas utan stöd
av lagregleringen på området. Denna ordning har lett till otydligheter i fråga om formen för de bemyndiganden
regeringen inhämtar från riksdagen att medge affärsverken att låna och placera på marknaden. Genom de föreslagna
ändringarna i lagen om statens upplåning får regeringens bemyndigande till affärsverken att ta upp lån på marknaden
ett tydligare rättsligt stöd. Samtidigt blir lagen heltäckande eftersom någon statlig upplåning vid sidan av denna inte
kommer att finnas. Det är förenligt med lagen om statsbudgeten att riksdagen på detta sätt beslutar att finansiering av
investeringar för en viss myndighet skall ske på annat sätt än med lån och krediter i Riksgäldskontoret, anslag eller
vissa försäljningsinkomster.
Den upplåning som för närvarande är reglerad i lagen om statens upplåning kräver att riksdagen för ett budgetår i
sänder särskilt bemyndigar regeringen, eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskontoret, att ta upp lån till
staten. Enligt lagen om statsbudgeten fastställer riksdagen årligen regeringens låne- och kreditramar i
Riksgäldskontoret. Enligt regeringens uppfattning bör även regeringens rätt att låta affärsverken låna på marknaden
bygga på årliga bemyndiganden av riksdagen.
Med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för affärsverken i fråga om bl.a. styrningen av verksamheten
och dess omfattning samt med hänsyn till det riktlinjebeslut som fattades år 1990, framstår det enligt regeringens
uppfattning som mindre lämpligt att låta affärsverkens lån och krediter i Riksgäldskontoret eller på marknaden
innefattas i de två låne- och kreditramar som regeringen varje år inhämtar från riksdagen. Regeringen kommer
därför i denna proposition att föreslå riksdagen särskilda låneramar och andra finansiella befogenheter för vart och
ett av affärsverken för det kommande budgetåret. Med stöd av den föreslagna lagändringen kan varje affärsverks
finansiella befogenheter anpassas till respektive affärsverks behov.
I samband med beredningen av betänkandet (SOU 1997:66) Statsskuldspolitiken kan regeringen få anledning att
återkomma till frågor om former för och reglering av affärsverkens upplåning och finansiering.
7
Uppföljning av budgetåret
1995/96
.
7 Uppföljning av budgetåret 1995/96
I och med den reformerade budgetprocessen redovisas
en uppföljning av föregående budgetår i
budgetpropositionen.
Inledningsvis kommenteras årsredovisningen för
staten för budgetåret 1995/96.
Statens garantiåtaganden presenteras i avsnitt 7.2.
Statsbudgetens utfall budgetåret 1995/96 kommenteras i
avsnitt 7.3. Den avgiftsfinansierade verksamheten i
staten redovisas samlat i avsnitt 7.4.
En samlad bild av revisionens iakttagelser avseende
budgetåret 1995/96 ges i avsnitt 7.5. I anslutning härtill
redovisas en sammanställning av de myndigheter som
erhållit invändningar i sin revisionsberättelse. Vidare
sammanfattas i avsnitt 7.6. den s.k. EA-värderingen.
Slutligen presenteras i avsnittet 7.7 en samlad och
översiktlig redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen.
7.1 Årsredovisning för staten
Regeringen är enligt lagen (1996:1059) om
statsbudgeten ålagd en redovisningsskyldighet inför
riksdagen. Redovisningen sker bl.a. i form av en
årsredovisning för staten. Syftet med redovisningen är
att ge en fullständig och rättvisande bild av den
verksamhet som bedrivs i staten samt statens skulder
och övriga ekonomiska förpliktelser. Årsredovisningen
skall enligt lagen omfatta resultaträkning,
balansräkning, finansieringanalys samt utfall på
statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.
Årsredovisningen för staten anseende budgetåret
1995/96 redovisas kortfattat i innevarande avsnitt.
Årsredovisningen återfinns i sin helhet i bilaga 5.
Tidpunkt och formen för överlämnandet av
årsredovisningen för staten till riksdagen kommer att
övervägas inför kommande år.
Årsredovisningen baseras på ett underlag utarbetat av
Riksrevisionsverket. Visst utvecklings- och
förbättringsarbete kvarstår för att nå tillfredsställande
kvalitet i årsredovisningen.
I det följande presenteras några nyckeltal som ger en
sammanfattande bild av utvecklingen av statens finanser
de senaste åren. Därefter följer de konsoliderade balans-
och resultaträkningarna med kortare kommentarer till
väsentliga förändringar i förhållande till föregående års
årsredovisning.
TABELL 7.1 SAMMANSTÄLLNING NYCKELTAL
MILJARDER KRONOR
1995/96
(18 MÅN)
1994/95
1993/94
Statens netto-
förmögenhet
-1 038
-1 040
-924
Statens inkomster
817
423
377
Statens utgifter
958
579
554
Statsbudgetens
underskott
141
156
177
Statsskulden
1 4081
1 369
1 177
1. Elimineringar på 3 miljarder kronor har gjorts för Riksförsäkringsverkets och
Riksgäldskontorets innehav av obligationer.
Statens nettoförmögenhet är fortsatt negativ. Viss
förbättring har dock skett, men denna beror i huvudsak
på förändrade redovisningsprinciper. Det statliga
järnvägsnätet har invärderats och statens aktier har
omvärderats i årets bokslut. Dessa båda faktorer har
ökat de statliga tillgångarnas värde i balansräkningen.
Samtidigt har statsskuldens ökning påverkat
förmögenheten negativt.
TABELL 7.2 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN
JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR
TILLGÅNGAR
BOKFÖRDA
VÄRDEN
1996-12-31
BOKFÖRDA
VÄRDEN
1995-06-30
Omsättningstillgångar
74 020,7
86 886,7
Periodavgränsningsposter
49 326,2
41 526,7
Anläggningstillgångar
425 357,8
346 098,9
Summa tillgångar
548 704,6
474 512,4
Kortfristiga skulder
34 029,7
38 922,8
Periodavgränsningsposter
118 675,2
90 077,1
Långfristiga skulder
26 803,7
16 970,7
Statsskulden
1 407
709,4
1 368
624,1
Netttoförmögenhet
-1 038
513,4
-1 040
082,2
Summa skulder och eget
kapital
548 704,6
474 512,4
Ansvarsförbindelser
757 848,0
642 046,0
Kommentarer till balansräkningen
De stora förändringarna på balansräkningens
tillgångssida är en konsekvens av ändrade redovisnings-
principer. Detta har i första hand påverkat posten
anläggningstillgångar. Aktier och andelar i dotterföretag
har i år invärderats enligt kapitalandelsmetoden. Detta
har medfört en högre värdering jämfört med tidigare år.
Den andra förändringen som påverkar tillgångsmassan
är aktiveringen av järnvägsbanor.
TABELL 7.3 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING FÖR
DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR
1995/96
(18 MÅN)
1996
(12 MÅN)
1994/95
(12 MÅN)
Intäkter
Skatter m.m.
882
076,0
644
107,0
544
426,2
Intäkter av
avgifter och andra
ersättningar
90 309,0
59 440,5
37 659,9
Intäkter av bidrag
55 602,2
36 278,3
37 426,5
Summa intäkter
1 027
987,2
739
825,8
619
512,6
Transfereringar
och bidrag
792
280,4
534
738,7
532
559,7
Intäkter efter
avdrag för
transfereringar
och bidrag
235 706
,8
205
087,1
86 952,9
Kostnaderna för
statens egna
verksamhet
232
092,8
160
649,2
169
473,5
Resultat före
refinan-
siella poster
3 614,0
44 437,9
-82
520,6
Finansiella
intäkter och
kostnader
Resultat av
andelar i dotter-
och intresse-
företag
8 373,8
8 373,8
Finansiella
intäkter
193
545,0
105
459,9
71 526,8
Finansiella
kostnader
290
342,4
203
391,7
178
348,2
Summa
-88 423,6
-89 558,0
-106 821,4
Årets underskott
-84
809,6
-45
120,1
-189
342,0
Kommentarer till resultaträkningen
Som förberedelse för omläggningen av budgetåret till
kalenderår fr.o.m. år 1997 omfattar resultaträkningen
både en räkenskapsperiod på 18 månader och
kalenderåret 1996. I kommentarerna nedan jämförs de
båda 12-månadersperioderna, kalenderåret 1996 och
budgetåret 1994/95.
Förändringar i 1996 års resultat jämfört med
1994/95 beror främst på höjda skatteintäkter p.g.a.
importmoms från EU-medlemsstater, höjda avgifter och
EU-bidrag samt försäljning av del av Nordbanken. Vad
gäller kostnaderna noteras en ökning av statens totala
personalkostnader. Den största delen av denna ökning
hänför sig till Polisväsendet där man gjort en avsättning
för framtida pensionskostnader på 1 miljard kronor,
som hänför sig till gjorda pensionsåtaganden i samband
med personalneddragningar.
Sammanfattningsvis kan sägas att statens resultat
förbättrades jämfört med föregående år. Underskottet
för 18 månadersperioden 1995/96 blev 85 miljarder
kronor. För kalenderåret 1996 blev underskottet 45
miljarder kronor, vilket innebär en minskning med 144
miljarder kronor jämfört med perioden 1994/95.
7.2 Garantier
Riksdagen har godkänt regeringens förslag om en ny
modell för garantihanteringen i staten. Den nya
modellen innebär att risken i varje garantiengagemang
eller grupp av engagemang beräknas och att garantin
prissätts i form av en årlig avgift för garantin. Till den
del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det frågan
om en statlig subvention. En sådan subvention avses
belasta ett anslag.
Modellen har införts för nya garantier under år 1997.
Införandet av modellen för den gamla garantistocken
påbörjas under år 1998.
Modellen innebär att avgiftsintäkter, och i
förekommande fall anslagsmedel, reserveras på ett
konto i Riksgäldskontoret. Eventuella återvinningar
tillförs garantireserven som finansierar infrianden,
administration och andra utgifter. En obegränsad kredit
kopplas till kontot. Regeringen anser att Sida bör ges
resultatansvar för garantier inom sitt område, dvs.
bistånd. Riksgäldskontorets ansvar skall inte heller
omfatta insättningsgarantin för kontoinsättning i bank
och värdepappersinstitut.
Riksgäldskontoret har för närvarande ett uppdrag att
göra en inventering av alla redan utfärdade garantier,
förutom export-, bistånds- och bostadsgarantier.
Inventeringen skall möjliggöra en beräkning av det
subventionsvärde och den förlustrisk som finns i den
gamla stocken av garantier. Detta värde bör sedan föras
upp på anslag inom respektive utgiftsområde.
Riksgäldskontoret har ännu inte slutfört
inventeringen, vilket innebär att subventionsvärdena och
förlustriskerna inte är kända. De anslag som finns
uppförda på statsbudgeten under år 1997 för
finansiering av infrianden av garantier bör därför finnas
kvar även under år 1998.
Redovisning av statliga garantier m.m. för
redovisningsperioden 1995/96
Nedan följer en redovisning av statliga garantier per den
31 december 1996. De redovisade uppgifterna för
verksamheten avser redovisningsperioden 1995/96.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som
gällde den 31 december 1996. I redovisningen ingår
uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av
kreditgarantier och borgen, grundfondsförbindelser samt
kapitaltäckningsgarantier. En kreditgaranti är ett statligt
borgensåtagande som oftast gäller som för egen skuld.
En grundfondsförbindelse är ett åtagande att betala ett
bestämt belopp för att undvika likvidation eller se till att
garantimottagarens kapital hålls intakt.
Kapitaltäckningsgarantin är ett åtagande som
omfattar garantimottagarens totala utlåning. Därutöver
inkluderas statens garanti för insättningar i bank och
vissa värdepappersinstitut utfärdade genom
insättningsgarantinämnden.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 31 december
1996 var 653,9 miljarder kronor vilket är 478,7
miljarder kronor mer än året innan. I sifferuppgifterna
nedan redovisas räkenskapsåret 1994/95 inom parentes.
Ökningen beror i huvudsak på införandet av
insättningsgarantin samt att Riksgäldskontoret, till
skillnad från tidigare, redovisar värdet på
kapitaltäckningsgarantierna till SBAB och Venantius AB
för bolagens totala utlåning på 90 miljarder kronor.
Drygt 99 procent av den garanterade kapitalskulden
hänför sig till Insättningsgarantinämnden 407,4 (0.0)
miljarder kronor, Riksgäldskontoret 169,4 (75,6)
miljarder kronor, Exportkreditnämnden 38,4 (41,2)
miljarder kronor, Statens bostadskreditnämnd 24,7
(23,6) miljarder kronor, Finansdepartementet 11,7
(12,3) miljarder kronor och länsstyrelserna 1,3 (1,7)
miljarder kronor.
Antalet utställda garantier
Det fanns drygt 40 000 utställda garantier per den 31
december 1996 och medelvärdet för kapitalskulden per
garanti är ungefär 6 miljoner kronor. Den minsta
enskilda garantin är på 100 kronor och den största
uppgår till 91 miljarder kronor. De myndigheter som
utfärdat det största antalet garantier är Statens
bostadskreditnämnd 22 000, länsstyrelserna 8 000 och
Exportkreditnämnden 10 000 garantier. Dessa står för
99 procent av det totala antalet kreditgarantier.
Övriga myndigheter och departement har
tillsammans knappt 500 garantier.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under
redovisningsperioden 1995/96 uppgår till 2 366,1
(1 489,9) miljoner kronor, vilket motsvarar 0,4 procent
av den totala kapitalskulden. Den största andelen
infriade garantier redovisas av Statens
bostadskreditnämnd med 1 627,5 (472,8) miljoner
kronor och Exportkreditnämnden med 714,3 (978,5).
Inkomster från lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter redovisningsperioden
1995/96 uppgår till 2 285,5 (1 157,3) miljoner kronor,
eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden.
Inkomsterna genereras främst av
Insättningsgarantinämnden 966,4 (0,0) miljoner kronor,
Exportkreditnämnden 823,3 (709,9) miljoner kronor,
Riksgäldskontoret 249,6 (244,0) miljoner kronor och
Statens bostadskreditnämnd 183,9 (106,9) miljoner
kronor.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade
garantier uppgår till 1 915,5 (807,2) miljoner kronor
eller 0,3 procent av den totala kapitalskulden. Dessa
inkomster härrör främst från Exportkreditnämnden
1 870,8 (788,1) miljoner kronor.
TABELL 7.4 STATLIGA GARANTIER
MILJONER KRONOR
GARANTIER UTFÄRDADE AV
GARANTERAD
KAPTALTALSKULD
31 DECEMBER 1996
UTGIFTER TILL FÖLJD
AV INFRIADE
GARANTIER
INKOMSTER FRÅN
GARANTIAVGIFTER
INKOMSTER
TILL FÖLJD
AV ÅTER
BETALNINGAR
AV TIDIGARE
INFRIADE
GARANTIER
GARANTIRAM
Insättningsgarantinämnden
407 393,9
0,0
966,4
0,0
–
Riksgäldskontoret
169 425,9
0,0
249,6
0,0
182 074,7
Exportkreditnämnden
38 369,0
714,3
823,3
1 870,8
74 000,0
Statens bostadskreditnämnd
24 690,4
1 516,6
183,9
38,7
24 690,4
Finansdepartementet
11 651,5
0,0
0,0
0,0
11 651,5
Länsstyrelserna
1 266,3
43,2
27,8
4,6
2 176,0
Bankstödsnämnden
0,0
0,0
33,9
0,0
0,0
Övriga
1 048,9
92,0
0,6
1,4
2 718,3
Totalsumma
653 845,9
2 366,1
2 285,5
1 915,5
- 1
Källa: Riksrevisionsverket
1. Någon summering är inte meningsfull eftersom garantiramen för insättningsgarantinämnden alltid motsvaras av storleken på insättningarna. För övriga myndigheter gäller angivna
garantiram som tak.
Det ekonomiska utfallet av verksamheten
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och
återbetalningar för tidigare infriade garantier har i
förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat
i ett nettoöverskott på 1 834,9 miljoner kronor för
redovisningsperioden 1995/96. Föregående budgetår
visade ett nettoöverskott på 474,6 miljoner kronor.
Sammanställning av statliga garantier
Tabellen nedan visar i sammandrag kapitalskulden för
samtliga statliga garantier per den 31 december 1996
samt inkomster och utgifter för statliga garantier under
redovisningsperioden 1995/96.
7.3 Statsbudgetens utfallet 1995/96
En utförlig genomgång av statsbudgetens utfall
budgetåret 1995/96 gjordes i årets ekonomiska
vårproposition (prop. 1996/97:150, avsnitt 5.7
Utgiftstak för den offentliga sektorn). Därför görs i
denna proposition endast en kortare genomgång.
Utfallet av statsbudgeten
Utfallet av statsbudgetens inkomster blev 817 miljarder
kronor. Jämfört med budgetförslaget ökade inkomsterna
med 86 miljarder kronor. Utgifterna uppgick 958
miljarder kronor, vilket är 12 miljarder kronor högre än
statsbudgeten. Underskottet blev därmed 141 miljarder
kronor, vilket är en förbättring med 74 miljarder kronor
vid jämförelse med beräkningen i statsbudgeten.
Statsbudgetens inkomster och utgifter har justerats
upp med 8 miljarder kronor till följd av nya regler
beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. år
1996. I statsbudgeten redovisades dessa inkomster i
posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på
utgiftssidan. Beslutet om nya utjämnings- och
bidragssystem vad gäller kommuner och landsting
innebar en ökning av såväl inkomster som utgifter med
ca 40 miljarder kronor.
Inkomster
Skatterna ökade under budgetåret med knappt 72
miljarder kronor, varav mervärdesskatten svarade för
37 miljarder kronor. Ökningen är främst en följd av ett
nytt system för reglering av mervärdesskatt och nytt
bidrags- och utjämningssystem för kommuner och
landsting. Denna ökning påverkar dock inte
statsbudgetens saldo eftersom motsvarande belopp
belastar utgiftssidan.
Inkomstskatterna från juridiska personer ökade med
drygt 15 miljarder kronor, främst beroende på att
fastighetsskatt på kommersiella lokaler återinfördes
fr.o.m. år 1996 och att fastighetsskatt infördes även på
industrifastigheter.
Inkomsterna av socialavgifter och allmänna avgifter
ökade med knappt 12 miljarder kronor. Av ökningen
svarade den särskilda löneskatten för 5 miljarder
kronor. Av detta belopp avser knappt 4 miljarder
kronor särskild löneskatt på den pensionsskuld som
Posten AB, Telia AB och Vattenfall AB övertagit från
de förutvarande affärsverken. Arbetsmarknadsavgiften
ökade med drygt 4 miljarder kronor på grund av att
avdragen för utbildningsvikariat och stöd för
nyanställningar (RAS) blev lägre än beräknat.
Fysiska personers inkomstskatt minskade med knappt
9 miljarder kronor främst beroende på
kommunalskatteutbetalningarna för år 1996.
Utbetalningarna fastställdes hösten 1995 och baserades
på en beräknad lönesumma som var högre än den som
låg till grund för statsbudgetens beräkningar.
Inkomsterna av försåld egendom ökade med knappt
14 miljarder kronor, vilket främst beror på försäljning
och inlösen av aktier i Nordbanken.
Utgifter
Utgifterna ökade jämfört med statsbudgeten totalt med
knappt 12 miljarder kronor. Ökningen beror framför
allt på effekten av de nya statsbidrags- och
utjämningssystemen för kommuner och landsting, som
kommenterats under skatteinkomster. Detta är en
redovisningsteknisk förändring. En annan förklaring är
att utgifterna för bidrag till arbetslöshetsersättning ökade
liksom utgifterna inom infrastrukturområdet. Den
tidigare av dessa båda förändringar beror på att
sysselsättningen utvecklades mindre gynnsamt är
prognostiserat. Utgifterna minskade främst inom
försvarsdepartementets område. Minskningen är dock
till största delen av redovisningsteknisk natur och
föranleds av ändrade regler för finansiering av förskott
till leverantörer.
TABELL: 7.5 STATSBUDGETENS UTFALL BUDGETÅRET 1995/96
MILJONER KRONOR
STATS-
BUDGET
TILLÄGGS-
BUDGET
MER-
UTGIFTER
SUMMA
UTFALL
AVVIKELSE
MOT
STATSBUDGE
T
Statsbudgetens inkomster
Skatter m.m.
varav
4 Mervärdesskatt
2 Juridiska personers
inkomstskatt
3 Socialavgifter
1 Fysiska personers
inkomstskatt
5 Övriga skatter
673 143
176 483
58 525
248 056
33 733
156 346
40 245
19 000
21 245
713 388
195 483
58 525
248 056
33 733
177 591
744 806
213 712
73 674
259 758
25 126
172 536
71 663
37 229
15 149
11 702
-8 607
16 190
Inkomster av statens
verksamhet
34 881
34 881
41 408
6 526
Inkomster av försåld egendom
81
81
13 881
13 800
Återbetalning av lån
9 331
9 331
5 596
-3 735
Kalkylmässiga inkomster
-2 045
-2 045
-2 348
-303
Bidrag m.m. från EU
9 563
367
9 563
7 798
-1 765
Extraordinära medel från EU
6 100
6 100
5 838
-262
Summa
731 053
40 612
771 298
816 978
85 925
Statsbudgetens utgifter
Statschefen och regeringen
2 886
1 000
2
3 888
2 844
-42
Justitiedepartementet
29 196
27
2
29 225
29 357
161
Utrikesdepartementet
24 035
112
0
24 147
23 556
-479
Försvarsdepartementet
63 746
-17 971
44
45 819
44 896
-18 850
Socialdepartementet
261 562
-112
38
261 488
257 268
-4 294
Kommunikationsdepartementet
35 953
233
36 186
43 889
7 936
Finansdepartementet
112 416
40 773²
153 189
147 620
35 204
Utbildningsdepartementet
57 230
3 466
60 696
56 497
-733
Jordbruksdepartementet
18 738
531
19 269
15 778
-2 960
Arbetsmarknadsdepartementet
136 827
613
137 440
145 260
8 433
Kulturdepartementet
6 914
122
3
7 039
6 918
4
Näringsdepartementet
50 335
1 376
51 711
51 750
1 415
Civildepartementet
4 038
16
4
4 058
4 064
26
Miljödepartementet
2 658
1 061
3 719
2 923
265
Riksdagen och dess
myndigheter
1 185
39
1 224
1 183
-2
Räntor på statsskulden
132 000
132 000
123 758
-8 242
Oförutsedda utgifter
1
1
7
6
Minskning av anslagsbehållning
1 000
1 000
0
-1 000
Beräknat tillkommande utgifts-
behov,
5 000¹
5 000
0
-5 000
Summa
945 720
31 285
92
977 097
957 567
11 847
Statsbudgetens saldo
-214 667
9 327
-92
-205 799
-140 589
74 078
Räntorna på statsskulden minskade jämfört med
statsbudgeten med drygt 8 miljarder kronor beroende på
en lägre räntenivå än som antogs i budgetpropositionen.
Andra faktorer som påverkat ränteutgifterna är
över/under-kurser vid emission, realiserade
valutavinster/för-luster på lån i utländsk valuta samt
kursförluster/vinster vid uppköp av obligationslån.
Bilaga 5 Årsredovisning för staten för budgetåret
1995/96 innehåller tabeller med detaljerat utfall per
anslag och inkomsttitel samt en sammanställning per
departementsområde av besparingar och reservationer
respektive överföringsbelopp.
7.4 Avgiftsbelagd verksamhet
De totala avgiftsintäkterna har under perioden 1992/93
till år 1996 ökat från drygt 33 miljoner kronor till
knappt 40 miljoner kronor. Utvecklingen redovisas i
tabell 7.6.
Att avgiftsintäkterna för budgetåret 1993/94 är
betydligt lägre än övriga år beror på att ett tiotal
myndigheter ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993.
Bland dessa kan nämnas AMU-gruppen och
Byggnadsstyrelsen. Ökningen av avgiftsinkomsterna
under budgetåret 1994/95 förklaras av att Försvarets
Materielverk avgiftsfinansieras från den 1 juli 1994.
De totala avgiftsintäkterna för år 1996 är i stort sett
oförändrade jämfört med budgetåret 1994/95. Ökningen
av offentligrättsliga avgifter förklaras huvudsakligen av
att banavgifter (Banverket) inkluderats i den senaste
redovisningen. Fler myndigheter än tidigare redovisar
intäkter i exportverksamhet och några myndigheter
uppvisar en kraftig ökning. Avgifter enligt 4 §
avgiftsförordningen har minskat något.
Av de totala avgiftsintäkterna på ca 60 miljarder
kronor för budgetåret 1995/96 svarar kundkategorin
statliga myndigheter för 37 miljarder kronor, vilket
motsvarar drygt 60 procent av intäkterna. Året innan
utgjorde andelen interndebiteringar drygt 70 procent.
Kostnadstäckningsgraden har under budgetåret
1995/96 ökat något både på det offentligrättsliga
området och på uppdragsområdet. Cirka 85 procent av
myndigheterna har en kostnadstäckningsgrad på mer än
90 procent. Motsvarande siffra budgetåret 1994/95 var
78 procent.
Den genomsnittliga avgiftsförändringen har under
budgetåret 1995/96 varit ca 2 procent för
offentligrättsliga avgifter och ca 1 procent för
uppdragsverksamheten. Många myndigheter har behållit
avgifterna oförändrade.
Huvuddelen av de offentligrättsliga avgiftsintäkterna
(96 procent) kommer från externa uppdragsgivare.
Resterande 4 procent kommer från statliga
myndigheter. Avgiftsintäkterna från
uppdragverksamheten kommer i huvudsak från interna
uppdragsgivare, dvs. statliga myndigheter. Av den
totala volymen för uppdragsverksamhet kommer cirka
85 procent från statliga myndigheter. En myndighet,
FMV, står för cirka 2/3 av de totala avgiftsintäkterna
inom uppdragsverksamheten.
Avgiftsintäkter budgetåret 1998
I myndighetsavsnitten i denna proposition redovisas
budgetar för avgiftsbelagd verksamhet som omfattar
budgetåret 1998 och beräkingar av den
avgiftsfinansierade verksamheten för budgetåren 1999
och 2000. En sammanfattande bedöming av dessa
budgetar indikerar att avgiftsintäkterna för budgetåren
1997 och 1998 ligger i nivå med volymen för år 1996.
I kommande budgetpropositioner kommer en samlad
redovisning av budgetar för avgiftsfinansierad
verksamhet per utgiftsområde att lämnas.
TABELL 7.6 UTFALL AVGIFTSINTÄKTER
MILJONER KRONOR
1991/92
1992/93
1993/94
1994/95
1996
1995/96 (18
MÅN)
Offentligrättsliga
avgifter
3 351
3 721
4 552
4 364
6 332
9 497
Uppdragsavgifter
29 874
29 708
15 351
33 172
32 705
49 057
Avgifter enligt 4 §
Avg.
förordningen
130
149
441
738
708
1 062
Summa
33 355
33 578
20 344
38 274
39 745
59 616
varav export
288
327
259
262
358
538
7.5 Revisionens iakttagelser
Revisionens iakttagelser sammanfattas i en årlig rapport till regeringen. Iakttagelserna bygger på revisorernas
bedömningar av myndigheternas årsredovisningar, särskilda studier, effektivitetsgranskningar, regeringsuppdrag
samt remissyttranden. En utgångspunkt för regeringens beredning av revisionens iakttagelser är att ineffektiv
användning eller bristfällig redovisning av statliga medel inte kan accepteras. Det primära ansvaret för att påtalade
brister och missförhållanden åtgärdas ligger hos myndigheternas ledning. Om en myndighet erhåller
revisionsberättelse med invändning skall myndigheten till regeringen redovisa de åtgärder myndigheten avser att
vidta med anledning av invändningen.
I det följande lämnas en sammanfattande redovisning av revisionens iakttagelser med tonvikt på frågor av generell
karaktär. En redogörelse av vilka bedömningar regeringen gör med anledning av revisionens myndighetsspecifika
iakttagelser samt vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta för att undanröja påtalade brister lämnas
under respektive utgiftsområde.
Vissa generella iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att den finansiella redovisningen i årsredovisningarna redovisningstekniskt
uppvisar en högre kvalitet än under tidigare år. Informationskvaliteten och överskådligheten i den finansiella
redovisningen kunde däremot vara väsentligt bättre. Vissa brister i årsredovisningarna kan härledas till otydligheter i
bl.a. regleringsbreven och avser främst redovisning av avgiftsfinansierad verksamhet.
Resultatredovisningen har förbättrats hos många myndigheter. Det finns dock fortfarande ett stort antal
myndigheter där man ännu inte har nått en godtagbar kvalitetsnivå.
Förordningen (1995:686) om internrevision vid statliga myndigheter reglerar vilka myndigheter som skall inrätta
internrevision. Några myndigheter uppfyller kraven enligt förordningen. Enligt RRV:s bedömning är dock
revisionsresurserna i flera fall otillräckliga i relation till myndighetens storlek och verksamhet.
RRV har observerat att styrelseledamöter i myndigheter och statliga bolag i många fall inte besitter tillräckliga
kunskaper om eller missuppfattar innebörden och omfattningen av det ansvar och de befogenheter som följer med
ställningen som styrelseledamot. Detta yttrar sig t.ex. i att de frågeställningar som styrelsen har ansvar för i vissa fall
inte i tillräcklig grad uppmärksammas och behandlas av styrelsen. RRV anser därför att regeringen bör informera
samtliga styrelseledamöter i statliga myndigheter om vilka förväntningar man ställer på dem och vilka frågor man
vill att de särskilt skall bevaka.
Regeringens sammanfattande bedömning
Regeringen ser positivt på den förbättring som kontinuerligt sker av årsredovisningarnas kvalitet men vill samtidigt
betona vikten av att påtalade brister i såväl den finansiella redovisningen som i resultatredovisningen åtgärdas. Enligt
regeringens bedömning skapar den nya förordningen (1996:882) om myndigheternas årsredovisning m.m. och de
förordnings-ändringar som följer av budgetlagen bättre förutsättningar för en utveckling av kommande
årsredovisningar. Senare års utveckling av mål- och resultatdialogen med myndighetsledningarna, som beskrivs
närmare i avsnitt 7.7, bör också leda till en förbättrad resultatredovisning.
Regeringen delar revisionens uppfattning om att internrevisionen inte har fungerat som avsågs i förordning
(1995:686) om intern revision. Mot bakgrund bl.a. av revisionens iakttagelser kommer en översyn av förordningens
tillämpning och ändamålsenlighet att påbörjas under hösten 1997.
Regeringen delar revisionens uppfattning om att styrelseledamöterna bör informeras om styrelsens ansvar och
befogenheter samt om vilka frågor ledamöterna särskilt skall bevaka. För närvarande genomförs därför en utbildning
av styrelseledamöter i myndigheter med styrelser med fullt ansvar. Vidare har Statskontoret på Finansdepartementets
uppdrag utarbetat en vägledning för effektivt styrelsearbete.
Revisionsberättelser med invändningar
RRV och dess revisorer granskar och avger revisionsberättelser för myndigheter, stiftelser, bolag och andra
organisationer. Revisionen kan föranleda kritik av varierande grad. Den allvarligaste formen av kritik innebär att
revisionsobjektet erhåller revisionsberättelse med invändning. Antalet revisionsberättelser med invändning var för
räkenskapsåret 1995/96 26 stycken. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 var antalet revisionsberättelser med
invändningar 31 respektive 14.
Myndigheterna har i år upprättat sitt årsbokslut och sammanställt sin årsredovisning med en månad kortare tid till
sitt förfogande. Nästan samtliga myndigheter har ändå lyckats lämna årsredovisningen inom utsatt tid. En bidragande
orsak till detta torde vara att myndigheterna under det förlängda budgetåret lämnade två delårsrapporter. Tillkomsten
av delårsrapporten har bl.a. medfört att myndigheterna sett över sina rutiner för att upprätta bokslut.
Under hösten 1996 har en ny förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m. trätt i kraft. Denna
förordning innehåller övergångsbestämmelser som innebär att delar av den nya förordningen var tillämpliga på
årsredovisningen för budgetåret 1995/96, vilket påverkade myndigheternas arbete med årsbokslut och
årsredovisning. Främst är det förordningens föreskrifter om sammanställning över väsentliga uppgifter (5 §) och om
underskrift (8 §) som lett till en del oklarheter och missförstånd. Ökningen av antalet revisionsberättelser med
invändningar jämfört med föregående år kan till viss del hänföras till de förändrade kraven.
Anslagsöverskridanden och brister i internkontrollen är relativt vanliga skäl till revisionens invändningar.
Regeringen ser allvarligt på detta och förutsätter att berörda myndigheter dels förbättrar den interna kontrollen och
uppföljningen av anslagsförbrukningen, dels att den interna revisionen utvecklas i enlighet med gällande föreskrifter.
Nedan följer en sammanställning av de organisationer som fått revisionsberättelse med invändning och skälen till
dessa. Regeringens bedömningar i de enskilda fallen redovisas under respektive utgiftsområde.
Banverket: Banverket har inte inrättat internrevision enligt förordning 1995:686
Turistdelegationen: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga styrelseledamöter.
SPV: Internkontrollen har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister i den finansiella
redovisningen som följd.
Konsumentverket: Internkontrollen har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister som följd.
Kammarkollegiet: Ett anslag är överskridet. En anslagspost är överskriden. Ett anslag för 1994/95 har utnyttjats
under 1995/96.
Folkens muséum/Etnografiska: Överskridande av anslag med drygt 1 miljon kronor. Vid granskningen har
väsentliga felaktigheter framkommit i redovisningen, vilket lett till att årsredovisningen vad avser de finansiella
delarna inte är rättvisande.
Konstnärsnämnden: Myndighetens styrelse har inte i behörig ordning fattat beslut om årsredovisningen. Ett anslag
har överskridits med drygt 2 miljoner kronor.
Statens konstmuséer: Den ekonomiska redovisningen i resultatredovisningen omfattar endast tolv månader av
räkenskapsårets arton månader.
Statens Konstråd: RRV kan inte bedöma om föreliggande årsredovisning har skrivits på av en behörig styrelse.
RRV kan inte heller finna att beslut om årsredovisning fattats enligt gällande regler.
Riksantikvarieämbetet: Överskridande av anslag med 4 miljoner kronor.
Nämnden för utlandsutställningar av nutida svensk konst i utlandet: Resultatredovisningen och
anslagsframställningen uppfyller inte kraven enligt förordningen om myndigheters årsredovisning m.m. Ett
reservationsanslag har överskridits.
Språk- och folkminnesinstitutet: RRV kan inte bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna
rättvisande, eftersom ett tillfredsställande underlag till räkenskaperna inte avlämnats. RRV kan inte heller finna att
beslut om årsredovisningen fattats enligt gällande regler.
Militärhögskolan: Årets kapitalförändring är inte rättvisande beroende på felaktig redovisning av intäkter i den
avgiftsfinansierade verksamheten. Bokförda intäkter om ca 29 miljoner kronor avseende uppdrag från
Försvarsmakten motsvarar inte avtalad och genomförd verksamhet. Dessa medel borde istället ha bokförts som
förskott från kund. Internkontrollen har under året inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel och brister i
redovisningen som följd.
Styrelsen för psykologiskt försvar: Internkontrollen har under året inte fungerat på ett tillfredsställande sätt med fel
och brister i redovisningen som följd.
Högskolan Södertörn: RRV har funnit väsentliga brister i den interna kontrollen och redovisningen av
helårsstudenter och helårsprestationer. Detta har fått till följd att det råder stor osäkerhet om redovisningens
tillförlitlighet vad avser anslagsredovisning och resultaträkning. RRV kan på grund därav inte bedöma om
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Vänerskolan: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga styrelseledamöter. Sammanställning över
väsentliga uppgifter saknas.
Konsthögskolan: Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas.
Institutet för rymdfysik: Årsredovisningen har inte skrivits under av samtliga styrelseldamöter. Sammanställning
över väsentliga uppgifter saknas.
Verket för högskoleservice: Årsredovisningen har väsentliga brister.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Två anslag är överskridna med ett sammanlagt belopp om drygt 10 miljoner
kronor.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har vid två tillfällen, utan regeringens tillstånd, tecknat borgen
på totalt 5,05 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Uppsala län: Två anslag är överskridna med ett sammanlagt belopp om drygt 4 miljoner kronor.
Statens Utsädeskontroll: Sammanställning över väsentliga uppgifter saknas.
Sida: Resultatredovisningen uppfyller inte väsentliga krav enligt förordningen om myndigheters årsredovisning
m.m.
Polisväsendet: Årsredovisningen har inte lämnats in i tid.
Domstolsverket: Årsredovisningen har inte lämnats in i tid.
Revision av delårsrapport per den 30 juni 1997
Under det förlängda räkenskapsåret 1995/96 gällde ett temporärt krav på delårsrapportering från myndigheterna.
Detta krav permanentades i och med att förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. har trätt i
kraft. Regeringen bedömer att införandet av delårsrapportering bidrar till en förbättrad kontinuitet i uppföljningen av
myndigheterna.
RRV har granskat delårsrapporterna per den 30 juni 1997 och därvid funnit brister som utmynnat i revisorsintyg
med invändning i åtta fall.
7.6 EA-värderingen
RRV genomför på regeringens uppdrag en årlig ekonomiadministrativ värdering (EA-värdering) av myndigheter
under regeringen. EA-värderingen är ett instrument för regeringen att löpande följa upp såväl myndigheternas
ekonomiadministrativa standard som ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna.
EA-värderingen omfattar 241 myndigheter under regeringen. Nedan följer resultatet av årets EA-värdering med
jämförelsesiffror från föregående år.
TABELL: 7.13 RESULTAT AV EA-VÄRDERINGEN 1994/95
ANTAL
MYNDIGHET
ER 1995/96
1994/9
5
PROCE
NT
1995/9
6
1994/9
5
Fullt
tillfredsställande
162
111
67
44
Tillfredsställande
60
120
25
47
Ej
tillfredsställande
19
22
8
9
Andelen myndigheter med bedömningen Fullt tillfredsställande har ökat med 23 procentenheter. Regeringen anser att
den positiva utvecklingen är mycket tillfredsställande.
7.7 Statsförvaltningens utveckling
Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och översiktlig redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen skall få en bättre och mer allsidig information om de strukturella
förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu för andra året överlämnat sin
rapport till regeringen. Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser Statskontoret statens betydelse när det
gäller sysselsättning, personalens sammansättning, utbildning och löner, konsumtion av statliga tjänster och
produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda förvaltningspolitiken i form av organisations-
och strukturförändringar i staten. I år behandlas också bl.a. omlokalisering av statlig verksamhet och
förvaltningspolitikens likheter och olikheter i några OECD-länder. Slutligen tas de förändringar upp som IT-
utvecklingen har medfört för statsförvaltningen.
Nedan görs en sammanfattning av rapporten Staten i omvandling. Därefter följer regeringens bedömning med
anledning av denna rapport.
Staten i omvandling: Sammanfattning
Staten i samhällsekonomin
Sysselsättningen i staten
1996 sysselsatte staten 195 000 personer (exkl. affärsverken ). Det är 5 procent av de anställda i Sverige. Om
affärsverken inkluderas fanns det ca 235 000 hel- och deltidsanställda hos staten 1996. Socialförsäkringssektorn
räknas inte in i denna statistik. Överslagsberäkningar ger vid handen att staten i dag är marginellt större jämfört med
för tjugofem, trettio år sedan.
Drygt 29 000 eller 12 procent av de statsanställda utanför affärsverkssfären har sagts upp sedan 1990.
Neddragningarna har berört alla verksamhetsområden utom den högre utbildningen och kulturområdet.
Sysselsättningen vid universitet och högskolor har däremot ökat kraftigt och bidragit till att de anställda inom den
högre utbildningen numera är den största gruppen i staten.
Ett regionalt perspektiv på den statliga
sysselsättningen
Antalet statsanställda i Stockholms län har visserligen minskat mellan 1990 och 1996, men den totala sysselsättningen
inom staten har minskat mer. Det innebär att i relation till samtliga statstjänstemän har andelen ökat mest i
Stockholms län under perioden. Andra län där andelen stigit är Uppsala och Malmöhus. Ökningen av
sysselsättningen vid universitet och högskolor förklarar att staten minskat det totala antalet statsanställda mindre i
vissa län än i andra.
Personalen i staten
Något över 40 procent av de statligt anställda är kvinnor. På grund av den statliga verksamhetens mycket heterogena
karaktär varierar andelen kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinnodominansen inom
skatteförvaltningen med 70 procent. Inom domstolsväsendet och kronofogdemyndigheterna är andelen kvinnor nästan
lika hög. Den manliga dominansen finns inom kommunikationer, där Vägverket och Banverket väger tungt, samt
försvar och polis.
Neddragningar inom framför allt länsstyrelserna, men också i försvaret hittills under 1990-talet, har medfört att
andelen kvinnor sjunkit inom dessa områden. Inom kommunikationsområdet har de däremot blivit relativt fler.
Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor i statsförvaltningen är marginellt högre i dag jämfört med
år 1990.
Deltidsarbete i staten minskar radikalt. Sedan 1990 har sådant arbete minskat i betydelse inom så gott som samtliga
statliga verksamhetsområden. Knappt 30 procent av kvinnorna i staten arbetar idag deltid.
Medelåldern på arbetsmarknaden stiger
Åldersstrukturen på hela arbetsmarknaden, liksom i staten, har under den förhållandevis korta perioden 1990–1996
förändrats mycket kraftigt. Det är framför allt ungdomarna som inte kommit in på arbetsmarknaden eller har
försvunnit ut i arbetslöshet. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på kort tid stigit markant.
I staten, där de anställda sedan länge haft högre medelålder än övriga delar av arbetsmarknaden, ökade
medelåldern mellan 1990 och 1996 med drygt ett år till genomsnittsåldern 44. Det är i de här sammanhangen fråga
om en kraftig förändring, även om ökningen inom övriga sektorer är ännu större. Motsvarande tal för näringslivet
var en uppgång med närmare två år till en genomsnittsålder på 40 år 1996.
Utbildningsnivån högst i staten
Den vanligaste grundutbildningen bland de sysselsatta i Sverige är tvåårigt gymnasium, men i staten är
akademikergruppen störst. Utbildningsnivån är högre än inom såväl andra delar av den offentliga sektorn som i
näringslivet. Närmare 60 procent hade eftergymnasial utbildning och totalt knappt 40 procent var akademiskt
utbildade. Motsvarande tal för näringslivet var 20 respektive närmare 10 procent.
Statens personalutbildning mest omfattande
Genomgående har andelen anställda som deltagit i personalutbildning varit betydligt högre inom staten och övriga
delar av offentlig sektor än inom näringslivet. Sammantaget hade drygt hälften av de anställda inom stat, kommuner
och landsting deltagit i någon form av personalutbildning första halvåret 1996. Inom näringslivet var motsvarande
andel en dryg tredjedel. Andelen statsanställda som fått personalutbildning har minskat något under perioden, men
den tid som sattes av för utbildningen har ökat. Antalet utbildningsdagar per deltagare var i genomsnitt knappt 11
dagar eller 6, 3 procent av arbetstiden mot i genomsnitt 5 dagar eller 6 procent av arbetstiden 1995. I näringslivet
avsattes drygt 5 dagar per deltagare 1996. Staten var därmed den sektor på arbetsmarknaden inom vilken mest tid
avsattes för personalutbildning. Hittills har således besparingskraven i staten inte gått ut över vidareutbildningen av
personal.
Stor genomsnittlig löneökning för statsanställda 1996
Den genomsnittliga månadslönen för statsanställda uppgick i september 1996 till 18 900 kronor en ökning med 7,6
procent sedan september 1995. Det är den största löneökningen för de statsanställda hittills under 1990-talet.
Arbetsgivarverkets statistik över jämförbara grupper, dvs. personer som var anställda vid samma myndighet i
september 1996 såväl som året innan, gav vid handen att lönerna i staten ökat med knappt 8 procent.
Löneökningarna visade dock en något större spridning år 1996 jämfört med 1990, vilket tyder på att lönen numera
sätts individuellt i staten.
Det finns inte något som tyder på att statlig lönebildning påverkar den privata, varken på kort eller lång sikt.
Däremot styrs en statlig löneförändring till stor del av förändringar på det privata området.
Konsumtion av statliga tjänster
Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga utveckling som sysselsättningen. Efter en
tillbakagång under 1980-talets första hälft började konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av årtiondet.
När arbetslösheten började stiga efter år 1990 ökade satsningarna på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder,
vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster steg kraftigt. Bolagiseringarna i början av 1990-talet minskade
däremot konsumtionen.
Under 1994 tycks besparingskraven på den offentliga sektorn ha gett resultat även inom staten, trots fortsatt hög
arbetslöshet och därmed stora utgifter för utbildning och arbetsmarknadsåtgärder. Konsumtionen var oförändrad det
året. År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster med drygt 3 procent, huvudsakligen beroende på en
nedgång i försvarets inköp av varaktiga varor.
Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under 1996. Den sjönk med närmare 4 procent i volym.
Preliminära uppgifter pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom de statliga myndigheterna, med
undantag för universitet och högskolor, som fortsatte att expandera. Nedgången var särskilt kraftig när det gäller
åtgärder inom arbetsmarknadsområdet och inom de allmänna tjänsterna. Även under första halvåret 1997 sjönk
konsumtionen av statliga tjänster, nu med drygt 4 procent.
Produktiviteten i staten
Inom de områden där produktivitetsberäkningar gjorts under 1990-talets början, bl.a. inom Invandrarverket och
kronofogdemyndigheterna, kan, med något undantag, visas på en starkt positiv utveckling. De första åren på 1990-
talet medförde en kraftig ökning i ”efterfrågan”, vilket drev upp produktiviteten.
Historien antyder att det finns ett samband mellan produktivitetsförändringar i staten och budgetpolitiken. Skärpta
besparingskrav ledde till att statsförvaltningens utgifter för konsumtion stagnerade år 1994 för att därefter gå ned.
Det erfarenhetsmässiga sambandet mellan budgetpolitik och produktivitetsutveckling pekar på att produktiviteten i
den civila statsförvaltningen ökat under 1990-talet. Intrycket förstärks av att löneandelen i den statliga produktionen
långsiktigt har minskat, vilket tyder på en fortgående rationalisering. Den positiva utveckling av produktiviteten som
registrerats i mätningarna till och med 1992 kan således bedömas ha fortsatt under några år.
Enligt Statskontorets bedömning är dock utvecklingen under år 1996 svårare att bedöma. Statistiken är ännu
preliminär, men den tyder på att de besparingar som gjorts resulterat i minskade inköp från andra producenter,
medan statens totala löneutgifter endast gått ned obetydligt räknat i fasta priser. Det innebär att löneandelen i de
statliga utgifterna stigit. Det går ännu inte att bedöma om detta är en tillfällighet eller ett trendbrott och om det tyder
på en ökning eller minskning av produktiviteten.
Staten i ett internationellt perspektiv
De nordiska länderna har en utbyggd offentlig sektor, eftersom man valt att huvudsakligen organisera sjukvård,
utbildning, barn- och äldreomsorg i offentlig regi. Konsumtionen av offentliga tjänster är betydligt högre än
genomsnittet för OECD-länderna, med Sverige och Danmark i topp. När det gäller statlig verksamhet, avviker
emellertid de nordiska länderna, med undantag för Island, inte från OECD-genomsnittet.
Med reservation för jämförbarheten i den internationella statistiken uppgick konsumtionen av statliga tjänster till 8
procent av BNP sammantaget för OECD-länderna år 1995. Sverige, Norge, Danmark och Finland hade samma år
utgifter för statlig konsumtion på mellan 7 och 8 procent av BNP. Det är i nivå med eller strax under OECD-
genomsnittet.
I OECD-länderna svarar den s.k. nattväktarstaten (allmänna tjänster, försvar samt samhällsskydd och
rättskipning) i genomsnitt för mer än hälften av den statliga verksamheten, dvs. 5 procent av BNP. I Sverige är
motsvarande utgifter relativt sett lägre. De utgjorde 4 procent av BNP år 1996. Den lägre nivån förklaras
huvudsakligen av de, i ett internationellt perspektiv, små utgifterna för de allmänna tjänsterna, dvs. för
skatteväsendet, länsstyrelserna m.m.
Organisations- och strukturförändringar
Strukturförändringarna i statsförvaltningen har ett mönster. Det finns tre huvudlinjer. De går alla ut på att renodla
verksamheten till att avse huvudfunktionen.
En huvudlinje i utvecklingen under 1990-talet är affärsverksamhetens bolagisering
En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för förvaltning och rättskipning från varandra.
För att stärka individens rättsskydd har allt fler arbetsuppgifter flyttats från myndigheter till förvaltningsdomstolar.
Den tredje linjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet som definieras genom de avgränsningar som
gjorts mot affärsverksamhet och rättskipning. De riktlinjer som utformats utgår från att den statliga verksamheten i
denna del ska renodlas genom att den bör inriktas på frågor som rör myndighetsutövning och att myndighetsformen
då bör tillämpas.
De senaste två åren har förändringarna huvudsakligen berört den regionala nivån, med beslut om
länssammanläggningar och försök med nya, kommunala, beslutsformer i det regionala utvecklingsarbetet. I flera fall
har också den regionala organisationen koncentrerats. Exekutionsväsendet och lantmäteriet är exempel på detta.
Utvecklingen av kärnverksamheten karaktäriseras framför allt av decentralisering av arbetsuppgifter från staten
till kommuner och från regering och centrala myndigheter till lägre nivåer i statsförvaltningen
Decentraliseringstendenserna hittills under 1990-talet har varit särskilt påtagliga inom den högre utbildningen.
Många myndighetsavvecklingar
De fem första åren på 1990-talet har alltså präglats av stora omstruktureringar i staten, följt av en period då
förändringstakten mattats. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1997 fanns tre fjärdedelar av de
statsanställda i myndigheter som har berörts av att arbetsuppgifter kommit till eller försvunnit.
Avvecklingar och nybildningar av myndigheter har också varit omfattande. Hittills under 1990-talet har 160
myndigheter avvecklats. Ett tiotal av dessa var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar inte bara att myndigheten lades
ned utan också att det statliga åtagandet upphörde. Vanligare vid nedläggningar är att verksamheten övergår till en
annan, ny eller befintlig, myndighet eller att den bolagiseras. En övervägande del av nedläggningarna förde således
med sig att nya myndigheter bildades. Drygt en fjärdedel av de statsanställda finns i de närmare hundra nya
myndigheter som har bildats hittills under 1990-talet.
Strukturförändringarna i statsförvaltningen visar att det endast undantagsvis är fråga om att verksamheten som
sådan läggs ned, utan att det är formerna för den som ändras för att skapa en mer ändamålsenlig organisation, samti-
digt som volymen bantats.
Omlokalisering av central statlig verksamhet
Statskontorets sammanfattande omdöme om 1970-talets stora omlokaliseringsvåg från Stockholm till ett femtontal
orter ute i landet är att den gav ett lyckat utfall i förhållande till de förhoppningar som knöts till den. Statsmakterna
ville avlänka tillväxten i storstäderna och samtidigt förbättra förutsättningarna för de utvalda lokaliseringsorterna.
Sysselsättningen vid lokaliseringsorterna har sammantaget utvecklats mer positivt än i övriga delar av landet utanför
storstäderna.
De statsanställda i Stockholms län är färre idag än för tjugofem år sedan. Sedan 1970 har den statliga
sysselsättningen utanför Stockholms län ökat med 10 procent. Hela ökningen har alltså gått till andra län än
Stockholms och i första hand till lokaliseringsorterna. Det har således skett en utjämning mellan Stockholms län och
övriga landet i enlighet med intentionerna med 1970-talets omlokaliseringsbeslut.
Enligt Statskontorets bedömning är dock läget annorlunda i dag jämfört med på 1970-talet. Lokaliseringen av
statlig verksamhet kan fortfarande ha stor betydelse för att skapa en god balans i näringsstruktur och arbetsmarknad
på olika orter, men som direkt sysselsättningsskapare är inte staten lika användbar som förr. Genom att staten
krymper och endast svarar för fem procent av den totala sysselsättningen blir potentialen för omlokaliseringar allt
mindre.
Förvaltningspolitiken i ett internationellt perspektiv
En jämförelse med utvecklingen i några andra OECD-länder visar att den svenska förvaltningspolitiken faller väl in i
ett nordiskt mönster; en successiv modernisering av den offentliga sektorn för att möta medborgarnas krav på service
och för att klara finansieringen av de stora offentliga åtagandena. Utöver en starkare resultatorientering har
förändringsarbetet karaktäriserats av betydande omorganiseringar. Decentraliseringen till kommunerna stärker de
demokratiska värdena genom att besluten fattas närmare medborgarna. Samtidigt har kraven på samordning ökat.
En delvis annan väg har valts av de anglosachsiska länderna där inriktningen varit att minska den offentliga
sektorn och i högre grad utnyttja privata marknader. I dessa länder har kontrollen av byråkratin varit en viktig fråga.
EU-medlemskapets effekter på statsförvaltningen
En allt större del av den svenska statsförvaltningen arbetar med EU-relaterade frågor. Medlemskapet påverkar såväl
innehållet i som formerna för arbetet inom statsförvaltningen. Statskontoret konstaterade år 1996 att drygt hälften av
160 tillfrågade myndigheter hade EU-relaterat arbete och att detta fordrar ett nära samarbete mellan departement och
myndigheter.
Genom medlemskapet i EU deltar Sverige i den gemensamma strukturpolitiken. Organisationen för att genomföra
strukturfondsprogrammen involverar ett stort antal aktörer och är mycket svåröverskådlig. Enligt Statskontorets
bedömning beror detta både på att strukturpolitiken omfattar insatser inom många olika sektorer och på att Sverige
prioriterat ett betydande lokalt och regionalt inflytande och velat tillgodose EU:s principer om partnerskap och
nytänkande.
Den organisatoriska lösningen för genomförandet varierar mellan programmen. I vissa fall har en befintlig
organisation utsetts till att fatta beslut i enskilda ärenden, i andra har nya myndigheter inrättats. Ett exempel är
beslutsgrupperna, där företrädare för landsting och kommuner tillsammans har majoritet. Varje program eller s.k.
målområde har dessutom en övervakningskommitté knuten till sig.
Att viktiga beslut fattas i nätverk mellan EU-myndigheter, gemenskapens institutioner och nationella förvaltningar
ställer stora krav på Regeringskansliets förmåga att styra och utvärdera de svenska myndigheternas deltagande i det
europeiska samarbetet.
Staten och informationstekniken
Internationellt har den svenska statsförvaltningen en framskjuten position när det gäller att utnyttja
informationstekniken, IT. En hög datoriseringsgrad och stor andel strukturerad, digitaliserad information, som
byggts upp under två decennier, och som har hög tillgänglighet tack vare offentlighetsprincipen, lägger också en
grund för en fortsatt stark position.
De senaste åren har präglats av bred satsning på olika kanaler för information och service till medborgare och
företag. 1996 är året då informationsservice via Internet slog igenom i den statliga förvaltningen.
I samband med satsningarna har myndigheternas service förbättrats, framför allt för de mer rutinmässiga
ärendena. Det avspeglas i de höga och stigande användarsiffrorna för olika nya tjänster. Från
Arbetsmarknadsstyrelsens Platsbank tas t.ex. dubbelt så många platsannonser ned jämfört med föregående år.
Någon samlad redovisning av IT-utvecklingens betydelse för statsförvaltningens effektivitet finns inte. Enligt
Statskontorets bedömning fordras det tydligare krav från verksledning och departement för att strama upp
kalkylrutiner och skapa en tradition av effektivitetsbedömningar och resultatuppföljningar även av IT-satsningar.
De stora framtida besparingarna finns framför allt att hämta vid ett ökat samarbete över myndighets- och
verksamhetsgränserna. Investeringar i gemensam information, t.ex. i grunddatabaser, ger ökad effektivitet i de
verksamheter som de betjänar, samtidigt som uppgiftslämnandet från företag och medborgare kan minskas.
Framgången med självservice via telefon och Internet visar på fortsatta besparingsmöjligheter.
Många myndigheter förvaltar register som är resurser för andra myndigheter eller för en bredare krets. Därför är
IT-satsningar inte längre en fråga för myndigheten ensam, utan de fordrar samarbete med andra. Det innebär också
att det finns ett behov inom staten av en gemensam infrastruktur för information. En sådan omfattar enhetliga
begrepp och beteckningar, regler för användning av gemensam information, samutnyttjande av datainsamlingsrutiner
och kommunikationslösningar för att kunna nå informationen i databaserna.
Regeringens bedömning
Regeringen gör följande bedömning med anledning av Statskontorets redovisning av utvecklingen inom
statsförvaltningen.
Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av konsekvenserna av de förändringar som har
genomförts i statsförvaltningen. Rapporten visar på ett bra sätt den övergripande utvecklingen av statsförvaltningen.
Det har inte legat inom Statskontorets uppdrag att också utvärdera viktiga strukturella förändringar inom staten.
Bättre utvärderingar
Riksdagen har krävt att regeringen på ett bättre sätt utvärderar hur olika typer av strukturförändringar genomförs
inom statsförvaltningen. För att tillgodose detta behov avser regeringen att ge Statskontoret ett årligt uppdrag att på
ett systematiskt och samordnat sätt utvärdera viktiga strukturförändringar inom staten.
Uppföljning av arbetsgivarpolitiken
Regeringens avsikt är också att fortlöpande informera riksdagen om den arbetsgivarpolitiska utvecklingen i stort (BP
98, volym 5, utg.omr. 14, avsnitt 7).
Statskontorets rapport visar att staten är den sektor inom arbetsmarknaden som avsätter mest tid för
personalutbildningen. Det görs däremot ingen analys av i vilken utsträckning personalutbildningen är
verksamhetsanpassad.
Av betydelse i detta sammanhang är att regeringen kommer att ställa krav på myndigheterna att driva sin
arbetsgivarpolitik så, att kompetensförsörjningen så långt möjligt säkerställs. Myndigheterna skall redovisa sin
kompetensförsörjning och vilka mål som gäller för denna till regeringen. I anslutning härtill kommer regeringen
också att begära redovisning av rörligheten bland de anställda, framför allt bland chefer, och av planerade åtgärder
för att förbättra denna.
Regeringen avser vidare att införa ett system med årlig uppföljning av myndigheternas lönepolitik bl.a. genom
preciserade krav på statistik från Arbetsgivarverket om lönepolitiken och dess samlade utfall.
Fortsatt renodling av verksamheten
Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 195 000 personer (årsarbetare).
Omstruktureringsarbete skall ses som en fortlöpande process. Strukturförändringar är en integrerad del av förnyelsen
av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter
och mål som har fastlagts av riksdagen och regeringen.
Regeringens inriktning är att värna om kärnverksamheterna och att i största möjliga utsträckning fortsätta arbetet
med att renodla den statliga verksamheten. I årets budgetproposition föreslår regeringen t.ex. att
Riksrevisionsverkets verksamhet renodlas och koncentreras till de revisionella uppgifterna. I dagsläget är huvuddelen
av den statliga ekonomistyrningsfunktionen organisatioriskt placerad inom RRV. Regeringen föreslår också att
statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny myndighet bildas. Den statliga produktionen av ekonomi-
och personaladministrativa system- och stödtjänster samordnas och integreras i den nya myndigheten. (BP98, volym
2, utg.omr. 2, Inledning).
Verksamhetsformerna ses över
Statlig verksamhet skall som huvudregel bedrivas i myndighetsform. När staten och en annan part, t.ex. från
näringslivet, engagerar sig i anslagsberoende verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen kan det dock vara
aktuellt att låta uppgiften utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Därvid skall formerna aktiebolag eller en ideell
förening användas (prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1996/96:79). Det bör framhållas att detta inte innebär
något undantag från principen att myndigheterna skall underställa regeringen avgöranden om en myndighets
deltagande i olika privaträttsliga verksamhetsformer.
Regeringen har gjort bedömningen att äldre anslagsstiftelser bör omprövas. Så sker nu i flera fall.
Verksamheterna inom Stiftelsen svenska institutet, Stiftelsen riksutställningar samt Stiftelsen invandrartidningen
föreslås i årets budgetproposition helt eller delvis föras över till myndigheter. För ett antal industriforskningsinstitut,
som är stiftelser och där staten finansierar en del av verksamheten, övervägs eller pågår bolagisering.
Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att utforma förslag till vissa riktlinjer för anslagsfinansierad verksamhet
som staten driver gemensamt med annan part i aktiebolag eller ideell förening. I uppdraget ingår att föreslå
tillvägagångssätt för att överföra verksamhet i en s.k. anslagsstiftelse till aktiebolag eller ideell förening samt att
föreslå hur regeringen bör styra sådan verksamhet med hänsyn till de förutsättningar som verksamhetsformen ger.
Fortsatt effektivisering
I budgetpropositionen för år 1997 konstaterade regeringen att den statliga förvaltningen måste effektiviseras
ytterligare. I det sammanhanget hänvisade regeringen till möjligheten för myndigheterna att i ökad utsträckning
använda sig av anbudsupphandling. Tjänster som utförs i den statliga förvaltningen bör således i större utsträckning
utsättas för konkurrens så att kostnaderna kan sänkas. Regeringen vill verka för ett ökat intresse från myndigheternas
sida när det gäller denna möjlighet. Statskontoret har därför givits i uppdrag att genomför en konferens om
upphandling som ett medel för effektivisering. Regeringens avsikt är att Regeringskansliet kompetens skall stärkas
och att dialogen mellan regeringen och myndigheterna i dessa frågor skall utvecklas.
Alternativa lösningar för de statliga åtagandena
Regeringen behöver få bättre kunskap om hur väl den svenska statliga förvaltningen hävdar sig i jämförelse med
andra länder. Internationella jämförelser bör därför komma till ökad använding i det fortsatta arbetet med att
utveckla den statliga verksamheten. Sådana jämförelser kan visa i vilka avseenden vi kan dra nytta av erfarenheter
från andra länder för att hitta mer kostnadseffektiva former för statliga tjänster och transfereringar.
Förbättrad produktivitets- och kvalitetsinformation behövs
Med en god produktivitetsutveckling kan myndigheterna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på sin service
till medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser. Statskontorets rapport visar att
produktivitetsredovisningarna ännu inte uppnått fullgod standard och att produktivitetsutvecklingen under år 1996 är
svår att bedöma.
Statskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvärderat hur väl och ändamålsenligt
myndigheterna har redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna för 1994/95. Även här framgår det att
det finns stora brister bl.a. i hur myndigheterna redovisar produktivitet och kvalitet.
Mot bakgrund av de förslag som Statskontoret och RRV har lagt fram kommer regeringen att vidta åtgärder för
att få ett bättre grepp om myndigheternas produktivitets- och kvalitetsutveckling. Ett målmedvetet arbete med att
förbättra myndigheternas produktivitets- och kvalitetsredovisningar måste ske stegvis. Regeringens ambition är att i
ett första steg samordna kraven på produktivitets- och kvalitetsinformation inom fem myndighetsområden, bl.a.
skatteförvaltningen och socialförsäkringsadministrationen.
Samarbete över myndighetsgränserna viktigt
Statskontoret konstaterar att de stora framtida besparingarna framför allt finns att hämta vid ett ökat samarbete över
myndighets- och verksamhetsgränserna inom IT-området. En stor del av samarbetet behöver ske på regional och
lokal nivå. IT-systemens användbarhet för det regionala och lokala arbetet är en nyckel till sänkta kostnader och
förbättrad service Men samarbete behövs även på andra områden.
Förvaltningspolitiska kommissionen, som lämnade sitt betänkande våren 1997, har bl.a. uppmärksammat det
fenomen som betecknas som fragmentering: brist på sammanhang mellan den statliga förvaltningens olika delar,
tendens till splittring, oförmåga att se till de gemensamma överordnade målen. Det är viktigt att denna trend bryts. I
samband med beredningen av kommissionens betänkande kommer regeringen att ta ställning till dessa frågor.
Regeringens inriktning är att samarbetet mellan myndigheterna bör utvecklas så att de fördelar som kan utvinnas
genom gemensamma statliga insatser bättre kan tas tillvara i upphandling och utveckling av för myndigheterna
gemensamma funktioner. Genom ett sådant samarbete kan bl.a. servicen till allmänhet och företag förbättras och
verksamhetskostnaderna minska.
En elektronisk förvaltning på väg
Regeringen har idag överlämnat en skrivelse till riksdagen om Utvecklingen i informationssamhället (skr.
1997/98:19). De bedömningar som regeringen gör nedan anknyter till ställningstagandena i denna skrivelse.
Statsförvaltningen är på väg mot en elektronisk förvaltning, där service till medborgare och företag är en viktig
utgångspunkt. Utvecklingen av informationstekniken innebär inte enbart produktivitetsvinster inom förvaltningen.
Genom att, med hjälp av informationstekniken, göra den offentliga verksamheten mer öppen och tillgänglig för
medborgarna kan demokratin förstärkas.
Informationstekniken har bara under det senaste året fått stor spridning inom förvaltningen. Informationsservice
via Internet till medborgare och företag har fått ett genombrott i förvaltningen, satsningar på nya
servicetelefonitjänster fortsätter och den tekniska miljön moderniseras. Informationstekniken underlättar i hög grad
kommunikationen mellan myndigheter och medborgare och företag.
Genom att förvaltningen i högre grad använder sig av informationsteknik kan handläggningstiden för ärenden
minska. Små- och medelstora företag kan göra administrativa besparingar genom att nya rutiner för
uppgiftslämnande successivt införs på myndigheterna. Den elektroniska handeln medför att en ny marknad öppnas
till den offentliga sektorn. Därigenom kan inte bara den offentliga administrationen rationaliseras och fördelaktigare
priser uppnås, utan även att IT-användningen sprids till mindre och medelstora företag.
Regeringens bedömning är att framtida effektivitetsvinster ligger i ett ökat samarbete över myndighets- och
verksamhetsgränserna bl.a. genom att se information som en gemensam resurs. En sammanhållen elektronisk
infrastruktur innefattande både teknik och information underlättar denna samverkan. Detta är också inriktningen på
Toppledarforums verksamhet.
Sekelskiftet skapar problem i många IT-system. Många myndigheter och företag, särskilt de med stora äldre
system, står inför ett omfattande och brådskande anpassningsarbete för att få systemen att fungera utan störningar
kring sekelskiftet. Genom regeringens förordning (SFS 1977:30) om översyn av statliga myndigheters
informationssystem inför år 2000 har den högsta ledningen i myndigheten ett ansvar för att styra processen och följa
upp att åtgärder vidtas.
Det återstår viktiga frågor att ta ställning till. Bl.a. gäller det att redogöra för hur samhällets IT-säkerhet skall
inordnas i det nationella handlingsprogrammet. Regeringen kommer inom kort att ge Statskontoret ett uppdrag att
utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerheten samt statens ansvar för denna.
Förvaltningspolitiska kommissionens
betänkande
Förvaltningspolitiska kommissionen överlämnade i mars 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst till regeringen.
Kommissionen har bl.a. haft till uppgift att göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av
statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgifter och mål som fastlagts av regering
och riksdag.
Kommissionens arbete har i huvudsak inriktats på principiella och övergripande frågor av vikt för
statsförvaltningen som helhet, utifrån en bedömning av var generella problem finns. Tre delvis sammanfallande
problemsfärer har legat till grund för kommissionens överväganden och förslag. Dessa är förvaltningens
svårstyrbarhet, dess fragmentering och följderna av internationaliseringen.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning
av regeringens ställningstagande till kommissionens överväganden och förslag.
Bättre mål- och resultatdialog
Riksdagen har tidigare uttalat att det som Riksdagens revisorer föreslår om information och resultatstyrning
(1994/95:RR14) bör beaktas i den fortsatta utvecklingen (bet. 1995/96:FiU7). Regeringen har genomfört vissa
åtgärder som ligger i linje med riksdagens revisorers förslag.
År 1995 beslutade regeringen att intensifiera och förbättra kontakterna mellan departementsledningar och
myndighetsledningar genom regelbundna mål- och resultatdialoger. Ca 110 dialoger genomfördes inom loppet av ett
år och erfarenheterna från dessa dialoger var positiva. Den påbörjade processen med mål- och resultatdialoger har
därefter fortsatt i oförminskad takt. Dialogen är på väg att bli ett normalt och återkommande instrument i
regeringens styrning av myndigheterna inom ramen för den reformerade budgetprocessen. Enligt nuvarande
riktlinjer bör departementsledningarna genomföra en mål- och resultatdialog med alla sina myndigheter vart eller
vartannat år.
Revisorerna behandlar riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen. Som tidigare framgått har regeringen
genomfört ett utvecklingsarbete avseende budgetpropositionens utformning. Ett första steg har varit att i inledningen
till respektive utgiftsområdesavsnitt klargöra de mål och den inriktning som gäller för verksamheten inom området.
Syftet är bland annat att tydliggöra sambandet mellan de övergripande politiska målen och bedömningarna och
myndighetsspecifika mål och åtgärder som redovisas på myndighets- eller anslagsnivå. Regeringen anser att det för
den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen är av stor vikt att riksdag och regeringen kontinuerligt för en dialog
ur ett styrningsperspektiv om de beslutsunderlag regeringen redovisar. Denna dialog bör utvecklas både på politisk
nivå och tjänstemannanivå. En sådan dialog fördes under våren på tjänstemannanivå mellan utskott och departement
om redovisningen per utgiftsområde i budgetpropositionen.
Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar, m.m.
Allmänt
I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1, vol.1) redogjordes för bedömningar av de personalkonsekvenser
som blev en följd av förslagen i budgetpropositionen och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen.
Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1999.
En uppföljning har gjorts av de personalkonsekvenser som redovisades i budgetpropositionen för 1997. Vidare har
en bedömning gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition och de
andra propositioner som förelagts riksdagen under innevarande budgetår och som omfattar perioden t.o.m. år 2000.
Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna.
Staten har för närvarande cirka 235 000 hel-och deltidsanställda (inkl. affärsverken). Under åren 1997 - 2000
beräknas överslagsmässigt cirka 8 250 statsanställda avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till
följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt
övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet.
Trygghetsstiftelsen
Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet bistår de som är övertaliga
(försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har
avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har cirka 50 500 personer sagts
upp i staten under tiden april 1990 - juni 1997. Av dessa har cirka 5 500 sagts upp under tiden juni 1996 - juni 1997.
Trygghetsstiftelsen arbetar situations- och individanpassat med en mycket markant arbetslinjeprofil. Detta har lett
till att arbetslösheten kunnat hållas nere. Bland dem som omfattas av trygghetsavtalet ligger den öppna arbetslösheten
under 2 procent. Cirka ett år efter uppsägningstidens utgång återstår det att skapa permanenta lösningar för cirka 13
procent av de uppsagda. Av dessa 13 procent är knappt hälften föremål för olika åtgärder eller har korta tillfälliga
jobb. Drygt 70 procent av de uppsagda som får nya arbeten, erhåller dessa på den privata arbetsmarknaden, oftast i
små och medelstora företag.
Trygghetsstiftelsen har en ambition att arbeta förebyggande för att undvika uppsägning och komma igång tidigt
med insatser för de som förväntas bli övertaliga. Cirka 3 000 personer har varit eller är föremål för sådana insatser
utan att bli uppsagda. Intresset ökar inom många myndighetsområden för att minimera de negativa effekterna både
för de övertaliga och för verksamheten.
Myndigheterna avsätter årligen 0,7 procent av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Denna avsättning grundar sig
på en överenskommelse mellan parterna på det statliga avtalsområdet. Avsättningen motsvarar sammanlagt cirka 350
miljoner kronor per år. Trygghetsstiftelsens kapital uppgår för närvarande till ca 950 miljoner kronor. Av detta
belopp skall cirka 140 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder. Den totala
omfattningen av beräknade återstående kostnader för redan uppsagda kan uppskattas till drygt 500 miljoner kronor.
Under föregående budgetår (1995/96, 18 månader) utbetalades 469 miljoner kronor i stöd till övertaliga (motsvarar
på 12 månader 313 miljoner kronor).
Redovisningar av personalkonsekvenserna
Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i budgetpropositionen för 1997 samt
bedömningar som gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition
och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen under året. Bedömningarna är även i år preliminära
eftersom det finns många osäkra faktorer.
Huruvida bedömda minskningar av personalen faktiskt leder till uppsägningar och arbetslöshet är något som inte
kan förutses.
Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor.
Sammanfattning
Enligt de beräkningar som redovisas i det följande riskerar cirka 9 000 personer att bli övertaliga under perioden
1997-2000, varav cirka 2 700 år 1997 och cirka 6 300 åren 1998-2000. Utöver dessa tillkommer viss övertalighet vid
de allmänna försäkringskassorna. De departement som närmast berörs är Justitiedepartementet ( främst inom
polisväsendet och kriminalvården), Försvarsdepartementet, Socialdepartementet (främst vid Statens
institutionsstyrelse), Kommunikationsdepartementet (främst vid Statens Järnvägar, Vägverket , Luftfartsverket och
Sjöfartsverket), Finansdepartementet (främst inom skatteförvaltningen) och Inrikesdepartementet (främst vid
Lantmäteriverket och inom länsstyrelserna).
Bedömningar per departementsområde
Justitiedepartementet redovisar följande bedömningar.
Inom polisväsendet riskerar i storleksordning 1 100 civilanställda att sägas upp under perioden juli 1996 -
december 1997. Antalet civilanställda beräknas minska med ytterligare ca 500 personer fram till utgången av 2000.
En ny grundutbildning av poliser påpbörjas i januari 1998.
Inom åklagarväsendet beräknas antalet åklagare uppgå till knappt 700 vid ingången av 1997 vilket är cirka 20
färre än vid ingången av 1996. Regeringen bedömer att antalet åklagare kommer att öka med 10-15 under 1998.
Antalet administrativ personal kommer att minska med uppemot 200 under innevarande år till följd av uppsägningar
hösten 1996. Någon ytterligare minskning förväntas inte under perioden 1998-2000.
En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas fr.o.m. den 1 januari 1998. Myndigheten kommer i huvudsak
att bemannas med personal inom polis- och åklagarväsendena. Totalt beräknas Ekobrottsmyndighetens personal
uppgå till i storleksordningen 360 årsarbetskrafter.
Antalet domare (ordinarie och icke-ordinarie) uppgick första halvåret 1997 i genomsnitt till 1 667, vilket innebär
en minskning jämfört med år 1993/94 med cirka 5 procent. Regeringens bedömning är att behovet av domare
kommer att vara i stort sett oförändrat under kommande år. Den administrativa personalen har under samma period
minskat med cirka 12 procent till 2 980 personer. Den fortsatta datoriseringen gör att en viss minskning kan ske även
kommande år.
Inom kriminalvården kommer antalet anställda att minska med cirka 60 årsarbetskrafter under innevarande år.
Prognosen för perioden 1998-2000 visar på en minskning med ytterligare cirka 550 årsarbetskrafter.
Utrikesdepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Svenska Institutet beräknas antalet anställda att öka netto med cirka 2 personer fram till årsskiftet 1997/98.
Ökningen beror på tillkomsten av projektanställningar i samband med nya uppdrag för institutet, framför allt det s.k.
Visbyprogrammet som finansieras inom utgiftsområde 14.
Statens invandrarverk övertog den 1 januari 1997 från polisen ansvaret för de s.k. grundutredningar som görs
direkt när en utlänning söker asyl i Sverige. Effekten ur personalpolitisk synvinkel var att friställningar från
invandrarverket kunnat undvikas samt att ett antal anställda fått en del av sin arbetstid på obekväma tider. Om inte
ansvaret för grundutredningarna förts över hade vissa friställningar varit ofrånkomliga. Anledningen till detta skulle
vara att antalet personer som söker asyl i Sverige minskat under senare år. Hur stort antal som skulle kunnat vara
aktuella för att friställas är svårt att uppskatta. Det bör dock ha rört sig om ett ytterst fåtal personer som nu hade
varit aktuella. Minskningarna av organisationen har framförallt avsett de stora förläggningar som lagts ner sedan
slutet av år 1994.
Invandrarverket kommer att från och med den 1 oktober 1997 ta över ansvaret från polisen för utredningar av
ärenden som avser ansökningar om uppehållstillstånd där asylskäl inte åberopas. Likaså kommer invandrarverket att
ta över ansvaret i ärenden som avser ansökningar om svenskt medborgarskap. Besluten fattas redan i dag i båda
ärendekategorierna av invandrarverket. För att utföra de nya arbetsuppgifterna behöver invandrarverket öka sin
organisation med 177 årsarbetskrafter. Eftersom förändringen är att betrakta som verksamhetsövergång har den
personal inom polisen som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över till invandrarverket. Totalt rör det sig
här om 188 personer. Enligt uppskattning av invandrarverket har 91 av dessa en sådan bakgrund att de kan placeras
in i verkets organisation.
Utlänningar kan med stöd av utlänningslagen (1989:529) tas i förvar. Hittills har polisen haft ansvaret för
omhändertagandet. Från och med den 1 oktober 1997 kommer ansvaret för omhändertagandet att flyttas över till
invandrarverket. Avsikten med förändringen är att ändra inriktningen av verksamheten vilket framgår av regeringens
förslag i propositionen Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser (prop. 1996/97:147). Den ändrade verksam-
heten innebär att staten inte betraktar förändringen som verksamhetsövergång. Detta leder till att den personal som
hittills varit verksam vid förvaren inte ”följer med” arbetsuppgifterna till invandrarverket.Totalt beräknas omkring
100 årsarbetskrafter behövas. Invandrarverket avser att använda egen personal och inte ”inhyrd”.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en ny myndighet skall bildas inom det integrationspolitiska området.
Den nya myndigheten kommer att ta över arbetsuppgifter från invandrarverket som rör introduktion och integration
av invandrare. Totalt beräknas den nya myndigheten behöva 100 årsarbetskrafter. Myndigheten behöver i viss
utsträckning ny kompetens. I andra delar är förändringen att betrakta som verksamhetsövergång och då har berörd
personal som idag är sysselsatt med verksamheten rätt att gå över till den nya myndigheten. Hur många som
kommer att använda sig av denna rätt beror i hög grad på var myndigheten kommer att lokaliseras. Detta är ännu
inte avgjort.
Regeringen tillkallade i januari i år en särskild utredare att utreda ansvarsfördelningen vid verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut samt inre utlänningskontroll (Dir. 1997:6). Utredaren skall lämna sitt betänkande
senast den 30 september 1997. Om betänkandet innehåller förslag om förändrad ansvarsfördelning får detta med stor
sannolikhet personalpolitiska konsekvenser. Eventuella förändringar kan komma att genomföras tidigast under år
1998.
Regeringen tillsatte i januari i år en parlamentarisk kommitté för att utreda ny instans- och processordning vid
tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen (Dir. 1997:20).
Kommittén skall lämna sitt slutbetänkande senast den 30 april 1998. Om betänkandet innehåller förslag om förändrad
instansordning får detta med stor sannolikhet personalpolitiska konsekvenser. Eventeulla förändringar kan komma att
genomföras tidigast år 2000.
Inspektionen för strategiska podukter (ISP) inrättades den 1 feburari 1996 och är under uppbyggnad. Antalet
årsarbetskrafter uppgick under 1996 till 17. Antalet årsarbetskrafter beräknas öka till att under 1998 uppgå till cirka
20.
Hittills har Sida endast sagt upp 10 personer på grund av arbetsbrist. De ytterligare neddragningar i personal, som
hittills behövt göras till följd av de besparingskrav som ställts, har kunnat genomföras genom s.k. naturlig avgång,
dvs. några få pensionsavgångar och genom att medarbetare själva valt att lämna organisationen. Sida arbetar också
med att sätta in kompetensutveckingsåtgärder så att övertalig personal skall kunna ersätta personal som slutar sina
anställningar. Eventuellt kan Sida nödgas säga upp ytterligare personal för att klara sparbetinget. Sammanlagt är det
för närvarande ca 60 färre tillsvidareanställda jämfört med ingångsvärdet vid Sida 1995. Sida har också minskat
antalet vikarier. Arbetsbördan har ökat eftersom inte antalet uppgifter minskat. Sida har för närvarande i princip
anställningsstopp sedan våren 1996. Viss nyrekrytering sker dock för att fylla det behov av kompetens som
verksamheten kräver och som inte finns inom organisationen.
Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar
Riksdagen fattade i december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för perioden 1997-2001. Som en följd av
1996 års försvarsbeslut bedöms personalminskningar komma att ske enligt nedanstående tabell för åren 1998-2000.
PERSONALMINSKNINGAR
1997
1998
1999
2000
Yrkesofficerare
-900
-800
-700
Civilanställda vid
Försvars-makten
-500
-400
-160
Drift- och
underhållspersonal
vid Fortifikations-
verket
-240
-80
-120
Summa
-240
-1 480
-1 320
-860
Vidare har resurserna för drift och underhåll av försvarsfastigheter överförts från Försvarsmakten till
Fortifikationsverket under år 1997 (se vidare regeringens skrivelse 1997/98:4, kapitel 16). Regeringen har i samband
med överföringen ställt vissa rationaliseringskrav på verksamheten. Rationaliseringarna innebär bl.a.
personalminskningar.
I fråga om yrkesofficerare sker avgångarna med ålderspension, särskild pension eller genom spontana avgångar.
Den civila personalen avgår med ålderspension eller sägs upp på grund av arbetsbrist.
Samtidigt kommer rekrytering att ske av yrkesofficerare med 400 år 1998 och med 550 för vardera åren 1999 och
2000.
Minskningen av drift- och underhållspersonal löses med pensionsavgångar under år 1997. Från och med år 1998
sker reduceringarna genom uppsägningar.
Regeringen beslutade den 7 maj 1997 om direktiv avseende lokalisering av ytterligare verksamhet vid Försvarets
materielverk (FMV) till Arboga. Utredningen överlämnade den 18 augusti 1997 sin slutredovisning. Utredningen har
identifierat och föreslagit att cirka 150 arbetstillfällen förläggs till Arboga. Av dessa beräknas cirka en tredjedel
utgöra nyrekryteringar. Regeringen avser att fatta beslut i frågan under hösten 1997.
Regeringen beslutade den 5 december 1996 om direktiv för en översyn av det militära försvarets skolverksamhet.
Den 11 augusti 1997 överlämnade skolutredningen ett delbetänkande (SOU 1997:112). Skolutredningen föreslår bl.a.
förändringar av försvarets skolors organisation och struktur (se vidare prop. 1997/98:1, utgiftsområde 6
Totalförsvar, avsnitt 4.6). Förslagen kommer att få konsekvenser för Försvarsmaktens personal. Hur stora
personalminskningar som kan bli aktuella och när i tiden dessa infaller går i dagsläget ej att bedöma. Utredningen
skall lämna sitt slutbetänkande senast den 2 januari 1998.
Socialdepartementet redovisar följande bedömningar.
I budgetpropositionen för 1997 redovisades bedömningar av personalpolitiska konsekvenser för sex av
myndigheterna samt socialförsäkringsadministrationen. Tre mindre myndigheter fick resursförstärkningar, vilket har
gjort det möjligt att klara arbetsbelastningen och ökade krav på verksamheterna. Dessa är Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet.
För Folkhälsoinstitutet och Smittskyddsinstitutet gjordes bedömningen att det fanns risk för neddragningar på
personalsidan beroende på medelstilldelningen för år 1997. Detta har dock inte blivit nödvändigt. För Statens
institutionsstyrelse har utvecklingen under det gångna året visat på behov av större neddragningar än vad som
bedömdes i budgetpropositionen för 1997, se vidare nedan. De omfattande neddragningar inom
socialförsäkringsadministraitonen som redovisades förra året har genomförts. Angående uppsägning av personal på
försäkringskassorna, se nedan.
Sammanfattningsvis har uttaget av det generella besparingskravet på statlig konsumtion, totalt 11 procent under
perioden 1995/96 till och med 1998, hittills medfört ett ansträngt resursläge för myndigheterna inom
Socialdepartementets område. Möjligheterna att påverka övriga förvaltningskostnader är små och åtstramningen har
därför huvudsakligen resulterat i konsekvenser på personalsidan. Det gäller i synnerhet de mindre myndigheterna där
möjligheterna till omprioriteringar i resursanvändningen är begränsade. Som redovisats ovan har vissa
omfördelningar gjorts inom verksamhetsområdet i syfte att förstärka personalresurserna för de myndigheter som har
haft störst svårigheter att klara arbetsbelastningen.
Personalkonsekvenser till följd av större strukturella förändringar de senaste åren har hittills inneburit
neddragningar för en myndighet, Statens institutionsstyrelse (se nedan).
De förslag i budgetpropositionen för 1998 som kommer att innebära strukturella förändringar och som bedöms
leda till personalkonsekvenser inom departementsområdet berör Rättsmedicinalverket och Statens institutionsstyrelse.
Nedan kommenteras personalkonsekvenserna för de myndigheter som berörs av större resurs- och/eller
organisationsförändringar.
Under senare år har den vikande efterfrågan på platser inom missbrukarvården nödvändiggjort nedläggning av ett
flertal institutioner. Efterfrågan inom ungdomsvården har dock ökat och viss utbyggnad har skett. De senaste årens
beslut om neddragning av missbrukarvården innebär en minskning med cirka 200 anställda under åren 1997 och
1998. Statens institutionsstyrelse (SiS) har nyligen påbörjat ett avvecklingsarbete som kommer att medföra en
neddragning med ytterligare omkring 200 anställda. Sammantaget sker således en minskning av personalen med
cirka 400 årsarbetskrafter under åren 1997 och 1998. År 1999 bedöms verksamheten vara i balans och
personalsituationen stabiliserad.
Genom beslut den 21 december 1995 gav regeringen Rättsmedicinalverket (RMV) i uppdrag att göra en översyn
av den rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens dimensionering och struktur. Utredningen redovisades i
december 1996. Sedan utredningen lämnades har RMV:s instruktion ändrats vilket bl.a. innebär att det ankommer
på verket att besluta om erforderliga åtgärder av organisatorisk art för att bedriva verksamheten inom de
anslagsramar som ställs till verkets förfogande. Verkets analys av de preliminära anslagsramarna för 1998 och
framöver har visat att den nuvarande organisationen inte ryms inom dessa ramar. Verket har mot denna bakgrund
beslutat att lägga ned den rättspsykiatriska avdelningen i Uppsala med verkan den 30 juni 1997. Den personal,
knappt 40 personer, som inte har fått eller inte accepterat erbjudande att ta anställning på annan ort inom RMV har
sagts upp till denna tidpunkt.
Inom socialförsäkringsadministrationen har det i enlighet med besparingskravet vid de allmänna
försäkringskassorna gjorts kraftiga resursneddragningar, trots en snabb förändringstakt av regelverket för
socialförsäkringarna och övriga bidrag. De allmänna försäkringskassorna som inte är statliga myndigheter bör dock
observeras i detta sammanhang eftersom de är statligt finansierade. Antalet anställda vid kassorna minskade från 16
418 till 15 437 från december 1995 till december 1996. Vid utgången av innevarande budgetår antas
personalminskningen omfatta 1 220 personer. Om besparingskravet fullföljs tvingas kassorna till ytterligare stora
resursneddragningar under kommande budgetår.
Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Post- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande 160 anställda. Då myndigheten bildades år 1992,
dimensionerades den för 208 anställda. PTS har under åren 1993-1996 genomgått rationaliseringar. Parallellt med att
PTS har rationaliserat delar av den tidigare verksamheten har nya verksamheter och ny kompetens byggts upp i
enlighet med dess uppdrag. År 1997 höjdes PTS anslagsnivå på grund av ändringar av postlagen och telelagen.
Personal med specifik kompetens behövde anställas för att klara de nya uppgifterna. De omfattande
rationaliseringarna har följts av ny verksamhet och ny kompetens. För närvarande pågår en ny översyn av statens
åtaganden på postområdet. En departementspromemoria som bl.a. behandlar PTS uppgifter på postområdet har
nyligen färdigställts. Proposition beräknas överlämnas till riksdagen våren 1998. Det är i dagsläget svårt att se vad
detta kommer att få för personalpolitiska konsekvenser. I dagsläget förefaller det sannolikt att PTS kommer att
behöva nyanställa personal med specifik kompetens för postverksamheten .
Under verksamhetsåret 1996 har antalet anställda inom Luftfartsverket (LFV) ökat med 68 personer till 4 277.
Förändringen beror huvudsakligen på trafikutvecklingen som ökade med cirka 6 procent och att LFV övertagit och
driver securityverksamhet i egen regi som tidigare varit utlagd på entreprenad. LFV:s prognoser för den framtida
trafikutvecklingen pekar på en ytterligare tillväxt inom flygsektorn. De faktorer som kan komma att påverka
personalstrukturen under de närmate åren är införande av ny teknik och EU:s beslut att taxfree handeln inom EU
skall upphöra den 30 juni 1999. Enligt de bedömningar som LFV gjort kommer ett avskaffande av taxfree handeln
inom EU att innebära en minskning av personal inom LFV med cirka 100 personer. Ny teknik inom
flygplaneringstjänst kan inom ett till två år innebära en personalminskning med cirka 25 personer.
Sjöfartsverket bedriver sedan en tid tillbaka ett rationaliseringsarbete som bl.a. syftar till att minska utgiftsnivån
med ca 60 miljoner kronor år 2000. Rationaliseringen kommer att innebära en minskning av antalet anställda med
100, 30 vid huvudkontoret i Norrköping och 70 ute i landet. För närvarande pågår förhandlingar och det är idag
oklart vilken omfattning naturliga avgångar, pensionsavgångar och uppsägningar har.
Antalet anställda inom Banverket ökade kraftigt under 1996 till 7 461 personer med tillsvidareanställningar. Drygt
300 personer hade vid utgången av 1996 varit projektanställda med anställning mer än ett år. Härutöver finns ett
antal andra personer med tillfällig anställning. Ökningen förklaras i allt väsentlig av överföringen av
Tågtrafikledningen, 1 073 personer, till Banverket från Statens järnvägar. Som en följd av dels minskade
investeringsvolymer, dels pågående omorganistion ersätts endast nyckelbefattningar efter personalavgångar. Flertalet
projektanställda är anställda på de stora investeringsprojekt som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs
upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas till vara i nystartade projekt.
Personalrörligheten minskade under 1996 vilket kan vara en följd av det allmänna arbetsmarknadsläget. Lokalt har
dock personalrörligheten ökat t.ex. inom Malmöregionen som en föjd av Öresundsbroprojektet.
Nyinvesteringarna kommer att minska vid genomförande av verksamheten med föreslagna anslagsnivåer. Detta
berör framför allt projektanställda och övriga med tillfällig anställning. De lägre volymerna kommer också att
påverka privata entreprenörer, framför allt inom anläggningsbranschen, där Banverket svarar för nästan all
entreprenadverksamhet. På grund av pågående organisationsförändring inom Banverket är effekterna av dessa
förändringar svåra att bedöma, men en viss övertalighet efter år 1998 kan inte uteslutas.
Vid Vägverket är för närvarande 120 personer uppsagda. Anställningarna för dessa kommer att upphöra under
1997 och 1998. Därutöver finns en beräknad övertalighet om cirka 150 personer för 1998, ca 25 personer för 1999
och cirka 25 personer för år 2000. Denna övertalighet kommer att hanteras av Vägverkets interna arbetsförmedling.
Detta innnebär att vissa av de övertaliga kommer att omplaceras inom verket, vissa kommer att förtidpensioneras,
m.m. samt vissa kommer att sägas upp. Hur många som kommer att sägas upp kan för närvarande inte beräknas.
För 1997 gäller att antalet tillsvidareanställda vid Statens institutet för kommunikationsanalys (SIKA) kommer att
öka med 5 personer. Från och med 1998 kommer personalen att öka med sju personer.
Försäljningen av Swebus 1996, som ett led i koncentrationen till kärnverksamheten, innebär för Statens järnvägar
( SJ) att antalet anställda minskade med 6 500 personer inom koncernen. Som en effekt av den ekonomiska situation
som rådde 1996 beslutade SJ vid årsskiftet 1996/97 att genomföra ett åtgärdsprogram för att anpassa verksamheten
till rådande efterfrågan. Sammanlagt omfattar programmet personalminskningar på cirka 1 500 anställda under 1997
och första halvåret 1998. Inga ytterligare förändringar bedöms uppkomma 1998 för SJ:s del.
Ett minskat bidragsanslag föreslås för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), vilket i
kombination med vissa kostnadsökningar bedöms kunna medföra att ett tjugotal personer riskerar uppsägning under
1998. De personalpolitiska konsekvenserna under de därpå följande budgetåren kan f.n. ej bedömas.
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) redovisar i delårsrapporten en prognos för budgetåret 1997 som
visar ett underskott i verksamheten på 3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av detta underskott och den föreslagna
anslagsramen kan det inte uteslutas att personalminskningar kommer att krävas under 1998. I dagsläget kan dock
inget sägas om omfattningen av eventuella personalminskningar.
Finansdepartementet redovisar följande bedömningar.
Inom Statistiska centralbyrån (SCB) kommer utvecklingen under den kommande treårsperioden att innebära en
forsatt minskning av personal finansierad genom anslag. Det totala personalbehovet är beroende av
uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av uppdragsfinansierad verksamhet, kan
personalminskningarna som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad uppdragsvolym kan en
minskning av personalvolymen med ett 20-tal personer per år erfordras för att klara besparingskraven. Detta bör
kunna ske inom ramen för naturlig avgång.
Vid Sveriges inträde i EU ställdes Tullverket inför en omfattande förändring av sin verksamhet. Arbetsvolymerna
minskade krafigt, främst avseende klarering och ett helt nytt regelverk infördes. Som en följd av detta beslutade
riksdagen att anpassa Tullverkets dimensionering efter de nya förutsättningarna (prop. 19994/95:100 bil. 8, bet.
1994/95: SkU23 och 33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär att anslaget minskades med 288 miljoner kronor under
en två-årsperiod. Verket fick även en ny organisation från och med den 1 juli 1995 och personalstyrkan reducerades
med cirka 820 personer. Den nya organisationen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450 årsarbetskrafter.
Tullverkets dimensionering och organisation är för närvarande föremål för en utvärdering i enlighet med
Skatteutskottets betänkande (1994/95:SkU23).
Med anledning av nya arbetsrutiner och ny organisation för Riksgäldskontoret har sammanlagt 12
befattningshavare sagts upp under budgetåret 1995/96 på grund av arbetsbrist. Inberäknat de befattningshavare som
sagts upp tidigare under budgetåret har sammanlagt 30 personer lämnat kontoret under 1995/96. En mindre
organisationsförändring och behov av kompetenstilllskott har medfört att kontoret nyanställt 9 personer. Den
sammanlagda personalminskningen under budgetåret 1995/96 uppgår således till 21 personer. Enligt
Riksgäldskontorets bedömning kommer en minskning av fast anställd personal att ske med 10 personer under åren
1997 - 2000. Under åren 1997-1999 bedömer kontoret att det krävs ett tillskott på 15 tidsbegränsat anställda i
samband med introducering av nytt låneinstrument. Riksgäldskontoret bedömer att detta tillfälliga personaltillskott
kan avvecklas efter två år
För Riksskatteverkets (RSV) del pekar nuvarande siffror på att prognosen om en personalminskning om 207
årsarbetskrafter 1997 står sig. För 1998 redovisas en ny bedömning, enligt vilken personalminskningen kommer att
uppgå till i storleksordningen 150-200 årsarbetskrafter, istället för den tidigare prognosen om 5 årsarbetskrafter.
1999 års prognos om en minskning med 256 årsarbetskrafter ligger fast. Eventuella personalkonsekvenser i samband
med en kommande regionalisering ligger utanför dessa prognoser.
Arbetsgivarverket har nyligen sett över sin organisation. Organisationsöversynen kommer sannolikt att leda till en
personalminskning.
Lokalförsörjningsverket läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1998 och verksamheten avvecklas. Uppgifterna att lämna
stöd till regeringen i budgetarbetet samt förvaltning och avveckling av tomma lokaler läggs på Statskontoret. Dessa
uppgifter bedöms kräva högst 5 - 6 årsarbetskrafter av Lokalförsörjningsverkets cirka 35 anställda.
Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en ny myndighet inrättas. Den statliga produktionen av ekonomi-
och personaladministrativa system och stödtjänster samordnas och integreras i den nya myndigheten. Regeringen
avser att tillsätta en organisationskommitté för att dels föreslå vilka verksamheter som skall ingå, dels hur den nya
myndigheten skall organiseras samt genomföra de praktiska förberedelser som krävs för att den nya organisationen
skall kunna verka tidigast från den 1 juli 1998. De myndigheter som främst berörs är Riksrevisionsverket (RRV) och
Statens löne- och pensionsverk (SPV).
I utredningen om Reformerad stabsorganisation (SOU 1997:80) görs bedömningen att det finns förutsättningar att
lokalisera tillkommande aktualiseringsverksamhet inom ramen för SPV:s pensionsverksamhet till Söderhamn.
Regeringen delar denna bedömning och avser att fatta beslut om att verksamhet motsvarande cirka 50 arbetstillfällen
under två år skall förläggas till Söderhamn.
Utbildningsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Strukturförändringar eller bespringar inom skolområdet har under innevarande år inte inneburit några
personalförändringar inom staten. Skolverket övertar fr.o.m. 1998 ansvaret för förskoleveksamheten och
skolbarnsomsorgen vilket innebär ett vidgat ansvarsområde som kommer att kräva personalförstärkningar.
Budgetpropositionen för 1997 innehöll förslag inom högskoleområdet på såväl besparingar på per capita,
ersättningen i grundutbildningen som en utbyggnad av antalet platser. Totalt sett innebär det att personalut-
vecklingen vid universiteten och högskolorna i mycket liten grad påverkas. Den fortsatta utbyggnaden av högskolan –
1998 och framåt – liksom nyetableringar av högskolor kommer att innebära att antalet anställda i högskolan kommer
att öka.
De besparingar som görs på forskningsråden kompenseras totalt sett mer än väl av de ökade satsningarna från de
olika forskningsstiftelsern. Förändringar i stiftelselagarna har medfört större samverkan mellan stiftelserna,
forskningsråden och sektorsorganen. Totalt kommer forskningssystemet att tillföras med i storleksordningen 1,5
miljarder kronor per år från de olika forskningsstiftelserna. Detta kan jämföras med besparingar på totalt 1,1
miljarder kronor, varav cirka 560 miljoner kronor inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde för år 1998
och framåt. Detta innebär att de beslutade besparingarna inte i någon nämnvärd utsträckning bör ge negativa effekter
på sysselsättningen.
Rådet för forskning om universitet och högskolor kommer att avvecklas fr.o.m. budgetåret 1998. Totalt berörs
knappt 1,5 årsarbetskrafter.
Jordbruksdepartementet redovisar följande bedömningar.
Antalet anställda vid Statens jordbruksverk ökade under år 1996 med 50 personer jämfört med året innan.
Administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bl.a. innefattar stödutbetalningar och
kontrollåtgärder i enlighet med EU:s förordningar på området, har föranlett personalförstärkningen. Under
innevarande år beräknas personalstyrkan behöva förstärkas med uppskattningsvis ytterligare 20 personer p.g.a. att
nya stödformer införts. Även för den kommande treårsperioden beräknas tills vidare en viss resursförstärkning
krävas p.g.a. utbyggnaden av miljöprogrammet. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning som ser över
jordbruksadministrationen vilken kan komma att påverka personalsituationen.
Distriktsveterinärorganisationen, för vilken Statens jordbruksverk är chefsmyndighet, omorganiserades den 1 juli
1995. Som en följd av detta valde cirka 90 veterinärer att lämna organisationen för att istället arbeta på privat basis.
För innevarande år liksom för den kommande treårsperioden bedöms personalstyrkan ligga kvar på nuvarande, lägre
nivå.
Antalet anställda vid Fiskeriverket var oförändrat under år 1996 i jämförelse med året innan. Anslaget minskades
med 10 procent för år 1997. Som en föjd av detta har 16 personer sagts upp, men p.g.a. långa uppsägningstider
inträffar personalminskningarna först år 1998. För år 1998 planeras dock en satsning på fiskevård samtidigt som
satellitkontroll inom fiskets område införs till föjd av EU-regler, vilket torde dämpa den tidigare aviserade
personalminskningen vid verket. För närvarande pågår en utredning av fiskeriadministrationen vilken kan komma att
påverka personalsituationen på verket.
Statens livsmedelsverk utökade personalstyrkan med 35 personer under år 1996, bl.a. som en konsekvens av EU-
medlemskapet. För kommande treårsperiod är dock bedömningen att antalet anställda vid verket måste minska med
cirka 30 personer för att anpassa kostnaderna till tilldelade medel.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ålades kraftiga besparingar budgetåret 1995/96. Nästan 190 personer sades då
upp, men p.g.a uppsägningstider avslutas dessa anställningar först under innevarande år. SLU omfattas av
utbyggnaden av antalet högskoleplatser som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen. Det innebär ett ökat
behov av lärare m.m. år 1998 och framåt.
Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Arbetsmarknadsverket har gjort en stor organisationsförändring som innebär att administrativa stödfunktioner för
hela landet från och med den 1 januari 1997 samordnas i organisationen AMS Tjänster. Omorganisationen innebär
att nya ansvars- och rollfördelningar etableras inom AMS och vid länsarbetsnämnderna samt nya krav på kompetens
och förhållningssätt inom organisationen. Den nya organisationen möjliggör både omedelbara och successiva
besparingar inom AMS och länsarbetsnämnderna.
Vid Arbetarskyddsverket har en minskning med 34 årsarbetskrafter skett under budgetåret 1997. För budgetåret
1998 förutses en personalminskning med 9 årsarbetskrafter. Budgetåren 1999-2000 kan för närvarande inga
förändringar förutses.
För Arbetslivsinstitutets del planeras inga personalminskningar under budgetåret 1997. Minskat anslag med 5,6
miljoner kronor för 1998 kan föranleda presonalminskningar. Institutet planerar för viss omorganisation. Inga
förändringar kan för närvarande förutses budgetåren 1999-2000.
Rådet för arbetslivsforskning planerar inga personalminskningar 1997. I stället avser rådet att göra en långsiktig
besparing genom att minska sitt lokalinnehav. Budgetåret 1998 kan minskat anslag med cirka 900 000 kronor
föranleda personalminskningar. Inga förändringar kan fär närvarande förutses 1999-2000.
Arbetsdomstolen beräknar kunna bibehålla organisationen 1997 genom att använda anslagssparande från
föregånde budgetår. Budgetåret 1998 kommer man sannolikt att behöva minska med en eller två
assessorskompetenta sekreterare. Inga förändringar kan för närvarande förutses 1999-2000.
Jämställdhetsombudsmannen har under budgetåret 1997 nyanställt fem personer.
Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens historiska museer (SHMM) har totalt 34 personer sagts upp år
1996, varav 11 under andra halvåret. Uppsägningarna berodde främst på minskade infrastrukturarbeten som ledde
till nedläggning av uppdragsverksamheten i Visby (21 personer) och neddragningar på uppdragsverksamheten inom
mittområdet (10 personer). Efter en omorganistion inom RAÄ sades 3 personer upp.
Inför 1998 års besparingskrav m.m. har RAÄ och SHMM under våren 1997 sagt upp 15 personer som samtliga
har ett års uppsägningstid. Av dessa var 9 personer anställda inom RAÄ och 4 personer på SHMM. Olika
besparingsåtgärder diskuteras inom myndigheten, möjligen kan resultatet innebära att fler personer måste sägas upp.
Under år 1997 har organisationsarbetet för den avgiftsfinansierade uppdragsverksamheten lett till att cirka 40
personer, både arkeologer och administrativ personal, har sagts upp. Syftet med uppsägningarna är att skapa en
långsiktig balans mellan resurser och kostnader mot bakgrund av kraftigt vikande uppdragsunderlag.
Uppsägningstider ininebär att effekten av nedskärningarna kommer att visa sig först år 1998.
I januari 1998 bildar SHMM en egen myndighet. Det kommer med stor sannolikhet att medföra en översyn av
organisationen.
Naturhistoriska riksmuseet har beroende på medelsbrist under första halvåret 1997 sagt upp och vakantsatt 36
tjänster, varav 17 lönebidragsanställda. Ytterligare vakantsättningar och uppsägningar kan bli aktuella beroende på
medelstilldelningen.
Statens musiksamlingar har, till följd av de minskade bidrag som annonserades i budgetpropositionen för 1997,
sammanlagt sagt upp och vakantsatt 4 anställningar under budgetåret 1995/96 och 2 anställningar under budgetåret
1997.
Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar.
Kommerskollegiet har minskat sina anställda till följd av de besparingskrav som ställts. Kollegiet räknar med att
antalet anställda minskar från cirka 95 år 1997 till 88 år 2000. Nedgången i antalet anställda beräknas kunna ske
genom att uppkomna vakanser inte återbesätts.
Hittills genomförda besparingar har för Konkurrensverkets del inte inneburit några uppsägningar av personal.
Verket har i besparingssyfte emellertid avstått från vissa nyrekryteringar vid uppkomna vakanser. Beräkningar av
utgifter och anslagstilldelning för Konkurrensverkets förvaltningskostnader under perioden 1998-2000 pekar dock
mot att ett underskott kan komma att uppstå fr.o.m. 1999 för att sedan öka ytterligare under det följande året. En
anpassning av verkets personalstyrka kan således bli aktuell och uppskattningsvis torde riktmärket för antalet
årsarbetskrafter år 2000 behöva justeras ned från dagens 121 till cirka 100.
Riksdagen beslutade i juni 1997 (prop. 1996/ 97:84, bet. NU1996/97:NU12, rskr. 1996/97:xxx) att en särskild
energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Till denna myndighet skall föras merparten av
myndighetsfunktionerna på energiområdet och då främst från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Eftersom förändringen är att betrakta som verksamhetsövergång har den personal som idag är sysselsatt med
verksamheten rätt att gå över till den nya myndigheten. Inrättandet av den nya myndigheten bedöms inte leda till att
personal friställs. Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att förbereda
inrättandet av den nya myndigheten. Utredaren skall enligt direktiven senast den 15 september 1997 lämna förslag
till organisation, uppgifter, bemanning, kompetens och arbetsformer m.m. för den nya myndigheten.
Patent- och registreringsverket (PRV) är mitt i en stor satsning på att förnya sitt nuvarande IT-system. Detta
innebär att arbete kan utövas effektivare och att det kommer att vara ett behov av mindre personal i framtiden. Exakt
vad detta kommer att innebära är för närvarande svårt att överblicka.
Regeringen har beslutat att utlokalisera PRV:s varumärkesavdelning från Stockholm till Söderhamn.
Utlokaliseringen skall vara genomförd den 1 juli 1999. Det kommer förmodligen att vara en mycket liten del av
nuvarande styrka (cirka 90 personer) som kommer att flytta med till Söderhamn och denna personal måste därför
ersättas med nyrekryteringar.
Statens geologiska undersökningar (SGU) har på grund av budgetnedskärningar och ett allmänt högt kostnadsläge
sagt upp 29 personer som kommer att sluta under 1998. Verksamheten och ekonomin skall enligt planerna vara i
balans år 2001. Regeringen föreslog i 1997 års ekonomiska vårproposition att SGU och Statens oljelager (SOL) skall
gå samman till en myndighet den 1 januari 1998 med syftet att få en effektiv avveckling av
oljelagringsansläggningarna under långsiktigt stabila former. Detta är att betrakta som en verksamhetsövergång och
den berör cirka 55 personer. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att uppgifter om miljösäkring av Adakgruvan
förs över från NUTEK till SGU per den 1 januari 1998.
Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar.
Genomförda rationaliseringar inom lantmäteriområdet har medfört personalreduceringar under år 1996 på totalt
cirka 110 personer. Fortsatta rationaliseringar under åren 1997 och 1998 beräknas enligt Lantmäteriverket innebära
personalreduceringar med i storleksordningen 750 personer. Minskningen av antalet anställda sker främst som en
föjd av minskad orderingång i uppdragsverksamheten och att en ny och effektivare arbetsprocess införs i
fastighetsbildningsverksamheten.
Vid länsstyrelserna beräknas antalet anställda minska med cirka 150 personer under år 1997 och cirka 100
personer år 1998. Det är svårt att nu bedöma personalminskningarnas omfattning de närmaste åren. Flera
länsstyrelser har redan tidigare planerat sina personalminskningar för hela mandatperioden. Flertalet länsstyrelser har
ett anslagssparande som tas i anspråk vid neddragning av resurser.
De personalpolitiska konsekvenserna av den integrationspolitiska proposition som lämnas samtidigt med
bugetpropositionen kan inte fastställas definitivt. En ny integrationsmyndighet föreslås inrättas som delvis eller i i
modifierad form tar över den integrationsverksamhet som idag bedrivs av Statens invandrarverk. Den
organisationskommitté som skall tillsättas skall utreda den närmare organisationen av myndigheten. Förslaget i
betänkandet Lika möjligheter (SOU 1997:82) innebär emellertid att den integrationsverksamhet som idag bedrivs av
invandrarverket berör cirka 80 anställda. Den nya myndigheten beräknas ha cirka 100 anställda, dvs. ett nettotillskott
på 20 personer. Myndigheten kommer att ha vissa nya kompetensbehov. En annan faktor som kan komma att
påverka den berörda personalen är den nya myndighetens lokalisering. Denna fråga är ännu inte avgjord.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skall inordnas i den nya myndigheten med en i myndigheten självständig
ställning. Denna förändring förväntas inte påverka antalet anställda.
Miljödepartementet redovisar följande bedömningar.
Vid Statens naturvårdsverk är en minskning av personalen erforderlig för att klara besparingskraven. Detta sker
genom indragning av tillfälligt anställd personal, pensioneringar och naturlig avgång. Totalt beräknas personalen
minskas med cirka 70 personer under perioden 1995/96 - 1999 till följd av besparingarna.
Kemikalieinspektionen räknar med personalbesparingar på 2 personer per år under perioden 1998-2000, dvs.
totalt 6.
Koncessionsnämnden för miljöskydd planeras upphöra från år 1999. Uppgifterna och personalresurserna (cirka 30
personer) förs då över till domstolsväsendet i enlighet med regeringens beslut om lagrådsremiss om en miljöbalk.
Som en följd av energiöverenskommelsen och beslutet om kärnkraftsavvecklingen krävs en förstärkning av
strålskydds- och kärnsäkerhetsverksamheten. Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftsinspektion beräknas
behöva ytterligare 9 respektive 12 nya handläggare.
8
Vissa skattefrågor
.
8 Vissa skattefrågor
8.1 Inledning
Regeringen redovisar i denna proposition olika förslag
på skatte- och avgiftsområdet med effekter för
budgetåret 1998 och de därpå följande budgetåren.
På socialavgiftsområdet lämnas förslag om en
förändrad avgiftsstruktur och om en förändring av det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift. I anslutning härtill lämnas också vissa
förslag om justeringar av den särskilda löneskatten och
den särskilda premieskatten för grupplivförsäk-ring
m.m.
Vissa justeringar i förmögenhetsbeskattningen
föreslås.
Avdragen för kostnader för resor till och från arbetet
och för resor i tjänsten föreslås höjda. Gränsen för icke
avdragsgilla kostnader för resor föreslås höjd.
Förslag lämnas om en förlängning av den period
under vilken skattereduktion för reparationer på
bostadshus kan medges.
Regeringen redovisar, utan att lämna några förslag,
sin bedömning av inkomstskattens utformning efter år
1998. I bilaga 6 till propositionen lämnar regeringen sin
slutliga värdering av 1990-91 års skattereform.
Vidare redovisar regeringen sin syn på dels frågan
om ökad miljörelatering av skattesystemet, dels frågan
om beskattning av tjänster.
I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn på ett
antal energiskattefrågor.
I 1997 års vårproposition (prop. 1996/97:150, avsnitt
7.3.2) aviserade regeringen en särskild skatte-stimulans
för att underlätta omställningen till användande av
förnybara energikällor. Det gäller ett tidsbegränsat
direktavdrag för investeringar i anläggningar för värme-
och kraftvärmeproduktion som använder förnybara
energikällor samt för investeringar i distributionsnät
från sådana anläggningar. Ett förslag till en sådan
skattestimulans bereds nu inom regeringskansliet. Sedan
godkännande inhämtats från EG-kommissionen enligt
statsstödsreglerna avser regeringen att snarast
återkomma till riksdagen med förslag.
Ärendet och dess beredning
Vid beredningen av lagförslagen avseende
förmögenhetsskatten och reseavdragen har synpunkter
under hand inhämtats från Riksskatteverket. Vad gäller
kontrolluppgiftsskyldigheten för upplupen avkastning på
fordringar har synpunkter inkommit från Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen.
En promemoria med förslag till förändrad
avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet har underhand
tillställts Riksskatteverket och Riksförsäk-ringsverket för
synpunkter.
Lagrådet
Lagförslagen i denna proposition, med undantag för de
avseende förmögenhetsskatten, avser ändrade avgifts-
och skattesatser och andra justeringar av tekniskt sett
enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens
bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.
Lagförslagen avseende förmögenhetsskatten är av
sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande normalt borde
inhämtas. En lagrådsgranskning i denna del skulle
emellertid innebära att ett förslag inte skulle kunna
lämnas i sådan tid att det vore möjligt att åstadkomma
en ändring av lagreglerna före årsskiftet. Det är av
synnerlig vikt att de föreslagna ändringarna i
förmögenhetsbeskattningen genomförs till 1998 års
taxering. Med hänsyn till att Lagrådets hörande skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling har därför
Lagrådets yttrande inte inhämtats.
8.2 Allmänna överväganden
Flera olika centrala skattepolitiska frågor har varit
föremål för utredning de senaste åren. I första hand
handlar det om 1990-91 års skattereform. I denna
reform betonades starkt önskvärdheten av ett likformigt
skattesystem där skatternas styrande inverkan på olika
ekonomiska val begränsas.
Under senare år har delvis nya frågor aktualiserats i
skattepolitiken. En bidragande orsak till detta har varit
depressionen i början av 1990-talet och den arbetslöshet
som då växte fram. Frågan om skatternas roll i
sysselsättningspolitiken kom att få ökad betydelse.
Under samma period har miljöfrågorna blivit allt
mer betydelsefulla. Frågan om skatternas roll som
ekonomiskt styrmedel och som ett instrument i arbetet
för ett ekologiskt hållbart samhälle har fått allt större
uppmärksamhet.
Regeringen ger i denna proposition sin värdering av
1990-91 års skattereform. Redovisningen lämnas i
bilaga 6 till propositionen. Bland annat med anledning
av denna redovisning återkommer regeringen här till
utformningen av inkomstskatterna efter år 1998.
Frågan om skatternas miljöstyrande roll och den
koppling som har gjorts till sysselsättningsfrågan som
aktualiserats i debatten kring skatteväxling har utretts av
Skatteväxlingskommittén. Frågan om det önskvärda i att
genom skatteåtgärder riktade mot tjänstesektorn
förbättra sysselsättningen och välfärden har utretts av
Tjänstebeskattningsutredningen. Regeringen gör här en
bedömning av de överväganden och förslag som
redovisats av dessa utredningar.
8.2.1 Inkomstskatten efter 1998
Regeringen lämnar i bilaga 6 sin slutliga värdering av
1990-91 års skattereform. Av denna framgår att det
fördelningsmässiga utfallet för hushåll med högst
inkomster avviker från de bedömningar som gjordes i
reformpropositionen (1989/90:110). I detta
sammanhang kan också noteras att de
barnbidragshöjningar som avsågs ske som en integrerad
del av skattereformen och som syftade till att ge ett
tillfreds-ställande fördelningsmässigt utfall inte kom att
förverkligas fullt ut.
Av bilagan framgår också att det inte är möjligt att
hävda att skattereformen var fullt ut finansierad, även
om det för många av de områden där en
underfinansiering tidigare kunde konstateras finns starka
tendenser till återhämtning. Det gäller
kapitalinkomstbeskattningen, men särskilt
företagsbeskattningen. Det är också sannolikt att de i
reformen förutsedda dynamiska effekterna till vissa
delar har realiserats med positiva effekter på
skatteinkomsterna.
Av intresse är dock att det inte finns något underlag
för att frångå en tidigare bedömning om en
underfinansiering på i storleksordningen 6 miljarder
kronor som en följd av att skattesatserna för individer
sänktes.
Det förhållandet att den i skattereformen avsedda
höjningen av barnbidragen ej helt kom att förverkligas
kan ses som en förtida korrigering av den
underfinansiering som senare kunde konstateras för
reformens första år. Detta och den reducering av
barnbidraget som senare skett som en del av
saneringsprogrammet har isolerat betraktat givit
negativa fördelningseffekter, genom att den negativa
inverkan varit störst för hushåll med lägst inkomster och
för barnfamiljerna.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen i annat
sammanhang i denna proposition att barnbidraget höjs
från den 1 januari 1998. Detta bidrar till att förbättra
fördelningsprofilen i linje med vad som åsyftades i
skattereformen.
Som ett led i saneringsprogrammet beslutade
riksdagen hösten 1994 om en tillfällig höjning av den
statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster från 20 till
25 procent under åren 1995-1998. Denna värn-skatt har
bidragit till en tillfredsställande fördelningsprofil på
saneringsprogrammet.
I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör
värnskatten 1998.
Mot bakgrund av redovisningen i bilaga 6 finns
anledning att göra en fördelningspolitisk korrigering av
skattereformen utöver höjningen av barnbidraget. De
bedömningar i finansieringsfrågan som redovisas i
bilagan talar för att denna korrigering görs genom
förändringar i skatten på förvärvsinkomster. Det är
dock angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete och
att undvika alltför höga marginaleffekter för flertalet av
de skattskyldiga med förvärvsinkomster.
För 1998 kan antalet skattskyldiga med
förvärvsinkomster som betalar statlig inkomstskatt,
inklusive värnskatt, beräknas till 1 270 000 personer
eller till drygt 18 procent av denna grupp (se
underbilagan till bilaga 6). Den fördelningspolitiska
korrigeringen bör endast omfatta en mindre del av
denna grupp och beröra inkomsttagare med
förvärvsinkomster överstigande ca 30 000 kronor per
månad. En sådan åtgärd skulle komma att beröra
omkring 300 000 personer eller ca 4 procent av de
skattskyldiga med förvärvsinkomster. Regeringen avser
att i 1998 års ekonomiska vårproposition presentera
förslag med denna innebörd.
I skattereformen var det en uttalad ambition att 15
procent av de skattskyldiga med förvärvsinkomster
skulle betala statlig inkomstskatt utöver det fasta
grundbeloppet (för närvarande 200 kronor). Av
redovisningen i bilaga 6 framgår att så inte varit fallet
med undantag för år 1995. När ekonomiskt utrymme
föreligger bör inkomstskatten ändras så att det nyss
nämnda målet uppnås.
Utöver de åtgärder som nu aviserats bör möjligheten
av skattesänkningar för personer i normala
inkomstlägen prövas. Åtgärderna bör vara fullt
finansierade och prövas mot den inverkan de kan ha på
sysselsättning och arbetslöshet.
8.2.2 Ökad miljörelatering av skatterna
I början av detta år lämnade Skatteväxlingskommittén
sitt betänkande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU
1997:11). En ökad miljörelatering av skattesystemet
förordas. Bl.a. presenteras en principskiss till ett nytt
energiskattesystem. Kommittén analyserar grundligt vad
en växling från skatt på arbete till miljörelaterade skatter
kan innebära. En selektiv skatteväxling, där
skattesänkningarna riktas mot vissa sektorer, anses av
kommittén ha större möjligheter än en generell
skatteväxling att minska arbetslösheten och därmed öka
välfärden.
Enligt regeringen är en fortsatt miljörelatering av
skattesystemet önskvärd. Om åtgärderna utformas på
rätt sätt kan de bidra till en ekonomiskt effektivare
användning av våra resurser. En ökad användning av
skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa olika
slag av negativ miljöpåverkan. Om de skatter som tas ut
på detta sätt under en övergångstid genererar intäkter
kan dessa användas för att reducera skatter som verkar
snedvridande på resursanvändningen. Det gäller här
olika skatter på arbete. 1990 års skattereform var ett
tidigt exempel på skatteväxling.
I vilken takt miljörelateringen kan öka beror av
utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn till
de konkurrensvillkor som gäller för små öppna
ekonomier. Regeringen anser det angeläget att en
fortsatt miljörelatering av de svenska skatterna åtföljs av
liknande utveckling i vår omvärld. Sverige är därför
pådrivande i det internationella arbetet och eftersträvar
gemensamma system för ekonomiska styrmedel.
Kommittén konstaterar att förändringar av
miljörelaterade skatter kommer att ge upphov till en
strukturomvandling. För att denna skall kunna ske utan
negativa konsekvenser bör förändringarna vara
långsiktiga och ha en bred förankring samt införas
stegvis. Effekterna på investeringar, tillväxt, och
inkomstfördelning måste beaktas, liksom regionala
effekter. Regeringen instämmer i detta och anser att
varje förändring måste föregås av en noggrann analys.
Kommittén förordar en selektiv skatteväxling där
arbetsgivaravgifterna sänks i de sektorer som har störst
potential för ökad sysselsättning, exempelvis
tjänstesektorn. Regeringen anser dock att eventuella
sänkningar av arbetsgivaravgifterna bör utvärderas
noggrant så att syftet med sänkningen uppfylls.
Tjänstebeskattningsutredningen har också behandlat
denna fråga och regeringen återkommer i nästa avsnitt
med en bedömning av utredningens förslag.
I betänkandet finns en rad förslag om förändringar i
skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny modell för
energibeskattningen. En arbetsgrupp inom
Regeringskansliet skall se över hela
energiskattesystemet. Utgångspunkten för denna
översyn utgörs av kommitténs förslag. Ambitionen är
att skapa ett enklare och mer överskådligt system med
en klarare uppdelning mellan skatternas fiskala och
miljöstyrande roller.
8.2.3 Beskattningen av tjänster
I betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU
1997:17) presenterade Tjänstebeskattningsutredningen
en utförlig och perspektivrik analys av förutsättningarna
för tjänsteproduktion och av olika problem vid
beskattningen av tjänster.
Utredningen rekommenderar bl.a. att en
skattereduktion på 30 procent av arbetskostnaden införs
för privatpersoner som låter reparera, bygga om eller
bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås att
arbetsgivaravgifter och egenföretagarnas socialavgifter
slopas i produktionen av tjänster som kan antas vara
nära alternativ till hemarbete och svart arbete. Till
denna grupp av tjänster hör, enligt utred-ningen,
reparationer av bilar och hushållsartiklar,
serveringstjänster, persontransporter och städtjänster
som köps av hushållen.
Utredningens olika förslag beräknas sammantaget
leda till en betydande offentlig-finansiell kostnad på 4,6
miljarder kronor. Finansiering föreslås ske med sänkt
grundavdrag, slopat representationsavdrag, höjd
tobaksskatt och höjd reavinstskatt på privatbostäder.
Enligt utredningen kan förslagen öka sysselsättningen
med omkring 40 000 personer.
Regeringen kan instämma i utredningens analys av
de effektivitets- och specialiseringsvinster som förslagen
kan medföra. Skattesänkningar som riktas mot grupper
och sektorer med mindre flexibla löner kan påverka
sysselsättningen positivt. Regeringen anser därför att en
budgetneutral omläggning av skattesystemet av den typ
som utredningen föreslår kan öka sysselsättningen. Det
finns däremot anledning att vara skeptisk till storleken
på den sysselsättningseffekt som utredningen beräknar.
Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till
olika gränsdragningsproblem. Avgränsningen måste
vara utformad så att snedvridningen av
konkurrensförhållandena till den övriga ekonomin
minimeras.
Ett annat problem gäller nedsättningen av
socialavgifter för näringsidkare som bedriver blandad
verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall ges
en förmånlig skattebehandling som annan verksamhet.
