Post 6106 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:88 ·
Hämta Doc ·
Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Skr. 88
Regeringens skrivelse
1997/98:88
Redogörelse för verksamheten inom Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under
1997
Skr.
1997/98:88
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997.
Arbetet i organisationen har, under det danska ordförandeskapet,
dominerats av konkreta insatser på Balkan och i andra konfliktområden,
samt av diskussioner rörande en europeisk säkerhetsstadga.
Innehållsförteckning
1 Ministerrådsmötet i Köpenhamn 3
2 OSSE:s verksamhet 4
2.1 OSSE:s instrument för konfliktförebyggande,
krishantering, fredsbevarande åtgärder och insatser i
återuppbyggnadsskedet efter en konflikt 5
2.2 Minoritetskommissarien 6
2.3 Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och
valövervakning 7
2.4 Rustningskontroll inklusive förtroende- och
säkerhetsskapande åtgärder 9
2.5 Den ekonomiska dimensionen 11
2.6 Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och
säkerhetsmodellen 11
3 Konkreta insatser 12
3.1 Baltikum 13
3.1.1 Estland 13
3.1.2 Lettland 14
3.2 Balkan 14
3.2.1 Bosnien-Hercegovina 14
3.2.2 Kroatien 15
3.2.3 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien) 15
3.2.4 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) 16
3.2.5 Albanien 16
3.3 Tjetjenien 17
3.4 Ukraina 17
3.5 Moldova 17
3.6 Georgien 18
3.7 Tadzjikistan 18
3.8 Vitryssland 19
3.9 Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete 19
3.10 Förbindelsekontoret för Centralasien 19
4 OSSE:s parlamentariska församling 20
5 OSSE:s samverkan med andra organisationer 20
5.1 EU och OSSE 20
5.2 OSSE och samverkan med FN och Europarådet 21
5.3 Kontakter med enskilda organisationer 22
6 Budget 22
7 OSSE - en framåtblick 23
8 Förkortningar 25
9 OSSE:s medlemsländer 27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998............28
1 Ministerrådsmötet i Köpenhamn
OSSE:s ministerråd samlades i Köpenhamn den 18-19 december 1997,
vilket markerade slutet på det danska ordförandeskapet för
organisationen.
Ministerrådet fattade sammanfattningsvis följande beslut:
att anta riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utarbeta en stadga för
europeisk säkerhet,
att fastställa tidpunkten för nästa OSSE-toppmöte senast i mars 1998,
efter en utvärdering av stadgearbetet,
att genomföra en översyn av OSSE-sekretariatets operativa kapacitet,
att införa en särskild bidragsskala för stora OSSE-representationer och
-projekt,
att granska översynsmötena inom den mänskliga dimensionen, dvs.
åtaganden som gäller frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och
rättsstatens principer,
att utse en OSSE-representant för fria medier,
att utse en samordnare för förhandlingar om regional rustningskontroll
på Balkan, samt
att som ordförandeland för år 1999 välja Norge.
Frågan om riktlinjer för det fortsatta arbetet med stadgan för europeisk
säkerhet var central under ministerrådets möte. Sverige ägnade under
förhandlingen betydande uppmärksamhet åt försvaret av rätten till fritt
säkerhetspolitiskt vägval. Det slutliga resultatet av riktlinjearbetet får
anses ha stärkt OSSE. Ett viktigt bidrag var att den tidigare till den
mänskliga dimensionen begränsade "interventionsrätten" - dvs. att det
inte är en stats ensak hur den uppfyller sina åtaganden, utan en
angelägenhet för alla - utvidgades till att gälla samtliga åtaganden inom
OSSE.
Förhandlingarna om upprättandet av en stadga om europeisk säkerhet
kommer att fortsätta under 1998. Avsikten är att stadgan skall antas vid
ett toppmöte. Huvudskälet till att skjuta upp beslutet om tidpunkten för
nästa toppmöte till slutet av mars 1998 var, att det behövs ytterligare
överläggningar för att nå enighet om mötet skall ligga före eller efter
NATO:s toppmöte i april 1999. Turkiet har erbjudit sig att vara värdland.
Ett annat viktigt område som behandlades vid ministerrådsmötet rörde
OSSE:s interna funktionssätt. Beslut fattades, efter hårda förhandlingar,
om en särskild bidragsskala för finansiering av större representationer
och projekt. Denna bidragsskala skall tillämpas för särskilt dyra OSSE-
insatser och innebär att ekonomiskt starkare deltagarstater tar på sig ett
ökat betalningsansvar. I gengäld skall den nya bidragsskalan väsentligen
minska behovet av frivilliga bidrag, något som varit mycket
arbetskrävande och medfört stor osäkerhet om tillgängliga resurser. Den
nya bidragsskalan gäller fram till år 2001. En grundlig översyn av den
reguljära bidragsskalan skall också genomföras. Dessutom fattade
ministerrådet beslut om att göra en översyn av sekretariatets operativa
kapacitet, dvs. dess förmåga att stödja ordförandeskapet och olika
fältinsatser.
Beslut fattades även om att organisationen skall se över hur
övervakningen av medlemsländernas genomförande av åtagandena inom
den mänskliga dimensionen skall kunna stärkas.
En påtaglig framgång var att Vitryssland, strax före mötets inledning,
undertecknade det avtal som avser de praktiska villkoren för en OSSE-
närvaro i Minsk. Vid mötet lämnade ordförandeskapet den årliga
redogörelsen för verksamheten som ger en utförlig beskrivning av de
konflikter där OSSE är aktivt.
Ministerrådets beslut, fattat i enlighet med Daytonavtalet, att utse en
samordnare för förhandlingarna om regional rustningskontroll på Balkan
innebär ett startskott för dessa förhandlingar. De kommer att äga rum
inom OSSE:s ram och syftar till att nå fram till ett separat avtal för
rustningskontroll i Balkanregionen.
Det kan noteras att OSSE:s samarbetspartners i Medelhavsregionen
och observatörsländerna Japan och republiken Korea också deltog i
ministerrådsmötet.
Danmark, vars ordförandeskap allmänt bedömts ha varit mycket
framgångsrikt, lämnade vid årsskiftet över ordförandeklubban till Polen.
Ur nordiskt perspektiv är det viktigt att notera att trojkan under 1998
består av Danmark, Polen och Norge.
2 OSSE:s verksamhet
OSSE verkar utifrån det breda säkerhetsbegreppet - dvs. att säkerheten
inkluderar såväl militära aspekter som frågor om mänskliga rättigheter,
demokrati och ekonomi - vilket gör det möjligt för organisationen att på
ett flexibelt sätt ingripa i alla typer av konflikter, oberoende av deras
orsak. OSSE har visat sig ha särskild förmåga att agera inom
konfliktförebyggande, politisk krishantering samt försoningsinsatser och
återbyggnad av samhällsfunktioner efter en kris. Huvuddelen av OSSE:s
verksamhet utgörs idag av konkreta konflikthanteringsinsatser.
Även i det nya OSSE är rustningskontrollen av central betydelse. En
modernisering av de centrala överenskommelserna om europeisk
rustningskontroll (CFE och Wiendokumentet) håller på att förhandlas
fram.
Normbildningsarbetet har av hävd stått i centrum för OSSE. Under
senare tid har fokus förskjutits från utveckling av nya åtaganden till
åtgärder som syftar till att förbättra efterlevnaden av de normer och
principer som redan existerar. Det arbete med en ny s.k. säkerhetsstadga
(avsnitt 2.6) som nu inletts har dock en viktig normutvecklande aspekt.
2.1 OSSE:s instrument för konfliktförebyggande,
krishantering, fredsbevarande åtgärder och insatser i
återuppbyggnadsskedet efter en konflikt
OSSE har under 1990-talet successivt utvecklat en rad instrument för
förebyggande åtgärder, krishantering och insatser efter konflikter. Detta
har medfört att de instrument som står till buds kan anpassas för att svara
mot behovet i varje enskilt fall. Sverige ser det som ytterst angeläget att
bevara och tillvarata de möjligheter som medges genom denna
flexibilitet. Erfarenheten har också visat att det är flexibiliteten, i
kombination med OSSE:s mandat att hantera alla aspekter på säkerhet
och medlemsstaternas erkännande av att säkerheten är en gemensam
angelägenhet, som ger organisationen möjligheter att agera i olika
situationer.
Ordförandelandet svarar för den politiska ledningen av OSSE och kan
därmed spela en aktiv roll i alla stadier av en konflikt, antingen genom att
agera i eget namn eller genom att utnyttja de instrument som står till dess
förfogande.
