Post 6144 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:79 ·
Hämta Doc ·
med redovisning av arbetet med de allmänna barnfrågorna
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Skr. 79
Regeringens skrivelse
1997/98:79
med redovisning av arbetet med de allmänna
barnfrågorna
Skr.
1997/98:79
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 12 februari 1998
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisas några av de insatser som genomförts under 1990-
talet i syfte att stärka barnets ställning och för att skapa goda uppväxt-
villkor för barn och unga.
Vidare lämnas en redovisning av regeringens forsatta arbete med de
allmänna barnfrågorna. Redovisningen omfattar bl.a. områdena barnsta-
tistik, barn inom socialtjänsten och barns miljö utomhus och inomhus.
Skrivelsen redovisar huvudsakligen arbetet med barnfrågorna inom
Socialdepartementets bevakningsområde.
Innehållsförteckning
1 Inledning 3
2 Mål för barn- och familjepolitiken 3
3 Barn i Sverige 4
4 Utvecklingstendenser under 90-talet 5
5 Den nationella implementeringen av Barnkonventionen 6
6 Barnets ställning inom socialtjänsten har stärkts 7
7 Kommunernas ansvar för barn- och ungdomsfrågorna 7
8 Samarbete med de ideella organisationerna 8
9 Nyligen avlämnade utredningar 8
9.1 Barnkommittén 8
9.2 Barnpsykiatrikommittén 9
9.3 Föräldrautbildningsutredningen 9
10 Ökade resurser till kommunerna 10
11 Arbetet inom Regeringskansliet 10
11.1 De statliga myndigheterna 11
12 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer 11
13 Barnstatistik 12
14 Socialtjänsten och barn med särskilda behov 13
15 Barns hälsa 14
16 Barns miljö inomhus och utomhus 15
16.1 Inomhusmiljön — allergier och överkänslighet 15
16.2 Barns utemiljö 15
17 Barn och ungdomar i ett internationellt perspektiv 16
17.1 Förenta Nationerna 16
17.2 Europarådet 16
17.3 Nordiskt samarbete 16
17.4 Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering
av barn 17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 18
1 Inledning
Inom Regeringskansliet handläggs frågor som rör barn och unga på flera
departement. Varje departement ansvarar självständigt för barnfrågorna
inom sitt bevakningsområde. Frågor som berör flera departement bereds i
samråd mellan de berörda statsråden. Inom regeringen ansvarar social-
försäkringsministern för samordningen av de allmänna barnfrågorna samt
för rapportering och samordning av nationella frågor som berör FN:s
konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen).
Ungdomsministern, Inrikesdepartementet, har ansvar för de övergri-
pande ungdomspolitiska frågorna. Regeringens ungdomspolitik behand-
lar ungdomars livsvillkor och möjligheter att både under själva ungdoms-
tiden som i den s.k. etableringsfasen dvs. övergången från ungdom till
vuxen. Enligt barnkonventionen definieras barn som personer i åldrarna
0—18 år vilket medför att t.ex. vissa ungdomsfrågor behandlas inom
ramen för konventionen. Det finns alltså ingen tydlig åldersgräns mellan
barn- och ungdomspolitiken.
Regeringen avser senare under våren 1998 återkomma till riksdagen
med en proposition med förslag till mål för den framtida ungdomspoliti-
ken samt en skrivelse som beskriver regeringens insatser för ungdomar
under mandatperioden. En översyn av barnfrågorna i det internationella
samarbetet pågår inom Utrikesdepartementet.
I det följande redovisas det aktuella läget i arbetet med olika barnfrå-
gor samt hur den fortsatta bevakningen av implementeringen av barn-
konventionen bör fortskrida.
Regeringen avser senare under våren 1998 återkomma till riksdagen
med en barnproposition byggd på Barnkommitténs och Föräldrautbild-
ningsutredningens betänkande.
2 Mål för barn- och familjepolitiken
Den svenska familjepolitiken sätter barnets bästa i centrum. Målet för
barn- och familjepolitiken är att garantera alla barns rätt till omvårdnad,
trygghet och en god fostran. Genom bestämmelserna i föräldrabalken
åläggs föräldrarna huvudansvaret för vård och fostran av sina barn. Sam-
hällets uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och
trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn.
Ett annat viktigt familjepolitiskt mål är att göra det möjligt för både
män och kvinnor att kombinera föräldraskap och yrkesarbete. En väl ut-
byggd barnomsorg i kombination med föräldraförsäkringen skapar en
valfrihet för föräldrarna.
Barn- och familjepolitiken syftar också till att garantera en rimlig lev-
nadsstandard för barnfamiljerna. Det ekonomiska familjestödet i form av
bl.a. barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd är ett viktigt instru-
ment i det sammanhanget.
Hänsyn skall tas till barnets bästa i alla sammanhang där barn berörs.
Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet som
berör barn.
Den svenska välfärdspolitiken för barn och barnfamiljer är huvudsak-
ligen av generell natur. Insatser i form av t.ex. barnbidrag, föräldraför-
säkring, barnhälsovård, barnomsorg och skola med hög kvalitet har erfa-
renhetsmässigt visat sig vara av stor betydelse för barnens levnadsför-
hållanden. De generella insatserna ger alla en trygghet och skapar förut-
sättningar för en god start i livet.
