Post 6038 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:150 ·
Hämta Doc ·
1998 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/7
7
Kommunsektorn
.
7 Kommunsektorn
7.1 Allmänna utgångspunkter
Skolan, vården och omsorgen utgör en fundamental
del av den svenska välfärden. Kraven på dessa
verksamheter är höga och kommer att öka under de
närmaste åren. Samtidigt finns krav på att kommuner
och landsting har en ekonomi i balans och att
kommunalskatterna hålls på en samhällsekonomiskt
hållbar nivå.
Efter en tid av omställningar och neddragningar har
förutsättningarna för kommuner och landsting
förbättrats. Det beror främst på att den allmänna
samhällsekonomiska utvecklingen nu blivit starkare,
vilket gynnar kommuner och landsting på olika sätt.
Det har också möjliggjort en betydande ökning av
statsbidragen till kommuner och landsting.
Förbättringen för kommuner och landsting har
kommit till mer konkret uttryck genom förstärkningar
av de ekonomiska resultaten. En vändning av
sysselsättningsutvecklingen har också kunnat
noteras under senare delen av år 1997.
Regeringen träffade i mars 1996 en
överenskommelse med Svenska Kommunförbundet
och Lands-tingsförbundet i syfte att skapa stabila
förutsättningar för åren 1997 och 1998.
Överenskommelsen innebar bl.a. att regeringen åtog
sig att hålla statsbidragen nominellt oförändrade och
att förbunden åtog sig att verka för att
kommunalskatterna inte skulle höjas.
I föregående års ekonomiska vårproposition
föreslog emellertid regeringen att statsbidragen till
kommuner och landsting skulle höjas med 4 miljarder
kronor år 1997 och med ytterligare 4 miljarder kronor år
1998 i syfte att främja sysselsättningen och kvaliteten
i skola, vård och omsorg. Förslaget presenterades mot
bakgrund av riskerna för kvalitetsförsämringar i vissa
delar av den kommunala verksamheten. I
budgetpropositionen för 1998 aviserade regeringen,
mot bakgrund av den förbättrade samhällsekonomiska
situationen, en höjning av statsbidragen med 4
miljarder kronor även år 1999 och med ytterligare 4
miljarder kronor år 2000. Nivån på statsbidragen skulle
därigenom bli 16 miljarder kronor högre år 2000, i
förhållande till år 1996.
Kommuner och landsting har arbetat aktivt med att
omstrukturera och utveckla skolan, vården och
omsorgen. I de olika kommunala verksamheterna har
förutsättningarna förbättrats inte minst till följd av de
ökade statsbidragen. Fortfarande finns dock vissa
problem inom framför allt äldreomsorgen och skolan,
där också det demografiska trycket är störst.
En viktig förutsättning för en fortsatt god
samhällsekonomisk utveckling är att skattetrycket
hålls på en långsiktigt hållbar nivå. En höjning av det
kommunala skatteuttaget innebär negativa effekter
både för enskilda hushåll och för samhällsekonomin
och bör därför undvikas. En fortsatt utveckling mot
det av riksdagen beslutade kravet på ekonomisk
balans år 2000 måste därför ske utan skattehöjningar.
Det är regeringens bedömning att det nu finns ett
samhällsekonomiskt utrymme att höja statsbidragen
till kommuner och landsting med ytterligare 4 miljarder
kronor redan år 1998, utöver tidigare beslutade
höjningar. Därigenom kommer nivån på statsbidragen
totalt att bli 20 miljarder kronor högre år 2000, i
förhållande till år 1996. Detta motsvarar en höjning av
kommunalskatten med drygt två procent-enheter.
Samtidigt föreslår regeringen en förlängning av den
lag som gäller för åren 1997 och 1998, som innebär att
en skattehöjning i en kommun eller ett landsting leder
till minskat statsbidrag.
Genom denna ytterligare ökning av statsbidragen
kan kärnverksamheterna förstärkas. Regeringen
presenterar samtidigt med denna proposition en
nationell handlingsplan för äldreomsorgen, vilken
anger mål och riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av äldreomsorgen. Regeringens bestämda inriktning är
vidare att tillskotten skall leda till att kommuner och
landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i
sjukvården blir kortare och att omsorgen och vården i
livets slutskede förbättras. När det gäller skolan så
presenterar regeringen nu ett särskilt
tiopunktsprogram som anger riktlinjerna för den
fortsatta utvecklingen. Särskilda medel avsätts också
för detta.
Genom de ökade statsbidragen tryggas och
förstärks också den kommunala sysselsättningen.
De ökade statsbidragen till kommunerna fördelas
huvudsakligen genom det generella bidraget. En del
av det ökade statsbidraget avsätts för särskilda
insatser för kommuner och landsting med svåra
ekonomiska problem.
Regeringen kommer att intensifiera arbetet med
uppföljning av den kommunala verksamheten och
ekonomin, i syfte att förbättra underlaget för en
samlad bedömning av måluppfyllelse och
resursutnyttjande i den kommunala verksamheten.
Regeringens bedömning är att de ökade
statsbidragen ger kommuner och landsting väsentligt
förbättrade förutsättningar att satsa på en utvecklad
och förbättrad skola, att minska väntetiderna i hälso-
och sjukvården samt att vidta betydande förbättringar
inom äldreomsorgen, och att samtidigt uppnå
ekonomisk balans år 2000.
7.2 Utvecklingen i kommuner och
landsting de senaste åren
Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition en skrivelse till riksdagen om
utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.
1997/98:155). Skrivelsen syftar till att utgöra underlag
för en samlad bedömning av resursutnyttjandet i
kommunsektorn samt av måluppfyllelsen i de
verksamheter som staten ålagt kommuner och
landsting att utföra. Redovisningen i detta avsnitt
bygger på regeringens skrivelse och avser i huvudsak
utvecklingen fram till och med år 1997.
7.2.1 Kommunsektorn och
samhällsekonomin
Kommunsektorn står för en betydande del av
samhällsekonomin. Nedanstående diagram visar hur
stor del av landets samlade resurser som används för
kommunal konsumtion och kommunala investeringar.
Knappt en femtedel av bruttonationalprodukten (BNP)
bestod år 1997 av utgifter för kommunal verksamhet,
varav merparten avsåg konsumtion.
7.2.2 Den ekonomiska utvecklingen fram till
år 1997
Kommunsektorns inkomster, utgifter och finansiella
sparande
Kommunsektorns inkomster består till övervägande
del av kommunalskattemedel och statsbidrag. De
kommunala inkomsterna minskade något i löpande
priser mellan åren 1992 och 1994 efter att tidigare ha
ökat under en följd av år. Sedan år 1995 har
inkomsterna för kommunsektorn åter ökat främst på
grund av ökade skatteinkomster som följer av ett ökat
skatteunderlag.
Utgifterna delas normalt in i konsumtion,
transfereringar och investeringar. Den största
utgiftsposten är konsumtion som till övervägande del
utgörs av löner inklusive arbetsgivaravgifter. Sedan år
1992 har konsumtionsutgifterna i fasta priser minskat,
med undantag för år 1996. Minskningen beror dels på
att en större del av verksamheten avgiftsfinansieras,
dels på besparingar i verksamheten. Preliminärt
minskade konsumtionsvolymen mellan åren 1996 och
1997 med knappt 0,7 procent för sektorn. Totalt har
utgiftsvolymen minskat med 4,6 procent sedan år
1991. Om hänsyn tas till att en större del av
verksamheten avgiftsfinansieras har volymen minskat
med 2,1 procent under samma tidsperiod.
TABELL 7.1 KOMMUNSEKTORNS INKOMSTER,
UTGIFTER OCH FINANSIELLA SPARANDE
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER
ÅR
1993
1994
1995
1996
1997
1
Inkomster
393
382
391
407
411
Utgifter
383
386
392
404
418
Konsumtion
–
volymförän
dring, %
-
1,8
-
1,0
-
0,4
0,0
-
0,7
Finansiellt
sparande
10,
0
-
3,6
-
1,6
2,6
-
7,2
varav
– kommuner
3,1
-
4,2
-
0,4
1,3
-
4,7
– landsting
7,6
0,8
-
0,7
2,0
-
2,5
2
– övriga 3
-
0,7
-
0,2
-
0,5
-
0,6
0,0
1 Preliminärt utfall.
2 Inklusive Sahlgrenska sjukhuset, Mölndals sjukhus samt NU-
sjukvården.
3 Kyrkokommuner, kommunalförbund samt ideella föreningar.
Källa: Statistiska centralbyrån.
Efter att ha varit negativt under andra halvan av 1980-
talet blev det finansiella sparandet kraftigt positivt
under åren 1992 och 1993. Det positiva sparandet
berodde främst på tillfälligt ökande skatteinkomster
som följde av stora löneökningar åren 1990 och 1991 .
Åren 1994 och 1995 blev sparandet åter negativt. År
1996 uppvisade sektorn ett överskott som främst
härrör från avräkningar på 1994 och 1995 års
skatteinkomster samt relativt låga nettoinvesteringar.
De minskade nettoinvesteringarna år 1996 beror på
ökad försäljning av fastigheter samt lägre
bruttoinvesteringar. Det preliminära utfallet för år 1997
är negativt, vilket bl.a. beror på att investeringarna
tillfälligt har ökat.
Ekonomiskt resultat – kommuner
Medan finansiellt sparande mäter skillnaden mellan
inkomster och utgifter, mäter ekonomiskt resultat
skillnaden mellan intäkter och kostnader. Enligt
preliminära uppgifter för år 1997 redovisar
kommunerna ett positivt årets resultat. Det positiva
resultatet kan till stor del förklaras av stora
extraordinära intäkter. Utan dessa hade kommunerna
redovisat ett negativt årets resultat om ca 4 miljarder
kronor. Oavsett om de extraordinära intäkterna
inkluderas eller ej, förbättras resultatet betydligt
jämfört med år 1996. Utan de extraordinära intäkterna
år 1996 hade kommunerna redovisat ett negativt årets
resultat om ca 7 miljarder kronor.