Utredningens förslag innebär att man inför ytterligare
en grund för differentiering av socialavgifterna. För
närvarande finns redan differentiering med avseende på
regioner och företagsstorlek. Vad detta betyder för det
totala avgiftssystemet är otillräckligt belyst i utredningen
och måste beaktas vid en fortsatt beredning.
Regeringen kan inte ansluta sig till utredningens
förslag till finansiering. En sänkning av grundavdraget
kan minska arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen.
Dessutom är inte fördelningseffekterna acceptabla
eftersom ett sänkt grundavdrag innebär en proportionellt
större belastning för låginkomsttagare. En anpassning
av tobaksskatten till EU:s minimiskattekrav har nyligen
genomförts. Någon ytterligare höjning av tobaksskatten
är för närvarande inte tänkbar. Inte heller ett slopande
av representationsavdraget är invändningsfritt. I den
fortsatta beredningen ingår därför att ta fram förslag på
lämplig alternativ finansiering.
Utredningen föreslår vidare att den nuvarande
skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag för
preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på
ersättningar till uppdragstagare som betalar A-skatt och
som uppgår till minst 10 000 kronor tas bort. I stället
bör den som betalar A-skatt och mottar ersättning för
arbete från en privatperson åläggas skyldighet att betala
preliminärskatt och egenavgifter för sådana ersättningar.
Regeringen delar utredningens bedömning att
förslaget medför administrativa förenklingar och
lättnader för uppdragsgivaren i förhållande till gällande
regler. Bestämmelserna om uppdragsgivares
kontrolluppgiftsskyldighet måste dock bli föremål för
fortsatt beredning. Skatteförvaltningen måste dessutom
ges möjlighet att anpassa sina administrativa rutiner till
ett förenklat system för avgifts- och skatteredovisning.
Ett eventuellt genomförande av ett förenklat system är
därför aktuellt först år 1999.
8.2.4 Nya regler för utfärdande av
F-skattsedel
Nuvarande regler om skattsedlar har gällt sedan den 1
april 1993. Då knöts skyldigheten att göra skatteavdrag
och betala sociala avgifter på ersättning för arbete till
vilken typ av skattsedel på preliminär skatt – A-
skattsedel eller F-skattsedel – som mottagaren av
ersättningen har (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:
SkU29, rskr. 1991/92:292).
Den som har en F-skattsedel betalar själv sin preli-
minära skatt och sina sociala avgifter i form av egen-
avgifter. Som förutsättning för att en F-skattsedel skall
utfärdas gäller att den skattskyldige bedriver eller kan
antas komma att bedriva näringsverksamhet. I 21 §
kommunalskattelagen (1928:370) definieras begreppet
näringsverksamhet som yrkesmässig självständigt
bedriven förvärvsverksamhet.
Vad som skall anses vara näringsverksamhet är
sedan länge fastslaget i praxis. En ändring av begreppet
näringsverksamhet kräver därför att ett mer omfattande
arbete görs.
Riksskatteverket har för avsikt att starta ett projekt
som syftar till att kartlägga nuvarande praxis särskilt
med avseende på självständighetskriteriet och som kan
läggas till grund för eventuella ändringar. Regeringen
anser att ett sådant arbete är angeläget. I avvaktan på
detta bör dock viss ändring göras i reglerna om
utfärdande av F-skattsedel.
Vid prövning av en ansökan om F-skattsedel gör
skattemyndigheten en preliminär bedömning om den
skattskyldiges inkomster av den uppgivna verksamheten
vid taxeringen kommer att behandlas som inkomst av
tjänst eller inkomst av näringsverksamhet. Bedöms
verksamheten vara inkomst av tjänst skall någon F-
skattsedel inte utfärdas.
Erfarenheterna från F-skattereformen är i allt
väsentligt positiva. Reglerna har på ett påtagligt sätt
underlättat bedömningen av vem som skall göra
skatteavdrag och betala sociala avgifter. Det har
emellertid uppmärksammats att regelsystemet i vissa fall
kan lägga hinder i vägen för den som avser att starta en
egen verksamhet. Visserligen krävs för att få F-
skattsedel endast att den skattskyldige kan antas komma
att bedriva näringsverksamhet. Är det vid
ansökningstillfället oklart om den verksamhet den
skattskyldige avser att bedriva är att bedöma som
näringsverksamhet kan det dock vara svårt att få F-
skattsedel. Regeringen avser därför i syfte att underlätta
nyföretagande senare i höst lägga fram förslag till
förändringar i reglerna om utfärdande av F-skattsedel.
8.3 Förändrad avgiftsstruktur
8.3.1 Allmänna utgångspunkter
I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97: 150
s. 28) aviserades att regeringen avsåg att se över
strukturen på socialavgifterna och återkomma till
riksdagen med förslag om ändringar. En sådan översyn
har nu gjorts.
En promemoria med lagtext, som i huvudsak
överensstämmer med propositionen, har underhand
tillställts Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket för
synpunkter. Riksskatteverket har tillstyrkt samtliga
förslag. Riksförsäkringsverket anser att den allmänna
sjukförsäkringsfonden bör behållas för reglering av
över- och underskott i sjukförsäkringen men tillstyrker i
övrigt regeringens förslag. Regeringen lägger i det
följande fram förslag till ändrat avgiftsuttag samt vissa
ändringar i anslutning till dessa.
De allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten för
välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras
medborgarna både en grundtrygghet och en generell
inkomsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjukdom
och ålderdom. Försäkringarnas allmänna karaktär
förebygger skillnader i levnadsstandard, och skapar
bättre förutsättningar för en väl fungerande
arbetsmarknad än om motsvarande förmåner och
rättigheter knutits till anställningen. De stärker
medborgarnas beredskap att med tillförsikt möta
förändringar på arbetsmarknaden och att våga byta
anställning och/eller sysselsättning.
Den djupa statsfinansiella krisen under nittiotalets
första år medförde ofrånkomligen en försvagning av de
allmänna socialförsäkringarna. Kostnaderna för
socialförsäkringarna har reducerats genom
regelförändringar som bidragit till att begränsa storleken
på utgående förmåner.
En utbredd osäkerhet om de allmänna
socialförsäkringarnas tillförlitlighet och stabilitet medför
ökade risker för överförsäkring och därmed en felaktig
resursanvändning. Den medför samtidigt att de positiva
effekterna av den allmänna försäkringen försvagas. Det
är därför angeläget att stärka tilltron till
socialförsäkringarna och att trygga en uthållig finan-
siering. Detta förutsätter i sin tur makroekonomisk
stabilitet och sunda statsfinanser.
Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter,
allmänna egenavgifter och allmänna skattemedel. Totalt
uppgår intäkterna från socialavgifter och allmänna
egenavgifter till omkring 90 procent av utgifterna för de
förmåner som dessa avgifter är avsedda att finansiera.
Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller
egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av
arbetsgivare och beräknas på ett underlag som består av
lön och andra skattepliktiga förmåner som en
arbetsgivare utger till anställda. Egenavgifter betalas
främst av den som bedriver näringsverksamhet, dvs.
egenföretagare, och beräknas på ett underlag som består
av inkomst av annat förvärvsarbete. Enligt gällande
regler för år 1998 kommer arbetsgivaravgifter att tas ut
med 29,22 procent och egenavgifter med 27,55 procent.
Därtill kommer allmän löneavgift enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift med 3,70 procent.
Allmänna egenavgifter tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i form av
pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Pensions-
avgiften används till finansiering av försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och sjukförsäkringsavgiften till finansiering
av sjukförsäkringen enligt samma lag. Allmänna
egenavgifter betalas av den enskilde och beräknas på ett
underlag som består av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till den del ersättningen
inte överstiger 7,5 gånger det förhöjda basbeloppet. För
år 1998 uppgår pensionsavgiften till 1 procent och
sjukförsäkringsavgiften till 5,95 procent.
De senaste åren har det gjorts stora förändringar av
regelverken, bl.a. har den allmänna avgiften för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopats.
I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsavgiften.
Denna har också därefter höjts i flera etapper. Vidare
har utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det
har inneburit att en obalans uppstått i den meningen att
intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar
kostnaderna för motsvarande försäkringar.
Under senare år har inkomsterna från den allmänna
sjukförsäkringsavgiften tillsammans med
sjukförsäkringsavgift i form av arbetsgivar- och egen-
avgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner
dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en
konsekvens av att förmånerna inom sjuk- och
föräldraförsäkringen reducerats till följd av bl.a.
införande av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer,
minskande sjuktal m.m. Nivån på
sjukförsäkringsavgifterna har inte anpassats till denna
utveckling, varför ett överskott uppstått.
Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett
finansiellt överskott har i olika sammanhang uppfattats
som ett oskäligt överuttag av avgifter alternativt som ett
utrymme för reformer. Sjukförsäkringen betraktas då
som mer eller mindre fristående i förhållande till
statsbudgeten.
Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad del
av statsbudgeten. Enligt den finansieringsmodell som
använts har intäkterna från sjukförsäkringsavgifterna
bokförts tillsammans med andra socialavgifter på
inkomsttitel och förmånerna finansierats med
anslagsmedel på budgetens utgiftssida. De besparingar
som under de senaste åren gjorts inom försäkringen har
motiverats av underskottet i de samlade offentliga
finanserna, inte av sjukförsäkringens finan-siella
ställning.
Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan lång
tid inkomsterna från folkpensionsavgiften mindre än
folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg kraftigt när
folkpensionsavgiften år 1993 reducerades med knappt 2
procentenheter. Denna åtgärd hade emellertid rent
stabiliseringspolitiska motiv och kunde ha avsett någon
annan socialavgift.
Allmänt sett har det skett flera förändringar rörande
socialförsäkringens förmåner och av socialavgifterna
som inte varit samordnade. Under- eller överskott har
därför uppstått som inte avspeglar utvecklingen av
inkomster eller utgifter inom respektive försäkring.
Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning av
inkomster och utgifter inom respektive försäkringsgren,
som om de vore från statsbudgeten fristående
försäkringar. Enligt regeringens mening har det uppstått
en oklarhet om socialförsäkringens ställning i
förhållande till statsbudgeten.
Det reformerade ålderspensionssystemet är avsett att
vara ett i finansiellt hänseende avskilt system. Värdet på
ålderspensionsförmånerna kommer att anpassas till
förändringar i den allmänna inkomstutvecklingen och
förväntad livslängd på ett sätt som innebär att
inkomsterna från ålderspensionsavgiften sett över längre
perioder alltid kommer att räcka för utgifterna.
Tillfälliga under- eller överskott skall regleras med
allmänna pensionsfonden.
Graden av autonomi inom sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen behandlades av Sjuk- och
arbetsskadekommittén. I sitt slutbetänkande En allmän
och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering
(SOU 1996:113) föreslog kommittén att dessa
försäkringsgrenar ges en högre grad av finansiell
autonomi. Enligt kommitténs förslag skulle det inrättas
en fond dit avgiftsintäkterna förs och ur vilken
utgifterna för ersättning finansieras. Överskott skulle
placeras på kapitalmarknaden och underskott täckas av
upplåning hos Riksgäldskontoret. En liknande ordning
gäller i dag för delpensioneringen.
Enligt regeringens bedömning bör, som vi
återkommer till i avsnitt 8.3.4, sjukförsäkringen vara en
integrerad del av statsbudgeten. Någon fond bör inte
vara kopplad till försäkringen.
Finansiell autonomi inom socialförsäkringen
förutsätter att det finns någon form av automatisk
anpassning när avgiftsintäkter och utgifter kommer i
obalans över en längre period. I annat fall medför
autonomin enbart att försäkringen undandras normal
budgetprövning och att nödvändiga beslut skjuts upp.
Inom ålderspensionssystemet avses denna anpassning
ske genom en löpande justering av förmånerna bl.a.
med hänsyn till ekonomisk utveckling och till förändring
i den risk försäkringen hanterar. Detta är en rimlig
ordning eftersom förändringar i förväntad livslängd sker
långsamt. Inom sjukförsäkringen, där variationerna i
bl.a. sjuktal över tiden kan vara förhållandevis stora, är
en motsvarande automatisk anpassning av
förmånsnivåerna svårare att etablera. Det skulle bl.a.
kunna leda till att stora förändringar i
kompensationsgraden inom t.ex. sjukförsäkringen äger
rum automatiskt. En automatisk anpassning av
avgiftsuttaget skulle å andra sidan medföra att
sjukförsäkringen vid varaktiga underskott tränger undan
andra offentliga åtaganden utan att detta blir föremål för
explicit prövning.
Enligt regeringens mening bör sjukförsäkringen i
budgethänseende hanteras på samma sätt som övriga
offentliga åtaganden med bl.a. en årlig budgetprövning.
I denna prövning skall självfallet beaktas värdet av
stabila villkor i socialförsäkringen.
Det kan finnas skäl att särredovisa inkomster och
utgifter inom sjukförsäkringen. En sådan redovisning
fyller dock enbart en informativ funktion och har inte
några konsekvenser för hur sjukförsäkringen hanteras i
budgetprocessen.
Regeringen gör bedömningen att principerna i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla för de
delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan
av statsbudgeten. Denna bedömning görs med förbehåll
för eventuella juridisk-tekniska komplikationer som kan
vara förknippade med en tillämpning av budgetlagen på
denna sektor. Detta kan föranleda regeringen att göra en
ny bedömning. Regeringen bereder nu frågan om hur
budgetlagen och principerna om bruttoredovisning skall
tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som
ligger vid sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att
återkomma och redovisa sina bedömningar och förslag i
dessa frågor i den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministration.
Syftet med de förändringar som nu föreslås är främst
att uppnå balans mellan inkomster och utgifter i
sjukförsäkringssystemet samtidigt som den allmänna
egenavgiften till sjukförsäkringen omvandlas till en
egenavgift till tilläggspensioneringen.
I denna proposition föreslås under utgiftsområde 10
att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar
fr.o.m. den 1 april 1998. Med anledning av detta
föreslås förändringar av det samlade uttaget av
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den
pensionsgrundande inkomsten och andra
pensionsgrundande belopp. De avgiftsförändringar som
föreslås nu försvårar inte en sådan framtida förändring
av avgiftsuttaget och påverkar inte heller i övrigt
genomförandet av den överenskomna
pensionsreformen. Inte heller påverkas förutsättningarna
för den fortsatta diskussionen om socialförsäkringarnas
omfattning och organisation.
Beräkningarna i förslagen baserar sig bl.a. på
aktuella prognoser över utgifter och avgiftsunderlag för
1998. Avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna antas
uppgå till 764 miljarder kronor år 1998. För
egenavgifterna och de allmänna egenavgifterna antas
avgiftsunderlaget uppgå till 17,6 respektive 807
miljarder kronor. Någon exakt samstämmighet mellan
inkomster och utgifter för olika socialförsäkringar har
inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga diskrepanser
mellan inkomster och utgifter kommer i framtiden att
kunna finnas utan att det föranleder justeringar av
avgiftsnivån.
8.3.2 De allmänna egenavgifterna
Regeringens förslag:
Den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften uppgår
därefter till 6,95 procent av avgiftsunderlaget.
Rubriken till lagen om allmänna egenavgifter ändras
samtidigt till lag om allmän pensionsavgift.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
för år 1998 skall allmänna egenavgifter betalas dels i
form av pensionsavgift med 1 procent, dels i form av
sjukförsäkringsavgift med 5,95 procent (2 § lagen
[1994:1744] om allmänna egenavgifter). Pensions-
avgiften förs till Allmänna pensionsfonden för
finansiering av försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och
sjukförsäkringsavgiften förs till staten för finansiering
av sjukförsäkringen enligt samma lag (6 § lagen om
allmänna egenavgifter).
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det
reformerade pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) skall ålders-
pensionsavgiften uppgå till 18,5 procent av den
pensionsgrundande inkomsten och andra
pensionsgrundande belopp. Som ett led i reformeringen
av ålders-pensionssystemet infördes den allmänna
egenav-giften i form av pensionsavgift på 1 procent den
1 januari 1995.
Regeringen föreslår att den allmänna egenavgiften i
form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till allmän
pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften höjs
därmed till 6,95 procent. Ändringarna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1998. Den föreslagna förändringen
innebär att ett tydligare samband mellan
pensionsavgifter och utgående pensionsförmåner
uppnås. Förslagen föranleder ändringar i 1-4, 6 och 7
§§ lagen om allmänna egenavgifter. Genom den
föreslagna ändringen kommer allmänna egenavgifter
uteslutande att finansiera pensioner. Beteckningen
allmän egenavgift bör därför ändras till allmän
pensionsavgift. Lagens rubrik bör ändras i enlighet med
detta.
8.3.3 Tilläggspensionsavgiften
Regeringens förslag:
Tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från
13,00 procent till 6,40 procent av avgiftsunderlaget.
Av influtna tilläggspensionsavgifter skall 22,4
procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret.
Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på
tilläggspensionsavgiften från egenföretagare tillgodoföra
sig 5,4 procent av den preliminära skatt som debiterats
fysiska personer samma år.
Skälen för regeringens förslag:
Tilläggspensionsavgiften uppgår för närvarande till 13
procent för såväl arbetsgivare som för dem som har
inkomst av annat förvärvsarbete (2 kap. 1 § och 3 kap.
1 § lagen [1981:691] om socialavgifter, SAL). Av
influtna tilläggspensionsavgifter förs enligt 4 kap. 3 §
SAL sju procent till staten och elva procent placeras på
konto hos Riksgäldskontoret för att användas för
framtida pensioner inom det premiereservsystem som
skall inrättas inom det reformerade
ålderspensionssystemet. Återstoden förs, liksom den
allmänna pensionsavgiften, till Allmänna
pensionsfonden. Fondens tillgångar skall täcka
kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. I enlighet med
de av riksdagen beslutade riktlinjerna för
ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut
på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. De sju
procent av intäkterna från tilläggspensionsavgiften som
förs till staten avses motsvara pensionsavgifter på
inkomstdelar över förmånstaket på 7,5 basbelopp.
Totalt beräknas de socialavgifter och allmänna
egenavgifter som förs till den Allmänna pensionsfonden
och kontot hos Riksgäldskontoret uppgå till 102,6
miljarder kronor år 1998.
De planerade avgiftsförändringarna skall inte
påverka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna
pensionsfonden respektive Riksgäldskontoret. Den i
avsnitt 8.3.2 föreslagna nivån på den allmänna pen-
sionsavgiften om 6,95 procent kan förväntas inbringa
56,1 miljarder kronor till Allmänna pensionsfonden år
1998. För att de avgiftsintäkter som förs till Allmänna
pensionsfonden och Riksgäldskontoret sammantaget inte
skall påverkas av avgiftsförändringarna måste
tilläggspensionsavgiften uppgå till 6,40 procent. Hänsyn
har då tagits till att sju procent av intäkterna från
tilläggspensionsavgiften även i fortsättningen skall föras
till staten. Regeringen föreslår därför ändringar i 2 kap.
1 § och 3 kap. 1 § SAL som innebär att
tilläggspensionsavgiften för såväl arbetsgivare som dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från
13,00 procent till 6,40 procent fr.o.m. den 1 januari
1998.
Vid nuvarande nivå på avsättning till
premiereservsystemet (11 procent) blir avsättningen år
1998 ca 11,2 miljarder kronor. Om
tilläggspensionsavgiften sänks från 13,00 till 6,40
procent måste den andel av de influtna
tilläggspensionsavgifterna som förs till
premiereservsystemet höjas för att det önskade
avsättningsbeloppet skall uppnås. Vid en oförändrad
nivå på det önskade avsättningsbeloppet – 11,2
miljarder kronor – måste 22,4 procent av de influtna
tilläggspensionsavgifterna föras till kontot hos
Riksgäldskontoret. Det föreslås därför en ändring i 4
kap. 3 § SAL som innebär att 22,4 procent av influtna
tilläggspensionsavgifter placeras på konto hos
Riksgäldskontoret fr.o.m. år 1998.
Enligt gällande regler för år 1998 förväntas AP-
fondens avgiftsintäkter uppgå till 91,4 miljarder kronor.
AP-fondens avgiftsintäkter år 1998 kommer inte att
påverkas om den allmänna pensionsavgiften höjs till
6,95 procent och tilläggspensionsavgiften sänks till 6,40
procent samtidigt som 7 procent av avgiftsintäkterna
från tilläggspensionsavgiften förs till staten och 22,4
procent förs till kontot hos Riksgäldskontoret.
Sänkningen av tilläggspensionsavgiften till 6,40
procent föranleder en sänkning av den procentsats som
Riksförsäkringsverket förskottsvis får avräkna för
tilläggspensionsavgiftsdelen av egenavgiften.
Regeringen föreslår att procentsatsen i 3 kap. 6 § SAL
sänks från 11 till 5,4 procent.
8.3.4 Sjukförsäkringsavgiften
Regeringens förslag:
Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från 2,94
till 7,90 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1
januari 1998 och till 7,93 procent av avgiftsunderlaget
fr.o.m. den 1 januari 1999. För dem som har inkomst
av annat förvärvsarbete höjs sjukförsäkringsavgiften
från 3,62 till 8,66 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m.
den 1 januari 1998.
Sjukförsäkringsavgiften skall även finansiera kost-
nader för folkpension i form av förtidspension och en
del av de allmänna försäkringskassornas
förvaltningskostnader. I övrigt förtydligas i lagen om
socialavgifter vad sjukförsäkringsavgiften skall finan-
siera.
Bestämmelsen i lagen om socialavgifter om att det
för reglering av över- och underskott skall finnas en
fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas.
Skälen för regeringens förslag:
Sjukförsäkringsavgiften skall enligt 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter (SAL) finansiera bl.a.
sjukförsäkringsförmåner enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL), den allmänna försäkringens
kostnader för förmåner enligt lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. och de
allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader. I
sjukförsäkringen inräknas även föräldraförsäkringen.
Enligt gällande regler för år 1998 uppgår
arbetsgivarnas och egenföretagarnas
sjukförsäkringsavgifter till 2,94 respektive 3,62 procent
av avgiftsunderlaget (2 kap. 1 § och 3 kap 1 § SAL).
Om egenföretagaren väljer en karenstid på 3 eller 30
dagar blir sjukförsäkringsavgiften lägre.
Riksförsäkringsverket fastställer nivån på de reducerade
avgifterna. Tillsammans med den allmänna
sjukförsäkringsavgiften på 5,95 procent uppgår de
förväntade avgiftsintäkterna till sjukförsäkringssystemet
år 1998 enligt gällande regler till ca 71 miljarder
kronor, varav 22,5 miljarder kronor avser
arbetsgivaravgifter, 0,2 miljarder kronor egenavgifter
och 48,2 miljarder kronor allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift.
De förväntade utgifterna för förmåner som
sjukförsäkringsavgiften enligt gällande regler beräknas
finansiera kan år 1998, efter den under utgiftsområde
10 föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden från 28
till 14 dagar, beräknas uppgå till 52,3 miljarder kronor,
varav 15,4 miljarder kronor avser sjukpenning, 1,3
miljarder kronor rehabiliterings-penning, 0,04 miljarder
kronor närståendepenning, 14,8 miljarder kronor
föräldraförsäkring (föräldra-penning, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning), 1,1
miljarder kronor ej inkomstrelaterad rehabilitering, 15,4
miljarder kronor läkemedel och tandvård samt 4,3
miljarder kronor försäkringskassornas förvaltning.
Sjukförsäkringens kostnader finansieras över
budgeten. Avgiftsnivån anpassas nu till de beräknade
kostnaderna. Om det åter skulle uppkomma en mer
signifikant avvikelse mellan intäkter och kostnader
kommer regeringen att pröva om det finns skäl att åter
justera hur avgiftsuttaget skall fördelas.
För reglering av över- och underskott finns enligt 4
kap. 1 § SAL en fond, benämnd allmänna
sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av
medel till och från fonden fastställs av regeringen. Den
20 december 1990 beslutade regeringen att den
allmänna sjukförsäkringsfondens behållning på ca 5
miljarder kronor skulle föras över från
Riksgäldskontoret till statsbudgeten. Efter det att
fondens nollställts har inga bokföringsmässiga åtgärder
vidtagits med fonden. I enlighet med regeringens
ställningstagande i avsnitt 8.3.1 bör någon fond inte
vara kopplad till försäkringen. Regeringen föreslår
därför att bestämmelsen om allmänna
sjukförsäkringsfonden i 4 kap. 1 § andra stycket SAL
upphävs.
Sjukförsäkringsavgiften bör bestämmas så att den
även täcker kostnaderna för folkpension i form av
förtidspension (inkl. pensionstillskott till sådan pension).
Skälet är det arbete som pågår inom Utredningen om
ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga (S
1997:03) angående ersättningar till personer som
drabbats av långvarig ohälsa. Detta arbete syftar till att
inrymma såväl sjukpenning som den ersättning som
skall utbetalas till sådana personer i samma
försäkringssystem. Utredningens förslag skall redovisas
senast den 31 oktober 1997. Förtidspensionsdelen i
folkpensionsavgiften hör därför naturligen hemma i
sjukförsäkringsavgiften. Det föreslås mot bakgrund
härav en ändring i 4 kap. 1 § SAL som innebär att
sjukförsäkringsavgiften finansierar även folkpension i
form av förtidspension samt pensionstillskott till sådan
pension. Kostnaderna för folkpension i form av
förtidspension förväntas 1998 uppgå till 13,4 miljarder
kronor.
Den nuvarande bestämmelsen i lagen om
socialavgifter om att sjukförsäkringsavgiften skall täcka
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader
kan ifrågasättas eftersom endast omkring hälften av
försäkringskassornas förvaltningskostnader kan hänföras
till sjukförsäkringen och folkpension i form av
förtidspension. Regeringen föreslår därför att 4 kap. 1 §
SAL ändras så att det framgår att
sjukförsäkringsavgiften endast skall finansiera en del av
de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader.
Denna del av förvaltningskostnaderna kan förväntas
uppgå till drygt 2 miljarder kronor år 1998.
Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande olika för
arbetsgivare och egenföretagare. Den differens på 0,68
procentenheter som finns mellan arbetsgivaravgiften och
egenavgiften har sin försäkringsmässiga grund i
anställdas sjuklöneperiod. Nivån på differensen är en
följd av en rad olika avgiftsförändringar som gjorts
under det senaste decenniet. Det är därför lämpligt att
nu även se över storleken på differensen i samband med
att nya nivåer föreslås för sjukförsäkringsavgiften.
Den del av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare
som skall täcka utgifterna för anställdas sjukpenning kan
beräknas som kvoten mellan förväntade
sjukpenningutgifter för anställda och underlaget för
arbetsgivaravgiften.
Regeringen föreslår att sjuklöneperioden skall
förkortas från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998.
Detta innebär att statens utgifter för sjukpenning åt
anställda höjs fr.o.m. detta datum. Med hänsyn till
denna höjning av sjukpenningutgifterna bör den del av
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som skall täcka
utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå till 1,90
procent fr.o.m. den 1 januari 1998. År 1999 ökar
statens utgifter för anställdas sjukpenning ytterligare
eftersom förkortningen av sjuklöneperioden fr.o.m.
1999 omfattar ett helår. Med hänsyn till detta bör den
del av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen som
finansierar utgifterna för anställdas sjukpenning uppgå
till 1,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999.
För egenföretagare skall sjukförsäkringsavgiften vid
en karensdag beräknas.
Eftersom samtliga anställda endast har en karensdag
kan den avgift som fullt ut skulle finansiera anställdas
sjukpenning om sjuklöneperioden slopades tillämpas för
egenföretagare med en karensdag. Under förutsättning
att sjuklöneperioden inte påverkar
sjukskrivningsbeteendet skulle sjukpenningutgifterna för
anställda uppgå till 20,3 miljarder kronor om
sjuklöneperioden avskaffades. Balans mellan utgifter
och inkomster skulle erhållas om den del av avgiften
som finansierar sjukpenningutgifterna sattes till 2,66
procent.
Enligt regeringens bedömning bör således den del av
egenföretagares sjukförsäkringsavgift som skall
finansiera sjukpenning vid en karensdag uppgå till 2,66
procent. Beräkningen av den del av egenföretagarnas
sjukförsäkringsavgift som skall finansiera sjukpenningen
förutsätter att skillnaden i sjuktal mellan anställda och
egenföretagare inte bör påverka avgiftens storlek. Detta
är rimligt eftersom sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivarna inte är differentierad med hänsyn till
skillnader i risk mellan olika yrken och branscher.
Den del av sjukförsäkringsavgiften som skall täcka
kostnaderna för de övriga sjukförsäkringsutgifter som
anges i SAL, inklusive folkpension i form av
förtidspension och en del av de allmänna
försäkringskassornas förvaltningskostnader, kan
beräknas till 6,0 procent för både arbetsgivare och
egenföretagare. Arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen blir därför 7,90 procent fr.o.m. den 1
januari 1998 och 7,93 procent fr.o.m. den 1 januari
1999. För egenföretagare blir sjukförsäkringsavgiften
8,66 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Det föreslås
därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL som
innebär att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs
från 2,94 till 7,90 procent fr.o.m. den 1 januari 1998
och till 7,93 procent fr.o.m. den 1 januari 1999 och att
sjukförsäkringsavgiften för dem som har inkomst av
annat förvärvsarbete höjs från 3,62 till 8,66 procent
fr.o.m. den 1 januari 1998.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmåner och
förbrukningsartiklar vid inkontinens överförs fr.o.m. år
1998 till kommunsektorn (prop. 1996/97:27, bet.
1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58). Staten kommer dock
att kompensera kommunsektorn för överföringen av
detta kostnadsansvar. Vissa justeringar behöver göras i
SAL för att det skall framgå att sjukförsäkringsavgiften
även i framtiden avses finansiera
läkemedelssubventioner. Det bör också tydligare framgå
vad sjukförsäkringsavgiften i övrigt skall finansiera.
Regeringen föreslår därför ett förtydligande av 4 kap. 1
§ SAL så att det klart framgår att
sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av
kostnader för ersättning för sjukvård m.m. enligt 2
kap., sjukpenning m.m. enligt 3 kap.,
föräldrapenningförmåner enligt 4 kap., folkpension i
form av förtidspension enligt 7 kap.,
rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap. AFL,
pensionstillskott till förtidspension enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott och kostnader för
förmåner enligt lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
Höjningarna av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1998 och den 1 januari 1999. Samtliga övriga ändringar
föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
8.3.5 Folkpensionsavgiften
Regeringens förslag:
Folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86
procent till 6,83 procent av avgiftsunderlaget. För dem
som har inkomst av annat förvärvsarbete höjs
folkpensionsavgiften från 6,03 procent till 6,83 procent.
Endast särskilda folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer,
handikappersättning och vårdbidrag finansieras helt av
statsmedel.
Skälen för regeringens förslag: Folkpensionsavgifter
förs till staten som bidrag till finansieringen av
folkpensioneringen (4 kap. 2 § SAL). Ålders-, förtids-
och efterlevandepensioner från folkpensioneringen
finansieras, förutom av socialavgifter, av statsmedel.
Särskilda folkpensionsförmåner finansieras enbart av
statsmedel (19 kap. 3 § AFL). Folkpensionsavgiften
uppgår för närvarande till 5,86 procent för arbetsgivare
och till 6,03 procent för egenföretagare (2 kap. 1 § och
3 kap. 1 § SAL). Folkpensionsavgifterna beräknas
inbringa 45,8 miljarder kronor år 1998, varav 1,0
miljarder kronor i egenavgifter.
Någon försäkringsmässig grund till en skillnad i
avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare
föreligger inte. Nivån på folkpensionsavgiften bör
därför vara densamma för de två grupperna.
Samtliga särskilda folkpensionsförmåner finansieras
för närvarande av statsmedel. En ändring föreslås i 19
kap. 3 § AFL som innebär att endast de särskilda
folkpensionsförmånerna bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg till pensionärer (kostnad 9,6 miljarder
kronor 1998), handikappersättning (1,0 miljarder
kronor) och vårdbidrag (1,6 miljarder kronor)
finansieras med statsmedel fr.o.m. år 1998.
Folkpension i form av förtidspension bör, enligt vad
som tidigare föreslagits, finansieras med
sjukförsäkringsavgiften. Kostnaden för resterande
folkpensioner och särskilda folkpensionsförmåner kan
totalt beräknas uppgå till 53,3 miljarder kronor under år
1998, varav folkpension i form av ålderspension 52,5
miljarder kronor (inkl. pensionstillskott, barn- och
hustrutillägg och särskilt pensionstillägg) och
efterlevandepension 0,8 miljarder kronor (inkl.
omställningspension, särskild efterlevandepension,
änkepension, pensionstillskott till dessa förmåner och
barnpension).
Ett avgiftsuttag på 6,83 procent kan för år 1998
beräknas inbringa 53,3 miljarder kronor, varför balans
kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkterna och de
utgifter som folkpensionsavgiften skall finansiera. Det
föreslås därför ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 §
SAL som innebär att folkpensionsavgiften för
arbetsgivare höjs från 5,86 till 6,83 procent och att
folkpensionsavgiften för dem som har inkomst av annat
förvärvsarbete höjs från 6,03 till 6,83 procent.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
8.3.6 Arbetsskadeavgiften
Regeringens förslag:
Arbetsskadeavgiften för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete sänks från 1,40 procent till 1,38 procent
av avgiftsunderlaget.
Skälen för regeringens förslag: Arbetsskadeavgifter
förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden. Fondens
tillgångar skall finansiera kostnaderna för ersättningar
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser samt försäkringens
förvaltningskostnader. Socialavgifter till
arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut med 1,38
procent för arbetsgivare och 1,40 procent för
egenföretagare (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § SAL).
Inkomsterna från arbetsskadeavgiften kan för 1998
beräknas uppgå till 10,8 miljarder kronor medan
utgifterna kan beräknas uppgå till 6,0 miljarder kronor.
Arbetsskadefonden uppvisade vid utgången av 1996 ett
ackumulerat underskott på 15,9 miljarder kronor. Det
årliga överskottet, som 1998 kan beräknas uppgå till 4,8
miljarder kronor, medför att skulden minskar för varje
år med oförändrad avgift. Enligt Riksförsäkringsverkets
beräkningar förväntas skulden vara borta år 2000. Den
skuld som arbetsskadefonden för närvarande har kan
motivera en oförändrad nivå på avgiftsuttaget.
Skillnaden i avgiftsuttag mellan arbetsgivare och
egenföretagare är dock inte försäkringsmässigt
motiverad. Arbetsskadeavgiften för den som har
inkomst av annat förvärvsarbete bör därför sänkas till
1,38 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Förslaget
föranleder en ändring i 3 kap. 1 § SAL.
8.3.7 Förändring av det sammantagna
uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift till följd av kortare
sjuklöneperiod
Regeringens förslag:
Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m.
den 1 januari 1998 och med ytterligare 0,03
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att
den allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 procent.
Skälen för regeringens förslag: När sjuklöneperioden
förlängdes från 14 till 28 dagar den 1 januari 1997
kompenserades arbetsgivarkollektivet för hälften av den
totala kostnaden som förlängningen av sjuklöneperioden
innebar genom en sänkning av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter. Mot
bakgrund av att regeringen föreslår att sjuklöneperioden
återställs till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998 föreslår
regeringen att kompensationen återtas genom att det
sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift uppgår för närvarande till 32,92
procent. Enligt gällande regler uppgår den allmänna
löneavgiften till 3,70 procent år 1998. De föreslagna
förändringarna av arbetsgivaravgifterna innebär att
uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med 0,67
procentenheter år 1998 och med 0,64 procentenheter år
1999 i förhållande till gällande regler för dessa år. För
att det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift skall öka med 0,11 procentenheter
mellan år 1997 och 1998 och med 0,14 procentenheter
mellan år 1997 och 1999 måste därför den allmänna
löneavgiften höjas med 0,78 procentenheter.
Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den
allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift fr.o.m. den 1 januari 1998 fastställs
till 4,48 procent. Tillsammans med de föreslagna
förändringarna av arbetsgivaravgifterna uppnås därmed
en höjning av det samlade avgiftsuttaget på 0,11
procentenheter 1998 och en höjning med ytterligare
0,03 procentenheter 1999.
Förslaget innebär att en lika stor allmän löneavgift
tas ut från arbetsgivarna och egenföretagarna. Detta
medför att det samlade uttaget av allmän löneavgift och
egenavgifter blir 31,25 procent, dvs. samma nivå som
för närvarande.
Regeringen har i prop. 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och
administration, m.m. aviserat att arbetsgivarna bör
kompenseras för den kostnadsökning som uppkommer
med anledning av den höjda ersättningsnivån från 75 till
80 procent under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 januari
1998. Den aviserade förändringen gjordes mot
bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den
föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14
dagar medför att den höjda ersättningsnivån får en
betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets
sjuklönekostnader. Efter förkortningen av
sjuklöneperioden kommer höjningen av ersättningsnivån
medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5
miljarder kronor. Regeringen gör nu den bedömningen
att arbetsgivarkollektivet inte skall kompenseras för
denna kostnadshöjning. Till följd av förkortningen av
sjuklöneperioden och de förändrade avgiftssatserna
kommer arbetsgivarkollektivets kostnader för
arbetskraft (inkl. sjuklönekostnader) att minska med
omkring 0,6 miljarder kronor, trots att någon
kompensation för den höjda ersättningsnivån inte görs.
8.3.8 Den särskilda löneskatten och den
särskilda premieskatten för
grupplivförsäkring m.m.
Regeringens förslag:
Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den
särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från 23,52
procent till 24,26 procent.
Likaså sker en justering av schablonavdraget för
särskild löneskatt.
Den särskilda premieskatten enligt lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupplivförsäkring m.m.
höjs med 0,34 procentenheter för försäkringsföretag och
med 1,11 procentenheter för övriga skattskyldiga.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler
kommer den särskilda löneskatten enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader för år 1998 att uppgå till 23,52
procent av avgiftsunderlaget. Den särskilda löneskatten
skall motsvara skattedelen av socialavgifterna. Denna
skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de
principer som fastslogs i samband med skattereformen
(prop. 1989/90:110), som summan av egenföretagarnas
folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften
av övriga egenavgifter och den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Den allmänna pensionsavgiften
på en procent har inte inkluderats i beräkningen av
skattedelen i socialavgifterna. När denna
beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna
avgiftsnivåerna, varvid liksom tidigare 1 procentenhet
av den allmänna pensionsavgiften undantas vid
beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26
procent av avgiftsunderlaget. Med anledning av
pensionsreformen och förändringar av
socialförsäkringarna inom ohälsoområdet kommer
regeringen att se över beräkningsschablonen för den
särskilda löneskatten.
Med utgångspunkt i de regler som för närvarande
gäller för 1998 förväntas intäkterna från den särskilda
löneskatten uppgå till 12,8 miljarder kronor. En höjning
av den särskilda löneskatten från 23,52 till 24,26
procent kan förväntas ge upphov till en förstärkning av
statsbudgeten på 0,41 miljarder kronor brutto. Den
varaktiga nettobudgetförstärkningen för offentlig sektor
kan uppskattas till hälften av detta belopp. Mot
bakgrund härav föreslår regeringen att den särskilda
löneskatten enligt lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader höjs
från 23,52 till 24,26 procent.
Som en konsekvens av nämnda höjning bör även
schablonavdraget för särskild löneskatt höjas från 18 till
20 procent av underlaget. Förslaget föranleder en
ändring i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och punkt
7 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370).
Förändringen av den särskilda löneskatten föranleder
även en förändring av premieskatten enligt lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring m.m.. Skattesatsen för försäkrings-
företag föreslås bli höjd från 44,66 till 45,00 procent av
beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga
föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till 81,83
procent av beskattningsunderlaget. Dessa
skattehöjningar kan förväntas ge en
bruttobudgetförstärkning på 0,01 miljarder kronor.
Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1
januari 1998.
8.3.9 Sammanfattning av förslagen om
förändrade avgiftsnivåer
Förslagen till nya nivåer på socialavgifter m.fl. avgifter
sammanfattas i nedanstående tabell.
GÄLLANDE
REGLER
1998
(PROCENT)
FÖRSLAG TILL NYA
AVGIFTER
(PROCENT)
Allmänna
egenavgifter
Sjukförsäkringsavgift
5,95
Pensionsavgift
1,00
6,95
Arbetsgivaravgifter
Tilläggspensionsavgif
t
13,00
6,40
Sjukförsäkringsavgift
2,94
7,90
(7,93 fr.o.m.
1999)
Folkpensionsavgift
5,86
6,83
Övriga oförändrade
arbetsgivaravgifter
8,21
8,21
Egenavgifter
Tilläggspensionsavgif
t
13,00
6,40
Sjukförsäkringsavgift
3,62
8,66
Folkpensionsavgift
6,03
6,83
Arbetsskadeavgift
1,40
1,38
Övriga oförändrade
egenavgifter
3,50
3,50
Allmän löneavgift
3,70
4,48
Särskild löneskatt
23,52
24,26
Särskild premieskatt
gruppliv
Försäkringsföretag
44,66
45,00
Övriga skattskyldiga
80,72
81,83
8.4 Förmögenhetsskatten
Regeringens förslag:
Aktier som var inregistrerade på börsens A-lista den 29
maj 1997 eller senare görs skattepliktiga. Skattefriheten
för huvuddelägares innehav av aktier utvidgas till att
omfatta bolag som har inregistrerats på A-listan före år
1992 om förutsättningarna för huvuddelägarskap var
uppfyllda vid utgången av år 1991. Marknadsnoterad
aktie skall tas upp till 80 procent av noterat värde.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har under
våren 1997 antagit en ny förmögenhetsskattelag. I denna
har avseende aktier i huvudsak samma regler som
tidigare gällt införts, vilket innebär att aktier som är
inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs aktier som
är noterade på börsens A-lista, är skattepliktiga och
skall tas upp till noterat värde. Den skattefrihet som vid
1997 års taxering gällde för aktier som inregistrerats på
A-listan efter utgången av år 1991 har dock begränsats
till att gälla endast för s.k. huvuddelägare. Med
huvuddelägare avses aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, vid tidpunkten för
inregistreringen innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna
i bolaget. För aktier som är noterade på börsens OTC-
respektive O-listor kvarstår den tidigare gällande
skattefriheten. Denna åtskillnad i beskattningen av aktier
på olika börslistor motiverades med önskemålet att
skapa goda villkor för investeringar i små och
medelstora företag jämfört med stora företag, där
investeringarna närmast uteslutande har karaktär av
kapitalplaceringar.
Gränsdragningen mellan noterade aktier som är
skattefria respektive skattepliktiga har föranlett flera
bolag att under senare tid flytta från A-listan till annan
börslista i syfte att aktieägarna skall undgå
förmögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en
sådan förflyttning. Att bolag som har kvalificerat sig för
och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned till lägre
rankade listor är enligt regeringens mening olämpligt.
Ett sådant förfarande får negativa konsekvenser och då
särskilt för den svenska aktiemarknaden och företagens
möjligheter att anskaffa riskkapital samt leder även till
ett minskat förmögenhetsskatteunderlag. För att
förhindra fortsatta förflyttningar till
förmögenhetsskattefria listor och samtidigt upprätthålla
den beskattning som riksdagen har beslutat om, föreslår
regeringen att aktier som varit A-listade den 29 maj
1997, dvs. den dag riksdagen beslutade
förmögenhetsskattelagen, eller senare, skall
förmögenhetsbeskattas även om bolaget har lämnat A-
listan.
Definitionen av huvuddelägare skiljer på
ägarförhållandena i bolag som har inregistrerats på
börsen före respektive från och med år 1992. Denna
gränsdragning bygger på den indelning i skattepliktiga
och ej skattepliktiga aktier som har tillämpats fr.o.m.
1992 års taxering. Även om gränsdragningen bygger på
objektiva förhållanden och har tillämpats sedan relativt
lång tid tillbaka är den från andra synvinklar mindre
lämplig. Regeringen föreslår därför att regeln ändras så
att den kommer att omfatta även aktieägare i bolag som
har inregistrerats på börsen före år 1992. Villkoret för
skattefrihet bör i detta fall vara att aktieägaren uppfyllde
kraven enligt huvuddelägardefinitionen vid utgången av
år 1991.
Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga
börsaktier fr.o.m. 1997 års taxering skulle tas upp till
noterat värde. Genom denna värderingsregel
motverkades i viss mån den inkomstskatteförmån som
ligger i att en värdestegring på aktier inte beskattas
förrän aktien realiseras. En på detta sätt utformad
värderingsregel får anses vara materiellt korrekt.
Samtidigt kan inte bortses från att den nya
värderingsregeln leder till ökade spänningar i
beskattningen gentemot sådana tillgångar som inte
förmögenhetsbeskattas. Det finns därför anledning att
genom en någon lägre värdering av de skattepliktiga
aktierna minska denna spänning. Regeringen föreslår att
skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande
tillgångar skall tas upp till 80 procent av noterat värde.
För att motverka incitament till skatteplanering bör
även fordran avseende aktier o.d. vara skattepliktig. En
utvidgning av fordringsbegreppet görs därför.
Förslagen föranleder ändringar i 3, 12, 17 och 18 §§
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.
Riksdagen har under våren 1997 även antagit en ny
lag om betalning av skatter och avgifter,
skattebetalningslagen (1997:483). Denna lag träder i
kraft den 1 november 1997 och ersätter bl.a.
uppbördslagen (1953:272). Uppbördslagen tillämpas
fortfarande i fråga om preliminär skatt för tid före den 1
januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkom-
mande skatt avseende 1998 års taxering eller tidigare
års taxeringar. Med anledning av den nya lagen föreslås
nu följdändringar i 4 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt och 4 och 6 §§ lagen (1997:324) om
begränsning av skatt.
Vad gäller skattemyndighetens skyldighet att
förtrycka förmögenhetsuppgifter i den förenklade
självdeklarationen som infördes i samband med den nya
förmögenhetsskattelagen bör en begränsning göras för
att rationalisera förfarandet. Regeringen föreslår att
skattemyndigheten endast skall förtrycka uppgifter om
skattepliktiga tillgångar och avdragsgilla skulder om
myndigheten av befintliga uppgifter kan anta att
beskattningsbar förmögenhet uppkommer. När det
gäller kontrolluppgifts-skyldigheten för upplupen
avkastning på fordringar, har Svenska Bankföreningen
och Svenska Fondhandlareföreningen i en skrivelse
anfört att det visat sig praktiskt ogörligt att lämna sådan
uppgift redan vid 1998 års taxering. Regeringen föreslår
därför att uppgift om upplupen avkastning inte skall
behöva lämnas vid 1998 års taxering. Förslagen medför
ändringar i 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-uppgifter och i
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:329) om
ändring av nämnda lag.
8.5 Reseavdrag
Regeringens förslag:
Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats med egen bil respektive för resor
i tjänsten med egen bil höjs från 13 kronor per mil till
15 kronor per mil. Gränsen för avdragsgilla kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från 6
000 kronor till 7 000 kronor. De nya reglerna föreslås
tillämpas första gången vid 1999 års taxering.
Skälen för regeringens förslag: Avdrag för kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med egen
bil medges för närvarande med 13 kronor per mil.
Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid
avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten
eller i näringsverksamhet. Beloppet skall i dessa fall
täcka de rörliga kostnader i form av bl.a. slitage, bensin
och reparationer som den skattskyldige förorsakas när
han eller hon använder bilen för resorna. Såvitt gäller
kostnaden för slitage beaktas endast det rena slitaget,
dvs. värdeminskning som beror på bilens åldrande
beaktas inte. De kostnader som avdraget skall täcka är
således de som är direkt beroende av körd vägsträcka
(milbundna kostnader).
Det schablonmässigt beräknade beloppet för
resekostnader med egen bil har införts i syfte att
förenkla reglerna. När det avdragsgilla beloppet skall
bestämmas är det emellertid önskvärt att det läggs på en
sådan nivå att det inte behöver ändras alltför ofta och att
beloppet för flertalet skattskyldiga täcker de faktiska
rörliga kostnaderna för bilen.
Nuvarande schablon har gällt sedan inkomståret
1993. Det finns därför anledning att pröva huruvida den
nu gällande nivån står i ett rimligt förhållande till de
faktiska rörliga kostnaderna. Bl.a. mot bakgrund av att
bensinpriserna för närvarande ligger nära nog en krona
över den genomsnittliga nivån för år 1996 har
regeringen funnit att så inte är fallet utan att det finns
anledning att justera upp nivån. Med hänsyn till
önskemålet att den nya nivån skall kunna bestå ett antal
år bör en uppjustering ske med två kronor per mil,
vilket innebär att avdrag skall medges med 15 kronor
per mil.
Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen får oavsett färdsätt göras endast till den del
kostnaderna överstiger 6 000 kronor. I samband med att
avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet
samt i tjänsten föreslås höjas är det med hänsyn till de
offentliga finanserna och för att ge åtgärden en
tillfredsställande profil motiverat att höja det icke
avdragsgilla beloppet från 6 000 kronor till 7 000
kronor.
En förhöjd beloppsgräns för avdragsgilla kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen – från 6 000
kronor till 7 000 kronor – innebär att höjningen av
kostnadsavdraget för bilresor ger en skattelättnad för
dem som har en årliga körsträcka till och från arbetet
som överstiger 500 mil (eller 2,3 mil per dag vid 220
arbetsdagar per år). Det innebär att åtgärden särskilt
inriktas mot dem med förhållandevis långa avstånd
mellan bostaden och arbetsplatsen.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.
8.6 Energiskattefrågor
8.6.1 Produktionsskatten på el
Regeringens bedömning:
Regeringen avser att ta ställning till frågan om
produktionsskatt på el när översynen av
energibeskattningen inom Regeringskansliet har
avslutats.
Skälen för regeringens bedömning: I regeringens
proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning
behandlades vissa energiskattefrågor, bl.a.
produktionsskatten på kärnkraft. Regeringen meddelade
att den avsåg att senast i budgetpropositionen för år
1998 återkomma till frågan om nivån och utformningen
av produktionsskatten på el. I 1997 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1996/97:150) upprepade
regeringen att den avsåg att återkomma till frågan om
nivån och utformningen av produktionsskatten på el.
I propositionen om en uthållig energiförsörjning
uttalade regeringen att den, om den bedömer att
produktionsskatten bör behållas, skall överväga om det
är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nuvarande
skatten på kärnkraftsproducerad el med en fast skatt
som är oberoende av produktionsnivån.
En promemoria har i juni 1997 tagits fram inom
Finansdepartementet med ett förslag till en skatt på
kärnkraft som baserar sig på reaktorernas högsta tillåtna
effekt. I promemorian framhölls att förslaget inte
innebar något ställningstagande i frågan om
produktionsskatten bör behållas eller ej.
Promemorian har remissbehandlats. Flertalet
remissinstanser har därvid avstyrkt att en ändring av
kärnkraftsbeskattningen görs nu mot bakgrund av den
genomgripande översyn av energibeskattningen som
skall ske inom Regeringskansliet.
Frågan om produktionsskatten på el bör med hänsyn
härtill ingå som en del i arbetet med den nämnda
översynen av energibeskattningen. Regeringen föreslår
således nu inga förändringar i rådande lagstiftning.
8.6.2 Elpannor i fjärrvärmesystemet
Regeringens bedömning:
Utformningen av ett system med förhöjd energiskatt för
elektrisk kraft som förbrukas i elektriska pannor som
ingår i en elpanneanläggning bör utredas ytterligare.
Avsikten är att presentera ett förslag under våren 1998
med ikraftträdande den 1 juli samma år.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Regeringen
föreslog i proposition 1996/97:84 En uthållig
energiförsörjning åtgärder för att under de närmaste
åren ersätta bortfallet av elproduktion från
Barsebäcksverket med minskad elanvändning och ny el-
och värmeproduktion från förnybara energikällor. För
dessa åtgärder föreslogs att 3,1 miljarder kronor
skulle anvisas under en femårsperiod. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag (bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).
Regeringen föreslog i ovannämnda proposition också
att åtgärder skall vidtas för att minska användningen av
el i fjärrvärmesystemet. I propositionen pekade
regeringen på att ca 3 TWh el per år under de senaste
tre åren har använts i fjärrvärme-nätens elpannor. I
slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var
utnyttjandet högre, 5 - 6 TWh per år. En minskad
användning av elpannorna kan således bidra till en
minskad elanvändning under ett normalår. Regeringen
aviserade att den avsåg att återkomma till riksdagen i
budgetpropositionen för år 1998 med förslag till
åtgärder för att påskynda en minskning av elanvänd-
ningen i fjärrvärmesystemen. En utgångspunkt skall
vara att elanvändningen skall minskas främst när så är
ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån
driftsförhållandena i det samlade el- och värme-
försörjningssystemet.
I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1996/97:150) angav regeringen att det i väntan på att
elmarknaden skall fungera fullt ut är lämpligt att ta
ytterligare ett steg i omvandlingen från
produktionsskatten på elektrisk kraft till den nuvarande
konsumtionsskatten på el. Regeringen föreslog en
sänkning med 1,21 procentenheter av fastighetsskatten
på markvärdet av vattenkraftverk. Den nya skattesatsen
föreslogs bli 2,21 procent från den 1 januari 1998.
Samtidigt upprepade regeringen att den avsåg att
återkomma till frågan om nivån på och utformningen av
produktionsskatten på el. Riksdagen beslöt i enlighet
med regeringens förslag (bet. 1996/97: FiU20, rskr.
1996/97:284, SFS 1997:442).
Det tas inte ut någon energiskatt på el som förbrukas
i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid
yrkesmässig växthusodling. Enligt riksdagens beslut
skall energiskatt från den 1 januari 1998 tas ut med 9,6
öre per kWh i vissa norrlandskommuner, 12,9 öre för
el som förbrukas inom el-, gas-, vatten- och värme-
försörjningen och 15,2 öre i övriga fall. Det innebär
alltså att energiskatten på el som förbrukas i elpannor i
fjärrvärmesystemet kommer att uppgå till 12,9 öre per
kWh, utom i vissa norrlandskommuner där den lägre
skattesatsen 9,6 öre istället skall tas ut. Skatten på olja,
som är ett alternativt bränsle i värmeproduktionen,
kommer att uppgå till belopp motsvarande 18 öre per
kWh.
S.k. avkopplingsbara elpannor har länge använts
inom industrin och fjärrvärmeverken för att utnyttja el
under tider då elpriset är lågt. Under 1970-talet och
1980-talets första hälft ökade användningen av elpannor
beroende på det höga oljepriset. Under åren 1984-1991
var elen till elpannor skattebefriad under förutsättning
att pannorna inte utnyttjades när fossilt bränsle användes
i det svenska elproduktionssystemet. I
fjärrvärmesystemen används normalt elpannor jämsides
med bränsleeldade pannor. Elpannorna är därför
avkopplingsbara i den meningen att de kan stängas av
samtidigt som värmebehovet tillgodoses med hjälp av
bränslepannor.
Efter år 1991 har användningen av el i
fjärrvärmesystemet varierat från år till år och uppgick
enligt NUTEK:s statistik under åren 1992 - 1995 till 5,8
TWh, 5,3 TWh, 2,6 TWh och 3,2 TWh. År 1996
användes enligt preliminära uppgifter från
Fjärrvärmeföreningen 1,7 TWh el i fjärrvärmeverkens
elpannor.
Sedan skattebefrielsen för el till s.k. avkopplingsbara
elpannor upphörde år 1991 har motivet för att göra dem
”avkopplingsbara” minskat väsentligt. Andra typer av
leveranskontrakt, som inte innefattar någon förbindelse
från kundens sida att vara avkopplingsbar, tillämpas
också numera.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt
Energikommissionens prognoser (SOU 1995:139) är ett
minskat utnyttjande av el i fjärrvärmenäten den
anpassningsåtgärd som först tillgrips på elmarknaden
för att möta tendenser till elprisstegring. Det är en
anpassning som kan ske snabbt och utan
nyinvesteringar. Den kan väntas ske före andra åtgärder
som t.ex. ett ökat utnyttjande av oljekondensanläggning-
arna. I kommissionens scenarier förutsattes att
användningen av el i elpannorna skulle minska som en
följd av ökade elpriser. Den minskade elproduktionen
skulle således balanseras i dessa kalkyler med en
minskad elanvändning som en följd av stigande
generella elpriser. En minskad användning av el i
fjärrvärmesystemen, som är resultatet av en riktad
skattehöjning, kan beräknas att få en liknande effekt.
Tekniskt kan detta ske genom en höjning av
energiskatten på el som förbrukas i elpannor. Elanvänd-
ningen bör minskas främst när så är ekonomiskt och
miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det
samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under
sommarmånaderna, då det normalt finns god tillgång på
vattenkraft, fyller elpannorna en viktig reglerande
funktion. En förhöjd skattesats bör därför inte gälla
under den perioden. Därmed kan vattenkraften fortsätta
att användas effektivt under s.k. våtår, då
vattentillrinningen under vårfloden inte kan tas till vara i
vattenmagasinen. Höjningen bör därför inskränkas till
att gälla endast under perioden november – april. Av
administrativa skäl bör endast pannor med en installerad
effekt överstigande 1 MW omfattas.
Vissa definitionsfrågor bör ytterligare utredas innan
regeringen kan lämna sitt förslag. Förslaget bör även
remissbehandlas. Regeringen avser att under våren 1998
presentera ett förslag till beskattning av el som används
i fjärrvärmesystemens elpannor med ikraftträdande den
1 juli 1998.
8.6.3 Principer för beviljande av
pilotprojektsdispenser avseende
etanol
Enligt nu gällande EG-rätt skall alla fordonsbränslen
beskattas lika. Detta framgår av rådets direktiv
92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering
av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT
nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), det s.k.
mineraloljedirektivet. Regeringen får dock enligt 2 kap.
12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i särskilda
fall medge nedsättning av eller befrielse från energiskatt
och koldioxidskatt på bränslen som används inom
ramen för pilotprojekt som syftar till att utveckla mer
miljövänliga bränslen, s.k. pilotprojektsdispenser.
Bestämmelsen grundar sig på artikel 8.2 d i
mineraloljedirektivet.
För etanolens del har regeringens hittillsvarande
praxis inneburit att etanol för ren etanoldrift helt har
befriats från energi- och koldioxidskatt. Etanol i
bränsleblandningar har befriats från koldioxidskatt men
erhållit en reducerad energiskattesats. För år 1997
uppgår den reducerade skattesatsen till 90 öre per liter.
Regeringens praxis har grundat sig på de uttalanden
som gjordes vid införandet av lagen om skatt på energi.
Där sades att pilotprojektsbestämmelsen skulle tillämpas
så att någon faktisk förändring av beskattningen av
motoralkoholer och vegetabiliska bränslen inte skulle
ske jämfört med vad som gällde innan vårt EU-
medlemskap (prop. 1994/95:54 s. 58, bet.
1994/95:SkU4 s. 46).
Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett nytt
energibeskattningsdirektiv, som bl.a. innebär att
medlemsländerna fritt och efter egen bedömning kan
besluta om skattelättnader för biobränslen, KOM(97)30
slutlig. Sverige stöder i stort förslaget och verkar för ett
snart antagande. Det är dock oklart när enighet kan nås
om utformningen av ett nytt direktiv. Innan ett nytt
direktiv antagits måste därför skattelättnader för etanol
som fordonsbränsle åstadkommas genom ovan nämnda
dispensförfarande.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen
med anledning av skatteförslagen i betänkandena från
Skatteväxlingskommittén och
Alternativbränsleutredningen.
Regeringen anser dock att det finns anledning att i ett
kortare tidsperspektiv vidta särskilda åtgärder för att
främja en bredare introduktion av biobränslen som
fordonsbränsle och bedömer att det under en betydande
tid kommer att behövas skattelättnader i syfte att
tillförsäkra biobränslen en tillräcklig kostnadsfördel i
förhållande till fossila bränslen. Det är dock svårt att
uppnå en tillräcklig kraft i introduktionen av etanol så
länge tillgången är beroende av tillfällig import. För en
mer stabil och långsiktig försörjning med etanol krävs
att den svenska marknaden är tillräckligt omfattande för
att kunna ge utrymme för en inhemsk tillverkning.
Härvid är dock att märka att internationella regler om
ickediskriminering respektive gemenskapsrättens villkor
för statsstöd måste iakttas. Det innebär bl.a. att det inte
är möjligt att skattemässigt göra åtskillnad mellan
inhemska och importerade bränslen. En svensk
etanolproduktion måste således kunna konkurrera med
utländska producenter av egen kraft.
I avvaktan på ett nytt och mer tillfredsställande EG-
direktiv avser regeringen att vid prövningar av
ansökningar om skattelättnader för biobränslen utgå från
följande riktlinjer.
Dispenser kommer att under åren 1997-1999 normalt
att beviljas för perioden fram till utgången av år 2003.
Därefter kommer dispenser att beviljas för det
innevarande och de två därpå följande åren.
Dispenser som löper ut kommer normalt att
förlängas på tre år i taget på oförändrade villkor, såvida
inte förutsättningarna förändrats på ett väsentligt sätt.
Vid dessa återkommande kontrollstationer skall
hänsyn tas dels till nya fakta om bränslenas miljö- och
hälsoegenskaper, dels till hur kostnadsrelationen mellan
biobränslen och fossila bränslen utvecklats, samt vidare
till om gemenskapsrätten ändrats.
Regeringen kommer, liksom i dag, att generellt
medge befrielse från koldioxidskatt för alla biobränslen.
Vidare kommer, i likhet med vad som hittills gällt,
bioetanol för ren etanoldrift att vara befriat från
energiskatt. Regeringen kommer även att medge hel
befrielse från energiskatt för bioetanol som används för
inblandning i bensin och dieselolja och för etanoldelen i
etyl-tertiär-butyl-eter (ETBE).
Enligt nu gällande finansieringsprinciper skall
regeländringar finansieras genom andra regeländringar.
I den utsträckning som de framtida dispenserna svarar
mot tidigare beviljade dispenser krävs ingen
tillkommande finansiering. Däremot krävs en
finansiering av dels befrielsen från energi- och
koldioxidskatt för etanoldelen i ETBE, dels befrielsen
från energiskatt för etanol som används för inblandning
i bensin och dieselolja.
Enligt regeringens bedömning kommer en ändring av
praxis för de närmaste två åren att innebära helt
försumbara intäktsbortfall. Därefter, när bl.a. en större
inhemsk produktion av etanol kan antas ha kommit
igång, kan dock skattebortfallet vara mer betydande,
upp emot 150 miljoner kr per år. Detta skattebortfall
bör lämpligen finansieras genom höjda bränsleskatter.
På längre sikt kan framför allt den skattemässiga
behandlingen av ETBE medföra skattebortfall i
storleksordningen 1 miljard kronor.
8.7 Förlängd tid för s.k. ROT-avdrag
Regeringens förslag:
Reglerna om skattereduktion enligt lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus förlängs ett år. Det betyder att
byggnadsarbeten som utförts under tiden den 1 januari –
31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion.
Skälen för regeringens förslag: Skattereduktion för
vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus kan
medges för sådana arbeten som utförts till och med
utgången av 1997. Reduktionen innebär bl.a. att
egnahemsägare kan erhålla en skattereduktion om 30
procent på arbetskostnader upp till 35 000 kronor.
Reduktionen erhålls efter särskild ansökan vid 1997 och
1998 års taxeringar och den sammantagna maximala
skattereduktionen kan uppgå till 10 500 kronor för hela
perioden.
Skattereduktionen aviserades i prop. 1995/96:198
Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och
avgiftsområdet i anslutning till presentationen av 1996
års ekonomiska vårproposition och reglerna trädde i
kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32, rskr. 1995/96:306, SFS 1996:725).
Bakgrunden var att det vid tidpunkten för den
ekonomiska vårpropositionen kunde förutses en
avmattning av den totala byggnadsverksamheten. Detta
gällde särskilt för bostadsbyggandet såväl för
nybyggnader som ombyggnader. Som ett led i
ansträngningarna att bekämpa arbetslösheten bedömdes
det då angeläget att ge en temporär stimulans åt denna
sektor.
Enligt de bedömningar som nu kan göras kommer
aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under en
tid framåt. Dock kan förutses en uppgång under slutet
av 1998. Mot denna bakgrund finns anledning att
förlänga perioden för skattereduktion med ett år till
utgången av 1998.
Förslaget innebär inga ändringar när det gäller
underlaget för beräkning av reduktionen. Inte heller när
det gäller det maximala reduktionsbeloppet föreslås
några förändringar, vilket innebär att de som redan
erhållit maximal reduktion inte kan erhålla någon
ytterligare lättnad. Däremot kan de som tidigare inte
medgetts eller medgetts mindre reduktion än den
maximala få en skattelättnad även för reparationer
utförda under 1998.
8.8 Finansiella effekter
I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av de olika
förslagen på skatte- och avgiftsområdet i denna
proposition. De effekter som anges i tabell 8.1 är av
flera slag.
Den bruttoeffekt som anges utgör den primära
budgeteffekten för den skatt som förändras genom den
föreslagna åtgärden. Bruttoeffekten anger med något
undantag denna primära effekt räknat på helår med
antagande att den underliggande skattebasen ej
påverkas. Bruttoeffekten avser den offentliga sektorn.
De kalenderårseffekter för staten och för den
offentliga sektorn som anges i tabellen kan av olika skäl
avvika från bruttoeffekterna. För det första är
kalendersårseffekterna beräknade kassamässigt, dvs.
hänsyn har tagits till olika slag av
uppbördsförskjutningar.
För det andra uppkommer en avvikelse i förhållande
till bruttoeffekten då i flera fall skatte- och
avgiftsförändringar får indirekta effekter på baserna för
andra skatter eller på offentliga utgifter. Den senare
typen av avvikelser kan bero på att en höjd skatt,
normalt med viss tidsfördröjning, övervältras från den
formellt skattskyldige, skattesubjektet, och därmed
påverkar andra skattebaser.
Vid en kalenderårsredovisning kan föreligga
avvikelser mellan effekterna för staten och effekterna
för den konsoliderade offentliga sektorn. Dessa beror av
att vissa socialavgifter redovisas på
socialförsäkringssektorn men också på att kommunala
skattebaser kan påverkas.
Slutligen redovisas i tabellen den varaktiga
nettobudgeteffekten för offentlig sektor. För skatter som
påverkar andra skattebaser och/eller offentliga utgifter
kommer denna effekt att avvika från bruttoeffekten.
Nettoeffekten mäter budgeteffekten när sådana slag av
anpassningar slagit igenom fullt ut. En annan avvikelse i
relation till bruttoeffekten – och till
kalendersårseffekterna – uppkommer vid temporära
åtgärder. För sådana överstiger brutto- och kalender-
årseffekterna den varaktiga nettobudgeteffekten. Vid
exempelvis en temporär skattelättnad utgörs den
varaktiga kostnaden för det offentliga av räntan på
summan av de nuvärdesberäknade
kalenderårseffekterna. Som ränta används den s.k.
statslåneräntan.
Effekterna av olika förslag
Förslaget till förändrad struktur på socialavgifterna
innebär i princip en budgetneutral omläggning,
innebärande ett skifte mellan olika slag av allmänna
egenavgifter och ett flertal förändringar av
socialavgifterna och allmän löneavgift. Det samlade
uttaget av dels allmänna egenavgifter, dels socialavgifter
och allmän löneavgift, är dock oförändrat.
Som en konsekvens av den förändrade
avgiftsstrukturen lämnas emellertid också förslag till
förändringar i bl.a. den särskilda löneskatten. Det är
effekterna av detta som redovisas i tabellen. Den
varaktiga nettobudgeteffekten beräknas till 0,20
miljarder kronor. Avvikelserna mellan de olika slagen
av effekter beror i huvudsak på att den särskilda
löneskatten med tidsfördröjning antas övervältras på
löneutrymmet vilket påverkar underlaget för
inkomstskatter och socialavgifter. Under denna
anpassning uppkommer också vissa effekter på
bolagsskatteintäkterna.
I samband med att sjuklöneperioden för
arbetsgivarna begränsas från 28 till 14 dagar höjs
arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter från den
1 januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter
från den 1 januari 1999. Den varaktiga
budgetförstärkningen uppgår till 0,5 miljarder kronor.
Avvikelsen mellan å ena sidan den varaktiga
nettoeffekten, å andra sidan bruttoeffekten och de olika
kalenderårseffekterna, beror på att avgiftshöjningen
med viss tidsfördröjning antas påverka löneutrymmet.
En liknande mekanism, men i motsatt riktning,
förutsätts gälla den lönekostnadsminskning som följer av
den förkortade sjuklöneperioden.
Höjningen av reseavdraget från 13 kronor per mil till
15 kronor per mil beräknas ge en varaktig
budgetförsvagning på 0,5 miljarder kronor. På grund av
uppbördsförskjutningar uppkommer den fulla effekten
först 1999.
Höjningen av avdragsbegränsningen från 6000
kronor till 7000 kronor beräknas ge en varaktig
budgetförstärkning på 0,33 miljarder kronor. Effekten
uppkommer under år 1998, då förslaget förutsätts
påverka jämkningen av skatten för detta år.
De olika justeringarna i förmögenhetsskatten
beräknas sammantagna ge en varaktig
budgetförstärkning på 0,17 miljarder kronor.
Förslaget om att utvidga skatteplikten för de aktier
som den 29 maj 1997 eller senare var registrerade på
A-listan beräknas ge en budgetförstärkning på ca en
miljard kronor. Denna beräkning har gjorts i
förhållande till utfallet i frånvaro av regeländringar.
Urholkningen av skattebasen på grund av omnoteringar
av bolag från A-listan till O/OTC-listorna har för år
1998 (avseende förmögenhetsskatteintäkterna för år
1997) beräknas innebära en budgetförsvagning på en
miljard kronor.
Utvidgningen av det s.k. huvuddelägarbegreppet till
att avse dem som var huvuddelägare vid utgången av år
1991 beräknas ge en budgetförsvagning på 0,40
miljarder kronor.
Reduktionen av den skattepliktiga andelen för A-
aktier från 100 till 80 procent av marknadsvärdet
beräknas ge en budgetförsvagning på 0,42 miljarder
kronor.
Förlängningen av skattereduktionen för
byggnadsarbete, det s.k. ROT-avdraget, till att avse
arbeten även under 1998 beräknas ge en
bruttobudgetförsvagning på 1,5 miljarder kronor.
Kassamässigt uppkommer huvuddelen av denna effekt i
huvudsak 1999 genom att skattereduktionen påverkar
skattebetalningarna detta år. Resterande effekt
uppkommer 2000.
Genom att åtgärden är temporär blir den varaktiga
nettobudgeteffekten betydligt mindre än bruttoeffekten
och beräknas uppgå till -0,08 miljarder kronor.
TABELL 8.1 BUDGETEFFEKTER AV ÅTGÄRDER PÅ SKATTE- OCH AVGIFTSOMRÅDET I BP 98.
BRUTTOEFFEKTER OCH VARAKTIGA NETTOEFFEKTER FÖR OFFENTLIG SEKTOR SAMT KASSAMÄSSIGA EFFEKTER
FÖR STAT OCH OFFENTLIG SEKTOR.
MILJARDER KRONOR
BRUTTO-
EFFEKT
STATEN
OFFENTLIG SEKTOR
VARAKTIG
NETTOEFF
EKT
1998
1999
2000
1998
1999
2000
Höjd särskild löneskatt m.m.
0,41
0,3
0,33
0,33
0,21
0,23
0,23
0,20
Höjda arbetsgivaravgifter m.m.
1,07
0,61
0,83
0,85
0,4
0,56
0,56
0,50
Höjt reseavdrag från 13 till 15
kr
-0,5
0,03
-0,06
-0,10
-0,4
-0,5
-0,5
-0,5
Höjd avdragsgräns till 7 000
kronor
0,33
0,03
0,05
0,07
0,33
0,33
0,33
0,33
Justeringar i
förmögenhetsskatten
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
0,17
varav utvidgad skatteplikt A-
aktier
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
0,99
varav utvidgat
huvuddelägarbegrepp
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
-0,4
varav sänkt värdering från 100
till 80 %
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
-0,42
Förlängt ROT-avdrag till
981231
-1,5
0
-1,0
-0,5
0
-1,0
-0,5
-0,08
Summa förslag
-0,02
1,14
0,32
0,82
0,71
-0,21
0,29
0,62
Bilaga 1
Specifikation av
statsbudgetens utgifter och
inkomster
budgetåret 1998
.
BILAGA 1
Specifikation av statsbudgetens utgifter och
inkomster budgetåret 1998
Innehållsförteckning
1 Specifikation av statsbudgetens utgifter budgetåret 1998 5
2 Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1998 21
Specifikation av statsbudgetens utgifter
budgetåret 1998
1998
1000-tal kronor
1
Rikets styrelse
3 976 700
A
Statschefen
72 404
1
Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag
72 404
B
Riksdagen och dess ombudsmän
955 960
1
Riksdagens ledamöter och partier m.m., ramanslag
460 000
2
Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag
460 000
3
Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag
35 960
C
Regeringen m.m.
2 222 155
1
Regeringskansliet m.m., ramanslag
1 870 944
2
Svensk författningssamling, ramanslag
1 011
3
Allmänna val, ramanslag
205 000
4
Stöd till politiska partier, ramanslag
145 200
D
Centrala myndigheter
47 057
1
Justitiekanslern, ramanslag
9 199
2
Datainspektionen, ramanslag
24 493
3
Sametinget, ramanslag
13 365
E
Mediefrågor
679 124
1
Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag
5 659
2
Presstöd, ramanslag
531 579
3
Stöd till radio och kassettidningar, ramanslag
127 300
4
Radio- och TV-verket, ramanslag
8 022
5
Granskningsnämnden för radio och TV, ramanslag
6 564
2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2 062 814
A
Centrala myndigheter och nämnder
1 856 441
1
Konjunkturinstitutet, ramanslag
35 494
2
Riksrevisionsverket, ramanslag
176 625
3
Statskontoret, ramanslag
65 370
4
Statistiska centralbyrån, ramanslag
327 886
1998
1000-tal kronor
5
Folk- och bostadsräkning, reservationsanslag
70 000
6
Finansinspektionen, ramanslag
110 875
7
Insättningsgarantinämnden, ramanslag
985
8
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag
82 644
9
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning, ramanslag
769 000
10
Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet, ramanslag
1
11
Statens Lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader, ramanslag
8 500
12
Täckning av merkostnader för lokaler, ramanslag
20 000
13
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag
6 292
14
Ekonomiska rådet, ramanslag
1 680
15
Vissa nämnder m.m., ramanslag
1 588
16
Bokföringsnämnden, ramanslag
5 394
17
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, obetecknat anslag
800
18
Utvecklingsarbete, ramanslag
30 170
19
Kammarkollegiet, ramanslag
23 137
20
Kontrollfunktionen i staten, reservationsanslag
120 000
B
Tidsbegränsande åtaganden
189 700
1
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, ramanslag
55 000
2
Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag
134 700
C
Riksdagens revisorer
16 673
1
Riksdagens revisorer, ramanslag
16 673
3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 662 254
A
Skatteförvaltningen och Tullverket
5 662 254
1
Riksskatteverket, ramanslag
356 304
2
Skattemyndigheterna, ramanslag
4 269 581
3
Tullverket, ramanslag
1 036 369
4
Rättsväsendet
21 034 170
A
Polisväsendet
11 473 693
1
Polisorganisationen, ramanslag
10 956 709
2
Säkerhetspolisen, ramanslag
516 984
B
Åklagarväsendet
814 705
1
Åklagarorganisationen, ramanslag
634 605
2
Ekobrottsmyndigheten, ramanslag
180 100
C
Domstolsväsendet m.m.
2 979 279
1
Domstolsväsendet m.m., ramanslag
2 979 279
D
Kriminalvården
3 376 390
1
Kriminalvården, ramanslag
3 376 390
E
Kronofogemyndigheterna
1 283 651
1
Kronofogdemyndigheterna, ramanslag
1 283 651
1998
1000-tal kronor
F
Övrig verksamhet inom rättsväsendet
1 106 452
1
Brottsförebyggande rådet, ramanslag
46 864
2
Rättsmedicinalverket, ramanslag
165 709
3
Gentekniknämnden, ramanslag
2 218
4
Brottsoffermyndigheten, ramanslag
9 356
5
Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag
73 645
6
Rättshjälpskostnader m.m., ramanslag
758 544
7
Diverse kostnader för rättsväsendet, ramanslag
19 560
8
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar, ramanslag
8 356
9
Bidrag till brottsförebyggande arbete, ramanslag
22 200
5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 811 310
A
Utrikesförvaltningen m.m.
1 763 483
1
Utrikesförvaltningen, ramanslag
1 757 629
2
Nordiskt samarbete, ramanslag
1 452
3
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., ramanslag
4 402
B
Internationella organisationer
906 270
1
Bidrag till vissa internationella organisationer, ramanslag
464 161
2
Nordiska ministerrådet, ramanslag
274 300
3
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), ramanslag
24 400
4
Fredsfrämjande verksamhet, ramanslag
143 409
C
Information om Sverige i utlandet
60 583
1
Svenska Institutet, ramanslag
50 748
2
Övrig information om Sverige i utlandet, ramanslag
9 835
D
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
57 373
1
Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, ramanslag
2 259
2
Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, ramanslag
9 000
3
Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI),
obetecknat anslag
20 324
4
Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, ramanslag
10 262
5
Utrikespolitiska Institutet, obetecknat anslag
10 004
6
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, ramanslag
5 524
E
Övriga utrikespolitiska frågor
23 601
1
Inspektionen för strategiska produkter, ramanslag
15 801
2
Europainformation m.m., ramanslag
7 800
6
Totalförsvar
41 243 865
A
Militärt försvar
37 153 519
1
Försvarsmakten, ramanslag
36 707 400
2
Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag
384 419
3
Ersättning för kroppsskador, ramanslag
61 700
1998
1000-tal kronor
B
Vissa funktioner inom det civila försvaret
2 638 514
1
Funktionen Civil ledning, ramanslag
473 145
2
Funktionen Försörjning med industrivaror, ramanslag
140 974
3
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag
1 232 554
4
Funktionen Psykologiskt försvar, ramanslag
18 002
5
Funktionen Ordning och säkerhet, ramanslag
31 889
6
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m., ramanslag
99 563
7
Funktionen Telekommunikationer m.m., ramanslag
199 500
8
Funktionen Postbefordran, ramanslag
21 700
9
Funktionen Transporter, ramanslag
190 500
10
Funktionen Energiförsörjning, ramanslag
230 687
C
Kustbevakningen och nämnder m.m.
483 725
1
Kustbevakningen, ramanslag
426 827
2
Nämnder m.m., ramanslag
11 898
3
Statens räddningsverk: Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor m.m.,
ramanslag
25 000
4
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst, ramanslag
20 000
D
Stödverksamhet
968 107
1
Totalförsvarets pliktverk, ramanslag
231 750
2
Försvarshögskolan, ramanslag
36 603
3
Försvarets radioanstalt, ramanslag
428 667
4
Försvarets forksningsanstalt, ramanslag
137 343
5
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag
31 773
6
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret, obetecknat anslag
101 971
7
Internationellt bistånd
11 434 400
A
Internationellt utvecklingssamarbete
10 623 600
1
Biståndsverksamhet, reservationsanslag
10 214 267
2
Biståndsförvaltning, ramanslag
409 333
B
Samarbete med Central- och Österuropa
810 800
1
Samarbete med Central- och Östeuropa, reservationsanslag
789 800
2
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportgarantier,
reservationsanslag
21 000
8
Invandrare och flyktingar
3 863 934
A
Migrationspolitik
1 748 234
1
Statens invandrarverk, ramanslag
452 402
2
Mottagande av asylsökande, ramanslag
773 650
3
Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag
313 289
4
Utlänningsnämnden, ramanslag
65 388
5
Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag
60 295
6
Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag
83 210
B
Invandrares integration
2 115 700
1
Integrationsmyndigheten, ramanslag
45 376
2
Särskilda insatser i utsatta bostadsområden, ramanslag
200 000
1998
1000-tal kronor
3
Integrationsåtgärder, ramanslag
57 860
4
Kommunersättningar vid flyktingmottagande, ramanslag
1 713 915
5
Hemutrustningslån, ramanslag
98 549
9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
22 499 516
A
Hälso- och sjukvård
16 387 184
1
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag
1 550 000
2
Bidrag till läkemedelsförmånen, ramanslag
13 491 000
3
Bidrag till hälso- och sjukvård, ramanslag
939 424
4
Insatser mot aids, ramanslag
65 622
5
Ersättning till Spri, obetecknat anslag
29 700
6
Bidrag till WHO, ramanslag
33 697
7
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
obetecknat anslag
2 591
8
Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag
16 800
9
Folkhälsoinstitutet, ramanslag
110 178
10
Smittskyddsinstitutet, ramanslag
98 923
11
Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag
10 853
12
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag
15 517
13
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag
22 879
B
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder
4 960 950
1
Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag
275 000
2
Statsbidrag till vårdartjänst, ramanslag
189 000
3
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, obetecknat anslag
75 394
4
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer, obetecknat anslag
132 194
5
Ersättning för texttelefoner, ramanslag
16 077
6
Bilstöd till handikappade, ramanslag
203 978
7
Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag
4 053 000
8
Statens institut för särskilt utbildningsstöd, ramanslag
8 561
9
Handikappombudsmannen, ramanslag
7 746
C
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik
679 567
1
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och narkotika-
förebyggande arbete, obetecknat anslag
52 000
2
Bidrag till organisationer på det sociala området, obetecknat anslag
64 341
3
Barnombudsmannen, ramanslag
7 550
4
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag
6 468
5
Statens institutionsstyrelse, ramanslag
503 986
6
Alkoholinspektionen, ramanslag
14 548
7
Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag
674
8
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder, reservationsanslag
30 000
D
Socialstyrelsen
369 636
1
Socialstyrelsen, ramanslag
369 636
E
Stöd till forskning
102 425
1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
94 610
2
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
7 569
1998
1000-tal kronor
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
37 192 476
A
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
32 257 900
1
Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag
17 881 000
2
Förtidspensioner, ramanslag
13 375 000
3
Handikappersättningar, ramanslag
1 001 900
B
Socialförsäkringsadministration
4 934 576
1
Riksförsäkringsverket, ramanslag
665 012
2
Allmänna försäkringskassor, ramanslag
4 269 564
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
A
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 701 000
1
Ålderspensioner, ramanslag
52 492 000
2
Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag
555 000
3
Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag
9 654 000
12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 813 561
A
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 813 561
1
Allmänna barnbidrag, ramanslag
17 018 000
2
Föräldraförsäkring, ramanslag
14 759 000
3
Underhållsstöd, ramanslag
2 125 661
4
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, ramanslag
24 000
5
Barnpensioner, ramanslag
291 000
6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn, ramanslag
1 595 900
13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
42 723 356
A
Ersättning vid arbetslöshet
42 723 356
1
Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag
40 681 334
2
Bidrag till lönegarantiersättning, ramanslag
2 042 022
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
47 541 952
A
Arbetsmarknad
33 922 550
1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
4 118 585
2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag
21 043 793
3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, ramanslag
6 596 798
4
Europeiska socialfonden m.m., ramanslag
2 100 600
5
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ramanslag
11 274
6
Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshets-
försäkring, ramanslag
51 500
B
Arbetsliv
5 484 529
1
Arbetarskyddsverket, ramanslag
365 196
2
Arbetslivsinstitutet, ramanslag
208 361
3
Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., ramanslag
261 485
4
Rådet för arbetslivsforskning, ramanslag
24 752
5
Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, ramanslag
212 217
1998
1000-tal kronor
6
Bidrag till Samhall AB, ramanslag
4 356 419
7
AMU-gruppen AB, ramanslag
9 514
8
Arbetsdomstolen, ramanslag
15 849
9
Statens förlikningsmannaexpedition, ramanslag
2 339
10
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, ramanslag
55
11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, obetecknat anslag
4 147
12
Internationella avgifter, ramanslag
24 195
C
Jämställdhet mellan kvinnor och män
31 081
1
Jämställdhetsombudsmannen, ramanslag
13 943
2
Särskilda jämställdhetsåtgärder, ramanslag
13 706
3
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, obetecknat anslag
3 432
D
Staten som arbetsgivare
8 103 792
1
Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket, ramanslag
3 000
2
Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag
8 042 900
3
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, ramanslag
57 892
15
Studiestöd
21 333 755
A
Studiestöd
21 333 755
1
Studiehjälp m.m., ramanslag
2 139 056
2
Studiemedel m.m., ramanslag
9 904 570
3
Vuxenstudiestöd m.m., ramanslag
8 624 280
4
Bidrag för kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss
föräldrautbildning i teckenspråk, ramanslag
63 773
5
Bidrag till vissa studiesociala ändamål, ramanslag
23 073
6
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, ramanslag
61 632
7
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar, ramanslag
517 371
16
Utbildning och universitetsforskning
27 050 554
A
Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
5 181 740
1
Statens skolverk, ramanslag
236 995
2
Utveckling av skolväsende och barnomsorg, ramanslag
163 360
3
Forskning inom skolväsendet, ramanslag
7 873
4
Genomförande av skolreformer, ramanslag
83 971
5
Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag
116 623
6
Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, ramanslag
20 936
7
Specialskolor och resurscenter, ramanslag
418 943
8
Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag
258 336
9
Sameskolstyrelsen, ramanslag
33 714
10
Bidrag till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola, ramanslag
118 091
11
Bidrag till svensk undervisning i utlandet, ramanslag
67 108
12
Statens skolor för vuxna, ramanslag
38 155
13
Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildning, ramanslag
134 236
14
Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag
3 474 333
15
Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling, ramanslag
9 066
1998
1000-tal kronor
B
Universitet och högskolor m.m.
19 198 839
1
Uppsala universitet: Grundutbildning, ramanslag
766 767
2
Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
952 889
3
Lunds universitet: Grundutbildning, ramanslag
1 165 260
4
Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
977 689
5
Göteborgs universitet: Grundutbildning, ramanslag
926 126
6
Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
784 320
7
Stockholms universitet: Grundutbildning, ramanslag
647 173
8
Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
776 182
9
Umeå universitet: Grundutbildning, ramanslag
677 386
10
Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
522 150
11
Linköpings universitet: Grundutbildning, ramanslag
638 344
12
Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
343 420
13
Karolinska institutet: Grundutbildning, ramanslag
295 824
14
Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
603 168
15
Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning, ramanslag
676 183
16
Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
506 043
17
Luleå tekniska universitet: Grundutbildning, ramanslag
351 662
18
Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning, ramanslag
178 285
19
Danshögskolan: Grundutbildning, ramanslag
22 248
20
Dramatiska institutet: Grundutbildning, ramanslag
53 284
21
Högskolan i Borås: Grundutbildning, ramanslag
168 506
22
Högskolan i Dalarna: Grundutbildning, ramanslag
186 586
23
Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning, ramanslag
186 991
24
Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, ramanslag
127 659
25
Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, ramanslag
201 819
26
Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, ramanslag
127 406
27
Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, ramanslag
274 584
28
Högskolan Kristianstad: Grundutbildning, ramanslag
150 031
29
Högskolan i Skövde: Grundutbildning, ramanslag
126 990
30
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, ramanslag
94 030
31
Högskolan i Växjö: Grundutbildning, ramanslag
225 300
32
Högskolan i Örebro: Grundutbildning, ramanslag
273 355
33
Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, ramanslag
40 725
34
Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
33 997
35
Konstfack: Grundutbildning, ramanslag
96 727
36
Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, ramanslag
45 749
37
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
81 574
38
Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
280 765
39
Mitthögskolan: Grundutbildning, ramanslag
351 669
40
Mälardalens högskola: Grundutbildning, ramanslag
267 925
41
Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
13 352
42
Södertörns högskola: Grundtbildning, ramanslag
99 006
43
Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, ramanslag
21 924
44
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., ramanslag
1 462 630
45
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., ramanslag
350 984
46
Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, ramanslag
438 686
47
Sunet, ramanslag
37 292
48
Ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag
1 568 174
C
Högskolemyndigheter
391 483
1
Högskoleverket, ramanslag
127 667
1998
1000-tal kronor
2
Verket för högskoleservice, ramanslag
9 892
3
Centrala studiestödsnämnden, ramanslag
253 924
D
Nationella och internationella forskningsresurser
2 219 603
1
Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, ramanslag
88 858
2
Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag
21 205
3
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
205 750
4
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
10 239
5
Medicinska forskningsrådet: Forskning, ramanslag
332 272
6
Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
9 806
7
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
709 769
8
Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
19 714
9
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, ramanslag
237 692
10
Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag
8 048
11
Rymdforskning, ramanslag
118 925
12
Kungl. biblioteket, ramanslag
193 061
13
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag
8 183
14
Institutet för rymdfysik, ramanslag
37 296
15
Polarforskningssekretariatet, ramanslag
22 237
16
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU, ramanslag
9 654
17
Särskilda utgifter för forskningsändamål, ramanslag
124 095
18
Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, ramanslag
62 799
E
Gemensamma ändmål
58 889
1
Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., ramanslag
36 365
2
Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område m.m., ramanslag
22 524
17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 334 967
A
Allmän kulturverksamhet
314 333
1
Statens kulturråd, ramanslag
26 920
2
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt
kulturutbyte och samarbete, ramanslag
130 075
3
Kulturåret 1998, reservationsanslag
83 636
4
Nationella uppdrag, ramanslag
6 000
5
Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel,
obetecknat anslag
67 702
B
Teater, dans och musik
1 424 397
1
Bidrag till Svenska riksteatern, Operan, Dramaten, Dansens Hus och
Svenska rikskonserter, obetecknat anslag
727 076
2
Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner, obetecknat anslag
602 427
3
Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål, ramanslag
94 894
C
Bibliotek, litteratur och kulturtidsskrifter
219 025
1
Bidrag till regional biblioteksverksamhet, obetecknat anslag
36 872
2
Litteraturstöd, ramanslag
64 567
3
Stöd till kulturtidskrifter, ramanslag
19 500
4
Stöd till bokhandel, ramanslag
7 301
5
Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag
56 704
6
Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, obetecknat anslag
13 056
1998
1000-tal kronor
7
Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videoprogram på
teckenspråk, obetecknat anslag
17 524
8
Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, obetecknat anslag
3 501
D
Bild och form samt konsthantverk
80 145
1
Statens konstråd, ramanslag
4 503
2
Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, ramanslag
42 938
3
Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag
1 056
4
Främjande av hemslöjden, ramanslag
16 907
5
Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag
14 741
E
Ersättningar och bidrag till konstnärer
249 312
1
Konstnärsnämnden, ramanslag
9 207
2
Ersättningar och bidrag till konstnärer, ramanslag
240 105
F
Arkiv
285 355
1
Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag
226 435
2
Arkivet för ljud och bild, ramanslag
25 434
3
Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag
27 761
4
Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag
3 405
5
Bidrag till regional arkivverksamhet, obetecknat anslag
2 320
G
Kulturmiljö
423 916
1
Riksantikvarieämbetet, ramanslag
136 979
2
Bidrag till kulturmiljövård, ramanslag
236 937
3
Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag
50 000
H
Museer och utställningar
932 558
1
Centrala museer: Myndigheter, ramanslag
571 863
2
Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag
173 050
3
Bidrag till regionala museer, obetecknat anslag
104 595
4
Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag
39 504
5
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag
10 000
6
Riksutställningar, ramanslag
33 466
7
Utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål, ramanslag
80
I
Film och medier
164 049
1
Filmstöd, ramanslag
129 838
2
Statens biografbyrå, ramanslag
7 661
3
Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, obetecknat anslag
25 540
4
Bidrag till dokumentation om den mediepolitiska utvecklingen och till europeiskt
mediesamarbete, ramanslag
1 010
J
Forskning
37 772
1
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag
36 938
2
Forskning och dokumentation om medieutvecklingen, obetecknat anslag
834
K
Trossamfund
55 700
1
Stöd till trossamfund, ramanslag
55 700
1998
1000-tal kronor
L
Folkbildning
2 497 187
1
Bidrag till folkbildningen, obetecknat anslag
2 418 014
2
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, obetecknat anslag
70 325
3
Bidrag till kontakttolkutbildning, obetecknat anslag
8 848
M
Ungdomsfrågor
108 490
1
Ungdomsstyrelsen, ramanslag
12 101
2
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., ramanslag
96 389
N
Folkrörelse- och idrottsfrågor
542 728
1
Bidrag till allmänna samlingslokaler, ramanslag
40 000
2
Stöd till idrotten, ramanslag
483 240
3
Lotteriinspektionen, ramanslag
19 488
18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22 825 533
A
Plan-, bygg- och bostadsväsendet
19 922 744
1
Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag
120 455
2
Räntebidrag m.m., ramanslag
12 100 000
3
Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m., ramanslag
8 000
4
Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag
12 480
5
Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, ramanslag
1 500 000
6
Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader, ramanslag
22 779
7
Byggforskning, ramanslag
164 430
8
Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, ramanslag
60 000
9
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, ramanslag
12 000
10
Bostadsbidrag, ramanslag
5 919 600
11
Bonusränta för ungdomsbosparande, ramanslag
3 000
B
Geoteknik
22 555
1
Geoteknik, ramanslag
22 555
C
Länstyrelserna m.m.
1 658 711
1
Länsstyrelserna m.m., ramanslag
1 646 031
2
Regionala självstyrelseorgan, obetecknat anslag
12 680
D
Lantmäteriverksamhet
421 523
1
Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket, ramanslag
416 174
2
Statens va-nämnd, ramanslag
5 349
E
Stöd till ekologisk omställning och utveckling
800 000
1
Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet, ramanslag
800 000
19
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
A
Regional utjämning och utveckling
3 604 853
1
Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag
1 597 517
2
Regionalpolitisk låneverksamhet, ramanslag
390 000
3
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken, ramanslag
12 000
4
Ersättning för nedsättning av socialavgifter, ramanslag
415 000
5
Transportbidrag, ramanslag
336 000
1998
1000-tal kronor
6
Glesbygdsverket, ramanslag
23 393
7
Statens institut för regionalforskning, ramanslag
7 943
8
Europeiska regionala utvecklingsfonden, ramanslag
748 000
9
Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn, reservationsanslag
75 000
20
Allmän miljö- och naturvård
1 178 052
A
Miljövård
933 816
1
Statens naturvårdsverk, ramanslag
268 104
2
Miljöövervakning m.m., ramanslag
85 452
3
Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, ramanslag
140 000
4
Investeringar och skötsel för miljönaturvård, ramanslag
291 473
5
Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
19 014
6
Kemikalieinspektionen, ramanslag
80 011
7
Visst internationellt miljösamarbete, ramanslag
37 762
8
Stockholms internationella miljöinstitut, obetecknat anslag
12 000
B
Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
244 236
1
Statens strålskyddsinstitut, ramanslag
78 055
2
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag
75 479
3
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag
63 950
4
Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ramanslag
26 752
21
Energi
1 583 041
A
Energisystemfrågor
163 041
1
Energimyndighet: Förvaltningskostnader, ramanslag
138 041
2
Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag
25 000
B
Omställning och utveckling av energisystemet
1 420 000
1
Bidrag för att minska elanvändningen, ramanslag
290 000
2
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag
215 000
3
Åtgärder för effektivare energianvändning, ramanslag
90 000
4
Energiforskning, ramanslag
320 000
5
Bidrag till Energiteknikfonden, obetecknat anslag
90 000
6
Introduktion av ny energiteknik, ramanslag
160 000
7
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, ramanslag
50 000
8
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, ramanslag
5 000
9
Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, ramanslag
200 000
22
Kommunikationer
24 100 564
A
Vägar och järnvägar
21 491 752
1
Vägverket: Administration, ramanslag
1 209 781
2
Vägverket: Väghållning och statsbidrag, ramanslag
11 835 873
3
Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag
755 694
4
Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar, ramanslag
7 490 404
5
Från EG-budgeten finansierade stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag
200 000
1998
1000-tal kronor
B
Sjö- och luftfart
697 275
1
Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., obetecknat anslag
44 415
2
Transportstöd till Gotland, ramanslag
175 000
3
Ersättning till viss kanaltrafik m.m., obetecknat anslag
62 660
4
Bidrag till sjöfarten, ramanslag
400 000
5
Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, obetecknat anslag
15 200
C
Post och telekommunikation
679 408
1
Post- och telestyrelsen, ramanslag
156 924
2
Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag
157 484
3
Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice, ramanslag
200 000
4
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag
140 000
5
Informationsteknik: Telekommunikation m.m., ramanslag
25 000
D
SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.
830 194
1
Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier, ramanslag
200 000
2
Köp av interregional persontrafik på järnväg, ramanslag
412 946
3
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, ramanslag
209 463
4
Viss internationell verksamhet, ramanslag
7 500
5
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst, obetecknat anslag
285
E
Kommunikationsforskning och meteorologi
401 935
1
Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag
29 203
2
Kommunikationsforskningberedningen, ramanslag
146 766
3
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), ramanslag
37 215
4
Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m.m., ramanslag
188 751
23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 725 623
A
Internationellt samarbete
37 414
1
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., ramanslag
37 414
B
Jordbruk och trädgårdsnäring
11 379 890
1
Statens jordbruksverk, ramanslag
220 188
2
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag
22 000
3
Djurregister, ramanslag
35 000
4
Statens utsädeskontroll, ramanslag
978
5
Statens växtsortnämnd, ramanslag
1 349
6
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag
26 246
7
Bekämpande av växtsjukdomar, ramanslag
2 629
8
Strukturstöd inom livsmedelssektorn, ramanslag
110 000
9
Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, ramanslag
125 000
10
Regionala stöd till jordbruket, ramanslag
717 000
11
Från EG-budgetens finansierade regionala stöd till jordbruket, ramanslag
325 000
12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag
1 420 000
13
Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag
1 427 500
14
Arealersättning och djurbidrag m.m., ramanslag
4 850 000
15
Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter m.m., ramanslag
2 000 000
16
Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m., ramanslag
80 000
17
Jordbrukets blockdatabas, ramanslag
17 000
1998
1000-tal kronor
C
Fiske
193 448
1
Fiskeriverket, ramanslag
57 908
2
Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag
30 890
3
Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag
84 650
4
Fiskevård, ramanslag
20 000
D
Rennäring m.m.
109 738
1
Främjande av rennäringen m.m., ramanslag
61 700
2
Ersättningar för viltskador m.m, ramanslag
46 500
3
Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., ramanslag
1 538
E
Djurskydd och djurhälsovård
268 349
1
Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag
75 055
2
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, obetecknat anslag
78 109
3
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, ramanslag
18 792
4
Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag
6 893
5
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag
89 500
F
Livsmedel
176 548
1
Statens livsmedelsverk, ramanslag
105 831
2
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag
4 019
3
Kostnader för livsmedelsberedskap, ramanslag
28 614
4
Livsmedelsstatistik, ramanslag
27 084
5
Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, ramanslag
6 000
6
Exportfrämjande åtgärder, ramanslag
5 000
G
Utbildning och forskning
1 228 920
1
Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag
1 021 979
2
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag
10 806
3
Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning, ramanslag
195 234
4
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, obetecknat anslag
901
H
Skogsnäring
331 316
1
Skogsvårdsorganisationen, ramanslag
257 211
2
Bidrag till skogsvård m.m., reservationsanslag
6 000
3
Insatser för skogsbruket, ramanslag
60 700
4
Internationellt skogssamarbete, ramanslag
1 405
5
Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning, ramanslag
6 000
24
Näringsliv
2 698 330
A
Näringspolitik
855 222
1
Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag
208 355
2
Småföretagsutveckling, ramanslag
134 062
3
Stöd till kooperativ utveckling, ramanslag
16 500
4
Turistfrämjande, ramanslag
80 096
5
Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m., ramanslag
12 000
6
Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen,
obetecknat anslag
15 000
7
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag
25 000
8
Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag
24 329
1998
1000-tal kronor
9
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag
184 093
10
Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning, ramanslag
4 687
11
Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m.,
ramanslag
77 000
12
Fortsatt statlig medverkan vid finansiering av ett civilt flygplansprojekt,
reservationsanslag
74 100
B
Teknologisk infrastruktur
155 537
1
Patentbesvärsrätten, ramanslag
12 237
2
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet, ramanslag
12 536
3
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser,
obetecknat anslag
8 271
4
Elsäkerhetsverket, ramanslag
36 961
5
Sprängämnesinspektionen, ramanslag
14 943
6
Bidrag till standardisering, provtagnings- och mätteknisk FoU m.m., ramanslag
70 589
C
Konkurrensfrågor
65 579
1
Konkurrensverket, ramanslag
62 106
2
Konkurrensforskning, ramanslag
3 473
D
Teknisk forskning och utveckling
1 246 568
1
Teknisk forskning och utveckling, ramanslag
672 953
2
Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag
14 351
3
Rymdverksamhet, ramanslag
524 013
4
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,
obetecknat anslag
29 892
5
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien, obetecknat anslag
5 359
E
Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande
272 420
1
Kommerskollegium, ramanslag
46 533
2
Exportfrämjande verksamhet, ramanslag
127 656
3
Exportkreditnämnden, ramanslag
50 000
4
AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag
9 063
5
Investeringsfrämjande, ramanslag
39 168
F
Konsumentfrågor
103 004
1
Marknadsdomstolen, ramanslag
4 686
2
Konsumentverket, ramanslag
67 876
3
Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag
13 560
4
Fastighetsmäklarnämnden, ramanslag
6 068
5
Stöd till konsumentorganisationer, ramanslag
4 100
6
Stöd till konsumentforskning, ramanslagSpecifi
2 114
7
Bidrag till miljömärkning av produkter, obetecknat anslag
4 600
1998
1000-tal kronor
25
Allmänna bidrag till kommuner
93 048 700
A
Bidrag och ersättning till kommuner och landsting
93 048 700
1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag
71 326 400
2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag
736 600
3
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting, obetecknat anslag
20 985 000
4
Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag
700
26
Statsskuldsräntor m.m.
109 125 000
A
Räntor på statsskulden
108 415 000
1
Räntor på statsskulden, ramanslag
108 415 000
B
Oförutsedda utgifter
10 000
1
Oförutsedda utgifter, ramanslag
10 000
C
Riksgäldskontorets provisionskostnader
700 000
1
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och
skuldförvaltning, ramanslag
700 000
27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
19 645 000
A
Svergies avgift till gemenskapsbudgeten
19 645 000
1
Tullavgift, ramanslag
2 934 000
2
Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, ramanslag
362 000
3
Mervärdesskattebaserad avgift, ramanslag
8 093 000
4
Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, ramanslag
8 256 000
SUMMA ANSLAG
687 815 280
Specifikation av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1998
1998
1000-tal kronor
1000 Skatter m.m.:
601 991 493
1100 Skatt på inkomst:
98 829 396
1110 Fysiska personers inkomstskatt:
34 100 365
1111 Fysiska personers inkomstskatt
34 100 365
varav: Inkomster
436 865 798
varav: Utgifter
402 765 434
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
58 964 032
1121 Juridiska personers inkomstskatt
57 884 032
varav: Inkomster
84 009 327
varav: Utgifter
26 125 295
1123 Beskattning av tjänstegruppliv
1 080 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
3 000 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter
3 000 000
1140 Övriga inkomstskatter:
2 765 000
1141 Kupongskatt
1 650 000
1144 Lotteriskatt
1 115 000
1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter:
208 777 250
1211 Folkpensionsavgift
52 303 082
1221 Sjukförsäkringsavgift
58 425 708
1231 Barnomsorgsavgift
0
1241 Utbildningsavgift
0
1251 Tilläggspensionsavgift, netto
3 817 710
varav: Inkomster
54 538 708
varav: Utgifter
50 720 998
1252 Delpensionsavgift
0
varav: Inkomster
1 555 039
varav :Utgifter
1 555 039
1998
1000-tal kronor
1253 Arbetsskadeavgift, netto
4 714 269
varav: Inkomster
10 733 269
varav: Utgifter
6 019 000
1254 Arbetsmarknadsavgift
38 693 055
1255 Arbetarskyddsavgift
1 292 033
1256 Lönegarantiavgift
1 900 049
1257 Sjömanspensionsavgift, netto
0
varav: Inkomster
29 000
varav: Utgifter
29 000
1260 Allmänna egenavgifter:
3 213 000
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
3 213 000
1262 Allmän pensionsavgift, netto
0
varav: Inkomster
52 002 711
varav: Utgifter
52 002 711
1281 Allmän löneavgift
33 074 856
1291 Särskild löneskatt
11 343 489
1299 Avräkning av socialavgifter
0
1300 Skatt på egendom:
35 105 157
1310 Skatt på fast egendom:
24 240 100
1312 Fastighetsskatt
24 240 100
1320 Förmögenhetsskatt:
5 145 057
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt
5 064 497
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
80 560
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:
1 520 000
1331 Arvsskatt
1 300 000
1332 Gåvoskatt
220 000
1340 Övrig skatt på egendom:
4 200 000
1341 Stämpelskatt
4 200 000
1400 Skatt på varor och tjänster:
238 313 638
1410 Allmänna försäljningsskatter:
154 883 518
1411 Mervärdesskatt
154 883 518
varav: kommunmoms
23 473 773
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
72 600 684
1423 Försäljningsskatt på motorfordon
263 000
1424 Tobaksskatt
8 500 000
1425 Alkoholskatt
10 932 116
1425:01 varav: Skatt på etylalkohol
4 590 000
1425:02 varav: Skatt på vin och andra jästa drycker
3 213 258
1425:03 varav: Skatt på mellanklassprodukter
241 858
1425:04 varav: Skatt på öl
2 887 000
1428 Energiskatt
50 928 568
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
0
1431 Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk
1 595 000
1435 Särskild skatt mot försurning
57 000
1436 Skatt på avfall
325 000
1998
1000-tal kronor
1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:
25 000
1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott
25 000
1450 Skatt på tjänster:
1 166 136
1451 Reseskatt
0
1452 Skatt på annonser och reklam
1 121 136
1454 Skatt på spel
45 000
1460 Skatt på vägtrafik:
5 873 000
1461 Fordonsskatt
5 873 000
1470 Skatt på import m.m.:
3 650 300
1471 Tullmedel
3 316 000
1472 Övriga skatter m.m. på import
-5 700
1473 Jordbruks- och sockeravgifter
340 000
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
115 000
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
115 000
1500 Utjämningsavgift:
20 966 052
1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting
20 966 052
1600 Betalningsdifferenser:
0
1610 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto:
0
1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto
0
1620 Betalningsdifferenser pga restföring:
0
1621 Betalningsdifferenser pga. restföring av fysiska
personers inkomstskatt
0
1622 Betalningsdifferenser pga. restföring juridiska
personers inkomstskatt
0
1623 Betalningsdifferenser pga restföring av arbetsgivar
avgifter
0
1624 Betalningsdiffereser pga restföring av mervärdesskatt
0
1625 Betalningsdiffereser pga räntor m m
0
2000 Inkomster av statens verksamhet:
39 704 082
2100 Rörelseöverskott:
14 271 900
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
491 900
2113 SJ:s inlevererade överskott
0
2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott
135 000
2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning
och inleverans av motsvarighet till statlig skatt
309 000
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott
47 900
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:
180 000
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets
garantiverksamhet
50 000
2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit
130 000
1998
1000-tal kronor
2130 Riksbankens inlevererade överskott:
9 800 000
2131 Riksbankens inlevererade överskott
9 800 000
2150 Överskott från spel verksamhet:
3 800 000
2153 Inlevererat överskott från AB Svenska Spel
3 800 000
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:
176 000
2210 Överskott av fastighetsförvaltning:
176 000
2215 Överskott av Statens fastighetsverks verksamhet
176 000
2300 Ränteinkomster:
1 399 983
2310, 2320 Räntor på näringslån:
78 275
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen
3 677
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån
23
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
4
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet
48 581
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk
990
2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån
25 000
2340 Räntor på studielån:
1 278 500
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitets-
studier och garantilån för studerande
0
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
38 500
2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989
1 240 000
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:
6 000
2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering
6 000
2370 Räntor på beredskapslagring:
13 000
2371 Räntor på beredskapslagring och förråds-
läggningar
13 000
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
24 208
2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån
40
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler
0
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets
rationalisering
700
2392 Räntor på intressemedel
2 000
2394 Övriga ränteinkomster
18 768
2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken
2 700
2400 Aktieutdelning:
12 000 000
2410 Inkomster av statens aktier:
12 000 000
2411 Inkomster av statens aktier
12 000 000
2500 Offentligrättsliga avgifter:
8 046 986
2511 Expeditions- och ansökningsavgifter
558 993
2519 Koncessionsavgift på televisionens område
275 188
2521 Avgifter till granskningsnämnden
4 536
2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram
10 000
2523 Avgift generations växling
291 000
1998
1000-tal kronor
2524 Bidrag för ungdomspraktik
557 000
2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor
2 540 000
2526 Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor
66 120
2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltill-
verkningen
14 200
2528 Avgifter vid bergsstaten
5 500
2529 Avgifter vid patent- & registreringsväsendet
34 124
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register
0
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
895 000
2533 Vägavgifter
500 000
2534 Avgifter för körkort och motorfordon
600 110
2535 Avgifter för statliga garantier
3 000
2536 Lotteriavgifter
20 830
2537 Miljöskyddsavgift
85 823
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel
441 734
2539 Täktavgift
26 772
2541 Avgifter vid Tullverket
66 600
2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen
5 400
2543 Skatteutjämningsavgift
18 292
2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet
31 000
2545 Närradioavgifter
907
2546 Lokalradioavgifter
119 533
2547 Avgifter för Post- & Telestyr:s verksamhet
113 100
2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet
113 005
2549 Avgifter för provning vid riksprovplats
6 500
2551 Avgifter från kärnkraftverken
178 225
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter
358 344
2553 Registreringsavgift till fastighetsmäklarnämnden
6 150
2554 Avgifter för telekommunikation
100 000
2600 Försäljningsinkomster:
1 201 856
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter
54 856
2625 Utförsäljning av beredskapslager
224 000
2626 Inkomster vid Banverket
913 000
2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter
10 000
2700 Böter m.m.:
1 165 557
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter
799 377
2712 Bötesmedel
357 100
2713 Vattenföroreningsavgift m.m.
1 050
2714 Sanktionsavgifter m.m.
8 030
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:
1 441 800
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet
1 241 800
2812 Återbetalning av lönegarantimedel
200 000
3000 Inkomster av försåld egendom:
15 001 000
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:
0
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader
och maskiner:
0
3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter
0
1998
1000-tals kronor
3200 Övriga inkomster av markförsäljning:
1 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning
1 000
3300 Övriga inkomster av försåld egendom:
15 000 000
3311 Inkomster av statens gruvegendom
0
3312 Övriga inkomster av försåld egendom
15 000 000
4000 Återbetalning av lån:
2 690 055
4100 Återbetalning av näringslån:
173 428
4120 Återbetalning av jordbrukslån:
20 861
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen
20 861
4130 Återbetalning av övriga näringslån:
152 567
4131 Återbetalning av vattenkraftslån
83
4132 Återbetalning av lån avseende såddfinansiering
25 000
4135 Återbetalning av skogsväglån
19
4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet
49 984
4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens
jordbruksverk
3 108
4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier
4 372
4139 Återbetalning av lokaliseringslån
70 000
4300 Återbetalning av studielån:
2 387 500
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier
0
4312 Återbetalning av allmänna studielån
2 500
4313 Återbetalning av studiemedel
2 385 000
4500 Återbetalning av övriga lån:
129 127
4514 Återbetalning av lån för studentkårslokaler
67
4516 Återbetalning av utgivna startlån & bidrag
1 300
4517 Återbetalning från Portugalfonden
0
4519 Återbetalning av statens bosättningslån
40
4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor
100 000
4526 Återbetalning av övriga lån
27 720
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5 337 207
5100 Avskrivningar och amorteringar:
1 504 207
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:
0
5113 Statens järnvägars avskrivningar
0
5120 Avskrivningar på fastigheter:
672 140
5121 Avskrivningar på fastigheter
672 140
5130 Uppdragsmynd:s komplementkostnader:
831 567
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader
831 567
5140 Övriga avskrivningar:
500
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilit
totalförsvar
500
1998
1000-tals kronor
5200 Statliga pensionsavgifter:
3 833 000
5211 Statliga pensionsavgifter
3 833 000
6000 Bidrag m.m. från EU:
10 978 950
6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond:
7 565 000
6110 Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion:
7 195 000
6111 Arealbidrag och trädesersättning
3 730 000
6112 Miljöstöd
1 050 000
6113 Intervention
520 000
6114 Exportbidrag
1 000 000
6115 Djurbidrag
725 000
6116 Offentlig lagring
10 000
6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds-
garantisektion
160 000
6120 Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion:
370 000
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd till jord-
brukssektorn m.m.
370 000
6200 Bidrag från EG:s fiskefond:
9 400
6211 Bidrag från EG:s fiskefond
9 400
6300 Bidrag från EG:s regionalfond:
700 000
6311 Bidrag från EG:s regionalfond
700 000
6400 Bidrag från EG:s socialfond:
2 621 000
6411 Bidrag från EG:s socialfond
2 621 000
6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk:
53 150
6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk
53 150
6900 Övriga bidrag från EG:
30 400
6911 Övriga bidrag från EG
30 400
7000 Extraordinära medel från EU:
269 558
7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskaps-
budgeten
269 558
SUMMA INKOMSTTITLAR
675 972 345
Bilaga 2
Svensk ekonomi
.
BILAGA 2
Svensk ekonomi
Innehållsförteckning
Förord 7
1 Inledning 7
1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998 7
1.2 Utvecklingen inom olika områden 8
1.3 Utvecklingen på medellång sikt 11
2 Internationell utveckling 13
2.1 Utvecklingen i OECD–länderna 13
2.1.1 Utvecklingen i EU 13
2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU–länder 15
2.1.3 De nordiska länderna 15
2.1.4 Förenta staterna och Japan 16
2.2 Länderna utanför OECD 16
2.3 Risker avseende internationell utveckling 17
3 Kapitalmarknaderna 18
3.1 Utvecklingen i omvärlden 18
3.2 Utvecklingen i Sverige 19
4 Utrikeshandeln 21
4.1 Varuhandeln 21
4.2 Bytesbalansen 22
5 Näringslivets produktion 24
5.1 Industrin 24
5.2 Byggnadsverksamheten 26
6 Arbetsmarknad 27
7 Löner 30
8 Inflation 32
9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 34
9.1 Hushållens inkomster 34
9.2 Privat konsumtion 35
10 Investeringar 38
10.1 Näringslivets investeringar 38
10.2 Bostadsinvesteringar 39
10.3 Lagerinvesteringar 40
11 Den offentliga sektorn 41
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 41
11.2 Den statliga sektorn 44
11.3 Allmänna Pensionsfonden 45
11.4 Den kommunala sektorn 46
12 Medelfristig kalkyl 48
12.1 Den reala kalkylen 48
12.2 Den finansiella kalkylen 51
Tabellförteckning
1.1 Prognosförutsättningar 8
1.2 Nyckeltal 9
1.3 Försörjningsbalans 9
1.4 Finansiellt sparande 11
1.5 Medelfrist 12
2.1 BNP–tillväxt per region 13
2.2 BNP–tillväxt, KPI och arbetslöshet 15
4.1 Export och import av varor 22
4.2 Bytesbalansen 23
5.1 Näringslivets produktion 24
5.2 Nyckeltal för industrin 25
5.3 Byggnadsverksamhet 26
6.1 Arbetsmarknad 27
6.2 Sysselsättning i olika branscher 27
6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder 29
7.1 Timlöner 30
8.1 Konsumentprisutveckling 32
9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion
och sparande 34
10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 38
10.2 Övriga näringslivets investeringar 39
10.3 Lagerförändringar och lagerbidrag 40
11.1 Den offentliga sektorns finanser 42
11.2 Justering av den offentliga sektorns finansiella
sparande till ENS–definition 42
11.3 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 43
11.4 Den offentliga sektorns utgifter 43
11.5 Bidrag till förbättringen av den offentliga sektorns
finansiella sparande från 1994 till 1998 44
11.6 Statens finanser 45
11.7 Allmänna pensionsfonden 46
11.8 Kommunernas finanser 47
11.9 Kommunal konsumtion 47
12.1 Förutsättningar 48
12.2 Försörjningsbalans 49
12.3 Nyckeltal 49
12.4 Sysselsättning i olika sektorer 50
12.5 Befolkningen i åldern 16–64 år 50
12.6 Den offentliga sektorns finanser 52
12.7 Kommunernas finanser 53
Diagramförteckning
1.1 BNP–utveckling 7
1.2 Bidrag till BNP–tillväxten från olika
komponenter 10
2.1 Företagens och konsumenternas förtroende i EU 13
2.2 Underskott i de offentliga finanserna i EU 14
2.3 Konsumentprisutvecklingen i EU 14
2.4 BNP–tillväxt i EU 14
3.1 5–års obligationsränta i Förenta staterna och
Tyskland 18
3.2 Dollarns växelkurs 18
3.3 Kronan i TCW–index 19
3.4 Ränteutvecklingen i Sverige 20
4.1 Exporttillväxt, marknadstillväxt och marknads-
andelar för bearbetade varor 21
4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i
Sverige och EU 22
5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet
i Sverige relativt 14 OECD–länder 25
5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 25
6.1 Antal sysselsatta och personer i arbetskraften 28
6.2 Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder 29
7.1 Timlöneutveckling i industrin i Sverige
och OECD 14 31
7.2 Timlöneutveckling i hela ekonomin 31
8.1 Konsumentprisutveckling 33
9.1 Hushållens förmögenshetkvot 35
9.2 Privat konsumtion 36
9.3 Hushållens nettosparkvot och
finansiella sparkvot 36
10.1 Investeringar som andel av BNP 38
10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 39
11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 41
12.1 Bidrag till BNP–tillväxten från olika
komponenter 48
12.2 Arbetslösa 50
12.3 Befolkningen uppdelad på grupper 50
12.4 Sysselsatta och arbetskraftsutbud 50
12.5 Sparkvot och investeringskvot 51
12.6 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 51
12.7 Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld och nettoskuld 52
12.8 Finansiellt sparande och konsumtion 53
Svensk ekonomi
Förord
Denna bilaga till 1998 års budgetproposition beskriver
den internationella och svenska ekonomins utveckling
t.o.m. 1998.
Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras
bl.a. på underlag från Statistiska centralbyrån och på
den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den
20 augusti 1997. Ansvaret för de redovisade
prognoserna åvilar dock helt Finansdepartementets
ekonomiska avdelning.
Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins
utveckling fram t.o.m. år 2000, som är betingade av att
ett antal förutsättningar är uppfyllda.
Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders
Palmér. Beräkningarna baseras på information t.o.m.
den 10 september 1997.
1 Inledning
1.1 Den svenska ekonomin 1997 och
1998
Den något splittrade bild över den svenska ekonomin
som var förhärskande under våren har nu blivit mer
entydig. Återhämtningen sker på bred front och det
finns även tecken på att läget på arbetsmarknaden, som
normalt släpar efter i konjunkturen, står inför en
förbättring. En betydande upprevidering av BNP–
tillväxten jämfört med vårpropositionen har gjorts för
1998.
Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas
relativt gynnsamt. Den amerikanska ekonomin bromsar
in något så att en överhettning kan undvikas. I Japan
och Kontinentaleuropa sker en återhämtning, medan de
för Sverige så viktiga marknaderna Storbritannien och
Norden fortsätter att gå mycket bra.
Därigenom får exporten en betydande draghjälp,
både 1997 och 1998. Dessutom verkar svenska företag
vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare skjuts åt
exporten. Eftersom även importen stiger tämligen
snabbt kommer ändå utrikeshandelns bidrag till
tillväxten att begränsas.
Den inhemska efterfrågan, och framför allt då den
privata konsumtionen kommer att bli en allt viktigare
drivkraft i uppgången. Den offentliga konsumtionen,
som under flera år varit en broms i ekonomin, kommer
att stiga svagt 1998. Investeringarna, som i år endast
ökar marginellt, expanderar återigen nästa år.
Lageranpassningen förefaller nu vara avklarad, varför
en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad måste
tillgodoses genom löpande produktion.
Den stigande aktiviteten i ekonomin kan också
förutses sprida sig till arbetsmarknaden.
Sysselsättningen beräknas öka framöver, vilket leder till
en gradvis nedgång i arbetslösheten. Den höga
arbetslösheten under det första halvåret gör dock att
årsgenomsnittet för 1997 sannolikt kommer att
överstiga förra årets nivå.
Snabba produktivitetsförbättringar motverkar
kostnadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande i
år blir högre än i omvärlden. Även när effekten av
tillfälliga faktorer såsom den tidigare
kronapprecieringen och räntenedgången faller bort, kan
inflationstakten därför förväntas ligga väl i linje med
Riksbankens mål. För 1998 förutses också en betydande
nedväxling i lönestegringstakten som sedan antas bli
bestående.
De offentliga finanserna utvecklas något starkare än
vad som beräknades i vårpropositionen. Underskottet i
det finansiella sparandet förväntas i år bli 1,9 % av
BNP. År 1998 kommer den offentliga sektorns
inkomster och utgifter att vara i balans. Den offentliga
skuldkvoten fortsätter att minska något i år och
reduceras påtagligt under 1998.
Naturligtvis finns det risker förknippade med
prognosen över den ekonomiska utvecklingen under de
närmaste åren. En sådan riskfaktor är den
internationella utvecklingen, där räntorna kan komma
att stiga betydligt mer än vad som ligger till grund för
denna prognos, ifall inflationstrycket blir högre än
beräknat. Om den senaste tidens börsoro förstärks kan
den också komma att påverka utvecklingen negativt.
Det kan heller inte uteslutas att den finansiella turbulens
som råder i Asien ger återverkningar även på de mer
etablerade industriländerna. Dessutom kan
genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa osäkerhet
på de finansiella marknaderna. Om den internationella
tillväxten störs av någon av dessa händelser påverkas
naturligtvis också Sverige. När det gäller den svenska
ekonomin finns fortfarande frågetecken kring hur väl
arbetsmarknaden fungerar och vilka effekter
konjunkturuppgången kommer att få på löneutveckling
och arbetslöshet. Det kan heller inte uteslutas att
uppgången i den svenska ekonomin blir starkare än
beräknat eftersom återhämtningen nu sker på bred
front.
1.2 Utvecklingen inom olika områden
Expansionen av den internationella ekonomin fortsätter,
även om tillväxten inom OECD–området väntas bli
något lägre 1998 än 1997. Den amerikanska ekonomin
är nu inne på det sjunde året av expansion. Tillväxten är
hög och arbetslösheten har fallit under 5 %–nivån,
samtidigt som inflationstakten är fortsatt låg. Den
osedvanligt gynnsamma utvecklingen reser många
frågor kring konjunkturcykelns karaktär, förändrat
produktivitetsmönster, metodproblem vid prismätningar
etc. Osäkerhet råder om när den amerikanska
centralbanken kommer att höja sina styrräntor. Som
underlag för denna prognos har antagits en
styrräntehöjning med 25 punkter under hösten och att
obligationsräntorna stiger i ungefär samma omfattning.
Under alla omständigheter är det sannolikt att den
nuvarande höga tillväxten kommer att mattas av något
och under 1998 ligga mer i linje med utvecklingen av
produktionspotentialen. Därmed bör också
inflationstakten förbli låg. Ett osäkerhetsmoment är vad
som händer med aktiebörsen i New York. En kraftig
nedgång kan påverka den reala ekonomin och främst då
den privata konsumtionen som motsvarar två tredjedelar
av BNP.