I strävan att skapa goda betingelser för barns uppväxtvillkor kan värdet
av de generella insatserna knappast överskattas. Alla tillgängliga erfaren-
heter visar att god kvalitet i de generella insatserna är den bästa hjälpen
vi kan ge till barn som har behov av särskilt stöd.
3 Barn i Sverige
Sverige har ratificerat barnkonventionen. Det innebär att Sverige är folk-
rättsligt förpliktigat att se till att åtagandena i barnkonventionen fullgörs.
Artikel 4 i barnkonventionen innebär att staten är skyldig att vidta alla
lämpliga åtgärder för att implementera barnkonventionen. Det är statens
ansvar att åtagandena i konventionen genomförs oavsett på vilken admi-
nistrativ nivå ansvaret för olika åtgärder ligger.
I barnkonventionen definieras barn som personer i åldern 0—18 år, om
myndighetsåldern inte inträffar tidigare i landets lagstiftning. Med den
definitionen utgör barnen i vårt land 22 procent av befolkningen eller ca
2 miljoner innevånare.
Under 1990-talets första hälft har andelen barn med två förvärvsarbe-
tande sammanboende föräldrar sjunkit från 84 till 67 procent och är till-
baka på samma nivå som vid 1980-talets början.
När det gäller barn med ensamstående mor, har andelen med förvärvs-
arbetande mor sjunkit drastiskt sedan 1980-talets början från 72 till
58 procent. Andelen som har en heltidsarbetande mor har dock inte
minskat i samma utsträckning, utan har gått ned från 36 till 31 procent.
Den 1 januari 1997 deltog 75 procent av barnen i åldern 1—6 år i
någon form av förskoleverksamhet. Av barnen i åldern 7—9 år var
53 procent inskrivna i någon form av skolbarnsomsorg. 94 procent av
sex-åringarna var vid samma tidpunkt inskrivna i förskoleklass.
Mellan år 1990 och 1996 ökade antalet inskrivna barn i barnomsorgen
från 423 000 till 484 000.
Under den senare delen av 1990-talet har födelsetalen minskat. De
nådde i början av år 1996 samma nivå som när de var som lägst under
1980-talet. Nedgången visar ännu ingen tendens till att stanna av. År
1997 föddes 91 000 barn vilket kan jämföras med 124 000 födda barn år
1990 då den senaste toppen i barnafödandet nåddes.
Kraftiga förändringar i födelsetalen kan vara signaler om problem i
samhället i stort. De senaste årens nedgång kan hänga samman med den
osäkerhet som följer av hushållens försämrade ekonomi, av hög
arbetslöshet och av genomförda och aviserade besparingar i de offentliga
utgifterna.
Regeringen har givit Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att när-
mare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Uppdraget
kommer att redovisas senare i år.
4 Utvecklingstendenser under 90-talet
Utvecklingen under de senaste fem åren har präglats av en stram finans-
politik där regeringen tvingats till långtgående åtgärder för att sanera den
svenska ekonomin. I stort sett alla sektorer i det svenska samhället har
tvingats till omprövningar, effektiviseringar och besparingar. Det har
varit ofrånkomligt att den nödvändiga saneringen av statsfinanserna ock-
så har påverkat barn och ungdomar. Samtidigt är en sanerad ekonomi en
förutsättning för att Sverige även i fortsättningen skall kunna garantera
goda uppväxtvillkor för barn och unga. Ett fortsatt stort budgetunderskott
skulle ha ökat den svenska statsskulden och intecknat framtiden. Inte
minst med tanke på barnen har det varit nödvändigt att vända den ut-
vecklingen.
Trots de genomförda besparingarna satsar Sverige fortfarande en stor
andel av de offentliga utgifterna på stöd till barn och barnfamiljer. Ex-
pertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har i en rapport år
1996 (Ds 1996:49) visat att Sverige, vid en jämförelse med sju andra
europeiska länder fortfarande är ett av de länder som satsar mest på stöd
till barn och barnfamiljer mätt som andel av landets utgifter.
Arbetslösheten och dess effekter har varit det dominerande problemet
under 90-talet även för barn och barnfamiljer. Ensamstående föräldrar
tillhör de grupper som har drabbats hårdast.
Under 1990-talet har regeringen på olika sätt bevakat hur barnens upp-
växtvillkor har påverkats av de senaste åren besparingar.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort uppföljningar av för-
hållandena inom den kommunala barnomsorgen och Skolverket har
löpande bevakat utvecklingen inom skolan.
Barnombudsmannen (BO) inrättades år 1993 som en fristående myn-
dighet med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen. BO:s uppdrag utgår från barnkonventionen och
BO skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt
dess tillämpning stämmer med Sveriges åtaganden enligt barnkonventio-
nen. BO skall också inom sitt verksamhetsområde ta initiativ till åtgärder
som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter och intressen
samt företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten.
BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta barn och
ungdomar. BO har också i uppgift att informera om barnkonventionen,
upprätthålla kontakter med barn och ungdomar, frivilligorganisationer
och myndigheter samt stödja forsknings- och utvecklingsarbete.
Ansvaret för familjerådgivningen fördes över till kommunerna år 1995,
samtidigt som kommunerna ålades att tillhandahålla familjerådgivning
till de par som behöver sådan rådgivning.
