Post 6042 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:150 ·
Hämta Doc ·
1998 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/12
Bilaga 4
Nationell handlingsplan för
sysselsättning
.
Innehållsförteckning
1 Svensk sysselsättningspolitik: Inriktning och prioriteringar 4
1.1 Svensk ekonomi och arbetsmarknad 4
1.2 Amsterdamfördraget stärker sysselsättnings-
samarbetet 5
1.3 Regeringens politik för ökad sysselsättning 5
1.3.1 Politikens inriktning 5
1.3.2 Nya initiativ 7
1.4 1998 års sysselsättningsriktlinjer och Sveriges
prioriteringar 9
2 Riktlinjer för sysselsättningen för år 1998 11
I Att förbättra anställbarheten 11
2.1 Att angripa ungdomsarbetslösheten och förebygga
långtidsarbetslöshet 11
2.2 Från passiva till aktiva åtgärder 12
2.3 Att uppmuntra utvecklingen av en metod för
partnerskap 13
2.4 Underlätta övergången från skola till arbete 14
II Att utveckla företagarandan 15
2.5 Att göra det lättare att starta och driva företag 15
2.6 Att utnyttja möjligheterna att skapa nya
arbetstillfällen 16
2.7 Skatter och sysselsättning 17
III Att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga 18
2.8 Att modernisera arbetsorganisationen 18
2.9 Att stödja företagens anpassningsförmåga 19
IV Att stärka jämställdhetspolitiken 19
2.10 Att angripa diskriminering mellan män och
kvinnor 19
2.11 Att förena yrkesliv och familjeliv 20
2.12 Att underlätta återinträde i yrkeslivet 21
2.13 Att främja funktionshindrade personers inträde i
yrkeslivet 21
Nationell handlingsplan för sysselsättning
1 Svensk sysselsättningspolitik:
Inriktning och prioriteringar
1.1 Svensk ekonomi och arbetsmarknad
Svensk ekonomi befinner sig i en stabil uppgångsfas.
BNP-tillväxten har under perioden 1994-97 i
genomsnitt uppgått till 2,6 procent per år. Tillväxten
väntas bli 3,0 procent i år och 3,1 respektive 3,4
procent åren 1999 och 2000. Det finns tydliga tecken
på ett förbättrat läge på arbetsmarknaden.
Arbetslösheten har sjunkit kontinuerligt sedan
sommaren 1997. Den öppna arbetslösheten har på ett
år minskat med drygt två procentenheter och uppgick
i februari 1998 till 6,7 procent. I regeringens prognos
förutses att sysselsättningen ökar med 1,0 procent i år
och med sammanlagt ytterligare 3,5 procent åren 1999
och 2000. Den öppna arbetslösheten beräknas minska
till 5,7 procent 1999. Med de åtgärder regeringen
föreslår bedöms målet 4 procents öppen arbetslöshet
kunna nås mot slutet av år 2000. De löneavtal som
hittills slutits under 1998 inger också förhoppningar
om att lönebildningen inte skall utgöra ett hinder för
en fortsatt ökning av sysselsättningen och en
minskning av arbetslösheten.
TABELL 1.1
NYCKELTAL 1997 - 2001
1997
1998
1999
2000
2001
Öppen
arbetslöshet
8,0
6,7
5,7
4,4
4,0
Åtgärder
4,3
4,2
4,0
3,9
3,5
Antal sysselsatta
-1,0
1,0
1,5
2,0
1,1
Kontantlön per
timme
4,5
3,1
3,0
3,0
3,0
KPI, årsgenomsnitt
0,9
0,9
1,2
2,0
2,0
BNP
1,8
3,0
3,1
3,4
2,6
Finansiellt
sparande,
offentlig sektor
-1,1
1,6
0,8
2,3
3,5
Anm.: Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i
procent av arbetskraften. Årlig procentuell förändring redovisas för
antal sysselsatta, löner, KPI och BNP. Finansiellt sparande
redovisas som andel av BNP.
Källa: Finansdepartementet
Den politik som lades fast 1994 fullföljs. Den
ekonomiska politiken är inriktad på att främja hög
tillväxt, ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet. Grunden är att vidmakthålla
makroekonomisk stabilitet genom sunda offentliga
finanser och stabila priser. Detta är en nödvändig
förutsättning för en långsiktigt hållbar tillväxt och
därmed en hög sysselsättning. Den stabilitetsinriktade
politiken kompletteras med strukturella insatser. Dit
hör en aktiv arbetsmarknadspolitik som motverkar
passivisering, upprätthåller de arbetslösas
anställbarhet och främjar en väl fungerande
arbetsmarknad. Ett andra väsentligt element är
förstärkta insatser på alla nivåer i utbildningssystemet
för att möta de krav på högre kompetens och
kvalificerade yrkeskunskaper som den moderna
arbetsmarknaden ställer. Ett tredje inslag är insatser
för att främja företagande, inte minst i små och
medelstora företag, och för att skapa ett gott
näringslivsklimat.
Den förda politiken har i många avseenden varit
framgångsrik. De offentliga finanserna har förbättrats
markant, från ett underskott motsvarande 10,3 procent
av BNP 1994 till ett överskott i år.
Inflationsförväntningarna har brutits och inflationen
har stabiliserats på en låg nivå i linje med
inflationsmålet på 2 procent. Räntorna har sjunkit.
Bytesbalansen visar överskott. BNP-tillväxten tar nu
fart från en god genomsnittlig nivå de senaste åren.
Arbetsmarknadsläget förbättras. Men fortfarande
återstår stora utmaningar för sysselsättningspolitiken.
Arbetslösheten är fortfarande oacceptabelt hög.
Sysselsättningsgraden, som tidigare var en av de
högsta i världen, har fallit från drygt 80 procent i slutet
av 1980-talet till cirka 70 procent idag.
Sysselsättningsgraden bland funktionshindrade är
betydligt lägre än för befolkningen i övrigt.
Arbetslösheten har slagit hårt mot nytillträdande och
yngre arbetskraft. Invandrarnas
arbetsmarknadssituation har försämrats dramatiskt
under 1990-talet. Flera grupper har betydande problem
att få en fast förankring på arbetsmarknaden. De
riskerar att stå utanför den reguljära arbetsmarknaden
under långa perioder. Bland dessa grupper återfinns
många invandrare, funktionshindrade, ungdomar och
personer med låg utbildning.
Arbetslösheten är markant högre bland personer
med låg utbildning än bland högutbildade. Det finns
en tydlig tendens till ökade kompetenskrav i
efterfrågan på arbetskraft.
Ökningen av antalet arbetslösa under 1990-talet har
åtföljts av längre arbetslöshetstider. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken är en förklaring till att den
svenska långtidsarbetslösheten trots allt är låg vid en
internationell jämförelse.
I likhet med den Europeiska unionens övriga
medlemsstater står Sverige således inför en betydande
utmaning: att öka sysselsättningen och att komma
tillrätta med den alltför höga arbetslösheten.
1.2 Amsterdamfördraget stärker
sysselsättningssamarbetet
Genom Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni
1997 har kampen mot arbetslösheten mer än någonsin
tidigare förts upp som högsta prioritet i EU-
samarbetet. Införandet av en särskild avdelning om
sysselsättning i Amsterdamfördraget var ett viktigt
svenskt förhandlingsmål i regeringskonferensen.
Medlemsstaternas samarbete på
sysselsättningsområdet ges en fastare grund genom
att främjandet av en hög sysselsättningsnivå blir ett
uttryckligt mål för EU. Kampen mot arbetslösheten
garanteras fortsatt prioritet också i ett långsiktigt
perspektiv.
Europeiska rådets möte i Luxemburg i november
1997 antog riktlinjer för sysselsättningen för 1998,
vilka fastställdes av rådet i december 1997.
Medlemsstaterna uppmanades att under 1998 lägga
fram en första nationell handlingsplan för
sysselsättning. En första avstämning av
medlemsstaternas handlingsplaner kommer att göras
vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998.
Sysselsättningsriktlinjerna skall skapa bättre
förutsättningar för ett mer samlat och samordnat
agerande inom EU för att uppnå målet om en hög
sysselsättningsnivå. Huvudansvaret för
genomförandet av sysselsättningspolitiken och dess
konkreta utformning ligger dock fortfarande på
medlemsstaterna. Gemenskapen skall uppmuntra
samarbete mellan medlemsstaterna samtidigt som de
enskilda medlemsstaternas befogenheter skall
respekteras.
Sysselsättningsriktlinjerna skall stämma överens
med de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och
gemenskapens ekonomiska politik under artikel 103.2 i
EG-fördraget. Sysselsättningsriktlinjerna måste därför
vara förenliga med en fortsatt ansvarsfull finanspolitik
och återhållsamhet i de offentliga utgifterna. För
svensk del innebär detta att ökade offentliga utgifter
som kan föranledas av genomförandet av
sysselsättningsriktlinjerna skall finansieras genom
omprioriteringar inom befintliga ramar.
Medlemsstaterna skall i handlingsplaner redovisa
hur riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder. I
handlingsplanerna skall medlemsstaterna ta ställning
till samtliga riktlinjer. I resolutionen om
sysselsättningsriktlinjerna betonas att
medlemsstaternas olika förutsättningar när det gäller
de problem som tas upp i riktlinjerna kommer att ta sig
uttryck i olika lösningar och prioriteringar anpassade
till förhållandena i varje medlemsstat. För Sverige, vars
sysselsättningspolitik ligger väl i linje med riktlinjerna,
handlar det om att redovisa hur den
sysselsättningspolitik som bedrivs omsätter
riktlinjerna i nationella åtgärder. Behovet av nya
initiativ och åtgärder bör bedömas i ljuset av
sysselsättningsriktlinjerna, utvecklingen på
arbetsmarknaden och målet om en halverad
arbetslöshet.
1.3 Regeringens politik för ökad
sysselsättning
1.3.1 Politikens inriktning
Det övergripande målet för regeringens
sysselsättningspolitik är att minska arbetslösheten
genom en varaktigt högre sysselsättning. Den öppna
arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 2000. På
lång sikt är målet full sysselsättning.
Regeringens sysselsättningspolitik bygger på fem
grundstenar:
– Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete.
– Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
– I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan, vården
och omsorgen utgör kärnan i välfärden.
– Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att
arbetslösheten skall kunna halveras.
– De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.
Jämställdhet mellan könen är ett av de övergripande
målen för regeringens sysselsättningspolitik. Sverige
har en jämförelsevis hög sysselsättningsgrad för både
kvinnor och män. Det är resultatet av en medveten
politik för att främja kvinnors och mäns lika rätt till
arbete. Särskilt viktiga faktorer för att uppnå den höga
sysselsättningen är de insatser som görs för en
lättillgänglig barn- och äldreomsorg, betald
föräldraledighet och ett inkomstskattesystem som har
individer som minsta enhet liksom jämnare fördelning
av politisk makt mellan kvinnor och män. Insatser görs
också för att skapa lika möjligheter på
arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk och kulturell
bakgrund.
