Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1997/98:26 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1996 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 6 november 1997 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redogörs för tillämpningen av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning under år 1996. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning 3 2.1 Allmänt 3 2.2 Hemlig teleavlyssning 4 2.3 Hemlig teleövervakning 4 2.4 Hemlig kameraövervakning 5 3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning 5 3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning 5 3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning 6 3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning 7 4 Slutsatser 7 1 Ärendet och dess beredning I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr. 1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124 s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas. Regeringen lämnade den 28 november 1996 en redogörelse till riksdagen för tillämpningen under år 1995 av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (skr. 1996/97:57). Skrivelsen har ännu inte färdigbehandlats av riksdagen. Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1996. I enlighet med vad som uttalades i det lagstiftningsarbete som föregick lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning lämnas nu också en redogörelse såvitt avser tillämpningen av hemlig kameraövervakning enligt bestämmelserna i den lagen (prop. 1995/96:85 s. 37). Som angavs i redogörelsen för 1995 (s. 8) har regeringen uppdragit åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att skapa gemensamma rapporteringsrutiner och att en gång årligen till regeringen lämna en gemensam redogörelse för användningen av hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning under föregående år. Uppdraget utvidgades genom ett regeringsbeslut den 13 mars 1997 till att omfatta även användningen av hemlig kameraövervakning enligt lagen om hemlig kamerövervakning. Den följande redogörelsen bygger på uppgifter som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensamt har lämnat i en skrivelse till regeringen den 29 augusti 1997. 2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning 2.1 Allmänt Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Bestämmelser om hemlig kameraövervakning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i lagen om hemlig kameraövervakning. Även lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål samt lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. innehåller bestämmelser i detta hänseende. Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning ses för närvarande över av en utredning (dir. 1996:64). För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer. De tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regeringsformen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att använda ett tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och 3 § första stycket 3 lagen om hemlig kameraövervakning, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns att vinna med åtgärden. 2.2 Hemlig teleavlyssning Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken). För att sådan avlyssning skall få ske krävs att någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Även försök, förberedelse eller stämpling till dessa brott omfattas av bestämmelsen, om gärningen är belagd med straff (18 § andra stycket). För tillstånd till hemlig teleavlyssning krävs vidare att vissa andra rekvisit är uppfyllda. Så t.ex. måste åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen. Tvångsmedlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och datakommunikation. Avlyssning kan också, med vissa begränsningar, ske utanför allmänt tillgängliga telenät. 2.3 Hemlig teleövervakning Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram. Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid förundersökning i brottmål, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader och vid narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan. I övrigt gäller motsvarande regler som för hemlig teleavlyssning. 2.4 Hemlig kameraövervakning Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att upplysning om övervakningen lämnas. Förutsättningarna för att sådan övervakning skall få ske är i övrigt i huvudsak desamma som gäller för hemlig teleavlyssning. Övervakningen får endast avse sådan plats där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Lagen om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996. Vid ikraftträdandet var lagens giltighetstid begränsad till utgången av 1996. Lagens giltighetstid har nu förlängts till utgången av år 1998 (SFS 1997:1286, prop. 1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr. 1996/97:40). 