Post 6197 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/12.1
Socialförsäkringssektorn
vid sidan av
statsbudgeten
.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring 8
3 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 11
3.1 Omfattning/ändamål 11
3.2 Allmän tilläggspension, ATP 11
3.3 Delpensionsförsäkringen 12
3.4 Arbetsskadeförsäkringen 13
Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag
inom Socialdepartementets område –
översikt av utgifter och finansiering
.
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 48 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
Anvisningar till
48 §
11.
Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas
följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.
Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges
inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av
den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även
tillläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott
föranlett avräkning av pensionstillskott. Ålders-, förtids- eller
efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social
trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för
folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för
utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt bestämmelserna i
17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnats med
yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta skall vid
tillämpning av första, andra respektive tredje stycket första meningen b det
särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den folkpension som skulle
ha utgått om sådan samordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent
av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, minskat enligt
tredje stycket samma lagrum. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till
151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av
sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del
av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela
beskattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av förtidspension, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller som avlidit:
uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § eller 2 a
§ lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har livränta som avses i
första stycket sista meningen tillämpas i stället för bestämmelsen i
föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen b om det är till
fördel för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget
reduceras med 65 procent av den
del av uppburen pension som
överstiger det för den skattskyldige
enligt andra stycket gällande
avdragsbeloppet. Pension som utgår
på grund av annan
pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring eller från
pensionssparkonto reducerar dock
inte det särskilda grundavdraget.
Det särskilda grundavdraget
reduceras med 65 procent av den
del av uppburen pension som
överstiger det för den skattskyldige
enligt andra stycket gällande
avdragsbeloppet. För skattskyldig
som förutom folkpension i form av
förtidspension uppburit livränta
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring skall erhållen
livränta likställas med pension.
Pension som utgår på grund av
annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring eller från
pensionssparkonto reducerar inte det
särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av
den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt
andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som i det föregående
sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så
stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2
eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
2.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
12 kap.
1 §2
Rätt till tilläggspension i form av
ålderspension tillkommer
försäkrad från och med den månad,
varunder han fyller sextiofem år,
under förutsättning att
pensionspoäng tillgodoräknats
honom för minst tre år.
En försäkrad har, under
förutsättning att pensionspoäng
tillgodoräknats henne eller honom
för minst tre år, rätt till
tilläggspension i form av
ålderspension från och med
den månad, då han eller hon fyller
sextiofem år.
Uttag av ålderspension får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften
eller en fjärdedel av pensionen.
På särskild framställning av
försäkrad utgår, under förutsättning
som i första stycket sägs,
ålderspension för tid före den
månad, varunder han fyller
sextiofem år, dock tidigast från och
med den månad, då han uppnår
sextio års ålder. Pension enligt vad
nu sagts må ej utgå till försäkrad,
som äger komma i åtnjutande av
folkpension enligt 6 kap. 1 § tredje
stycket, med mindre han tillika gör
motsvarande framställning enligt
nämnda lagrum.
På särskild framställning av en
försäkrad får, under de
förutsättningar som anges i första
stycket, ålderspension utges för tid
före den månad, då den försäkrade
fyller sextiofem år, dock tidigast
från och med den månad, då han
eller hon uppnår sextioett års ålder.
Pension enligt vad som nu sagts får
inte utges till en försäkrad, som har
rätt till folkpension enligt 6 kap. 1 §
tredje stycket, med mindre den
försäkrade gör motsvarande
framställning enligt nämnda lagrum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser skall
dock tillämpas för personer födda år 1937 eller tidigare.
3 Socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten
3.1 Omfattning/ändamål
Huvuddelen av socialförsäkringssektorn redovisas på
statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock
den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen
samt arbetsskadeförsäkringen.
Dessa tre försäkringsgrenar finansieras med
socialavgifter och med avkastning från respektive fond.