Den svenska sysselsättningspolitiken är en
integrerad del av den ekonomiska politiken. Politikens
inriktning på makroekonomisk stabilitet – sunda
offentliga finanser och stabila priser – skapar
förutsättningar för en långsiktigt hög tillväxt och en
varaktig sysselsättningsökning. Arbetet med att
sanera de offentliga finanserna har resulterat i en
omfattande och snabb konsolidering, som skapat
utrymme för låga räntor och stärkt förtroendet för den
ekonomiska politiken. Båda dessa faktorer har en stor
betydelse för företagens vilja att investera och
hushållens beslut om konsumtion, arbete och
utbildning. Genom saneringen av de offentliga
finanserna har utrymme skapats som gjort det möjligt
för regeringen att tillföra kommunerna extra resurser
för att upprätthålla kvaliteten inom skola, vård och
omsorg. Därmed kommer också den offentliga
sysselsättningen att stabiliseras under de kommande
åren.
Den tekniska utvecklingen och den ökade
internationella integrationen ökar efterfrågan på
välutbildad arbetskraft samtidigt som
sysselsättningsmöjligheterna för lågutbildad och
lågkvalificerad arbetskraft minskar. Nya och
kvalificerade arbetsuppgifter som förutsätter
högskoleutbildning tillkommer. En av grundstenarna i
regeringens sysselsättningspolitik är därför en
konsekvent satsning på utbildning och
kompetensutveckling på alla nivåer, vilket ger goda
förutsättningar för att långsiktigt öka
sysselsättningen. Kontinuerlig kompetensutveckling,
både genom det dagliga arbetet och i form av
utbildningsinsatser, i kombination med en flexibel
arbetsorganisation, är viktiga förutsättningar för
framgångsrika företag. Regeringens mycket
omfattande satsningar på reguljär utbildning,
arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling i
arbetslivet har bland annat som syfte att motverka att
den arbetslöses kunskaper och yrkesfärdigheter
förloras under tiden i arbetslöshet. Utbyggnaden av
högskolan med 60 000 permanenta platser de
kommande åren skapar möjlighet för fler, såväl
arbetslösa som andra, att skaffa sig en utbildning för
att möta arbetsmarknadens behov av välutbildade.
Arbetsmarknadspolitiken är en annan viktig
komponent i regeringens sysselsättningspolitik. Den
bygger vidare på en svensk tradition av åtgärder som
främjar aktivitet och motverkar passivt
bidragsberoende. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken
har en central uppgift när det gäller att förhindra
utslagning och verka för goda drivkrafter att söka
arbete eller ägna sig åt utbildning. Arbetet med att
förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och
bibehålla de arbetslösas anställbarhet skall
intensifieras och effektiviseras.
Arbetsmarknadspolitiken bygger på följande
principer:
– Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att se
till att lediga platser tillsätts snabbt och effektivt.
– Aktiva åtgärder prioriteras framför passivt
kontantstöd.
– De arbetslösa skall stå till arbetsmarknadens
förfogande samt ha de förutsättningar och
kunskaper som krävs för att ta de jobb som
erbjuds.
– Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till
yrkesmässig och geografisk rörlighet. Genom
ökade satsningar på utbildning och
kompetensutveckling skall den arbetslöse ges
möjligheter att få jobb i nya sektorer eller i sektorer
där efterfrågan på arbetskraft ökar.
– Personer som har särskilt svårt att få arbete och
som därmed riskerar att bli långtidsinskrivna skall
prioriteras. Bland dessa finns många
funktionshindrade, invandrare och ungdomar.
– En hög subventionsgrad i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara
berättigad under förutsättning att ordinarie
arbetstillfällen inte trängs undan.
– Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. Åtgärderna skall bidra till
att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts.
– Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning.
Det är av stor vikt, i den konjunkturuppgång som
Sverige för närvarande befinner sig i, att söka
motverka uppkomsten av inflationsdrivande
flaskhalsar. Åtgärderna skall de kommande åren i
högre grad inriktas på områden där bristsituationer
kan uppkomma. Genom att individuella
handlingsplaner upprättas för varje enskild arbetslös
skall åtgärderna i största möjliga utsträckning
anpassas till individens önskemål om framtida
arbetsuppgifter och till arbetsmarknadens efterfrågan
på yrkeskunskap.
Merparten av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn. En
expansion av det privata näringslivet innebär en
förstärkning av de offentliga finanserna och bidrar
därmed till att stärka hela ekonomin. För att
åstadkomma en sysselsättningsökning i den privata
sektorn krävs goda förutsättningar för företag och
företagande. Sverige har ett gott företagsklimat. Icke
desto mindre är det en angelägen uppgift att
identifiera och lösa problem som kan begränsa en
ytterligare tillväxt av framför allt mindre företag. Detta
arbete kommer att breddas och intensifieras. En viktig
komponent i detta arbete är att underlätta för företag
att ta till sig, använda och utveckla ny teknik. Det är
också viktigt att fortsätta främja öppna och
fungerande marknader med ett högt konkurrenstryck.
Att förverkliga den inre marknaden är betydelsefullt i
detta sammanhang. Genom att driva på
genomförandet av gemenskapslagstiftning och
tillämpningen av densamma skapas förutsättningar för
en bättre fungerande gemensam marknad och ökad
sysselsättning i Europa.
En viktig förutsättning för att en ökad
aktivitetsnivå i ekonomin skall leda till en ökad
sysselsättning och en minskad arbetslöshet är dock
att lönebildningen fungerar väl. Med löneökningar
som är i linje med produktivitetsutvecklingen och
inflationsmålet kan arbetslösheten pressas tillbaka. I
annat fall riskerar den höga arbetslösheten att bli
permanent.
Regeringens mål om en halverad öppen
arbetslöshet år 2000 följs upp två gånger per år. Detta
sker för att understryka regeringens bestämda
ambition att nå det uppställda målet. I uppföljningen
redovisas utvecklingen på arbetsmarknaden för
centrala variabler såsom sysselsättning,
långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och
företagande, liksom de åtgärder som regeringen
vidtagit och tänker vidta för att bekämpa
arbetslösheten.
Att återställa en hög sysselsättningsgrad är en
central uppgift för sysselsättningspolitiken. Endast
med en hög andel av den arbetsföra befolkningen i
reguljär sysselsättning får välfärdssamhället ett stabilt
och uthålligt fundament.
En bärande tanke i arbetet med
sysselsättningsriktlinjerna har varit värdet av att
målinrikta politiken genom att sätta upp konkreta mål.
Medlemsstaterna uppmanas också att sätta nationella
mål där de finner det möjligt och lämpligt.
I Sverige har vi goda erfarenheter av att sätta upp
konkreta mål för politiken. Utöver målet om en
halverad öppen arbetslöshet finns mål för inflationen
samt budgetpolitiska mål. Dessa mål har starkt bidragit
till en stabil utveckling för den svenska ekonomin.
1.3.2 Nya initiativ
I den ekonomiska vårpropositionen redovisar
regeringen hur sysselsättnings- och tillväxtpolitiken
vidareutvecklas genom insatser inom sex områden av
central betydelse för framtiden och för den
ekonomiska och kulturella välfärden. Det handlar om
ytterligare utbildningsinsatser, om att sprida och öka
användandet av informationsteknologi, att främja
ekologisk hållbarhet, att främja företagande, att stärka
Europasamarbetet samt att arbeta för ett Sverige för
alla.
Kunskap och kompetens
Nyckeln till en framtid med ökad välfärd ligger i en
kvalificerad arbetskraft med god utbildning. Politiken
går därför ut på att stärka hela utbildningssystemet,
från förskolan till kvalificerad vidareutbildning för dem
som redan har jobb. Varje ung människa som lämnar
grund- och gymnasieskolan utan tillräckliga
kunskaper utgör ett misslyckande. En bättre skola
kräver resurser och en hög pedagogisk kompetens för
att stärka kvalitetsutvecklingen.
Regeringen avser att genomföra ett
tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i
skolan. Bland annat skall kvalitetskontrollen skärpas
på såväl central som lokal nivå. En nationell
inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för
att granska skolan. En ny skolledarutbildning skall
inrättas för att svara mot dagens krav på pedagogiskt
ledarskap. De nationella kursproven i gymnasieskolan
blir obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot
arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram
utvecklas. Undervisningen i naturvetenskap, teknik
och miljö skall stimuleras. En frivillig gymnasieexamen
bör införas. Kulturen har en viktig roll i skolan och
samarbetet bör stärkas med musik- och kulturskolan.
Ett IT-program för skolan skall presenteras.
Inom vuxenutbildningen tillkommer enligt tidigare
beslut 140 000 platser under perioden 1997 - 2000. Ett
särskilt utbildningsbidrag i nivå med
arbetslöshetsersättningen infördes hösten 1997 för
det första studieåret. För att möjliggöra ett fortsatt
brett deltagande ges under läsåret 1998/99 en
möjlighet att studera på det särskilda
utbildningsbidraget ett andra år. En
försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning
inleddes 1996. Försöksverksamheten förlängs nu till
och med år 2001 och antalet platser utökas med drygt
30 procent. Fördelningen av platser koncentreras till
bristyrkesområden.
Utbyggnaden av universitet och högskolor
fortsätter. Hittills har för perioden 1997-2000 beslutats
om 60 000 nya permanenta platser med tyngdpunkt på
naturvetenskap och teknik.
Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra
anställbarheten, bland annat genom att förbättra
möjligheterna att erbjuda arbetslösa utbildning och
genom att underlätta övergången från skola till arbete.
Delaktighet i informationssamhället
I den nya informationstekniken ligger stora
möjligheter till förändring. Här finns både
tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter
att nå ökad effektivitet, en bekvämare vardag och ett
bättre liv.
Regeringen har satsat cirka 1,3 miljarder kronor
under perioden 1997 - 1999 på ett nationellt program
för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av en
överenskommelse mellan regeringen,
Industriförbundet och företrädare för IT-företagen.
Regeringen föreslår att ytterligare 1,8 miljarder
kronor avsätts under perioden 1999 – 2001 för
särskilda åtgärder varvid tyngdpunkten läggs på
skolan.
IT-anpassningen av myndigheternas
informationssystem skall fortsätta och påskyndas. En
särskild kompetensutveckling inom IT för anställda
inom offentlig sektor ser regeringen som en viktig
uppgift under de kommande åren.
Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra
anställbarheten samt till att uppmuntra företagens och
de anställdas anpassningsförmåga.
Hållbara Sverige
Sverige skall vara ett föregångsland och en
pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling.
