Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1997/98:38 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten Skr. 1997/98:38 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 30 oktober 1997 Lena Hjelm-Wallén Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Skrivelsen innehåller regeringens årliga rapport till riksdagen om läget beträffande den ekonomiska brottsligheten. I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som vidtagits sedan föregående lägesrapport i oktober 1996 inom ramen för regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Till de åtgärder som behandlas hör införandet år 1998 av en ny myndighetsstruktur med Ekorådet, Ekobrottsmyndigheten samt särskilda skattebrottsenheter inom skatteförvaltningen. Samma år införs en ny organisation för bl.a. ekobrottsforskning. Vidare redovisas ny lagstiftning eller utredningar rörande bl.a. - skattekontroll - internationellt samarbete mot ekobrott - sanering av utsatta branscher - ökad kontroll i samband med upphandling - näringslivets egenåtgärder - bolagsplundring - användning av stiftelser i samband med ekobrottslighet - bulvanförhållanden - penningtvätt - förverkande av vinning av brott - IT-brottslighet - sekretess i ekobrottsbekämpning - miljöbrott. Innehållsförteckning 1 Bakgrund 3 2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet 4 3 Effektivare myndigheter 7 3.1 Ny myndighetsstruktur och nytt styrsystem 7 3.2 Övriga frågor 12 4 Förstärkt skattekontroll 13 5 Näringslivets egenåtgärder 16 6 Branschsanering, upphandling och åtgärder mot bolagsplundring m.m. 16 7 Penningtvätt, sanktioner och processfrågor 19 8 Internationellt arbete 23 8.1 Internationella ekobrottsgruppens rapport 23 8.2 Andra internationella frågor 27 9 Forskning och information 28 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 oktober 1997 31 1 Bakgrund Regeringen beslutade i april 1995 om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin redovisades för riksdagen, som inte hade någon erinran mot innehållet (skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). Det övergripande målet är enligt strategin att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som utgör en kraftig förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet. Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. En ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet. I detta ligger bl.a. att kontrollen skall effektiviseras och att myndigheterna skall utveckla ett problemorienterat arbetssätt. Kampen mot ekobrott är enligt strategin en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Särskild vikt skall läggas vid att samordna myndigheternas prioriteringar och att utveckla samarbetet mellan myndigheter. En annan viktig fråga är att höja myndighetskompetensen i fråga om ekobrott. En huvudpunkt i strategin är att också näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom att utveckla affärsetik och kontroll. För att genomföra dessa mål i fråga om kampen mot den ekonomiska brottsligheten redovisades i skrivelsen till riksdagen ett brett åtgärdsprogram. Detta omfattar bl.a. förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning, förbättrad myndighetsstruktur, gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna, affärsetik och internkontroll inom näringslivet, snabbare utredning och process, effektivare rutiner i samband med konkurs, förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser m.m., sanering av utsatta branscher, effektivare lagstiftning om penningtvätt, effektivare sanktionsregler, aktivt internationellt arbete bl.a. inom EU, ökad forskning, information till allmänheten samt effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet. Inom regeringen svarar justitieministern för samordning av åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. För att biträda justitieministern i detta arbete inrättade regeringen i december 1994 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Arbetsgruppen, som benämns regeringens ekobrottsberedning, leds av en politiskt utsedd ordförande och består i övrigt av tjänstemän från Justitiedepartementet, Finansdepartementet och Näringsdepartementet. Genomförandet av strategin mot ekonomisk brottslighet omfattar för närvarande mer än 50 olika projekt. De flesta av dessa handlar om att förbättra lagstiftningen eller om att utveckla myndigheternas kompetens, arbetsmetoder och organisation. Utredningsarbetet har bedrivits och bedrivs i stor utsträckning inom kommittéväsendets ram, men regeringen har också i flera fall uppdragit åt myndigheter att utreda vissa frågor eller att bedriva visst utvecklingsarbete, ofta flera myndigheter i samverkan. En del utredningsarbete har också bedrivits inom Regeringskansliet, bl.a. i regeringens ekobrottsberedning. I flera fall har projekten nu avslutats exempelvis genom att ny lagstiftning har antagits och trätt i kraft. Andra projekt är på utredningsstadiet eller håller på att genomföras. Nya projekt tillkommer hela tiden. Regeringen redovisade i oktober 1996 för riksdagen läget vid den tidpunkten när det gäller den ekonomiska brottsligheten och genomförandet av strategin mot ekobrott (skr. 1996/97:49, bet. 1995/96:JuU6, rskr. 1995/96:149). I den nu förevarande skrivelsen redovisas utvecklingen efter det att den förra skrivelsen avlämnades. 2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet Några huvudpunkter: - En ny myndighetsstruktur införs 1998 när Ekobrottsmyndigheten inrättas och skattemyndigheterna får vissa uppgifter när det gäller att utreda skattebrott. - För myndighetssamordning på central nivå inrättas Ekorådet. - Ny organisation för ekobrottsforskning införs 1998. - Arbetet fortsätter med att effektivisera lagstiftningen mot ekonomisk brottslighet. - Näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet främjas. - Internationellt samarbete mot ekonomisk brottslighet utvecklas. Strategins fyra grundpelare Regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten vilar på fyra grundpelare: * Lagstiftningen rörande ekonomisk brottslighet skall vässas. * En ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet. * Myndigheterna skall bli effektivare när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet, inte minst genom att utveckla myndighetssamarbetet. * Näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Reformarbetet drivs vidare Det krävs ett arbete på stor bredd för att genomföra den samlade strategin. Under de två och ett halvt år som har gått sedan regeringen slog fast strategin har mellan 50 och 60 olika projekt satts igång eller fullföljts inom ramen för detta åtgärdsprogram. Åtgärderna är delar i en sammanhållen helhet och verkar tillsammans mot det övergripande målet att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten. En effektivare lagstiftning får exempelvis sin fulla effekt först när de myndigheter som tillämpar lagstiftningen har blivit effektivare genom höjd kompetens och förbättrad organisation. På samma sätt samverkar förebyggande och repressiva åtgärder för att pressa tillbaka brottsligheten. Att pressa tillbaka den ekonomiska brottsligheten är ett mångfacetterat och långsiktigt arbete. Erfarenheter både från vårt land och från andra länder visar att ett av de mest typiska dragen hos ekobrottsligheten är att den snabbt anpassar sig till nya förhållanden. Brottsligheten bygger delvis på att upptäcka och utnyttja kryphål i lagstiftningen, svagheter i kontrollsystem m.m. Detta är en av anledningarna till att ekobrottsbekämpningen måste drivas på stor bredd. I detta ligger också att förändringstrycket måste hållas uppe. Vidtagna åtgärder måste ständigt kompletteras med nya. I annat fall kommer brottsligheten snart att finna vägar förbi de hinder som rättssamhället har satt upp. Det är regeringens avsikt att fortsätta den breda och långsiktiga satsningen mot ekonomisk brottslighet med full kraft. Pågående projekt skall fullföljas. Nya projekt tillkommer efter hand. En ny lednings- och myndighetsstruktur En av de viktigaste och mest komplicerade delarna av ekobrottssatsningen tar ett stort steg framåt år 1998 i och med att en ny styrnings- och myndighetsstruktur för ekobrottsbekämpningen inrättas. Ett huvudproblem när det gäller att höja ekobrottsbekämpningens effektivitet har hittills varit att så många olika myndigheter och andra aktörer har varit involverade. Samordningsproblemen har varit svåra att övervinna, inte minst när det gäller myndigheternas prioriteringar. Delvis har det också visat sig svårt att långsiktigt bygga upp den specialkompetens som behövs för att kunna ta itu inte minst med de nya former av ekobrott som utvecklas i form av exempelvis databrottslighet och miljökriminalitet. Dessa problem är inte specifikt svenska utan har visat sig också i andra länder och har på flera håll lett fram till nya organisationslösningar för ekobrottsbekämpningen. Den nya organisationen innebär att man skapar strukturer inom åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen m.m. som är skräddarsydda för kampen mot den ekonomiska brottsligheten. En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas