Post 6029 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:152 ·
Garantipension, m.m. Prop. 1997/98:152
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 152
Regeringens proposition
1997/98:152
Garantipension, m.m.
Prop.
1997/98:152
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 april 1998
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till hur grundskyddet inom det reforme-
rade ålderspensionssystemet skall utformas. Grundskyddet skall utgöras
av garantipension, som kan utges fr.o.m. 65 års ålder till personer som
inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension eller endast har
tjänat in en låg sådan. Berättigade till garantipension skall vara personer
födda år 1938 eller senare, dvs. de årsklasser som omfattas av det refor-
merade ålderspensionssystemets intjänanderegler.
Förslaget till lagstiftning om garantipension m.m. avses träda i kraft
den 1 januari 2001. Reglerna om att grundskydd inom ålders-
pensioneringen skall kunna utges först fr.o.m. 65 års ålder för personer
födda år 1938 eller senare föreslås dock träda i kraft den 1 januari
1999. Vissa ändringar föreslås också ske den 1 januari 1999 vad gäller
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om garantipension 5
2.2 Förslag till lag om handikappersättning och vårdbidrag 12
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 17
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott 22
2.5 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 23
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn 26
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn 27
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:309)
om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension 31
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i sekretesslagen (1980:100) 32
3 Ärendet och dess beredning 34
4 Bakgrund 35
5 Allmänna överväganden 39
5.1 Inledning 39
5.2 Garantipension 40
5.3 Lagreglering 46
6 Rätt till garantipension 47
6.1 Försäkringstid 47
6.2 Krav på tre års försäkringstid 56
6.3 Tidsperiod som försäkringstid kan avse 58
7 Beräkning av garantipension 62
7.1 Inledning 62
7.2 Konstruktion av garantipension 63
7.3 Pensionsinkomster som medför reducering av
garantipensionen 70
7.4 Beräkning av garantipension vid kortare försäkringstid
än 40 år 74
7.5 Beräkning av garantipension vid uttag av inkomst-
grundad ålderspension före eller efter 65 års ålder 75
7.6 Beräkning av garantipension vid partiellt uttag av
inkomstgrundad ålderspension 78
8 Utbetalning av garantipension 79
8.1 Uttag av garantipension 79
8.2 Ansökan om garantipension 81
8.3 Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till undantag 88
8.4 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad
pensionsrätt 91
9 Ålderspension i internationella förhållanden 94
9.1 Inledning 94
9.2 Nuvarande regler 94
9.3 Garantipension i internationella förhållanden 95
10 Processregler 99
10.1 Inledning 99
10.2 Ärendehantering och beslut 100
10.3 Ändring av beslut 102
10.4 Omprövning 103
10.5 Överklagande av beslut 106
10.6 Preskription m.m 108
10.7 Sekretessfrågor 109
11 Samordning mellan ålderspension och andra förmåner 110
11.1 Inledning 110
11.2 Yrkesskadelivräntor 111
11.3 Övrig samordning 117
12 Reduktion av pensionsförmån i vissa fall 118
12.1 Nuvarande regler 118
12.2 Regler i det reformerade pensionssystemet 124
13 Särskilda folkpensionsförmåner 128
13.1 Inledning 128
13.2 Handikappersättning och vårdbidrag 129
13.3 Särskilt pensionstillägg 131
13.4 Hustrutillägg 134
13.5 Barntillägg 137
14 Förändringar inom ramen för nuvarande regelsystem 138
15 Ikraftträdande 140
16 Omfattning och utveckling av garantipensionssystemet 141
17 Författningskommentar 143
17.1 Förslaget till lag om garantipension 143
17.2 Förslaget till lag om handikappersättning och
vårdbidrag 162
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 168
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott 173
17.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 173
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn 174
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn 175
17.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:309)
om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension 177
17.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000)
om ändring i sekretesslagen (1980:100) 179
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
departementspromemorian Garantipension och sam-
ordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) 181
Bilaga 2 Ordlista 182
Bilaga 3 Lagförslag i lagrådsremiss den 19 februari 1998
Garantipension m.m. 188
Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagförslag i lagrådsremiss
den 19 februari 1998 Garantipension m.m. 219
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1998 223
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om garantipension
2. lag om handikappersättning och vårdbidrag
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
6. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
7. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
8. lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa
fall då make uppbär folkpension
9. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om garantipension
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Garantipension utges till den som saknar inkomstgrundad ålderspen-
sion eller vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst
högsta belopp. Garantipensionen är beroende av försäkringstid.