Efter en period av osäkerhet och finansiell oro ser
den japanska ekonomin ut att vara inne i en
uppgångsfas. Även i Kontinentaleuropa är en
återhämtning på väg. Den främsta drivkraften är
inledningsvis exporten, eftersom försvagningen av
valutorna har skapat ett mycket gott konkurrensläge. En
baksida av detta är att högre importpriser kan driva upp
inflationstakten och leda till räntehöjningar i Tyskland
och även i andra länder. Här har antagits att
Bundesbank höjer reporäntan under 1998 och att
obligationsräntorna stiger med ungefär 50 punkter. De
ändå i huvudsak lätta monetära förhållandena i
Kontinentaleuropa kan väntas bidra till att den inhemska
efterfrågan gradvis stärks. Därmed kommer sannolikt
den i utgångsläget mycket höga arbetslösheten att börja
falla, vilket bör stimulera hushållens
konsumtionsefterfrågan. I Storbritannien och Norden
fortsätter tillväxten att vara hög och sysselsättningen att
stiga. Tillväxtsiffrorna blir sannolikt något lägre nästa år
än i år, i takt med att det tillgängliga resursutrymmet i
dessa länder krymper. Världsmarknadstillväxten väntas
såväl under 1997 som under 1998 bli drygt 7 % och ge
en betydande draghjälp till svensk export.
De långa svenska räntorna antas följa de
internationella räntorna uppåt. Marginalen gentemot
Tyskland antas för 5–årsräntan ligga förhållandevis
konstant på ca 100 punkter. Det gradvis högre
kapacitetsutnyttjandet i omvärlden väntas leda till en
generell uppgång i de korta räntorna under prognos-
perioden. Sverige antas bli påverkat av denna process.
TABELL 1.1 PROGNOSFÖRUTSÄTTNINGAR
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
BNP–tillväxt i OECD (16)
2,0
2,2
2,8
2,4
Konsumentprisökning i
OECD (16)
2,4
2,2
2,1
2,2
Dollarkurs (SEK)
7,1
6,7
7,7
7,8
TCW–index1
127,
3
116,
0
121,
2
120,
5
Tysk ränta 5 års
statsobligation1
6,0
5,0
4,6
5,1
Svensk ränta 5 års
statsobligation1
9,9
7,3
5,8
6,1
Svensk ränta 6 månaders
ssvx1
8,9
5,8
4,2
4,6
1 Årsgenomsnitt.
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Bedömningen av löneutvecklingen är i stort sett
densamma som i vårpropositionen. Efter de mycket
höga löneökningar som registrerats för 1996 medför de
lägre avtalen, och en något långsammare löneglidning,
att de totala löneökningarna i ekonomin i år stannar på
just under 5 %, vilket är ca 1 ½ procentenhet högre än
i omvärlden. De förhållandevis snabba
produktivitetsstegringarna, som delvis beror på av
löneutvecklingen framtvingade rationaliseringar,
motverkar dock att kostnadsläget försämras.
Bedömningen för 1998 försvåras av att nya avtal ska
framförhandlas. Inflationsförväntningarna är dock nu
betydligt lägre än när de förra avtalen slöts i mitten av
1995. Dessutom är arbetsmarknadsläget fortfarande
svagt. Här antas att de svenska löneökningarna anpassas
nedåt till 3,5 %, vilket motsvarar utvecklingen i
konkurrentländerna.
TABELL 1.2 NYCKELTAL
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
Timlön, kostnad
3,3
6,1
4,8
3,5
KPI, dec. – dec.
2,4
0,1
2,1
1,5
NPI, dec. – dec.
0,9
–1,0
–0,2
0,1
Disponibel inkomst
–0,4
–0,1
0,0
1,8
Sparkvot (nivå)
6,9
5,4
3,2
2,6
Industriproduktion
9,8
2,1
6,0
5,5
Relativ
enhetsarbetskostnad
–1,4
15,3
–6,3
–0,8
Sysselsättning, antal
personer
1,5
–0,6
–1,2
1,0
Öppen arbetslöshet1
7,7
8,1
8,4
7,4
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,4
4,5
4,3
4,7
Handelsbalans (miljarder
kr)
106,
0
117,
5
133,
3
151,
5
Bytesbalans2
2,1
2,4
3,1
3,8
Finansiellt sparande i
offentlig
sektor2
–7,9
–2,5
–1,9
0,6
Konsoliderad bruttoskuld2
78,2
77,8
77,1
73,9
1 Andel av arbetskraften.
2 Procent av BNP. Det finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0,0 %
av BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av
bolagiseringen av AP–fondens fastigheter.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och
Finansdepartementet.
Efter de exceptionellt låga tal som uppmätts under 1996
och inledningen av 1997 är nu inflationstakten på väg
uppåt. Effekten av de tillfälliga faktorer som tidigare
dragit ned prisnivån – lägre räntor och starkare krona –
håller på att ebba ut, samtidigt som skattehöjningarna på
tobak och energi slår igenom på KPI. Under loppet av
1997 beräknas därför konsumentpriserna stiga med just
över 2 %. I mitten på nästa år faller dock
punktskattehöjningarna ur tolvmånaderstalen. Eftersom
löneökningstakten och importprishöjningarna dämpas,
väntas prisstegringarna bli 1,5 % under loppet av året,
även beaktat att den starkare
hemmamarknadskonjunkturen sannolikt för med sig
något stigande vinstmarginaler i näringslivet.
Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången har
hittills främst varit exporten. Trots den kraftiga
apprecieringen av kronan under 1995 och första halvan
av 1996 samt de höga löneökningarna inom industrin
under 1996 har svenska företag kunnat hävda sig väl på
marknaden, vilket delvis beror på att produktiviteten har
stigit snabbt under 1997. Såväl statistik över
orderingång som barometerdata tyder på att uppgången
för exporten kommer att fortsätta och snarast förstärkas.
Industrin väntas öka sina andelar både 1997 och 1998 på
en allt starkare världsmarknad. Eftersom
investeringarna stigit markant sedan 1994 bör
kapitalstocken räcka till för att klara av en högre
produktionsvolym, utan att det generellt uppstår
besvärande flaskhalsar, även om friktioner uppstår på
kort sikt.
TABELL 1.3 FÖRSÖRJNINGSBALANS
MILJARDER KRONOR
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1996
1995
1996
1997
1998
Privat konsumtion
885,3
0,8
1,5
2,3
2,5
Offentlig
konsumtion
434,2
–1,0
–1,7
–1,1
0,5
Stat
132,2
–3,3
–3,7
0,5
0,5
Kommuner
302,1
0,0
–0,9
–1,7
0,6
Bruttoinvesteringa
r
249,6
10,9
4,7
0,4
5,8
Näringsliv
exkl.
bostäder
183,6
25,1
5,9
5,0
5,4
Bostäder
30,3
–
28,0
14,7
–
21,2
12,8
Myndigheter
35,6
–0,5
–7,4
–3,5
3,2
Lagerinvesteringar
–3,2
0,5
–1,0
0,2
0,1
Export
670,4
12,6
5,6
9,6
7,2
Import
558,2
10,3
3,5
8,5
7,0
BNP
1678,
1
3,6
1,1
2,3
3,1
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Efter en svacka under 1996 verkar nu importen återigen
skjuta fart, vilket kan ses som att nivån håller på att
normaliseras. Dessutom stiger den importvägda
efterfrågan.
Utrikeshandeln kommer även under prognosperioden
att lämna ett betydande bidrag till tillväxten i den
svenska ekonomin. Överskottet i handelsbalansen
fortsätter att växa till rekordnivåer. Den trendmässiga
förstärkningen av bytesbalansen väntas fortsätta till ett
överskott motsvarande knappt 4 % av BNP 1998.
Siffran innebär en viss nedrevidering jämfört med
vårpropositionen, bl.a. beroende på kronförsvagningen,
som ökat underskottet i posten avkastning på kapital.
Tillväxten kommer i allt högre grad att drivas av den
privata konsumtionen, i samband med att de tidigare
räntesänkningarna får effekt på tillgångspriserna.
Dessutom har hushållens finansiella förmögenhet ökat
markant och framtidstron har stärkts. Arbetsmarknaden
förbättras sannolikt gradvis, även om läget fortfarande
kommer att vara bekymmersamt. Statistiken över bl.a.
bilförsäljningen och omsättningen inom detaljhandeln
indikerar att en konsumtionsuppgång är på väg. En
återhållande faktor är dock den svaga utvecklingen av
hushållens reala disponibla inkomster. Dessa föll svagt
1996 och väntas bli oförändrade 1997. År 1998
beräknas hushållens inkomster öka med 1,8 %. Därmed
krävs att hushållssparandet, som enligt preliminär
statistik kommit ned på en förhållandevis låg nivå 1996
(5,4 %), faller betydligt för att konsumtionen ska ta
fart. Hushållen ser dock sannolikt sin konsumtion i ett
mer långsiktigt perspektiv, där framför allt
förväntningar om framtida inkomster påverkar
beteendet snarare än den aktuella inkomsten. Eftersom
dessutom hushållens förmögenheter utvecklas gynnsamt
väntas den privata konsumtionen stiga med 2,3 % i år
och med 2,5 % nästa år, vilket är en upprevidering med
sammanlagt 0,8% i förhållande till vårpropositionen.
Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig
svår att förutse och nationalräkenskaperna genomgår
ofta stora revideringar inom detta område. Enligt det
preliminära utfallet för första halvåret 1997 föll den
statliga konsumtionen med nästan 5 %. Sannolikt beror
nedgången på att en del beställningar senarelagts.
Statliga myndigheter har medel för en betydligt högre
förbrukning än vad som hittills registrerats i år. Den
samlade statliga konsumtionen bedöms stiga svagt både
1997 och 1998.
Enligt det preliminära utfallet från
nationalräkenskaperna för 1996 minskade den
kommunala konsumtionen med 0,9 %. Jämfört med
vårpropositionen har prognosen för 1997 reviderats ned
och volymen beräknas nu falla med 1,7 %. Orsaken är
en kraftigare sysselsättningsminskning än väntat under
första halvåret. Under resten av året bromsas fallet upp,
mot bakgrund av de ökade statsbidragen. För 1998
påverkas konsumtionen av att ersättning till personer i
s.k. resursarbete räknas in i den kommunala
lönesumman. På grund av detta ökar konsumtionen.
Även utbildningssatsningarna inom den kommunala
vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen något
under perioden.
Konjunkturavmattningen under 1996 medförde att
många företag justerade ned sina planer över
investeringarna för 1997, främst inom industrin och
bostadssektorn. Sammantaget ser investeringarna ut att
stiga endast marginellt 1997, till stor del beroende på
det mycket låga bostadsbyggandet under det första
halvåret. Industriinvesteringarna planar ut, men på en
hög nivå, medan investeringarna inom de offentliga
myndigheterna fortsätter att falla. Det mest expansiva
området i år är den privata tjänstesektorn. Under 1998
kommer sannolikt investeringsaktiviteten att stärkas.
Vinstläget förbättras inom näringslivet och
kapacitetsutnyttjandet tenderar att öka. Bostadspriserna
kan förväntas stiga och bristsituationen blir allt tydligare
på de expansiva orterna. Sammantaget väntas
bruttoinvesteringarna växa med ca 6 % 1998.
Statistiken över det första kvartalet visar på en
mycket svag arbetsmarknad. Sysselsättningen föll,
framför allt inom kommunerna, och den öppna
arbetslösheten steg till rekordnivåer. En förklaring till
den låga arbetskraftsefterfrågan – förutom den svaga
BNP–utvecklingen – är att produktiviteten stigit mycket
snabbt, främst inom industrin men också inom det
privata näringslivet i övrigt. Den öppna arbetslösheten
har dessutom påverkats av att volymen
arbetsmarknadsspolitiska åtgärder blivit något mindre än
vad som beräknades i början av året. Under de senaste
månaderna har dock arbetsmarknadsläget stabiliserats
och i samband med att aktiviteten i ekonomin nu skjuter
fart kan sysselsättningen förväntas stiga. Eftersom
inledningen av året varit dålig, blir ändå
genomsnittssiffran för 1997 svag. Sysselsättningen, mätt
i antal personer, beräknas falla med drygt 1 % i år och
den öppna arbetslösheten stiga till 8,4 %. Att siffran
inte blir ännu högre beror på att satsningar på utbildning
och på andra områden begränsar utbudet av arbetskraft.
Summan av öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende åtgärder bedöms uppgå till nästan
13 %. Under nästa år bör återhämtningen i ekonomin
leda till att sysselsättningen stiger, med ca 1 %, under
förutsättning att produktivitetstillväxten dämpas något.
Dessutom innebär de olika utbildningssatsningarna att
arbetskraftsutbudet reduceras. Vidare antas att volymen
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar något. Under
dessa förutsättningar kan den öppna arbetslösheten falla
till 7,4 %.
TABELL 1.4 FINANSIELLT SPARANDE
PROCENT AV BNP
1995
1996
1997
1998
Bruttosparande
17,
6
17,
1
17,
7
18,
8
Realt sparande
15,
5
14,
7
14,
6
15,
0
Fasta investeringar
14,
5
14,
9
14,
5
14,
9
Lagerinvesteringar
1,0
–
0,2
0,0
0,2
Finansiellt sparande
2,1
2,4
3,1
3,8
Offentlig sektor
–
7,9
–
2,5
–
1,9
0,6
Hushåll
4,9
4,0
2,6
2,0
Företag
5,1
0,9
2,4
1,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
De offentliga finanserna fortsätter att stärkas.
Underskottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå
till 1,9 % av BNP år 1997. Mätt enligt de redo-
visningsprinciper som tillämpas inom EU uppgår
underskottet till 1,6 %. Den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld stiger i nominella termer,
men reduceras något som andel av BNP. Sverige
uppfyller därmed konvergenskriterierna för deltagande i
EMU vad avser de offentliga finanserna.
De offentliga utgifterna utvecklades mycket svagt
under första halvåret i år, bl.a. minskade både den
statliga och kommunala konsumtionen kraftigt.
Utgifterna väntas dock öka under andra halvåret.
Sammantaget under året beräknas de offentliga
utgifterna minska med drygt ½ % mätt i reala termer.
Mätt som andel av BNP reduceras utgifterna med 1,6
procentenheter. Prognosen för de offentliga utgifterna
har reviderats ned jämfört med den bedömning som
gjordes i vårpropositionen.
Prognosen för den offentliga sektorns inkomster är
ungefär oförändrad jämfört med vårpropositionen.
Skattekvoten reduceras något 1997 genom att en rad
tillfälliga faktorer som drog upp skatteinbetalningarna
under 1996 faller bort i år.
Växelkursförändringar under 1997 väntas bidra till
att höja värdet på den offentliga sektorns bruttoskuld.
Detta motverkas dock av beräknade försäljningar av
statliga tillgångar. Den offentliga sektorns ränteutgifter
väntas, som de mäts i nationalräkenskaperna, i år bli
något lägre än förra året.
Under 1998 beräknas de offentliga finanserna vara i
balans. Den underliggande utvecklingen har varit något
starkare än vad som förutsågs i vårpropositionen, främst
till följd av att prognosen för de offentliga utgifterna
nedreviderats. Därigenom har skapats ett finansiellt
utrymme för de utgiftshöjande åtgärder som föreslås i
budgetpropositionen.
I budgetpropositionen föreslås även vissa
förändringar i ägandet av AP–fondens
fastighetsinnehav. Dessa förändringar kommer i
nationalräkenskaperna att bokföras som ett bidrag till
offentliga sektorns finansiella sparande på
uppskattningsvis 15 miljarder kronor.
Till skillnad från tidigare har i denna kalkyl den
offentliga sektorns finansiella sparande, i enlighet med
en rekommendation från EU:s statistikorgan Eurostat,
inte tillgodoräknats utdelningar från det statliga
fastighetsföretaget Securum. Dessa utdelningar, som
under 1998 beräknas uppgå till nära 5 miljarder kronor,
kan betraktas som återbetalning av det stöd till bankerna
som betalades ut i samband med finanskrisen och utgör
en faktisk inkomst för staten.
Den offentliga sektorns finansiella sparande som det
kommer att redovisas i nationalräkenskaperna inklusive
ändringen i AP–fondens fastighetsinnehav men
exklusive utdelningen från Securum, beräknas uppgå till
drygt 10 miljarder kronor eller 0,6 % av BNP. Ett mer
rättvisande mått på de offentliga finanserna erhålls
emellertid om den förstnämnda effekten räknas bort
medan Securum–utdelningen, i likhet med
vårpropositionen, läggs till det finansiella sparandet.
Prognosen innebär att de offentliga finanserna, räknat
på detta sätt, under 1998 kommer att vara i balans,
underskottet uppgår till endast 0,1 miljarder kronor.
Ytterligare försäljningar av statliga tillgångar väntas
äga rum under nästa år. Detta bidrar till att påtagligt
sänka skuldkvoten.
1.3 Utvecklingen på medellång sikt
Utöver kortsiktsprognosen för 1997 och 1998 redovisas
också en tänkbar ekonomisk utveckling fram t.o.m. år
2000. Denna medelsiktiga kalkyl ska inte ses som en
prognos utan som en beräkning betingad av ett antal
grundläggande antaganden. För det första antas att
lönebildningens funktionssätt förbättras så att den
nominella löneökningstakten begränsas till europeisk
nivå, dvs 3,5 %, trots att arbetsmarknadsläget gradvis
stärks. För det andra antas att vidtagna och föreslagna
arbetsmarknads– och utbildningspolitiska åtgärder får de
omfattande effekter på arbetskraftsutbudet och därmed
arbetslösheten som avses. Därtill antas att tillväxten i
OECD–länderna ligger på ca 2,5 %, vilket är något
högre än den potentiella tillväxten. Något speciellt
konjunkturmönster har inte antagits, eftersom det i
praktiken knappast är möjligt att förutse i detta
tidsperspektiv. Vidare förutsätts att den samlade
ekonomiska politiken läggs upp på ett sådant sätt att
Riksbankens inflationsmål uppnås.
Med givna regler för skatter och transfereringar
genererar den kalkylerade realekonomiska utvecklingen
en påtaglig förbättring av de offentliga finanserna. I den
ekonomiska vårpropositionen 1997 lade regeringen fast
ett mål, som innebar att det sett över en
konjunkturcykeln ska råda ett överskott, motsvarande
2 % av BNP, i de offentliga finanserna. Anpassningen
till detta mål ska ske successivt, så att det år 1999
uppgår till 0,5 % av BNP och år 2000 till 1,5 % av
BNP. De målsatta överskotten skall användas för att
amortera den offentliga nettoskulden. Beräkningarna
visar att förbättringen av de offentliga finanserna blir
starkare än vad som krävs för att uppnå dessa mål. I
vårpropositionen beräknades att det utöver dessa
amorteringar skulle finnas ett utrymme för överföringar
till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och
25 miljarder kronor år 2000. Efter de åtgärder som
föreslås i budgetpropositionen återstår 1999 ca
2,5 miljarder kronor och för år 2000 ett belopp på ca
20 miljarder kronor.
I ett medelfristigt perspektiv är det inte främst
efterfrågan som sätter en gräns för hur mycket
sysselsättningen kan öka och arbetslösheten minska. I
stället är det i hög grad arbetsmarknadens och framför
allt lönebildningens funktionssätt som avgör i vilken
mån ekonomin förmår att växa utan att
överhettningstendenser uppstår. Till följd av att det
sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i slutet
av år 1998 och under antagande om att lönebildningen
fungerar väl, kan tillväxten under de närmaste åren
överstiga den långsiktiga trenden, utan att
inflationsproblem uppstår. För åren 1999 och 2000
beräknas BNP stiga med 2,9 % respektive 2,8 %.
Tillväxten drivs i första hand av investeringar och privat
konsumtion, men även utrikeshandeln fortsätter att ge
ett positivt bidrag till tillväxten under perioden. Med
dessa antaganden beräknas den öppna arbetslösheten
kunna falla till 4,5 % av arbetskraften år 2000.
Samtidigt beräknas knappt 4,4 % att delta i någon form
av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Antalet reguljära
utbildningsplatser kommer att ligga på en högre nivå än
idag.
Den underliggande förbättringen av de offentliga
finanserna sker främst på utgiftssidan.
Hushållstransfereringarna reduceras bl.a. till följd av
den fallande arbetslösheten och transfereringarna till
näringslivet minskar till stor del genom nedtrappningen
av räntebidragen till bostäder. Statsskulden, mätt i
miljarder kronor, beräknas minska något under
perioden. Tillsammans med fallande räntor på
statsskulden, i takt med att äldre lån till hög ränta byts
ut, så minskar ränteutgifterna. Förbättringen av de
offentliga finanserna innebär att den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP fortsätter
att minska. Vid utgången av år 2000 beräknas
skuldkvoten uppgå till 67 %.
TABELL 1.5 MEDELFRIST
PROCENTUELL FÖRÄNDRING
199
7
199
8
199
9
200
0
BNP
2,3
3,1
2,9
2,8
Öppet arbetslösa1
8,4
7,4
6,0
4,5
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,3
4,7
4,5
4,4
Sysselsatta, antal personer
–
1,2
1,0
1,6
1,6
KPI, dec.–dec.
2,1
1,5
2,0
2,0
Timlön
4,8
3,5
3,5
3,5
Bytesbalans2
3,1
3,8
3,9
4,0
Finansiellt sparande i offentlig
sektor2
–
1,9
0,6
0,5
1,5
Konsoliderad bruttoskuld2
77,
1
73,
9
70,
2
67,
0
1 Andel av arbetskraften.
2 Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad som
beskrivs i denna kalkyl hänger främst samman med vad
som händer på arbetsmarknaden. Om lönebildningen
fungerar sämre än vad som antagits och effekterna av
åtgärderna för att minska den öppna arbetslösheten blir
svagare, kan utvecklingen på arbetsmarknaden bli
betydligt mindre gynnsam. Även tillväxten kan bli
lägre, t.ex. på grund av en internationell
konjunkturavmattning. De offentliga finanserna
utvecklas då mindre förmånligt. Det kan heller inte
uteslutas att tillväxten blir högre än vad som här anges.
Om produktiviteten stiger snabbare än beräknat kan
tillväxten bli högre, varvid de offentliga finanserna
utvecklas mera förmånligt även om sysselsättningen inte
ökar snabbare.
2 Internationell utveckling
Utvecklingen i världsekonomin i sin helhet är gynnsam
med den högsta tillväxten på tio år och minskad
inflation. Den ekonomiska situationen i OECD–
området har förbättrats markant under det senaste
halvåret.
En fortsatt förstärkning av den europeiska
konjunkturen förutses mot bakgrund av de senaste årens
lättare monetära förhållanden, dvs den sammantagna
effekten av ränte– och växelkursutvecklingen, samt en
bestående hög efterfrågan från omvärlden. Viss
osäkerhet råder dock om styrkan i återhämtningen i
vissa större EU–länder. Arbetslösheten fortsätter att
vara ett stort problem. Den amerikanska ekonomin
väntas fortsätta att utvecklas starkt, om än något
långsammare efter den kraftiga uppgången under årets
inledning. Återhämtningen i Japan förväntas fortskrida
och tillta under 1998 i takt med stigande inhemsk
efterfrågan. BNP–tillväxten i OECD–området
sammantaget beräknas till 2,8 % 1997 för att avta 1998
till 2,4 %. Inflationen bedöms sjunka något ytterligare.
I länderna utanför OECD förutses en fortsatt
gynnsam utveckling under prognosperioden. Trots
valutaoro i vissa asiatiska länder väntas tillväxten i
Sydostasien och Kina att bli hög jämfört med övriga
regioner. Utsikterna i Central– och Östeuropa har
förbättrats bl.a. till följd av återhämtningen i
Västeuropa.
TABELL 2.1 BNP–TILLVÄXT PER REGION
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1996
1997
1998
Världen
4,0
4,3
4,2
OECD
2,2
2,8
2,4
EU
1,7
2,3
2,6
Transitionsekonomier
0,1
2,4
4,2
Central– och
Östeuropa
3,3
2,8
4,0
F.d.
Sovjetunionen
–1,9
2,7
4,9
U–länder
6,5
6,2
6,4
Afrika
5,2
3,7
5,0
Asien
8,2
7,8
7,6
Dynamiska
asiatiska
ekonomier
6,1
5,8
5,5
Mellan och
Sydamerika
3,4
4,0
4,5
Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.
Världsmarknadstillväxten för svensk export förväntas
ligga strax över 7 % både 1997 och 1998, vilket är en
förbättring jämfört med 1996 då den uppgick till 5
½ %.
2.1 Utvecklingen i OECD–länderna
2.1.1 Utvecklingen i EU
Konjunkturen i EU har stärkts sedan andra halvåret
1996. Det är framför allt ökningen av exporten som
bidragit till uppgången, medan den inhemska
efterfrågan i främst de större EU–länderna, förutom
Storbritannien, varit fortsatt dämpad. Såväl
konsumenternas som företagens förtroende har
förbättrats sedan mitten av 1996, men variationerna
mellan länderna är stora främst vad gäller hushållens
framtidsförväntningar. Under 1997 märks en tydlig
uppgång av industriproduktionen i EU och
produktionsförväntningarna har ökat markant.
Avvägningen mellan finans– och penningpolitik har
gradvis förbättrats under det senaste åren. Räntorna har
kommit ned bl.a som en följd av de förbättrade
offentliga finanserna.
Finanspolitikens stramhet accentueras under 1996
och 1997 och sammanfaller med målet att uppnå
konvergens i samband med övergången till den tredje
etappen av EMU. OECD beräknar att
budgetunderskottet i EU som helhet sjunker från 4,4 %
1996 till 3,0 % 1997. Lägre strukturella underskott,
dvs. underskott som justerats för konjunkturläget, samt
medlemsländernas medelfristiga budgetmål indikerar att
det finns förutsättningar för en varaktig förbättring av
de offentliga finanserna i EU.
Mer expansiva monetära förhållanden har bidragit till
den allt starkare konjunkturutvecklingen. Sedan våren
1995, då de korta och långa räntorna i EU var som
högst, har de kommit ned ca 3–3 ½ procent-enheter.
Under det senaste året, dvs sedan mitten av 1996, har
de långa räntorna sjunkit med ca 1½ procentenheter och
de korta med ca ½ procentenhet. Sedan årsskiftet har
EU:s nominella effektiva växelkurs deprecierat med
drygt 10 % bl.a. till följd av förstärkningen av den
amerikanska dollarn. D–marken, den franska francen
m.fl. valutor har deprecierat gentemot dollarn medan
det brittiska pundet har apprecierat. Sammantaget är
växelkursförhållandena i EU gynnsamma för export och
ekonomisk tillväxt.
Inflationen i EU sjönk till 1,5 % under våren 1997.
Betydande ledig kapacitet finns i flertalet EU–länder,
vilket dämpar inflationstakten. På senare tid har även
lägre energi– och livsmedelspriser bidragit. Inflationen
har sjunkit relativt kraftigt i länder med tidigare hög
inflation, t ex Italien, Spanien och Grekland.
Trots den tilltagande ekonomiska tillväxten har
sysselsättningen ökat endast mariginellt i EU under det
senaste året. Drygt 11 % av arbetskraften är arbetslösa.
Av de 18 miljoner människor som är utan arbete i EU
är ca 5 miljoner under 25 år. Arbetslösheten är jämnt
fördelad mellan könen. Hälften har varit arbetslösa
längre än ett år.
Skillnaderna mellan länderna har tilltagit. Medan
arbetsmarknadsläget har fortsatt att försämras i bl.a. de
större EU–länderna Tyskland, Frankrike och Italien,
har arbetslösheten minskat betydligt i t.ex.
Storbritannien, Danmark och Nederländerna.
Utsikterna för en fortsatt återhämtning av den
europeiska konjunkturen är goda. I likhet med det
senaste halvåret väntas de monetära förhållandena
stimulera ekonomin under prognosperioden. Med
hänsyn till låga inflationsförväntningar och ledig
produktionskapacitet förutses det lägre ränteläget bestå
ännu en tid och successivt ge draghjälp åt
konjunkturuppgången. Deprecieringen av flertalet
valutor inom EU, däribland D–marken, gynnar
exporten samtidigt som en fortsatt stark efterfrågan i
resten av världen bidrar till att exporten kvarstår som
den huvudsakliga drivkraften i återhämtningen.
Marknadstillväxten för EU sammantaget förutses öka
till 7 ½ –8 % under prognosperioden.
Det finns vissa frågetecken avseende utvecklingen av
den inhemska efterfrågan, inte minst mot bakgrund av
det försämrade arbetsmarknadsläget i några länder och
den förhållandevis strama finanspolitiken. Det
tilltagande konsument– och företagarförtroendet ger
emellertid indikationer om att investeringar och
konsumtion är på väg att tillta, även i länder där den
inhemska efterfrågan för närvarande är dämpad.
Måttliga löneökningar, stabila eller sjunkande
arbetskraftskostnader samt ett höjt kapacitetsutnyttjande
har bidragit till ökade vinstmarginaler i företagen.
Utsikterna för ökade investeringar är därmed goda.
Arbetsmarknadsläget förutses förbättras något under
1997 och 1998 jämfört med 1996, vilket kan ge positiva
effekter på den privata konsumtionen. Sammantaget
bedöms BNP–tillväxten i EU som helhet till 2,3 % 1997
och 2,6 % 1998.
Inflationen förutses till drygt 2 % både 1997 och
1998. Ökningen i förhållande till dagens låga
inflationsnivå baseras på en bedömning av en uppgång i
konjunkturen samt något högre importpriser till följd av
valutadeprecieringen.
2.1.2 Utvecklingen i större enskilda EU–
länder
Den återhämtning av konjunkturen i Tyskland som
inleddes under andra halvåret 1996 har fortsatt under
1997. Exporten har varit den huvudsakliga
drivkraften medan den inhemska efterfrågan har
utvecklats svagt. Konkurrenskraften har förbättrats,
beroende främst på D–markens depreciering mot den
amerikanska dollarn, men också på grund av
återhållsamma löneökningar och fortsatta
rationaliseringar i företagen. Konkurrenskraften
förväntas utvecklas gynnsamt och bidra till en
fortsatt stark exporttillväxt. Avvägningen mellan
finans– och penningpolitik har förbättrats. De
monetära förhållandena har blivit mer expansiva och
bidrar successivt till en stimulans av ekonomin.
Samtidigt väntas finanspolitiken vara fortsatt stram
under prognosperioden. Tillväxten kommer
inledningsvis att vara exportdriven, medan den
inhemska efterfrågan väntas ge ett ökat bidrag till
BNP–tillväxten mot slutet av prognosperioden. Låga
löneökningar och den höga arbetslösheten medför att
den privata konsumtionen utvecklas måttligt. BNP–
tillväxten väntas uppgå till 2,2 % 1997, för att öka
till 2,6 % 1998.
Tillväxten i Frankrike under början av 1997 drevs,
liksom i Tyskland, framförallt av exporten, som
gynnades av den växande utlandsefterfrågan och
växelkursutvecklingen. Den inhemska aktiviteten var
däremot förhållandevis svag. Under sommarmånaderna
stärktes emellertid såväl företagens som hushållens
förtroende, vilket antas få betydelse för utvecklingen
under hösten. Det svaga förtroendet bland hushållen har
tidigare ansetts hämma den privata konsumtionen.
Förutsättningarna för BNP–tillväxten under andra
halvan av 1997 liksom nästa år är relativt goda. De
lättare monetära förhållandena fortsätter att stimulera
ekonomin. Den goda utvecklingen i exportsektorn och
det låga ränteläget förutses få positiva effekter på
investeringsutvecklingen, medan privat konsumtion
bedöms öka måttligt. Sammantaget väntas BNP öka
med 2,2 % innevarande år och med 2,6 % år 1998.
Den konjunkturnedgång som inleddes under 1996 i
Italien har fortsatt under 1997. Exporttillväxten har
dämpats av lirans förstärkning 1995–96 samtidigt som
investeringarna påverkats negativt av sjunkande
lönsamhet i industrin. Fallande disponibelinkomster i
reala termer samt fortsatt hög arbetslöshet hämmar den
privata konsumtionen. De åtgärder som vidtagits i syfte
att kraftigt sänka budgetunderskottet innebär en mycket
stram finanspolitik under 1997. Dämpningen av
tillväxttakten samt apprecieringen har bidragit till att
inflationen fallit och nu ligger i nivå med den i övriga
EU–länder. Det lägre ränteläget bedöms successivt
stimulera den inhemska efterfrågan under
prognosperioden. BNP–tillväxten förutses till måttliga
1,1 % 1997 för att sedan öka till 1,9 % nästa år.
TABELL 2.2 BNP–TILLVÄXT, KPI OCH ARBETSLÖSHET
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1996
1997
1998
BNP
OECD
2,2
2,8
2,4
EU
1,7
2,3
2,6
Förenta staterna
2,4
3,6
2,0
Japan
3,6
2,2
3,0
Tyskland
1,4
2,2
2,6
Frankrike
1,5
2,2
2,6
Italien
0,7
1,1
1,9
Storbritannien
2,1
3,1
2,6
Norden
2,6
3,2
3,1
Danmark
2,5
3,1
3,0
Finland
3,3
4,4
3,6
Norge
4,8
3,7
2,9
Island
5,7
4,5
3,3
Konsumentpriser
OECD
2,2
2,1
2,2
EU
2,5
2,1
2,1
Norden
1,1
1,7
1,9
Arbetslöshet i % av
arbetskraften
OECD
6,9
6,7
6,5
EU
11,4
11,2
10,9
Norden
9,1
8,7
7,9
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I Storbritannien fortsatte den starka utvecklingen av
privat konsumtion och export att bidra till en hög
tillväxttakt under det första halvåret 1997. Den privata
efterfrågan har stimulerats av sjunkande arbetslöshet
och stigande realinkomster samtidigt som exporten
gynnats av en stark extern efterfrågan. Under året
förutses en hög investeringstillväxt främst inom tjänste–
och byggnadssektorerna. Mot slutet av 1997 och under
1998 förväntas exporttillväxten dämpas av den kraftiga
apprecieringen av det brittiska pundet som ägt rum
sedan drygt ett år. Stramare monetära förhållanden
verkar samtidigt dämpande på inhemsk efterfrågan.
Finanspolitiken förväntas bli relativt stram under
prognosperioden. BNP–tillväxten bedöms bli 3,1 % i år
och 2,6 % 1998.
2.1.3 De nordiska länderna
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen sammantaget
i de nordiska länderna under de senaste åren förväntas
fortsätta under prognosperioden och BNP–tillväxten
bedöms bli högre än genomsnittet för OECD. Lägre
räntor och en gynnsam sysselsättningstillväxt bedöms
stimulera inhemsk efterfrågan samtidigt som exporten
får draghjälp av en ökad efterfrågan i Europa.
Sammantaget förväntas inflationen bli måttlig. I Norge
och Island, i viss utsträckning även i Danmark, finns
dock risk för stigande inflation.
I Danmark förväntas den goda ekonomiska
utvecklingen fortsätta, ledd av en hög privat
konsumtions– och investeringstillväxt. Den privata
konsumtionen har i år stärkts till följd av bl.a. en ökad
sysselsättning och lägre räntor. Det är främst den
danska kronans appreciering mot D–marken och en
stram finanspolitik som har bidragit till lägre räntor.
BNP–tillväxten bedöms bli 3,1 % i år och 3,0 % 1998.
I Finland bedöms den ekonomiska tillväxten bli
fortsatt hög under prognosperioden både till följd av en
stark inhemsk efterfrågan och en ökad exporttillväxt.
Den privata konsumtionen stimuleras i år bl.a. av en
gynnsam sysselsättningsutveckling och av låga räntor.
Exporten gynnas av en väntad ökad efterfrågan på trä–
och massaprodukter i Europa. Investeringstakten
bedöms öka, främst inom byggnadssektorn.
Finanspolitiken förutses bli relativt stram under
prognosperioden. Arbetslösheten förväntas sjunka
ytterligare, men förblir på en hög nivå. Sammantaget
väntas BNP–tillväxten bli 4,4 % i år och 3,6 % 1998.
Den expansiva ekonomiska utvecklingen i Norge
väntas fortsätta under 1997 med stöd av en stark
inhemsk efterfrågan. En god sysselsättningstillväxt
under det innevarande året bedöms stimulera den
privata efterfrågan samtidigt som en stark ökning av
investeringarna inom olje– och byggnadssektorerna
förutses. Den privata efterfrågan och investeringstakten
bedöms minska under 1998. Även om årets löneavtal är
relativt måttliga, finns det en risk för att det allt
stramare läget på arbetsmarknaden ger upphov till ett
ökat inflationstryck 1998. Sammantaget väntas en BNP–
tillväxt på 3,7 % 1997 och 2,9 % 1998.
2.1.4 Förenta staterna och Japan
Den ekonomiska situationen i Förenta staterna har
under inledningen av 1997 utmärkts av fortsatt hög
ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet och inflation
samt förbättrade statsfinanser. Efter sex år av stark
ekonomisk utveckling ökade BNP mycket starkt under
det första halvåret 1997. Den privata konsumtionen
stimulerades främst av uppgången av inkomster och
aktiepriser. Privata investeringar har fortsatt att öka i
snabb takt samtidigt som lagren byggts upp.
Arbetslösheten sjönk till 4,8 % i maj, vilket var den
lägsta nivån sedan 1973. Även om en tydlig ökning av
lönerna varit märkbar, har den totala prisökningstakten
hållits nere till följd av dollar-apprecieringen samt den
måttliga utvecklingen av de sammanlagda
arbetskraftskostnaderna. Dessa faktorer samt lägre
energi– och livsmedelspriser medförde att inflationen
föll till en historiskt låg nivå, 2,2 %, i maj. Hög
ekonomisk tillväxt, och därmed högre skatteintäkter än
beräknat, har medfört att budgetunderskottet 1997
sjunkit till den lägsta nivån på 20 år, kring drygt 1 % av
BNP. En överenskommelse om att balansera budgeten
år 2002 beslutades i maj mellan administrationen och
kongressen. En expansiv finanspolitik förutses
inledningsvis, men nedskärningar inom flertalet sektorer
planeras att genomföras mot slutet av perioden. Något
stramare monetära förhållanden förutses dämpa den
inhemska efterfrågan under 1998 samtidigt som
nettoexporten ger ett negativt bidrag till tillväxten.
BNP–tillväxten förutses till 3,6 % 1997 och till 2,0 %
1998. Inflationen förväntas uppgå till mellan 2 ½ och
3 % under perioden.
I Japan var tillväxten mycket stark i årets början.
Det var den privata konsumtionen som ökade kraftigt,
vilket dock i första hand återspeglade en tillfällig ökning
inför höjningen av konsumtionsskatten den 1 april.
Därefter skedde en tillbakagång i den privata
konsumtionen som resulterade i en kraftig
lageruppbyggnad, trots att exportsektorn fortsatte att
gynnas av yenens tidigare depreciering. Finanspolitiken
bedöms förbli restriktiv under prognosperioden, medan
penningpolitiken förutses vara fortsatt expansiv.
Sannolikt möts efterfrågan under resten av 1997 till viss
del genom lageravveckling. En fortsatt ökning av
exporten förutses, men de gynnsamma effekterna av
yenens tidigare depreciering klingar gradvis av under
prognosperioden. Tillsammans med det låga ränteläget
torde expansionen i exportsektorn bidra till en fortsatt
uppgång i näringslivets investeringar. Den privata
konsumtionen bedöms dock öka endast måttligt mot
bakgrund av den strama finanspolitiken. BNP–tillväxten
bedöms uppgå till 2,2 % innevarande år och till 3,0 %
år 1998.
2.2 Länderna utanför OECD
Den ekonomiska tillväxten blev lägre i Central– och
Östeuropa som helhet 1996 jämfört med 1995. Den
främsta anledningen var avmattningen på dessa länders
exportmarknader. I slutet av 1996 samt i början av 1997
har exportillväxten tenderat att öka i takt med att den
ekonomiska tillväxten tilltagit, framför allt i EU.
Inflationen i regionen förutses stabiliseras eller komma
ned något och den ekonomiska tillväxten bedöms
variera mellan 2 och 5 % 1997 och 1998. Bulgarien och
Rumänien utgör undantag då inflationen i dessa länder
tilltagit kraftigt och tillväxtutsikterna försämrats.
BNP–tillväxten i Ryssland och Ukraina har varit
negativ under de senaste åren, men en viss förbättring
av det ekonomiska läget förutses, framför allt i
Ryssland där inflationen kommit ned avsevärt och
inflödet av utländska investeringar tilltagit. Ränteläget
väntas falla något och BNP–tillväxten i Ryssland
förutses uppgå till omkring 2 % 1997 för att sedan öka
ytterligare 1998. Det bör dock noteras att osäkerheten i
denna prognos är stor.
Den ekonomiska situationen i Baltikum förbättrades
under den senare delen av 1996 och BNP ökade med 3–
4 % under året som helhet. Den ekonomiska
utvecklingen har varit snabbast i Estland där strukturella
reformer genomförts för att liberalisera handel och öka
utländska investeringar. BNP–tillväxten bedöms nå 4–
5 % 1997 och 1998 i regionen som helhet samtidigt som
inflationen beräknas komma ned något ytterligare, till
drygt 10 %.
De dynamiska asiatiska länderna (DAE) har på
senare tid påverkats negativt av valutaoro, framför allt i
Thailand där valutan, bahten, tillåtits flyta fritt efter att
tidigare ha varit kopplad till den amerikanska dollarn.
Den inhemska efterfrågan har även dämpats av fallande
aktie– och fastighetspriser samt sjunkande
konsumentförtroende. Flertalet länder i regionen har
därtill erfarit försämringar av exportutvecklingen p.g.a
sjunkande global efterfrågan på elektronikvaror. För att
undvika överhettning har de monetära förhållandena
stramats åt i Kina och DAE. En stramare finanspolitik
väntas under 1997. Trots dessa svårigheter ökar BNP i
regionen över det globala genomsnittet och det förutses
en BNP–tillväxt kring 6 % i DAE och kring 10 % i
Kina under prognosperioden.
Den uppgång i den ekonomska aktiviteten i Central–
och Sydamerika samt i Afrika som blev tydlig under
1996 förväntas fortsätta under prognosperioden.
Omfattande strukturella reformer i kombination med en
stabilitetsorienterad makroekonomisk politik har på ett
avgörande sätt bidragit till förbättrade tillväxtutsikter i
dessa regioner.
2.3 Risker avseende internationell
utveckling
Det finns ett antal faktorer som skulle kunna påverka de
ekonomiska och finansiella förutsättningarna i den
prognos som redovisats ovan. Även om inflationen
globalt sett kommit ned till historiskt låga nivåer kan
inflationen komma att öka mer än vad som förutsätts.
Ett ökande kapacitetsutnyttjande på produkt– och
arbetsmarknaderna utgör en risk vad gäller utvecklingen
i Förenta staterna, Storbritannien och några av de
mindre EU–länderna. En ytterligare appreciering av den
amerikanska dollarn gentemot D–marken skulle kunna
öka inflationstrycket i Tyskland i högre utsträckning än
vad som förutsätts i prognosen. En sådan utveckling
skulle framtvinga mer omfattande räntehöjningar än vad
som antagits, vilket skulle kunna dämpa den
ekonomiska tillväxten i dessa länder. Utvecklingen på
aktiebörserna utgör ett visst orosmoment, men det krävs
förmodligen en relativt kraftig nedgång för att få mer
påtagliga effekter på den reala ekonomin. Den senaste
tidens oro på de finansiella marknaderna i vissa asiatiska
länder skulle, om den förvärras, kunna få negativa
konsekvenser för regionen. Inte minst gäller detta
Japan, som har betydande finansiella och kommersiella
kopplingar till de länder där oro har uppstått. Därtill
finns en viss risk för effekter på den globala ekonomin.
Vidare kan osäkerhet kring vilka länder som kan
komma att delta i EMU leda till turbulens på ränte– och
valutamarknaderna i EU med negativa effekter på
tillväxt och arbetsmarknad. Flera EU–länder, inkl.
Tyskland, Frankrike och Italien, förutses få underskott i
de offentliga finanserna på eller nära 3,0 % av BNP
1997. Inte minst den försämrade utvecklingen på
arbetsmarknaden har under året inneburit ökade
offentliga utgifter i dessa länder samtidigt som en
uppgång av den privata konsumtionen fortsatt hämmats.
Samtidigt skulle utvecklingen i EU kunna bli mer
positiv än beräknat. Inte minst de lättare monetära
förhållandena och antydningarna om ett förbättrat
företags– och konsumentförtroende skulle kunna stärka
den inhemska efterfrågan i snabbare takt än förutsett i
prognosen.
3 Kapitalmarknaderna
Under det senaste året har utvecklingen på de finansiella
marknaderna dominerats av en allt starkare dollar samt
till nyligen stigande börskurser. Utvecklingen på
räntemarknaderna har varit mindre dramatisk. De
europeiska räntorna har varit stabila vid de nivåer som
etablerades under 1996. I Förenta staterna har
rörelserna varit större beroende på osäkerhet kring
penningpolitikens utformning.
3.1 Utvecklingen i omvärlden
Sedan mer än ett år tillbaka har osäkerheten kring
behovet av en stramare penningpolitik i Förenta staterna
påverkat de finansiella marknaderna. Bakgrunden är en
stark konjunktur och låg arbetslöshet samtidigt som
inflationen förblivit låg. Under våren ökade
förväntningarna om en styrräntehöjning, inte minst
beroende på signaler från den amerikanska
centralbanken om att man såg en risk för ökande
inflation. I mars höjde också Federal Reserve styrräntan
från 5,25 % till 5,5 %. Direkt efter höjningen fanns
utbredda förväntningar om fortsatta räntehöjningar men
dessa har hittills uteblivit och förväntningarna om
ytterligare styrräntehöjningar har efterhand minskat.
Detta har under sommaren bidragit till en påtaglig
obligationsräntenedgång. Obligationsräntan i Förenta
Staterna har varierat mellan 6 och 7 % under det
senaste året beroende på hur man för tillfället bedömt
risken för stigande inflation och högre styrränta. Under
prognosperioden antas det, utifrån den starka
konjunkturutvecklingen och risken för stigande
inflation, finnas en viss tendens till högre räntor i
Förenta staterna, både vad gäller långa och korta
marknadsräntor. I båda fallen väntas dock
ränteuppgången bli begränsad.
Kursuppgången på New York–börsen har fortsatt det
senaste året. Under året har kurserna stigit med ca
18 %.
Tillfälligt har dock aktiekurserna vikit i samband
med vad som förefaller vara oro för att kursnivån inte
varit fundamentalt välgrundad samt risken för en
stramare penningpolitik och högre obligationsräntor.
I Japan har obligationsräntorna under det senaste året
varit ca 2,5 %. En viss variation i räntenivån har dock
förekommit då räntorna stigit vid förväntningar om en
mer påtaglig konjunkturåterhämtning och en mindre
expansiv penningpolitik. Under sommaren har dock
dessa förväntningar åter minskat. De korta
marknadsräntorna har sedan årsskiftet stigit marginellt
från en nivå strax över noll till omkring 0,5 %.
Inom EU fortsätter förberedelsearbetet inför den
Ekonomiska och monetära unionen. Detta har bland
annat inneburit en stramare finanspolitik, vilket
tillsammans med en på kontinenten fortfarande svag
konjunkturuppgång har givit utrymme för en expansiv
penningpolitik. I kärnländerna inom ERM är de korta
marknadsräntorna ca 3–3,5 %. Utformningen av den
ekonomiska politiken i Europa har också möjliggjort att
obligationsräntorna sedan inledningen av 1996 varit låga
jämfört med tidigare under 1990–talet trots att
räntenivån i Förenta staterna varit avsevärt högre.
Förberedelserna inför EMU har också inneburit
minskande skillnader mellan obligationsräntorna i EU:s
medlemsstater, exempelvis har skillnaden mellan
italienska och tyska femårsobligationer minskat med ca
0,8 procentenheter till ca 1,35 procentenheter från
årsskiftet till i slutet av augusti i år. Den spanska
räntedifferensen gentemot Tyskland har sjunkit i
motsvarande grad till ca 0,7 procentenheter medan
räntan i Sverige var ca 0,95 procentenheter högre än i
Tyskland i slutet av augusti, vilket endast är marginellt
lägre än vid årsskiftet. De minskade räntedifferenserna
återspeglar bl.a. ökade förväntningar om att ett stort
antal länder kommer att delta i valutaunionen från och
med januari 1999.
Under prognosperioden antas en alltmer stabil
konjunkturuppgång i Tyskland bidra till en något högre
ränta tillsammans med att de tyska obligationsräntorna,
i någon mån, påverkas av att ett stort antal länder väntas
delta i EMU varav några historiskt sett haft en avsevärt
högre räntenivå än Tyskland. Inom något år förefaller
också en viss penningpolitisk åtstramning i Tyskland
sannolik.
Under 1997 har den appreciering av dollarn som
inleddes under sommaren 1995 accelererat. Kursen mot
D–marken, och mot flertalet ERM–valutor har
apprecierat med ca 17 % från årsskiftet till och med
augusti. Dollarns kurs mot yenen har endast stärkts med
ca 3 % men vårens utveckling har präglats av relativt
stora fluktuationer. Bakgrunden till dollarns förstärkning
mot D–marken förefaller i huvudsak utgöras av
skillnaden i konjunkturutveckling och utformning av
penningpolitiken. Den starka konjunkturen och högre
räntenivån i Förenta staterna jämfört med Europa och
Japan samtidigt som inflationen i Förenta staterna
förefaller förbli låg, har inneburit att dollarn blivit en
mer attraktiv valuta för investerare. Förväntningar om
att ett stort antal länder kommer att delta i
valutaunionen och att detta kommer att innebära en
svagare utveckling för den gemensamma valutan,
euron, än vad som annars skulle ha blivit fallet anses av
många bedömare också ha bidragit till den starkare
dollarn.
3.2 Utvecklingen i Sverige
Kronans appreciering avstannade under 1996 och under
innevarande år har kronan åter försvagats. Sedan
kronan var som starkast i mitten av oktober 1996 har
den mätt med TCW–index försvagats med ca 6,5 % till
ett index på ca 121 i slutet av augusti. Försvagningen
kan i huvudsak kopplas samman med dollarns allmänna
förstärkning. Kronans försvagning mot dollarn har
under året varit ca 13 %. Därmed skulle de tidigare
beskrivna orsakerna till dollarns appreciering också till
stor del kunna förklara kronans utveckling.
Riksbanken valde att successivt sänka reporäntan
under 1996, från 8,91 % till 4,10 %. Sänkningarna
genomfördes mot bakgrund av en stram finanspolitik,
en starkare kronkurs samt en då mer osäker
konjunkturutveckling. Därtill bidrog inte minst en lägre
inflation och lägre inflationsförväntningarna till
utrymmet för styrräntesänkningar. I den
inflationsrapport som Riksbanken publicerade i början
av mars 1997 noterade man att ett visst utrymme för
något mer stimulerande monetära förhållanden fanns,
men slutsatsen var ändå att penningpolitiken var väl
avvägd mot bakgrund av den osäkerhet som fanns i
bedömningen. Under våren var kronans kurs svagare än
vad som låg till grund för Riksbankens bedömning i
mars. Detta innebar att de monetära förhållandena kom
att bli något mer expansiva under våren trots en
oförändrad reporänta. I den inflationsrapport som
presenterades i juni noterade Riksbanken att
penningpolitiken var väl avvägd. Hittills under 1997 har
Riksbanken inte ändrat reporäntans nivå. Om
förväntningarna om penningpolitiken infrias, såsom de
återspeglas i räntorna på penningmarknaden, kommer
reporänta att höjas under 1998.
Den 5–åriga svenska obligationsräntan har till och
med augusti stigit med omkring 0,4 procentenheter
under 1997. Därmed har den nedgång i de svenska
obligationsräntorna som pågått sedan våren 1995
avstannat. Detta återspeglar att den allmänna trenden i
Förenta staterna och Europa mot lägre obligationsräntor
brutits, men även andra faktorer spelar in. De svenska
räntorna påverkas dels av ett i huvudsak redan etablerat
förtroende för saneringen av de svenska statsfinanserna
och Riksbankens inflationsmål, dels av förväntningar
om att Sverige inte kommer att vara ett av de länder
som deltar i valuta-unionen i inledningen av 1999. Den
svenska obligationsränteutvecklingen påverkas
emellertid även av förväntningarna om antalet
deltagande länder i valutaunionen. Under perioder när
förväntningarna ökar om att länder som Italien och
Spanien kommer att delta i valutaunionen från dess
inledning minskar skillnaden mellan svenska och tyska
obligationsräntor. Under nästa år antas de svenska
obligationsräntorna komma att påverkas av tendensen
till allmänt högre obligationsräntor i Europa. En viss
obligationsränteuppgång förutses därmed i Sverige
under 1998.
Kursuppgången på Stockholms fondbörs, som pågått
sedan inledningen av 1995, har fortsatt även under
1997. Under årets första åtta månader steg kurserna
med 27 %. De branschindex som utvecklats bäst är
försäkrings–, verkstads– och skogsindustriindex.
Dollarns appreciering som väntas ge ökade vinster i
exportbolagen samt de låga räntorna som bidragit till ett
inflöde av kapital till börsen kan anges som två viktiga
förklaringar till kursutvecklingen. Även övriga
europeiska börser har utvecklat väl. Frankfurtbörsen har
stigit med 35 % hittills under året och Londonbörsen ha
stigit med 17 %. Kursuppgången innebär dock att det
finns en betydande osäkerhet om dagens kursnivåer är
rimliga utifrån bolagens förväntade vinster samt den
extra avkastning som placeringar i aktier bör erbjuda
jämfört med andra mindre riskfyllda placeringar. I
augusti sjönk kurserna på Stockholmsbörsen, från den
högsta nivån under månaden, med ca 8 %.
Under 1997 har utlåningen från svenska kreditinstitut
åter börjat öka. Tillväxttakten för utlåningen till
allmänheten låg i juni på ca 5 %. Såväl utlåningen från
banker som från bostadsinstitut expanderar. Bankernas
utlåning till hushåll ökar dock inte påtagligt men
nedgången har upphört. Samtidigt har inlåningen från
hushållen till bankerna minskat under 1997 från att ha
ökat under 1996, vilket dock sammanfaller med ett ökat
fondsparande. Den lägre räntan på inlåningskonton
tillsammans med Stockholmsbörsens positiva utveckling
har sannolikt bidragit till detta. Sammantaget förefaller
utvecklingen på kreditmarknaden bidra till bilden av en
starkare privat efterfrågan. Till denna bild bidrar också
att tillväxten i penningmängden, mätt som sedlar och
mynt, ökar med omkring 5 % i årstakt.
Penningmängdens ökningstakt steg från en nivå strax
under noll vid inledningen av 1996 till en tillväxttakt på
ca 5 % i början av 1997. Därefter har tillväxttakten
varit tämligen stabil.
4 Utrikeshandeln
Exporten av varor ökade med 6 % förra året trots
avmattningen på den för Sverige viktiga EU–
marknaden. En gynnsam exportinriktning med en
växande andel teleproduktindustri låg bakom den
positiva utvecklingen. En viss förstärkning i
konjunkturen i EU framöver, kraftiga
produktivitetsökningar inom industrin samt den relativa
försvagningen av kronan beräknas innebära att
varuexporten ökar med drygt 9 % i år och med 7,5 %
1998. Den totala andelsvinsten på världsmarknaden
uppgår därmed till hela 3,5 % under perioden.
Efter att ha utvecklats svagt under 1996 bedöms
varuimporten öka kraftigt de kommande åren till följd
av en uppgång i den inhemska efterfrågan och den
kraftiga exportökningen. Överskottet i bytesbalansen
stiger ytterligare och beräknas uppgå till 70 miljarder
kronor år 1998, vilket motsvarar ca 4 % av BNP.
4.1 Varuhandeln
En viss avmattning noterades i den internationella
marknadstillväxten under första halvåret i år.
Utvecklingen för den svenska varuexporten var dock
fortsatt stark. Importen av varor inom OECD–området
förutses ta fart andra halvåret 1997 för att sedan ligga
kvar på en hög ökningstakt även nästa år. I länderna
utanför OECD bedöms marknadstillväxten, trots en
mindre dämpning av aktiviteten under 1997, bli fortsatt
stark. Detta bidrar till att marknadstillväxten för svenska
varor stiger från 5,5 % år 1996 till drygt 7 % både
1997 och 1998.
Svensk exportindustri fortsatte att ta
marknadsandelar under första halvåret 1997.
Varuexporten ökade med 8,5 % i volym.
Exportframgångarna var mycket stora framför allt i
länder utanför OECD–området, medan exporten till
EU–länderna i stort var oförändrad under perioden.
Liksom tidigare har exporten av teleprodukter ökat
mycket kraftigt vilket i viss mån kan förklara den
gynnsamma utvecklingen av marknadsandelarna under
årets inledning. Andelen elektrovaror (inkl.
teleproduktindustri) i den totala svenska exporten steg
från 11 % i början på 1990–talet till drygt 18 % under
början av 1997.
De internationella priserna på bearbetade varor har
höjts i ringa omfattning de senaste åren. Till följd av ett
fortsatt starkt konkurrenstryck väntas denna utveckling
bestå fram till och med 1998. Det är framför allt inom
EU som resursutnyttjandet, trots den högre ekonomiska
aktiviteten nästa år, bedöms kvarstå på en relativt
måttlig nivå. Ett fortsatt globalt överutbud på
basindustriprodukter borgar för att prisutvecklingen
inom denna produktgrupp blir återhållsam. Sannolikt
dämpas också den internationella prisutvecklingen av
effekterna den pågående handelsliberaliseringen.
Den mycket gynnsamma produktivitetsutvecklingen i
svensk industri i kombination med ett relativt lågt initialt
kapacitetsutnyttjande bedöms medföra att
exportföretagen höjer sina priser i begränsad omfattning
mätt i svensk valuta. Därmed utnyttjar exportindustrin
det gynnsamma konkurrensläget till att vinna
marknadsandelar under prognosperioden. Mellan 1996
och 1998 antas kronan konkurrensvägt försvagas med
knappt 4 %. Detta bedöms resultera i en sänkning av
relativpriset med lika mycket. Som en följd av de
kvardröjande effekterna av de kraftiga
relativprishöjningarna åren 1995 och 1996 begränsas
dock svensk exportindustris andelsvinster på OECD–
marknaden till drygt 2 % under perioden 1996 till 1998.
Exportframgångarna inom övriga regioner antas dock
bli fortsatt stora framför allt i år, varvid den totala
andelsvinsten på världsmarknaden beräknas uppgår till
3,5 % under perioden. Svensk exportindustri gynnas
under prognosperioden av en fördelaktig
produktinriktning med en snabbt expanderande
teleproduktindustri där efterfrågetillväxten är mycket
hög. Den starka andelsutvecklingen inom övriga
regioner (dvs. främst de asiatiska länderna) påverkas i
stor omfattning av expansionen inom denna sektor.
Efter att ha utvecklats svagt under 1996, steg
varuimporten med ca 8 % i volym under första halvåret
i år. Importandelen i efterfrågan steg mer än den
trendmässiga utveckling. En förklaring till detta kan
vara att det är speciellt importintensiva delar av den
privata konsumtionen som nu ökar snabbast, t.ex. inköp
av bilar och elektronikvaror. Utvecklingen ska dock
också ses i ljuset av att importandelarna minskade 1996.
En del av den kraftiga ökningen i importen kan därför
ses som ett återställande till en mer normal nivå.
TABELL 4.1 EXPORT OCH IMPORT AV VAROR
MILJARD
ER
KRONOR
PROCENTUELL
VOLYMUTVECKLING
PROCENTUELL PRISUTVECKLING
1996
1996
1997
1998
1996
1997
1998
Varuexport
Bearbetade varor
491,6
6,7
9,9
8,4
–5,7
0
1,4
Fartyg
2,7
–15,5
5,0
0,0
0,1
0,3
0,5
Petroleumprodukter
12,0
6,7
5,7
2,4
5,3
3,6
1,0
Övriga råvaror
60,9
4,1
6,4
1,5
–11,9
5,6
4,0
Summa varuexport
567,3
6,3
9,4
7,5
–6,2
0,7
1,6
Varuimport
Bearbetade varor
356,7
0,9
10,0
8,0
–6,0
1,2
1,2
Fartyg
4,2
7,5
7,5
26,3
–0,3
–1,0
–0,7
Råolja
20,2
18,5
4,3
2,5
12,2
4,6
–0,6
Petroleumprodukter
13,6
–0,7
–3,2
1,2
4,8
6,6
0,0
Övriga råvaror
50,5
6,3
1,0
2,8
–12,4
3,4
–1,0
Summa varuimport
445,2
2,1
8,3
7,2
–5,8
1,7
0,8
Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Mot bakgrund av att ökningstakten för efterfrågan
väntas tillta under andra halvåret bedöms
importtillväxten även för helåret 1997 uppgå till ca 8 %.
Stigande privat konsumtion och export bidrar till denna
ökning. Nästa år beräknas varuimporten volymmässigt
stiga med ca 7 %. Detta innebär en fortsatt växande
importandel, vilket ligger i linje med utvecklingen under
de senaste decennierna.
Nettoexporten, dvs. export minus import, har under
perioden 1993 till 1996 bidragit till tillväxten i
betydande omfattning. I genomsnitt har det årliga
bidraget uppgått till ca 1 ½ procentenheter. Orsaken är
det gynnsamma konkurrensläget och den relativt svaga
inhemska efterfrågan. Innevarande år beräknas bidraget
vara fortsatt högt uppgående till 1,2 procentenheter, för
att nästa år minska till 0,7 procentenheter.
4.2 Bytesbalansen
På några få år har underskotten i bytesbalansen vänts till
ett växande överskott. Under förra året uppgick
överskottet i bytesbalansen till 2,4 % av BNP. Under
det senaste året har emellertid bytesbalansen uppvisat ett
stagnerande överskott, mätt på årsbasis. Från och med
andra halvåret i år beräknas dock överskottet åter stiga
tack vare en gynnsam utveckling för varuexporten samt
stigande världsmarknadspriser på skogsvaror, vilket
innebär att handelsbalansöverskottet växer kraftigt.
Tjänstenettot däremot försämras ytterligare.
Kronförsvagningen det senaste året har gjort det dyrare
att semestra utomlands samtidigt som den allmänna
uppgången i hushållens efterfrågan beräknas leda till ett
ökat utlandsresande. De övriga posterna i
tjänstebalansen förändras endast marginellt frånsett
sjöfartsnettot som förbättras ytterligare. Under de
närmaste åren förutses en förbättring av
kapitalavkastningsnettot.
Räntenettot väntas förbättras i år jämfört med 1996
eftersom räntekostnaden på bruttoskulden väntas sjunka
under prognosperioden medan ränteintäkterna på
tillgångarna väntas vara oförändrade eller stiga något.
Detta innebär att räntenettot förbättras trots att den
räntebärande skulden antas komma att stiga på grund av
att den privata sektorn nettoköper aktier under 1997 i en
utsträckning som överstiger den positiva bytesbalansen.
Nettoutdelningen på portföljaktier förväntas vara
fortsatt negativ. Detta förklaras dels av att det utländska
ägandet av svenska aktier är större än det svenska
ägandet av utländska aktier, dels av att
direktavkastningen är högre på svenska aktier än
utländska. Under 1997 försämras nettoutdelningen av en
ökad direktavkastning från de svenska företagen. Sedan
något år finns dock en trend mot ökade svenska
placeringar i utländska aktier. Detta väntas innebära en
gradvis förbättring av nettoavkastningen efter år 1997.
Nettobidraget till EU belastade bytesbalansen med
6,5 miljarder kronor under 1996. Nettobelastningen
förväntas bli högre under de närmaste åren i takt med
att den svenska rabatten på medlemsskapsavgiften
reduceras. Under 1997 väntas nettobidragets effekt på
bytesbalansen bli drygt 8 miljarder kronor medan den
beräknas bli 10 miljarder kronor 1998.
TABELL 4.2 BYTESBALANSEN
MILJARDER KRONOR
1995
1996
1997
1998
Varuexport
564,4
562,7
619,6
677,1
Varuimport
458,8
441,5
486,3
525,6
Korrigeringspost
0,4
–3,7
Handelsbalans
106,0
117,5
133,3
151,5
Sjöfartsnetto
10,1
11,0
12,4
13,3
Övriga transporter
–0,8
–1,3
–0,5
–0,2
Resevaluta
–14,1
–17,2
–21,0
–24,5
Övriga tjänster
1,3
2,9
1,1
1,1
Tjänstebalans
–3,4
–4,6
–8,1
–10,3
Löner
–1,2
–1,7
–1,7
–1,7
Avkastning på kapital
–45,0
–54,0
–50,2
–48,4
därav
räntenetto
–64,3
–64,2
–61,7
–61,0
direktinvesteringa
r
22,0
17,1
20,0
20,5
portföljaktier
–2,7
–6,9
–8,5
–7,9
Övriga transfereringar
–21,0
–17,4
–19,2
–21,0
Bytesbalansen
35,3
39,7
54,1
70,1
Andel av BNP
2,1
2,4
3,1
3,8
Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.
5 Näringslivets produktion
Efter två år med en årlig produktionstillväxt på 5 %
dämpades tillväxttakten i näringslivet förra året till
knappt 2 %. Avmattningen i industrikonjunkturen mot
slutet av 1995 och under 1996 spred sig till de
industrirelaterade tjänstesektorerna, samtidigt som
expansionen i de hemmamarknadsinriktade delarna av
näringslivet var måttlig.
TABELL 5.1 NÄRINGSLIVETS PRODUKTION
PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
Jordbruk, fiske och
skogsbruk
7,7
–3,7
2,0
1,7
Industri
9,8
2,1
6,0
5,5
El, gas, värme och
vattenverk
1,9
0,2
3,0
1,0
Byggnadsindustri
–2,4
2,1
–1,5
4,5
Näringslivets tjänster
3,7
1,8
3,0
2,8
Summa näringsliv
5,0
1,7
3,5
3,6
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Produktionen i den cykliska basindustrin steg kraftigt
första halvåret 1997. Den exportledda uppgången inom
basindustrin bedöms sprida sig till allt fler delar av
näringslivet i år. En gradvis förstärkning av det
europeiska konjunkturläget innebär att
produktionsuppgången i övriga exportindustrin blir stark
från och med andra halvåret 1997. Svensk industri
gynnas av den goda investeringskonjunkturen i
Västeuropa och den fortsatt kraftiga efterfrågeökningen
på teleprodukter. Tudelningen mellan en expanderande
exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor
började avta mot slutet av förra året. Den utvecklingen
förstärks successivt i år genom att uppgången i den
privata konsumtionen beräknas stimulera de
konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Den
starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas dock
komma i företag som huvudsakligen producerar tjänster
för industrin såsom uppdragsverksamhet,
dataverksamhet samt åkerier. Nästa år bedöms
exportens bidrag till tillväxten minska medan den
inhemska investeringskonjunkturen vänder uppåt. Detta
tillsammans med en fortsatt stark efterfrågeökning från
hushållen medför att en större del av den förutsedda
produktionstillväxten i stället kommer inom den
hemmamarknadsorienterade delen av industrin samt i de
konsumtionsorienterade delarna av tjänstesektorn. En
stark återhämtning förutses också inom
byggnadsindustrin nästa år. Ett ökat bostadsbyggande
och ett högre resursutnyttjande inom näringlivet väntas
leda till ett kraftigt uppsving för sektorn. Sammantaget
beräknas produktionen i näringslivet öka med knappt
3,5 % Dr 1997 och med 3,6 % Dr 1998.
5.1 Industrin
Industrikonjunkturen var dämpad under större delen av
förra året. Produktionen hölls tillbaka av ett markant
lageromslag och en internationell konjunkturavmattning.
Mot slutet av året skedde dock en återhämtning av
industriproduktionen med en markerad uppgång för
skogsindustrin. För helåret 1996 ökade
industriproduktionen med 2,1 %. Uppgången förra året
var dock begränsad till främst elektroindustrin där
produktionen av teleprodukter steg kraftigt.
Industrikonjunkturen har gradvis stärkts under första
halvåret 1997. Förbättringen syns särskilt på
orderingången som har ökat med 18 % första halvåret
jämfört med motsvarande period förra året. Styrkan i
återhämtningen understryks också av att uppgången
kommer på bred bas inom flertalet viktiga
industrisektorer. Under prognosperioden förutses en
gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror i
Västeuropa tack vare ett `kat resursutnyttjande och låga
räntor. Detta gynnar den svenska verkstadsindustrin
som i hög grad @r specialiserad på investeringsvaror.
De kraftiga produktivitetsökningarna inom branschen
antas också leda till att företagen tar marknadsandelar.
Den fortsatt starka efterfrågeökningen för teleprodukter
bidrar till att verkstadsindustrin växer betydligt snabbare
@n förra året. Inom basindustrin har produktionen under
ett drygt års tid begränsats av för stora lager och en
svag marknadstillväxt. Lageranpassningsprocessen
förefaller nu vara över samtidigt som tillväxten på den
för basindustrin viktiga västeuropeiska marknaden
väntas tillta. Basindustrin har de senaste två åren byggt
ut kapaciteten i hög takt. Därigenom är sektorn väl
förberedd på en konjunkturuppgång, vilket bör innebära
att produktionen kan växa kraftigt både i år och nästa år
utan att några flaskhalsar uppstår.
Tudelningen mellan en stark exportsektor och en
svag hemmamarknadsindustri förutses avta under
prognosperioden. Denna bild bekräftas också av
Konjunkturinstitutets barometer från juni som
visserligen visar på en fortsatt kraftigt stigande
orderingång på exportmarknaden men även på att
orderflödet på hemmamarknaden har vänt uppåt. År
1998 väntas produktionen stiga snabbare i
hemmamarknadsindustrin i samband med att den
inhemska investeringskonjunkturen åter vänder uppåt.
Däremot avtar ökningstakten något i exportindustrin till
följd av att kronan gradvis stärks. Sammantaget
beräknas industriproduktionen stiga med 6 % i Dr och
med 5,5 % nästa år.
Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande sjönk något
under första kvartalet 1997 och uppgick därmed till
87,0 %. Detta var 3 procentenheter lägre @n
utnyttjandegraden vid förra konjunkturtoppen Dr 1994.
Inga uppgifter föreligger ännu från andra kvartalet men
enligt Konjunkturinstitutets barometer steg
kapacitetsutnyttjandet. De investeringsplaner som
föreligger innebär att kapitalstocken beräknas växa med
ungefär 10 % mellan 1996 och 1998. Mot bakgrund av
den snabba produktionsökningen bedöms dock
utnyttjandegraden gradvis öka under hela perioden.
Någon generell resursbrist torde dock inte behöva
uppstå. Produktivitetsökningarna antas förbli mycket
höga samtidigt som tillgången på kvalificerad
arbetskraft bedöms vara relativt god.
TABELL 5.2 NYCKELTAL FÖR INDUSTRIN
PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
Industriproduktion
9,8
2,1
6,0
5,5
Lönekostnad per timme
5,6
7,8
5,1
4,0
Produktivitet
5,1
2,2
7,3
3,9
Enhetsarbetskostnad,
(ULC)
0,5
5,5
–2,0
0,1
14 OECD–länders ULC
0,3
0,7
0,1
0,9
14 OECD–länders ULC,
SEK
1,9
–8,5
4,5
0,9
Relativ ULC, SEK
–1,4
15,3
–6,3
–0,8
Vinstmarginal,
förändring
1,3
–2,2
–0,2
0,0
Bruttoöverskottsandel1
40,1
34,3
34,7
35,1
1Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs .arbetskostnad
per producerad enhet) är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som
tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på
exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD–
området är inte inkluderad.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Svensk industris konkurrensläge beräknas bli fortsatt
gynnsamt fram till och med 1998. Förra årets höga
lönekostnadsökningar i kombination med apprecieringen
av kronan innebar visserligen att industrins relativa
enhetsarbetskostnad steg med ca 15 % jämfört med
Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer, men eftersom
utgångsnivån år 1995 var exceptionellt låg och det
relativa kostnadsläget bedöms åter förbättras framöver,
framstår konkurrensläget som fortsatt fördelaktigt.
Produktiviteten beräknas öka med drygt 7 % enbart i
år och med ca 4 % nästa år, vilket innebär att den
utvecklas betydligt mer fördelaktigt i Sverige än i
omvärlden. De snabba produktivitetsökningarna kan
förklaras av ett flertal olika faktorer. Den tilltagande
internationaliseringen till följd av bl. a. EU–inträdet har
medfört ett större konkurrenstryck som befrämjar
kontinuerliga rationaliseringar. Den högre
produktiviteten beror också på att en betydande del av
expansionen såväl i år som nästa år sker i de
högproduktiva delarna av industrin såsom basindustrin
och elektroindustrin. Löneökningarna under perioden
förutses fortsätta att vara högre än i omvärlden men
effekten på kostnadsläget motverkas av den starka
produktivitetsutvecklingen. Dessutom har
kronförsvagningen mellan 1996 och 1997 ytterligare
förbättrat industrins relativa kostnadsläge. Industrins
relativa enhetsarbetskostnad beräknas sammantaget
minska med drygt 7% jämfört med de viktigaste
konkurrentländerna från 1996 till 1998 och bedöms vara
fördelaktig ur ett internationellt perspektiv.
Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet
brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk från extremt
höga 40 % år 1995 till 34 % år 1996. Lågkonjunkturen
förra året gav upphov till en stark priskonkurrens såväl i
Sverige som utomlands samtidigt som kronans
appreciering medförde prispress på svenska
exportvaror. Prisutvecklingen har hittills i år (fram till
juli månad) varit mycket återhållsam med tanke på att
kronan har fallit i värde. I takt med att konjunkturen
stärks antas dock prisökningarna tillta, om än i
långsammare takt jämfört med tidigare
konjunkturuppgångar. Insatsvarukostnaden `kar
visserligen med knappt 2% under 1997, till följd av
krondeprecieringen som höjer importpriserna, och
arbetskraftskostnaden stiger med ca 5 % i Dr, men
ökningen av de rörliga kostnaderna begränsas ändå till
ca 1 % till följd av den mycket fördelaktiga
produktivitetsutvecklingen.
Prisprognosen förutsätter ett fortsatt återhållsamt
prisbeteende såväl hos exportföretagen som hos
hemmamarknadsföretagen. Detta stöds av
Konjunkturinstitutets junibarometer där det framgår att
företagen planerar för mycket måttliga prisökningar.
Produktpriserna beräknas sammanvägt öka med
knappt 1 % år 1997. Lönsamheten beräknas således i
stort bli oförändrad. Nästa år väntas den starkare
konjunkturen i omvärlden leda till en något högre
internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt
utbudsöverskott inom de flesta branscher antas dock
prisökningarna bli förhållandevis begränsade. Det gäller
också den cykliska basindustrin, även om
vinstmarginalerna där Dter förutses stiga.
Kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri samt en
fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling bedöms leda
till att exportföretagen höjer priserna i samma
utsträckning som konkurrenterna. Detta innebär
oförändrade vinstmarginaler nästa år. En växande
inhemsk efterfrågan beräknas innebära att de mer
pressade hemmamarknadsföretagen förbättrar sin
vinstsituation något. För industrin som helhet beräknas
därmed vinstandelen stiga till 35 % 1998 vilket @r en
lönsamhet på god europeisk nivå.
5.2 Byggnadsverksamheten
Byggsektorns produktion vände upp förra året efter att
ha fallit med närmare 30 % mellan 1990 och 1995.
Omfattande statliga stimulansåtgärder riktade mot
bostadssektorn men också kapacitetsutbyggnaden inom
exportindustrin ledde till en produktionsökning på 2 %.
TABELL 5.3 BYGGNADSVERKSAMHET
MILJARDER KRONOR LÖPANDE
PRISER
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1996
1995
1996
1997
1998
Byggnadsinvesteri
ngar
114,
9
–3,6
2,8
–5,6
7,0
Näringslivet
58,9
13,1
3,7
1,9
5,8
Myndigheter
25,7
–1,5
–
10,5
–4,2
4,4
Bostäder
30,3
–28,8
14,7
–
21,2
12,
8
Reparationer och
underhåll
81,0
–1,2
1,1
5,0
0,8
Totalt
195,9
–2,7
2,1
–1,5
4,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Byggvolymen beräknas falla tillbaka något i år för att
sedan stiga i betydande omfattning 1998. Svängningarna
i bygginvesteringarna beror till stor del på variationer i
bostadsbyggandet. De temporära investeringsbidragen
till ny– och ombyggnation verkar ha inneburit en
tidigareläggning av bostadsproduktion från årsskiftet
1996/97 till början av förra året. Det mesta talar
emellertid för att nedgången endast är temporär och att
bostadsproduktionen gradvis ökar framöver.
Tidigareläggningen innebär dock att bostadsvolymen i
år blir mycket låg trots att de flesta indikatorer tyder på
att en stabil uppgångsfas @r nära förestående. Räntorna
har sjunkit, vakansgraden är mycket låg i expansiva
områden, och bostadspriserna har stigit rejält. Inom
storstadsområdena ligger marknadsvärdet redan idag
över nyproduktionskostnaden vilket gör det lönsamt att
bygga nytt. Låga räntor, stigande disponibelinkomster
samt en sysselsättningsökning förutses öka efterfrågan
på bostäder nästa år.
Den relativt kraftiga konsumtionsökningen bör med
viss eftersläpning leda till en uppgång för byggandet av
kommersiella lokaler. Den positiva
sysselsättningutvecklingen bör likaså innebära att
byggandet av kontorslokaler åter ökar, om än från låga
nivåer. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5
miljarder kronor per år från och med 1998 till ett
omställningsprogram inom energisektorn. Programmet
förutses medföra en positiv effekt på
bygginvesteringarna nästa år. Kapitalkvoten i
energisektorn har under ett antal Dr sjunkit vilket torde
innebära att det finns en potential för ökade
energiinvesteringar. Reparationerna i byggsektorn stiger
innevarande och nästa år bl.a. till följd av
skattereduktionen för reparation och ombyggnad av
bostäder. Byggandet beräknas sammantaget öka med
4,5 % 1998.
Det positiva scenario som tecknas @r dock avhängigt
av att byggandet kan öka utan inflationstendenser.
Visserligen var den totala byggarbetslösheten så sent
som i juni månad extremt hög (ca 25 %) men tidigare
erfarenheter visar att branschen @r mycket känslig för
svängningar i efterfrågeläget. Den höga nivån på
arbetslösheten verkar ha haft mycket liten effekt på
årets avtal inom branschen. Skulle
byggarbetsmarknaden fungera dåligt riskerar
uppgångsfasen att snabbt leda till stigande byggpriser
som i sin tur skulle bromsa uppgången.
6 Arbetsmarknad
Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades
arbetsmarknadsläget markant. De senaste månaderna
har dock läget förbättrats något. Den öppna
arbetslösheten har slutat att öka och sysselsättningen har
stigit något . Flera tecken tyder på en successiv
förbättring av läget på arbetsmarknaden under det andra
halvåret i år. Mätt som årsgenomsnitt faller dock
sysselsättningen med 1,2 % mellan 1996 och 1997 och
den öppna arbetslösheten beräknas öka från 8,1 % till
8,4 % av arbetskraften. Under 1998 förbättras
arbetsmarknadsläget ytterligare och arbetslösheten faller
förhållandevis mycket, till 7,4 %. Minskningen av
antalet arbetslösa mellan 1996 och 1998 beror i stor
utsträckning på satsningar inom arbetsmarknadspolitiken
och ett ökat antal reguljära utbildningsplatser.
TABELL 6.1 ARBETSMARKNAD
ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
BNP, producentpris
4,2
1,1
2,2
3,1
Produktivitet
2,0
1,0
3,6
2,0
Antal arbetade timmar
2,0
0,1
–
1,5
1,0
Medelarbetstid
0,5
0,7
–
0,3
0,0
Antal sysselsatta
1,5
–
0,6
–
1,2
1,0
Arbetskraft
1,2
–
0,2
–
0,8
–
0,2
Öppen arbetslöshet1
7,7
8,1
8,4
7,4
Personer i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,4
4,5
4,3
4,7
II procent av arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Produktiviteten ökade mycket snabbt under perioden
1991–1995 samtidigt som sysselsättningen föll med ca
390 000 personer. En hög produktivitetstillväxt leder på
kort sikt till en svag sysselsättningsutveckling, medan
det på lite längre sikt ökar förutsättningarna för god
tillväxt. Under slutet av 1995 och inledningen av 1996
avtog dock produktivitetsuppgången. Orsaken till detta
var en tillfällig avmattning i ekonomin vilken ledde till
en viss överkapacitet på både maskiner och personal.
Under slutet av 1996 och första halvåret 1997 steg
produktionen snabbare igen utan att det ledde till ökad
sysselsättning. Därmed har företagen klarat av
produktionsökningen med ledig kapacitet och genom
ytterligare rationaliseringar. Avmattningen under
inledningen av 1996 och den starka
produktivitetsökningen i början av 1997 leder till en
mycket hög produktivitetstillväxt i år, mätt som
årsgenomsnitt. Under perioden 1996–1998 antas
produktiviteten stiga med i genomsnitt 2,2 % per år,
vilket är något lägre än under perioden 1992–1995 men
betydligt högre än under 1980–talet. Att produktiviteten
fortsätter att stiga betydligt snabbare än under 1980–
talet kan tyda på en ökning av den trendmässiga
produktivitetstillväxten. Detta skulle exempelvis kunna
bero på den ökande internationaliseringen och därmed
ökad konkurrens samt snabba framsteg inom bl.a.
informationsteknologin. En annan delförklaring till den
höga uppmätta produktivitetsökningen kan vara att det i
det mycket svaga arbetsmarknadsläget främst är
personer med relativt god kompetens som lyckats
erhålla och bibehålla arbeten. De förhållandevis höga
löneökningarna under 1996 och 1997 har också ökat
rationaliseringstrycket.
Medelarbetstiden har, liksom produktiviteten, stigit
kraftigt under hela 1990–talet. Även en ökning av
medelarbetstiden leder på kort sikt till en svagare
sysselsättningsutveckling medan den på längre sikt
förbättrar förutsättningen för hög produktion.
Huvudorsaken till att medelarbetstiden har ökat, är att
sjukfrånvaron har minskat. Den lägre sjukfrånvaron
torde i sin tur bero på de regeländringar som
genomförts i sjukförsäkringssystemet och det svaga
arbetsmarknadsläget. Mätt som årsgenomsnitt faller
medelarbetstiden i år. Orsaken är att antalet arbetsdagar
i år är färre än under förra året, vilket ger ett negativt
bidrag till utvecklingen av arbetade timmar. Korrigerar
man för skillnaden i antalet arbetsdagar ökar i stället
medelarbetstiden något i år. Nästa år väntas
medelarbetstiden vara oförändrad.
TABELL 6.2 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
BRANSCHER
TUSENTAL PERSONER
NIVÅ
FÖRÄNDRING FRÅN
FÖREGÅENDE ÅR
1996
199
5
199
6
199
7
199
8
Jord– och
skogsbruk
115
–11
–9
–4
–2
Industri
809
40
7
–7
12
Byggnadsverksamh
et
225
6
–5
–6
5
Privata tjänster
1548
30
6
15
18
Kommunala
myndigheter
1071
0
–24
–44
7
Statliga
myndigheter
192
–4
0
–2
–1
Totalt
3963
59
–23
–48
39
Arbetskraft, totalt
4310
52
–9
–34
–8
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Efter uppgången under 1994 och 1995 minskade antalet
sysselsatta igen under 1996 och inledningen av 1997.
Sysselsättningsnivån låg i början av 1997 på ungefär
samma nivå som i början av 1994. Under de senaste
månaderna har dock sysselsättningen stigit något. Det
finns också tecken på en fortsatt ökning under de
närmaste månaderna. Produktionen antas fortsätta stiga
i snabb takt vilket torde leda till ökad efterfrågan på
arbetskraft under andra halvåret. Antalet nyanmälda
lediga platser har också stigit något under de senaste
månaderna samtidigt som Konjunkturinstitutets
konjunkturbarometer för såväl industrin som för
tjänstesektorn indikerar att företagen planerar att öka
antalet anställda. Trots att sysselsättningen därmed
väntas stiga under resterande del av året beräknas
sysselsättningen falla med 1,2 % mellan 1996 och 1997,
mätt som årsgenomsnitt, till följd av den mycket svaga
utvecklingen i början av året. Under 1998 förutses den
relativt starka produktionstillväxten leda till att antalet
sysselsatta ökar. Den genomsnittliga sysselsättningen
1998 kommer ändå att vara lägre än år 1996, trots en
relativt hög tillväxt i ekonomin såväl 1997 som 1998.
Den största minskningen av sysselsättningen har skett
inom den offentliga sektorn, framför allt inom
kommunala myndigheter. Under andra halvåret antas
dock minskningen bromsas upp till följd av ökade
statsbidrag till kommunerna och satsningar på utbildning
m.m. Under 1998 förutses en viss ökning av antalet
sysselsatta. Mätt som årsgenomsnitt faller dock
sysselsättningen i den offentliga sektorn med 40 000
personer mellan 1996 och 1998.
Sysselsättningen i näringslivet minskade också under
1996 i alla branscher utom i tjänstesektorn. Inom
industrin har dock nedgången bromsats upp och en stark
produktionsökning såväl i år som nästa år förväntas leda
till att sysselsättningen börjar stiga från och med andra
halvåret i år. År 1998 antas ökningen uppgå till 12 000
personer, mätt som årsgenomsnitt. I byggsektorn antas
produktionen och därmed efterfrågan på arbetskraft
förbli svag under 1997 för att sedan stiga 1998 i
samband med att bostadsinvesteringarna vänder uppåt.
Sammantaget väntas sysselsättningen i näringslivet öka
med drygt 30 000 personer mellan 1996 och 1998.
Större delen av ökningen sker i tjänstesektorn.
Huruvida arbetslösheten ökar eller minskar vid en
viss sysselsättningsutveckling beror på hur utbudet av
arbetskraft utvecklas. Under 1996 minskade
arbetsutbudet samtidigt som sysselsättningen föll, vilket
begränsade ökningen av arbetslösheten. Utbudet
påverkas också av förändringar i arbetsmarknads– och
utbildningspolitiken. I vårpropositionen tillkom flera nya
åtgärder inom dessa områden utöver de åtgärder som
var beslutade tidigare. Inom arbetsmarknadspolitikens
område föreslogs bland annat resursarbete och tillfällig
avgångsersättning för äldre arbetslösa. Resursarbete
innebär att arbetsgivare inom offentlig verksamhet ges
möjlighet att ta emot en långtidsarbetslös som, med
ersättning motsvarande a–kassa, utför kvalitetshöjande
arbete under en begränsad tidsperiod. Dessa registreras
som sysselsatta. På utbildningssidan föreslogs utökad
kvalificerad yrkesutbildning, fler platser inom den högre
utbildningen och en utökning av vuxenutbildningen.
Utöver åtgärderna i vårpropositionen tillkommer nu
ytterligare förslag inom arbetsmarknadspolitikens
område. Bland annat föreslås generationsväxling och
ökat ansvar för ungdomar inom kommunsektorn, vilket
innebär att en kommun ges möjlighet att åta sig
skyldighet att se till att arbetslösa ungdomar under 25 år
tillhandahålls praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet. Generationsväxling innebär att anställda
som har fyllt 63 år erbjuds möjligheten att lämna
arbetsmarknaden före ordinarie pensionsålder om deras
arbetsgivare lämnar sitt godkännande. Förutsättningen
är att vakansen som uppstår tillsätts med en
långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte 35 år. Alla
ovanstående åtgärder reducerar arbetskraftsutbudet
under prognosperioden. På grund av olika typer av
undanträngningseffekter kommer dock sannolikt inte
satsningarna att få fullt genomslag på den öppna
arbetslösheten.
Förändringar i antalet konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar också
utbudet. De minskar i år med ca 10 000 personer, vilket
framgår av tabell 6.3. Det är främst antalet platser inom
arbetsmarknadsutbildning som har blivit färre. Nästa år
antas åtgärdsvolymen öka igen med knappt 15 000
personer vilket innebär att nivån år 1998 blir något
högre än år 1996. Samtidigt sker det en viss
omfördelning från åtgärder i arbetskraften till åtgärder
utanför arbetskraften, vilket innebär att
arbetskraftsutbudet sänks. Sammantaget beräknas
arbetskraftsutbudet 1997 inte falla i lika stor
utsträckning som sysselsättningen, vilket innebär att den
öppna arbetslösheten stiger. Under 1998 fortsätter dock
arbetskraftsutbudet att minska trots att sysselsättningen
då stiger.
Satsningarna inom arbetsmarknads– och
utbildningspolitiken bidrar därmed till att den öppna
arbetslösheten minskar med drygt 30 000 personer
mellan 1996 och 1998, trots den förhållandevis svaga
sysselsättningsutvecklingen under perioden. Eftersom
antalet personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt ökar något
minskar inte summan av öppet arbetslösa och antalet
personer i åtgärder i lika stor utsträckning.
TABELL 6.3 KONJUNKTURBEROENDE
ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER
TUSENTAL PERSONER
1995
1996
1997
1998
I arbetskraften
59
41
28
37
Beredskapsarbete
14
8
Rekryteringsstöd
20
12
Utbildningsvikariat
11
10
Starta–eget–bidrag
10
10
Övrigt1
4
0
Utanför arbetskraften
129
155
157
162
Arbetsmarknadsutbild
ning
55
46
Arbetslivsutveckling
41
52
Kommunavtal
20
13
Datortek
2
12
Arbetsplatsintrodukti
on
11
32
Totalt
189
196
185
199
1I posten övrigt ingår ungdomsintroduktion och invandrarpraktik
Anm.: För åren 1997 och 1998 ingår även offentligt tillfälligt arbete,
personer i resursarbete och kommunalt ansvar för ungdomar under 25
år i begreppet konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Offentligt tillfälligt arbete och kommunalt ansvar räknas som utanför
arbetskraften och resursarbete som i arbetskraften.
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
Prognosen över öppen arbetslöshet är osäker, framför
allt beroende på att antalet åtgärder nu är mycket
omfattande både inom arbetsmarknadspolitiken och
utbildningspolitiken. Visar det sig svårt att genomföra
vissa åtgärder eller få till stånd alla utbildningsplatser,
till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att den
öppna arbetslösheten blir högre än vad som antas i
prognosen. Dessutom är det svårt att avgöra i vilken
utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder tränger
undan ordinarie sysselsättning.
7 Löner
Mellan 1994 och 1997 beräknas den genomsnittliga
timlönen i ekonomin stiga med 4,7 % årligen, varav
avtalen står för 3,4 %. Det är anmärkningsvärt mycket
mot bakgrund av dels det svaga arbetsmarknadsläget,
dels löneutvecklingen i övriga Europa, där timlönen i
industrin antas öka med ca 3 % per år under samma
period. I början av 1998 inleds nya avtalsförhandlingar
för i stort sett hela arbetsmarknaden. De avtalade
löneökningarna torde då kunna bli lägre än vad som
blev fallet vid förra avtalsrörelsen. För detta talar bl.a.
lägre inflationsförväntningar och en ökad medvetenhet
bland arbetsmarknadens parter om vikten av
lönemoderation. Löneökningarna inklusive
löneglidningen antas därmed avta till 3,5 % nästa år.
Förra året steg den genomsnittliga timlönen i
ekonomin med 6,1 % enligt Statistiska centralbyrån.
Det var en betydligt högre löneökning än under 1995.
Det är dock delvis en effekt av avtalens konstruktion.
De avtalade löneökningarna började gälla senare år
1995 än år 1996 vilket resulterade i en särskilt hög
ökning av genomsnittslönen år 1996 . Stigande
löneglidningstakt inom bl.a. industrin bidrog emellertid
också till den höga löneökningen förra året. Inom
industrin ökade löneglidningstakten från knappt 1 %
1995 till knappt 4 % 1996. I år beräknas avtalen ge
löneökningar på i genomsnitt 3,8 % för hela ekonomin
samtidigt som löneglidningstakten antas falla till 1 %.
Arbetsmarknadsläget verkar endast i begränsad
omfattning ha påverkat lönekraven vid förra
avtalsrörelsen. Det är dock sannolikt att de höga avtalen
inom näringslivet till viss del kan förklaras av att
vinstläget var mycket gynnsamt inom denna sektor.
Lönsamheten i näringslivet, framför allt i
exportindustrin, förbättrades markant mellan 1991 och
1995 till följd av bland annat deprecieringen av kronan
och en stark produktivitetstillväxt. Anmärkningsvärt är
att avtalen inom kommunala myndigheter blev knappt 1
procentenhet högre än i näringslivet för åren 1995–
1997, trots ett finansiellt underskott och en svag
sysselsättningsutveckling inom kommunsektorn.
Löneglidningen blev å andra sidan relativt svag inom
denna sektor 1995 och 1996 vilket sannolikt är en effekt
av de höga avtalen. Även inom statliga myndigheter
blev avtalen höga vid förra avtalsrörelsen, och
därutöver steg även löneglidningstakten förra året.
Inom byggnadssektorn förefaller lönerna vara
känsliga för förändringar av arbetslösheten medan
däremot nivån på arbetslösheten verkar ha mindre
betydelse. I början av 1997 omförhandlades avtalen
inom byggnadssektorn. Avtalsförhandlingarna
resulterade i ett 1–årigt avtal på ca 3 %, vilket måste
betraktas som förhållandevis högt mot bakgrund av att
arbetslösheten inom branschen ligger på en extremt hög
nivå, ca 30 % .
Inom industrin steg lönerna med 7,4 % förra året,
varav löneglidningen beräknades till 3,7 %. En del av
den uppmätta löneglidningen kan dock sannolikt
förklaras av att flera företag flyttat tidpunkten för när
avtalen skall börja gälla, från 1995 till 1996. Det
innebär att de avtal som registreras i beräkningarna är
för höga 1995 och för låga 1996 medan det omvända
gäller för löneglidningen. Därmed har löneglidningen
ett något jämnare förlopp än vad som redovisas i tabell
7.1. Löneglidningstakten måste ändå betraktas som
förhållandevis hög med tanke på det svaga
arbetsmarknadsläget och på att även de avtalade
löneökningarna var höga. De senaste årens förbättring
av vinstläget påverkade dock troligtvis såväl avtal som
löneglidning förra året. Under 1996 sjönk dock
lönsamheten till följd av bland annat de höga
löneökningarna, kronförstärkningen och den tillfälliga
konjunkturavmattningen. Inflationsförväntningarna har
dessutom fallit successivt. Därmed torde
löneglidningstakten inom denna sektor dämpas under
innevarande år.
TABELL 7.1 TIMLÖNER
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
Industri
4,7
7,4
5,1
Avtal
3,0
3,7
3,1
Löneglidning
1,7
3,7
2,0
Byggnadsindustri
4,3
3,5
4,3
Avtal
2,3
2,6
3,8
Löneglidning
2,0
0,9
0,5
Privata tjänster
3,7
5,6
4,6
Avtal
2,5
4,5
3,6
Löneglidning
1,2
1,1
1,0
Statliga myndigheter
2,5
7,3
4,0
Avtal
1,0
5,0
3,5
Löneglidning
1,5
2,3
0,5
Kommunala
myndigheter
1,5
5,9
5,1
Avtal
0,9
5,3
4,7
Löneglidning
0,6
0,6
0,5
Totalt
3,3
6,1
4,8
3,5
Avtal
2,1
4,4
3,8
Löneglidning
1,2
1,7
1,0
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Förutom god lönsamhet i näringslivet påverkades
avtalen vid förra avtalsrörelsen sannolikt också av att
inflationsförväntningarna vid tidpunkten för
förhandlingarna var förhållandevis höga, ca 3,5 % på
två års sikt. Inflationsförväntningarna visade sig senare
vara en överskattning, vilket tyder på att lönebildningen
inte fullt ut hade anpassats till en låginflationsekonomi.
Resultatet blev att reallönerna, före skatt, steg kraftigt
1996 för första gången under 1990–talet. Det var den
största ökning som noterats sedan början på 1960–talet.
Reallöneökningarna motsvarades inte av en lika stark
produktivitetstillväxt vilket bidrog till att företagens
lönsamhet försämrades. Försämrad lönsamhet kan
motverkas via höjda priser eller rationaliseringar.
Numera anpassas penningpolitiken för att uppnå
inflationsmålet vilket innebär att det är svårare att
övervältra ökade kostnader på konsumenterna. I en
låginflationsekonomi blir prisförändringar dessutom mer
tydliga för konsumenterna, vilket innebär att höjda
priser kan resultera i minskad efterfrågan. Det får till
följd att höga löneökningar i första hand skapar press på
företagen att påskynda rationaliseringsprocessen, vilket
dämpar sysselsättningsutvecklingen. Under innevarande
år beräknas produktiviteten stiga i ungefär samma takt
som reallönerna, vilket leder till oförändrade
vinstmarginaler. Produktivitetstillväxten har dock varit
mycket hög hittills under 1990–talet, sett i ett historiskt
perspektiv, och det är inte självklart att produktiviteten
kan fortsätta att öka i samma takt. Klarar inte företagen
att öka produktiviteten i samma takt som reallönerna
framöver innebär det att vinstmarginalerna faller, vilket
leder till att tillväxten i ekonomin hämmas och därmed
dämpas sysselsättningen ytterligare.
Även i ett internationellt perspektiv är den svenska
löneutvecklingen mycket hög. Timlönerna inom
industrin beräknas åren 1995–1997 stiga med ca 1,5
procentenhet mer per år än genomsnittet i Sveriges 14
viktigaste konkurrentländer (OECD 14).
Högre arbetskraftskostnader i Sverige kompenseras inte
fullt ut av en högre produktivitetstillväxt, vilket innebär
att konkurrenskraften försämras. Högre
produktionskostnader inom svensk industri kan leda till
höjda exportpriser och därmed minskad efterfrågan på
svenska varor, vilket hämmar tillväxten i ekonomin.
Företagen har hittills kunnat anpassa prisutvecklingen
genom sänkta vinstmarginaler, men som nämnts ovan
är det inte en långsiktigt hållbar utveckling.
I början av 1998 löper avtalen ut för i stort sett hela
ekonomin och nya förhandlingar kommer att inledas.
Det finns flera faktorer som talar för att förhandlingarna
då kan ge ett ur sysselsättningsperspektiv bättre avtal än
de som slöts 1995. Inflationsförväntningarna är betydligt
lägre, arbetslösheten har under flera år legat på en
mycket hög nivå och lönsamheten i näringslivet har,
som nämnts, försämrats sedan 1995. Dessutom tyder
debatten kring lönebildningen på att arbetsmarknadens
parter är mer medvetna om vikten av icke
inflationsdrivande löneökningar. Inom industrisektorn
har parterna tecknat ett samarbetsavtal om en
förhandlingsordning för de framtida
avtalsförhandlingarna. Andra faktorer talar dock för att
lönekraven kan komma att vara fortsatt höga framöver.
Trots höga nominella löneökningar under 1996 och
1997 ökar inte hushållens köpkraft nämnvärt, till följd
av höjda skatter och sänkta transfereringar från den
offentliga sektorn. Dessutom verkar
förhandlingssystemet vara känsligt för de kortsiktiga
makroekonomiska förutsättningarna som råder vid de
tidpunkter då avtalen sluts. Har sysselsättningen börjat
öka och arbetslösheten falla när avtalsförhandlingarna
inleds skulle det kunna öka lönetrycket. Sammantaget
antas dock de faktorer som talar för lägre avtal väga
tyngst. Löneökningarna beräknas därmed falla till i
genomsnitt 3,5 % nästa år, vilket innebär en
reallöneökning före skatt på 1,8 %.
8 Inflation
Inflationen, mätt som förändringen av
konsumentprisindex (KPI) under 12 månader, uppgick i
juli i år till 1,0 %. Under samma jämförelseperiod föll
nettoprisindex (NPI), i vilket indirekta skatter och
subventioner har exkluderats, med 1,6 %. Det låga
utfallet enligt såväl KPI som NPI visar att
inflationstrycket för närvarande är svagt i svensk
ekonomi.
Den låga inflationstakten är emellertid också en följd
av fallande räntor. Sedan inledningen av 1996 fram till
juli i år har de korta marknadsräntorna fallit med
närmare 4 procentenheter och den 5–åriga
obligationsräntan med drygt 2 procentenheter.
Räntenedgången har medfört väsentligt lägre
bostadsräntor och därigenom minskade kostnader för
egnahemsägare. Trots att räntan har stigit något sedan
årsskiftet förväntas kostnaderna för egnahem falla även
under resten av året. Medelräntan på hushållens
bostadslån är fortfarande hög och de lån som successivt
förfaller läggs vanligen om till en väsentligt lägre ränta
än tidigare. Denna kostnadsminskning avtar dock under
loppet av nästa år, delvis till följd av antaganden om en
svag ränteuppgång. Sammantaget väntas den totala
bostadsposten bidra till att sänka inflationstakten i år och
höja den något nästa år, bl.a. till följd av stigande
hyror.
Eftersom en betydande del av hushållens konsumtion
utgörs av importerade varor har växelkurs– och
importprisförändringar i regel stor inverkan på
konsumentpriserna. Från årsskiftet fram till juli i år har
importpriserna ökat med 1,7 %. Mot bakgrund av att
den importvägda växelkursen under samma period har
försvagats med 2,0 % förefaller uppgången i
importpriserna måttlig, vilket tyder på att
växelkursförändringen ännu inte har fått fullt genomslag
på importpriserna. En sådan fördröjningseffekt skulle
t.ex. kunna förklaras av terminsäkrade valutor.
Dessutom har sannolikt de höjda importpriserna ännu
inte till fullo resulterat i höjda konsumentpriser, bl.a.
beroende på att minskade vinstmarginaler inom handeln
troligen har dämpat prisuppgången. Successivt väntas
emellertid växelkursförändringarna slå igenom och i år
ger de stigande importpriserna ett bidrag på närmare
1 procentenhet till den totala uppgången i
konsumentpriserna på drygt 2 % under loppet av året.
Nästa år beräknas importpriserna höja KPI i betydligt
mindre omfattning än i år på grund av att kronan antas
appreciera något.
Förväntningarna om den framtida prisutvecklingen
påverkar inflationen bl.a. genom lönebildningen. Sänkta
inflationsförväntningar skapar därtill en ökad
prismedvetenhet som gör det svårare för handeln att
övervältra kostnadsökningar på konsumenterna, med
minskade handelsmarginaler som följd. Generellt har
inflationsförväntningarna fallit det senaste året. Enligt
SCB:s undersökning beträffande hushållens
inköpsplaner har hushållens inflationsförväntningar legat
på och under 2 % det senaste året. Likaså är
inflationsförväntningarna inom stora delar av
näringslivet måttliga. Det visar Konjunkturinstitutets
barometrar över industrin och tjänstebranscherna samt
Aragons och Prosperas inflationsenkäter för varu– och
penningmarknaden. Även om en viss uppgång i
inflationsförväntningarna har registrerats i de senaste
mätningarna tror ändå flertalet av aktörerna att
prisökningarna med relativt god marginal kommer att
ligga inom Riksbankens toleransintervall för inflationen
de närmaste fem åren.
TABELL 8.1 KONSUMENTPRISUTVECKLING
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1995
1996
1997
1998
KPI, årsgenomsnitt
2,8
0,8
1,1
1,7
KPI, dec–dec
2,4
0,1
2,1
1,5
Basbelopp
35
700
36
200
36
300
36
400
NPI, årsgenomsnitt
1,5
–0,2
–0,9
–0,3
NPI, dec–dec
0,9
–1,0
–0,2
0,1
IPI, privat konsumtion
2,4
1,2
2,2
2,1
HIKP1, årsgenomsnitt
–
0,8
2,0
2,2
HIKP1, dec–dec
–
0,5
2,9
1,7
KPI, OECD.
årsgenomsnitt
2,4
2,2
2,1
2,2
1 Harmoniserat index för konsumentpriser inom EU.
Anm.: Vid beräkning av basbeloppen 1995–1997 har en avräkning
gjorts på 40 % av uppräkningsfaktorn och 1998 har en avräkning
gjorts på 20 %. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg
gjorts för skillnaden mellan december månads långtids– och
korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för
inflationsberäkning.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Utvecklingen av lönekostnaderna och produktiviteten är
också av stor betydelse för prisutvecklingen. Förra året
steg lönerna med 6 % i näringslivet. Lägre
inflationsförväntningar och ökad ambition från
arbetsmarknadens parter att hålla ned löneökningarna
talar dock för att löneökningstakten kommer att sänkas
de närmaste åren. Om så inte blir fallet är risken
överhängande att inflationstrycket tilltar. Hittills i år har
produktiviteten utvecklats mycket fördelaktigt ur
inflationshänseende och sammantaget för 1997 och 1998
beräknas produktiviteten i näringslivet öka med ca
3« % per år. Det innebär att de prognostiserade
löneökningarna i näringslivet, vilka uppgår till drygt
4 % i genomsnitt för åren 1997 och 1998, till stor del
kompenseras av en väntad effektivisering av
produktionen.
Den höga produktivitetstillväxten är bl.a. resultatet
av de omfattande investeringar som gjorts inom
industrin de senaste åren. Genom investeringstillväxten
har dessutom kapaciteten byggt ut kraftigt. I år beräknas
investeringarna vara i det närmaste oförändrade, vilket
innebär att dessa ligger kvar på en rekordhög nivå. Mot
bakgrund av den omfattande kapacitetsutbyggnaden,
tillsammans med produktivitetsökningen, torde
inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen kunna
undvikas trots förväntningar om en betydande
produktionsuppgång. Den höga arbetslösheten innebär
sannolikt att det på kort sikt finns mycket ledig
arbetskraft att tillgå. Inom vissa sektorer råder
emellertid redan i dag brist på kvalificerad arbetskraft
och på längre sikt kan läget förvärras med vissa
inflationsimpulser som följd. Den sammantagna
bedömningen är dock att det bekymmersamma läget på
arbetsmarknaden generellt sett innebär att det inte
kommer att råda brist på arbetskraft de närmaste åren.
Utöver de inflationspåverkande faktorer som
diskuterats ovan finns det ytterligare omständigheter
som sannolikt förklarar varför inflationsbenägenheten
har sjunkit i svensk ekonomi. Den tilltagande
internationaliseringen har medfört en skärpt konkurrens
och därigenom ett ökat rationaliseringstryck inom
näringslivet. Vidare har den inhemska efterfrågan varit
låg under ett flertal år vilket, tillsammans med en ökad
prismedvetenhet hos konsumenterna, har satt press på
producenter och handeln att dämpa prisutvecklingen.
En indikator på att inflationstakten kan tillta är att
tillväxttakten i penningmängden, mätt som mängden
sedlar och mynt, har stigit från att ha varit strax under
noll i 12–månaderstal i början av 1996 till omkring 5 %
under 1997. Uppgången kan ses som ett tecken på en
risk för ökande inflation inom 1 till 2 år eftersom
penningmängdens tillväxt historiskt visat sig vara en
relativt god indikator för inflationsutvecklingen på lite
längre sikt. Mängden sedlar och mynt samvarierar
också med den aktuella konsumtionsutvecklingen. Den
stigande penningmängden kan därför sättas i samband
med den ökande privata konsumtionen och man kan
anta att den väntade uppgången i hushållens efterfrågan
skapar ett visst utrymme för handeln att höja priserna.
Förändringen av indirekta skatter och subventioner
bedöms ge ett betydande bidrag till inflationen under
innevarande år. I januari höjdes tobaksskatten samtidigt
som investeringsbidraget till nybyggnation av bostäder
slopades. I juli höjdes energiskatter på el och bränsle
och i augusti väntas årets andra höjning av tobaksskatten
lyfta KPI något. Totalt för innevarande år beräknas
förändringar av indirekta skatter och subventioner ge ett
bidrag till KPI på motsvarande närmare 1 procentenhet.
I januari nästa år höjs vissa indexerade punktskatter.
Förändringarna av indirekta skatter och subventioner
beräknas ge ett betydligt mindre bidrag till inflationen
nästa år.
Sammanfattningsvis är det således mycket som talar
för ett lågt inhemskt inflationstryck de närmaste åren.
Lönekostnadsökningarna kompenseras i stor
utsträckning av en hög produktivitetstillväxt,
inflationsförväntningarna är låga även om en viss
uppgång kan skönjas, och räntefallet under det senaste
året sänker fortfarande kostnaderna för egnahemsägare.
Inflationstakten beräknas ändå höjas något under loppet
av 1997, till följd av stigande importpriser och höjd
tobaksskatt, och uppgå till 2,1 %. Nästa år faller
inflationstakten något – givet en löneökning på 3,5 % –
då importpriserna bedöms ge ett allt mindre
inflationsbidrag och då effekten av energi– och
tobaksskattehöjningarna försvinner. Inflationstakten
under loppet av året beräknas bli 1,5 %.
Det harmoniserade indexet för konsumentpriser,
HIKP som används för prisjämförelser inom EU,
väntas stiga med närmare 3 % under loppet av
innevarande år. Anledningen till att HIKP stiger
snabbare än KPI i år är att egnahemsposten, som
beräknas falla i år och därmed ge ett negativt bidrag till
KPI, inte ingår i HIKP. Allt eftersom
kostnadsminskningen för egnahem successivt avtar
under nästa år minskar skillnaden mellan de båda
måtten. I december nästa år beräknas sålunda 12–
månaderstalet för HIKP ha fallit till 1,7 % (1,5 % enligt
KPI). Utöver egnahemsposten exkluderas även större
delen av hälso– och sjukvårdsposten i HIKP. Denna
väntas emellertid endast ha en mindre betydelse för
skillnaden mellan de båda inflationsmåtten i år och nästa
år.
9 Hushållens ekonomi och privat
konsumtion
Den privata konsumtionen har ökat i år och uppgången
förstärks nästa år. Därmed stiger konsumtionen
snabbare än inkomsterna och de senaste årens nedgång i
sparkvoten fortsätter under prognosperioden.
9.1 Hushållens inkomster
Hushållens realinkomster har utvecklats svagt under de
senaste åren. Efter de kraftiga ökningar som
registrerades i början av 1990–talet, huvudsakligen till
följd av att 1990/91 års skattereform var
underfinansierad, har hushållssektorns samlade
inkomster fallit. Inkomstutvecklingen under de senaste
åren har emellertid varit splittrad. De reala
löneinkomsterna före skatt har utvecklats positivt,
medan skattehöjningar och sänkta ersättningsnivåer i
transfereringssystemen dragit ned hushållens inkomster.
Förra året låg de realt disponibla inkomsterna 1,5 %
under 1992 års nivå.
Det är främst ökade löneinkomster och ett förbättrat
räntenetto som ger positiva bidrag till
inkomstutvecklingen under prognosperioden.
Konsolideringen av de offentliga finanserna h@mmar
emellertid hushållens inkomstutveckling även 1997 och
1998, men i allt mindre utsträckning. Sammantaget
beräknas de realt disponibla inkomsterna vara
oförändrade 1997 och stiga med 1,8 % 1998. Det
innebär att inkomsterna för den samlade hushållssektorn
kommer över 1992 års nivå. Räknat per capita kommer
dock inkomsterna att vara ca 1,5 % lägre än 1992.
Höjningen av löneinkomsterna 1997 kommer till
stånd genom en fortsatt stark real timlöneutveckling,
medan sysselsättningen faller. Nästa år väntas
sysselsättningen dock ge ett positivt bidrag till
inkomstökningen. Förbättringen av hushållens
nettoinkomster av räntor och utdelningar @r en följd av
det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att
hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar
skulderna. Räntenedgångens effekt på inkomsterna är på
längre sikt i stort sett neutral. PD kort sikt kan
emellertid en räntenedgång reducera hushållens
räntenetto genom att ränteinkomsterna på
banktillgodohavanden anpassas snabbare @n
ränteutgifterna på bostadslån.
Transfereringarna från den offentliga sektorn stiger
något under prognosperioden. Ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjs den 1 oktober i Dr och i
övriga socialförsäkringar den 1 januari 1998. I Dr stiger
utbetalningar av arbetsmarknadsstöd också genom ökad
arbetslöshet och tillfällig avgångsersättning för äldre
arbetslösa. Antalet personer som uppbär olika former
av studiestöd ökar successivt under perioden.
TABELL 9.1 HUSHÅLLENS DISPONIBLA INKOMSTER, KONSUMTION OCH SPARANDE
MILJARDER KRONOR
LÖPANDE PRISER
PROCENTUELL UTVECKLING
1991 ÅRS PRISER
PROCENTUELLT BIDRAG TILL
REAL–
INKOMST UTVECKLINGEN
1996
1995
1996
1997
1998
1995
1996
1997
1998
Lönesumma inkl. sjuklön
731,
9
1,9
5,6
2,8
2,6
1,4
4,2
2,2
2,1
därav timlön före skatt
–0,2
5,4
3,7
1,6
–0,2
4,1
2,9
1,3
Sysselsättning
2,2
0,2
–0,9
1,0
1,6
0,2
–0,7
0,8
Transfereringar från offentlig
sektor
387,
8
–2,1
–2,4
0,7
1,5
–0,9
–1,0
0,3
0,6
Pensioner
214,
4
–0,4
1,0
–0,6
–0,2
–0,1
0,2
–0,1
0,0
Sjukförsäkring m.m.
36,3
–5,8
–
16,9
–7,3
8,6
–0,3
–0,8
–0,3
0,3
Arbetslöshetsbidrag m.m.
53,5
–8,3
–2,4
6,2
–4,1
–0,5
–0,1
0,4
–0,3
Övriga transfereringar
83,7
0,1
–3,4
3,9
6,6
0,0
–0,3
0,4
0,6
Räntor och utdelningar, netto
–
10,7
0,9
0,2
0,7
0,5
Övriga inkomster, netto
199,
9
2,6
–3,2
–3,4
–0,1
0,5
–0,7
–0,7
0,0
Direkta skatter
373,
2
6,6
7,3
6,1
3,3
–2,3
–2,8
–2,5
–1,4
Disponibel inkomst
935,
7
–0,4
–0,1
0,0
1,8
Privat konsumtion
885,
3
0,8
1,5
2,3
2,5
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst
Nettosparande
6,9
5,4
3,2
2,6
Finansiellt sparande
8,8
7,2
4,7
3,7
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst är deflaterad med
implicitprisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten ”övriga inkomster, netto”.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och FInansdepartementet.
Inkomsterna från sjukförsäkringen varierar kraftigt
mellan åren. Det beror främst på att
arbetsgivarperioden förlängts i år från 14 till 28 dagar
för att sedan återställlas till 14 dagar från 1 april nästa
år. Variationer i inkomster från sjukförsäkringen till
följd av förändringar av arbetsgivarperioden
kompenseras av i stort sett lika stora variationer i
sjuklönen och är därmed neutral för hushållens
inkomster.
Pensionerna, som svarar för över hälften av
transfereringarna, sjunker något i reala termer, trots att
antalet pensionärer med hög ATP ökar. Det @r en följd
av den låga uppräkningen av basbeloppet, som styr
pensionerna. Uppräkningen av basbeloppet uppgick för
åren 1995 t.o.m. 1997 till 60 % och uppgår för 1998 till
80 % av prisökningen juni–juni föregående år.
Nedgången i inflationen under 1996 medförde att det
reala värdet av basbeloppet ändå steg förra året. Det
reala värdet av basbeloppet sjunker 1997 och 1998 i takt
med att inflationen ökar. Bostadstillägget till pensionärer
höjs från 1998 med motsvarande 300 miljoner kronor.
Barnbidragen och flerbarnstilläggen höjs från 1998
med sammanlagt 2,9 miljarder kronor, vilket drar upp
hushållens disponibla inkomster med 0,3 %.
Besparingar genomförs under 1997 och 1998 i bl.a.
bostads– och underhållsbidragen.
De direkta skatterna stiger bl.a. genom att de
allmänna egenavgifterna har höjts med 1 procentenhet i
Dr och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Den
statliga skatten för inkomster under brytpunkten höjdes
från 100 till 200 kronor 1997. Skatteuttaget ökar också
till följd av att skiktgränserna i skatteskalan räknas upp i
betydligt lägre takt @n löneökningarna. Vidare
finansieras den höjda ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade
egenavgifter.
I Dr stiger också skattebetalningarna tillfälligt genom
fyllnadsinbetalningar till följd av att hushållen
realiserade kursvinster på aktier i ovanligt stor
utsträckning under 1996. En bidragande orsak är
förmodligen att beskattningen på allemansfonder höjdes
från 20 till 30 % till nyåret 1997. Värdeförändringar,
såväl realiserade som orealiserade, på aktier och
fastigheter påverkar inte hushållens disponibla
inkomster, som de definieras i nationalräkenskaperna.
Eftersom realisationsvinster utlöser en skattebelastning
blir effekten att de reducerar den uppmätta disponibla
inkomsten.
Skattesänkningar har skett från 1997 genom lättnad
av ägarbeskattningen i mindre bolag och av
bilförmånsbeskattningen. Nästa år sänks skatten för
småföretagare genom att en ökad andel av vinsten
beskattas som inkomst av kapital.
9.2 Privat konsumtion
Hushållens efterfrågan steg under 1996 trots den svaga
inkomstutvecklingen. Räknat som årsgenomsnitt var den
privata konsumtionen förra året 1,5 % högre än under
1995. Konsumtionen tilltog under loppet av 1996 och
uppgången har sedan fortsatt inledningsvis i år. Under
första halvåret i år ökade den privata konsumtionen med
2,0 % jämfört med motsvarande period 1996. Mycket
talar för att uppgången kommer att tillta under
prognosperioden med ett fortsatt minskat sparande som
följd.
Hushållens höga finansiella sparande sedan
inledningen av 1990–talet har medfört en successivt
förbättrad förmögenhetsställning. Därtill har
räntenedgången under 1995 och 1996 inneburit lättnader
för tidigare skuldtyngda hushåll. Det höga finansiella
sparandet har också resulterat i ett ökat innehav av
aktier och fondandelar. Hushållen har därigenom kunnat
dra nytta av uppgången på Stockholm fondbörs under de
senaste åren. Sammantaget har hushållens finansiella
nettoförmögenhet i förhållande till de disponibla
inkomsterna mer än fördubblats från 1991 fram till
1996.
Medan den finansiella förmögenheten har växt
kraftigt har värdet av de reala tillgångarna endast ökat
svagt de senaste åren. Detta förklaras av att
bostadsbyggandet har varit rekordlågt och att priserna
på småhus har legat relativt stilla fram till förra året.
Sammantaget uppgick hushållens totala förmögenhet,
dvs. de finansiella och reala tillgångarna minus skulder,
till ca 250 % relativt de disponibla inkomsterna under
förra året. Det är en av de högsta noteringarna under
perioden 1970 – 1996 (se diagram 9.1). Under det
senaste året har priserna och omsättningen på
bostadsmarknaden börjat stiga och uppgången på
Stockholm fondbörs har fortsatt. Således har hushållens
förmögenhetsställning stärkts ytterligare och därmed har
man nu kompenserat sig för den förmögenhetsförlust
som raset i fastighetspriserna medförde under
inledningen av 1990–talet. Hushållens starka
förmögenhetsutveckling innebär sannolikt att det finns
ett utrymme för en tilltagande konsumtion de närmaste
åren. Det ska dock understrykas att bilden av sparandet
och förmögenhetsutvecklingen är splittrad. Många
hushåll som t.ex. har drabbats av arbetslöshet har haft
ett mycket begränsat utrymme för sparande. Hushåll
med höga löneökningar har däremot haft goda
förutsättningar för konsumtion och sparande.
Stagnationen av den privata konsumtionen under
1990–talet har medfört att det sannolikt finns ett
betydande uppdämt behov av att modernisera hushållens
kapitalstock. En viss återhämtning av konsumtionsnivån
har visserligen redan skett men inköpen av kapitalvaror
ligger fortfarande på en förhållandevis låg nivå. Den
ökade omsättningen på bostadsmarknaden kan också
innebära en ökad efterfrågan på vissa kapitalvaror
eftersom renovering av bostäder ofta sker i samband
med ägarbyte. Dessutom torde ränteutvecklingen under
de två senaste åren stimulera efterfrågan framöver. De
förhållandevis låga räntorna har medfört att
räntekostnaderna relativt hushållens inkomster har
minskat betydligt. De lägre räntorna underlättar
finansiering av t.ex. kapitalvaruinköp och bidrar också
till högre priser på småhus.
Hushållens förväntningar om sin egna framtida
ekonomiska situation styr i stor utsträckning
konsumtionsutvecklingen. Statistiska centralbyråns
(SCB) undersökning avseende hushållens inköpsplaner
indikerar att hushållens framtidstro har stärkts i
betydande omfattning under 1997. De mer positiva
förväntningarna gäller såväl den egna ekonomin som
landets ekonomiska utveckling, vilket sannolikt är en
konsekvens av hushållens förbättrade
förmögenhetsställning och de allt mer positiva
rapporterna om svensk ekonomi, inte minst vad gäller
de offentliga finanserna. Läget på arbetsmarknaden är
alltjämt bekymmersamt men en viss förbättring har
dock skett de senaste månaderna. En allt större andel av
hushållen tror också att arbetslösheten kommer att
minska under det närmaste året.
Sammanfattningsvis är förutsättningarna för sparande
och konsumtion i många avseenden de omvända jämfört
med läget under inledningen av 1990–talet. Hushållen
har en stark förmögenhetsställning, räntorna är
förhållandevis låga, de offentliga finanserna bedöms
vara i balans nästa år och uppvisa överskott åren
därefter, och såväl konjunkturen som
arbetsmarknadsläget väntas förbättras de närmaste åren.
Sammantaget innebär detta att konsumtionsuppgången
förstärks under andra halvåret och för helåret 1997
väntas konsumtionen stiga med 2,3 % som
årsgenomsnitt (se diagram 9.2). Nästa år stärks
uppgången av en ökad sysselsättning och
konsumtionstillväxten är beräknad till 2,5 % i
genomsnitt för 1998. Samtidigt sjunker nettosparkvoten,
dvs. det totala sparandet som andel av disponibel
inkomsten, till 2,6 % nästa år.
Eftersom prognosen på en fortsatt konsumtions-
uppgång till stor del bygger på hushållens stärkta
förmögenhetsställning utgör eventuella oväntade
förändringar i värdet av hushållens tillgångar en risk i
prognosen. I takt med att aktie– och fondinnehavet har
vuxit som andel av den totala finansiella förmögenheten
ökar sannolikt känsligheten för större kursförändringar
på Stockholms fondbörs. I ljuset av detta framstår en
något större ränteuppgång som en risk i prognosen, inte
minst genom att den prisuppgång som vi i dag ser på
småhus skulle kunna avbrytas och aktiepriserna
påverkas negativt. I de senaste prognoserna har
nedgången i sparandet underskattats. Det kan inte
uteslutas att behovet av att uppgradera kapitalstocken är
mer omfattande än vad som antas i denna prognos,
vilket i så fall medför en snabbare nedgång i det
finansiella sparandet.
Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den
privata konsumtionen innebär att de senaste årens
nedgång i nettosparkvoten antas fortsätta (se diagram
9.3). Den prognostiserade konsumtions-uppgången
bygger dock på antaganden om ökade inköp av
kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel kan
betraktas som investeringar, dvs. som en form av
sparande. Detta avspeglas ej i nationalräkenskapernas
definition av sparkvoten. Sålunda utvecklas sparandet i
ekonomisk mening starkare än vad nedgången i
sparkvoten indikerar. Som framgår av diagram 9.3 är
nästa års finansiella sparkvot förhållandevis hög jämfört
med läget under 1970– och 1980–talen. Prognosen
innebär att den redan höga finansiella
nettoförmögenheten från 1996 byggs upp ytterligare av
det finansiella sparandet i år och 1998. Det reala
sparandet väntas däremot liksom under de senaste åren
vara mycket lågt på grund av fortsatt lågt byggande av
egnahem, vilket resulterar i en förhållandevis låg
nettosparkvot.
10 Investeringar
Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna
bli oförändrade 1997 och stiga med 6 % 1998. Den
höga investeringsnivån i industrin innebär att redan
oförändrade volymer medför en betydande
kapacitetsutbyggnad. Bostadsbyggandet faller kraftigt i
år då de temporära investeringsbidragen upphör.
Däremot beräknas en starkare efterfrågan från
hemmamarknaden samt låga räntor innebära en stigande
investeringsaktivitet inom övrigt näringsliv såväl i år
som nästa år. Därtill gynnas de industri-relaterade
tjänstesektorerna av den starka exportutvecklingen.