Ett viktigt instrument för ordförandeskapet är möjligheten att utse en
s.k. personlig representant. Personliga representanter som under senare år
fått särskild uppmärksamhet är förre spanske premiärministern González
i Förbundsrepubliken Jugoslavien, respektive Österrikes förre
förbundskansler Vranitzky i Albanien. I dessa båda fall har insatserna
haft hög profil och följts av betydande mediabevakning. Instrumentet
med en personlig representant kan dock även utnyttjas för s.k. tyst
diplomati.
Ordförandeskapet har också befogenhet att på eget initiativ sända ut en
undersökningsgrupp för att granska en viss situation och inhämta
faktaunderlag inför kommande beslut.
Permanenta rådet är OSSE:s beslutsfattande organ, som sammanträder
varje vecka i Wien. Det består av medlemsländernas ambassadörer till
OSSE och kan i princip behandla alla situationer som på något sätt berör
säkerheten i regionen. Permanenta rådet kan fästa uppmärksamheten på
förhållanden som varit föremål för diskussion och sätta politisk press på
berörda parter att följa de åtaganden som staterna gjort inom ramen för
OSSE. Detta är en viktig princip inom OSSE och den grundar sig på
medlemsstaternas erkännanden av staters rätt till insyn i andra staters
interna förhållanden.
Det instrument som minoritetskommissarien utgör är väl utnyttjat och
framgångsrikt för att förebygga olika former av minoritetskonflikter.
Hans verksamhet behandlas utförligt nedan (avsnitt 2.2).
Verksamheten som bedrivs av Kontoret för demokratiska institutioner
och mänskliga rättigheter (ODIHR) syftar också till att förebygga
konflikter (avsnitt 2.3).
OSSE har idag olika typer av långtidsrepresentationer. Genom lokal
närvaro har representationerna möjlighet att löpande och nära följa
utvecklingen på plats samt, vid behov, agera snabbt (kapitel 3).
OSSE kan själv besluta, utan mandat från FN, att ge mandat till en
fredsbevarande insats under förutsättning att den inte innehåller
fredsframtvingande element. Något sådant beslut har ännu inte fattats.
Däremot har ett omfattande planeringsarbete utförts för att förbereda en
eventuell fredsbevarande operation i Nagorno-Karabach.
Stabilitetspakten i OSSE är en mekanism för regionala åtgärder som
syftar till att stärka goda grannskapsförbindelser över nationsgränserna
inom en region. Inom ramen för denna finns två s.k. regionala bord, ett
för Östersjöregionen och ett för Central- och Östeuropa. Idag bedrivs
dock inget aktivt arbete inom ramen för dessa bord. Ett liknande initiativ
har tagits beträffande Balkan, men möten och diskussioner kring detta
initiativ äger rum utanför OSSE:s ram, till dess att frågan om
Förbundsrepubliken Jugoslaviens ställning i organisationen lösts.
I OSSE finns också en förliknings- och skiljedomstol, med säte i
Genève. Stater som ratificerat "Konventionen om förlikning och
skiljedom inom OSSE" kan hänskjuta mellanstatliga tvister, som inte
lösts inom rimlig tid, till domstolen. Stater som genom
skiljedomsförfarande önskar lösa en mellanstatlig tvist kan till domstolen
lämna in en gemensam ansökan. Konventionen är det enda OSSE-
dokument som är juridiskt bindande. Sverige är depositarie för
konventionen då den antogs 1992 i Stockholm när det svenska
ordförandeskapet i ESK inleddes. Idag har 23 länder ratificerat
konventionen, men domstolen har ännu inte utnyttjats.
2.2 Minoritetskommissarien
Då de enskilda ländernas politik gentemot sina nationella minoriteter har
stor betydelse för stabilitet och säkerhet tillsatte OSSE 1992 en
Högkommissarie för nationella minoriteter (High Commissioner on
National Minorities, HCNM). Dennes uppdrag är varken att föra
minoriteters talan eller att skydda enskilda individer, utan att förebygga
konflikter. Minoritetskommissarien skall söka dämpa motsättningar i
frågor som rör nationella minoriteter och som annars skulle riskera att
trappas upp till en konflikt.
Den nuvarande minoritetskommissarien är den förre nederländske
utrikesministern Max van der Stoel, vars andra mandatperiod löper ut i
december 1998. Hans verksamhet inriktar sig huvudsakligen på ett tiotal
länder, i vilka frågor rörande olika slags minoriteter är särskilt angelägna.
Under 1996 och 1997 besökte han bl.a. Albanien, Estland,
Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kazakstan, Kirgizistan, Kroatien,
Lettland, Makedonien, Slovakien, Ukraina och Ungern.
Minoritetskommissarien diskuterade vid dessa besök bl.a.
medborgarskapsfrågor och minoritetsspråkens ställning med
regeringsrepresentanter. Han har t.ex. även arrangerat rundabordssamtal
med företrädare för minoritetsgrupper och myndigheter. En enkät om
minoritetsspråkens ställning spreds på kommissariens initiativ under
1997, i syfte att få en jämförande bild av minoritetsspråkens ställning i
medlemsländerna.
Kommissarien ägnade förra året särskild uppmärksamhet åt frågan om
medborgarskap för statslösa barn i Estland och Lettland, liksom åt andra
frågor rörande den ryskspråkiga befolkningen i dessa länder. Vid besök i
Kroatien diskuterades hur myndigheter tillämpar lagar och internationella
överenskommelser om bl.a. flyktingars rätt att återvända.
Den nuvarande minoritetskommissariens tre ledord är opartiskhet,
konfidentialitet och samarbete. Genom sina tysta men effektiva
arbetsmetoder har han på ett ytterst förtjänstfullt sätt bidragit till att lösa
problem med anknytning till nationella minoriteter. Hans verksamhet har
tydliggjort OSSE:s roll som konfliktlösare.
2.3 Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och
valövervakning
Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har satt
sin prägel på OSSE:s verksamhet alltsedan Helsingforsakten 1975.
OSSE:s kontor i Warszawa för demokratiska institutioner och mänskliga
rättigheter (ODIHR) spelar med sitt huvudansvar för arbetet inom den
mänskliga dimensionen, dvs. respekten för demokrati, rättsstaten och de
mänskliga rättigheterna, en viktig roll vid valövervakning. Principen att
regelbundet hålla fria och demokratiska val och att inbjuda till
övervakning är grundläggande åtaganden inom OSSE. Valövervakning
på plats ger möjlighet till en god insyn i hur medlemsländerna efterlever
sina åtaganden och ger organisationen ett underlag för att rekommendera
eller anpassa olika stödåtgärder
I maj tillträdde schweizaren Gérard Stoudmann som ny chef för
ODIHR. Stoudmann lät omorganisera kontoret i syfte att tydligare
fokusera dess arbete på valövervakning och konkreta fältprojekt.
Under året ledde ODIHR valövervakningen vid ett tiotal val. Den
ojämförligt största insatsen genomfördes i samband med valen i Bosnien-
Hercegovina i september. Därutöver anordnade ODIHR under året även
valövervakning i bl.a. Albanien, Bulgarien, Kroatien, den serbiska
republiken inom Bosnien-Hercegovina (Republika Srpska) samt i
delrepublikerna Serbien och Montenegro i Förbundsrepubliken
Jugoslavien.
ODIHR har utvecklat ett ramverk för samordning av internationella
valövervakningsinsatser genom att bl.a. erbjuda gemensam briefing till
observatörer. Kontoret har vidare publicerat en handbok för
valövervakning som innehåller konkreta anvisningar om hur
valövervakning lämpligen skall organiseras och hur valobservatörer bör
uppträda. Enligt det nya synsättet på valövervakning som introducerades
vid Budapestmötet 1994 räcker det inte att övervaka valförrättningen på
själva valdagen, utan övervakningen bör även omfatta förberedelserna
inför valen och tiden närmast efter valen.
ODIHR samarbetar med en lång rad internationella organisationer vid
valövervakningsinsatser. I september slöts ett avtal med OSSE:s
parlamentariska församling som innebar gemensamma
valövervakningsinsatser och gemensamma uttalanden om valens
genomförande. ODIHR har även inlett ett samarbete med IDEA
(International Institute for Democracy and Electoral Assistance).