Den globala marknaden för miljöteknik,
miljöanpassade och resurssnåla produkter växer.
Därför är den ekologiska omställningen också en del
av politiken för att stärka det svenska näringslivet och
öka sysselsättningen.
Under de kommande åren stimuleras teknisk
utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att
12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,
infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets
kommuner. En miljard kronor har avsatts till ett
femårigt program för ekologiskt hållbar
samhällsutveckling. Programmet avser i första hand
kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och
infrastruktur.
Hittills har regeringen avsatt 5,4 miljarder för de
lokala investeringsprogrammen för att främja
ekologiskt hållbar utveckling. Gensvaret från landets
kommuner har varit stort. Regeringen föreslår därför
att stödet förlängs med ett år. Därmed utökas stödet
med 2 miljarder kronor för år 2001.
Dessa initiativ bidrar till att utveckla
företagarandan och skapar möjligheter för nya
arbetstillfällen.
Företagande
Under de senaste åren har ett antal åtgärder av
särskild betydelse för mindre företag genomförts,
bland annat på skatteområdet och vad gäller
tillgången på riskkapital.
Störst betydelse för företagandet har dock det
faktum att de offentliga finanserna nu är i balans.
Detta har lett till halverade räntor vilket i sin tur
bidragit till att investeringarna har ökat kraftigt. Den
gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna
möjliggör nu ytterligare – finansierade –
skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång på
riskkapital. Sammanlagt föreslår regeringen att cirka
cirka 2 miljarder kronor per år avsätts för dessa
ändamål under perioden 1999 - 2001. Det handlar
företrädesvis om lättnader och förenklingar inom
företagsbeskattningen.
En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk
ekonomi och svenskt näringsliv. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en redogörelse för
konkurrenspolitikens framtida inriktning. I regeringens
arbete ingår bland annat åtgärder för omprövning av
regelverk och begränsningar av krångel och byråkrati.
Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är att
endast en blankett och en myndighetskontakt skall
behövas. Myndigheternas handläggningstider skall
förkortas med 25 procent i särskilt utvalda ärenden.
Uppgiftsbördan för företagen skall minskas.
Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas
ytterligare. Detta har stor betydelse särskilt för de
mindre företagens konkurrensförmåga och vilja till
etablering och tillväxt.
Dessa nya initiativ bidrar till att utveckla
företagarandan, bland annat genom att göra det lättare
att starta och driva företag och genom att göra
skattesystemet gynnsammare för sysselsättningen.
Europeiskt samarbete
Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under
denna tid har EU:s samarbete fördjupats, inte minst
genom de gemensamma ansträngningarna för att öka
sysselsättningen. En väsentlig del av EU:s arbete är
nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i
gemenskapen.
Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program för
utvecklingssamarbete. Programmet skall bidra till ett
gott grannskap i Östersjöregionen och ett dynamiskt
och demokratiskt integrerat Europa. Samarbetet
inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och
Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera
Ryssland och Ukraina i europeiska
samarbetsstrukturer.
För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för
tillväxt och sysselsättning, inte minst i Sverige, har
tidigare sammanlagt en miljard kronor avsatts. Medlen
används inom områdena energi, miljö, infrastruktur,
kunskapsöverföring och svensk exportindustri.
Regeringen föreslår nu att verksamheten förlängs
genom att medel anslås för de kommande tre åren.
Regeringen strävar bland annat efter att uppnå ökat
deltagande i Östersjöhandeln av de små och
medelstora företagen.
Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads-
och handelsmöjligheterna i det nya framväxande
Europa bland annat genom insatser för småföretagen,
förstärkt exportfrämjarorganisation i Sverige och
åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella land-
och språkkunskaper.
Ett Sverige för alla
På några decennier har Sverige genom invandring
blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald.
I denna mångfald ligger en utvecklingspotential. I en
internationaliserad värld har ett land med en
mångkulturell befolkning ett försprång. Att ta tillvara
denna fördel kommer att kräva både förändrade
attityder och politiska insatser.
Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund
har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden
som andra har. För att vända utvecklingen, minska
segregationen och att uppnå de integrationspolitiska
målen, föreslår regeringen ett resurstillskott för dessa
ändamål under de kommande tre åren. Av central
betydelse är åtgärder för att förbättra kunskaperna i
det svenska språket, skapa lika villkor på
arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig
förbättring av situationen i utsatta bostadsområden
där en stor andel av invånarna har invandrarbakgrund.
Regeringen kommer under våren dessutom att
lämna förslag till en skärpning av lagen mot etnisk
diskriminering.
Dessa initiativ bidrar till att förbättra
anställbarheten samt till att stärka
jämställdhetspolitiken.
1.4 1998 års sysselsättningsriktlinjer
och Sveriges prioriteringar
Regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i linje
med riktlinjernas rekommendationer. Det handlar bland
annat om att ta tillvara de betydande resurser som kan
mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför
arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder,
sexuell läggning eller funktionshinder.
Att förbättra anställbarheten
I riktlinjerna lyfts fram att arbetskraftens anställbarhet
skall främjas genom att aktiva åtgärder, med betoning
på utbildning och kompetensutveckling, prioriteras
framför passivt kontantstöd. Regeringen delar till fullo
detta synsätt. Regeringens politik ligger i detta
avseende helt i linje med riktlinjernas
rekommendationer. Regeringen värdesätter också att
riktlinjerna lyfter fram utbildning och
kompetensutveckling som ett viktigt medel för att
skapa en flexibel europeisk arbetsmarknad. Bästa
sättet att bekämpa långtidsarbetslöshet och
ungdomsarbetslöshet är en politik inriktad på att
stärka individernas kunskaper och kompetens och
därmed öka deras anställbarhet.
Regeringen delar också synen att
arbetsmarknadens parter har ett betydande ansvar för
sysselsättningspolitiken. Det svenska
handlingsprogrammet har varit föremål för
diskussioner med arbetsmarknadens parter. Det är
viktigt att regeringen och arbetsmarknadens parter
tillsammans kan skapa de förutsättningar som främjar
anställbarhet och möjligheter till livslångt lärande. Det
är också viktigt att man tillsammans verkar för en
modern arbetsorganisation med väl utvecklade
arbetsformer, där kvinnors och mäns kompetens tas
tillvara. Regeringen har med det syftet inlett särskilda
överläggningar med parterna för att se hur staten och
parterna gemensamt ska kunna bidra till att främja
kompetensutveckling i arbetslivet.
Att utveckla företagarandan
Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt att
göra det lättare för människor att starta och att driva
företag och därigenom främja en ökad sysselsättning i
den privata sektorn. Regeringen har också
intensifierat arbetet med att undanröja hinder för
särskilt de mindre företagens expansion. Det är också
nödvändigt att stärka förutsättningarna för
kunskapsutbyte i ekonomin. Det är också viktigt att ta
tillvara den outnyttjade tillväxt- och
sysselsättningspotential som finns på lokal nivå. En
ökad betoning av samverkanslösningar mellan
näringsliv, högskola och andra offentliga aktörer är
central i detta avseende.
Regeringen delar uppfattningen att
medlemsstaternas skatte- och bidragssystem bör
utformas på ett sätt som är gynnsamt för
sysselsättningen. Regeringen finner det emellertid inte
meningsfullt att formulera kvantitativa mål för
utvecklingen av det totala skatteuttaget eller för
skattetrycket på arbete. Det totala uttaget av skatt är
ingen bra mätare på skatternas samhällsekonomiska
effekter. Dessa effekter beror på hur skatterna tas ut
och för vilka ändamål de används. Strukturen på
skatteuttaget bör därför vara den centrala frågan sett
ur ett sysselsättningsperspektiv. Eventuella
förändringar i skattesystemet får dock inte äventyra
de offentliga finanserna.
Att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga
Företagens och de anställdas förmåga att anpassa sig
till ändrade förhållanden i omvärlden har stor inverkan
på sysselsättning och tillväxt. En politik som främjar
anpassningsförmågan hos företag och anställda är
därför betydelsefull. Arbetsmarknadernas parter har
en viktig roll för att underlätta anpassningsförmågan. I
Sverige finns en tradition av samverkan mellan
ansvarstagande parter på arbetsmarknaden, som har
bidragit starkt till utvecklingen mot mer flexibla och
decentraliserade arbetsorganisationer. Möjligheterna
att ta tillvara individens kompetens hänger nära
samman med utformningen av arbetsorganisationen.
För att individens kompetens skall underhållas och
utvecklas är det av största vikt att hon får ta eget
ansvar i största möjliga utsträckning samt har
möjlighet att utveckla idéer.
Att stärka jämställdhetspolitiken
Regeringen uppskattar att jämställdhetspolitiken
givits ett eget huvudområde. De företeelser som
behandlas i övriga huvudområden, t.ex.
långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva
åtgärder är emellertid också av grundläggande
betydelse för kvinnors och mäns lika villkor på
arbetsmarknaden. Ett jämställdhetsperspektiv bör
därför genomsyra samtliga huvudområden så att
riktlinjerna i sin helhet ger uttryck för
medlemsstaternas strävan mot jämställdhet mellan
kvinnor och män på arbetsmarknaden. På samma sätt
är det viktigt att skapa lika rättigheter och möjligheter
på arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk eller
kulturell bakgrund.
Regeringen ser även mycket positivt på att i form
av en egen riktlinje lyfta fram funktionshindrades lika
rätt till arbete och behovet av att särskilt
uppmärksamma de svårigheter som funktionshindrade
personer kan möta vid inträde i yrkeslivet. Regeringen
anser att den övergripande ambitionen bör vara att
generellt stärka de funktionshindrades anställbarhet
genom att, utöver att främja deras inträde på
arbetsmarknaden, också stödja deras utveckling i
arbetslivet samt förhindra utslagning.
2 Riktlinjer för syssel-
sättningen för år 1998
I Att förbättra anställbarheten
2.1 Att angripa ungdomsarbetslösheten
och förebygga långtidsarbetslöshet
Riktlinje
Medlemsstaterna skall se till att alla ungdomar, innan
de varit arbetslösa sex månader, erbjuds en ny start i
form av utbildning, omskolning, arbetslivserfarenhet,
anställning eller andra åtgärder som främjar deras
anställbarhet.
Situationen i Sverige
Det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget i Sverige
under 1990-talet har slagit hårt mot ungdomar.
Arbetslösheten har varit särskilt hög bland ungdomar
över 20 år, den ålder då de flesta gör sitt inträde på
arbetsmarknaden. Merparten av alla ungdomar i
åldrarna 16-19 år befinner sig fortfarande i utbildning.