och innebär att åklagare, poliser och specialister kan arbeta nära tillsammans under gemensam ledning och inom en gemensam ekonomisk ram. Inom skatteförvaltningen påbörjas uppbyggnaden av särskilda skattebrottsenheter som kompletterar polisen och som innebär att den flaskhals som hittills funnits när det gäller att utreda skattebrott försvinner. Samtidigt fullföljs inrättandet av en ny struktur för statsmakternas styrning av ekobrottsbekämpningen och för samordning av åtgärderna från myndigheter från olika sektorer av samhället. Sammantaget innebär den nya strukturen att statsmakterna varje år slår fast mål och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen och att myndigheterna samverkar omkring dessa mål och riktlinjer i ett nationellt Ekoråd liksom i regionala samverkansorgan, ett i varje län. Ekorådets arbete leds av riksåklagaren. Samma struktur används också för myndigheternas återrapportering till statsmakterna. För regeringen är det angeläget att nära följa arbetet med att inrätta den nya styrnings- och myndighetsstrukturen och att säkerställa att den nya organisationen finner sina ändamålsenliga arbetsformer så snabbt som möjligt. Forskning om ekobrottslighet En ny organisation för forskning inom rättsväsendets område, och då också om ekonomisk brottslighet, införs 1998 genom att Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet slås samman och får ökade forskningsresurser. Lagstiftningsreformer Flera viktiga lagstiftningsprojekt, särskilt inom skatteområdet, har förts i hamn eller står inför sin fullbordan. Bl.a. har reglerna om skattekontroll, särskilt om revision, skärpts. Nya regler införs mot skatteflykt. Ett nytt system för redovisning och betalning av skatt införs. Ett utredningsförslag har lagts fram om en permanent reglering av punktskattekontroll, avsett att ersätta de provisoriska kontrollregler som infördes år 1996 och som har beskrivits i föregående lägesrapport. Andra lagstiftningsfrågor som är under utredning eller beredning gäller bl.a. åtgärder mot penningtvätt, förverkande av vinning av brott, borgenärsbrott, brott i IT-miljö, sekretess i ekobrottsbekämpningen, sanering av utsatta branscher, bolagsplundring, företagsbot, åtgärder mot bulvaner samt ytterligare skärpning i fråga om näringsförbud. Åtskilliga av dessa projekt bör kunna leda fram till ny lagstiftning som kan behandlas av riksdagen och träda i kraft under 1998 eller 1999. Näringslivsfrågor En huvudfråga inom ekobrottsbekämpningen är att höja näringslivets profil när det gäller särskilt att förebygga ekonomisk brottslighet. Näringslivet är direkt utsatt för ekonomisk brottslighet, både i egenskap av brottsoffer och genom att konkurrensförhållandena snedvrids till följd av näringsverksamhet som bedrivs med brottsliga förtecken. Efter överläggningar med näringslivsföreträdare har Justitiedepartementet inlett ett arbete med att, i nära samverkan med näringslivet, utreda hur näringslivet kan förbättra sitt eget skydd mot ekonomisk brottslighet. Internationellt samarbete Den ekonomiska brottsligheten är en internationell företeelse och bedrivs i ökande utsträckning genom gränsöverskridande transaktioner. Samtidigt blir den internationella ekobrottsligheten alltmer kvalificerad och får ett ökat inslag av organiserad kriminalitet. Denna utveckling ställer ökade krav på det internationella samarbetet för att bekämpa ekonomisk och annan grov brottslighet. Det handlar både om ett samarbete på strategisk nivå exempelvis för att utveckla internationell lagstiftning eller överenskomma om gemensamma prioriteringar och om att utveckla det operativa, brottsbekämpande samarbetet i form av internationell rättshjälp m.m. I den fortsatta kampen mot den ekonomiska brottsligheten kommer regeringen att lägga stor vikt vid att utveckla det internationella samarbetet, inte minst inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes samarbete. 3 Effektivare myndigheter 3.1 Ny myndighetsstruktur och nytt styrsystem Några huvudpunkter: - Ekobrottsmyndigheten inrättas. - Regler om skattemyndigheters medverkan vid utredning av skattebrott införs. - Ekorådet inrättas. - Regeringen har utfärdat myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen. - Register för skattebrottsutredningar utreds. Ekobrottsmyndigheten Regeringens ekobrottsberedning lade i januari 1996 fram rapporten (Ds 1996:1) Effektivare ekobrottsbekämpning med förslag till en ny myndighetsstruktur när det gäller utredning av ekonomisk brottslighet. Förslaget grundades på en ingående undersökning och analys av nuvarande organisations sätt att fungera. Till problembilden hör att myndigheterna inte har kunnat bygga upp och behålla erforderlig kompetens långsiktigt och att myndigheterna samarbetar alltför litet med varandra. Myndigheterna gör ofta olika prioriteringar när det gäller bekämpning av ekobrott, vilket leder till flaskhalsar i ärendehanteringen. Metodutveckling och myndighetssamarbete i strategiska frågor har varit praktiskt taget obefintlig. På senare år har visserligen myndigheterna åter börjat bygga upp kompetens och resurser för ekobrottsbekämpning med medel som statsmakterna särskilt har tillskjutit för ändamålet. De grundläggande problemen kvarstår dock. Ekobrottsberedningen har i rapporten formulerat allmänna krav på framtidens ekobrottsbekämpning. De allmänna kraven, som fått en bred uppslutning under remissbehandlingen och som regeringen har ställt sig bakom (skr. 1995/96:49), innebär att * myndigheterna skall utgå från en gemensam strategi för ekobrottsbekämpningen, * kompetens och resurser skall byggas upp och säkras, * nära operativt samarbete skall ske mellan olika specialister, * myndigheternas arbetsmetoder skall utvecklas, * kriminalunderrättelseverksamhet skall bedrivas inom ekobrottsområdet, * myndigheterna skall arbeta problemorienterat och brottsförebyggande, * verksamheten skall följas upp, * ekobrottsbekämpningen skall bedrivas i nära samverkan med annan brottsbekämpning. Regeringen har i 1997 års budgetproposition slagit fast att Ekobrottsmyndigheten skall inrättas. I december 1996 tillkallades en särskild utredare för att utforma detaljförslag till den nya myndigheten. Utredningsuppdraget redovisades i en rapport till justitieministern i maj 1997. Efter beredning i Regeringskansliet på grundval av rapporten lade regeringen i budgetpropositionen för 1998 förslag om inrättandet av den nya myndigheten. I budgetpropositionen slås fast att Ekobrottsmyndigheten skall vara en åklagarmyndighet och ingå i åklagarväsendet. Ekobrottsmyndigheten skall svara för åklagaruppgifter i fråga om ekobrottsbekämpning i de tre storstadslänen och får avdelningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Myndigheten skall under Riksåklagaren samordna ekobrottsbekämpningen också i resten av landet och kan på begäran ta över särskilt komplicerade ekobrottsärenden därifrån. Som åklagarmyndighet är Ekobrottsmyndigheten underordnad Riksåklagaren på samma sätt som andra åklagarmyndigheter enligt vad som följer av rättegångsbalken. Den brottsutredande verksamheten skall bedrivas i åklagarledda arbetsgrupper, i vilka också poliser och olika slag av specialister ingår. Poliserna som arbetar inom Ekobrottsmyndighetens ram skall dock fortfarande vara anställda inom polisväsendet och ställs till Ekobrottsmyndighetens förfogande genom kommendering från polismyndighet. Ekobrottsmyndigheten kommer inte själv att ha ställning som polismyndighet. Ekobrottsmyndigheten kommer dock att ha ett eget anslag över vilket även de till myndigheten kommenderade poliserna finansieras. Kriminalunderrättelseverksamhet rörande ekobrott kommer även i fortsättningen att vara en uppgift för polisen, men verksamheten skall bedrivas i nära samverkan med Ekobrottsmyndigheten. Den verksamhet som kommer att bedrivas inom Ekobrottsmyndigheten, bl.a. genom den särskilda expertkunskap som samlas inom myndighetens organisation, ger goda förutsättningar för ett fördjupat och berikat kriminalunderrättelsearbete. Även den underrättelseverksamhet som kommer att bedrivas inom ramen för skattemyndigheternas skattebrottsenheter (se nedan) kommer att ske i nära samverkan med Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndigheten kommer således att ha uppgifter utöver det som i allmänhet ankommer på en åklagarmyndighet. Vid den nya myndigheten kommer det att finnas nationella stabsfunktioner för kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det innebär bl.a. att Ekobrottsmyndigheten kommer att nära följa utvecklingen i fråga om ekonomisk brottslighet i Sverige och internationellt. När nya former av ekobrottslighet uppträder är det en uppgift för Ekobrottsmyndigheten att snabbt förvarna andra myndigheter, näringslivet m.fl. om detta (”early warning”). Det är också en uppgift för Ekobrottsmyndigheten att utarbeta och förelägga regeringen förslag till ny lagstiftning och andra åtgärder mot ekonomisk brottslighet. I de nu angivna frågorna svarar Ekobrottsmyndigheten direkt för att statsmakterna erhåller den information som behövs. Skattemyndigheters