Under 1996 utarbetades inom Regeringskansliet rapporten Barn idag
(Ds 1996:57) i syfte att ge en aktuell bild av barns villkor på några olika
områden. I rapporten konstateras att flertalet av de svenska barnen lever
under goda villkor. Samtidigt pekar man dock på flera problemområden
som bör uppmärksammas. Ett sådant område är besparingarnas effekter
på verksamheten i barnomsorg och skola. Ett annat område är samverkan
mellan barnomsorgen, skolan och socialtjänsten. Rapporten har tillställts
samtliga kommuner och landsting.
Sverige har ratificerat 1993 års konvention om skydd för barn och
samarbete vid internationella adoptioner. I samband med ratificeringen
gjorde en begränsad översyn av svensk lagstiftning avseende internatio-
nella adoptioner i moderniseringssyfte och för att den ska anpassas till
den nya konventionen. De nya reglerna trädde i kraft år 1997.
I sammanhanget bör slutligen nämnas att vissa ändringar gjorts i utlän-
ningslagen (1989:529) med verkan från den 1 januari 1997. Bl.a. har en
s.k. portalbestämmelse förts in i 1 kap 1 § andra stycket. Där föreskrivs
att i fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets
hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Förebild för
bestämmelsen är artikel 3 i barnkonventionen.
5 Den nationella implementeringen av
Barnkonventionen
Arbetet med att implementera barnkonventionen är en ständigt pågående
process. Stora insatser har fram till nu gjorts i arbetet med att implemen-
tera barnkonventionen. Sådana insatser kommer att behövas även i fort-
sättningen. Arbetet med att informera och utbilda om barnkonventionen
måste pågå ständigt eftersom det hela tiden tillkommer nya barn och
vuxna som behöver känna till konventionen.
Det är viktigt att barnkonventionen blir känd och att den ingår som ett
vardagligt instrument i arbetet hos dem som arbetar med eller fattar be-
slut i frågor som rör barn.
Under perioden 1990—1993 avsatte Regeringen 30 miljoner kronor ur
Allmänna arvsfonden för att ge ideella organisationer möjlighet att sprida
kunskap om barnkonventionens bestämmelser och principer. Under åren
1996 och 1997 har regeringen anslagit 20 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden för fortsatta informationsinsatser omkring barnkonventionen.
Kommuner, landsting och statliga myndigheter är viktiga målgrupper
för implementeringsarbetet. Formerna för detta arbete och Barnombuds-
mannens roll är frågor som för närvarande bereds inom Regerings-
kansliet.
6 Barnets ställning inom socialtjänsten har
stärkts
Från och med den 1 januari 1998 har ett antal ändringar införts i social-
tjänstlagen (SFS 1997:890) som syftar till att stärka barnets ställning.
Portalparagrafen har kompletterats med en bestämmelse som innebär att
när en åtgärd rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets
bästa kräver. Ett barns inställning skall klarläggas så långt det är möjligt
så snart åtgärder inom socialtjänsten rör ett barn.
Anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen har blivit mer omfat-
tande. Socialtjänstens utredningsskyldighet gällande barns och ungdo-
mars förhållanden har tydliggjorts. Nya bestämmelser har införts i en ny
paragraf, 50 a §, med regler om hur utredningen skall genomföras, en
tidsfrist på fyra månader samt skyldighet för socialnämnden att
underrätta den som berörs av utredningen att den inleds.
Länsstyrelserna och Socialstyrelsen skall i sitt tillsynsarbete under in-
nevarande verksamhetsår särskilt följa hur ändringarna i socialtjänstlagen
om barnets bästa får genomslag i arbetet i kommunerna.
7 Kommunernas ansvar för barn- och
ungdomsfrågorna
Det kommunala självstyret innebär att mycket av den direkta tillämp-
ningen av barnkonventionen sker på den kommunala nivån. Det gäller
exempelvis beslut som berör utformningen av samhällelig service som
skola och barnomsorg, hälso- och sjukvård samt socialtjänst.
Under 1990-talet har ansvaret för skolan flyttats från staten till kom-
munerna. Syftet har varit att besluten om skolan skall fattas så nära de
berörda människorna som möjligt och därmed också öka möjligheterna
för barn och unga och deras föräldrar att utöva inflytande över skolans
verksamhet. Detta ger också goda förutsättningar för att nå de intentioner
som anges i barnkonventionens artikel 12 (barns rätt till inflytande) och
det är en av förutsättningarna för att det ska gå att efterleva artikel 3 (om
barnets bästa).
Det lokala beslutsfattandet gör det möjligt att på ett aktivt sätt engagera
barn och unga i hur beslutet fattas i frågor som på olika sätt berör dem. I
den enkät till kommunerna som BO genomförde under våren 1997 upp-
gav hälften av de svarande kommunerna att barn och unga ges tillfälle att
aktivt påverka kommunala beslut. 81 kommuner har inrättat särskilda
ungdomsråd och 7 kommuner har ungdomsparlament.
Enkäten visar också att kommunernas insatser för att tillämpa barn-
konventionen har ökat under de senaste två åren. I en motsvarande enkät
år 1995 hade sju procent (19) av kommunerna behandlat barnkonventio-
nen i kommunfullmäktige. I 1997 års undersökningar pekar resultatet på
en ökning till omkring 30 procent.