3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning 3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning Redovisningen visar att domstol under år 1996, när det gäller förundersökning avseende grova narkotikabrott, har meddelat tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller från telefonapparater eller andra teleanläggningar som har innehafts eller använts av 306 misstänkta personer. Som jämförelse anges nedan antalet redovisade fall också under åren 1969 – 1995. 1969 28 1970 39 1971 44 1972 34 1973 46 1974 44 1975 42 1976 64 1977 122 1978 102 1979 147 1980 220 1981 277 1982 313 1983 418 1984 414 1985 233 1986 213 1987 205 1988 210 1989 214 1990 214 1991 243 1992 258 1993 261 1994 309 1995 333 1996 306 När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är tillåtet att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 91 fall under år 1996. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord eller försök, förberedelse och anstiftan till detta brott, grovt rån eller medhjälp, försök och förberedelse till detta brott, mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse och förberedelse till väpnat hot mot laglig ordning. Antalet fall de närmast föregående åren var följande. 1983 17 1984 13 1985 6 1986 15 1987 15 1988 15 1989 24 1990 13 1991 31 1992 61 1993 84 1994 81 1995 83 1996 91 Den genomsnittliga avlyssningstiden år 1996 var knappt 47 dagar. Motsvarande siffror för tidigare år var i antalet dagar 50 (1995), 43 (1994), 43 (1993), 47 (1992), 44 (1991), 46 (1990), 44 (1989), 48 (1988), 54 (1987), 53 (1986) och 60 (1985). Avlyssningstiderna varierar kraftigt. Under år 1996 förekom fall där avlyssningen bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 7 månader och 23 dagar. Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte i knappt 49 procent av fallen år 1996, vilket kan jämföras med drygt 51 procent av fallen år 1995, knappt 52 procent av fallen 1994, drygt 56 procent 1993, 47 procent 1992, 48 procent 1991, 47 procent 1990, 51 procent 1989, 44 procent 1988, 68 procent 1987, 64 procent 1986 och 77 procent 1985. Avlyssningen har under år 1996 inte gett något resultat i fråga om den misstänkte i drygt 34 procent av fallen och avlyssningen har avbrutits med kvarstående misstanke i knappt 17 procent av fallen. Under år 1996 har det inte förekommit något fall där en ansökan om hemlig teleavlyssning har lämnats utan bifall av domstolen eller där Rikspolisstyrelsen vid sin förhandsprövning, som sedan år 1994 fullgörs på intendentnivå, har lämnat ett negativt besked (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 f.). 3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning Av redovisningen framgår att det under år 1996 lämnades tillstånd i 99 fall till hemlig teleövervakning. Av dessa avsåg 70 fall narkotikabrott. Övriga fall avsåg mord, förberedelse och anstiftan till detta brott, grov stöld, grovt häleri, grovt rån, grovt bedrägeri, grovt bokföringsbrott och grov varusmuggling. Under år 1995 lämnades 44 tillstånd, varav 33 avsåg narkotikabrott. Övriga fall avsåg grovt rån, medhjälp/försök till grovt rån, grovt bedrägeri, grov stöld, grovt mutbrott och förberedelse till mord/människorov. År 1994 lämnades 68 tillstånd, varav 62 fall avsåg narkotikabrott. Den genomsnittliga tiden för teleövervakning under år 1996 var knappt 44 dagar. Motsvarande siffra för år 1995 var 49 dagar och för år 1994 knappt 45 dagar. Tiderna för teleövervakning under år 1996 varierar mellan 16 dagar och knappt 10 månader. Teleövervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte i drygt 33 procent av fallen. Övervakningen har inte gett något resultat i knappt 58 procent av fallen och de fall där åtgärden har avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde drygt 9 procent. Motsvarande procentsatser för år 1995 var 52, 25 och 23 och för år 1994 var de 28, 44 och 28. I ett ärende under år 1996 lämnade en tingsrätt en ansökan om tillstånd till hemlig teleövervakning utan bifall. Ansökningen bifölls av hovrätten efter överklagande. Det har inte förekommit något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning lämnat ett negativt besked. 3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning Av redovisningen – som omfattar elva månader – framgår att det under år 1996 lämnades tillstånd till hemlig kameraövervakning i 40 fall. Av dessa avsåg 30 fall narkotikabrott. Övriga fall avsåg försök och anstiftan till mord, grovt rån eller försök, förberedelse och medhjälp till detta brott, mordbrand samt förberedelse till väpnat hot mot laglig ordning. Den genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning den tid redovisningen avser var drygt 32 dagar. Tiden varierar i de enskilda fallen från 3 dagar till 5 månader och 4 dagar. Den hemliga kameraövervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte i 47,5 procent av fallen. Övervakningen har inte gett något resultat i 27,5 procent av fallen och de fall där åtgärden har avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde 25 procent. Under år 1996 har det inte förekommit något fall där en domstol har lämnat en ansökan om hemlig kameraövervakning utan bifall och inte heller något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat negativt besked. 