medverkan vid utredning av skattebrott Ekobrottsberedningen lämnade i sin nyss nämnda rapport också ett principförslag till en särskild organisation inom skatteförvaltningen för att utreda skattebrott. Förslaget vidareutvecklades i beredningens rapport Skattekriminal (Ds 1997:23), som lades fram i mars 1997. Efter remissbehandling och beredning inom Finansdepartementet samt behandling i Lagrådet lade regeringen i oktober 1997 fram förslag till en ny organisation för utredning av skattebrott (prop. 1997/98:10). Förslaget innebär att det vid skattemyndigheterna byggs upp särskilda skattebrottsenheter efter förebild från de tullkriminalenheter som ingår i tullmyndigheterna. Till de nya enheterna rekryteras skatterevisorer och andra med mycket hög kompetens i skattefrågor. Personalen ges sedan särskild utbildning för att, under åklagares ledning, kunna utreda skattebrott. Utredarna vid skattebrottsenheterna kommer inte att ha befogenhet att själva verkställa straffprocessuella tvångsmedel som husrannsakan och beslag. Förundersökningsledningen skall liksom hittills skötas av åklagare inom åklagarväsendet (i praktiken i många fall med placering vid Ekobrottsmyndigheten). Den nya organisationen innebär inte att polisens befattning med skattebrottsutredningar upphör. Polisen kommer också i fortsättningen att ha viktiga uppgifter inom området, inte minst när det gäller utredningar som kan kräva insats av processuella tvångsmedel eller som har samband med annan brottslighet. Det blir en uppgift för den åklagare som är förundersökningsledare att i det konkreta fallet bestämma om en viss skattebrottsutredning skall handläggas av skattebrottsenheten eller av polisen eller av bägge. Förutom rena skattebrott kommer skattebrottsenheterna att ha befogenhet att utreda viss annan brottslighet med anknytning till området, exempelvis bokföringsbrott. Reformen skall träda i kraft den 1 januari 1998. Inledningsvis kommer den nya organisationen att finnas i de tre storstadsregionerna, för att byggas ut efter hand i resten av landet. För verksamheten kommer i princip att gälla bestämmelser om förundersökning i allmänhet i rättegångsbalken, sekretesslagen m.m. Skattebrottsenheterna kommer att utgöra en självständig verksamhetsgren inom skatteförvaltningen, fristående i förhållande till den fiskala verksamheten. Den nya organisationen innebär att man till stor del kommer ifrån de olägenheter med ”seriekopplade” myndigheter vid skattebrottsutredningar som har påtalats bl.a. av Riksdagens revisorer. Olägenheterna har visat sig inte minst genom flaskhalsar i handläggningskedjorna till följd av att myndigheterna har gjort sinsemellan olika prioriteringar när det gäller utredning av skattebrott, med stora utredningsbalanser som följd. Den nya organisationen ger betydligt bättre möjligheter att ta ett samlat grepp på resursavvägningen mellan skattekontroll och skattebrottsutredning, vilket kommer att leda till snabbare och effektivare handläggning. Organisationen ger också möjlighet att bygga upp och behålla en mycket hög kompetens i skattefrågor. Det anförda innebär att statsmakterna höjer ambitionen när det gäller att utreda och lagföra brott inom skatteområdet. Den effektivare organisationen skapar bl.a. utrymme för att ingripa mot många enklare och medelsvåra fiskala överträdelser som i dag i praktiken är mer eller mindre ”avkriminaliserade” eftersom myndigheterna inte hinner göra något åt dem. För polisens del innebär inrättandet av skattebrottsenheter en avlastning av arbete som frigör resurser för utredning av annan ekonomisk brottslighet. Som ett led i att effektivisera myndigheternas arbete har regeringen tillkallat en särskild utredare för att behandla frågor om register för skattebrottsutredningar m.m., Skattekriminalregisterutredningen (dir.1996:89). I uppdraget ligger bl.a. att utreda vilka register skattebrottsenheterna kan ha behov av för skattebrottsutredningar samt föreslå den författningsreglering av registren som är motiverad. Vidare skall utredningen se över vilka ändringar i skatteregisterlagen (1980:343) som kan behövas för att underlätta arbetet med att utreda skattebrott m.m. I uppdraget ingår att undersöka behovet av tillgång till uppgifter hos andra myndigheter. Utredaren skall också se över informationsutbytet mellan bl.a. tullmyndighet och skatteförvaltningen. Utredningen skall vara avslutad före utgången av november 1997. Ekorådet och de regionala samverkansorganen Som redovisades i 1996 års lägesrapport i fråga om ekobrottsligheten (skr. 1996/97:49 s. 15) inrättades den 1 augusti 1995 i varje län ett regionalt samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet. Samverkansorganet leds av landshövdingen och består i övrigt i första hand av de berörda regionala myndighetscheferna från polisen, åklagarväsendet, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och tullen. För samverkansorganets kanslifunktion svarar i regel polisen. Ekobrottsmyndigheten kommer att delta i de regionala samverkansorganen och där ha en aktiv och drivande roll. I de tre storstadslänen kommer Ekobrottsmyndigheten att svara för samverkansorganets kanslifunktion. I övriga län kommer Ekobrottsmyndigheten visserligen inte att vara stationerad (se ovan), men avsikten är att myndigheten skall ha en representant också i dessa samverkansorgan. En sådan ordning skapar goda förutsättningar för en effektiv samordning av ekobrottsbekämpningen såväl inom respektive län som interregionalt. På central nivå kommer det år 1998 att inrättas ett nationellt samverkansorgan benämnt Ekorådet. I detta kommer att ingå berörda centrala myndighetschefer från bl.a. polisen, åklagarväsendet, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt tullen. Riksåklagaren kommer att vara ordförande i Ekorådet. Ekobrottsmyndigheten kommer att svara för Ekorådets kanslifunktioner. Ekorådet kommer, i likhet med de regionala samverkansorganen, att vara ett rent samverkansorgan utan egen myndighetsstatus. Avsikten är att Ekorådet på central nivå skall spela en liknande roll som de regionala samverkansorganen på länsnivå. I detta ligger bl.a. att följa utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten i samhället, att tidigt uppmärksamma nya inslag i denna brottslighet, att vara forum för överläggning rörande samordning av de berörda centrala myndigheternas verksamhetsplanering inom ekobrottsområdet, att ta initiativ till myndighetsgemensamma aktioner för att förebygga och bekämpa den ekonomiska brottsligheten samt att utvärdera och analysera insatserna. Det kan förutses att en viktig uppgift för rådet blir att utarbeta en myndighetsgemensam plan för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En av uppgifterna för de regionala samordningsorganen är att utarbeta en årlig rapport om den ekonomiska brottsligheten i respektive län. I dagsläget har de närmast berörda centrala myndigheterna (Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen) i uppgift att sammanställa de regionala rapporterna och överlämna dem till regeringen med ett gemensamt yttrande. Avsikten är att det i fortsättningen skall vara en uppgift för Ekobrottsmyndigheten att, efter beredning i Ekorådet, sammanställa en årlig rapport om ekobrottsligheten som skall överlämnas till regeringen. Den nationella ekobrottsrapporten kommer att ingå i underlaget för regeringens årliga lägesrapport till riksdagen om den ekonomiska brottsligheten. Den kommer också att ingå i underlaget för regeringens årliga myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen (se nedan). Ekobrottsmyndigheten kommer att få i uppdrag att utarbeta förslag till hur uppföljningssystemet för ekobrottsbekämpningen mera i detalj skall utformas. Regeringens myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen Regeringen utfärdade i november 1996 myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Där anges bl.a. att myndighetssamverkan skall utvecklas i olika avseenden samt att gemensamma aktioner skall genomföras och då bl.a. minst en aktion med nationell räckvidd. Av rapporterna från de regionala samverkansorganen framgår att myndighetssamarbetet genomgående har utvecklats positivt under år 1996. Alla samverkansorgan har genomfört gemensamma kontrollaktioner avseende restaurangbranschen och i många fall även taxibranschen. Kontrollaktionerna bedöms ha gett betydande effekt. Myndigheternas samverkan med kommuner, näringsliv och organisationer har utvecklats betydligt. Brottsförebyggande verksamhet i form av s.k. preventiv ekonomisk kontroll (PEK) har påbörjats i de flesta län. Flera samverkansorgan redovisar också att punktmarkering sker av kända ekobrottslingar. Riksskatteverket fick i uppdrag att utveckla exekutionsväsendets roll i myndighetssamarbetet. I uppdraget ligger bl.a att söka ge en aktivare roll till kronofogdemyndigheterna när det gäller att fånga upp indikationer på ekonomisk brottslighet. På central nivå planeras och genomförs en gemensam kontrollaktion med nationell räckvidd avseende skalbolagshandel. Regeringen avser att i november 1997 utfärda myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen under år 1998. 