År 1997 förbättrades resultatet i den löpande
verksamheten bl.a. till följd av de höjda generella
statsbidragen.
TABELL 7.2 KOMMUNERNAS RESULTAT-
RÄKNING ÅREN 1993–1997
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER
ÅR
1993
1994
1995
1996
19971
Verksamhetens intäkter
81,8
81,7
80,1
75,6
75,2
Verksamhetens
kostnader
264,
0
269,
5
275,
5
290,
8
298,
1
Verksamhetens
netto-
kostnader
182,
3
187,
8
195,
4
215,
2
222,
9
Skatteintäkter
160,
6
168,
8
179,
9
192,
0
197,
4
Generella statsbidrag
35,9
31,3
31,3
32,7
37,2
Finansnetto
-3,4
-1,8
-1,0
-0,1
0,3
Resultat efter
skattein-täkter och
finansnetto
10,9
10,5
14,7
9,3
12,0
Avskrivningar
-8,8
-9,3
-
10,0
-
10,2
-
10,7
Förändring av
pensionsskuld2
-6,7
-4,5
-5,3
-5,6
-4,1
Extraordinära poster
-0,9
4,4
3,5
9,0
8,0
Årets resultat
(förändring
av eget kapital)
-5,5
1,1
2,9
2,5
5,2
– exkl.
pensionsskulds-
förändring
1,2
5,6
8,2
8,1
9,3
1 Preliminära uppgifter.
2 Pensionsskuldens förändring exkluseive lärare m.fl.
Källor: Statistiska centralbyrån och Svenska Kommunförbundet.
För de enskilda kommunerna varierade det
ekonomiska resultatet kraftigt. Enligt preliminära
uppgifter minskade dock spridningen något år 1997.
Resultaten försämrades generellt sett bland
kommunerna mellan åren 1995 och 1996. Andelen med
ett negativt årets resultat ökade från knappt hälften till
tre fjärdedelar mellan dessa år. Förändringen i årets
resultat visar dock inga statistiska samband med
förändringen i utjämningssystemet mellan åren 1995
och 1996. Enligt de preliminära uppgifterna för år 1997
är antalet kommuner med ett positivt årets resultat i
stort sett oförändrat jämfört med år 1996.
Ekonomiskt resultat – landsting
Enligt preliminära uppgifter fortsatte årets resultat för
landstingen att försämras år 1997. Även om
pensionsskuldens förändring exkluderas är årets
resultat negativt för landstingen. De preliminära
uppgifterna för år 1997 visar på en fortsatt försämring
av resultatet i den löpande verksamheten.
TABELL 7.3. LANDSTINGENS RESULTAT-
RÄKNING ÅREN 1993–1997
MILJARDER KRONOR, LÖPANDE PRISER
ÅR
1993
1994
1995
1996
19971
Verksamhetens
intäkter
23,
6
23,
3
24,
0
23,
2
22,
3
Verksamhetens
kostnader
111
,8
117
,2
115
,8
111
,5
112
,9
Verksamhetens
nettokostnader
-
88,
3
-
93,
9
-
91,
8
-
88,
3
-
90,
6
Skatteintäkter
90,
1
87,
5
87,
2
85,
7
86,
3
Generella statsbidrag
9,3
9,0
8,5
5,8
6,8
Finansnetto
0,1
0,8
1,1
1,2
0,9
Resultat efter
skatteintäkter och
finansnetto
11,
2
3,4
4,9
4,5
3,4
Avskrivningar
-4,6
-4,3
-4,4
-4,4
-4,3
Förändring av
penionsskuld
-4,6
-4,8
-3,2
-3,6
-3,0
Extraordinära poster
-0,5
0,3
0,0
0,2
0,0
Årets resultat
(förändring av eget
kapital)
1,5
-5,3
-2,7
-3,7
-3,9
– exkl.
pesionsskulds-
förändring
6,1
-0,5
0,5
-0,1
-0,9
1 Preliminära uppgifter
Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet.
Resultatet varierar mellan olika landsting, dock inte
lika mycket som mellan kommunerna. De enskilda
landstingens ekonomiska resultat har generellt sett
försämrats mellan åren 1995 och 1996. Försämringen
har fortsatt mellan åren 1996 och 1997. Enligt
preliminära uppgifter för år 1997 har spridningen av
resultatet minskat mellan landstingen. Av uppgifterna
framgår dessutom att samtliga landsting utom ett
redovisar ett negativt årets resultat för år 1997.
7.2.3 Den kommunala verksamheten
Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag i 1997
års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150, bet
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) om ett tillskott om 4
000 miljoner kronor till kommuner och landsting för år
1997 i syfte att behålla kvaliteten i de kommunala
verksamheterna och undvika
sysselsättningsneddragningar. Riksdagen fastställde
efter förslag i budgetpropositionen för 1998 ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35).
Förslaget innebar att statsbidraget till kommuner och
landsting skulle förstärkas med ytterligare 4 000
miljoner kronor år 1998.
Regeringens tydligt uttalade mål var att skola, vård
och omsorg skulle prioriteras vid fördelningen av de
ökade generella statsbidragen. I det följande
redovisas utvecklingen de senaste åren inom dessa
prioriterade verksamheter. Redovisningen avser i
första hand tiden t.o.m. år 1996, vilket innebär att
effekterna av de ökade statsbidragen inte kan utläsas.
Enligt vad som framkommit av bl.a.
sysselsättningsstatistiken har dock utvecklingen för
senare tid inom de aktuella verksamheterna påverkats
positivt av de ökade statsbidragen.
Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
Den totala kostnaden i fasta priser för barnomsorgen,
som bedrivs i form av förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg, ökade med knappt tre procent
mellan åren 1995 och 1996, men var densamma år 1996
som år 1991.
Barnomsorgen uppvisar en stor
produktivitetsökning under 1990-talet. Antalet
inskrivna barn har ökat med knappt fem procent
mellan åren 1995 och 1996. Ökningen hittills under
1990-talet uppgår till 33 procent. Det går inte att
avgöra hur produktivitetsökningen under 1990-talet
har påverkat kvaliteten.
Antalet barn per årsarbetare i daghem har minskat
år 1996 jämfört med året innan, efter att tidigare ha
ökat sedan år 1992. Antalet anställda med
högskoleutbildning har ökat under 1990-talet. Målet
om full behovstäckning är i det närmaste uppfyllt.
Kostnaden för grundskolan har ökat något i fasta
priser mellan åren 1995 och 1996. På grund av elev-
ökningen har dock resurserna per elev fortsatt att
minska. Antalet elever i grundskolan har ökat med
knappt tre procent läsåret 1997/98 jämfört med
föregående läsår, och med elva procent sedan läsåret
1992/93. Grundskolans resultat är i väsentliga
avseenden goda och internationellt sett ofta mycket
goda med visst undantag för naturorienterande
ämnen. En svag försämring av elevernas kunskaper i
matematik kan dock noteras.
Sex procent av de elever som slutade grundskolan
våren 1997 fick ett ofullständigt slutbetyg vilket är en
marginell ökning sedan våren 1996.
Nära nio av tio kommuner uppger att antalet elever
med behov av särskilt stöd har ökat. Enligt
Skolverkets tillsynsutredningar år 1997 fick eleverna i
en tredjedel av de undersökta kommunerna inte det
stöd de hade behov av.
Kostnaden per elev i gymnasieskolan har ökat
något i fasta priser mellan åren 1995 och 1996. Antalet
elever har ökat med en procent läsåret 1997/98 jämfört
med föregående läsår.
Av de elever som påbörjade gymnasieskolan
läsåret 1993/94 hade fyra av fem fullföljt utbildningen
inom fyra år. Detta är en viss minskning jämfört med
de som började läsåret innan. Av de elever som
avslutade gymnasieskolan våren 1993 påbörjade 35
procent en högskoleutbildning inom tre år, vilket är en
mindre ökning jämfört med de som slutade året innan.
Kostnaden för den offentligt anordnade särskolan
uppgick år 1996 till 2 600 miljoner kronor. Antalet
elever i den obligatoriska särskolan har ökat de
senaste fem åren. Andelen elever i särskolan jämfört
med totala antalet barn i samma åldersgrupp är dock
oförändrat, ca en procent. Allt fler kommuner har idag
egen särskola, vilket bl.a. medfört att elevernas resväg
kortats och föräldrarna har fått ökat inflytande.
Enligt Skolverket har den totala kostnaden för den
kommunala vuxenutbildningen ökat med ca 15 procent
mellan åren 1995 och 1996 i fasta priser. Antalet
studerande inom komvux har ökat med drygt tolv
procent läsåret 1996/97, jämfört med läsåret innan.
Andelen kursdeltagare som fullföljt utbildningen har
ökat under de tre senaste läsåren, medan andelen
kursavbrott ligger på en oförändrad nivå runt 17
procent.
Hälso- och sjukvård
Kostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården
minskade med drygt tre procent i fasta priser mellan
åren 1995 och 1996. Sedan år 1992 har kostnaderna
minskat med drygt nio procent. Primärvårdens andel
av läkarbesöken har ökat, vilket står i
överensstämmelse med målet att göra primärvården till
bas i sjukvården. Primärvårdens kvalitet är i en
internationell jämförelse god.
Det finns fortfarande betydande sociala skillnader i
ohälsa bland befolkningen. Generellt sett är ohälsan
större bland män än kvinnor.
Sverige har enligt en utvärdering i Europa redan
uppnått, eller kommer till år 2000 troligtvis att uppnå,
mer än hälften av de mål WHO angett i Hälsa för alla
år 2000.
Antalet ärenden hos Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd har ökat starkt under 1990-talet, men
andelen ärenden som lett till påföljd har inte blivit fler.
Under år 1997 har patienternas väntetider tenderat att
öka något.