Med anledning av lagen (1996:1059) om
statsbudgeten aviserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition en översyn av nuvarande fonder inom
respektive departementsområde. Regeringen gör be-
dömningen att principerna i lagen om statsbudgeten
även skall gälla för de delar av socialförsäkringssektorn
som ligger vid sidan av statsbudgeten. Denna
bedömning görs med förbehåll för eventuella
juridisktekniska komplikationer som kan vara
förknippade med en tillämpning av budgetlagen på
denna sektor. Detta kan föranleda regeringen att göra en
ny bedömning. Regeringen bereder nu frågan om hur
budgetlagen och principen om bruttoredovisning skall
tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som
ligger vid sidan av statsbudgeten. Regeringen avser att
återkomma och redovisa sina bedömningar och förslag i
dessa frågor i den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministrationen.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
188
549
126
799
129
451
132
744
137
928
144
351
3.2 Allmän tilläggspension, ATP
1995/96
Utgift
175 911
000
1
Därav
1996
118 586
000
1997
Utgifts-
prognos
122 252
000
1998
Beräkna
t
126 093
000
1999
Beräkna
t
131 579
000
2000
Beräkna
t
137 928
000
1.Beloppen (inkl. förvaltning) anges i tusental kr
Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension,
förtidspension, efterlevandepension till vuxna samt
barnpension. Utgifterna för ATP styrs av antalet
pensionärer, utvecklingen av intjänade ATP-poäng för
nytillkommande pensionärer, utflödet av äldre
pensionärer med mycket låg ATP samt det f.n. i viss
mån avindexerade basbeloppet.
ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift som
för närvarande är 13 % för både arbetsgivare och
egenföretagare, en allmän ålderspensionsavgift på 1 %
på pensionsgrundande inkomster (inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete) samt via
avkastning från allmänna pensionsfonden (AP-fonden).
I enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna för
ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut
på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. Mot
denna bakgrund gäller fr.o.m. 1 januari 1995 att 7 % av
intäkterna från ATP-avgiften förs till statsbudgeten.
Vidare förs fr.o.m. denna tidpunkt en viss andel (för
närvarande 11 %) av intäkterna från ATP-avgiften över
till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret för att
pensionsrätter inom det kommande
premiereservsystemet inom det reformerade
ålderspensionssystemet skall kunna tillgodoräknas
fr.o.m. inkomståret 1995 för försäkrade födda år 1938
eller senare.
Som nämns senare under rubriken Förslag till vissa
regeländringar föreslår regeringen ändringar i
avgiftsuttaget till ATP-försäkringen och
premiereserven.
AP-fondens förvaltning är uppdelad på sex fond-
styrelser. Medel ur de tre första fonderna placeras
främst i obligationer. Medel ur den fjärde, femte och
sjätte fonden placeras huvudsakligen i aktier.
Utgifterna har överstigit avgiftsintäkterna sedan år
1991. Avkastningen på fondkapitalet har finansierat en
allt större andel av pensionerna.
AP-fondens känslighet för olika enskilda
förutsättningar i lönesummetillväxten och
ränteutvecklingen på så kort sikt som fyra år från året
1997 till året 2000 illustreras i nedanstående tabell. När
fonden gott och väl överstiger 600 miljarder kronor har
den uppnått en sådan storlek att en eller två procent
årsvis högre ränteavkastning i ränteantagandet fr.o.m.
år 1997 till år 2000 ger en större fond än om
lönesummeökningen ökar med samma procentsats.
I de alternativa känslighetsantagandena beräknas
fonden omsätta sina tillgångar med ca en fjärdedel per
år. I räntealternativet betyder det att hela fonden nått en
högre avkastning först om 4 år. Eftersom
pensionsutgifterna rätteligen inte bör hållas helt
konstanta i lönesummeökningsalternativet, pga. att
ATP-poängen kan bli något högre, kan fondstorleken i
tabellen i verkligheten bli en aning lägre.