3.2 Övriga frågor Några huvudpunkter: - Samlad myndighetsrapportering om ekobrottsligheten. - Effektivare organisation för exekutionsväsendet och skatteförvaltningen. - Myndigheternas kompetens har höjts. 1997 års regionala lägesrapporter Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket har i mars 1997 redovisat sin gemensamma årsrapport för 1996 rörande den ekonomiska brottsligheten. Redovisningen bygger på rapporter från de regionala samverkansorganen i enlighet med vad som föreskrivs i förordningen (1995:736) om regional myndighetssamverkan för bekämpning av ekonomisk brottslighet (se ovan). I rapporten anförs bl.a. att den ekonomiska brottsligheten under år 1996 knappast har ändrat karaktär i någon övergripande mening. Många av de regionala samverkansorganen har pekat på att ekobrottsligheten tenderar att bli mera komplicerad. Ett ökande inslag av internationell brottslighet kan noteras. Särskilt ökar den EU-relaterade brottsligheten. Det finns tecken som tyder på en ökning av blandad brottslighet, dvs. fall då det handlar både om ekobrott och annan kriminalitet. En trend under 1996 har varit att bolagsplundring och skalbolagsaffärer ökat i antal och komplexitet. Delredovisning har också lämnats beträffande det uppdrag att minska antalet ekobrottsutredningar i arbetsbalansen hos polis- och åklagarmyndigheter som lämnades till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen den 14 mars 1996 (se skr. 1996/97:49 s 17). Arbetet med att nedbringa balanserna fortsätter. Uppdraget skall vara slutfört senast per den 30 juni 1998. Exekutionsväsendets och skatteförvaltningens organisation Exekutionsväsendet har från den 1 januari 1997 fått en mera ändamålsenlig och slagkraftig organisation som bygger på en indelning i 10 regioner med en kronofogdemyndighet i varje region (prop. 1996/97:1 utg.omr.4, bet. 1996/97:JuU1, rskr. 1996/97:98, SFS 1996:1449). I budgetpropositionen för 1998 har regeringen föreslagit en ny organisation för skatteförvaltningen från den 1 januari 1999. Organisationen innebär att den regionala organisationen inom skatteförvaltningen i huvudsak kommer att överensstämma med motsvarande organisation inom exekutionsväsendet. Kompetenshöjning hos myndigheterna Regeringen uppdrog i juni 1995 åt berörda centrala myndigheter att i samverkan planera och genomföra utbildningsinsatser för att höja kompetensen i ekobrottsfrågor inom domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisväsendet, tullverket, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I arbetet har också Patent- och registreringsverket deltagit och genomfört utbildningar med de samverkande myndigheterna under rubriken ”Aktiebolagsrätt med ekobrottsinriktning”. Kompetensutvecklingsuppdraget har slutredovisats genom en skrivelse i mars 1997 från Riksåklagaren, som varit samordnare i projektet. Kompetenshöjningsprojektet har lett fram till en rad åtgärdsförslag, som delvis redan har genomförts och som översiktligt berörts i regeringens förra skrivelse till riksdagen om ekobrottsbekämpningen (skr. 1996/97:49 s. 12). Bl.a. har ett centralt utbildningråd inrättats med representanter från berörda myndigheter för samråd och gemensam planering. Inom åklagarväsendet införs en tvåveckors grundläggande ekokurs för alla åklagare. Inom polisen har utbildningen för ekoutredare helt förnyats genom införande av en flerårig kombinerad teoretisk och praktisk utbildningsgång. Härutöver har införts en åtta veckors ekoutbildning för kriminalpoliser som utreder enklare ekobrott. Inom Riksskatteverkets område har utbildningar genomförts i bl.a. skatterevision och redovisning med deltagare från olika samverkande myndigheter (åklagare och polis). (Se vidare redovisningen i skr. 1996/97:49.) Riksåklagaren har i sin slutredovisning av kompetenshöjningsprojektet anfört att erfarenheterna av myndigheternas samverkan inom projektet är mycket goda. Det är därför av stor vikt att samarbetet fortsätter, vilket kommer att ske inom ramen för det nyinrättade utbildningsrådet, enligt vad Riksåklagaren anfört. 4 Förstärkt skattekontroll Några huvudpunkter: - Reglerna om skattekontroll, särskilt revision, har skärpts. - Bättre underlag för s.k. maskinella urvalskontroller har införts. - Nytt system för redovisning och betalning av skatter införs den 1 januari 1998. - Lagen mot skatteflykt skärps från den 1 januari 1998. - Punktskattekontrollen skärps. När det gäller läget i fråga om skattebrottslighet m.m. ligger fusket avseende mervärdesskatt fortfarande på en hög nivå enligt vad som framgår av rapporterna från de regionala samverkansorganen (se avsnitt 3). Från en del län har rapporterats en ökning av vissa andra slag av EU- relaterad brottslighet, såsom insmuggling av obeskattad sprit eller av varor med hög tullavgift. Däremot rapporteras bedrägerier mot EU:s bidragssystem, som är ett stort problem i flera andra länder, förekomma endast obetydligt i Sverige. Skattekontroll i allmänhet Reglerna om skattekontroll har skärpts från den 1 november 1997 (prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, rskr. 1996/97:276). De nya reglerna bygger på förslag från 1995 års Skatteflyktskommitté (SOU 1996:79). I första hand berörs reglerna om revision. Revision skall kunna ske under löpande period och hos tredje man. Om det är av betydelse för en revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande fysiska kontroller skall den reviderade kunna underrättas om revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verkställs. Genom beslut i samma lagstiftningsärende införs från den 1 januari 1998 ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Det nya systemet innebär att det hos skattemyndigheten skall finnas ett skattekonto för varje skatt- och avgiftsskyldig. Reglerna om skattekonto finns i skattebetalningslagen (1997:483). Systemet bygger på förslag i Skattebetalningsutredningens slutbetänkande (SOU 1996:100) och innebär en väsentlig förenkling av administrationen av främst företagens skatte- och avgiftsbetalningar. Ändringar har också införts i skatteregisterlagen (1980:343) med verkan från den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:116, bet.1996/97:SkU19, rskr.1996/97:251, SFS 1997:354 och 1997:523). Ändringarna innebär bl.a. att uppgifter skall få hämtas från vissa andra myndigheter och registreras i det centrala skatteregistret. Uppgifterna skall användas för att genom bl.a. maskinella urvalskontroller ta fram kontrollvärda förhållanden. Skatteflykt Lagen (1995:575) mot skatteflykt skärps med verkan från den 1 januari 1998 (prop. 1996/97:170, bet. 1997/98:SkU3). Ändringarna innebär främst att rekvisiten i lagen preciseras så att lagen blir lättare att tillämpa och att tillämpningen blir lättare att förutse. Tillämpningen effektiviseras främst vid sådana förfaranden där skatteflyktsmomentet överväger och i de fall då den skattskyldige endast indirekt medverkar i förfarandet. Punktskattekontroll En provisorisk reglering av frågor om punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja infördes från den 1 juli 1996 genom lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak (prop. 1995/96:197, bet. 1995/96:SkU30, rskr. 1995/96:291). Anledningen är att det uppstått en omfattande och svårbemästrad kriminalitet genom att produkter av angivna slag införs från andra EU-länder utan att svenska punktskatteregler följs. De provisoriska reglerna innebär bl.a. att skattemyndigheten, med biträde av polis, får kontrollera att det som är eller kan antas vara yrkesmässiga transporter av varor genomförs enligt gällande lagstiftning om respektive skatt på energi, alkoholskatt eller tobaksskatt. I gränsnära områden har tullen också givits sådan kontrollbefogenhet. 1995 års Skatteflyktskommitté har i sitt slutbetänkande (SOU 1997:86) föreslagit en permanent reglering av dessa frågor om punktskattekontroll m.m. Förslaget innebär bl.a. en precisering av beskattningsmyndighetens och tullens kontrollbefogenheter, krav på medgivande av domstol för vissa slag av kontroller m.m. Kontrollen kan ske i form av transportkontroll eller lokalkontroll. Skatteindrivning skall kunna säkerställas genom s.k. skattebeslag och skatteförverkande, som kan avse inte bara den skattepliktiga varan utan också transportmedel m.m. Vidare föreslås att den skattskyldige skall kunna påföras en sanktion benämnd transporttillägg, medan förare m.fl. skall kunna dömas för transportkontrollbrott. Förslaget bereds inom Finansdepartementet. I samma betänkande föreslår Skatteflyktskommittén också regler om identitetskontroll när skattemyndigheten genomför skattekontroll i verksamhetslokaler samt om särskild skattekontroll beträffande tillfällig handel. Reavinstbeskattningen Vid riktade kontroller av försäljning av bl.a. aktier har konstaterats att en relativt omfattande del av försäljningarna inte redovisats på en korrekt sätt i självdeklarationen. Fr.o.m. 1997 års taxering gäller en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet om reavinster och reaförluster vid försäljning av andel i värdepappersfonder och, vad gäller andra finansiella instrument, en kontrolluppgiftsskyldighet om den sammanlagda försäljningslikviden. I Skattekontrollutredningens betänkande Kontroll Reavinst Värdepapper (SOU 1997:27) tas ytterligare ett steg i frågan om kontrolluppgiftsskyldighet vid försäljning av finansiella instrument genom bl.a. förslag om ett system som innebär att skattemyndigheten beräknar reavinst/reaförlust vid fysiska personers och dödsbons avyttring av marknadsnoterade aktier och obligationer. Betänkandet bereds i Finansdepartementet. 