Äldreomsorg
Bruttokostnaderna inom äldre- och
handikappomsorgen har ökat med 40 procent sedan år
1992. En stor del av denna ökning förklaras emellertid
av handikappreformen och psykiatrireformen.
Kostnaderna i fasta priser mellan åren 1993 och 1995
för enbart äldreomsorgen bedöms ha minskat något.
Omsorgsbehoven i åldersgruppen 65–74 år har
enligt en statistisk undersökning minskat, medan
behoven i gruppen 75 år och äldre relativt sett är
oförändrat. Insatserna har alltmer koncentrerats till de
äldre och mest hjälpbehövande. Socialstyrelsen
framhåller att bl.a. kommunernas resurser och
kompetens inte är tillräckliga för att kunna ge god vård
i livets slutskede. En fortlöpande förbättring av
boendestandarden under 1990-talet har dock skett.
7.2.4 Sysselsättningsutvecklingen i
kommuner och landsting fram till
år 1997
Kommuner och landsting har som arbetsgivare en
betydande roll på den svenska arbetsmarknaden. De
svarar för en fjärdedel av det totala antalet
sysselsatta, varav kvinnor utgör ca 80 procent.
Antalet anställda i kommuner och landsting uppgick
år 1997 till 993 000 personer, vilket är en minskning
med drygt en procent jämfört med föregående år. Till
viss del beror minskningen på att delar av den
kommunala verksamheten har förts över till
kommunala bolag eller lagts ut på entreprenad utanför
sektorn. De stora förändringarna i landstingen åren
1993–1996 beror till stor del på
verksamhetsöverföringar till kommunerna.
Sysselsättningen mätt i antal personer har minskat
något mer än antalet arbetade timmar vilket förklaras
av en minskad sjukfrånvaro och en ökad
medelarbetstid.
TABELL 7.4 ANTALET ANSTÄLLDA I KOM-
MUNER OCH LANDSTING ÅREN 1992–1997
TUSENTAL ANSTÄLLDA, INKL. VERKSAMHETSÖVERFÖRINGAR
ÅR
1992
1993
1994
1995
1996
1997
Kommun
er
749
726
726
750
759
742
Landstin
g
340
319
305
273
247
251
Totalt
1 089
1 045
1 031
1 023
1 006
993
Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet
Trots ökade statsbidrag för år 1997 har antalet
sysselsatta inom kommunsektorn fortsatt att minska
jämfört med föregående år. Genom att kravet på
ekonomisk balans för kommuner har skjutits fram till
att gälla först år 2000 har ett större tidsmässigt
utrymme skapats för anpassning utan att fast anställd
personal sägs upp. Under senare delen av år 1997
förefaller sysselsättningsminskningen ha stabiliserats
i kommuner och landsting bland annat till följd av de
ökade statsbidragen. Det finns en inbyggd
eftersläpning på upp emot ett år från det att resurser
frigörs för att utöka verksamhet och personal i
kommuner och landsting till att åtgärden får fullt
genomslag i den nationella sysselsättningsstatistiken.
Arbetsmarknadsverkets insatser mot den öppna
arbetslösheten fortsätter att ligga på en hög nivå.
Kommuner och landsting är viktiga aktörer i att skapa
bl.a. praktikplatser och projekt för arbetslösa. Enligt
statistik från Svenska Kommunförbundet uppgick
kommunernas andel av de konjunkturberoende
åtgärderna (exkl. arbetsmarknadsutbildning) till 56
procent år 1997. Under 1997 ingick drygt 10 procent av
de kommunalt sysselsatta i någon form av
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
7.3 Förutsättningar för kommuner
och landsting de närmaste åren
7.3.1 Den samhällsekonomiska utvecklingen
Kommunsektorns ekonomi
Bedömningen av den kommunala sektorns
ekonomiska utveckling bygger på de förutsättningar
som redovisas i bilaga 1.
De kommunala utgifterna beräknas år 2001
motsvara 23,3 procent av BNP. Därav utgör den
kommunala konsumtionen 17,4 procentenheter.
Sedan budgetpropositionen för 1998 presenterades
har utfallet för år 1996 reviderats. Kommunsektorns
finansiella sparande blev bättre än väntat och detta
förklaras bland annat med uppskjutna investeringar
och ökade inkomster från försäljning av fastigheter.
I det preliminära utfallet för år 1997 blev både den
kommunala konsumtionen och sysselsättningen
högre än vad som förutsågs i budgetpropositionen för
1998. Det finansiella sparandet blev däremot sämre än
prognostiserat. Försämringen motsvaras i huvudsak
av de fastighetsköp för miljardbelopp som en enskild
kommun gjorde under år 1997.
Kommunsektorns finansiella sparande förväntas
för år 1998 bli bättre än vad som prognostiserades i
budgetpropositionen, bl.a. på grund av återhållsamma
investeringar. För åren 1998–2001 beräknas det finnas
utrymme för både en successiv förbättring av det
finansiella sparandet och en konsumtionsökning med
ca 0,9 procent per år. Det är främst i kommunerna detta
utrymme för konsumtionsökning finns.
Eftersom den kommunala konsumtionen i fasta
priser beräknas öka kommer även sysselsättningen att
påverkas positivt under perioden. Konsumtionen
består till ca tre fjärdedelar av lönekostnader.
7.3.2 Utvecklingen de närmaste åren inom
skola, vård och omsorg
Redan i föregående års ekonomiska vårproposition
redovisade regeringen sin syn på utvecklingen av den
kommunala verksamheten framöver, inte minst till följd
av kommande demografiska förändringar. Behoven
bedömdes komma att öka inom framför allt skola och
äldreomsorg. Behovsutvecklingen inom
barnomsorgen bedömdes minska medan behovs-
utvecklingen inom gymnasieskolan och hälso- och
sjukvården ansågs mer svårbedömda eftersom
utvecklingen är beroende av ett antal olika faktorer.
Behovsökningen inom främst skola och
äldreomsorg skulle infalla samtidigt med fortsatta krav
på en ekonomisk anpassning i många kommuner och
landsting till följd av balanskravet. Detta var ett av de
viktigaste skälen till regeringens förslag om ökade
statsbidrag redan från år 1997. Av den
enkätundersökning bland samtliga kommuner och
landsting som regeringen genomförde i samband med
riksdagsbeslutet om de ökade statsbidragen framgick
att en stor del av de ökade statsbidragen redan år 1997
skulle komma de prioriterade verksamheterna till godo
och även leda till förbättrad sysselsättning.
Regeringens bedömning är att statsbidragsökningen
har givit positiva effekter i de prioriterade
verksamheterna i många kommuner och landsting. De
problem som fortfarande finns är betingade både av
resursproblem, bl.a. de stora skillnaderna i ekonomisk
situation mellan olika kommuner och landsting, och av
problem av annan karaktär.
När det gäller utvecklingen i grundskolan visar
många studier och utvärderingar att resultaten i
huvudsak är goda, även i ett internationellt
perspektiv. Allt större årskullar kommer emellertid in i
skolan de närmaste åren, och det ställer krav på skolan
att kunna ta emot dessa och samtidigt bibehålla och
utveckla kvaliteten i undervisningen. Uppföljningen
av skolans resultat och kvalitet behöver också
förbättras. Antalet elever med särskilda behov
tenderar att öka, och det finns av olika skäl
svårigheter att kunna ge dessa elever den hjälp de
behöver. Varje elev som lämnar grund- eller
gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett
misslyckande för såväl individen som för samhället.
Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har
under 1990-talet varit mycket omdanande. En kraftig
omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer
har skett. Det omvandlingstryck som skapats bl.a. av
den ekonomiska situationen har lett till
omstruktureringar, en ökad produktivitet och ett
förbättrat resursutnyttjande. Det har emellertid på
senare tid uppstått problem med ökande väntetider
inom olika delar av vården. Uppföljningar har visat att
många patienter får vänta långa tider på att träffa
specialister, men också att väntetiderna varierar starkt
mellan olika sjukhus, olika kliniker och för olika typer
av behandlingar.
Utvecklingen inom äldreomsorgen beskrivs
ingående i propositionen Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) som regeringen
presenterar samtidigt med denna proposition. Även
om stora delar av äldreomsorgen fungerar väl idag,
finns det ändå vissa problem som regeringen pekar ut
och som behöver lösas. De allra äldsta blir allt fler och
hälsan hos denna grupp förbättras inte i samma
utsträckning som för övriga grupper av äldre.
Tillgången till medicinsk kompetens i hemsjukvården
och de särskilda boendeformerna behöver förbättras,
liksom att läkarmedverkan i äldrevården behöver öka.
Dessa problem är i stor utsträckning knutna till att det
finns brister i samverkan mellan landsting och
kommuner, vilket också har försvårat utvecklingen av
äldrevården i enlighet med de intentioner som fanns
med ÄDEL-reformen. Vården i livets slutskede ställer
stora och delvis nya krav på kommunerna. Ett sätt att
förbättra situationen är att höja kompetensen bland
anställda och förtroendevalda i äldrevården.
Sammanfattningsvis kan konstateras att
förutsättningarna för en positiv utveckling inom de
prioriterade verksamheterna skola, vård och omsorg
har förbättrats inte minst genom de ökade
statsbidragen till kommuner och landsting. För att
skapa bättre förutsättningar för en fortsatt utveckling
och förbättring i enlighet med de nationella målen och
riktlinjerna föreslår regeringen att kommuner och
landsting tillförs ytterligare resurser. Samtidigt vill
regeringen i detta sammanhang understryka vikten av
ett fortsatt arbete i syfte att åstadkomma ett effektivt
resursutnyttjande.
7.3.3 Förutsättningar för enskilda
kommuner och landsting
Det är regeringens bedömning att nivån på det
finansiella sparandet år 2000 beräknas motsvara ett
positivt resultat för sektorn som helhet och att balans-
kravet därmed uppnås. Det finns dock stora
variationer mellan kommuner respektive landsting.