4 Slutsatser Av redovisningen framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år beträffande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, främst har använts i förundersökningar där det funnits starka misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med narkotika. Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning har använts då andra spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan från början befunnits otillräckliga. Huvudsyftet har alltjämt varit att avslöja den mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige och försäljningen av narkotika inom landet. Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år 1969, då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes. En markant ökning av antalet tillstånd kan noteras under början av 1980-talet. Antalet tillstånd sjönk därefter och låg fram till år 1990 på en nivå motsvarande 1980 års nivå. De senaste åren har antalet tillstånd åter ökat i antal men jämfört med år 1995 har antalet tillstånd sjunkit något. Regeringen konstaterar att mängden beslagtagen narkotika under den senaste tioårsperioden har ökat kraftigt, med undantag för cannabis. Mer än 200 kilo cannabis togs dock i beslag 1996 i sammanlagt 3 017 beslag. Mängden beslagtagen amfetamin har minskat jämfört med 1995, och ligger i nivå med de mängder som togs i beslag i början av 1990-talet. Antalet beslag minskade dock endast något. Antalet beslag av och mängden beslagtaget kokain, som minskade kraftigt under år 1995, var under 1996 återigen väsentligt högre än under sista hälften av 1980-talet. Antalet beslag av och mängden beslagtaget heroin minskade något jämfört med 1995, men nivåerna är mer än dubbelt så höga som de som redovisades 1989 och tidigare. Ett förhållandevis nytt inslag i narkotikahanteringen är ecstasypreparaten. År 1996 togs 10 324 tabletter i beslag, vilket är mer än en fyrfaldig ökning jämfört med 1994. Regeringen konstaterar ånyo att det är alldeles uppenbart att läget på narkotikaområdet är djupt oroande. Något som är särskilt betänkligt är den snabba ökningen av förekomsten av ecstasypreparat, som är nära förknippat med vissa ungdomskulturer. Det kan därför inte komma i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i den angelägna kampen mot narkotikabrottsligheten. Hemlig teleavlyssning kan uppenbarligen inte heller avvaras i kampen mot annan grov brottslighet. Den relativt omfattande avlyssning som skett på grund av misstanke om bl.a. mord och grovt rån bekräftar detta. Det kan noteras att antalet tillstånd under år 1996 för annan grov brottslighet än narkotikabrott ökat något jämfört med de två föregående åren. Som tidigare framhållits måste den framtida utvecklingen när det gäller hemlig teleavlyssning följas noggrant. Det kan emellertid konstateras att den hemliga teleavlyssningen även under år 1996 har varit framgångsrik. Liksom har varit fallet tidigare år har hemlig teleövervakning främst kommit till användning vid förundersökningar rörande narkotikabrott. Antalet tillstånd har ökat kraftigt jämfört med år 1995. Det året var å andra sidan antalet tillstånd förhållandevis lågt. Den snabba utvecklingen på telemarknaden, både vad avser trafikomfånget och de tjänster som tillhandahålls – t.ex. det system som gör det möjligt att använda mobiltelefon utan något abonnemang som kan härledas till en viss person – har försvårat polisens brottsbekämpande verksamhet, vilket kan förklara det ökade antalet tillstånd till hemlig teleövervakning. Detta tvångsmedel har trots detta varit förhållandevis effektivt och gett resultat i drygt 33 procent av fallen, vilket är ett lägre resultat än år 1995 men väl i nivå med utfallet för åren 1994 och 1993. Den hemliga kameraövervakningen har visat sig vara ett värdefullt och personalbesparande komplement i polisens spaningsarbete. Spaning har kunnat utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt och spaningspersonal har kunnat frigöras för andra insatser. Resultatutfallet ligger i nivå med det för den hemliga teleavlyssningen. Enligt vad som redovisats har den hemliga kamerövervakningen genomförts med hänsyn tagen till ovidkommande personers integritet. Som nämnts är reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig tele- övervakning och hemlig kameraövervakning föremål för en översyn. Utredningen skall vara slutförd före den 1 april 1998. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 november 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:26 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1996. Möjligheten att använda hemlig teleavlyssning vid misstanke om grova narkotikabrott infördes år 1969. 1986 års siffra innefattar inte den telefonavlyssning som det året ägde rum i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme. Skr. 1997/98:26 2 1