Sedan hösten 1997 har arbetsmarknadsläget i Sverige
ljusnat något och arbetslösheten bland ungdomar har
fallit. Den öppna arbetslösheten för ungdomar uppgår
till strax under 13 procent av arbetskraften och är
relativt jämnt fördelad mellan unga män och unga
kvinnor. Av de ungdomar under 25 år som i februari i
år var registrerade vid någon arbetsförmedling hade
cirka 20 procent varit arbetslösa i mer än 100 dagar.
Sveriges politik
Målet är att ingen under 25 år skall behöva vara öppet
arbetslös i mer än 100 dagar. För att på ett varaktigt
sätt vända ungdomsarbetslöshetens utveckling, har
regeringen utarbetat förebyggande strategier. Dessa
är inriktade på att förhindra långa perioder av
arbetslöshet och passivitet och förbättrar därigenom
ungdomarnas möjligheter till arbete. Detta sker genom
att
– Ungdomar under 18 år ges en grundläggande
utbildning av god kvalitet. Praktiskt taget alla
ungdomar (98 procent) går vidare från den 9-åriga
grundskolan till den 3-åriga gymnasieskolan.
Kommunerna har ansvar för skolan och är skyldiga
att erbjuda alla ungdomar en gymnasieplats fram
till och med det år den unge fyller 20 år.
– Arbetslösa ungdomar bistås med
arbetsförmedlingsinsatser. Om detta inte leder till
att ungdomarna finner arbete, skall möjligheterna
till arbete stärkas genom vägledning, utbildning,
yrkespraktik, arbetslivserfarenhet eller andra aktiva
åtgärder.
– Ungdomar mellan 18 och 20 år ges förbättrade
möjligheter på den lokala arbetsmarknaden.
Detta görs möjligt genom att kommunerna på
frivillig basis sluter avtal med
länsarbetsnämnderna. Avtalet innebär att
kommunerna, mot ersättning från staten, får
möjlighet att lokalt utveckla en
arbetsmarknadspolitik som väl motsvarar kraven
på den lokala arbetsmarknaden. Verksamheten,
som bygger på ett samarbete mellan kommunerna
och det lokala näringslivet, syftar till att förbereda
ungdomarna för inträde på den reguljära
arbetsmarknaden eller för plats i reguljär
utbildning. Samtliga kommuner har tecknat sådana
avtal och nått mycket goda resultat.
– Ungdomar mellan 20 och 24 år ges en
aktiverande och utvecklande insats på heltid.
Ungdomarna skall i första hand aktivt söka arbete.
Arbetsförmedlingen skall pröva om någon av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara
relevanta eller om en reguljär utbildning kan vara
ett alternativ för den unge. Senast inom 90 dagar
skall den unge, tillsammans med
arbetsförmedlingen och i samråd med kommunen,
ha arbetat fram en individuell handlingsplan. Om
den unge inte funnit någon meningsfull
sysselsättning inom 90 dagar, så övergår ansvaret
till kommunen, som skall erbjuda en lämplig insats.
Insatserna skall regelbundet följas upp och de
unga skall med jämna mellanrum delta i
jobbsökaraktiviteter som anordnas av
arbetsförmedlingen. De ungdomar som vägrar att
delta i utvecklingsinsats eller som avbryter en
aktivitet förlorar rätten till utvecklingsersättning
eller, i förekommande fall, ersättning från
arbetslöshetskassa.
Riktlinje
Medlemsstaterna skall se till att arbetslösa vuxna,
innan de varit arbetslösa i tolv månader, också får
erbjudande om en ny start genom någon av de ovan
nämnda [se ungdomsarbetslöshet] åtgärderna eller,
mer allmänt, genom individuell yrkesvägledning.
Situationen i Sverige
I Sverige definieras en person som långtidsarbetslös
efter en period av arbetslöshet på minst sex månader. I
de allra flesta fall sätts åtgärder in innan den
arbetslöse varit arbetslös i tolv månader, vanligen sker
det inom sex månader. Sverige uppfyller därmed
riktlinjens mål.
De senaste årens höga arbetslöshet har resulterat i
en ökad långtidsarbetslöshet, både för kvinnor och
män, men dess omfattning har kunnat begränsas
genom aktiva åtgärder. Obalanserna på
arbetsmarknaden har även lett till att antalet
långtidsinskrivna – arbetslösa personer som varit
inskrivna vid landets arbetsförmedlingar utan arbete i
minst två år – ökat. Under 1997 hade i genomsnitt
strax under 120 000 varit långtidsinskrivna. Av dessa
var cirka 70 000 män och 50 000 kvinnor. Dessa
personer utgjorde 23 procent av den totala
arbetslösheten. Bland kvinnorna var de
långtidsinskrivnas andel 21 procent och bland
männen 25 procent.
Sveriges politik
Ett av de övergripande målen för den svenska
arbetsmarknadspolitiken är att förebygga långa
perioder utan arbete. Detta sker genom att:
– Aktiva förmedlingsinsatser sätts in. Vid behov
skall även aktiva åtgärder sättas in i ett tidigt
skede. Detta gäller främst utbildningsinsatser.
– Individuella handlingsplaner upprättas för dem
som riskerar långtidsarbetslöshet. De individuella
handlingsplanerna syftar till att effektivisera
arbetet vid arbetsförmedlingarna samt bryta den
kösuppdelade arbetsmarknaden. För att kunna ge
den arbetslöse professionell vägledning har
regeringen tillfört extra medel till
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut.
- Nya medel i kampen mot långtidsarbetslöshet
sätts in. Till dessa hör offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete – två
åtgärder som syftar till att ge långtidsarbetslösa
sysselsättning och samtidigt åstadkomma
kvalitetshöjande insatser i offentlig verksamhet.
Långtidsarbetslösa har även getts möjlighet till
reguljär anställning under den tid en anställd deltar
i studier inom ramen för Kunskapslyftet (se vidare
Riktlinje 2.2).
Europeiska socialfondens bidrag till att bekämpa
långtidsarbetslöshet
De svenska mål 3-insatserna är inriktade på
kompetensutveckling, s.k. Datortek samt skapande av
sysselsättning via vägledning/rådgivning och hjälp
till egen företagarverksamhet. Avsikten är att
erfarenheterna av mål 3-projekten skall omsättas i
reguljär arbetsmarknadspolitik. Ett arbete pågår därför
för att identifiera och sprida information om
framgångsrika och överförbara projekt.
Uppföljning
Resultatet för Arbetsmarknadsverkets (AMV)
verksamhet följs regelbundet upp av regeringen inom
ramen för mål- och resultatstyrning. Detta sker bland
annat genom resultatuppföljning, indikatorer,
kvartalsvisa redovisningar från AMV till regeringen
samt genom en kontinuerlig dialog mellan
Arbersmarknadsdepartementet och AMV.
2.2 Från passiva till aktiva åtgärder
Riktlinje
Varje medlemsstat kommer att anstränga sig för att
avsevärt öka antalet personer som är föremål för
aktiva åtgärder som kan underlätta deras
anställbarhet. För att öka andelen arbetslösa som
erbjuds utbildning eller varje annan jämförbar åtgärd
kommer varje medlemsstat att utifrån sina
förutsättningar lägga fast en målsättning om att
gradvis närma sig genomsnittet för de tre
medlemsstater som har nått de bästa resultaten och
minst 20 procent.
Situationen i Sverige
Sverige uppfyller riktlinjens mål avseende andelen
arbetslösa i aktiva åtgärder. Under 1997 deltog drygt
40 procent av de arbetslösa i en aktiv
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller i Kunskapslyftet.
Bland deltagarna fanns nästan lika många män som
kvinnor.
Sveriges politik
Sverige har en lång tradition av arbete med en aktiv
arbetsmarknadspolitik där de arbetslösas aktivitet
premieras framför passivitet. Denna strategi kallas i
Sverige för ”arbets- och kompetenslinjen” och är
utgångspunkten i allt arbete med de arbetslösa.
Följande principer är bärande:
a. I första hand skall de arbetslösa erbjudas ett
arbete. Om inget sådant kan erbjudas skall en
utbildningsinsats eller en praktikplats sättas in när
så befinns lämpligt.
b. Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet
vid omställning från ett arbete till ett annat. En
viktig komponent är att den arbetslöse måste
uppfylla ett arbetsvillkor för att han eller hon skall
erhålla ersättning. Under ersättningsperioden
måste den arbetslöse aktivt söka arbete och får
inte tacka nej till erbjudanden om jobb som befinns
lämpliga med hänsyn till den arbetslöses
arbetsvana och kvalifikationer.
c. Kvinnors och mäns möjligheter att återinträda på
den reguljära arbetsmarknaden skall öka genom
aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Aktivitet får emellertid inte bli ett självändamål utan de
aktiva åtgärderna skall vara en del av en
handlingsplan och inriktas på att öka de arbetslösas
anställbarhet och anpassas efter arbetsmarknadens
behov. Därför
– Ges ökade resurser till mer kostsamma åtgärder i
form av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Denna satsning innebär att andelen arbetslösa i
arbetsmarknadsutbildning ökar under 1998 - 1999.
– Har en bred satsning på reguljär vuxenutbildning
genom det s.k. Kunskapslyftet inletts. Satsningen
kommer att pågå fram till år 2002 och kommer fullt
utbyggd att omfatta 140 000 årsstudieplatser,
vilket motsvarar 3,5 procent av den totala
arbetskraften eller en fördubbling av antalet
personer i vuxenutbildning. Kunskapslyftet
erbjuder en möjlighet till kompletterande studier
upp till treårig gymnasiekompetens. Målgruppen
är i första hand arbetslösa, men omfattar även
anställda som riskerar arbetslöshet på grund av
bristande utbildning. Utbildningen sker inom
ramen för reguljär vuxenutbildning, men präglas av
stor flexibilitet vad gäller uppläggningen av
studierna, vilka skräddarsys efter den enskildes
färdigheter, kunskaper och behov. Den kan även
kombineras med andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, t.ex. praktik på arbetsplatser. Studiernas
uppläggning skall också ta hänsyn till de lokala
förhållandena och arbetsmarknadens behov.
Staten bekostar verksamheten, men den
genomförs i kommunal regi. För att finansiera sina
studier får arbetslösa ett särskilt
utbildningsbidrag, motsvarande
arbetslöshetsersättningen, under ett år. De som
studerat med särskilt utbildningsbidrag under
hösten 1997 och våren 1998 ges möjlighet till
ytterligare ett års studier med denna finansiering.
Även anställda erbjuds studera med det särskilda
utbildningsbidraget under förutsättning att
arbetsgivaren förbinder sig att anställa en
långtidsarbetslös, som är registrerad vid
arbetsförmedlingen, under den tid studierna varar.
En majoritet av deltagarna i Kunskapslyftet är
kvinnor.