Regeringens bedömning är att en övervägande del
av kommunerna och landstingen kommer att klara
balanskravet utan ytterligare besparingar i
verksamheten. Ett flertal har också möjlighet att utöka
verksamhetsvolymen och därmed antalet anställda.
Det är framför allt de ökade statsbidragen, men också
en förbättrad samhällsekonomi som ligger till grund
för denna bedömning.
De kommuner och landsting som bedöms kunna få
svårigheter att klara balanskravet utan besparingar
eller ökade intäkter har vissa gemensamma problem.
När det gäller kommunerna är det i stor utsträckning
fråga om problem som är hänförliga till den
omflyttning som sker inom landet och som framför allt
innebär en avfolkning av vissa delar av landet. När det
gäller landstingen kan problemen bl.a. hänföras till att
man ligger i olika fas i sitt omstruktureringsarbete.
Utjämningssystemet omfördelar resurser
En stor del av kommunerna som bedöms få
svårigheter med att klara balanskravet har en negativ
befolkningsutveckling. En kompensation för detta ges
inom ramen för utjämningssystemet, varigenom
anpassningen av kostnaderna underlättas. Ett
kvarstående problem är emellertid den ”negativa
spiral” som befolkningsminskningen leder till för
berörda kommuner. För att motverka den negativa
utvecklingen har regeringen i propositionen Regional
tillväxt för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) bl.a.
föreslagit att regionala tillväxtavtal utarbetas vars
syfte är att åstadkomma bättre samverkan mellan olika
organ som arbetar med tillväxt- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder på såväl lokal och
regional som på central nivå. Dessa tillväxtavtal kan
bli ett viktigt instrument i arbetet för att bekämpa den
utveckling som innebär en koncentration av
befolkningen till storstadsområden och högskoleorter.
Kommuner och landsting som bedöms få
svårigheter med att klara balanskravet har ofta högre
nettokostnader i verksamheten än vad som kan
förklaras av strukturella faktorer. Exempel på sådana
faktorer är befolkningens ålderssammansättning,
befolkningens geografiska spridning samt faktorer
som är specifika för storstadsområden och
glesbygdsområden. Utjämningssystemet syftar till att
utjämna för strukturella kostnadsskillnader och för
skillnader i skattekraft. Bland de kommuner och
landsting som kan få svårigheter att klara balanskravet
har en stor del fått minskade bidrag genom
omläggningen av utjämningssystemet år 1996. För att
dämpa effekterna av omläggningen finns särskilda
införanderegler under åtta år.
Den parlamentariska kommitté (dir. 1995:118) som
genomför en översyn av utjämningssystemet skall
överlämna sina förslag i sådan tid att förändringar kan
träda i kraft den 1 januari år 2000.
En del av de kommuner och landsting som kan få
svårigheter att klara balanskravet har i utgångsläget
en skattesats som ligger över den genomsnittliga för
riket. Kommuner och landsting med redan höga
skattesatser bör inrikta sig på att fortsätta arbetet med
att anpassa kostnaderna till långsiktigt hållbara
ekonomiska förutsättningar.
Särskilda insatser
Sedan år 1996 disponerar regeringen medel för bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
(prop. 1994/95:150, bil. 7 s. 64). Av de 1 737 miljoner
kronor som regeringen disponerar för åren 1996–1998
har en stor del fördelats till kommuner och landsting
för flyktingkostnader, för omstruktureringsprojekt och
för förebyggande hiv/aids-verksamhet.
Regeringen har från år 1996 och fram till nu
dessutom erhållit ansökningar om bidrag för särskilda
insatser från 66 kommuner och två landsting. Efter
prövning av varje särskilt fall har beslut om bidrag
fattats för elva kommuner. De kommuner som beviljats
bidrag har en särskilt svår ekonomisk situation till
följd av att ett antal faktorer samverkat. Flertalet har en
negativ befolkningsutveckling vilket ofta
sammanhänger med hög arbetslöshet och höga
kostnader för bl.a. socialbidrag. Med en negativ
befolkningsutveckling följer ofta problem även på
bostadsmarknaden, bl.a. ökande vakansgrader i de
kommunalt ägda bostadsföretagen. De flesta av dessa
kommuner har vidtagit ett antal åtgärder för att minska
underskotten i verksamheten men ekonomin visar
ändå på en negativ trend. Flera har tillskjutit stora
belopp i form av tillskott eller driftbidrag till
bostadsföretagen vilket ytterligare försämrat en redan
svag kommunal ekonomi.
Regeringen gör bedömningen att det även
fortsättningsvis finns behov av särskilda medel för
kommuner och landsting med en särskilt svår
ekonomisk situation, och att en betydande del av de
medel som kommer att avsättas framöver för bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
behövs för att lösa de kommunala bostadsproblemen.
För att skolan, vården och omsorgen skall
prioriteras har regeringen i propositionen
Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop.
1997/98:119) föreslagit åtgärder för att stödja
kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet.
Bl.a. framförs att en mer ändamålsenlig ordning bör
etableras för att hantera kommunernas problem
orsakade av åtaganden för bostadsföretagen.
En särskild delegation föreslås inrättas för att
avlasta regeringen i ärenden där en kommuns
svårigheter väsentligen är en följd av åtaganden för
boendet. Delegationens uppgift blir att från fall till fall
bedöma vilka åtgärder som behövs och att, inom de
ramar som regeringen bestämmer, besluta om villkoren
för och omfattningen av statens stöd. Det är
kommunernas förmåga att klara av bostadsföretagens
svårigheter, och inte svårigheterna i sig, som skall
bestämma inriktningen och omfattningen av statens
insatser. Frågor om stöd skall i första hand prövas mot
kommunens egna ekonomiska förutsättningar. Endast
kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation
kommer därför i fråga för stöd. I grunden är problemen
att se som tillfälliga omstruktureringsproblem. Den
hanteringsordning som föreslås skall därför avvecklas
inom loppet av några år. Regeringen föreslår att
delegationen etableras fr.o.m. den 1 juli 1998.
Regeringen kommer emellertid att göra det möjligt för
delegationen att förbereda sitt arbete tidigare så att de
mest angelägna ärendena kan beslutas redan i början
av hösten 1998.
I den bostadspolitiska propositionen aviserade
regeringen att man i den ekonomiska vårpropositionen
skulle återkomma till hur kostnaden för eventuella
subventionsinslag i kombination med kreditgarantier
och lån skall hanteras. I den mån kreditgarantier och
lån behöver kombineras med subventionsinslag skall
kostnaden för sådana inslag normalt kapitaliseras i
direkt anslutning till att kreditgarantin eller lånet
lämnas. Subventionen skall täckas genom anslaget
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting. Anslaget skall även kunna användas för att
stödja kommuner som hamnar i en särskilt svår
ekonomisk situation utan att åtaganden för boendet är
den avgörande orsaken.
I avsnitt 7.6.4 föreslås att regeringen ges möjlighet
att bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta
bostadsföretag och fastigheter som övertas från
kommun, i avvaktan på att en mer permanent lösning
kan åstadkommas.
7.4 Ökade satsningar på kommuner
och landsting
7.4.1 Höjda statsbidrag
Regeringens bedömning: För att värna kvaliteten
i skolan, vården och omsorgen och för att minska
behovet av att höja kommunalskatterna, höjs nivån på
statsbidragen till kommuner och landsting med
ytterligare 4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Av tillskottet avsätts 400 miljoner kronor år 1998
och 400 miljoner kronor år 1999 för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting. Återstående belopp
tillförs de generella statsbidragen.
För att styra de höjda statsbidragen mot skolan och
omsorgen kommer regeringen att, inom ramen för det
generella statsbidraget, fördela 75 procent av bidraget
till kommunerna viktat efter olika åldersgrupper.
Därutöver höjs statsbidragsnivån med 4 000
miljoner kronor vardera åren 1999 och 2000 i enlighet
med vad regeringen tidigare aviserat.
Skälen för regeringens bedömning:
Den prognostiserade samhällsekonomiska
utvecklingen för de närmaste åren lägger grunden för
en fortsatt positiv utvecklingstrend av kommunernas
och landstingens ekonomi.
Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat om
höjda statsbidrag med 4 000 miljoner kronor för år 1997
och ytterligare 4 000 miljoner kronor för 1998. I
budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:100,
UO25) aviserade regeringen en ytterligare höjning
med 4 000 miljoner kronor för vardera åren 1999 och
2000. De hittills beslutade och aviserade höjningarna
av statsbidragen om sammanlagt 16 000 miljoner
kronor fram till år 2000, jämfört med år 1996, har klart
bidragit till förbättrade förutsättningar för kommuner
och landsting att klara en bra verksamhet och att
samtidigt kunna uppnå balanskravet detta år.
Skillnaderna i ekonomisk situation mellan olika
kommuner respektive landsting är emellertid
fortfarande stora. Kommunalskatterna ligger redan på
en hög nivå och bör enligt regeringens mening inte
öka ytterligare. Regeringen föreslår därför i avsnitt
7.6.2 att lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och 1998 förlängs att gälla även
för år 1999.
Utvecklingen i de prioriterade verksamheterna
visar, trots de ökade statsbidragen, på vissa problem
av både resursmässig och annan karaktär. Regeringen
presenterar nu ett tiopunktsprogram för skolan samt
en nationell handlingsplan för äldreomsorgen. För att
förbättra förutsättningarna för kommuner och
landsting att leva upp till den inriktning som nu
presenteras bedömer regeringen att det, vid sidan av
ordinarie verksamhetsutveckling, bör tillföras
ytterligare resurser. Även förutsättningarna för att
minska väntetiderna inom sjukvården förbättras.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen i
tilläggsbudgeten för år 1998 en ökning av
statsbidragen redan fr.o.m. andra halvåret 1998 med
4 000 miljoner kronor. Därtill bedömer regeringen att
statsbidragen bör öka med ytterligare 4 000 miljoner
kronor åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som
tidigare aviserats. Den sammanlagda nivåökningen av
statsbidragen kommer därigenom att uppgå till 20 000
miljoner kronor år 2000. Under femårsperioden 1997–
2001 avsätts därmed sammanlagt 72 miljarder kronor
extra till kommuner och landsting.