KÄNSLIGHETSANALYS AV AP-FONDEN
MILJONER KRONOR
ÅRTAL
FOND
CIRKA
2000+1 % ytterligare
lönesummeökn./år
666 356
2000+2 % ytterligare
lönesummeökn./år
676 938
2000+1 % högre
årsränteantangande per år
672 683
2000+2 % högre årsränteantagnade
per år
689 693
AP-FONDENS UTGIFTER ÅREN 1990-1996 SAMT
AVGIFTSUNDERSKOTT OCH FONDSTORLEK
(MILJONER KRONOR)
ÅR
UTGIFTER
AVG.UNDERSK
OTT
AVG.ÖVERSKO
TT
FONDSTORLEK
FR.O.M. ÅR
1993 INKL.
VÄRDEFÖRÄN
DRINGAR
1990
77 988
+1 521
431 772
1991
88 563
-4 716
480 734
1992
97 048
-12 586
498 775
1993
102 217
-20 424
531 276
1994
109 030
-25 687
541 405
1995
113 933
-32 510
572 769
1996
118 586
-32 967
597 392
Prognosvärden följande år
1997
122 252
-30 249
619 643
1998
126 093
-29 589
639 226
1999
131 579
-30 468
652 952
2000
137 928
-32 065
663 748
Den största utgiften utgjordes året 1996 av ATP till
ålderspensionerna (82 950 miljoner kr) och den näst
största utgiften av ATP till förtidspensionerna (23 190
miljoner kronor).
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag beträffande de i vårpropositionen aviserade
förändringarna i reglerna för beräkning av
antagandepoäng i samband med beslut om
förtidspension. Detta har beaktas vid beräkningen
Regeringen beräknar således att den allmänna
tilläggspensionens utgifter 1998 kommer att uppgå till
126 093 000 000 kronor.
Förslag till vissa regeländringar
Höjd nedre åldersgräns för uttag av ålderspension
Inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom har föreslagits att den nedre åldersgränsen för
uttag av ålderspension, för personer födda 1938 eller
senare, skall höjas från 60 år till 61 år med verkan
fr.o.m. 1 januari 1998 (Se utgiftsområde 11 avsnitt
5.1). Denna ändring föreslås också gälla för den
allmänna tilläggspensionen, ATP. Förändringen medför
en ändring av 12 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Ändrat avgiftsuttag till ATP-försäkringen och till
Riksgäldskontorets förvaltning av medel för
premiereserven
Under avsnitt 8.3 föreslår regeringen att den allmänna
egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift omvandlas
till allmän pensionsavgift på 6,95 % av
avgiftsunderlaget. Dessutom föreslår regeringen att
tilläggspensionsavgiften sänks från 13 % till 6,40 % av
avgiftsunderlaget. Av influtna tilläggspensionsavgifter
skall 22,4 % placeras på konto hos Riksgäldskontoret.
Förändringarna föreslås gälla fr.o.m. år 1998 och
beräknas inte påverka AP-fondens avgiftsintäkter detta
år.
3.3 Delpensionsförsäkringen
1995/96
Utgift
2 805 000
1
Därav
1996
1 710 000
1997
Utgifts-
prognos
1 096 000
1998
Beräkna
t
599 000
1999
Beräkna
t
269 000
2000
Beräkna
t
137 000
1. Beloppen (inkl. förvaltning) anges i tusental kr
Förvärvsarbetande som minskar sin arbetsinsats kan
under vissa förutsättningar erhålla delpension.
Delpensionen utgör då en viss andel av det
inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen.
För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den
försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under
sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att
denne under de senaste tolv månaderna före
arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra
månader.
Enligt tidigare regler, som gällde t.o.m. den 30 juni
1994, kunde delpension betalas ut med 65 % av
inkomstbortfallet från den månad den försäkrade fyller
60 år. Enligt de nya regler som gäller från den 1 juli
1994 utges delpension för högst tio timmars minskning
av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension föreligger
numera först från den månad den försäkrade fyller 61
år. Samtidigt sänktes kompensationsgraden till 55 % av
pensionsunderlaget. Enligt övergångsreglerna skall äldre
bestämmelser tillämpas om ansökan gjorts före
ikraftträdandet och delpension även beviljas för tid med
början före den 1 januari 1995. I december 1991 uppbar
36 900 personer delpension. Ett år senare uppbar
48 000 personer delpension. I december 1994 uppgick
antalet till 50 600 medan det i december 1995 fanns
38 100 delpensionärer. Tillströmningen av nya
delpensionärer har varit mycket svag, efter det att de
nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1994. Åren 1995
och 1996 nybeviljades knappt 1 000 delpensioner per år
och tillströmningen bedöms fortsätta vara i samma
storleksordning de kommande åren.