Nästa år beräknas den positiva
sysselsättningsutvecklingen och minskande vakanstal
innebära en viss återhämtning av bostads-produktionen.
Investeringarna i energisektorn stiger också kraftigt.
Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5 miljarder
kronor per år från och med 1998 till ett
omställningsprogram i energisektorn. Nästa år stiger
också myndigheternas väginvesteringar till följd av
byggnationen av storstadslederna. Lagercykeln väntas
ge ett positivt bidrag till BNP–tillväxten såväl i år som
nästa år. Den starka produktionsutvecklingen i
näringslivet väntas resultera i en svag lageruppbyggnad
både inom industrin och handeln.
TABELL 10.1 BRUTTOINVESTERINGAR EFTER
NÄRINGSGREN
MILJARDER KRONOR
ÅRLIG PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING
1996
1995
1996
1997
1998
Näringslivet
183,
6
25,1
5,9
5,0
5,4
Industri
69,1
44,3
13,3
0,0
4,0
Övrigt näringsliv
114,
5
17,0
2,1
7,8
6,2
Bostäder
30,3
–
28,0
14,7
–
21,2
12,8
Nybyggnad
13,0
–
31,0
14,7
–
20,4
18,0
Ombyggnad
17,3
–
25,0
14,8
–
22,0
7,8
Offentliga
myndigheter
35,6
–0,5
–7,4
–3,5
3,2
Totalt
249,
5
10,9
4,7
0,4
5,8
Maskiner
134,
6
29,2
6,4
5,9
4,9
Byggnader
114,
9
–3,6
2,8
–5,6
7,0
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
10.1 Näringslivets investeringar
Näringslivets investeringar ökade med närmare 60 %
under perioden 1994–1996. Därigenom har
näringslivets investeringar som andel av
bruttonationalprodukten närmat sig de nivåer som rådde
på 1970– och 1980–talet. Uppgången har i viss mån
varit koncentrerad till de exportberoende delarna av
näringslivet, medan investeringarna inom de
hemmamarknadsberoende delarna, exempelvis
varuhandel och fastighetsförvaltning, dämpats på grund
av ett lågt resursutnyttjande och en relativt sett låg
kapitalavkastning. Under prognosperioden väntas den
höga lönsamheten och ett stigande resursutnyttjande
medföra att de exportberoende näringarna expanderar
ytterligare. En än mer markant uppgång förväntas i de
hemmamarknadsberoende sektorerna. Den relativt sett
kraftiga uppgången i hushållens efterfrågan samt den
förutsedda sysselsättningsuppgången bedöms utgöra en
kraftig investeringsstimulans. Därtill beräknas
lönsamheten i dessa sektorer stärkas i takt med att
aktiviteten i ekonomin stiger. Sammantaget beräknas
näringslivets investeringar öka med 5 % i år och med
drygt 5 % under 1998.
Industrins investeringar beräknas bli oförändrade i år
och stiga något 1998. Därmed ligger
industriinvesteringarna kvar på en historiskt hög nivå.
Kapacitetsutnyttjandet inom industrin låg hela förra året
och under inledningen av 1997 på en relativt låg nivå.
Enligt Konjunkturinstitutets barometer vände dock
utnyttjandegraden uppåt under andra kvartalet då
konjunkturen stärktes. Mot bakgrund av den förväntade
produktionsuppgången beräknas behovet av
kapacitetsutbyggnad bli stort för hela perioden 1997–
1998. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från
maj indikerar att investeringsnivån @ven i år förblir
hög. Förutsättningarna för att ytterligare bygga ut
industrins kapacitet @r också mycket gynnsamma med
en hög lönsamhet inom de flesta branscher samt låga
räntor. Enbart i år beräknas industrins driftsöverskott
brutto uppgå till 126 miljarder kronor vilket kan
jämföras med de totala investeringarna på 70 miljarder
kronor. Innevarande Dr beräknas därför industrins
utbyggnad komma till stånd i samma omfattning som
investeringsplanerna visar, dvs. oförändrade
investeringsvolymer jämfört med förra året, vilket
innebär en ökning av kapitalstocken på ca 5 %.
Nästa år bedöms förstärkningen i
industrikonjunkturen resultera i ett stigande
kapacitetsutnyttjande och en viss vinstökning, vilket bör
leda till högre investeringar. Ett osäkerhetsmoment i
prognosen utgör dock företagens investeringsplaner för
1998 som enligt investeringsenkäten från maj är relativt
låga. Ett exempel på detta är att investeringarna inom
basindustrin förutses falla nästa år. Inom denna bransch
uppförs för närvarande en rad stora anläggningar som
står klara i år. En viss överkapacitet förutses sedan
kvarstå till och med 1998. Expansionen väntas dock bli
kraftig både inom den exportberoende
investeringsvaruindustrin och inom
konsumtionsvaruindustrin när den privata konsumtionen
tilltar. Sammantaget bedöms de totala
industrinvesteringarna öka med 4 % år 1998.
Under åren 1997 och 1998 bedöms investeringarna i
övrigt näringsliv åter öka kraftigt. Sammantaget
beräknas investeringarna växa med 8 % 1997 och med
6 % 1998 efter att ha stigit med 2 % förra året. Den
positiva utvecklingen under innevarande år förklaras
bl.a. av den starka industrikonjunkturen som gradvis
väntas leda till högre investeringar inom de industrinära
tjänstesektorerna samt den fortsatta utbyggnaden av
telekommunikationsnätet. Den förväntade utvecklingen
ligger i linje med företagens egna planer enligt SCB:s
investeringsenkät. Däremot planar volymerna i de stora
avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten ut.
Inom de hemmamarknadsberoende sektorerna har
kapacitetsutnyttjandet sedan lågkonjunkturen i början på
1990–talet varit lågt, vilket inneburit relativt låga
investeringsnivåer. Den relativt kraftiga
konsumtionsökningen samt den prognostiserade
sysselsättningsuppgången bör dock ge utrymme för
expansionsinvesteringar inom såväl varuhandel som
fastighetsförvaltning framöver. Stigande lönsamhet och
låga räntor stimulerar investeringarna. Tecken på en
vändning i de hemmamarknadsberoende sektorerna
finns. Priserna på kommersiella fastigheter steg med
9 % mellan 1995 och 1996 samtidigt som vakanserna i
centralt belägna områden sjönk. Mot slutet av 1996 och
början av 1997 sjönk dock priserna något i samband
med att konjunkturen temporärt mattades av.
År 1998 beräknas också investeringarna i
energisektorn stiga kraftigt. Regeringen har beslutat om
att avsätta i genomsnitt ca 1,5 miljarder kronor per år
under 1998–2002 till ett omställningsprogram i
energisektorn. Programmet innehåller bland annat stöd
till investeringar i mindre vattenkraftverk och
vindkraftverk. Potentialen för högre energinvesteringar
är också stor. Kapitalkvoten i sektorn har under ett antal
Dr sjunkit bl.a. som en följd av att elpriset varit lägre än
den långsiktiga marginalkostnaden som inkluderar
investeringskostnaden.
TABELL 10.2 ÖVRIGA NÄRINGSLIVETS
INVESTERINGAR
MILJARDER
KRONOR
ÅRLIG PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING
1996
1995
1996
1997
1998
Jordbruk och
skogsbruk
8,6
1,4
16,8
2,6
2,9
Energi och
vattenverk
12,9
9,4
–1,2
6,4
8,5
Byggnadsindustri
3,7
12,3
–2,6
2,5
2,0
Handel
16,8
13,4
–3,4
5,0
9,0
Finansiell
verksamhet
2,3
–
15,3
2,4
2,5
4,5
Företagstjänste-
verksamhet
13,8
49,8
2,9
8,0
6,0
Fastighetsverksamh
et
10,7
–3,4
15,3
4,0
8,0
Hushållsverksamhet
6,9
12,8
3,6
8,0
5,0
Övriga
tjänstebranscher
38,7
25,8
–1,0
12,6
4,3
Summa
114,
3
17,0
2,1
7,8
6,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
10.2 Bostadsinvesteringar
Antalet påbörjade bostäder uppgick under första
halvåret till rekordlåga 3 800. Det temporära
investeringsbidraget förefaller ha lett till en
tidigareläggning av bostadsproduktion från årsskiftet
96/97, till inledningen av förra året. Dessutom har
sannolikt osäkerheten om det framtida
bostadsfinansieringssystemet bidragit till det låga
byggandet. De flesta indikatorer talar emellertid för att
nedgången endast är temporär och att
bostadsproduktionen gradvis kan öka framöver.
Bostadsbyggandet steg också under det andra
kvartalet i år samtidigt som antalet ansökningar om
statliga räntebidrag, vilka fungerar som en tidig
indikator för bostadsbyggandet, ökade. Osäkerheten om
bostadsbyggandet åren 1997 och 1998 är dock stor.
Trots att historiskt sett få bostäder färdigställts det
senaste året har vakansgraden i lägenhetsbeståndet stigit
från 3,2 % till 3,8 %. Något som sannolikt kan
förklaras av den negativa sysselsättningsutvecklingen. I
takt med att sysselsättningen åter ökar från och med
andra halvåret i år bör vakansgraden falla. Inom vissa
expansiva regioner är andelen lediga bostäder redan
idag mycket låg. En begränsade faktor för en uppgång i
bostadsproduktionen är dock de låga priserna på
andrahandsmarknaden som i allmänhet understiger
nyproduktionskostnaden. Priserna på egnahem har
under det senaste året stigit med 6 % samtidigt som
produktionskostnaden ökat med ca 1 %. Inom vissa
delar av de expansiva regionerna är det emellertid redan
idag lönsamt att bygga nytt.
Låga räntor, stigande disponibelinkomster och
ökande sysselsättning torde dock leda till fortsatt
stigande priser på andrahandsmarknaden och därmed
öka volymen av nyproduktion. Sammantaget beräknas
antalet påbörjade lägenheter uppgå till 10 000 i år och
till 15 000 under 1998. Det temporära
investeringsbidraget till studentbostäder har under hela
perioden en viss uppdragande effekt på
bostadsproduktionen.
Antalet påbörjade ombyggnader blev också lågt
första halvåret 1997. En starkt bidragande orsak till
detta var att det extra statliga bidraget till ombyggnation
upphörde 1996. Den låga lönsamheten och svaga
soliditeten inom bostadssektorn har sannolikt inneburit
att en del ombyggnationer skjutits på framtiden. De
fundamentala faktorerna i form av en förbättrad
arbetsmarknad, låga räntor samt stigande realinkomster,
talar dock för att ombyggandet stiger framöver. Antalet
ansökningar om räntebidrag till ombyggnationer steg
också under andra kvartalet i år. Enligt prognosen
kommer ca 22 000 ombyggnationer att påbörjas 1997
och ca 25 000 nästa år. Denna siffra skall ses mot
bakgrund av att Boverket räknar med att ca 30 000
lägenheter årligen behöver byggas om med normal
kapitalförslitning. Innevarande år beräknas bidragen till
miljöförbättrande åtgärder stimulera
ombyggnadsverksamheten. År 1998 avsätts totalt
800 miljoner kronor till lokala investeringsprogram. De
bidrag som kommuner kan söka inom ramen för detta
projekt bedöms ha en viss stimulerande effekt på
ombyggnadsvolymerna.
10.3 Lagerinvesteringar
Lageruppbyggnaden inom industrin kulminerade under
första halvåret 1996. Därefter påbörjades en
lagerreducering som dämpade industriproduktionen.
Lagerstockarna i förhållande till produktionen var dock
vid utgången av förra året fortfarande för höga varvid
lagerjusteringen inom industrin torde ha fortsatt under
första halvåret innevarande år. Detta gäller framförallt
färdigvarulagren. Den kraftiga produktionsökningen
under loppet av 1997 och 1998 beräknas dock leda till
att lagerhållningen åter ökar från och med andra
halvåret i år. I prognosen antas att industrin fortsätter att
minska lagrens andel av produktionen vilket ändå leder
till att industrins genomsnittliga lagerhållning kan öka
också nästa år.
TABELL 10.3 LAGERFÖRÄNDRINGAR OCH
LAGERBIDRAG
MILJARDER KRONOR 1991 ÅRS
PRISER
1995
1996
1997
1998
Jord och skogsbruk
97
–31
–200
0
Industri
1526
9
1780
500
1200
El, gas och vatten
–346
129
400
0
Handeln
–
2005
–
4341
–200
1000
Summa
1301
5
–
2463
500
2200
BNP–bidrag
0,5
–1,0
0,2
0,1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Varuhandelns lagerstockar har under flera år i följd
minskat. Det sammanhänger sannolikt med
strukturförändringar inom handeln där antalet grossister
har minskat men också på den svaga efterfrågan på
konsumtionsvaror. Lagren förutses minska även i år
men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Det
beror på den betydande ökningen av hushållens
efterfrågan på konsumtionsvaror men också på
produktionsökningen inom industrin. Nästa år förutses
den ökande aktiviteten i ekonomin medföra en svag
lageruppbyggnad inom handeln. Sammanfattningsvis
ger lagercyklen ett svagt positivt bidrag till BNP–
tillväxten både i år och nästa år.
11 Den offentliga sektorn
De offentliga finanserna fortsätter att stärkas. Det finansiella sparandeunderskottet har minskat kraftigt sedan 1994
och för 1997 beräknas underskottet uppgå till 1,9 % som andel av BNP. År 1998 beräknas den offentliga sektorns
inkomster och utgifter vara i balans. Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP fortsätter att
reduceras.
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
J@mf`relse med tidigare prognoser
Den offentliga sektorns finansiella sparande för 1997 beräknas nu, med oförändrade beräkningsmetoder, bli ca 10
miljarder kronor bättre än vad som redovisades i vårpropositionen. Denna förbättring är helt hänförlig till den
offentliga sektorns primära utgifter, som reviderats ned med ca 12 miljarder kronor medan ränteutgifterna räknats
upp med 2 miljarder kronor. Nedjusteringen ligger huvudsakligen på statens utgifter, och berör såväl transfereringar
som konsumtion och investeringar.
Den underliggande bedömningen av 1998 har också förändrats i positiv riktning. Den offentliga sektorns
finansiella sparande beräknat på samma sätt som i vårpropositionen har justerats upp med ca 4 miljarder kronor,
oaktat de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998. Denna förbättring jämfört med vårpropositionen
beror huvudsakligen på att utgifterna exkl. räntor räknats ned.
Det redovisade finansiella sparandet ändras därtill av två tekniska skäl. För det första har EU:s statistik–organ
Eurostat rekommenderat att utdelningar från det statliga bolaget Securum ska redovisas som finansiella transaktioner
och således inte inräknas i det finansiella sparandet.
Därmed bortfaller inkomster 1997 och 1998 på 6,3 respektive 4,7 miljarder kronor i det redovisade finansiella
sparandet, jämfört med vårpropositionen. För det andra kommer AP–fondens direktägda fastigheter att under 1998
överföras till bolagsform. Detta registreras i nationalräkenskaperna som en försäljning av fastigheter, vilket
tillgodoräknas det finansiella sparandet eftersom aktier räknas som en finansiell tillgång i motsats till fastigheter.
Bolagiseringar av AP–fondens fastigheter leder till en uppjustering av det finansiella sparandet 1998 med 15
miljarder kronor, jämfört med vårpropositionen.
Det redovisade finansiella sparandet förbättras således med ca 4 miljarder kronor 1997 och med ca 10 miljarder
kronor 1998 jämfört med vårpropositionen.
Nivån på den finansiella nettoskulden har reviderats ned. Detta är en följd av att värdeökningar på aktier och
obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i redovisningen efter att Statistiska centralbyrån redovisat
finansräkenskaperna. Därtill kommer de värdeökningar som redovisas av AP–fonden för 1996. Dessa korrigeringar
medför att nettoskulden vid utgången av 1997 reviderats ned med 57 miljarder kronor. För prognosåren görs inga
kalkyler över värdeförändringar på den offentliga sektorns tillgångar.
Utvecklingen 1995 – 1998
Cr 1996 uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande enligt national-r@kenskapernas
redovisning till ca 42 miljarder kr eller 2,5 % av BNP. Det var en förbättring med nära 90 miljarder kronor från
1995. Den synnerligen starka förbättringen beror delvis på tillfälligt höga skatteinkomster bl.a. till följd av en
omläggning av uppbörden av mervärdesskatt. Därför blir den ytterligare förbättringen av det finansiella sparandet
under 1997 mindre och underskottet beräknas till 33 miljarder kronor eller 1,9 % av BNP. Nästa år förutses en
relativt kraftig nedgång i de offentliga utgifterna leda till att underskottet elimineras. Inklusive effekten av
bolagiseringar av AP–fondens fastigheter och exklusive utdelningen från Securum redovisas ett överskott på ca 10
miljarder kronor.
TABELL 11.1 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
FINANSER
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER
1995
1996
1997
1998
Inkomster
985,5
1065,
9
1091,
6
1135,
9
procent av BNP
59,9
63,5
62,5
61,7
Skatter och
avgifter
823,1
911,6
940,2
980,7
procent av BNP
50,0
54,3
53,8
53,2
Kapitalinkomster
96,0
87,3
82,6
83,0
Övriga inkomster
66,3
67,0
68,8
72,2
Utgifter
1114,
9
1107,
8
1124,
6
1125,
7
procent av BNP
67,8
66,0
64,4
61,1
Transfereringar till
hushåll
394,7
387,8
394,4
407,1
Övriga
transfereringar
129,9
125,4
124,2
116,5
Ränteutgifter
117,3
119,3
118,4
112,8
Konsumtion
424,9
434,3
446,4
460,7
Investeringar
48,1
41,0
41,2
28,5
Finansiellt sparande
–
129,4
–41,9
–33,0
10,21
procent av BNP
–7,9
–2,5
–1,9
0,6
Primärt finansiellt
sparande
–
108,2
–9,8
2,8
40,0
procent av BNP
–6,6
–0,6
0,2
2,2
Finansiell ställning
Nettoskuld
395,0
401,8
463,8
459,0
procent av BNP
24,0
23,9
26,5
24,9
Konsoliderad
bruttoskuld
1286,
6
1305,
7
1346,
8
1361,
4
procent av BNP
78,2
77,8
77,1
73,9
1Inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till –
0,1 miljard kronor
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis från bokföringsreglerna i det europeiska
nationalräkenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU vid bedömningen av de offentliga finanserna i samband
med förfarandet vid alltför stora underskott, den s.k. Excessive Deficit Procedure.
För närvarande redovisas ränteutgifterna på statsskulden utgiftsmässigt i nationalräkenskaperna. Därvid
exkluderas kursvinster/förluster i samband med förtida inlösen av obligationer. Enligt nyligen antagna
rekommendationer avseende redovisningen till Excessive Deficit Procedure ska emellertid kurs-vinster/förluster i
samband med inlösen av obligationer redovisas som ränta. Dessutom ska de kursvinster/förluster som uppstår vid
emissioner av s.k. benchmarklån periodiseras. Räntan på statsskuldsväxlar ska redovisas vid förfall och inte som i
dag vid emission. Dessa nya redovisningsprinciper avseende räntor leder till betydande justeringar jämfört med de
nuvarande nationalräkenskaperna.
Enligt ENS ska skatter och subventioner på varor och tjänster samt på produktionsfaktorer bokföras när skatten @r
upplupen och inte vid betalning, som i de svenska nationalräkenskapernas nuvarande redovisning.
Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämpning av ENS–reglerna att det finansiella underskottet 1996
uppgick till 3,7 % av BNP. Med motsvarande justeringar beräknas underskottet för 1997 till 1,6 % av BNP. Som
framgår av tabell 11.2 beror justeringarna huvudsakligen på annan periodisering av ränteutgifterna på statsskulden,
inkomsterna av mervärdesskatt och särskild löneskatt samt utgifterna för läkemedelssubventioner. I justeringen ingår
också AP–fondens fastighetsköp samt statens försäljning av fastigheter 1996 till Akademiska hus AB, som förbisetts i
nationalräkenskaperna.
TABELL 11.2 JUSTERING AV DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE TILL ENS–DEFINITION
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER
1995
1996
1997
Finansiellt sparande enligt NR
–
129,
4
–
41,9
–
33,0
procent av BNP
–7,9
–2,5
–1,9
Totala justeringar
12,8
–
19,7
4,4
Begreppsjusteringar till ENS–
def.
16,4
–
20,6
6,4
Räntor
8,3
–2,8
5,0
Momsjusteringar
8,2
–
12,9
0,0
Läkemedelssubventioner
0,0
–1,4
1,4
Särskild löneskatt
0,0
–3,9
0,0
Övrigt
–0,1
0,4
0,0
Beräkningsjusteringar
–3,6
0,9
–2,0
Köp och försäljning av
fastigheter
–3,5
1,7
–2,0
Övrigt
–0,1
–0,8
0,0
Finansiellt sparande enl. ENS
–
116,
6
–
61,6
–
28,6
procent av BNP
–7,1
–3,7
–1,6
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten som sker genom transaktioner.
Värdeförändringar påverkar således inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra
finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen. Den offentliga skuldsättningen
påverkas däremot av anskaffning och försäljningar av finansiella tillgångar, omdisponeringar på balansräkningen
samt värdeförändringar på skulden i utländsk valuta. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad
enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, motsvarade 79,3 % av BNP vid utgången av 1994. Skuldkvoten har sedan
reducerats och uppgick till 77,8 % vid utgången av 1996 och väntas understiga 74 % i slutet av 1998. Drygt 2
procentenheter av denna nedgång kan tillskrivas planerade försäljningar av statliga tillgångar under 1997 och 1998.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar @r väsentligt lägre
@n den konsoliderade bruttoskulden, vilket huvudsakligen beror på att AP–fonden har betydande finansiella tillgångar
vid sidan av statsobligationer. Nettoskulden stiger relativt mycket som andel av BNP mellan 1996 och 1997 trots att
den konsoliderade bruttoskulden sjunker som andel av BNP. Det beror på att den relativa förändringen av
nettoskulden är betydligt större än för bruttoskulden – 15 % jämfört med 3 %.
Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 skedde främst genom kraftigt stigande
skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna i relation till BNP) ökade med 4 ¼ procentenheter till 54,3%. De
stora skatteinkomsterna förra året beror delvis på tillfälliga faktorer. Omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt
gav en tillfällig höjning av skatteinkomsterna 1996 på nära 13 miljarder kronor. En annan tillfällig effekt år 1996
utgjordes av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt från statliga f.d. affärsverk på ca 4 miljarder kronor. Av
skatteinkomsterna 1996 kan således ca 17 miljarder kronor, motsvarande 1 % av BNP, beräknas vara tillfälliga. Den
sålunda korrigerade skattekvoten för 1996 kan därmed uppskattas till ca 53,3 %.
TABELL 11.3 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
SKATTER OCH AVGIFTER
PROCENT AV BNP
1995
1996
1997
1998
Hushållens direkta
skatter
20,6
21,8
22,5
22,3
Företagens direkta
skatter
3,0
3,2
3,3
3,0
Arbetsgivaravgifter
13,6
14,7
14,3
14,2
Mervärdesskatt
7,1
8,0
7,1
7,1
Övriga indirekta skatter
5,8
6,5
6,5
6,5
Skatter och avgifter
50,0
54,3
53,8
53,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
När de tillfälliga inkomsterna under 1996 faller bort sjunker skattekvoten 1997, trots tillkommande skattehöjningar.
Den allmänna sjukförsäkringsavgiften har höjts med 1 procentenhet och den statliga inkomstskatten för inkomster
under brytpunkten har höjts från 100 till 200 kr. Skatterna har under året höjts i flera steg på energi och tobak.
Arbetsgivaravgifterna har sänkts för den del av ett företags lönesumma som understiger 600 000 kronor samt för att
delvis kompensera företagen för den utökade arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Skatten på allemansfonder
höjdes från 20 till 30 % vid årsskiftet. Det medförde att hushållen i ovanligt stor utsträckning realiserade kursvinster
på aktier under 1996. Den skatt som därigenom utlöstes betalas till större delen i år, vilket tillfälligt drar upp
skatteinkomsterna 1997.
Nästa år höjs den allmänna egenavgiften med ytterligare 1 procentenhet. Samtidigt sker en växling så att den
allmänna sjukförsäkringsavgiften tas bort och ersätts med en motsvarande högre allmän pensionsavgift. En växling
sker också mellan olika arbetsgivaravgifter. Det sammanlagda uttaget av arbetsgivaravgifter, inklusive allmän
löneavgift, höjs från 32,92 % till 33,03 %, för att ersätta staten för att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
förkortas.
Trots skattehöjningarna sjunker skattekvoten med ½ procentenhet 1998. Det beror till stor del på att företagens
skattebetalningar går ned i förhållande till BNP, efter att ha legat på en historiskt hög nivå under 1996 och 1997.
Skattekvoten reduceras också till följd av att lönesumman, den viktigaste skattebasen, ökar långsammare än BNP.
De offentliga utgifterna minskade förra året realt med 2,3 % och utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP)
gick ned
TABELL 11.4 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
UTGIFTER
MILJARDER KRONOR
PROCENTUELL FÖRÄNDRING I
1991 ÅRS PRISER
1996
1995
1996
1997
1998
Summa utgifter
1107
,8
0,9
–2,3
–0,6
–0,9
exklusive räntor
998,
5
0,1
–2,7
–0,5
–0,2
Transfereringar
till
hushåll
387,
8
–2,1
–2,4
0,7
1,5
Pensioner
214,
4
–0,4
1,0
–0,6
–0,2
Sjukförsäkring
m.m.
36,3
–5,8
–
16,9
–7,3
8,6
Arbetslöshets–
bidrag m.m.
53,5
–8,3
–2,4
6,2
–4,1
Övrigt
83,7
0,1
–3,4
3,9
6,6
Övriga
transfereringar
125,
4
11,1
–4,1
–2,0
–7,7
Läkemedel och
privat vård
13,5
9,3
8,2
4,9
–2,5
Räntebidrag
27,8
–4,4
–
13,8
–
26,9
–
42,1
Bidrag till EU
16,8
6,9
10,2
3,4
Bistånd
10,7
–9,0
–
12,0
6,2
–5,9
Övrigt
56,6
–1,7
–2,7
3,5
–0,9
Räntor
119,
3
9,0
1,0
–1,7
–6,3
Konsumtion
434,
3
–1,0
–1,7
–0,5
0,1
Investeringar 1
41,0
0,8
–8,2
–5,8
2,0
1 Förändringstalen för investeringarna är beräknade exklusive köp och försäljning av fastigheter.
Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp. investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under 1997 fortsätter nedgången i utgiftskvoten och realt sjunker utgifterna med 0,6 %. Transfereringarna till
hushåll stiger till följd av ökad arbetslöshet, höjd ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, tillfällig
avgångsersättning till äldre arbetslösa samt att antalet personer som uppbär olika former av studiestöd ökar.
Utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar till följd av den förlängning av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
som infördes vid årsskiftet. Fortsatta besparingar sker bl.a. på bostadsbidragen.
Utgifterna för läkemedelssubventioner fortsätter att öka trots vidtagna besparingar. Det beror på att
utbetalningarna av subventionerna påverkas av den hamstring av läkemedel, som ägde rum i slutet av förra året.
Transfereringarna till utlandet stiger genom att avgiften till EU höjs samt av att utbetalningar av biståndsmedel ökar,
efter att ha minskat förra året. Den offentliga konsumtionen beräknas minska med ½ % och investeringarna med
nära 6 % i reala termer.
För nästa år förutses en real minskning av utgifterna med ca 1 %. Exklusive sjunkande ränteutgifter uppgår
nedgången till 0,2 %. Ett kraftigt bidrag till utgiftsminskningen kommer från räntebidragen till bostäder, som nästan
halveras mellan 1997 och 1998 till en nivå på drygt 12 miljarder kronor. Detta beror på en kombination av lägre
räntor, minskat bostadsbyggande och ändrade regler.
Transfereringarna till hushållen stiger med 1,5 %, trots att arbetslösheten går ned. Det beror på att
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna höjs samt av att antalet personer i utbildning fortsätter att öka. Utgifterna i
sjukförsäkringen ökar kraftigt eftersom arbetsgivarperioden förkortas från 28 till 14 dagar. Barnbidragen och
bostadstilläggen för pensionärer höjs. Det reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar
reduceras eftersom inflationen stiger, jämfört med den mycket låga inflation från juni 1996 till juni 1997 som styr
basbeloppet för 1998.
Den offentliga konsumtionen beräknas öka marginellt medan en återhämtning sker av investeringarna efter
nedgången under 1996 och 1997.
Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998
Den offentliga sektorns finansiella underskott reduceras enligt prognosen från 10,3 % av BNP 1994 till 0 % 1998,
beräknat inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter.
Förbättringen fördelas mellan en sänkning av utgiftskvoten med 8 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten
med 2,3 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att konsolideringsprogrammet för att sanera
de offentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande 8 % av BNP under perioden 1995–1998, varav 3,8
procentenheter består av skattehöjningar och 4,2 procentenheter består av besparingar. Därutöver tillkommer de
besparingar som har skett inom den kommunala sektorn, där utgifterna beräknas minska med 1,7 procentenheter
mätt som andel av BNP (exklusive effekten av kommunaliseringen av läkemedelssubventionerna). Genom
nedgången i ränteläget kan ökningen av ränteutgifterna begränsas och ränteutgifterna sjunker som andel av BNP med
0,5 procentenheter, trots att den offentliga sektorns konsoliderade skuld är ca 150 miljarder kronor större 1998 @n
1994. Dessa och övriga bidrag till förbättringen av de offentliga finanserna framgår av tabell 11.5.
TABELL 11.5 BIDRAG TILL FÖRBÄTTRINGEN AV DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE FRÅN 1994
TILL 1998
PROCENT AV BNP
Total förbättring
10,3
Ökade inkomster
2,3
Konsolideringsprogramme
t
3,8
Övrigt
–1,5
Minskade utgifter
8,0
Konsolideringsprogramme
t
4,2
Kommunala utgifter
1,7
Ränteutgifter
0,7
Övrigt
1,4
Källa: Finansdepartementet.
Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan också delas upp på en cyklisk respektive en
strukturell komponent. Den cyliska delen kan grovt uppskattas som 75 % (elasticiteten) av skillnaden mellan faktisk
och potentiell BNP. Den genomsnittliga tillväxten från 1994 till 1998 uppgår i prognosen till 2,5 % per år, medan
den underliggande tillväxten kan uppskattas till 2 %. Därmed uppgår den sammanlagda konjunkturförbättringen
under perioden till 2 %. Den cykliskt betingade förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan
således grovt uppskattas till 1,5 procentenheter av BNP. Förbättringen av det offentliga sparandet beror således
huvudsakligen på icke–cykliska faktorer och, som framgår av tablån ovan, till största delen på
konsolideringsprogrammet.
11.2 Den statliga sektorn
Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, @ven fonder m.m.
utom budgeten, som t.ex. delpensions– och lönegarantifonderna. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte.
Statens (inkl. sjuk–och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till ca 90 % av skatter och avgifter. År 1996
bestod utgifterna enligt nationalräkenskapernas redovisning till 19 % av konsumtion, 3 % av investeringar, 62 % av
transfereringar och 16 % av räntor. Det @r endast konsumtion och investeringar som utgör real resursförbrukning
och ingår i BNP.
Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan Dren och har visat sig vara svår att förutsäga. Genom
systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden.
TABELL 11.6 STATENS FINANSER
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER
1995
1996
1997
1998
Inkomster
545,2
596,4
621,7
656,4
Skatter och avgifter
481,5
533,2
558,9
590,6
Övriga inkomster
63,7
63,2
62,8
65,9
Utgifter
690,7
650,3
661,2
665,4
Transfereringar till
hushåll
248,2
233,8
236,5
244,0
Bidrag till kommuner
73,4
55,8
57,9
76,4
Övriga transfereringar
105,4
100,7
99,2
78,7
Ränteutgifter
107,7
110,0
111,3
104,5
Konsumtion
131,9
132,0
137,5
141,9
Investeringar
24,2
18,0
18,8
19,8
Finansiellt sparande
–
145,5
–53,9
–39,5
–9,0
Procent av BNP
–8,8
–3,2
–2,3
–0,5
Primärt finansiellt
sparande
–67,6
30,5
45,0
67,4
Procent av BNP
–4,1
1,8
2,6
3,7
Lånebehov
138,6
21,0
17,7
15,0
Procent av BNP
8,4
1,3
1,0
0,8
Statsskuld
1386,
2
1411,
2
1458,
0
1463,
4
Procent av BNP
84,3
84,1
83,5
79,4
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade förra året med 3,7 %. Första halvåret 1997 sjönk konsumtionen
med drygt 4,5 %, jämfört med motsvarande period 1996. Nedgången beror till stor del på att inköpen till försvaret
minskade kraftigt på grund av att beställningar senarelagts. Därför väntas en återhämtning under andra halvåret så
att den statliga konsumtionen för helåret 1997 stiger med ½ %. En lika stor ökning beräknas för 1998 .
Statsbidragen till den kommunala sektorn dras upp med ca 11 miljarder kronor 1998 till följd av att landstingen
övertar betalningsansvaret för läkemedelssubventionerna. Därigenom reduceras de statliga transfereringarna i
motsvarande grad.
Bakom förbättringen av det offentliga sparandet, som beskrivs ovan, ligger en ännu kraftigare förstärkning av
statens finanser. Underskottet i statens finansiella sparande minskade från ca 145,5 miljarder kr 1995 till ca 54
miljarder kr 1996. Försäljning av aktier och andra finansiella transaktioner, som inte inräknas i det finansiella
sparandet, bidrog till att reducera lånebehovet 1996 till ca 21 miljarder kr.
För de kommande åren beräknas en fortsatt förbättring av statens finansiella sparande. Lånebehovet minskar
emellertid inte lika mycket. Tillkommande försäljningar av aktier drar visserligen ned lånebehovet men andra
finansiella transaktioner, som t.ex. återbetalningar av lån, blir av mindre omfattning @n under 1996.
Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, @ven av hur skulderna i utländsk valuta påverkas av
valutakursförändringar. Kronans förstärkning under 1995 reducerade statsskulden med nära 40 miljarder kronor.
Utvecklingen av valutakursen under 1996 medförde ingen nämnvärd värdeförändring av statsskulden. Den förutsatta
valutakursutvecklingen under 1997 leder till att statsskulden skrivs upp med nära 30 miljarder kronor. För 1998
beräknas valutakursförändringar medföra en nedskrivning av skulden med 10 miljarder kronor. Sammantaget
fortsätter statsskulden mätt som andel av BNP att gå ned från toppåret 1995.
Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en del av inkomsterna från ATP–
avgiften, drygt 10 miljarder kr per Dr, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel @r avsedda att
motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella
sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP–fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. Den
framtida premiereserven ska bokföras i den offentliga sektorn enligt Eurostats rekommendation.
11.3 Allmänna pensionsfonden
Pensionsutbetalningarna från AP–fonden `verstiger avgiftsinkomsterna med ca 34 miljarder kronor 1997. En allt
större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet @r dock alltjämt positivt och
därigenom kan fonden fortsätta att växa. AP–fondens sparande har dock minskat kontinuerligt sedan 1990 och
minskningen fortsätter under prognosperioden.
AP–fondens tillgångar till marknadsvärde uppgick vid slutet av 1996 till 686 miljarder kronor. Därav svarade
obligationer och andra finansiella fordringar för 87 %, aktier för 10 % samt fastigheter och aktier i fastighetsbolag
för 3 %. Innehavet av statspapper, som avräknas från statsskulden vid redovisningen av den s.k. Maastrichtskulden,
hade ett nominellt värde på 237 miljarder kronor. Fastighetsinnehavet bestod till 15 miljarder kronor av direktägda
fastigheter. Under 1998 sker en bolagisering av detta fastighetsbestånd. Transaktionen innebär att fastigheter ersätts
med aktier i balansräkningen. Då aktier, men inte fastigheter, utgör en finansiell tillgång enligt
nationalräkenskaperna så leder transaktionen till ett högre uppmätt finansiellt sparande, trots att den totala
förmögenheten inte ändrats.
TABELL 11.7 ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER
1995
1996
1997
1998
Inkomster
133,
8
135,
2
134,
2
135,
8
Avgifter
80,6
85,0
87,8
90,8
Övriga inkomster
53,2
50,2
46,4
45,0
Utgifter
114,
1
118,
6
122,
4
126,
2
ATP
113,
2
117,
9
121,
5
125,
3
Övriga utgifter
0,9
0,8
0,9
0,9
Försäljning av fastigheter
15,0
Finansiellt sparande
19,7
16,6
11,8
24,5
Exkl. försäljning av
fastigheter
9,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
11.4 Den kommunala sektorn
Den kommunala sektorn omfattar kommuner (primärkommuner), landsting och kyrkokommuner (församlingar).
Kommunal affärsverksamhet, kommunalt ägda företag m.m. räknas i dessa sammanhang inte in i kommunsektorn.
Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna för 1996 motsvarade den kommunala sektorns utgifter
23,8 % av BNP, varav kommunal konsumtion utgjorde 18 procentenheter. Resterande del utgjordes av
transfererings– och investeringsutgifter. Inkomsterna motsvarade 23,6 % av BNP, varav skatteinkomster och
statsbidrag utgjorde 20,8 procentenheter.
I enlighet med regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen har de allmänna statsbidragen till
kommuner och landsting höjts med 4 miljarder kronor 1997. Tillskottet betalas ut under andra halvåret. Fr.o.m.
1998 föreslår regeringen att statsbidragen höjs med ytterligare ca 4 miljarder kronor. Därutöver föreslås också
förstärkningar för åren 1999 och 2000. Statsbidragsnivån påverkas därtill av ekonomiska regleringar mellan staten
och kommunsektorn, bl.a. på grund av landstingens övertagande av betalningsansvaret av läkemedels-
subventionerna, vilket även påverkar transfereringsutgifterna nästa år. Till detta kommer bl.a. satsningar på
kommunala utbildningsplatser och på s.k. resursarbetare enligt ”Kalmarmodellen”. För detta utgår
specialdestinerade statsbidrag.
En viktig förutsättning är det ekonomiska balanskrav som börjar gälla år 2000 för kommuner och landsting, vilket
innebär att resultatet ska vara positivt.
Riksdagen har tidigare beslutat om åtgärder mot kommunala skattehöjningar för 1997 och 1998. Om en kommun
eller ett landsting höjer skatten, sänks statsbidraget med ett belopp motsvarande halva den inkomstökning som följer
av skattehöjningen. I kalkylerna har den genomsnittliga kommunalskattesatsen antagits vara oförändrad mellan 1997
och 1998.
Jämfört med den ekonomiska vårpropositionen har prognosen avseende konsumtions– och
sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn för 1997 reviderats ned. Orsaken är en kraftigare
sysselsättningsminskning än väntat under första halvåret 1997. Under andra halvåret väntas minskningen bromsas
upp, inte minst mot bakgrund av de ökade statsbidragen. Antalet sysselsatta i kommunsektorn beräknas minska med
drygt 40 000 mellan 1996 och 1997.
Nedrevideringen av sysselsättningsprognosen innebär att den kommunala konsumtionen under 1997 beräknas
minska med 1,7 % i fasta priser, jämfört med en minskning med 0,9 % enligt bedömningen i våras. Samtidigt
beräknas dock förbrukningen (köp av materiel och tjänster), som också ingår i konsumtionen, öka något. Prognosen
för socialbidragsutgifterna har reviderats upp mot bakgrund av ny statistik från Socialstyrelsen.
Sammantaget beräknas det finansiella sparandet 1997 förbättras något jämfört med bedömningen i
vårpropositionen. År 1998 är förbättringen av det finansiella sparandet mindre jämfört med vårpropositionen.
Orsaken är att skatteinkomsterna utvecklas något svagare. Konsumtionsutvecklingen påverkas under 1998 av att de
s.k. resursarbetarna (”Kalmarmodellen”) räknas in i den kommunala lönesumman. Detta höjer tillfälligt nivån på
den kommunala konsumtionen och sysselsättningen under 1998. Även utbildningssatsningarna inom den kommunala
vuxenutbildningen höjer nivån på konsumtionen något under prognosperioden.
Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn på kort sikt innebär en fortsatt negativ resultatutveckling för
sektorn som helhet åren 1997 och 1998.
Under åren 1992–1996 har den kommunala konsumtionen minskat med 4,3 . Samtidigt har antalet sysselsatta i
kommunsektorn enligt Statistiska centralbyråns statistik (AKU) reducerats med drygt 100 000 personer eller
ca 10 %. Att enbart se till konsumtions– och sysselsättningsutvecklingen ger emellertid inte en fullständig bild av hur
kommunsektorns resurser har utvecklats. Av tabell 11.9 framgår hur konsumtionen beräknas. Förädlingsvärdet utgör
kommunsektorns bidrag till BNP och beräknas som summan av utbetald lön och arbetsgivaravgifter m.m., samt
kapitalförslitning. Lönesummans volymförändring motsvarar i princip förändringar i sysselsättningen, mätt som
antalet arbetade timmar. Kapitalförslitningen utgör det beräknade slitaget (”konsumtionen”) av anläggningstillgångar
såsom fastigheter och inventarier. Läggs förbrukningen till förädlingsvärdet erhålls värdet av den kommunala
bruttoproduktionen. Förbrukningen utgörs av utgifter för köp av materiel och tjänster.
TABELL 11.8 KOMMUNERNAS FINANSER1
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER
1995
1996
1997
1998
Inkomster
389,9
395,6
399,2
425,6
Skatter2
261,3
293,9
294,4
300,7
Statsbidrag3
73,4
55,8
57,9
76,4
Övrigt
55,2
45,9
46,9
48,6
Utgifter
393,3
400,2
404,5
431,1
Transfereringar
76,6
75,1
73,4
88,8
Konsumtion
292,8
302,1
308,7
318,6
volymförändrin
g %
0,0
–0,9
–1,7
0,6
Investeringar
23,9
23,0
22,4
23,7
Finansiellt
sparande
–3,5
–4,6
–5,3
–5,5
kommuner
–1,6
–3,5
–3,7
–4,9
landsting
0,7
0,7
–0,1
0,8
övriga4
–2,6
–1,8
–1,5
–1,3
1Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift.
2Redovisas t.o.m. 1995 netto efter avdrag för ekonomiska regleringar.
3Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.
4Församlingar och kommunalförbund
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Värdet av den kommunala bruttoproduktionen utgör ett mått på resursåtgången i den kommunala sektorn. Då
konsumtionen beräknas dras försäljnings-inkomsterna av från bruttoproduktionen. Försäljningsinkomsterna omfattar
bl.a. avgifter som tas ut i kommunal verksamhet. Kommunal konsumtion utgör således den del av
produktionen/resurserna som finansieras med skattemedel (kommunalskatt och statsbidrag).
TABELL 11.9 KOMMUNAL KONSUMTION
MILJARDER KRONOR
PROCENTUELL
VOLYMFÖRÄNDRING
1996
1992
1993
1994
1995
1996
Förädlingsvärde
251,
4
–
3,0
–
2,9
–
1,1
0,5
–
1,0
Löner m.m.
237,
1
–
3,2
–
3,2
–
1,4
0,2
–
1,1
Kapitalförslitni
ng
14,3
0,1
2,4
3,2
3,5
–
0,6
Förbrukning
87,7
11,
3
2,2
2,6
–
0,2
1,6
Bruttoproduktio
n
339,
1
0,1
–
1,6
–
0,1
0,3
–
0,3
./. Försäljning
37,0
11,
7
0,4
8,8
2,7
4,7
Konsumtion
302,
1
–
0,8
–
1,8
–
1,0
0,0
–
0,9
Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.
Förädlingsvärdet har minskat med 7,4 % under åren 1992–1996, vilket förklaras av en minskad sysselsättning.
Bruttoproduktionen har emellertid minskat med endast 1,7 % under samma period. Orsaken är att kommuner och
landsting i ökad utsträckning köper materiel och tjänster. Att konsumtionen minskat mer än bruttoproduktionen (–
4,3 %) beror på att försäljningsinkomsterna har ökat i volym.
All statistik bör tolkas med viss försiktighet. Bland de slutsatser som ändå kan dras är att sysselsättningen i
kommunsektorn under åren 1992–1996 har minskat kraftigt, men till en del ersatts av köpta tjänster, vilket gett
sysselsättning i andra sektorer. Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat något mer än antalet arbetade
timmar, vilket förklaras av ökad närvaro och medelarbetstid. Att den kommunala konsumtionen har minskat beror,
förutom på rena besparingsåtgärder, även på att försäljningsinkomsterna ökat i betydelse som finansieringskälla för
kommunsektorn.
12 Medelfristig kalkyl
På motsvarande sätt som i vårpropositionen presenteras här, utöver kortsiktsprognosen, en kalkyl över den
ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 2000. Kalkylen ska inte tolkas som en prognos i egentlig mening utan snarare
som en beskrivning av en möjlig utveckling givet vissa antaganden.
Liksom i vårpropositionen är de viktigaste antagandena att lönebildningen fungerar väl samt att de omfattande
satsningarna inom utbildning och arbetsmarknadspolitiken får avsedd effekt på arbetslösheten.
Med några få undantag bygger beräkningarna på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen
samt de förslag till förändringar som regeringen presenterar i föreliggande proposition. Dessa undantag utgörs av
antaganden inom områden där beslut ännu inte finns. Antaganden om den vidare utvecklingen har gjorts, exempelvis
avseende nivån på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. För den offentliga sektorns finanser förutsätts de i
vårpropositionen de fastslagna målen om överskott motsvarande ½ procent av BNP år 1999 och 1½ procent av BNP
år 2000 vara styrande.
En ytterligare utgångspunkt för kalkylen är att inflationen antas utvecklas i linje med Riksbankens mål. Med
denna ansats fokuseras kalkylen på vilken tillväxt som kan vara förenlig med en inflationstakt på 2 %.
12.1 Den reala kalkylen
Den svenska ekonomins tillväxtförutsättningar på medellång sikt bestäms i hög grad av arbetsmarknadens, och
särskilt lönebildningens funktionssätt. Av avgörande betydelse är i vilken utsträckning det föreligger lediga resurser
vid utgången av år 1998, som kan tas i anspråk utan att det uppkommer inflationsdrivande löneökningar. Mot
bakgrund av de grundläggande antagandena om en bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning, bedöms
tillväxten år 1999 och 2000 kunna uppgå till 2,9 % respektive 2,8 % och sysselsättningen kunna öka med 1,6 %
vardera år, vilket leder till att den öppna arbetslösheten faller till 4,5 % av arbetskraften.
Den antagna utvecklingen omfattar inte något egentligt cykliskt förlopp utan beskriver i stället en anpassning av
faktisk BNP till potentiell BNP. Man får dock utgå ifrån att cykliska rörelser i ekonomin kommer att uppträda även
framöver.
Kalkylen för år 1999 och 2000 baseras således främst på en bedömning av vilken ökning av BNP och
sysselsättningen, respektive minskning av arbetslösheten, som kan ske på ett hållbart sätt, dvs. utan att inflationen
ökar på ett sätt som inte är förenligt med inflationsmålet, vid en väl fungerande lönebildning.
TABELL 12.1 FÖRUTSÄTTNINGAR
1997
1998
1999
2000
BNP OECD (16)
2,7
2,4
2,5
2,5
KPI OECD (16)
2,1
2,2
2,3
2,3
Marknadstillväxt OECD
(14)
7,0
6,8
6,0
6,0
Tysk ränta 5–år
statsobligation1
4,60
5,13
5,25
5,25
Svensk ränta 5–år
statsobligation1
5,82
6,13
6,25
6,25
TCW–index1
121,
2
120,
5
119,
0
118,
0
1 Årsgenomsnitt
Källor: OECD och Finansdepartementet
Den internationella bilden karakteriseras av en relativt gynnsam utveckling inom OECD–området, med en tillväxt på
i genomsnitt 2,5 % per år, samtidigt som inflationen ligger kvar på drygt 2 %. Den balanserade
inflationsutvecklingen bidrar till att det internationella ränteläget vid utgången av år 2000 antas ligga endast
marginellt högre än år 1998. Bakom ränteutvecklingen ligger också ett antagande om att den europeiska monetära
unionen kommer till stånd den 1 januari 1999, dock utan svenskt deltagande.
Mot bakgrund av de grundläggande antagandena om en bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning antas
löneökningarna under perioden 1998–2000 begränsas till 3,5% årligen, en ökningstakt som bedöms vara förenlig
med en inflation på 2 %.
Den stabila inflationstakten i kombination med en successiv förbättring av de offentliga finanserna resulterar i ett
ökat förtroende för den svenska ekonomin. Detta tar sig bl.a. uttryck i en viss förstärkning av kronan.
TABELL 12.2 FÖRSÖRJNINGSBALANS
MILJARDER KRONOR
PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1996
1997
1998
1999
2000
Privat konsumtion
885,3
2,3
2,5
2,0
1,9
Offentlig
konsumtion
434,2
–1,1
0,5
0,4
0,8
Stat
132,2
0,5
0,5
0,5
0,5
Kommuner
302,1
–1,7
0,6
0,4
1,0
Bruttoinvesteringar
249,6
0,4
5,8
8,0
6,7
Näringsliv ex.
bost.
183,6
5,0
5,4
8,1
5,8
Bostäder
30,3
–
21,
2
12,
8
15,
0
15,
0
Myndigheter
35,6
–3,5
3,2
2,7
5,3
Lagerinvesteringar1
–3,2
0,2
0,1
0,0
0,0
Export
670,4
9,6
7,2
5,2
5,1
Import
558,2
8,5
7,0
5,1
5,0
BNP
1678,
1
2,3
3,1
2,9
2,8
1Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Jämfört med växelkursnivån vid tidpunkten för kronans fall 1992 innebär den antagna konkurrentvägda växelkursen
vid slutet av perioden en depreciering med ca 15 %. I kombination med en historiskt sett måttlig löneökningstakt
inom industrin får detta till följd att konkurrenskraften är god under hela perioden. Exportindustrins marknadsandelar
beräknas därmed försvagas endast marginellt under kalkylperioden. Exporten antas öka med ca 5 % såväl 1999 som
2000.
Den främsta motorn i ekonomin under år 1999 respektive 2000 utgörs av bruttoinvesteringarna som beräknas
växa med drygt 7 % i genomsnitt. Det mest betydande bidraget kommer från näringslivets investeringar som gynnas
av de relativt höga vinstnivåerna. De makroekonomiska förutsättningarna är gynnsamma med sunda statsfinanser och
prisstabilitet. Tillgången på arbetskraft bedöms vara god.
Även bostadsinvesteringarna kan förväntas stiga, dock från en mycket låg nivå. Under åren 1999 och 2000
beräknas ökningen uppgå till 15 % årligen. Nyproduktionen stiger då till 23 000 lägenheter år 2000, vilket
fortfarande är en historiskt låg nivå. Sammantaget ger bruttoinvesteringarna ett bidrag till tillväxten på drygt 1 %
såväl år 1999 som år 2000.
TABELL 12.3 NYCKELTAL
1997
1998
1999
2000
KPI, dec.–dec.
2,1
1,5
2,0
2,0
Kostnadstimlön
4,8
3,5
3,5
3,5
Öppen arbetslöshet1
8,4
7,4
6,0
4,5
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,3
4,7
4,5
4,4
Antal sysselsatta
–
1,2
1,0
1,6
1,6
Real disponibel inkomst
0,0
1,8
2,6
3,6
Hushållens nettosparkvot
3,2
2,6
3,1
4,8
1Andel av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet
Ett nästan lika stort bidrag kommer från den privata konsumtionen, som beräknas öka med ca 2 % per år. I
jämförelse med länder som Storbritannien, Norge och Finland, som också drabbades av den typ av fall i
tillgångspriserna som inträffade i Sverige i början av 1990–talet, innebär den kalkylerade ökningen att
konsumtionsutvecklingen blir relativt sett lugn. Sparkvoten beräknas stiga i ett medelfristigt perspektiv och i slutet av
perioden hamnar den på en nivå som är högre är genomsnittet för den senaste 20–årsperioden. Denna uppgång ska
ses mot bakgrund av att hushållen de närmaste åren förväntas dra ned sparkvoten mer än vad som är långsiktigt
önskvärt i samband med att man ökar sina inköp av kapitalvaror, samt mot bakgrund av det tekniska antagandet om
en överföring från staten till hushållen år 1999 och 2000. Dessutom verkar hushållen se sin konsumtion i ett
långsiktigt perspektiv där tillfälliga förändringar har en begränsad inverkan på beteendet. Det kan dock inte uteslutas
att konsumtionen ökar mer än beräknat. Kalkylen över hushållens sparande innebär att hushållens förmögenhet,
ställd i relation till disponibel inkomst, stiger till en nivå som klart överstiger tidigare perioder.
Primärkommunerna och landstingen antas klara det aviserade balanskravet när detta träder i kraft år 2000. Tack
vare de nu aviserade höjningarna av statsbidragen, på 4 miljarder år 1999 och ytterligare 4 miljarder år 2000, kan
konsumtionen öka i kommunsektorn. Utan det extra tillskottet skulle konsumtionen ha minskat till följd av att den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden ”resursarbete” upphör år 1999.
Importen antas utvecklas enligt historiska samband, vilket innebär att importen ökar något snabbare än den
importviktade efterfrågan. Det ökade importinnehållet i efterfrågan beror på den successivt tilltagande
internationaliseringen. Både exporten och importen beräknas öka med drygt 5 % per år. Eftersom exporten är
betydligt större än importen innebär det att utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till tillväxten på ca 0,5
procentenheter varje år. Bytesbalansöverskottet motsvarar då ca 4 % av BNP. Det finns flera skäl till att överskottet
bör vara relativt stort under perioden. Befolkningsstrukturen innebär t.ex. att det finns ett stort pensionsåtagande.
Vidare betyder den låga nivån på bostadsinvesteringarna under perioden att det reala sparandet kommer att vara lågt,
något som motiverar ett högt finansiellt sparande. Dessutom är det önskvärt att på sikt amortera ned utlandsskulden.
TABELL 12.4 SYSSELSÄTTNING I OLIKA
SEKTORER
TUSENTAL
PERSONER
1996
FÖRÄNDRING
1996 – 1998
FÖRÄNDRING
1998 – 2000
Offentlig sektor
1263
–40
18
Stat
192
–3
3
Kommun
1071
–37
15
Näringslivet
2700
31
111
Industrin
809
5
11
Övrigt
näringsliv1
1891
26
100
Totalt
3963
–9
129
1 I denna post ingår restposter.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Den öppna arbetslösheten antas i kalkylen falla till 4,5 % år 2000. De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna omfattar då 4,4 % av arbetskraften. Bakom den sänkta arbetslösheten ligger bl.a. en kraftig uppgång i
antalet utbildningsplatser. Sysselsättningen väntas emellertid också öka, framför allt inom det privata näringslivet.
Inom industrin stiger sysselsättningen något såväl år 1999 som 2000, men det är framför allt i övrigt näringsliv som
de nya arbetstillfällena skapas. I den offentliga sektorn beräknas sysselsättningen öka med 18 000 personer från år
1998 till år 2000. Från år 1996 till 2000 stiger sysselsättningen med totalt 120 000 personer i hela ekonomin.
Utbildningssatsningen antas ha en kraftig effekt på arbetskraftsutbudet som minskar med 36 000 personer, trots att
befolkningen i åldersgruppen 16–64 år stiger med 57 000 personer. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder antas minska något under perioden.
TABELL 12.5 BEFOLKNINGEN I ÅLDERN 16–64 ÅR
TUSENTAL PERSONER
1996
FÖRÄND-
RING
1996 –
1998
FÖRÄND-
RING
1998 –
2000
Utbud
varav sysselsatta1
varav öppet arbetslösa
431
0
396
3
347
–42
–9
–33
6
129
–123
Åtgärder utanför
arbetskraften
155
7
–10
Utbildningssatsningen2
49
63
29
Övriga3
101
9
–8
12
Summa = befolkning
553
3
20
37
1I denna grupp ingår personer i reguljär sysselsättning och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ligger i arbetskraften.
2Antalet utbildningsplatser har multiplicerats med 0,75 för att ge ett årsgenomsnitt.
3I denna grupp ingår bl.a. förtidspensionärer, övriga studerande, hemarbetande mm.
Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet
12.2 Den finansiella kalkylen
Det samlade sparandet i ekonomin beräknas öka som andel av BNP fr.o.m. i år fram till sekelskiftet, givet de
realekonomiska antagandena. Bruttosparkvoten stiger från knappt 18 % i år till strax över 20 % år 2000. Även
bruttoinvesteringarna stiger som andel av BNP, men inte i samma omfattning som sparandet, varför bytesbalansen,
som visat överskott sedan 1994, förstärks som andel av BNP med ytterligare en knapp procentenhet. Sverige
fortsätter därmed att amortera den finansiella nettoskulden till utlandet. Vid slutet av kalkylperioden beräknas
Sveriges finansiella nettoskuld vara helt eliminerad.
Regeringen lade i vårpropositionen fast mål för de offentliga finanserna med innebörden att det i genomsnitt över
en konjunkturcykel skall råda ett finansiellt överskott motsvarande 2 % av BNP, som skall användas till att amortera
den offentliga nettoskulden. Anpassningen till det målsatta överskottet ska ske successivt via ett överskott på 0,5 %
av BNP år 1999 och 1,5 % år 2000, givet de tillväxttal som redovisades i vårpropositionen. De antaganden som nu
görs om den medelfristiga utvecklingen överensstämmer i stort med vårpropositionens, varför målen för de
offentliga finanserna åren 1999 och 2000 ligger fast.
De finansiella kalkylerna visar att vid den antagna tillväxten och med givna regler efter 1998 vad gäller bl.a.
skatter och transfereringar, kommer de offentliga finanserna att stärkas mer än vad som krävs för att uppnå dessa
mål. Regeringen föreslår nu att en del av detta överskott skall överföras till kommunsektorn i form av ökade
statsbidrag, vilka föreslås höjas med 4 miljarder kronor 1999 och ytterligare 4 miljarder kronor år 2000.
Liksom i vårpropositionen antas de budgetpolitiska målen vara styrande. Därmed sker en överföring av resterande
överskott till hushållen som är exakt så stor att budgetmålen uppnås. Beräkningarna resulterar i en överföring till
hushållen på 2,6 miljarder kronor år 1999 och ytterligare 17,6 miljarder kronor år 2000.
Med dessa förutsättningar beräknas hushållens finansiella sparande vid slutet av kalkylperioden uppgå till samma
nivå, mätt som andel av BNP, som i år. Företagssektorns investeringar växer snabbare än företagens eget sparande,
varför det finansiella företagssparandet minskar och blir negativt år 2000, dvs. företagssektorn nettolånar till
investeringar. Sett över en längre period är företagssektorns finansiella sparande högt. Sammantaget medför detta en
omfördelning från privat till offentligt finansiellt sparande under perioden, samtidigt som summan privat och
offentligt finansiellt sparande, dvs. bytesbalansen, förstärks.
Den offentliga sektorn
Den starka förbättringen inom den offentliga sektorn uppstår i staten, främst till följd av minskade utgifter. De
offentliga utgifterna beräknas minska mätt som andel av BNP med knappt 3 procentenheter mellan 1998 och år
2000. Vid slutet av perioden uppgår utgiftskvoten till 58,4 %. Kostnaderna för arbetslösheten minskar med
motsvarande 1 procentenhet av BNP eftersom den öppna arbetslösheten antas falla med nära 3 procentenheter.
Pensionsutbetalningarna som är knutna till basbeloppet reduceras som andel av BNP trots att basbeloppet skrivs upp
med 100 % av prisökningarna åren 1999 och 2000. Utgifterna för sjukförsäkring och föräldraförsäkring ligger
däremot på en oförändrad nivå i relation till BNP. Nedtrappningen av räntebidragen till bostäder är den främsta
förklaringen till att transfereringar till företag minskar i förhållande till BNP. Den offentliga konsumtionen beräknas
öka i volym men i långsammare takt än BNP, vilket förklarar den minskade andelen offentlig konsumtion i relation
till BNP. Investeringar som andel av BNP exkl. effekten av AP-fondens bolagisering år 1998, som bokförs som en
negativ investering, är oförändrad under kalkylperioden.
TABELL 12.6 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS
FINANSER
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER
1998
1999
2000
Inkomster
1136
1174
1212
procent av BNP
61,7
60,8
59,9
Skatter och avgifter
981
1018
1050
procent av BNP
53,2
52,7
51,8
Kapitalinkomster
83
82
86
Övriga inkomster
72
74
76
Utgifter
1126
1164
1182
procent av BNP
61,1
60,3
58,4
Hushållstransfereringar
407
410
414
procent av BNP
22,1
21,3
20,4
Övriga transfereringar
117
120
118
procent av BNP
6,3
6,2
5,8
Ränteutgifter
113
111
106
procent av BNP
6,1
5,7
5,2
Konsumtion
461
477
495
procent av BNP
25,0
24,7
24,4
Investeringar
29
46
49
procent av BNP
1,5
2,4
2,4
Finansiellt sparande
101
10
30
procent av BNP
0,61
0,5
1,5
Staten
–9
3
23
AP–fonden
25
8
5
Kommunsektorn
–5
–2
2
Primärt sparande2
40
38
51
procent av BNP
2,2
2,0
2,5
Statens lånebehov, netto
15
–1
–5
Finansiell ställning
Nettoskuld
459
445
436
procent av BNP
24,9
23,0
21,5
Konsoliderad bruttoskuld3
1361
1357
1357
procent av BNP
73,9
70,2
67,0
Statsskuld
1463
1455
1453
procent av BNP
79,4
75,3
71,8
1Inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekten av bolagiseringen av AP–fondens fastigheter uppgår det finansiella sparandet 1998 till –
0,1 miljard kronor eller 0,0 % av BNP.
2Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. I denna uppställning har det förutsatts att personerna i utbildningssatsningen är
heltidsstuderande. Därmed ingår de inte i någon annan grupp.
3Konsoliderad bruttoskuld definierad enligt EU:s kriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Ett beräkningstekniskt antagande om att överföringen till hushållen tar formen av skattesänkningar och att den s.k.
värnskatten enligt gällande regler inte tas ut fr.o.m. 1999 beräknas medföra att skattekvoten faller med 0,5
procentenheter 1999 och ytterligare 0,9 procentenheter år 2000 och uppgår då till knappt 52 % av BNP.
Skattebaserna privat konsumtion och lönesumma utvecklas i något långsammare takt än BNP.
Förbättringen av de offentliga finanserna medför att statsskulden minskar i nominella termer under perioden.
Tillsammans med fallande räntor på statsskulden, i takt med att lån läggs om till lägre ränta, innebär detta att
ränteutgifterna faller i relation till BNP. Skuldkvoten mätt enligt Maastrichtkriterierna fortsätter att reduceras. Enligt
EU:s konvergenskriterier ska den konsoliderade bruttoskulden inte överstiga 60 % av BNP alternativt närma sig den
nivån i tillfredsställande takt. Enligt kalkylen kommer den konsoliderade bruttoskulden att uppgå till 67 % av BNP
vid utgången av år 2000. Skuldkvoten kommer därmed ha minskat med drygt 12 procentenheter sedan 1994.
Utförsäljningar motsvarande 15 miljarder kronor år 1999 ligger med i denna kalkyl.
Allmänna pensionsfonden
Inom det samlade pensionssystemet sker gradvis en förskjutning från folkpension, som finansieras över
statsbudgeten, till en ökad betydelse för ATP–pensionerna, som finansieras över AP–fonden. Medan utgifterna för
folkpension faller något i reala termer, växer ATP–utgifterna med 5 % realt från 1998 till år 2000. År 1998
beräknas underskottet mellan löpande avgiftsintäkter och utbetalningar av ATP–pensioner uppgår till drygt 34
miljarder kronor.
I kalkylen beaktas inte den planerade ålderspensionsreformen som påtagligt kommer att förändra AP–fondens
finanser. Vid frånvaro av förändringar skulle fondens underskott komma att växa och en allt större del av
pensionerna finansieras med AP–fondens avkastning. Fonden har dock ett fortsatt positivt men fallande finansiellt
sparande under perioden. Det minskar till 5 miljarder kronor eller 0,3 % av BNP år 2000. AP-fondens bidrag till det
samlade sparandet har minskat sedan 1990, då fondens sparande uppgick till 3,4 % av BNP.
Den kommunala sektorn
I den medelfristiga kalkylen förutsätts att kommuner och landsting uppfyller kravet på ekonomisk balans senast vid
sekelskiftet. Statsbidragen antas höjas med ca 4 miljarder kronor 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor år
2000. Vidare antas att den genomsnittliga kommunalskattesatsen ligger kvar på en i förhållande till 1997 oförändrad
nivå.
Det finansiella sparandet beräknas successivt förbättras efter 1998 samtidigt som den kommunala konsumtionen
beräknas fortsätta att öka i volym, vilket förklaras av ökade skatteinkomster och höjda statsbidrag. Jämfört med
vårpropositionen utvecklas dock skatteinkomsterna något svagare.
Enligt prognosen för skatteinkomsterna kommer kommuner och landsting att få betala tillbaka ca 3,7 miljarder
kronor i samband med slutavräkningen i januari 1999 avseende 1997 års preliminära skattemedel. Det är ca 1,4
miljarder mer än vad som beräknades i vårpropositionen. Hösten 1996 utlovade regeringen att kommuner och
landsting skulle erhålla en kompensation på högst 2,6 miljarder kronor om kommunerna och landstingen skulle bli
skyldiga att betala tillbaka en del av det förskott de erhållit 1997. Därför har ett belopp på 2,6 miljarder kronor lagts
in i kalkylen i form av en tillfällig statsbidragshöjning 1999. I vårpropositionen beräknades kompensationen till 2,3
miljarder kronor, vilket då motsvarade hela den beräknade återbetalningen.
TABELL 12.7 KOMMUNERNAS FINANSER1
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE
PRISER
1997
1998
1999
2000
Inkomster
399,2
425,6
447,2
467,9
Skatter
294,4
300,7
312,2
329,3
Statsbidrag2
57,9
76,4
84,6
86,3
Övrigt
46,9
48,6
50,4
52,2
Utgifter
404,5
431,1
449,2
465,9
Transfereringar
73,4
88,8
94,6
96,4
Konsumtion
308,7
318,6
330,0
343,8
volymföränring
%
–1,7
0,6
0,4
1,0
Investeringar
22,4
23,7
24,7
25,6
Finansiellt
sparade
–5,3
–5,5
–2,0
2,0
kommuner
–3,7
–4,9
–2,9
–0,3
landsting
–0,1
0,8
2,3
3,7
övriga3
–1,5
–1,3
–1,3
–1,4
1Inkomster och utgifter redovisas exklusive statligt utjämningsbidrag och statlig utjämningsavgift.
2Redovisas fr.o.m. 1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.
3Församlingar och kommunalförbund
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Konsumtionsutgifterna för sektorn som helhet beräknas öka realt under perioden. Konsumtionen påverkas 1999 av
att ersättningen till s.k. resursarbetare (”Kalmarmodellen”) räknas in i den kommunala lönesumman. Åtgärden
beräknas 1998 höja nivån på den kommunala sysselsättningen och därmed konsumtionen. Då åtgärden upphör året
efter hålls ökningen av den kommunala konsumtionen tillbaka under 1999. Utbildningssatsningarna inom den
kommunala vuxenutbildningen beräknas innebära en viss ytterligare nivåhöjning av den kommunala konsumtionen i
den medelfristiga kalkylen. Ökningen av statsbidragen åren 1999 och 2000 beräknas ge ett tillskott på ca 20 000
sysselsatta i kommunsektorn.
Nivån på det finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett positivt resultat för sektorn som helhet, vilket
innebär att balanskravet uppfylls. Den kalkylerade finansiella utvecklingen innebär att den kommunala nettoskulden
börjar minska i nominella termer vid sekelskiftet. Att nivån på det finansiella sparandet skiljer sig mellan kommuner
och landsting beror främst på att kommunerna jämfört med landstingen har högre investeringsutgifter i förhållande
till avskrivningarna.
Sett i längre tidsperspektiv har den kommunala sektorn expanderat kraftigt. Ett trendbrott skedde emellertid i
början av 1990–talet. Även om expansionstakten bromsades upp under 1980–talet ökade den kommunala
konsumtionen i fasta priser med 25 % åren 1980–1991. Under åren 1992–1996 har konsumtionen minskat med drygt
4 %. Enligt den bedömning som redovisas ovan beräknas konsumtionen minska med ytterligare 1,7 % under 1997,
för att under åren 1998–2000 öka med sammanlagt 2 %. Den kommunala konsumtionsutvecklingen under dessa år
skulle i stort sett vara oförändrad utan kostnaderna för resursarbetare 1998 och de aviserade statsbidragshöjningarna
1999 och 2000. Som framgår av avsnitt 11.4 går det inte att sätta likhetstecken mellan den kommunala
konsumtionens utveckling och resursutvecklingen i kommunsektorn. Dessutom påverkas konsumtionsutvecklingen
t.ex. av volymförändringar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kommunal regi samt av
huvudmannaskapsförändringar.
De kommunala utgifterna beräknas år 2000 motsvara 22,9 % av BNP, varav kommunal konsumtion utgör 17
procentenheter. Inkomsterna beräknas motsvara 23,1 % av BNP, varav skatteinkomster och statsbidrag utgör 20,5
procentenheter.
Bilaga 3
Avstämning
av det svenska
konvergensprogrammet
.
BILAGA 3
Avstämning av det svenska konvergensprogrammet
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning 5
2 Det svenska konvergensprogrammet 6
3 Den ekonomiska utvecklingen 7
3.1 Den svenska ekonomin 1995-1997 7
3.2 Utsikter för 1998-2000 8
3.3 Jämförelse med konvergensprogrammet 10
4 Den offentliga sektorns finanser 12
4.1 Utvecklingen under 1995-1997 12
4.2 Utsikter för 1998-2000 13
4.3 Jämförelse med konvergensprogrammet 15
5 Den ekonomiska politiken 17
Underbilaga: Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken 19
Tabeller
1.1 Nyckeltal för 1995, 1996 och 1997 5
2.1 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna 6
3.1 Försörjningsbalansen 8
3.2 Nyckeltal för den svenska ekonomin 11
4.1 Offentliga sektorns finanser 14
4.2 Offentliga finanser, differenser mot
konvergensprogrammet 15
4.3 Förändring i finansiellt sparande 1994-1998 16
Diagram
3.1 Ränta på 5-årig statsobligation 7
3.2 ECU-index 8
3.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU 9
3.4 Öppen arbetslöshet 9
4.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 12
4.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 12
4.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
och nettoskuld 13
U.1 Utsläpp av några viktiga ämnen 1970-1995 22
1 Sammanfattning
I denna bilaga lämnas den femte avstämningen av det
konvergensprogram för den ekonomiska politiken som
regeringen lade fram i juni 1995.
Avstämningen visar att den svenska ekonomin är
inne i en markant konjunkturuppgång och att tillväxten,
förutom en god exporttillväxt, i tilltagande utsträckning
drivs av den inhemska efterfrågan. Ett stärkt förtroende
hos hushållen för den framtida ekonomiska utvecklingen
och ett uppdämt behov av kapitalvaror väntas medföra
att sparkvoten fortsätter minska. Därmed kan den
privata konsumtionen växa trots att hushållens
inkomster, bl.a. till följd av beslutade besparingar i
statsbudgeten, stagnerar i år. BNP-tillväxten, som hålls
nere av det mycket låga byggandet, beräknas i år uppgå
till 2,3 procent. Det finns tecken på att de senaste årens
nedgång i sysselsättningen nu har brutits och vänts till
en uppgång. Inflationstakten tilltar något jämfört med de
mycket låga tal som uppmättes under 1996, men ligger
väl i linje med inflationsmålet på 2 procent. Efter en
viss oro i början av 1997 har räntor och växelkurs
stabiliserats.
Konjunkturuppgången väntas bli ytterligare förstärkt
under 1998. Det är främst en ökad investeringsaktivitet
som bidrar till att dra upp tillväxttakten till över 3
procent.
De offentliga finanserna har fortsatt att förstärkas
efter den mycket kraftiga förbättring som ägde rum
1996. De offentliga utgifterna minskar i reala termer
med ca ½ procent, medan inkomsterna växer, om än
något långsammare än BNP. Underskottet i de
offentliga finanserna beräknas i år uppgå till 1,9 procent
av BNP. Mätt med de redovisningsprinciper som
tillämpas inom EU (ENS) motsvarar underskottet 1,6
procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld minskar i förhållande till BNP för tredje
året i rad.
Förstärkningen av de offentliga finanserna har varit
starkare än vad som beräknades i konvergensprogramet.
Det konsolideringsprogram med budgetförstärkande
åtgärder på sammantaget 126 miljarder kronor som
antogs 1995 skulle med den bedömning som nu kan
göras resultera i ett överskott i de offenliga finanserna
1998. Det finns därför inom ramen för målet om balans
1998 finansiellt utrymme för de åtgärder i syfte att
minska arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska i
vårpropositionen och de ytterligare åtgärder som
föreslås i budgetpropositionen för 1998.
Efter dessa åtgärder beräknas den offentliga sektorns
inkomster och utgifter vara i balans 1998. Till följd av
vissa organisatoriska förändringar avseende AP-fondens
fastighetsinnehav kommer dock ett överskott att
redovisas. Tillsammans med försäljningar av statliga
tillgångar medför detta att skuldkvoten reduceras med
mer än 3 procentenheter.
Enligt den medelfristiga kalkylen fram till och med
år 2000 förstärks de offentliga finanserna ytterligare
efter 1998, vid den antagna tillväxten på knappt 3
procent per år. De beräknade överskotten överstiger de
budgetpolitiska mål som satts upp för åren 1999 och
2000 om överskott på ½ procent respektive 1½ procent
av BNP, att användas till amortering av den offentliga
nettoskulden. Detta ger ett visst utrymme för
överföringar från offentlig till privat sektor. Riksdagen
har ställt sig bakom regeringens mål att efter år 2000 ha
ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2
procent av BNP sett över en konjunkturcykel.
TABELL 1.1 NYCKELTAL FÖR 1995, 1996 OCH 1997
1995
1996
1997
KONVER-
AVSTÄMNIN
G
KONVER-
AVSTÄMNI
NG
KONVER-
AVSTÄMNI
NG
GENSPRO-
SEPTEMBER
GENSPRO-
SEPTEMBER
GENSPRO-
SEPTEMBER
GRAMMET
1997
GRAMMET
1997
GRAMMET
1997
BNP-tillväxt
2,5
3,6
2,9
1,1
2,6
2,3
KPI-förändring
2,9
2,8
2,7
0,8
2,7
1,1
Arbetslöshet, nivå
7,0
7,7
6,1
8,1
5,8
8,4
5-årig obligationsränta
10,6
9,9
10,0
7,3
9,0
5,8
ECU-index, nivå
129,0
126,1
125,0
115,1
121,0
117,5
Bytesbalans1
2,6
2,1
4,0
2,4
4,0
3,1
Offentligt finansiellt
sparande1
-9,0
-7,9
-5,2
-2,5
-3,5
-1,9
enligt ENS-definition1
-7,1
-3,7
-1,6
Offentlig bruttoskuld1
84,3
78,2
84,8
77,8
84,0
77,1
1. Procent av BNP
Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
2 Det svenska konvergens-
programmet
Regeringen presenterade i juni 1995 ett
konvergensprogram för den ekonomiska politiken.
Programmets syfte är bl.a. att Sverige skall uppfylla
kraven (de s.k. konvergenskriterierna) för deltagande i
EU:s monetära union. I programmet anges att ett
slutligt ställningstagande till ett svenskt deltagande i
EMU skall göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen
och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
Konvergenskriterierna skall enligt programmet
uppfyllas oavsett om Sverige ansluter sig till EMU eller
ej.
Konvergenskriterierna omfattar krav på att
inflationstakt och räntor inte får avvika alltför mycket
från de medlemsländer som har lägst inflationstakt.
Vidare ställs krav på en stabil växelkurs. De offentliga
finanserna får inte, om inte särskilda omständigheter
föreligger, uppvisa underskott som är större än
motsvarande 3 procent av BNP. Den offentliga
bruttoskulden skall inte överstiga 60 procent av BNP
eller, om den gör det, minska i tillfredsställande takt.
För att delta i den monetära unionen fr.o.m. den
planerade starten 1999 krävs att dessa villkor uppfylls
under 1997.
I det svenska konvergensprogrammet ställs därutöver
upp mål för de offentliga finanserna med innebörden att
statsskulden mätt som andel av BNP skall stabiliseras
senast 1996 och att balans i de offentliga finanserna
skall uppnås 1998.
I konvergensprogrammet anges att regeringen varje
halvår skall göra avstämningar av programmet. Sådana
avstämningar har redovisats vid följande tillfällen:
– November 1995 (regeringens proposition. En politik
för arbete, trygghet och utveckling, prop.
1995/96:25, bilaga 2).
– April 1996 (1996 års ekonomiska vårproposition,
prop. 1995/96:150, bilaga 2).
– September 1996 (1997 års budgetproposition, prop.
1996/97:1, bilaga 3).
– April 1997 (1997 års ekonomiska vårproposition,
prop. 1996/97:150, bilaga 2).
I föreliggande bilaga till 1998 års budgetproposition
(prop. 1997/98:1) lämnas en femte avstämning av det
svenska konvergensprogrammet.
Konvergensprogrammet baserades på den bedömning
av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den
reviderade nationalbudgeten i april 1995. I
konvergensprogrammet redovisades även ett
konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna
skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna
med 118 miljarder kronor mellan åren 1994 och 1998,
motsvarande 7,5 procent av BNP.
Vid avstämningen i april 1996 gjordes bedömningen
att de planerade budgetförstärkningarna inte skulle vara
tillräckliga för att uppfylla de angivna målen för de
offentliga finanserna. I den ekonomiska
vårpropositionen samma år föreslogs därför ytterligare
åtgärder som innebar en varaktig förstärkning av de
offentliga finanserna med ytterligare 8 miljarder
kronor. Konsolideringsprogrammet omfattar därmed
åtgärder som till och med 1998 ger en förstärkning av
de offentliga finanserna med sammanlagt 126 miljarder
kronor, motsvarande 8 procent av BNP.
Tidsmässigt fördelar sig konsolideringsprogrammets
åtgärder på det sätt som framgår av tabell 2.1.
TABELL 2.1 TIDSFÖRDELNING AV
BUDGETFÖRSTÄRKNINGARNA
EFFEKT SOM ANDEL AV BNP
KONSOLIDERING
S-
ÅTGÄRDER I VÅR-
SAMMANLAGD
PROGRAMMET
PROPOSITIONEN
1996
EFFEKT
1995
3,5
3,5
1996
2,0
5,5
1997
1,0
0,4
6,9
1998
1,0
0,1
8,0
Källa: Finansdepartementet
Den angivna omfattningen på åtgärderna avser de
direkta effekterna i form av inkomstförstärkningar eller
utgiftsminskningar, beräknade netto med hänsyn till
bl.a. att minskade transfereringar till hushållen leder till
lägre skatteinkomster. Däremot har inte indirekta
effekter via ränteutveckling och arbetslöshet räknats in.
Åtgärderna fördelar sig ungefär lika mellan
inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar.
Riksdagen fattade 1995 ett principbeslut om hela
konsolideringsprogrammet och områden för besparingar
fastställdes. Därefter har preciseringar av besparingar
och inkomstförstärkningar beslutats av riksdagen.
Enligt konvergensprogrammet skall den ekonomiska
politiken inriktas så att tillväxten sker i former som inte
medför en ökad förslitning på natur och miljö och inte
ökar miljöskulden. I en underbilaga till denna
avstämning lämnas en redogörelse för hur
miljösituationen utvecklats i några avseenden.
3 Den ekonomiska utvecklingen
3.1 Den svenska ekonomin 1995-1997
När konvergensprogrammet presenterades i juni 1995
präglades de finansiella marknaderna av oro såväl i
Sverige som utomlands. Räntenivån steg dock mer i
Sverige än i andra länder och kronan försvagades.
Under andra halvåret 1995 stabiliserades läget med
fallande räntor som följd. Förtroendet för den svenska
ekonomin stärktes, vilket visade sig i en krympande
räntemarginal gentemot andra länder och en
förstärkning av kronan. Inflationstakten avtog markant
under loppet av året.
Mot slutet av 1995 mattades den europeiska
konjunkturen, vilket också dämpade efterfrågan i
Sverige. Produktionen hölls dock till viss del uppe av en
kraftig lageruppbyggnad. BNP-tillväxten blev hela
3,6 procent. Avmattningen blev dock tydlig mot slutet
av året och den uppgång i sysselsättningen som
påbörjades i början 1994 bröts.
Efterfrågan och produktion fortsatte att utvecklas
svagt under första halvåret 1996. De svenska räntorna
fortsatte att sjunka, räntemarginalen mot omvärlden
minskade ytterligare och kronan stärktes. Vid slutet av
året hade räntemarginalen gentemot Tyskland
reducerats till ca 1 procentenhet. Tillsammans med
konjunkturavmattningen och en minskad
inflationsbenägenhet bidrog detta till att inflationstakten
successivt avtog under året. Det fanns t.o.m. tendenser
till prisfall, vilket dock i huvudsak kan tillskrivas
tillfälliga faktorer. Timlönerna steg 1996 med
6 procent, vilket innebar kraftigt stigande reala
timlöner. Timlöneökningen 1996 drogs upp till följd av
löneavtalens tidmässiga förläggning av lönehöjningarna.
Den genomsnittliga timlöneökningen under perioden
1994-1996 uppgick till 3,9 procent.
Den internationella konjunkturavmattningen under
1996 medförde en försvagad tillväxt i efterfrågan på
exportmarknaderna jämfört med året innan. Den
svenska exportindustrin lyckades dock hålla uppe
försäljningsvolymen, trots försvagad konkurrenskraft på
grund av stärkt krona och höga timlöneökningar. En låg
import bidrog till att utrikeshandelns bidrag till
tillväxten endast var något svagare jämfört med 1995.
Näringslivets investeringar mattades av under 1996
samtidigt som de offentliga investeringarna minskade
kraftigt. Trots höga löneökningar förblev hushållens
disponibelinkomster i stort sett oförändrade jämfört med
1995, vilket förklaras av högre skatter och minskade
transfereringar. En minskning av sparkvoten gav dock
utrymme för ökad privat konsumtion.
Näringslivets produktionstillväxt hölls främst tillbaka
av ett omslag i lagercykeln i och med att
efterfrågetillväxten till stor del kunde tillgodoses genom
en minskning av de lager som byggts upp året innan.
Enligt det preliminära utfallet ökade BNP under 1996
med 1,1 procent. Lageromslaget höll tillbaka tillväxten
med 1 procentenhet.
Den låga tillväxttakten medförde att antalet
sysselsatta minskade med ca 30 000 personer under
loppet av 1996. Ökad medelarbetstid, delvis på grund
av lägre sjukfrånvaro, innebar dock att nedgången av
antalet arbetade timmar var mer begränsad. Den öppna
arbetslösheten vände åter uppåt, efter att under några år
ha minskat, och uppgick i genomsnitt till 8,1 procent.
För 1997 verkar återhämtningen i den svenska
ekonomin, efter en inledningsvis något splittrad bild, nu
ske på bred bas. Orderingången till svenska industrin
utvecklas mycket starkt och framtidsförväntningarna har
stärkts hos både hushåll och företag. Det finns även
tecken på att arbetsmarknadsläget, som normalt släpar
efter i konjunkturen, står inför en förbättring. Enligt
arbetskraftsundersökningarna har arbetslösheten, rensat
för säsongmässiga variationer, börjat minska samtidigt
som sysselsättningen ökar.
Såväl den korta som den långa räntan beräknas, mätt
som årsgenomsnitt, ligga på en lägre nivå jämfört med
1996.
Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas
relativt gynnsamt, vilket ger den svenska exporten
betydande draghjälp. Dessutom vinner svenska företag
marknadsandelar, vilket ytterligare förstärker exporten.
Eftersom även importen stiger tämligen snabbt blir
utrikeshandelns bidrag till BNP-tillväxten dock i stort
sett oförändrat från föregående år. Bytesbalansen
fortsätter att förstärkas, främst på grund av en fortsatt
förbättring av handelsbalansen, och beräknas för 1997
uppgå till ca 3 procent av BNP.
Den inhemska efterfrågan blir sannolikt en allt
viktigare drivkraft för tillväxten. Det gäller framför allt
den privata konsumtionen, som beräknas öka med 2,3
procent. Den offentliga konsumtionen väntas däremot
fortsätta att bromsa tillväxten under 1997. Den
kommunala konsumtionen beräknas
TABELL 3.1 FÖRSÖRJNINGSBALANSEN
MILJARDE
R
PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING
KRONOR
1996
1995
1996
1997
1998
1999
2000
1994-
20002
DIIFFERE
NS
1994-
20003
Privat konsumtion
885,3
0,8
1,5
2,3
2,5
2,0
1,9
1,8
0,3
Offentlig konsumtion
434,2
-1,0
-1,7
-1,1
0,5
-0,4
0,8
-0,4
0,1
Stat
132,2
-3,3
-3,7
0,5
0,5
0,5
0,5
-0,9
-0,4
Kommuner
302,1
0,0
-0,9
-1,7
0,6
0,4
1,0
-0,1
0,4
Bruttoinvesteringar
249,6
10,9
4,7
0,4
5,8
8,0
6,7
6,0
-1,1
Näringsliv, exkl.
bostäder
183,6
25,1
5,9
5,0
5,4
8,1
5,8
9,0
-0,1
Bostäder
30,3
-28,0
14,7
-21,2
12,8
15,0
15,0
-0,5
-4,9
Myndigheter
35,6
-0,5
-7,4
-3,5
3,2
2,7
5,3
-0,1
-2,1
Lagerinvesteringar1
-3,2
0,5
-1,0
0,2
0,1
0,0
0,0
0,0
0,0
Export
670,4
12,6
5,6
9,6
7,2
5,2
5,1
7,5
0,8
Import
558,2
10,3
3,5
8,5
7,0
5,1
5,0
6,5
-0,1
BNP
1 678,1
3,6
1,1
2,3
3,1
2,9
2,8
2,6
0,3
1. Förändring i procent av föregående års BNP
2. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000
3. Differens i procentenheter mot konvergensprogrammet
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
minska medan den statliga konsumtionen ökar svagt.
Investeringarna beräknas öka endast marginellt. Det är
främst bostadsinvesteringarna som håller nere den totala
investeringsnivån. Lageranpassningen verkar nu vara
avklarad, varför en ökad efterfrågan i allt högre grad
måste tillgodoses genom löpande produktion. BNP
väntas i år öka med 2,3 procent.
Snabba produktivitetsförbättringar motverkar
kostnadsgenomslaget av löneökningar som fortfarande
ligger högre än i omvärlden. Löneökningarna beräknas
till knappt 5 procent år 1997, vilket är ca 1,5
procentenheter högre än i omvärlden. Inflationstakten
tilltar något, efter de exceptionellt låga tal som
uppmättes 1996, men ligger fortfarande i linje med
Riksbankens mål om 2 procent. Under loppet av 1997
väntas konsumentpriserna stiga med drygt 2 procent.
Till detta bidrar vissa punktskattehöjningar.
Den stigande aktiviteten i ekonomin kan förutses
sprida sig till arbetsmarknaden. Sysselsättningen
beräknas öka framöver, vilket leder till en gradvis
nedgång i arbetslösheten. På grund av den höga nivån
under första halvåret 1997 beräknas arbetslösheten mätt
som årsgenomsnitt ligga på 8,4 procent, vilket
överstiger 1996 års nivå. Summan av antalet öppet
arbetslösa och antalet personer i konjunkturberoende
åtgärder beräknas uppgå till närmare 13 procent av
arbetskraften.
3.2 Utsikter för 1998-2000
I prognosen för 1998 väntas tillväxttakten tillta och BNP
öka med 3,1 procent. Även om tillväxten inom OECD-
området förutsätts bli något lägre 1998 jämfört med
1997, kommer världsmarknadstillväxten även under
nästa år ge betydande draghjälp till den svenska
exporten. Den svenska exportindustrin väntas därtill öka
marknadsandelarna även 1998. De senaste årens
uppgång i industriinvesteringarna bör ha medfört en
utökad produktionskapacitet som möjliggör en högre
produktionsvolym, utan att det mer allmänt uppstår
problem med flaskhalsar. Överskottet i bytesbalansen
väntas fortsätta att förstärkas och beräknas för 1998
uppgå till knappt 4 procent av BNP.
Räntenivån i Sverige antas följa de internationella
räntorna uppåt. Detta medför att den korta räntan under
loppet av nästa år förväntas stiga med 1/4 procentenhet.
För den långa räntan väntas marginalen gentemot
Tyskland ligga kvar på ca 1 procentenhet.
Beträffande löneutvecklingen är bedömningen för
1998 osäker. Nya avtal skall förhandlas fram.
Inflationsförväntningarna är emellertid lägre nu jämfört
med när de senaste avtalen slöts och
arbetsmarknadsläget är fortfarande svagt. De svenska
löneökningarna antas därför anpassas nedåt till 3,5
procent, vilket motsvarar utvecklingen i de viktigaste
konkurrentländerna.
Konsumentpriserna beräknas under loppet av 1998 öka
med 1,5 procent, även med beaktande av att den
starkare efterfrågan från hemmamarknaden sannolikt
leder till en viss ökning av vinstmarginalerna i
näringslivet. Bakom den jämfört med 1997 lägre
ökningstakten ligger dämpade lönekostnadsökningar och
svagare importprisutveckling till följd av en viss
kronförstärkning. Dessutom höjs de indirekta skatterna i
mindre omfattning än i år.
Tillväxten kommer i högre grad att drivas av den
privata konsumtionen. En fortsatt återhållande faktor är
dock den tämligen svaga utvecklingen av hushållens
reala disponibelinkomster. Därmed krävs att hushållens
sparkvot fortsätter att minska för att konsumtionen skall
ta fart. Mot bakgrund av att hushållens
förmögenhetsställning stärkts markant under de senaste
åren och att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror
hos de svenska hushållen väntas den privata
konsumtionen stiga med 2,5 procent under 1998.
Den offentliga konsumtionen beräknas öka något
under nästa år. Detta avspeglar dock till stor del
tillfälliga faktorer, bl.a. effekter av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det finns goda förutsättningar för att
investeringsaktiviteten stärks under 1998. Vinstläget
förbättras inom näringslivet och kapacitetsutnyttjandet
beräknas öka. Bostadspriserna förväntas stiga och
bristsituationen bli allt tydligare i expansiva orter.
Prognosen är att bruttoinvesteringarna ökar med ca 6
procent.
Återhämtningen i ekonomin bör leda till att
sysselsättningsökningen fortsätter under nästa år.
Volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar
något. Vidare kommer en kraftig utbyggnad av antalet
platser inom utbildningsväsendet att hålla tillbaka
arbetsutbudet. Under dessa förutsättningar kan den
öppna arbetslösheten minska. Mätt som årsgenomsnitt
beräknas den öppna arbetslösheten 1998 uppgå till
7,4 procent.
Utöver prognosen på kort sikt, som sträcker sig fram
t.o.m. 1998, har såväl reala som finansiella beräkningar
gjorts för åren 1999 och 2000. I ett medelsiktigt
perspektiv är det mycket svårt att förutsäga
konjunktursvängningar. Den reala kalkylen, som
redovisas här, är i stället uppbyggd kring ett antagande
om att de lediga resurser som finns vid utgången av
1998 kan tas i anspråk utan att det uppstår ett
inflationstryck i ekonomin.
I kalkylen antas vidare, i avsaknad av politiska
beslut, att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar något under perioden. En annan viktig
förutsättning är att den stora satsningen på ökad reguljär
utbildning för arbetslösa och övriga föreslagna åtgärder
i syfte att minska arbetslösheten får avsedda effekter.
Vidare görs ett antagande om en överföring från den
offentliga sektorn till hushållen, enligt vad som redogörs
för i avsnitt 4.2. Inflationen förutsätts ligga i linje med
Riksbankens mål på 2 procent.
Kalkylen baseras vidare på att lönebildningens
funktionssätt förbättras. Utrymmet för tillväxt blir då
förhållandevis stort. BNP beräknas öka med 2,8 procent
1999 och 2,9 procent år 2000 och arbetslösheten
reduceras till 4,5 procent år 2000.
Den ekonomiska utvecklingen i OECD-området
väntas bli förhållandevis god på medellång sikt. Den
faktiska tillväxten antas något överstiga den potentiella
och beräknas uppgå till 2,5 procent per år under åren
1999-2000. Förutsättningarna bedöms vara goda för en
fortsatt god tillväxt även i resten i världen. Inflationen i
OECD-området bedöms ligga på 2,3 procent under
perioden. I EU kan det bli något lägre.
Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade
statsfinanserna medför att förtroendet för den svenska
ekonomin bör vara fortsatt högt. Räntemarginalen mot
den tyska 5-åriga statsobligationsräntan antas i kalkylen
ligga kvar på 1 procentenhet under perioden och kronan
apprecieras något under 1999.
Lönerna antas stiga med 3,5 procent per år, vilket är
förenligt med en inflation på 2 procent. Med en väl
fungerande lönebildning fortsätter konkurrenskraften att
vara god under hela perioden. Såväl exporten som
importen beräknas öka med ca 5 procent per år, vilket
innebär att utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till
tillväxten med ca 0,5 procentenheter per år.
Bytesbalansöverskottet uppgår då till ca 4 procent av
BNP, vilket kan vara befogat med hänsyn till
befolkningsstrukturen samt till att
bostadsinvesteringarna varit mycket låga under 1990-
talet och antas vara fortsatt låga även vid slutet av
decenniet.
Den privata konsumtionen beräknas öka med ca
2 procent per år. Hushållens sparkvot beräknas stiga
under åren 1999 och 2000 för att i slutet av perioden
ligga på en nivå som är något högre än genomsnittet för
de senaste 20 åren. Detta skall ses mot bakgrund av att
hushållen på kort sikt förväntas dra ner sparkvoten mer
än vad som är önskvärt på lång sikt, på grund av ökade
inköp av kapitalvaror och att det i baskalkylen antas ske
ökade överföringar från den offentliga sektorn.
Den offentliga konsumtionen beräknas endast öka
svagt i den medelfristiga kalkylen. Kommunerna
förutsätts klara det ekonomiska balanskrav som träder i
kraft år 2000 och enligt vilket kommunerna inte får
planera verksamheten så att underskott uppkommer.
Med det ekonomiska tillskott i form av höjda statsbidrag
på 4 miljarder kronor vartdera åren 1999 och 2000 som
aviseras i budgetpropositionen beräknas kommunernas
konsumtion kunna öka med sammanlagt ca 2 procent.
Enligt nuvarande planer upphör det
arbetsmarknadspolitiska programmet med s.k.
resurspersoner fr.o.m. 1999, vilket bromsar ökningen
av den kommunala konsumtionen mellan 1998 och
1999.
Den i förhållande till tidigare år låga räntan i
kombination med relativt höga vinstnivåer utgör goda
förutsättningar för att investeringarna skall utvecklas
gynnsamt, vilket i sin tur är en förutsättning för att
kostnadsdrivande flaskhalsar skall undvikas. Även
bostadsbyggandet väntas stiga efter det tidigare mycket
låga bostadsbyggandet. Nyproduktionen beräknas år
2000 ändå ligga på en historiskt sett relativt låg nivå.
Sysselsättningen beräknas öka med totalt 120 000
personer mellan åren 1996 och 2000. Den ökade
utbildningen antas ha en kraftig effekt på
arbetskraftsutbudet som beräknas minska med 36 000
personer under samma period.
Det positiva scenario som beskrivs ovan är dock
betingat av att lönerna inte ökar med mer än
3,5 procent, trots att arbetslösheten beräknas falla
snabbt. Att lönebildningens funktionssätt förbättras är
därför en grundläggande förutsättning.
3.3 Jämförelse med konvergens-
programmet
Sammantaget har BNP-tillväxten under 1995 och 1996
varit knappt 1 procent svagare än vad som beräknades i
konvergensprogrammet, 2,3 procent per år istället för
2,7 procent. Tillväxten 1995 blev starkare än vad som
förväntades när konvergensprogrammet lades fram,
men det motverkas av att avmattningen 1996 inte
förutsågs. Tillväxten under 1997 ligger i nivå med
konvergensprogrammets prognos.
Trots att den internationella avmattningen under
förra året inte förutsågs i konvergensprogrammet har
exporten under den gångna treårsperioden utvecklats i
takt med prognosen. Däremot har importbenägenheten
stigit, varför utrikeshandelns bidrag till tillväxten blivit
mindre än förväntat.
De svenska hushållens ekonomi har utvecklats mer
gynnsamt än vad som förutsågs för två år sedan. Bl.a.
har nettot av skatter och transfereringar gett ett mindre
negativt bidrag till hushållens disponibla inkomster än
beräknat. Samtidigt har sparkvoten reducerats i den
omfattning som förutsågs, vilket har medfört att den
privata konsumtionen ökat mer än väntat.
I gengäld har den offentliga konsumtionen reducerats
mer än väntat. Detta förklaras helt av att den
svårprognosticerade statliga konsumtionen sjönk
kraftigt. Den kommunala konsumtionen minskade
däremot mindre än beräknat.
Investeringarna har utvecklats betydligt svagare än
vad som beräknades, såväl vad gäller näringsliv,
bostadsbyggande som offentliga myndigheters
investeringar.
Den största skillnaden vid en jämförelse av utfall mot
konvergensprogrammets prognos gäller
sysselsättningen. I stället för en beräknad
sysselsättningsökning på totalt 170 000 personer under
åren 1995 och 1996, blev ökningen endast 36 000
personer. Den totala arbetslösheten beräknas i år ligga
2,3 procentenheter över konvergensprogrammets
prognos. Samtidigt nådde inte volymen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp till den planerade
nivån, varför nivån på den öppna arbetslösheten ligger
2,6 procentenheter högre.
Genom förra årets mycket måttliga prisökningar har
inflationstakten varit avsevärt lägre än vad som antogs i
konvergensprogrammet. Prisnivån mätt med
konsumentprisindex beräknas i år ligga 4,8 procent över
nivån 1994, medan den enligt konvergensprogrammet
skulle ha stigit med 8,5 procent . Den låga inflationen
har bidragit till att räntenivån, liksom räntedifferensen
mot omvärlden, kommit ned betydligt mer än förväntat.
I konvergensprogrammet beräknades räntedifferensen
gentemot Tyskland, mätt som årsgenomsnitt, uppgå till
1,7 procentenheter 1997, men beräknas till drygt 1
procentenhet. Räntenedgången har ägt rum samtidigt
som kronan stärkts mer än vad som förutskickades i
konvergensprogrammet.
TABELL 3.2 NYCKELTAL FÖR DEN SVENSKA EKONOMIN
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
1994-
20001
DIFFEREN
S
1994-
20002
Årlig procentuell förändring
Timlön, kostnad
2,4
3,3
6,1
4,8
3,5
3,5
3,5
4,1
-0,2
KPI, årsgenomsnitt
2,4
2,8
0,8
1,1
1,7
2,0
2,0
1,7
-1,1
Real disponibel inkomst
1,4
-0,4
-0,1
0,0
1,8
2,6
3,6
1,2
0,4
Industriproduktion
14,0
9,8
2,1
6,0
5,5
3,6
3,3
5,0
0,5
DIFFEREN
S
ÅR 20002
Nivå i procent
Hushållens nettosparkvot
8,0
6,9
5,4
3,2
2,6
3,1
4,7
0,4
Öppen arbetslöshet, andel av
arbetskraften
8,0
7,7
8,1
8,4
7,4
6,0
4,5
-1,1
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
andel av arbetskraften
5,3
4,4
4,5
4,3
4,7
4,5
4,4
0,6
Bytesbalans, andel av BNP
0,4
2,1
2,4
3,1
3,8
3,9
4,0
0,8
Svensk 5-årig statsobligationsränta
9,0
9,9
7,3
5,8
6,1
6,3
6,3
-1,7
Tysk 5-årig statsobligationsränta
6,2
6,0
5,0
4,6
5,1
5,3
5,3
-1,5
ECU-index (1991=100), nivå
123,8
126,1
115,1
117,5
115.5
114,5
114,0
0,0
1. Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2. Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
4 Den offentliga sektorns finanser
4.1 Utvecklingen under 1995-1997
Den offentliga sektorns finansiella sparande har kraftigt
förbättrats sedan 1994. Detta var särskilt markant 1996
då underskottet i det finansiella sparandet på ett år
minskade med nära 90 miljarder kronor eller 5,5
procentenheter av BNP, ned till 42 miljarder kronor,
vilket motsvarade 2,5 procent av BNP. För 1997 väntas
det finansiella sparandeunderskottet i den offentliga
sektorn minska ytterligare och beräknas uppgå till 1,9
procent av BNP eller 33 miljarder kronor.
Sedan 1994 har därmed det finansiella
sparandeunderskottet i den offentliga sektorn på tre år
minskat med 8,4 procentenheter av BNP. Av denna
minskning kan 2,8 procentenheter tillskrivas att
inkomsterna vuxit snabbare än BNP, medan 5,6
procentenheter förklaras av att utgifterna fallit som
andel av BNP.
Något mindre än hälften av
konsolideringsprogrammet utgörs av skattehöjningar.
Skattekvoten steg kraftigt mellan 1995 och 1996. Detta
berodde dock till stor del på att tillfälliga faktorer
medförde att skatteinbetalningarna blev extraordinärt
höga under 1996, medan motsatsen gällde under 1995.
En omläggning av uppbörden av mervärdesskatten och
en tidsmässig förskjutning i företagens
skatteinbetalningar samt engångsvisa inbetalningar av
särskild löneskatt bidrog till detta. Höjda
taxeringsvärden medförde även högre intäkter från
fastighetsskatten. Dessutom utvecklades lönesumman,
som är den viktigaste skattebasen, betydligt snabbare än
nominell BNP. Den egentliga skatte- och
avgiftshöjningen, t.ex. höjda socialavgifter som är en
del av konsolideringsprogrammet, bidrog med endast
0,5 procentenheter till den höjda skattekvoten 1996. När
de tillfälligt höga skatteinkomsterna från 1996 faller bort
1997 sjunker skattekvoten med 0,5 procentenheter, trots
vissa tillkommande skatte- och avgiftshöjningar. Sett
över treårsperioden mellan 1994 och 1997 har
skattekvoten stigit med 4 procentenheter. Offentliga
sektorns övriga inkomster, bl.a. AP-fondens
avkastning, har till följd av räntenedgången minskat i
betydelse.
Offentliga sektorns utgifter har mätt i reala termer
minskat med 2,0 procent sedan 1994 och utgiftskvoten
har därmed reducerats med 5,6 procentenheter. Mer än
hälften av denna nedgång faller på minskade
transfereringar till hushållen, som i år beräknas vara
ungefär lika stora i nominella termer som för tre år
sedan. Genom stabilisering av skuldkvoten och fallande
räntenivå minskar de offentliga ränteutgifterna i
förhållande till BNP. Den offentliga konsumtionen har
sedan 1994 minskat med 3,8 procent i reala termer. Ett
stigande relativpris på offentlig konsumtion begränsar
nedgången i förhållande till BNP mätt i löpande priser,
så att utgiftskvoten för konsumtion reduceras med 1,6
procentenheter från 27,2 procent till 25,6 procent.
Redovisningen enligt de svenska nationalräkenskaperna
skiljer sig på vissa punkter från den redovisning som
tillämpas inom EU vid bedömningen av
medlemsländernas budgetunderskott. Skillnaden beror
huvudsakligen på att vissa skatter och ränteutgifter skall
periodiseras på annat sätt enligt reglerna i det
europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). För
1996 bidrar främst omperiodisering av skatter till att
den offentliga sektorns finansiella sparande justeras ned
från -2,5 procent till -3,7 procent av BNP. För 1997
medför främst en justering av ränteutgifterna att det
finansiella sparandet enligt ENS uppgår till -1,6 procent
av BNP, således en uppjustering med 0,3
procentenheter jämfört med de svenska
nationalräkenskaperna.
Det finansiella sparandet har i enlighet med en
rekommendation från EU:s statistikorgan Eurostat inte
tillgodoräknats utdelningar från det statliga
fastighetsföretaget Securum. Detta bolag bildades 1992
och var en del av statens stöd till bankerna i samband
med krisen i det finansiella systemet. Stödet till
bankerna belastade det finansiella sparandet och bidrog
således till det finansiella underskottet. Utdelningen från
Securum beräknas uppgå till 6,3 miljarder kronor 1997
eller 0,4 procent av BNP. I tidigare bedömningar av
offentliga finanserna 1997 har denna utdelning räknats
in i finansiellt sparande, vilket medför att förbättringen
jämfört med föregående avstämning är starkare än vad
de redovisade siffrorna anger.
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld,
definierad enligt Maastrichtkriterierna, uppgick vid
utgången av 1994 till 79,3 procent av BNP.
Skuldkvoten har sedan dess reducerats och beräknas
uppgå till 77,1 procent av BNP vid utgången av 1997.
Under 1997 medför växelkursutvecklingen att värdet på
den del av skulden som är fastställd i utländsk valuta
stiger. Detta kompenseras dock till viss del av att
intäkter från försäljningar av statliga tillgångar används
för att reducera skulden.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs.
skulder minus finansiella tillgångar, är kraftigt
nedreviderad för åren 1995 till 1997 jämfört med
beräkningen vid föregående avstämning. Detta är en
följd av att värdeökningar på statens innehav av aktier
och obligationer m.m. för 1995 nu lagts in i
redovisningen. Därtill kommer värdeökningar på AP-
fondens tillgångar för 1996. Nettoskulden sjunker inte
över åren i samma takt som bruttoskulden eftersom
även offentliga sektorns finansiella tillgångar minskar
som andel av BNP. Nettoskulden beräknas uppgå till
26,5 procent av BNP vid utgången av 1997, vilket är en
ökning med 4,6 procentenheter sedan 1994.
Statsskulden stabiliserades redan 1995 och beräknas
uppgå till 83,5 procent av BNP vid utgången av 1997.
4.2 Utsikter för 1998-2000
Under 1998 beräknas de offentliga finanserna komma i
balans, så att inkomsterna blir lika stora som utgifterna,
i enlighet med det budgetpolitiska mål som sattes upp i
konvergensprogrammet. Den underliggande
förstärkningen har vid de senaste avstämningarna
bedömts vara starkare än vad tidigare prognoser
indikerat. Det har därför inom ramen för målet om
balans skapats ett finansiellt utrymme för de förslag som
lämnats i vårpropositionen om bl.a. utökat antal
utbildningsplatser och i budgetpropositionen för 1998
om bl.a. höjda barnbidrag.
Prognosen innebär att den offentliga sektorns
finansiella sparande 1998 uppgår till 10 miljarder
kronor eller drygt ½ procent av BNP. Siffran påverkas
emellertid av två redovisningstekniska faktorer. Den
första är att regeringen i en proposition till riksdagen
föreslagit att Allmänna pensionsfonden inte skall kunna
äga fastigheter direkt, utan endast indirekt via
fastighetsbolag. Skälet för detta är bl.a. att uppnå
konkurrensneutralitet mellan fonden och privata aktörer
på fastighetsmarknaden. I nationalräkenskaperna
kommer den bolagisering av fondens fastigheter som
blir nödvändig att bokföras som en negativ investering
som reducerar utgifterna och förbättrar det redovisade
finansiella sparandet med ca 15 miljarder kronor. Den
andra faktorn är, som nämndes ovan, att utdelningar
från Securum inte räknas in i finansiellt sparande.
Under 1998 beräknas dessa utdelningar, som utgör en
reell inkomst för staten, uppgå till 4,7 miljarder kronor.
Justerat för dessa båda faktorer uppvisar den offentliga
sektorn balans.
Förbättringen i de offentliga finanserna 1998 jämfört
med 1997 ligger främst på utgiftssidan. Utgifterna
exklusive räntor minskar realt sett med 0,2 procent. Det
främsta bidraget till utgiftsminskningen kommer från
räntebidragen till bostäder som nästan halveras mellan
1997 och 1998. Detta beror på en kombination av lägre
räntor, minskat bostadsbyggande och förändrade regler.
I enlighet med tidigare beslut höjs ersättningsnivån i
socialförsäkringen, vilket medför att transfereringarna
till hushållen stiger trots att arbetslösheten beräknas
minska. De offentliga investeringarna förväntas
återhämta sig efter nedgången 1996 och 1997.
Skattekvoten fortsätter att sjunka 1998, trots en
höjning av den allmänna egenavgiften med 1
procentenhet. Samtidigt sker en växling mellan den
allmänna sjukförsäkringsavgiften och ATP-avgiften. En
växling sker också mellan olika arbetsgivaravgifter.
Den konsoliderade bruttoskulden beräknas till 73,9
procent av BNP vid utgången av 1998. Nedgången i
skuldkvoten kan till viss del förklaras av försäljningar
av statliga tillgångar. Under 1997 och 1998 uppgår
dessa till nära 2 procent av BNP.Under den
fyraårsperiod, 1994-1998, som
konsolideringsprogrammets åtgärder omfattar beräknas
de
TABELL 4.1 OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER
LÖPANDE PRISER
MILJARDE
R
KRONOR
PROCENT AV BNP
1996
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomster
1 066
59,7
59,9
63,5
62,5
61,7
60,8
59,9
Skatter och avgifter
912
49,8
50,0
54,3
53,8
53,2
52,7
51.8
Kapitalinkomster
87
6,0
5,8
5,2
4,7
4,5
4,3
4,3
Övriga inkomster
67
3,9
4,0
4,0
3,9
3,9
3,8
3,8
Utgifter
1 108
70,0
67,8
66,0
64,4
61,1
60,3
58,4
Hushållstransfereringar
388
25,6
24,0
23,1
22,6
22,1
21,3
20,4
Övriga transfereringar
125
7,4
7,9
7,5
7,1
6,3
6,2
5,8
Ränteutgifter
119
6,8
7,1
7,1
6,8
6,1
5,7
5,2
Konsumtion och investeringar
475
30,2
28,8
28,3
27,9
26,6
27,1
26,9
Finansiellt sparande1
-42
-10,3
-7,9
-2,5
-1,9
0,6
0,5
1,5
Stat
-53
-11,7
-8,8
-3,2
-2,3
-0,5
0,2
1,1
Socialförsäkring
16
1,6
1,2
0,9
0,7
1,3
0,4
0,3
Kommun
-5
-0,2
-0,2
-0,3
-0,3
-0,3
-0,1
0,1
Primärt sparande2
-10
-9,5
-6,6
-0,6
0,2
2,2
2,0
2,5
Nettoskuld
402
21,9
24,0
23,9
26,5
24,9
23,0
21,5
Konsoliderad bruttoskuld3
1 306
79,3
78,2
77,8
77,1
73,9
70,2
67,0
Statsskuld
1 411
84,1
84,3
84,1
83,5
79,4
75,3
71,8
BNP, nivå (miljarder kronor)
1 531
1 645
1 678
1 747
1 842
1 931
2 025
1. Finansiella sparandet för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive utdelningen från Securum men exklusive effekter av bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter.
2. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomer och ränteutgifter.
3. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
offentliga sektorns finansiella sparande, med justering
för ovan nämnda tekniska faktorer, förstärkas med
sammantaget 10,3 procent av BNP. Detta kan jämföras
med att programmets åtgärder beräknats ha
budgetförstärkande effekter motsvarande 8 procent av
BNP. Eftersom den genomsnittliga BNP-tillväxten
under perioden bara har varit något högre än vad som
bedöms vara långsiktigt hållbart utan att driva upp
inflationstakten har den konjunkturmässigt betingade
förbättringen av offentliga sektorns finanser spelat en
mindre roll. Den allra största delen av förstärkningen är
således strukturell.
Medan konsolideringsprogrammets åtgärder fördelar
sig med ungefär hälften på ökade inkomster och hälften
på reducerade utgifter har förstärkningen av det
finansiella sparandet en tonvikt på utgiftssidan. Av den
totala uppgången i finansiellt sparande på 10,3 procent
av BNP svarar en minskad utgiftskvot för 8,0
procentenheter och ökade inkomster för 2,3
procentenheter. Skillnaden gentemot
konsolideringsprogrammet förklaras delvis av att
åtgärder som medför nedskärningar av beskattade
transfereringar bidrar till att reducera skatteintäkterna
och därmed skattekvoten. Därtill har andra inkomster
än skatter minskat bl.a. till följd av lägre räntenivå.
Vidare inkluderade konsolideringsprogrammet inte den
neddragning av kommunal konsumtion i förhållande till
BNP som ägt rum under perioden.
I den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1996/97:150) preciserade regeringen mål för de
offentliga finanserna efter 1998 som innebär att det skall
etableras ett långsiktigt överskott på 2 procent av BNP
sett över en konjunkturcykel. För åren 1999 och 2000
skall anpassningen ske successivt genom ett överskott på
0,5 procent respektive 1,5 procent av BNP givet den
ekonomiska utveckling som förutsattes i
vårpropositionen. De medelfristiga kalkylerna i
vårpropositionen visade att det med oförändrade regler
för skatter och transferingar skulle uppkomma ett
överskott i det offentliga sparandet som översteg dessa
mål med ca 15 miljarder kronor 1999 och 25 miljarder
kronor år 2000.
De antaganden om den ekonomiska utvecklingen
under åren 1999 och 2000 som görs i föreliggande
kalkyl överensstämmer i stort sett med vad som antogs i
vårpropositionen, varför de budgetpolitiska målen
kvarstår. Den underliggande förstärkningen av de
offentliga finanserna är något större. Med hänsyn tagen
till de åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för
1998 samt den aviserade höjningen av statsbidragen till
kommunerna med 4 miljarder kronor år 1999 och
ytterligare 4 miljarder kronor år 2000 beräknas
överskottet i de offentliga finanserna överstiga det
målsatta med knappt 3 miljarder kronor år 1999 och ca
20 miljarder kronor år 2000. I likhet med
vårpropositionen antas att budgetmålen är styrande så
att detta utrymme överförs till den privata sektorn.
Följaktligen uppgår offentliga sektorns finansiella
sparande till det målsatta.
Det finns alltid en osäkerhet i bedömningen av den
ekonomiska utvecklingen på medellång sikt. Med
hänsyn till att de offentliga finanserna är förhållandevis
känsliga för variationer i tillväxttakt finns motsvarande
osäkerhet vad gäller offentliga sektorns finansiella
sparande. Om tillväxttakten skulle bli 1 procent lägre
per år 1999-2000 kan det finansiella sparandet beräknas
bli ca 25-30 miljarder kronor sämre år 2000. Målen för
de offentliga finanserna är betingade av
konjunkturutvecklingen. Om däremot utvecklingen blir
svagare av strukturella skäl, t.ex. en dåligt fungerande
lönebildning, kvarstår målen om överskott.
4.3 Jämförelse med konvergens-
programmet
Trots en svagare tillväxt än vad som förutsattes i
konvergensprogrammet har förbättringen i de offentliga
finanserna skett snabbare än väntat. Målet att stabilisera
statsskulden i relation till BNP uppnåddes redan 1995.
Det finansiella sparandet blir 1997 enligt vad som nu
kan bedömas nästan 2 procentenheter bättre än vad som
förutsattes i april 1995. Det är främst inkomsterna som
utvecklats starkare än planerat. Skattekvoten kommer i
år att vara nästan 2 ½ procentenhet högre än vad som
angavs i konvergensprogrammet. Till viss del
motverkas detta av att övriga inkomster, främst
ränteintäkter, är lägre.
Men även de offentliga utgifterna har vuxit
långsammare. Om utgiftsutvecklingen följt vad som
antogs i konvergensprogrammet hade utgifterna
exklusive räntor mätt i reala termer varit ca 15
miljarder kronor högre i år. Därtill beräknas
ränteutgifterna hamna betydligt lägre, genom att
räntenivån fallit mer än vad som antogs 1995.
Sammantaget innebär detta att utgiftskvoten ligger ½
procentenhet under prognosen i
konvergensprogrammet, trots att BNP-nivån är lägre.
Den offentliga bruttoskulden är påtagligt lägre än
förutsett. Skuldkvoten vid utgången av 1997 mätt enligt
Maastricht-villkoren är 6,9 procentenheter lägre. Detta
är delvis en effekt av bättre sparande, men även av att
valutakursen har blivit starkare, vilket påverkat den del
av skulden som är bestämd i utländsk valuta.
I konvergensprogrammet gjordes bedömningen att
målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte
skulle uppnås utan att ytterligare budgetförstärkande
åtgärder vidtogs. Prognosen innebar att ett underskott
på motsvarande 1 procent av BNP skulle kvarstå detta
år. Sådana åtgärder beslutades sedermera i 1996 års
vårproposition. Den underliggande förbättringen av de
offentliga finanserna har emellertid visat sig vara
starkare än beräknat, vilket har gett utrymme för de
åtgärder mot arbetslöshet som föreslogs i 1997 års
vårproposition och föreslås i budgetpropositionen för
1998. I jämförelse med konvergensprogrammet nås
balans i de offentliga finanserna 1998 främst genom
lägre utgifter. Mätt i förhållande till BNP är det dock de
lägre ränteutgifterna som förklarar denna skillnad.
Utgifterna för transfereringar och konsumtion beräknas
nästa år motsvara en större andel av BNP än vad som
förutsågs i konvergensprogrammet.
TABELL 4.2 OFFENTLIGA FINANSER
DIFFERENSER MOT KONVERGENSPROGRAMMET
Procentenheter av BNP
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomster
-0,7
2,3
1,1
-0,3
-0,9
-1,8
Utgifter
-1,8
-0,4
-0,6
-1,8
-1,6
-2,6
Finansiellt
sparande
1,2
2,7
1,7
1,5
0,7
0,8
Primärt
sparande1
0,6
2,2
1,3
1,0
0,1
-0,2
Nettoskuld
-7,3
-
10,
5
-9,2
-
9,8
-
10,
3
-9,7
Konsoliderad
brutto-skuld2
-6,1
-7,0
-6,9
-7,4
-8,5
-8,5
Statsskuld
-5,9
-7,2
-6,9
-8,2
-9,9
-
10,
5
1. Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.
2. Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.
I konvergensprogrammet förutsattes en förhållandevis
kraftig ökning av skatteinkomsterna under 1998. Senare
beslut om en omläggning av uppbörden av
mervärdesskatt och andra betalningsförskjutningar har
emellertid medfört tillfälligtvis högre skatteinkomster
1996 och 1997. I stället för en ökning, faller
skattekvoten nästa år och hamnar då ca en procentenhet
högre än i konvergensprogrammet. Denna skillnad kan
tillskrivas de tillkommande skattehöjningar som
genomförts efter att konvergensprogrammet lades fram
och som delvis används för att finansiera bl.a.
utbildningssatsningen.
Att den underliggande förstärkningen i de offentliga
finanserna förefaller vara starkare än väntat visar sig
även i en jämförelse av kalkylerna för perioden efter
1998. I konvergensprogrammet beräknades en tillväxt
på 1,7 procent per år medföra en förbättring av
offentliga sektorns finansiella sparande med 1,6
procentenheter av BNP mellan 1998 och år 2000. Detta
hade med de nuvarande målen för offentliga sparandet
inte gett utrymme för några överföringar till hushållen.
Den nu aktuella kalkylen ger med hänsyn tagen till de
åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 1998
och de inlagda överföringarna till hushållen en
förstärkning av offentliga sparandet med 3,1 procent av
BNP vid en tillväxt på 2,9 procent under samma period.
TABELL 4.3 FÖRÄNDRING I FINANSIELLT
SPARANDE 1994-1998
PROCEN
T AV
BNP
FÖRÄNDRING I PROCENT-
ENHETER MELLAN 1994-
1998
1996
BUDGETPRO
-
POSITIONEN
98
KONVERGE
NS-
PROGRAM
MET
Inkomster
63,5
2,0
1,9
Skatter
54,3
3,4
1,8
Kapitalinkomster
5,2
-1,5
-0,1
Utgifter
66,0
-8,9
-7,6
Hushålls-
transfereringar
23,1
-3,5
-4,8
Ränteutgifter
7,1
-0,7
-1,1
Konsumtion och
investeringar
28,3
-3,6
-3,1
Finansiellt sparande
-2,5
10,9
9,5
Justerat1
10,3
1. Finansiellt sparande för 1998 uppgår till 0 procent av BNP inklusive
utdelningen från Securum, men exklusive effekten av bolagiseringen av
AP-fondens fastigheter.
Källa: Finansdepartementet
5 Den ekonomiska politiken
Den svenska ekonomin präglas av två grundläggande
balansproblem – underskottet i det offentliga sparandet
och den höga arbetslösheten.
Som framgått av tidigare avsnitt är nu de offentliga
finanserna under kontroll. Det finns goda förutsättningar
att etablera ett överskott efter 1998 och därmed börja
reducera den offentliga nettoskulden.
Utvecklingen av arbetslösheten har varit mer negativ.
Återhämtningen i sysselsättning efter krisåren 1991-93
bröts mot slutet av 1995 och antalet sysselsatta
minskade. Först i år finns tecken på en vändning.
Regeringen har satt upp målet att den öppna
arbetslösheten skall reduceras till 4 procent till år 2000.
I den medelfristiga kalkylen beräknas arbetslösheten
räknat som årsgenomsnitt uppgå till 4,5 procent under
år 2000.
En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall
kunna uppnås är att finanspolitiken utformas på ett sätt
som innebär att de budgetpolitiska målen upprätthålls
och att inflationstakt och inflationsförväntningar kan
bibehållas på en låg nivå. I annat fall hotar en stigande
ränta att bromsa upp den tillväxt som krävs för att
tillräcklig sysselsättning skall genereras. I syfte att
stärka förtroendet för prisstabilitetsmålet föreslås att
Riksbanken genom en lagändring ges en mer
självständig ställning i förhållande till regering och
riksdag.
En minskad arbetslöshet med bibehållen låg inflation
ställer ökade krav på en väl fungerande lönebildning.
Sett i ett längre perspektiv har den svenska
lönestegringstakten varit högre än vad som gällt i
konkurrentländerna. Under de senaste åren har detta
kunnat kompenseras av en mycket kraftig
produktivitetsökning. I framtiden kan dock knappast
löneökningstakten överstiga vad som gäller i andra
länder.
Lönebildningen är av tradition i första hand en fråga
för parterna på arbetsmarknaden. Regeringen har dock
uppdragit åt en särskild utredningsman att, i samråd
med parternas representanter, pröva om den offentliga
regleringen av löneförhandlingarna, bl.a. vad gäller
regler för stridsåtgärder, förlikning m.m., kan
förändras i en riktning som underlättar löneavtal på en
lägre nivå.
Mot bakgrund av den låga inflationen och reducerade
inflationsförväntning och parternas ökade insikt om
vikten av en icke-inflationsdrivande lönebildning
bedöms det finnas goda möjligheter att
löneökningstakten i framtiden kan komma ned på en
nivå som möjliggör varaktigt lägre arbetslöshet.
Den huvudsakliga vägen att långsiktigt minska
arbetslösheten är att höja arbetskraftens kompetens och
därmed bättre anpassa utbudet av arbetskraft till den
efterfrågan som råder vid gällande lönenivå och
lönestruktur. Det sker därför för närvarande en
betydande utbyggnad av antalet studieplatser i
utbildningsväsendet. Ambitionen är att fram till
sekelskiftet öka antalet studerande med 140 000
personer, motsvarande 4,7 procent av arbetskraften. Av
denna totala ökning ligger 60 000 platser inom
högskolan. Utbildningssatsningen skall bl.a. ses mot
bakgrund av att andelen studerande tenderat att minska i
Sverige och är lägre än i många andra länder.
En viktig faktor för att hålla tillbaka
inflationstendenser är att upprätthålla ett starkt
konkurrenstryck. Den ökade internationaliseringen i
allmänhet och den gemensamma marknaden inom EU i
synnerhet har påtagligt reducerat utrymmet att passivt
övervältra inflationsimpulser till höjda marknadspriser.