Regeringen kvarstår också vid sin tidigare
bedömning att resurstillskottet bör tillföras kommuner
och landsting genom en höjning av de generella
bidragen, men vill samtidigt understryka vikten av att
kommuner och landsting använder de ökade
statsbidragen i enlighet med de prioriteringar som
regeringen har givit uttryck för i de för välfärden och
för framtiden så viktiga verksamheterna skola, vård
och omsorg.
Regeringen har för avsikt att intensifiera arbetet
med att förbättra och utveckla uppföljningen och
utvärderingen av den kommunala verksamheten och
ekonomin, vilket beskrivs i avsnitt 7.6.1. Regeringen
vill också framhålla att sektorsmyndigheterna har
givits och kommer att ges särskilda uppdrag att följa
upp i vilken utsträckning måluppfyllelsen i
kommunernas och landstingens verksamhet förbättras
samtidigt som statsbidragen höjs.
Fördelningen mellan kommuner och landsting bör
ske på så sätt att av bidragshöjningen tillförs
kommunernas generella bidrag 2 160 miljoner kronor,
medan landstingens generella bidrag tillförs 1 440
miljoner kronor. För att ytterligare betona tillskottens
inriktning mot skola och omsorg väljer regeringen att
fördela 75 procent av det nya tillskottet år 1998 till
kommunerna viktat efter olika åldersgrupper.
Av bidragshöjningen för år 1998 avsätts 400
miljoner kronor för särskilda insatser. Det
sammanlagda beloppet för särskilda insatser detta år
uppgår därigenom till 1 137 miljoner kronor. Även för
år 1999 bör 400 miljoner kronor avsättas för särskilda
insatser. För detta år bedömer regeringen således att
sammanlagt 1 000 miljoner kronor bör avsättas för
detta ändamål. För åren 2000 och 2001 bör 700 miljoner
kronor av tillskotten avsättas respektive år för
särskilda insatser. Därigenom skulle sammanlagt 1 100
miljoner kronor per år avsättas för ändamålet.
Sammanfattningsvis föreslås resurstillskotten
fördelas enligt tabell 7.5.
TABELL 7.5 HÖJDA STATSBIDRAG TILL
KOMMUNER OCH LANDSTING ÅREN 1997–2001
MILJONER KRONOR, LÖPANDE
PRISER.
ÅR
1997
1998
1999
2000
2001
Generellt
– Kommuner
(invånarrelate
rat)
1
330
3
265
4
540
5
660
5
6601
– Kommuner
(åldersrelater
at)
1
330
4
345
5
620
6
740
6
7401
– Landsting
(invånarrelate
rat)
1
140
3
590
5
240
6
900
6
900
Särskilda
insatser
200
800
600
700
700
Summa
4 000
12
000
16
000
20
000
20
000
1 Nuvarande bestämmelser om åldersrelaterade bidrag gäller endast
för åren 1997–2000. Beräkningstekniskt görs dock samma fördelning
för år 2001 som för år 2000.
7.4.2 Andra satsningar som påverkar
kommuner och landsting
Även inom andra områden görs satsningar som direkt
påverkar kommuner och landsting. De större
satsningarna sammanfattas nedan.
Regeringens förslag till Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken innehåller förslag till åtgärder inom
vissa angelägna områden, främst avseende
äldreomsorgen. Förslagen innebär bland annat ett
ökat stöd till anhöriga, en satsning på fortbildning av
personer i ledande funktioner samt ökade medel till
forskning. Totalt föreslås att 250 miljoner kronor
tillförs utgiftsområde 9 för år 1999 och 300 miljoner
kronor för vardera åren 2000 och 2001.
Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov
för utbyggnad och anpassning av bostäder och
lokaler för äldre de närmaste åren har regeringen i den
bostadspolitiska propositionen föreslagit ett tillfälligt
byggstöd om totalt 400 miljoner kronor för åren 1998
och 1999.
Regeringen föreslår ett särskilt tiopunktsprogram
för kvalitet och likvärdighet i skolan. För insatserna
föreslås att 110 miljoner kronor avsätts vardera åren
1999–2001.
Ett program för att stimulera IT-användning i
skolan kommer att presenteras. För dessa åtgärder
beräknas sammanlagt 1 500 miljoner kronor under
perioden 1999–2001.
Riksdagen beslutade i samband med
budgetpropositionen för 1998 om lokala
investeringsprogram för att främja en ekologiskt
hållbar utveckling. Gensvaret bland kommunerna har
varit stort. Stödet föreslås därför förlängas med ett år
och utökas med 2 000 miljoner kronor för år 2001.
Regeringen lägger denna dag en proposition om
Vissa kommunala frågor (prop. 1997/98:153).
Propositionen innehåller förslag om förändringar i det
kommunala systemet för ersättning av viss
mervärdesskatt. Regeringen lämnar även förslag som
ger möjligheter för landstingen och kommunerna i
Skåne och Västra Götalands län att lämna bidrag till
annan kommun i syfte att underlätta den ekonomiska
regleringen vid bildandet av de nya landstingen.
Regeringen har i beräkningen av
utgiftsområdesramen för år 1999 beaktat effekten av
det tidigare utlovade s.k. återbetalningsskyddet
avseende 1997 års skatteinkomster med 2 600 miljoner
kronor.
7.5 Beräkning av ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner år 1999
För år 1998 omfattar utgiftsområdet sammanlagt 97 319
miljoner kronor (inklusive förslag i tilläggsbudgeten),
varav 74 911 miljoner kronor avser generellt
statsbidrag till kommuner och landsting, 1 137 miljoner
kronor avser bidrag för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting och 21 270 miljoner kronor
avser utjämningsbidrag till kommuner och landsting.
Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor avgift
på statsbudgetens inkomstsida.
I detta avsnitt redovisas en preliminär beräkning av
utgiftsområdesramen för åren 1999–2001. De
preliminära regleringarna av ramen till följd av bland
annat finansieringsprincipen redovisas särskilt i
tabellen nedan.
TABELL 7.6 UTGIFTSOMRÅDE 25 ALLMÄNNA
BIDRAG TILL KOMMUNER ÅREN 1999–2001
MILJONER KRONOR, LÖPANDE PRISER
ÅR
1999
2000
2001
Ram enl. budget-
propositionen för
1998
100 288
101 848
102 0281
Tillskott
4 000
4 000
4 000
Ökad omslutning i
utjämningssysteme
t
285
285
285
Regleringar enligt
finansieringsprinc
ipen
Ändrade regler i
systemet för
återbetalning av
viss
mervärdesskatt
-30
-30
-30
Unga
lagöverträdare
8
8
8
Vårdnad, umgänge
och boende
12
8
8
Skatteunderlags-
regleringar
Höjning av
reducerat
basbelopp
(pensioner)
-445
-905
-905
Summa
104 118
105 214
105 394
1 Ram för år 2000 med tillägg för ytterligare kompensation för
lärarpensioner.
Regeringen gör bedömningen att ramen för
utgiftsområdet bör ökas med 4 000 miljoner kronor
fr.o.m. år 1998. Skälet är att värna kvaliteten i skolan,
vården och omsorgen, och för att minska behovet av
att höja kommunalskatterna.
Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och
landsting ökas med 285 miljoner kronor år 1998. Vid
den slutliga beräkningen från Statistiska centralbyrån
avseende år 1998 blev både utjämningsbidraget och
utjämningsavgiften högre än vad riksdagen beslutat i
samband med budgetpropositionen för 1998.
Utjämningsbidraget beräknas bli 285 miljoner kronor
högre än det anslagna beloppet. Det ökade bidraget
motsvaras av en lika stor ökning av
utjämningsavgiften.
Regleringar enligt finansieringsprincipen
Till följd av regeringens förslag i proposition Vissa
kommunala frågor (prop. 1997/98:153) om ändrade
regler för systemet för återbetalning av viss
mervärdesskatt för kommuner och landsting fr.o.m.
den 1 juli 1998, bör det generella statsbidraget för år
1998 sänkas med 15 miljoner kronor. För år 1999 bör
det generella statsbidraget sänkas med ytterligare 15
miljoner kronor.
Med anledning av regeringens proposition Vissa
reformer av påföljdssystemet (1997/98:96) beräknas
kommunerna få ökade kostnader till följd av att
kommunens socialtjänst skall ha det primära ansvaret
för unga lagöverträdare. Kostnaderna beräknas
uppgå till ca 8 miljoner kronor och därför bör det
generella statsbidraget höjas med motsvarande
belopp.
Regeringens proposition Vårdnad, boende och
umgänge (prop. 1997/98:7) innehåller förslag till
ändringar i föräldrabalkens bestämmelser om
vårdnad m.m. Förslagen leder till ett utökat ansvar för
kommunerna och därmed ökade kostnader. Då de
ökade kostnaderna beräknas till 12 miljoner kronor år
1999 och 8 miljoner kronor åren därefter bör det
generella statsbidraget öka i motsvarande mån.
Förändringar av det kommunala skatteunderlaget
I denna proposition föreslås en höjning av det
reducerade basbeloppet som används vid beräkning
av pensioner med en procentenhet år 1999 och
ytterligare en procentenhet år 2000, vilket leder till
ökade skatteintäkter för kommuner och landsting. Det
generella statsbidraget minskas med motsvarande
belopp.
De ekonomiska effekterna för kommuner och
landsting av den planerade ålderspensionsreformen
har inte beaktats. Detta gäller även övriga
utgiftsområden (se avsnitt 4.8). Regeringen
återkommer till frågan i budgetpropositionen för 1999.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 undantas från
beskattning, under vissa förutsättningar, förmån av
att få använda en av arbetsgivaren tillhandahållen da-
torutrustning för privat bruk, s.k. skattefria lånedatorer
(prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, rskr.