ODIHR:s roll har i ökande utsträckning inneburit samarbete med
myndigheterna i det land där val skall hållas. Kontoret erbjuder hjälp
med alla frågor kring hållandet av val. Det gäller även medverkan vid
uppföljning av valresultaten.
ODIHR fungerar som kontaktpunkt inom OSSE för enskilda
organisationer. I Albanien har omfattande insatser gjorts för att bl.a.
skapa lokala nätverk för enskilda organisationer i syfte att stödja
återuppbyggnaden av samhället efter händelserna våren 1997. Kontoret
genomförde under 1997 utbildningsprogram riktade till bl.a.
statstjänstemän och enskilda organisationer i främst central- och
östeuropeiska länder.
ODIHR ägnar sig i ökad utsträckning åt projekt i olika medlemsländer
avsedda att ge stöd åt en demokratisk utveckling, effektiva nationella
institutioner och framväxten av ett aktivt civilt samhälle. Kontoret fyller
även tillsammans med FN:s flyktingskommissarie (UNHCR) och
internationella organisationen för minoriteter (IOM) en roll för att i
samarbete med berörda länder genomföra ett handlingsprogram för
migration och flyktingbehandling. Handlingsprogrammet antogs vid en
stor flyktingkonferens i Genève våren 1996 (den s.k. CIS-konferensen).
ODIHR svarade för OSSE:s översynsmöte inom den mänskliga
dimensionen som ägde rum i Warszawa i november. Hur
medlemsländerna förmådde leva upp till gjorda åtaganden om mänskliga
rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer blev föremål för en
noggrann genomgång under det tre veckor långa mötet.
Vid mötet föreslogs att man skulle se över formen för översynsmötena.
Med anledning av detta beslöt ministermötet i Köpenhamn att ge
Permanenta rådet i uppdrag att utarbeta nya former för översynsmötena.
ODIHR har föreslagit att ett kortare möte i Warszawa skulle kunna
kompletteras av regelbundna möten rörande mänskliga rättigheter i
Wien.
Mediafrågor är ytterligare ett område inom vilket ODIHR är verksamt
bl.a. genom att sprida information och hålla konferenser. Stöd ges till
nationella organisationer för mänskliga rättigheter och en särskild
verksamhet för minoritetsgrupperna romer och sinter bedrivs.
I ljuset av den betydelse som medier har i demokratiseringsprocesser
beslutade OSSE-toppmötet i Lissabon 1996 även att tillsätta en särskild
representant för mediafrågor. Mandatet utarbetades under 1997 och vid
ministermötet i Köpenhamn utsågs den tyske förbundsdagsledamoten
Freimut Duve till OSSE:s förste mediarepresentant. Mediarepresentanten
skall granska hur medlemsländerna respekterar media- och
yttrandefriheten och ha möjlighet att agera skyndsamt när dessa friheter
kränks.
Genom Daytonavtalet tillfördes OSSE flera uppgifter i Bosnien-
Hercegovina med anknytning till mänskliga rättigheter och
demokratibyggande. Enligt Daytonavtalet skall OSSE, förutom att
övervaka valprocessen även utöva tillsyn över respekten för mänskliga
rättigheter och ge råd vid utformningen av ny lagstiftning. Genom att
stödja lokala enskilda organisationer främjas den civila
återuppbyggnaden. OSSE ger även stöd till de tre ombudsmän för
mänskliga rättigheter som skall utreda klagomål i hela landet och utsåg
1996 en internationell ombudsman för mänskliga rättigheter i Bosnien-
Hercegovina.
2.4 Rustningskontroll inklusive förtroende- och
säkerhetsskapande åtgärder
Rustningskontroll, inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder,
utgör en central del av OSSE:s verksamhet och har en grundläggande
betydelse för det konfliktförebyggande arbetet och för säkerheten i
Europa. Under årens lopp har ett antal överenskommelser
framförhandlats inom detta område. De viktigaste av dessa är avtalet om
begränsning av konventionella stridskrafter i Europa (det s.k. CFE-
avtalet), Open Skies-avtalet, Wiendokumentet 1994 om säkerhets- och
förtroendeskapande åtgärder, samt den s.k. uppförandekoden (Code of
Conduct on Politico-Military Aspects on Security). CFE- och Open
Skies-avtalen omfattar idag endast de stater som är medlemmar av
NATO och de som ingick i den numera upplösta Warszawapakten.
I januari 1997 inleddes förhandlingar om en modernisering av CFE-
avtalet. Målet med moderniseringen är att anpassa avtalet till dagens
säkerhetspolitiska situation. En viktig aspekt i detta sammanhang är den
förestående NATO-utvidgningen, då denna utvidgning kommer att
medföra att stater från f.d. Warszawapakten ansluter sig till NATO,
vilket rubbar balansen i det ursprungliga CFE-avtalet. I juli hade man
lyckats nå fram till en överenskommelse rörande vissa grundläggande
element, vilket kan ses som en viktig etapp i förhandlingsarbetet.
Överenskommelsen innebär att avtalets syfte att begränsa innehavet av
tung krigsmateriel (stridsvagnar, pansarskyttefordon, artilleri,
attackhelikoptrar och stridsflygplan) består. Detsamma gäller de
genomgripande informations- och verifikationsregimerna. Den viktigaste
förändringen är att den bipolära strukturen, som var utformad för det
kalla krigets alliansstruktur, tas bort och i stället ersätts med ett system av
nationella begränsningar för innehav av tung krigsmateriel. Förutom
dessa begränsningar tillkommer även ett system av territoriella tak som
medger en begränsad stationering av materiel på andra staters territorium.
NATO och NATO:s medlemsstater har deklarerat vilka militära
nedskärningar man är villiga att åta sig inom ramen för avtalet, medan
andra stater, däribland Ryssland, ännu inte uttalat sig i frågan.
De fortsatta förhandlingarna väntas bli besvärliga och den ursprungliga
tidsgränsen på 18 månader kommer troligen inte att kunna hållas. De två
svåraste frågorna rör framtiden för de s.k. flankbegränsningarna och
balansen mellan stabilitet och militär flexibilitet. Den första frågan är
särskilt viktig för Sverige då den direkt påverkar den ryska militära
närvaron i vårt närområde. Sverige deltar inte i förhandlingarna, men
kommer även fortsättningsvis att följa förhandlingsarbetet noggrant. Det
är angeläget att flankbegränsningarna i sak består i det omförhandlade
avtalet.
Avsikten är att det moderniserade CFE-avtalet skall öppnas för
deltagande av nya stater. Sverige kommer att ta ställning till frågan om
eventuell anslutning när det omförhandlade avtalet föreligger.
Open Skies-avtalet ger de deltagande staterna rätt att genomföra
omfattande spaningsflygningar över varandras territorier. Avtalet, som
skrevs under 1992, har ännu inte trätt i kraft då det inte ratificerats av
tillräckligt antal stater. Utsikterna för ett ikraftträdande har dock ökat
under 1997. De ratifikationer som återstår är i första hand de av
Rysslands respektive Ukrainas parlament. Trots att avtalet ännu inte är
formellt giltigt, sker redan ett omfattande samarbete i enlighet med
avtalets principer. Bland annat har flygningar genomförts över f.d.
Jugoslavien i syfte att stödja genomförandet av Daytonavtalets
bestämmelser om rustningskontroll. Avtalet har alltså redan visat sig vara
ett viktigt förtroendeskapande instrument. Sverige är observatör och kan
söka anslutning till avtalet när detta träder i kraft.
Under 1997 har Säkerhetsforum, den del av OSSE där de militära
frågorna behandlas, beslutat att modernisera 1994 års Wiendokument.
Detta blir sannolikt den största moderniseringen av dokumentet sedan det
kalla krigets slut. Syftet är att stärka öppenheten, förutsägbarheten och
samarbetet med hänsyn till den förändrade säkerhetsbilden i Europa.
Realförhandlingar påbörjas under 1998 och Sverige kommer att delta
aktivt i dessa. Ett stort antal förslag föreligger. Bland dessa märks
stärkande av dokumentets tillämpning i kris, införande av marina
åtgärder och öppenhet om militär infrastruktur.
OSSE:s s.k. uppförandekod antogs vid toppmötet i Budapest 1994.
Den är ett normverk som, förutom att behandla mellanstatliga
förhållanden, också ställer långtgående krav på relationerna mellan
försvarsmakt och civilt samhälle. Koden bygger såväl på FN-principer
som på åtaganden inom OSSE och ställer bl.a. krav på demokratisk
kontroll av försvarsmakter och på utbildning i krigets lagar.