Bestämmelserna i lagen gäller dem som är födda år 1938 eller senare.
2 § Garantipension och kostnaderna för administrationen av sådan pen-
sion skall finansieras av statsmedel.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
4 § En pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon
med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft barn skall
vid tillämpning av denna lag likställas med gift pensionsberättigad.
En pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild från
sin make skall vid tillämpning av denna lag likställas med ogift pensions-
berättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat.
2 kap. Försäkringstid
1 § Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid under
vilken en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokförings-
lagen (1991:481). Vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas
till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag då skall
avregistreras som utflyttad.
2 § Den som före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd, skall som
försäkringstid för garantipension även tillgodoräknas tiden från ansökan
om uppehållstillstånd till tidpunkten för folkbokföringen.
3 § Den som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529) skall som försäkringstid för garantipen-
sion även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i
sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökan-
de fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som
svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den pensionssökande
har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till och
med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden
från det att den pensionssökande första gången kom till landet till och
med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid beräkningen skall
bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till
pension från hemlandet.
Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensionssökande före
den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han
eller hon har beretts en tillfällig fristad.
4 § En svensk medborgare som av Svenska kyrkan har varit sänd till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas denna tid, dock längst tre år i
följd. Detsamma gäller för en svensk medborgare som har varit utsänd
av ett annat svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverk-
samhet. Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken den utsände, vid
bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som
inte enligt 3 kap. 3 § skall ligga till grund för beräkning av garantipen-
sion.
Bestämmelsen i första stycket gäller även medföljande make och den
som enligt 1 kap. 4 § under utsändningstiden var att likställa med make.
5 § Vid beräkning av försäkringstid skall bortses från tid före det kalen-
derår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder och från tid efter
det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.
Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått
16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år
skall tillgodoräknas som försäkringstid endast om det för den pensions-
sökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension som per kalenderår uppgår till lägst
ett inkomstbasbelopp enligt 1 kap. 6 § nämnda lag.
6 § Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde
65 år uppbar hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmån-
ligare än en beräkning enligt 1–5 §§, som försäkringstid för garantipen-
sion tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning
av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
7 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas
ned till närmaste hela antal år.
3 kap. Uttag och beräkning av garantipension
1 § Garantipension utges endast till den som kan tillgodoräknas försäk-
ringstid om minst tre år. Garantipension får tas ut tidigast från och med
den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
2 § Garantipension till den som har rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension utges endast om och till den del han eller hon gör uttag av
sådan pension för samma tid. I annat fall får garantipension inte tas ut i
andelar.
3 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 4–6 §§ skall, om
inte annat anges i 7 §, ligga den inkomstgrundade ålderspension som den
pensionssökande har rätt till för samma år. Med inkomstgrundad ålders-
pension avses ålderspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension före reducering enligt 12 kap. 9 § samma
lag, och allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning
som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
Inkomstpension och premiepension skall därvid beräknas som om den
pensionssökande endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för
inkomstpension och som om denna pensionsrätt, före reducering enligt
4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, hade utgjort 18,5
procent av pensionsunderlaget.
Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensions-
poäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har
tillgodoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas
till den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha utgetts om
full avgift hade erlagts.
Vid beräkning av garantipension enligt 4–6 §§ skall med inkomstgrun-
dad ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
efterlevandepension och förtidspension enligt utländsk lagstiftning.
4 § För den som är ogift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension
enligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte
överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga
garantipensionen motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån för
ogifta) minskat med ett belopp som motsvarar den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 §.