Trots en pressad ekonomisk situation fortsätter kommunerna att priori-
tera barn- och ungdomsverksamheten i budgetarbetet. I en liknande enkät
år 1995 uppgav 71 procent av kommunerna att man prioriterade barn-
och ungdomsverksamheten. Förhållandet är detsamma år 1997 med
någon tendens till ökning — 76 procent.
86 procent av kommunerna svarar ja på frågan om man har särskilda
metoder för att upprätthålla kvaliteten i barn- och ungdomsverksamhe-
terna under år 1997. Det är en markant ökning jämfört med år 1995 då
endast 39 procent svarade ja på den frågan.
Ett annat område där man kan se en klar förbättring är barns och ungas
möjligheter till inflytande. År 1995 hade 35 procent av kommunerna fat-
tat beslut om att öka barns och ungdomars inflytande medan hela 55 pro-
cent har gjort detta under år 1997.
8 Samarbete med de ideella organisationerna
De ideella organisationerna har gjort betydande insatser för att göra
barnkonventionen känd. Informationen har i första hand nått ut till de
egna organisationerna, till barn och ungdomar främst genom lärare samt
till olika grupper av barnprofessionella som t.ex. förskollärare, kulturar-
betare, barnhälso- och skolhälsovårdspersonal och barnpsykologer.
Regeringen fattade år 1996 beslut om ytterligare en stor satsning på in-
formation om barnkonventionen. Under en två-årsperiod får sammanlagt
20 miljoner kronor användas av olika frivilligorganisationer för projekt
som ökar kunskaperna om barnkonventionen bland förtroendevalda och
anställda i kommuner och landsting. Regeringens målsättning är att varje
kommun i slutet av år 1998 skall ha kommit ett steg vidare i arbetet med
att införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet.
9 Nyligen avlämnade utredningar
Under hösten 1997 och våren 1998 har tre stora statliga utredningar av-
lämnat sina betänkanden. Delar av de förslag som utredningarna har
lämnat kommer att arbetas in i den proposition som regeringen har för
avsikt att lämna till riksdagen senare i vår.
9.1 Barnkommittén
Regeringen tillsatte i början av år 1996 en parlamentarisk kommitté med
uppgift att klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd kommer
till uttryck i svensk lagstiftning och praxis. Kommittén, som antog nam-
net Barnkommittén, presenterade i augusti 1997 sitt betänkande Barnets
bästa i främsta rummet — FN:s konvention om barnets rättigheter för-
verkligas i Sverige (SOU 1997:116).
Barnkommittén konstaterade att svensk lagstiftning i stort sett överens-
stämmer med åtagandena i barnkonventionen och lämnade därför inte
några direkta förslag till lagändringar. Tyngdpunkten i kommitténs över-
väganden låg istället på implementering av barnkonventionen på alla ni-
våer och inom alla de olika sektorerna av samhället. Bl.a. pekade kom-
mittén på följande:
— vikten av en samordning av barnpolitiken i hela samhället,
— att samordningen av barnfrågor inom Regeringskansliet bör
stärkas,
— vid allt beslutsfattande skall analyser av konsekvenserna för
barnen göras,
— att kommunerna skall åläggas att upprätta planer för genom-
förande av barnkonventionen,
— att BO:s roll bör tydliggöras och stärkas samt
— vikten av utbildning av personal och tjänstemän som har att
hantera frågor som rör barn.
9.2 Barnpsykiatrikommittén
Den statliga Barnpsykiatrikommittén har i uppgift att utreda vården och
stödet till barn och ungdom med psykiska problem. Utredningen skall
bl.a. definiera gruppen barn och ungdom med psykiska problem, redo-
göra för samhällets kostnader för vård och stöd, redogöra för och
analysera hur olika samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar
med psykiska problem samt föreslå åtgärder som bl.a. syftar till att
tydliggöra ansvarsområden och förbättra samarbetet. Utredningen skall
också överväga och föreslå insatser för att förebygga att psykiska
problem uppkommer. Kommittén har lämnat ett delbetänkande Röster
om barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). Kommittén
lämnar i dagarna sitt slutbetänkande, Det gäller livet (SOU 1998:31).
9.3 Föräldrautbildningsutredningen
Föräldrautbildningsutredningen lämnade i november 1997 sitt betän-
kande Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) med förslag om den
framtida utformningen av föräldrautbildningen.
Utredningen konstaterar att alla föräldrar har behov av kunskap om
barn, ett socialt nätverk omkring barnet och stöd i sitt föräldraskap. Vissa
föräldrar behöver mer stöd. En utgångspunkt för utredningens förslag har
varit att all föräldrautbildning och allt föräldrastöd bygger på frivillighet
och egen medverkan.
Utredningen förslår att det övergripande ansvaret för föräldrautbild-
ningen delas upp så att det ligger på landstingen under barnets första år.
Därefter tar kommunerna över.
Tiden före barnets födelse och den första perioden därefter är naturligt-
vis mycket viktig för föräldrarna och utredningen menar att alla föräldrar
skall erbjudas föräldrautbildning under denna period.
Barnomsorgens och skolans samverkan med föräldrar är ett område där
det för närvarande sker en snabb utveckling. Utredningen pekar på hur
viktig denna samverkan är både för barnet och barnomsorgen respektive
skolan. Men en sådan samverkan är också viktig för förälderns möjlig-
heter att utveckla sin familjeroll.