Uppförandekoden har kanske sin största betydelse för de länder i Central-
och Östeuropa som är på väg att ställa sina försvarsmakter under
demokratisk ledning.
Under 1997 har Säkerhetsforum genomfört ett första uppföljningsmöte
kring tillämpningen av uppförandekoden. Mötet visade att flertalet
deltagande stater fäster stor vikt vid koden. Sverige spelar genom att
arrangera och delta i internationella seminarier, bl.a. i Baltikum, en aktiv
roll i detta sammanhang.
Genomförandet av överenskomna åtgärder har kontinuerligt
diskuterats i Säkerhetsforum. Liksom tidigare år finns allvarliga brister.
Sverige har under året genomfört ett framgångsrikt program för att stödja
de baltiska staternas förmåga att efterleva bestämmelserna.
Sverige var under 1997, liksom tidigare år, en av de mest aktiva
staterna när det gäller tillämpningskontrollen av Wiendokumentet. Under
året genomfördes fem utvärderingsbesök och fyra inspektioner i syfte att
verifiera lämnad information.
2.5 Den ekonomiska dimensionen
OSSE:s ekonomiska dimension omfattar samarbete i ekonomiska frågor,
vetenskap, teknik och miljö. Organisationens femte ekonomiska forum
ägde rum i Prag i juni 1997 på temat "Marknadsekonomin och
rättssamhället". De aspekter som främst belystes gällde de legala
strukturernas betydelse för den ekonomiska utvecklingen, respektive
deras betydelse för säkerhet och stabilitet. Under det pågående mötet
bildade företrädare för den privata sektorn den fristående Europeiska
affärskongressen (European Business Congress, EBC).
Under maj 1997 har det i Skopje anordnats ett seminarium på temat
"Miljövänlig varaktig utveckling i sydöstra Europa" samt ett i Almaty i
oktober som var en regional uppföljning av årets forum om betydelsen av
ett på lagstiftning grundat regelverk för den ekonomiska och sociala
reformprocessen i övergångsekonomierna.
Permanenta rådet fastställde hösten 1997 mandatet för en samordnare
för verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension och detta
bekräftades vid ministermötet i Köpenhamn. Den amerikanske
diplomaten Tom Price utsågs i januari 1998 till ekonomisk samordnare.
Samordnaren skall öka OSSE:s möjlighet att bevaka ekonomiska, sociala
och miljömässiga säkerhetsaspekter. Han skall hålla regelbundna
kontakter med t.ex. Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Den ekonomiske
samordnaren skall bl.a. använda sig av fältkontorens rapportering för sin
analysverksamhet och bidra till de årliga utvärderingarna av den
ekonomiska och sociala utvecklingen i OSSE-området. Han skall även
hålla nära kontakt med den parlamentariska församlingens ekonomiska
utskott.
2.6 Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och
säkerhetsmodellen
Vid toppmötet i Budapest 1994 fattade OSSE beslut om att påbörja
arbetet med en allomfattande säkerhetsmodell för det 21:a århundradet.
Tanken var att inleda en process inom vars ram man ville tydliggöra
OSSE:s roll och diskutera hur organisationen skulle kunna möta nya hot
och utmaningar. Förslaget kom från Ryssland, som bl.a. eftersträvade att
ge OSSE en överordnad roll i den europeiska säkerhetsstrukturen. Vidare
ville man på rysk sida göra de politiska åtagandena inom OSSE juridiskt
bindande.
Dessa ryska tankar vann inte gehör i medlemskretsen.
Säkerhetsmodellarbetet har samtidigt av stora västeuropeiska länder, i
första hand Frankrike och Tyskland, uppfattats som ett sätt att balansera
NATO-utvidgningen med en vidareutveckling av OSSE och det
alleuropeiska samarbetet. Detta synsätt ligger också bakom beslutet vid
ministerrådet i Köpenhamn om riktlinjer för utarbetandet av en europeisk
säkerhetsstadga.
Många länder, däribland Sverige, intog länge en avvaktande attityd till
tanken på en ny stadga eftersom de såg en risk att tidigare, framförallt i
Parisstadgan, gjorda OSSE-åtaganden skulle kunna urholkas. Det
svenska förhandlingsarbetet under hösten präglades därför av
ansträngningar att värna om dessa åtaganden, inte minst principen om
staters rätt att fritt välja säkerhetspolitisk väg.
Beslutet i Köpenhamn återspeglar väl svensk syn. Det kan i detta
sammanhang noteras att beslutet i Köpenhamn talar om en "dokument-
stadga". Denna skrivning är en kompromiss mellan olika viljor om
resultatets förmodade betydelse för OSSE. För enkelhetens skull används
i denna skrivelse beteckningen säkerhetsstadga eller stadga.
Stadgan skall bidra till att stärka OSSE:s förmåga att verka som
regional organisation i enlighet med FN-stadgans kapitel VIII. Den skall
vara ett politiskt dokument som skall vidareutveckla de normer och
principer som hittills antagits inom OSSE. Av särskild vikt är härvid de
deltagande staternas rätt att fritt välja sina säkerhetsarrangemang samt
synen på enskilda staters åtaganden som en gemensam angelägenhet för
alla medlemsstater. Stadgearbetet skall omfatta samtliga OSSE:s
verksamhetsområden
Inom ramen för arbetet med stadgan finns ett av EU utarbetat s.k.
plattformsbegrepp (Platform for Cooperative Security). En huvudpunkt i
detta är att OSSE skall stärka sitt samarbete med andra
säkerhetsorganisationer i Europa. Samarbetet skall bedrivas på jämställd
fot och med sådana organisationer vars medlemsstater individuellt och
kollektivt åtagit sig att följa OSSE:s principer. OSSE:s ordförandeskap
kommer i sitt arbete att ge särskild prioritet åt utvecklingen av
plattformen.
Förra året inbjöd OSSE:s ordförande till ett möte i Wien mellan OSSE,
NATO, EU, Europarådet, VEU och OSS. Mötet var ett exempel på det
slags samverkan som EU förordar i sitt plattformsförslag. Avsikten är att
genom informationsutbyte och samverkan bilda ett nätverk i vilket
organisationerna ömsesidigt stöder varandra.
3 Konkreta insatser
Fältrepresentationerna är, sedan verksamheten inleddes 1992, ett av
OSSE:s viktigaste instrument. Dessa representationer skall på ett
flexibelt sätt arbeta inom ramen för organisationens kompetens med att
försöka förebygga tvister och konflikter, värna om respekt för de
mänskliga rättigheterna, medla i redan uppkomna konflikter och
medverka i återuppbyggnadsarbetet sedan konflikter upphört.
Varje representation har ett individuellt utformat mandat för sin
verksamhet. Permanenta rådet fattar beslut om mandatets innehåll och
utformning. I vissa fall är mandatet utformat i syfte att ge
representationerna i uppgift att främja samförstånd mellan olika grupper,
och därigenom förebygga tvister (Estland, Lettland och Ukraina). I andra
fall har uppdraget varit att bistå i förhandlingar om vapenstillestånd och
fred såsom i Tjetjenien. Vissa långtidsrepresentationer, såsom de i
Bosnien-Hercegovina och Kroatien, har uppgiften att på bred front
medverka i återuppbyggnadsinsatser efter en konflikt. Idag görs den
största insatsen i Bosnien-Hercegovina, men representationen i Kroatien
kommer, bl.a. då den från FN övertagit nya uppgifter, att inom kort
sysselsätta flest antal internationella tjänstemän.
Rapporteringen från representationerna skall ske regelbundet.
Representationscheferna rapporterar direkt till OSSE-ordföranden och
sekretariatet i Wien för vidarebefordran till medlemsstaterna.
Representationscheferna besöker också Wien regelbundet för att
avrapportera direkt till permanenta rådet.
För närvarande verkar OSSE-representationer i 12 länder.
Representationerna samarbetar nära med bl.a. OSSE:s
minoritetskommissarie (HCNM), kontoret för demokratiska institutioner
och mänskliga rättigheter i Warszawa (ODIHR) och andra delar av
OSSE.
3.1 Baltikum
Representationernas verksamhet i Estland och Lettland skiljer sig
väsentligt från den i Balkan. Det rör sig inte om krishantering och
konfliktlösning utan om en förebyggande insats avsedd att underlätta
integrationen av de stora ryskspråkiga befolkningsgrupperna.