För den som är gift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension en-
ligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
1,9 gånger prisbasbeloppet (basnivån för gifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 §.
5 § För den som är ogift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension
enligt 3 § överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garan-
tipensionen motsvara skillnaden mellan 0,87 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet.
För den som är gift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension en-
ligt 3 § överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garanti-
pensionen motsvara skillnaden mellan 0,76 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
6 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för
garantipension skall garantipensionens basnivåer avkortas till så stor
andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 1,9
gånger prisbasbeloppet för den som är gift, som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den
pensionsberättigade och talet 40. Nivåerna 1,26 respektive 1,14 gånger
prisbasbeloppet samt beloppen 0,87 respektive 0,76 gånger
prisbasbeloppet, för beräkning av garantipension enligt 4 och 5 §§, skall
avkortas på motsvarande sätt.
7 § Har den garantipensionsberättigade rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen
och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den pen-
sionsberättigade fyller 65 år.
Om sådant tillägg utges som avses i 6 kap. 9 § lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension och om inkomstpension eller tilläggspension har
tagits ut före den kalendermånad då den pensionssökande fyllde 65 år
skall, vid beräkning av garantipension, detta tillägg ökas på motsvarande
sätt som hel årlig tilläggspension har minskats enligt 6 kap. 10 § samma
lag.
8 § Partiell garantipension skall utgöra en så stor andel av
garantipension beräknad enligt 4–7 §§ vid helt uttag som svarar mot den
andel med vilken uttag görs.
4 kap. Utbetalning av pension m.m.
1 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 12 kap. 1 och 2 §§ om ansökan,
– 12 kap. 3 § första stycket samt andra stycket första och andra
meningen
om återkallelse och minskning,
– 12 kap. 5 § första och andra styckena samt 6–8 §§ om utbetalning,
– 14 kap. 1 § första och tredje styckena om återbetalning, och
– 14 kap. 7 och 8 §§ om avdrag på pension.
Vid samtidig utbetalning av garantipension och pension enligt lagen
om inkomstgrundad ålderspension skall avrundning enligt 12 kap. 5 §
andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension ske på garantipen-
sionen.
2 § Garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i
Sverige. Vid flyttning till utlandet skall garantipension betalas ut till och
med den månad då den pensionsberättigade enligt folkbokföringslagen
(1991:481) skall avregistreras som utflyttad.
3 § Den som har börjat uppbära garantipension men som till följd av bo-
sättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension utbetald till
sig, kan även i fortsättningen få garantipension om det med hänsyn till
omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensio-
nen.
4 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli-
gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för
olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens
förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket, skall garantipensionen minskas enligt vad som
sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot
inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning
av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges
återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som
om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller
livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid
beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om
den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot
engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska
grunderna.
Summan av garantipension, inkomstpension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension enligt samma lag
skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade uppbär
som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på
garantipensionen och därefter på tilläggspensionen. Garantipension skall
på motsvarande sätt minskas med den livränta som den
pensionsberättigade uppbär som efterlevande.
Garantipension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, tillsammans med utgiven pension enligt lagen om
inkomstgrundad ålderspension, för månad räknat understiga 13 procent
av prisbasbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av
prisbasbeloppet för den som är gift.
5 § Om en pensionsberättigad sedan minst trettio dagar i följd är intagen
i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den
trettioförsta dagen, garantipension utges med högst ett belopp som
innebär att garantipensionen tillsammans med utgiven pension enligt
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension uppgår till för
månad räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen skall räknas
även den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med
anledning av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en
kalendermånad, beräknas garantipensionen för varje dag till en
trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Den allmänna försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för
sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av garantipensionen, som enligt vad som sägs i
första stycket annars inte skall utges.
5 kap. Övriga bestämmelser
1 § För beslut om garantipension gäller i tillämpliga delar följande be-
stämmelser om beslut om pension i lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension:
– 13 kap. 4–6 §§ om beslut,
– 13 kap. 9 § första stycket, 11 § första stycket, 12 §, 13 § första och
andra styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning, och
– 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
2 § Ett beslut om garantipension för viss tid skall ändras av allmän för-
säkringskassa, om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande
den ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension för samma
tid som legat till grund för beräkning av garantipensionen.
