Post 6039 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:150 ·
Hämta Doc ·
1998 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/8
8
Revision och kontroll av
EU-medel
.
8 Revision och kontroll av EU-medel
8.1 Europeiska revisionsrättens
rapporter för verksamhetsåret
1996
8.1.1 Bakgrund
Regeringen aviserade i prop. 1994/95:40 att riksdagen
kommer att informeras om hur regeringen agerar med
anledning av den Europeiska revisionsrättens
årsrapporter. En redovisning avseende
verksamhetsåret 1995 gjordes i förra årets ekonomiska
vårproposition (1996/97:150).
Revisionsrätten svarar för den externa revisionen
inom EU och avger i november varje år en årsrapport i
vilken rätten redovisar sina iakttagelser från sin
granskning av hur EU-budgeten genomförts. Från och
med rapporten avseende 1996 ingår den s.k.
revisionsförklaringen som en andra volym av
rapporten. I revisionsförklaringen lämnas ett utlåtande
över om redovisningen varit rättvisande och om de
underliggande transaktionerna varit lagliga och
korrekta. Vidare kan rätten närhelst den så önskar
avge s.k. särskilda rapporter.
Årsrapporten innehåller iakttagelser rörande
finansiell förvaltning inom de olika sektorer som
finansierar eller finansieras av EU-budgeten. De
presenterade iakttagelserna är inte heltäckande för
hela budgeten utan avser resultaten av olika
granskningar som genomförts inom respektive sektor.
Granskningen utförs såväl hos kommissionen/berörd
EU-institution, som på plats i medlemsstaterna och
hos bidragsmottagare. Revisionsrättens årsrapport
och särskilda rapporter är de viktigaste underlagen för
rådets rekommendation till parlamentet om beviljande
av ansvarsfrihet för kommissionen.
I artikel 206 i Romfördraget anges bl.a. att rådet och
Europaparlamentet, vid sidan av kommissionens
upprättade räkenskaper, skall granska
Revisionsrättens årliga rapport, revisionsförklaringen
och relevanta särskilda rapporter. Parlamentet skall på
rekommendation av rådet besluta om ansvarsfrihet för
kommissionen beträffande budgetens genomförande.
Sakberedningen av årsrapporten,
revisionsförklaringen m.fl. rapporter avseende
beviljande av ansvarsfrihet sker i rådets
budgetkommitté och beslutas slutligen av Ekonomi-
och finansministerrådet (Ekofin-rådet). För år 1996
behandlades rekommendationen till parlamentet i
Ekofin-rådet den 9 mars 1998. Parlamentet har ej följt
rådets rekommendation avseende beviljande av
ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för år
1996. Parlamentet har dock inte avslagit ansvarsfrihet.
Istället har man beslutat att skjuta upp
ställningstagande till ansvarsfrihet i avvaktan på att
kommissionen vidtar vissa åtgärder som parlamentet
begärt.
Regeringen redovisar i föreliggande proposition,
dels vissa förändringar som Amsterdamfördraget
innebär för Revisionsrätten, dels innehållet i
rapporteringen, dels hur regeringen från svensk sida
agerat vid behandlingen av rättens rapport och
bedömningen av iakttagelserna som avser Sverige.
8.1.2 Amsterdamfördraget
Inom ramen för regeringskonferensen som avslutades
i Amsterdam gjordes vissa tillägg och ändringar i de
delar av EU-fördraget som rör Revisionsrätten. De
viktigaste förändringarna var att Revisionsrätten gavs
fördragsfäst rätt att föra talan inför EU-domstolen för
att tillvarata sina intressen. Vidare fastlades i fördraget
att Revisionsrätten inom ramen för sin granskning
skall rapportera alla fall av oegentligheter. Vad gäller
Revisionsrättens tillgång till information som innehas
av Europeiska investeringsbanken i dess förvaltning
av gemenskapsmedel skall denna regleras i en
överenskommelse mellan rätten, banken och
kommissionen. Ett tillägg gjordes innebärande att
rådet och Europaparlamentet inom ramen för
beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen skall
granska även revisionsförklaringen och att denna
skall publiceras i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.