1997/98:21). Regeringen har inte för avsikt att reglera
de eventuella effekter på skatteunderlaget som detta
kan medföra.
Övrigt
Regeringen föreslog i propositionen Transportpolitik
för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) att
fordonskatten för bussar skall höjas fr.o.m. den
1 januari 1999. För att motverka kostnadsökningar
inom lokal och regional busstrafik bör berörda
landsting och kommuner kompenseras. Då storleken
på höjningen ännu inte är fastställd återkommer
regeringen i budgetpropositionen för 1999 med förslag
till reglering.
7.6 Övriga frågor
7.6.1 Förbättrad uppföljning av resultat och
resursutnyttjande
Regeringens bedömning: Arbetet med att
förbättra och utveckla uppföljningen och
utvärderingen av verksamheten och ekonomin i
kommuner och landsting bör intensifieras. Syftet är att
förbättra underlaget för riksdagens samlade
bedömning av utvecklingen, måluppfyllelsen och
resursutnyttjandet i den kommunala sektorn.
Skälen för regeringens bedömning:
De stora skillnaderna mellan enskilda kommuner och
landsting när det gäller ekonomiska och andra
förutsättningar för att klara sin verksamhet och uppnå
nationella mål har åter aktualiserat frågan om statens
behov och möjligheter att styra den kommunala
verksamheten, samt frågan om olika styrinstrument
och deras effekter. Riksdagen har också efterlyst en
förbättrad uppföljning av resursutnyttjandet och
måluppfyllelsen i den kommunala verksamheten.
Utvecklingen under 1990-talet
Under 1990-talet har många kommuner och landsting
decentraliserat och effektiviserat sin verksamhet samt
ändrat sin organisation och sina styrformer. En viktig
förutsättning för detta har varit avregleringen av den
kommunala verksamheten som skett, inte minst genom
1991 års kommunallag. Statens styrning av kommuner
och landsting har således förändrats under 1990-talet.
Ett förändrat statsbidrags- och utjämningssystem och
en ny lagstiftning har tillsammans med den
ekonomiska utvecklingen banat väg för stora
förändringar i verksamheten.
Nationella mål
Förutsättningarna att på nationell nivå göra en analys
av hur kvaliteten utvecklats och av hur resultaten
överensstämmer med de nationella målen varierar
mellan olika verksamheter bl.a. beroende på om och
hur målen för verksamheten formulerats.
Riksdagen respektive regeringen fastställer
nationella mål för verksamheten i kommuner och
landsting i lagar och förordningar. De nationella målen
för verksamheterna är i huvudsak uttryckta som
inriktningsmål och anger mer sällan en direkt mätbar
nivå för resultatet. De avser oftast också bredare
förhållanden än de som den kommunala verksamheten
i sig kan påverka. Riksdagen har sedan flera år uttalat
att uppföljningen skall inriktas mot mål och resultat.
En av principerna för mål- och resultatstyrning är att
staten utifrån fastställda mål i huvudsak skall följa
resultatet av verksamheten och inte på vilket sätt de
uppnåtts. I vissa av de kommunala verksamheterna är
emellertid även processen viktig för resultatet.
Behovet av samordnad uppföljning
Ett generellt statsbidragssystem ger de enskilda
kommunerna och landstingen stora möjligheter att
anpassa sin verksamhet efter lokala behov och att
själva prioritera mellan olika verksamheter. En
utgångspunkt är att dessa prioriteringar också sker i
överensstämmelse med nationellt formulerade mål för
olika verksamheter. Det finns ett stort nationellt
intresse av att följa utvecklingen av ekonomin och
kvaliteten i kärnverksamheterna.
Efter genomförandet av de kommunalekonomiska
reformerna har staten ökat sina insatser för att
fortlöpande följa upp och utvärdera verksamheten
inom den kommunala sektorn. Sektorsmyndigheternas
uppföljning, utvärdering och tillsyn har utvecklats
och förbättrats. En samlad årlig redogörelse för
utvecklingen inom den kommunala sektorn lämnas
sedan år 1994 till riksdagen genom en skrivelse i
anslutning till regeringens ekonomiska
vårproposition. Arbete pågår inom olika områden för
att förbättra informationen om verksamhetens
kostnader, prestationer och kvalitet så att den skall
kunna relateras till de mål för verksamheten som
statsmakterna ställt upp. Genom lagen om den
kommunala redovisningen ges ökade förutsättningar
för att ta fram ett underlag för finansiell information
som bygger på gemensamma och objektiva principer
och därmed ger ökad enhetlighet och jämförbarhet i
den externa redovisningen.
Det finns dock fortfarande problem med bristande
enhetlighet i redovisningen som försvårar jämförelser
mellan kommuner respektive landsting och även
mellan olika tidsperioder. Svårigheterna att utforma
enhetlig redovisning och statistik kan bero på att
kommuner och landsting valt att organisera sin
verksamhet på olika sätt. En annan orsak kan vara att
redovisningen och statistiken fyller olika behov.
Regeringen ser dock positivt på det arbete som
bedrivs i kommuner och landsting för att göra
redovisningen mer jämförbar.
Regeringen anser att de nationella målen kan
behöva förtydligas t.ex. genom nedbrytning till olika
delmål. Någon övergripande och samlad analys av
kvalitets- och resultatutveckling i relation till de
ekonomiska resurser kommuner och landsting förfogar
över är idag svår att göra, främst till följd av att den
nuvarande uppföljningen sker utifrån ett
sektorsperspektiv och utifrån sektorsvisa mål. En
sammanvägning av verksamhetsmål och ekonomiska
mål görs inte systematiskt.
Som ett led i arbetet med att förbättra informationen
om verksamhetens kostnader tillkallade regeringen
våren 1996 en särskild utredare med uppdrag att
utarbeta förslag till hur kvalitet och jämförbarhet kan
förbättras för de uppgifter, av i huvudsak ekonomisk
karaktär, som staten samlar in från kommuner och
landsting. Betänkandet överlämnades till regeringen i
december 1996 (SOU 1996:179). Utredningen lämnade
förslag om ett antal åtgärder för att förbättra den
statliga uppföljningen. Utredaren föreslog bl.a. att
statens uppföljning av utvecklingen i den kommunala
sektorn skulle baseras på en gemensam indelning i
verksamhetsområden, nyckeltal med tillhörande
definitioner och en samordning av uppgifter om
ekonomi, personal och verksamhet. En förbättrad
samordning av den ekonomiska statistik som samlas
in av SCB samt Socialstyrelsen och Skolverket har
skett. Detta arbete skall fortsätta.
Arbete för att förbättra uppföljningen
Mot bakgrund av vad som redovisats kommer
regeringen att tillsätta en arbetsgrupp inom
regeringskansliet som skall intensifiera arbetet med att
förbättra och utveckla uppföljningen och
utvärderingen av den kommunala sektorn. I detta
arbete är det naturligt att Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, SCB och berörda
sektorsmyndigheter medverkar. Arbetsgruppens
uppdrag blir bl.a. att utifrån befintlig statistik om den
kommunala verksamheten och ekonomin förbättra det
underlag som presenteras för riksdagens samlade
bedömning av utvecklingen inom sektorn. Vidare skall
arbetsgruppen initiera olika typer av åtgärder för att
åstadkomma ytterligare förbättringar av uppföljningen
av hur kommuner och landstings resurser används
och hur de nationella målen uppfylls. En viktig del i
detta arbete blir att utveckla resultatindikatorer som
visar hur enskilda kommuner och landsting uppnår de
nationella målen. Arbetet skall i första hand inriktas på
kärnverksamheterna skola, vård och omsorg.
Uppföljning av organisations- och verksamhets-
formerna
Kommuner och landsting har numera en stor frihet att
utforma sina styr-, organisations- och
verksamhetsformer. En konsekvens härav är att de
blivit mer lokalt anpassade och betydligt mer
varierande. Regeringen bedömer att det finns ett
behov av att på nationell nivå kontinuerligt följa
förnyelsearbetet inom kommuner och landsting
framför allt vad gäller effekterna på demokrati och
rättssäkerhet. Det gäller bl.a. frågor om
representativitet för vissa grupper och det
medborgerliga deltagandet i grundläggande politiska
processer. Detta skall ses som ytterligare en del av
insatserna för att förbättra den nationella samlade
uppföljningen av den kommunala sektorn. Regeringen
avser mot denna bakgrund att under våren 1998 sätta
igång ett arbete med att utveckla en modell för att
systematiskt följa upp styr-, organisations- och
verksamhetsformer och förnyelsearbetets effekter på
den lokala demokratin och rättssäkerheten.
7.6.2 Minskning i särskilda fall av det
generella statsbidraget till kommuner
och landsting år 1999
Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat och
regeringen föreslagit och aviserat betydande tillskott
till kommuner och landsting för åren 1997–2000
Tillskotten uppgår totalt till 20 000 miljoner kronor år
2000, vilket motsvarar en höjning av kommunalskatten
med drygt 2 procentenheter. Syftet med tillskotten är
dels att stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och
därigenom också uppnå positiva syssel-
sättningseffekter, dels att motverka skattehöjningar i
kommuner och landsting. Regeringen föreslår därför
en förlängning av nuvarande lag för att motverka
skattehöjningar med ett år.
Frågans behandling
För åren 1997 och 1998 gäller, med vissa undantag, att
om en kommun eller ett landsting fastställer en högre
skattesats än den som gällde för år 1996, skall det
generella statsbidraget till kommunen eller landstinget
för samma år minskas med ett belopp som motsvarar
hälften av den ökning av de preliminära
kommunalskattemedel respektive
landstingsskattemedel som följer av skattehöjningen.
Bestämmelserna om detta finns i lagen (1996:1061) om
minskning i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997
och 1998.