Utredningen betonar hur viktigt det är att föräldrar får stöd också när
barnen är i tonåren, inte minst för att motverka destruktiva livsstilar och
sociala problem.
Vissa familjer har ett särskilt stort behov av stöd av olika skäl. Barna-
vårdscentralerna, individ- och familjeomsorgen inom socialtjänsten och
barnpsykiatrin har viktiga uppgifter i detta arbete. Men det är, enligt
utredningens mening, också viktigt att de generella verksamheterna,
exempelvis i barnomsorg och skola fungerar väl för dessa barn.
10 Ökade resurser till kommunerna
Kommunerna har under åren 1997 och 1998 fått ökade stadsbidrag för
att kunna upprätthålla och vidareutveckla en god kvalitet i vården,
omsorgen och skolan. Även i framtiden kommer det att vara kvaliteten i
de generella insatserna som har störst betydelse för om vi skall kunna
skapa goda uppväxtbetingelser för barn och unga.
11 Arbetet inom Regeringskansliet
Inom Regeringskansliet handläggs frågor som rör barn och unga på flera
olika departement. Utbildningsdepartementet ansvarar för barnomsorgen
och skolan. Socialdepartementet ansvarar bl.a. för barnen inom social-
tjänsten, hälso- och sjukvård, barn och familjeekonomiskt stöd, barn med
funktionshinder samt frågor i anslutning till FN:s konvention om barnets
rättigheter. Inrikesdepartementet ansvarar för integrationsfrågor, övergri-
pande ungdomspolitiska frågor samt för stöd till de ideella barn- och
ungdomsorganisationerna. Utrikesdepartementet handlägger frågor som
rör utvecklingsbistånd, internationellt samarbete omkring barnets
rättigheter och frågor som rör asylsökande barn. Barns rätt till kultur är
Kulturdepartementetets ansvar. Frågor om barnarbete och barns arbets-
miljö handläggs i Arbetsmarknadsdepartementet. Den familjerättsliga
lagstiftningen ansvarar Justitiedepartementet för.
Barnkommittén pekar i sitt betänkande på behovet av att utveckla ar-
betet med att analysera konsekvenserna av olika förslag som rör barn.
Sedan lång tid tillbaka har det funnits önskemål om att regeringen, i
anslutning till budgetpropositionen, efter norsk förebild skall utarbeta en
särskild ”barnbilaga” där de särskilda effekter som budgetförslaget får
för barnen skulle redovisas. I Sverige har vi emellertid ett system som
innebär att staten endast förfogar över en mindre del av den totala summa
som samhället satsar på barn och unga. Huvuddelen av pengarna fördelas
efter beslut i kommunerna. Regeringen har av den anledningen inte ansett
att en sådan barnbilaga skulle vara särskilt meningsfull.
I anslutning till 1996 års budgetarbete producerades istället den tidiga-
re refererade promemorian Barn idag (Ds 1996:57). Avsikten var att i
anslutning till budgetarbetet ge en aktuell bild av barns uppväxtvillkor.
I det framtida arbetet med att beskriva vilka effekter olika förändringar
i statsbudgeten får för barn förefaller det naturligt att varje departement, i
anslutning till sitt budgetarbete, gör analyser av konsekvenserna för bar-
nen av sina förslag. Ett sådant arbetssätt understryker också att varje de-
partement självständigt ansvarar för barnfrågorna inom sitt bevaknings-
område.
11.1 De statliga myndigheterna
Ansvaret för den statliga tillsynen av barnomsorgen och skolan har nu
samlats på Statens skolverk. Tillsynen av barnfrågor inom social-
tjänstområdet kommer även i fortsättningen att utövas av Socialstyrelsen
och länsstyrelserna.
Regeringen överväger att, i sina anvisningar för myndigheternas bud-
getarbete, rekommendera berörda statliga myndigheter att de i anslutning
till sina budgetframställningar också analyserar vilka effekter myndig-
heternas budgetförslag har för barn.
Socialdepartementet avser att ge BO i uppdrag att följa upp 1995 och
1997 års enkäter till kommunerna även under åren 1998 och 1999. Skulle
det visa sig att många kommuner fortfarande släpar efter med den lokala
anpassningen till barnkonventionens bestämmelser kommer regeringen
att överväga vilka ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att
påskynda genomförandet.
Under år 1998 avser regeringen genomföra en översyn av BO:s organi-
sation och uppgifter.
Ungdomsstyrelsen är den myndighet som har regeringens uppdrag att
samordna ungdomspolitiken. Myndigheten inrättades den 1 juli 1994 och
ersatte den tidigare myndigheten Statens ungdomsråd. Ungdomsstyrel-
sens huvuduppgift är att främja goda levnadsvillkor för ungdomar samt
att öka kunskapen i samhället om ungdomars situation och villkor. Myn-
digheten skall arbeta sektorsövergripande och ha kontinuerlig kontakt
med kommuner och andra berörda när det gäller att följa ungdomars vill-
kor i samhället. Ungdomsstyrelsen handlägger också frågor om stöd till
barn- och ungdomsorganisationer samt ansvarar för EU:s utbytesprogram
Ungdom för Europa och andra former av internationellt ungdomsutbyte.