8.1.3 Utgångspunkter för Sveriges
agerande
Ett effektivt och korrekt användande av
gemenskapsmedlen är en prioriterad fråga för Sverige i
EU-arbetet. Regeringen lägger därför stort vikt vid
Revisionsrättens iakttagelser liksom hur
kommissionen tar till sig dessa. Revisionsrättens
årsrapport är väsentlig för att bedöma hur EU:s
budget använts och hur gemenskapspolitiken
genomförts.
Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena
inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering,
stärkt kontroll och revision. Förutom att det för
Sverige som stor nettobidragsgivare är angeläget att
verka för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv
användning av gemenskapens medel som möjligt, är
det av avgörande betydelse för den gemensamma
politiken att medlen går till avsedda ändamål och inte
slösas bort på grund av dålig administration och
kontroll. Även legitimiteten för EU:s verksamhet kan
skadas om brister uppdagas och ej åtgärdas.
8.1.4 Iakttagelser i rapporterna för 1996
och svenskt agerande i rådet
Revisionsrätten har även för detta år konstaterat ett
stort antal exempel på otillfredsställande
räkenskapsmässig och finansiell förvaltning, men
även förbättringar i förhållande till föregående år
redovisas.
I årsrapporten (som publicerats i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning 97/C 348/01)
konstateras i huvudsak samma typ av brister som
noterades i föregående års rapport. De allvarligaste
bristerna konstateras på strukturfondsområdet. På
jordbruksområdet redovisas förbättringar vad gäller
kontroll och finansiell styrning, men samtidigt noterar
rätten att stödnivåerna lett till onödiga utgifter och
överkompensation.
På nästan samtliga områden finns iakttagelser om
brister i förvaltning och kontroll som tyder på att
utvecklingen av lämpliga redovisnings- och
kontrollsystem släpar efter. Rätten konstaterar att
kommissionen har svårigheter att inom
bidragssystemen kontrollera unionens finanser
avseende laglighet, korrekthet och sund ekonomisk
förvaltning. Problemen är särskilt påtagliga när det
gäller strukturfonderna, men även när det gäller den
gemensamma jordbrukspolitiken.
På jordbruksområdet konstateras att en avsevärd
överkompensation förekommer, framförallt inom
spannmåls- och nötköttstödet. Överkompensationen
utgör inget formellt fel, men kan inte anses som ett
sunt utnyttjande av allmänna medel. De allvarligaste
bristerna finns på strukturfondsområdet. Bland annat
uppmärksammas den bristfälliga definitionen av
programmens mål och innehåll samt bristen på
information om hur åtgärderna fortskrider. På
biståndsområdet uppmärksammar rätten
kommissionens oförmåga att genomföra kontrakt i
samband med antagna program där åtaganden gjorts i
budgeten. Som en följd av kommissionens strävan att
göra åtaganden för hela årsbudgeten i kombination
med ett stort programutbud och låg
absorptionskapacitet hos mottagarna har
förskottsinbetalningar ackumulerats på mottagande
nationella förvaltningars konton. När det gäller inre
åtgärder konstateras framförallt brister i små- och
medelstora företags deltagande i program för
forskning och teknisk utveckling. Felaktiga
utgiftsredovisningar orsakas av komplexa regler och
svagheter i företagens redovisningssystem.
Kommissionen uppmanas här att förenkla och
förbättra sina regler. Vad gäller den administrativa
budgeten konstateras framförallt allvarliga brister i
systemet för ersättning och traktamenten till ledamöter
och suppleanter vid Ekonomiska och sociala
kommittén.
I revisionsförklaringen avstår Revisionsrätten, på
grund av omfattningen av de problem som uppdagats
vid granskningen av underliggande transaktioner i
betalningarna, att avge en övergripande positiv
förklaring vad gäller lagligheten och korrektheten i
dessa transaktioner för 1996. Rätten har funnit att
5,4% av utbetalningarna varit behäftade med
väsentliga felaktigheterna (dvs sådana som har mätbar
effekt på beloppen för de underliggande
transaktionerna), och att man ej kunnat bedöma 4,3%
av betalningarna överhuvudtaget.