– Utökas arbetsmarknadsutbildningen med ett
nationellt program för utbildning i modern
informationsteknologi. Satsningen på utbildning
inom IT-området har utarbetats i samarbete med
Industriförbundet och kommer sammantaget att
omfatta 10 000 personer fram till och med 1999 års
utgång. Tre fjärdedelar av platserna är avsedda för
arbetslösa och en fjärdedel avsätts för anställda
med behov av kompetensutveckling. I genomsnitt
kommer utbildningen att pågå i 25 veckor och efter
avslutad utbildning erhåller deltagaren ett
certifikat.
Uppföljning
Se Riktlinje 2.1.
2.3 Att uppmuntra utvecklingen av en
metod för partnerskap
Riktlinje
Följaktligen
– uppmanas arbetsmarknadens parter enträget att på
sina olika ansvars- och verksamhetsnivåer, skyndsamt
sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning,
yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder som kan
underlätta anställbarheten.
– kommer medlemsstaterna och arbetsmarknadens
parter att anstränga sig att utveckla möjligheterna till
livslångt lärande.
Sveriges politik
Sverige har en stark tradition av samverkan mellan
regering och arbetsmarknadens parter. Parterna har
lämnat viktiga bidrag på flera områden, bland annat
genom
– Avtal för ökad kompetensutveckling inom flera
sektorer. I 1998 års avtalsrörelse är
kompetensutveckling en av de viktigaste frågorna.
Flertalet av de centrala avtalen innehåller
ställningstaganden beträffande behovet av
kontinuerlig kompetensutveckling, parternas
gemensamma ansvar samt vikten av
utvecklingsplaner för företaget/organisationen
och individen. Sådana avtal finns inom såväl
privat som offentlig sektor. Samråd, förhandlingar
och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter
på lokal nivå formar den praktiska tillämpningen på
arbetsplatsen. Ett större antal arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationer inom industrin har i ett
gemensamt avtal lämnat förslag till hur
kompetensutveckling på arbetsplatserna kan
tillgodoses. Enligt förslaget bör avsättningar
kunna ske i form av sänkta arbetsgivaravgifter eller
avdragsgilla avsättningar.
– Skapandet av särskilda samarbetsorgan för
trygghets- och omställningsfrågor. Dessa syftar
till att bidra till utbildning och
arbetsorganisationsprojekt för att minska risken
för uppsägningar.
– Gemensamma organ för yrkesutbildningsfrågor
(Arbetsmarknadens yrkesråd). Branschvis finns
också ett flertal samarbetsorgan mellan parterna
som följer utvecklingen inom branschen,
analyserar kompetensbehovet och verkar för
utbildning och kompetensutveckling.
– Förlängs och utökas den Kvalificerade
yrkesutbildningen (se vidare Riktlinje 2.4).
– Samarbete kring IT-utbildning (se vidare Riktlinje
2.2).
Vidare kommer
– Regionala kompetensråd att inrättas som en
mötesplats mellan parterna på arbetsmarknaden
och utbildningsanordnarna i syfte att bättre
anpassa arbetsmarknadsutbildningen och den
reguljära utbildningen – både på gymnasie- och
högskolenivå – till det lokala och regionala
arbetslivets efterfrågan.
Europeiska socialfondens bidrag till
kompetensutveckling i arbetslivet
I det svenska mål 4-programmet kopplas åtgärder för
att stimulera kompetensutveckling ihop med
arbetsorganisatorisk utveckling och
företagsutveckling, eftersom dessa faktorer är starkt
beroende av varandra. Det svenska programmet är
unikt såtillvida att det även omfattar verksamhet i
kommuner och landsting. I varje region finns s.k.
partnerskap bestående av arbetsmarknadens parter,
näringsliv och myndigheter. Partnerskapen har lagt
fast regionala program som beskriver och bedömer
varje läns specifika struktur och kompetensbehov. Det
regionala nätverket kring partnerskapet är mycket
värdefullt för mål 4-programmet.
2.4 Underlätta övergången från skola till
arbete
Riktlinje
Därför kommer medlemsstaterna att förbättra
skolsystemets kvalitet för att avsevärt minska antalet
ungdomar som lämnar skolan i förtid.
Situationen i Sverige
Antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid är i
Sverige mycket lågt. Av alla 16-åringar går 98 procent
vidare till gymnasieskolan, varav cirka hälften
genomgår en yrkesutbildning. De flesta som påbörjar
en treårig gymnasieutbildning fullföljer den. Fyra av
fem tjugoåringar har genomfört en fullständig
gymnasieutbildning. Av dessa har cirka 80 procent
grundläggande behörighet för högskolestudier.
Sveriges politik
I Sverige har det sedan länge lagts stor vikt vid allas
rätt till en god grundläggande utbildning.
Skolsystemets utformning bygger på det faktum att
varje ung kvinna och man i dag behöver en
gymnasieutbildning som grund för sitt framtida liv och
lärande. Regeringens politik för att förbättra
skolsystemets kvalitet och ge de ungdomar som går
igenom gymnasieskolan goda möjligheter att skaffa
sig ett arbete eller studera vidare är inriktad på att
– Ge alla ungdomar en gymnasieutbildning, som
förbereder för samhälls- och yrkesliv och högre
studier. Därför har gymnasieskolan utformats som
en treårig utbildningsform som omfattar en
gemensam kärna av ämnen för alla
utbildningsprogram, såväl teoretiska som
yrkesinriktade.
– Ge arbetslivet en större roll i skolan bland annat
genom de regionala kompetensråden som kommer
att inrättas (se vidare Riktlinje 2.3).
– Förbättra övergångsfrekvensen till
gymnasieskolan och fullföljandet av ett nationellt
program genom att förberedande studier erbjuds
på ett s.k. individuellt program.
– Att i tid observera och fånga upp elever vars
kunskapsutveckling är otillfredsställande. De
nya mål- och kunskapsrelaterade betygssystemen
i grund- och gymnasieskolan tydliggör såväl
elevens som skolans resultat på ett helt annat sätt
än tidigare. Det är ett instrument bland flera för
kontroll av utbildningens kvalitet och likvärdighet.
– Stärka kvaliteten inom skola, vård och omsorg
genom att tillföra kommunerna ökade resurser (se
vidare Riktlinje 2.11). Därmed skapas förutsätt-
ningar att prioritera en likvärdig skola av hög
kvalitet för alla barn och ungdomar. Elever i behov
av särskilt stöd samt satsningar på kompetens-
utveckling av lärare i miljö, naturvetenskap och
teknik prioriteras.
– Utveckla och följa upp verksamheten inom ramen
för ett tiopunktsprogram som regeringen avser
genomföra. Skolverkets tillsynsfunktion kommer
att stärkas och arbetet med att förbättra kvaliteten
utvecklas bland annat genom nationella prov. En
nationell inspektionsnämnd inrättas också för att
granska skolan direkt på regeringens uppdrag. En
ny statlig skolledarutbildning inrättas.
Uppföljning
Skolverket har bland annat till uppgift att utveckla,
kontrollera och stödja kvalitetssäkringsarbetet i
skolväsendet. Vidare skall Skolverket främja
skolutveckling genom att utarbeta kommentarmaterial
och allmänna råd som stöd till det lokala
utvecklingsarbetet. Ett system med statliga
utbildningsinspektörer för nationella
kvalitetsgranskningar av skolan har införts. Varje
skola och varje kommun har ålagts att årligen upprätta
skriftliga kvalitetsredovisningar. Skolverket har
utformat nationella prov för att analysera och på ett
enhetligt sätt bedöma elevers kunskaper i olika ämnen.
Berörd skolpersonal skall utarbeta ett åtgärdsprogram
i de fall en elev har behov av särskilda stödåtgärder.
Riktlinje
Därför kommer medlemsstaterna att se till att alla
ungdomar får bättre förutsättningar att anpassa sig till
de tekniska och ekonomiska förändringarna samt de
kvalifikationer som motsvarar arbetsmarknadens
behov, då där är lämpligt genom att inrätta eller
utveckla lärlingssystem.
Sveriges politik
Den nuvarande gymnasieskolan infördes fr.o.m.
läsåret 1992/93 och omfattar 16 nationella program
varav 14 innehåller yrkesämnen indelade i en eller flera
kurser. Utformningen av program och kurser har skett
efter samråd med arbetsmarknadens parter för att ge
aktualitet och kvalitet i yrkesutbildningen.
Utbildningen skall ge en god grund för livslångt
lärande och därför ingår bland annat gemensamma
kärnämnen i de nationella programmen i
gymnasieskolan. För att förbättra ungdomarnas
förutsättningar att förbereda sig för de förändrade
behoven på arbetsmarknaden
– Införs ett nytt tekniskt program, och en ny
modern lärlingsutbildning. Vidare införs en ny
gymnasieexamen i syfte att ytterligare höja
kvaliteten i utbildningen.
- Samarbete kring kvalificerad yrkesutbildning
(KY). Utbildningen bygger på genomgången
gymnasieutbildning och vänder sig till såväl
arbetslösa som anställda. Grundstenen i KY-
verksamheten är att utbildningarna utformas i nära
samverkan med arbetslivet och att den innefattar
en tredjedel arbetsplatsförlagd utbildning i form av
lärande i arbetslivet. Arbetslivet ansvarar för den
arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Genom
den direkta kontakten med arbetslivet kan
utbildningen anpassas till de kvalifikationer som
efterfrågas från arbetslivet. KY-utbildningen
bedrivs som en försöksverksamhet. Mot bakgrund
av det gensvar utbildningen mött från arbetslivet,
föreslår regeringen att utbildningen byggs ut och
att försöksperidoden förlängs till och med år 2001.
För att öka rekryteringen av studerande till
högskolans tekniska och naturvetenskapliga
utbildningar har
- En behörighetsgivande utbildning kallad
”basår” införts. Basåret finns både inom
kommunal vuxenutbildning och inom högskolan.
Drygt hälften av basårsstudenterna är kvinnor.
Uppföljning
En utvärdering av den kvalificerade yrkesutbildningen
genomförs och kommer att presenteras under 1999.
Sverige deltar under 1998 i ett OECD-projekt som skall
undersöka övergången från grundläggande utbildning
till arbetsliv. Projektresultaten kommer att visa hur
olika åtgärder och faktorer påverkar denna process.
II Att utveckla företagarandan
2.5 Att göra det lättare att starta och
driva företag
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer därför att
– lägga särskild vikt vid att väsentligt minska de
allmänna omkostnaderna och den administrativa
bördan för företagen, särskilt de små och medelstora
företagen, bland annat vid anställning av ytterligare
arbetskraft.
– uppmuntra initiativ till egenföretagande genom att
undersöka – i syfte att minska – de hinder som, inom
skattesystemen och de sociala trygghetssystemen,
kan försvåra egenföretagande eller att bilda
småföretag.