12 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer
Statistiska centralbyråns sammanställningar av de s.k. ULF-undersök-
ningarna (Levnadsförhållanden rapport 91) visar att den ekonomiska
krisen med arbetslöshet och nedskärningar som följd har drabbat barn-
familjerna mer än andra grupper. För att förbättra barnfamiljernas situa-
tion har riksdagen nyligen, på regeringens förslag, beslutat att höja barn-
bidraget och att återinföra flerbarnstillägget.
Analysen av barnfamiljernas ekonomiska situation behöver fördjupas
och breddas. Vi har ännu inte den fulla bilden av de effekter som föränd-
ringarna under 1990-talet har inneburit. Vi vet exempelvis inte på vilket
sätt som barnen påverkas av föräldrarnas arbetslöshet eller andra effekter
av den ekonomiska åtstramningen. Inte heller vet vi hur barnens syn på
sina egna framtida utsikter på arbetsmarknaden påverkas av föräldrarnas
arbetslöshet.
En del av det fortsatta analysarbetet kommer bl.a. att göras inom den
nyligen tillsatta Socialtjänstutredningen (Dir 1997:109). Utredningen
kommer bl.a. att kartlägga faktorer som kan förklara det ökande socialbi-
dragsberoendet.
Det fortsatta analysarbetet bör också inriktas på att öka kunskaperna
om vilka grupper som behöver stöd och vilka åtgärder som kan hjälpa
människor att ordna sin egen försörjning genom arbetsinkomster.
Det är redan känt att vissa ensamföräldrar har drabbats hårt av de eko-
nomiska förändringarna under 1990-talet. Exempelvis har arbetslösheten
bland ensamföräldrarna ökat mer än i andra grupper. Det är en angelägen
uppgift att ta reda på vad som ligger bakom detta.
Det är också viktigt att veta hur vägen till förvärvsarbete och egen för-
sörjning ser ut för ensamföräldrarna och för andra grupper som idag står
utanför arbetsmarknaden.
13 Barnstatistik
Barnkommittén pekar i sitt betänkande på att Sveriges ratificering av
barnkonventionen innebär ett åtagande för staten att följa upp hur barn
har det och hur de påverkas av offentliga beslut inte bara på statlig nivå
utan också på regional och lokal nivå.
För att Sverige långsiktigt skall kunna föra en bra barnpolitik och för
att vi skall kunna uppfylla de åtaganden som vi gjort vid tillträdet till
barnkonventionen behöver vi ytterligare förstärka kunskaperna om barn.
Det innebär att vi behöver bygga upp en bra basstatistik, att vi behöver
mer kunskap om särskilda frågor av vikt för barn och att vi behöver öka
våra kunskaper om situationen för barn och ungdomar i olika delar av
landet.
Regeringen har givit SCB i uppdrag att utarbeta ett förslag till bassta-
tistik om barn och deras familjer. Arbetet skall framför allt inriktas på att
kunna beskriva barns familjeförhållanden. Det arbetet måste gå vidare
och omfatta fler aspekter av barns liv såsom hälsa, utbildning, sociala
förhållanden, kultur och fritid, etc.
Statistiken och kunskapsinsamlingen måste också få sådan bredd att de
kan tjäna som underlag för en uppföljning och beskrivning av regionala
och lokala beslut.
Mer kunskaper är i sig angeläget, men det är också viktigt att de tas om
hand, analyseras och blir till underlag för politiska beslut. Utveckling av
såväl analysresurser som analysmetoder blir därför viktiga för berörda
myndigheter. BO har ett samordningsansvar för denna verksamhet.
14 Socialtjänsten och barn med särskilda behov
Traditionellt brukar ett antal grupper av barn anses vara i behov av
särskild uppmärksamhet inom socialtjänsten så att deras behov av stöd,
skydd och hjälp tillgodoses. Det rör sig bl.a. om barn som utsatts för fy-
sisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp, barn som växer upp i
miljöer där det förekommer våld, barn till missbrukare samt barn till
psykiskt sjuka. Också barn som vistats länge i familjehem behöver upp-
märksammas. Regeringen har för avsikt att i enlighet med Barnkom-
mitténs förslag tillsätta en särskild utredning som behandlar modeller för
att skapa varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga.
Även kommitténs förslag om att se över lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga för att stärka barnperspektivet bör över-
vägas.
Regeringen anser att det mer är allvaret i barnets problem som avgör
hur arbetet inom socialtjänsten skall prioriteras än vilket slags problem
barnet har. Utvecklingsarbete pågår inom olika delar av socialtjänsten för
att förbättra det sociala arbetet med barn bl.a. med stöd av medel från
Socialstyrelsen och länsstyrelserna.
Det finns verksamhet som förtjänar uppmärksamhet inom detta område
och genom nedanstående exempel vill regeringen visa på bl.a. följande.
Statistiken gällande polisanmälda fall av barnmisshandel har ökat mar-
kant under de senaste 10 åren. Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är
det svårt att uttala sig om huruvida detta beror på ökad anmälningsbenä-
genhet hos dem som arbetar med barn och ungdomar eller en faktisk
ökad förekomst av barnmisshandel, eftersom siffrorna inte särskiljer
misshandel som begåtts av någon förälder från misshandel av annan.