Bestämmelsen infördes efter att en
överenskommelse träffats mellan regeringen, Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet där de
båda förbunden utfäst sig att verka för att skatterna
inte skulle höjas i kommuner och landsting åren 1997
och 1998. Regeringen åtog sig samtidigt att föreslå
riksdagen att hålla statsbidragen nominellt
oförändrade samt att ekonomiskt reglera nya och
ändrade regler som påverkar den kommunala
ekonomin.
Regeringen föreslår nu en förlängning av de
bestämmelser som gäller för åren 1997 och 1998 till att
gälla även för år 1999. Mot bakgrund av den
beredning som föregått den nu gällande lagen anser
regeringen att beredningskravet i 7 kap. 2 §
regeringsformen är uppfyllt även i detta
lagstiftningsärende.
Den förlängning som regeringen nu föreslår av
lagen om minskning i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997
och 1998 är enligt regeringens mening förenlig med
regeringsformens bestämmelser om den kommunala
självstyrelsen och beskattningsrätten.
Bakgrund
Riksdagen har infört ett lagstadgat balanskrav för
kommuner och landsting från år 2000 (prop.
1996/97:52, bet. 1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281).
Balanskravet innebär att budgeten varje år skall
upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Ett
eventuellt negativt resultat skall regleras inom två år.
Vid behandlingen av förslaget om ett lagstadgat
balanskrav betonade finansutskottet vikten av en
gynnsam ekonomisk utveckling i den kommunala
sektorn. Ekonomisk balans i den kommunala sektorn
är enligt utskottet en viktig del av den samlade
ekonomiska politiken. Konstitutionsutskottet ansåg,
vilket finansutskottet instämde i, att det med hänsyn
till de ekonomiska problemen i många kommuner och
landsting, finns ett behov av att i lag bestämma att de
kommunala budgetarna skall vara balanserade, och
hur eventuella obalanser skall hanteras om de ändå
uppstår (1996/97:KU7y).
Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för
kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996
(prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116).
Syftet är att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för alla kommuner och landsting.
Tanken är att utjämningen skall leda till att skillnader i
skattesatser främst skall spegla skillnader i effektivitet,
val av ambitionsnivå och avgiftspolitik. Enligt
regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt att
skillnaderna i skattesatser minskar. Finansutskottet
förutsatte i sitt betänkande att kommuner och
landsting som gynnas av det nya statsbidrags- och
utjämningssystemet överväger en sänkning av sina
skattesatser. För att ge kommuner och landsting
möjlighet att anpassa verksamheten till
inkomstförändringarna tillämpas under de första åtta
åren särskilda införanderegler. Vid behandlingen av
förslaget om ett nytt statsbidrags- och
utjämningssystem för kommuner och landsting
betonade finansutskottet att systemet med utjämning
måste bli föremål för fortsatt utrednings- och
utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund har
regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté med
uppgift att följa upp och utveckla utjämningssystemet
(dir. 1995:118). Tyngdpunkten i kommitténs arbete
skall ligga på kostnadsutjämningen. Kommittén bör
bedriva sitt arbete så att förslag till förändringar kan
läggas fram för riksdagen i sådan tid att de kan träda i
kraft år 2000.
Riksdagen beslutade våren 1995 på regeringens
förslag att införa ett tak för de offentliga utgifterna
fr.o.m. budgetåret 1997 (prop. 1994/95:150, bet.
1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Regeringen återkom
till riksdagen våren 1996 i fråga om utgifts-takets
konstruktion bl.a. vad gäller hur kommunsektorn
skulle hanteras (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10,
rskr. 1995/96:304). I denna proposition angavs att
innebörden av den kommunala självstyrelsen är att
statsmakterna inte utövar ett direkt inflytande över
kommunsektorns inkomster och utgifter. Däremot sker
en påverkan via de allmänna ekonomiska
förutsättningarna och lagregleringen av den
kommunala verksamheten. Riksdagen fastställer också
storleken på de statliga bidragen till den kommunala
sektorn och anger också riktlinjerna för det
skattefinansierade utrymmet, dvs. hur stora inkomster
i form av statsbidrag och skatteinkomster sektorn
beräknas förfoga över de nästkommande åren.
Finansutskottet underströk, vid behandlingen av
förslagen om höjda statsbidrag för åren 1997 och 1998,
att statsbidragsutrymmet nu vidgas för att göra det
möjligt för kommuner och landsting att upprätthålla en
verksamhet av rimligt god kvalitet.
Minskning i särskilda fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting år 1999
Regeringens förslag: De bestämmelser i lag, som
innebär att om en kommun eller ett landsting
fastställer en högre skattesats för år 1997 eller år 1998
än den som gällde för år 1996 så minskas det generella
statsbidraget med ett belopp som motsvarar hälften av
ökningen, skall gälla även för år 1999. De undantag
som gäller för vissa kommuner och för s.k.
skatteväxlingar skall gälla även år 1999.
Skälen för regeringens förslag:
Den samhällsekonomiska situationen har ställt stora
krav på anpassning av den kommunala ekonomin
under 1990-talet. Kommuner och landsting har i de
flesta fall mött denna situation med att förändra och
effektivisera sin organisation. De enskilda
kommunernas och landstingens ekonomiska situation
varierar emellertid kraftigt. Det finns exempel på
kommuner och landsting som har haft svårt att
anpassa sin verksamhet till de ekonomiska ramarna
och istället valt att underbalansera budgeten. Det är
mot denna bakgrund som riksdagen har beslutat att
ett lagstadgat balanskrav skall gälla fr.o.m. år 2000.
Införandet av det nya statsbidrags- och
utjämningssystemet innebär såväl inkomstökningar
som inkomstminskningar för enskilda kommuner och
landsting i förhållande till tidigare gällande system.
För att övergångsvis dämpa effekterna av minskade
bidragsinkomster har införanderegler införts.
Minskade bidragsinkomster i kombination med ett
lagstadgat krav på ekonomisk balans år 2000 riskerar
att skapa ökade incitament för vissa kommuner och
landsting att höja skatten. Mot denna bakgrund
beslutade riksdagen att anta regeringens förslag till
åtgärder för att motverka skattehöjningar åren 1997
och 1998 (prop. 1995/96:212, bet. 1996/97:FiU6, rskr.
1996/97:16).
Regeringen har i flera sammanhang uttalat att
utrymmet för generella skattehöjningar är mycket
begränsat (se bl.a. prop. 1996/97:150). Finansutskottet
har förutsatt att kommuner och landsting som gynnas
av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet
borde verka för att skillnaderna i kommunala
skattesatser minskar (bet.1996/97:FiU20). Åtgärder
mot kommunala skattehöjningar tillämpades för åren
1991–1994. Därefter ökade den genomsnittliga
kommunala skattesatsen med 0,45 procentenheter år
1995 och 0,16 procentenheter år 1996. Den
genomsnittliga skattesatsen år 1998 uppgår till 31,65
procent. Skattehöjningar kan i vissa fall anses vara en
nödvändig anpassning. Fortsatta skattehöjningar i
den kommunala sektorn bör dock enligt regeringens
mening begränsas eftersom det minskar hushållens
köpkraft och hämmar den ekonomiska tillväxten.
Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med den ekonomiska vårpropositionen
presenterar ett förslag till utgiftstak för tre år framåt.
Det offentliga utgiftstaket är en viktig faktor för att
åstadkomma stabilitet i de offentliga finanserna.
Denna stabilitet har bl.a. skapat förutsättningar för
regeringen att kunna föreslå och avisera en
nivåhöjning av de generella statsbidragen till
kommuner och landsting med 20 000 miljoner kronor
successivt fram till år 2000. Utifrån de gällande
ekonomiska förutsättningarna och balanskravet skulle
kommunsektorn utan det redovisade tillskottet komma
att ställas inför ytterligare neddragningar av
verksamheten. Grunden för det offentliga utgiftstaket
får inte ryckas undan bl.a. genom att kommuner och
landsting höjer skatten. För att värna kvaliteten och
utveckla de för den fortsatta välfärden viktiga
verksamheterna skola, vård och omsorg krävs en
långsiktig hållbarhet i kommuners och landstings
ekonomi. Det statliga bidrags- och
utjämningssystemet har därvid stor betydelse, liksom
en god samhällsutveckling. Den kommunala
utjämningskommittén skall lägga fram sitt förslag till
förändringar av utjämningssystemet så att de kan
träda i kraft år 2000.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det nu
rådande systemet med en minskning av statsbidraget
till kommuner och landsting som höjer sin skattesats
bör förlängas med ett år.
Förlängningen innebär att om en kommun eller ett
landsting inför år 1999 höjer skatten över den nivå
som gällde för år 1996, skall det generella statsbidraget
till kommunen respektive landstinget för samma år
minskas med ett belopp som motsvarar hälften av den
ökning av de preliminära kommunalskattemedel
respektive landstingsskattemedel som följer av
skattehöjningen. De kommuner (Danderyd, Lidingö
och Täby) för vilka införandereglerna ställer krav på
en snabbare anpassning, bör liksom tidigare vara
undantagna från minskningen av statsbidraget även
under år 1999. Dessa kommuner har för närvarande de
lägsta skattesatserna och kan därför ha särskilda
behov av att anpassa sina skattesatser. Om dessa
kommuner höjer sina skatter över den nivå som gällde
för år 1996 inför år 1999 kommer alltså ingen
reducering av det generella statsbidraget till
respektive kommun att göras.
Det undantag från statsbidragsminskningen som
gäller då en ändring av skattesatsen görs till följd av
att uppgifter fördelats om mellan kommuner och
landsting föreslås gälla även för år 1999. Om en
omfördelning sker får den som tar över uppgifter höja
sin skattesats i samma mån som den som blir avlastad
uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella
statsbidraget minskas. Minskningen av statsbidraget
enligt ovan skall göras i samband med att
skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek.
Förslaget omfattar inte församlingar och kyrkliga
samfälligheter.