Rätten noterar dock att en rad förbättringar skett
framförallt inom jordbruksområdet. Kommissionen har
också infört bestämmelser på strukturfondsområdet
som väntas leda till förbättringar.
Utöver årsrapporten och revisionsförklaringen
beaktas vid ansvarsfrihetsprövningen avseende 1996
åtta särskilda rapporter som rätten avgivit samt
rapporterna avseende den ekonomiska förvaltningen
under budgetåret 1996 vid Europeiska fonden för
förbättring av levnads- och arbetsvillkor
(Dublinfonden) och vid Europeiskt centrum för
utveckling av yrkesutbildning.
Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna
reagerat positivt på många av rättens påpekanden.
Den medger ofta behovet av att vidta åtgärder och
anger i vissa fall exakta avsikter vad gäller åtgärder.
Kommissionen strävar också efter att lösa många av
de problem och svagheter som rätten anför genom att
fullfölja SEM 2000-initiativet, Sound and Efficient
Management, kommissionens program för att förbättra
den finansiella kontrollen och styrningen av
gemenskapsmedel.
Ekonomi- och finansministerrådet beslutade att
rekommendera Europaparlamentet att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet, men tillfogade i vanlig
ordning en lång rad kommentarer om vilka åtgärder
som måste vidtas inom varje sektor.
Sverige anser att de iakttagelser rätten gjort är
viktiga och att det är mycket viktigt att de åtgärdas. I
arbetet med att ta fram en rekommendation till
parlamentet har Sverige strävat efter att rådet drar
operativa slutsatser som ställer krav på berörda parter
att vidta åtgärder.
Även om Revisionsrätten visat på allvarliga brister
inom många områden är de enligt vår uppfattning inte
av en sådan art att kommissionen inte borde beviljas
ansvarsfrihet. Kommissionen visar en konstruktiv
attityd i hanteringen av de brister som konstaterats.
Den rekommendation rådet avgivit till parlamentet
avspeglar väl de svenska ståndpunkterna i frågan.
8.1.5 Bedömning av iakttagelser rörande
Sverige i årsrapporten
Årsrapporten för 1996 avser Sveriges andra
medlemsår i den europeiska unionen och Sverige
omnämns precis som förra året relativt sparsamt i
rapporten. I tre konkreta fall omnämns Sverige explicit.
En not om hur Sverige bedömer kritiken och vilka
åtgärder som vidtagits har sänts till kommissionen.
Detta görs av samtliga medlemsländer i syfte att
kommissionen skall kunna göra en samlad redogörelse
över vilka åtgärder som vidtas till följd av rättens
iakttagelser. En kortfattad redogörelse för de
iakttagelser som rör Sverige och den not Sverige
överlämnat till kommissionen följer.
Revisionsrätten konstaterar fördröjningar i
genomförandet av mål 6 i Sverige. Man noterar att
endast en förskottsbetalning gjorts och att inga medel
därefter rekvirerats per den 31 december 1996. Vidare
konstaterar man att de faktiska utgifterna var mycket
låga i förhållande till berättigade utgifter.
Det bör understrykas att Revisionsrättens
iakttagelser inte innehåller några uppgifter om
felaktigheter. Vad rätten konstaterar är bland annat att
ingen ansökan om betalning, utöver det första
förskottet, från regionala fonden hade inkommit per
den 31 december 1996 och att den första
utbetalningen till en slutlig stödmottagare ägde rum
först i juli 1996. Därefter har såväl andra förskottet för
år 1995 som första och andra förskottet för år 1996
rekvirerats. Det sammanlagda beloppet som
rekvirerats från regionala fonden för mål 6 uppgår för
närvarande till
35 827 miljoner ecu. För mål 6 hade per oktober 1997
beslut fattats om 48 procent av den totala ramen för
1995-1999 och i december samma år hade 19 procent
av medelsramen betalats ut. Dessa siffror visar att
Revisionsrättens iakttagelser hade sin grund i att
programmen startade sent och allmänt sett behövde
en igångkörningsperiod för att kunna fungera enligt
planerna.