3.1.1 Estland
OSSE-representationen har sitt huvudkontor i Tallinn. Då den
ryskspråkiga andelen av befolkningen är stor i Narva och Jöhvi/Kohtla-
Järve, har man även där upprättat mindre filialkontor. Representationens
verksamhet är främst inriktad på att främja de olika folkgruppernas
integration genom att bidra till ökad förståelse dem emellan.
Representationen upprätthåller kontakt med nationella och lokala
myndigheter, i synnerhet med dem som ansvarar för
medborgarskapsfrågor, invandring, språkfrågor och sociala frågor.
Kontakter upprätthålls även med politiska partier, fackföreningar och
massmedia.
Representationen har främst inriktat sig på frågor om medborgarskap,
uppehållstillstånd och främlingspass. Under 1997 har samarbetet med
enskilda organisationer utvidgats, bl.a. genom att man under året
arrangerat flera seminarier. Representationen låg bakom ett projekt
finansierat av Norge, där 100 barn från det till stor del ryskspråkiga
Narva fick bo med estniska familjer under två veckor. Vidare initierades
en konferens med 200 deltagare vid den estnisk-ryska gränsen.
Representationen samarbetade även med minoritetskommissarien vid
genomförandet av seminarier om bl.a. utbildning och integration.
En särskild OSSE-representant, med ett eget mandat, är knuten till
representationen. Han arbetar med frågor kring de kvarvarande
pensionerade ryska officerarna.
3.1.2 Lettland
Representationens kontor ligger i Riga. Verksamheten vänder sig
huvudsakligen till den ryskspråkiga befolkningsgruppen och omfattar
bl.a. frågor om medborgarskap och uppehållstillstånd. Dess mandat
omfattar även hjälp med genomförandet av de överenskommelser som
Lettland och Ryssland nått rörande pensionerade ryska officerare bosatta
i Lettland. OSSE deltar även i inspektionsregimen för avvecklingen av
den ryska strategiska radarstationen i Skrunda.
Verksamheten under 1997 har huvudsakligen inriktats på
medborgarskapsfrågor, språkfrågor, naturaliseringsprocessen och
utfärdandet av främlingspass. Representationen har följt utvecklingen
och bistått de lettiska myndigheterna med rådgivning om utformningen
av relevant lagstiftning samt om dess tillämpning. Råd och stöd ges även
till enskilda.
3.2 Balkan
Krishantering och konfliktlösning på Balkan utgör numera OSSE:s mest
omfattande uppgift. Organisationen ägnar en betydande del av sina
resurser åt detta område.
3.2.1 Bosnien-Hercegovina
OSSE:s ministerråd beslutade i december 1995 att med hänvisning till
fredsavtalet från Dayton upprätta en representation i Bosnien-
Hercegovina. Den växte snabbt till OSSE:s största. I fredsuppgörelsen
tilldelades organisationen en central roll i återuppbyggnadsprocessen.
Genom detta kom Bosnienrepresentationen att få stor betydelse för
OSSE:s utveckling till en operativ organisation med betydande
fältinsatser.
Mandatet för OSSE-representationen i Bosnien-Hercegovina anger tre
verksamhetsinriktningar: övervakning av allmänna val,
rustningskontroll-åtgärder och mänskliga rättigheter. För de två
förstnämnda är OSSE huvudansvarig och för mänskliga rättigheter delar
OSSE ansvaret med flera andra mellanstatliga och enskilda
organisationer.
Även om den militära delen av fredsuppgörelsen från Dayton i
huvudsak efterlevts, är det politiska läget i Bosnien-Hercegovina osäkert.
I Republika Srpska har den utdragna politiska krisen och klyftan mellan
de olika fraktionerna i maktkampen utgjort ett hot mot Daytonprocessen
och ytterst riskerat att äventyra Bosnien-Hercegovina som statsbildning.
Den tvååriga mandatperioden, som följt 1996 års allmänna val i
Bosnien-Hercegovina, är snart slut, och i september 1998 är det dags för
nya val på alla nivåer. Dessförinnan skall, enligt Daytonavtalet, en ny
vallag antas och en permanent valkommission, som efterträdare till den
provisoriska, utses. Allt talar för att OSSE kommer att spela en
betydande roll även vid dessa val, trots att detta inte uttryckligen
föreskrivs i Daytonavtalet.
3.2.2 Kroatien
OSSE-representationen i Kroatien inrättades 1996, efter en utdragen
förhandling med värdlandet om mandatet. Förutom huvudkontoret i
Zagreb och två filialkontor i Vukovar och i Knin, finns ett stort antal
mindre fältkontor. Representationens arbete är främst inriktat på
flyktingfrågor, minoritetsfrågor samt mänskliga rättigheter. Av central
betydelse är att mandatet även ger representationen i uppgift att tillse att
åtaganden om återflyttning av såväl serber som kroater till de platser de
bebodde före kriget följs (s.k. tvåvägsåtervändande).
Representationens roll förändrades märkbart då mandatet för FN:s
övergångsadministration (UNTAES) i östra Slavonien löpte ut i januari
1998. OSSE:s mandat för Kroatien utvidgades och organisationen
övertog en del FN-uppgifter. En väsentlig skillnad mellan OSSE:s och
UNTAES:s mandat är att det förra omfattar hela landet.
För att kunna ansvara för de utökade uppgifterna beslutade OSSE i juni
1997 att avsevärt förstärka representationen i Kroatien. Från att ha
sysselsatt 14 internationellt rekryterade tjänstemän, utvidgas
bemanningen på representationen till maximalt 250 tjänstemän. Av dessa
är för närvarande tio svenskar. För första gången innehåller
representationen ett civilpoliselement. Detta element består av 15
polismän, däribland en svensk. Ett större antal civilpoliser avses tillföras
OSSE-representationen under 1998.
3.2.3 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien)
Sedan 1992 har OSSE en representation i Makedonien. Dess främsta
syfte var ursprungligen att förhindra spridningen av den jugoslaviska
konflikten även till detta land. Representationen har nära samverkat med
UNPREDEP.
OSSE-representationen söker idag primärt att främja en dialog i syfte
att försöka dämpa motsättningarna och förebygga interna konflikter
främst mellan befolkningsmajoriteten och den albanska minoriteten.
Även OSSE:s minoritetskommissarie (HCNM) Max van der Stoel har
genom sitt arbete bidragit till ansträngningarna att minska de etniska
spänningarna. OSSE har i Makedonien bl.a. verkat för att högre
undervisning även bedrivs på det albanska språket.
Förhållandet mellan folkgrupperna i Makedonien står under stark
påverkan av förhållandena i Kosovo. Representationen följer därför även
utvecklingen i Kosovo.
3.2.4 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ)
Sedan 1992 har Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och
Montenegro) varit avstängd från deltagande i OSSE:s möten, även om
landet kvarstår i medlemskretsen (jfr sid. 27).
I samband med valmanipulationerna och de omfattande folkliga
protesterna i Jugoslavien under vintern 1996/97 inbjöd den federala
regeringen, efter upprepade propåer, en OSSE-delegation att besöka
landet. Den förre spanske premiärministern González utsågs till personlig
representant för OSSE:s ordförandeskap och fick i uppdrag att leda
delegationen. Resultatet av besöket blev att González lämnade en rad
rekommendationer avsedda att dels rättmätigt återbörda valsegern till
oppositionen, dels bidra till demokratiseringsprocessen i landet. Bland
rekommendationerna märks förslag till grundläggande förändringar i
valsystemet, domstolsväsendets oberoende samt mediareformer. I syfte
att underlätta genomförandet av rekommendationerna erbjöds
Jugoslavien tekniskt bistånd från OSSE.
Det internationella samfundet har under det senaste året betonat vikten
av att rekommendationerna genomförs fullt ut och omsätts i konkreta
demokratiserande åtgärder. Hittills har myndigheterna inte kunnat
uppvisa några entydigt positiva resultat vad gäller demokratisering, något
som bl.a. konstaterats av OSSE:s valobservatörer. Det finns även
internationella krav på att ge OSSE-representationen tillstånd att
återuppta verksamheten i Kosovo, Sandzjak och Vojvodina.
Innan FRJ uppfyller González rekommendationer och OSSE-
representationen åter kan börja verka är det inte troligt att frågan om
FRJ:s status i OSSE får en lösning. Sverige har drivit en linje som
innebär att när dessa villkor är uppfyllda bör FRJ snarast möjligt kunna
inta sin plats som medlem i OSSE.
Under 1997 utsågs Max van der Stoel till ordförandeskapets
personlige representant för Kosovo. Det dröjde dock fram till januari
1998 innan han för första gången kunde besöka landet.