Situationen i Sverige
Under 1990-talet har antalet egenföretagare, exklusive
jord- och skogsbruk, ökat med drygt 10 procent, trots
en viss nedgång under 1996 och 1997. Kvinnor är
underrepresenterade bland egenföretagarna och
svarar för cirka en fjärdedel av antalet egenföretagare.
De senaste åren har drygt 27 000 nya företag per år
startats. Under 1996 sysselsatte de nystartade
företagen sammanlagt cirka 50 000 personer, varav 60
procent på heltid. Antalet konkurser har halverats
sedan 1992 och uppgick 1997 till drygt 10 000 företag
med sammantaget cirka 20 000 anställda.
Sveriges politik
Regeringen har intensifierat arbetet med att identifiera
och lösa sådana problem som särskilt de små
företagen upplever. I detta arbete ingår att motverka
kostnader och hinder för etablering och tillväxt som
vållar allmänna effektivitetsproblem och
konkurrensnackdelar. Arbetet har utmynnat i ett antal
konkreta åtgärder för att
– Identifiera problem och föreslå åtgärder som kan
undanröja onödiga hinder för etablering och
tillväxt i små företag. Detta arbete sker i
Småföretagsdelegationen och
Förenklingsutredningen.
Småföretagsdelegationens arbete baseras på en
bred och åtgärdsinriktad dialog med företrädare för
näringslivets organisationer, fackliga
organisationer, statliga myndigheter och
kommuner. Delegationen följer också Europeiska
kommissionens projekt med liknande syfte samt
övrigt internationellt arbete av denna karaktär. På
basis av det samlade underlagsmaterialet kommer
delegationen att utforma och aktualisera förslag till
konkreta åtgärder för att reducera hinder för
företagsetableringar och tillväxt. Delegationen
skall avge sitt slutbetänkande senast den 1 juli
1998. Förenklingsutredningen har till uppgift att
utreda möjligheterna att förenkla befintliga
skatteregler. Utredningen har nyligen fått
tilläggsdirektiv som innebär att den med förtur
skall undersöka förutsättningarna för att införa ett
förenklat deklarations- och redovisningsförfarande
för mindre tjänsteföretag som bedrivs som enskild
näringsverksamhet.
– Ge anställda möjlighet till tjänstledighet för att
bedriva näringsverksamhet. Genom denna
möjlighet behöver inte en person som startar ett
nytt företag riskera att, utöver de pengar och
resurser som satsas, förlora sin anställning för den
händelse företagssatsningen inte slår väl ut. En
förutsättning för tjänstledighet för att bedriva
näringsverksamhet är att verksamheten inte
konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.
– Öka kvinnornas andel av företagarna. För att
minska den kvinnliga underrepresentationen bland
egenföretagarna finns åtgärder särskilt riktade till
kvinnliga företagare. För kvinnor finns möjlighet
till en förlängning av det starta eget-bidrag som
finns som en särskild arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Vidare finns rådgivning och särskilda
lånemöjligheter för kvinnor.
– Främja invandrares företagande. Invandrare med
utomnordiskt medborgarskap har givits möjlighet
till förlängt starta eget-bidrag. Regeringen har
tillsatt en särskild utredare för att kartlägga vilka
särskilda svårigheter personer med utländsk
bakgrund kan ha i samband med att de startar och
utvecklar egna företag.
– Främja unga företagare genom fördelaktiga lån.
– Öka tillgången på riskkapital. Inom närings- och
regionalpolitiken finns ett flertal former för
riskkapitalförsörjning som alla har syftet att
komplettera de privata marknaderna för lån,
garantier och egenkapitalförsörjning. Genom EU:s
strukturfondspolitik och Europeiska
investeringsbankens särskilda handlingsprogram,
har dessa möjligheter ytterligare förstärkts. I
vårpropositionen föreslås att tillgången på
riskkapital till unga teknikföretag, s.k. såddkapital,
skall förbättras ytterligare.
– Förbättra de skattemässiga villkoren för små och
medelstora företag liksom för nyföretagande.
Genom generella förändringar har enskilda
näringsidkare fått liknande skattevillkor som de
som gäller för aktiebolag. Möjligheter att kvitta
förluster i företaget mot inkomst av tjänst har
införts. Partiella lättnader i beskattningen av
inkomster från små och medelstora bolag har
inneburit förbättrade villkor. En sänkning av
arbetsgivaravgiftsuttaget av särskild betydelse för
mindre företag, gynnar expansion av
sysselsättningen i dessa företag. Regeringen
föreslår i vårpropositionen ytterligare lättnader i
beskattningen av företag som dels förbättrar
möjligheten till expansion med egna vinstmedel,
dels underlättar tillförseln av externt riskkapital.
– Göra det lättare att bedriva näringsverksamhet.
Det har blivit lättare för den som startar
verksamhet att få en s.k. F-skattsedel. En F-
skattsedel skall efter ansökan normalt utfärdas för
den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att
bedriva näringsverksamhet.
– Underlätta anställningar i mindre företag.
Regeringen har infört en ny anställningsform för
visstidsanställning, där reglerna är konstruerade
så att de har störst betydelse för mindre och
nystartade företag (se även Riktlinje 2.8).
2.6 Att utnyttja möjligheterna att skapa
nya arbetstillfällen
Riktlinje
Därför kommer medlemsstaterna att granska sätten att
fullständigt utnyttja de möjligheter som erbjuds
genom att sysselsättning skapas på lokal nivå, i den
sociala ekonomin och de nya verksamheter som är
kopplade till de behov som marknaden ännu inte har
tillfredsställt, genom att – i syfte att minska dem –
undersöka eventuella hinder för dessa möjligheter.
Sveriges politik
Det finns en outnyttjad tillväxt- och
sysselsättningspotential i landets alla delar.
Regeringen avsätter inom ett flertal politikområden
resurser i syfte att påverka de regionala
utvecklingsförutsättningarna. Dessa resurser skall i
ökad utsträckning samordnas.
– Inom ramen för den regionala näringspolitiken
avser regeringen att initiera ett program för
utarbetande av regionala tillväxtavtal. De
regionala tillväxtavtalen syftar till att åstadkomma
en bättre samverkan och helhetssyn mellan de
organ som arbetar med tillväxt- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder på samtliga
nivåer. Avtalen skall präglas av företagens
efterfrågan och de regionala och lokala behoven
av tillväxt- och sysselsättningsfrämjande insatser.
– Genom en långtgående organisatorisk
decentralisering skapas förutsättningar för ökad
anpassning av arbetsmarknadspolitiken till
lokala och regionala förutsättningar. I syfte att
ytterligare stärka det lokala inflytandet och
effektivisera arbetsmarknadspolitiken har en
försöksverksamhet bedrivits i 28 kommuner med
lokal samverkan mellan kommun och
arbetsmarknadsmyndigheten. Verksamheten
innebär att anslaget för arbetsmarknadspolitiska
medel får användas fritt utan restriktioner från
gällande regelverk i gemensamma projekt mellan
kommunen och arbetsförmedlingen.
– Regeringen ser positivt på möjligheterna att på
den lokala nivån, skapa sysselsättning inom ramen
för kooperativt företagande. En rad initiativ har
tagits för att säkerställa att kooperativa företag ges
samma utvecklingsmöjligheter som andra
företagsformer. Regeringen har dessutom tillsatt
en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga villkoren
för den sociala ekonomin samt att belysa den
sociala ekonomin i samhället.
– Den svenska högskolan har en viktig
regionalpolitisk funktion. Samverkan med det
omgivande samhället är vid sidan av utbildning
och forskning högskolans tredje uppgift. Varje
lärosäte skall informera den egna regionen om
möjligheten att vända sig till högskolan för
information av olika slag. De mindre och
medelstora företagen skall prioriteras i dessa
kontakter.
2.7 Skatter och sysselsättning
Riktlinje
Varje medlemsstat
– kommer att, i mån av behov och med hänsyn till
nuvarande nivå, fastställa ett mål för en gradvis
minskning av den totala skattebördan och, där så är
lämpligt, ett mål för en gradvis minskning av
skattetrycket på arbete och av lönebikostnaderna –
särskilt för okvalificerat och lågavlönat arbete – utan
att ifrågasätta saneringen av de offentliga finanserna
och den finansiella jämvikten i de sociala
trygghetssystemen. De kommer att, om så är lämpligt,
undersöka om det är ändamålsenligt att införa en
energiskatt eller en skatt på förorenande utsläpp eller
varje annan skattemässig åtgärd.
– kommer att utan förpliktelser undersöka
lämpligheten av att minska nivån på momsen på
arbetsintensiva tjänster som inte är utsatta för
gränsöverskridande konkurrens.
Sveriges politik
Underskott i de offentliga finanserna innebär att
skattehöjningar skjuts på framtiden. Genom det
svenska saneringsprogrammet har de mycket stora
budgetunderskotten i början av 1990-talet eliminerats
genom en kombination av utgiftsminskningar och
skattehöjningar. Detta har inneburit att den egentliga
skattekvoten – summan av den formella skattekvoten
och det offentliga budgetsaldot – har sjunkit de
senaste åren, vilket också framgår av diagram 2.1
nedan.
Det totala skatteuttaget bör av naturliga skäl inte vara
så högt att det står i vägen för högre tillväxt eller ökad
sysselsättning. Men utifrån denna princip går det inte
på ett meningsfullt sätt att bestämma ett kvantitativt
mål för skattetrycket. Det totala uttaget av skatt är
ingen bra mätare på skatternas samhällsekonomiska
effekter. Dessa effekter beror på hur skatterna tas ut
och för vilka ändamål de används. I Sverige består det
totala skatteuttaget även av skatter på transfereringar
och avgifter till socialförsäkringssystemet. Därtill är
det i Sverige vanligare att vissa samhälleliga mål
främjas med bidrag eller subventioner, snarare än via
skattereduktioner.
Sänkningar av det totala skattetrycket på arbete
torde öka sysselsättningen varaktigt endast under
förutsättning att de sänkta skatterna minskar
arbetsgivarnas arbetskraftskostnader. På längre sikt är
det dock sannolikt att lägre skatter via
lönebildningseffekter får en begränsad effekt på
arbetskraftskostnaderna. Således är det strukturen på
skatterna på arbete som bör vara den centrala frågan
sett ur ett sysselsättningsperspektiv. När det gäller
skatter på arbetsintensiva tjänster konstaterar
regeringen att en lättnad i beskattningen kan medföra
effektivitets- och specialiseringsvinster.
Skattesänkningar som riktas mot grupper och sektorer
med mindre flexibla löner kan dessutom förväntas
påverka sysselsättningen positivt.