Den andra iakttagelsen som görs beträffande
Sverige är att personal inom den offentliga sektorn
(sjukhus) erhållit utbildning inom ramen för mål 4,
vilket normalt inte är stödberättigande kostnader.
Kommissionen uppmanas i detta sammanhang av
rätten att klarlägga om sådana utgifter berättigar till
stöd.
Det skall först klargöras att rätten inte riktar någon
kritik mot Sverige, som av kommissionen medgivits ett
undantag för den offentliga sektorn (vård och
omsorg). I Sveriges samlade
programplaneringsdokument för mål 4 fastställs att
15% av medlen kan avsättas till utbildning av
arbetstagare i små och medelstora företag inom den
allmänna hälso- och sjukvården på regional och lokal
nivå. Regeringen poängterade i förhandlingarna med
kommissionen om mål 4 just jämställdhetsaspekten
och det faktum att den offentliga vården är
konkurrensutsatt. Även det faktum att
offentliganställda i Sverige kan sägas upp betonades.
I revisionsförklaringen gör rätten den tredje
iakttagelsen avseende Sverige. Man konstaterar att
den felaktiga behandlingen vad gäller under- och
överskott vid lagring av socker lett till att ett
tillräckligt underlag om användningen av
gemenskapsmedel ej kunnat tillhandahållas.
Systemet för lagerersättning för socker innebär att
företaget får ersättning varje månad för de kvantiteter
av socker som lagras i lagerlokaler och silor. Enligt
förordning (EEG) nr 1998/78 artikel 16 skall differenser
som uppstått föranleda en justering av
ersättningsbeloppet. Ungefär vart tredje år töms och
rengörs silorna och då upptäcks eventuella differenser
mellan redovisad och faktisk kvantitet. Dessa
differenser har justerats i företagets lagersaldon per
den 30 september varje år, men inte redovisats av
företaget till Jordbruksverket (den
betalningsansvariga myndigheten) varför inga
åtgärder vidtagits från verkets sida.
Numera ingår i berörda myndigheters rutiner att
bevaka att information erhålls från företaget om
eventuella differenser. Beträffande kontroll har en
riskindelning upprättats för samtliga lagerplatser.
Varje lagerplats kontrolleras två gånger om året och
varje lagertransaktion för samtliga lagerplatser
kontrolleras.
8.2 Kompletterande regler till EG:s
förordningar om strukturstöd
8.2.1 Ärendet och dess beredning
Genomförandet i Sverige av EG:s regional- och
strukturpolitik förutsätter att EG:s förordningar om
stöd från strukturfonderna till viss del kompletteras
med nationell lagstiftning avseende framförallt tillsyn
och kontroll. Såvitt avser strukturrstöden inom den
gemensamma jordbrukspolitiken finns sådana
bestämmelser i lagen (1994:1708) om EG:s förordning
om miljö- och strukturstöd. Motsvarande
bestämmelser saknas beträffande övrigt strukturstöd.
Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp
sammansatt av företrädare för Justitiedepartementet,
Finansdepartementet, Jordbruksdepartementet,
Arbetsmarknadsdepartementet och Närings- och
handelsdepartementet utarbetat en promemoria med
förslag till hur EG:s förordningar om strukturstöd kan
kompletteras med nationella regler om bl.a. tillsyn och
kontroll. Remissyttranden över promemorian har
inhämtats skriftligen och vid ett möte den 19 februari
1998. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1. Remissyttrandena och protokoll från
remissmötet finns tillgängliga i
Jordbruksdepartementet (dnr Jo98/378).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 mars 1998 att inhämta
Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i
bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i 3§, i det
remitterade lagförslaget.