Frågorna om Kosovos ställning inom FRJ och situationen för den
albanska befolkningsmajoriteten i området är centrala för en stabil
utveckling i regionen. En lösning av dessa frågor är avhängig
demokratiseringsprocessens utveckling i hela Förbundsrepubliken
Jugoslavien.
3.2.5 Albanien
Den akuta krisen i Albanien våren 1997 ledde till att OSSE:s ordförande
utsåg Österrikes f.d. förbundskansler Franz Vranitzky till sin personlige
representant i Albanien. I denna egenskap var Vranitzky sammanhållande
inte bara för OSSE:s utan även för andra internationella insatser i
Albanien. OSSE:s engagemang ledde kort därefter till att en
representation upprättades i Tirana.
Representationen har till uppgift att i samverkan med andra
internationella organ bistå Albanien med bl.a. arbete för demokratisering,
efterlevnad av mänskliga rättigheter och förberedelser för allmänna val.
Representationen skall även söka understödja ansträngningarna att samla
in vapen som är på drift. Särskilt intressant är att OSSE i Albanien fått
till uppgift att verka för en samordning av de internationella insatserna,
vilket man bl.a. gjorde under valen i juni/juli.
3.3 Tjetjenien
Orsaken till att OSSE-representationen i Tjetjenien upprättades var det
krig som brutit ut i denna ryska delrepublik. Ryssland hade utsatts för
stark kritik av OSSE-staterna för urskillningslös våldsanvändning och
anklagades bland annat för att inte ha efterlevt OSSE:s uppförandekod,
som slår fast vissa principer och begränsningar för militär
våldsanvändning. Representationen, som fått beteckningen "stödgrupp",
upprättades i april 1995. OSSE deltog genom stödgruppen aktivt i
förhandlingarna som ledde fram till ett fredsavtal. Sverige stödjer en
fortsatt OSSE-närvaro i området.
Under januari 1997 deltog stödgruppen, i nära samarbete med
tjetjenska myndigheter, i organisationen av president- och
parlamentsvalen i Tjetjenien. Stödgruppen ansvarade för samordningen
av den internationella valövervakningen.
Den allvarliga säkerhetssituationen i Tjetjenien med bl.a.
kidnappningar av utlänningar har gjort det omöjligt för humanitära
hjälporganisationer att verka i området.
3.4 Ukraina
Under 1950-talet fördes Krimhalvön över från Ryska rådsrepubliken till
Ukraina. Sedan Ukraina blev självständigt, har den ryska befolkningen
på Krim strävat efter att halvön skall återförenas med Ryssland.
OSSE-representationen i Ukraina upprättades sommaren 1994 och har
kontor både i Kiev och på Krimhalvön. Dess främsta uppgift är att följa
förhandlingarna om Krims status. Representationen bevakar också
utvecklingen beträffande de mänskliga rättigheterna, tillämpningen av
den nya författningen, medborgarskapsfrågan och mediafrihet. Allt mer
uppmärksamhet ägnar representationen åt situationen för de
återvändande krimtatarer som tidigare deporterats.
3.5 Moldova
I Moldova strävar två regioner efter större självständighet: området som
bebos av gagauz-minoriteten och den självutnämnda transnistriska
republiken, främst bebodd med ryssar och ukrainare. I Transnistrien finns
också delar av den ryska 14:e armén fortfarande kvar tillsammans med
en fredsbevarande styrka bestående av ryska, moldaviska och
transnistriska trupper. Förutom de kvarvarande ryska soldaterna finns
även stora lager av vapen och ammunition som skall bortföras eller
förstöras på plats. Trots ryska åtaganden har denna process ännu inte
påbörjats.
Sedan 1993 har OSSE en representation i Moldova. Den försöker
medverka till en varaktig politisk lösning av konflikten om Transnistrien,
baserad på territoriell integritet för Moldova och viss autonomi för
Transnistrien.
Representationen har även ägnat uppmärksamhet åt frågor om
mänskliga rättigheter samt skol- och språkfrågor.
3.6 Georgien
På georgiskt territorium pågår två större konflikter. Abchazien i väster
och Sydossetien i norr har i flera år strävat efter självständighet från
Georgien, vilket lett till väpnade konflikter. Striderna har förorsakat stora
flyktingströmmar och mycket mänskligt lidande. Stridshandlingar i
egentlig mening pågår inte längre, men konflikterna är fortfarande olösta.
Det internationella samfundet försöker utarbeta hållbara politiska
lösningar, i vilka både Abchazien och Sydossetien ges viss autonomi
men Georgiens territoriella integritet bevaras. OSSE har framförallt
engagerat sig för att finna en lösning på konflikten i Sydossetien, medan
FN har motsvarande roll i Abchazienkonflikten.
OSSE har en representation i Tbilisi sedan december 1992. Den är den
enda OSSE-representation som övervakar en fredsbevarande styrka från
OSS. Representationen söker vidare främja förhandlingarna mellan
parterna i konflikten om Sydossetien i syfte att nå en fredlig lösning.
Dess mandat täcker även övriga delar av Georgien.
FN och OSSE driver gemensamt ett kontor för mänskliga rättigheter i
Suchumi i Abchazien.
3.7 Tadzjikistan
Inbördeskriget i Tadzjikistan har krävt närmare 50 000 dödsoffer. Ingen
varaktig fred har ännu uppnåtts, men eldupphör råder och en
fredsöverenskommelse undertecknades i juni 1997. Att genomföra
överneskommelsen har dock visat sig vara en besvärlig process och
säkerhetsläget i landet är fortsatt prekärt.
Sedan 1994 har OSSE en representation i Tadzjikistans huvudstad
Dusjanbe. Huvuduppgifterna är att främja dialog och förtroende mellan
olika grupper, att uppmuntra respekt för mänskliga rättigheter och att
stödja upprättandet av demokratiska institutioner. Representationen skall
också bevaka efterlevnaden av åtaganden inom den mänskliga
dimensionen.
När FN:s flyktingkommissariat lämnade vissa områden i Tadzjikistan
fick OSSE-representationen även i uppgift att följa människorättsläget
för återvändande flyktingar och tvångsförflyttade personer i syfte att
underlätta deras återintegration i det tadzjikiska samhället.
3.8 Vitryssland
OSSE:s senast upprättade representation är den i Vitryssland. Efter
långvariga förhandlingar med värdlandet om OSSE:s närvaro kunde
representationen inleda sitt arbete i februari 1998.
De förändringar av konstitutionen som var resultatet av den
folkomröstning som genomfördes i maj 1996 gjorde det möjligt för
presidenten, Alexander Lukasjenko, att skaffa sig synnerligen vidsträckta
maktbefogenheter. Han gavs t.ex. möjlighet att upplösa det i demokratisk
ordning valda parlamentet och att direkt därefter utse en ny
nationalförsamling. Omständigheterna kring folkomröstningen fick till
följd att det internationella samfundet inte erkände valresultatet. I stället
betraktas 1994 års författning såsom fortsatt giltig.
Sedan 1996 har det politiska klimatet i Vitryssland gradvis försämrats.
Medlemmar av oppositionen och företrädare för oberoende medier har
utsatts för förföljelse. En av representationens prioriteringar är kontakter
med mänskliga rättighetsorganisationer och andra enskilda
organisationer.
3.9 Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens
arbete
Nagorno-Karabach är en enklav i det muslimskt dominerade
Azerbajdzjan med i huvudsak armenisk kristen befolkning som strävar
efter autonomi. Konflikten har pågått sedan slutet av 1980-talet, med
stort mänskligt lidande som följd.
Sverige ingår i den s.k. Minskgruppen, som inrättades 1992 och är ett
särskilt forum knutet till OSSE för hantering av konflikten i Nagorno-
Karabach. 1994 förhandlade Minskgruppen, under svenskt
ordförandeskap, fram en vapenvila som i stort sett iakttagits sedan dess.
Sedan våren 1996 är Frankrike, Förenta Staterna och Ryssland
tillsammans ordförande för Minskgruppen. De tre samordförandena
presenterade 1997 ett förslag till fredsplan för konflikten, som dock ännu
inte accepterats av samtliga parter.
Det förtjänar att nämnas att Nagorno-Karabach-konflikten är den enda
konflikt i vilken möjligheten till en fredsbevarande OSSE-insats på allvar
diskuterats. Vid OSSE-sekretariatet i Wien har upprättats ett embryo till
militär ledningsfunktion (High Level Planning Group, HLPG), där för
övrigt flera svenska officerare under årens lopp tjänstgjort.