3 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 15 kap. 1 § om Riksförsäkringsverkets åliggande,
– 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om
underrättelse till en enskild,
– 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om anmälan och om
uppgiftsskyldighet,
– 15 kap. 15 § om undantag från sekretess,
– 15 kap. 16 § första stycket andra meningen om förbud mot pantsätt-
ning och överlåtelse, och
– 15 kap. 17 § om preskription.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Med försäkringstid för garantipension skall för tid före år 2001
avses bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.
3. För den som har rätt att enligt 2 kap. 3 § som försäkringstid för
garantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hem-
land och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001
skall beräkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om
bosättningstid i 5 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess
lydelse före den 1 januari 2001.
4. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall gälla även i fråga om beräkning
av försäkringstid för garantipension för en kvinna som är född år 1944
eller tidigare och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
uppburit folkpension i form av änkepension. Detsamma skall gälla för en
efterlevande kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år
eller äldre när maken avlider samt då skulle ha haft rätt till folkpension i
form av änkepension med stöd av nämnda övergångsbestämmelser till
lagen om ändring i lagen om allmän försäkring, om hon vid tidpunkten
för dödsfallet inte hade uppnått 65 års ålder.
2.2 Förslag till lag om handikappersättning och vårdbidrag
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Den som är bosatt i Sverige eller som enligt 1 kap. 3 § första och
fjärde styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses
bosatt här, har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till
handikappersättning och vårdbidrag.
2 § Frågor om handikappersättning och vårdbidrag enligt denna lag
handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
4 § Med en förälder enligt denna lag skall likställas den, med vilken en
förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadig-
varande sammanbor, samt den som med socialnämndens tillstånd har
tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Handikappersättning
5 § Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som
innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funk-
tionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan,
eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livs-
föringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda av-
seenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret,
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det samman-
lagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349) eller som endast på grund av bestämmelser
om behovsprövning är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före
65 års ålder.
6 § Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek ut-
gör handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av
prisbasbeloppet.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapp-
ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär
handikappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension. Omprövning skall också ske när för-
hållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension
börjar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år
räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen
till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet
ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör
36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till
högre ersättning.
7 § Vid tillämpning av 6 och 7 §§ skall den anses blind vars synförmåga,
sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar
ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar
möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.
Vårdbidrag
8 § En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt 16 år
om
1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk-
tionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader,
eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer
merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade barn som inte har fyllt 16 år
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda be-
hovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är.
9 § Vårdbidrag utges allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i tredje stycket, 250
procent av prisbasbeloppet och partiell förmån tillämplig andel därav.
Vårdbidrag som utges med beaktande enbart av merkostnader får be-
stämmas till 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår
till minst detta belopp eller till 36 procent av prisbasbeloppet om mer-
kostnaderna uppgår till minst detta belopp.
Av vårdbidrag som utges med beaktande av såväl tillsyns- och vårdbe-
hovets omfattning som merkostnadernas storlek kan en viss angiven del
bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms
till:
1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18
men inte 36 procent av prisbasbeloppet;
2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36
men inte 53 procent av prisbasbeloppet;
3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53
men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och
4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till
69 procent av prisbasbeloppet eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel
förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till
minst 18 procent av prisbasbeloppet, skall beloppet av hel förmån enligt
första stycket höjas med merkostnadsersättning som, allt efter merkost-
nadernas storlek, bestäms till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbe-
loppet med tillämpning av andra stycket.
10 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall om-
prövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med
längre mellanrum. Vårdbidraget skall alltid omprövas när förhållanden
som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.
Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utges vårdbidrag
under avbrott som varar högst sex månader. Om det finns särskilda skäl
kan vårdbidrag utges även under ett avbrott som varar ytterligare sex
månader.