8.2.2 Inledning
EU har som ett mål att främja ekonomiska och sociala
framsteg. Ett medel för att uppnå detta mål är att stärka
den ekonomiska och sociala sammanhållningen
genom att minska skillnaderna mellan de olika
regionernas utvecklingsnivåer. EG:s regional- och
strukturpolitik är det viktigaste instrumentet inom
gemenskapen för att minska obalanserna och
skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna.
Regional- och strukturpolitiken består av åtgärder
knutna till sex olika mål samt av gemenskapsinitiativ
och pilotprojekt.
De stöd och andra åtgärder som ingår i EG:s
regional- och strukturpolitik bekostas delvis med
nationella medel och delvis med medel från EG:s
strukturfonder.
8.2.3 EG:s förordningar om strukturfonder
EG:s strukturpolitik regleras främst av rådets
förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om
strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om
samordningen av deras verksamheter dels inbördes,
dels med Europeiska investeringsbanken och andra
befintliga finansieringsorgans verksamheter. Denna
förordning kompletteras av ett antal förordningar som
huvudsakligen innehåller tillämpningsföreskrifter. Av
dessa förordningar är den viktigaste rådets förordning
(EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om
tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr
2052/88 om strukturfondernas uppgifter och
effektivitet samt om samordningen av deras
verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska
investeringsbanken och andra befintliga
finansieringsorgans verksamheter.
8.2.4 EG:s regler om kontroll och tillsyn
För att skydda EG:s finansiella intressen har rådet
antagit bl.a. förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95
av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen och förordning
(EURATOM, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996
om de kontroller och inspektioner på platsen som
kommissionen utför för att skydda Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier
och andra oegentligheter. Båda dessa förordningar är
tillämpliga på medel från EG:s strukturfonder.
Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller
tillsyn och kontroll av medel från EG:s strukturfonder
följer bl.a. av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88.
Enligt den bestämmelsen skall medlemsstaterna
kontrollera att de verksamheter som finansieras av
gemenskapen genomförs korrekt, förhindra
överträdelser och vidta sanktioner mot sådana samt
återkräva medel vid överträdelser eller försummelser.
I förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 fastslås
att bestämmelser om kontroller, administrativa
åtgärder och sanktioner skall införas av
medlemsstaterna i den mån det är nödvändigt för att
säkerställa en riktig tillämpning av gemenskapsrätten.
Enligt förordningen åligger det medlemsstaterna att i
enlighet med nationella bestämmelser vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana
transaktioner som berör gemenskapernas finansiella
intressen följer reglerna och att de verkligen äger rum.
Kontrollåtgärderna skall vara anpassade till varje
sektors särdrag och vara proportionella i förhållande
till de eftersträvade målen.
I förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 fastställs
de ytterligare bestämmelser som är tillämpliga på
administrativa kontroller och inspektioner på platsen
som utförs av kommissionen för att skydda
gemenskapernas finansiella intressen mot
oegentligheter. Med oegentligheter avses varje
överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten
som är följden av en handling eller en underlåtenhet
av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha
kunnat leda till en negativ effekt för gemenskapernas
allmänna budget eller budgetar som de förvaltar. Den
negativa effekten kan vara antingen en otillbörlig
utgift eller ett bortfall av inkomster.
Kontroller och inspektioner på platsen får enligt
förordning (EURATOM, EG) nr 2185/96 utföras av
kommissionen hos de ekonomiska aktörer som har
begått oegentligheten. De kan också riktas mot
personer som har deltagit i genomförandet av
oegentligheten och mot dem som är skyldiga att stå till
svars för oegentligheten eller förhindra att den begås.
För att underlätta för kommissionen att utföra dessa
kontroller och inspektioner på platsen skall de
ekonomiska aktörerna lämna tillträde till lokaler,
markområden, transportmedel och andra platser som
används yrkesmässigt. Vidare kan kommissionen, i
den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att
en oegentlighet har förekommit, utföra kontroller och
inspektioner på plats hos andra berörda ekonomiska
aktörer för att få tillgång till uppgifter av betydelse
vad beträffar de omständigheter som är föremål för
kontroll.