En sänkning av skatterna för vissa branscher eller
för viss typ av arbetskraft är emellertid inte
oproblematisk. För det första är skattesänkningar
riktade mot en viss bransch förenade med icke
obetydliga avgränsningsproblem. För det andra
innebär en sänkning av arbetsskatterna för en viss typ
av arbetskraft att kopplingen mellan inbetalningar och
ersättningar från de sociala trygghetssystemen bryts.
Merparten av arbetsgivaravgifterna utgörs av avgifter
till pensionssystemet och sjukförsäkringen. Vidare
skall varje skattesänkning finansieras.
I samband med skattereformen 1989/90 sänktes
marginalskatterna på arbetsinkomsterna kraftigt.
Marginalskattesänkningarna finansierades delvis
genom ett ökat skatteuttag från energiområdet. I ett
europeiskt perspektiv är de svenska energi- och
koldioxidskatterna höga och möjligheterna att på kort
sikt utnyttja dessa skattebaser i syfte att minska
uttaget av skatter på arbete är begränsat. Regeringen
anser dessutom att konsekvenserna på tillväxt,
regional utveckling och inkomstfördelning måste
utredas mer för att de totala effekterna av en
skatteväxling skall kunna bedömas.
III Att uppmuntra företagens och
de anställdas anpassnings-
förmåga
2.8 Att modernisera arbetsorganisationen
Riktlinje
För att främja modernisering av arbetsorganisationen
och arbetsformerna
– uppmanas arbetsmarknadens parter, att på lämplig
nivå, särskilt på branschnivå och företagsnivå,
förhandla fram avtal som syftar till att modernisera
arbetsorganisationen, däribland flexibla arbetsformer,
för att göra företagen produktiva och
konkurrenskraftiga och för att uppnå en nödvändig
jämvikt mellan flexibilitet och trygghet. Dessa avtal
kan till exempel handla om arbetstid på årsbasis,
minskning av arbetstiden, minskning av övertiden,
utveckling av deltidsarbete, ”livslångt lärande” och
avbrott i yrkeslivet.
– kommer varje medlemsstat å sin sida att undersöka
lämpligheten i att i sin lagstiftning införa typer av
kontrakt som är mer anpassningsbara, för att ta
hänsyn till att sysselsättningen antar allt mer skilda
former. Personer som har arbetskontrakt av detta slag
bör samtidigt komma i åtnjutande av tillräcklig
trygghet och bättre anställningsvillkor, som är förenlig
med företagens behov.
Sveriges politik
Utvecklingen av en modern och flexibel
arbetsorganisation är av grundläggande betydelse för
arbetslivets villkor, för den enskildes arbetssituation
samt en viktig förutsättning för framgångsrika företag.
Att modernisera arbetsorganisationen och införa
flexibla arbetsformer främjar därför sysselsättning och
tillväxt.
Arbetsmarknadens parter har varit starkt
pådrivande i utvecklingen av arbetsorganisation och
arbetsformer. Parternas ambitioner på dessa områden
visar sig bland annat i ett
– Samarbetsavtal mellan arbetsmarknadens parter
på flera avtalsområden, där det anges att
arbetsorganisation, lönesättning och arbetsvillkor
skall utformas till stöd för goda arbetsresultat,
utvecklande arbeten och bättre kompetens.
På arbetstidsområdet har arbetsmarknadens parter,
inom ramen för den i huvudsak dispositiva
lagstiftningen, ett stort inflytande över regleringen av
arbetstiden. Arbetsmarknadens parter kan genom
kollektivavtal göra närmare avvägningar när det gäller
arbetstidens längd och förläggning, inom ramen för de
krav på hälsa och säkerhet som finns. Avgörande för
en eventuell arbetstidsförkortning är dels de
anställdas val mellan kortare arbetstid och reala
löneökningar, dels kravet på goda förutsättningar för
produktionen. Det är emellertid regeringens
uppfattning att det under den närmaste tiden kommer
att skapas utrymme för arbetstidsförkortning och att
kortare arbetstid kan leda till ökad jämställdhet och
ökad livskvalitet. En generell arbetstidsförkortning
kan dock inte bli en lösning på
arbetslöshetsproblemet.
Mot bakgrund av de förändringar som skett på den
svenska arbetsmarknaden i riktning mot ökad
mångfald vad gäller olika former för att anlita
arbetskraft, t.ex. tidsbegränsade anställningar,
inhyrning av arbetskraft, konsulttjänster,
distansarbete m.m. har
– En ny anställningsform införts. Denna
anställningsform, överenskommen
visstidsanställning, innebär en möjlighet för
arbetsgivare att anställa upp till fem personer på
viss tid utan särskild motivering. För att särskilt
främja anställningar i små företag, har företag utan
anställda rätt att visstidsanställa personal i upp till
18 månader mot normalt 12.
– Huvuddelen av den lagstiftning som reglerar
verksamhet som bedrivs av uthyrningsföretagen
avskaffats. För att öka tryggheten för de personer
som hyrs ut har ett särskilt arbetsmiljöansvar
införts för den som hyr in arbetskraft. Regeringen
överväger för närvarande behovet av ändringar i
lagstiftningen.
– En utredning som skall se över regleringen av
distansarbete tillsatts.
2.9 Att stödja företagens anpassnings-
förmåga
Riktlinje
För att höja kompetensnivån inom företagen kommer
medlemsstaterna att åter granska de hinder, särskilt
skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i
mänskliga resurser och de kommer i förekommande fall
att planera skattemässiga eller andra incitament för
ökad utbildning inom företagen. De skall även granska
alla nya bestämmelser för att kontrollera att de bidrar
till att reducera de hinder som finns för
sysselsättningen samt till att öka arbetsmarknadens
förmåga att anpassa sig till strukturella förändringar i
ekonomin.
Sveriges politik
Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att höja
de anställdas kompetensnivå och skapa
förutsättningar för att såväl företag som anställda
skall kunna anpassa sig till strukturella förändringar.
En höjd kompetensnivå i företagen stimuleras genom
– Att anställda ges möjlighet att komplettera
brister i sin grundutbildning och uppgradera
kompetensen inom ramen för Kunskapslyftet (se
även Riktlinje 2.2)
– Ett särskilt bidrag till utbildning i företag.
Utbildningen kan till exempel underlätta och
möjliggöra en anpassning till förändrade tekniska
förhållanden eller nya flexibla arbetsformer
samtidigt som en fortsatt produktion främjas. En
arbetsgivare kan även beviljas ett vikariatsstöd för
utbildning av arbetstagare under en begränsad tid
om arbetsgivaren anställer en arbetslös person
istället.
– Att nya företagare får mentorer och kvalificerad
konsulthjälp. ALMI Företagspartner och
Företagarnas Riksorganisation har påbörjat ett
särskilt projekt för att utveckla och genomföra
kvalificerad utbildning samt att stimulera
småföretag till att använda mentorer och
professionella styrelser.
– Att en särskild arbetsgrupp tillsatts med uppdrag
att vidare diskutera hur system för
kompetensutveckling i arbetslivet skall kunna
utvecklas, samt i vilken mån sådana system är
beroende av statliga insatser. I arbetsgruppen
ingår företrädare för både regering och
arbetsmarknadens parter. Gruppen skall ha slutfört
och avrapporterat sitt arbete i juni 1998 (se även
Riktlinje 2.3).
– Att en ny form av anställningskontrakt som skall
stimulera till nyanställningar införts (se vidare
Riktlinje 2.8).
IV Att stärka jämställdhets-
politiken
2.10 Att angripa diskriminering mellan
män och kvinnor
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer att sträva efter att minska
skillnaden mellan kvinnors och mäns
arbetslöshetsnivåer genom att aktivt stödja en ökning
av sysselsättningen för kvinnor och de kommer att
motverka kvinnors underrepresentation i vissa
verksamhetssektorer och i vissa yrken och
överrepresentation i andra.
Situationen i Sverige
Trots 1990-talets problematiska utveckling på
arbetsmarknaden, har Sverige uppvisat en
jämförelsevis hög sysselsättningsnivå för båda könen
sedan 1970-talet. År 1997 var sysselsättningsgraden
69 procent för kvinnor och 72 procent för män medan
arbetslösheten var 7,5 procent för kvinnor och
8,5 procent för män. Under lågkonjunkturens
inledning drabbades främst männen av stigande
arbetslöshet då sysselsättningen i industrin minskade
kraftigt. Under senare delen av 1990-talet har i första
hand kvinnor drabbats av arbetslöshet till följd av
neddragningar inom offentlig sektor.
Trots en hög sysselsättningsnivå för båda könen
är den svenska arbetsmarknaden fortfarande
könsuppdelad. Av kvinnorna arbetar omkring 55
procent i offentlig sektor och resten i privat sektor.
För männen är motsvarande siffror 20 procent i
offentlig sektor och 80 procent i privat sektor. Även
yrken och utbildningsval är könsbundna, men
framförallt kvinnor gör i ökad utsträckning
otraditionella val inom den högre utbildningen. I fråga
om yrken och utbildningar under högskolenivå, är
uppdelningen fortfarande betydligt mer traditionell.
I en rapport till regeringen konstaterar
Riksrevisionsverket att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna inte nämnvärt bidrar till att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Åtgärderna
fördelas jämnt mellan kvinnor och män i förhållande till
deras andel bland de arbetslösa. Männens åtgärder
kostar dock mer än kvinnornas, vilket i sin tur oftast
beror på att män och kvinnor anvisas till för sitt kön
traditionella utbildnings- och praktikplatser.
Sveriges politik
En hörnsten i regeringens politik för en jämnare
fördelning av tillväxt och välfärd är kvinnors och mäns
lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och
försörjning genom eget arbete. Utvecklingen på
arbetsmarknaden liksom i ekonomin som helhet har
därvidlag stor betydelse för jämställdheten.
En hög sysselsättning för både män och kvinnor är
en förutsättning för en jämnare fördelning av
löneinkomster. En hög sysselsättning även bland
kvinnor främjas genom att villkoren för deltagande i
arbetslivet är gynnsamma. Regeringens politik går
därför ut på att främja kvinnors sysselsättning genom
fortsatt goda möjligheter att förena yrkesliv och
familjeliv (se vidare Riktlinje 2.11 och 2.12).
Regeringen arbetar för att stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Av
stor vikt i detta sammanhang är att könsuppdelningen
av arbetsmarknaden bryts. Inte minst är detta arbete
viktigt för att ta tillvara den kunskap och den
erfarenhet som kvinnor och män har. Problemet med
den könsuppdelade arbetsmarknaden angrips bland
annat genom
– En jämställdhetslag som syftar till att eliminera
diskriminering mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden. Lagen kräver att arbetsgivaren
vidtar aktiva åtgärder i fråga om bland annat
arbetsförhållanden, lön och rekrytering för att
främja jämställdhet på arbetsplatsen. En
Jämställdhetsombudsman har till uppgift att
övervaka att lagen följs.