5 Näringslivets egenåtgärder - Näringslivets egenåtgärder mot ekobrott utreds. Regeringens strategi innebär att näringslivet måste ta ett större ansvar när det gäller att skydda sig mot eller annars förebygga ekonomisk brottslighet. En diskussion har fortlöpande förts mellan Justitiedepartementet och näringslivsföreträdare i dessa frågor. Diskussionerna har lett fram till att departementet i mars 1997 uppdragit åt en advokat med stor erfarenhet av näringslivsfrågor att utarbeta ett underlag för näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet. Underlaget skall avse hur näringslivet, genom frivilliga åtgärder, kan förbättra sitt eget skydd mot ekonomisk brottslighet och vad statsmakterna kan göra för att främja sådana egenåtgärder. Utredaren skall genomföra arbetet i fortlöpande dialog med näringslivet. Underlaget, som bedöms vara framtaget i december 1997, skall kunna läggas till grund för en dialog mellan regeringen och näringslivsföreträdare rörande inriktningen av fortsatt utvecklingsarbete såväl från statsmakternas och myndigheternas sida som från näringslivets sida. 6 Branschsanering, upphandling och åtgärder mot bolagsplundring m.m. Några huvudpunkter: - Branscher som är särskilt utsatta för ekobrott saneras. - Skärpta regler för upphandling föreslås. - Effektivare kontroll vid tillståndsgivning, bidragsgivning och tillsyn föreslås. - Ökad kontroll i samband med upphandling föreslås. - Åtgärder mot bolagsplundring utreds. - Åtgärder mot användning av stiftelser i samband med ekobrott övervägs. - Åtgärder mot vissa bulvanförhållanden utreds. - Reglerna för yrkestrafiken skärps. - Ytterligare skärpta regler om näringsförbud föreslås. Branschsaneringsutredningen Branschsaneringsutredningen (Ju 1995:11, dir. 1995:142 och 1997:29) lade i december 1996 fram ett delbetänkande (SOU 1996:172) med diskussion om olika modeller för schablonbeskattning av företag i branscher som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet. Utredningen anser att en modell med licensavgift är den bästa modellen. Betänkandet innehåller ett principförslag till licensavgiftssystem för taxibranschen. Principförslaget har remissbehandlats och bereds i Finansdepartementet. Frågan om licensavgiftsystem utvecklas vidare i Branschsaneringsutredningens slutbetänkande (SOU 1997:111), som överlämnades till justitieministern i september 1997. Betänkandet innehåller i övrigt en rad förslag till åtgärder inom utsatta branscher. Hit hör bl.a. restaurangbranschen, taxibranschen, flyttbranschen samt delar av städ- och byggbranscherna. När det gäller s.k. kontantbranscher såsom restaurang- och taxibranscherna föreslår utredningen bl.a. regler om typgodkända kassaregister och skyldighet att tillhandahålla kunden ett kvitto. Också förslagen om licensavgifter avser kontantbranscherna. För entreprenadbranscher föreslås bl.a. regler för att komma till rätta med oseriösa underentreprenörer, exempelvis att särskilda krav skall ställas för att få F- skattsedel. Utredningen lämnar vissa principiella förslag för att förbättra kontrollen vid tillståndsgivning, bidragsgivning och tillsyn. Bl.a. föreslås att de system och regelverk som finns inom nämnda område, efter behövliga ändringar, systematiskt skall användas som ”administrativa filter” mot ekonomisk brottslighet. Branschsaneringsutredningens förslag berör ett flertal departement och bereds i samverkan mellan dessa. Upphandling Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till förbättrad kontroll i samband med offentlig upphandling. Förslagen redovisades i en rapport i december 1996 (RRV 1996:74). Bl.a. föreslogs en ökad kontroll av leverantörer genom att kontroll skall göras av att de personer som företräder ett bolag är laglydiga. Kontrollen föreslås i ökad utsträckning bli ett obligatoriskt inslag i upphandlingsförfarandet. Myndigheterna föreslås bli mera restriktiva med att tillåta underentreprenörer med hänsyn till att erfarenheten visar att användning av underentreprenörer i viss utsträckning har lett till problem för det allmänna när det gäller redovisning av skatter och avgifter. RRV föreslog vidare en ökad kontroll av revisionsorganen när det gäller den personal vid myndigheterna som arbetar med upphandling. Regeringen gav i februari 1997 tilläggsdirektiv till Branschsaneringsutredningen att lägga fram egna förslag till förbättrad kontroll vid upphandling på grundval bl.a. av RRV:s rapport (se ovan). Branschsaneringsutredningen har i sitt slutbetänkande lämnad olika förslag till skärpta regler vid upphandling. Bland förslagen kan nämnas att orimligt låga anbud, som inte en anbudsgivare kan ge en rimlig förklaring till, skall förkastas, att en skärpt kontroll av utländska leverantörers registrering i företagsregister i hemlandet skall göras, att olika former av skärpt kontroll genomförs för att klarlägga att skatter och avgifter tidigare betalats samt att bättre möjligheter skall införas att begära redovisning av vilka underentrepenörer som anlitas av en leverantör. Åtgärder mot bolagsplundring m.m. Inom Justitiedepartementet förbereds en utredning av vissa bolagsrättsliga frågor som har samband med ekonomisk brottslighet, bl.a. frågor om s.k. styrelselösa aktiebolag och regler som medger bättre kontroll vid registrering hos Patent- och registreringsverket. Projektet har sin utgångspunkt bl.a. i en rapport från Riksenheten mot ekonomisk brottslighet rörande åtgärder mot bolagsplundring och som redovisats i föregående lägesrapport till riksdagen. I en annan rapport från Riksenheten mot ekonomisk brottslighet behandlas frågor om användning av stiftelser i samband med ekobrottslighet. Också inom detta område övervägs lagstiftningsåtgärder. I Justitiedepartementet övervägs vidare frågan om bolagsrevisorers skyldighet att agera vid misstanke om brott. Åtgärder mot bulvanförhållanden m.m. En särskild utredare tillkallades i juni 1996 för att utreda frågor om åtgärder mot vissa bulvanförhållanden m.m. (Ju 1996:06, dir. 1996:55). Ett mål för utredningen är att effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet genom att förhindra eller försvåra att sådan brottslighet bedrivs med bulvaner som täckmantel. Utredningen skall redovisas före utgången av december 1997. Bland utredningens uppgifter kan nämnas åtgärder mot s.k. målvakter och mot illojal användning av generalfullmakter, frågor om kreditupplysning och möjligheter för myndigheter med tillsyn och tillståndsgivning att kunna inhämta information, registreringsfrågor avseende fåmansföretag och vissa frågor kring näringsförbudet. Yrkestrafik Inom Kommunikationsdepartementet förbereds en ny yrkestrafiklag med bl.a. skärpta regler för åkeri- och taxinäringen. Arbetet har sin utgångspunkt i EG-direktiv på området och i Yrkestrafikutredningens betänkande Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93). Översynen omfattar en rad åtgärder i samband med tillståndsprövning m.m. Yrkestrafikutredningen, som sett över hela yrkestrafiklagstiftningen, har presenterat ett flertal förslag till regeländringar för den yrkesmässiga trafiken inklusive taxitrafik. Flera förslag syftar till att komma till rätta med de inslag av ekonomisk brottslighet som förekommer inom taxibranschen. Utredningen föreslår t.ex. ökade kapitalkrav för dem som har trafiktillstånd och förändringar av taxameterbestämmelserna. Vidare föreslås åtgärder som skall underlätta myndigheternas tillsyn etc. En proposition, på grundval av utredningens betänkande, kommer att läggas fram för riksdagen under hösten 1997. Länsstyrelserna har i regleringsbrev ålagts att prioritera tillsyn och tillståndsgivning i fråga om den yrkesmässiga trafiken. Det är därvid angeläget att tillsynen av den yrkesmässiga trafiken integreras i annat arbete som länsstyrelserna är involverade i och som avser åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En skärpning har också skett när det gäller tillståndsprövning och uppföljning inom detta område enligt vad länsstyrelserna har rapporterat. Enligt uppgift har detta lett till att tillståndshavarnas skulder till det allmänna har minskat. Särskilda kontroller av nya tillståndshavare uppges ha haft en god preventiv effekt. Effektivare näringsförbudsregler Näringsförbudslagsutredningen (N 1996:03, dir.1996:20) har utrett frågor om att förenkla och effektivisera reglerna om näringsförbud. I betänkandet (SOU 1997:123) Ett effektivare näringsförbud, som överlämnades i september 1997, föreslås en ny lag om näringsförbud. Lagförslaget behandlar bl.a. frågor om presumtioner för näringsförbud, personkretsen som kan komma att omfattas av näringsförbud samt frågor om talerätt. Ärendet bereds i Närings- och handelsdepartementet. Skärpta regler mot insiderbrott m.m. Reglerna i insiderlagen (1990:1342) har skärps från den 1 januari 1997. Ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument har inneburit att ett nytt brott, otillbörlig kurspåverkan, införts. 7 Penningtvätt, sanktioner och processfrågor Några huvudpunkter: - Skärpt lagstiftning om penningtvätt föreslås. - Konkurstillsynen utreds. - Effektivare regler om delgivning med aktiebolag har införts. - Straff- och processrättsliga regler om IT-brottslighet utreds. - Straffansvar för juridiska personer föreslås. - Förverkande av vinning av brott utreds. - Reformering av förberedelsebrottet övervägs. - Sekretessreglerna rörande ekobrott utreds. - Miljöbrottsbekämpningen effektiviseras. - Åtgärder för snabbare handläggning av stora ekobrottmål i domstol vidtas. Penningtvätt Penningtvättutredningen har sett över lagstiftningen mot penningtvätt för att effektivisera bekämpningen av denna verksamhet (SOU 1997:36). Utredningen föreslår en helt ny lag om penningtvätt. Den nya lagen innebär bl.a. att basen för bekämpningen av penningtvätt breddas genom att också skattebrott skall kunna utgöra förbrott till penningtvätt. En annan nyhet är att åklagare skall kunna besluta om att frysa en misstänkt transaktion under en begränsad tid. Vidare föreslås att den som för ett belopp överstigande 50 000 kronor in i eller ut ur landet skall anmäla detta till tullen, som också skall ha befogenhet att hålla kvar medlen vid misstanke om att de härrör från brottslig verksamhet. Utredningen föreslår att penningtvätt kriminaliseras genom en specialstraffrättslig regel som för grova fall omfattar fängelse upp till sex år. Även grov vårdslöshet vid yrkesmässig rådgivning i penningtvättsammanhang föreslås bli straffbelagd. Förslagen har varit föremål för remissbehandling och ärendet bereds i Finansdepartementet. Konkurstillsyn En särskild utredare tillkallades i april 1997 för att utreda frågor rörande den framtida konkurstillsynen (Ju 1997:05, dir. 1997:74). Utredningsarbetet utgår bl.a. från Riksrevisionsverkets rapport Tillsyn vid konkurs (RRV 1994:13), vari redovisas verkets erfarenheter och synpunkter från en granskning av konkurstillsynen. Syftet är bl.a. att precisera konkurstillsynens innehåll och hur tillsynen skall kunna fungera på ett effektivt sätt. I direktiven framhålls vikten av att tillsynsfunktionen utformas så att bekämpandet av ekonomisk brottslighet underlättas. Uppdraget skall redovisas före utgången av 1998. Delgivning av aktiebolag Nya regler om delgivning med aktiebolag har införts från den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:132, bet. 1996/97:JuU16, rskr. 1996/97:215, SFS 1997:268). Reglerna innebär att delgivning under vissa förutsättningar skall kunna ske genom att en handling skickas i lösbrev utan krav på kvittens. Genom sådan s.k. särskild delgivning med aktiebolag underlättas bl.a. delgivning i fall då företrädare för bolag söker förhala ett rättsligt förfarandet genom att hålla sig undan. Datafrågor Inom Justitiedepartementet inventeras vilka regelförändringar som behövs på straff- och processrättens områden mot bakgrund av den nya informationstekniken. Bl.a. ses reglerna om beslag och husrannsakan över. I det praktiska polisarbetet har det uppstått tveksamhet om de nuvarande reglernas tillämplighet i IT-miljö, exempelvis vad som gäller i fråga om att göra husrannsakan i en dator och beslagta information som finns lagrad där. En särskild utredare biträder departementet i arbetet. Straffansvar för juridiska personer Företagsbotsutredningen (Ju 1995:06, dir. 1995:95) har utrett frågor om sanktioner vid brott i näringsverksamhet. I betänkandet (SOU 1997:127) Straffansvar för juridiska personer, som överlämnades till justitieministern i oktober 1997, anger utredningen att reglerna om före- tagsbot inte motsvarat ställda förväntningar. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att reglerna om företagsbot avskaffas och ersätts med ett nytt sanktionssystem. Förslaget innebär ett straffansvar för juridiska personer. En juridisk person skall kunna dömas till straff om en fysisk person har begått brott i den juridiska personens verksamhet. Straffet skall vara böter, normalt mellan 5 000 och 5 000 000 kronor. För att skilja dessa böter från andra former av böter skall de kallas för företags- böter. Utredningsförslaget har utformats med utgångspunkterna att sanktionsreglerna skall vara enkla och praktiska att tillämpa, att sanktionerna skall kunna bestämmas till ett belopp som är tillräckligt högt för att vara avskräckande samt att regleringen skall vara ägnad att underlätta det internationella samarbetet i fråga om bekämpningen av brott i näringsverksamhet. Betänkandet bereds i Justitiedepartementet. Förverkandeutredningen Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågor om att förverka vinning av brott (Ju 1997:02, dir. 1997:48). I uppdraget ligger bl.a. att, mot bakgrund av utvecklingen i fråga om ekonomisk och annan grov brottslighet, undersöka om dagens regler om att förverka vinning av brott är tillräckliga för att kunna angripa denna brottslighet effektivt. Utredningen kan delvis sägas vara en uppföljning av Penningtvättutredningen. I flera länder har redan genomförts, eller föreslagits, effektivare regler om förverkande. Det ingår i utredningens uppdrag att ta del av erfarenheterna från sådan lagstiftning i andra länder. Utredningen skall dock avse hela kedjan i förverkandeförfarandet, från spaning och utredning till verkställande av beslut om förverkande. Också andra åtgärder än lagändringar skall övervägas, såsom förbättringar i fråga om arbetsmetoder, myndighetssamarbete, internationellt samarbete och kompetenshöjning. Utredaren skall också överväga om häleribestämmelserna bör ändras för att kriminalisera straffvärda men i dag ej brottsliga förfaranden i fråga om tillgångar som tillkommit på ett brottsligt sätt. Ett exempel kan vara att hjälpa någon annan med att omsätta pengar som utgör undandragen skatt eller tull. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av mars 1999. Reformering av förberedelsebrottet Straffansvarskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:185) lagt fram förslag till delvis omfattande förändringar av den centrala regleringen inom straffrättens område. Bl.a. föreslås ett mera generellt och heltäckande ansvar för förberedelse till brott. Ett reformerat förberedelsebrott bör kunna komma till användning också i samband bekämpningen av vissa former av ekonomisk brottslighet. Förslaget har remissbehandlats och bereds i Justitiedepartementet. Sekretessutredningen Ekobrottsberedningen har gjort en enkät bland myndigheterna rörande deras erfarenheter av frågor om sekretess i ekobrottsbekämpningen. Enkäten visade att det var en allmän uppfattning bland myndigheterna att sekretessreglerna hindrar myndigheterna att samarbeta effektivt för att förebygga och bekämpa ekobrott så som följer av regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet. Mot bakgrund härav beslutade regeringen i april 1997 att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågor om ökade möjligheter till informationsutbyte samt frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk brottslighet m.m. (Ju 1997:04, dir. 1997:61). Utredningen skall bl.a. föreslå åtgärder i syfte att effektivisera ekobrottsbekämpningen genom att göra det möjligt för berörda myndigheter att i ökad utsträckning lämna information om sådant som har betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda ekonomisk brottslighet. Inom uppdraget faller därvid också regler om informationsutbyte mellan myndigheter vid planering av gemensamma kontrollaktioner mot ekonomisk brottslighet. Uppdraget skall vara slutfört före utgången av oktober 1998. Miljöbrott Som redovisats i regeringens förra skrivelse till riksdagen om ekobrottsbekämpningen (skr. 1996/97:49 s. 29 f.) pågår i Miljödepartementet ett arbete med en ny balk, Miljöbalken. Målet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället, där nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva i. De nya reglerna syftar till att samordna, skärpa och bredda lagstiftningen på området. På det straffrättsliga området innebär den nya balken bl.a. skärpta straff och ett straffrättsligt ansvar vid underlåtenhet att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått inom kemikalieområdet. Även regler om förverkande ses över. En proposition kommer att läggas fram för riksdagen i december i år. Även hos de berörda myndigheterna pågår ett utvecklingsarbete inte minst när det gäller att utveckla formerna för att bekämpa miljöbrott. I fråga om kompetenshöjande åtgärder har bl.a. ett omfattande utbildningsprogram tagits fram för poliser som utreder miljöbrott. Också åklagare deltar i utbildningsprogrammet. Sverige deltar i ett nystartat nordiskt samarbetsprojekt med syfte bl.a. att effektivisera informationsutbytet vid utredning av miljöbrott. Den framtida utformningen av miljöbrottsbekämpningen kommer att utredas. I detta arbete kommer Ekobrottsmyndigheten att kunna spela en framträdande roll. Snabbare handläggning av ekobrottmål i domstol Domstolsverket och Riksåklagaren har fått ett uppdrag att utveckla former för rationell och snabb handläggning av stora ekobrottmål. Uppdraget gavs i de myndighetsgemensamma målen och riktlinjerna för ekobrottsbekämpningen för 1997 (se ovan avsnitt 3.1). Uppdraget skall redovisas före utgången av december 1997. 