Kommissionens kontrollanter är skyldiga att följa
de förfaranderegler som finns i den berörda
medlemsstatens lagstiftning, om inte annat följer av
tillämplig gemenskapsrätt. De får använda samma
hjälpmedel vid kontrollen som de nationella
administrativa kontrollanterna och får bl.a. ta kopior
av handlingar av betydelse. Om de ekonomiska
aktörerna motsätter sig kontroll eller inspektion på
platsen, skall den berörda medlemsstaten, med
tillämpning av nationella bestämmelser, lämna kommis-
sionens kontrollanter det biträde de behöver så att
deras kontroller och inspektioner på platsen kan
fullgöras.
8.2.5 Svenska lagregler om kontroll och
tillsyn
För de strukturstöd som ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd
kompletterande nationella bestämmelser om bl.a.
tillsyn och kontroll. Av lagens tredje paragraf framgår
vilka befogenheter nationella tillsynsmyndigheter har
vid kontroll och tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna har rätt att få tillträde till
områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra
utrymmen som används i samband med hantering av
jordbruksprodukter. Lagen förutsätter inte att det
finns någon misstanke om oegentligheter för att
kontroll skall kunna få ske. Att tillsynsmyndighetens
möjlighet till tillträde är hänförlig till utrymmen som
används i samband med hantering av
jordbruksprodukter innebär att kontrollen även till
viss del kan ske hos annan än den som mottagit stöd.
Som exempel kan nämnas att stickprovskontroller kan
ske på slakterier.
Lagen ger inte någon möjlighet till tillträde för
tillsynsmyndigheten i andra utrymmen, till exempel för
att eftersöka handlingar hos en revisor. Vid misstanke
om allvarlig brottslighet finns vissa starkt begränsade
möjligheter till husrannsakan enligt 28 kap. 1 §
rättegångsbalken även hos annan än den som
skäligen kan misstänkas för brottet.
Enligt lagen får tillsynsmyndigheten meddela de
förelägganden som behövs för att tillämpliga regler
skall efterlevas och ta del av de handlingar och
upplysningar som behövs för tillsynen. Polisen skall
på begäran lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Rätten till tillträde och rätten att ta del av handlingar
och upplysningar gäller även för EG:s institutioner
och av institutionerna utsända inspektörer. Lagen
innehåller även bestämmelser om rätt att ta ut avgift
för tillsynen samt om ränta. Beslut enligt lagen får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Vilka myndigheter som är tillsynsmyndigheter
beslutas av regeringen. Inom jordbrukssektorn har
såväl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna
utpekats som ansvariga för tillsynen.
8.2.6 Lagstiftningsfrågor
Regeringens förslag: För att EG:s regional- och
strukturpolitik skall kunna verkställas fullt ut skall
lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och
strukturstöd utvidgas till att omfatta även de
strukturstöd som inte innefattas i den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som
yttrat sig tillstyrker eller har inte någon erinran mot
förslaget. Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i
Stockholms län och Statens jordbruksverk har lämnat
synpunkter på utformningen av författningstexten.
Jordbruksverket har vidare anfört att lagen bör
omfatta även nationella jordbruksstöd inom
stödområdena 1–3. Jordbruksverket har också påpekat
att regler om återbetalningsskyldighet bör införas i
lagen.
Skälen för regeringens förslag: EG:s förordningar
om strukturstöd är till alla delar bindande och direkt
tillämpliga i alla medlemsstater. Av detta följer att
förordningarna gäller som svensk rätt. För att vissa av
förordningarna skall kunna tillämpas förutsätts dock
kompletterande nationella regler. De kompletterande
reglerna är i huvudsak av två olika slag.
En kategori av utfyllande regler är bestämmelser om
på vilket sätt Sverige skall utnyttja de möjligheter att
lämna stöd som ryms inom EG:s strukturpolitik och om
verkställighet av stödgivningen. För att detta behov
skall kunna tillgodoses behövs inte något lagstöd
eftersom det är fråga om för den enskilde gynnande
föreskrifter. I viss utsträckning behövs emellertid
kompletterande regler av annat slag, framför allt
avseende tillsyn och kontroll. Dessa regler är av den
karaktären att de måste meddelas i form av
lagbestämmelser.