Därtill har konkurrenslagstiftningen skärpts i viktiga
avseenden, bl.a. genom att konkurrenshämmande
samverkan mellan företag och missbruk av
dominerande ställning förbjudits.
En ökad flexibilitet på arbetsmarknaden kan
undanröja hinder för en sysselsättningsexpansion. De
arbetsrättsliga reglerna har förändrats med syfte att
underlätta för mindre företag att anpassa sin
arbetsstyrka till produktionens behov. Det innebär bl.a.
utökade möjligheter till visstidsanställningar.
Sysselsättningsökning i de mindre företagen har också
getts stöd genom vissa förändringar i skattereglerna,
bl.a. nedsatta arbetsgivaravgifter för en del av
lönesumman.
Arbetslöshetsförsäkringens utformning spelar en
viktig roll för arbetsmarknadens funktionssätt. Beslut
har nyligen fattats om reformerade regler för
arbetslöshetsersättning med syftet att förtydliga dess
funktion av omställningsförsäkring. Bl.a. har
kvalifikationsvillkoren för rätt till ersättning stramats
upp och möjligheterna att uppbära ersättning under
mycket långa perioder begränsats.
Ett bibehållande av sunda offentliga finanser
förutsätter en fast kontroll över de offentliga utgifterna.
Som ett led i konsolideringsprogrammet har genomförts
en rad förändringar i de stora utgiftssystemen som
kommer att ha effekt även på längre sikt. Risken för
utgiftsdrift inom socialförsäkringen har reducerats
genom de sänkta ersättningsnivåerna. Därtill har
villkoren för rätt till ersättning skärpts bl.a. inom
sjukförsäkring och förtidspension. Effekterna av dessa
förändringar visar sig bl.a. i ett minskat inflöde i
förtidspension. En arbetsgivarperiod inom
sjukförsäkringen har bidragit till att minska den korta
sjukfrånvaron.
Från och med budgetåret 1997 gäller en ny ordning
för den statliga budgetprocessen. Syftet med de
genomförda förändringarna är att skärpa
utgiftskontrollen. I princip är alla budgetanslag s.k.
ramanslag som bara kan överskridas inom vissa
begränsade ramar. Vidare styrs budgeten av treåriga
nominella utgiftstak, dels för de samlade statliga
utgifterna, dels för 27 separata utgiftsområden.
En motsvarande kontroll över utgiftsutvecklingen i
den kommunala sektorn uppnås genom det lagstadgade
balanskrav som träder i kraft fr.o.m. år 2000. Detta
innebär att kommuner och landsting inte kan planera
finansiella underskott.
UNDERBILAGA
Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken
Inledning
Den ekonomiska politiken syftar till tillväxt, sysselsättning och rättvisa. Tillväxten måste samtidigt ske i former som
inte medför en ökad förslitning av natur och miljö och som inte ökar miljöskulden. Konvergensprogrammet från
1995 innehåller en redovisning av de krav som ställs på en långsiktigt hållbar utveckling ur miljösynpunkt.
Programmet anger att en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och att producenter tar större
miljöansvar för varor och tjänster bidrar till att värna miljön och en hållbar utveckling.
Vidare framhålls att miljöproblemen i hög grad är internationella. Den svenska uppfattningen är att
ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör höjas inom det europeiska samarbetet.
I enlighet med programmet görs varje halvår en avstämning vad avser den svenska ekonomins utveckling i
förhållande till konvergenskriterierna. Utvecklingen på miljöområdet och miljöpolitikens inriktning redovisar
regeringen löpande i samband med propositioner och i skrivelser till riksdagen. I regeringens senaste miljöskrivelse
till riksdagen (skr. 1996/97:50) gavs en redogörelse av det aktuella miljöarbetet inom olika samhällssektorer för att
främja en hållbar utveckling.
Miljöpolitiken verkar långsiktigt och miljökonsekvenserna av den ekonomiska politiken kan inte avläsas löpande
på samma sätt som utvecklingen vad avser uppfyllandet av konvergenskriterierna. Konvergensprogrammet har
emellertid sedan två år angett inriktningen på den ekonomiska politiken och det finns därför skäl att nu göra en
allmän bedömning av hur miljöambitionerna i konvergensprogrammet har fullföljts.
Ekonomisk politik och miljöpolitik
Under en lång period dominerad av industrialiseringen, medförde tillväxten i produktionen ofta ökade utsläpp av
miljöfarliga ämnen och ökad användning av energi och andra resurser. Under de senaste decennierna har
förändringar i tillväxtmönstret, orsakad av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande, medverkat till att luckra upp
sambandet mellan produktionstillväxt och negativa miljöeffekter. Det finns emellertid ett fortsatt behov av
förbättringar och ökad resurseffektivitet.
Den ekonomiska politiken påverkar individer och organisationer genom bl.a. lagstiftning, skatter, avgifter,
offentligt finansierad verksamhet och transfereringar. Sådana åtgärder fastställer hushållens och företagens
handlingsutrymme och påverkar deras beteende genom förändrade priser och incitament. Även om det inte är
avsikten kan enskilda delar av den ekonomiska politiken som en bieffekt medföra ett överutnyttjande av miljön och
naturresurserna. Utformningen av den ekonomiska politiken har på så sätt stor betydelse för förutsättningarna för
hållbar utveckling. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium analysera och i beslutsfattandet beakta
miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknytning till miljön.
Miljöpolitiken bör vara så effektiv som möjligt och ta hänsyn till samhällsekonomiska vinster och kostnader.
Miljöpolitiken bör därför utformas så kostnadseffektivt som möjligt, dvs. att given miljöeffekt uppnås till så låg
kostnad som möjligt. Fler miljöinsatser blir då möjliga att genomföra och samhällsekonomiskt lönsamma.
En viktig del i den ekonomiska politiken är att via skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar hänsyn till
miljön i sitt agerande. I många fall är skatter och avgifter det mest kostnadseffektiva sättet att påverka mängden
utsläpp. Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda miljöskatter och -avgifter och är t.ex. ett
av de få länder som tillämpar koldioxidskatter. Avgift på kväveoxidutsläpp samt skatter på svavelutsläpp och
naturgrus är andra exempel på ekonomiska styrmedel inom miljöområdet.
Viktigare miljöåtgärder sedan 1995
Regeringen har sedan konvergensprogrammet presenterades 1995 vidtagit ett antal miljöåtgärder som bidrar till att
den ekonomiska utvecklingen kan ske i miljömässigt acceptabla former.
Både energi- och koldioxidskatterna har höjts kontinuerligt både före och efter 1995. Den senaste höjningen av
koldioxidskatten innebär en viss generell ökning av skattesatsen och en fördubbling av industrins koldioxidskatt
samtidigt som nedsättningsreglerna för energiintensiv industri förändrades. Förändringarna i beskattning av
förmånsbilar (se prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1, skr. 1996/97:53) innebär att skatten har en starkare
miljöprofil genom att bensin för privat användning skall betalas av bilinnehavaren. En skatt på naturgrus infördes
1996 och en skatt på avfall som deponeras är avsedd att införas 1998.
För att främja återvinning och återanvändning har producentansvar införts för en rad material. År 1994 infördes
producentansvar för förpackningar, returpapper och däck. Den 12 juni i år överlämnade regeringen en proposition
om hantering av uttjänta varor (prop. 1996/97:172) till riksdagen. Den innebär att bl.a. deponering av organiskt
avfall i framtiden inte blir tillåtet. I propositionen finns också regeringens riktlinjer för hur ett producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter bör fungera. En förordning om producentansvar för bilar är tänkt att träda i
kraft tidigast 1 januari 1998.
Det förslag till miljöbalk som regeringen avser att lägga fram hösten 1997 kommer att innehålla förslag till
förstärkta styrmedel för att åstadkomma en hållbar utveckling. Bland annat avser regeringen att föreslå ett nytt
instrument i form av miljökvalitetsnormer, att ställa starkare krav på miljökonsekvensbeskrivningar och att miljöbrott
skall kunna beivras bättre.
På det internationella planet prioriterar Sverige följande områden i miljöarbetet inom EU: försurning och
klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt biologisk mångfald och naturvård.
Vad gäller t.ex. försurning har på svenskt initiativ EU-kommissionen utarbetat ett förslag till EU-strategi för att
bekämpa försurningen. Beträffande klimatpåverkan är Sverige drivande i det arbete som pågår med att ta fram en
EU-position till förhandlingarna om ett protokoll till FN:s klimatkonvention om utsläppsminskningar av
växthusgaser.
Miljösituationen i Sverige
Vad kan då sägas om miljökonsekvenserna av den ekonomiska politiken sedan 1995 och effekterna av den förda
politiken? Som nämndes inledningsvis verkar miljöpolitiken långsiktigt och miljökonsekvenserna av den förda
ekonomiska politiken kan inte avläsas löpande. Miljöeffekter och miljötillståndet i stort är komplexa variabler som
ofta är svåra att mäta och värdera och förändringar i dem är resultatet av ett komplicerat samspel mellan ekologiska
och ekonomiska faktorer om vilka vi ofta har begränsad kunskap. Ibland görs ändå försök att sammanfatta
miljösituationen i mer åskådliga mått. Den s.k. miljöskulden är ett exempel.
I konvergensprogrammet framhålls att miljöskulden inte får öka. Det finns dock ingen entydig definition av hur
ett lands miljöskuld bör beräknas. Hittills har miljöskulden definierats som återställandekostnaden av miljöskador till
någon lämplig nivå. Sedan 1995 har dock regeringen höjt sina ambitioner vad gäller en hållbar utveckling. I 1997 års
ekonomiska vårproposition preciserade regeringen sin syn på vad som krävs för en ekologiskt hållbar utveckling. Tre
övergripande mål formuleras; skydd av miljön, en effektiv användning av energi och naturresurser samt en hållbar
försörjning, dvs. att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga säkras. Med den breda ansats som regeringen har
vad gäller en hållbar utveckling, är inte miljöskulden enligt ovanstående definition tillräcklig. Flera delar av vad
regeringen avser med en hållbar utveckling inkluderas nämligen inte i begreppet.
Samtidigt är det angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är hållbar och vilka
framsteg som gjorts. Miljövårdsberedningen har uppdragits att i nära samarbete med Naturvårdsverket ta fram
förslag till indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling. Även Konjunkturinstitutets (KI) och Statistiska
centralbyråns (SCB) arbete med utveckling av monetära respektive fysiska miljöräkenskaper ska beaktas.
Eftersom indikatorer på en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige ännu inte är färdigställda kommer det att dröja
innan en heltäckande uppföljning av samhällsutvecklingen kan göras. Den statistik som i dag produceras av bl.a.
SCB ger dock en översiktlig bild främst vad avser skyddet av miljön. För att ändå få en viss grund för en bedömning
av hur miljöambitionerna i konvergensprogrammet har fullföljts beskrivs nedan utvecklingen av några
miljöindikatorer relaterade till de tre delmålen för ekologisk hållbarhet.
Skydd av miljön
Försurningen av mark och vatten orsakas till stor del av, förutom naturliga processer, nedfall av försurande svavel-
och kväveföreningar. Mellan 1980 och 1995 minskade svavelutsläppen i Sverige med ca 80 procent. Det är främst
en följd av en övergång till olja med lägre svavelhalter. Sedan början av 1990-talet har de svenska utsläppen legat på
en relativt konstant låg nivå. Svavelproblemet är trots detta långt ifrån löst då mer än 80 procent av svavelnedfallet
kommer från utländska källor. Vägtrafik och annan samfärdsel svarar för mer än 80 procent av utsläppen av
kväveoxider. Mellan 1980 och 1995 minskade utsläppen med knappt 20 procent, medan målet var en minskning med
30 procent.
Koldioxid är en växthusgas som liksom metan, dikväveoxid, ozon m.fl. antas förstärka växthuseffekten och
därigenom påverka det globala klimatet. Sveriges utsläpp av koldioxid har minskat med ca 30 procent under 1980-
talet. Under 1990-talet har dock utsläppen följt en svagt ökande trend. På grundval av normalårskorrigerade värden
bedöms utsläppen av koldioxid öka med 4 procent till år 2000. Styrmedel införda mellan 1990 och 1996 bedöms
resultera i att utsläppen blir 17,5 miljoner ton (ca 23 procent) lägre år 2000 än vad som skulle vara fallet utan införda
åtgärder. Denna dämpande effekt beräknas till över 90 procent orsakas av miljö- och energiskatter inklusive moms.
Per capita räknat har Sverige mycket låga utsläpp av koldioxid jämfört med de flesta andra industriländer. Mer än en
tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser kommer från vägtrafiken.
Övergödning av sjöar och hav kommer av höga koncentrationer av bl.a. växtnäringsämnena kväve och fosfor.
Fram till mitten av 1980-talet ökade övergödningen av Västerhavet och Östersjön. Sedan dess finns en tendens till
stabilisering av halterna av kväve och fosfor, eller möjligen en minskning. Vattenburna utsläpp av kväve från
Sverige till omgivande hav har minskat med omkring 20 procent och ungefär en lika stor minskning har skett för den
totala luftburna kvävebelastningen på Östersjön. Tydliga förbättringar har skett i många sjöar även om var sjätte sjö
fortfarande beräknas vara alltför näringsrik.
Utsläppen av de flesta metaller har minskat kraftigt under de senaste 20-25 åren. Nuvarande nedfall av metaller
kommer till största delen från andra länder. Kvicksilverutsläppen till luft var t.ex. mycket stora fram till början av
1970-talet, som mest 20-30 ton per år, men har sedan minskat kraftigt, till ca 1 ton per år.
De areela näringarna, i första hand jord- och skogsbruk, är den verksamhet som haft den största negativa
påverkan på biologisk mångfald under de senaste decennierna. Problemen handlar främst om förstörelse och
försämring av biotoper (livsmiljöer) för växter och djur genom bl.a. avverkning, dikning, igenplantering och
gödsling av naturliga fodermarker. Det sker dock stora ansträngningar inom dessa sektorer för att vända och anpassa
utvecklingen för att i stället bidra till att bevara biologisk mångfald.
Effektiv användning
Många miljöproblem globalt sett är kopplade till energiproduktion och -användning främst genom utnyttjandet av
fossila bränslen. Den totala energitillförseln i Sverige år 1995 är ungefär 32 procent högre än 1970 (om kärnkraftens
omvandlingsförluster inkluderas) samtidigt som bruttonationalprodukten ökat med ca 48 procent i fasta priser under
perioden. Detta innebär att den svenska ekonomin blivit mindre energiintensiv under perioden 1970-1995. Samtidigt
är svensk energiförbrukning relativt hög jämfört med många andra industriländer, vilket kan förklaras av bl.a. det
kalla klimatet, den energiintensiva industrin och de långa transportsträckorna.
Hållbar försörjning
Hållbar försörjning har bl.a. att göra med att användningen av resurser inte långsiktigt kan överskrida den takt med
vilken naturen skapar nya.
Sverige är i förhållande till många andra länder rikt på vatten. Unikt är dessutom så låga bakteriehalter på många
platser i landet att man kan ta dricksvatten ur sjöar och vattendrag utan avancerad rening.
Virkesförrådet i Sverige har ökat med 65 procent sedan 1920-talet. Även tillväxten av virke har ökat.
Avverkningen är och har under lång tid varit lägre än tillväxten och prognostiseras att så förbli under åtminstone
ytterligare några decennier.
Uppskattningar av de naturliga fiskebestånden i våra omgivande vatten har gjorts sedan 1974. Både runt öst- och
västkusten minskade fiskbestånden och fångsterna generellt under 1970- och delar av 1980-talen på grund av bl.a. ett
alltför intensivt fiske. I Östersjön har även minskad salthalt och syrebrist till följd av övergödning och dåligt
vattenutbyte med Nordsjön minskat beståndet av framför allt torsk. Under 1990-talet har dock fiskebeståndet och
fångsterna ökat igen. De relativt stora inflödena av syrerikt vatten som ägde rum under 1993/94 till Östersjön, i
kombination med fiskerestriktioner har medfört en ökning av torskbeståndet fr.o.m. 1995.
Att återvinna material i ett kretslopp är en del i att uppnå en hållbar försörjning. Sedan 1994 har
materialåtervinningen ökat med t.ex. 130 000 ton förpackningar, 10 000 ton returpapper och 10 000 ton däck. Enligt
en rapport från Naturvårdsverket klarade producenterna redan 1996 i stort sett uppsatta återvinningsmål för 1997.
Nya och i många fall högre återvinningsmål har nu satts upp som skall vara uppfyllda år 2001.
Den ekonomiska politikens miljöpåverkan
De gångna 25 årens miljöarbete har inneburit att den tidigare accelererande miljöförstöringen i vårt land bromsats
upp och i viktiga avseenden vänts. De svenska utsläppen av många miljöskadliga ämnen har t.ex. minskat kraftigt. I
diagram U.1 nedan återges utvecklingen för några viktiga ämnen sedan 1970. Sälar, uttrar och havsörnar har
återhämtat sig. Industriutsläppen minskar och avfallet nyttiggörs i allt högre grad. Luft och vatten är i många
avseenden betydligt renare. Hushållningen med naturresurser har förbättrats. Energianvändningen har sedan mitten
på 1970-talet ökat långsammare än BNP. Samtidigt finns problem kvar med t.ex. försurning, övergödning, biologisk
mångfald och globala frågor som koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Miljökvaliteten har i många fall inte
förbättrats i samma takt som utsläppen minskar. Anledningen kan dels vara fortsatta nedfall från långväga ut-
släppskällor men också att det ofta tar tid innan minskade utsläpp leder till minskad koncentration av skadliga ämnen
i mark och vatten. Miljöpolitik verkar således på lång sikt, vilket också innebär att effekterna av den förda politiken
ofta inte kan avläsas förrän längre fram i tiden. Den pågående utvecklingen av både miljöräkenskaper och indikatorer
för en ekologisk hållbar utveckling kommer dock med tiden att förbättra informationen om sambandet mellan
ekonomi och miljö. Tillgänglig information idag tyder inte på att den förda ekonomiska politiken skulle ha medfört
en försämrad utveckling av den svenska miljön.
Not.. Uppgifterna före 1980 är ej helt jämförbara med data för efterföljande år på grund av ändrade beräkningsmetoder.
Källa: SOU 1997:11, Na 18 SM 9701
Bilaga 4
Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
.
BILAGA 4
Avstämning av målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1 Inledning 4
2 Utvecklingen på arbetsmarknaden 4
2.1 Sysselsättningsutvecklingen 4
2.2 Arbetslöshetens utveckling 5
2.3 Utvecklingen av lediga platser 7
2.4 Löneutvecklingen 7
3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet 8
3.1 Den hittills förda politiken 8
3.2 Regeringens förslag i budgetpropositionen
för år 1998 10
4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt , sysselsättning
och arbetslöshet fram till år 2000 14
4.1 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen
fram till år 2000 14
4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden
fram till år 2000 15
1 Inledning
Den svenska ekonomin har under 1990-talet präglats av två stora obalanser; betydande underskott i de offentliga
finanserna och en hög arbetslöshet. Regeringens politik har inriktats på att komma tillrätta med dessa obalanser.
Saneringen av de offentliga finanserna har varit framgångsrik, och målet om balans i de offentliga finanserna
kommer att uppnås 1998. För åren närmast därefter beräknas de offentliga finanserna att visa överskott.
Förstärkningen av de offentliga finanserna har skett genom en kombination av besparingar och skattehöjningar för att
få en rimlig fördelningsprofil. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende för den ekonomiska politiken och
därigenom möjliggjort lägre räntor.
Att minska arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. I regeringsförklaringen i mars 1996 uttalade regeringen
att den satt som mål att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 procent. Riksdagen ställde
sig i juli 1996 bakom detta mål.
I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig regeringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en avstämning i
förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet. I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition
presenterades den första av dessa halvårsvisa avstämningar. I det följande redovisas den andra avstämningen, vilken
innehåller en redogörelse för utvecklingen på arbetsmarknaden samt en redovisning av regeringens politik för en
halverad arbetslöshet.
2 Utvecklingen på arbets-
marknaden
Till följd av den djupa lågkonjunktur som svensk ekonomi genomgick i början av 1990-talet försämrades
arbetsmarknadsläget kraftigt. Andelen av befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete föll från 83 procent år
1990 till 71 procent år 1994. Under samma period ökade den öppna arbetslösheten från 1,7 procent till ca 8 procent
och antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade från 1,2 procent till ca 5 procent
av arbetskraften
Det försämrade arbetsmarknadsläget var resultatet av flera samverkande faktorer. Den viktigaste anledningen till
sysselsättningsfallet och den snabba ökningen av den öppna arbetslösheten var ett mycket kraftigt bortfall i den
inhemska efterfrågan. Dessutom utvecklades världsekonomin svagt under
början av 1990-talet, efter 1980-talets långa högkonjunktur. Överhettningen av den svenska ekonomin i slutet av
förra decenniet skapade problem för industrins internationella konkurrenskraft med produktionsminskningar som
följd.
2.1 Sysselsättningsutvecklingen
Kring årsskiftet 1993/1994 förbättrades arbetsmarknadsläget och sysselsättningen ökade. Den främsta orsaken till
denna förbättring var en depreciering av den svenska kronan vilket medförde ett gynnsamt kostnadsläge för den
svenska industrin och därmed en hög exporttillväxt. Totalt ökade sysselsättningen med drygt 2,5 procent eller 100
000 personer från början av 1994 till slutet av 1995, vilket historiskt sett är en hög ökningstakt. Sysselsättningen mätt
i antalet arbetade timmar ökade med hela 5,5 procent under denna period. Under andra halvåret 1995 försämrades
den internationella konjunkturen vilket drabbade den svenska exportindustrin negativt och resulterade i en fallande
sysselsättning under 1996. Mellan fjärde kvartalet 1995 och fjärde kvartalet 1996 föll sysselsättningen med ca 35 000
personer. Sysselsättningen fortsatte att falla under inledningen av 1997, främst inom kommunerna och byggnads-
industrin. Den nedåtgående trenden i antalet sysselsatta bröts under det andra kvartalet och antalet
sysselsatta ökade. Mellan juli och augusti fortsatte antalet sysselsatta att öka. Antalet sysselsatta var dock färre i
augusti i år än i augusti förra året.
Under lågkonjunkturens inledningsfas minskade antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta
personer i ungefär samma omfattning men när
konjunkturen vände uppåt under 1993 ökade antalet arbetade timmar mycket snabbare än sysselsättningen. Detta kan
till stor del kan förklaras av en minskad frånvaro. I likhet med antalet sysselsatta har antalet arbetade timmar minskat
under
inledningen av 1997.
Utvecklingen inom olika branscher
Åren 1990 till 1994 försvann nära en fjärdedel av jobben inom industrin, byggsektorn och jord- och skogsbruk.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har emellertid visat på en trendmässig nedgång under flera decennier.
Många jobb förlorades också inom den privata tjänstesektorn, t. ex. inom handel och kommunikationer. I kölvattnet
av den exportledda uppgången i ekonomin under 1994-1995
ökade sysselsättningen främst inom industri och privat tjänstesektor. Industriproduktionen nådde
mycket höga nivåer, men på grund av en kraftig produktivitetsökning ökade inte sysselsättningen i samma
omfattning.
Antalet industrisysselsatta ökade med ca 70 000 personer mellan början av 1994 och början av 1996. En viss
återhämtning skedde således i den hårt decimerade industrisektorn. Sysselsättningen inom industrin började
emellertid minska igen under 1996 och ungefär 15 000 industrijobb gick förlorade. Byggnadsindustrins negativa
utveckling bestod under 1996 medan sysselsättningen inom den privata
tjänstesektorn fortsatte öka. Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med sammanlagt ca 70 000 personer
under perioden 1993 till 1996. En svag ökning av tjänstesysselsättningen under 1996 följdes av en kraftig uppgång
under första halvåret 1997.
Enskilda delar av tjänstesektorn har utvecklats olika. Inom varuhandel, samfärdsel, post och tele har
sysselsättningen minskat kraftigt, medan sysselsättningen inom bank och försäkring, uppdragstjänster samt personliga
tjänster har ökat under hela 1990-talet.
Sysselsättningen inom den offentliga sektorn har minskat kontinuerligt sedan 1992. Vid årsskiftet 1996/1997 var
antalet offentligt sysselsatta ca 150 000 färre än vid årsskiftet 1991/1992, vilket motsvarar en minskning med
närmare 10 procent. Under perioden 1992 till 1994 var det främst antalet sysselsatta inom förvaltning som minskade,
men
under senare år är det framför allt antalet sysselsatta inom vård och omsorg som minskat. Under första halvåret 1997
gjorde fortsatta neddragningar inom främst den kommunala sektorn att sysselsättningen inom den offentliga sektorn
fortsatte att minska.
2.2 Arbetslöshetens utveckling
Efter konjunkturuppgången 1994/1995 skedde
successiv försämring av arbetsmarknadsläget under 1996. Arbetslösheten steg från 7,7 procent år 1995 till 8,1
procent år 1996. Dessutom befann sig ca 195 000 personer i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder.
Sammantaget var 540 000 personer eller 12,6 procent av arbetskraften antingen öppet arbetslösa eller i
konjunkturberoende åtgärder under 1996.
Antalet arbetslösa fortsatte att öka i början av 1997. Den negativa trenden bröts under det andra kvartalet och
arbetslösheten har minskat sedan dess. I augusti var arbetslösheten för första gången lägre än mot-
svarande månad föregående år. Justerat för
säsongsvariationer föll den öppna arbetslösheten med 0,5 procentenheter till 7,7 procent under
perioden augusti 1996 till augusti 1997. Under
samma period minskade även antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder med 7 000 personer.
Nedgången i den öppna arbetslösheten beror till stor del på att ett stort antal personer, främst kvinnor, påbörjat
utbildningar inom ramen för kunskapslyftet.
Män och äldre har de längsta arbetslöshetstiderna
En ökad arbetslöshet kan dels bero på att antalet personer som blir arbetslösa överstiger antalet
personer som lämnar arbetslösheten, dels på att den arbetslöses genomsnittliga tid i arbetslöshet ökar. Under 1990-
talet har det skett en kraftig uppgång i såväl inflöde som varaktighet, d.v.s fler personer blir arbetslösa samtidigt som
arbetslöshetsperioderna förlängs. Mellan 1990 och 1994 steg arbetslöshetstiderna kraftigt för både män och kvinnor.
Männens arbetslöshetstider nästan fördubblades från i genomsnitt 15,3 veckor 1990 till 29,4 veckor 1994.
Kvinnornas arbetslöshetstider ökade i något mindre
omfattning; från 14,2 veckor 1990 till 25,3 veckor fyra år senare. Mellan 1994 och 1995 minskade
arbetslöshetstiderna något för båda könen till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget, men under 1995 vände
arbetslöshetstiderna uppåt igen. Den
genomsnittliga varaktigheten 1996 var ca 29 veckor för män och ca 26 veckor för kvinnor.
Fördelat efter ålder har de äldre på arbetsmarknaden (55-64 år) de längsta arbetslöshetstiderna. Dock har denna
grupp inte ökat sina arbetslöshetstider lika mycket som andra grupper. År 1990 var den genomsnittliga varaktigheten
i den äldsta gruppen 30,8 veckor jämfört med 37,4 veckor 1994. Detta skall jämföras med den yngsta gruppen (16-
24 år) vars genomsnittliga varaktighet var ca 10 veckor 1990 mot över 21 veckor 1994. Även i åldrarna 25-54 år har
arbetslöshetstiderna ökat.
Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
Även långtidsarbetslösheten har stigit under de
senaste åren. Ökningen av långtidsarbetslösheten var speciellt kraftig under 1993 och har sedan dess fortsatt att öka
med undantag för 1995 då arbetsmarknadsläget förbättrades. I Sverige brukar man med långtidsarbetslösa avse
arbetslöshet som varat längre än sex månader medan man i internationella jämförelser oftast avser personer som
varit arbetslösa längre än ett år. Sett till antalet personer som varit arbetslösa mer än ett halvår var andelen långtids-
arbetslösa, av det totala antalet arbetslösa, 32 procent 1993. Året därpå hade siffran ökat till 38 procent. Under 1995
minskade andelen långtidsarbetslösa till 35 procent för att 1996 åter öka till 38 procent. Under första halvåret 1997
har långtidsarbetslösheten ökat ytterligare.
Långtidsarbetslösheten har varit något högre bland män än bland kvinnor. Denna skillnad har dock
tenderat att jämna ut sig de senaste åren. I åldrarna 16 till 64 år var ca 40 procent av männen och
36 procent av kvinnorna arbetslösa mer än sex
månader förra året. Långtidsarbetslösheten i de
yngsta åldersgrupperna (16-24 år) är lägst. År 1996 uppgick den till 26 procent för män och 23 procent för kvinnor.
I åldersgruppen 55-64 år var däremot 57 procent av männen och 52 procent av kvinnorna långtidsarbetslösa.
Långtidsarbetslösheten är emellertid stor även i åldersgruppen 25-34 år. I denna grupp återfinns de ungdomsgrupper
som trädde in på
arbetsmarknaden under lågkonjunkturens inledningsfas.
Trots att den svenska långtidsarbetslösheten ökat kraftigt under 1990-talet, befinner den sig på en
internationellt sett låg nivå. År 1996 hade 17 procent av det totala antalet arbetslösa i Sverige varit
arbetslösa i mer än ett år vilket skall jämföras med 41 procent för övriga Västeuropa. Den främsta förklaringen till
de låga svenska siffrorna är arbetsmarknadspolitikens omfattning. Deltagande i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder betraktas som ett avbrott i arbetslösheten. I genomsnitt har
arbetsmarknadsåtgärderna under de senaste fyra åren omfattat mer än 200 000 åtgärdsplatser per år. Många
personer har dessutom genomgått mer än en åtgärd och en betydande rundgång förekommer mellan
åtgärder och öppen arbetslöshet. Detta faktum gör att siffrorna över antalet långtidsarbetslösa underskattar antalet
personer som står utanför reguljär sysselsättning under en längre tid.
Ett mer rättvisande mått på långtidsarbetslöshetens omfattning ges av antalet långtidsinskrivna vid landets
arbetsförmedlingar. Första halvåret 1997 hade 124 000 personer varit inskrivna i mer än 2 år och under denna
period varit helt utan arbete. Av dessa var 74 000 män och 50 000 kvinnor. I relation till total arbetslöshet (antalet
arbetslösa och i arbetsmarknadsåtgärder vid förmedlingarna) utgjorde dessa personer 19 procent. Bland kvinnorna
var de långtidsinskrivnas andel 16 procent och bland
männen 21 procent. Även om situationen ser mycket bekymmersam ut, ökade de långtidsinskrivnas möjligheter att
få jobb mer än för övriga arbetslösa när sysselsättningen ökade under 1994/1995. En möjlig förklaring till detta är att
de långtidsarbetslösas
anställningsbarhet har kunnat upprätthållas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
2.3 Utvecklingen av lediga platser
Antalet vakanser, d.v.s. antalet nyanmälda lediga platser med en varkatighet på mer än 10 dagar, föll med en
tredjedel underperioden 1990 till 1993. Med konjunkturuppgången under slutet av 1993 började antalet lediga platser
emellertid öka.Vid inledningen av 1995 var antalet lediga platser ca 30 000 för att sedan sjunka till drygt 20 000
under det fjärde kvartalet 1996. Den negativa trenden fortsatte under det första kvartalet 1997 men bröts under det
andra kvartalet och antalet lediga platser började öka.
Ett mått på hur väl arbetsmarknaden fungerar är relationen mellan antalet arbetslösa och antalet
vakanser. Ju längre tid det tar att tillsätta en vakans med en kompetent sökande vid samma nivå på
arbetslösheten, desto sämre fungerar arbetsmarknaden. Det mesta tyder på att förhållandet mellan antalet arbetslösa
och antalet vakanser varit stabilt under 1980-talet och 1990-talets första del. Mellan 1993 och 1995 ökade emellertid
antalet kvarstående lediga platser mycket kraftigt utan att antalet arbetslösa minskade i samma omfattning, vilket kan
tolkas som en begynnande obalans på arbetsmarknaden.
2.4 Löneutvecklingen
Reallöneutvecklingen var svag under 1990-talets första hälft, men 1996 ökade reallönerna kraftigt för första gången
under 1990-talet. Det kan delvis förklaras av att arbetsmarknadens parter inte justerat ner sina
inflationsförväntningar, vilket resulterade i höga nominella löneökningar trots en låg inflationstakt.
Den s.k. Edin-gruppen föreslog 1995 en norm för hur mycket lönerna kan öka på medellång sikt. Normen
innebär att lönerna inklusive löneglidning och lönebikostnader i Sverige inte får öka mer än
arbetskraftskostnaderna i övriga västeuropeiska
länder. Edin-gruppen kom fram till att lönerna inte borde öka mer än 3,5 procent per år för att Sverige skall kunna
behålla en konkurrenskraftig ekonomi och öka sysselsättningen.
TABELL 2.1 LÖNEUTVECKLINGEN UNDER
PERIODEN 1993-1996
PROCENTUELL FÖRÄNDRING
1993
1994
1995
1996
Tillverkningsindus
tri
3,4
3,1
4,7
7,4
Byggnadsindustri
2,5
0,1
4,3
3,5
Övrigt näringsliv
2,9
2,4
3,6
5,6
Stat
2,5
2,7
2,5
7,3
Kommuner
2,4
2,5
1,5
5,9
Totalt
2,9
2,4
3,3
6,1
Källa: Konjunkturinstitutet
De genomsnittliga löneökningarna mellan 1995 och 1996 var 6,1 procent, varav 1,7 procent utgjordes av
löneglidning. Inom tillverkningsindustrin ökade lönerna med 7,4 procent, varav hälften var löneglidning. De svenska
löneökningarna skall jämföras med genomsnittet för övriga Europa som var drygt 3 procent. Att löneökningstakten
för helåret 1996 var betydligt högre än under föregående år, då lönerna steg med 3,3 procent, är delvis en effekt av
avtalens konstruktion. Till följd av att löneökningarna började gälla senare 1995 än 1996, blev löneökningstakten
mellan 1995 och 1996 särskilt hög. Trots dessa tekniska faktorer måste ändå löneökningarna för 1996 betraktas
som mycket höga mot bakgrund av den historiskt sett låga inflationen och det svaga arbetsmarknadsläget.
3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet
3.1 Den hittills förda politiken
Regeringens politik har inriktats på att komma till rätta med två stora obalanser i svensk ekonomi;
underskotten i de offentliga finanserna och den höga arbetslösheten. Konsolideringsprogrammet för de offentliga
finanserna har medfört en markant förbättring på bara några år. För 1997 beräknas underskottet bli 1,9 procent av
BNP och för 1998 kommer målet om balans att uppnås. Regeringens mål för åren därefter är att ha ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Konsolideringsprogrammet är en integrerad del av regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet. Utgångspunkten är att sunda
offentliga finanser och prisstabilitet ger en god samhällsekonomisk grund för en hållbar ekonomisk tillväxt och hög
sysselsättning. En sådan politik skapar utrymme för låga räntor och medverkar till att återupprätta förtroendet för
den ekonomiska politiken. Ett konkret uttryck för detta är de senaste årens räntenedgång.
I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt arbete
att stärka tillväxten och sysselsättningen. Dagordningen har fyra huvudbeståndsdelar. För det första måste kunskaps-
och kompetensnivån höjas. För det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha
löneökningar som avviker nämnvärt från viktiga konkurrentländer. För det tredje krävs goda villkor för företag och
företagande. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten även föras på den internationella nivån. EU och dess
medlemsländer måste prioritera kampen mot arbetslösheten.
Regeringen har konkretiserat tillväxtpropositionens dagordning i bland annat den s.k. sysselsättningspropositionen
(prop. 1996/96:222), budgetpropositionen för år 1996 (prop. 1996/97:1), den arbetsrättsliga propositionen (prop.
1996/97:16), propositionen om arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1996/97:107) och 1997 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1996/97:150). I det följande ges en kort översikt över ett antal av de viktigare riksdagsbeslut
som dessa propositioner föranlett.
Utbildning och kompetensutveckling
I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att den då redan beslutade särskilda vuxen
utbildningssatsning omfattande 100 000 studieplatser per år under fem år med start första juli 1997 skall utökas. I
enlighet med förslag i tilläggsbudget för 1997 har riksdagen beslutat att ytterligare 10 000 platser tillförs hösten
1997. I budgetpropositionen för 1998 föreslår regeringen att ytterligare 10 000 platser skapas hösten 1998. Antalet
platser byggs därefter ut succesivt så att det sammanlagt blir ett tillskott på 40 000 platser år 2000. Därmed har
140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats år 2000. Ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med
arbetslöshetsersättningen infördes från hösten 1997 för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i satsningen
där kommunerna skall ha frihet att organisera och genomföra utbildningen utifrån lokala förutsättningar.
Beslut om att högskolan skall byggas ut med 30 000 reguljära platser fram till hösten 1999 har fattats. Denna
utbyggnad kommer främst att ske vid de mindre och medelstora högskolorna. I budget
propositionen för 1998 föreslår regeringen ytterligare utbyggnad av högskolan (se avsnitt 3.2).
En ny modern lärlingsutbildning skall införas i gymnasieskolan. Vidare utökas försöksverksamheten med
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning från hösten 1997.
Då regeringen ser det angeläget att stimulera kompetensutvecklingen i mindre företag har reglerna för
utbildningsvikariat förändrats. En övergång till bidrag i stället för avdrag skall göra det möjligt även för små företag
att använda sig av utbildningsvikariaten. (se även avsnitt 3.2 om individuellt
anställningsstöd)
Arbetsmarknaden
Lönebildningen är central för att målet om en halverad arbetslöshet skall kunna uppnås. Kommande
avtalsrörelser måste ge betydligt lägre nominella
löneökningar än tidigare. I samband med den ekonomiska vårpropositionen 1996 inbjöd regeringen
arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på lönebildningen och möjligheterna att gemensamt formulera
nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet. I flera av de svar som parterna lämnade till
regeringen i månadsskiftet mars/april i år, framhölls att olika former av förstärkningar av förmedlingsfunktionen kan
behöva göras. Regeringen har därför tillsatt en utredning som bland annat kommer att se över denna fråga.
Utredningen, som arbetar i nära samarbete med
arbetsmarknadens parter, har även i uppgift att analysera vilken effekt på lönebildningen, och därmed på den
strukturella arbetslöshetsnivån, som övriga av parterna föreslagna åtgärder kan ha. Ett slutbetänkande kommer att
lämnas i november 1998 med förslag till effektiva åtgärder i syfte att säkerställa att den nödvändiga förbättringen av
lönebildningen kommer till stånd.
Regeringen har sedan sitt tillträde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Konkreta och
realistiska individuella handlingsplaner skall upprättas i samarbete mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen.
Kommunerna har fått större inflytande över de lokala arbetsförmedlingarna.
Under hösten 1996 infördes en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa.
Äldre långtidsarbetslösa får möjlighet till offentliga tillfälliga arbeten med en
ersättning som motsvarar arbetslöshetsersättningen plus 45 kronor per dag. Från den 1 juli 1997 bedrivs en
försöksverksamhet baserad på den s.k. Kalmarmodellen, med resursarbeten i offentlig verksamhet. Åtgärden är
riktad mot långtidsinskrivna och en
anvisning till resursarbete varar normalt i sex
månader. Ersättningen motsvarar arbetslöshetsersättningen, men arbetsgivaren kan komplettera så att den
sammanlagda ersättningen uppgår till högst 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620
kronor per dag till och med den 28 december, därefter till högst 638 kronor.
En tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa har införts. Arbetslösa som fyllt 60 år och varit
anmälda hos arbetsförmedlingen under minst 12 månader skall få rätten att uppbära ersättning motsvarande
arbetslöshetsersättning utan aktivitetskrav. Erbjudandet skall gälla under andra halvåret 1997.
För att förbättra möjligheterna att använda
arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt infördes en försöksverksamhet den 1 juli 1997. Försöksverksamheten
skall pågå fram till slutet av 1998 och får omfatta arbetslöshetsersättning till deltagarna på högst 1 500 miljoner
kronor. Avsikten med försöksverksamheten är att regeringen för
särskilda projekt skall medges möjlighet att tillåta att undantag görs som innebär att arbetslöshetsersättning får
lämnas till arbetslösa i projekt, trots att
dessa i och med sitt deltagande inte står till arbetsmarknadens förfogande enligt gängse praxis. Projekten får inte
medföra konkurrenssnedvridningar.
Vissa regelförenklingar har genomförts inom
arbetsmarknadspolitiken. Bland annat har kraven vid förlängning av en ALU-period ändrats och tiden i
arbetsplatsintroduktion skall kunna förlängas med högst sex månader för arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare.
För att öka andelen kvinnliga företagare infördes 1996 en möjlighet för kvinnor att få
starta-eget-bidrag i tolv månader. Från första juli 1997 har kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få detta
förlängda starta-eget bidrag sänkts till sex månaders arbetslöshet. Kompletterande insatser i form av vägledning,
utbildning och stödjande nätverk erbjuds också.
I våras beslutades om vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsvillkoret för kvalificering till
arbetslöshetsersättning har ändrats. Nya samordningsregler för arbetslöshetsersättning i samband med
avgångsvederlag, studier, permittering och bisyssla införs under 1997. Egna företagare får möjlighet att erhålla
arbetslöshetsersättning vid tillfälliga uppehåll i den personliga verksamheten. Vidare höjs ersättningsnivån till 80
procent från och med den 29 september 1997 och från och med den 29 december 1997 höjs den högsta och lägsta
dagpenningen till 580 respektive 240 kronor. I enligthet med förslag redan i tillväxtpropositionen beslutade riksdagen
om skärpta regler vid egen uppsägning och avvisande av arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Arbetsrätten har förändrats för att göra det lättare för företagen att anställa. En ny anställningsform,
överenskommen visstidsanställning, har införts från och med den 1 januari 1997. Samtidigt har möjligheterna till
långvariga vikariatsanställningar begränsats. Företrädesrätten till återanställning har kortats från tolv till nio månader.
Uppsägningstiden har förändrats så att den nu sätts i relation till anställningstidens längd och inte till arbetstagarens
ålder.
Deltidsanställda har genom förändringen i arbetsrätten fått företräde till anställning med högre sysselsättningsgrad.
Den offentliga sektorns verksamhet inom vård,
omsorg och skola
Enligt förslag i tilläggsbudget för år 1997 beslutade riksdagen att statsbidragen till kommuner och landsting skall öka
med 4 miljarder kronor under 1997. I den ekonomiska vårpropositionen aviserades också att statsbidragen till
kommuner och landsting höjs med 8 miljarder kronor från 1998 och framåt (se
vidare avsnitt 3.2). Denna satsning ligger väl i linje med regeringens uttalade inriktning att den offentliga sektorns
verksamheter inom vård omsorg och skola skall prioriteras.
Näringspolitiken
Flera åtgärder för att förbättra för företagen har
genomförts. Arbetsgivaravgifterna har sänkts på
lönesummor upp till 600 000 kronor. Från 1 januari 1998 gäller sänkningen på lönesummor upp till ca 850 000
kronor. Lättnader i dubbelbeskattningen för aktier i onoterade bolag har införts liksom möjligheten att kvitta
underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. För att ytterligare förbättra möjligheterna till
egenfinansierade investeringar har ytterligare lättnader i ägarbeskattningen i onoterade aktiebolag och för enskilda
näringsidkare beslutats. AP-fonden har fått rätt att köpa aktier för ytterligare 10 miljarder kronor, även i onoterade
bolag. Reglerna för företag bör förenklas och en småföretagsdelegation har tillsatts för att ta fram förenklingsförslag.
Vidare har ett treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt inrättats.
Omställningen till ett hållbart Sverige
I enlighet med förslag i vårpropositionen beslutade riksdagen om huvuddragen i ett brett investeringsprogram i syfte
att stimulera moderniseringen av
bebyggelse, infrastruktur och energisystem. Investeringsprogrammet har två huvudpunkter, dels ett nationellt
investeringsprogram, dels lokala investeringsprogram.
Till de nationella investeringsprogrammet hänför sig bland annat programmen för energiomställning. Riksdagen
har ställt sig bakom ett program omfattande 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för att effektivisera
energianvändningen och öka
användningen av förnybara energikällor.
I det nationella investeringsprogrammet ingår även satsningar på infrastrukturinvesteringar från och med 1999
utöver de som ingår i den ordinarie planeringsramen, men som anses kunna svara mot kriterierna om att bidra till
hållbar utveckling och ökad sysselsättning. För att möjliggöra en tidigare start av vissa vägprojekt angelägna ur såväl
trafiksäkerhets- som sysselsättningssynpunkt, ges Vägverket möjlighet att låna erforderliga medel i
Riksgäldskontoret.
De lokala investeringsprogrammen innebär att kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet att utforma
förslag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. Programmen kommer att
bedömas och ett antal kommuner/områden kommer att väljas ut. Programmet skall omfatta sammanlagt 5,4
miljarder kronor för perioden 1998 till år 2000.
EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning
Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det
europeiska samarbetet för ökad tillväxt och sysselsättning. EU:s regeringskonferens avslutades i Amsterdam i juni
och stats- och regeringscheferna kunde då enas om ett antal förändringar i fördraget. En ny avdelning om
sysselsättning som har stora likheter med det svenska förslag som presenterades inom
ramen för konferensen, har förts in i fördraget.
Liksom tidigare ligger huvudansvaret för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik på medlemsländerna.
Fördragsförändringarna innebär dock ett ökat erfarenhetsutbyte liksom jämförande av utvecklingen på
arbetsmarknadsområdet i olika länder. Samordnings- och övervakningsförfaranden kommer att förstärkas och vidare
skall rådet kunna lämna rekommendationer till enskilda medlemsländer. En särskild sysselsättningskommitté skall
bildas. Ett
extra toppmöte om sysselsättnings- och arbetslöshetsfrågor skall äga rum under hösten 1997.
En väl fungerande inre marknad i EU spelar en viktig roll för sysselsättningen i Europa. Vid EU:s toppmöte i
Amsterdam fastlades en av kommissionen initierad aktionsplan för arbetet med att full-borda den inre marknaden.
Sverige kommer att ge starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att avveckla återstående hinder för en väl fungerande
inre marknad.
3.2 Regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 1998
Mycket tyder på att vi nu befinner oss i en period av ökad tillväxt. Efter en svag tillväxt 1996 finns nu tydliga tecken
på att konjunkturen är på väg upp och att tillväxten åter håller på att ta fart. Trots detta har arbetsmarknaden under
första halvåret 1997 utvecklats sämre än prognoserna i den ekonomiska vårpropositionen. Den öppna arbetslösheten
för 1997 beräknas bli 8,4 procent istället för 7,9 procent. Den främsta förklaringen är de neddragningar som gjorts
inom offentlig sektor. Dessutom bidrog den svaga tillväxten av BNP under 1996 till personalminskningar i industrin
som kom till stånd först under de första månaderna 1997. Mycket tyder dock på att läget på arbetsmarknaden har
vänt och kan förväntas förbättras ytterligare under hösten. Den ekonomiska tillväxten kommer att medföra
sysselsättningsökningar i det privata näringslivet. De
ökade statsbidragen till kommuner och landsting som beslutats kommer att minska personalneddragningarna inom
offentlig sektor.
Även om arbetsmarknadsläget kommer att förbättras under hösten innehåller budgetpropositionen ett antal förslag
från regeringen på åtgärder för att stärka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Flera av budgetpropositionens
åtgärder aviserades i den ekonomiska vårpropositionen och får nu sin konkreta utformning.
Den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg och skola
Kommunsektorn har till följd av den samhälls-ekonomiska utvecklingen under 1990-talet ställts inför stora krav på
anpassning av verksamheten. Det ökade utgiftstrycket som bl. a. följt av den höga arbetslösheten har inneburit
effektiviseringar och omprioriteringar i den kommunala verksamheten. Neddragningarna har lett till betydande
sysselsättningsminskningar vilket också riskerar att leda till alltmer kännbara kvalitetsförsämringar inom de
kommunala kärnverksamheterna.
Riksdagen har beslutat om ett tillskott till
kommunerna på 4 miljarder kronor för 1997. I
enlighet med vad som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen föreslår regeringen i budgetpropositionen ett
resurstillskott till kommunerna på sammanlagt 8 miljarder kronor för 1998. I den
ekonomiska vårpropositionen aviserades att detta resurstillskott även gäller efter 1998. Regeringen
anser nu att det finns samhällsekonomiska förutsättningar att ytterligare förstärka detta resurstillskott. Tillskottet bör
därför ökas med 4 miljarder kronor 1999 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 2000, d.v.s. en nivåhöjning på
16 miljarder kronor år 2000.
Det ökade tillskottet bör ge kommuner och landsting goda förutsättningar att förstärka kvaliteten i vård, omsorg
och skola. Vidare bör tillskottet ge möjligheter för kommuner och landsting att behålla sin personal och i många fall
t.o.m. öka antalet
sysselsatta. Tillskottet bör även kunna underlätta för kommunsektorn att möta de ökade behov av kommunal
verksamhet, främst inom äldreomsorg och skola, som följer av den demografiska utvecklingen.
Utbildning
Högskolan skall fortsätta att expandera. Utöver den redan beslutade utbyggnaden med 15 000 permanenta platser
vardera hösten 1997 och 1999 skall den högre utbildningen byggas ut i hela landet med ytterligare 30 000 nya
permanenta platser under perioden fram till år 2000. Därutöver skall en tidigareläggning göras av merparten av de
nya permanenta platserna hösten 1998 redan till våren 1998. Utbyggnadens tyngdpunkt skall ligga inom de tekniska
och naturvetenskapliga utbildningarna.
Arbetsmarknadspolitiken
Generationsväxling
Bland de sysselsatta finns många äldre som även i hög ålder arbetar med fysiskt eller psykiskt slitsamma arbeten och
som gärna skulle vilja sluta
arbeta före sin ordinarie pensionsavgång om det fanns ekonomiska förutsättningar. Under de senaste åren har
medelåldern bland de sysselsatta ökat. Samtidigt är ungefär hälften av de arbetslösa under 35 år och många av dem
är långtidsarbetslösa med svag förankring på arbetsmarknaden. För att underlätta för yngre att komma in på
arbetsmarknaden föreslår därför regeringen en möjlighet till generations-
växling.
Förslaget innebär att anställda som fyllt 63 år,
efter att deras arbetsgivare lämnat sitt godkännande, erbjuds möjlighet att före ordinarie pensionsålder lämna
arbetsmarknaden. Förutsättningen är att den vakans som uppstår fylls med en långtidsarbetslös som fyllt 20 men inte
35 år. För att ta del av åtgärden måste ansökan göras under perioden den 1 januari 1998 till och med den 31 augusti
1998.
Den äldre arbetstagaren som lämnar arbetsmarknaden får en ersättning från staten som motsvarar
80 procent av arbetstagarens sjukpenninggrundande inkomst, dock högst 14 400 kronor per månad
under 1998. Den fastställda ersättningen till den
enskilde och det maximala beloppet skall knytas till basbeloppet och räknas upp efter förändring av
detta. Som en delfinansiering av den statliga ersättningen skall arbetsgivaren betala ett finansieringsbidrag till staten
som motsvarar 25 procent av den ersättningen staten lämnar. Arbetsgivaren och
arbetstagaren kan dessutom sluta avtal om att
arbetsgivaren skall betala ersättning utöver finansieringsbidrag. Denna frivilliga ersättning betalas av arbetsgivaren
direkt till arbetstagaren och sociala
avgifter skall erläggas på den extra ersättningen.
En förutsättning för generationsväxling är att den äldre haft sammanhängande anställning i minst två år före
generationsväxlingen. Det bör inte vara tvunget att just den vakans som uppstår genom den äldres avgång fylls med
den unge långtidsarbetslöse utan det bör vara möjligt att tillämpa s.k.
succesionskedjor. Dessa skall vara klart överskådliga samt bör godkännas av länsarbetsnämnden. Den
arbetslöse anvisas av arbetsförmedlingen och skall erbjudas en tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Det skall inte
vara möjligt för arbetsgivaren att
erhålla arbetsmarknadspolitiska medel i samband med anställningen av den yngre. I princip skall den unge ersättaren
få samma arbetstid som den äldre hade. Det bör dock finnas möjlighet för den äldre att lämna endast en del av
tjänsten. Den yngre ges då möjlighet att fylla ut tjänsten till den del den äldre har lämnat den. Arbetsgivaren bör få
lägga samman lämnad tid från flera anställningar vid anställning av ny arbetskraft.
Ungdomssatsning
Regeringen föreslår att kommunerna, från och med den 1 januari 1998, i lag ges möjlighet att genom
överenskommelse med staten erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år som står till arbetsmarknadens förfogande, en
aktiverande och utvecklande insats på heltid. Ungdomarna skall i första hand söka arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Den unge skall därför initialt prövas mot arbetsmarknaden av
arbetsförmedlingen. Detta innebär att på olika sätt pröva ungdomens möjligheter att skaffa sig ett
reguljärt arbete. Det skall även prövas om någon av de befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara
relevanta eller om en reguljär utbildning an vara ett alternativ. De unga skall från första arbetslöshetsdagen aktivt
söka arbete samt delta i de
åtgärder som arbetsförmedlingen och kommunen anvisar. Ungdomar som på grund av missbruk eller andra
omständigheter inte står till arbetsmarknadens förfogande skall erbjudas rehabilitering via socialtjänsten. Senast inom
90 dagar skall den unge tillsammans med arbetsförmedlingen och kommunen ha arbetat fram en individuell
handlingsplan. Om den unge fortfarande inte är aktiv i meningsfull
sysselsättning inom denna tid övergår ansvaret för aktiveringen till kommunen. Kommunen som varit delaktig i
upprättandet av handlingsplanen har då möjlighet att genom olika insatser minimera risken för att den unge blir
långtidsarbetslös. På detta sätt skall den unges möjligheter att skaffa sig ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden
öka. Arbetsförmedlingen har det yttersta ansvaret för att
handlingsplaner utarbetas och att individuellt anpassade utvecklingsinsatser sätts in senast efter 100 dagar.
Kommunerna är ansvariga för att lämpliga insatser erbjuds ungdomarna. Det lokala facket skall i de fall den
kommunala verksamheten är förlagd till en arbetsplats ha rätt till samråd med kommunen innan anvisning sker.
Undanträngning av ordinarie arbetstillfällen liksom inlåsningseffekter skall motverkas. Detsamma gäller
snedvridningar av konkurrensförhållanden. Insatserna skall regelbundet följas upp och de unga skall med jämna
mellanrum delta i jobbsökaraktiviteter som anordnas av arbetsförmedlingen. Utvecklingsinsatserna bör i normalfallet
inte omfatta mer än tolv månader, genomsnittet bör kunna vara betydligt kortare. Insatserna kan med fördel
genomföras i samarbete med näringsliv och skola, där praktik kan varvas med studier som syftar till att förbereda
den arbetslöse så att denne kan genomföra eller fullfölja en gymnasieutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet. Även s.k. samhällsinnovativa utbildningar skall kunna användas. Därefter skall individen pröva
sina möjligheter på den ordinarie arbetsmarknaden i tre månader med den ersättning denne hade före
utvecklingsperioden. Ett alternativ kan även vara att individen efter utbildningsinsats påbörjar en reguljär utbildning
med reguljär studiefinansiering.
För ungdomar som deltar i sådan verksamhet som kommunen har en skyldighet att tillhandahålla
lämnas ersättning. De ungdomar som inte har rätt till socialbidrag får ett obeskattat bidrag på 1 967 kronor per
månad. Staten ersätter kommunerna för denna kostnad. För de socialbidragsberättigade
lämnas i stället en ersättning som motsvarar vad som skulle utgått i socialbidrag. Ungdomar som har rätt till
ersättning från arbetslöshetskassa får utbildningsbidrag som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
Utvecklingsinsatserna kvalificerar inte för ersättning från arbetslöshetskassa. De ungdomar som vägrar att delta i
utvecklingsinsatser skall inte beviljas utvecklingsersättning och de ungdomar som avslutar aktivitet skall avstängas
från utvecklingsersättning eller utbildningsbidrag samt ersättning från arbetslöshetskassa. När det gäller den enskildes
rätt till social-bidrag, i fall de unga vägrar delta i lämplig åtgärd, torde i normalfallet den som utan sakliga skäl
avstår från att delta i den utvecklande verksamhet som kommunen anordnar inte ha rätt till socialbidrag. Den
enskildes skall efter förmåga själv bidra till sin egen försörjning, vari ingår bl.a. en skyldighet att delta i verksamhet
som anordnas inom ramen för samhällets arbetsmarknadspolitik. En viktig princip är dock att varje enskilt ärende
förutsätter en individuell bedömning, som skall utgå från den enskildas egna förutsättningar.
IT-satsning
Det råder i dag en stor brist på kompetent och
yrkesutbildad personal inom IT-området. Regeringen har därför med Industriförbundet och företrädare för IT-
branschen kommit överens om ett nationellt
program för IT-utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Programmet skall starta den 1 december
1997 och pågå under 1998 och 1999 och skall omfatta totalt 10 000 personer. Målgruppen för satsningen är främst
arbetslösa, men också anställda som har behov av att förnya eller
byta arbetsuppgifter kan komma i fråga. Utbild
ningen förutsätter ingen formell förkunskap, det
viktiga är i stället fallenhet och intresse.
Ferieabeten
Det är angeläget att så många ungdomar som vill också får ett feriearbete under sommaren 1998.
Regeringen vill därför stimulera arbetsgivarna att anställa fler gymnasieungdomar under sommaren 1998.
Regeringen har i kontakter med AMS erfarit att styrelsen tidigt under år 1998 kommer att genomföra en
informationssatsning som syftar till att
engagera och stimulera arbetsgivarna i frågan om feriearbeten för unga gymnasiestuderande. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen att ersättning skall lämnas till kommunerna för att dessa bl. a. skall stimulera det lokala
näringslivet att anordna feriearbete för gymnasieungdomar. Medlen skall även kunna användas för insatser inom
kommunen. Det skall även inom ramen för denna åtgärd vara möjligt att anordna kombinationer av utbildning och
praktik eller ren utbildning.
Individuellt anställningsstöd
Ett av de största problemen på arbetsmarknaden är att ett stort antal personer har varit utan arbete
under en lång tid. Den ökade efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn och kommunernas förbättrade
ekonomi bör göra det lättare för arbetslösa att med hjälp av ett anställningsstöd som är
individanpassat komma in på arbetsmarknaden.
Rekryteringsstöd är en av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som använts för att hjälpa långtidsarbetslösa
personer att åter komma in på den
reguljära arbetsmarknaden. Åtgärderna annat beredskapsarbete och vikariatsstöd liknar i de flesta avseenden
rekryteringsstödet. För att undvika onödigt tung administration och som ett led i regeringens förenklingsarbete bör
stödformerna rekryteringsstöd, vikariatsstöd och annat beredskapsarbete slås
samman till ett stöd, individuellt anställningsstöd.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att ett individuellt anställningsstöd införs. Detta
utbetalas via arbetsgivarna i syfte att stimulera
anställningar. Stödet bör införas från den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas på
anställning med rekryteringsstöd eller vikariatsstöd samt annat beredskapsarbete om
anställningen påbörjats före ikraftträdandet.
Anställningsstödet är ett individstöd som skall underlätta för den enskilde arbetssökanden att åter komma in på
arbetsmarknaden. Stödet utgår som kompensation för de extra kostnader som uppstår när en person anställs som
behöver fördjupad introduktion eller utbildning. För en person som har varit utanför den reguljära arbetsmarknaden
en längre tid kan ett anställningsstöd vara den enda möjligheten att få visa sina färdigheter och att få den kontakt med
arbetslivet som är nödvändig för att kunna få ett reguljärt arbete.
Stödet bör lämnas med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden inklusive sjuklön,
semesterersättning och sociala avgifter i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får dock tiden i
anställningsstöd som medför investeringar förlängas till högst tolv månader. Vid deltidsarbete bör anställningsstödet
reduceras i proportion till arbetstiden.
Anställningsstöd bör kunna lämnas till personer fr.o.m. det år som de fyller 20 år under förutsättning att de varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst tolv månader och är långtidsarbetslösa. Anställningarna kan ske såväl inom
den privata som offentliga sektorn. I undantagsfall kan stöd även lämnas till arbetslösa som under en kortare tid haft
en anställning som inte inneburit att deras ställning på
arbetsmarknaden stärkts. Som ett komplement till regeringens ungdomssatsning bör anställningsstödet under 1998
även kunna ges till ungdomar under
förutsättning att de varit anmälda som arbetssökande på arbetsförmedlingen i minst 90 dagar.
Vidare kan anställningsstöd under 1998 ges till
ungdomar som genomgått gymnasieskolans tekniska program och som behöver en form av lärlingstid för att få ett
yrkesbevis.
Som en förutsättning för anställningsstöd bör gälla att arbetsgivaren under den tid som anställningsstöd lämnas ger
arbetstagaren utbildning i form av praktik eller teori. Stödet bör få lämnas både till anställningar som gäller tills
vidare och för viss tid. Stöd bör dock inte få ges vid upprepade anställningar hos en och samma arbetsgivare eller till
en driftsenhet som sagt upp personal inom de senaste nio månaderna.
Stödet skall således användas för att stimulera
arbetsgivarna att tidigarelägga sina anställningar samt även för att anställa arbetslösa för att ge redan anställda
möjlighet till vidareutbildning med utbildningsstöd.
Anställningsstödet bör endast få lämnas under förutsättning att det i anställningen lämnas lön och andra
anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller anställningsförmåner som är jämförbara med förmåner enligt
kollektivavtal i branschen. Innan
arbetsförmedlingen fattar beslut om anställningsstöd skall samråd ske med berörda arbetstagarorganisationer.
Förbättrade villkor för små och
medelstora företag
Tjänstledighet för att starta eget
För att stödja ny- och småföretagandet och för att underlätta för personer att starta eget avser regeringen att i
samband med budgetpropositionen
föreslå att det skall bli möjligt att ta tjänstledigt för att starta eget företag. En arbetstagare skall ha rätt till ledighet
under högst sex månader för att bedriva näringsverksamhet. Verksamheten får dock inte konkurrera med
arbetsgivarens verksamhet. Ledigheten får inte heller innebära väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.
För rätt till ledighet skall arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren under de senaste sex månaderna eller
sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.
Starta-eget bidrag och insatser för
invandrares företagande
Antalet egna företagare med utländsk bakgrund har ökat i Sverige under senare år. Ökningen beror
framför allt på ett kraftigt försämrat arbetsmarknadsläge för invandrare. För att minska
arbetslösheten bland invandrare är det angeläget att öka deras möjligheter till nyföretagande. Regeringen avser därför
att uppdra åt Arbetsmarknadsverket att invandrare skall erbjudas en utökad satsning på
individuell vägledning och utbildning i nyföretagande. Detta kan ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildning och
ALU. Vidare föreslår regeringen att utbildningsbidrag skall kunna lämnas till invandrare under längre tid än sex
månader vid start av egen verksamhet. Förlängningen får ske i de fall där det anses nödvändigt för företagets
överlevnad och lönsamhet och där den påbörjade egna verksamheten bedöms vara den enda möjligheten till
försörjning. Ett villkor för en förlängning är dock att en sådan inte snedvrider konkurrensen.
ROT-avdraget förlängs
Den 1 juli 1996 infördes en möjlighet till skattereduktion för vissa utgifter för reparationer m.m. på bostadshus för
sådana arbeten som utförts till och med utgången av år 1997. Bakgrunden till skattereduktionen var den avmattning
av byggverksamheten, särskilt beträffande bostadsbyggande, som kunde förutses för åren 1996 och 1997. Enligt de
bedömningar som nu kan göras kommer aktiviteten i byggsektorn att vara fortsatt låg under en tid framåt. Dock kan
förutses en uppgång i slutet av 1998
förutses. Mot denna bakgrund finns det anledning att förlänga perioden för skattereduktion till utgången av år 1998.
Regeringen föreslår därför i
budgetpropositionen att byggnadsarbeten som utförs under tiden den 1 januari 1998 till och med den 31 december
1998 kan ge rätt till skattereduktion. Det maximala reduktionsbelopp som kan utnyttjas är dock oförändrat, vilket
innebär att de som redan erhållit maximal reduktion inte kan erhålla någon
ytterligare lättnad.
Förändring av sjuklöneperioden
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att sjuk-
löneperioden kortas från 28 till 14 dagar, vilket innebär att arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att ge ersättning till
en arbetstagare i form av sjuklön ändras till att omfatta de första 14 dagarna av ett sjukfall. De nya reglerna bör träda
i kraft den 1 april 1998.
Program för regional näringspolitik
Regeringen har påbörjat ett arbete med att genomföra en ny regional näringspolitik. Under innevarande år har
regeringen fortsatt att tillsammans med ett stort antal regionala och centrala aktörer
utforma den nya regionala näringspolitiken. I en
regionalpolitisk proposition avser regeringen att närmare utveckla sina förslag.
Under arbetet med den regionala näringspolitiken har ett stort antal projekt identifierats som bedöms kunna
komma att skapa nya arbetstillfällen. Det gäller dels projekt som förbättrar förutsättningarna härför i hela landet, dels
projekt som främst är inriktade mot de mest utsatta regionerna. Insatserna bör kunna påbörjas redan under
innevarande år.
Regeringen föreslår därför i tilläggsbudget för 1997 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera en ram av
högst 500 miljoner kronor inom
ramen för anslaget regionalpolitiska åtgärder för att genomföra ett program för regional näringspolitik och särskilda
regionalpolitiska åtgärder.
4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt, sysselsättning och
arbetslöshet fram till år 2000
Regeringen redovisar i budgetpropositionen kalkyler för den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000. Nedan
redogörs kortfattat för dessa kalkyler och då särskilt utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000. En
utgångspunkt för dessa kalkyler är att inflationen hålls inom gränserna för inflationsmålet på 2 procent. Vidare antas
löneökningarna ligga i linje med utvecklingen i övriga Europa, vilket under perioden 1998 till 2000 förväntas ge
löneökningar i Sverige på ca 3,5 procent per år. Genom den låga inflationen kommer därigenom hushållens
disponibla inkomster i reala termer att öka under denna period. En ytterligare förutsättning är att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningen får ett stort genomslag.
4.1 Bedömning av den ekonomiska
utvecklingen fram till år 2000
Den något splittrade bild över den svenska ekonomin som rådde under våren har nu blivit mer entydig.
Återhämtningen sker på bred basis och en betydande upprevidering av BNP-tillväxten jämfört med
vårpropositionen har gjorts för 1998.
Den internationella konjunkturen ser ut att utvecklas gynnsamt. Därigenom får exporten en
betydande draghjälp. Dessutom förefaller svenska företag vinna marknadsandelar, vilket ger ytterligare fart åt
exporten. Den inhemska efterfrågan, och då framför allt den privata konsumtionen kommer att bli en allt viktigare
drivkraft i uppgången. Investeringarna, som i år endast ökar marginellt, expanderar återigen under 1998.
Lageranpassningen är nu avklarad, varför en ökad efterfrågan på varor i allt högre grad måste tillgodoses genom
löpande produktion.
Det finns dock några faktorer som skulle kunna påverka den ekonomiska utvecklingen negativt. En internationell
utveckling med stigande räntor kan medföra stigande räntor i Sverige och ett ökat
inflationstryck. Om den internationella börsoron förstärks kan den också komma att påverka utvecklingen i Sverige
negativt. Vidare kan genomförandet av EMU:s tredje etapp skapa osäkerhet på de
finansiella marknaderna.
Tillväxten de närmaste åren beräknas stiga något jämfört med de 2,3 procent som förväntas bli utfallet i år, och
uppgå till 3,1 procent 1998, till 2,9 procent 1999 och 2,8 procent år 2000.
TABELL 4.1 NYCKELTAL, 1997-2000
PROCENTUELL FÖRÄNDRING
199
7
199
8
199
9
200
0
BNP
2,3
3,1
2,9
2,8
Öppet arbetslösa1
8,4
7,4
6,0
4,5
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1
4,3
4,7
4,5
4,4
Sysselsatta
-
1,2
1,0
1,6
1,6
KPI, dec.-dec.
2,1
1,5
2,0
2,0
Timlön
4,8
3,5
3,5
3,5
1. Andel av arbetskraften.
Källa: Finansdepartementet
4.2 Bedömning av utvecklingen på
arbetsmarknaden fram till år 2000
En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna uppnås är att lönebildningen fungerar väl och att lönerna från
1998 till år 2000 inte ökar mer än 3,5 procent per år. Enligt löneavtalen för 1997 blir löneökningarna betydligt högre
än i omvärlden.
Nästa år förutsätts en anpassning av löneökningarna till europeisk nivå ske.
Sysselsättningen väntas bli något lägre 1997
jämfört med 1996. Produktiviteten väntas stiga kraftigt och medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer de positiva
effekterna på sysselsättningen som uppstår genom ökad tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas ändå inte öka i lika
stor utsträckning som
sysselsättningen minskar, eftersom en allt större del av arbetskraften kommer att delta i utbildning. Den öppna
arbetslösheten bedöms därför i år hamna på 8,4 procent som årsgenomsnitt.
Under 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till följd av högre BNP-tillväxt, stagnerande medelarbetstid samt
ökade möjligheter för kommunerna att behålla arbetskraft. Mot denna bakgrund beräknas den öppna arbetslösheten
falla till 7,4 procent.
Givet att lönebildningen fungerar väl även vid ett förbättrat arbetsmarknadsläge och att de vidtagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningarna får stort genomslag, kommer den öppna
arbetslösheten att fortsätta att falla även efter 1998 och uppgå till 4,5 procent år 2000.
Bilaga 5
Årsredovisning för
staten
.
BILAGA 5
Årsredovisning för staten
Innehållsförteckning
Årsredovisning för staten 5
Underbilagor:
1 Statliga bolag 37
2 Statliga myndigheter och fonder 41
3 Statsanställda 1996 45
4 Statens inkomster budgetåret 1995/96 47
5 Utgifter på statsbudgeten för budgetåret 1995/96 53
6 Utgifter på statsbudgeten för budgetåret 1995/96,
per departement 93
.
Årsredovisning för staten
Inledning
I lag om statsbudgeten (SFS 1996:1059) klargörs
regeringens skyldighet att inför riksdagen redovisa hur
statens medel använts, värdet av statens tillgångar och
skulder samt vilka förpliktelser staten har utöver detta.
Redovisningsskyldigheten genomförs genom att
regeringen avlämnar en årsredovisning för staten till
riksdagen. Ett underlag till årsredovisning för staten
skall lämnas av Riksrevisionsverket till regeringen
senast den 15 juni.Vidare har riksdagen beslutat om en
ändring av den tidigare räkenskapsperioden som
sträckte sig från 1 juli till 30 juni. I denna
årsredovisning redovisas därför två räkenskapsperioder
omfattande arton respektive tolv månader.
Redovisningen 1995/96 innehåller balans- och
resultaträkning samt finansieringsanalys. Dessutom
ingår en sammanställning av den statliga sektorns
nettoförmögenhet. Vidare presenteras även de statliga
bolagen samt ett sammandrag av statsbudgetens utfall.
Årsredovisningen baseras på den information som
myndigheterna samt affärsverken lämnar till
riksredovisningen samt presenterar i sina
årsredovisningar. I de fall denna information inte varit
tillräcklig för att t.ex. möjliggöra elimineringar mellan
myndigheter har information inhämtats i särskild
ordning.
För att årsredovisningen fullt ut skall tillgodose
kraven behövs ytterligare utvecklingsarbete med vissa
delar av årsredovisningen. Ett utvecklingsprojekt med
detta syfte bedrivs för närvarande inom RRV.
En väsentlig förändring av regelverket på
myndighetsnivå är den nya förordningen om
myndigheters årsredovisning m.m. (1996:882) som slår
fast att det är regeringens informationsbehov som skall
vara styrande för myndigheternas resultatredovisning.
Vidare permanentas kravet på delårsrapport. Detta
innebär att myndigheterna senast den 15 augusti varje år
till regeringen skall lämna en delårsrapport per den 30
juni. Delårsrapporten skall avse de första sex
månaderna av den pågående redovisningsperioden. Det
ekonomiadministrativa regelverket har anpassats till de
förändringar som redovisades ovan i lagen om
statsbudgeten. De viktigaste förändringarna gjordes i
anslagsförordningen (1996:1189) och kapitalförsörj-
ningsförordningen (1996:1188). Utöver detta har
regeringen beslutat om en ny förordning avseende
överlåtelse av statens lösa egendom (1996:1191).
Olika avgränsningar av staten
I den årsredovisning för staten, som regeringen lämnar
till riksdagen, omfattar den juridiska enheten staten
myndigheterna under riksdag och regering samt
affärsverken. Undantag görs dock för Riksbanken som i
rättspraxis betraktas som ett självständigt rättssubjekt.
Som myndigheter redovisas även försäkringskassorna
och de s.k. fonder som redovisas av myndighet.
Exempel på en sådan fond är arbetsskadefonden.
Försäkringskassorna är inte statliga myndigheter men
betraktas som sådana i detta sammanhang då de ingår i
den statliga redovisningsorga-nisationen. Den statliga
redovisningsorganisationen omfattar de statliga
myndigheterna och de organisationer som har
dispositionsrätt till statsbudgetens anslag samt tillgång
till statsverkets checkräkning.
I nationalräkenskaperna definieras staten annorlunda.
Nationalräkenskaperna (NR) är en statistisk
sammanställning i kontoform över den svenska
ekonomin med uppdelning på olika sektorer och olika
slag av inkomster och utgifter. Begrepp, definitioner
och klassificeringar följer de rekommendationer som
Förenta Nationerna utfärdat. I NR beräknas
bruttonationaprodukten (BNP), det vill säga värdet av
den totala produktionen av varor och tjänster i ett land. I
Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper delas den
offentliga sektorn in i tre delsektorer; staten,
kommunerna och socialförsäkringssektorn. Till staten
räknas departementen och till dem hörande myndigheter
och inrättningar, med undantag för försäkringskassorna
som hänförs till socialförsäkringssektorn. Affärsverken
hör, enligt nationalräkenskapernas definition av staten,
till näringslivet. Socialförsäkringssektorn omfattar
allmän sjuk- och föräldraförsäkring
(försäkringskassorna), allmän tilläggspension (inkl AP-
fonden) samt erkända arbets-löshetskassor. I
konvergensprogrammet för Sverige är den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld ett av
konvergenskriterierna. Bruttoskulden utgörs av den
samlade skulden i staten, kommunerna och AP-fonden
minskad med de fordringar som respektive delsektor
har på varandra.
På statsbudgeten har hittills inkomst- såväl som
utgiftssidan till stor del nettoredovisats. Från och med
den 1 juli 1995 bruttoredovisas dock föräldraförsäkring,
sjukpenning och rehabilitering samt sjukvårdsförmåner
på statsbudgeten. Samtidigt med detta beslutades även
att lönegarantimedel samt arbetsmarknadsersättningar
skulle redovisas över statsbudgeten. Fortfarande är dock
nettoredovisning tillåten bl.a. för avgiftsinkomster av
verksamhet, som i övrigt är anslagsfinansierad.
Dessutom redovisas avgiftsfinansierad verksamhet med
full kostnadstäckning helt utanför statsbudgeten. I
RRV:s publikation ”Statens totala inkomster och
utgifter – realekonomisk fördelning” (Totala
verksamheten) brutto-redovisas statens samtliga
inkomster och utgifter. Statistiken är konsoliderad och
eliminerad för transaktioner inom och mellan
myndigheter och följer i princip NR:s definition av den
statliga sektorn. Detta innebär i praktiken att
affärsverken inte ingår utan hänförs till näringslivet. I
Totala verksamheten redovisas statens verksamhet dels i
realekonomiska termer, det vill säga uppdelat på
konsumtion, transfereringar, investeringar osv., dels
efter ändamål som delvis sammanfaller med de olika
utgiftsområdena i statsbudgeten.
Till skillnad från statsbudgeten och Totala
verksamheten redovisas i statens resultaträkning intäkter
och kostnader, vilket bl.a. innebär att utgifterna för en
investering, via avskrivningar, fördelas över
investeringens hela livslängd. Resultaträkningen
omfattar myndigheternas alla verksamheter oavsett
finansiering. Den är eliminerad för inomstatliga
transaktioner och för transaktioner som för staten är
varken intäkt eller kostnad, t.ex. statens egna
arbetsgivaravgifter.
Statsskulden
Den specifikation som redovisas nedan bygger i
huvudsak på Riksgäldskontorets redovisning.
Elimineringar har dock gjorts för
Riksförsäkringsverkets och Riksgäldskontorets innehav
av obligationer. Det medför att den redovisade
upplåningen som Riksgäldskontoret redovisar är 3
miljarder kronor högre än vad som redovisas i
årsredovisningen för staten.
Statsskulden – som kan delas upp i en kronskuld och
en valutaskuld - ökade under redovisningsperioden med
39,1 miljarder kronor till 1 407,7 miljarder kronor, se
tabell nedan om statsskuldens sammansättning. På den
svenska marknaden ökade upplåningen på penning- och
obligationsmarknaden med 85,5 miljarder kronor.
Upplåningen på hushållsmarknaden minskade med 8,5
miljarder kronor. Valutaskulden som är statens
upplåning i utländsk valuta minskade med 27,9
miljarder under redovisningsperioden.
TABELL 5.1 STATSSKULDENS
SAMMANSÄTTNING,
MILJARDER KRONOR
UTGÅNEDE
SKULD
1996-12-31
UTGÅENDE
SKULD
1995-06-30
Statsskulden
1 407,7
1 368,6
Lån i svenska kronor
1 009,3
942,3
Penning- och
valutamarknaden
893,4
807,9
Statsobligationer,
nominella
634,7
582,2
Statsobligationer, reala
73,9
11,6
Statsskuldväxlar
179,9
213,1
Kontokrediter/dagslån
4,9
1,0
Hushållsmarknaden
115,9
124,4
Premieobligationer
60,1
62,9
Allemansspar
43,9
49,9
Riksgäldskonto
11,9
11,6
Lån i utländsk valuta
398,4
426,3
Tyska mark
102,0
112,1
Franska franc
65,7
71,2
US-dollar
45,8
46,5
Pund sterling
38,6
32,0
Belgiska franc
28,7
35,4
Nederländska gulden
27,9
27,7
Italienska lire
25,5
21,3
Japanska yen
21,9
29,0
Övriga valutor
42,2
51,2
Försäkringsbolagens och utlandets köp av
krondenominerade statspapper finansierade merparten
av statsskuldens ökning under budgetåret, se tabell
statsskuldens placering.
TABELL 5.2 STATSSKULDENS PLACERING
MILJARDER KRONOR
LÅNGIVARE/SKULD UNDER
UTGÅENDE
SKULD
1996-12-31
FÖRÄNDRING
UNDER
RÄKENSKAPSÅRE
T
Riksbanken
46,2
-23,8
Banker
90,9
-7,6
Försäkringsbolag
459,6
54,5
Icke-finansiella bolag
143,7
7,0
Hushåll
115,1
-9,3
Utlandet i kronor
163,3
37,1
Övrigt i kronor
-9,5
9,1
Summa statsskuld i
svenska kronor
1 009,3
67,0
Skuld i utländska
valutor
398,4
-27,9
Summa statsskulden
1 407,7
39,1
Statskuldens förändring styrs till övervägande del av
statens lånebehov, det vill säga nettoflödet av in- och
utbetalningar till staten. Lånebehovet kan indelas i tre
huvudkomponenter:
– det primära saldot (nettot på statsverkets
checkräkning i Riksbanken med undantag av räntor
på statsskulden)
– Riksgäldskontorets in- och utbetalningar till
myndigheter och statliga bolag
– räntor på statskulden
Statens lånebehov har minskat kraftigt de senaste två
redovisningsperioderna. Från 233,5 miljarder kronor
budgetåret 1993/94 minskade lånebehovet till 189
miljarder kronor budgetåret 1994/95. För
redovisningsperioden 1995/96, som är 18 månader, var
lånebehovet 89 miljarder kronor.
Kronskulden
För att hålla nere bruttolånebehovet och minska
refinansieringsrisken har en konsolidering av
statsskulden skett genom att den genomsnittliga löptiden
på statsskulden har ökat. Detta har till stor del skett
genom att emissionsvolymerna av statsskuldsväxlar har
minskat.
Under redovisningsperioden har stocken av
realränteobligationer ökat från 11,6 miljarder kronor till
73,9 miljarder kronor. Upplåning i
realränteobligationernerna har bidragit till en
förlängning av löptiden på statsskulden och har därmed
minskat refinansieringsrisken. Realränteupplåningen har
även minskat statsskuldens känslighet för förändringar
av den faktiska och förväntade inflationen.
Löptiden på den inhemska skulden har ökat från 4,4
till 5,6 år under redovisningsperioden. I ett längre
perspektiv är förlängningen mer markant. Sedan
utgången av 1992 har den genomsnittliga löptiden ökat
från 3 till 5,6 år. Detta har skett genom att andelen
statskuldsväxlar har minskat samtidigt som
obligationsupplåningen - framförallt genom
realränteobligationer – har blivit allt mer långfristig till
sin karaktär.
Valutaskulden
När valutalånenormen avskaffades under hösten 1992
etablerades nya riktlinjer för statens valutaupplåning. En
del av underskottet i budgeten kan numera finansieras
med utländsk valuta. Regeringen bestämmer
tillsammans efter överläggningar med Riksbanken och
Riksgäldskontoret hur stor del av upplåningen som får
lånas i utländsk valuta.
Förstärkning av den svenska kronan under
redovisningsperioden har medfört att den del av
statsskulden som är denominerad har minskat kraftigt i
värde.
Målet för staten är att skapa en förfalloprofil på
valutaskulden som medför att refinansieringsrisken är
låg. Under redovisningsperioden har den genomsnittliga
löptiden på den totala valutaupplåning förlängts till 6 år.
För att hantera oönskade valuta- och
ränteriskexponeringar används derivatinstrument.
Redovisningsprinciper
Redovisningsperiod
I denna årsredovisning redovisas två räkenskaps-
perioder omfattande tolv respektive arton månader.
Anledningen till detta är det byte av räkenskapsperiod
från den tidigare räkenskapsperioden som sträckte sig
från 1 juli till 30 juni. Den nya räkenskapsperioden
omfattar kalenderår, det vill säga 1 januari till 31
december.
Avgränsning av redovisningsenheten
Balans- och resultaträkningen samt
finansieringsanalysen omfattar den juridiska enheten
staten. Detta innebär att balans- och resultaträkningen
samt finansieringsanalysen omfattar myndigheterna
under riksdag och regering, med undantag för Riks-
banken som i rättspraxis betraktas som ett självständigt
rättssubjekt. Riksbanken ingår dock med grundfonden
på en miljard kronor. Som myndigheter redovisas även
försäkringskassorna och de så kallade fonder som
redovisas av myndighet. Exempel på fonder är
arbetsskadefonden. Försäkringskassorna är inte statliga
myndigheter men betraktas som sådana i detta
sammanhang bland annat därför att de ingår i den
statliga redovisningsorganisationen. Den statliga
redovisningsorganisationen omfattar de statliga
myndigheterna och de organisationer som har
dispositionsrätt till statsbudgetens anslag och tillgång till
statsverkets checkräkning. En fullständig förteckning
över samtliga ingående organisationer framgår av
underbilaga 2.
Myndigheternas redovisningsprinciper
Myndigheterna upprättar sina resultat- och
balansräkningar enligt Bokföringsförordningen (1979:
1212) samt finansieringsanalys enligt Förordning om
myndigheters årsredovisning och anslagsframställning
(1996:882). För redovisningsperioden 1995/96 gäller
dock 9-13§§ i förordningen (1993:134) med tillhörande
verkställighetsföreskrifter.
Varje myndighet beslutar om brytdagen för den
löpande redovisningen, men enligt förordningen ska den
infalla senast en månad efter redovisningsperiodens
utgång. I de fall myndigheterna väsentligen avviker från
de redovisningsprinciper eller från de scheman som
presenteras i ovan nämnda förordning kommenteras
detta i fotnot. Några förändringar av
redovisningsprinciper i statens redovisning från
föregående räkenskapsår har inte gjorts.
Värderingsprinciper
I efterföljande avsnitt presenteras de generella
värderingsprinciper som den statliga redovisningen är
baserad på. Det finns dock myndigheter som p.g.a.
verksamhetens särart, dispens, särskilt regeringsbeslut
eller av annat skäl avviker ifrån dessa. Detta
kommenteras då utförligare i not till aktuell post.
Omsättningstillgångar värderas enligt lägsta värdets
princip. Detta innebär att de tas upp till det lägsta av
värdet av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet.
Med det verkliga värdet avses försäljningsvärde med
avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om
tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter
föreligger får det verkliga värdet bestämmas till
återanskaffningsvärdet eller annat värde som är förenlig
med god redovisningssed. Vidare får
omsättningstillgångar tas upp över anskaffningsvärdet
om det föreligger särskilda omständigheter och det
samtidigt är förenligt med god redovisningssed. Osäkra
fordringar redovisas med det belopp varmed de
beräknas inflyta.
Anläggningstillgångar är värderade till
anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade
avskrivningar enligt plan. Avskrivningarna ska anpassas
till respektive anläggningstillgångs ekonomiska
livslängd. Om tillgångens värde har minskat och
nedgången bedöms som varaktig ska tillgångens värde
skrivas ned.
Skulder värderas enligt högsta värdets princip. Detta
innebär att de värderas till det högsta av
anskaffningsvärde och verkligt värde. Fordringar och
skulder i främmande valuta är värderade till
balansdagens kurs.
En väsentlig förändring av värderingsprinciper har
under redovisningsperioden gjorts avseende värdering
av aktier och andelar i statliga bolag och intressebolag.
Jämfört med föregående år, då en förenklad
kapitalandelsmetod användes för att beräkna värdet av
aktier och andelar i statliga bolag, så har dessa i år
invärderats i enlighet med de rekommendationer som
givits av Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR nr
12). Ytterligare en förändring, jämfört med föregående
år, är att värdet på aktier och andelar, som tidigare
presenterats i kolumnen för Omräknade värden, nu
presenteras i kolumnen för Bokförda värden i balans-
och resultaträkningen. I underbilaga 1 redovisas
kapitalandelsvärdet för varje bolag för sig. I de fall
staten innehar aktier i börsnoterade företag presenteras
även marknadsvärdet för aktierna i denna bilaga. De
omräknade värden som presenteras för
räkenskapsperioden 1994/95 är justerade med hänsyn
till de förändringar i värderingsprinciper som
genomförts under året. Effekterna av förändringen
kommenteras utförligt under avsnittet ”Aktier och
andelar i statliga bolag”.
Konsolideringsprinciper
Med konsolidering avses åtgärderna att efter eliminering
av interna transaktioner redovisa samtliga myndigheter
som om de vore en enhet. Konsolidering av staten sker
genom sammanläggning av myndigheternas
årsredovisningar efter det att interna mellanhavanden, i
form av t.ex. fordringar, skulder, intäkter och kostnader
mellan myndigheterna, eliminerats.
Konsolidering av staten kan, enligt International
Federation of Accountants göras på följande sätt :
– Full konsolidering av samtliga organisationer
– Full konsolidering av vissa delar av den juridiska
enheten staten i kombination med redovisning av
kapitalandelar
– Aggregering utan konsolidering
I Sverige elimineras i all väsentlighet de interna
mellanhavandena mellan myndigheterna samtidigt som
de statliga bolagen inkluderas med hjälp av
kapitalandelsmetoden. Någon anledning att avvika från
internationell terminologi finns inte trots att det existerar
problem med elimineringar av mellanhavandena mellan
myndigheter och statliga bolag.
Utöver elimineringar av transaktioner mellan
myndigheter har även transaktioner som för staten är
varken intäkt eller kostnad eliminerats. Ett exempel är
statens egna arbetsgivaravgifter. Dessa redovisas som
personalkostnad hos myndigheterna samt som intäkt av
uppbörd hos Riksskatteverket.
Omklassificeringar av poster
Vissa typer av transaktioner omklassificeras i statens
årsredovisning. Anledningen till detta är att de ur statens
perspektiv utgör t.ex. kostnader och inte
transfereringar. Ett exempel är omklassificering av
statens tjänstepensioner. I några fall följer inte
myndigheterna de resultat- och/eller
balansräkningsscheman som föreskrivs i förordningen.
Detta medför att hela resultat- och/eller balansräkningen
måste omklassificeras för att konsolidering ska vara
möjlig att genomföra. Detta är fallet avseende t.ex.
Centrala studiestödsnämnden.
Konsoliderad balansräkning för den juridiska
enheten staten
Balansräkningen ska i sammandrag redovisa värdet av
statens samtliga tillgångar, skulder och kapitalvärdet är
beräknat per den sista dagen i redovisninsperioden, det
vill säga i detta fall per den 31 december 1996. I de fall
marknadsvärden finns att tillgå för aktier och andelar i
statliga bolag presenteras dessa i underbilaga1.
De balansposter som är specifika för staten
kommenteras nedan.
Beredskapslager
Lager för beredskapssyften kan omfatta t.ex. livsmedel,
läkemedel, fordon samt medicinsk utrustning.
Beredskapslager innehas av ett flertal myndigheter som
t.ex. Jordbruksverket och Överstyrelsen för civil
beredskap.
TABELL 5.3 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR
TILLGÅNGAR
NOT
BOKFÖRDA VÄRDEN
1996-12-31
BOKFÖRDA VÄRDEN
1995-06-30
Omsättningstillgångar
Kassa, bank m.m.
1
5 223,4
22 336,4
Värdepapper och andelar
2
15 931,6
19 580,7
Kundfordringar
3
4 009,5
3 879,7
Övriga fordringar
4
21 898,5
14 909,3
Pågående arbeten
5
2 016,8
1 060,9
Varulager och förråd
6
9 190,5
9 866,3
Förskott till leverantörer
7
15 750,3
15 253,2
Summa omsättningstillgångar
74 020,7
86 886,7
Periodavgränsningsposter
8
49 326,2
41 526,7
Anläggningstillgångar
Finansiella tillgångar
Aktier och andelar i dotter och intresse-
företag
9
125 278,5
56 904,3
Obligationer och andra värdepapper
10
3 755,3
2 805,2
Andra långfristiga fordringar
11
113 851,4
155 483,1
Summa finansiella tillgångar
242 885,1
215 192,6
Materiella tillgångar
Beredskapslager
12
3 005,3
4 564,8
Pågående nyanläggningar
13
17 441,2
3 466,9
Tekniska anläggningar, makiner
14
11 707,6
11 154,0
Övriga anläggningar, transportmedel,
inventarier
15
18 243,9
12 533,9
Byggnader
16
22 627,4
26 672,9
Mark och annan fast egendom
17
10 676,8
11 150,1
Statliga vägar
18
62 399,5
53 731,8
Järnvägsanläggningar
19
36 017,7
7 314,0
Summa materiella tillgångar
182 119,5
130 588,4
Immateriella tillgångar
20
353,2
317,9
Summa anläggningstillgångar
425 357,8
346 098,9
Summa tillgångar
548 704,6
474 512,4
Depositioner
Deponerade medel återfinns främst hos Länsstyrelserna,
Riksskatteverket samt de Allmänna advokatbyråerna.
De kan t.ex. utgöras av hyror som deponerats av
privatpersoner i samband med en pågående tvist med en
fastighetsägare.
Ansvarsförbindelser
Med ansvarsförbindelser avses större framtida
åtaganden som inte redovisats som skuld i
balansräkningen. Skuldbokföring av ansvarsförbindelser
ska dock ske så snart det är sannolikt att ersättning
kommer att utgå och beloppet kan fastställas med rimlig
sannolikhet. Statens ansvarsförbindelser utgörs främst
av kreditgarantier, t.ex. bostadskrediter och bankstöd,
samt premiereserven. Under ansvarsförbindelser
redovisas beräknad skuld för kompletteringspensioner
till statligt anställd personal, pensionärer samt övriga
före detta anställd personal. Staten har även åtaganden
gentemot kommunalt anställd personal. Dessa åtaganden
omfattar bidrag till kostnader för pensions- och andra
trygghetsförmåner för lärare, skolledare och
syofunktionärer.
Ännu ej invärderade tillgångar är t.ex. krigsmateriel
samt försvarsmaktens förråd av förbrukningsmateriel.
Anledningen till detta är den dispens som försvarets
myndigheter har från invärdering av dessa tillgångar. I
balansräkningen presenteras inte heller värdet av olika
typer av nationaltillgångar som t.ex. museisamlingar,
bibliotek, nationalparker. RRV kommer att utreda hur
dessa tillgångar ska behandlas i redovisningen samt
vilka redovisningsprinciper som i sådana fall bör
tillämpas.
TABELL 5.4 KONSOLIDERAD BALANSRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR
SKULDER
NOT
BOKFÖRDA VÄRDEN
1996-12-31
BOKFÖRDA VÄRDEN
1995-06-30
Kortfristiga skulder
Leverantörsskulder
21
11 788,3
12 787,7
Depositioner
22
542,9
599,6
Övriga skulder
23
18 400,0
23 056,4
Förskott från kunder
24
3 298,4
2 479,1
Summa kortfristiga skulder
34 029,7
38 922,8
Periodavgränsningsposter
25
118 675,2
90 077,1
Långfristiga skulder
Långfristiga skulder i övrigt
Depositioner
26
492,1
566,3
Andra långfristiga skulder
27
26 311,6
16 404,4
Summa långfristiga skulder i övrigt
26 803,7
16 970,7
Statsskulden
28
Lån i Sverige
1 009 310,2
942 311,2
Lån utomlands
398 399,2
426 312,9
Summa statsskulden
1 407 709,4
1 368 624,1
Summa långfristiga skulder
1 434 513,1
1 385 594,8
Summa skulder
1 587 218,0
1 514 594,7
Nettoförmögenhet
-1 038 513,4
-1 040 082,2
Summa skulder och eget kapital
548 704,6
474 512,4
Ansvarsförbindelser
29
757 848,0
642 046,0
Kommentarer till balansräkningen
Övergripande kommentarer
Statens nettoförmögenhet ökade under redovisnings-
perioden med 1,6 miljarder kronor. De viktigaste skälen
till ökningen är ändrade värderingsprinciper av aktier
och andelar. Dessutom har järnvägsbanorna och
järnvägsanläggningar under arbete - som tidigare inte
fanns redovisade i balansräkningen- invärderats under
redovisningsperioden. Sammantaget ökade tillgångarna
med 74 miljarder kronor och skulderna med knappt 73
miljarder kronor.
Omsättningstillgångar minskade med 13 miljarder
kronor. Det beror till övervägande del på att
Kärnavfallsfondens medel flyttades från Riksbanken till
Riksgäldskontoret, vilket minskar statens lånebehov i
motsvarande mån. Kärnavfallsfondens medel uppgick
på balansdagen till 19 miljarder kronor.
Periodavgränsningsposter är tillkommande
fordringsposter som behövs för att bestämma vilka
intäkter och kostnader som rätteligen hör till redovis-
ningsperioden. Dessa ökade med 8 miljarder kronor till
49 miljarder kronor. Ökningen avser främst
Riksgäldskontorets upplupna ränteintäkter och
förutbetalda underkurser vid upplåning.
Finansiella anläggningstillgångar uppgår till 243
miljarder kronor, vilket är en nettoökning med 28
miljarder kronor. Ökningen förklaras främst av att
värdet av aktier och andelar ökade med 68 miljarder
kronor. Detta beror i första hand på att redovis-
ningsprinciperna för statens aktier och andelar i statliga
bolag har ändrats. De är i årsredovisningen 1995/96
värderade enligt den s.k. kapitalandelsmetoden.
Samtidigt minskade långfristiga fordringar med 42
miljarder kronor. Minskningen beror främst på att
staten överförde bostadslån m.m. till ett värde av 37
miljarder kronor till de statliga bolagen Venantius AB
och Statens Bostadsfinansierings AB. Även
Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag minskade
med 15 miljarder kronor men detta motverkas av att
studielånen ökade med 12 miljarder kronor.
Materiella anläggningstillgångar uppgår till 182
miljarder kronor. Jämfört med föregående år är det en
ökning med knappt 52 miljarder kronor.
Järnvägsbanorna som tidigare inte fanns med i
balansräkningen invärderades till ett värde av 29
miljarder kronor. Dessutom är pågående
nyanläggningar av järnvägar, som inte heller fanns
redovisade föregående år, invärderade till 14 miljarder
kronor. Under redovisningsperioden gjordes
utförsäljningar av statens beredskapslager, vilket
medförde att värdet på dessa minskade med 2 miljarder
kronor.
Statens järnvägar redovisar rullande materiel och
fartyg som sålts och sedan återhyrs genom
leasingkontrakt till ett värde av 4 miljarder kronor.
Motsvarande skuld redovisas under långfristiga skulder.
Kortfristiga skulder minskade med 5 miljarder
kronor till 34 miljarder kronor. Det är främst
Riksgäldskontorets skulder till banker för förfallna
obligationer m.m. som minskade.
Periodavgränsningsposter som avser förutbetalda
intäkter och upplupna kostnader uppgår till 119
miljarder kronor. Jämfört med förgående år är det en
ökning med 29 miljarder. Ökningen hänför sig till
Riksgäldskontorets upplupna kostnader för räntor på
statsskulden. En mindre del hänför sig till
Riksförsäkringsverkets ökning av periodiserade
läkemedelsersättningar.
Övriga långfristiga skulder uppgår till 27 miljarder
kronor, vilket är en ökning med 10 miljarder kronor.
Det beror på att Riksgäldskontoret ökade sina s.k.
skuldbytesavtal med 5 miljarder kronor från föregående
år och att Statens järnvägar nu redovisar
betalningsåtaganden för samtliga finansiella
leasingkontrakt som långfristiga skulder.
Statsskulden ökade med 39 miljarder kronor till
1 408 miljarder kronor. Statsbudgetens underskott
1995/96 blev 141 miljarder. Skillnaden mellan
statsbudgetens underskott och statsskuldens förändring
förklaras till stor del av att de statliga bostadslånen
överfördes till Venantius AB. Detta minskade
statsskulden utan att motsvarande belopp redovisades
som inkomst i statsbudgeten. Lånebehovet minskade
dessutom med de medel som är placerade på konto i
Riksgäldskontoret avseende premiereserven i det nya
pensionssystemet och Kärnavfallsfonden. I statens
balansräkning är delpensionsfondens statsobligationer
och Riksgäldskontorets uppköpta premieobligationer på
sammanlagt 3 miljarder kronor eliminerade, vilket
förklarar skillnaden mot Riksgäldskontorets redovisade
statsskuld på 1 411 miljarder kronor.
Ansvarsförbindelser
Staten har åtaganden i form av kreditgarantier och
pensioner m.m. som redovisas inom linjen i
balansräkningen på sammanlagt 758 miljarder kronor. I
not 29 redogörs närmare för de olika åtagandena.
Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden
mellan tillgångarnas och skuldernas bokförda värde.
Statsskulden, som i huvudsak motsvarar statsbudgetens
ackumulerade underskott, svarar för den övervägande
delen av den negativa nettoförmögenheten.
Förändringen av nettoförmögenheten mellan två år
motsvaras således av statsskuldens förändring men även
av förändringar i övriga tillgångs- och skuldposter i
balansräkningen.
Vid utgången av 1995/96 var nettoförmögenheten -
1 038 miljarder kronor. Det är en förbättring med 1,6
miljarder kronor jämfört med 1994/95. Under samma
period ökade statsskulden med 39 miljarder kronor.
Tillgångarna ökade med totalt 74 miljarder kronor. Det
är främst omvärderingen av statens aktier i de statliga
bolagen och invärderingen av det statliga järnvägsnätet
inklusive järnvägar under arbete som ökade
tillgångarna. Skulderna ökade med sammanlagt 73
miljarder kronor. Statsskulden, som ökade med 39
miljarder kronor och Riksgäldskontorets
periodavgränsningsposter för räntekostnader på
statsskulden samt skuldbytesavtalen, svarar för
merparten av skuldökningen. Den samlade effekten av
förändringarna i balansräkningens tillgångs- och
skuldposter innebär att nettoförmögenheten förbättrades.
Ännu saknas dock statens skuld för tjänstepensioner till
statsanställda m.fl. i redovisningen. Pensionsskulden
beräknades av Statens löne- och pensionsverk uppgå till
drygt 84 miljarder kronor per den 31 december 1996.
Vid utgången av budgetåret 1994/95 var
nettoförmögenheten -1 040 miljarder kronor. Mellan
1993/94 och 1994/95 ökade den negativa
förmögenheten med ytterligare 116 miljarder kronor.
Förändringen var en följd av å ena sidan statsskuldens
ökning med 192 miljarder kronor, å andra sidan
invärderingar som gjorts i form av det statliga vägnätet
och försvarets fastigheter med tillsammans 64 miljarder
kronor. Resterande skillnad motsvarades av såväl
ökning som minskning av flera poster bland vilka
Riksgäldskontorets periodisering av upplupna
ränteintäkter m.m. svarade för den största tillgångs-
ökningen med 15 miljarder kronor.
Aktier och andelar i statliga bolag
Det bokförda värdet av statliga bolag har ökat från 56,9
miljarder kronor till 125,3 miljarder kronor under
redovisningsperioden. Det beror till övervägande del på
att aktier och andelar i statliga bolag fr.o.m.
redovisningsperioden 1995/96 värderats enligt
kapitalandelsmetoden . Tidigare var aktier och andelar
i statliga bolag värderade till historiskt
anskaffningsvärde. Det gav en mindre rättvisande bild
av statens tillgångar beroende på att statliga bolag under
årens lopp har upparbetade vinstmedel till ansenliga
belopp. Av värdeökningen på 68,4 miljarder är ungefär
60 miljarder hänförbar till omvärderingen av statliga
bolag. Under redovisningsperioden har det skett
nyemissioner i Statliga Akademiska Hus AB och
Venantius AB på 2 respektive 0,6 miljarder kronor.
Dessutom har staten lämnat ägartillskott till Venantius
AB och AMU-Gruppen AB på 7,8 respektive 0,6
miljarder kronor.
För redovisningsperioden 1995/96 medför
kapitalandelsmetoden att det bokförda värdet i statliga
bolag har ökat med statens andel av ackumulerade
vinster reducerad med utbetalda utdelningar.
Kapitalandelsmetoden innebär att statens andel av
vinst/förlust i statliga bolag kommer att redovisas i
årsredovisningen. Om ett statligt bolag visar nettovinst
under ett år ökas det redovisade värdet av aktierna med
samma belopp. Värdeökningen redovisas som en intäkt
i resultaträkningen på en ny rad som benämns Resultat
från andelar i dotterföretag och intresseföretag. Om
bolaget redovisar en förlust redovisas statens andel av
förlusten som en kostnad.
Den totala kapitalandelen i dotter- och intresseföretag
består till viss del av en anteciperad utdelning som de
statliga bolagen kommer att utbetala nästkommande år
och till viss del av upparbetade vinstmedel och satsat
kapital som inte är likvida. En utdelning från ett dotter-
eller intresseföretag innebär att deras fria egna kapital
minskar och således även statens kapitalandel. Den
utdelning som erhålls från statliga bolag redovisas inte
som intäkt i resultaträkningen, om bolaget är värderat
enligt kapitalandelsmetoden, eftersom det skulle
innebära att den i sådana fall skulle redovisas vid två
tillfällen.
Aktiebolag behöver inte enligt aktiebolagslagen
framlägga sin årsredovisning förrän 6 månader efter
redovisningsperiodens slut. Det medför att
myndigheterna i de flesta fall inte har kunnat få fram
någon årsredovisning för 1996. Myndigheterna har
använt den senaste tillförlitliga resultatrapporten –
antingen en delårsrapport från 1996 eller
årsredovisningen 1995 – vid värdering av statliga bolag
Viktiga förändringar i statliga bolag under
redovisningsperioden
Staten har sålt ut 34,5 procent av aktieinnehavet i
Nordbanken AB under redovisningsperioden. Dessutom
har Nordbanken gjort en inlösen av drygt 6 % av
statens aktieinnehav. Förutom Nordbanken har även
Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB), Industrikredit
AB och Lantbrukskredit sålts ut.
Aktierna i Tipstjänst AB och Svenska
Penninglotteriet AB har köps upp av Svenska Spel AB.
Under redovisningsperioden har Retriva AB som
bildades efter bankkrisen köpts upp av Securum AB
vilkas aktier har överförts från dåvarande
Bankstödsnämnden till Finansdepartementet.
Dessutom har samtliga aktier i LFV Airport AB,
LFV Handlings AB och Swedavia AB överlåtits till
LFV Holding AB.
Under redovisningsperioden har Svensk
Internationell Lufttrafik AB ändrat namn till SAS
Sverige AB.
Konsoliderad resultaträkning för den
juridiska enheten staten
I resultaträkningen redovisas intäkter och kostnader som
genererats under redovisningsperioden. Den
huvudsakliga intäkten utgörs av skatter medan
kostnaderna uppkommer i den statliga verksamheten
och i de stora bidrags- och försäkringssystemen som
staten hanterar, t.ex. socialförsäkringssystemet.
Verksamheten finansieras i viss utsträckning med
avgifter och bedrivs, med undantag för affärsverkens
verksamhet, utan vinstkrav. En begränsad del av
intäkterna kommer även i form av bidrag t.ex. från AP-
fonderna.
De resultatposter som är speciella för statens
resultaträkning kommenteras nedan.
Intäkter av avgifter och andra ersättningar
Intäkter av avgifter utgör ersättning för de kostnader
som staten via myndigheterna har haft för att
tillhandahålla vissa typer av varor och tjänster. Andra
former av ersättningar kan utgöras av t.ex. intäkter som
uppkommit i samband med försäljning av
anläggningstillgångar.
Intäkter av bidrag
Staten erhåller även intäkter från organisationer utanför
den juridiska enheten staten vilka inte är relaterade till
utförda prestationer. Det kan vara t.ex. överföring av
medel från AP-fonderna till pensionssystemet för att
finansiera pensionsutbetalningarna när dessa inte täcks
av influtna ATP-avgifter.
Transfereringar och bidrag
Transfereringar utgörs av medel som staten via
myndigheterna förmedlar från statsbudgeten till olika
mottagare. Transfereringar och bidrag kännetecknas av
att staten, eller myndigheterna, inte erhåller någon
motprestation. Detta gäller för t.ex. barnbidrag och
pensioner. I vissa fall kan dock transfereringarna vara
förknippade med villkor. Detta gäller t.ex.
utbildningsbidrag där kravet är att mottagaren genomför
någon form av utbildning. Det bör kommenteras att
transfereringar redovisas kassamässigt då avräkningen
mot statsbudgeten sker utifrån kassamässiga grunder.
Kommentarer till resultaträkningen
I kommentarerna jämförs de båda 12-månaders-
perioderna 1996 och 1994/95.
Det finns inte något egentligt samband mellan årets
resultat och effektiviteten i den verksamhet som staten
bedriver. Den huvudsakliga intäkten utgörs av skatter
medan kostnaderna uppkommer i den statliga
verksamheten och i de stora bidrags- och
försäkringssystemen som staten hanterar. Verksamheten
finansieras endast i begränsad utsträckning med avgifter
och bedrivs då utan krav på vinst.
TABELL 5.5 KONSOLIDERAD RESULTATRÄKNING FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR
NOT
1995/96 (18 MÅN)
1996 (12 MÅN)
1994/95 (12
MÅN)
Intäkter
Skatter m.m.
31
882 076,0
644 107,0
544 426,2
Intäkter av avgifter och andra ersättningar
32
90 309,0
59 440,5
37 659,9
Intäkter av bidrag
33
55 602,2
36 278,3
37 426,5
Summa intäkter
1 027 987,2
739 825,8
619 512,6
Transfereringar och bidrag
34
792 280,4
534 738,7
532 559,7
Intäkter efter avdrag för transfereringar och bidrag
235 706,8
205 087,1
86 952,9
Kostnader för statens egen verksamhet
Kostnader för personal
35
115 164,5
80 398,5
71 451,6
Kostnader för lokaler
36
16 296,8
10 793,0
Övriga driftkostnader
37
86 837,7
59 776,2
81 842,9
Avskrivningar
38
13 793,8
9 681,5
16 179,0
Summa kostnader för statens egna verksamhet
232 092,8
160 649,2
169 473,5
Resultat före finansiella poster
3 614,0
44 437,9
-82 520,6
Finansiella intäkter och kostnader
Resultat av andelar i dotter- och intresseföretag
39
8 373,8
8 373,8
Finansiella intäkter
40
193 545,0
105 459,9
71 526,8
Finansiella kostnader
41
290 342,4
203 391,7
178 548,2
Summa
-88 423,6
-89 558,0
-106 821,4
Årets underskott
-84 809,6
-45 120,1
-189 342,0
Resultaträkningen för 1995/96 visar ett underskott på 85
miljarder kronor. Underskottet 1996 var 45 miljarder
kronor. Jämfört med 1994/95 är detta en minskning
med 144 miljarder kronor. Resultatförbättringen
förklaras främst av ökade skatteintäkter och avgifter.
De finansiella intäkterna har också ökat. Det har även
de finansiella kostnaderna men inte i samma omfattning.
De totala intäkterna 1995/96 uppgick till 1 230
miljarder kronor. Därav utgjorde skatterna inklusive
arbetsgivaravgifter den dominerande posten med 882
miljarder kronor, varav 340 miljarder kronor avser
arbetsgivaravgifter, 197 miljarder kronor inkomstskatt
och 217 miljarder kronor mervärdesskatt.
Skatteintäkterna 1996 uppgick till 644 miljarder
kronor vilket är en ökning med 100 miljarder kronor
jämfört med 1994/95. Ökningen hänförs främst till
mervärdesskatten. Ändrade regler fr.o.m. 1995 bland
annat på grund av EU-anpassningen (import-momsen),
vissa konjunkturförändringar, tidigareläggningen av
inbetalningstidpunkten och ändrade regler (moms på
dagstidningar) har haft betydelse i sammanhanget.
Effekten av ändrade tidpunkter för redovisning och
betalning av mervärdesskatt fr.o.m. 1996 är att betrakta
som en engångseffekt. Denna engångseffekt beräknas
till 13 miljarder kronor. Efter mervärdesskatten står
arbetsgivaravgifterna och inkomstskatterna för den
största intäktsökningen. Av arbetsgivaravgifterna
1995/96 avsåg 15 miljarder kronor avgifter avsatta till
premiereserven. Under budgetåret har dessutom nya
energi- och miljöskatter tillkommit.
Budgetåret 1995/96 uppgick intäkter av avgifter och
andra ersättningar till 90 miljarder kronor. Motsvarande
intäkter 1996 var 59 miljarder kronor, en ökning med
22 miljarder kronor jämfört med 1994/95. Ökningen
avser främst Finansdepartementets intäkter vid
försäljningen av Nordbanksaktier och Jordbruksverkets
ökade intäkter av EU-medel främst avseende
arealbidrag och trädesersättning. Även
Arbetsmarknadsverket hade ökade intäkter. Dessa
omfattar finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna
för finansiering av utbetalda arbetslöshetsersättningar
och utjämningsbidrag samt bidrag från EG:s socialfond.
Intäkter av bidrag avser till största delen de medel
från AP-fondens avkastning som måste tillskjutas när
ATP-avgifterna inte räcker till för utbetalning av allmän
tilläggspension.
Kostnaderna för transfereringar och bidrag uppgick
till 792 miljarder kronor 1995/96. De största enskilda
transfereringarna avser ålderspensioner inklusive ATP
och skatteutjämningsbidrag till kommuner.
Transfereringarna 1996 uppgick till 535 miljarder
kronor, en ökning med 2 miljarder kronor jämfört med
1994/95. Statliga tjänstepensioner ingick i
transfereringar i årsredovisning för 1994/95 men har i
föreliggande årsredovisning omklassificerats till
personalkostnader.
Bland transfereringarna förekommer både
minskningar och ökningar mellan åren. De största
ökningarna avser kostnaden för
skatteutjämningsbidragen som ökat med 31 miljarder
kronor, och Sveriges avgift till EU som ökat med 11
miljarder kronor. Kostnaden för
skatteutjämningsbidraget motsvaras på inkomstsidan av
den kommunala utjämningsavgiften som redovisas
under uppbördsinkomster. Ålderspensioner inkl ATP
ökade med knappt 5 miljarder kronor. Bidragen
avseende invandring, barnbidrag och bidragsförskott
samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade alla
med 5 miljarder kronor vardera. Bidraget till
föräldraförsäkringen minskade med 4 miljarder kronor.
Kostnaderna för statens egen verksamhet avser
personal, lokaler, övrig drift samt avskrivningar och
uppgår till 232 miljarder kronor 1995/96.
Verksamhetens kostnader totalt minskade med 9
miljarder kronor från 1994/95 till 1996.
I kostnader för personal ingår de statliga
tjänstepensionerna som har omklassificerats från
transfereringar. Omklassificeringen har i föreliggande
årsredovisning även gjorts för 1994/95 i syfte att
underlätta jämförelse. Personalkostnaderna ökade med 9
miljarder kronor. Ökningar har skett vid många
myndigheter och är störst inom polisväsendet och
Banverket. Antalet anställda inom den juridiska enheten
staten i september 1996 var 256 700 personer.
Omräknat till heltidspersoner var antalet 230 300, en
minskning med 3 800 eller knappt 2 % från 1995.
Övriga driftkostnader inkl lokalkostnader minskade
med 11 miljarder kronor. Främst har Vägverkets och
Banverkets driftkostnader minskat. I driftkostnader
ingår Försvarsmaktens krigsmateriel med 18 miljarder
kronor 1996, en ökning med 2 miljarder kronor.
Avskrivningarna minskade med drygt 6 miljarder
kronor mellan 1994/95 och 1996 på grund av att
Banverket fr.o.m. 1996 redovisar samtliga investeringar
i järnvägsanläggningar som tillgång i balansräkningen
och därmed gör planenliga avskrivningar i stället för
direktavskrivningar.
De finansiella intäkterna hänförbara till statsskulden
ökade mellan 1994/95 och 1996 med 45 miljarder
kronor. Det var framförallt ränteintäkter avseende
upplåning i SEK som ökade. Ökningen av såväl
ränteintäkterna som räntekostnaderna förklaras av
förändrad emissionsteknik på penning- och
obligationsmarknaden. De finansiella kostnaderna
hänförbara till statsskulden ökade med 25 miljarder
kronor mellan 1994/95 och 1996. Därav ökade
räntekostnaderna avseende upplåning i SEK med 37
miljarder kronor. Den utestående volymen lån ökade
under perioden. Trots sjunkande emissionsräntor under
1996 ökade räntekostnaderna beroende på den stora
stocken lån som tidigare emitterats med hög
kupongränta. Däremot realiserades valutavinster 1996
till skillnad mot realiserade valutaförluster 1994/95. De
övriga finansiella intäkterna har minskat eftersom
utdelning av statens aktier inte redovisas 1995/96. En
ny post har tillkommit, Resultat från andelar i
dotterföretag.
Finansieringsanalys för den juridiska enheten
staten
Finansieringsanalysen ska visa statens in- och
utbetalningar fördelade på drift, investeringar,
finansiella aktiviteter och upplåning. Av analysen ska
framgå hur drift- och investeringsverksamheten har
finansierats samt hur statens likvida ställning har
förändrats under redovisningsperioden. Syftet med en
finansieringsanalys är således att ge en bild av hur
statens totala verksamhet har finansierats. Ett annat
syfte är att visa betalningsströmmarna i staten.
Uppgifterna för finansieringsanalysen har hämtats från
den konsoliderade resultat- och balansräkningen.
Information om investeringar har hämtats från
myndigheternas finansieringsanalyser. För affärsverken,
Banverket och Vägverket har information hämtats i
särskild ordning. Inom staten används den s.k. indirekta
metoden för att sammanställa finansieringsanalysen.
Detta innebär att man utgår ifrån intäkter och kostnader
som presenteras i resultaträkningen. Intäkterna och
kostnaderna omvandlas till betalningsströmmar genom
att man korrigerar för förändringar i berörda fordringar
och skulder.
TABELL 5.6 FINANSIERINGSANALYS FÖR DEN JURIDISKA ENHETEN STATEN
MILJONER KRONOR
NOT
1995/96 (18 MÅN)
1996 (12 MÅN)
Statens verksamhet
Intäkter av skatter
882 076,0
664 107,0
Intäkter av avgifter och andra ersättningar
90 309,0
59 440,5
Intäkter av bidrag
55 602,2
36 278,3
Summa intäkter
1 027 987,2
759 825,8
Transfereringar och bidrag
-792 280,4
-150 967,7
Kostnader för statens förvaltning
-218 299,0
-534 738,7
Summa kostnader exklusive avskrivningar
-1 010 579,4
-685 706,4
Justeringar till betalningar
41
52 565,8
29 628,9
Saldo statens verksamhet
69 973,6
103 748,3
Investeringar
Finansiella investeringar
-3 966,4
-3 213,5
Materiella investeringar
-38 355,1
-24 358,6
Immateriella investeringar
-259,2
-372,0
Summa investeringar
-42 580,7
-27 944,1
Finansiella aktiviteter
Finansiellt netto för statens upplåning justerade för
valutakursförändringar
-163 666,8
-105 934,8
Övriga finansiella intäkter/kostnader justerade förutdelningar
och resultat-
andelar
25 385,9
14 907,7
Justeringar till betalningar
42
17 640,8
-6 953,3
Summa finansiella aktiviteter
-120 640,1
-97 980,5
Totalt
-93 247,2
-22 176,3
Statens upplåning
Förändring av statsskulden
39 085,3
19 760,0
Uppskrivning av valutaskulden
-532,9
Nedskrivning av valutaskulden
49 930,4
Förändring av skuldbytesavtal
4 231,5
2 949,2
Saldo statens upplåning
93 247,2
22 176,31
1. I lånebehovet ingår affärsverkens lån som upptagits på marknaden.
Kommentarer till finansieringsanalysen
Av första avsnittet i finansieringsanalysen för
redovisningsperioden 1995/96 framgår att statens
verksamhet, exklusive årets avskrivningar, redovisar ett
överskott på 17,4 miljarder kronor. Försäljning och
inlösen av Nordbanksaktier har medfört att kassaflödet
från statens verksamhet har förbättrats med nästan 13
miljarder kronor. Därutöver har Nordbanken AB
utbetalat utdelningar till staten. Dessa redovisas nedan.
Om kassaflödet från statens verksamhet justeras med
förändringen av omsättningstillgångar, finansiella
anläggningstillgångar och skulder mellan 1995/96 och
1994/95 kan kassaflödet till den statliga verksamheten
utläsas. Kassaflödet för 1995/96 uppgår till 70 miljarder
kronor. I justeringar i statens verksamhet ingår en
positiv engångseffekt på 26,7 miljarder kronor från
statens försäljning av långfristiga fordringar till
Venantius AB. Inleveransen har delvis finansierats av
att Venantius AB har tagit upp lån i Riksgäldskontoret.
Nettoeffekt vid årets slut är 21 miljarder kronor.
Kassaflödet har även påverkats av att kärnavfallsfonden
har flyttats från Riksbanken till Riksgäldskontoret och
därigenom minskat upplåningsbehovet. Ingående värdet
av kärnavfallsfonden i balansräkningen var 15,7
miljarder kronor. Från finansieringsanalysen för
kalenderåret 1996 kan man utläsa att saldot från statens
verksamhet har förbättrats under senare delen av
redovisningsperioden. Det beror dels på ökade intäkter
från skatter m.m., dels på att ovanstående positiva
engångseffekter till stor del påverkat kassaflödet under
kalenderåret 1996. Mer information om statens
verksamhet finns i notförteckning och analyser till
resultaträkningen.
Statens totala investeringar under 1995/96 uppgår till
42,6 miljarder kronor, utav dessa är de finansiella
investeringarna 4 miljarder kronor. Under
redovisningsperioden har staten gjort nyemissioner i bl a
Statliga Akademiska Hus AB och Venantius AB på 2
respektive 0,6 miljarder kronor. De materiella
investeringarna uppgår till 38,3 miljarder kronor under
redovisningsperioden 1995/96. De största
investeringarna redovisas av Banverket och Vägverket,
13,5 respektive 11 miljarder kronor.
Nettobetalningar från finansiella aktiviteter uppgår
till -120,6 miljarder kronor. Från resultaträkningen har
finansiella poster som inte påverkar betalningar
eliminierats, t.ex. resultatandelar i dotter- och
intresseföretag (8,3 miljarder kronor) och orealiserade
valutavinster (50 miljarder kronor). Finansiella poster
som inte utgör intäkter/kostnader, t.ex. utdelningar,
men som påverkar betalningar har tillkommit.
Utdelningar från statliga bolag uppgår till 11,7 miljarder
kronor under redovisningsperioden, varav 3 miljarder
kronor är utdelningar från Nordbanken AB.
Räntebetalningar på statsskulden uppgår netto till 163,6
miljarder kronor. Det innebär att nettot av
räntebetalningar under redovisningsperioden är 70
miljarder kronor större än statens upplåningsbehov.
För att finansiera det negativa kassaflödet till statens
verksamhet och investeringar, samt räntan på
statsskulden, krävs upplåning av Riksgäldskontoret.
Nettoupplåningen påverkas av statsskuldens förändring
under redovisningsperioden, som uppgår till 39,1
miljarder kronor. Därutöver har det skett nedskrivning
av valutaskulden, som inte medför några betalningar,
med nästan 50 miljarder kronor under
redovisningsperioden. Nedskrivningen har eliminerats
mot orealiserade valutavinster under finansiella
aktiviteter. Skuldbytesavtal ingår inte i statsskulden och
förändringen mellan ingående och utgående värde i
balansräkningen redovisas under upplåningsavsnittet.
Finansieringsanalysen för kalenderåret 1996
redovisar de kassamässiga flöden som har skett under
året. Det finns inget krav på att myndigheterna skall
upprätta en notförteckning i delårsrapporten per den 31
december 1995. Det innebär att det inte har varit
möjligt att säkerhetsställa vilken post i balansräkningen
som justeringar i statens verksamhet hänför sig till.
Därför redovisas ingen not till denna post.
Från finansieringsanalyserna för redovisningsperioden
1995/96 och kalenderåret 1996 kan man utläsa att en
stor del av statens upplåningsbehov hänför sig till andra
halvåret 1995. Av statens totala upplåningsbehov på 93
miljarder kronor under redovisningsperioden 1995/96 är
70 miljarder kronor hänförbara till andra halvåret 1995.
Noter till balansräkning (1-29)
Not 1.
KASSA, BANK M.M.
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Exportkreditnämnden
1 327,2
1 018,5
Riksskatteverket
489,0
535,6
Göteborgs universitet
201,2
102,6
Riksförsäkringsverket
184,0
144,0
Kärnavfallsfondens styrelse
0,0
15 671,9
Övriga myndigheter
1 245,2
1 735,9
Affärsverk
Luftfartsverket
97,5
5,4
Sjöfartsverket
2,3
1,9
Statens järnvägar
1 037,2
2 678,7
Svenska Kraftnät
639,8
441,9
Summa
5 223,4
22 336,4
Kärnavfallsfondens styrelse har under 1995/96 flyttat
fonderade medel från Riksbanken till Riksgäldskontoret
vilket gjort att statens upplåningsbehov minskat i
motsvarande mån.
Statens järnvägar har använt likvida medel för
förtidsinlösen av långfristiga skulder
Not 2.