BRÅ anser det vara troligt att ökningen beror på en faktisk ökning av
våld mellan barn och ungdomar och att misshandel polisanmäls oftare
idag än tidigare. Oavsett vilka orsaker som ligger bakom dessa siffror är
det angeläget att åter fästa uppmärksamhet på problemet med barnmiss-
handel. Regeringen har för avsikt att tillsätta en särskild utredare för frå-
gor om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor.
Rädda Barnen har ur Allmänna arvsfonden beviljats 2,4 miljoner kro-
nor för att under en av sina Barndagar i mars 1998 anordna en satellit-
konferens på temat barnmisshandel. Genom denna satsning nås ett stort
antal personer som arbetar med barn och ungdomar i olika verksamheter
runt om i landet.
Frågor om sexuella övergrepp mot barn har varit i fokus under hela
1990-talet. Antalet rapporterade sexualbrott har ökat stadigt under de
senaste tjugo åren men minskar nu något, enligt BRÅ, som noga följer
utvecklingen inom området. Minskningen är tydlig när det gäller sexual-
brott mot barn begångna i en nära relation. Antalet anmälda fall av annat
sexuellt ofredande har fortsatt att stiga.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet utarbetade under år 1997 ett
förslag till handlingsplan mot kommersiell exploatering av barn (Ds
1997:54). Förslaget har under hösten 1997 diskuterats vid en hearing
med företrädare för frivilligorganisationerna. Efter ytterligare beredning
kommer regeringen under våren 1998 att presentera en nationell hand-
lingsplan rörande kommersiell sexuell exploatering av barn.
Regeringen har i prop. 1997/98:55 Kvinnofrid betonat vikten av att
barn till misshandlade kvinnor får ett gott stöd. Det är därför angeläget
att utveckla metoder för det arbetet. Socialstyrelsen har ett anslag för
organisationsstöd, som bl.a. används för att motverka våld mot kvinnor.
Regeringen har i regleringsbrevet till Socialstyrelsen framhållit att medel
skall kunna sökas för insatser som syftar till att stödja barn till miss-
handlade kvinnor. I förslaget till ett nytt brott i brottsbalken (grov
fridskränkning) som tar sikte på upprepade kränkningar av en persons
integritet ingår även kränkningar av barn.
Justitiedepartementet uppdrog i augusti 1997 åt Kriminalvårdsstyrelsen
och Socialstyrelsen att gemensamt göra en översyn av förhållandena för
barn vars föräldrar är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt och lämna
förslag till åtgärder och författningsändringar. Uppdraget skall redovisas
den 1 december 1998.
15 Barns hälsa
Flera olika undersökningar visar att svenska barn och ungdomar, kropps-
ligt, är bland de friskaste i världen. Samhällets ambitioner att distribuera
välfärden så att alla får del av den har varit framgångsrikt då det gäller
barnens fysiska hälsa. Förbättringarna har kommit alla till del men resul-
taten har varit tydligast för dem som tidigare hade det sämst.
Det finns dock tecken som tyder på att denna utveckling kan ha brutits.
I vissa avseenden då det gäller barns psykiska hälsa tycks skillnaderna i
hälsotillstånd öka mellan olika socioekonomiska grupper.
En väl fungerande barnhälsovård och skolhälsovård är med all sanno-
likhet en del av förklaringen till de svenska barnens allmänt goda hälso-
tillstånd. Mot den bakgrunden är det givetvis oroande att skolhälsovår-
dens resurser på många håll har minskat under 90-talet.
Ett viktigt inslag i arbetet att bevara den goda hälsan hos barn och unga
är de beslut som många landsting nu fattat om fri sjukvård för barn och
ungdomar.
16 Barns miljö inomhus och utomhus
16.1 Inomhusmiljön — allergier och överkänslighet
I rapporten Barn idag (Ds 1996:57) beskrivs allergi och överkänslighet
som barnens folksjukdom. Vart tredje skolbarn har eller har haft astma,
allergisk snuva eller eksem. Ingen annan sjukdom är så vanlig bland barn
som allergi och annan överkänslighet.
Det finns barn med allergi i alla skolor och förskolor och i alla klasser
och barngrupper. Däremot vet man inte på förhand vilka barn som kom-
mer att utveckla en svår allergi. Därför är det angeläget att detta hälso-
problem tas på allvar och att skolan och förskolan planerar sin miljö och
verksamhet på ett sätt som är väl genomtänkt ur allergisynpunkt.
Utredningen om föräldrautbildning har föreslagit att Folkhälsoinstitutet
skall få ett förstärkt uppdrag att arbeta med metodutveckling för att bättre
nå föräldrar i allergiförebyggande syfte.
Boverket har i en rapport visat att det föreligger stora brister i kontrol-
lerna av inomhusmiljön. Mellan 25 och 30 procent av samtliga skolor
och daghem hade år 1996 ännu inte besiktigats eller åtgärdats två år efter
det att den första kontrollen skulle ha gjorts. Av de kontroller som har
gjorts visar det sig att endast 51 procent av daghemmen och 43 procent
av skolorna var godkända.
Regeringen avser att ge Boverket och Folkhälsoinstitutet ett gemen-
samt uppdrag rörande förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vis-
tas.
16.2 Barns utemiljö
Under 1970- och 80-talen togs en rad initiativ för att förbättra barns ute-
miljö. Dåvarande Barnmiljörådet var pådrivande och opinionsbildande
omkring frågor som utformning av skolgårdar, utemiljön i bostadsområ-
den och barn i trafiken. Barnmiljörådet samarbetade i dessa frågor med
Statens planverk, Vägverket och Byggnadsstyrelsen.