3.10 Förbindelsekontoret för Centralasien
OSSE driver vid sidan av sina långtidsrepresentationer även ett regionalt
förbindelsekontor för Centralasien, beläget i Uzbekistans huvudstad
Tasjkent. Kontoret spelar en viktig roll för att stödja integrationen av de
nya centralasiatiska länderna i organisationen och genom att sprida
kunskaper om de åtaganden som medlemskapet innebär.
Förbindelsekontoret arrangerade under 1997 bland annat kurser och
konferenser om ämnen som mänskliga rättigheter och miljövård. Inför
1998 har ODIHR utarbetat ett program med en rad projekt i de
centralasiatiska länderna, bl.a. utbildning i valadministration inför de
kommande valen i regionen.
4 OSSE:s parlamentariska församling
Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s
övriga institutioner. Församlingens talman deltar dock numera
regelbundet i möten med OSSE:s trojka på utrikesministernivå i syfte att
förbättra informationsflödet mellan de två organen. Församlingens 315
ledamöter kan fatta majoritetsbeslut och omfattas alltså inte av OSSE:s
konsensusregel.
1997 års möte med OSSE:s parlamentariska församling ägde rum i
Warszawa i juli. Mötet antog en deklaration med rekommendationer
inom OSSE:s tre huvudområden politik och säkerhet, ekonomi och miljö
samt demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare antogs en resolution till
stöd för fredlig lösning av Abchazienkonflikten och ett uttalande av
kvinnliga parlamentariker om kvinnor och arbetslöshet.
Ett svenskt initiativ resulterade i att församlingen slog fast att våldtäkt
i väpnade konflikter är en grov krigsförbrytelse. Förslaget hade lagts
fram av ordföranden i riksdagens OSSE-delegation Viola Furubjelke (s)
och antogs enhälligt såsom ett separat kapitel i slutdeklarationen från
mötet.
Riksdagsledamoten Helena Nilsson (c) är vice ordförande i
församlingens utskott för ekonomi- och miljöfrågor för perioden 1996-
1998.
Församlingens talman, spanjoren Ruperez, ledde en delegation till
Turkiet för samtal om MR-frågor. Den svenska riksdagsledamoten Göran
Lennmarker (m) ingick i delegationen.
Den parlamentariska församlingens nästa möte äger rum i juli i
Köpenhamn.
5 OSSE:s samverkan med andra organisationer
5.1 EU och OSSE
Europeiska unionen är en av de mer framträdande aktörerna i OSSE. EU
är även en viktig samarbetspartner för organisationen. Samarbetet
rörande OSSE-frågor inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik (GUSP) är väl etablerat sedan många år och utvecklas
kontinuerligt. EU-länderna möts varje månad i Bryssel för att med
representanter från huvudstäderna diskutera aktuella frågor. Därutöver
träffas representanter för EU:s delegationer till OSSE i Wien
regelbundet, oftast flera gånger i veckan, på olika nivåer. Syftet med
dessa samråd är att komma fram till en gemensam uppfattning inom EU-
kretsen. Rustningskontrollfrågorna i OSSE är inte, förutom frågor
relaterade till den s.k. uppförandekoden, föremål för EU-samordning.
EU-länderna har också regelbundna samråd med de länder som har
associeringsavtal med unionen. Dessa samråd, som äger rum både i
Bryssel och i Wien, är viktiga. Erfarenheten har visat att EU:s förslag bör
vara väl förankrade hos associeringsländerna om de skall kunna antas av
alla OSSE:s medlemsstater, då de två ländergrupperna utgör nästan
hälften av medlemmarna i OSSE. Under året har EU-trojkan i Wien
också börjat genomföra regelbundna möten med EES-länderna Island,
Liechtenstein och Norge. Trojkan sammanträder även regelbundet med
Förenta Staterna och Ryssland.
Under år 1997 har diskussionerna inom EU främst rört utarbetandet av
konkreta förslag till arbetet med säkerhetsstadgan och behandlingen av
regionala frågor, i synnerhet utvecklingen och inriktningen av OSSE:s
engagemang i Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Vitryssland.
EU bidrog till OSSE:s insats för lokalvalen i Bosnien-Hercegovina
genom en gemensam åtgärd (enligt art. J.3 FEU), i vilken man ställde ett
större antal valövervakare till förfogande.
Vid diskussioner i Permanenta rådet i Wien är huvudregeln att
planerade anföranden skall vara gemensamma för EU. Om tidsramen
medger hålls även samråd med associeringsländerna, så att de har
möjlighet att ansluta sig.
5.2 OSSE och samverkan med FN och Europarådet
Erfarenheterna från fältet har visat att samarbetet mellan olika
organisationer är ett villkor för att förebyggande insatser, krishantering
och återuppbyggnadsinsatser efter en kris skall ha önskad verkan.
Att OSSE är en regional organisation enligt FN-stadgans kapitel VIII
innebär att organisationen på det regionala planet kan komplettera FN-
insatser eller bidra med alternativ till sådana. På svenskt initiativ ingicks
1993 ett ramavtal om närmare samarbete mellan FN och OSSE. I
enlighet med avtalet genomför bl.a. organisationernas generalsekreterare
regelbundna möten. I Kroatien har OSSE för första gången direkt
övertagit vissa uppgifter som tidigare åvilade FN. OSSE och FN har i
Georgien ett gemensamt kontor som arbetar för att främja respekten för
mänskliga rättigheter.
OSSE och Europarådet har båda till uppgift att främja mänskliga
rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det gäller således att
genom samverkan mellan organisationerna på bästa sätt utnyttja
respektive organisations möjligheter att stödja en långsiktig
demokratibyggnad i Europa. Möten hålls varje halvår mellan OSSE och
Europarådet, i vilka såväl ordförandena som generalsekreterarna deltar.
För att på bästa sätt utnyttja existerande resurser och undvika
dubbelarbete är det av största vikt att organisationerna kan samarbeta väl
ute på fältet. Arbetet kring valövervakning, där båda organisationerna
varit engagerade, har visat på behovet av såväl politisk som praktisk
samordning. Under det senaste året har samordningen mellan OSSE och
Europarådet i samband med konkreta insatser fungerat allt bättre.
Organisationerna har tillsammans bl.a. anordnat gemensamma seminarier
i de nya medlemsstaterna. Intensiva diskussioner pågår om hur
samarbetet skall kunna byggas ut ytterligare.
OSSE-representationen i Albanien har i uppdrag att verka för
samordning av de internationella insatserna. Detta är ett praktiskt
exempel på att OSSE kan spela en viktig roll för att underlätta
samordningen mellan en rad internationella organisationer. Vidare
diskuterar OSSE gemensamma projekt med EU-kommissionen, Röda
korset och olika FN-organ för Centralasien, Armenien, Azerbajdzjan och
Georgien.
5.3 Kontakter med enskilda organisationer
Enskilda organisationer (Non-Governmental Organisations, NGO) har
spelat en viktig roll inom OSSE alltsedan Helsingforsprocessen under
1970-talet. Genom sin verksamhet har de aktivt bidragit till att främja
demokrati och mänskliga rättigheter i medlemsländerna. De enskilda
organisationerna har möjlighet att delta vid större möten och seminarier
inom ramen för OSSE. I Sverige har ett särskilt nätverk bildats av
enskilda organisationer med intresse för OSSE:s verksamhet.
Vid översynsmötet i november i Warszawa deltog ett hundratal
enskilda organisationer och gav värdefulla synpunkter på förhållandena i
medlemsländerna. Vid samma möte hölls ett nordiskt anförande, i vilket
de nordiska länderna uppmärksammade FN:s arbete för att stödja
försvarare av mänskliga rättigheter. Sverige välkomnar särskilt den
tonvikt som ODIHR lägger vid enskilda organisationer.
6 Budget
De fastställda ordinarie budgetarna inom OSSE är sammantaget i
storleksordningen 500 miljoner kronor, varav den svenska andelen är
cirka 15 miljoner kronor. Därutöver tillkom under 1997 frivilliga bidrag
från Sverige till valfonderna för valen i Bosnien-Hercegovina respektive
Kroatien om 15 miljoner kronor, kostnader för svenska delar av de
gemensamma valövervakningsinsatserna på cirka 12 miljoner kronor,
kostnader för personal som Sverige ställer till OSSE:s förfogande om
cirka åtta miljoner kronor, samt cirka fem miljoner kronor för andra
insatser. Bortsett från utrikesförvaltningens egna kostnader är därmed
Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet för närvarande i
storleksordningen 55 miljoner kronor per budgetår.