Regeringen beräknar således att
delpensionsförsäkringens utgifter 1998 kommer att
uppgå till 599 000 000 kronor.
DELPENSIONSUTGIFTER ÅREN 1990-1996
SAMT DELPENSIONSFONDENS STORLEK
(MILJONER KRONOR)
ÅRTAL
UTGIFT
FONDSTORLEK
1990
1 654
9 224
1991
1 759
11 992
1992
2 233
13 814
1993
2 514
5 8551
1994
2 564
4 916
1995
2 370
4 961
1996
1 710
5 321
1997 Prognos
1 096
6 148
1998 Prognos
599
7 569
1999 Prognos
269
9 517
1. 8 300 miljoner kronor överfördes till arbetsskadefonden
3.4 Arbetsskadeförsäkringen
1995/96
Utgift
9 833
000
1
Därav
1996
6 503
000
1997
Utgifts-
prognos
6 103
000
1998
Beräkna
t
6 052
000
1999
Beräkna
t
6 080
000
2000
Beräkna
t
6 286
000
1. Beloppen (inkl. förvaltning) anges i tusental kr
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda,
uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning
för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt
arbete. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas
egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp,
sjukpenning i vissa fall, samt ersättning i samband med
sjukhusvård utom riket, tandvård och ersättning för
särskilda hjälpmedel.
Utgiftsutvecklingen för arbetsskadeförsäkringen är
beroende av flera olika faktorer. De viktigaste är
regeltillämpning och praxisutveckling, medellivränta
samt basbeloppsutvecklingen.
Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett
hela 1980-talet. Antalet ärenden som skulle prövas hos
försäkringskassorna ökade från knappt 65 000 år 1985
till 118 600 år 1989 då antalet var som högst. Antalet
personer med arbetsskadelivränta ökade också mycket
kraftigt under slutet av 1980-talet. År 1987 var antalet
livräntetagare 18 500 och år 1994 hade antalet ökat till
101 100. En ökande ärendemängd och
praxisutvecklingen ledde till att
arbetsskadeförsäkringens utgifter steg mycket kraftigt.
Arbetsskadeförsäkringens inkomster och utgifter
regleras via en särskild fond, arbetsskadefonden.
Fonden uppvisar ett underskott sedan år 1987.
Socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen höjdes den
1 juli 1992 från 0,9 % till 1,2 % och den 1 januari 1993
till 1,38 % (socialavgiften för egenföretagare föreslås
sänkas från 1,40 % till 1,38 % fr.o.m. den 1 januari
1998). Dessutom tillfördes arbetsskadefonden 8 300
miljoner kronor från delpensionsfonden under första
halvåret 1993. De löpande underskotten har finansierats
med lån i Riksgäldskontoret.
De senaste årens regelförändringar har kraftigt
reducerat arbetsskadeförsäkringens utgifter och
kostnadsutvecklingen är nu under kontroll. Sedan
budgetåret 1994/95 är utgifterna från fonden lägre än
inkomsterna. Underskottet i fonden minskar för varje år
med oförändrad avgift. I december 1996 var det
ackumulerade underskottet i fonden drygt 15 900
miljoner kronor.
Antalet ärenden inkomna för prövning har sjunkit.
År 1995 hade antalet sjunkit till 19 200 och ytterligare
under 1996 till 15 700. Antalet livräntetagare var i
december 1996 alltjämt 101 100. Medelbeloppet för
livräntorna har sjunkit något mätt i antal basbelopp år
1996 jämfört med budgetåret 1994/95 vilket innebär att
även totalkostnaderna sjönk något mätt i fast
penningvärde. Kostnadsutvecklingen är i stort sett den
väntade, kostnaderna har dock blivit något lägre än
enligt tidigare beräkningar i budgetpropositionen för år
1997.
Utgiftsutvecklingen från år 1989 illustreras i följande
tabell.