VÄRDEPAPPER OCH ANDELAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Finansdepartementet
11 306,3
0,0
Riksförsäkringsverket
3 758,0
5 536,0
Insättningsgarantinämnden
0,0
12 900,0
Övriga myndigheter
568,1
1 001,2
Affärsverk
Svenska Kraftnät
299,2
143,5
Summa
15 931,4
19 580,7
Finansdepartementets aktieinnehav 1995/96 avser 59 %
ägarandel i Nordbanken AB som övertagits från
Insättningsgarantinämnden (fd Bankstödsnämnden) samt
34 % i Stadshypotek AB som överförts från
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Aktierna är
upptagna till ett värde motsvarande anskaffningsvärdet.
Under 1996 genomförde Nordbanken AB en inlösning
av egna aktier vilken minskade statens ägarandel från
65,5 % till 59 %. Aktierna i Stadshypotek AB har
under januari 1997 sålts till Handelsbanken AB.
Riksförsäkringsverket har ett värdepappersinnehav
bestående i huvudsak av hypoteksobligationer (3 725
miljoner kronor) som hör till verkets fondförvaltning.
Innehavet av statsobligationer (2 530 miljoner kronor)
har eliminerats mot statsskulden.
Insättningsgarantinämndens aktieinnehav 1994/ 95
avser 100% ägarandel i Nordbanken. Under hösten
1995 såldes 34,5% av statens aktieinnehav i
Nordbanken ut till allmänheten. Resterande aktier
överfördes i juli 1996 till Finansdepartementet.
Not 3.
KUNDFORDRINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Banverket
501,1
565,2
Vägverket
199,8
197,2
Statens lantmäteriverk
123,3
128,9
Försvarsmakten
157,4
99,4
Övriga myndigheter
1 317,3
1 333,4
Affärsverk
Luftfartsverket
428,2
406,7
Sjöfartsverket
58,5
38,8
Statens järnvägar
724,3
824,9
Svenska kraftnät
499,6
285,2
Summa
4 009,5
3 879,7
Not 4
ÖVRIGA FORDRINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Riksgäldskontoret
6 449,0
1 247,3
Riksskatteverket
5 030,2
5 100,1
Jordbruksverket
4 480,7
1 586,5
Tullverket
2 245,4
1 607,2
Vägverket
684,4
231,6
Banverket
433,5
283,3
Riksförsäkringsverket
321,0
566,0
Boverket
0,3
1 410,3
Övriga myndigheter
1 214,4
2 535,0
Affärsverk
Luftfartsverket
118,2
72,7
Sjöfartsverket
18,6
33,5
Statens järnvägar
902,3
235,6
Svenska kraftnät
0,5
0,2
Summa
21 898,5
14 909,3
Riksgäldskontorets fordran avser i huvudsak kortfristiga
lånefordringar på Venantius AB (2 332,1 miljoner
kronor), Vasakronan AB (2 000,0 miljoner kronor) och
Vasakronan Krim AB (1 441,9 miljoner kronor).
Av Riksskatteverkets fordran avser 4 745,4 miljoner
kronor skatter under indrivning som beräknas inflyta.
Av det totala beloppet på drygt 29 000 miljoner kronor
som är föremål för aktiva indrivningsåtgärder beräknar
Riksskatteverket att ca 15 % kommer att inbetalas.
Jordbruksverket har fordringar på EU för gjorda
utbetalningar av bidrag på totalt 4 393,3 miljoner
kronor.
Av Tullverkets fordran avser 2 243,8 miljoner
kronor uppbördsfordringar.
Boverkets minskning av övriga fordringar beror på
att transaktionerna mellan Boverket och SBAB gällande
låneförvaltning har upphört i och med överlåtelsen av
den statliga lånestocken till SBAB och Venantius AB
Not 5.
PÅGÅENDE ARBETEN
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Försvarets materielverk
1 507,2
590,1
Statens lantmäteriverk
102,9
107,6
Banverket
79,3
40,0
Försvarsmakten
61,6
109,5
Göteborgs universitet
38,0
25,7
Karolinska institutet
36,0
54,0
Övriga mydnigheter
157,8
134,0
Affärsverk
Sjöfartsverket
18,0
0,0
Statens järvnägar
16,0
0,0
Summa
2 016,8
1 060,9
Not 6.
VARULAGER OCH FÖRRÅD
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Försvarets materielverk
7 069,4
6 918,2
Myndigheten för
avveckling av statens
oljelager
525,1
1 247,2
Banverket
411,4
476,3
Försvarsmakten
273,5
258,2
Övriga mydigheter
666,7
720,0
Affärsverk
Luftfartsverket
25,7
28,5
Sjöfartsverket
26,3
22,4
Statens järvnägar
170,7
174,0
Svenska kraftnät
21,7
21,5
Summa
9 190,5
9 866,3
Försvarets materielverks lager består huvudsakligen av
reservmateriel och drivmedel.
Försvarsmakten invärderade sitt varulager som
främst består av ammunition under 1994/95, men har
under 1995/96 inte tagit med det i sin redovisningen
efter dispens från Försvarsdepartementet. För
jämförbarhetens skull så har motsvarande justering
gjorts för 1994/95, en minskning med 35 589,5
miljoner kronor. De lager som återstår är lokala lager
av förnödenheter som används i fredsdriften.
Myndigheten för avveckling av statens oljelager har
som huvuduppgift att sälja ut de statliga civila
beredskapslagren av oljeprodukter och avveckla de
tömda oljelagringsanläggningarna senast vid utgången
av år 1999.
Banverkets varulager består i huvudsak av material för
underhåll och reparation av anläggningar.
Not 7.
FÖRSKOTT TILL LEVERANTÖRER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Försvarets materielverk
15 690,4
15 176,2
Övriga myndigheter
59,9
77,0
Summa
15 750,3
15 253,2
Av Försvarets materielverks post avser 10 015 miljoner
kronor förskott till IG JAS/Saab-koncernen och 2 992
miljoner kronor förskott till Celsius-koncernen.
Not 8.
Periodavgränsningsposter på tillgångssidan avser
tillförda fordringsposter som behövs för att bestämma
de intäkter och kostnader som rätteligen hör till
redovisningsperioden. Posterna är av typen förutbetalda
kostnader och upplupna intäkter.
PERIODAVGRÄNSNINGSPOSTER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Riksgäldskontoret
41 457,7
33 799,9
Riksförsäkringsverket
1 363,0
486,0
Försvarets materielverk
1 361,3
110,2
Kärnavfallfondens
styrelse
809,0
1 196,9
Övriga myndigheter
3 701,4
5 435,4
Affärsverk
Luftfartsverket
72,7
149,4
Statens järnvägar
250,1
293,7
Sjöfartsverket
21,3
52,2
Svenska kraftnät
289,7
23,0
Summa
49 326,2
41 526,7
Riksgäldskontorets post avser i huvudsak upplupna
ränteintäkter med 13 182,7 miljoner kronor samt
förutbetalda underkurser för upplåning med 28 265,4
miljoner kronor.
Not 9.
AKTIER OCH ANDELAR I INTRESSE- OCH DOTERBOLAG
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Närings-
departementet
56 409,3
21 792,2
Finansdepartementet
33 317,2
14 010,8
Kommunikations-
departementet
27 099,4
11 889,1
Arbetsmarknads-
departementet
2 260,4
1 471,6
Socialdepartementet
2 090,2
55,4
Riksbankens grundfond
1 000,0
1 000,0
Utrikesdepartementet
778,2
100,0
Kulturdepartementet
642,1
300,2
Insättningsgarantinämn
den
0,0
4 800,0
Övriga myndigheter
832,2
1 226,1
Affärsverk
Luftfartsverket
50,0
39,2
Statens järnvägar
740,8
215,8
Svenska kraftnät
58,7
3,9
Summa
125 278,5
56 904,3
Aktier och andelar i dotter- och intresseföretag är
fr.o.m. 1995/96 värderade enligt kapitalandelsmetoden.
Metoden innebär att statens andel av bolagens
ackumulerade vinster har invärderats i myndigheternas
redovisning. I Bilaga 1 redovisas det bokförda värdet,
justerat värde för 94/95 och eventuella utdelningar för
respektive statligt bolag.
Departementen redovisar merparten av statens
aktieinnehav i statliga bolag från och med
redovisningsperioden 1994/95. Tidigare redovisades
dessa aktier av Kammarkollegiet.
Riksbanken ingår i det bokförda värdet med den så
kallade grundfonden på 1 000,0 miljoner kronor.
Insättningsgarantinämndens (f d Bankstödsnämnden)
post 1994/95 bestod av aktier i Securum (3 300,0
miljoner kronor) och Retriva (1 500,0 miljoner kronor).
Under 1995/96 har aktierna i Retriva sålts till Securum.
Securumaktierna överfördes sedan till
Finansdepartementet.
Statens järnvägars aktier i dotterbolaget AB Swedcarrier
har med hänsyn till substansvärde och
avkastningsförmåga skrivits upp från 191 miljoner
kronor till 716 miljoner kronor.
Not 10.
OBLIGATIONER OCH ANDRA VÄRDEPAPPER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Karolinska Institutet
851,3
754,5
Allmänna arvsfonden
821,3
660,2
Lunds universitet
741,6
608,7
Finansdepartementet
593,4
0,0
Riksförsäkringsverket
196,0
195,0
Umeå universitet
110,9
78,6
Göteborgs universitet
94,8
124,5
Övriga myndigheter
346,0
383,7
Summa
3 755,3
2 805,2
Finansdepartementets post består av Sveriges ägarandel
i Världsbanken IBRD som överfördes från Riksbanken
1995-12-14.
Not 11.
ANDRA LÅNGFRISTIGA FORDRINGAR
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
1994/95
Centrala studiestöds-
nämnden
96 075,2
83 719,9
Riksgäldskontoret
11 079,5
23 969,7
Kammarkollegiet
3 590,7
2 829,8
Närings- och
teknikutvecklingsverket
585,1
859,3
Banverket
457,6
254,0
Boverket
44,3
36 779,0
Försvarsmakten
6,0
2 014,8
Insättningsgarantinämn
den
0,0
2 522,6
Övriga myndigheter
1 015,6
1 644,1
Affärsverk
Luftfartsverket
18,0
0,0
Statens järnvägar
979,4
889,9
Summa
113 851,4
155 483,1
Centrala studiestödsnämndens (CSN) post avser
studielån beviljade t.o.m. 1988 34 910,7 miljoner
kronor, studielån beviljade fr.o.m. 1989 59 022,3
miljoner kronor och hemutrustningslån till flyktingar
1 525,2 miljoner kronor. Lånefordringar hos CSN är
upptagna till det belopp varmed de utbetalats,
uppskrivits och konverterats, minskat med inbetalningar
och avskrivningar pga av dödsfall m.m. Ingen värdering
av osäkra fordringar har gjorts.
Boverket har minskat sina andra långfristiga
fordringar genom ett avtal mellan svenska staten, SBAB
och Venatius AB med giltighet från 1 juli 1995 där de
anslagsfinansierade lånen överfördes till SBAB och
Venantius AB.
Riksgäldskontorets post innehåller lånefordringar på
statliga bolag på tillsammans 5 873,5 miljoner kronor
och övertagna statslån till Vattenfall AB 5 205,9
miljoner kronor. Minskningen beror främst på att lån
till Vasakronan AB, Vattenfall AB och Akademiska
Hus AB på totalt 15 134,3 miljoner kronor återbetalats.
Kammarkollegiet redovisar f.d. lönegarantifondens
fordran på företagen (1 986,1 miljoner kronor) och
näringslån (1 101,9 miljoner kronor).
Insättningsgarantinämndens konvertibellån till
Föreningsbanken har lösts.
Försvarsmakten har i enlighet med regeringsbeslut
under året avvecklat det så kallade ”JAS-lånet” till
industrin som 1994/95 uppgick till 1 700 miljoner
kronor.
Exportkreditnämnden har regeringens dispens från
att invärdera osäkra fordringar i form av
regressfordringar för infriade garantier.
Not 12.
BEREDSKAPSLAGER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Statens räddningsverk
1 080,2
1 937,0
Socialstyrelsen
956,0
958,0
Överstyrelsen för civil
beredskap
637,2
812,7
Jordbruksverket
317,2
852,6
Övriga myndigheter
14,7
4,5
Summa
3 005,3
4 564,8
Beredskapslager är värderade till anskaffningsvärde och
i vissa fall till återanskaffningsvärde.
Not 13.
PÅGÅENDE NYANLÄGGNINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Banverket
14 113,2
0,0
Fortifikationsverket
1 267,1
752,3
Statens fastighetsverk
541,7
854,2
Övriga myndigheter
373,7
311,9
Affärsverk
Luftfartsverket
798,9
668,4
Sjöfartsverket
62,3
115,4
Statens järnvägar
195,0
624,4
Svenska kraftnät
89,3
140,3
Summa
17 441,2
3 466,9
Banverket redovisar fr.o.m. verksamhetsåret 1996
samtliga investeringar i järnvägsanläggningar som
tillgång i balansräkningen. Se även not 19.
Not 14.
TEKNISKA ANLÄGGNINGAR, MASKINER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Vägverket
703,0
752,4
Banverket
601,9
549,2
Försvarsmakten
188,5
122,3
Försvarets materielverk
145,3
221,3
Övriga myndigheter
647,8
563,8
Affärsverk
Luftfartsverket
2 621,8
2 315,4
Sjöfartsverket
98,3
85,8
Svenska Kraftnät
6 701,0
6 543,8
Summa
11 707,6
11 154,0
Svenska Kraftnäts post avser driftsanläggningar för de
svenska storkraftsnäten (stamnätet, norrbottennätet och
utlandsförbindelser) samt tele- och infosystem.
Not 15.
ÖVRIGA ANLÄGGNINGAR, TRANSPORTMEDEL,
INVENTARIER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Rikspolisstyrelsen
818,4
754,9
Försvarsmakten
666,5
542,8
Riksförsäkringsverket
520,0
451,0
Lunds universitet
501,8
463,6
Riksskatteverket
500,3
367,1
Kustbevakningen
483,5
435,1
Övriga myndigheter
5 710,6
5 047,7
Affärsverk
Sjöfartsverket
602,7
607,5
Statens järnvägar
8 440,1
3 864,2
Summa
18 243,9
12 533,9
Anläggningstillgångarna är värderade till
anskaffningskostnad med avdrag för ackumulerade
avskrivningar enligt plan. Avskrivningar baseras på
tillgångarnas uppskattade ekonomiska livslängd.
Normalt är avskrivningstiden 3-7 år för datorer, 5-10 år
för maskiner, transportmedel och inventarier och 10-50
år för skepp och flyg.
Statens järnvägar har sålt rullande materiel och
fartyg som sedan återhyrs genom leasingkontrakt. Som
tillgång redovisas det ursprungliga anskaffningsvärdet
efter avdrag för planenliga avskrivningar. Värdet
uppgår till 4 434 miljoner kronor. Motsvarande skuld
redovisas under långfristiga skulder i övrigt.
Not 16.
BYGGNADER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Fortifikationsverket
9 527,2
9 760,2
Statens fastighetsverk
5 528,3
9 310,7
Riksdagens
förvaltningskontor
916,3
776,0
Banverket
358,5
334,0
Riksförsäkringsverket
231,0
180,0
Vägverket
193,6
301,0
Övriga myndigheter
624,0
741,8
Affärsverk
Luftfartsverket
2 155,8
2 228,2
Sjöfartsverket
301,9
235,9
Statens järnvägar
2 580,3
2 570,5
Svenska kraftnät
210,5
234,6
Summa
22 627,4
26 672,9
Statens fastighetsverk har fram till den 1 oktober 1996
förvaltat ett antal universitetsfastigheter i avvaktan på
överlämnande till Finansdepartementet för
vidareförsäljning till Statliga Akademiska Hus AB. Av
värdet 1994/95 avsåg 4 249,3 miljoner kronor
byggnadsvärdet för dessa fastigheter.
Not 17.
MARK OCH ANNAN FAST EGENDOM
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Statens fastighetsverk
5 079,3
5 033,6
Fortifikationsverket
1 892,4
1 850,0
Naturvårdsverket
1 100,3
879,9
Övriga myndigheter
162,5
942,4
Affärsverk
Luftfartsverket
13,4
12,5
Sjöfartsverket
6,3
5,2
Statens järnvägar
2 194,4
2 155,5
Svenska kraftnät
228,2
271,0
Summa
10 676,8
11 150,1
Statens fastighetsverk har överlämnat mark till
Finansdepartementet för vidareförsäljning till Statliga
Akademiska Hus AB. Av värdet 1994/95 avsåg 897,0
miljoner kronor den överlämnade marken.
Naturvårdsverket redovisar främst nationalparker och
naturreservat. Det bokförda värdet är upptaget till
anskaffningsvärde.
Not 18.
STATLIGA VÄGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Vägverket
62 399,5
53 731,8
Summa
62 399,5
53 731,8
Vägverket har från och med redovisningsperioden 1994
aktiverat investeringar i statliga vägar och broar.
Väginvesteringar åren 1955-1994 har invärderats
retroaktivt. Avskrivningstiden för väginvesteringar är
40 år. Omräkning har skett med ledning av Vägverkets
vägkostnadsindex som är en sammanvägning av
konsumentprisindex, entreprenadindex och
producentindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan
reducerats med avskrivningar.
Not 19.
JÄRNVÄGSANLÄGGNINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Banverket
36 017,7
7 314,0
Summa
36 017,7
7 314,0
Banverket har för 1995/96 invärderat järnvägsbanorna
utöver tidigare redovisade tele, el och SL-anläggningar.
De investeringar som gjorts i det statliga järnvägsnätet
och som finansierats med statliga anslag har i
Banverkets redovisning tidigare direktavskrivits. De
beräknade investeringsbeloppen har omräknats till
nuvärde enligt konsumentprisindex. Det erhållna
bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar.
Avskrivningstiden är 40 år.
Not 20.
IMMATERIELLA TILLGÅNGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Riksförsäkringsverket
165,0
0,0
Totalförsvarets
pliktverk
70,7
0,0
Statens invandrarverk
22,3
32,9
Statens fastighetsverk
17,0
17,4
Fortifikationsverket
16,3
20,4
Övriga myndigheter
38,4
28,9
Affärsverk
Statens järnvägar
23,5
218,3
Summa
353,2
317,9
Not 21.
LEVERANTÖRSSKULDER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
1994/95
Försvaters materielverk
2 022,4
1 943,5
Vägverket
1 739,6
1 867,5
Banverket
1 188,0
1 458,8
Försvarsmakten
901,4
980,6
Riksförsäkringsverket
473,0
339,0
Arbetsmarknadsverket
406,7
804,2
Övriga myndigheter
3 280,5
4 311,2
Affärsverk
Luftfartsverket
340,7
196,0
Sjöfartsverket
82,5
75,4
Statens järnvägar
1 008,2
733,5
Svenska kraftnät
345,3
78,0
Summa
11 788,3
12 787,7
Not 22.
DEPOSITIONER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
1994/95
Länsstyrelsen i
Stockholm
278,3
255,1
Tullverket
66,0
110,9
Allmänna
advokatbyråerna
60,7
75,4
Övriga mydnigheter
137,8
158,2
Affärsverk
Statens järnvägar
0,1
0,0
Summa
542,9
599,6
Not 23.
ÖVRIGA SKULDER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
1994/95
Riksförsäkringsverket
3 986,0
4 470,0
Riksgäldskontoret
3 300,8
6 514,2
Arbetsmarknadsverket
1 796,2
1 300,6
Statens löne och
pensionsverk
1 005,1
920,8
Exportkreditnämnden
821,9
713,0
Riksskatteverket
703,5
856,5
Vägverket
641,6
308,8
Övriga myndigheter
3 863,9
5 983,4
Affärsverk
Luftfartsverket
201,7
268,8
Sjöfartsverket
20,0
17,0
Statens järnvägar
2 038,7
1 673,0
Statens kraftnät
20,6
30,3
Summa
18 400,0
23 056,4
Riksförsäkringsverkets, Arbetsmarknadsverkets och
Statens löne- och pensionsverks poster avser innehållen
men ej förfallen skatt på pensioner med flera
skattepliktiga ersättningar.
Av Riksgäldskontorets post avser 858,3 miljoner
kronor skulder till banker, 1 928,6 miljoner kronor
förfallna obligationer, vinster och räntor.
Riksskatteverket har gjort en omklassificering av
kronofogdemyndigheternas klientmedel,
skattemyndigheternas skuldsaneringsmedel och
returmedel till balansposten Depositioner under
långfristiga skulder. Det justerade värdet för övriga
skulder 1994/95 har lagts in för att få jämförbarhet.
Not 24.
FÖRSKOTT FRÅN KUNDER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
1994/95
Karolinska institutet
692,0
435,2
Uppsala universitet
518,1
461,9
Fortifikationsverket
467,7
201,5
Kungliga tekniska
högskolan
404,2
291,3
Göteborgs universitet
279,0
213,6
Övriga myndigheter
955,3
873,3
Affärsverk
Sjöfartsverket
13,6
0,0
Statens järnvägar
0,0
2,3
Summa
3 298,4
2 479,1
Karolinska institutet redovisar skulder avseende icke
upparbetade kostnader för både bidragsfinansierad och
uppdragsfinansierad verksamhet där ersättningen
erläggs i förskott.
Not 25.
Periodavgränsningsposter på skuldsidan avser tillförda
skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter
och kostnader som rätteligen hör till
redovisningsperioden. Posterna är av typen upplupna
kostnader och förutbetalda intäkter.
PERIODAVGRÄNSNINGSPOSTER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT VÄRDE
1995/96
1994/95
Riksgäldskontoret
98 232,2
72 913,6
Riksförsäkringsverket
4 083,0
2 941,0
Försvarets
materielverk
3 186,5
403,1
Rikspolisstyrelsen
1 876,2
724,7
Vägverket
991,9
2 104,0
Försvarsmakten
872,0
1 067,8
Övriga myndigheter
6 643,6
7 343,6
Affärsverk
Luftfartsverket
403,4
480,0
Sjöfartsverket
178,8
208,7
Statens järnvägar
1 719,2
1 705,7
Svenska kraftnät
488,4
184,9
Summa
118 675,2
90 077,1
Not 26.
DEPOSITIONER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT VÄRDE
1995/96
1994/95
Riksskatteverket
423,6
519,0
Länsstyrelsen i
Jämtland
44,2
34,6
Länsstyrelsen i
Malmöhus
15,5
0,0
Övriga myndigheter
8,8
12,7
Summa
492,1
566,3
Riksskatteverket har gjort en omklassificering mellan
Övriga Skulder och Depositioner. Se not 23.
Not 27.
ANDRA LÅNGFRISTIGA SKULDER
MILJONER KRONOR
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
1994/95
Riksgäldskontoret
7 926,8
3 075,2
Vägverket
3 377,8
1 972,0
Styrelsen för
internationell
utveckling
2 870,7
2 902,3
Insättningsgarantinämn
den
0,0
2 500,0
Övriga myndigheter
1 612,8
1 721,5
Affärsverk
Luftfartsverket
1 881,4
1 432,9
Sjöfartsverket
582,4
545,3
Statens järnvägar
8 016,6
2 217,0
Svenska kraftnät
43,1
38,2
Summa
26 311,6
16 404,4
Riksgäldskontoret redovisar skuldbytesavtal, netto, på
7 306,7 miljoner kronor. Skuldbytesavtalen upptas till
den valutakurs som gällde på bokslutsdagen.
Vägverkets post består i huvudsak av en skuld till det
egna dotterbolaget Stockholmsleder AB avseende
finansiering av delar inom den s.k.
Dennisöverenskommelsen på 2 636,7 miljoner kronor.
Styrelsen för internationell utveckling redovisar U-
landskrediter som tidigare fanns hos BITS.
Insättningsgarantinämndens långfristiga skuld till
Föreningsbanken har lösts.
Statens järnvägar redovisar betalningsåtagandet för
samtliga finansiella leasingkontrakt, på 5 466 miljoner
kronor, som andra långfristiga skulder.
Not 28.
LÅN I SVERIGE
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Statsobligationslån
709 907,9
605 089,9
Statsskuldväxlar
179 878,2
212 043,5
Premieobligationslån
58 707,8
62 701,6
Riksgäldskonto
11 928,6
11 586,1
Allemanssparkonto
43 986,6
49 931,1
Dagslån
4 901,0
959,0
Summa
1 009 310,2
942 311,2
Statsskuldväxlarna och de reala statsobligationslånen
redovisas till vid emissionstillfället inbetalt diskonterat
belopp. Riksförsäkringsverkets innehav av
statsobligationer (2 530,0 miljoner kronor) som hör till
verkets fondförvaltning och Riksgäldskontorets innehav
av uppköpta egna obligationer (1 392,4 miljoner kronor)
har eliminerats mot statsskulden, varför
Riksgäldskontorets redovisning av lån i Sverige avviker
mot Årsredovisning för statens redovisning.
LÅN UTOMLANDS
MILJONER KRONOR
1995/96
BOKFÖRTVÄRDE
1994/95
Utestående
obligationslån
398 399,2
426 312,9
Summa
398 399,2
426 312,9
Lån i utländsk valuta upptas i balansräkningen till den
valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Lånens
anskaffningsvärde uppgick till 422 978,5 miljoner
kronor. Den orealiserade valutavinsten uppgick till
24 579,2 miljoner kronor.
Not 29.
ANSVARSFÖRBINDELSER
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Insättningsgaranti
407 400,0
386 000,0
Kreditgarantier
246 452,0
175 860,0
Statliga
tjänstepensioner
84 425,0
76 280,0
Premiereserv
19 571,0
3 906,0
Summa
757 848,0
642 046,0
Insättningsgarantisystemet trädde i kraft den 1 januari
1996 och syftet är att stärka konsumentskyddet för
allmänhetens insättningar i bank. Som medlem i EU är
Sverige skyldigt att ha ett system för garanti för
insättningar. Det svenska garantisystemet omfattar
insättningar upp till 250 000 kronor per insättare och
institut. De institut som omfattas av garantin skall också
svara för finansieringen. För 1996 var det sammanlagda
avgiftsbeloppet 0,25 procent av de totala insättningarna
per den sista december 1995 som uppgick till 386
miljarder kronor. De 116 institut som betalade avgifter
betalade sammanlagt cirka 966 miljoner kronor.
Statliga tjänstepensioner avser statens
pensionsåtaganden för kompletterande tjänstepension till
anställda, pensionärer och övriga före detta anställda.
Statens löne- och pensionsverk (SPV) har beräknat
beloppet med utgångspunkt från de beräkningar som
redovisas i slutrapportbilagan till SPV:s slutrapport om
statens tjänstepensionsåtagande (SPÅ). Utöver den av
SPV beräknade pensionsskulden som förts upp i
balansräkningens tilläggskolumn har staten åtaganden
enligt överenskommelse per den 30 november 1990,
mellan staten genom Civildepartementet,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet,
om bidrag till kostnader för pensions- och andra
trygghetsförmåner för lärare, skolledare och
syofunktionärer.
Riksdagen fattade i juni 1994 beslut om riktlinjer för
ett reformerat pensionssystem. Beslutet överensstämmer
i allt väsentligt med regeringens proposition
1993/94:250 Reformering av det allmänna
pensionssystemet och pensionsgruppens betänkande
SOU 1994:20. I proposition 1994/95:41 föreslår
regeringen att 11 % av inbetalda
tilläggspensionsavgifter fr.o.m. år 1995 ska placeras på
konto hos Riksgäldskontoret för finansiering av framtida
pensioner. Därefter har riksdagen i lag (1994:1748) om
förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter, beslutat att
de medel som skall placeras på konto hos
Riksgäldskontoret skall finansiera framtida pensioner.
De medel som per den 31 december 1996 finns
placerade på kontot uppgår till 19 571 miljoner kronor.
Motsvarande kapital redovisas av Riksförsäkringsverket
som ”premiereserv” och ingår i statens
nettoförmögenhet i avvaktan på en slutlig utformning av
det nya pensionssystemet.
Not 30.
SKATTER M.M.
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Skatteför-
valtningen
820
265,6
600
827,9
431
972,2
Tullverket
57 323,8
37 146,5
86 896,0
Riksförsäkrings-
verket
15 473,0
10 285,0
5 534,0
Kammarkollegiet
12 267,4
10 208,2
10 351,2
Vägverket
7 729,3
6 840,1
4 014,1
LMV/Central
nämnden för
fastighetsdata
3 768,8
2 488,3
3 343,3
Övriga
myndigheter
0,0
0,0
2 315,4
Eliminerat statens
arbetsgivaravg.
och särskild
löneskatt m.m.
-34
752,0
-23
689,0
Summa
882 076,0
644 107,0
544 426,2
Skatteförvaltningens uppbörd avser i huvudsak skatter
och arbetsgivaravgifter. Av beloppet utgör 197 144
(159 371/139 544) miljoner kronor inkomstsskatt,
339 507 (231 295/186 842) miljoner kronor
arbetsgivaravgifter och 160 226 (118 271/35 535)
miljoner kronor mervärdesskatt. Inom parentes anges
1996 respektiva 1994/95 års siffror.
Skatteförvaltningens uppbördsintäkter har ökat med
ca 394 miljarder kronor mellan budgetåren 1994/95
och 1995/96. Även frånsett att redovisningsperioden
1995/96 omfattar 18 månader mot 12 månader för
redovisningsperioden 1994/95 är det en markant
ökning.
Större delen av ökningen är hänförlig till
mervärdeskatten. Ändrade regler fr.o.m. den 1 januari
1995 bl.a. på grund av anpassningen till EU
(importmomsen), vissa konjunkturförändringar,
tidigareläggningen av inbetalningstidpunkten och
ändrade regler (moms på dagstidningar) har haft
betydelse i sammanhanget. Effekten av ändrade
tidpunkter för redovisning och betalning av
mervärdesskatt fr.o.m. 1996 är att betrakta som en
engångseffekt. Denna engångseffekt beräknas till 12 900
miljoner kronor. Efter mervärdesskatt står
arbetsgivaravgifterna och inkomstskatterna för den
största intäktsökningen. Under redovisningsperioden har
dessutom nya energi- och miljöskatter tillkommit.
Av arbetsgivaravgifterna har 15 196 miljoner kronor
1995/96 avsatts till premiereserven (se not 29).
Tullverkets uppbörd avser främst mervärdesskatt
51 313 (33 397/79 746) miljoner kronor och tullavgifter
5 144 (3 179/4 876) miljoner kronor.
Riksförsäkringsverkets uppbörd avser i huvudsak
lönekostnadspålägg och särskilda löneskatter.
Kammarkollegiets intäkt består i huvudsak av
Riksbankens inlevererade överskott på 8 100 miljoner
kronor och tipsmedel/lotterimedel på 2 037 miljoner
kronor.
Vägverkets uppbörd består i huvudsak av
fordonsskatt.
Elimineringar av statens arbetsgivaravgifter har
gjorts med 25 212 (17 82) miljoner kronor. Särskild
löneskatt har eliminerats med 2 945 (2 238) miljoner
kronor, löneskatt på pensioner med 2 447 (1 868)
miljoner kronor och avtalslkp m.m. med 4 148 (2 101)
miljoner kronor. För 1994/95 gjordes motsvarande
elimineringar i ett tidigare led, på
Riksförsäkringsverket.
Posten övriga myndigheter har försvunnit eftersom
en strikt definition av skatteuppbörd har använts.
Not 31.
INTÄKTER AV AVGIFTER OCH ANDRA
ERSÄTTNINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Statens
jordbruksverk
11
998,4
7 006,3
3 008,4
Finans
departementet
5 661,0
5 617,1
1,1
Vägverket
4 412,4
1 906,4
2 938,2
Banverket
3 477,4
2 408,1
1 492,2
Insättnings-
garantinämnden
3 269,1
974,9
68,3
AMS
2 890,4
2 224,5
139,4
Exportkredit-
nämnden
2 577,6
1 925,9
1 390,7
Riksförsäkrings
verket
2 570,5
1 417,7
333,8
Kärnavfalls-
fondensstyrelse
2 130,0
1 458,0
1 390,3
Riksgäldskontoret
1 824,4
686,5
374,9
Riksskatteverket
1 564,5
1 112,1
251,6
Lantmäteriverket
1 171,8
835,1
802,8
Försvarsmakten
1 158,8
403,1
105,7
Statens
institutions-styrelse
1 078,6
718,5
706,6
Myndigheten för
avveckling av
statens oljelager
977,4
683,0
555,7
Övriga myndigheter
14
805,7
10
189,7
7 376,5
Affärsverk
Luftfartsverket
5 335,6
3 620,7
3 380,8
Sjöfartsverket
1 787,4
1 297,0
813,8
Statens järnvägar
18
188,7
12
676,6
10
585,8
Svenska kraftnät
3 429,3
2 279,3
1 943,3
Summa
90 309,0
59 440,5
37 659,9
Statens jordbruksverks intäkter avser främst erhållna
EU-medel, varav de största är arealbidrag och trädes-
ersättning.
Av Finansdepartementets intäkter avser 5 272
miljoner kronor försäljning av Nordbanken. Resten av
intäkterna avser främst inlevererat överskott vid Statliga
Akademiska Hus AB.
Vägverkets intäkter består av ersättning för externt
utförda tjänster och försäljning av material samt
avgifter, bland annat förarprovsavgifter.
Banverkets intäkter består av banavgifter och
entreprenadintäkter.
Insättningsgarantinämndens intäkter avser
realisationsvinst vid försäljning av Nordbanken och
garantiavgifter.
Arbetsmarknadsverkets intäkter avser
finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna för
finansiering av utbetalda arbetslöshetsersättningar och
ut- jämningsbidrag samt betalningar från EG:s
socialfond.
Exportkreditnämndens intäkter avser återvunna
skadebelopp. Intäkterna 1994/95 har omklassificierats
för att få jämförbarhet med 1995/96.
Riksförsäkringsverkets intäkter avser främst
ersättningar från allmänna pensionsfonden och
återbetalda underhållsbidrag och pensionstillägg till
pensionärer.
Kärnavfallsfondens styrelse tar in avgifter som
betalas av reaktorinnehavarna i förhållande till levererad
energi.
Riksgäldskontorets intäkter avser överskott från
åtgärder för att stärka det finansiella systemet och av
garantiverksamheten.
Riksskatteverket redovisar offentligrättsliga avgifter
vid Kronofogdemyndigheterna.
Lantmäteriverkets avgiftsfinansierade verksamhet
består bland annat av fastighetsvärdering och -taxering.
Försvarsmakten har intäkter bl.a. för försäljning av
uniformer och lunch till anställda.
Statens institutionsstyrelses intäkt består i huvudsak
av vårdavgifter.
Myndigheten för avveckling av statens oljelagers
intäkt utgörs av influtna medel från försäljning av lager.
Resterande avgiftsintäkter fördelar sig på ett stort
antal myndigheter.
Luftfartsverkets medel avser trafikintäkter och
kommersiella intäkter.
Sjöfartsverkets intäkter avser fyr- och
farledsvaruavgifter samt lotsintäkter.
Av Statens järnvägars intäkter avser 13 522
(9 304/10486) miljoner kronor fakturerad försäljning.
Dessutom redovisar SJ engångsintäkter på 1 463
miljoner kronor för bl.a. realisationsvinster avseende
operationell leasing.
Svenska Kraftnäts intäkter består i huvudsak av
transiteringsintäkter.
Not 32.
INTÄKTER AV BIDRAG
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Medel från AP-
fonden m.fl.
50
725,0
33
053,0
31
306,0
Bidrag till
univeristet och
högskolor
3 538,5
2 150,3
2 197,3
Jordbruksavgifter
0
0
2 929,2
Övriga mydigheter
1 338,7
1 075,0
994,4
Summa
55 602,2
36 278,3
37 426,5
Allmän tilläggspension, ATP, finansieras i första hand
med influtna ATP-avgifter. Räcker inte ATP-avgifterna
till för utbetalning av allmän tilläggspension täcks
underskottet med medel från AP-fondens avkastning.
Redovisningsperioden 1995/96 blev detta underskott
49 438 (32 881/28 158) miljoner kronor, jämför not 6
till tabell Sammanställning av den statliga sektorn.
Not 33.
TRANSFERERINGAR OCH BIDRAG
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Socialförsäkring:
Ålderspensioner
inkl. ATP
240
357,7
161
172,0
156
407,0
Förtidspensioner
och sjukbidrag
61 823,5
41 218,8
41 338,3
Barnbidrag och
bidragsförskott
m.m.
44 459,3
28 676,5
33 681,7
Föräldraför-
säkring.m.m.
25 534,8
15 705,7
19 767,1
Sjukpenning och
rehabilitering
26 537,0
17 188,0
19 709,0
Sjukvård m.m.
25 966,0
17 235,0
18 551,0
Arbetsskade-
ersättning m.m.
10 020,5
6 377,0
7 284,7
Summa
434
698,8
287
573,0
296
738,8
Arbetsmarknad:
Arbetslöshets-
ersättning inkl.
kontantarbetsmar
kndasstöd (KAS)
58 640,3
39 190,6
41 679,4
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
40 976,4
27 448,3
32 474,2
Bidrag till Samhall
AB
6 774,6
4 516,4
4 900,3
Bidrag från
Arbetslivsfonden
4 345,2
Lönegarantier
1 860,8
1 350,9
451,3
Summa
108
252,1
72 506,2
83 850,4
Bistånd och
invandring:
Bidrag via SIDA
m.fl.
10 264,3
7 298,4
7 603,2
Bidrag inom UD:s
område
6 712,2
3 731,2
4 547,8
Invandring,främst
ers. till kommuner
5 674,8
3 138,4
8 215,0
Summa
22 651,3
14 168,0
20 366,0
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Övrigt:
Skatteutjämnings
bidrag till
kommuner och
landsting
101
571,3
77 777,8
46 416,8
Räntebidrag m.m
46 866,9
30 714,9
33 758,2
Studiestöd
13 676,9
9 367,6
10 345,3
Sveriges avgift till
EU:
25 574,0
18 456,0
7 347,9
därav bidrag till
invest.banken
(2 549)
(1 681)
(974)
Stöd till jord-
bruket m.m.
12 452,7
7 215,9
5 912,8
Bidrag inom
Socialstyrelsens
område
2 733,4
1 603,0
3 059,5
Bidrag till folk-
bildningen
3 710,5
2 467,8
2 374,0
Bidrag till närings
livet m.m. via
NUTEK, RFV
4 284,3
3 171,9
2 270,9
Bidrag inom skol-
väsendet
2 624,2
1 864,2
2 007,7
Bidrag till
investeringar i
infrastruktur via
Vägverket
1 785,5
1 413,1
1 726,8
Övriga
transfereringar
och bidrag
9 398,5
6 439,3
16 384,6
Summa
226 678,2
160 491,5
131 604,5
Total summa
792 280,4
534 738,7
532 559,7
Not 34.
KOSTNAD FÖR PERSONAL
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Försvarsmakten
16 299,2
11 447,2
12 024,6
Polisväsendet
13 648,9
9 582,7
8 178,1
Riksförsäkrings-
verket inkl. för-
säkringskassorna
6 405,0
4 410,0
4 080,3
Skatteförvalt-
ningen
6 342,7
4 354,5
4 065,2
Arbetsmarknads-
verket
5 124,5
3 495,2
3 408,5
Vägverket
4 400,0
2 924,2
3 230,7
Banverket
3 815,1
2 578,8
1 577,4
Kriminalvårds-
verket
3 507,5
2 416,0
2 285,9
Lunds universitet
3 271,1
2 277,1
2 109,5
Domstolsverket
2 912,6
1 978,8
2 043,7
Uppsala
universitet
2 450,9
1 705,0
1 636,8
Göteborgs
universitet
2 194,6
1 503,1
1 360,0
Stockholms
universitet
1 826,6
1 258,5
1 123,9
Försvarets
materielverk
1 784,3
1 228,2
1 161,2
Övriga
myndigheter
51 224,2
35 680,2
23 697,0
Affärsverk
Statens järnvägar
7 031,8
4 723,7
4 341,8
Luftfartsverket
2 171,2
1 507,2
1 502,0
Sjöfartsverket
921,4
623,1
556,0
Svenska kraftnät
111,0
75,7
69,9
Summa
135
462,6
93 769,2
78 452,5
Statens tjänste-
pensioner m.m.
+14
453,9
+10
318,2
8 245,1
Elimineringar av
arbetsgivaravg.,
lönekskatt m.m.
-34
752,0
-23
689,0
-15
246,0
Summa
115 164,5
80 398,5
71 451,6
Myndigheternas arbetsgivaravgifter som betalats in till
Riksskatteverket är en statsintern transaktion och således
inte en kostnad för staten. Motsvarande eliminering har
gjorts hos Riksskatteverket.
Ökningen inom polisväsendet förklaras av att en
miljard kronor har avsatts till framtida
pensionskostnader. Ökningen vid Banverket förklaras
främst av ändrade redovisningsprinciper.
Antalet anställda inom den juridiska enheten staten i
september 1996 var 256 700 personer, vilket var en
minskning på 2,5 % jämfört med året innan. Omräknat
till heltidspersoner var antalet 230 300 personer, en
minskning med 1,7 % jämfört med året innan. I
underbilaga 3 redovisas uppgifter om antalet sysselsatta
inom den juridiska enheten staten under 1996 även
fördelat per departement.
Not 35.
KOSTNADER FÖR LOKALER
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Försvarsmakten
2 908,6
1 965,3
2 050,4
Polisväsendet
1 718,6
1 168,3
1 072,9
Skatteförvalt-
ningen
1 188,9
788,0
832,2
Riksförsäkrings-
verkets inkl. för-
säkringskassorna
974,0
652,0
651,0
Kriminalvårds-
verket
837,7
563,4
480,4
Arbetsmarknads-
verket
808,2
539,4
558,9
Domstolsvverket
709,8
480,8
481,2
Göteborgs
universitet
662,2
452,3
383,5
Lunds universitet
661,7
446,2
422,0
Utrikes-
departementet
611,5
379,6
393,9
Uppsala universitet
587,3
394,1
378,1
Regeringskansliets
förvaltningskontor
567,3
387,7
348,3
Kungliga tekniska
högskolan
509,8
340,5
329,5
Stockholms
universitet
508,3
344,6
310,5
Övriga myndigheter
7 625,9
5 001,5
Affärsver
Luftfartsverket
61,0
40,0
43,0
Sjöfartsverket
36,0
27,3
25,0
Statens järnvägar
119,2
75,5
Svenska kraftnät
18,6
14,7
21,0
Eliminering inom
stat-
liga lokalkostn
-4 817,7
-3 268,2
Summa
16 296,8
10 793,0
*
* I myndigheternas årsredovisningar för 1994/95 särredovisades inte
lokalkostnaderna vilket medför att någon total för det året inte kan
redovisas här.
Not 36.
ÖVRIGA DRIFTSKOSTNADER
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Försvarsmakten
38 449,1
26 927,3
27 296,6
Försvarets
materielverk
26 574,9
18 610,9
13 813,5
Vägverket
3 879,6
4 157,3
10 934,0
Polisväsendet
1 870,2
1 163,5
1 152,2
Domstolsverket
1 794,9
1 247,7
1 128,4
Socialstyrelsen
1 654,0
1 063,6
700,0
Statens fastig-
hetsverk
1 597,5
1 162,5
1 423,1
Riksgäldskontoret
1 584,7
819,4
708,6
Skatteför-
valtningen
1 512,2
990,1
1 214,3
Karolinska
institutet
1 442,8
870,8
721,5
Kriminalvårds-
verket
1 406,3
951,3
1 001,3
Göteborgs
universitet
1 400,5
829,4
857,6
Lunds universitet
1 390,1
835,8
456,6
Riksförsäkrings
verket inkl
försäkringskassor
na
1 266,0
915,0
1 654,7
Uppsala
universitet
1 189,6
749,7
777,9
Banverket
1 178,9
834,8
2 464,7
Arbetsmarknads-
verket
1 063,1
689,5
739,0
Övriga
myndigheter
18 664,4
16 150,9
34 688,5
Affärsverk
Statens järnvägar
9 931,7
7 533,8
5 618,0
Svenska kraftnät
1 627,8
999,3
629,3
Luftfartsverket
1 436,0
1 041,6
973,6
Sjöfartsverket
826,7
649,5
344,2
Summa
121
741,0
85 036,4
109
297,6
Eliminieringar
-34
903,4
-25
260,2
-27
454,7
Summa
86 837,7
59 776,2
81 842,9
Krigsmateriel som anskaffats under året redovisas bland
driftkostnader av Försvarsmakten. Anskaffningen
uppgår till 24 272 (17 879/15 524) miljoner kronor.
Försvarets materielverks kostnader består i huvudsak
av kostnader för varor och materiel, 22 396
(15 549/13 904) miljoner kronor.
Största delen av driftkostnader avser
förvaltningskostnader för samtliga myndigheter.
Elimineringarna utgörs av kostnaden för köp av
varor och tjänster inom staten. Motsvarande eliminering
av intäkt av avgifter och andra ersättningar görs mot
respektive myndighet eftersom intäkterna särredovisas i
myndighetens redovisning.
Not 37.
AVSKRIVNINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Vägverket
3 259,2
2 231,2
2 682,7
Banverket
1 703,2
1 403,5
8 483,3
Fortifikationsverket
861,9
593,3
531,8
Polisväsendet
619,9
448,2
298,7
Övriga myndigheter
4 886,0
3 402,7
2 803,0
Affärsverk
Luftfartsverket
731,8
463,6
388,7
Sjöfartsverket
116,2
78,8
76,7
Statens järnvägar
1 036,1
646,2
559,7
Svenska kraftnät
579,5
414,8
354,4
Summa
13 793,8
9 681,5
16 179,0
Banverket redovisar från och med verksamhetsåret 1996
samtliga investeringar i järnvägsanläggningar som
tillgång i balansräkningen. De årliga avskrivningarna
som görs på järnvägsanläggningarna belastar årets
resultat.
Not 38.
RESULTAT FRÅN ANDELAR I DOTTERFÖRETAG OCH
INTRESSEFÖRETAG
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Närings
departementet
6 139,6
6 139,6
Kommunikations-
departementet
3 056,5
3 056,5
Social-
departementet
437,0
437,0
Arbetsmarknads-
departementet
126,1
126,1
Finans
departementet
-1 474,5
-1 474,5
Övriga myndigheter
89,0
89,0
Summa
8 373,8
8 373,8
Finansdepartementets resultatandel i Venantius AB är -
3 077 miljoner kronor.
Resultatandelar redovisas för en tolvmånadersperiod
till skillnad mot övriga poster i resultaträkningen.
Not 39
FINANSIELLA INTÄKTER AVSEENDE STATSSKULDEN
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Ränteintäkter
avseende upplåning
i utländsk valuta
44
164,0
31
137,7
24
861,2
Ränteint. avseende
upplåning i SEK
71
055,7
54
800,6
20
356,7
Överkurs vid
emission (netto)
3 847,8
2 350,5
5 210,0
Orealiserade
valutavinster
49
930,4
532,9
0
Realiserade
valutavinster
4 659,6
6 051,0
0
Intäktsförda preskr.
obligationer m.m.
94,0
64,4
50,2
Summa
173 751,5
94 937,1
50 478,1
ÖVRIGA FINANSIELLA INTÄKTER
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Ränteintäkter från
RGK:s kreditgivning
till bolag
6 115,6
3 614,1
2 439,6
Ränteintäkter
avseende studielån
som finansierats via
upplåning i RGK
5 142,4
3 576,5
2 697,8
Insättningsgaranti-
nämnden
3 304,5
1 188,3
1 196,2
Avkastning
delpensionsfonden
m.fl.
1 649,0
860,4
749,0
Ränta
Kärnavfallsfonden
794,4
1 604,9
Ränteintäkter
bostadslån
53,4
37,0
3 828,0
Arbetslivsfonden
498,4
Utdelning av
statens aktier
7 019,0
Övriga finansiella
intäkter
1 192,5
558,3
95,0
Affärsverk
Luftfartsverket
18,8
16,8
8,9
Statens järnvägar
1 419,4
608,0
837,9
Svenska kraftnät
103,5
63,4
74,0
Summa
19 793,5
10 522,8
21 048,7
Finansiella intäkter
totalt
193 545,0
105 459,9
71 526,8
Utdelning av statens aktier redovisas fr.o.m.
redovisningsperioden 1995/96 inte i resultaträkningen
om det statliga bolaget är värderat enligt kapitalandels-
metoden. Insättargarantinämnden redovisar utdelningen
av statens aktier i Nordbanken. Affärsverkens
ränteintäkter från Riksgäldskontoret särredovisas nedan
eftersom de är eliminerade ovan men inte tillhör sektorn
staten i nationalräkenskaperna.
AFFÄRSVERKENS RÄNTEINTÄKTER
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Affärsverk
Sjöfartsverket
65,4
36,3
43,5
Luftfartsverket
5,1
3,9
3,9
Summa
70,5
40,2
47,4
Not 40.
FINANSIELLA KOSTNADER AVSEENDE STATSSKULDEN
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Räntekostnader
avs. upplåning i
SEK
203
340,3
140
988,6
104
404,3
Räntekostnader
avs. upplåning i
utländsk valuta
77 644,6
54 730,6
49 070,5
Realiserade
valutaförluster
0
0
15 599,3
Orealiserade
valutaförluster
0
0
4 861,6
Realiserade
kursförluster
6 503,0
5 685,6
2 358,1
Summa
287 487,9
201 404,8
176 293,8
ÖVRIGA FINANSIELLA KOSTNADER
Affärsverk
Luftfartsverket
192,5
148,7
15,7
Sjöfartsverket
23,0
15,1
49,2
Statens järnvägar
1 019,1
563,7
171,6
Svenska kraftnät
0
0
4,3
Övriga finansiella
kostnader
1 619,9
1 259,4
2 013,6
Summa
2 854,5
1 986,9
2 254,4
Finansiella
kostnader totalt
290 342,4
203 391,7
178 548,2
Affärsverkens räntekostnader till Riksgäldskontoret
särredovisas nedan eftersom de är eliminerade ovan
men inte tillhör sektorn staten i nationalräkenskaperna.
AFFÄRSVERKENS RÄNTEKOSTNADER
MILJONER KRONOR
1995/96
1996
1994/95
Affärsverk
Sjöfartsverket
574,8
379,5
417,9
Svenska kraftnät
388,2
256,9
280,8
Luftfartsverket
252,3
162,2
200,0
Summa
1 215,3
798,6
897,9
Not 41.
JUSTERING TILL BETALNINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Förändring kassa, bank
17
113,0
1
871,1
Förändring övriga
omsättningstillgångar
-5
615,8
-190
Förändring kortfristiga skulder
-3
278,5
-3
543,6
Förändring finansiella
anläggnings-
tillgångar
34
514,1
12
154,6
Förändring långfristiga skulder
9
833,0
3
126,1
Summa justeringar
52 565,8
13 418,2
Not 42.
JUSTERING TILL BETALNINGAR
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Förändring övriga
omsättningstillgångar
hänförbara till ränta på statens
upplåning
-7
677,8
Förändring kortfristiga skulder
hänförbar till ränta på statens
upplåning
25
318,6
1 455,2
Summa justeringar
17 640,8
1 455,2
SAMMANSTÄLLNING AV DEN
STATLIGA SEKTORN
Denna sammanställning sker med syftet att ge en
översiktlig bild av de verksamheter som staten har ett
väsentligt inflytande över. Väsentligt inflytande har
definierats som att staten skall ha en ägarandel på minst
20% i de aktuella organisationerna. Definitionen
överensstämmer med näringslivets definition av
intresseföretag. Med denna definition bortfaller
stiftelser, som är självägande. Statliga sektorn
inkluderar förutom myndigheterna även statliga bolag
och finansinstitut samt Riksbanken och AP-fonden.
Den avgränsning som valts i sammanställningen
innebär att den juridiska formen inte enbart är
avgörande utan begreppet staten avgränsas så att även
tillgångar och skulder hos andra juridiska enheter där
staten har ett väsentligt inflytande kommer med. När
det gäller de tillgångar och skulder som bara indirekt
ägs av staten via annan juridisk person har statens andel
beräknats med hänsyn tagen till ägar-andelen. Detta
innebär att ett helägt bolags tillgångar och skulder tas
med i sin helhet.
Sammanställningen, som bygger på de olika
organisationernas officiella årsredovisningar eller
delårsrapporter, ger en uppfattning om den totala
statliga förmögenheten. Den ger även möjligheter till
analyser av hur till exempel bolagiseringar och
privatiseringar påverkar de inbördes relationerna mellan
de olika kategorierna i sammanställningen och även den
totala statliga förmögenheten. Någon total eliminering
har inte kunnat göras eftersom underlag för
elimineringar saknas och de olika organisationernas
redovisningsperioder skiljer sig åt. De elimineringar
som gjorts framgår av not 7.
Principer för sammanställningen
Sammanställningen av den statliga sektorn, som
förutom myndigheterna omfattar statliga bolag,
Riksbanken och AP-fonden, bygger på uppgifter från
dessa organisationers årsredovisningar eller
delårsrapporter som avgivits senare. Delårsrapporter
har använts främst där aktuell årsredovisning saknats.
Eliminering av mellanhavanden inom och mellan de
olika organisationerna har endast skett i viss
utsträckning. Mellan myndigheterna har eliminering
skett. Värdet på aktierna i de statliga bolagen har
eliminerats mellan myndigheter och bolag. Eliminering
har också skett av Riksbankens grundfond mellan
Riksbanken och myndighetssektorn.
Den statliga sektorns samlade ekonomiska ställning
En analys av den statliga sektorns samlade ekonomiska
ställning kräver kännedom om både tillgångar och
skulder. På tillgångssidan har staten såväl finansiella
som materiella tillgångar av betydande omfattning.
Skuldsidan utgörs bland annat av den av
Riksgäldskontoret förvaltade statsskulden.
Enligt sammanställningen i tabell 5.7 av den statliga
sektorns samlade tillgångar och skulder är tillgångarnas
bokförda värde 2 134 miljarder kronor. Av dessa ingår,
efter eliminering, 549 miljarder kronor i den juridiska
enheten staten medan 1 585 miljarder kronor utgör
statens andel i andra juridiska enheter. I relation till
bruttonationalprodukten (BNP) är statens samlade
tillgångar 127 procent. För redovisningsperioden 1996
var BNP 1 678,1 miljarder enligt SCB.
Skuldsidan visar att den statliga sektorns samlade
skulder uppgår till 2 463 miljarder kronor. Den största
enskilda skuldposten utgörs av den av Riksgäldskontoret
förvaltade statsskulden på 1 408 miljarder kronor (efter
eliminering). I relation till BNP är bruttoskulden 147
procent och statsskulden knappt 84 procent.
Eftersom skulderna är större än tillgångarna har den
statliga sektorn en negativ nettoförmögenhet på -329
miljarder kronor. I relation till BNP är
nettoförmögenheten -20 procent. Jämfört med året
innan har den statliga sektorns bokförda förmögenhet
ökat med 21 miljarder kronor. Detta beror bl.a. på
ökningen av AP-fondens och Riksbankens eget kapital
med 24 respektive 11 miljarder kronor. Även de statliga
bolagens eget kapital har ökat med 9 miljarder kronor.
Elimineringarna har däremot ökat med -22 miljarder
kronor.
Staten har utöver detta ansvarsförbindelser i form av
statliga kreditgarantier m.m. uppgående till drygt 246
miljarder kronor. Därutöver har staten
ansvarsförbindelser på 20 miljarder kronor avseende de
medel som är avsatta för framtida ändamål inom
premiereservsystemet.
Förändringar i den statliga sektorns förmögenhet
Under hösten 1995 såldes 34,5 procent av statens
aktieinnehav i Nordbanken. Försäljningen gav en intäkt
på 6,7 miljarder kronor. Aktieinlösen 1996 minskade
statens andel till 59,4 procent.
Stadshypotek AB ingår endast 1996 i
sammanställningen. Statshypotekskassans innehav om
34 % av aktierna i Stadshypotek AB överfördes till
staten och utbjöds till försäljning 1996. I februari 1997
blev Stadshypotek dotterbolag till Svenska
Handelsbanken.
Staten sålde sina 50 procent i Industrikredit AB till
Nordbanken. Fr.o.m. februari är Nordbanken
ensamägare till bolaget. Sedan november 1996 är
Lantbrukskredit AB helägt av Landshypotek AB.
Tidigare ägdes bolaget av staten och Landshypotek AB
med hälften vardera.
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)
genomgick under 1995 en omstrukturering. SBAB-
koncernen har överlåtit myndighetsbeslutade
riskengagemang för 23 miljarder kronor till Venantius
och samtidigt förvärvat äldre anslagsfinansierade
bostadslån av god kvalitet för 34 miljarder kronor.
Venantius verksamhet inleddes 1995. Venantius
övertog bostadslån till ett nominellt belopp på ca 33
miljarder kronor från staten och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB. Under 1996 har
lånevolymen minskat till 29,1 miljarder kronor.
Resultatet har förbättrats under 1996 men visar dock ett
underskott på 1,6 miljarder kronor (3,1).
Under våren 1996 köptes Retriva upp av Securum
AB. Retriva och Securum bildades efter bankkrisen för
att ta hand om Nordbankens problemkrediter och Gota
Banks problemengagemang.
Vid en jämförelse mellan budgetåren 1994/95,
1993/94 och 1992/93 i tabellen ”Sammanställning av
den statliga sektorn” kan flera förändringar konstateras.
Av sammanställningen framgår till exempel de
förmögenhetsförskjutningar inom den totala statliga
förmögenhetsmassan som bolagiseringar och dylikt
inom staten inneburit. Innebörden härav är att de
bolagiserade myndigheternas tillgångar och skulder i
sammanställningen överförs, eventuellt efter
omvärdering, från myndigheter till statliga bolag. I
myndighetskolumnen kvarstår endast värdet på aktierna
i bolaget. Privatiseringar, avvecklingar och dylikt av
myndigheter innebär däremot att tillgångar och skulder
helt försvinner ur sammanställningen. Direkta
privatiseringar av myndigheter har dock uppgått till i
sammanhanget närmast försumbara belopp.
Det bör noteras att förändringarna i myndighetsdelen
på grund av bolagiseringar, avvecklingar och
omstruktureringar av myndigheter mellan budgetåren är
större i verkligheten än som framgår av
sammanställningen. Orsaken är att 1993/94 är det första
året som i princip samtliga myndigheter har fullständig
tillgångsredovisning.
De största förändringarna som minskat den totala
myndighetssektorns balansomslutning och
nettoförmögenhet mellan 1992/93 och 1993/94, är
bolagiseringen av Postverket, Televerket och
Byggnadsstyrelsen. Förändringar i förmögenhetsmassan
i myndighetskolumnen mellan åren 1993/94 och
1994/95 beror främst på förändringar av
redovisningsprinciper genom invärderingen av vägarna
och försvarets förråd av krigsmateriel. Chalmers
tekniska högskola och Högskolan i Jönköping har
ombildats från myndighet till stiftelse och därmed utgått
ur den statliga sektorn.
Bolagen Statliga Akademiska hus AB, Posten AB,
Telia AB och Vasakronan AB är de största
tillkommande statliga bolagen mellan 1992/93 och
1993/94. Privatiseringar har å andra sidan minskat
storleken på den statliga bolagssektorn. De största hel-
eller delprivatiseringarna som ägt rum under perioden
är: Assidomän AB, Celsius industrier AB, Pharmacia
AB, SSAB, OK Petroleum AB, Atle och Bure
förvaltnings AB.
Förändringarna i kolumnen Statliga bolag mellan
åren 1993/94 och 1994/95 beror främst på att AMU-
Gruppen AB och Almi Företagspartner tillkommit.
AMU-Gruppen AB har ombildats från myndighet till
bolag inom den statliga sektorn. Almi Företagspartner
var tidigare stiftelse och ingick inte i den statliga
sektorn.
Riksbankens balansomslutning minskade med 95,6
miljarder kronor mellan 1992 och 1993, främst
beroende på att den särskilda inlåningen från
Riksgäldskontoret upphörde från och med andra
halvåret 1993. Särskild inlåning från Riksgäldskontoret
avsåg den upplåning som Riksgäldskontoret gjorde
under 1992 främst för att förstärka valutareserven.
Genom riksdagens beslut att slopa den så kallade
valutalånenormen överfördes dessa medel till
Riksgäldskontorets ordinarie checkräkning.
Förändringen av AP-fondens kapital består dels av
avkastningen på fondens tillgångar, dels av en rad av
fondförvaltningen ej påverkbara faktorer, som nettot av
inbetalda ATP-avgifter och utbetalda pensioner, samt
kostnader för administrationen av hela ATP-systemet.
Utbetalningarna av allmän tilläggspension, ATP,
kommer enligt nu gällande regler och nuvarande
avgiftsnivå, att fortsätta att växa i snabbare takt än
avgiftsinkomsterna, vilket leder till ökade anspråk på
fonden.
TABELL 5.7 SAMMANSTÄLLNING AV DEN STATLIGA SEKTORNS SAMLADE TILLGÅNGAR OCH
SKULDER
MILJARDER KRONOR
MYNDIGHETER1 OCH FINANSINSTITUT
STATLIGA BOLAG 2,3
1996
1994/95
1993/94
1992/93
1996
1995
1994
1993
1992
Tillgångar
Omsättningstillgång
ar
123,3
127,1
109,3
157,4
114,8
110,1
138,4
152,8
106,0
Anläggningstillgång
ar
425,4
347,4
288,7
318,0
207,1
202,0
205,8
209,5
150,1
Summa tillgångar
548,7
474,5
398,0
475,4
321,9
312,1
344,2
362,3
256,1
Skulder och kapital
Kortfristiga skulder
152,3
128,7
131,6
169,8
114,9
113,8
119,6
134,0
85,9
Långfristiga skulder
1434,5
1385,7
1190,1
997,5
95,1
94,9
126,2
140,5
97,7
Summa skulder
1586,8
1514,4
1321,7
1167,3
210,0
208,7
245,8
274,5
183,6
Nettoförmögenhet/
-1038,1
-1039,9
-923,7
-691,9
111,9
103,3
98,4
87,8
72,5
kapital
S:a skulder och
kapital
548,7
474,5
398,0
475,4
321,9
312,0
344,2
362,3
256,1
MILJARDER KRONOR
STATLIGA BANKER 2,4
RIKSBANKEN 2
1965
1995
1994
1993
1992
1996
1995
1994
1993
1992
Tillgångar
Omsättningstillgång
ar
Anläggningstillgång
ar
Summa tillgångar
576,1
504,3
560,4
619,0
610,7
212,6
257,3
269,1
275,0
370,6
Skulder och kapital
Kortfristiga skulder
Långfristiga skulder
Summa skulder
538,2
466,3
527,1
593,1
569,7
125,3
180,7
204,6
191,6
306,6
Nettoförmögenhet/
37,9
38,0
33,3
25,9
41,0
87,3
76,6
64,5
83,4
64,0
kapital
S:a skulder och
kapital
576,1
504,3
560,4
619,0
610,7
212,6
257,3
269,1
275,0
370,6
MILJARDER KRONOR
AP-FONDEN 2,5,6
ELIMINERING 7
1965
1995
1994
1993
1992
1996
1995
1994
1993
1992
Tillgångar
Omsättningstillgång
ar
Anläggningstillgång
ar
Summa tillgångar
599,7
575,2
544,0
547,9
509,4
-125,3
-103,3
-65,7
-58,4
-41,6
Skulder och kapital
Kortfristiga skulder
Långfristiga skulder
Summa skulder
2,3
1,5
2,6
13,7
2,1
Nettoförmögenhet/
597,4
573,7
541,4
534,2
507,3
-125,3
-103,3
-65,7
-58,4
-41,6
kapital
S:a skulder och
kapital
599,7
575,2
544,0
547,9
509,4
-125,3
-103,3
-65,7
-58,4
-41,6
MILJARDER KRONOR
TOTALT BOKFÖRDA VÄRDEN
1996
1995
1994
1993
1992
Tillgångar
Omsättningstillgångar
Anläggningstillgångar
Summa tillgångar
2133,7
2094,3
2126,5
2143,8
2180,6
Skulder och kapital
Kortfristiga skulder
Långfristiga skulder
Summa skulder
2462,6
2444,0
2494,5
2394,6
2229,3
Nettoförmögenhet/
-328,9
-349,8
-368,0
-250,8
-48,7
kapital
S:a skulder och kapital
2133,7
2094,2
2126,5
2143,8
2180,6
Noter till tabell 1.
Not 1.
Myndigheter
Underbilaga 2 redovisar de myndigheter som ingår i
sammanställningen avseende redovisningsperioden
1995/96.
Not 2.
Statliga banker och finansinstitut, Riksbanken och
AP-fonden
De statliga bankerna och finansinstituten, Riksbanken
och AP-fonden redovisas på summanivå på grund av
verksamheternas speciella karaktär. Underliggande
redovisningar medger inte en uppdelning på
omsättnings- respektive anläggningstillgångar samt kort-
respektive långfristiga skulder.
Not 3.
Statliga bolag
Med statliga bolag avses de bolag som ingår i
regeringens skrivelse 1996/97:20 till riksdagen med
redogörelse för företagande med statligt ägande per den
31 december 1996 och där statens ägande uppgår till
minst 20 %. Uppgifter ur föregående års
regeringsskrivelser har använts som underlag för 1992-
1995 års värden.
Underbilaga 1 redovisar de statliga bolag som ingår i
sammanställningen.
Not 4.
Statliga banker och finansinstitut
Statliga banker och finansinstitut omfattar under 1996
Nordbanken, Securum AB, Stadshypotek, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), AB Svensk
Exportkredit och Venantius AB. År 1995 ingår
Nordbanken, Retriva, Securum, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och AB Svensk
Exportkredit och Venantius AB. År 1994 ingår
Nordbanken, Retriva, Securum och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). År 1993
Nordbanken inklusive (Gota), Retriva, Securum och
SBAB och 1992 ingår Gota, Nordbanken, Securum och
SBAB.
Not 5.
AP-fonderna
TUSENTALS KRONOR
BOKSLUT 96
TILLGÅNGAR
SKULDER
KAPITAL
1-3 Fonden
557 513
1 851
555 662
4:e Fonden
25 355
10
25 345
5:e Fonden
5 972
2
5 970
6:e Fonden
10 816
403
10 413
Totalt
599 656
2 266
597 390
Not 6.
Pensionsskulden
I ett betänkande från Pensionsarbetsgruppen (SOU
1994:20) presenteras det nuvarande allmänna
pensionssystemet. Nuvaranande folkpensions- och ATP-
system är i princip uppbyggt som ett så kallat
fördelningssystem. Detta innebär att ett års löpande
pensionsutbetalningar skall finansieras med de löpande
pensionsavgifter som under samma år inbetalas till
pensionssystemen av den förvärvsarbetande
generationen. Enligt dagens regler tas emellertid
dessutom såväl skattemedel som andra inkomster i
anspråk för att täcka pensionsutgifterna. Sådana
inkomster härrör bland annat från AP-fonden. Ett syfte
med AP-fonden var att den skulle utgöra en buffert mot
tillfälliga variationer i avgiftsbetalningarna och/eller
pensionerna mellan olika år. Gjorda utfästelser inom
ATP-systemet motsvarar en aktuariemässigt beräknad
pensionsskuld på omkring 4 000 miljarder kronor. (prop
1994/95:150 bil 1 s. 82). Underskottet i ATP-systemet
var 33 miljarder kronor för 1996.
Not 7.
Eliminering
Statens aktier i statliga bolag med ett bokfört värde av
125,3 (103,3) miljarder kronor redovisas i
myndigheternas redovisning främst av departementen
och Bankstödsnämnden. Då sammanställningen av den
statliga sektorn även omfattar statliga bolag, banker och
finansinstitut elimineras aktierna mot bolagens kapital
för att undvika dubbel redovisning. Även Riksbankens
grundfond på 1,0 (1,0) miljard kronor ingår i
myndigheterna och elimineras därför mot Riksbankens
kapital. Affärsverkens aktier i dotterbolag eliminieras
med ett bokfört värde av 849,5 miljoner. Däremot har
inte AP-fondens innehav av statspapper eliminerats mot
statsskulden. AP-fondens innehav av statspapper per
1996-12-31 var bokfört till 223,9 (196,6) miljarder
kronor.
MILJONER KRONOR
1995/96
1994/95
Näringsdepartementet
56 409,3
50 512,4
Kommunikationsdeparte
mentet
27 099,4
26 285,3
Finansdepartementet
33 317,1
19 866,4
Arbetsmarknadsdeparte
mentet
2 260,4
2 331,2
Socialdepartementet
2 090,2
1 938,5
Riksbankens grundfond
1 000
1 000
Utrikesdepartementet
778,2
534,2
Kulturdepartementet
642,1
565,8
Summa
123 596,7
103 033,8
Övriga myndigheter
832,5
Affärsverk
Luftfartsverket
50
39,2
Statens Järnvägar
740,8
215,2
Svenska Kraftnät
58,7
3,9
Summa
849,5
258,3
Totalt
125 278,5
103 292,1
Underbilaga 1
STATLIGA BOLAG
MILJONER KRONOR
STATLIGA BOLAG
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
JUSTERAT
VÄRDE
1994/95
ÄGAR
ANDEL
1996
UTDELNIN
G
BÖRSVÄR
DE
1996-12-
31
MYNDIGHET
A-Banan projekt
50,0
50,0
100
Banverket/Luftfartsverket
Almi Företagspartner AB
4 196,0
3 298,8
100
Näringsdepartementet
AMU Gruppen AB
347,4
447,4
100
35,0
Arbetsmarknadsdeparteme
ntet
Apoteksbolaget AB
1 134,9
1 262,0
66,7
287,1
Socialdepartementet
Assi Domän AB
7 094,0
6 105,3
50,25
278,7
11
240,3
Näringsdepartementet
AB Bostadsgaranti
2,0
6,9
50
Inrikesdepartementet
Celsius AB
576,0
1 044,3
25
7
359,0
Näringsdepartementet
Enator AB
70,0
25
1
419,6
Näringsdepartementet
Förvaltnings AB Stattum
4 908,0
5 298,1
100
550,0
Näringsdepartementet
Grängesbergs gruvor AB
3,0
8,0
100
Näringsdepartementet
AB Göta Kanalbolag
36,0
35,6
100
Näringsdepartementet
Halmstad Högskolans
utvecklingsaktiebolag
4,0
100
Näringsdepartementet
Holding AB vid Högskolan i
Luleå
4,0
100
Näringsdepartementet
Holdingbolaget vid Göteborgs
Universitet AB
Holdingbolaget vid Umeå
Universitet AB
5,0
100
Näringsdepartementet
Industrikredit AB
306,2
(50)
Finansdepartementet
Karolinska Institutet Holding
AB
5,0
100
Näringsdepartementet
Kasernen Fastighets AB
57,5
22,9
100
Finansdepartementet
KTH Holding AB
7,0
100
Näringsdepartementet
Kungliga Dramatiska Teatern
AB
32,9
0,1
100
Kulturdepartementet
Kungliga Teatern AB (Operan)
0,1
32,4
100
Kulturdepartementet
AB Kurortsverksamhet
21,0
32,6
100
Riksförsäkringsverket
Lantbrukskredit AB
90,0
(50)
Finansdepartementet
LFV Holding AB
5,0
25,8
100
Luftfartsverket
Luossavaara-Kiirunavaara AB
8 218,1
7 649,5
100
423,5
Näringsdepartementet
MILJONER KRONOR
STATLIGA BOLAG
BOKFÖRT
VÄRDE
JUSTERAT
VÄRDE
1994/95
ÄGAR
ANDEL
1996
UTDELNIN
G
BÖRSVÄR
DE
1996-12-
31
MYNDIGHET
Lunds Universitet
10,0
100
Näringsdepartementet
Utvecklingsaktiebolag
Nordbanken
6 514,4
12
900,0
59,4(10
0)
3 056,0
22
420,4
Finansdepartementet
Norrland Center AB
3,7
4,8
33
Näringsdepartementet
Posten AB
3 292,0
2 831,7
100
Kommunikationsdeparteme
ntet
Riksbankens grundfond
1 000,0
1 000,0
100
Riksbanken
Retriva AB
3 860,4
(100)
Bankstödsnämnden
Samhall AB
1 913,0
1 878,9
100
Arbetsmarknadsdeparteme
ntet
SAQ Kontroll AB
125,4
81,5
100
10,0
Näringsdepartementet
SAS Sverige AB
2 462,9
2 766,5
50
962,3
Kommunikationsdeparteme
ntet
SBL Vaccin AB
94,8
59,9
100
Socialdepartementet
Securum AB
11
213,0
11
735,0
100
Finansdepartementet
SKD Företagen AB
7,9
7,6
100
Finansdepartementet
SLU Holding AB
4,0
100
Näringsdepartementet
SOS Alarm Sverige AB
(SOSAB)
24,5
37,7
50
Kommunikationsdeparteme
ntet
Stadshypotek AB4
4 791,8
34
7
435,6
Finansdepartementet
Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag
3 006,9
1 707,5
100
1 477,0
Finansdepartementet
Statliga Akademiska Hus AB
5 590,5
3 716,9
100
239,1
Finansdepartementet
Stockholms Universitet
Holding AB
5,0
100
Näringsdepartementet
AB Svensk Bilprovning
256,0
259,3
52
6,4
Kommunikationsdeparteme
ntet
AB Svensk Exportkredit
2 349,0
1 694,1
50
248,5
Näringsdepartementet
Svensk fastighetsvärdering
AB
12,2
100
Inrikesdepartementet
Svenska Lagerhus AB
60,5
53,1
100
7,5
Finansdepartementet
Svenska Penningspel AB
0,3
100
10,0
Finansdepartementet
Svenska Rymdaktiebolaget
140,2
140,9
100
Näringsdepartementet
Svenska Skogsplantor AB
107,3
99,4
100
Näringsdepartementet
Svenska Statens Språkresor
AB
7,5
18,1
100
Utbildningsdepartementet
Svensk-Danska
Broförbindelsen AB
14,8
15,2
100
Vägverket / Banverket
Svenskhemmet Voksenåsen
A/S
6,1
7,1
100
Kulturdepartementet
Sveriges Geologiska AB,
SGAB
36,8
38,2
100
Näringsdepartementet
Sveriges Provnings- och
forsknings-
institut AB, SP
168,6
143,1
100
Näringsdepartementet
Sveriges Rese- och Turistråd
5,0
50
Näringsdepartementet
AB Swedcarrier
1 340,3
1 708,5
100
Statens Järnvägar
Swedesurvey AB
18,3
12,7
100
Inrikesdepartementet
Swedfund International AB
778,2
534,2
100
Utrikesdepartementet
Systembolaget AB
860,4
906,6
100
39,3
Socialdepartementet
Telia AB
21
064,0
20
408,9
100
1 000,0
Kommunikationsdeparteme
ntet
Teracom Svensk Rundradio
AB
603,1
538,0
100
Kulturdepartementet
Universitetsholding i
Linköping AB
5,0
100
Näringsdepartementet
MILJONER KRONOR
STATLIGA BOLAG
BOKFÖRT
VÄRDE
1995/96
JUSTERAT
VÄRDE
1994/95
ÄGAR
ANDEL
1996
UTDELNIN
G
BÖRSVÄR
DE
1996-12-
31
MYNDIGHET
Uppsala Universitets
Utvecklings-
aktiebolag
9,0
100
Näringsdepartementet
V&S Vin & Sprit AB
1 466,6
2 241,3
100
980,0
Finansdepartementet
Vasakronan AB
6 550,0
7 254,5
100
322,2
Finansdepartementet
Vattenfall AB
28 188,0
24 772,1
100
1 500,0
Näringsdepartementet
Venantius AB
5 307,1
10
100
Finansdepartementet
Vägverkets
Investeringsaktiebolag
42,9
39,2
100
Vägverket
Väginvest
Värdepapperscentralen VPC
AB
56,9
97,6
50
Finansdepartementet
Zenit Shipping AB
120,3
126,9
100
Näringsdepartementet
Totalt
136 417,0
129 423,3
11 432,7
Underbilaga 2
Statliga myndigheter och fonder
Myndigheter
Alkoholinspektionen
Allmänna advokatbyråerna
Allmänna reklamationsnämnden
Arbetarskyddsstyrelsen
Arbetsdomstolen
Arbetsgivarverket
Arbetslivsinstitutet
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsstyrelsen
Arkitekturmuseet
Arkivet för ljud och bild
Banverket
Barnombudsmannen
Birgittaskolan
Boverket
Brottsförebyggande rådet
Brottsoffermyndigheten
Byggforskningsrådet
Centrala försöksdjursnämnden
Centrala studiestödsnämnden
Centralnämnden för fastighetsdata
Chalmers tekniska högskola, avv
Civilbefälhavaren i mellersta civilområdet
Civilbefälhavaren i norra civilområdet
Civilbefälhavaren i södra civilområdet
Danshögskolan
Datainspektionen
Delegationen för genomförande av vissa EU-
program
Delegationen för utländska investeringar i Sverige
Delegationen för översättning av EGs regelverk
Domstolsverket
Dramatiska institutet
Ekeskolan
Elsäkerhetsverket
Exportkreditnämnden
Fastighetsmäklarnämnden
Finansdepartementet
Finansinspektionen
Fiskeriverket
Flygtekniska försöksanstalten
Folkens museum / Etnografiska
Fokhälsoinstitutet
Forskningsrådsnämnden
Fortifikationsverket
Försvarets forskningsanstalt
Försvarets materielverkt
Försvarets personalnämnd
Försvarets radioanstalt
Försvarsdepartementet
Försvarshögskolan
Försvarsmakten
Gentekniknämnden
Glesbygdsverket
Granskningsnämnden för radio och TV
Göteborgs universitet
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Handikappombudsmannen
Humanistisk- samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet
Hällsboskolan
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Högskolan i Borås
Höskolan i Dalarna
Högskolan i Gävle-Sandviken
Högskolan i Halmstad
Högskolan i Jönköping
Högskolan Kalmar
Högskolan i Karlskrona/Ronneby
Högskolan i Karlstad
Högskolan i Kristianstad
Högskolan i Luleå
Högskolan i Skövde
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
Högskolan i Växjö
Högskolan i Örebro
Högskoleverket
Idrottshögskolan i Stockholm
Inrikesdepartementet
Inspektionen för strategiska produkter
Institutet för rymdfysik
Insättningsgarantinämnden
Jordbruksdepartementet
Justitiedepartementet
Justitiekanslern
Jämställdshetsombudsmannen och jämställdshets-
delegationen
Kammarkollegiet
Karolinska institutet
Kemikalieinspektionen
Kommerskollegium
Kommunikationsdepartementet
Kommunkikationsforskningsberedningen
Koncessionsnämnden för miljöskydd
Konjunkturinstitutet
Konkurrensverket
Konstfackskolan
Konstnärsnämnden
Konsumentverket
Kriminalvårdsstyrelsen
Kristinaskolan
Kulturdepartementet
Kungliga biblioteket
Kungliga konsthögskolan
Kungliga musikhögskolan i Stockholm
Kungliga tekniska högskolan
Kustbevakningen
Kärnavfallsfondens styrelse
Lantmäteriverket
Linköpings universitet
Livrustkammaren, Skokloster slott, Hallwylska
museet
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
Lotteriinspektionen
Luftfartsverket
Lunds universitet
Läkemedelsverket
Länsstyrelsen i Blekinge län
Länsstyrelsen i Gotlands län
Länsstyrelsen i Gävleborgs län
Länsstyrelsen i Göteborg och bohus län
Länsstyrelsen i Hallands län
Länsstyrelsen i Jämtlands län
Länsstyrelsen i Jönköpings län
Länsstyrelsen i Kalmar län
Länsstyrelsen i Kopparbergs län
Länsstyrelsen i Kristianstads län
Länsstyrelsen i Kronobergs län
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Södermanlands län
Länsstyrelsen i Uppsala län
Länsstyrelsen i Värmlands län
Länsstyrelsen i Västerbottens län
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
Länsstyrelsen i Västmanlands län
Länsstyrelsen i Älvsborgs län
Länsstyrelsen i Örebro län
Länsstyrelsen i Östergötlands län
Lärarhögskolan i Stockholm
Manillaskolan
Marknadsdomstolen
Medicinska forskningsrådet
Militärhögskolan
Miljö- och forskningsrådet
Mitthögskolan
Mälardalens högskola
Naturhistoriska riksmuseet
Naturvetenskapliga forskningsrådet
Nordiska Afrikainstitutet
Nämnden för offentlig upphandling
Nämnden för utställning av nutida svensk konst i
utlandet
Nämnden för vårdartjänst
Närings- och handelsdepartementet
Närings- och teknikutvecklingsverket
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och
nämnden mot etnisk diskriminering
Operahögskolan i Stockholm
Patent- och registreringsverket
Patentbesvärsrätten
Polarforskningssekretariatet
Post- och telestyrelsen
Presstödsnämnden
Radio- och TV-verket
Regeringskansliets förvaltningskontor
Revisorsnämnden
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
Riksarkivet
Riksdagens förvaltningskontor
Riksdagens ombudsmän
Riksdagens revisorer
Riksförsäkringsverket
Riksgäldskontoret
Rikspolisstyrelsen
Riksrevisionsverket
Riksskatteverket
Riksåklagaren
Rymdstyrelsen
Rådet för arbetslivsforskning
Rådet för forskning om universitet och högskolor
Rådet för forsknings- och utvecklings-samarbete
mellan Sverige och EU
Rättsmedicinalverket
Sameskolstyrelsen och sameskolor
Sametinget
Sjöfartsverket
Skogs- och jordbrukets forskningsråd
Skogsstyrelsen
Smittskyddsintitutet
Socialdepartementet
Socialstyrelsen
Socialvetenskapliga forskningsrådet
Språk- och folkminnesinstitutet
Sprängämnesinspektionen
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik
Statens biografbyrå
Statens bostadskreditnämnd
Statens fastighetsverk
Statens försvarshistoriska museer
Statens geotekniska institut
Statens haverikommission
Statens institut för handikappfrågor i skolan
Statens institut för kommunikationsanalys
Statens institut för psykosocial miljömedicin
Statens institut för regional forskning
Statens institutionsstyrelse
Statens invandrarverk
Statens jordbruksverk
Statens järnvägar
Statens konstmuseer
Statens konstråd
Statens kulturråd
Statens kärnkraftinspektion
Statens livsmedelsverk
Statens lokalförsörjningsverk
Statens löne- och pensionsverk
Statens maskinprovningar
Statens musiksamlingar
Statens naturvårdsverk
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
Statens Oljelager
Statens psykologisk- pedagogiska bibliotek
Statens räddningsverk
Statens sjöhistoriska museer
Statens skola för vuxna i Härnösand
Statens skola för vuxna i Norrköping
Statens skolverk
Statens strålskyddsinstitut
Statens utsädeskontroll
Statens va-nämnd
Statens veterinärmedicinska anstalt
Statens väg- och transportforskningsinstitut
Statens växtsortnämnd
Statistiska centralbyrån
Statskontoret
Stockholms universitet
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete
Styrelsen för lokalradiotillstånd
Styrelsen för psykologiskt försvar
Ståthållarämbetet
Svenska institutet, stiftelsen
Svenska kraftnät
Svenskt biografiskt lexikon
Sveriges geologiska undersökning
Sveriges lantbruksuniversitet
Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut
Sveriges Riksbank
Säkerhetspolisen
Södertörns högskola
Talboks- och punktsskriftsbiblioteket
Teaterhögskolan i Stockholm
Teknikvetenskapliga forskningsrådet
Tomtebodaskolans resurscenter för synskadade
Totalförsvarets chefsnämnd
Totalförsvaret pliktverk
Tullverket
Turistdelegationen
Umeå universitet
Ungdomsstyrelsen
Uppsala universitet
Utbildningsdepartementet
Utlänningsnämnden
Utrikesdepartementet
Verket för högskoleservice
Vägverket
Vänerskolan
Åsbackaskolan
Östervångsskolan
Överklagandenämnden
Överstyrelsen för civil beredskap
FONDSTÄLLNINGAR PER 1996-12-31
MILJONER KRONOR
FOND
FONDENS
KAPITAL
1996-12-31
REDOVISANDE
MYNDIGHET
Allmänna arvsfonden
764,0
Kammarkollegiet
Arbetslivsfonden
83,2
Kammarkollegiet
Arbetsskadefonden
-15 910,7
Riksförsäkrings-
verket
Batterifonden
61,9
Natuvrårdsverket
Bilskrotningsfonden
346,5
Vägverket
Clearingfonden
12,3
Natur- och
teknikutvecklings
-
verket
Delpensionsfonden
5 320,9
Riksförsäkrings-
verket
Energiteknikfonden
139,0
Natur- och
teknikutvecklings
-
verket
Folkpensionsfonden
60,3
Riksförsäkrings-
verket
Fond för frivillig
pensionsförsäkring
828,0
Riksförsäkrings-
verket
Insättargarantier
998,0
Insättargaranti-
nämnden
Jordfonden
337,2
Jordbruksverket
Kärnavfallsfonden
19 993,0
Kammarkollegiet
Lönegarantifonden
-1 986,1
Kammarkollegiet
Premiereserven
20 457,3
Riksförsäkrings-
verket
Skyltfonden
27,5
Vägverket
.
Underbilaga 3
Statsanställda 1996
Antalet anställda inom den juridiska enheten staten i
september 1996 var 256 700 personer, vilket var en
minskning med 2,5 procent jämfört med året innan.
Omräknat till heltidspersoner är antalet 230 300
personer .
ANTAL ANSTÄLLDA
1996
1995
Kvinnor
112 803
115 400
Män
143 897
147 900
Samtliga
256 700
263 300
Därav
heltidstjänstgörande
deltidstjänstgörande
204 000
52 700
203 600
59 700
Omräknat till heltidspersoner
230 300
234 100
Begreppet heltidspersoner beräknas med hjälp av
sysselsättningsgraden. Två personer med
sysselsättningsgraderna 60 respektive 40 procent har till-
sammans en arbetstid motsvarande en heltidsperson.
ANSTÄLLDA FÖRDELADE PER DEPARTEMENT M.M.
1996
1995
FÖRÄNDRIN
G
Justitiedepartementet
38
200
39
500
-1 300
Utrikesdepartementet
4 100
2 500
1 600
Försvarsdepartementet
35
600
35
800
-200
Socialdepartementet
20
300
21
000
-700
Kommunikationsdeparte
mentet
35
700
36
700
-1 000
Finansdepartementet
20
300
21
200
-900
Utbildningsdepartemente
t
39
900
39
100
800
Jordbruksdepartementet
5 400
7 000
-1 600
Arbetsmarknadsdeparte
mentet
12
600
13
300
-700
Kulturdepartementet
2 610
4 600
-1 990
Näringsdepartementet
4 600
2 300
2 300
Inrikesdepartementet
8 400
5 800
2 600
Miljödepartementet
1 030
3 900
-2 870
Riksdagen och dess verk
1 400
1 400
0
Hov
160
160
Totalt
230
300
234
100
-3 800
Invandrarverket (2000 personer) bytte departement från
arbetsmarknadsdepartementet till utrikesdepartementet.
Lantmäteriverket (2700 personer) bytte från
miljödepartementet till inrikesdepartementet och
Skogsstyrelserna (1600 personer) från
jordbruksdepartementet till näringsdepartementet.
.
Underbilaga 4
SPECIFIKATION AV STATSBUDGETENS INKOMSTER BUDGETÅRET 1995/96
TUSENTALS
KRONOR
TITEL
BERÄKNAT
FÖR
BUDGETÅRET
INKOMSTER
UTGIFTER
NETTOINKOM
ST/NETTOUT
GIFT
1000
Skatter m.m.
713 387
723
744 805 8
47
1100
Skatt på inkomst
103 066
000
112 827 1
84
1111
Fysiska personers inkomstskatt
33 733 000
559 993
367
534 867
850
25 125
517
1121
Juridiska personers inkomstskatt, netto
58 525 000
99 748 595
26 074
597
73 673
999
1123
Beskattning av tjänstegruppliv
1 950 000
1 445 255
1131
Ofördelbara inkomstskatter
3 318 000
6 431 460
1141
Kupongskatt
9 000
2 305 903
1142
Utskriftningsskatt och ersättningsskatt
0
1143
Bevillningsavgift
0
1144
Lotteriskatt
4 640 000
3 845 050
1200
Socialavgifter och allmänna egenavgifter
248 056
000
259 758 4
28
1211
Folkpensionsavgift
61 456 000
62 040
067
1221
Sjukförsäkringsavgift
58 560 000
60 143
653
1231
Barnomsorgsavgift
0
901
1241
Utbildningsavgift
0
85
1251
Tilläggspensionsavgift, netto
9 648 000
138 862
120
129 191
433
9 670 687
1252
Delpensionsavgift, netto
0
2 113 548
2 113 548
1253
Arbetsskadeavgift, netto
4 452 000
14 535 785
9 833 156
4 702 629
1254
Arbetsmarknadsavgift
44 211 000
48 568
576
1255
Arbetarskyddsavgift
1 754 000
1 768 805
1256
Lönegarantiavgift
2 065 000
2 400 941
1257
Sjöfolkspensionsavgift, netto
0
38 554
38 554
1261
Allmän sjukförsäkringsavgift
40 734 000
40 207
250
1262
Allmän pensionsavgift, netto
0
11 431 250
11 431
250
1281
Allmän löneavgift
15 481 000
15 577
286
1291
Särskild löneskatt
9 695 000
14 677
548
1300
Skatt på egendom
25 370 723
24 246 67
6
1311
Skogsvårdsavgifter
0
1312
Fastighetsskatt
14 725 723
14 928
287
1321
Fysiska personers förmögenhetsskatt
2 853 000
3 072 072
1322
Juridiska personers förmögenhetsskatt
72 000
71 659
TUSENTALS
KRONOR
TITEL
BERÄKNAT
FÖR
BUDGETÅRET
INKOMSTER
UTGIFTER
NETTOINKOM
ST/NETTOUT
GIFT
1331
Arvsskatt
1 575 000
1 716 592
1332
Gåvoskatt
195 000
413 598
1341
Stämpelskatt
5 950 000
4 044 467
1400
Skatt på varor och tjänster
315 650
000
327 007 5
07
1411
Mervärdesskatt
195 483
000
409 812
976
196 100
649
213 712
327
1421
Bensinskatt
0
3 653
1423
Försäljningsskatt på motorfordon
3 460 000
2 320 190
1424
Tobaksskatt
11 874 000
10 807
055
1425
Skatt på spritdrycker
9 075 500
7 595 672
1426
Skatt på vin
4 352 300
4 741 925
1427
Skatt på maltdrycker
5 028 300
5 144 411
1428
Energiskatt
66 716 000
65 059
768
1429
Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
500
1431
Särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk
857 000
1 031 917
1434
Skatt på elektrisk kraft
2 230 000
1 878 843
1435
Särskild skatt mot försurning
99 000
89 171
1442
Systembolaget ABs inlevererade
överskott
200 000
39 339
1452
Skatt på annonser och reklam
1 457 300
1 619 913
1454
Skatt på spel
97 000
69 886
1461
Fordonskatt
5 607 300
7 115 086
1471
Tullmedel
8 064 600
5 144 329
1472
Övriga skatter m.m. på import
3 300
2 257
1473
Jordbruks- och sockeravgifter
720 900
350 988
1481
Övriga skatter på varor och tjänster
324 000
280 776
1500
Utjämningsavgift
21 245 000
20 966 05
1
1511
Utjämningsavgift för kommuner och
landsting
21 245 000
20 966
051
2000
Inkomster av statens verksamhet
34 881 377
41 407 78
0
2100
Rörelseöverskott
9 093 036
15 007 59
4
2113
SJs inlevererade överskott
0
2114
Luftfartsverkets inlevererade överskott
243 000
146 937
2116
Affärsverket Svenska Kraftnäts
inlevererade utdeln. och inlev. av
motsvarighet till statl. skatt
346 000
346 000
2118
Sjöfartsverkets inlevererade överskott
58 800
73 222
2124
Inlev. överskott av RGKs
garantiverksamhet
377 000
488 436
2125
Inlevererat överskott av åtgärder för att
stärka det finansiella systemet
0
3 815 868
2131
Riksbankens inlevererade överskott
5 500 000
8 100 000
2151
Tipsmedel
1 601 158
1 128 146
2152
Lotterimedel
967 078
908 985
2200
Överskott av statens
fastighetsförvaltning
0
338 102
2214
Överskott av Byggnadsstyrelsens
verksamhet
0
84 400
2215
Överskott av Statens fastighetsverks
verksamhet
0
253 702
2300
Ränteinkomster
6 051 230
1 153 779
2314
Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen
7 000
10 103
2316
Ränteinkomster på vattenkraftslån
115
83
TUSENTALS
KRONOR
TITEL
BERÄKNAT
FÖR
BUDGETÅRET
INKOMSTER
UTGIFTER
NETTOINKOM
ST/NETTOUTG
IFT
2318
Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten
50
55
2321
Ränteinkomster på skogsväglån
6
6
2322
Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet
83 345
97 334
2323
Räntor på övriga näringslån, Statens
jordbruksverk
2 325
1 986
2325
Räntor på Postverkets statslån
0
2332
Räntinkomster på lån för
bostadsbyggande
5 184 500
53 023
2333
Ränteink på lån för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade barnrika familjer
125
2334
Räntor på övriga bostadslån, Boverket
5 500
120
2341
Ränteink på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för
studerande
150
68
2342
Ränteinkomster på allmänna studielån
44 500
67 091
2343
Ränteink på studielån upptagna efter
1989
0
2351
Räntor på energisparlån
168 497
20
2361
Räntor på medel avsatta till
folkpensionering
6 000
6 773
2371
Räntor på beredskapslagring och förråds-
anläggningar
267 730
430 323
2383
Ränteink på lån för studentkårslokaler
0
226
2385
Ränteink på lån för studentkårslokaler
45
29
2386
Ränteink på lån för allmänna
samlingslokaler
9 750
2389
Ränteink på lån för inventarier i vissa
spec.bostäder
40
2391
Ränteink. på markförvärv för jordbrukets
rationalisering
900
1 038
2392
Räntor på intressemedel
10 800
8 093
2394
Övriga ränteinkomster
199 852
408 615
2395
Räntor på särsk räkningar i Riksbanken
60 000
68 792
2400
Aktieutdelning
4 130 000
8 446 915
2411
Inkomster av statens aktier
4 130 000
8 446 915
2500
Offentligrättsliga avgifter
7 950 860
7 702 861
2511
Expeditions- och ansökningsavgifter
761 345
791 667
2519
Koncessionsavgift på televisionens
område
416 000
281 204
2521
Avgifter till granskningsnämnden
6 927
6 927
2522
Avgifter för granskning av filmer och
videogram
15 500
16 890
2524
Bidrag för ungdomspraktik
460 000
232 963
2525
Finansieringsavgift från
arbetslöshetskassor
1 821 600
1 833 806
2526
Utjämningsavgift från
arbetslöshetskassor
63 800
64 343
2527
Avgift för statskontroll av
krigsmaterielltillverkning
10 600
7 904
2528
Avgifter vid bergsstaten
5 555
10 095
2529
Avgifter vid Patent- och
registreringsväsendet
256 100
79 800
2531
Avgifter för registrering i förenings- m.fl.
register
0
1 928
2532
Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
1 275 000
1 192 523
2534
Avgifter för körkort och motorfordon
926 100
825 415
2535
Avgifter för statliga garantier
36 676
331 747
2536
Lotteriavgifter
30 510
29 853
TUSENTALS
KRONOR
TITEL
BERÄKNAT
FÖR
BUDGETÅRET
INKOMSTER
UTGIFTER
NETTOINKOM
ST/NETTOUT
GIFT
2537
Miljöskyddsavgift
75 373
139 145
2538
Miljöavg på bekämpningsmedel o
handelsgödsel
592 279
562 877
2539
Täktavgift
45 000
43 217
2541
Avgifter vid Tullverket
119 389
79 076
2542
Patientavg vid tandläkarutbildningen
6 500
10 304
2544
Avgifter för alkoholinspektionens
verksamhet
31 700
56 570
2545
Närradioavgifter
5 400
3 251
2546
Lokalradioavgifter
178 000
188 805
2547
Avgifter för Post- och telestyrelsens
verksamhet
162 800
197 647
2548
Avgifter för Finansinspektionens
verksamhet
151 500
148 844
2549
Avgifter för provning vid riksprovplats
0
8 060
2551
Avgifter från kärnkraftverk
256 011
247 926
2552
Övriga offentligrättsliga avgifter
240 494
303 733
2553
Registreringsavgift till
fastighetsmäklarnämnden
0
6 651
2600
Försäljningsinkomster
1 562 480
2 615 144
2624
Inkomster av uppbörd av
felparkeringsavgifter
91 352
82 218
2625
Utförsäljning av beredskapslager
534 420
1 614 182
2626
Inkomster vid Banverket
936 708
918 744
2700
Böter m m
1 379 771
1 834 367
2711
Restavgifter och dröjsmålsavgifter
764 099
1 310 967
2712
Bötesmedel
611 404
510 429
2713
Vattenföroreningsavgift m m
168
1 165
2714
Sanktionsavgifter m m
4 100
11 807
2800
Övriga inkomster av statens verksamhet
4 714 000
4 309 010
2811
Övriga inkomster av statens verksamhet
4 414 000
3 975 367
2812
Återbetalning av lönegarantimedel
300 000
333 642
3000
Inkomster av försåld egendom
80 700
13 881
087
3100
Inkomster av försålda byggnader o
maskiner
50 000
28 225
3124
Statskontorets inkomster av försålda
datorer m m
0
3125
Fortifikationsverkets försäljning av
fastigheter
50 000
28 225
3200
Övriga inkomster av markförsäljning
1 000
0
3211
Övriga inkomster av markförsäljning
1 000
3300
Övriga inkomster av försåld egendom
29 700
13 852
862
3311
Inkomster av statens gruvegendom
29 700
23 472
3312
Övriga inkomster av försåld egendom
0
13 829
390
4000
Återbetalning av lån
9 330 819
5 596 085
4100
Återbetalning av näringslån
195 137
333 941
4123
Återbetalning av lån till fiskerinäringen
40 338
49 340
4131
Återbetalning av vattenkraftslån
366
619
4133
Återbet av statens lån till den mindre
skeppsfarten
400
533
4135
Återbetalning av skogsväglån
18
12
4136
Återbet av övriga näringslån,
Kammarkollegiet
143 857
272 967
4137
Återbet av övriga näringslån, Statens
jordbruksverk
1 958
4 533
TUSENTALS
KRONOR
TITEL
BERÄKNAT
FÖR
BUDGETÅRET
INKOMSTER
UTGIFTER
NETTOINKOM
ST/NETTOUTG
IFT
4138
Återbet av tidigare infriade statliga
garantier
8 200
5 936
4200
Återbetalning av bostadslån m m
4 512 520
0
4212
Återbetalning av lån för bostadsbyggande
4 500 000
4213
Återbet av lån för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade barnrika familjer
520
4214
Återbetalning av övriga bostadslån,
Boverket
12 000
4300
Återbetalning av studielån
3 886 120
3 803 455
4311
Återbet av statens lån för
universitetsstudier
120
57
4312
Återbetalning av allmänna studielån
3 000
2 490
4313
Återbetalning av studiemedel
3 883 000
3 800 908
4411
Återbetalning av energisparlån
360 000
4500
Återbetalning av övriga lån
377 042
1 458 690
4514
Återbetalning av lån för
studentkårslokaler
260
226
4515
Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler
9 500
4516
Återbetalning av utgivna startlån &
bidrag
2 800
2 367
4517
Återbetalning från Portugalfonden
0
4519
Återbetalning av statens bosättningslån
0
368
4521
Återbet av lån för inventarier i vissa
spec.bostäder
150
4525
Återbetalning av lån för svenska FN-
styrkor
300 000
143 102
4526
Återbetalning av övriga lån
64 332
1 312 627
5000
Kalkylmässiga inkomster
-2 045 351
-
2 348 233
5100
Avskrivningar och amorteringar
1 476 649
2 482 251
5113
Statens järnvägars avskrivningar
0
5121
Avskrivningar på fastigheter
566 649
1 024 197
5131
Uppdragsmyndigheters m fl
komplementkostnader
900 000
1 454 987
5144
Avskrivn på förrådsanläggningar f civilt
totalförsvar
10 000
3 067
5200
Statliga pensionsavgifter, netto
-3 522 000
-4 830
484
5211
Statliga pensionsavgifter, netto
-3 522 000
10 846 380
15 676 86
4
-4 830
484
6000
Bidrag m m från EU
9 563 000
7 798 243
6100
Bidrag från EGs jordbruksfond
7 038 000
6 337 287
6111
Arealbidrag och trädesersättning
3 800 000
3 786 229
6112
Miljöstöd
315 000
372 891
6113
Intervention
1 125 000
524 612
6114
Exportbidrag
900 000
508 276
6115
Djurbidrag
600 000
760 766
6119
Övr bidrag från EGs jordbruksfonds
garantisektion
8 000
6121
EG-finansierade struktur- och
regionalstöd till
jordbrukssektorn m.m.
290 000
384 513
6200
Bidrag från EGs fiskefond
80 000
110 618
6211
Bidrag från EGs fiskefond
80 000
110 618
6300
Bidrag från EGs regionalfond
888 000
519 753
6311
Bidrag från EGs regionalfond
888 000
519 753
6400
Bidrag från EGs socialfond
1 557 000
791 975
6411
Bidrag från EGs socialfond
1 557 000
791 975
6500
Bidrag till transeuropeiska nätverk
0
36 295
6511
Bidrag till transeuropeiska nätverk
0
36 295
TUSENTALS
KRONOR
TITEL
BERÄKNAT
FÖR
BUDGETÅRET
INKOMSTER
UTGIFTER
NETTOINKOM
ST/TNETTOUT
GIFT
6900
Övriga bidrag från EG
0
2 316
6911
Övriga bidrag från EG
0
2 316
7000
Extraordinära medel från EU
6 100 000
5 837 551
7100
Återbet avs avgift t gemenskapsbudgeten
6 100 000
5 837 551
7111
Återbetalning avs avgiften till
gemenskaps-
budgeten
6 100 000
5 837 551
Totala inkomster
771 298 268
816 978
359
Statsbudgetbeloppet för mervärdesskatt har justerats upp
med 8 000 miljoner kronor till följd av nya regler
beträffande inbetalning av mervärdesskatt fr.o.m. 1996.
I statsbudgeten redovisas dessa inkomster i posten
tillkommande utgiftsbehov, netto.
Underbilaga 5
HUVUDTITEL I STATSCHEFEN OCH REGERINGEN
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Kungl hov- och slottsstaten
1
Kungliga hov- och slottsstaten, a
107 465
77 343
30 1222
Summa
107 465
77 343
30 122
B
Regeringen
1
Regeringskansliet m m, a
2 780 633
439 031
2 766 532
874
452 258
2
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen, r
1 000 000
1 000 000
Äldre anslag 1993/94
XIV
A2
Utredningar m m, r
682
602
80
Summa
3 780 633
439 713
2 767 134
874
1 452 338
Summa Statschefen och regeringen
3 888 098
439 713
2 844 477
874
1 482 460
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
2. Felaktig anslagsavräkning. Samtliga medel är förbrukade.
HUVUDTITEL II JUSTITIEDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Allmänna val m m
1
Allmänna val, f
146 600
68 983
2
Stöd till politiska partier, f
230 400
176 903
3
Svensk författningssamling, f
1 518
1 392
4
Bidrag till internationella samman-
slutningar m m, f
3 879
3 587
5
Information och upplysning om
ekonomisk brottslighet, r
1
10 000
3 743
6 258
6
Bidrag till brottsförebyggande arbete, r
10 800
10 800
7
Kampanjkostnader m m för val till
Europaparlamentet, r
30 000
30 000
0
8
Europeiskt seminarium om
brottsförebyggande arbete, o
1 424
712
Summa
424 622
10 000
285 320
17 058
B
Polisväsendet
1
Rikspolisstyrelsen, a
760 179
72 999
749 807
83 371
2
Säkerhetspolisen, f
714 432
691 829
3
Polishögskolan, o
1
4
Statens kriminaltekniska laboratorium, a
72 840
1 536
74 377
-1
5
Lokala polisorganisationen, a
14 400
792
789 266
15 101
742
88 316
6
Utlänningsärenden, f
133 500
227 350
Summa
16 081
744
863 801
16 845
104
171 687
C
Åklagarväsendet
1
Riksåklagaren, a
42 962
8 275
49 778
1 458
2
Åklagarmyndigheterna, a
862 111
13 639
903 139
-27 389
Summa
905 073
21 914
952 917
-25 930
D
Domstolsväsendet m m
1
Domstolsverket, a
85 268
10 451
90 622
1 500
3 597
2
Domstolarna m m, a
3 847 566
249 479
3 901 316
3 500
192 229
Summa
3 932 834
259 930
3 991 938
5 000
195 826
E
Kriminalvården
1
Kriminalvårdsstyrelsen, a
161 999
17 720
161 864
17 855
2
Kriminalvården, a
5 750 982
557 937
5 252 818
299 500
756 601
3
Utlandstransporter, f
238 672
158 351
Summa
6 151 653
575 657
5 573 032
299 500
774 456
F
Rättshjälp m m
1
Rättshjälpskostnader, f
1 178 300
1 216 597
2
Rättshjälpsmyndigheten, a
21 911
-655
21 593
-337
3
Allmänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet, f
1
4
Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag, f
16 995
13 000
5
Vissa domstolskostnader m m, f
249 475
220 340
6
Diverse kostnader för rättsväsendet, f
53 202
46 937
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
7
Allmänna advokatbyråer:
Avvecklingskostnader, o
5 800
5 725
Summa
1 525 684
-655
1 524 193
-337
G
Övriga myndigheter
1
Justitiekanslern, a
11 481
117
11 161
438
2
Datainspektionen, a
33 994
1 314
32 800
2 507
3
Brottsoffermyndigheten:
Förvaltningskostnader, a
13 781
2 091
12 372
3 500
4
Brottsoffermyndigheten: Ersättning
för skador på grund av brott, f
102 500
81 119
5
Brottsförebyggande rådet, a
37 708
10 577
44 931
3 354
6
Gentekniknämnden, a
3 086
600
2 140
1 546
Summa
202 550
14 699
184 523
11 344
Summa Justitiedepartementet
29 224
160
1 745 346
29 357
028
304 500
1 144 104
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL III UTRIKESDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Utrikesförvaltningen m m
1
Utrikesförvaltningen, a
2 710 363
275 114
2 235 628
32 000
717 850
2
Kursdifferenser, f
1
11 758
3
Honorärkonsuler, f
26 999
24 966
4
Nordiskt samarbete, f
2 115
1 072
5
Utredningar m m, r
30 809
18 087
30 123
18 773
6
Officiella besök m m, f
13 770
10 306
7
Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m m, f
6 410
4 060
Summa
2 790 467
293 201
2 317 912
32 000
736 623
B
Bidrag till vissa internationella
organisationer
1
Förenta nationerna, f
351 353
337 504
2
Nordiska ministerrådet, f
472 500
326 260
3
Europarådet, f
36 339
32 577
4
Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD), f
46 460
37 252
5
Europeiska frihandelssamman-
slutningen (EFTA), f
1
34 289
6
Organisationer för internationell handel
och råvarusamarbete m m, f
17 515
14 601
7
Internationell råvarulagring, f
2 625
-2 150
8
Övriga internationella organisa-
tioner m m, f
5 040
4 463
9
Fredsbevarande verksamhet, r
1 452 808
136 285
1 462 683
126 410
10
Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE), f
13 823
20 550
11
Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU, f
12 633
4 900
Summa
2 411 097
136 285
2 272 929
126 410
C
Internationellt utvecklingssamarbete
1
Bidrag till internationella bistånds-
program, r
4 762 500
3 385 323
5 497 602
2 650 221
2
Utvecklingssamarbete genom SIDA, r
11 586
600
4 002 751
10 813
751
4 775 600
3
SIDA och styrelsen för u-landsutbildning
i Sandö (Sandö u-centrum), a
619 916
94 168
581 378
132 706
4
Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, r
90 000
90 000
5
Swedfund International AB, f
1
6
Nordiska afrikainstitutet, a
9 354
388
7 279
2 463
7
Övriga biståndsrelaterade insatser, r
77 200
45 675
60 693
62 182
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
Äldre anslag 1994/95
C4
Stöd till ekonomiska reformer
och skuldlättnad, r
2 584
2 584
0
C13
Projektbistånd till vissa länder m m, r
56 427
1 278
6 890
48 258
Summa
17 145
571
7 587 316
16 964
565
6 890
7 761 431
D
Information om Sverige i utlandet m m
1
Svenska institutet, r
88 784
3 478
90 642
1 621
2
Övrig information om Sverige i utlandet, r
16 386
3 259
15 314
4 331
Summa
105 170
6 737
105 956
5 951
E
Utrikeshandel och exportfrämjande
1
Kommerskollegium, a
71 025
3 865
73 791
1 099
2
Exportfrämjande verksamhet, r
231 439
17 510
243 655
5 294
3
Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar, f
1
174 757
4
Krigsmaterielinspektionen, a
8 204
147
4 946
3 405
5
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska
institutet, o
5 118
0
5 118
6
Europainformation m m, r
16 200
4 773
8 129
12 844
7
Kostnad för statsstödd
exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit, f
1
8
Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning
avseende export av fartyg m m, f
1
9
Ersättning för extra kostnader för
förmånlig
kreditgivning till u-länder, f
42 000
39 059
10
Delegationen för översättning av
EG:s regelverk, o
1
11
Inspektionen för strategiska produkter, a
11 500
10 984
516
Äldre anslag 1994/95
E6
Medel för översättning av EG:s regelverk,
r
6 373
805
4 895
673
Summa
385 490
32 668
561 244
4 895
23 831
F
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor m m
1
Utredningar och andra insatser på det
utrikespolitiska området, r
3 641
753
2 365
2 029
2
Information och studier om
säkerhetspolitik
och fredsfrämjande utveckling, r
17 000
1 557
18 471
87
3
Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), r
32 360
32 360
0
4
Forskning till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet, o
18 711
18 286
5
Utrikespolitiska institutet, o
15 579
15 579
6
Forskningsverksamhet av särskild utrikes
och säkerhetspolitisk betydelse, r
5 248
204
5 209
243
Summa
92 539
2 514
92 270
2 358
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
G
Samarbete med Central- och Östeuropa
1
Samarbete med Central- och Östeuropa
genom SIDA, r
725 000
386 699
633 010
478 689
2
Samarbete med Central- och Östeuropa
genom Svenska institutet, r
75 000
75 000
0
3
Övriga bidrag till samarbete med Central-
och Östeuropa, r
368 199
584 698
511 051
441 846
4
Avsättning för förlustrisker för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier, r
48 000
495 000
22 000
521 000
5
Täckande av ev förluster i anleding av
statl
garantier till länder i Central o
Östeuropa, f
1
Äldre anslag 1991/92
E7
Kontakter med Central- och Östeuropa, r
149
149
0
Summa
1 216 200
1 466 546
1 241 060
149
1 441 536
Summa Utrikesdepartementet
24 146
534
9 525 268
23 555
935
43 935
10 098
140
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL IV FÖRSVARSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Försvarsmakten m m
1
Försvarsmakten, a
41 000
908
1 461 722
40 378
621
10 767
2 073 242
2
Ersättning för kroppsskador, f
111 297
92 091
Summa
41 112
205
1 461 722
40 470
712
10 767
2 073 242
B
Vissa Försvarsmakten närstående
myndigheter
1
Fortifikationsverket, o
1
2
Försvarets materielverk, o
1
3
Militärhögskolan: Militärhistorisk och
säkerhetspolitisk forskning m m, a
12 857
9 143
12 139
9 861
4
Militärhögskolan: Utbildning m m, o
1
5
Försvarets radioanstalt, a
604 889
-670
607 995
-3 775
Summa
617 749
8 473
620 133
6 086
C
Funktionen Civil ledning och samordning
1
Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning, a
119 960
30 665
103 847
46 778
2
Tekniska åtgärder i lednings-
systemet m m, r
107 710
76 476
109 199
74 987
3
Civilbefälhavarna, a
53 940
4 615
50 380
8 174
4
Kompetensutveckling och stöd till
länsstyrelserna, a
4 500
2 949
1 551
5
Ersättning till kommunerna för
beredskapsförberedelser, f
243 121
243 269
Summa
529 231
111 755
509 644
131 491
D
Funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst
1
Befolkningsskydd och räddningstjänst, a
984 795
56 425
1 003 496
37 724
2
Skyddsrum m m, f
681 509
16 115
566 690
3
Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor, o
37 500
37 500
4
Ersättning för verksamhet vid räddnings-
tjänst m m, f
1
17 350
Summa
1 703 805
72 540
1 625 036
37 724
E
Funktionen Psykologiskt försvar
1
Styrelsen för psykologiskt försvar, a
21 814
1 988
21 214
2 588
Summa
21 814
1 988
21 214
2 588
F
Funktionen Försörjning med industrivaror
1
Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror, a
102 027
37 137
79 294
59 870
2
ÖCB: Industriella åtgärder, r
3 549
189 526
-6 365
199 440
3
ÖCB: Kapitalkostnader, f
251 925
222 665
4
ÖCB: Täckande av förluster till följd av
statliga beredskapsgarantier m m, f
1
Summa
357 502
226 663
295 594
259 310
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
G
Övrig verksamhet
1
Statens försvarshistoriska museer, a
70 201
3 536
64 697
9 040
2
Kustbevakningen, a
512 707
10 976
474 102
49 581
3
Försvarets forskningsanstalt, o
1
4
Försvarsforskning: Hänsynstagande till
A-, B- och C-stridsmedel, a
166 175
9 956
172 178
3 953
5
Försvarshögskolan, a
13 396
416
12 703
1 109
6
Flygtekniska försöksanstalten, a
35 244
32 323
2 921
7
Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet, o
1
8
Totalförsvarets pliktverk, a
314 371
11 038
295 466
29 943
9
Myndigheten för avveckling av vissa
verksamheter inom totalförsvaret, o
1
10
Vissa mindre nämnder, f
743
293
11
Överklagandenämnden för totalförsvaret,
a
8 441
446
7 332
414
1 141
12
Totalförsvarets chefsnämnd, f
1 107
1 078
13
Delegationen för planläggning av
efterforskningbyråns verksamhet, f
308
111
14
Utredning av allvarliga olyckor, f
1 378
1 378
15
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer
inom totalförsvaret, o
148 157
147 979
16
Utbildning av totalförsvarspliktiga som
fullgör civilplikt, f
204 574
144 263
Äldre anslag 1994I95
G6
Strategisk försvarsforskning, r
319
163
156
Summa
1 476 805
36 687
1 354 064
414
97 846
Summa Försvarsdepartementet
45 819
111
1 919 828
44 896
397
11 181
2 608 287
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL V SOCIALDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Familjer och barn
1
Allmänna barnbidrag, f
23 332
000
23 018
214
2
Bostadsbidrag, f
11 320
000
12 913
021
3
Föräldraförsäkring, f
27 261
000
23 321
236
4
Bidragsförskott, f
5 022 000
4 994 286
5
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, f
12 670
11 762
6
Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, f
35 520
31 455
7
Barnpensioner, f
449 000
426 906
8
Vårdbidrag för handikappade barn, f
2 180 500
2 213 681
Summa
69 612
690
66 930
561
B
Ekonomisk trygghet vid sjukdom,
handikapp och ålderdom
1
Sjukpenning och rehabilitering, f
31 244
000
26 379
941
2
Sjukvårdsförmåner m m, f
19 778
000
23 422
742
3
Närståendepenning, f
41 400
50 048
4
Handikappersättningar, f
1 416 800
1 440 268
5
Förtidspensioner, f
20 820
000
20 504
059
6
Vissa yrkesskadeersättningar m m, f
9 150
8 511
7
Ålderspensioner, f
80 125
000
79 716
133
8
Efterlevandepensioner till vuxna, f
2 429 000
2 468 367
9
Särskilt pensionstillägg, f
18 200
19 666
10
Bostadstillägg till pensionärer, f
14 800
000
14 656
701
11
Ersättning till Posten AB m m, f
282 025
172 392
Summa
170 963
575
168 838
828
C
Hälso- och sjukvård
1
Bidrag till hälso- och sjukvård, f
1 345 825
1 396 059
2
Insatser mot aids, r
272 830
24 657
266 877
30 611
3
Funktionen hälso- och sjukvård
m m i krig, a
245 465
123 660
135 288
233 837
4
Bidrag till Spri, f
43 300
43 300
5
Bidrag till WHO, f
65 560
67 122
6
Bidrag till WHO-enheten för rapportering
av läkemedelsbiverkningar, o
3 887
3 888
7
Bidrag till vissa utbildningsinsatser, r
5 000
10
5 010
0
8
Bidrag till psykiatriområdet, r
594 000
112 984
509 328
11 000
186 655
9
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården,
r
195 000
7 308
195 227
7 080
10
SBL Vaccin AB, f
40 000
40 000
11
Information om organdonation m m, r
10 000
9 986
14
Äldre anslag 1992/93
E15
Beredskapslagring och utbildning m m
för hälso- och sjukvård i krig, r
64 137
40 137
24 000
0
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
E20
Bidrag för att öka tillgängligheten och
kapaciteten inom hälso- och sjukvården, r
4 245
4 245
0
Äldre anslag 1993/94
C7
Bidrag till husläkarsystemet m m, r
1 151
1 151
D8
Bidrag till kvalitet i äldrevården, r
30 739
24 061
6 678
Summa
2 820 867
368 891
2 740 528
35 000
466 026
D
Omsorg om äldre och handikappade
1
Stimulansbidrag till särskilda boende-
former och rehabilitering, r
150 000
583 061
504 988
228 073
2
Vissa statsbidrag inom handikapp-
området, r
1 035 000
86 563
872 276
6 300
242 986
3
Bostadsanpassningsbidrag m m, f
1 000
1 599
4
Statsbidrag till vårdartjänst m m, f
235 435
198 105
5
Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, r
118 183
595
118 183
595
6
Bidrag till handikapporganisationer, o
193 872
193 872
7
Bidrag till pensionsärsorganisationer, o
3 669
3 669
8
Ersättning för texttelefoner, f
156 352
164 900
9
Bilstöd till handikappade, f
610 000
337 486
10
Kostnader för statlig assistansersättning,
f
5 741 000
6 120 606
11
Sveriges Hundcenter AB -
Statens Hundskola, f
1
Äldre anslag 1993/94
D7
Bidrag till husläkarsystem m m, r
13 371
7 911
5 459
Summa
8 244 512
683 589
8 523 594
6 300
477 114
E
Socialt behandlingsarbete, alkohol-
och narkotikapolitik
1
Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård, r
75 000
526
75 116
410
2
Bidrag till organisationer, r
47 445
286
47 519
212
3
Bidrag till Centralförbundet för alkohol
och narkotikaupplysning, o
11 946
11 946
4
Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, r
74 000
17 736
68 696
3 233
19 808
5
Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m fl, r
27 370
27 370
0
Summa
235 761
18 548
230 647
3 233
20 429
F
Myndigheter under Socialdepartementet
1
Riksförsäkringsverket, a
857 326
184 998
902 328
139 995
2
Allmänna försäkringskassor, a
6 472 930
272 860
6 800 603
-54 813
3
Socialstyrelsen, a
544 929
45 229
553 513
2 000
34 645
4
Folkhälsoinstitutet, a
195 244
26 026
189 620
31 650
5
Smittskyddsinstitutet, a
132 118
25 894
128 509
29 503
6
Läkemedelsverket, o
1
7
Rättsmedicinalverket, a
248 173
25 009
249 896
23 286
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
8
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, a
31 574
1 766
26 863
6 477
9
Statens institut för psykosocial
miljömedicin, a
15 099
421
15 344
176
10
Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, a
29 135
1 223
25 855
500
4 003
11
Barnombudsmannen, a
11 604
608
11 130
1 081
12
Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor, a
8 961
10
8 871
100
13
Nämnden för vårdartjänst, a
12 642
1 535
11 357
2 820
14
Handikappombudsmannen, a
11 551
1 257
7 685
5 123
15
Statens institutionsstyrelse:
Central förvaltning, a
34 245
3 925
39 888
-1 718
16
Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet, a
808 273
47 707
845 381
10 599
17
Alkoholinspektionen, a
21 000
13 450
7 550
18
Alkoholsortimentsnämnden, a
1 000
173
827
19
Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning, a
8 550
776
9 212
114
20
Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel, r
131 918
3 223
135 010
131
Summa
9 576 273
642 465
9 974 689
2 500
241 548
G
Jämställdhetsfrågor
1
Jämställdhetsombudsmannen m m, a
13 489
782
13 002
1 270
2
Särskilda jämställdhetsåtgärder, r
20 559
28 541
16 364
32 736
Summa
34 048
29 324
29 366
34 006
Summa Socialdepartementet
261 487
726
1 742 817
257 268
213
47 033
1 239 123
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL VI KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Infrastruktur
1
Vägverket: Administrationskostnader, a
463 631
270 380
673 063
2 400
58 548
2
Drift och underhåll av statliga vägar, a
5 867 250
5 737 479
129 771
3
Byggande av vägar, a
7 442 656
1 134 453
8 342 453
234 656
4
Byggande av länstrafikanläggningar, a
2 374 000
1 027 017
2 361 647
1 039 370
5
Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar,r
329 449
89 460
413 598
5 311
6
Vägverket: Försvarsuppgifter, r
43 826
23 509
57 470
9 866
7
Vägverket: Kostnader för register-
verksamhet, a
598 513
31 051
558 978
70 585
8
Vägverket: Uppdragsverksamhet m m, o
1
9
Banverket: Administrationskostnader, a
445 992
445 992
0
10
Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar, a
4 396 175
4 281 230
114 945
11
Nyinvesteringar i stomjärnvägar, a
9 145 560
1 175 614
9 820 414
500 760
12
Ersättning till Banverket för vissa
kapitalkostnader, f
648 000
681 573
13
Järnvägsinspektionen, a
27 335
1 948
25 791
3 492
14
Banverket: Försvarsuppgifter, r
63 486
11 243
67 572
7 157
15
Tågledningen, a
225 000
121 455
103 545
Äldre anslag 1994/95
A2
Drift och underhåll av statliga vägar, r
3 414 254
3 410 290
3 964
A10
Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar, r
232 351
232 351
0
A15
Underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt, r
1 249 282
1 058 677
508
190 097
A16
Sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, r
1 405 152
1 144 586
260 566
Summa
32 070
874
10 065
714
39 434
620
2 908
2 732 632
B
Sjöfart
1
Ersättning för fritidsbåtsändamål m m, f
68 624
68 624
2
Transportstöd för Gotland, f
250 000
230 585
3
Handelsflottans kultur- och fritidsråd, o
1
4
Ersättning till viss kanaltrafik m m, f
94 008
94 008
5
Bidrag till svenska rederier, f
510 000
473 992
6
Åtgärder mot vattenföroreningar från
fartyg, f
1
7
Vissa kostnader till följd av M/S Estonias
förlisning, f
1
266 372
8
Utredningsarbete med anledning av
M/S Estonias förlisning, o
7 940
5 191
Summa
930 575
1 138 772
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
C
Luftfart
1
Beredskap för civil luftfart, r
106 300
-732
90 000
15 568
2
Driftbidrag till kommunala flygplatser i
skogslänen, r
15 200
30 200
10 000
35 400
Summa
121 500
29 468
100 000
50 968
D
Post och telekommunikation
1
Post- och telestyrelsen, a
248 981
55 725
201 741
55 725
47 241
2
Upphandling av särskilda samhälls-
åtaganden, r
539 588
130 527
382 565
287 550
3
Ersättning till Posten AB för rikstäckande
betalnings- och kassaservice, r
300 000
300 000
0
4
Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarmering AB, r
210 000
4 574
205 605
8 969
5
Informationsteknik:
Telekommunikation m m, r
37 500
2 100
35 400
Summa
1 336 069
190 827
1 092 011
55 725
379 160
E
Kollektivtrafik och samhällsköpta
tjänster m m
1
Ersättning till Statens järnvägar i
samband
med utdelning från AB Swedcarrier, f
1
485 100
2
Köp av interregional persontrafik på
järnväg m m, r
795 900
9 800
795 180
7 848
2 672
3
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp
av viss kollektivtrafik, r
309 471
5 200
298 805
14 571
1 295
4
Överstyrelsen för civil beredskap:
Ågärder
inom den civila delen av totalförsvaret, r
3 456
6 066
7 399
2 123
Summa
1 108 828
21 066
1 586 484
22 419
6 090
F
Kommunikationsforskning
1
Statens väg- och transportforsknings-
institut, o
1
2
Bidrag till Statens väg- och transport-
forskningsinstitut, a
49 356
8 632
51 397
6 591
3
Kommunikationsforskningsberedningen, a
197 735
57 632
180 263
75 104
4
Bidrag till forskning om el- och
hybridfordon, r
61 000
903
13 259
48 644
5
Statistik och prognoser, a
34 810
3 598
35 001
3 407
6
Transportinformatik, r
3 000
1 554
4 268
286
Summa
345 902
72 319
284 188
134 031
G
Meteorologi, geoteknik m m
1
Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, o
1
2
Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, a
182 802
25 298
183 695
24 405
3
EUMETSAT, r
53 000
26 899
62 354
17 545
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
4
Statens geotekniska institut, o
1
5
Bidrag till statens geotekniska institut, a
22 897
321
23 696
-478
6
Statens haverikommission, o
1
Summa
258 702
52 518
269 745
41 472
H
Övriga ändamål
1
Viss internationell verksamhet, a
13 083
740
6 423
7 400
2
Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m m, f
285
Äldre anslag 1993/94
A6
Östersjösamarbete om trafik och miljö, r
14 866
9 822
5 044
I3
Telestyrelsen: Slutreglering av vissa
ekonomiska frågor mellan Telestyrelsen
och Televerket avseende budgetåret
1992/93, o
-33 074
Summa
13 368
15 606
-16 829
12 444
Summa Kommunikationsdepatementet
36 185
818
10 447
519
43 888
992
81 052
3 356 797
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL VII FINANSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Skatteförvaltningen och exekutions-
väsendet
1
Riksskatteverket, a
486 917
332 261
547 150
92 150
179 878
2
Skattemyndigheterna, a
6 532 463
475 048
6 427 862
25 000
554 649
3
Kronofogdemyndigheterna, a
1 880 579
128 454
1 779 315
15 000
214 718
4
Förrättningskostnader m m, f
123 972
78 202
5
Ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt m m, f
15 000
739
Summa
9 038 931
935 763
8 833 268
132 150
949 245
B
Fastighetsförvaltning och statlig
lokalförsörjning
1
Statens lokalförsörjningsverk, a
31 176
62 942
19 431
60 000
14 686
2
Täckning av merkostnader för
lokaler m m, f
35 000
41 063
3
Statens fastighetsverk, o
1
0
4
Restaureringsarbeten vid de kungliga
slotten och rikets fästningar, r
75 000
74 928
72
5
Byggnadsstyrelsen: Avvecklings-
kostnader, f
1
12 751
Äldre anslag 1993/94
C6
Vissa investeringar m m, r
275 456
203 804
71 652
Summa
141 178
338 397
351 977
60 000
86 410
C
Riksgäldskontoret och kostnader
för statsskuldens förvaltning
1
Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader, a
114 844
9 133
113 804
10 174
2
RGK: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning, f
1 720 442
1 537 942
3
RGK: Garantiverksamhet, f
1
4
RGK: In- och utlåningsverksamhet, o
1
Summa
1 835 288
9 133
1 651 745
10 174
D
Vissa centrala myndigheter m m
1
Tullverket, a
1 617 380
126 412
1 634 732
109 061
2
Konjunkturinstitutet, a
41 899
1 694
42 677
915
3
Finansinspektionen, a
153 263
1 760
157 374
-2 351
4
Riksrevisionsverket, a
257 157
-1 037
252 605
3 515
5
Utvecklingsarbete, r
56 355
14 084
36 862
33 578
6
Statskontoret, a
86 010
25 238
88 963
8 851
13 434
7
SCB: Statistik, register och
prognoser, a
494 557
19 649
505 555
8 651
8
SCB: Uppdragsverksamhet, o
1
9
Nämnden för offentlig upphandling, a
9 285
4 629
9 076
4 838
10
Folk- och bostadsräkning år 2000, r
37 000
16 886
20 114
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
Äldre anslag 1992/93
E10
Folk och bostadsräkningar, r
8
8
Summa
2 752 907
192 437
2 744 729
8 851
191 763
E
Statliga arbetsgivarfrågor
1
Arbetsgivarverket, o
1
2
Till regeringens disposition för vissa
stabsuppgifter, a
5 745
3 019
1 457
740
6 567
3
Statens löne- och pensionsverk, o
1
4
Vissa avtalsstyrda anslag, f
21 751
29 959
5
Tjänstepensioner för skolledare
och lärare, o
3 666 738
3 666 738
6
Bidrag till förnyelsefonder på det staligt
reglerade området, r
1
93 177
20 963
72 215
7
Bidrag till centralt utvecklingsarbete
för att jämföra arbeten av lika värde, r
5 256
5 256
Äldre anslag 1991/92
G8
Bidrag till centralt utvecklingsarbete
för att jämföra arbeten av lika värde,r
5 256
5 256
0
XIII
B1
Vissa utvecklingsåtgärder, r
2 898
2 503
395
Äldre anslag 1994/95
E3
Till regeringens disposition för
omställningskostnader, r
5 209
13
5 197
E8
Bidrag till kompetensutveckling på
det statligt reglerade området, r
2 216
2 216
Summa
3 699 493
111 776
3 726 888
5 995
86 591
F
Bankstödsnämnd och åtgärder för
att stärka det finansiella systemet
1
Bankstödsnämnden, a
16 500
5 501
6 948
709
14 343
2
Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet, f
1
70 975
Äldre anslag 1992/93
E11
Bankstödsnämnden, r
-709
-709
Summa
16 501
4 792
77 924
709
13 634
G
Bidrag och ersättning till
kommunerna
1
Statligt utjämningsbidrag till
kommuner, f
19 036
000
19 265
870
2
Skatteutjämningsbidrag till
landsting, f
3 768 000
3 539 723
3
Generellt statsbidrag till kommuner, f
44 740
000
44 840
984
4
Generellt statsbidrag till landsting, f
12 048
000
11 952
226
5
Särskilda insatser för vissa
kommuner och landsting, r
1 820 000
1 418 590
401 410
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
6
Utjämningsbidrag till kommuner och
landsting, f
21 245
000
20 984
552
7
Särskilt bidrag avseende kommuners
och landstings mervärdesskatte-
system år 1996, o
483 000
483 000
Äldre anslag 1992/93
H7
Stimulansbidrag för reparation
och underhåll av vissa kommunala
fastigheter,r
86 061
33 431
52 630
Summa
103 140
000
86 061
102 518
377
454 040
H
Sveriges avgift till
gemenskapsbudgeten
1
Tullavgift, f
6 700 000
4 902 410
2
Jordbruks- och sockeravgifter, f
1 100 000
326 459
3
Mervärdesskattebaserad avgift, f
12 000
000
12 490
614
4
Avgift baserad på bruttonational-
inkomsten, f
9 900 000
7 153 764
Summa
29 700
000
24 873
247
I
Övriga ändamål
1
Bidrag till vissa handikappade ägare
av motorfordon, f
1
1 942
2
Exportkreditbidrag, f
1
0
3
Kostnader för vissa nämnder m m, f
2 015
1 681
4
Bokföringsnämnden, f
6 551
4 557
5
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av
god redovisningssed, f
900
900
6
Statliga ägarinsatser m m i
Nordbanken, f
1
277 136
7
Bidrag till kapitalet i Europeiska
investeringsbanken, f
2 850 000
2 549 596
8
Ekonomiska rådet, r
2 500
1 943
557
9
Bonusränta för ungdoms-
bosparande, f
3 000
4 187
10
Statlig kreditgaranti för bostads-
anskaffningslån, f
1
Summa
2 864 970
2 841 943
557
Summa Finansdepartementet
153 189
268
1 678 359
147 620
097
207 706
1 792 414
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL VIII UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Skolväsendet
1
Statens skolverk, a
364 409
36 900
328 711
72 598
2
Statens institut för handikappfrågor
i skolan, a
167 407
9 737
166 280
10 864
3
Skolutveckling och produktion av
läromedel för elever med
handikapp, r
30 405
4 572
32 561
2 416
4
Stöd för utveckling av skolväsendet, r
106 235
31 405
86 699
50 941
5
Forskning inom skolväsendet, r
40 430
1 161
34 746
6 845
6
Fortbildning m m, r
126 571
16 877
89 419
54 029
7
Genomförande av skolreformer, r
156 277
26 114
114 454
67 937
8
Särskilda insatser på skolområdet, f
358 003
352 359
9
Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet, f
2 499 260
1 733 084
10
Sameskolor, a
48 768
4 842
49 831
3 779
11
Specialskolor m m, a
594 515
33 142
563 302
4 900
59 455
12
Statens skola för vuxna i Härnösand, a
30 380
3 295
28 936
4 739
13
Statens skola för vuxna i Norrköping, a
27 718
8 607
31 622
4 704
14
Bidrag till svensk undervisning i
utlandet m m, f
125 916
111 821
15
Bidrag till driften av fristående skolor, f
274 625
253 955
16
Svenska EU-programkontoret för
utbildning och kompetensutveckling, a
3 460
3 322
138
17
Avvecklingskostnader avseende
ASSE, r
18 000
6 000
12 000
18
Försöksverksamhet med kvalificerad
yrkesutbildning, a
51 000
8 455
42 545
Summa
5 023 379
176 653
3 989 556
10 900
392 991
B
Folkbildning
1
Bidrag till folkbildningen, o
3 702 357
3 700 522
2
Bidrag till vissa handikappåtgärder
inom folkbildningen, o
102 140
89 926
3
Bidrag till kontakttolkutbildning, r
10 806
466
11 271
1
Summa
3 815 303
466
3 801 719
1
C
Universitet och högskolor m m
1
Universitetet i Uppsala:
Grundutbildning, r
1 092 632
1 092 632
0
2
Universitetet i Uppsala: Forskning och
forskarutbildning, r
1 349 219
1 349 219
0
3
Lunds universitet: Grundutbildning, r
1 810 729
1 810 729
0
4
Lunds universitet: Forskning och
forskarutbildning, r
1 394 255
1 394 254
1
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
5
Göteborgs universitet:
Grundutbildning, r
1 315 255
1 315 255
0
6
Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning, r
1 078 541
1 078 541
0
7
Stockholms universitet:
Grundutbildning, r
903 440
903 440
0
8
Stockholms universitet: Forskning och
forskarutbildning, r
1 096 034
1 096 034
9
Umeå universitet: Grundutbildning, r
913 782
27 099
940 881
0
10
Umeå universitet: Forskning och
forskarutbildning, r
742 419
742 419
0
11
Linköpings universitet:
Grundutbildning, r
793 665
793 665
0
12
Linköpings universitet: Forskning och
forskarutbildning, r
487 320
487 321
-1
13
Karolinska institutet:
Grundutbildning, r
475 139
475 139
0
14
Karolinska institutet: Forskning och
forskarutbildning, r
759 358
759 358
0
15
Kungl Tekniska Högskolan: Grund-
utbildning, r
865 903
13 035
878 938
0
16
Kungl Tekniska Högskolan: Forskning
och forskarutbildning, r
732 139
732 139
0
17
Högskolan i Luleå: Grundutbildning, r
447 371
6 934
454 305
0
18
Högskolan i Luleå: Forskning och
forskarutbildning, r
245 733
245 733
0
19
Danshögskolan: Grundutbildning, r
28 772
28 772
0
20
Dramatiska institutet:
Grundutbildning, r
69 030
69 850
-820
21
Högskolan i Borås: Grundutbildning, r
149 867
149 867
0
22
Högskolan i Falun/Borlänge:
Grundutbildning, r
195 708
3 610
199 318
0
23
Högskolan i Gävle/Sandviken:
Grundutbildning, r
184 156
4 865
188 664
358
24
Högskolan i Halmstad:
Grundutbildning, r
101 473
101 473
0
25
Högskolan i Kalmar:
Grundutbildning, r
213 480
3 979
217 459
0
26
Högskolan i Karlskrona/Ronneby:
Grundutbildning, r
91 239
91 239
0
27
Högskolan i Karlstad:
Grundutbildning, r
316 277
316 277
0
28
Högskolan i Kristianstad:
Grundutbildning, r
146 903
146 903
0
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
29
Högskolan i Skövde:
Grundutbildning, r
99 470
99 470
0
30
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:
Grundutbildning, r
79 887
79 887
0
31
Högskolan i Växjö: Grundutbildning, r
239 515
239 515
0
32
Högskolan i Örebro:
Grundutbildning, r
292 925
292 925
0
33
Högskoleutbildning på Gotland:
Grundutbildning, r
26 042
26 042
0
34
Idrottshögskolan i Stockholm:
Grundutbildning, r
50 534
50 534
0
35
Konstfack: Grundutbildning, r
139 021
139 021
0
36
Kungl Konsthögskolan:
Grundutbildning, r
67 054
67 054
0
37
Lärarhögskolan i Stockholm:
Grundutbildning, r
405 816
7 112
412 928
0
38
Mitthögskolan: Grundutbildning, r
365 090
365 090
0
39
Kungl Musikhögskolan i Stockholm:
Grundutbildning, r
116 559
116 559
0
40
Mälardalens högskola:
Grundutbildning, r
219 484
18 430
237 914
0
41
Operahögskolan i Stockholm:
Grundutbildning, r
19 890
19 890
0
42
Teaterhögskolan i Stockholm:
Grundutbildning, r
32 854
32 854
0
43
Enskilda och kommunala högskole-
utbildningar m m, r
1 986 614
19 251
1 975 185
30 680
44
Utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan, r
60 390
36 751
23 639
45
Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m m, r
645 340
80 350
487 758
64 675
173 257
46
Övriga utgifter inom grundutbildning, r
1 658 248
59 773
995 263
15 000
707 757
47
Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning, r
249 567
50 125
151 216
148 476
48
Konstnärligt utvecklingsarbete vid
vissa högskolor, r
18 802
18 802
0
49
Forskningsstödjande åtgärder vid
mindre och medelstora högskolor, r
232 700
5 340
232 630
5 410
50
Vissa ersättningar för klinisk
utbildning och forskning, a
3 051 995
3 051 995
0
51
Högskoleverket, a
306 000
197 533
108 467
52
Verket för högskoleservice,
uppdragsverksamhet, o
1
53
Kostnader för Chalmers tekniska
högskolas avvecklingsorganisation, f
1
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
54
Kostn för Högskolans i Jönköping
avvecklingsorganisation, f
1
Äldre anslag 1992/93
D8
Utbildning för tekniska yrken, r
2 291
267
2 024
0
E8
Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna m m, r
160
160
D9
Utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken, r
1 787
228
1 559
0
D10
Utbildning för vårdyrken, r
4 000
4 000
0
D11
Utbildning för undervisningsyrken, r
7 672
1 576
6 096
0
D12
Utbildning för kultur- och
informationsyrken, r
530
530
0
D13
Lokala och individuella linjer samt
fristående kurser, r
11 444
304
10 140
1 000
Äldre anslag 1993/94
G1
Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m m, r
128 439
128 439
Äldre anslag 1994/95
C44
Europeisk utbildningssamverkan, a
46 604
46 604
C49
Kanslersämbetet, r
27 044
37
27 007
C50
Verket för högskoleservice, a
25 296
25 296
0
C51
Överklagandenämnden för högskolan, a
387
387
0
C52
Rådet för grundläggande
högskoleutbildning, r
71
71
0
Summa
28 363
639
555 628
27 414
806
104 024
1 400 433
D
Nationella och internationella
forskningsresurser
1
Forskningsrådsnämnden: Forskning
och forskningsinformation, r
131 465
4 603
128 438
7 630
2
Forskningsrådsnämnden:
Förvaltning, a
14 159
135
13 703
591
3
Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning, r
341 100
57 732
315 862
82 971
4
Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning, a
15 351
1 075
14 097
2 329
5
Medicinska forskningsrådet:
Forskning, r
552 004
22 428
543 844
30 588
6
Medicinska forskningsrådet:
Förvaltning, a
20 302
2 382
17 603
5 082
7
Naturvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, r
900 017
41 886
868 323
73 580
8
Naturvetenskapliga forskningrådet:
Förvaltning, a
27 644
928
28 828
-256
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
9
Teknikvetenskapliga forskningsrådet:
Forskning, r
463 978
68 994
474 965
58 007
10
Teknikvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning, a
13 533
6 978
10 493
10 018
11
Rymdforskning, r
65 125
248
65 143
230
12
Rådet för forskning om universitet
och högskolor, r
12 149
462
12 387
224
13
Kungl biblioteket, a
263 754
33 816
213 541
84 029
14
Statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek, a
11 971
133
12 091
13
15
Arkivet för ljud och bild, a
34 611
3 706
36 231
2 086
16
Institutet för rymdfysik, a
57 600
5 066
55 206
7 460
17
Polarforskningssekretariatet, a
31 710
5 991
28 485
9 216
18
Rådet för forsknings- och utvecklings-
samarbete mellan Sverige och EU, a
11 901
8 144
3 757
19
Europeisk forskningssamverkan, a
560 033
48 230
447 630
160 633
20
Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål, r
61 554
2 248
35 530
28 272
21
Vissa bidrag till forsknings-
verksamhet, r
129 799
79 799
50 000
22
Medel för dyrbar vetenskaplig
utrustning, r
158 390
3 897
149 757
1 000
11 530
Summa
3 878 150
310 939
3 560 100
1 000
627 990
E
Studiestöd m m
1
Centrala studiestödsnämnden m m, a
295 622
5 526
294 260
6 300
588
2
Centrala studiestödsnämndens
återbetalningsverksamhet, o
1
3
Studiehjälp m m, f
2 787 213
2 790 958
4
Studiemedel m m, f
11 443
260
11 093
757
5
Vuxenstudiestöd m m, r
4 288 841
180 706
2 985 919
112 210
1 371 418
6
Timersättning vid vissa
vuxenutbildningar, f
186 249
179 933
7
Bidrag till vissa studiesociala
ändamål, f
18 730
26 961
8
Särskilt vuxenstudiestöd till
studerande vid vissa lärarutbildning, f
82 580
70 308
9
Särsk vuxenstudiestöd till studerande
vid vissa narutvetensk o
tekn utbildningar, f
435 600
221 630
Summa
19 538
096
186 232
17 663
725
118 510
1 372 006
F
Övriga ändamål
1
Kostnader för Sveriges medlemskap i
UNESCO m m, f
35 596
35 593
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
2
Utvecklingsarbete inom
utbildningsdepartementets område, r
41 616
6 266
30 429
17 453
Äldre anslag 1994/95
F4
Försöksverksamhet med trainee-
utbildning, r
1 459
644
815
Summa
77 212
7 725
66 666
18 268
Summa Utbildningsdepartementet
60 695
779
1 237 641
56 496
573
234 434
3 811 689
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgiter på ramanslag.