7 OSSE - en framåtblick
Utmaningarna framöver för OSSE blir såväl av operativ som principiell
och normativ natur. Organisationen har, som redan poängterats, en unik
kompetens och en växande erfarenhet vad gäller tidig förvarning,
konfliktförebyggande insatser, icke-militär krishantering,
återuppbyggnad samt stöd för att upprätta demokratiska institutioner.
Den snabba tillväxten av fältverksamheten under senare år har emellertid
tydliggjort behovet av fortsatta förstärkningar. Åtskilligt talar dessutom
för att krav kommer att ställas på omfattande OSSE-insatser på Balkan
samt i Kaukasusregionen och i Centralasien under de kommande åren.
Ministerrådsmötet i Köpenhamn fattade flera beslut med syfte att
stärka OSSE. Dels skall den operativa förmågan förbättras, dels tillfördes
organisationen nya instrument. Till de sistnämnda hör den nye
mediarepresentanten och den ekonomiske samordnaren. Beslutet om att
se över formerna för översynen av hur medlemsländerna följer sina
åtaganden beträffande mänskliga rättigheter och demokratiska principer
innebär ett nytänkande vad gäller arbetsformerna inom den mänskliga
dimensionen. Likaså togs ytterligare beslut rörande pragmatisk
samverkan med andra säkerhetsorganisationer (den s.k. plattformen).
Samtliga frågor som nämnts ovan kommer att prioriteras av det polska
ordförandeskapet under 1998. Särskild vikt synes Polen lägga vid den
mänskliga dimensionen.
Det nordiska samarbetet fortsätter att vara centralt. Under 1998
kommer de nordiska länderna att gemensamt ta fram förslag till hur
OSSE kan stärkas ytterligare vad avser sekretariatets förmåga att stödja
ordförandeskapets och representationernas arbete. Det starka
nordiska/Östersjöinslaget i ordförandetrojkan under åren 1998/99 ger
mycket goda möjligheter för Sverige att agera.
På det normativa området utgör beslutet i Köpenhamn om riktlinjer för
en ny säkerhetsstadga grunden för det fortsatta arbetet. De försök som
gjordes inför Köpenhamn att urholka centrala principer, såsom rätten till
fritt säkerhetspolitiskt vägval, understryker vikten av fortsatt vaksamhet
från svensk sida.
Även rustningskontrollfrågorna lyfts nu fram i OSSE efter en tid i
skymundan. Wiendokumentet blir föremål för en relativt omfattande
översyn. CFE-avtalet, som är löst knutet till OSSE, utgör ett centralt
inslag i den europeiska säkerhetsstrukturen. Resultatet av de pågående
förhandlingarna om en modernisering av CFE-avtalet blir av stor
betydelse också för de länder som inte deltar.
Fortfarande ser medlemsländerna i alltför stor utsträckning OSSE:s
operativa och normativa verksamhet som två från varandra skilda spår.
Avgörande för organisationens utveckling blir hur man lyckas samordna
dessa, samtidigt som man bygger ut samverkan med andra
organisationer.
I arbetet med organisationens allsidiga utveckling spelar EU en central
roll. Unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samverkan har vad gäller
OSSE-frågor nått längre än på andra områden.
OSSE utgör även framgent ett nödvändigt kitt i den framväxande
europeiska säkerhetsstrukturen, inte minst i ljuset av den utveckling som
äger rum inom EU och NATO. Den ryska ambitionen att göra
organisationen överordnad andra kommer dock inte att förverkligas. Men
inte heller kan OSSE enbart utgöra ett pragmatiskt instrument för
konfliktförebyggande insatser och för krishantering på fältet. OSSE
måste framöver förbli ett alleuropeiskt forum för dialog om säkerhet i
dess vidaste bemärkelse. Samtidigt framstår uppgiften att bistå
medlemsländerna att uppfylla de grundläggande principerna om
demokrati och mänskliga rättigheter som allt viktigare.
8 Förkortningar
APC Atlantic Partnership Council (Atlantiska
partnerskapsrådet)
CFE Conventional Armed Forces in Europe
(Treaty/avtal om konvnetionella väpnade
styrkor i Europa)
CIS Commonwealth of Independent States
(jfr OSS)
CoE Council of Europe (Europarådet, ER)
CPC Conflict Prevention Centre (Centrum för
konfliktförebyggande insatser - inom OSSE-
sekretariatet)
CSBM Confidence- and Security-Building Measures
(förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder)
CSCE Conference on Security and Co-operation in
Europe (jfr ESK)
EAPR Euro-atlantiska partnerskapsrådet
EBC European Business Congress (Europeiska
Affärskongressen)
ECE Economic Commission for Europe (FN:s
ekonomiska kommission för Europa)
ECMM European Community Monitoring Mission
(EU:s övervakningsorganisation på Balkan)
ED Economic Dimension of the OSCE (OSSE:s
ekonomiska dimension)
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EF Economic Forum
ER Europarådet (jfr CoE)
ESK Konferensen om säkerhet och samarbete i
Europa (Europeiska säkerhetskonferensen,
jfr CSCE)
EU Europeiska Unionen (European Union)
FEU Fördraget om Europeiska Unionen
FN Förenta Nationerna (United Nations)
FRJ Förbundsrepubliken Jugoslavien
FSC Forum for Security Co-operation (OSSE:s
säkerhetsforum)
GUSP Gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken (inom EU)
HCNM High Commissioner on National Minorities
(OSSE:s minoritetskommissarie)
HD Human Dimension of the OSCE (OSSE:s
mänskliga dimension)
HLPG High Level Planning Group (militär
stabsgrupp i Wien för planering av
fredsbevarande insats i Nagorno-Karabach)
IDEA International Institute for Democracy and
Electoral Assistance
IOM International Organisation for Migration
MG Minskgruppen
NACC North Atlantic Co-operation Council
NATO North Atlantic Treaty Organisation
NGO Non-Governmental Organisation (enskild
organisation)
ODIHR Office for Democratic Institutions and
Human Rights (OSSE:s kontor för
demokratiska institutioner och mänskliga
rättigheter)
OSCE Organisation for Security and Co-operation
in Europe (jfr OSSE)
OSS Oberoende staters samvälde (jfr CIS)
OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (jfr OSCE)
PC Permanent Council (Permanenta rådet)
PFF Partnerskap för fred (jfr PFP)
PFP Partnership for Peace (jfr PFF)
SFOR Stabilization Force
UNDP United Nations Development Programme
(FN:s utvecklingsprogram)
UNHCR United Nations High Commissioner for
Refugees (FN:s flyktingkommissarie)
UNOMIG United Nations Mission in Georgia
UNOMOT United Nations Observer Mission in
Tajikistan
UNPREDEP United Nations Preventive Deployment
(FN:s förebyggande militära insats i
Makedonien)
UNTAES United Nations Transitional Administration
for Eastern Slavonia, Baranja and Western
Sirmium (FN:s övergångsadministration för
östra Slavonien
VEU Västeuropeiska unionen (jfr WEU)
WEU Western European Union (jfr VEU)
9 OSSE:s medlemsländer
Albanien Makedonien (f.d. jugoslaviska
Andorra republiken Makedonien)
Armenien Malta
Azerbajdzjan Moldova
Belgien Monaco
Bosnien-Hercegovina Nederländerna
Bulgarien Norge
Canada Polen
Cypern Portugal
Danmark Rumänien
Estland Ryssland
Finland San Marino
Frankrike Schweiz
Förenta Staterna Slovenien
Georgien Slovakien
Grekland Spanien
Heliga Stolen Storbritannien
Irland Sverige
Island Tadzjikistan
Italien Tjeckien
Förbundsrepubliken Jugoslavien Turkiet
(FRJ) Turkmenistan
Kazakstan Tyskland
Kirgizistan Ukraina
Kroatien Ungern
Lettland Uzbekistan
Liechtenstein Vitryssland
Litauen Österrike
Luxemburg (= 55 varav en t.v.
suspenderad)
.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
_____________________________
Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:88 Redogörelse för verksamheten
inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under
1997.
Den socialistiska federativa republiken Jugoslavien avstängdes 1992 från att delta i
OSSE:s möten; detsamma gäller alltjämt FRJ
Skr. 1997/98:88
17
1