Regeringen är medveten om att det kan finnas
kommuner och landsting som befinner sig i en
exceptionellt svår ekonomisk situation beroende på en
relativt låg skattesats. Om så skulle vara fallet får i
sista hand frågan hanteras i särskild ordning genom
att regeringen senast i samband med
budgetpropositionen för 1999 föreslår riksdagen en
lagändring som ger utrymme för skattehöjning utan att
statsbidraget minskas.
Syftet med regeringens förslag är att motverka
kommunala skattehöjningar. Förslaget är dock enligt
regeringens mening inte lika ingripande som ett
lagreglerat kommunalt skattestopp som gällt för vissa
år.
Kommuner och landsting är med det system som
gäller för närvarande och som föreslås förlängas med
ett år, inte förhindrade att höja skatten. För att kunna
behålla den stabilitet som uppnåtts i statsfinanserna
samt i avvaktan på översynen av utjämningssystemet
och att balanskravet införs år 2000 anser regeringen
att kommunala skattehöjningar bör motverkas. De av
regeringen föreslagna och aviserade tillskotten är bl.
a. avsedda att underlätta för kommuner och landsting
så att skattehöjningar kan undvikas. Om en kommun
eller ett landsting ändå höjer skatten bör det enligt
regeringens mening leda till mindre statsbidrag än för
övriga kommuner och landsting. Staten föreskriver
villkor för att statsbidrag skall utgå. Regeringens
förslag syftar till att det föreslagna tillskottet till
kommuner och landsting skall få avsedd effekt, dvs.
utöver att öka kvaliteten i skolan, vården och
omsorgen även motverka skattehöjningar i kommuner
och landsting. Mot bakgrund av ovanstående är den
förlängning med ett år av lagen om minskning i
särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting som regeringen nu föreslår
enligt regeringens mening förenlig med
regeringsformens bestämmelser om den kommunala
beskattningsrätten.
7.6.3 Uppräkningsfaktorer
Regeringens förslag: De uppräkningsfaktorer som
fastställs senast i september månad och som ligger till
grund för beräkningen av preliminära kommunal- och
landstingsskattemedel får under år då riksdagsval
hålls i september månad ändras. Denna ändring skall
ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat
budgetpropositionen.
Skälen för regeringens förslag:
Staten svarar för uppbörd, taxering och indrivning av
kommunalskatterna. Under beskattningsåret erhåller
kommunerna och landstingen endast preliminära
skatteinkomster från staten. Beräkningen av dessa
preliminära skatteinkomster bygger på en prognos
avseende de beskattningsbara inkomsterna under
detta år. Till grund för prognosen ligger det senaste
fastställda taxeringsutfallet. Detta utfall räknas upp till
beskattningsårets nivå genom att multipliceras med
två uppräkningsfaktorer. Dessa uttrycker den
prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för
hela landet under året före respektive det år de
preliminära kommunalskatteinkomsterna utbetalas.
Eftersom de preliminära skatteinkomsterna beräknas
utifrån en prognos sker en slutavräkning mellan staten
och kommunerna respektive landstingen i januari
andra året efter beskattningsåret.
Det är regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, som skall fastställa de två
uppräkningsfaktorerna. Tidigare fastställdes
uppräkningsfaktorerna i december månad. En
preliminär beräkning av uppräkningsfaktorerna
gjordes emellertid redan i augusti månad. Från och
med 1997 års preliminära kommunalskatteinkomster
ändrades systemet såtillvida att
uppräkningsfaktorerna skall fastställas senast i
september månad varje år (prop. 1995/96:150, bet.
1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304).
Att uppräkningsfaktorerna fastställs i september
månad är en avvägning mellan kommunernas och
landstingens behov av att så tidigt som möjligt få
stabila planeringsförutsättningar och behovet av att
fastställandet skall bygga på tillräckligt bra underlag,
bl.a. genom att de förslag som läggs i
budgetpropositionen och som påverkar det
kommunala skatteunderlaget kan beaktas.
Regeringen skall senast den 20 september avlämna
budgetpropositionen. Under år då riksdagsval hålls i
september månad kan emellertid, under vissa
förutsättningar, budgetpropositionen avlämnas inom
10 dagar efter att en ny regering tillträtt, dock senast
den 15 november.
Under år då riksdagsval hålls i september månad
bör det enligt regeringens mening finnas en möjlighet
att ändra de i september månad fastställda
uppräkningsfaktorerna. I annat fall skulle det kunna
innebära att förslag som läggs i budgetpropositionen
och som har effekt på det kommunala skatteunderlaget
inte påverkar kommunernas och landstingens
preliminära skatteinkomster. I stället skulle sådana
förslag få effekt på skatteinkomsterna först två år efter
beskattningsåret då slutavräkning görs med
kommuner och landsting. Därmed skulle det finnas
risk för att slutavräkningen beloppsmässigt ökar
dessa år.
Genom att ge regeringen möjlighet att ändra
uppräkningsfaktorerna förbättras regeringens och
riksdagens förutsättningar att bedöma
kommunsektorns skattefinansierade utrymme.
Förbättringen möjliggörs genom att det för det
aktuella året kan göras en avvägning mellan effekterna
av skatteunderlagspåverkande förslag och nivån på
statsbidragen till kommunsektorn. Förslaget
föranleder ändring av 4 § andra stycket lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I
beredningen av denna fråga har samråd skett med
Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet.
7.6.4 Bildande av bolag för övertagande av
kommunala bostadsföretag m.m.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
dels skjuta till erforderligt kapital, dels uppdra åt
Riksgäldskontoret att lämna lån och utfärda garantier
till det bolag som enligt förslag i den bostadspolitiska
propositionen skall kunna bildas för att äga och
förvalta bostadsföretag och fastigheter som övertas
från kommuner. Kapitaltillskott skall täckas genom det
under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.
Skälen till regeringens förslag:
I den bostadspolitiska propositionen föreslås att
regeringen ges möjlighet att bilda ett bolag med
uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och
fastigheter som övertas från kommuner, i avvaktan på
att en mer permanent lösning kan åstadkommas. Detta
föreslås kunna ske i samband med statliga
stödinsatser till kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet. Bolaget bör kunna vara ett
nytt eller befintligt bolag som ägs direkt av regeringen
eller som ingår i en befintlig statlig koncernstruktur
(t.ex. Venantius AB). Bolaget kan knytas till Venantius
eller i någon annan form tillgodogöra sig den
upparbetade kompetens och erfarenhet i finansiella
frågor och frågor om bostadsfastigheter som finns i
Venantius AB. Bolaget måste kunna tillförsäkras
erforderlig finansiering. Regeringen bedömer att det
kan vara lämpligt att låta bolaget ta upp lån i
Riksgäldskontoret. Vidare måste regeringen kunna
tillskjuta kapital till bolaget i erforderlig omfattning.
Kapitaltillskottet föreslås belasta det under
utgiftsområde 25 uppförda anslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
7.6.5 Ekonomiska regleringar mellan staten
och de kyrkliga kommunerna år 1999
Regeringens förslag: De kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran vid ingången av år 1999 skall
minskas med 1,4 procent med avseende på statliga
regeländringar som påverkat kyrkokommunernas
ekonomi, främst skatteunderlaget. Därutöver skall
skattemedelsfordran minskas med 4 procent som
ersättning till staten för administration av
församlingsskatten.
Skälen för regeringens förslag:
I 1994 års ekonomisk-politiska proposition (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95FiU1, rskr. 1994/95:145 och
146) uttalade regeringen att även de kyrkliga
kommunerna bör bidra till saneringen av statens
finanser. Mot denna bakgrund beslutade riksdagen att
de kyrkliga kommunerna fr.o.m. år 1995 skulle ersätta
staten för administrationen av församlingsskatten.
Ersättningen har fr.o.m. år 1996 årligen fastställts till 4
procent av de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran. Även för år 1999 bör
ersättningen uppgå till 4 procent.
För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som
exempelvis år 1996 påverkade det kommunala
skatteunderlaget ingen effekt förrän år 1998, men för
detta år och även för år 1999 får ändringarna dubbel
effekt eftersom både förskott och slutavräkning
påverkas.
Kommuner och landsting kompenseras fr.o.m. år
1997 för den ändrade beskattningen av bilförmån
genom en höjning av det generella statsbidraget.
Detta påverkar emellertid inte de kyrkliga
kommunernas skatteinkomster förrän år 1999.
Regeringen anser att även de kyrkliga kommunerna
bör kompenseras för den ändrade beskattningen av
bilförmån.
Utöver detta föreslås inte några ytterligare
regleringar jämfört med föregående år. Skillnaden
gentemot 1998 års reglering beror, förutom vad avser
ändrad beskattning av bilförmån, endast på att
tidigare beslutade regleringar ger olika effekt under de
första åren.
TABELL 7.6 SAMMANSTÄLLNING AV
EKONOMISKA REGLERINGAR MELLAN STATEN OCH DE
KYRKLIGA KOMMUNERNA ÅR 1999
MILJONER
KRONOR
Beslutade regleringar år 1998
137
Infasning av tidigare beslutade
regleringar
50
Ändrad beskattning av bilförmån
-38
Summa
149
De tidigare beslutade regleringarna och de nu
föreslagna förändringarna av dessa regleringar uppgår
till 149 miljoner kronor, vilket beräknas motsvara en
reducering av de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran med 1,4 procent vid ingången av
år 1999. Till detta kommer den föreslagna
skatteadministrationsersättningen om 4 procent, dvs.
en total reducering av skattemedelsfordran med 5,4
procent. Förslaget föranleder ett förslag till lag med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel
år 1999.
Konsumtionen i fasta priser har beräknats med ett särskilt kommunalt
löne- och prisindex.
I det tidigare systemet för utbetalning av kommunalskattemedel fanns en
tvåårig fördröjning.
Resultat efter skatteintäkter och finansnetto (exklusive avskrivningar).
4 Exklusive extraordinära poster.
Först läsåret 1997/98 påverkas kostnader och prestationer av
kunskapslyftet.
PROP. 1997/98:150
PROP. 1997/98:150
202
201