ARBETSSKADEFÖRSÄKRINGENS UTGIFTER ÅREN 1989
– 1997, (INKL. ERSÄTTNING ENLIGT ÄLDRE
LAGSTIFTNING)
MILJONER KRONOR
ÅR
SJUKPENNI
NG
LIVRÄNT
A
ERSÄTTNING
ENL. ÄLDRE
LAG
Summa
1989
5 393
1 820
1 103
8 316
1990
6 149
2 540
1 150
9 839
1991
6 744
3 312
1 239
11 295
1992
6 569
3 812
1 233
11 614
1993
5 194
4 477
1 196
10 867
1994
1 636
4 739
1 172
7 547
1995
593
4 724
1 157
6 474
1996
196
4 805
1 124
6 125
19971
95
4 708
1 074
5 877
1. Prognos
Beträffande arbetsskadeförsäkringens
förvaltningskostnader gjordes tidigare ett
schablonmässigt avdrag på 5 procent av socialavgiften.
Avdraget tillfördes försäkringskassornas
förvaltningsanslag. Den 1 juli 1994 ersattes
schablonavdraget med en beräkning av verkliga
förvaltningskostnader, som belastar arbetsskadefonden.
Riksförsäkringsverket (RFV) hade enligt
regleringsbrevet för budgetåret 1997 i uppdrag att se
över den nuvarande beräkningsmodellen beträffande
ersättning för administration av försäkringen för
arbetsskador. RFV överlämnade utredningsresultatet till
Socialdepartementet den 30 april 1997. Försäkringens
utgifter har justerats ned med anledning av att ersättning
för administration betalats ut med för högt belopp under
tidigare år. En närmare redogörelse lämnas under
utgiftsområde 10, verksamhetsområde B.
Socialförsäkringsadministrationen.
Sjuk- och arbetsskadekommittén (S 1995:54)
föreslog i sitt slutbetänkande som överlämnades till
regeringen i juni 1996 att en arbetsskadesjukpenning
som tillsammans med sjukpenningen skulle motsvara 98
% av den förmånsgrundande inkomsten skulle införas
vid skada till följd av olycksfall. En samordningstid med
sjukförsäkringen om 90 dagar föreslogs. Regeringen har
inte varit beredd att följa Sjuk- och
arbetsskadekommitténs förslag om höjda
ersättningsnivåer för arbetsolycksfall. Detta beror bl.a.
på att majoriteten av de remissinstanser som yttrade sig
över kommitténs förslag avstyrkte med den
huvudsakliga motiveringen att arbetsolycksfall och
arbetssjukdomar bör behandlas lika samt att förslaget
inte var könsneutralt. I regeringens proposition
Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och
administration, m.m. (prop. 1996/97:63) som
överlämnades till riksdagen i april 1997 aviserade
regeringen en ny utredning av arbetsskadeförsäkringen.
Regeringen har därför tillkallat en särskild utredare.
Utredaren skall redovisa resultatet senast den 30 januari
1998.
I prognoserna angående försäkringens utgifter har
beaktats en dom från Regeringsrätten angående
ersättning vid rehabilitering efter arbetsskada. Det är
dock svårt att förutse vilka konsekvenser domen
kommer att få för försäkringens utgifter på längre sikt.
Den särskilda utredaren som tillkallats har bl.a. i
uppdrag att med anledning av de frågor som
aktualiseras i och till följd av domen, bl.a. i skrivelse
från RFV, analysera olika lösningar och redovisa
eventuella kostnadskonsekvenser.
Regeringen beräknar att arbetsskadeförsäkringens
utgifter 1998 kommer att uppgå till 6 052 000 000
kronor.
Förslag till vissa regeländringar
Reducering av det särskilda grundavdraget för
förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta
Regeringens förslag
Arbetsskadelivränta som är samordnad med
förtidspension skall fr.o.m. taxeringsåret 1999 reducera
det särskilda grundavdraget för pensionärer.