I samband med att Barnmiljörådet avskaffades och ersattes av Barnom-
budsmannen förändrades delvis bevakningen av frågor som rör barns
utemiljö. Under 1990-talet har också andra förändringar i den statliga
myndighetsstrukturen bidragit till att bevakning och opinionsbildning i
de här frågorna minskat.
En bra utemiljö är, enligt regeringens uppfattning, en viktig förutsätt-
ning i strävandena mot att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga.
Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om hur den
statliga tillsynen över barns utemiljö skall utformas.
17 Barn och ungdomar i ett internationellt
perspektiv
Sverige påverkas av den internationella utvecklingen även när det gäller
synen på barn och ungdomar. Det är möjligt att Sverige, i viss mån, ock-
så påverkar den internationella utvecklingen. Utbytet sker på många olika
nivåer. Inte minst är forskning och forskningssamarbete ett viktigt inslag
i det internationella arbetet. Också det bilaterala regeringsarbetet innebär
ett idéutbyte länder emellan. Här begränsas dock redovisningen till sam-
arbetet inom de mellanstatliga organisationerna och liknande.
17.1 Förenta Nationerna
FN:s konvention om barnets rättigheter har varit utomordentligt viktig i
arbetet på att stärka barnets rättigheter i världen. Det innebär att barnet
ses som en särskild individ med rätt till respekt och integritet.
196 stater har ratificerat barnkonventionen. Det innebär att alla länder
utom Somalia och USA nu har anslutit sig till barnkonventionen. Imple-
menteringsarbetet är i full gång bl.a. i form av att länderna rapporterar till
FN om utvecklingen i sina respektive länder. Sverige har betonat vikten
av uppföljningsarbet och att FN ges resurser för att kunna behandla
rapporterna på ett seriöst sätt i syfte att få igång utvecklingsprocesser i
rätt riktning i de olika länderna.
17.2 Europarådet
I Europarådet finns det stora flertalet av Europas länder samlade, vilket
gör det till ett viktigt forum för erfarenhets- och tankeutbyte bl.a. på
barn- och ungdomsområdet. På initiativ av Europarådets parlamentariker-
församling förs för närvarande en diskussion om en ”Strategi för barn”. I
den handlingsplan som nyligen antagits av ett toppmöte har på svenskt
initiativ infogats ett avsnitt om barnfrågor för att bl.a. följa upp den
nämnda barnstrategin.
Som ett led i arbetet med att placera barnfrågorna på dagordningen har
Sverige inbjudit till 1999 års Europeiska familjeministerkonferens.
17.3 Nordiskt samarbete
Vid Nordiska rådets möte i november 1997 beslutades att verka för att
UNICEF söker nya vägar till effektivisering av sitt operativa arbete för
att kunna öka sina insatser i Nordens närområden och bistå länderna i att
bygga upp och utveckla verksamheten på områdena sociala åtgärder för
barn, barn- och mödrahälsovård, upplysningsarbete gällande immunise-
ring samt amningsfrämjande insatser.
Rådet beslutade också att rekommendera Nordiska ministerrådet att
framlägga en översiktsrapport till sessionen 1998 om vilken omfattning
de nordiska ländernas bi- och multilaterala bistånd till närområdena
stöder social utveckling och särskilt synliggöra på vilket sätt detta
kommer barn (även i ett gender-perspektiv) till godo samt att komma
med förslag till hur insatserna ytterligare kan utökas och samordnas
mellan de nordiska länderna.
Rådet beslutade också att under 1998 utarbeta en tvärsektoriell barn-
och ungdomshandlingsplan för närområdena där
— insatser på social- och hälsoområdet är i fokus,
— barnkultur används som ett verktyg mot utslagning,
— utbyte av nordisk/baltisk/ryska erfarenheter och förmedling av
kontakter i relation till barnfrågor mellan myndigheter,
instutitioner och frivilligorganisationer intar en central roll,
— de nordiska informationskontorens potential utnyttjas,
— ministerrådets stipendieordning för tjänstemän tydligt beaktar
barnfrågor,
— insatser mellan myndigheter, institutioner och frivillig-
organisationer mellan vänorter i Norden och närområdena upp-
muntras.
17.4 Världskongressen mot kommersiell sexuell
exploatering av barn
Under sommaren 1996 hölls i Stockholm, under svenskt värdskap, en
världskongress med inriktningen att bl.a. motverka den sexturism som
hittills i huvudsak drabbat sydöstasien, men där förövarna av över-
greppen kommer från många olika länder. På kongressen beslutades en
handlingsplan (Declaration and Agenda for Action) för uppföljnings-
arbetet. Inom Regeringskansliet pågår utarbetandet av den svenska
regeringens handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn.
Inom ramen för Östersjösamarbetet pågår ett konkret arbete för att
motverka kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. Arbetet går bl.a. ut
på att motverka att det utvecklas en sexturism inom närområdet och att
barnen i området inte utnyttjas exempelvis för prostitution eller för fram-
ställning av pornografi.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:79 med redovisning av arbetet
med de allmänna barnfrågorna
Skr. 1997/98:79
18
1