HUVUDTITEL IX JORDBRUKSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Internationellt samarbete
1
Bidrag till vissa internationella
organisationer m m, f
40 000
36 936
Summa
40 000
36 936
B
Jordbruk och trädgårdsnäring
1
Statens jordbruksverk, a
246 500
47 218
275 766
17 952
2
Stöd till jordbrukets rationalisering m m, f
67 500
26 655
3
Stöd till avbytarverksamhet m m, f
187 500
187 500
4
Rådgivning och utbildning, r
28 296
10 401
38 667
30
5
Omställningsåtgärder i jordbruket m m, f
72 502
-752 646
6
Stöd till sockerbruket på Gotland m m, f
12 500
12 500
7
Strukturstöd inom livsmedelssektorn, f
58 500
22 006
8
Från EG-budgeten finansierat
strukturstöd, f
103 500
28 935
9
Regionala stöd till jordbruket, f
1 232 000
1 240 709
10
Från EG-budgetens jordbruksfond
finansierade regionala stöd, f
410 000
323 245
11
Miljöersättningar inom jordbruket, f
1 500 000
988 753
12
Från EG-budgeten finansierade
miljöersättningar, f
1 500 000
725 527
13
Arealersättning och djurbidrag m m, f
8 540 000
8 364 972
14
Intervention och exportbidrag för
jordbruksprodukter, f
1 575 000
1 114 153
15
Köp och försäljning av mjölkkvoter, f
1
0
16
Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m m, f
179 000
64 753
17
Från EG-budgeten finansierad
kompensation för revalvering av
jordbruksomräkningskursen, r
489 600
489 600
Äldre anslag 1993/94
B5
Stöd till skuldsatta jordbrukare, f
50
Summa
16 202
399
57 618
12 661
545
507 582
C
Fiske
1
Fiskeriverket, a
93 459
-2 167
94 184
-2 892
2
Främjande av fiskerinäringen, r
5 684
25
5 709
0
3
Strukturstöd till fisket m m, f
53 837
41 985
4
Från EG-budgeten finansierade
strukturstöd till fisket m m, f
120 000
50 742
5
Bidrag till fiskevård, r
126
126
0
6
Ersättning för intrång i enskild
fiskerätt m m, f
1
7
Fiskevård, a
6 917
3 908
3 009
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
Äldre anslag 1992/93
D5
Lån till fiskerinäringen, r
-4 282
4 282
Summa
279 898
-2 016
192 245
4 400
D
Sametinget och rennäringen m m
1
Sametinget, a
17 082
1 084
17 195
972
2
Främjande av rennäringen, r
18 025
9 129
16 624
10 530
3
Prisstöd till rennäringen, f
57 000
33 997
4
Ersättningar för viltskador m m, f
48 300
58 831
5
Ersättningar på grund av radioaktivt
nedfall, f
1
21 287
6
Stöd till innehavare av fjällägenheter
m m, r
2 307
2 267
3 261
1 313
Summa
142 715
12 481
151 194
12 815
E
Djurskydd och djurhälsovård
1
Statens veterinärmedicinska anstalt, a
102 697
105 930
-3 233
2
Distriktsveterinärorganisationen:
Uppdragsverksamhet, o
1
3
Bidrag till distriktsveterinär-
organisationen, a
101 289
101 289
0
4
Bidrag till avlägset boende djurägare
för veterinärvård, f
7 500
10 169
5
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande
åtgärder, r
39 151
423
39 227
346
6
Centrala försöksdjursnämnden, a
10 110
1 204
10 583
731
7
Bekämpande av smittsamma husdjurs-
sjukdomar, f
102 874
216 616
Summa
363 622
1 627
483 814
-2 156
F
Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
1
Statens utsädeskontroll: Uppdrags-
verksamhet, o
1
2
Bidrag till statens utsädeskontroll, f
1 176
772
3
Statens växtsortnämnd, a
1 002
1 116
1 184
934
4
Statens maskinprovningar: Uppdrags-
verksamhet, o
1
5
Bidrag till statens maskinprovningar, f
8 106
5 400
6
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, r
36 634
44 815
22 469
58 980
7
Bekämpande av växtsjukdomar, f
3 943
3 940
8
Omstrukturering av Statens maskin-
provningar, f
27 000
27 878
Summa
77 863
45 931
61 643
59 914
G
Livsmedel
1
Statens livsmedelsverk, a
136 294
62 442
164 657
34 079
2
Täckande av vissa kostnader för
köttbesiktning m m, o
1
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
3
Livsmedelsekonomiska samarbets-
nämnden, a
5 647
2 655
4 384
3 918
4
Kostnader för beredskapslagring av
livsmedel m m, f
189 589
173 428
5
Industrins råvarukostnadsutjämning, f
1
33 076
6
Livsmedelsstatistik, f
55 304
51 832
7
Jordbruks- och livsmedelsstatistik
finansierad från EG-budgeten, f
9 000
6 966
8
Konsument- och marknadsförings-
åtgärder inom livsmedelsområdet, r
30 000
11 741
18 259
Summa
425 836
65 097
446 084
56 256
H
Utbildning och forskning
1
Sveriges lantbruksuniversitet, a
1 420 657
1 420 657
0
2
Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Forskning, r
229 935
75 343
231 336
73 943
3
Skogs- och jordbrukets forskningsråd:
Förvaltningskostnader, a
15 399
-220
13 935
1 244
4
Stöd till kollektiv forskning, r
69 000
12 792
77 017
4 774
5
Bidrag till Skogs- och lantbruks-
akademien, f
1 287
1 287
Äldre anslag 1993/94
I2
Inredning och utrustning av lokaler vid
Sveriges lantbruksuniversitet m m, r
1
1
Summa
1 736 278
87 916
1 744 232
79 961
Summa Jordbruksdepartementet
19 268
611
268 653
15 777
694
718 772
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL X ARBETSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Arbetsmarknad
1
Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-
kostnader, a
5 508 111
36 377
5 542 932
1 556
2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, r
34 352
016
4 373 984
30 997
307
2 279 181
5 449 512
3
Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten, r
6 000
6 000
0
4
Vissa kostnader för avveckling av AMU-
gruppen som myndighet m m, f
1
26 009
5
Bidrag till arbetslöshetsersättning m m, f
61 358
582
75 384
857
6
Bidrag till lönegarantiersättning, f
2 419 600
2 817 930
7
Europeiska socialfonden, f
593 000
357 984
Summa
104 237
310
4 410 361
115 133
019
2 279 181
5 451 068
B
Arbetslivsfrågor m m
1
Arbetarskyddsverket, a
558 096
55 045
560 663
52 478
2
Myndigheter inom arbetslivsområdet, a
1 214 483
24 903
841 066
89 100
309 220
3
Yrkesinriktad rehabilitering:
Uppdragsverksamhet, f
1
4
Särskilda åtgärder för arbetshandi-
kappade, r
10 366
081
-197 852
9 824 440
10 843
332 946
5
Bidrag till Samhall Aktiebolag, r
6 774 628
6 774 628
0
6
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa
skatter m m, f
1
7
Arbetsdomstolen, a
22 399
437
21 416
1 420
8
Statens förlikningsmannaexpedition, f
2 561
3 220
9
Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar, f
83
52
10
Internationella avgifter, f
24 195
23 137
11
Kapitaltillskott till AmuGruppen AB m m,
r
600 000
340 000
260 000
Summa
19 562
528
-117 467
18 388
622
99 943
956 065
C
Regional utveckling
1
Lokaliseringsbidrag m m, r
450 000
798 525
250 710
39 000
958 816
2
Regionala utvecklingsinsatser m m, r
1 988 625
1 784 011
1 725 453
2 047 183
3
Täckande av förluster pga kreditgarantier
till företag i landsbygden m.m., f
1
18 480
4
Ersättning för nedsättning av
socialavgifter, f
693 000
716 795
5
Sysselsättningsbidrag, f
300 000
324 097
6
Transportstöd, f
430 000
661 998
7
Glesbygdsverket, a
33 930
3 500
31 987
250
5 193
8
Expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU), a
12 075
929
12 367
636
9
Lokaliseringslån, r
1
595 409
-60 261
655 671
0
10
Europeiska regionala utvecklingsfonden, f
338 000
9 950
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
Äldre anslag 1993/94
D7
Glesbygdsmyndigheten, r
1 199
1 199
0
D12
Lokaliseringsbidrag m m i Ludvika
kommun, r
10 854
913
9 941
Äldre anslag 1994/95
C6
Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m m, r
332 323
126 249
206 074
Summa
4 245 632
3 526 750
3 819 938
694 921
3 227 843
D
Invandringen m m
1
Statens invandrarverk, a
589 200
14 010
586 521
16 689
2
Förläggningskostnader m m, f
1 756 000
1 869 647
3
Åtgärder för invandrare, r
38 420
521
35 283
3 658
4
Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m m, f
396 420
337 786
5
Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m m, f
6 247 700
4 702 431
6
Statsbidrag till Stiftelsen Invandrar-
tidningen, o
23 033
23 033
7
Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring m m, a
7 160
1 086
7 156
1 086
4
8
Lån till hemutrustning för flyktingar m fl,
f
97 000
210 759
9
Utlänningsnämnden, a
82 450
-55
85 141
-2 746
10
Internationell samverkan inom ramen för
flykting och migrationspolitiken
m m, r
5 500
2 928
5 558
2 870
11
Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism, r
27 000
14 834
22 505
19 329
12
Särskilda insatser i invandrartäta
områden, r
125 000
28 363
96 637
Äldre anslag 1994/95
XI
D12
Särskilda åtgärder i flyktingmot-
tagandet m m, r
59 931
3 777
40 000
16 153
Summa
9 394 883
93 255
7 917 961
41 086
152 594
Summa Arbetsmarknadsdepartementet
137 440
353
7 912 899
145 259
539
3 115 131
9 787 570
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL XI KULTURDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Styrning, samordning och utveckling
1
Utveckling, internationellt
samarbete m m, a
9 459
3 186
10 788
1 857
Äldre anslag 1994/95
A1
Internationellt samarbete m m, r
1 239
1 736
-497
Summa
9 459
4 425
12 524
1 360
B
Arkiv, museer och kulturmiljövård
1
Riksarkivet, landsarkiven
och Krigsarkivet, a
332 224
38 245
337 126
33 343
2
Språk- och folkminnesinstitutet, a
43 993
5 790
47 755
2 028
3
Svenskt biografiskt lexikon, a
6 981
706
6 555
1 132
4
Centrala museer: Myndigheter, a
657 680
7 894
647 813
1 360
16 400
5
Centrala museer: Stiftelser, o
181 676
181 676
6
Bidrag till vissa museer m m, o
153 309
153 309
7
Bidrag till regionala museer, f
121 970
122 871
8
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, f
27 500
42 500
9
Riksutställningar, o
51 848
51 848
10
Nämnden för hemslöjdsfrågor, a
4 550
4 054
496
11
Främjande av hemslöjden, f
21 149
21 405
12
Inköp av vissa kulturföremål, f
120
13
Sysselsättningsinsatser inom
kulturområdet, r
235 000
109 539
125 461
14
Riksantikvarieämbetet, a
198 200
12 207
202 522
58
7 826
15
Kulturmiljövård, f
112 406
130 459
16
Riksantikvarieämbetet:
Uppdragsverksamhet, f
1
17
Kulturstöd vid ombyggnad m m, f
240 000
299 327
18
Forsknings- och utvecklingsinsatser
inom kulturområdet, a
55 100
6 487
51 272
10 314
Äldre anslag 1993/94
B28
Kulturmiljövård, r
17 774
16 187
243
1 344
B38
Inredning och utrustning av lokaler för
kulturändamål, r
2 698
2 698
Summa
2 443 707
91 801
2 426 220
1 661
201 042
C
Konstarterna och det tryckta ordet
1
Statens kulturråd, a
41 598
-504
41 638
-544
2
Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m m, r
216 836
3 252
202 770
17 318
3
Bidrag till samisk kultur, r
15 773
2 451
17 192
1 032
4
Konstnärsnämnden, a
9 708
9 927
-219
5
Visningsersättning åt bild- och
formkonstnärer, r
81 973
67 129
14 844
6
Bidrag till konstnärer, r
45 569
5 370
44 022
6 917
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
7
Inkomstgarantier för
konstnärer m m, f
33 653
32 125
8
Ersättning åt författare m fl för utlåning
av deras verk genom bibliotek, f
158 699
156 778
9
Ersättning till rättighetshavare på
musikområdet, o
5 063
5 063
10
Bidrag till Svenska riksteatern,
Operan och Dramatiska teatern, o
982 602
982 602
11
Bidrag till Svenska rikskonserter, o
106 356
106 356
12
Bidrag till regional musikverksamhet, f
359 655
365 915
13
Bidrag till regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner, f
573 393
572 194
14
Bidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper m m, r
112 586
539
94 513
16 702
1 909
15
Bidrag till Musikaliska akademien, o
5 218
5 218
16
Bidrag till regional biblioteks-
verksamhet, f
53 916
54 154
17
Litteraturstöd, r
65 180
4 166
64 253
5 093
18
Stöd till kulturtidskrifter, r
29 250
-3
29 136
111
19
Stöd till bokhandel, r
12 152
7 062
12 290
6 925
20
Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhets-
information och litteratur, r
19 632
19 632
0
21
Talboks- och punktskriftsbiblioteket, a
78 496
13 270
81 138
10 628
22
Bidrag till Sveriges Dövas Riks-
förbund för produktion av videogram
på teckenspr, r
26 427
26 427
0
23
Bidrag till Svenska språknämnden
och Sverigefinska språknämnden, f
5 113
5 113
24
Statens konstråd, a
7 562
-46
7 743
-226
25
Förvärv av konst för statens
byggnader mm, r
42 057
2 375
35 004
4 085
5 343
26
Bidrag till konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden, f
22 500
10 653
27
Utställningar av nutida svensk konst i
utlandet, r
2 337
-10
2 414
-88
28
Bidrag till Akademien för de fria
konsterna, o
2 370
2 370
29
Stöd till svensk filmproduktion m m, r
92 250
92 250
0
30
Stöd till filmkulturell verksamhet, r
90 825
3 042
90 982
2 885
31
Stöd till fonogram och musikalier, r
19 107
5 581
16 533
8 155
32
Presstödsnämnden och
taltidningsnämnden, a
7 922
1 385
8 411
897
33
Driftsstöd till dagspressen, f
880 000
0
850 735
34
Utvecklingsstöd till dagspressen, r
1
3 069
1 757
1 313
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
35
Täckande av förluster vid statlig
kreditgaranti till dagspressen, f
1
36
Distributionsstöd till dagspressen, f
109 500
103 003
37
Stöd till radio- och kassettidningar, r
191 700
187 359
4 341
Summa
4 506 980
51 000
4 404 799
20 787
86 634
D
Radio och television
1
Radio- och TV-verket, a
11 130
1 108
9 258
2 980
2
Granskningsnämnden för radio
och TV, a
10 196
1 386
9 664
1 917
3
Avveckling av Radionmd, Kabelnmd,
Närradionmd och Styrelsen för
lokalradiotillst, a
1 271
-389
881
126
4
Utbyte av TV-sändningar mellan
Sverige och Finland, f
43 666
42 267
5
Statens biografbyrå, a
11 589
80
10 874
796
6
Forskning och dokumentation om
medieutvecklingen m m, r
900
900
0
Äldre anslag 1994/95
C20
Bidrag till dokumentation av
medieutvecklingen och till europeiskt
mediesamarbete, r
10 246
383
1 100
8 763
Summa
78 752
12 430
74 227
1 100
14 582
Summa Kulturdepartementet
7 038 898
159 657
6 917 770
23 548
303 618
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL XII NÄRINGSDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Näringspolitik m m
1
Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader, a
306 967
15 598
294 201
8 000
20 363
2
Småföretagsutveckling, r
241 550
52 535
215 576
78 509
3
Främjande av kvinnors företagande, r
149 000
149 000
0
4
Bidrag till tekniköverföring, r
50 000
2 933
47 067
5
Investeringsfrämjande, r
75 000
875
39 558
36 317
6
Turistfrämjande, r
99 000
4 987
99 614
4 373
7
Kostnader för avveckling av Styrelsen för
Sverigebilden, f
1
2 254
8
Täckande av förluster vid viss garanti-
givning m m, f
4 000
1 250
9
Räntestöd m m till varvsindustrin, f
40 000
5 086
10
Täckande av eventuella förluster i
anledning av Statens vattenfallsverks
borgensförbindelser, m m, f
1
11
Medel till AB Göta kanalbolag för
upprustning och drift av kanalen, r
15 000
15 000
0
12
Kostnader för omstrukturering av vissa
statligt ägda företag m m, f
1
23 114
13
Avgift till Europeiska Kol- och
Stålgemenskapen, f
150 000
149 778
14
Avgifter till vissa internationella
organisationer, a
11 200
1 348
6 078
6 470
15
Vissa exportinsatser m m, r
50 000
33 000
17 000
16
Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt, r
1 000 000
66 593
50 000
883 407
Äldre anslag 1993/94
B11
Särskilda insatser inom industri-
forskningssystemet, r
136
80
56
B12
Infriande av förlusttäckningsgaranti för
Zenit Shipping AB, r
2 400
378
2 022
Äldre anslag 1994/95
B2
Utredningar, r
9 229
9 229
0
Summa
2 191 720
87 107
1 112 722
58 000
1 095 584
B
Skogsnäring
1
Skogsvårdsorganisationen, f
1
2
Skogsvårdsorganisationen:
Myndighetsuppgifter, a
424 200
28 221
418 313
34 108
3
Bidrag till skogsvård m m, f
60 000
29 799
4
Stöd till byggande av skogsvägar, f
1
5
Insatser för skogsbruket, r
147 000
63 696
153 231
57 465
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
6
Bidrag till skogsfröplantager, r
6 021
1 246
4 775
FoU, m m, r
72 900
72 900
0
8
Elsäkerhetsverket, a
61 400
20 455
46 295
3 500
32 060
9
Sprängämnesinspektionen, a
23 000
4 990
18 611
2 000
7 379
10
Sveriges geologiska undersökning:
Geologisk undersökningsverksamhet, a
210 900
11 134
219 745
2 289
11
Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning, r
7 330
7 330
0
Äldre anslag 1993/94
G14
Förvaltning av viss statlig gruvegendom,
r
31 723
219
31 504
Summa
477 097
72 986
466 397
5 500
78 183
D
Marknads- och konkurrensfrågor
1
Konkurrensverket, a
90 600
12 722
85 214
18 108
2
Konkurrensforskning, r
7 600
8 844
4 306
12 138
3
Revisorsnämnden, f
1
Summa
98 201
21 566
89 520
30 246
E
Energi
1
Handlingsberedskap, r
41 466
6 702
35 706
12 462
2
Åtgärder inom elförsörjningen, r
66 372
26 514
37 950
54 936
3
Statens oljelager: Förvaltnings -
kostnader, a
110 900
12 131
108 128
6 200
8 703
4
Statens oljelager: Kapitalkostnader, f
235 490
124 021
5
Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet, f
1
87 000
6
Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi, r
130 000
399 510
110 112
8 024
411 374
7
Insatser för ny energiteknik, r
545 000
395 815
620 336
320 478
8
Bidrag till Energiteknikfonden, f
72 000
72 000
9
Energiforskning, r
310 100
89 874
253 512
146 461
10
Bioenergiforskning, r
88 900
51 717
69 878
70 739
11
Åtgärder för energieffektiviseringar i bl a
Baltikum och Östeuropa, r
50 001
138 795
94 652
94 143
Äldre anslag 1992/93
IX
J3
Främjande av biobränsleanvändningen, r
620 365
6 839
613 526
Äldre anslag 1993/94
E10
Insatser för utbyggnad av
fjärrvärmenäten, r
19 245
4 947
9 500
4 797
Summa
1 650 230
1 760 666
1 625 082
23 724
1 737 621
F
Teknisk forskning och utveckling
1
Teknisk forskning och utveckling, r
1 066 465
389 753
691 734
30 544
733 939
2
Informationsteknik, r
536 500
198 154
489 884
244 770
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
3
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-
vetenskapliga attacheverksamhet, r
48 800
48 800
0
4
Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, a
8 670
-25
8 731
-86
5
Rymdverksamhet, a
820 444
-26 999
795 676
-2 232
6
Bidrag till Ingenjörsvetenskaps -
akademien, o
8 200
8 200
Äldre anslag 1994/95
F7
Europeiskt forsknings- och utvecklings-
samarbete, a
210 142
210 142
0
F11
Särskilda avvecklingskostnader för
Statens institut för byggnadsforskning, f
718
Summa
2 489 079
771 025
2 253 886
30 544
976 392
G
Bygg- och bostadsväsendet
1
Boverket: Förvaltningskostnader, a
207 900
35 189
200 981
42 109
2
Boverket: Uppdragsverksamhet, o
1
3
Räntebidrag m m, f
43 300
000
43 341
780
4
Investeringsbidrag för bostads-
byggande, f
200 000
224 326
5
Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och
bostadsrätthus, f
25 000
44 288
6
Vissa lån till bostadsbyggande, f
1 000
7
Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader, a
22 100
4 110
21 198
5 012
8
Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet, f
1
1 427 647
9
Statens råd för byggnadsforskning:
Förvaltningskostnader, a
34 500
-582
34 042
-124
10
Byggforskning, r
247 100
19 660
229 397
37 363
11
Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador, f
105 000
60 100
12
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder,
f
25 000
15 707
Summa
44 167
602
58 377
45 599
465
84 359
Summa Näringsdepartementet
51 711
152
2 868 901
51 749
660
123 026
4 098 733
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL XIII CIVILDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Länsstyrelserna m m
1
Länsstyrelserna m m, a
2 676 173
203 176
2 699 451
179 898
2
Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, a
34 414
7 883
31 244
11 053
3
Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet, o
1
Summa
2 710 588
211 059
2 730 695
190 951
B
Trossamfund m m
1
Stöd till trossamfund m m, r
91 200
262
91 185
277
Summa
91 200
262
91 185
277
C
Konsumentfrågor
157 025
17 940
160 243
14 722
1
Marknadsdomstolen, a
8 570
2 877
6 004
5 443
2
Konsumentverket, a
104 687
7 981
110 082
2 586
3
Allmänna reklamationsnämnden, a
20 518
749
18 903
2 365
4
Stöd till konsumentorganisationer, r
6 150
3 681
8 706
1 125
5
Konsumentforskning, r
3 000
2 652
3 268
2 384
6
Bidrag till miljömärkning av produkter, o
6 900
6 900
7
Fastighetsmäklarnämnden, a
7 200
6 381
819
Summa
157 025
17 940
160 243
14 722
D
Ungdomsfrågor
1
Ungdomsstyrelsen, a
14 148
675
14 195
628
2
Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m m, r
172 953
8 093
168 794
12 252
3
EU:s utbytesprogram Ungdom
för Europa, f
3 000
2 146
Äldre anslag 1993/94
E3
Stöd till internationellt ungdoms-
samarbete, r
1 079
1 079
Summa
190 101
9 847
185 135
13 959
E
Folkrörelse- och idrottsfrågor,
kooperativa frågor, m m
1
Lotteriinspektionen, a
26 124
5 045
25 725
5 444
2
Stöd till kooperativ utveckling, r
9 750
884
9 561
1 073
3
Bidrag till allmänna samlings-
lokaler m m, f
60 000
58 085
4
Utveckling av ideell verksamhet, r
19 700
10 351
11 607
18 444
5
Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet, r
5 148
1
5 149
0
6
Stöd till idrotten, r
787 860
406
786 659
1 606
Äldre anslag 1992/93
F4
Bidrag till folkrörelserna, r
141
141
0
Summa
908 582
16 827
896 784
141
26 569
Summa Civildepartementet
4 057 496
255 934
4 064 043
141
246 478
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL XIV MILJÖDEPARTEMENTET
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Miljövård
1
Statens naturvårdsverk, a
564 685
112 146
625 313
3 000
48 519
2
Bidrag till miljöarbete, r
81 653
152 009
238 400
-4 738
3
Bidrag till kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag, r
210 000
100 710
242 329
3
68 378
4
Investeringar inom miljöområdet, r
335 668
3 305
292 926
46 048
5
Miljöforskning, r
175 531
4 010
174 172
5 368
6
Sanering och återställning av miljö-
skadade områden, r
22 880
52 227
45 696
29 411
7
Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, r
35 324
53 055
52 778
35 602
8
Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning, r
1 100 000
20 704
8 851
50 000
1 061 853
9
Koncessionsnämnden för miljöskydd, a
29 011
-402
26 242
2 367
10
Kemikalieinspektionen, o
1
11
Särskilda projekt, r
12 965
2 281
11 771
3 475
12
Bidrag enligt internationella miljö-
konventioner och avtal m m, f
11 925
11 672
13
Visst internationellt miljösamarbete, r
54 168
4 311
37 211
21 268
14
Stockholms internationella miljöinstitut, r
18 000
18 000
0
Äldre anslag 1988/89
B21
Åtgärder för att rena Dalälven, r
1 879
1 879
Äldre anslag 1994/95
E1
Bidrag till internationellt samarbete
kring den byggda miljön m m, r
2 443
1 351
500
592
A6
Landskapsvårdande åtgärder, r
200 540
-6 949
205 109
2 380
A8
Miljöinsatser i Östersjöregionen, r
104 646
8 028
96 618
A16
Åtgärder för att rena Dalälven, r
37 531
6 253
31 279
Summa
2 651 811
851 395
1 794 041
258 612
1 450 299
B
Strålskydd, kärnsäkerhet m m
1
Statens strålskyddsinstitut, a
116 379
15 685
118 147
13 917
2
Statens kärnkraftsinspektion:
Förvaltningskostnader, a
91 583
14 844
89 162
17 265
3
Statens kärnkraftsinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning, a
88 439
29 311
95 121
22 629
4
Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerhet m m, f
20 240
26 802
Summa
316 641
59 839
329 232
53 810
C
Lantmäteri- och fastighetsdata-
verksamhet m m
1
Förvaltningskostnader för Lantmäteri-
verket m m, a
718 356
54 303
729 915
42 744
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
2
Uppdragsverksamhet vid Lantmäteri-
verket m m, o
1
3
Bidrag enligt lantmäteritaxan, f
24 350
19 209
4
Statens va-nämnd, a
7 651
2 631
6 733
1 500
2 049
Äldre anslag 1994/95
C1
Förvaltningskostnader för
Centralnämnden för fastighetsdata, a
44 070
-44 070
Summa
750 358
56 934
799 926
1 500
724
Summa Miljödepartementet
3 718 810
968 168
2 923 199
260 112
1 504 833
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL XV RIKSDAGEN OCH DESS MYNDIGHETER
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Riksdagen
1
Riksdagens ledamöter och
partier m m, f
596 610
569 105
2
Riksdagsutskottens resor
utom Sverige, r
3 800
22 259
10 192
15 867
3
Riksdagens förvaltningskostnader, a
441 800
6 696
395 899
52 597
4
Riksdagens byggnader m m, r
96 230
52 965
121 797
27 398
5
Sveriges företrädare i
Europaparlamentet, f
14 000
14 106
Äldre anslag 1992/93
A7
Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, r
218
218
0
Summa
1 152 440
82 138
1 111 317
95 862
B
Riksdagens myndigheter
1
Riksdagens ombudsmän,
Justitieombudsmännen, a
50 437
707
48 973
2 170
2
Riksdagens revisorer och
deras kansli, a
21 320
1 877
22 672
526
Summa
71 757
2 584
71 645
2 696
Summa Riksdagen och dess
myndigheter
1 224 197
84 722
1 182 962
98 558
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
HUVUDTITEL XVI RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Räntor på statsskulden m m
1
Räntor på statsskulden m m, f
132 000
000
123 757
585
Summa
132 000
000
123 757
585
Summa Räntor på statsskulden
132 000
000
123 757
585
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
SPECIFIKATION AV RÄNTOR PÅ STATSSKULDEN M.M. BUDGETÅRET 1995/96
TUSENTAL KRONOR
BERÄKNADE BELOPP
UTFALL
AVVIKELSE
Utgifter:
Räntor på lån i svenska kronor
105 035 000
109 876 085
4 841 085
Räntor på lån i utländsk valuta
39 500 000
32 206 235
-7 293 765
Valutaförluster
6 900 000
53 900 472
47 000 472
Underkurs vid emissioner
8 600 000
12 116 875
3 516 875
Kursförluster
1
69 906 358
69 906 357
Depositioner på lån i utländsk valuta
1
48 370
48 369
Summa utgifter
160 035 002
278 054 396
118 019 394
Inkomster:
Räntor på lån i svenska kronor
22 600 000
22 415 321
-184 679
Räntor på lån i utländsk valuta
0
16 088
16 088
Valutavinster
5 400 000
58 560 039
53 160 039
Överkurs vid emissioner
1
9 808 067
9 808 066
Kursvinster
1
63 403 301
63 403 300
Preskriberade obl., kup., o vinster
35 000
93 994
58 994
Summa inkomster
28 035 002
154 296 811
126 261 809
Summa nettoutgifter
132 000 000
123 757 585
-8 242 415
HUVUDTITEL XVII OFÖRUTSEDDA UTGIFTER
TUSENTALS KRONOR
ANSLAGSTYP:
A=RAMANSLAG
F= FÖRSLAGSANSLAG
O=OBETECKNADE ANSLAG
R=RESERVATIONSANSLAG
ANVISAT
FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL.
MERUTGIFTE
R1
INGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
NETTOUTGIF
TER
RESPEKTIVE
NETTO-
INKOMSTER
BESPARINGA
R
UTGÅENDE
RESERVATIO
NER OCH
RAMÖVERFÖ
RINGSBELOP
P
A
Oförutsedda utgifter
1
Oförutsedda utgifter, f
1 000
7 285
Summa
1 000
7 285
Summa Oförutsedda utgifter
1 000
7 285
1. I förekommande fall ingår av regeringen beviljade faktiska merutgifter på ramanslag.
Underbilaga 6
SAMMANSTÄLLNING AV UTGIFTERNA PÅ STATSBUDGETEN FÖR BUDGETÅRET 1995/96,
PER DEPARTEMENT
TUSENTAL KRONOR
ANVISAT FÖR
BUDGETÅRET
1995/96
INKL
MERUTGIFTER
INGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP
NETTOUTGIFTER
RESPEKTIVE
NETTOINKOMSTER
BESPARINGAR
UTGÅENDE
RESERVATIONER
OCH RAMÖVER-
FÖRINGSBELOPP
Statschefen och
regeringen
3 888 098
439 713
2 844 477
874
1 482 460
Justitiedepartementet
29 224 160
1 745 346
29 357 028
304 500
1 144 104
Utrikesdepartementet
24 146 534
9 525 268
23 555 935
43 935
10 098 140
Försvarsdepartementet
45 819 111
1 919 828
44 896 397
11 181
2 608 287
Socialdepartementet
261 487 726
1 742 817
257 268 213
47 033
1 239 123
Kommunkationadeparteme
ntet
36 185 818
10 447 519
43 888 992
81 052
3 356 797
Finansdepartementet
153 189 268
1 678 359
147 620 097
207 706
1 792 414
Utbildningsdepartement
60 695 779
1 237 641
56 496 573
234 434
3 811 689
Jordbruksdepartementet
19 268 611
268 653
15 777 694
718 772
Arbetsmarknadsdeparteme
ntet
137 440 353
7 912 899
145 259 539
3 115 131
9 787 570
Kulturdepartementet
7 038 898
159 657
6 917 770
23 548
303 618
Näringsdepartementet
51 711 152
2 868 901
51 749 660
123 026
4 098 733
Civildepartementet
4 057 496
255 934
4 064 043
141
246 478
Miljödepartementet
3 718 810
968 168
2 923 199
260 112
1 504 833
Riksdagen och dess
myndigheter
1 224 197
84 722
1 182 962
98 558
Räntor på statsskulden
132 000 000
123 757 585
Oförutsedda utgifter
1 000
7 285
Minskning av
anslagsbehållning
1 000 000
Tillkommande
utgiftsbehov, netto
5 000 000
Totalt
977 097 011
41 255 425
957 567 450
4 452 672
42 291 577
Bilaga 6
1990-91 års
skattereform
- en värdering
.
BILAGA 6
1990-91 års skattereform - en värdering
Innehållsförteckning
Inledning 5
1 Bakgrund 5
2 Reformens huvuddrag 7
3 Värdering av reformen 8
3.1 Skatteplanering och skattefusk 9
3.2 Sparande och konsumtion 10
3.2.1 Sparandet och kapitalinkomstbeskattningen 10
3.2.2 Konsumtionen och konsumtionsbeskattningen 11
3.3 Investeringarna och företagsbeskattningen 13
3.4 Arbetsutbudet och förvärvsinkomstbeskattningen 13
3.5 Stabilisering och finansiering 16
3.6 Inkomstfördelningen 22
3.7 Reformen och den samhällsekonomiska
effektiviteten 23
Underbilaga: Andelen med statlig skatt på
förvärvsinkomster 1991-1998 24
.
1990-91 års skattereform - en värdering
Inledning
Regeringen lämnar i denna bilaga sin slutliga värdering
av 1990-91 års skattereform.
En värdering av reformen bör ha ett dubbelt
perspektiv. Den skall å ena sidan bedömas mot
bakgrund av 1980-talets ekonomiska utveckling och de
förändrade förutsättningar detta gav för skattepolitiken.
Men den skall också ses i relation till de senaste årens
utveckling, särskilt dess roll för depressionen i början
av 1990-talet.
Detta dubbla perspektiv tillämpades i den utvärdering
av skattereformen som gjordes av KUSK, kommittén
för utvärdering av skattereformen, i Skattereformen
1990-91 – en utvärdering (SOU 1995:104). Å ena sidan
konstaterade KUSK att reformen i ett långsiktigt
perspektiv var nödvändig mot bakgrund av
erfarenheterna av det gamla skattesystemet. Den
fortgående internationaliseringen av den svenska
ekonomin och avregleringen av kapitalmarknaden
gjorde också förändringar nödvändiga.
Å andra sidan konstaterade KUSK att reformen i
stabiliseringspolitiskt avseende förverkligades vid fel
tidpunkt och för sent i relation till den
konsumtionsledda, lånefinansierade tillväxten i slutet av
1980-talet. När väl reformreglerna infördes kom de att
verka på uppblåsta tillgångsvärden i en privat sektor
med mycket låg soliditet. De kraftigt förändrade
sparincitamenten fördjupade ytterligare en av i
huvudsak andra skäl försvagad konjunktur.
Förutom tidpunkten för reformen är det dess
finansiering och fördelningsmässiga effekter som
debatten fokuserats på. Vi kommer att uppmärksamma
dessa två, delvis av varandra avhängiga frågor. Men i
anslutning till det breda perspektiv KUSK anlade bör
också andra frågor behandlas. Det gäller bl.a. hur
reformen påverkade skattesystemets effektivitets-
egenskaper, dvs. hur det förändrade skattesystemet
inverkade på den totala välfärden. Reformen syftade till
att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv
beskattning med bevarande av de fördelningspolitiska
målen.
Varje värdering av reformen försvåras av
depressionen i början av 1990-talet. Skattereglerna blev,
bl.a. som en följd av krisen, inte så stabila som hade
förutsatts. Vidare gjorde den regering som tillträdde
1991 avsteg från de grundläggande reformprinciperna i
några väsentliga avseenden. Detta nödvändiggjorde
senare korrigeringar hösten 1994. Även om de
grundläggande reformprinciperna har återupprättats
innebär ändå de senaste årens instabilitet en svårighet
vid en bedömning.
I det följande beskriver vi först vår syn på
bakgrunden till reformen varefter huvudprinciperna och
huvuddragen redovisas. Därefter följer vår värdering av
reformen.
1 Bakgrund
Den grundläggande uppgiften för varje skattesystem är
att finansiera vad medborgarna anser vara gemensamma
angelägenheter. Vid en ansvarsfull finansiering av
offentliga utgifter finns ett direkt samband mellan
storleken på dessa och nivån på det totala skatteuttaget.
Tillväxten i den svenska skattekvoten efter andra
världskriget och fram till slutet av 1980-talet avspeglar i
grunden växande behov på olika samhällsområden.
Behovet av välutbildad arbetskraft, av modern
infrastruktur, av en bättre sjuk- och hälsovård och av ett
förbättrat socialt skydd har lett till ett successivt höjt
skatteuttag. Skillnader i skatteuttag mellan Sverige och
andra länder på en liknande utvecklingsnivå reflekterar i
huvudsak olika prioriteringar mellan de olika ländernas
medborgare vad gäller det önskvärda med ett
gemensamt ansvar för att tillfredsställa dessa behov.
Att Sverige har en högre skattekvot än flertalet andra
länder beror därutöver till en inte obetydlig del på
tekniska skillnader i skatte- och utgiftssystemen. Till
skillnad från många andra länder har Sverige valt att
beskatta olika sociala ersättningar till medborgarna
(sjukpenning, arbetslöshetsersättningar, pensioner).
Andra länder tillämpar system med obeskattade
transferingar och har, i stället för öppna bidrag på
budgetens utgiftssida, dolda bidrag på inkomstsidan
(olika former av skatteavdrag) som ger en lägre
uppmätt skattekvot. Jämförelser av de totala skatte- och
avgiftsuttagen i olika länder måste därför göras med stor
försiktighet.
I ett avseende var nivån på de offentliga utgifterna
helt central i de överväganden som i slutet av 1980-talet
ledde fram till skattereformen: Hur skulle det i en
framtid vara möjligt att uthålligt finansiera de offentliga
utgifter medborgarna önskade? Det handlade då inte om
det totala skatte- och avgiftsuttaget utan om
skattestrukturen och de principer efter vilka skatterna
skall tas ut. Därmed aktualiserades andra skattepolitiska
mål än det grundläggande att skapa ett ekonomiskt
utrymme för offentliga utgifter på en viss nivå. Mellan
nivå- och strukturfrågan fanns, och finns fortfarande, ett
samband. Med en felaktig struktur är det inte långsiktigt
möjligt att bibehålla en viss totalnivå, något som hotar
finansieringen av offentliga utgifter.
I strukturellt avseende fanns flera problem med det
tidigare skattesystemet. Problemen delvis överlappade
och förstärkte varandra och hade betydelse för såväl det
fördelningspolitiska utfallet som den ekonomiska
effektiviteten.
Ett problem gällde bristen på s.k. horisontell rättvisa.
Denna innebar att individer med samma inkomst
betalade olika mycket i skatt. Kontant lön och
löneförmåner behandlades olika. Detta gällde också
olika slag av kapitalinkomster genom att räntor och
utdelningar beskattades hårdare än reavinster. Förutom
att detta var fördelningspolitiskt orättfärdigt ledde det
också till att människors val i olika avseenden
resulterade i en samhällsekonomiskt ineffektiv
fördelning av våra resurser. Välfärdsnivån blev lägre än
vad som skulle varit möjligt med ett mer likformigt
skattesystem.
Frågan om den vertikala rättvisan, dvs. fördelningen
av ekonomiska resurser mellan individer med olika
inkomster, har sedan länge varit central i den svenska
skattepolitiken. Det främsta uttrycket för detta har varit
en inkomstskatteskala med en betydande progressivitet.
Under efterkrigstiden skärptes progressiviteten
successivt och kom att beröra allt större grupper av de
skattskyldiga. Under åren före skattereformen kunde
noteras ett betydande gap mellan den formella
progressivitet som beskrevs av skatteskalan och den
faktiska progressivitet som blev resultatet av allt större
ofullkomligheter i den skattemässiga definitionen av
inkomster. Detta reflekterade bristen på horisontell
rättvisa, en bristande likformighet i beskattningen av
olika slag av inkomster.
Bristen på likformighet gav upphov till en omfattande
skatteanpassning genom att inkomster och
kostnadsavdrag omklassificerades. Inkomsterna togs ut
lågbeskattat, ofta i form av reavinster, och avdragen
hänfördes till högbeskattade områden. Ibland var
tillvägagångssätten förhållandevis enkla och
lättillgängliga, exempelvis när fullt avdragsgilla
reaförluster på s.k. yngre aktier tilläts reducera endast
till mindre del beskattade reavinster på s.k. äldre aktier.
Denna möjlighet gav upphov till negativa skattekilar
som innebar att avkastningen efter skatt kom att
överstiga avkastningen före skatt. Skattesystemet gav
alltså en ren subvention i sådana fall.
Skattereglerna för det avdragsgilla pensionssparandet
var det mest tydliga exemplet på betydelsen av
skattekrediter i det gamla systemet. Mot avdragsgillhet
vid premieinbetalningen svarade visserligen en
skatteplikt vid utbetalning. Vid en starkt progressiv
skatteskala försvagades denna formella symmetri av att
skattesatsen vid inbetalning av premier i normalfallet
var högre än skattesatsen vid utbetalning av pensioner.
Av långt större betydelse för skattekreditens storlek,
särskilt vid långa sparperioder, var dock det
förhållandet att avkastningen på pensionskapitalet var
helt obeskattad under sparperioden. Tillämpningen av
principen om utgiftsskatt på detta område,
kombinationen av avdragsgillhet och skattefrihet för
avkastningen där skatten togs ut först vid utbetalning,
innebar en betydande olikformighet. Detta gällde
särskilt i relation till beskattningen av vanligt
banksparande, där den årliga avkastningen, räntan,
beskattades med individens fulla marginalskatt.
Den olikformighet i de gamla reglerna som berörde
de flesta skattskyldiga gällde beskattningen av bostäder.
I en inflationsekonomi innebar det fulla avdraget för
nominella ränteutgifter mot höga marginalskatter, till
viss del begränsad genom 1981 års skattereform, i
kombination med en reavinstbeskattning, baserad på
partiell skattefrihet och reala beskattningsprinciper, i
många fall en betydande subvention.
I vissa andra fall var såväl den fullt legala
skatteplaneringen som det rent brottsliga
skatteundandragandet mer avancerat och ofta tillgängligt
enbart för de med goda ekonomiska resurser.
Förfaranden med s.k. utdelningsfonder är ett exempel.
Ett annat var möjligheten att ta ut arbetsinkomst i form
av lågbeskattad reavinst från fåmansbolag.
Komplexiteten i reglerna innebar också att det fanns en
betydande gråzon mellan legala förfaranden och rena
olagligheter.
Reglernas komplexitet gjorde att det i första hand var
resursstarka personer som kunde utnyttja
olikformigheterna. Detta och omfattningen av illegala
beteenden skapade en stigande misstro mot
skattesystemet.
De olikformiga reglerna i beskattningen av
kapitalinkomster växte till betydande del fram som en
reaktion på att kapitalinkomster beskattades tillsammans
med arbetsinkomster med en över tiden skärpt
progressiv skatteskala i en ekonomi med betydande
inflation. Onda cirklar skapades, där en stigande
progressivitet födde krav på undantag i beskattningen av
vissa inkomster. Detta urholkade i sin tur via
skatteanpassning skattebasen och drev fram höjda
skattesatser. Det blev nödvändigt att bryta denna
utveckling.
De höga skattesatserna i beskattningen av
arbetsinkomster innebar betydande marginaleffekter och
ansågs minska incitamenten för arbete och utbildning.
De kunde också bidra till höga nominella lönekrav från
vissa grupper, vilket via olika
kompensationsmekanismer bidrog till inflationsdrivande
lönebildning.
Olikformigheten i inkomstbeskattningen gällde också
beskattningen av företagsvinster. Företagens
investeringar i olika tillgångar, maskiner, byggnader
och lager beskattades på olika sätt. Finansieringen av
investeringarna via nyemission, kvarhållen vinst och
lån, behandlades också på olika sätt. Variationen i
skattebelastning mellan olika företag beroende på bl.a.
skillnader i historisk lönsamhet innebar risker för att
nya investeringar inte fördelades på ett
samhällsekonomiskt effektivt sätt mellan företagen.
Erfarenheterna av investeringsstyrning, framför allt
med hjälp av det sedan 1930-talet gällande systemet
med investeringsfonder, visade också på brister.
Möjligheterna för statsmakterna att påverka
näringslivets investeringar såväl i ett konjunktur-
perspektiv som i andra avseenden framstod som
begränsade, inte minst därför att olika åtgärder slog
igenom med en betydande tidsfördröjning.
Mot slutet av 1980-talet medförde också
kombinationen av hög formell skattesats och omfattande
reserveringsmöjligheter att vinstrika företag i syfte att
begränsa sina skattebetalningar deltog i avancerade
operationer med olika slag av leasingförfaranden.
Investeringsverksamheten styrdes i betydande
omfattning av skatteöverväganden, där frågan om den
samhällsekonomiska lönsamheten i olika projekt tonades
ned.
Utöver ”interna” brister i de gamla skattereglerna
utgjorde också den internationella utvecklingen en viktig
bakgrund till den svenska reformen. Det gällde den
skattepolitiska utvecklingen i vår omvärld där reformer
med breddade skattebaser och sänkta nominella
skattesatser aktualiserade liknande förändringar hos oss.
Väl så viktig var dock den fortgående
internationaliseringen av den svenska ekonomin, särskilt
av de finansiella marknaderna. Möjligheterna att behålla
en skattestruktur med smala skattebaser och höga
nominella skattesatser begränsades.
Den skattepolitiska utmaningen i slutet av 1980-talet
blev därför: Hur skulle man åtgärda allt större
olikformigheter och fördelningspolitiska brister i
systemet och skapa en skattestruktur som i en
internationaliserad ekonomi uthålligt kunde finansiera
offentliga utgifter på hög nivå?
2 Reformens huvuddrag
En central tanke bakom skattereformen var en förstärkt
horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle beskattas
lika. Denna likformighetsprincip skulle så långt som
möjligt tillämpas konsekvent. Det gällde beskattningen
av förvärvsinkomster, där såväl den vanliga
inkomstskatten som socialavgifterna skulle baseras på
bredare underlag. Det gällde också beskattningen av
kapitalinkomster, inkl. företagens vinster och
egenföretagarnas kapitalinkomster. Likformigheten var
också styrande i utformningen av det nya
mervärdesskattesystemet. En förstärkt horisontell
rättvisa skulle bidra till att återupprätta principen om
skatt efter bärkraft och därmed också till en förstärkt
vertikal rättvisa.
En likformighetsprincip kan förverkligas bl.a. genom
bredare skattebaser då den skattepliktiga inkomsten
därigenom kommer att ligga närmare den ekonomiska
inkomsten. Olika undantag, lättnader och kryphål skulle
elimineras och inkomstförstärkningarna användas för att
sänka skattesatser och reducera besvärande
marginaleffekter.
Enkelheten var en annan bärande princip. Enklare
regler är lättare att följa. Såväl för de skattskyldiga som
för skatteförvaltning frigörs resurser, inte minst i form
av tid, som för de skattskyldiga kan användas mer
produktivt. Skatteförvaltningen kan koncentrera sin
granskning till större och mer komplicerade
förfaranden.
Ytterligare en central hörnsten var önskemålet att
premiera sparande och motverka låntagande.
Olikformigheterna i de gamla reglerna och det
förhållande att kapitalinkomster beskattades tillsammans
med övriga inkomster bidrog till att missgynna
finansiellt sparande (hög skatt på marginella
kapitalinkomster) och favorisera låntagande (stort
skattemässigt värde på ränteavdrag).
Målet för skattereformen sammanfattades i
propositionen om reformerad inkomst- och
företagsbeskattning på följande sätt (prop. 1989/90:110,
s. 294):
”Det övergripande målet för skattereformen är att
åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning
samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete
och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling
medan villkoren för lånebaserad konsumtion och
förmögenhetsuppbyggnad försämras. En likvärdig
behandling av arbetsinkomster och inkomster av kapital
skall komma till stånd. Skatteplanering och skatteflykt
skall motverkas. Inte minst härigenom kommer den
fördelningspolitiska träffsäkerheten i beskattningen att
förbättras.”
Huvuddragen i reformen var
– En sänkt inkomstskatt för så gott som alla, där den
helt övervägande andelen av inkomsttagarna, ca 85
procent, enbart skulle betala kommunalskatt.
Resterande del skulle därutöver betala 20 procent i
statlig inkomstskatt.
– För att inte andelen som betalar statlig inkomstskatt
skulle öka över tiden, infördes en indexreglering av
den undre gränsen för statlig inkomstskatt, den s.k.
skiktgränsen. De nya reglerna gav också utrymme
för viss förbättring av reallönen utan att skatteuttaget
ökade.
– För att förbättra det fördelningspolitiska utfallet
infördes en extra skattelättnad för personer med
lägre inkomster i form av ett förhöjt grundavdrag.
Vidare skulle som en viktig del av reformen
barnbidragen och bostadsbidragen höjas.
– Skattebortfallet genom sänkta skattesatser skulle
finansieras genom skärpt beskattning av
kapitalinkomster, en breddad bas för beskattningen
av arbetsinkomster och genom höjda indirekta
skatter.
– Genom reformen infördes en separat och
proportionell beskattning av kapitalinkomster –
räntor, utdelningar och reavinster – med en enhetlig
skattesats på 30 procent. I princip skulle
skatteuttaget baseras på fulla nominella inkomster,
vilket i vissa fall medförde betydande
basbreddningar i förhållande till de äldre reglerna.
En särskild avkastningsskatt på sparande i
pensionsförsäkringar infördes.
– Basen för arbetsinkomstbeskattningen breddades
genom att löntagarnas avdragsmöjligheter
begränsades och genom full skatteplikt för
naturförmåner. Detta innebar bl.a. höjd skatt på
måltidsförmåner, bilförmåner och bostadsförmåner.
– Den formella skattesatsen för bolagsinkomster
sänktes från 57 till 30 procent och avsågs balanseras
genom kraftiga basbreddningar, där den
övervägande delen av tidigare
reserveringsmöjligheter eliminerades.
– Basen för mervärdesskatten breddades också.
Tjänster blev generellt skattepliktiga och de tidigare
reducerade skattesatserna för byggnadsverksamhet
samt hotell- och restaurangtjänster togs bort. Dock
kvarstod vissa undantag, bl.a. för dagstidningar och
olika kulturverksamheter.
– Punktskatterna på bl.a. bensin och energi höjdes och
den nya energiskatten i kombination med införandet
av koldioxidskatt och svavelskatt förstärkte
skattesystemets miljöprofil. Skattereformen innebar
ett exempel på grön skatteväxling genom att höjda
skatter på resursförbrukning och miljöpåverkan
användes för att finansiera sänkt skatt på arbete.
Den offentlig-finansiella bruttokostnaden för
skattereformen till följd av sänkta skattesatser och
fördelningspolitiska åtgärder beräknades till ca 97
miljarder kronor. Detta skulle finansieras genom
bredare baser för arbetsinkomstbeskattningen (13
miljarder kronor), en förstärkning av
kapitalbeskattningen (39 miljarder kronor), höjda
indirekta skatter (28 miljarder kronor) och vissa andra
förändringar (10 miljarder kronor). Resterande
finansieringsbehov på 5 miljarder kronor skulle
tillgodoses genom en bättre fungerande ekonomi
(”dynamiska effekter”).
3 Värdering av reformen
1990-91 års skattereform var i rent budgetmässiga
termer en mycket stor reform med en
bruttoomfördelning av skatteuttaget på nära nog 100
miljarder kronor. Men den var också i en djupare
ekonomisk mening mycket omfattande i det att den
påverkade de skattemässiga villkoren för svenska
hushåll och företag i en lång rad avseenden. Villkoren
för olika former av sparande och för konsumtionsval,
för arbete och utbildning och för företagsinvesteringar
förändrades på ett grundläggande sätt.
För en värdering av reformen är dess
beteendeeffekter av stor betydelse. I vissa fall är det
förhållandevis enkelt att konstatera om de avsedda
effekterna har inträffat eller ej. I andra fall kan det vara
svårt att isolera reformeffekterna från inverkan av andra
faktorer. En sådan faktor är den ekonomiska krisen i
början av 1990-talet. En viktig fråga gäller reformens
samspel med depressionen. En annan fråga gäller hur
depressionen som sådan, oberoende av dess eventuella
samspel med skattereformen, påverkat möjligheterna att
värdera reformen.
Omedelbart efter det definitiva reformbeslutet i
riksdagen juni 1990 påbörjades en utvärdering av
reformen. En särskild kommitté, KUSK, tillkallades.
Kommittén lämnade sitt betänkande i november 1995.
Betänkandet baserades bl.a. på ett omfattande
forskningsprogram som initierades av kommittén och
som avrapporterades i en särskild bilaga, Svensk
skattepolitik i teori och praktik – 1991 års skattereform
(bilaga 1 till SOU 1995:104).
KUSK- betänkandet har remissbehandlats (för en
remissammanställning, se 1996 års ekonomiska
vårproposition). Betänkandet med dess bilagor ger
tillsammans med de bakomliggande
forskningsrapporterna en kvalificerad grund för en
utvärdering av reformen. I anslutning till de
huvudfrågor som ställs i betänkandet kommer vi nu att
ge vår värdering, där också viss ny information
kommer att vägas in.
Vår bild av reformen avviker inte på något
grundläggande sätt från den KUSK gav. Sedan
kommittén lämnade sitt betänkande har det inte, annat
än undantagsvis, presenterats några nya studier kring
skattereformens effekter. Men väl så betydelsefullt är
att reformreglerna, med varierande grad av stabilitet, nu
verkat i snart sju år. Å ena sidan innebär detta att
dataläget förbättrats. Å andra sidan uppkommer frågan
mot vilken alternativ skattepolitisk utveckling reformen
skall värderas. En effektanalys av reformförslag handlar
ju i hög grad om att jämföra det ekonomiska utfallet vid
de nya reglerna med utfallet vid alternativa regler. I
detta fall skulle det vara naturligt att jämföra med de
regler som gällde före skattereformen. Här finns två
svårigheter. För det första, hur skulle 1989 års regler
sett ut exempelvis i 1997 års ekonomiska miljö? För
det andra, hur skall senare regeländringar, som kan ha
påverkat den ekonomiska utvecklingen, beaktas? Dessa
svårigheter är besvärliga att hantera på något
heltäckande sätt. Vi väljer därför att mer partiellt
uppmärksamma några centrala aspekter.
3.1 Skatteplanering och skattefusk
Skattereformens betydelse för omfattningen av
skatteplanering är en central fråga, inte minst därför att
det var erfarenheterna av en tilltagande skatteplanering
under åren före reformen som bidrog till kritiken mot
det gamla skattesystemet. Kritiken kom att gälla inte
bara de olagliga beteenden som förekom (skattefusk
och/eller skatteflykt) utan också de legala möjligheter
som det gamla systemet innehöll.
KUSK konstaterar att skattereformen representerade
ett nytt angreppssätt för att förhindra skatteplanering
genom att den sökte påverka de grundläggande
förutsättningarna för skatteplanering. KUSK lyfte fram
fem sådana förutsättningar; att olika inkomster beskattas
olika, att inkomstskatten är progressiv, att olika
skattesubjekt beskattas olika, att beskattningsunderlaget
inte är entydigt bestämt samt möjligheten att bilda
skattekrediter, dvs. skjuta upp beskattningen,
exempelvis genom att omvandla löpande inkomster till
värdestegring som beskattas med tidsfördröjning.
Regeringen delar KUSK:s bedömning att
skattereformen levt upp till målet att motverka
skatteplanering. En konsekvent beskattning av olika
naturaförmåner gjorde att olika former av
arbetsinkomster beskattades mer likartat. En likartad
behandling av löpande kapitalavkastning (räntor och
utdelningar) och realiserad värdeökning (reavinster)
minskade möjligheterna att erhålla skattekrediter.
Omfattningen av skattekrediter begränsades också
genom att det skattemässiga värdet av olika reaförluster
reducerades. Tidigare lönsamma transaktioner inom
familjer som byggde på den sammanhållna
beskattningen av arbets- och kapitalinkomster med en
progressiv skatteskala eliminerades genom införandet av
den separata och proportionella
kapitalinkomstbeskattningen.
En mer likartad beskattning av olika företagsformer
reducerade skatteplaneringen genom transaktioner
mellan företag. Den kraftigt sänkta bolagsskattesatsen
reducerade det skattemässiga värdet av olika avdrag.
Begränsningen av olika konsolideringsmöjligheter
minskade intresset för skatteminimerande beteenden
med starkt begränsat samhällsekonomiskt värde.
I det gamla skattesystemet avspeglades förekomsten
av skatteplanering i ett betydande gap mellan det
faktiska skatteuttaget och det formella skatteuttaget som
det beskrevs av inkomstskatteskalan med dess betydande
progressivitet. KUSK redovisar resultatet av en
simuleringsstudie, avseende de 10 procent av
individerna i aktiv ålder med de högsta
arbetsinkomsterna. Studien visar att 1980-talets
skattereformer minskade detta gap redan före 1990 års
reform men att gapet minskade ytterligare de första åren
efter reformen. Den horisontella rättvisan har således
ökat över tiden.
Den enskilda åtgärd i reformen som mest bidragit till
att motverka skatteplanering var införandet av en
separat och proportionell kapitalinkomstbeskattning.
Detta kombinerades med full nominell beskattning av
alla slag av kapitalinkomster, inklusive reavinster. Även
om den formella skattesatsen (30 procent kom att ligga
under den högsta marginalskatten på förvärvsinkomster
(50 procent) innebar detta ändå ett i reala termer
likvärdigt skatteuttag på arbets- och kapitalinkomster.
För personer med arbetsinkomster över brytpunkten
innebar dock den lägre kapitalskattesatsen ett
kvarvarande gap på marginalen i beskattningen av
arbets- och kapitalinkomster. Detta motiverade särskilda
spärregler för fåmansbolagsägare, som skall förhindra
omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster.
Dessa regler, som förändrats efter reformen, försöker
förena två var för sig angelägna mål dels att motverka
skatteplanering, dels att ge rimliga incitament för
investeringar i små och medelstora företag.
I takt med den ökande internationaliseringen av den
svenska ekonomin, och särskilt efter liberaliseringen av
kapitalmarknaderna, öppnas möjligheter till
internationell skatteplanering, som grundas på skillnader
i skattesatser och ineffektiva kontrollmöjligheter. Vi
delar KUSK:s bedömning att det gamla skattesystemet
med dess höga nominella skattesatser skulle ha fungerat
allt sämre i denna internationaliserade värld. Reformen
var i denna mening nödvändig, samtidigt som
problemen finns kvar i ny form, inte minst som en följd
av den informationsteknologiska utvecklingen.
Der finns ett nära samband mellan skatteplanering
och samhällsekonomisk effektivitet. Ett oenhetligt
skattesystem med möjligheter till skatteplanering medför
att skattskyldiga och skattekonsulter använder sin tid på
fel sätt och att resursfördelningen mellan olika sektorer i
ekonomin blir felaktig. Vid en ansvarsfull finansiering
av offentliga utgifter kommer det skattebortfall som
följer av skatteplaneringen att nödvändiggöra
kompletterande skattehöjningar. Dessa resulterar i
allmänhet i nya effektivitetsförluster och minskad
välfärd. I detta perspektiv representerade
skattereformen ett väsentligt framsteg.
Skattereformen minskade också lönsamheten av att
skattefuska. Däremot är det som KUSK konstaterar
svårare att bedöma huruvida det faktiska skattefusket
minskat; de metodologiska problemen att mäta detta är
betydande. Ökad kontrolluppgifts-skyldighet på olika
områden har dock bidragit till att minska skattefusket.
3.2 Sparande och konsumtion
Skattereformen ändrade på ett dramatiskt sätt
sparvillkoren i den svenska ekonomin, särskilt genom
införandet av den nya kapitalinkomstbeskattningen med
en hög grad av likformig behandling av olika
sparalternativ. Förändringar i den indirekta
beskattningen, särskilt på mervärdesskattens område,
påverkade också på ett direkt sätt den privata
konsumtionen på olika områden.
3.2.1 Sparandet och kapitalinkomst-
beskattningen
I det gamla skattesystemet missgynnades finansiellt
sparande och premierades låntagande. Genom
skattereformen gavs hushållen incitament att förändra
sina sparmönster.
Den första fråga som behandlas i KUSK:s värdering
gäller hur hushållens totala sparande kan ha påverkats.
Frågan är viktig, inte minst med tanke på reformens roll
för krisen i början av 1990-talet, särskilt hur den kan ha
bidragit till fallet i privat konsumtion. Mellan 1989 och
1992 steg den konventionellt beräknade
hushållssparkvoten, dvs. sparande i finansiella tillgångar
och investeringar i egna hem som andel av disponibel
inkomst, med inte mindre än 13 procentenheter. En
liknade utveckling, låt vara mindre dramatisk, gäller för
en utvidgad sparkvot, där även hushållens sparande i
varaktiga konsumtionsvaror och avtalsenliga
pensionsförsäkringar räknas med.
I expertbilagan till KUSK studeras på ett direkt sätt
reformens effekter på den privata konsumtionen. Det
finns inte några tydliga belägg för att reformen skulle
vara en viktig faktor bakom det kraftiga fallet i
hushållens konsumtion. I den utsträckning
skattereformen spelat en roll beror det inte i första hand
på en direkt effekt av att avkastningen efter skatt på
finansiellt sparande gått upp. I stället verkade reformen
mer indirekt. Den tidigare förmånsbehandlingen av realt
sparande i bostäder ersattes av en mer likformig
beskattning av finansiellt och realt sparande. Ett minskat
skattemässigt värde av ränteavdrag i kombination med
en höjd löpande beskattning av sparande i bostäder
reducerade förmögenhetsvärdet i fastigheter. Detta
ledde till ökat amorteringssparande, vilket indirekt
reducerade hushållens konsumtion. Senare information
från undersökningar av hushållens utgifter de aktuella
åren visar dock inte på några mer markerade skillnader
i förändrade konsumtionsutgifter mellan
egnahemshushåll och andra hushåll vid given disponibel
inkomst. Detta skulle betyda att reducerade
förmögenhetsvärden för egnahemsägare balanseras av
andra konsumtionsdämpande faktorer för andra slag av
hushåll.
Frågan är då hur stor del av den kraftiga uppgången i
finansiell sparkvot som kan hänföras till reformen. Med
hjälp av ett modellgrundat räkneexempel görs i
expertbilagan bedömningen att mellan en tredjedel och
en fjärdedel av uppgången kan ha berott på
skattereformen. I likhet med KUSK anser vi dock att
den anpassning av hushållssparandet som skedde i
början av 1990-talet var en långsiktig nödvändighet.
Relationen mellan hushållens konsumtion och deras
disponibla inkomster i slutet av 1980-talet, där hushållen
konsumerade 105 procent av sina inkomster, var inte
uthållig. Reformen påskyndade denna nödvändiga
anpassning, dock till priset av fördjupad kris.
För reformens spareffekter på hushållsnivå redovisas
i expertbilagan resultat som indikerar att
portföljanpassningen var relativt likformig. Hushåll med
olika marginalskatt före reformen (och därmed på olika
inkomstnivåer) förefaller ha anpassat sina
förmögenhetsportföljer på ungefär samma sätt. Den
olikformiga anpassningen skedde redan i början av
1980-talet som en följd av de begränsningar av
ränteavdragens värde som infördes då. Dessa
reducerade kraftigt de stora skillnader i reala
lånekostnader efter skatt mellan hushåll med olika
inkomster som fanns tidigare. Med denna tolkning var
utgångsläget inför 1990-91 års reform att flertalet
hushåll hade samma reala lånekostnader efter skatt med
ett skattemässigt värde av ränteavdrag på 50 procent.
Reformen framkallade ett likformigt fall till 30 procent.
Detta skulle innebära att hushåll med högre
inkomster genom sin anpassning till nya skattereglerna
inte skulle ha givit något större bidrag än andra hushåll
till uppgången i finansiell sparkvot. I en nyligen
publicerad studie ges en delvis annorlunda bild. Enligt
denna studie synes höginkomsttagarhushållen ha bantat
sina ”balansräkningar” kraftigare än hushåll med lägre
inkomster.
Reformens effekter på villamarknaden har redan
berörts. KUSK gör bedömningen att ca hälften av det
reala prisfall som inträffade mellan 1990 och 1993 kan
hänföras till skattereformen. I likhet med KUSK anser
regeringen att en anpassning nedåt i förhållande till de
uppblåsta fastighetsvärdena under slutet av 1980-talet
var ofrånkomlig. Reformen förstärkte dock nedgången.
Reformens effekter för boendekostnaderna
kommenteras närmare i konsumtionsavsnittet. I ett
sparandeperspektiv kan noteras att skattereformen
innebar en väsentligt högre likformighet i beskatt-ningen
av olika sparformer, inklusive sparandet i egna hem.
Dock valde man att lägga den nya fastighetsskatten på
en lägre nivå än vad som skulle ha varit motiverat vid
en strikt likformighetsbedömning. Denna lägre nivå,
liksom nedsättningen av fastighetsskatt under de första
10 åren och de särskilda övergångsreglerna,
motiverades av bostadspolitiska skäl.
Vi återkommer i ett senare avsnitt till de
stabiliseringspolitiska aspekterna av reformens effekter
på sparandet.
3.2.2 Konsumtionen och konsumtions-
beskattningen
Den mervärdesskatt som infördes 1969 innebar att
skatten togs ut på en förhållandevis smal skattebas.
Tjänster var i princip undantagna från beskattning.
Knappt 60 procent av den privata konsumtionen var
belagd med mervärdesskatt före skattereformen.
Förekomsten av momsbefriade varor och tjänster, där
avdragsrätt saknas för ingående moms på användning av
råvaror, halvfabrikat och investeringsvaror, innebar att
mervärdesskatten delvis fick karaktären av en skatt på
investeringar och insatsförbrukning i stället för på
konsumtion.
Före skattereformen uppgick mervärdesskattesatsen
till 19 procent på priset inkl. moms, vilket motsvarar en
skattesats på 23,46 procent på priset exkl. moms. För
hotell- och serveringstjänster tillämpades dock en
reducerad skattesats på 12,86 procent på priset exkl.
moms. Samma skattesats gällde för bygg- och
anläggningsarbeten.
Energi var belagd med en nollskattesats. Detta
innebar att avdragsrätt tilläts för ingående moms på
insatsanvändning i energiproduktionen samtidigt som
energiförsäljningen var momsbefriad.
Energibeskattningen gav dock upphov till negativa
effekter på konkurrensen, i synnerhet för företag som
var verkade på internationella marknader, eftersom
energibeskattningen i sin helhet bestod av punktskatter
som inte kunde lyftas av i senare produktions- och
distributionsled.
En utgångspunkt för reformeringen av den indirekta
beskattningen var att en större likformighet i
beskattningen av olika varor och tjänster skulle öka den
horisontella rättvisan. Horisontell rättvisa innebär i detta
fall att olika hushåll med lika hög konsumtionsstandard
bör betala lika mycket konsumtionsskatt oavsett hur de
värderar olika varor och tjänster. En annan
utgångspunkt var att en skattebeläggning av olika varor
och tjänster skulle förstärka momsens karaktär av
konsumtionsskatt.
Ett annat viktigt syfte med reformen var att få till
stånd ett enklare mervärdesskattesystem med lägre
fullgörandekostnader för de skattskyldiga och lägre
administrationskostnader för skattemyndigheterna. En
större likformighet i beskattningen kan framförallt
förväntas minska hanteringskostnaderna för företag med
blandad verksamhet, dvs. företag som tillhandahåller
såväl momsbefriade som helt eller delvis momspliktiga
varor och tjänster.
Bakom förändringen av den indirekta beskattningen
låg också ett starkt fiskalt motiv. I den
finansieringskalkyl som låg till grund för skattereformen
avsågs nära nog en tredjedel av skattebortfallet till följd
av lägre marginalskatter m.m. finansieras genom höjda
indirekta skatter. Efter reformen kvarstod dock
betydelsefulla undantag från momsplikt, t.ex. sjuk- och
tandvård, barnomsorg, utbildning, hyror och
bostadsrättsavgifter, finansiella tjänster och konsumtion
av vissa kulturella tjänster.
Skatteomläggningen gav upphov till betydande
prishöjningar för vissa enskilda varugrupper och har
därför också medfört betydande förändringar i
hushållens konsumtionsmönster.
Konsumtionen av bostadstjänster berördes i en rad
avseenden.
1990 infördes moms på vatten, avlopp, sophämtning
och energi. År 1991 belades fastighetsskötsel,
lokalvård, fönsterputsning, sotning, bevakning, kabel-
tv, administrativa tjänster och fjärrvärme med moms.
Den ingående momsen i produktionen av dessa tjänster
var försumbar varför en prishöjning på 23,5 procent
kunde förväntas på dessa områden. Samtidigt slopades
den reducerade skattesatsen på fastighetsunderhåll och
byggverksamhet. Detta beräknades höja priserna på
dessa tjänster med knappt 10 procent.
Boendekostnaderna påverkades också av att
punktskatterna på energi förändrades som en del av
reformen. Under 1990 sänktes punktskatten på elektrisk
kraft. År 1991 infördes koldioxidskatt på bl.a. olja,
kol, naturgas och bensin. Dessutom infördes en
svavelskatt på bl.a. svavelhaltig olja. För att begränsa
dessa miljöskatters genomslag på den totala
skattebördan på energi sänktes samtidigt energiskatten
på bl.a. olja, kol och naturgas med 50 procent.
Omläggningarna av den indirekta beskattningen
innebar kraftigt ökade drifts- och underhållskostnader
för hela bostadsbeståndet. Vid en fullständig
övervältring på drifts- och underhållskostnaderna kan
dessa skatteförändringar beräknas ha gett en
genomsnittlig prishöjning på bostadstjänster på 3,7
procent år 1990 och på 4,5 procent år 1991 vid en
sammanvägning av effekterna för hyresrätter,
bostadsrätter och egnahem.
Konsumtionen av bostadstjänster kan inte minska
mycket på kort sikt, även om efterfrågan på
bostadstjänster faller kraftigt p.g.a. högre hyror och
högre brukarkostnader för egnahem. Det är därför inte
förvånande att någon real minskning av
bostadskonsumtionen inte kan observeras i
nationalräkenskaperna under de första åren av 1990-
talet. Den högre brukarkostnaden för egnahem genom
skärpt indirekt beskattning kom i stället att bidra till det
fall i villapriserna som följde av skattereformen.
Brukarkostnaden för egnahem påverkades dessutom av
ett minskat värde av ränteavdragen och av skärpt
fastighetsskatt. I KUSK-bilagan beräknas de förändrade
skattereglerna mellan 1985 och 1991 totalt ha ökat
brukarkostnaden med 20-30 procent. Enligt samma
bedömning ledde denna höjning av brukarkostnaden till
en minskning av den totala efterfrågan på egna hem
med omkring 15 procent, vilket i sin tur förorsakade ett
realt prisfall på egnahem med omkring 15 procent.
Reformens första steg finansierades bl.a. av den
höjning av skatten på bensin som genomfördes 1990;
dels genom en bensinskattehöjning, dels genom en
höjning av mervärdesskattesatsen på bensin från 0 till
23,46 procent. Totalt kan dessa skattehöjningar
beräknas ha medfört en bensinprisökning på 33 procent.
Nollskattesatsen på diesel avskaffades också 1990, med
en teoretiskt beräknad priseffekt på 23,5 procent.
Konsumtionen av bensin påverkades, åtminstone på
kort sikt, i mycket begränsad omfattning. Under 1990
kan en ökning av bensinkonsumtionen på drygt 1
procent observeras medan volymminskningen under
1991 var 0,6 procent.
För vissa andra varugrupper som påverkades av den
höjda indirekta beskattningen blev dock effekterna
större. Observerade volymförändringar beror givetvis
på en rad andra faktorer än skattereformen. Reformen
torde dock ha haft en avgörande betydelse.
Före 1991 var persontransporter, hår- och
skönhetsvård och vissa fritidsrelaterade tjänster som
campingplatser, skidliftar och danstillställningar
undantagna från moms. I januari 1991 belades dessa
tjänster med full moms. Prishöjningen på
persontransporter kan teoretiskt beräknas till 11 procent.
Priseffekten för persontransporter mildrades av att
transportföretagen genom momsbeläggningen fick rätt
till avdrag för ingående moms. Konsumtionen av
inhemska persontransporter minskade med knappt tre
procent under 1991, medan konsumtionen ökade under
både 1990 och 1992.
Hår- och skönhetsvård omfattades före reformen av
ett vanligt undantag från momsplikt. De teoretiskt
beräknade prishöjningarna på dessa tjänster uppgick till
21 procent, när hänsyn tas till att införande av
avdragsrätt för ingående moms tenderar att dämpa
momsbeläggningens effekt på priserna. Konsumtion-en
av hår- och skönhetsvård minskade med hela 17 procent
år 1991.
Höjningen av momsen på hotell- och
restaurangtjänster från 12,86 till 23,46 procent bidrog
till finansieringen av reformens första steg 1990. Vid en
fullständig övervältring på konsumentpriset ger denna
skattehöjning en prisökning på 9,4 procent för hotell-
och restaurangtjänster. Åren 1990 och 1991 kom
konsumtionen av hotell och restaurangtjänster att
minska med 9,6 respektive 8,3 procent.
Dessa stiliserade fakta indikerar att reformen kan ha
haft en betydande effekt på efterfrågan på vissa
specifika varugrupper, i synnerhet turistrelaterade
tjänster som persontransporter och hotell- och
restaurangtjänster. I en av de expertrapporter som
utförts på uppdrag av KUSK analyseras skattereformens
effekt på efterfrågan på inrikes och utrikes
rekreationsresor. Resultaten från denna studie visar att
reformen minskade rekreationsresandet med minst 20
procent. Att inhemsk turism visade sig vara en särskilt
priskänslig sektor kan bero på att det finns näraliggande
lågt beskattade alternativ till rekreationsresandet i form
av hemproduktion eller utlandsresor.
Skattereformen vägleddes av en
likformighetsfilosofi. Det finns många starka argument
för en i största möjliga utsträckning enhetlig
mervärdesskatt. Flera förutsättningar måste dock vara
uppfyllda för att det ur samhällsekonomisk
effektivitetssynpunkt skall vara önskvärt att beskatta
olika varor och tjänster med samma skattesats. För de
fall där olika varor är olika priskänsliga kan det för att
begränsa effekterna på konsumtionsvalet vara
lämpligare att beskatta prisokänsliga varor med en
högre skattesats och särskilt priskänsliga varor med en
låg skattesats. Den sänkning av momsen på
turistrelaterade tjänster som genomfördes 1992 kan
möjligen betraktas som en sådan effektivitetshöjande
åtgärd.
Vid utformningen av konsumtionsbeskattningen
måste emellertid hänsyn också tas till
fördelningseffekterna. En differentiering av momsen
skapar också olika typer av gränsdragningsproblem och
lämnar utrymme för olika särintressen att få
gränsdragningen ändrad. En differentiering medför
också, som tidigare påpekats, att skattesystemets
driftskostnader ökar och att den horisontella rättvisan
kan minska. De differentieringar av momsen som
gjorts efter skattereformen har lett till tillkommande
komplikationer i dessa avseenden.
3.3 Investeringarna och
företagsbeskattningen
I likhet med KUSK anser vi att det är svårt att utvärdera
den nya företagsbeskattningen. Relevanta data
produceras med betydande tidseftersläpning. Det tar
också tid för företagen att anpassa sig till nya regler och
den ekonomiska krisen med dess kraftiga lönsamhetsfall
försvårar en värdering.
De undersökningar av de gamla
bolagsskattereglernas effekter som redovisas av KUSK
modifierar till viss del den problembeskrivning som
gjordes inför skattereformen. Bilden av ett
förhållandevis starkt snedvridande bolagsskattesystem
tonas ned. I det gamla systemet med dess omfattande
reserveringsmöjligheter var det förhållandevis få företag
som kunde utnyttja skattereglerna maximalt. Detta
innebar att bolagsbeskattningen till stor del fungerade
som en utdelningsbeskattning, utan större snedvridande
skillnader i skattebelastning på olika slag av
investeringar och för olika finansieringsformer. KUSK
konstaterade dock att det trots allt fanns företag i det
gamla systemet som fullt ut kunde utnyttja
konsolideringsmöjligheter och där bolagsskatten verkade
snedvridande.
Den forskning som redovisas av KUSK visar också
att skattereformen inte hade någon betydelse för det
dramatiska raset i investeringarna i företagssektorn i
början på 1990-talet. Kommittén noterar också att det
nya systemet blivit enklare och mer överskådligt. Vi vill
för vår del konstatera att reformen minskat incitamenten
till skatteminimerande beteenden genom mer eller
mindre konstlade affärsupplägg. Vi återkommer i
finansieringsavsnittet till skattereformens effekter på
bolagsskatteintäkterna.
Det fanns en stor politisk enighet kring utformningen
av de nya företagsskattereglerna. Vid reformtillfället
gällde detta också synen på den s.k. ekonomiska
dubbelbeskattningen. Därmed avses att avkastningen på
eget kapital i bolagen, till skillnad från låneräntor på
främmande kapital, formellt beskattas i två led; dels
genom bolagsskatten, dels genom beskattning av
utdelningar och reavinster hos ägarna. Ur
investeringssynpunkt är dock i princip inte skatteuttaget
i det senare ledet något problem. Investeringsvillkoren i
en ekonomi som den svenska med starkt
internationaliserade kapitalmarknader bestäms nämligen
i första hand av företagsskattereglerna. Beskattningen av
utdelningar och reavinster på aktier inom ramen för den
personliga kapitalinkomstbeskattningen betyder mindre
för investeringsvillkoren. Dessutom var det centralt att
upprätthålla en enhetlig och likformig
kapitalinkomstbeskattning.
I frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen har
under denna mandatperiod gjorts ett välmotiverat
undantag. För mindre företag, som inte har samma
tillgång till de internationella kapitalmarknaderna som
de större företagen, är nämligen beskatt-ningen av
utdelningar och reavinster hos ägarna av större
betydelse för företagens investeringar. Under
förutsättning att en ägarlättnad i den ekonomiska
dubbelbeskattningen inriktas enbart på dessa företag kan
positiva effekter på investeringarna förväntas. En
partiell lättnad i ägarbeskattningen har därför införts.
I skattereformen var det av tidsskäl inte möjligt att
fullt ut reformera skattereglerna för egenföretagarna.
Genom de regler som infördes 1994 har en större
likformighet uppnåtts i förhållande till beskattningen av
aktiebolag och deras ägare. Likformigheten har dock
uppnåtts till priset av en inte obetydlig komplexitet. För
närvarande utreds möjligheterna till förenklade regler, i
första hand för de allra minsta företagen.
3.4 Arbetsutbudet och
förvärvsinkomstbeskattningen
Skattereformen medförde stora principiella
förändringar av beskattningen av förvärvsinkomster.
Före reformen beskattades förvärvsinkomster och
kapitalinkomster tillsammans enligt en och samma
skatteskala. Genom skattereformen infördes tre olika
inkomstslag: inkomst av tjänst, kapital och närings-
verksamhet. Inkomst av tjänst och näringsverksamhet
kom att beskattas med samma skattesatser medan
kapitalinkomster kom att beskattas proportionellt.
Skattereformen innebar kraftiga sänkningar av
marginalskatterna på förvärvsinkomster. Fr.o.m. 1991
fanns bara två inkomstskikt i den statliga
inkomstskatteskalan: 0 och 20 procent. Grundavdraget
fastställdes till 10 300 kronor för 1991. Dessutom
infördes ett förhöjt grundavdrag på inkomster mellan 60
000 kronor och 180 000 kronor vilket kom att påverka
marginalskatten i detta inkomstintervall. I diagram 1
visas marginalskatterna enligt den nya skatteskalan.
Som jämförelse visas även marginalskatterna enligt
1989 års skatteskala
Skattereformen medförde – tillsammans med
förändringarna av inkomstberoende bidrag och indirekta
skatter – att den s.k. reala marginallönen efter skatt och
bidrag höjdes kraftigt för breda grupper av
inkomsttagare. Införandet av en separat
kapitalinkomstbeskattning innebar också att
marginallönen inte längre kom att påverkas av
individens kapitalinkomster.
Enligt beräkningar i KUSK-bilagan var höjningen av
marginallönen i allmänhet större för män än för
kvinnor. För en sammanboende man i mitten av
inkomstfördelningen ökade marginallönen med 24
procent mellan 1985 och 1992 till följd av förändringar i
skatte- och transfereringssystemet. För en kvinna i
mitten av inkomstfördelningen ökade den med 19
procent. För den fjärdedel av sammanboende män
respektive kvinnor som har de lägsta inkomsterna
minskade dock marginallönen med i genomsnitt tre
respektive en procent mellan 1985 och 1992.
För att man skall kunna utröna hur en skattereform
påverkar önskat antal arbetstimmar för en viss individ
krävs information om hur individen reagerar på
förändringar av marginallönen och den disponibla
inkomsten. Individens värdering av konsumtion och
fritid kan på ett grovt sätt mätas med hjälp av dels den
s.k. kompenserade löneelasticiteten, dels
inkomstelasticiteten . En fullfinansierad reforms
effekter på arbetsutbudet för en genomsnittlig individ är
oberoende av storleken på inkomstelasticiteten. Vid en
underfinansierad reform kan dock inkomsteffekterna ha
betydelse och påverka arbetsutbudet negativt. Empiriska
studier på svenska data visar dock i allmänhet att
inkomstelasticiteten är mycket liten. Effekterna på
antal arbetade timmar kan därför i första hand bedömas
med hjälp av information om de kompenserade
löneelasticiteternas storlek.
KUSK:s redovisning av ekonometriska
arbetsutbudsstudier på svenska data från åren före
skattereformen visar på tämligen samstämmiga resultat
för gifta män: Den kompenserade löneelasticiteten är
enligt de olika studierna koncentrerad till ett värde kring
0,10. Detta innebär att den av KUSK beräknade
genomsnittliga höjningen av marginallönen för
sammanboende män på omkring 20 procent ger en
ökning av önskat antal arbetstimmar på ett par procent.
En studie som utförts efter KUSK:s utvärdering
bekräftar i stort KUSK:s slutsats. Enligt denna studie
medförde de marginalskattesänkningar som ägde rum
under perioden 1980 till 1991 att önskat antal arbetade
timmar för män ökade med drygt 4 procent.
Breddningen av momsbasen och höjda bostadsbidrag
m.m. medförde dock att ökningen i arbetsutbudet
mellan 1980 och 1991 endast blev 2 procent. Denna
studie visar också att förändringen av skatte- och
transfereringssystemet tenderade att öka spridningen i
önskat antal arbetade timmar mellan olika män.
För sammanboende kvinnor ger olika studier mer
varierande resultat vad gäller storleken på
löneelasticiteterna. Enligt KUSK-bilagan är den bästa
gissningen att den kompenserade löneelasticiteten för
sammanboende kvinnor uppgår till 0,4. Med en
ökning av marginallönen på 10-20 procent ger detta en
ökning av det önskade arbetsutbudet på 4-8 procent för
sammanboende kvinnor.
Krisen under perioden 1990-93 innebar att
efterfrågan på arbetskraft sjönk. Detta medförde att
antalet arbetade timmar i ekonomin minskade med nära
10 procent. Denna restriktion kan förväntas ha inneburit
att ökningen av önskat antal arbetstimmar inte kunnat
realiseras. Detta gäller i första hand de som blev
arbetslösa under perioden. I expertbilagan till KUSK
visas att arbetstiden för befolkningen i arbete under
krisåren utvecklats mindre negativt än vad som kunnat
förväntas från historiska mönster. Därigenom kan de
sänkta marginalskatterna ha bidragit till att sysselsatta
arbetar något mer än som annars hade varit fallet.
I KUSK-bilagan konstateras också att arbetstiderna
hållits uppe bättre bland högre utbildade, vars
marginalskatt sjunkit kraftigt, än bland personer med
lägre utbildning. Resultat från intervjuundersökningar
initierade av KUSK ger också ett visst stöd för att
reformen har gett upphov till begränsade positiva
effekter på arbetsutbudet.
I en senare studie presenteras resultat som visar att
marginalskatteförändringarna mellan 1985 och 1992
medfört statistiskt säkerställda effekter på både mäns
och kvinnors arbetsutbud. Beräkningarna avser
effekten av sänkta marginalskattesatser på faktiskt
realiserat arbetsutbud för individer som arbetade ett
positivt antal arbetstimmar under både 1985 och 1992.
Till skillnad från KUSK visar denna studie att
marginalskattesänkningarna har gett större effekter på
kvinnors arbetsutbud än mäns. Någon effekt av
förändringar i mannens marginalskatt på hustruns
arbetsutbud kan inte påvisas. Resultaten visar att de
kvinnor som fick de största marginalskattesänkningarna
ökade arbetsutbudet mest. Kvinnor vilkas
marginalskatter sänktes med mer än 20 procentenheter
ökade i genomsnitt sin årsarbetstid med mer än 30
procent. Ökningen av arbetsutbudet för kvinnor som
fick en marginalskattesänkning på mellan 7 och 20
procentenheter var omkring hälften så stor. Dessa
resultat tyder på att skattereformen – tillsammans med
de skatteförändringar som gjordes under perioden 1985-
1990 – sammantaget ökade faktiskt antal arbetade
timmar för personer i arbete med i storleksordningen 5
procent.
Sammanfattningsvis visar KUSK:s studie och de
studier som genomförts därefter att önskat antal
arbetstimmar för män ökade med ett par procent som en
följd av skattereformen. Skattereformens effekter på
kvinnornas arbetsutbud är mer osäkra. Å ena sidan
tenderar kvinnors arbetsutbud att vara mer lönekänsligt
än mäns. Å andra sidan innebar reformen att
kvinnornas marginallön i allmänhet höjdes mindre än
för män. Arbetsutbudet torde dock ha ökat med ett par
procent även för kvinnor. KUSK:s slutsats om att
reformens effekt på kvinnors arbetsutbud var nära noll
baseras på resultatet från enbart en studie och kan
ifrågasättas. En senare studie som baseras på data om
faktiskt antal arbetade timmar både före och efter
reformen finner i stället att reformen fick påtagliga
effekter på kvinnors arbetsutbud.
KUSK:s slutsats att det totala arbetsutbudet i
ekonomin ökat med ett par procent till följd av
reformen är dock mot ovanstående bakgrund rimlig.
Denna ökning i önskat antal arbetstimmar kan, trots
krisen, ha resulterat i en ökning av faktiskt arbetad tid
för personer i arbete med någon procent.
Andra dimensioner av arbetsutbudet än antalet
årsarbetstimmar kan också ha påverkats av
skattereformen. Detta kan gälla t.ex. individens val av
antal utbildningsår, valet av pensionstidpunkt och valet
mellan att arbeta/inte arbeta under åren däremellan.
Incitament till arbetsmarknadsdeltagande styrs i
första hand av storleken på individens disponibla
inkomst i frånvaro av marknadsarbete och storleken på
den disponibla inkomsten vid önskat antal arbetstimmar
i det fall individen väljer att arbeta. I KUSK-bilagan
konstateras att reformen inte i någon större omfattning
påverkade skillnaden i disponibel inkomst vid arbete
respektive utan arbete för sammanboende kvinnor som
överväger att arbeta deltid. Den slutsats som dras i
KUSK-bilagan är därför att det är osannolikt att
deltagandet i arbetskraften påverkats i större
utsträckning.
Incitamenten till utbildning påverkas bl.a. av
skillnaden mellan disponibla inkomsten efter avslutad
utbildning och inkomsten i avsaknad av ytterligare
utbildning. Denna beror till stor del på skillnaden i
genomsnittsskatt mellan högutbildad/högavlönad och
lågutbildad/lågavlönad arbetskraft. Reformen
förändrade kraftigt incitamenten till utbildning eftersom
genomsnittsskatten på högavlönades inkomster sänktes
medan genomsnittsskatten på lågavlönades inkomster
blev mer eller mindre oförändrad.
Reformen kan även väntas ha påverkat hushållens
köp av hushållsnära tjänster. De sänkta
marginalskatterna höjde priset på fritid och hemarbete.
Detta torde ha ökat incitamenten att ersätta hemarbete
med marknadsproducerade tjänster. Den skärpta
indirekta beskattningen av t.ex. restauranger,
byggtjänster och frisörer kan dock ha haft en
motverkande effekt. Kunskap saknas dock om i vilken
ut-sträckning skattereformen gett upphov till minskat
hemarbete och ökade köp av marknadsproducerade
tjänster.
Skattereformen kan även ha påverkat lönebildningen.
Enligt ett traditionellt synsätt borde det högre
arbetsutbudet bidra till att sänka lönerna i ekonomin.
Enligt ett annat synsätt kan emellertid minskad
progressivitet (sänkta marginalskatter vid bibehållen
genomsnittsskatt) leda till motsatt resultat. En minskad
progressivitet kan sänka kostnaden i form av förlorad
sysselsättning för höjda löner efter skatt. Denna effekt
av minskad progressivitet har ett visst stöd i den
empiriska forskningen , men kan knappast ha varit en
huvudförklaring bakom den snabba uppgången i
arbetslösheten i början av 90-talet. Enligt vår
bedömning är skattereformens effekter på
lönebildningen fortfarande en öppen fråga.
3.5 Stabilisering och finansiering
I vilken utsträckning bidrog skattereformen till att
fördjupa lågkonjukturen i början av 1990-talet och vilket
var reformens bidrag till de kraftigt ökande
budgetunderskotten? Det finns ett intimt samband
mellan dessa frågor. En negativ effekt på
konjukturutvecklingen försvagar skatteinkomsterna och
ökar de offentliga utgifterna. Å andra sidan ger en
underfinansiering, till den del den ökar hushållens
köpkraft, en expansiv effekt på konjunkturen.
KUSK redovisar två olika studier som belyser
finanseringsfrågan. I den ena görs efterhandskalkyler
baserade på samma metodik som användes i
reformberäkningarna men där kalkylerna baseras på den
faktiska, svagare utvecklingen av olika skattebaser i
stället för på tidigare framskrivningar. Avvikelsen nedåt
kan ses som den extra budgetförsvagning som blev
följden av att man bytte skatteregler i en betydligt
svagare konjunktur än den som förutsågs. Denna studie
visade på en underfinansiering om ca 25 miljarder
kronor i genomsnitt för åren 1991-93. Vi kommenterar
enskildheter i dessa kalkyler och gör vissa nya
bedömningar i nästa avsnitt.
I den första studien beaktades i princip inte
reformens beteendeeffekter på de offentliga finanserna.
I expertbilagan till KUSK kompletterades därför denna
statiska kalkyl med en bedömning av den finansiella
effekten av reformens effekt på konjunkturen.
Reformen hade både expansiva och kontraktiva
effekter. Underfinanseringen som sådan bidrog till att
hålla uppe hushållens köpkraft vilket verkade
stimulerande. Mot denna expansiva effekt står effekten
av att det finansiella sparandet steg och av att
fastighetspriserna föll. KUSK bedömde att nettoeffekten
var negativ. Baserat på ett räkneexempel med en
makromodell uppskattades denna effekt ha orsakat ett
BNP-fall på knappt en procent. Reformen fördjupade
alltså lågkonjunkturen men var inte en primär faktor
bakom denna. Regeringen noterar att reformens relativa
bidrag illustreras av att real BNP föll med inte mindre
än 5 procent under åren 1991-1993.
Den extra underfinansiering som följde av reformens
kontraktiva effekt beräknades av KUSK till i
storleksordningen 10 miljarder kronor. Detta ger en
total underfinansiering om ca 35 miljarder kronor i
genomsnitt för åren 1991-1993. I den alternativa studie
som redovisas av KUSK framkommer ett resultat i
samma storleksordning, 35 miljarder kronor. I denna
studie utnyttjas en väsentligt annorlunda metodik, där
historiska samband mellan skattebaser och skatteintäkter
utnyttjas. Att de olika studierna visar på likartade
effekter indikerar att storleksordningen på
underfinansieringen är förhållandevis korrekt uppskattad
för de aktuella åren.
Den underfinansiering om 35 miljarder kronor per år
som KUSK beräknade för de första åren är betydande. I
förhållande till de totala underskott på över 200
miljarder kronor som växte fram i början av 1990-talet
är reformens bidrag emellertid begränsat. Den initiala
underfinansieringen har dock bidragit till behovet av den
sanering av de offentliga finanserna som senare blev
nödvändig.
Reformens finansiering på längre sikt
Enligt de båda KUSK-studierna tenderade
underfinansieringen att minska under den studerade
perioden, 1991-1993. Detta var bl.a. resultatet av
stigande aktiepriser och en förbättrad lönsamhet i
exportindustrin. KUSK redovisade också vissa
kvalitativa överväganden kring ett antal faktorer som
borde kunna minska underfinansieringen på lite längre
sikt. Bl.a. framhölls att på längre sikt kan
effektivitetsvinsterna genom reformen resultera i större
skattebaser. Man avstod från en kvantifiering av dessa
faktorer.
Frågan är vad som kan sägas i finansieringsfrågan i
dagsläget. Det slag av statiska ex post kalkyler som
redovisades i KUSK:s betänkande blir allt mindre
meningsfulla att upprepa genom att skattereformens
beteendeeffekter görs sig gällande i allt större
utsträckning. En annan svårighet ligger i det stora antal
regelförändringar som gjorts efter reformen med
betydande finansiella effekter. Mot denna bakgrund
bedömer vi det inte möjligt att göra en heltäckande
analys. Däremot kan frågan belysas partiellt genom att
en analys av de poster som i den ena av KUSK-
studierna visade sig ge de största bidragen till
underfinansieringen.
TABELL 1 HUVUDSAKLIGA KOMPONENTER
BAKOM UNDERFINANSIERINGEN I SKATTE-REFORMENS
ANDRA STEG
MILJARDER KRONOR.
1991
1992
1993
SNITT
91-93
Sänkta skattesatser för
individer
-6
-6
-6
-6
Basbreddning
direktägda aktier
-1,5
-1,5
-1,5
-1,5
Avkastningsskatt
pensionssparande
-3,6
-2,7
-0,6
-2,3
Bolagsskatt
-3,1
-3,1
-1,8
-2,6
Dynamiska effekter
-2,5
-5,0
-7,5
-5,0
Summa
-16,7
-18,3
-17,4
-17,5
Skattereformens bidrag
till underskott enligt
KUSK1
-23,0
-21,5
-19,6
-21,4
1. Anders Kristoffersson, Was the tax reform fully financed?, Tax Reform
Evaluation Report no. 23, November 1995, s. 25.
De olika posterna och deras bidrag till
underfinansieringen under åren 1991-93 redovisas i
tabell 1. I tabellen redovisas också den totala
underfinansieringen avseende skattereformens andra
steg enligt samma studie.
De fem utvalda komponenterna svarar för den
dominerande delen av skattereformens totala bidrag till
underskottet. Särskilt gäller detta för år 1993. Den
fortsatta utvecklingen av dessa poster är alltså av
särskild betydelse vid ett försök att bedöma reformens
finansiering på längre sikt. Vi uppmärksammar ocksså
vad senare regeländringar har betytt och kommenterar
också den ”dynamiska” komponenten av
underfinansieringen.
Sänkta skattesatser för individer
Skattereformen innebar en kraftig sänkning av
skattesatserna i personbeskattningen. För 1990-91
beräknades detta ge en sammanlagd budgetförsvagning
om ca 89 miljarder kronor. I den upprepning som
gjordes för KUSK bedömdes den tillkommande
underfinansieringen till ca 6 miljarder kronor. Denna
bedömning baserades på en sammanvägning av
resultaten från olika slag av simuleringar på mikrodata.
De två första byggde på framskrivningar av
skattebaserna före reformen (för åren 1990 och 1988)
till 1991. Därefter jämfördes skatteintäkterna vid de nya
skattesatserna med beräknade skatteintäkter vid en
framskrivning av skatteskalan före reformen. Med det
senare avsågs 1988 års skatteskala som skrevs fram
med faktiska inflationen, där dock
skattereformeffekterna på konsumentpriserna rensades
bort.
Som en känslighetsanalys gjordes en tredje
simulering. Den innebar en reversering av den första
framskrivningen, genom att 1991 års skattebas skrevs
tillbaka till år 1990 med en schablonmässig rensning för
basbreddningar i reformen.
KUSK-studien beskrev alltså den tillkommande
underfinansieringen för 1991 (som schablonmässigt
förlängdes till att avse även åren 1992 och 1993).
Frågan är vad som har hänt under åren därefter.
Möjligheterna att uttala sig om detta med någon större
säkerhet är begränsade. Visserligen finns tillgång till
data för senare år (utfallsdata på mikronivå finns dock
ej senare än för 1995). En ny upprepning av
reformberäkningen förutsätter dock långtgående
korrigeringar av utfallsdata, då det är nödvändigt att
skapa en framskriven skattebas enligt 1989 (eller 1988)
års skatteregler. Såvitt gäller skattebasen är det vidare
nödvändigt att ”återlägga” effekten av
regelförändringar efter skattereformen. Slutligen skall
en gammal skatteskala skapas för det studerade
utfallsåret. Särskilt vad gäller skattebaskorrigeringarna
är problemen betydande. Vi bedömer det inte möjligt att
upprepa reformbedömningen för senare år med rimliga
krav på säkerhet.
Det finns alltså inget underlag för att frångå den
tidigare bedömningen om en underfinansiering om ca 6
miljarder kronor p.g.a. sänkta skattesatser. En
förklaring till detta är att inkomstfördelningen före skatt
blivit ojämnare efter reformen än vad som förutsågs;
vid en snabbare löneutveckling för höginkomsttagare än
den förutsedda kostar det mer att sänka skattesatserna.
Basbreddning direktägda aktier
Ett centralt element i omläggningen av
kapitalbeskattningen var en breddning av basen för
beskattning av realisationsvinster på aktier. Tidigare
hade reavinster beskattats gynnsammare än utdelningar.
Reformen syftade till en mera likformig
kapitalbeskattning och breddningen av basen för
beskattning av reavinster på aktier var en mycket central
del i detta.
Den ursprungliga reformberäkningen baserades på
marknadsvärden från utgången av åren 1987 (övriga
aktier och andelar) och 1988 (börsnoterade aktier) som
skrevs fram med viss värde- och prisutveckling till 1991
års nivå. Vidare beaktades att sparade arbetsinkomster i
bolag fick en hårdare beskattning genom reformen.
Reformberäkningen resulterade i de skattebaser och den
inkomstförstärkning som redovisas i tabell 2.
TABELL 2 DEN URSPRUNGLIGA REFORM-
BERÄKNINGENS BASBREDDNINGAR OCH
INKOMSTFÖRSTÄRKNINGAR
MILJARDER KRONOR, 1991 ÅRS PRISER.
BASBREDDNING
INKOMST-
FÖRSTÄRKNING
Börsnoterade aktier
7,30
2,19
Övriga aktier och
andelar
4,64
1,39
Sparade
arbetsinkomster
1,40
via aktier
Summa
4,98
KUSK:s upprepning av de ursprungliga
reformberäkningarna innebar en efterhandskalkyl i det
att baserna för ikraftträdandeåret 1991 då var kända.
Reformens regeländringar beräknades nu med anta-
gandet om att man hade känt utfallet vid beräkningen.
Dock lades i aktiernas fall baserna för 1993, mätt i 1991
års priser, till grund för den nya bedömningen. Detta
gav en reviderad reformbedömning enligt tabell 3.
TABELL 3 KUSK-UPPREPNING AV REFORM-
BERÄKNINGEN FÖR BASBREDDNINGAR OCH
INKOMSTFÖRSTÄRKNINGAR
MILJARDER KRONOR, 1993 ÅRS VOLYMER I 1991 ÅRS PRISER.
BASBREDDNING
INKOMST-
FÖRSTÄRKNING
Börsnoterade aktier
3,90
1,17
Övriga aktier och
andelar
3,12
0,94
Sparade
arbetsinkomster
1,40
via aktier
Summa
3,51
Inkomstförstärkningen var här 1,5 mdkr lägre än den
som hade beräknats i reformberäkningarna. Effekten
redovisades som en jämn korrigering på de tre första
åren.
Någon ny information för åren 1991-1993 har inte
framkommit sedan KUSK-upprepningen. I tabell 4
redovisas i stället ett förlängt perspektiv, där för senare
år utgångspunkten tas i faktiska tillgångsvärden och med
revidering av antaganden kring ränta, inflation och
riskpremier. Därefter kalkyleras skattebaserna enligt
äldre regler och skattereformens regler samt effekterna
på skatteintäkterna.
Tabell 4 visar på en tendens till återhämtning under
hela perioden; i takt med att marknadsvärdet på aktier
stiger minskar den initiella underfinansieringen för att
enligt dessa kalkyler upphöra 1996.
Inkomstförstärkningen i tabell 4 avser de varaktiga
effekterna av basbreddningarna, teoretiskt beräknade på
antaganden om omsättningshastigheter, räntor,
inflationstakter och riskpremier. Framräknade
basbreddningar kan tolkas som ökningen av den
genomsnittliga skattebasen, sett över en längre period.
För varje enskilt år kan den faktiskt, beskattningsbara
reavinsten avvika från detta genomsnitt. Till bilden hör
att man ur taxeringsstatistiken inte kan läsa ut utfall för
reavinstskatt på aktier. Uppgifterna för enskilda år bör
därför tolkas med försiktighet och effekten på
statsbudget och graden av underfinansiering kan avvika
från tabelluppgifterna; däremot är tendensen till
minskad underfinansiering mer säker.
TABELL 4 SKATTEBASER VID ÄLDRE REGLER OCH
SKATTEREFORMREGLER OCH INKOMST-FÖRSTÄRKNING
FÖR ÅREN 1991-1996
MILJARDER KRONOR I 1991 ÅRS PRISER.
1991
1992
1993
1994
1995
1996
Börsnoterade
aktier
Skattebas
enligt
gamla regler
3,1
4
3,2
3
3,2
3
5,0
2
5,9
1
8,6
2
Skattebas
enligt
nya regler
6,9
4
7,1
4
7,1
4
11,
09
13,
04
19,
03
Inkomstökning
1,1
4
1,1
7
1,1
7
1,8
2
2,1
4
3,1
2
Övriga aktier
och andelar
Skattebas
enligt
gamla regler
3,1
5
2,4
7
2,3
4
2,7
1
2,5
4
2,3
3
Skattebas
enligt
nya regler
7,3
6
5,7
6
5,4
6
6,3
2
5,9
3
5,4
5
Inkomstökning
1,2
6
0,9
9
0,9
4
1,0
8
1,0
2
0,9
3
Sparande
arbets-
inkomster via
aktier
1,4
0
1,4
0
1,4
0
1,4
0
1,4
0
1,4
0
Summa
inkomst-
förstärkning
3,8
0
3,5
6
3,5
1
4,3
0
4,5
6
5,4
6
Differens
gentemot
reformberäk-
ningen
-
1,1
8
-
1,4
2
-
1,4
7
-
0,6
8
-
0,4
2
0,4
8
Avkastningsskatt på pensionssparande
För att åstadkomma neutralitet i beskattningen av olika
former av sparande infördes en särskild
avkastningsskatt på det tidigare skattefria
pensionssparandet. Inledningsvis beskattades medel som
avsattes till tryggande av tjänstepensioner i företagens
balansräkningar med 1,1 procent av förmögenheten.
För andra tryggandeformer och för det privata
pensionssparandet innebar reglerna för 1991 och 1992
att man beskattade överskottet i
förvaltningsverksamheten med 10 procent (för
tjänstepensionskapital) och med 15 procent (för privat
pensionssparande). Från 1993 gäller att avkastningen
beräknas på ett schablonmässigt sätt.
Reformberäkningarna baserades på vissa antaganden
om skattebasernas storlek, avkastning samt förhållandet
mellan årlig avkastning och värdetillväxt. Uppgifter om
medel avsatta i företagens balansräkningar och om
livbolagens tillgångar avlästes vid utgången av 1987 och
skrevs fram både pris och volymmässigt till 1991. För
stiftelsetillgångar gjordes en liknande bedömning.
Skattereformreglerna beräknades ge en
budgetförstärkning brutto, på ca 7 miljarder kronor.
Avkastningsskatten antogs på lång sikt övervältras på
lönerna i företagen vilket gav en varaktig budget-
förstärkning på 3,14 miljarder kronor. Då
övervältringen antogs ske med en viss tidsfördröjning
beräknades budgetförstärkningen för de första tre åren
till 6,21, 5,07 respektive 3,91 miljarder kronor, dvs. en
genomsnittlig förstärkning på 5,07 miljarder kronor.
Av diagram 2 framgår att reformberäkningen bl.a.
överskattade den förmögenhet som avsatts till pensioner
i företagens balansräkningar.
Först vid ingången av år 1995 har skett en
återhämtning av förmögenheten i pensionstryggandet till
en nivå som motsvarar den i reformberäkningen.
För reformåret 1991 kan att noteras de faktiska
pensionsförmögenheter som nu kan avläsas för alla
tryggandeformer är lägre än de som förutsattes i
reformberäkningen. På ett vid reformtillfället icke-
förutsägbart sätt sjönk tillgångsvärdena kraftigt i början
på 1990-talet, dock endast till viss del beroende på
skattereformen.