Förslaget från Utredningen för översyn av
inkomstbegreppet inom bidrags- och
socialförsäkringssystemen (SOU 1997:85):
Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av
remissinstanserna lämnar inga synpunkter på
utredningens förslag. Fem remissinstanser tillstyrker
förslaget, däribland Göta hovrätt och Kammarrätten i
Stockholm. Riksskatteverket tillstyrker inte förslaget
och anser att en förändring i reglerna av det särskilda
grundavdraget bör föregås av en total översyn av
bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Inom bidrags- och
socialförsäkringssystemen finns flera förmånsslag som
använder sig av inkomstbegrepp, som har många
likheter men där reglerna i enskilda delar många gånger
avviker från varandra. IBIS-utredningen (dir. 1996:52)
har bl.a. haft till uppgift att se över reglerna i syfte att
se om systemen kan göras mer lika varandra. IBIS-
utredningen har överlämnat betänkandet Förmån efter
inkomst (SOU 1997:85). Utredningen har bl.a.
konstaterat att reglerna för det särskilda grundavdraget i
vissa fall särbehandlar inkomster som kan leda till
överkompensation. Förslaget om ändring av reglerna
för det särskilda grundavdraget lämnas i denna
proposition. Remissvaren finns tillgängliga på
Socialdepartementet (S97/4928/F).
Den som under beskattningsåret uppburit folkpension
med minst 6 000 kronor kan vid taxeringen ha rätt till
ett särskilt grundavdrag (SGA). Storleken på SGA
motsvarar maximalt summan av folkpension och ett
pensionstillskott för en ålderspensionär. För en ogift
pensionär innebär detta 53 895 kronor år 1997. En
ålderspensionär utan andra inkomster än folkpension
och pensionstillskott behöver därmed inte betala någon
skatt. Systemet med särskilt grundavdrag är i praktiken
således en del av det allmänna pensionssystemet.
För den som har pensionsinkomster utöver SGA-
beloppet reduceras SGA successivt till dess det når
nivån för det vanliga grundavdraget. SGA reduceras
mot pensionsinkomst men inte mot arbetsinkomst,
livränta, pensionsförsäkring eller ränteinkomst.
För en person som enbart uppbär folkpension och
pensionstillskott i form av förtidspension blir en del av
förtidspensionen skattepliktig eftersom förtidspensionen,
på grund av ett högre pensionstillskott, överstiger SGA.
En förtidspensionär får med anledning av det
särskilda grundavdraget i kombination med
bostadstillägg många gånger en relativt god ekonomisk
situation jämfört med om denne hade varit förvärvs-
arbetande. En person med enbart arbetsskadelivränta
har en livränta som motsvarar den tidigare
arbetsinkomsten men har å andra sidan inte rätt till
SGA.
Den som har både arbetsskadelivränta och
förtidspension får livränta som täcker upp
inkomstbortfallet, och kan samtidigt med anledning av
förtidspensionen har rätt till SGA. I de fall rätt till SGA
föreligger får denne tack vare livräntan en
bruttoinkomst som motsvarar den tidigare
förvärvsinkomsten men på grund av SGA en
nettoinkomst som är högre än med förvärvsarbete.
Denne överkompenseras därför jämfört med om han
eller hon fortfarande skulle ha varit i förvärvsarbete.
I det sistnämnda fallet samordnas livräntan med
förtidspensionen, dvs. förtidspensionen utbetalas i sin
helhet medan livräntan endast betalas ut till den del den
överstiger förtidspensionen. Den sammanlagda summan
av förtidspension och livränta blir därmed densamma
som om enbart livränta hade betalats ut. Skillnaden är
att han eller hon som pensionär kan tillgodoräkna sig ett
särskilt grundavdrag som inte reduceras av livräntan.
Det är enligt regeringens mening orimligt med
försäkrings- och skattesystem som medför att
ersättningen netto kan bli högre än vad som skulle ha
varit fallet vid förvärvsarbete. Detta motverkar
strävanden mot arbetslinjen och skapar felaktiga
incitament. Regeringen föreslår därför att egen
arbetsskadelivränta som utges vid bestående nedsättning
av arbetsförmågan enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring m.m., skall reducera det
särskilda grundavdraget.
Förslaget, som bör genomföras den 1 januari 1998
och tillämpas vid taxeringen år 1999, beräknas ge ökade
skatteintäkter med 115 miljoner kr per år.
PROP. 1997/98:1 SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORN VID SIDAN AV BUDGETEN
PROP. 1997/98:1 SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORN VID SIDAN AV BUDGETEN
6
5
PROP. 1997/98:1 SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORN VID SIDAN AV BUDGETEN
PROP. 1997/98:1 SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORN VID SIDAN AV BUDGETEN
8
7