För de strukturstöd som ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken finns i lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd
kompletterande nationella bestämmelser om bl.a.
tillsyn och kontroll samt om ränta. Lagen omfattar
enligt sin nuvarande lydelse bl.a. EG:s förordningar
om stöd till landsbygdsutveckling, s.k. mål 5b-stöd.
Lagens bestämmelser är, med undantag för vad som
där sägs om möjlighet för regeringen att föreskriva om
avgifter, av betydelse också för de strukturstöd som
inte är en del av genomförandet av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Samma reglering av tillsyn och
kontroll bör gälla för allt strukturstöd. Regeringen
föreslår därför att lagen ändras till att omfatta även
strukturstöd utanför ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Genom den föreslagna utvidgningen ges
tillsynsmyndigheterna de befogenheter som är
nödvändiga för att tillsyn och kontroll skall kunna
utövas gentemot mottagare av alla former av
strukturstöd. Motsvarande rätt till tillträde och att ta
del av handlingar ges också till EG:s institutioner och
av institutionerna utsända inspektörer.
Tillsynsmyndigheternas möjligheter att besluta om
återbetalning av stöd är en fråga som regeringen avser
att reglera i förordning.
Regeringen avser att i ett senare sammanhang se
över frågan om möjligheter för tillsynsmyndigheterna
att i samband med kontroll få tillträde till även andra
lokaler än dem som omfattas av lagens bemyndigande.
Även frågan om kontroll av nationella stöd fordrar
ytterligare överväganden.
8.2.7 Ikraftträdande m.m.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1998. Den
befogenhet tillsynsmyndigheterna ges enligt lagen att
utföra kontroller m.m. kommer att omfatta även
stödprojekt som har påbörjats eller helt genomförts
före ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser
behövs därför inte.
I anledning av de föreslagna lagändringarna ökas
antalet situationer när polisen har skyldighet att på
begäran lämna hjälp vid tillsyn. Hittills har polisens
hjälp behövts tas i anspråk bara vid något enstaka
tillfälle. De ytterligare insatser som kan komma i fråga
torde totalt sett komma att bli av liten omfattning och
bedöms kunna ske inom befintliga resursramar.
Bilaga 1
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholm,
Rikspolisstyrelsen, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Statens jordbruksverk,
Arbetsmarknadsstyrelsen, NUTEK, Länsstyrelsen i
Blekinge län, Länsstyrelsen Värmland och
Beslutsgruppen Mål 5b Gävle/Dala.
Svenska EU-programkontoret, Länsstyrelsen i
Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands
län, Beslutsgruppen Mål 2 Bergslagen,
Beslutsgruppen Mål 2 Fyrstad, Beslutsgruppen Mål
5b Sydöstra Sverige, Beslutsgruppen Mål 6
Norrbotten och Beslutsgruppen Mål 6 Jämtland har
inga synpunkter eller avstår från att avge yttrande.
Bilaga 2
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-25
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby,
justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet
Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 12 mars 1998
(Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat
inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om
miljö- och strukturstöd.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Mats Wiberg.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 §
Lagen om EG:s förordningar om miljö- och
strukturstöd, som hittills har sikte enbart på
jordbrukspolitiken, föreslås utvidgad till att avse stöd
från alla EG:s strukturfonder i syfte att möjliggöra
tillsyn och kontroll av stöden.
Såvitt framgått vid föredragningen är de områden
som regleras i nuvarande andra stycket 4-6 sådana av
gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna
som återfinns i EG:s förordningar. De skulle därmed i
fortsättningen ingå i den vidare definition som
föreslås intagen i punkt 4 och kan därför upphävas.
Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte den
föreslagna punkten 4, som har ett mera övergripande
syfte än de föregående punkterna, borde placeras som
punkt 1 för att därigenom rangordna digniteten mellan
bestämmelserna.
PROP. 1997/98:150
PROP. 1997/98:150
210
209