– Att kvinnor och män uppmuntras att söka för sitt
kön otraditionella yrkes- och utbildningsval.
Arbetsmarknadsverket (AMV) har som ett av sina
verksamhetsmål att jämställdheten på
arbetsmarknaden skall öka och att
könsuppdelningen skall minska. För att uppnå
detta skall AMV i första hand använda sig av
ordinarie åtgärdsmedel och förmedlingsarbete. Att
öka insatserna för deltidsarbetslösa är en viktig
uppgift för AMV i ett jämställdhetsperspektiv, då
kvinnor är överrepresenterade bland de
deltidsarbetslösa.
– Att öka antalet kvinnliga egenföretagare (se
vidare Riktlinje 2.5).
– Att den sneda könsfördelningen för vissa
utbildningsinriktningar, till exempel inom
yrkesutbildningen, uppmärksammas inom ramen
för gymnasieskolan. Bland annat introduceras ett
nytt teknikprogram där kursinnehållet valts ut
med syfte att i större utsträckning attrahera både
flickor och pojkar.
– Att högskolan uppmanas att öka
ansträngningarna för att få en jämnare
rekrytering av kvinnliga och manliga studenter
till högskolans grundutbildning.
– Att öka andelen kvinnor inom forskningsvärlden
och främja jämställdhetsforskning. En rad insatser
har gjorts för att främja och stödja rekryteringen av
fler kvinnliga doktorander och professorer. För
varje lärosäte har regeringen också satt upp mål
för könsfördelningen bland nyrekryterade
professorer. För övriga lärarkategorier skall
lärosätena sätta upp mål för könsfördelningen i
nyrekryteringen. Genusforskningen har tilldelats
nya medel. Forskning med inriktning på
arbetsmarknad och kön bedrivs i stor utsträckning
och insatserna intensifieras nu ytterligare.
Uppföljning
Jämställdhetspolitiken följs regelbundet upp av
regering och riksdag. Relevanta myndigheter skall
redovisa till regeringen i sina årsredovisningar hur de
införlivar ett jämställdhetsperspektiv i sina verk-
samheter. Regeringen redovisar regelbundet
jämställdhetspolitiken för riksdagen. Ett viktigt led i
uppföljningen av jämställdhetsarbetet är
könsuppdelad statistik.
2.11 Att förena yrkesliv och familjeliv
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer att anstränga sig för att öka
tillgången till tjänster för omsorg och vård, där det
finns behov som inte är täckta.
Situationen i Sverige
Viktiga faktorer bakom den höga
sysselsättningsgraden bland kvinnor är en väl
utbyggd barnomsorg och äldreomsorg samt
ekonomisk trygghet vid föräldraledighet. Under 1990-
talet har en omfattande utbyggnad av barnomsorgen
skett. Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla
barnomsorg till alla barn mellan ett och tolv år vars
föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, eller om barnet
har ett eget behov. Äldreomsorgen har i kommunal
regi byggts ut kraftigt sedan 1970-talet. Mycket få
äldre bor numera hos sina barn. Behovstäckningen
inom såväl barnomsorgen som äldreomsorgen är idag
så gott som fullständig.
Sveriges politik
Skola, vård och omsorg utgör kärnan i
välfärdspolitiken. Regeringen ser också en väl
utbyggd barn- och äldreomsorg som en garant för att
män och kvinnor skall kunna delta i arbetslivet på lika
villkor. Kommunernas ekonomi har drabbats hårt av
den ekonomiska krisen, vilket har resulterat i
svårigheter att upprätthålla den höga ambitionsnivån i
välfärden. Därför
– Har riksdagen beslutat om extra resurser till
kommuner och landsting på totalt 16 miljarder
kronor. Det ökade tillskottet bör ge kommuner och
landsting goda förutsättningar att förstärka
kvaliteten i vård, omsorg och skola. I
vårpropositionen föreslår regeringen att
ytterligare 4 miljarder kronor tillförs
kommunerna.
– Presenterar regeringen en proposition om
äldrepolitiken. I propositionen aviserar
regeringen bland annat en arbetsgrupp som skall
se över möjligheterna att ta tillvara de arbetslösas
kompetens och effektivt utnyttja de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i syfte att höja
kompetensen hos personalen inom äldrevården.
Uppföljning
Se Riktlinje 2.10.
2.12 Att underlätta återinträde i yrkeslivet
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma
kvinnor och män som önskar att återgå till yrkeslivet
efter ett uppehåll och kommer därför att undersöka
möjligheterna att gradvis avlägsna hindren för detta
återinträde.
Situationen i Sverige
I Sverige har arbetstagarna en lagfäst rättighet att
efter viss typ av ledighet återgå till sitt tidigare arbete.
Denna rättighet gäller bland annat i samband med
föräldraledighet och studier. Rätten till
föräldraledighet kompletteras av en föräldraförsäkring
som är konstruerad med tanke på kvinnors och mäns
möjligheter att behålla fotfäste på arbetsmarknaden
och för att föräldrar inte skall behöva välja mellan
förvärvsarbete och barn. Majoriteten av barn i
förskoleålder har två föräldrar som förvärvsarbetar.
När det gäller ledighet i samband med studier ges
långtgående möjligheter till anpassning genom
kollektivavtal. Ledighet i samband med sjukdom är
inte någon lagfäst rättighet men räknas som giltig
grund för frånvaro från arbetet.
Sveriges politik
Kvinnors och mäns återinträde i yrkeslivet underlättas
genom
– Rätten till föräldraledighet under barnets första
18 månader, varav 12 månader med en ersättning
motsvarande 80 procent av lönen samt rätt till
kortare arbetstid för småbarnsföräldrar.
– Rätt till tjänstledighet för studier.
– Att individen, inte familjen, är den minsta enheten
i socialförsäkrings- och skattesystemen.
– Att förvärvsarbete kvalificerar för rättigheter i
försäkringssystemen. Systemen är i huvudsak
relaterade till inkomstbortfall. I såväl
arbetslöshetsförsäkringen som
föräldraförsäkringen finns ett arbetsvillkor inbyggt
som uppmuntrar kvinnor och män att träda in i
yrkeslivet efter ett uppehåll.
– Att försäkringssystemen utformas så att
rehabilitering och aktivitet betonas i syfte att
uppnå en snabb återgång till arbetslivet. Rätten
till ersättning skall regelbundet prövas mot
arbetsmarknadens krav som vid
arbetslöshetsersättning eller mot individens
arbetsförmåga som vid förtidspension.
Uppföljning
Se Riktlinje 2.10.
2.13 Att främja funktionshindrade
personers inträde i yrkeslivet
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma
de svårigheter som funktionshindrade personer kan
möta vid inträde i arbetslivet.
Situationen i Sverige
Personer med funktionshinder har generellt sett svårt
att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. I takt
med det försämrade arbetsmarknadsläget under 1990-
talet har också situationen för personer med
funktionshinder blivit svårare. Skattningar av
sysselsättningsgraden bland funktionshindrade
personer visar att många av dem står utanför den
reguljära arbetsmarknaden. En betydligt mindre andel
har förvärvsarbete (cirka 50 procent) jämfört med
andelen av hela befolkningen i yrkesverksam ålder
(72 procent).
Sveriges politik
Sverige har ambitionen att, utöver att främja
funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden,
också stödja deras utveckling i arbetslivet samt
förhindra utslagning. Avsikten är att genom olika
åtgärder, inte minst lagstiftningsvägen, medverka till
att den som är funktionshindrad skall kunna behålla
sin anställning. Det sker exempelvis genom
lagstiftningen om anställningsskydd och
bestämmelser om rehabilitering och arbetsanpassning
i arbetsmiljölagen.
Grundläggande i den svenska politiken är att frågor
som rör människor med funktionshinder inte skall
behandlas isolerat, utan inom ramen för de system
som gäller generellt för samhällsmedborgarna. Utöver
detta finns specialbestämmelser inom olika
sakområden som handlar om stöd och insatser för att
kompensera för ett funktionshinder och för att
underlätta för dessa personer att leva som andra.
Sverige tillämpar således inte kvotering eller andra
tvingande regleringar för att skapa sysselsättning åt
personer med funktionshinder. Regeringens strategi är
att inom ramen för arbetsmarknadspolitiken underlätta
funktionshindrades inträde i arbetslivet och strategin
bygger på att
– Öka anställbarheten genom yrkesinriktad
rehabilitering och utbildning. Funktionshindrade
personer har generellt sett lägre utbildning än
befolkningen i dess helhet. Många har bristfällig
grundutbildning. För att öka möjligheterna till
anställning kan dessa personer komplettera sin
grundutbildning och även genomgå
högskoleutbildning som
arbetsmarknadsutbildning. Genom att erbjuda
yrkesinriktad rehabilitering vid
arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser och
kunskaper om olika funktionshinder, underlättas
och vidgas valet av arbete och utbildning.
Särskilda insatser görs också för att underlätta
övergången från skola till arbetsliv för unga
funktionshindrade.
– Genom bidrag och stöd kompensera
funktionshindrade i arbetslivet. Vissa åtgärder är
speciellt riktade till funktionshindrade för att öka
deras möjligheter att få en anställning på den
reguljära arbetsmarknaden. Exempel på sådana
åtgärder är arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och
bidrag för anskaffning av arbetsmaskin eller
verktyg. Bidrag kan också lämnas till
funktionshindrade som vill starta eget företag. För
funktionshindrade finns bidrag till arbetsgivare för
nyanställningar, s.k. lönebidrag, och offentligt
skyddat arbete. Den statliga koncernen
SAMHALL har till uppgift att erbjuda meningsfullt
arbete åt personer med arbetshandikapp.
– Ge mycket gravt funktionshindrade individuellt
stöd av en person i att finna och behålla en
anställning, s.k. Supported employment. I
stödpersonens uppgifter ingår att kartlägga den
arbetssökandes förutsättningar och önskemål och
sedan finna lämpliga förslag på arbetsplatser samt
även medverka i introduktion och träning på
arbetsplatsen. Åtgärden riktas främst till personer
med psykiskt och intellektuellt handikapp.
Vidare kommer regeringen att
– Lägga fram ett lagförslag till förbud mot
diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder. Avsikten är att
diskrimineringsförbudet skall skydda såväl
arbetssökande som anställda.
Handikappombudsmannen bör utöva tillsyn av
den nya lagens efterlevnad. Ombudsmannen bör
ges rätt att i Arbetsdomstolen föra talan i mål
enligt den nya lagen på en arbetstagares eller en
arbetssökandes vägnar.
På grund av felaktigheter i Arbetskraftsundersökningarnas (AKU)
redovisning av långtidsarbetslösa, saknas tillförlitlig statistik för 1997.
PROP. 1997/98:150 BILAGA 4
PROP. 1997/98:150 BILAGA 4
4
5