Då har emellertid avkastningen på kapitalet sjunkit
relativt den avkastning som antogs vid
reformberäkningen. Även vid en återhämtning av den
underliggande förmögenhetena sluts alltså inte finansie-
ringsgapet i förhållande till ursprungliga kalkylen.
I diagram 3 redovisas beräknad budgetförstärkning
vid de i skattereformen introducerade
avkastningsskattereglerna, baserat på faktiska
förmögenhetsvärden för enskilda år. Vid beräkningarna
har tillämpats samma övervältringsantaganden som i
reformkalkylen.
Bolagsskatten
I skattereformen beräknades omläggningen av
bolagsbeskattningen vara intäktsneutral. Undantaget var
en viss inkomstförstärkning i form av en beräknad
räntevinst hänförlig till avskattningen av gamla reserver.
I den första KUSK-studien beräknades en
underfinansiering om ca 3 miljarder kronor för åren
1991 och 1992. Nedjusteringen baserades primärt på en
nedrevidering av finansieringsbidraget från beskattning
av fulla nominella reavinster i bolagssektorn, som
överskattades i reformberäkningen. För år 1993,
däremot, kalkylerades en mindre underfinansiering om
knappt 2 miljarder kronor. Då kunde en tendens till
återhämtning ses beroende på förbättrad lönsamhet i
näringslivet, bl.a. på grund av krondeprecieringen i
november 1992.
Att fastställa graden av finansiering av
bolagsskattereformen försvåras av flera faktorer; dels av
att det är svårt att avgöra företagens grad av anpassning
till de nya reglerna, dels av att det fanns särskilda
övergångsregler för avskattningen av gamla reserver,
dels av att reglerna förändrades, delvis tillfälligt, i
förhållandevis betydelsefulla avseenden 1994, dels av
den extrema lågkonjunkturen. Konjunkturaspekten är av
särskilt intresse.
I det tidigare systemet med dess höga skattesats och
dess omfattande reserveringsmöjligheter tenderade
skattebetalningarna att variera motkonjunkturellt. Den
effektiva skattebelastningen, skatten i förhållande till
resultat före olika resultatreglerande dispositioner, var
högre i lågkonjunktur än i högkonjunktur. En viktig
förklaring till detta anses vara företagens
utdelningsbeteende i kombination med kravet att
finansiera utdelningar med beskattade medel. I en
lågkonjunktur med otillfredsställande lönsamhet innebär
detta att företagen inte kan utnyttja
dispositionsmöjligheterna fullt ut vilket drar upp den
effektiva skatten. Vid lönsamhetsförbättringar ökar
utnyttjandegraden vilket sänker den effektiva
skattebelastningen.
Skattereformen med dess sänkning av den nominella
skattesatsen och med dess begränsning av
reserveringsmöjligheter försvagade ovanstående
motkonjunkturella samband. Detta ger ett lägre
skatteuttag under lågkonjunkturår och ett högre
skatteuttag under högkonjunkturår. Den
underfinansiering som konstaterades i KUSK-kalkylen
för reformens första år, som sammanföll med krisen i
början av 1990-talet, kan bero på detta förhållande.
En ny undersökning inom finansdepartementet ger
resultat som bekräftar denna tolkning. Genom en
tidsserieanalys har företagens skattebetalningar under
perioden 1965-1996 studerats. För att ge
tillfredsställande resultat har vissa delperioder beskrivits
på med en särskild metodik. Undersökningen ger
följande huvudresultat.
I förhållande till en ”icke-reform”-situation under
1991 och följande år kan noteras en förhållandevis
kraftig underfinansiering under åren 1991 och 1992. En
möjlig förklaring är den tidigare skisserade
mekanismen, där en sänkning av den formella
skattesatsen gör att företagen kan lämna utdelningar
utan att redovisa så stor skattepliktig vinst som vid den
tidigare högre skattesatsen.
För 1993, å andra sidan, kan konstateras en
förhållandevis kraftig överfinansiering i förhållande till
en situation utan reform. Denna överfinansiering
dämpas för åren 1994-1996, vilket kan tolkas som en
effekt av 1994 års regeländringar. Dessa innebar en
ytterligare sänkning av den formella skattesatsen från 30
till 28 procent och att den tidigare i huvudsak
egenkapitalbaserade skatteutjämningsreserven (surv)
ersattes med nuvarande system med
periodiseringsfonder. Skattereformen 1991 tillsammans
med 1994 års justeringar innebar på sikt en
fullfinansierad reform. Däremot innebar systemet en
viss budgetförsvagning under de första åren från 1994
och framåt (den effektiva skatten på en marginell
vinstkrona sjönk något).
Sammantaget indikerar den genomförda analysen att
regeländringarna 1991 och 1994 innebar att
skattebetalningarna, räknat som ett genomsnitt för 1991-
-1996, kom att ligga marginellt över den nivå som
skulle ha följt av de tidigare skattereglerna . Detta
indikerar att skattereformen, om 1994 års förändringar
beaktas, har varit fullfinansierad under de aktuella åren,
låt vara med betydande variationer mellan enskilda år.
Vad som gäller för perioden efter 1996 är däremot svårt
att uttala sig om. Här finns motverkande tendenser.
Fram till 1999 byggs systemet med periodiseringsfonder
upp vilket tenderar att hålla nere skattebetalningarna,
där dock 1997 års begränsning av
avsättningsmöjligheterna verkar i annan riktning.
Fr.o.m 1999 börjar periodiseringsfonder att återföras
till beskattning vilket drar upp skattebetalningarna.
Dynamiska effekter
Vid reformberäkningen antogs att de nya skattereglerna
skulle bidra till en samhällsekonomiskt mer effektiv
användning av befintliga resurser och till ett ökat utbud
av produktiva resurser. Därigenom skulle underlaget för
olika skatter komma att öka. Bidragen till reformens
finansiering på grund av detta samlades under rubriken
‘Dynamiska effekter’. Bedömningarna i denna del
baserades på vissa överväganden av
inkomstskatteutredningen, RINK, som räknade med en
produktionsökning på kort sikt motsvarande en ökning
av arbetsinkomsterna med 1 procent. I
reformbedömningen översattes detta till ett
finansieringsbidrag om i genomsnitt 5 miljarder kronor
för reformens tre första år.
I avsnittet om reformens effekter på arbetsutbudet
har resultat från olika studier redovisats. Där
konstateras att skattereformen kan ha ökat det totala
antalet önskade arbetstimmar med i storleksordningen
två-tre procent. Krisen i början av 1990-talet innebar
förmodligen i de allra flesta fall att denna ökning inte
kom att förverkligas förrän senare. Dock indikerar
resultaten från ett par studier att en del av ökningen av
önskat antal arbetstimmar kan ha realiserats.
Frågan är vilken bedömning som kan göras i dag.
Osäkerheten är här betydande men ett enkelt
räkneexempel kan illustrera storleksordningen på
möjliga effekter. Om man gör det försiktiga antagandet
att det faktiska antalet arbetstimmar har ökat med en
halv procent som ett resultat av reformen innebär detta
med en total bruttolönekostnad i den svenska ekonomin
på ca 1000 miljarder kronor (för 1997) att underlaget
för olika skatter på arbete skulle ha ökat med ca 5
miljarder kronor. Med en genomsnittlig skattekil på
arbete om ca 65 procent ger detta ökade skatteinkomster
på ca 3,7 miljarder kronor i form av skattedel på
socialavgifter, inkomstskatter och allmänna egenavgifter
och ökade konsumtionsskatter. Detta skall ställas i
relation till reformberäkningens genomsnitt för åren
1991-93 på 5 miljarder kronor. Förhållandevis
begränsade ökningar i antalet arbetstimmar som ett
resultat av reformen bidrar alltså till att minska den
underfinansiering som KUSK kunde konstatera.
Betydelsen av senare regeländringar
Frågan är hur man skall se på regeländringar efter
skattereformen. Dessa är av olika slag. En del av dessa
genomfördes under åren 1991-1994 och stred i många
fall mot de grundläggande skattereformprinciperna.
Särskilt gäller detta förändringarna i
kapitalbeskattningen. I dessa delar har skattereformen
återställts.
Frånsett den tillfälliga värnskatten är övriga
förändringar av ett permanent slag och kan indelas i två
grupper. En första grupp kan ses som reaktioner på den
statsfinansiella krisen och på behovet att sanera de
offentliga finanserna. Det främsta exemplet utgörs av
den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen, införd
1993, och därefter successivt höjd.
Budgetförstärkningen, netto, av att denna avgift infördes
uppgår till ca 28 miljarder kronor. Till samma grupp
åtgärder hör korrigeringarna av skatteskalan genom
justeringarna i grundavdrag, övergången från det s.k.
schablonavdraget till en ordning med ett
schablonmässigt bestämt icke avdragsgillt
kostnadsbelopp – det s.k. omvända schablonavdraget –
och den partiella avindexeringen av grundavdrag och
skiktgräns.
Den andra gruppen åtgärder kan anses som mer i
överenstämmelse med skattereformen och kan uppfattas
som kompletteringar och korrigeringar inom ramen för
de grundläggande principerna.
Beskattningen av kapitalägande har i förhållande till
reformen förändrats i några avseenden. Det gäller
beskattningen av tjänstepensionskapital, där
avkastningen numera beskattas med 15 procent i stället
för 10 procent med en budgetförstärkning på 1,4
miljarder kronor. Vidare har skatten på
allemanssparande höjts, för allemansspar 1993 och för
allemansfond 1997, med en sammanlagd
budgetförstärkning på 0,8 miljarder kronor. Å andra
sidan har reavinstskatten på privatbostäder sänkts med
en budgetförsvagning på 1,4 miljarder kronor.
Sammantaget ger detta ett något högre skatteuttag på
sparande och kapitalägande i förhållande till reformen.
Beskattningen av kapitalanvändning har förändrats
genom justeringar i företagsskattereglerna. 1994 års
regeländringar med sänkning av skattesatsen i
kombination med förändrade reserveringsmöjligheter
och slopade Annell-avdrag beräknades ge en
budgetförstärkning på ca 4 miljarder kronor (varaktigt).
Detta balanseras emellertid nästan helt av senare
åtgärder; nya regler för enskild näringverksamhet (-1,2
miljarder kronor), som gavs en med aktiebolagen mer
likformig behandling, lättnader i ägarbeskattningen för
onoterade företag (-3,5 miljarder kronor) och en
begränsning av möjligheterna att avsätta till
periodiseringsfond (+1,2 miljarder kronor).
Underfinansieringen genom dämpning av
konjunkturen
Till den statiskt beräknade underfinansieringen adderade
KUSK effekten av att reformen hade en kontraktiv
effekt på konjunkturen. Denna effekt beräknades till ca
10 miljarder kronor. För reformens långsiktiga
finansiering är en central fråga hur man skall se på
denna kontraktiva effekt i dag. Är de mekanismer som
bidrog till den kontraktiva effekten fortfarande
verksamma? Med andra ord, är det av reformen
framkallade fallet i fastighetspriserna, och den höjning
av den finansiella sparkvoten genom
amorteringssparande som följde på detta nu en avslutad
process eller ej? Frågan är svår att bedöma, inte minst
därför att penningpolitiken under de aktuella åren har
utformats för att ge en icke-inflatorisk efterfrågan.
Vissa observationer kan dock göras.
Här kan först noteras det senaste årets utveckling på
fastighetsmarknaden, där särskilt villapriserna tenderar
att stiga, låt vara med varierande kraft i olika delar av
landet. Detta indikerar att den utbudsanpassning som
kunde förutses som ett resultat av de höjda
brukarkostnader nu börjar verka. Andra faktorer kan
dock vara av betydelse.
Utvecklingen av amorteringssparandet belyses i den
tidigare refererade studien av hushållens skuldsättning
under 1990-talet. En kraftigt minskad skuldsättning
sedan slutet av 1980-talet kan noteras. Försämrade
ekonomiska utsikter för hushållen bl.a. som ett resultat
av depressionen i början på 1990-talet, en kraftigt höjd
realränta efter skatt som ett resultat av skattereformen
och en sänkt inflationstakt var viktiga faktorer bakom
denna utveckling. Därutöver bidrog också en förändrad
befolkningssammansättning med ökad andel för
åldersgrupper med högt sparande. De framskrivningar
av bl.a. skuldkvoten som redovisas i studien indikerar
att skuldsaneringen borde bromsas upp under 1990-
talets återstående år.
Återhämtningen på fastighetsmarknaden och
uppbromsningen av skuldsaneringen indikerar att den
del av skattereformens underfinansiering som berodde
på dess kontraktiva effekt nu till stora delar har upphört.
Finansieringen – en sammanfattande bedömning
Under de första åren med de nya skattereglerna var
skattereformen underfinansierad med i
storleksordningen 35 miljarder kronor, varav 10
miljarder var hänförligt reformens negativa effekt på
konjunkturen. Bedömningarna av de poster i reformen
som enligt KUSK-analysen var de mest betydelsefulla
indikerar att en återhämtning har skett i flera fall.
Återhämtningen gäller kapitalbeskattningen såvitt
gäller basbreddningarna för aktier och, i mindre
utsträckning även avkastningsskatten. För perioden
1991-1996 förefaller bolagsskattereformen, inkl. 1994
års regeländringar, ha gett en fullfinansiering.
Överväganden kring reformens dynamiska effekter i ett
längre tidsperspektiv förstärker intrycket av
återhämtning. Vidare finns tecken som tyder på att den
del av underfinansieringen som berodde av reformens
kontraktiva effekter nu klingat av. Däremot finns inte
anledning att justera bedömningen av
underfinansieringen p.g.a sänkta skattesatser i
personbeskattningen.
I varje enskilt fall finns en betydande osäkerhet kring
storleken av återhämtningen. En sammanfattande
bedömning är dock att en betydande del av de första
årens underfinansiering kan ha försvunnit.
Betydelsefulla korrigeringar i skattereglerna har också
skett, särskilt mot bakgrund av den hotande
statsfinansiella krisen. Det går dock inte att med någon
trovärdighet hävda att reformen var fullt ut finansierad.
Till bilden hör också att i skattereformen ingick bl.a. en
höjning av barnbidraget som skulle bidra till att ge
reformen en tillfredsställande fördelningspolitisk profil.
Denna höjning förverkligades aldrig vilket innebar en
förtida finansiell korrigering som måste beaktas i
framtiden.
3.6 Inkomstfördelningen
Den fördelningspolitiska frågan var central i
skattereformövervägandena. Att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning och samtidigt
uppfylla fördelningspolitiska mål var kärnan i reformen
(prop. 1989/90:100, s.294). Den kraftiga sänkningen av
marginalskatterna för höginkomsttagarna skulle
balanseras av olika basbreddningar i beskattningen av
tjänsteinkomster, av en breddad och effektivare
kapitalbeskattning, en försämring av det skattemässiga
värdet av olika underskottsavdrag och av ökade bidrag.
De fördelningspolitiska analyser som redovisades i
reformpropositionen (prop. 1989/90:110, avsnitt 9) kan
sammanfattas på följande sätt. För de 10 procent av
hushållen med de högsta disponibla inkomsterna skulle
den genomsnittliga reala disponibla inkomsten öka med
0,2 procent. I övrigt var det beräknade utfallet relativt
jämnt fördelat mellan olika grupper, men inom olika
grupper skulle det finnas både vinnare och förlorare. De
fördelningspolitiska bedömningarna gjordes att under
förutsättningen att reformen skulle bli fullfinansierad.
Det är mot ovanstående bedömningar i
reformpropositionen som KUSK och andra ställt sina
redovisningar av det faktiska utfallet.
KUSK redovisar resultat från två olika
fördelningsstudier. I den ena studerades skatte- och
bidragssystemens omfördelande verkningar för ett år
innan skattereformen, 1989, och ett år efter
skattereformen, 1992. Av denna studie framgår att för
hela befolkningen minskade skattesystemets
omfördelande inverkan. Detta balanserades dock av att
bidragssystemets omfördelande inverkan ökade. I
synnerhet gällde detta grupper med hög
försörjningsbörda, barnfamiljerna, medan skatte- och
bidragssystemens samlade omfördelningseffekt
minskade för övriga grupper.
I den andra KUSK-studien, som var en upprepning
av den analys som finansdepartementetet utförde i
reformpropositionen, studerades på ett mer direkt sätt
vad bytet av skatteregler betydde för fördelningen av
disponibla inkomster för olika hushåll. Denna studie
baserades på två datamaterial, ett avseende 1989 och det
andra 1992, och innebar att för båda åren skapades två
inkomstfördelningar som jämfördes. För 1989 skedde
detta genom att den faktiska inkomstfördelningen
korrigerades för skattereformreglerna och för 1992
gjordes den omvända operationen. Resultaten blev i
huvudsak desamma och innebar följande.
I förhållande till den ursprungliga reformkalkylen
kunde konstateras att skattereformen gav större
ökningar av disponibelinkomsterna för i stort sett
samtliga hushållsgrupper, en reflex av att reformen var
underfinansierad. Vid en indelning av befolkningen
efter ekonomisk standard, mätt som hushållens
disponibla inkomster per konsumtionsenhet dvs. med
korrigering för olikheter i försörjningsbörda, framkom
likartade resultat som i den ursprungliga bedömningen
med några betydelsefulla undantag.
För den tiondel av hushållen med högst ekonomisk
standard var utfallet bättre än vad som kalkylerades i
propositionen. Mot reformberäkningens förbättring för
denna grupp på 0,2 procent står den nya värderingen
med en förbättring på 3,4 procent. En likartad, och än
mer markerad, skillnad mellan de olika utfallen kan
utläsas för olika socioekonomiska grupper. Utfallet för
högre tjänstemän förbättrades från 2,4 procent till 7,8
procent medan utfallen för arbetare och övriga
tjänstemän i stort sett är desamma i de olika
undersökningarna och innebär
disponibelinkomstökningar på mellan 2,8 och 3,7
procent.
I den upprepning av reformpropositionens
beräkningar som gjordes av KUSK kunde ny
information om de olika basbreddningarna utnyttjas.
Skillnader i resultat mellan de olika undersökningarna
kan till största delen hänföras till detta, att de faktiska
basbreddningarna blev mindre, till betydande del
beroende på lågkonjunkturen och den underfinansiering
som följde av denna. Detta gav upphov till den
avvikelse från de bedömningar som redovisades i
reformpropositionen när det gäller hushåll med de
högsta inkomsterna. I andra hänseenden, bl.a. i fråga
om den ökade horisontella rättvisa som antogs följa av
den skattemässiga likabehandlingen av olika inkomster,
har de ursprungliga reformbedömningarna bekräftats.
Av den tidigare redovisade bedömningen av
skattereformens finansiering framgår att det under
perioden efter 1993 finns klara tendenser till
återhämtning i vissa fall. Dessa skulle ha slagit igenom i
viss utsträckning om man återupprepat den ursprungliga
reformberäkningen för åren efter 1992 (det sista året för
KUSK-upprepningen). Det är dock inte möjligt att med
någon säkerhet hävda att reformen skulle varit
fullfinansierad. Behovet av framtida fördelningspolitiska
korrigeringar måste bedömas mot denna bakgrund.
I en särskild fördelningspolitisk bilaga till denna
budgetproposition redovisas en ny studie av
inkomstfördelningens utveckling mellan 1991 och 1997
(bilaga 7). Där söker man förklara den faktiska
spridningen i disponibla inkomster mellan hushållen
med hjälp av olika faktorer. Där uppmärksammas bl.a.
skattesystemets inverkan på inkomstfördelningen och
denna studie kompletterar därmed de överväganden som
redovisats i denna bilaga.
3.7 Reformen och den samhälls-
ekonomiska effektiviteten
I ett skattesystem med höga skattesatser uppkommer i
allmänhet vissa effektivitetsförluster. De sänkningar av
skattesatserna som följde av reformen kunde därför
förväntas ge vissa effektivitetsvinster.
De effektivitetsförluster som är förknippade med
flertalet skatter har att göra med att alla möjligheter till
byten av varor, tjänster och produktionsfaktorer inte kan
utnyttjas fullt ut. Genom att skatterna skapar en
skillnad mellan det pris köparen betalar och det pris
säljaren erhåller kan de i vissa fall blockera
möjligheterna till välfärdshöjande byten och medför
därför en effektivitetsförlust .
I normalfallet medför skatter att det uppkommer en
skillnad mellan det samhällsekonomiska och
privatekonomiska utbytet av olika aktiviteter. Vid
beskattningen av varor och tjänster innebär detta att
individens värdering av ytterligare konsumtion kommer
att överstiga värdet av de resurser som används vid
produktionen av varan eller tjänsten. I beskattningen av
arbetsinkomster blir följden att det produktionsvärde
som skapas av en extra arbetsinsats överstiger
individens värdering av den fritid man avstår ifrån.
Detta innebär att utöver de skatteintäkter som genereras
för att finansiera offentliga utgifter uppkommer negativa
bieffekter. Dessa negativa effekter brukar benämnas
skatternas överskottsbörda. Denna överskottsbörda
representerar en välfärdsförlust för samhället som inte
balanseras av de välfärdsvinster som är förknippade
med de offentliga utgifter skatterna finansierar.
De beräkningar av arbetsinkomstbeskattningens
överskottsbörda som utförts har normalt enbart beaktat
skatternas inverkan på valet mellan fritid och
konsumtion. Före skattereformen påverkade t.ex.
inkomstskatten på förvärvsinkomster (som var
gemensam för förvärvs- och kapitalinkomster) även
valet mellan konsumtion och sparande. Hänsyn tas inte
heller till att bruttolönerna i ekonomin kan påverkas av
inkomstskatten.
För en person med genomsnittlig förvärvsinkomst
uppgick skattekilen på arbete till 73 procent 1988.
Skattekilen för denna representativa individ föll till 63
procent 1991. Detta kan förväntas ha haft stor inverkan
på storleken av överskottsbördan som beror dels på
skattekilens storlek, dels på hur känsligt det
(kompenserade) arbetsutbudet är för nettolöneändringar.
Överskottsbördan antas normalt öka proportionellt
mot kvadraten på skattekilen. Om denna approximation
tillämpas på en representativ individ med genomsnittlig
arbetsinkomst erhålls en minskning av den totala
överskottsbördan av arbetsinkomstbeskattningen på 25
procent till följd av reformen . Den relativa
förändringen av överskotts-bördan beräknad med hjälp
av denna approximation är oberoende av storleken på
den kompenserande löneelasticiteten. För att beräkna
storleken på överskottsbördan i absoluta tal måste dock
ett antagande göras om storleken på denna.
Det finns endast en studie som har analyserat de
totala samhällsekonomiska kostnaderna för
snedvridningar orsakade av arbetsinkomstbeskattningen
före och efter skattereformen. Resultaten från denna
studie visar, liksom ovanstående räkneexempel, att den
totala överskottsbördan kom att minska med 25 procent
som en följd av reformen. Studien visar också att
överskottsbördans andel av intäkterna från inkomstskatt
och moms minskade från 40 procent år 1989 till 32
procent år 1991. I genomsnitt minskade
överskottsbördan från 21 060 kronor till 15 920 kronor
per år och hushåll. Beräkningar av detta slag är
behäftade med en hög grad av osäkerhet. De indikerar
dock att överskottsbördan av
arbetsinkomstbeskattningen minskade avsevärt till följd
av reformen men också att den fortfarande är av
betydande storlek.
Den marginella överskottsbördan visar hur mycket
överskottsbördan förändras när skatteintäkterna höjs
med ytterligare en krona. Om t.ex. den marginella
överskottsbördan är 0,25 kommer en extra
skatteintäktskrona ge upphov till en välfärdsförlust på 25
öre utöver den direkta skatteintäkten.
I KUSK-bilagan beräknas förändringen av den
marginella överskottsbördan per extra skattekrona för
ett antal representativa individer och för ett par olika
antaganden om storleken på den kompenserade
löneelasticiteten. Beräkningarna visar att den marginella
överskottsbördan för den genomsnittliga representativa
individen, vars skattekil minskade från 73 till 63 procent
mellan 1988 och 1991, minskade från 38 öre till 20 öre
per extra skattekrona till följd av reformen. Vid denna
beräkning förutsätts att den kompenserade
löneelasticiteten uppgår till 0,11, dvs. ett typiskt värde
på löneelasticiteten för gifta män.
Resultaten från KUSK tyder på att reformen verkat
välfärdshöjande för breda grupper av inkomsttagare.
Överskottsbördan av förvärvsinkomstbeskattningen och
inkomstberoende transfereringar och avgifter är dock
fortfarande betydande. Det finns emellertid inga enkla
lösningar som på något mer väsentligt sätt kan minska
dessa effektivitetsförluster om man inte vill göra avkall
på viktiga fördelningspolitiska mål och överge
ambitionen att finansiera offentliga utgifter på ett
ansvarsfullt sätt.
Skattereformen har också ökat effektiviteten i andra
avseenden än de som är relaterade till individens val
mellan konsumtion och fritid. Den minskade
progressiviteten har t.ex. medfört ökade incitament till
utbildning. Breddningen av momsbasen innebar
förenklingar som reducerade driftskostnaderna för
mervärdesskattesystemet och innebar att
mervärdesskattens karaktär av konsumtionsskatt ökade.
Momshöjningens effekt på skattekilen på vissa tjänster
som starkt konkurrerar med hemarbete och tjänster
producerade i den svarta sektorn (frisörer,
byggreparationer, taxi, restauranger) tenderade dock
delvis att försvaga dessa effektivitetsvinster.
Det gamla skattesystemet hämmade också produktiv
verksamhet genom en olikformig kapitalbeskattning.
Det gamla skattesystemet innebar – speciellt vid höga
nivåer på inflationen – att olika sparformer beskattades
med olika effektiva skattesatser. Vid ett visst
avkastningskrav efter skatt kommer olikheter i
beskattningen av olika kapitaltillgångar att tendera att ge
ett högre avkastningskrav före skatt på högt beskattade
investeringar än vad som gäller för lågt beskattade
investeringar. En sådan skillnad medför en ineffektiv
resursanvändning då resurser i allt för stor utsträckning
kanaliseras till sektorn med lägre avkastningskrav före
skatt. I det gamla skattesystemet kom avkastningskraven
framför allt att skilja sig åt mellan företagssektorn och
bostadssektorn. Detta skapade incitament till en
ineffektiv fördelning av reala kapitaltillgångar. Genom
de tidigare generösa skatte- och subventionsreglerna
gavs investeringar i boende avsevärda fördelar i
förhållande till investeringar i andra sektorer av
ekonomin.
Reformen innebar en omfördelning av skattebördan
från högt beskattade förvärvsinkomster till lågt beskattat
kapital, i första hand bostadsinvesteringar. Priset på
både fritid och bostadstjänster ökade. Den likformiga
kapitalbeskattningen och ändringarna i
räntesubventionerna gjorde att investeringar i
bostadssektorn kom att beskattas på ett mer likvärdigt
sätt i förhållande till andra slag av investeringar.
Den förändrade kapitalbeskattningen har medverkat
till fallet i bostadsinvesteringarna. På längre sikt kan
dock den förändrade kapitalinkomstbeskattningen
komma att bidra till utökade konsumtionsmöjligheter
genom att sparandet i högre utsträckning kanaliseras till
områden som före skatt ger en högre avkastning än
boende. Detta tenderar att på sikt höja
nationalinkomsten och de samlade
konsumtionsmöjligheterna.
Underbilaga: Andelen med statlig
skatt på förvärvsinkomster 1991-1998
Genom skattereformen infördes en skatteskala där
merparten av de skattskyldiga ej skulle betala statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster. I betänkandet från
inkomstskatteutredningen, RINK, uttalades att 90
procent av de skattskyldiga skulle betala enbart
kommunalskatt. I reformpropositionen (prop.
1989/90:110) gjordes en fördelningspolitisk korrigering
av utredningsförslaget. Denna innebar att den skiktgräns
över vilken statlig inkomstskatt utgår justerades ner
(från 187 000 kronor till 170 000 kronor) samtidigt som
dagens förhöjda grundavdrag infördes. Därigenom
beräknades andelen av de skattskyldiga som skulle
betala statlig inkomstskatt att öka till 15 procent.
I den allmänna debatten förekommer en viss oklarhet
kring utfästelserna i skattereformen såvitt gäller hur
många som avsågs betala statlig inkomstskatt.
Oklarheten gäller bl.a. vilken grupp inkomsttagare som
avses. Det är därför av intresse att redovisa hur den
faktiska utvecklingen varit för olika
inkomsttagargrupper åren efter skattereformen. En
sådan redovisning ges i tabellerna B1-2. För åren 1991-
1995 är uppgifterna hämtade från SCB:s
inkomstfördelningsundersökningar (HINK); för
efterföljande år har uppgifterna beräknats genom
framskrivningar, baserade på 1995 års inkomstfördel-
ningsundersökning. I tabell B1 redovisas antalet
personer som betalade och beräknas betala statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster (utöver
grundbeloppet om 100 respektive 200 kronor) medan
tabell B2 redovisar andelen av underliggande grupp.
TABELL B1 ANTAL PERSONER (1000-TAL) INOM OLIKA KATEGORIER MED STATLIG INKOMSTSKATT PÅ
FÖRVÄRVSINKOMSTER UNDER ÅREN 1991-1998. SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR
KATEGORI
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
A. Samtliga
Alla skattskyldiga
1404
1107
1081
1228
992
1096
1228
1270
Med förvärvsinkomster
1404
1107
1081
1228
992
1096
1228
1270
Alla utom pensionärer
1225
963
940
1062
849
954
1079
1121
Heltidssysselsatta (ej pens.)
1005
766
685
789
620
703
790
821
B. Män
Alla skattskyldiga
1082
884
847
942
798
867
950
977
Med förvärvsinkomster
1082
884
847
942
798
867
950
977
Alla utom pensionärer
958
778
747
817
691
762
842
871
Heltidssysselsatta (ej pens.)
805
631
557
618
512
568
624
645
C. Kvinnor
Alla skattskyldiga
321
223
233
285
193
229
278
292
Med förvärvsinkomster
321
223
233
285
193
229
278
292
Alla utom pensionärer
267
185
193
244
157
192
237
250
Heltidssysselsatta (ej pens.)
199
134
127
170
107
135
166
176
TABELL B2 PROCENTUELL ANDEL AV PERSONER INOM OLIKA KATEGORIER MED STATLIG INKOMSTSKATT PÅ
FÖRVÄRVSINKOMSTER UNDER ÅREN 1991-1998. SAMTLIGA SAMT MÄN OCH KVINNOR
KATEGORI
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
A. Samtliga
Alla skattskyldiga
17,8
14,0
13,7
15,7
12,6
13,9
15,5
16,0
Med förvärvsinkomster
20,6
16,3
15,9
18,0
14,5
16,0
17,9
18,4
Alla utom pensionärer
25,4
20,0
20,1
22,7
18,1
20,3
22,9
23,8
Heltidssysselsatta (ej pens.)
35,5
28,6
33,7
39,1
30,5
34,7
39,4
40,5
B. Män
Alla skattskyldiga
27,8
22,7
21,8
24,5
20,6
22,3
24,4
25,1
Med förvärvsinkomster
32,4
26,6
25,4
28,1
23,8
25,8
28,2
28,9
Alla utom pensionärer
38,2
31,1
30,7
33,7
28,3
31,2
34,4
35,4
Heltidssysselsatta (ej pens.)
44,6
36,6
42,9
48,2
39,3
43,6
48,4
49,5
C. Kvinnor
Alla skattskyldiga
8,0
5,5
5,8
7,2
4,8
5,7
6,9
7,3
Med förvärvsinkomster
9,3
6,4
6,7
8,2
5,5
6,6
7,9
8,3
Alla utom pensionärer
11,5
8,0
8,6
10,9
7,0
8,5
10,5
11,1
Heltidssysselsatta (ej pens.)
19,4
14,1
17,3
23,2
14,8
18,6
23,2
24,3
Den mest vida definitionen är hela gruppen
skattskyldiga, som i dag (1997) kan beräknas till ca 7,9
miljoner personer. I denna inkluderas alla med positiva
förvärvsinkomster och/eller positiva kapitalinkomster.
Gruppen innehåller bl.a. alla barn som betalar skatt på
bankräntor (via preliminärskatt som betalas av
bankerna). Genom skattereformen växte denna grupp
väsentligt, bl.a. därför att barn med kapitalinkomster
upp till 1600 kronor ej betalade skatt före
skattereformen.
Utfästelsen i skattereformen avsåg i stället gruppen
med positiva förvärvsinkomster (inklusive
pensionärer) , vilken idag (1997) beräknas uppgå till ca
6,9 miljoner personer. Andelen av denna grupp som i
dag (1997) betalar statlig inkomstskatt kan beräknas till
17,9 procent och till 18,4 procent för 1998. I
förhållande till skattereformens mål är det alltså en
något högre andel som i dag betalar statlig inkomstskatt.
I tabellen redovisas också utvecklingen för ett antal
andra grupper, bl.a. för gruppen heltidssysselsatta
(exkl. pensionärer). Av denna grupp beräknas i dag
(1997) 39,4 procent betala statlig inkomstskatt. Det är
värt att notera att denna andel inte överstiger den nivå
som gällde för skattereformens första år med mer än ett
fåtal procentenheter.
Andelsutvecklingen för de olika grupperna beror dels
på utvecklingen av inkomstfördelningen före skatt under
perioden, dels förändringar i skattereglerna.
Inkomstskatteskalan har förändrats genom ett antal
beslut sedan skattereformen och vidare har allmänna
egenavgifter införts. Det är därför intressant att beräkna
hur andelsutvecklingen hade varit om inga korrigeringar
skett i skatteskalan och om egenavgifterna ej införts. I
tabell B3 redovisas denna andelsutveckling för gruppen
med positiva förvärvsinkomster. Fallet med ‘Skatteskala
I’ beskriver andelarna vid en skatteskala enligt
skattereformen men där de allmänna egenavgifterna
behålls på de faktiska nivåerna för enskilda år. I det
andra fallet, ‘Skatteskala II’, har därutöver de allmänna
egenavgifterna lyfts bort.
Av tabell 3 framgår för det första att inga skillnader
föreligger mellan andelarna vid faktiska regler och
andelarna för de alternativa reglerna för åren 1991 och
1992. Detta reflekterar det förhållandet att skatteskalan
under dessa år ej korrigerades i förhållande vad som
åsyftades i reformen.
Av uppgifterna för åren från 1993 och framåt
framgår att en skatteskala enligt skattereformen skulle
ha givit lägre andelar med statlig skatt för varje år och
att avvikelsen ökar mot slutet av perioden. Vid en
jämförelse av uppgifterna för skatteskala I, där de
allmänna egenavgifterna antas introducerade på samma
sätt som faktiskt skett, och skatteskala II (ej allmänna
egenavgifter) framgår att egenavgifterna bidragit att
hålla ner andelen med statlig skatt. Detta beror på att
dessa avgifter reducerar underlaget för inkomstskatten.
Man kan tolka resultaten för de båda alternativa
reglerna på följande sätt.
Fallet med en skatteskala enligt reformen och utan
allmänna egenavgifter (alternativ II) förutsätter en
alternativ ekonomisk utveckling med en sådan
utveckling av de offentliga finanserna där de sociala
trygghetssystemen inte hade behövt någon tillkommande
finansiering. Om dessa förutsättningar varit uppfyllda
hade andelen individer som skulle ha betalt statlig
inkomstskatt i dag ha legat på nära nog den nivå som
avsågs i skattereformen eller på 14,9 procent.
Fallet med en skatteskala enligt skattereformen men
med egenavgifter (alternativ I) beskriver utfallet vid en
ekonomisk utveckling som krävt tillkommande
finansiering av trygghetssystemen utöver
egenavgifterna. Om man vid en sådan utveckling hade
behållit skatteskalan enligt reformintentionerna skulle
andelen med statlig inkomstskatt ha understigit den i
skattereformen avsedda. Detta skulle inte ha varit vare
sig offentlig-finansiellt eller fördelningspolitiskt
acceptabelt. Det bör också noteras att en finansiering
med arbetsgivaravgifter i stället för med egenavgifter
hade givit en liknande utveckling för andelen med statlig
skatt. Allmänna egenavgifter minskar andelen med
statlig inkomstskatt men arbetsgivaravgifter tenderar att
ha samma effekt. Arbetsgivaravgifter får på lång sikt
förutsättas begränsa löneutrymmet, vilket medför att
andelen med bruttolöner överstigande brytpunkten, dvs.
summan av skiktgräns och grund-avdrag, sjunker.
TABELL B3 PROCENTUELL ANDEL FÖR INDIVIDER MED POSITIVA FÖRVÄRVSINKOMSTER MED STATLIG
INKOMSTSKATT PÅ FÖRVÄRVSINKOMSTER VID FAKTISKA REGLER, VID SKATTESKALA ENLIGT
SKATTEREFORMEN MED ALLMÄNNA EGENAVGIFTER (SKATTESKALA I) SAMT VID SKATTESKALA
ENLIGT SKATTEREFORMEN UTAN ALLMÄNNA EGENAVGIFTER (SKATTESKALA II). SAMTLIGA SAMT MÄN OCH
KVINNOR
SKATTEREGLER
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
A. Samtliga
Faktiska regler
20,6
16,3
15,9
18,0
14,5
16,0
17,9
18,4
Skatteskala I
20,6
16,3
14,9
15,6
11,4
11,6
11,9
12,1
Skatteskala II
20,6
16,3
15,4
16,6
12,9
13,8
14,9
15,8
B. Män
Faktiska regler
32,4
26,6
25,4
28,1
23,8
25,8
28,2
28,9
Skatteskala I
32,4
26,6
24,0
25,0
18,9
19,3
19,7
20,0
Skatteskala II
32,4
26,6
24,7
26,4
21,4
22,7
24,1
25,3
C. Kvinnor
Faktiska regler
9,3
6,4
6,7
8,2
5,5
6,6
7,9
8,3
Skatteskala I
9,3
6,4
6,1
6,7
4,1
4,2
4,4
4,4
Skatteskala II
9,3
6,4
6,4
7,3
4,8
5,3
6,0
6,7
Bilaga 7
Fördelningspolitisk
redogörelse
.
BILAGA 7
Fördelningspolitisk redogörelse
Innehållsförteckning
I SANERINGSPROGRAMMETS FÖRDELNINGS-
EFFEKTER 6
1 Regelanalys 6
2 Resultat 7
II INKOMSTFÖRDELNINGENS UTVECKLING
1991–1997 8
3 Vad har hänt efter krisen och saneringsprogrammet 9
4 Så här har analysen genomförts 9
5 Hur har det gått för vanliga inkomsttagare 10
5.1 Inkomster och skatter 11
5.2 Den ekonomiska standardutvecklingen 12
6 Inkomstspridningen 13
6.1 Något ökad inkomstspridning 14
6.2 Utvecklingen för olika grupper 15
7 Skatternas och transfereringarnas utjämningseffekter 16
8 Avslutande kommentarer 17
Underbilagor:
1 Regelanalysen 19
2 Bilagetabeller och diagram 19
3 Vilka finns i decilgrupperna 22
4 Referenser 24
Fördelningspolitisk redogörelse
Redogörelsens huvudsakliga innehåll
Regelanalysen av saneringsprogrammet i avsnitt I visar
följande:
– Den femtedel hushåll med högst ekonomisk standard
har bidragit med ca 43 procent medan den femtedel
hushåll som har lägst standard bidragit med ca 11
procent. Hushåll med högst standard har fått
vidkännas den största relativa inkomstminskningen
men även hushåll med lägre ekonomisk standard har
träffats något hårdare än andra.
– Nettoeffekterna är i stort sett lika för kvinnor och
män. Ensamföräldrar och gifta/samboende med tre
eller fler barn har fått något större minskningar av
den ekonomiska standarden än hushåll utan barn.
Ålderspensionärer och ungdomar har i högre grad
skyddats från saneringseffekterna än andra grupper.
I avsnitt II analyseras inkomstfördelningens utveckling
1991–1997. För att kunna ge en bild av
fördelningsutfallet efter saneringsprogrammet och de
senaste årens ekonomiska utveckling har inkomst-
fördelningen 1995 skrivits fram till 1996 och 1997.
Framskrivningen visar således inte den faktiska
inkomstfördelningen utan en bedömning av det troliga
utfallet med samma antaganden som i övrigt gäller för
den reviderade Finansplanen.
– Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i
inkomstspridningen hittills under 1990-talet. Vissa
av åren 1991–1995 ökade spridningen i de
disponibla inkomsterna, under andra år minskade
den. Den ökar återigen något vid framskrivningen
till 1996 och 1997. Förändringarna mellan åren är
dock inte större än att de kan bero på osäkerheten i
undersökningsmetoderna.
– De måttliga förändringarna av spridningen i den
ekonomiska välfärden under de senaste åren
förefaller kunna förklaras av att ökade klyftor i
löner och kapitalinkomster och effekterna av sänkta
sociala transfereringar till stor del har motverkats
genom att skatterna har höjts. Skatternas och
transfereringarnas sammantagna utjämningseffekt
har ökat 1991–1997.
– För breda grupper av vanliga löntagare, ungdomar
och även personer med höga inkomster har 1990–
talet hittills inneburit en påtagligt minskad
ekonomisk standard, även med hänsyn till en viss
återhämtning under de senaste åren.
– Trots höjda reallöner beräknas
medelinkomsttagarnas reala disponibla inkomster ha
minskat från ca 168 000 kronor till 159 000 kronor
räknat i 1997 års priser, dvs. med ca 6 procent
1991–1997. För höginkomsttagare har den
disponibla inkomsten minskat från 298 000 kronor
till 278 000 kronor (7 procent). Låginkomsttagarnas
disponibla inkomster har minskat mindre, med ca 2
procent.
– Barnfamiljer och ungdomar har förlorat mest hittills
under 1990-talet. För samboende med tre eller fler
barn har den ekonomiska standarden i genomsnitt
sjunkit med ca 14 procent. För ungdomar under 25
år beräknas minskningen uppgå till ca 23 procent.
Minskningen beror till stor del på att allt fler
ungdomar studerar allt längre. Ålderspensionärernas
ekonomiska standard har ökat. Hushåll med
ålderspension 1997 har ca 5 procent högre standard
än de som hade ålderspension 1991.
Ålderspensionärerna har nu en standard nära
genomsnittet för alla hushåll om man tar hänsyn till
försörjningsbördan.
– Andelen hushåll med en svag ekonomi (under 50
procent av medianinkomsten) har ökat från 4,1 till
5,5 procent men när studerande frånräknas har
ökningen varit mindre.
Den fördelningspolitiska redogörelsen består av två
delar. I avsnitt I redovisas en slutgiltig analys av
fördelningseffekterna av ändrade skatter och
transfereringar i saneringsprogrammet. I avsnitt II
analyseras utvecklingen av inkomstfördelningen 1991–
1997. Analyserna har utarbetats av fördelningspolitiska
enheten vid Finansdepartementets ekonomiska
avdelning med tekniskt stöd från SCB:s program för
inkomst- och förmögenhetsstatistik.
I Saneringsprogrammets
fördelningseffekter
Regeringen har återkommande redovisat
fördelningseffekterna av de ändrade skatte- och
bidragsreglerna i saneringsprogrammet allt eftersom
nya åtgärder har tillkommit. I detta avsnitt lämnas en
slutgiltig redogörelse där analysen har uppdaterats med
nya beslut i riksdagen, med aktuella ekonomiska
antaganden samt med de förslag som presenteras i
denna budgetproposition om höjda barnbidrag,
flerbarnstillägg, bostadsbidrag, bostadstillägg till
pensionärer samt ändrad avdragsregler för resor till och
från arbetet.
1 Regelanalys
Analysen av saneringsprogrammets fördelningseffekter
baseras på en s.k. regelanalys. Den visar för en och
samma befolkning hur fördelningen av ekonomiska
resurser såg ut med de regler som gällde före
budgetåtgärderna jämfört med fördelningen efter
ändrade regler. För varje hushåll i modellbefolkningen
har man först beräknat de disponibla inkomsterna med
reglerna 1994 och sedan med reglerna efter
saneringsprogrammet. Resultaten skulle naturligtvis bli
annorlunda om utfallet av saneringsprogrammet kunde
jämföras med vad som hade hänt med
inkomstfördelningen utan en sanering och efter ett
sammanbrott i de offentliga finanserna, eller med en
annan sammansättning av åtgärderna.
Regelanalyser är den internationellt gängse metoden
att beskriva konsekvenserna av en ändrad politik för
skatter och transfereringar. Den överensstämmer med
hur budgeteffekter beräknas, dvs. i allmänhet utan
dynamiska antaganden. Beräkningarna visar de direkta
effekterna av ändrade regler och beaktar således inte
vad som händer om hushållen ändrar sitt beteende eller
om samhällsekonomin förbättras som följd av
åtgärderna. Sådana analyser är svåra att göra eftersom
man inte är överens om vilka förändringar som kan
väntas inträffa, hur stora de är och när i tiden de kan
komma.
Saneringsanalysen omfattar i stort sett alla regel-
ändringar i skatte- och transfereringssystemen som
införts eller beslutats efter oktober 1994. Beräkningarna
visar helårseffekterna av alla åtgärder när de trätt i full
kraft 1998, i 1997 års priser. Höjningen till 80 procent
ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen m.m. har
beaktats. Analysen innefattar inte höjda avgifter för
läkemedel och vård eller indirekta effekter av att
kommuner, företag och andra som följd av
saneringsprogrammet har förändrat avgifter,
avtalsförsäkringar eller andra villkor som påverkar
hushållens ekonomi. De regeländringar som beräknats
innebär sammantaget att hushållens disponibla
inkomster reducerats med ca 43 miljarder kronor, dvs.
4,4 procent vilket motsvarar i genomsnitt ca 8 600
kronor per hushåll.
Analysen är genomförd i den
mikrosimuleringsmodell för skatter och transfereringar
som Finansdepartementet och SCB har utvecklat
gemensamt. De flesta regeländringar har efterbildats
fullständigt. Över 80 regeländringar ingår i kalkylen.
Några ändringar beräknas mer schablonmässigt,
exempelvis har fördelningseffekterna av sänkt moms på
livsmedel beräknats med hjälp av en regression med
antagande om att momssänkningen helt tillfaller
hushållen (se underbilaga 1 för detaljer). Även
effekterna av höjda energiskatter, ändrad beskattning av
förmån av fri bil och av pensionssparande har beräknats
schablonmässigt. Motsvarande beräkning av effekterna
av höjda avgifter för läkemedel m.m. kan inte göras då
dataunderlag saknas. Skärpta kvalifikationsregler bl.a.
inom arbetslöshetsförsäkringen efterbildas genom en
proportionell minskning av utbetalade ersättningar.
Vissa mindre regeländringar beaktas ej t.ex. skärpta
regler inom förtidspensioneringen. Beräkningarna
baseras på SCB:s undersökning av hushållens inkomster
1994 (HINK) framskriven till 1997 års befolkning,
sysselsättning och ekonomi.
Fördelningseffekterna mäts i den relativa
(procentuella) förändringen av hushållens disponibla
inkomster justerade för försörjningsbörda, som också
benämns ekonomisk standard. I analysen redovisas
medelvärden för olika grupper men spridningen är stor
runt dessa värden. Inom varje grupp finns det hushåll
som har klarat sig relativt väl medan andra har träffats
av många saneringsåtgärder samtidigt.
Faktaruta 1
Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst
justerad för försörjningsbörda i 1997 års priser.
Justering för försörjningsbörda: För att kunna
jämföra den ekonomiska standarden divideras den
disponibla inkomsten med det antal s.k.
konsumtionsenheter det finns i respektive hushåll.
Konsumtionsenheterna baseras på Socialstyrelsens
normer för socialbidrag. Ensamboende ges vikten 1,16,
samboende vuxna 1,92, barn i åldern 0–3 år 0,56, 4–10
år 0,66, 11–17 år 0,76.
Decilgrupp: Befolkningen delas in i 10 lika stora
grupper där de 10 procent med lägst ekonomisk
standard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst i
decilgrupp 2 osv. ända upp till decilgrupp 10 med den
högsta ekonomiska standarden.
Gini–koefficient: Det vanligaste statistiska måttet på
ojämnheten i inkomstfördelningen som antar värdet 0
när inkomsterna är lika för alla och värdet 1 vid
maximal ojämnhet dvs. när en person får alla
inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad som
händer i mitten av fördelningen. Den kan sägas visa hur
stor inkomstskillnad det är mellan två slumpmässigt
utvalda individer/hushåll i genomsnitt räknat i
förhållande till medelinkomsten. Om Gini–koefficienten
är 0,250 och medelinkomsten för alla är 90 000 kronor
skall man vänta sig att skillnaden är 2*0,250 eller 50
procent av medelinkomsten, dvs. 45 000 kronor.
2 Resultat
Av de sammantagna budgetförstärkningarna i
saneringsprogrammet har den femtedel hushåll med
högst ekonomisk standard (decilgrupp 9 och 10) bidragit
med ca 43 procent medan den femtedel hushåll som har
lägst standard bidragit med ca 11 procent. Ser man till
den relativa förändringen av den ekonomiska standarden
har hushåll med högst standard fått vidkännas den
största inkomstminskningen men även hushållen med
lägre ekonomisk standard har träffats något hårdare än
andra (diagram 2.1). Resultaten för decilgrupp 1 är
dock svårtolkade eftersom den innehåller många hushåll
som endast tillfälligt har en låg inkomst exempelvis i
samband med ledighet i olika former, eller för vilka det
är svårt att mäta den ekonomiska standarden. Ungefär
60 procent i decilgrupp 1 är antingen studerande,
egenföretagare eller hör till gruppen övriga t.ex.
värnpliktiga. Omkring en tiondel är arbetslösa
ungdomar eller andra arbetslösa (se vidare underbilaga
3). SCB har visat att 35 procent av dem som finns i
decilgrupperna 1–2 ett visst år har fått en högre
ekonomisk standard redan året efter.
Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar
För hushåll med hög standard består minskningen av
den disponibla inkomsten nästan uteslutande av höjda
skatter. De med lägre standard berörs framför allt av
sänkta transfereringar. Beräkningen har genomförts
stegvis genom att konsekvenserna av minskade
transfereringar beräknats först och därefter
skatteåtgärderna.
Den sammantagna spridningen i ekonomisk standard
minskar något enligt den s.k. Gini–koefficenten. Räknat
i kronor per konsumtionsenhet har hushållen i
decilgrupp 1 bidragit med i genomsnitt ca 1 900 kronor
per år jämfört med ca 17 000 kronor i decilgrupp 10
(diagram 2.2).
Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar
Nettoeffekterna av budgetåtgärderna är i stort sett lika
för kvinnor och män (diagram 2.3). Män berörs i högre
grad av höjda skatter, kvinnor främst av minskade
transfereringar.
Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats
efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika.
Barnfamiljer, särskilt ensamföräldrar och gifta/
samboende med tre eller fler barn, får något större
minskningar än hushåll utan barn (diagram 2.4).
Skillnaden mellan barnfamiljer och hushåll utan barn är
dock endast ca en procentenhet.
Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar
E0, E1, E2=Ensam utan barn, med ett, med två eller fler barn. S0, S1, S2,
S3=Gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn. PE,
PS=Ensam, gift/samboende pensionär
Ålderspensionärer och ungdomar har i högre grad
skyddats från saneringseffekterna än andra grupper,
framför allt då de inte har träffats av lika stora
skattehöjningar (diagram 2.5) Det är främst hushåll i
förvärvsaktiv ålder som fått bära de största
inkomstminskningarna.
Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar
Företagarhushåll och tjänstemannahushåll har fått betala
relativt mer av saneringsåtgärderna än arbetarhushåll
(diagram 2.6). Skillnaden mellan arbetarhushåll och
högre tjänstemän är ca 2 procentenheter.
Anm: Skatteeffekten är beräknad givet sänkta transfereringar
Arb=Arbetare, Tjm_LM, Tjm_hö=Lägre/mellan, högre tjänstemän,
Ftg=Företagare/lantbrukare, Ftp=Förtidspensionärer,
Åp=Ålderspensionärer, Övr=Övriga
II Inkomstfördelningens
utveckling 1991–1997
Detta avsnitt innehåller en samlad analys av hur
fördelningen av ekonomiska resurser förändrats hittills
under 1990-talet. Till skillnad mot föregående avsnitt
beaktas i denna analys både den samhällsekonomiska
utvecklingen, ändrade skatter och transfereringar – och
andra faktorer som påverkar fördelningen. Det är en
uppdatering av förra årets fördelningspolitiska
redogörelse med en framskrivning av utvecklingen till
och med 1997. I allt väsentligt har samma underlag och
metoder använts (för en närmare redovisning, se bilaga
4, prop. 1996/97:1).
3 Vad har hänt efter krisen och
saneringsprogrammet
Sverige har under 1990-talet genomgått den djupaste
ekonomiska krisen i modern tid. De flesta hushåll har
upplevt ekonomiska försämringar till följd av
arbetslösheten, konkurser och minskade inkomster i
egna företag, tidvis höga räntor, minskade sociala
transfereringar och höjda skatter, höjda kostnader för
vård och omsorg osv. Ett ökat antal hushåll behöver
kompletterande socialbidrag. Många andra stora
förändringar har inträffat. Hushållen har under perioden
minskat barnafödandet, ökat sitt sparande och de som
har jobb arbetar allt mer övertid. Sjukfrånvaron har
sjunkit och allt fler deltar i utbildning eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under senare år har
dock ekonomin förbättrats för många hushåll bl.a.
genom att räntan har sjunkit.
Det är inte överraskande att många är oroliga för att
alla dessa förändringar har medfört inte bara
försämringar för de flesta hushåll, utan också en
allvarlig ökning av fördelningsproblemen i form av
växande inkomstklyftor och ett ökat antal hushåll med
en svag ekonomisk standard. Somliga är övertygade om
att så är fallet, oavsett vad statistiken visar. Andra
ställer frågor om vad som har hänt: hur mycket har
klyftan mellan vanliga medborgare och de välbeställda
ökat, hur många fler fattiga finns det osv.
Det kommer att dröja ytterligare några år innan man
med den offentliga statistiken kan utvärdera hur den
ekonomiska krisen, saneringsprogrammet och andra
förändringar har påverkat fördelningen av ekonomiska
resurser. Det beror på att statistiken om
inkomstfördelningen fördröjs två år eftersom den
baseras på deklarationerna och inkomsttaxeringen. För
närvarande finns det bara inkomststatistik t.o.m. 1995.
Denna analys baseras på en framskrivning av
inkomstfördelningen från 1995 till 1996 och 1997. Det
är inte en prognos i vanlig mening eftersom
framskrivningen inte fullt ut tar hänsyn till alla
förändringar som har inträffat. Framskrivningen
förutsätter å andra sidan att bedömningarna av det
samhällsekonomiska utfallet för 1996 och 1997 i bilaga
1 är rimligt korrekta.
4 Så här har analysen genomförts
Redogörelsen baseras på analyser av SCB:s
undersökningar av hushållens inkomster (HINK) för
åren 1991–1995. HINK är en urvalsundersökning som
innehåller ca 9 000 – 13 000 hushåll som representerar
hela befolkningen. Uppgifterna om löner,
kapitalinkomster, sociala transfereringar, skatter osv.
hämtas in från olika register medan uppgifterna om
arbetsförhållanden, boendekostnader, barnomsorg m.m.
samlas in med intervjuer.
Statistisk osäkerhet: Som alla urvalsundersökningar
är HINK–resultaten behäftade med en statistisk
osäkerhet. Den kan beräknas och visar hur mycket
skattningen av ett visst värde i HINK kan tänkas avvika
från det värde man skulle få om t.ex. alla hushåll i
landet hade undersökts. Den statistiska osäkerheten är
högre för små grupper och för inkomster som är relativt
ovanliga. Som exempel kan nämnas att
inkomstspridningen enligt den officiella statistiken mätt
med den s.k. Gini–koefficienten ökade från 0,221 år
1985 till 0,231 år 1990, vilket uppmärksammades. Den
statistiska osäkerheten är dock ca 0,010–0,014 enheter
för förändringen mellan två år (med 95 procents
konfidensintervall).
Inkomstfördelningen under 1990–talet: Utvecklingen
under perioden 1975–1990 behandlades i förra årets
fördelningspolitiska redogörelse. Skattereformen 1990–
1991 har utvärderats i särskild ordning (se vidare bilaga
6). Denna undersökning omfattar därför endast perioden
1991–1997. I den offentliga statistiken finns visserligen
uppgifter också för åren 1989–1990 där SCB försökt
korrigera inkomstfördelningen för förändringar i
inkomstmätningarna som följde av skattereformen.
Dessa ingår dock inte i denna analys eftersom
korrigeringarna ofta är osäkra och antagandena om
basbreddningarnas nivå o.dyl. på vilka korrigeringarna
grundar sig inte längre är aktuella. Det finns inga
garantier för att dessa korrigerade inkomstfördelningar
visar den faktiska spridningen.
Framskrivning till 1996 och 1997: Förenklat uttryckt
har uppgifterna i HINK95 om hushållens inkomster,
räntor, boendekostnader osv. skrivits fram till de värden
som förväntas för 1996 respektive 1997 enligt
prognoserna i bilaga 1. Befolkningens sammansättning,
sysselsättningen och de allmänna pensionerna har
aktualiserats genom en särskild omviktningsmetod.
Lönefördelningen skrivs fram differentierat efter
utvecklingen i privata sektorn och offentliga sektorn.
Den privata sektorn är indelad i tre delsektorer, den
offentliga i stat och kommun. Inom varje delsektor
beaktas förutom löneutvecklingen också skillnader i
arbetstidens utveckling. Skatter, socialförsäkringar,
bidrag osv. har räknats om enligt reglerna för
respektive år. Framskrivningen visar således hur
inkomstfördelningen skulle se ut 1996 och 1997 om
hushållens inkomster i HINK95 förändras enligt
prognoserna och med de nya skatte- och
bidragsreglerna. Genom framskrivningen efterbildas
delvis många strukturella förändringar och ändrade
beteenden, exempelvis ökningen av antalet ATP-
pensioner, minskat barnafödande, förändringen av antal
förvärvsarbetande i olika sektorer, antal arbetslösa och
antal i olika arbetsmarknadsåtgärder, minskade
skuldräntor m.m. som följd av ökat sparande osv.
Andra förändringar beaktas endast partiellt och indirekt
t.ex. förändringar av antal i utbildning och antal
förtidspensionärer. Ytterligare andra förändringar
fångas inte alls exempelvis ökningen av socialbidragen.
Undersökningens begränsning: Redogörelsen
omfattar endast fördelningen av årsinkomster och
således inte förmögenhetsfördelningen,
fördelningseffekter av utgifter för vård och omsorg, av
offentlig konsumtion och indirekta skatter, fördelningen
av utbildning, hälsa, boende – ej heller ekonomisk
rörlighet över tiden, fördelningen över livet eller mellan
generationer. Den är således i flera avseenden
begränsad.
5 Hur har det gått för vanliga
inkomsttagare
Den traditionella analysen av inkomstspridningen kan
vara svår att förstå och tolka. Efter indelningen i
decilgrupper, korrigeringen för försörjningsbörda,
beskrivningen med olika statistiska mått osv. kan man i
regel inte se hur var och ens egna inkomster, skatter,
transfereringar och ekonomiska standard har påverkats
av alla förändringar.
Före den gängse statistiska fördelningsanalysen
(avsnitt 6) visas därför vad som hänt med inkomster och
skatter för vanliga medelinkomsttagare,
låginkomsttagare och andra grupper. Alla vuxna
inkomsttagare har delats in efter hur man huvudsakligen
försörjer sig samt efter inkomstnivån. Varje indelning i
grupper har gränsdragningsproblem och kan diskuteras.
Den som valts är pragmatisk och uttrycker inga
värderingar av vad som är en hög inkomst o.dyl.
Gruppernas sammansättning i avseende på ålder, kön
och arbetstid samt inkomster visas i bilagetabell 1.1.
Faktaruta 2
Individernas inkomster: Löner, kapitalinkomster, sociala
transfereringar och skatter summeras för varje person.
För makar delas de skattefria transfereringarna lika.
Klassificering av inkomster:
Löner och kapitalinkomster: Marknadsinkomster
(faktorinkomster) i form av löner, näringsinkomster
samt kapitalinkomster före avdrag och skatter.
Arbetsinkomster: Summan av lön, sjuk– och
föräldrapenning samt netto från näringsverksamhet.
Sociala transfereringar: Summan av alla
skattepliktiga och skattefria transfereringar dvs.
pension, sjuk– och föräldrapenning,
arbetsmarknadsstöd, barnbidrag, socialbidrag osv.
Skatter: Summan av inkomstskatter, allmänna
egenavgifter, kapital– och förmögenhetsskatter samt
fastighetsskatt.
Indelningen i grupper:
Välbeställda: Personer som antingen haft en
arbetsinkomst (lön, sjuk– och föräldrapenning) före
avdrag och skatt på minst en miljon kronor per år eller
kapitalinkomst netto på minst 100 000 kronor (ca
80 000 personer år 1997 inkl. pensionärer m.fl.).
Höginkomsttagare: Andra anställda som arbetar
heltid hela året (inkl. frånvaro med
sjukpenning/föräldrapenning) och som hör till dem med
10 procent högst arbetsinkomster (ca 210 000 personer).
Medelinkomsttagare: Anställda som arbetar heltid
hela året och som inte räknas till dem med högst
respektive lägst inkomst (ca 1,7 miljoner personer).
Låginkomsttagare: Anställda som arbetar heltid hela
året och som hör till dem med 10 procent lägst
arbetsinkomster (ca 210 000 personer).
Deltidsarbetande: Anställda som arbetat mindre än
90 procent av full årsarbetstid (ca 720 000 personer).
Egenföretagare: Personer som använder mest
arbetstid till det egna företaget (ca 230 000 personer).
Arbetslösa: Personer vars arbetsmarknadsstöd är
högre än halva lönen (ca 470 000 personer 1997).
Pensionärer: Alla som har fyllt 65 år eller har en
allmän pension som är högre än lönen (ca 1,8 miljoner
personer).
Ungdomar och studerande: Personer under 25 år
(inkl. arbetslösa) samt äldre som haft studiemedel på
minst 20 000 kronor (ca 630 000 personer 1997).
Övriga: Alla andra (ca 570 000 personer).
I HINK följer man inte inkomstutvecklingen över
tiden för samma personer. I stället jämför man t.ex.
genomsnittslönen för en grupp individer ett år med
lönerna för samma grupp med nya individer nästa år.
Vid bedömningen av resultaten måste man tänka på att
gruppernas sammansättning har förändrats under
perioden. År 1991 var exempelvis färre personer
arbetslösa men därefter har antalet ökat kraftigt och
sammansättningen av de arbetslösa förändrats. Det
innebär också att exempelvis sammansättningen av
gruppen medelinkomsttagare eller låginkomsttagare har
förändrats.
Beskrivningen av inkomsttagarnas ekonomiska
utveckling skiljer sig också från den statistiska analysen
av inkomstspridningen bland hushållen där man justerar
för försörjningsbördan. Det är exempelvis inte särskilt
många löntagare med låga inkomster som räknas till de
10 % hushåll med lägst ekonomisk standard. Som visas
i underbilaga 3 ingår i decilgrupp 1 främst studerande,
egenföretagare osv. Likaså finns det personer med höga
inkomster med många barn som hamnar i mitten av
fördelningen när inkomsten justeras för
försörjningsbördan.
De stora skillnader som finns mellan de individuella
inkomsterna utjämnas påtagligt när man studerar
makars gemensamma inkomster. Över 60 procent av
alla män med höga inkomster är gifta/samboende med
kvinnor som hör till gruppen medelinkomsttagare.
Kvinnor med låga inkomster är ofta (44 procent)
gifta/samboende med en man med genomsnittliga
inkomster. Det innebär att den individuella utvecklingen
av den ekonomiska standarden för höginkomsttagare,
medelinkomsttagare osv. avviker ganska mycket från
utvecklingen när man beskriver hushållen.
5.1 Inkomster och skatter
Medelinkomsttagare har haft en oväntat gynnsam
utveckling av marknadsinkomsterna (löner och
kapitalinkomster) hittills under 1990–talet (diagram
5.1). I genomsnitt har löner och kapitalinkomster
sammanlagt ökat realt med ca 21 000 kronor enligt
framskrivningen, från ca 206 000 kronor 1991 till
beräknat 227 000 kronor 1997 (ca 10 procent).
Löneutvecklingen överskattas dock något genom
sjuklönereformerna då ersättningen för de första 14
sjukdagarna (1 månad fr.o.m. 1997) registreras som lön
i stället för som sjukpenning. Sänkta socialavgifterna,
från 38,77 procent år 1991 till 32,92 procent år 1997,
har också möjliggjort en snabbare tillväxt av
bruttolönerna. Löneökningen kan alltså delvis reflektera
indirekta effekter av en ändrad sjuklön och ett förändrat
avgiftsuttag.
Höginkomsttagarna tjänar i genomsnitt mer än
dubbelt så mycket som medelinkomsttagarna.
Inkomsterna för höginkomsttagare har ökat ungefär lika
mycket (10 procent), vilket motsvarar ca 47 000
kronor. De välbeställda har fått minskade inkomster
med 20 procent. De välbeställdas höga inkomster består
till stor del av kapitalinkomster. Minskningen för de
välbeställda förklaras av att deras realisationsvinster,
huvudsakligen från försäljning av aktier och andra
värdepapper, har nära halverats från den höga nivån
1991 till 1997. Tar man hänsyn till de senaste årens
börsuppgång har deras ekonomiska standard utvecklats
ungefär som för höginkomsttagare och
medelinkomsttagare. De välbeställdas skattepliktiga
förmögenhet har ökat 2,5 gånger under perioden.
Låginkomsttagarnas sammanlagda löner och
kapitalinkomster uppgår i genomsnitt till ca 122 000
kronor. Under perioden 1991–1997 har deras inkomster
ökat med ca 10 procent. Ungdomar/studerande har
träffats av en stor relativ inkomstminskning, på ca 25
procent. Det beror till en del på att fler ungdomar
studerar längre vilket leder till lägre inkomster av
arbete.
Löneinkomsterna för arbetslösa och pensionärer är i
genomsnitt små och har inte ändrats nämnvärt under
1990–talet (redovisas därför ej i diagrammet).
Anm: Summa av löne- och kapitalinkomster före avdrag och skatter
Det betyder att klyftan mellan välbeställda och
höginkomsttagare respektive medel– och
låginkomsttagare i löner och kapitalinkomster är i stort
sett oförändrad. Höginkomsttagarna har ca 3,9 gånger
högre marknadsinkomster än låginkomsttagarna.
Klyftan mellan ungdomar och medelinkomsttagare har
vidgats. Ungdomarnas löne– och kapitalinkomster
motsvarade ca 43 procent av medelinkomsttagarnas
1991 mot beräknat 29 procent år 1997.
Bland medelinkomsttagarna är ökningen av
marknadsinkomsterna densamma för kvinnor och män.
I gruppen höginkomsttagare har kvinnorna haft en bättre
utveckling av marknadsinkomsterna än män (25 procent
för kvinnor och 9 procent för män). Förändringarna kan
sammanhänga med sammansättningsförändringar inom
grupperna mellan åren.
Samtidigt får höginkomsttagarna betala allt högre
skatter och de erhåller lägre sociala transfereringar. I
diagram 5.2 visas nettot av de skatter olika grupper i
genomsnitt betalt och de skattepliktiga och skattefria
transfereringar man har erhållit under samma år.
Höginkomsttagarna betalar betydligt mer i skatter än
vad de får i transfereringar. De betalade netto i
genomsnitt ca 135 000 kronor 1991 jämfört med
beräknat 198 000 kronor 1997, vilken innebär en
höjning med 63 000 kronor. För de välbeställda
minskade nettobetalningarna (11 000 kronor), vilket
beror på att inkomsterna har minskat. Skatterna
finansierar också utbildningen, vården, omsorgen osv.
men värdet av de offentliga tjänsterna ingår inte i
beräkningen. De stora nettobetalningarna för
höginkomsttagare m.fl. skulle naturligtvis bli avsevärt
mindre om man tog hänsyn till värdet av de offentliga
tjänsterna som de får nytta av i olika skeden i livet. Sett
över livet är nettot av skatter, transfereringar och värdet
av de offentliga tjänsterna jämnare fördelat.
Anm: Pensioner, socialförsäkringsförmåner, barnbidrag o.s.v minskat
med skatter och egenavgifter under ett år. Värdet av offentliga tjänster
som utnyttjas i olika skeden i livet beaktas ej.
Medelinkomsttagarna har träffats relativt sett hårdast.
År 1991 betalade man i genomsnitt ungefär 38 000
kronor netto mot ca 68 000 kronor 1997. Det beror
främst på de höjda skatterna. De arbetslösa som grupp
har också fått ett minskat nettobelopp, minskningen är
9 000 kronor, vilket till största delen beror på ökade
skatter.
Låginkomsttagarna fick 1991 mer sociala
transfereringar än vad de betalade i skatter. Detta
förhållande har ändrats 1997 så att deras netto då är
negativt. Låginkomsttagarna erhöll i genomsnitt netto ca
4 400 kronor år 1991 men 1997 får de istället betala ca
9 500.
Pensionärerna och ungdomarna är de enda grupper
som har fått ett högre netto. Att pensionärerna har fått
ökat netto – trots att saneringsprogrammet för dem
medfört både höjda skatter och minskade pensioner –
beror främst på att pensionärer utan ATP eller med låg
ATP efterhand ersätts med pensionärer som tjänat in en
hög ATP. Enskilda pensionärer har haft en annan
inkomstutveckling. Skattehöjningen har dock varit lägre
för pensionärer genom att de inte berörs av de nya
allmänna egenavgifterna. Höjningen för ungdomar torde
bero både på att de får allt högre arbetslöshetsstöd som
följd av den ökade arbetslösheten och att fler studerar
med studiestöd.
Dessa genomsnittsberäkningar för olika grupper
pekar således på stora förändringar genom höjda skatter
och minskade transfereringar. Nettoförändringen har
varit större för personer med högre inkomster och
mindre för dem med lägre inkomster. Det tyder således
på att omfördelningseffekten har ökat.
5.2 Den ekonomiska standard-
utvecklingen
Den disponibla inkomsten är vad man får över av löner
och kapitalinkomster efter sociala transfereringar och
skatter. Den anses kunna mäta den ekonomiska
standarden, särskilt när man justerar inkomsten för
försörjningsbördan i olika hushåll. I detta avsnitt
redovisas endast de vuxnas disponibla inkomster utan en
sådan justering. Beräkningen är ganska förenklad
eftersom den bygger på antagandet att man i familjer
med flera personer bara disponerar de egna inkomsterna
och inte får någon del av andra familjemedlemmars
inkomster. Denna stiliserade beräkning är nödvändig för
att beskriva utvecklingen för enskilda inkomsttagare,
även om t.ex. makar normalt har en gemensam
ekonomi.
Trots höjda löner och kapitalinkomster har medel–
och höginkomsttagarna fått sänkta reala disponibla
inkomster hittills under 1990–talet (diagram 5.3).
Medelinkomsttagarna hade exempelvis i genomsnitt ca
168 000 kronor att disponera efter skatter och bidrag
1991. År 1997 beräknas den disponibla inkomsten ha
sjunkit med ca 9 000 kronor till 159 000 kronor (ca 6
procent). Höginkomsttagarnas disponibla inkomster har
sjunkit med ca 20 000 kronor eller ca 7 procent.
Förklaringen är som visades ovan att skatterna höjts
relativt mycket för dessa grupper samtidigt som de
sociala transfereringarna sänkts. De välbeställdas
inkomster beräknas ha minskat med 24 procent eller
113 000 kronor, vilket som nämnts framför allt beror på
kraftigt sänkta rea-lisationsvinster mellan 1991 och
1997. De med höga inkomster har i högre grad än
andra minskat sina skulder och skuldräntor , vilket med
den använda inkomstmätningen genom minskade avdrag
leder till sänkta inkomster. Skuldanpassningen har dock
haft en jämfört med realisationsvinsterna ringa betydelse
för de välbeställda. Urvalsstorleken i HINK gör
emellertid att den ekonomiska utvecklingen för de allra
mest välbeställda inte fångas väl.
Den största minskningen av den ekonomiska
standarden inträffade 1995 främst till följd av höjda
skatter. Därefter har standarden ökat svagt.
Låginkomsttagarnas disponibla inkomst minskade
med ca 3 000 kronor från 115 000 kronor till 112 000
mellan 1991 och 1997 (drygt 2 procent).
Pensionärernas ekonomiska standard har varit i stort
sett oförändrad.
Ungdomar/studerande har fått den största minskningen
av de disponibla inkomsterna. Inkomstminskningen för
ungdomarna beräknas till ca 15 000 kronor, dvs. ca 15
procent. Om s.k. hemmaboende ungdomar 18 år och
äldre, som bor kvar hos föräldrarna men räknas som
egna hushåll, hade inkluderats i beräkningarna skulle
minskningen för ungdomar blivit större.
Även de disponibla inkomsterna för arbetslösa har
minskat betydligt. Det beror till stor del på högre
skatter.
Med detta stiliserade sätt att räkna individernas
ekonomiska standard har anställda kvinnor som är
medelinkomsttagare ca 9 procent lägre disponibla
inkomster än män (diagram 5.4). Under 1991–1997 har
kvinnor bland höginkomsttagare haft en relativt mindre
ogynnsam utveckling av de disponibla inkomsterna är
män. Bland ungdomar och låginkomsttagare har
tendensen varit den motsatta, kvinnor har haft en
relativt sett svagare utveckling.
Spridningen i individernas ekonomiska standard
enligt Gini–koefficienten har minskat 1991–1997 med
ca 0,011 enheter, dvs. ca 4 procent. En ökad spridning i
löner och kapitalinkomster har motverkats genom höjda
skatter.
Det bör igen påminnas om att gruppernas storlek och
sammansättning ändras över tiden och det är inte
samma personer som följs under åren. Vissa som var
studerande ungdomar 1991 är höginkomsttagare 1997
medan andra kanske är arbetslösa. Bilagetabell 1.1 visar
dock att när det gäller ålder, kön och arbetstid är
förändringarna i sammansättningen relativt måttliga.
6 Inkomstspridningen
Vid analyser av inkomstspridningen använder man sig
av andra statistiska metoder och mått än vid
redovisningen i förra avsnittet. Man studerar hushållens
samlade inkomster och justerar för skillnaderna i
försörjningsbörda. Olika samlingsmått används för att
fånga tendenserna i inkomstfördelningen. Beskrivningen
av inkomstfördelningen kommer därför som nämnts att
på åtskilliga punkter skilja sig från den av
inkomsttagarnas ekonomiska utveckling.
Faktaruta 3
Realjusterade kapitalinkomster: Hushållens
ränteinkomster och ränteutgifter utom egnahemsräntor
korrigeras med inflationen enligt konsumentprisindex.
Inkomster och skatter av faktiska försäljningar av aktier
m.m. ersätts med en schablonmässigt beräknad
kapitalinkomst efter skatt baserad bl.a. på hur stor
hushållets förmögenhet är och på börsens utveckling.
Avkastningen antas motsvara den genomsnittliga årliga
förändringen av börsens värde för fem år tillbaka och
hushållens förmögenhet uppskattas med hjälp av
kontrolluppgifter om aktie– och fondtillgångar.
Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid
decilgränsen) bland hushåll med högre ekonomisk
standard dividerat med den disponibla inkomsten för
dem med en lägre standard. Ökar kvoterna är detta ett
tecken på att spridningen i ekonomisk standard ökar.
Atkinson/OECD:s ekvivalensskala: Justering för
försörjningsbörda görs med roten ur antal
hushållsmedlemmar i stället för med
konsumtionsenheter.
6.1 Något ökad inkomstspridning
Det kan inte urskiljas någon tydlig trend i
inkomstspridningen hittills under 1990–talet. Vissa av
åren 1991–1995 ökade spridningen av de disponibla
inkomsterna, under andra år minskade den. Den ökar
återigen något vid framskrivningen till 1996 och 1997.
Variationerna beror delvis på att med den gängse
mätningen av inkomsterna ökar inkomstspridningen
under de år hushållen får relativt höga
realisationsvinster medan den sjunker under år med låga
vinster.
Hushållen i decilgrupp 8 hade 1991 ca 1,89 gånger
högre ekonomisk standard jämfört med dem i
decilgrupp 2 (D8/D2) och därefter har värdet varierat.
Skillnaden beräknas stiga till ca 1,97 åren 1996–1997
(diagram 6.1). Hushållen med högst ekonomisk
standard hade 2,66 gånger högre inkomster är hushållen
med lägst standard år 1991 (D9/D1) men kvoten
beräknas år 1997 öka till 2,85.
Tendensen till ökad spridning vid framskrivningen
1996–1997 beror både på en relativt bättre inkomst-
utveckling för hushåll med hög ekonomisk standard och
en svag utveckling för dem med lägst standard. Det
visas av att hushållen med hög standard får det relativt
bättre än hushållen med genomsnittlig standard (D9/D5)
samtidigt som standarden för hushållen i decilgrupp 1
försämras jämfört med hushållen i decilgrupp 5
(D5/D1).
Även Gini–koefficienten har varierat ganska kraftigt
under perioden men en viss ökning beräknas inträffa
1996–1997 enligt framskrivningen (diagram 6.2).
Skillnaden mellan 1991 och 1997 är dock endast 0,003
enheter dvs. 1 procent. Det ligger inom intervallet för
den statistiska osäkerheten och den osäkerhet som
dessutom följer av metoderna för framskrivningen till
1997.
Förändringen 1991–1997 kan jämföras med
ökningen av Gini–koefficenten 1983–1990 som var
0,021 enheter eller 10 procent. Utvecklingen i Sverige
kan också jämföras med den i andra länder (för
referenser, se underbilaga 4). I USA har spridningen i
justerade disponibla inkomster ökat med 8 procent
1986–1994. Den har ökat med 12 procent i Norge
mellan 1988 och 1995 och i Finland har ökningen varit
måttliga 6 procent åren 1988 till 1995. I Storbritannien
minskar inkomstspridningen sedan 1992 och totalt har
den ökat endast 2 procent 1988–1995. Andra länder har
inte upplevt nämnvärt ökade inkomstklyftor, t.ex.
Tyskland och Frankrike. Utvecklingen i vissa OECD–
länder visas i bilagediagram 1.1.
Beräkningen av inkomstspridningen för 1996–1997
enligt SCB:s vanliga sätt att mäta hushållens inkomster
är delvis osäker eftersom det är notoriskt svårt att i
prognoserna som ligger till grund för framskrivningen
bedöma hur stora hushållens realisationsvinster kommer
att bli. Realisationsvinster m.m. är mycket skevt
fördelade och har betydelse främst för de 10 procent
hushållen med högst ekonomisk standard. Avkastningen
på aktier och andra värdepapper har en stor och
växande betydelse för hur inkomstfördelningen
utvecklas. I SCB:s gängse mätning av hushållens
inkomster räknas de nominella inkomster som hushållet
kan disponera under inkomståret. Den årliga
avkastningen, förutom aktieutdelningen, syns således i
inkomstfördelningen bara under de år hushållen säljer
sina tillgångar. Om börsens värde stiger under många år
syns detta först det år hushållen, exempelvis av
skatteplaneringsskäl, säljer sina tillgångar. Då förändras
inkomstspridningen ofta kraftigt och kortvarigt, vilket
inträffade exempelvis 1994. Även för 1996 kan
inkomstspridningen öka något mer än beräknat som
följd av realisationsvinsterna. Under år med höga
nominella räntor men hög inflation ser det ut som
hushållen får stora kapitalinkomster medan det i själva
verket kan vara en negativ realränta.
Därför har en känslighetsanalys genomförts där
realjusterade kapitalinkomster har använts på samma
sätt som i förra fördelningspolitiska redogörelsen.
Hushållens inkomster och skatter av faktiska
försäljningar av aktier m.m. har ersatts med en
schablonmässigt beräknad kapitalinkomst efter skatt och
hushållens räntor korrigerats för inflationen.
Inkomstspridningen enligt Gini–koefficienten för de
realjusterade inkomsterna ökar något tydligare under
1996 och 1997. Om man tar hänsyn till de senaste årens
börsuppgång, även om hushållen i stor utsträckning
ännu inte realiserat värdeökningarna, gynnas framför
allt hushåll med hög ekonomisk standard. Skillnaderna
mellan hushåll med hög ekonomisk standard och de
med låg accentueras.
Beskrivningen av utvecklingen av
inkomstspridningen i Sverige påverkas av den speciella
skala som vi använder för att justera för hushållens olika
försörjningsbörda (s.k. ekvivalensskala). Varje land
använder sin egen skala, ibland flera olika. I en del
länder som t.ex. i Sverige bygger skalan på nationella
expertbedömningar av vad olika hushåll behöver äta
m.m. I andra länder baseras de på undersökningar av
vad olika hushåll faktiskt konsumerar. I några länder
används en sammanvägning av olika underlag.
Atkinsons/OECD:s analys av över 50 olika skalor visar
att skalorna varierar mycket mellan olika länder och att
Sverige har en skala som ger relativt stor tyngd till barn
och tar liten hänsyn till stordriftsfördelar. I flera
internationella studier i EU, OECD och i
undersökningar i andra länder använder man under
senare år en standardiserad skala där hushållen vägs
samman med roten ur antalet hushållsmedlemmar.
Skalan ligger nära ett genomsnitt för OECD–länderna
och anses rimligt spegla faktiska skillnader i
konsumtionen mellan olika hushåll.
En känslighetsberäkning med denna skala visar att
resultaten för perioden 1991–1997 ändras påtagligt.
Med ”OECD–skalan” minskar inkomstspridningen
mellan 1991 och 1997 och uppgången under senare år
blir påtagligt mindre. Det förklaras främst av att
barnfamiljer med denna skala hamnar högre i
fördelningen.
6.2 Utvecklingen för olika grupper
Decilgrupper: Hushållen i decilgrupp 10 beräknas
enligt framskrivningen få en minskning av den
ekonomiska standarden 1991–1997 med ca 11 procent
medan hushållen i decilgrupp 1 respektive 2 får en sänkt
standard med ca 16 respektive 11 procent (bilagetabell
1.2). Den svaga utvecklingen för decilgrupp 1 torde till
betydande del förklaras av att gruppens sammansättning
ändrats genom att andelen studerande fördubblats (se
underbilaga 3). Hushållen i övriga decilgrupper har haft
en relativt mindre ogynnsam utveckling. Trots att de
statistiska måtten på spridningen ändras måttligt finns
således en underliggande tendens till ökade
inkomstklyftor.
Familjetyper: Barnfamiljerna har fått relativt stora
försämringar av den ekonomiska standarden (diagram
6.3). Utvecklingen har varit särskilt ogynnsam för
flerbarnsfamiljer. De disponibla inkomsterna för
familjer med tre eller fler barn beräknas enligt
framskrivningen sjunka med ca 14 procent jämfört med
en minskning med ca 8 procent för samtliga hushåll.
Som nämnts ovan bestämmer den metod som används
för att justera för försörjningsbördan i hög grad hur
standarden för barnfamiljer är jämfört med andra
hushåll.
Åldersgrupper: Som visats tidigare har den
ekonomiska standarden sjunkit relativt kraftigast för
ungdomar under 25 år. Deras ekonomiska standard
beräknas minska med ca 23 procent 1991–1997. Den
relativa försämringen för ungdomar har dock
bromsats under de senaste åren. Även hushåll i
åldern 25–34 respektive 35–44 år har haft en relativt
svag utveckling. Ålderspensionärerna som grupp har
fått en standardökning på ca 5 procent. Deras
ekonomiska standard har nu passerat flertalet andra
grupper och beräknas 1997 vara nära genomsnittet
för alla hushåll om man tar hänsyn till
försörjningsbördan. Det bör återigen påpekas att
jämförelsen inte avser samma personer 1991 och
1997. Förbättringen för ålderspensionärerna beror
framför allt på att äldre med låg pension efterhand
ersätts med pensionärer med högre ATP. Även
ålderspensionärernas relativa standardförbättring
avtar under de senaste åren. Garantinivån i
ålderspensionen genom folkpension, pensionstillskott
och bostadstillägg beräknat på en genomsnittlig hyra
för en två-rumslägenhet har dock ökat realt med lågt
räknat 10 procent från 1991 till 1997.
Socioekonomiska grupper: Arbetarhushållens
ekonomiska standard har enligt kalkylerna minskat med
ca 8 procent 1991–1997 vilket är en lika stor minskning
som för tjänstemannahushållen. Jämförelsen är dock
osäker eftersom gruppernas sammansättning ändrats
kraftigt som följd av arbetslösheten. De arbetslösa
klassificeras som ”Övriga” vid indelningen i socio–
ekonomiska grupper.
Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll med
disponibla inkomster under 50 procent av
medianinkomsten är det vanligaste måttet på hur många
hushåll det finns som har en relativt sett svag ekonomi.
Denna andel var ca 4,1 procent 1991 jämfört med
beräknat 5,5 procent 1997. Frånräknas studerande har
andelen ekonomiskt svaga hushåll ökat mindre.
Topp 1 respektive 10 procent: Ett annat mått på den
ekonomiska ojämnheten är hur stor andel av de totala
disponibla inkomsterna som disponeras av de 1 procent
respektive 10 procent hushållen med högst ekonomisk
standard. Denna andel har varierat under perioden men
någon tydlig ökning kan inte urskiljas.
7 Skatternas och
transfereringarnas
utjämningseffekter
En viktig fråga är om förändringarna i skatte– och
transfereringssystemen förstärkt eller motverkat ökade
skillnader i löner och kapitalinkomster. Det kan visas
med olika statistiska metoder, dels med
dekomponeringar av inkomstspridningsmått, dels
genom att stegvis beräkna Gini–koefficienten för olika
inkomstslag. Nya beräkningar fram till 1997 har
genomförts enligt samma metoder som användes i
föregående fördelningspolitiska redogörelse (för en
närmare beskrivning, se prop 1996/97:1, bilaga 4).
Metoderna är statiska och beaktar exempelvis inte att
lönespridningen kan påverkas av hur skatterna och
bidragen utformas.
Faktaruta 4
Dekomponering: Uppdelning av den uppmätta totala
inkomstspridningen i ett antal klart avgränsade
delkomponenter (t.ex. inkomstslag). Varje
delkomponent är i sin tur en produkt av två faktorer, en
för de olika inkomstkomponenternas storlek och en
annan som visar hur ojämnt fördelade de olika
delkomponenterna är (Gini–koefficienten (G) kan t.ex.
skrivas som G = V1*K1 + V2*K2 + ... + Vi*Ki +
... + Vn*Kn där Vi och Ki står för vikt respektive
koncentrationsindex för inkomstkomponent i). Genom
att jämföra dekomponerade mått på
inkomstfördelningen för olika år kan man analysera
t.ex. de olika inkomstslagens bidrag till den förändring
som registreras på aggregerad nivå. Det gäller såväl
effekten av förändringar i de olika inkomstslagens
betydelse för hushållens totala inkomster som
förändringar av de olika inkomstslagens fördelning i
befolkningen.
Faktorinkomsterna (marknadsinkomster från löner,
närings– och kapitalinkomster) har sedan 1992 blivit
något mer ojämnt fördelade bland hushållen. Faktor-
inkomsternas andel av hushållens totala inkomster
minskade mellan 1991 och 1993 men har sedan återigen
ökat påtagligt. Dessa båda förändringar, som enligt
framskrivningen fortsätter 1996 och 1997, har
sammantaget inneburit att faktorinkomsterna svarar för
det mest påtagliga bidraget till den något ökade
inkomstspridningen (diagram 7.1). Det kan utläsas i
diagrammet genom att den linje som visar
faktorinkomsternas bidrag till den sammantagna
inkomstspridningen stiger (faktorinkomsternas
fördelning i befolkningen gånger deras relativa vikt).
Även de skattepliktiga transfereringarna (sjuk– och
föräldrapenning, arbetsmarknadsstöd, pension o.dyl.)
har bidragit till en viss ökning av inkomstspridningen.
Speciellt påtaglig var denna tendens fram till år 1995.
Det torde främst bero på att ett ökat antal
ålderspensionärer får höga ATP–pensioner och därmed
en relativt sett högre ekonomisk standard.
Framskrivningen tyder på att de skattepliktiga
transfereringarnas bidrag till den ökade
inkomstspridningen därefter minskat något beroende på
att de under 1996 och 1997 tenderat att bli mindre
ojämnt fördelade än tidigare.
Skatterna har motverkat den ökning av
inkomstspridningen som faktorinkomsterna och de
skattepliktiga transfereringarna givit upphov till. Det
sammanhänger framför allt med att skatteuttaget har
ökat påtagligt sedan 1992. Den progressivitet som finns
i inkomstskatterna får till följd att inkomstfördelningen
blir jämnare när det totala skatteuttaget ökar. Även
skatternas progressivitet har ökat något sedan år 1992.
Framskrivningen tyder på att båda dessa trender
fortsätter även 1996 och 1997.
De skattefria transfereringarnas (barnbidrag,
bostadsbidrag, socialbidrag osv.) bidrag till utjämningen
av inkomsterna ökade något fram till år 1995.
Framskrivningen tyder på att deras bidrag till
utjämningen därefter minskat påtagligt. De skattefria
transfereringarnas fördelningspolitiska träffsäkerhet
tycks visserligen ökat något även efter år 1995.
Minskningen av den omfördelande effekten beror i
stället på att de skattefria transfereringarna minskat i
relativ omfattning som följd av saneringsprogrammet.
Sammantaget innebär det att utjämningseffekten av
skatter och transfereringar har ökat mellan 1991 och
1997.
Analysen har också utförts genom den vanliga
metoden att steg för steg beräkna Gini–koefficienten,
först för faktorinkomsterna, därefter när skattepliktiga
transfereringar inräknas, sedan efter skatter osv. fram
till den disponibla inkomsten. Genom att observera hur
Gini–koefficienten stegvis förändras kan de olika
inkomstslagens bidrag till inkomstspridningen
analyseras. Resultaten av denna analys överensstämmer
i allt väsentligt med dekomponeringen.
8 Avslutande kommentarer
Det finns ingen enkel och invändningsfri analys av
fördelningseffekter. Beräkningar av regeleffekter ger
vissa resultat, analyser av den faktiska
inkomstfördelningen delvis andra. Inkomstspridningen
kan synas öka om man beskriver inkomstutvecklingen
för de enskilda individerna samtidigt som tendensen blir
ganska svag när man analyserar hushållens ekonomiska
standard genom att justera för skillnader i
försörjningsbördan. Hur man justerar för
försörjningsbördan påverkar liksom vilka år man
jämför. I denna bilaga lämnas därför olika
kompletterande beskrivningar.
Regelanalyser respektive analyser av
inkomstfördelningens utveckling är helt olika metoder. I
regel-analysen antar man att inget annat ändras än
reglerna i skatte– och transfereringssystemen.
Utvecklingen av inkomstfördelningen är resultatet av
många och samverkande faktorer där regeländringarna
bara är en. Andra viktiga faktorer är t.ex. befolkningens
sammansättning, samhällsekonomin, lönefördelningen,
sysselsättningen. I förra årets fördelningspolitiska
redogörelse visades att det ofta är förändringar i
lönernas och kapitalinkomsternas storlek och fördelning
som har störst betydelse för de förändringar som
inträffar i fördelningen av ekonomiska resurser.
Man skall därför inte vänta sig att regelanalyser kan
visa vad som faktiskt kommer att hända i
inkomstfördelningen, utan enbart vad den direkta
effekten är av att ändra reglerna. Resultaten från
regelanalysen av saneringsprogrammet i avsnitt I och av
framskrivningen av inkomstfördelningens utveckling
1995–1997 i avsnitt II överensstämmer dock på många
punkter, men skiljer sig också delvis åt. De är likartade
exempelvis när det gäller den något sämre utvecklingen
för barnfamiljer och hushåll med en svag ekonomisk
standard, den relativt gynnsamma utvecklingen för
pensionärer samt den ganska jämna utvecklingen för
kvinnor och män respektive för arbetar– och
tjänstemannahushåll. Det pekar på att
saneringsprogrammets omfattning slår igenom i
utvecklingen av inkomstfördelningen.
Däremot skiljer sig resultaten när det gäller
förändringen av inkomstspridningen. Vid regelanalysen
av saneringsprogrammet minskar Gini–koefficienten
men den ökar vid framskrivningen av
inkomstfördelningen till 1997.
Skillnaderna har flera förklaringar. Den viktigaste
orsaken är att hushåll i den övre delen av
inkomstfördelningen som har arbete får ökade reallöner
och högre kapitalinkomster vilket bidrar till ökade
klyftor och detta ingår inte i regelanalysen. Med det
gängse måttet på inkomster leder sänkta räntor till lägre
inkomster för barnfamiljer m.fl. eftersom ränteavdragen
minskar. De lägre ränteutgifterna beaktas inte vid
beräkningen av den ekonomiska standarden. Realvärdet
av olika transfereringar, t.ex. barnbidragen, minskar
1994–1997 men det är inte en regelförändring som
ingår i saneringsanalysen. Åtgärderna som föreslås i
denna budgetproposition för 1998 ingår inte i
framskrivningen till 1997. Regelanalysen omfattar
dessutom flera regeländringar med en positiv
fördelningsprofil, vilka inte ingår när man granskar
fördelningen av disponibla inkomster, t.ex. sänkt moms
på livsmedel och höjd skatt på pensionssparande. I
saneringsanalysen ingår att kapital– och
förmögenhetsskatterna återställdes men eftersom skatten
aldrig slopades syns inga effekter i den faktiska
inkomstfördelningen.
Av den totala uppgången i inkomstspridningen 1994–
1997 beräknas ungefär hälften förklaras av
regeländringar medan återstoden beror på utvecklingen
av löner och kapitalinkomster.
Om framskrivningen fångat de viktigaste tendenserna
i utvecklingen under senare år bl.a. när det gäller löner
och kapitalinkomster tyder således mycket på att
Sverige har klarat krisen och saneringen av de offentliga
finanserna utan att inkomstklyftorna hittills ökat särskilt
dramatiskt, men de flesta grupper har fått sänkt
ekonomisk standard. En framskrivning är i likhet med
prognoser osäker eftersom oväntade förändringar kan
inträffa. Först om några år kan man analysera det
faktiska fördelningsutfallet till och med 1997.
Underbilaga 1: Regelanalysen
De flesta regeländringar i saneringsprogrammet har
efterbildats fullständigt. Det finns dock ett antal
regeländringar där information saknas eller där olika
typer av antaganden har måst göras.
Avkastningsskatten för privatanställdas avtalsenliga
pensionsfonder har höjts från 9 % till 15%. I likhet med
vid utvärderingen av skattereformen har arbetsgivarnas
ökade kostnader för framtida pensioner antagits
övervältrats på lägre löner. Det antas således att de
ökade kostnaderna på sikt leder till minskad lön för de
löntagare som berörs och därför har beräknats hur
mycket lönen måste minska för att arbetsgivarens
kostnader inte skall påverkas av den ökade
avkastningsskatten. Denna metod innebär även att de
framtida avtalspensionerna ej påverkas. Den höjda
avkastningsskatten på privata pensionsfonder har
beaktats genom att avdragen för pensionsförsäkringar
ökas. Förutom att inkomstskatten påverkas av detta
minskas den disponibla inkomsten med det ökade
kostnadsbeloppet.
Effekten av ändrad beskattning av bilförmån har
uppskattats genom att det i deklarationen finns
upplysningar om vilka som har bilförmån. Dessutom
finns en klumpsumma på det summerade
förmånsbeloppet av ett antal förmånstyper (bilförmån,
ränteförmån, bostadsförmån och övrig förmån). För
dem som enbart har bilförmån vet man värdet. För
övriga fall har bilförmånsvärdet uppskattats
schablonmässigt. Utifrån bilförmånsvärdet kan man få
en uppskattning av bilens pris och på denna grund
beräknas ett bilförmånsvärde enligt nya regler. Med
antaganden om genomsnittlig körsträcka beaktas även
de ökade kostnader bilförmånstagaren har fått privat
som följd av de nya reglerna.
Basbelopp och skattegränser har justerats så att de
nya reglerna i saneringsprogrammet jämförts med en
basanalys där basbelopp m.m. har höjts fullt ut med
inflationens utveckling.
Effekten av sänkt matmoms har beräknats med hjälp
av en regressionsanalys där matutgifterna varieras med
ett antal bakgrundsfaktorer. Regressionen har skattas i
SCB:s undersökning om hushållens utgifter från 1992.
De förklarande variabler som använts är disponibel
inkomst, ålder samt antal vuxna och barn i hushållet.
Den erhållna regressionsekvationen implementerades
därefter i HINK–under-sökningen. Vinsten för hushållet
är den utgiftsminsk-ning som blir följden av
matmomssänkningen. Vi har därvid antagit att hela
matmomsminskningen ökar hushållens disponibla
inkomster. Analysen är statisk, dvs. hushållen förutsätts
ej ändra sitt konsumtionsbeteende.
Även energiskattehöjningarna har beaktats med hjälp
av en regressionsanalys. Metoden är ungefär densamma
som den för matmomsen.
Skärpta kvalifikationsregler inom
arbetslöshetsförsäkringen har beaktats genom
schablonmässig sänkning av ersättningsnivån.
Underbilaga 2: Bilagetabeller och
diagram
Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland,
Institute for Fiscal Studies, Storbritannien samt Gottschalk/Smeeding, USA.
Anm1: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med
varandra då olika mätmetoder tillämpas.
Anm2: Nivåskillnaden för Sverige vid skattereformen visar hur mycket
inkomstspridningen underskattades före reformen.
BILAGETABELL 1.1 EGENSKAPER FÖR INDIVIDGRUPPER. 1997 ÅRS PRISER
Grupp
År
Ålder
Andel
kvinnor
Andel
deltid
Antal
Lön +
skattepliktiga
transfereringar
Lön + skattepliktiga
transfereringar +
kapitalinkomster
Välbeställda
91
52
42
19
94 000
276 600
717 000
97
59
34
13
80 000
312 800
608 600
Höginkomst
91
45
9
0
219 000
428 600
445 400
97
46
14
0
207 000
468 000
480 900
Medelinkoms
t
91
42
38
0
1 754
000
215 400
221 600
97
43
39
0
1 654
000
231 200
236 100
Låginkomst
91
39
67
0
219 000
134 900
138 700
97
39
65
0
207 000
150 200
153 800
Deltid
91
42
81
100
822 000
142 800
148 600
97
43
80
100
715 000
156 500
160 600
Företagare
91
49
28
30
241 000
39 600
126 100
97
48
29
31
226 000
42 900
126 300
Arbetslösa
91
37
49
50
184 000
130 500
134 500
97
40
50
36
467 000
126 300
129 000
Pensionär
91
71
58
5
1 808
000
109 700
119 400
97
71
57
3
1 742
000
119 000
126 800
Ungdom o
stud
91
22
54
38
659 000
99 900
102 800
97
23
53
31
628 000
81 200
83 300
Övriga
91
43
51
28
505 000
134 100
145 400
97
44
50
20
568 000
133 700
142 000
BILAGETABELL 1.2 DISPONIBEL INKOMST JUSTERAD FÖR FÖRSÖRJNINGSBÖRDA 1991–1997 SAMT
FÖRÄNDRING 1991–1997. INDIVIDVIKTER. 1997 ÅRS PRISER. MEDIANER SAMT MEDELVÄRDEN
FÖR DECILGRUPPER
1991
1993
1995
1997*
1991/97 *, %
Samtliga
96 600
93 300
88900
89 400
-7,5
Ålder
-24
86 700
75 400
67 200
67 100
-22,6
25-34
93 700
87 800
84 700
84 200
-10,1
35-44
93 000
87 300
80 900
80 800
-13,1
45-54
119 300
113 900
108 100
109 900
-7,9
55-64
128 700
123 400
118 200
118 300
-8,1
65-74
92 500
94 900
93 200
93 400
1,0
75-
73 200
78 600
80 100
80 700
10,2
Familjetyp
Ensam utan barn
104 700
97 400
93 100
95 100
-9,2
Ensam 1 barn
86 500
83 900
79 100
78 800
-8,9
Ensam 2+ barn
71 900
68 600
65 100
62 700
-12,8
Gift/sambo utan barn
141 800
133 800
130 100
133 200
-6,1
Gift/sambo 1 barn
110 800
104 100
100 300
102 500
-7,5
Gift/sambo 2 barn
93 100
88 400
83 800
84 500
-9,2
Gift/sambo 3+ barn
76 200
72 200
66 800
65 600
-13,9
Ensam ålderspensionär
76 000
79 300
80 100
80 300
5,7
Gift/sambo ålderspens
90 200
94 600
92 400
93 200
3,3
Socioekonomisk grupp
Ej facklärd arbetare
95 100
90 700
85 400
87 200
-8,3
Facklärd arbetare
100 400
94 500
90 900
92 700
-7,7
Lägre/mellan tjänstemän
112 100
106 900
100 400
103 100
-8,0
Högre tjänstemän
134 400
123 700
120 600
124 100
-7,7
Företagare/lantbrukare
76 300
72 500
70 900
69 600
-8,8
Övriga
83 100
85 800
82 500
82 300
-1,0
Decilgrupper
(medelvärden)
1
43 500
40 600
38 800
36 500
-16,1
2
67 500
65 300
61 900
60 100
-11,0
3
76 300
74 200
70 800
70 000
-8,3
4
84 000
81 300
77 800
77 800
-7,4
5
92 300
88 900
85 000
85 400
-7,5
6
101 300
97 700
93 200
94 200
-7,0
7
113 000
108 200
103 400
105 200
-6,9
8
128 100
122 100
116 700
119 500
-6,7
9
148 800
142 000
136 400
140 100
-5,8
10
227 400
206 300
198 800
203 500
-10,5
Andel under halva
medianen (exkl
studerandehushåll)
Procent av totala
inkomsterna
4,1 (3,5)
4,7 (3,8)
4,6 (3,5)
5,5 (4,5)
1 % med högst standard
4,7
3,8
4,0
4,0
10 % med högst
standard
21,0
20,1
20,2
20,5
* Framskrivning
Underbilaga 3: Vilka finns i
decilgrupperna
En vanlig fråga om fördelningsanalyser är vilka som
finns i olika decilgrupper och hur höga deras
inkomster är. I denna bilaga redovisas exempel och
diagram som beskriver decilindelningen.
Indelningen i decilgrupper
Hushållen rangordnas i decilgrupper efter deras
disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda
med s.k. konsumtionsenheter (se faktaruta 1).
Exempel 1: Makar med två barn i åldern 5 och 15
år(vid lika inkomster och kommunalskatt 31,65 kr):
Familjens förvärvsinkomst
400 000
Sjuk- och föräldrapenning
15 000
Skatt, egenavgift
143 192
Barnbidrag
15 360
Disponibel inkomst
287 168
Antal kons.enheter
1,92+0,66+0,7
6=3,34
Disponibel inkomst/k.e.
85 978
Exempel 2: Ensamstående utan barn
Förvärvsinkomst
170 000
Sjukpenning
2 000
Skatt, egenavgift
-57 875
Disponibel inkomst
114 125
Antal kons.enheter
1,16
Disponibel inkomst/k.e.
98 384
I tabell 1 visas de genomsnittliga inkomsterna i
decilgrupperna sedan hushållen indelats efter
disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Den
disponibla inkomsten per konsumtionsenhet i
exempel 1 placerar tvåbarnsfamiljen nära genom-
snittsvärdet i decilgrupp 5. Den ensamstående
hamnar trots en lägre förvärvsinkomst i en högre
decilgrupp 6. Placeringen visar att den ekonomiska
standarden i dessa exempel är lägre för
tvåbarnsfamiljen än för den ensamstående.
TABELL 1 GENOMSNITTLIG BRUTTOINKOMST OCH DISPONIBEL INKOMST PER KONSUMTIONSENHET I
DECILGRUPPER FÖR ENSAMSTÅENDE UTAN BARN OCH MAKAR MED TVÅ BARN 1997
ENSAMSTÅENDE UTAN BARN
SAMBOENDE MED TVÅ BARN
DECILGRUPP
BRUTTOINKOMST
DISPONIBEL INKOMST PER
KE
BRUTTOINKOMST
DISPONIBEL INKOMST PER
KE
1
32 000
29 300
133 800
39 400
2
65 000
60 400
215 100
59 900
3
84 400
70 100
299 900
70 300
4
101 100
77 800
348 800
77 800
5
119 900
85 200
393 700
85 600
6
146 000
94 300
438 300
94 000
7
175 000
105 200
506 800
105 200
8
204 100
119 500
601 300
118 700
9
244 800
140 100
723 800
137 200
10
376 400
206 500
1 122 300
201 300
Samtliga
149 000
96 000
406 000
87 000
Anm: Med bruttoinkomst avses inkomst av lön, näringsverksamhet, kapital samt skattepliktiga transfereringar. Decilindelningen omfattar alla hushåll
exkl. hemmaboende ungdomar 18 år och äldre. Individvikter
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Decilgruppernas sammansättning
I SCB:s ordinarie inkomststatistik består hushåll i
decilgrupp 1 med den lägsta ekonomiska standarden
till mer än två tredjedelar av ungdomar 18 år och
äldre som bor hemma hos föräldrarna (räknas som
räknas som egna hushåll), studerande,
egenföretagare eller jordbrukare och övriga som inte
kan klassificeras t.ex. värnpliktiga (diagram 1). Det
är grupper där inkomstmätningar inte särskilt väl
speglar den ekonomiska standarden. Ungdomar som
bor hemma har ofta helt eller delvis ekonomisk
gemenskap med föräldrarna och ungdomarnas
standard är därför ofta bättre än vad deras egna
inkomster utvisar. Studerande har tillfälligt låga
inkomster men kan antas småningom ofta få högre
inkomster än de som inte studerar. För
egenföretagare är deklarerade näringsinkomster av
skatteskäl inte en pålitlig mätare av den ekonomiska
standarden. Det är ganska få arbetare, pensionärer
och andra med fasta inkomster som hör till
decilgrupp 1.
I analyserna i bilagan har hemmaboende ungdomar
tagits bort före beräkningarna.
En jämförelse av sammansättningen i decilgrupp 1 år
1991 med framskrivningen till 1997 visar att andelen
studerande har fördubblats, från 11 procent 1991 till 22
procent 1997. Även arbetslösa ungdomar har ökat
påtagligt. Andelen pensionärer (inkl. förtidspensionärer)
har minskat från 20 procent till 7 procent. Ökningen av
andelen studerande och den ändrade sammansättningen i
övrigt av decilgrupp 1 förklarar således delvis varför
gruppens ekonomiska standard relativt sett försämrats
mer än för andra decilgrupper.
Hushåll i decilgrupp 10 består till största delen av
tjänstemannahushåll (ca 60 procent). Mellan 1991 och
1997 har dock andelen pensionärer i den högsta
decilgruppen stigit.
Pensionärerna är annars placerade främst i
decilgrupperna 3-5 även om en ganska stor andel
numera räknas till de hushåll som har en hög ekonomisk
standard (diagram 2). Arbetarhushållen är ganska jämnt
fördelade från decilgrupp 2 till decilgrupp 9 dvs. den
med näst högst standard. Arbetslösa ungdomar finns
främst i de lägsta decilgrupperna medan övriga
arbetslösa främst förekommer i decilgrupperna 3-7.
Tjänstemän är ojämnt fördelade med tyngdpunkten i de
övre decilgrupperna.
De flesta (33 procent) i decilgrupp 1 är
ensamstående utan barn men även många
flerbarnsfamiljer räknas till dem med lägst
ekonomisk standard (diagram 3). Ensamföräldrar är
koncentrerade till decilgrupperna 2-3 men de
förekommer också i högre decilgrupper.
Gifta/samboende med 1-2 barn är ganska jämnt
fördelade över decilskalan medan samboende utan
barn dominerar hushållen med högst ekonomisk
standard.
E0, E1, E2=Ensam utan barn, med ett, med två eller fler barn. S0, S1, S2,
S3=Gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn.
TABELL 2 DECILGRUPPERNA INDELADE I OLIKA INKOMSTTAGARE. PROCENT 1997 (FÖR DEFINITIONER, SE
FAKTARUTA 2)
DECIL
VÄLBE-
STÄLLDA
HÖGIN-
KOMST-
TAGARE
MEDEL-
INKOMST-
TAGARE
LÅGIN-
KOMST-
TAGARE
DELTID
FÖRE-
TAGARE
ARBETS-
LÖSA
PENSIO-
NÄRER
UNG-
DOMAR O
STUD
ÖVRIGA
1
0
0
2
2
5
12
10
11
33
24
2
0
0
8
2
11
4
15
31
15
13
3
0
0
12
4
12
3
10
42
10
5
4
0
0
14
4
13
3
9
43
8
6
5
0
1
18
5
11
2
9
41
8
5
6
0
1
26
5
13
3
7
31
8
6
7
0
2
32
4
13
3
5
26
8
7
8
1
3
40
3
13
2
4
19
7
7
9
2
3
48
2
11
2
3
18
3
7
10
7
18
42
1
9
2
2
9
1
9
Anm: Raderna summerar inte alltid till 100% på grund av avrundning.
Decilgrupp 10 med högst ekonomisk standard består till ca 42 procent av medelinkomsttagare enligt den
indelning som användes i kapitel 5 (tabell 2). Välbeställda och höginkomsttagare svarar endast för ca 25
procent, även om flertalet av dem räknas till decilgrupp 10. Även i decilgrupperna 8-9 dominerar helt
medelinkomsttagarna. Mycket få av alla låginkomsttagare hör till decilgrupp 1, de förekommer i stället i alla
decilgrupper upp till de högsta. Pensionärerna utgör 9 procent i decilgrupp 10 och nära 20 procent av
decilgrupperna 8-9. Hushållen i decilgrupp 1 domineras även här av egenföretagare, studerande och övriga.
Inkomströrligheten
Fram till 1991 kunde man med HINK-under-sökningarna studera hur stor andel som fanns i resp. decilgrupp
som hade lämnat gruppen året efter. Den senaste studien visar att 35 procent av dem i kvintil 1 (decilgrupp 1
och 2) redan året efter hade höjt sin inkomst och flyttat till en högre decilgrupp. I den högsta kvintilen var ca
80 procent kvar året efter. Interna beräkningar har visat att av de 100 000 med högst inkomst var ca 65
procent utbytta efter tre år. Det finns också studier som tyder på att inkomströrligheten har ökat under de
senaste 20 åren. Några studier av den ekonomiska rörligheten under senare åren finns såvitt känt inte.
Underbilaga 4: Referenser
Atkinson, A.B. (1997): Measurement of Trends in Poverty and Income Distribution. DAE Working Papers.
Department of Applied Economics. University of Cambridge.
Epland, J (1997): Inntektsfordelningen 1986-1995: Hvorfor öker ulikheten. Ökonomiske analyser 5/97. Statistisk
sentralbyrå. Norge.
Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Cross-National Comparisons of Earnings and Income Inequality. Journal of
Economic Literature, June 1997.
Hansen, F. (1997): Estimating Income Distribution in Denmark Using a Microsimulation Model. Ministry of
Economic Affairs 1997.
Inkomstfördelning och inkomstutveckling. LO 1997.
Inkomstfördelningsundersökningen. Statistiska meddelanden Be21 SM9701. SCB
Konjunkturutveckling och inkomstfördelning 1995-1997. En rapport från LO-ekonomerna. LO 1996.
Ökonomiministeriet (1991): Fremskrivning af modelbefolkninger. Lovmodelrapport.
Utdrag ur protokoll
vid regeringssammanträde den 11 september 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Peterson, Hjelm-Wallén, Schori, von Sydow, Wallström, Klingvall, Uusmann, Åsbrink, Östros,
Tham, Johansson, Åhnberg, Messing, Ulvskog, Sundström, Pagrotsky, Andersson, Blomberg,
Lindh
Föredragande: statsråden Åsbrink, Peterson, Hjelm-Wallén, Schori, von Sydow, Wallström,
Klingvall, Uusmann, Östros, Tham, Johansson, Åhnberg, Messing, Ulvskog, Sundström,
Pagrotsky, Andersson, Blomberg, Lindh
______________
Regeringen beslutar proposition 1997/98:1
Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner. Antalet hel- och deltidsarbetande uppgick till 219 000 år 1996.
Med OECD–området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland,
Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna,
Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.
Till de dynamiska asiatiska länderna räknas Hong Kong, Singapore, Taiwan, Malaysia,
Thailand och numera även Filippinerna.
TCW–index är ett konkurrent vägt index baserat på 20 valutor.
Med monetära förhålllanden menas en sammanvägning av den reala korträntan samt
den reala effektiva växelkursen.
Utvecklingen avser säsongrensade data för både arbetslösheten och syssselsättningen.
Det innebär att det vissa månader 1996 registrerades två avtalshöjningar vid jämförelse
av lönenivån motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga årstakten för
helåret 1996.
Källa: Byggnadsarbetarförbundet
Många hushåll med bundna lån har under det senaste året förtidsinlöst sina lån och lagt
om dem till en lägre ränta. Fram till och med mars i år överskattades räntenedgångens
effekt på KPI eftersom hänsyn ej togs till den kostnad som ränteskillnadsersättning
innebär vid förtida inlösen av lån. Från och med mätmånaden april ändrades metoden för
att korrigera detta. Statistiska centralbyrån (SCB) har beräknat att metodförändringen
skulle ha inneburit en höjning av inflationstakten med 0,4 procentenheter för mars i år.
1. Under 1996 registrerades två avtalshöjningar när lönenivån jämfördes med motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga löneökningstaktem för helåret 1996.
1. Se International Federation of Accountants serie nr 8 ”The Government Financial
Reporting Entity”.
2. I underbilaga 1 redovisas det bokförda värdet, justerat värde för 1994/95 och
eventuella utdelningar för respektive statligt bolag. Dessutom redovisas marknadsvärdet
för de statliga bolag som är börsintroducerade.
1. Av ägarandelen avser 3 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum.
2. Av ägarandelen avser 15,4 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum.
3. Av ägarandelen avser 15,4 procent indirekt ägande från Förvaltningsaktiebolaget Stattum.
4. Nordbanken och Stadshypotek är värderade till anskaffningsvärdet.
5. Utdelningen avser AB Tipstjänst och Svenksa Penninglotteriet AB.
6. Källa: SCB Statistiska meddelanden Am 50 SM 9601 och Am 50 SM 9701.
Lennart Berg, Hushållens skulder och förmögenhet – en analys av hushållens
skuldsättning med utblick till år 2000. Nordbanken, 1997.
Effekterna på priserna har beräknats med ett antagande om att den
mervärdesskattesatsen uppgår till 23,46 procent dvs. inte till den skattesats på 25
procent som först infördes temporärt från den 1 juli 1990 t.o.m. 31 december
1991 och som sedan kom att permanentas.
Konsumtionen av dessa tjänster gick trendmässigt ner i slutet av 1980-talet och
i början av 1990-talet. Konsumtionsminskningen 1991 är dock avsevärt större än
konsumtionsförändringarna under åren närmast före och efter 1991.
Hultkrantz (1995) On determinants of Swedish recreational domestic and
outbound travel 1989-1993, Tax reform evaluation report no. 7,
Konjunkturinstitutet.
Den reala marginallönen anger hur mycket ytterligare konsumtionsvaror
individen kan köpa om han/hon arbetar en extra timme. Den definieras som W(1-
t)/P där W = bruttotimlönen, t = marginaleffekten (marginalskatt + eventuell
förlust av inkomstberoende bidrag) och P = konsumentprisindex.
Den kompenserande löneelasticiteten anger den procentuella förändringen i
individens arbetsutbud när individens marginallön ökar med en procent samtidigt
som individens inkomst minskas så mycket att individen är kvar på den
välfärdsnivå han hade före höjningen av marginallönen. Inkomstelasticiteten
anger hur individens arbetsutbud påverkas av sådana förändringar av den den
disponibla inkomsten som inte innebär några förändringar av marginallönen.
Se t.ex. expertrapport 4 i SOU 1996:117 som visar att medianvärdet för de
estimerade inkomstelasticiteterna på svenska data uppgår till -0,02 för män och
till -0,06 för kvinnor.
Slutsatsen i expertrapport 4 i SOU 1996:117 är densamma.
Blomquist, Eklöf och Newey (1997), Tax reform evaluation using
nonparametric methods Sweden 1980-1991, stencil Uppsala universitet.
Enligt expertrapport 4 i SOU 1996:117 är medianvärdet för den
okompenserade löneelasticiteten för kvinnor i olika svenska studier 0,30.
Tillsammans med medianvärdet för inkomstelasticiteten på -0,06 erhålls en
kompenserad löneelasticitet på 0,36 vilket överensstämmer med KUSK-bilagans
antagande.
Klevmarken (1997), Did the tax cuts increase hours of work? A pre-post
analysis of Swedish panel data, stencil Uppsala universitet.
Se t.ex. Holmlund och Kolm (Tax reform evaluation report no. 15,
Konjunkturinstitutet 1995) och Aronsson m.fl. (Tax reform evaluation report no.
10, Konjunkturinstitutet 1995).
Underfinansieringen av skattereformens första steg, som i första hand berörda
den indirekta beskattningen, har beräknats uppgå till ca 4 miljarder kronor, vilket
ger en sammantagen underfinansiering om ca 25 miljarder kronor i snitt för åren
1991-93.
Här liksom vid de tidigare beräkningarna beräknas skattebasen som andel av
aktiernas marknadsvärde genom ett samband som innehåller uppgifter om
aktiernas omsättningshastighet och årlig värdeökning på aktierna.
En ren tidsserieanalys innebär i princip en statistisk anpassning av en viss
funktionsform till datamaterialet genom att i detta fall företagens
skattebetalningar förklaras med tidigare års skattebetalningar
En framgångsrik tidsserieanalys förutsätter att den studerade variabeln inte
uppvisar några trendmässiga förändringar (serien är stationär och uppvisar enbart
slumpmässiga variationer). För att eliminera trendmässiga effekter har därför
s.k. dummyvariabler införts, en uppsättning för perioden 1980-89 (den
långvariga högkonjunkturen), en annan uppsättning för 1989-92
(lågkonjunkturåren samt infasningen av skattereformen), en tredje uppsättning
för åren 1991-95 (skattereformår) och en fjärde uppsättning för 1994-95 (med
justerade företagskatteregler). Var och en av perioderna har representerats med
två variabler, en för att fånga in nivåskift, en annan för att fånga in variationer i
förändringen av skattebetalningar mellan åren.
För åren 1991—1996 uppgår de beräknade avvikelserna till
-5,69, -9,69, +10,34, + 8,09, +1,30, -0,25 miljarder kronor. Modellen
medger ej beräkningar för år efter 1996.
Om vissa aktiviteter ger upphov till s.k. negativa externa effekter finns i en
situation utan skatter ett gap mellan samhällsekonomiskt och privatekonomiskt
utbyte. I detta fall kan införandet av korrigerande skatter leda till välfärdsvinster.
Flertalet skatter är dock inte av detta slag.
Ett undantag är dock den allmänna jämviktsanalys som utfördes av Hansson
och Stuart (1985), Tax revenue and the marginal cost of public funds, Journal of
Public Economics vol. 27. Deras resultat innebar att den samhällsekonomiska
effektiviteten kunde förbättras om progressiviteten i
förvärvsinkomstbeskattningen minskades samtidigt som skatten på konsumtion
skärptes. Detta berodde på att en extra intäktskrona från indirekta skatter gav
upphov till en lägre samhällsekonomisk kostnad än en extra krona i
skatteintäkter från den progressiva förvärvsinkomstbeskattningen. Resultaten
innebar också att en skärpt kapitalbeskattning, i första hand av boendet, skulle
skapa en effektivare fördelning av produktionsresurserna mellan olika sektorer.
Skattekilen på arbete påverkas av inkomstskatten, arbetsgivaravgiften
(skattedelen av dessa), konsumtionsskatter och inkomstberoende bidrag och taxor
för offentliga tjänster. För en redovisning av skattekilen på arbete under perioden
1970-1996, se avsnitt 9.2 i Skatter, miljö och sysselsättning, slutbetänkande av
Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11).
25% = 100 x ( 0,732-0,632)/0,732
Aronsson och Palme (1994), A decade of tax and benefit reforms in Sweden,
Umeå Economic Studies no. 351. Beräkningarna i denna studie tar med hjälp av
en mikrosimuleringsmodell hänsyn till olikheter i preferenser och
inkomstmöjligheter mellan olika hushåll.
KUSK:s beräkningar visar bl.a. att vid en (internationellt bestämd ) realränta på
4 procent och en inflation på 4 procent blev den reala kapitalkostnaden för
investeringar i aktiebolag 4,5 procent både före och efter reformen. Den reala
kapitalkostnaden för investeringar i bostadssektorn ökade dock från 1,7 till 3,0
procent som en följd av skattereformen. Dessa kalkyler bekräftar att
bostadsinvesteringar var kraftigt gynnade före reformen och att det nya systemet
ger en betydligt mindre snedvridning.
Av tekniska skäl har enbart de med förvärvsinkomster överstigande 1000
kronor medtagits.
Ungdomar 18 år och äldre som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll i
HINK. De har exkluderats i följande analyser då det saknas uppgifter om de ekonomiska
förhållandena för deras föräldrar, vars ekonomi de ofta är beroende av. Det ändrar
sammansättningen av bl.a. decilgrupp 1 (se underbilaga 3).
Jämfört med regelanalyserna av saneringsprogrammet i avsnitt I beaktas i
framskrivningen fördelningseffekterna av sänkt moms på livsmedel och höjda
energiskatter endast indirekt genom effekterna via konsumentpriserna. Ändrade regler
för förmån av fri bil, ändrad beskattning av pensionssparande och återställandet av
kapital- och förmögenhetsskatterna beaktas inte vid framskrivningen.
Beräkningar har också gjorts där de samboendes inkomster delats helt lika. Inte heller
detta antagande är invändningsfritt eftersom man inte kan utgå ifrån att t.ex. en
lågavlönad kvinna i verkligheten kan disponera sin välbetalde mans inkomst, även om
lagen säger så. När inkomsterna delas lika blir utvecklingen ungefär den som beskrivs
för hushållen i avsnitt 6.
Berg, L.: Hushållens skulder och förmögenhet. Nordbanken 1997.
I följande analyser används individvikter, i likhet med den förra fördelningspolitiska
redogörelsen, för att alla personer skall ges lika tyngd när man bedömer fördelningen av
ekonomiska resurser. Ett hushåll med två vuxna och tre barn ges således betydligt större
vikt än ett ensamhushåll. I SCB:s officiella statistik används s.k. hushållsvikter vilket
innebär att man ger större vikt till vad som händer ensamma personer än vad som händer
samboende och barn.
D9 är den inkomst som avgränsar de 10 procent hushåll med högst ekonomisk
standard.
Atkinson, A.B. m.fl.: Income Distribution in OECD Countries. OECD 1995.
Inräknas s.k. hemmaboende ungdomar i jämförelsen har ålderspensionärerna samma
standard som genomsnittet för alla hushåll.
Detta motsäger inte att offentliga socialförsäkringar utjämnar inkomster jämfört med
marknadsbaserade försäkringar.
Jansson, K.: Inkomstfördelningen i Sverige 1980-1991. Rapport 1993:1. SCB.
Fritzell, J.: Is persistent low income an increasing phenomenon and a necessary feature of post-industrial societies ? Trends in Sweden. Institutet för social forskning. Stockholm.
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
12
11
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
32
31
34
33
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
38
37
40
41
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
68
69
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
2
105
104
108
107
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
132
109
132
133
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
134
139
140
139
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
146
145
166
165
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
184
185
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
186
187
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
212
211
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
216
217
222
223
232
231
234
233
236
237
240
239
246
245
274
273
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
278
279
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
294
295
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
312
311
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
4
313
PROP. 1997/98:1
348
PROP. 1997/98:1
349
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
430
429
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
4
431
PROP. 1997/98:1
455
PROP. 1997/98:1
456
PROP. 1997/98:1
PROP. 1997/98:1
480
477
PROP. 1997/98:1
479