8 Internationellt arbete 8.1 Internationella ekobrottsgruppens rapport Några huvudpunkter: - Den internationella ekobrottsligheten har utretts. - Effektivare internationellt samarbete m.m. föreslås. Tre övergripande utvecklingstrender En arbetsgrupp inom Justitiedepartementet, Internationella ekobrottsgruppen, har i augusti 1997 redovisat en rapport om den internationella ekobrottsligheten (Ds 1997:51). Rapporten bygger bl.a. på intervjuer med ett stort antal personer vid departement, myndigheter och näringsliv i Sverige och ett antal andra länder (Belgien, Finland, Frankrike, Nederländerna, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA). Avsikten med gruppens arbete var att skapa ett underlag för inriktning av det fortsatta reformarbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Gruppen har funnit att tre huvudtrender i fråga om den ekonomiska brottsligheten framträder i de länder som studerats, nämligen * ökande internationalisering, * ökande datorisering (s.k. IT-brottslighet), * ökat inslag av organiserad brottslighet. Trenderna gäller också för Sveriges del. Dock har utvecklingen av IT- brottslighet och organiserad brottslighet inte gått lika långt här i landet som i många andra länder. Internationella ekobrottsgruppen bedömer att den ekonomiska brottsligheten sannolikt kommer att öka internationellt. Det finns enligt rapporten en beaktansvärd risk för att ökningen kommer att beröra även Sverige. IT-brottsligheten kommer sannolikt att bli en framträdande del av ekobrottsligheten också i vårt land. Till hotbilden hör också att det finns risk för att kriminella grupper i andra länder, särskilt i Östeuropa, kommer att sträcka ut sin verksamhet till Sverige. Att den ekonomiska brottsligheten alltmera bedrivs på internationell basis hänger enligt rapporten samman med att samhället och ekonomin internationaliseras alltmer överallt i världen. Detta leder till företeelser som att * kriminella riktar sin brottslighet mot flera skilda länder, * kriminella från olika länder slår sig ihop eller samverkar för att begå brott, * det brottsliga upplägget innefattar att varor och pengar förs från ett land till ett annat, * värdepapper eller andra finansiella instrument från ett land presenteras som säkerhet eller för inlösen i ett annat land, * företag och banker i flera länder kan förekomma i upplägget som brottsliga aktörer eller som brottsoffer, * vinsterna från brotten förs mellan olika länder i samband med penning- tvätt, * vinsterna från brotten förs till en sekretessfristad eller ett skatteparadis. Den internationella ekobrottsligheten är mycket flexibel. Den anpassar sig snabbt till förändringar i fråga om lagstiftning, kontroll och andra förutsättningar. Inte minst drar den ofta nytta av skillnader i fråga om nationell lagstiftning och av myndigheternas svårigheter att samarbeta effektivt över gränserna. IT-brottslighet IT-brottsligheten är en konsekvens av samhällets fortgående datorisering. Denna typ av brottslighet är enligt rapporten expansiv och mångfacetterad och innefattar bl.a. * obehörigt intrång i datasystem exempelvis för att få del av information (hacking), * manipulering av information så att den manipulerande eller annan oberättigat tillgodoförs tillgångar (t.ex. genom att felaktigt föra betalningar till eget konto), * obehörigt intrång i datasystem för att förstöra eller ändra information, eller utpressning genom hot om att göra detta (dataterrorism), * bedrägerier med hjälp av falska kontokort eller andra elektroniska betalningsmedel, * missbruk av datoriserade telefonsystem, * felaktiga noteringar i databaserad bokföring för att dölja olagliga transaktioner. Andra exempel på kriminalitet med anknytning till IT är piratkopiering av dataprogram och förfalskning av pengar, värdepapper eller andra dokument med hjälp av digital teknik. Sistnämnda förfalskningar kan, om de är välgjorda, vara mycket svåra att avslöja. Till det utmärkande för IT-brottsligheten hör att den kan begås genom mycket snabba transaktioner och oberoende av nationella gränser. Karaktäristiskt för IT-brottsligheten är också att den ofta är svår att upptäcka och att utreda. I många länder är IT-brottsligheten redan ett viktigt inslag i ekobrottsligheten och den allmänna bedömningen i dessa länder är att den kommer att fortsätta att öka. I Sverige har antalet databrott varit begränsat, men mörkertalet kan vara stort med hänsyn till att företag i många fall är obenägna att anmäla brottslighet av detta slag. För framtiden kan IT-brottsligheten enligt rapporten komma att växa sig stor också i Sverige. Detta med hänsyn till samhällets fortgående datorisering, den ökande kompetensen i datafrågor också i kriminella kretsar samt möjligheterna att angripa datasystem hos banker, företag och myndigheter även från datorer i andra länder. Organiserad brottslighet Internationellt är den ekonomiska brottsligheten i ökande utsträckning ett fält för den organiserade kriminaliteten i form av mer eller mindre varaktiga och professionella kriminella grupper. I många fall bedrivs brottsligheten enligt affärsmässiga principer vilket bl.a. innebär att man samarbetar med andra kriminella grupper och engagerar specialister av olika slag, såsom jurister, ekonomer eller datatekniker. Ett annat affärsliknande inslag är att man sprider riskerna genom att parallellt bedriva brottslighet av olika slag, exempelvis både narkotikabrottslighet och olika slag av ekonomisk brottslighet. Korruption används ofta som ett medel för att begå brott. Det är numera vanligt att det bakom den gränsöverskridande ekobrottslighet som berör Sverige står nätverk eller tillfälliga grupper av personer, svenskar och andra. Vi har visserligen ännu inte drabbats i särskilt hög grad av de verkligt resursstarka och farliga kriminella grupperna som är verksamma exempelvis på kontinenten. Men det är känt att sådana grupper strävar efter att utvidga sina verksamhetsområden och det finns därför en risk för att de kan komma att operera här i ökad utsträckning i framtiden. Det största hotet när det gäller organiserad brottslighet torde enligt rapporten komma från länder i Östeuropa. Behov av åtgärder När det gäller att effektivt skydda sig mot den internationella ekobrottsligheten krävs enligt rapporten åtgärder på bred front. I stor utsträckning handlar det om åtgärder som redan faller inom ramen för den svenska strategin mot ekonomisk brottslighet. Men de internationella aspekterna av kriminalpolitiken träder naturligtvis i förgrunden när det gäller att angripa den gränsöverskridande brottsligheten. Den viktigaste åtgärden är enligt rapporten att utveckla det internationella samarbetet i olika avseenden, inte minst den internationella rättshjälpen, mot större snabbhet och effektivitet (jfr avsnitt 8.2). Mycket viktigt är att myndigheterna utvecklar sitt internationella samarbete. En annan viktig fråga är att utveckla kompetensen hos myndigheterna i internationella frågor och ekobrottsfrågor. I rapporten framhålls att Ekobrottsmyndigheten bör ge bättre möjligheter än tidigare att långsiktigt bygga upp och utveckla kompetensen inom ekobrottsområdet. Det är också viktigt att näringslivet har kompetens att skydda sig mot internationell ekobrottslighet. Vidare anförs i rapporten att lagstiftningen fortlöpande måste utvecklas för att motsvara de behov som följer av nya samhälls- och näringslivsförhållanden, ny teknik och nya inslag i brottsligheten. Lagstiftningsarbetet måste så långt det är möjligt ske med beaktande av lagstiftningen i andra länder för att undvika att det uppstår skillnader i olika länders regelverk som kan utnyttjas av de kriminella. I rapporten framhålls särskilt vikten av förebyggande åtgärder mot den internationella ekobrottsligheten. Inte minst bör det enligt rapporten finnas ett stort utrymme för att utveckla det internationella samarbetet när det gäller brottsförebyggande åtgärder, exempelvis genom informationsutbyte om kriminella företeelser som det finns skäl att skydda sig emot. I detta ligger också att näringslivet, som främst drabbas av den ekonomiska brottsligheten, bör kunna utveckla sin kapacitet att skydda sig mot sådan brottslighet, exempelvis genom förebyggande strategier, tekniska skyddsåtgärder och internkontroll samt genom ett bättre samarbete mellan företag och mellan branscher. Statsmakterna och myndigheterna bör stödja näringslivet i det förebyggande arbetet. Rapporten framhåller att EU-samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren, bör vara en viktig plattform för Sverige när det gäller att utveckla lagstiftning, samarbetsformer, förebyggande åtgärder och andra åtgärder mot den internationella ekobrottsligheten. Bl.a. gäller det att utveckla samarbetet inom Europol. Som en del i detta har Sverige placerat två sambandsmän på Europols narkotikaenhet, en från polisen och en från tullen. När det gäller åtgärder mot brott som riktar sig mot EU:s budget bör bl.a. samarbetet utvecklas med EU-kommissionens bedrägeribekämpningsorgan UCLAF. För svenskt vidkommande har brotten som har samband med EU:s budget och finansiella system hittills huvudsakligen bestått av smuggling och s.k. transitbrottslighet. Beträffande fusk inom EU:s bidragssystem är erfarenheterna hittills att det endast förekommer i begränsad omfattning. Som ett led i att utveckla samarbetet föreslår regeringen i 1998 års budgetproposition att en svensk tulltjänsteman skall placeras vid UCLAF. Åtgärder mot organiserad brottslighet är en högprioriterad fråga inom EU, där Sverige enligt rapporten har anledning att medverka aktivt. En viktig fråga i det sammanhanget är åtgärder mot penningtvätt. Penning- tvätt är i stor utsträckning en frukt av organiserad brottslighet eftersom sådan brottslighet ger upphov till stora vinster som behöver tvättas för att återinvesteras i brott eller för att investeras i laglig näringsverksamhet, till fastighetsköp m.m. Åtgärder mot penningtvätt har under de senaste åren utvecklats till en av huvudfrågorna i det internationella samarbetet mot brott, bl.a. inom ramen för Financial Action Task Force (FATF). Sverige bör enligt rapporten medverka i det arbetet även i fortsättningen och också på hemmaplan prioritera åtgärder mot penningtvätt. I detta ligger bl.a. att utveckla det internationella samarbetet inom området med hänsyn till att all mera betydande penningtvätt bedrivs på internationell basis. 8.2 Andra internationella frågor Några huvudpunkter: - EU-program mot organiserad brottslighet. - Ny lag om internationell rättshjälp utarbetas. - Förenklad tullagstiftning. EU:s högnivågrupp mot organiserad brottslighet Efter initiativ från Europeiska rådet i Dublin i december 1996 bildades inom EU en högnivågrupp av tjänstemän från medlemsstaterna med uppgift att utarbeta förslag till åtgärder som skall utgöra basen för EU:s framtida samarbete mot den internationella organiserade brottsligheten. I en rapport år 1997 föreslog gruppen bl.a. att Europeiska rådet skall anta politiska riktlinjer rörande bl.a. kriminalisering av deltagande i kriminella organisationer och att ett nätverk för rättsligt samarbete på europeisk nivå skall upprättas. Därefter har det inrättats en ämnesövergripande arbetsgrupp under rådet för att utveckla strategier för samordningen av kampen mot den organiserade brottsligheten. Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet Vid toppmötet i Visby i maj 1996 beslutade regeringscheferna att tillsätta en särskild aktionsgrupp mot organiserad brottslighet bestående av personliga representanter med uppdrag att utarbeta åtgärder och omedelbart påbörja genomförandet av dessa och andra konkreta förslag för att förstärka det regionala samarbetet på området. Aktionsgruppen skall redovisa sitt resultat direkt till regeringscheferna vid ett nytt toppmöte i januari 1998. Arbetet har delats in i fyra huvudområden, nämligen ökat och förbättrat informationsutbyte, gemensamma operationer och andra operativa åtgärder, rättsligt samarbete samt utredningar, utbildning och annat samarbete. Inom ramen för de operativa åtgärderna har ett nytt samarbete på penningtvättområdet etablerats med särskilt utbyte av information vad avser penningtvättfall som har koppling till regionen. Dessutom har en Östersjömanual med aktuell penningtvättlagstiftning och praktiska aspekter på samarbetet utarbetats och antagits. Ekonomisk brottslighet kan förväntas bli en större del av aktionsgruppens framtida arbete. EU:s högnivågrupp för bekämpning av s.k. alkohol- och tobaksbedrägerier Kommissionen och EU:s tullpolitiska kommitté har tillsatt en särskild högnivågrupp med uppdrag att föreslå åtgärder som skall syfta till att eliminera de mycket omfattande bedrägerierna inom området tobak och alkohol. Sverige företräds i gruppen av representanter från Finansdepartementet, Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket. Ny lagstiftning om internationell rättshjälp Inom Justitiedepartementet utarbetas en departementspromemoria med förslag till en reviderad lagstiftning om internationell rättshjälp på straffrättens område. Syftet är bl.a. att förenkla de nuvarande reglerna, som i många fall har kritiserats för att vara alltför krångliga och inte svara mot den moderna tidens krav på effektivt samarbete i fråga om brottsbekämpning. En av nyheterna som övervägs är att öka möjligheterna för myndigheter i skilda länder att ta direktkontakt med varandra för att bistå varandra med utredningsåtgärder. Arbetet ansluter till den modernisering av det rättsliga samarbetet inom straffrätten som sker inom EU:s tredje pelare för att effektivisera kampen mot grov gränsöverskridande brottslighet. EU:s tullagstiftning Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen Sverige och den inre marknaden (skr. 1996/97:83) uttalat sin avsikt att aktivt verka för att EU:s tullagstiftning förenklas och förbättras och samtidigt stödja åtgärder som syftar till att bekämpa tullbedrägerier. Detta ligger i linje med EU:s åtgärdsprogram TULL 2000, som antogs av rådet i december 1996. En effekt av att tullagstiftningen förenklas är att tullen i ökad utsträckning kan rikta in resurserna på att bekämpa den illegala handeln och i mindre grad behöver kontrollera den legala handeln. 9 Forskning och information Några huvudpunkter: - BRÅ har genomfört informationsinsatser mot ekobrott. - Ekobrottsmyndigheten tilldelas medel för information om ekobrottslighet. - En ny organisation för bl.a. ekobrottsforskning införs. Informationsinsatser mot ekobrott Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i mars 1995 regeringens uppdrag att planera och genomföra utbildnings- och informationsinsatser rörande ekonomisk brottslighet. Inom ramen för uppdraget har BRÅ genomfört följande projekt: * Varningsblad till företagare rörande s.k. Nigeriabrev och annonsbedrägerier. * Promemorian Ekonomisk brottslighet - Den rättsliga processen (BRÅ1996:5). * Videofilmen Klipp som lockar, jämte lärarhandledning, som distribuerats till omkring 940 gymnasieskolor m.m. * Informationsprojektet ”Vad är ekobrott?”. Målgruppen är fackföreningsrörelsen, lärare, journalister, deltagare i starta-eget- utbildning, studerande på grundnivå i bl.a. juridik och kriminologi m.fl. För informationsinsatserna har BRÅ disponerat sex miljoner kronor av medel som riksdagen anvisat för information om ekobrottslighet (jfr bet. 1993/94:JuU19). Härutöver disponerar regeringen fyra miljoner kronor av de för ändamålet anvisade medlen. Avsikten är att medel skall tilldelas Ekobrottsmyndigheten för informationsinsatser rörande ekonomisk brottslighet. Ny organisation för ekobrottsforskning Regeringen har i 1998 års budgetproposition föreslagit en ny organisation för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet, och då bl.a. forskning om ekonomisk brottslighet. Regeringens ställningstagande vilar på förslag från två särskilda utredare som utrett forskningen inom rättsväsendet (Ds 1997:28) resp. ekobrottsforskningen (SOU 1996:84). Den nya organisationen innebär att verksamheten vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet slås ihop. Sammanslagningen påbörjas den 1 januari 1998. Avsikten är att BRÅ skall fortsätta att fungera som ett expertorgan åt regeringen och myndigheterna. Mer än tidigare skall BRÅ fungera som ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom hela rättsväsendet. Rådet skall prioritera samma områden som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort, och därmed bl.a. ekonomisk brottslighet. BRÅ skall delta i kompetensutvecklingen vid Polishögskolan och i kompetensutvecklingen inom rättsväsendet som helhet. För forskning om ekonomisk brottslighet tillförs BRÅ under budgetåren 1998-2000 resp. tre, sex och åtta miljoner kronor. Genom att ansvaret för ekobrottsforskningen läggs på BRÅ kan verksamheten i större utsträckning styras till angelägna frågor och resultaten kan lättare användas som underlag för åtgärder. Avsikten är att huvuddelen av medlen för ekobrottsforskning skall utlysas som projektmedel som forskare vid universitet och högskolor kan ansöka om. Den stimulans av forskning vid olika institutioner som ligger i en sådan ordning bör säkerställa en långsiktig kunskapsutveckling inom detta angelägna område. JUSTITIEDEPARTEMENTET Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 oktober 1997 Närvarande: statsrådet Hjelm- Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Tham, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusman, Sundström, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds ________________ Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:38 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten. Skr. 1997/98:38 2 1 Skr. 1997/98:38