Gemensamma bestämmelser
11 § Den som vill få handikappersättning eller vårdbidrag skall ansöka
om detta hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
Om handikappersättning eller vårdbidrag har beviljats för begränsad
tid får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan
om det har gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan
om handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlig-
het med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
12 § Som villkor för rätt till handikappersättning får det föreskrivas att
den sökande skall vara intagen på ett visst sjukhus under högst 30 dagar
eller undersökas av en viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till
vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan före-
skrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
13 § Handikappersättning och vårdbidrag utges från och med den månad
då rätt till förmånen har inträtt.
Vårdbidrag får inte utges för längre tid tillbaka än tre månader och
handikappersättning för två år före ansökningsmånaden.
14 § Handikappersättning utges till och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.
Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till och med
månaden före den då barnet fyller 16 år.
15 § Avlider ett barn, för vilket vårdbidrag enligt 9 och 10 §§ utges så-
som hel, tre fjärdedels eller halv förmån, utges vårdbidrag till och med
den åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst till och med den
månad då vårdbidraget annars skulle ha upphört.
Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om bidraget
vid tiden för dödsfallet lämnades såsom hel eller tre fjärdedels förmån,
och i annat fall som en fjärdedels förmån.
Om det vårdbidrag som utgick vid dödsfallet till viss del hade
bestämts som merkostnadsersättning skall motsvarande del av
vårdbidraget enligt denna paragraf anses utgöra sådan ersättning.
16 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift
det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, utges
handikappersättning eller vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå
högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför
institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en
sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman
för vården. Om den beräknade vårdtiden är längre än sex månader kan
dock vårdbidrag utges för ett svårt sjukt barn under högst tolv månader
om en förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara
närvarande på institutionen som en del av behandlingen av barnet.
Om någon som vårdas på institution som avses i första stycket, och
till följd härav inte har rätt till handikappersättning eller vars förälder av
sådan anledning inte har rätt till vårdbidrag, tillfälligt inte vårdas genom
huvudmannens försorg, utges ersättning för sådan tid om denna uppgår
till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd. Skall i
sådant fall ersättning utges för del av en kalendermånad, utges ersätt-
ningen för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas
till närmaste krontal.
17 § Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat
från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt
delbart med tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikapper-
sättningen eller vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efter-
levandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000) om
garantipension skall samtliga dessa ersättningar anses som en ersättning
vid avrundningen. Avrundning skall i första hand göras på
garantipensionen, därefter på folkpensionen och sedan på
handikappersättningen eller vårdbidraget.
18 § Om båda föräldrarna till ett barn, för vilket de har rätt till vård-
bidrag, är berättigade till sådant bidrag utges bidraget till den förälder
som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet. Om båda
föräldrarna begär att bidraget delas upp, skall dock hälften av vård-
bidraget betalas till var och en av dem om båda tar del i vården om barnet
eller, i fall som avses i 15 §, om båda vid tiden för dödsfallet tog del i
vården.
För uppdelning av vårdbidrag enligt första stycket krävs att båda för-
äldrarna har eller vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om
barnet.
19 § Den som uppbär handikappersättning eller vårdbidrag är skyldig att
utan oskäligt dröjsmål anmäla till den allmänna försäkringskassan om
förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. För den som är
omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller
förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har mot-
svarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Om en anmälan som avses i första stycket inte görs får förmånen dras
in för viss tid eller tills vidare.
20 § Ändring av handikappersättning och vårdbidrag skall gälla från och
med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring upp-
kom.
Vad som föreskrivs i 11 § första och andra styckena samt 12 § gäller
även i fråga om ökning av handikappersättning eller vårdbidrag. Om
ökningen kräver ansökan av den förmånsberättigade tillämpas 13 § andra
stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring
av handikappersättning eller vårdbidrag med anledning av förändring av
prisbasbeloppet.
Övriga bestämmelser
21 § En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till handi-
kappersättning eller vårdbidrag. Vad som föreskrivs om socialförsäk-
ringsnämnd i 18 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
då gälla.
22 § För handikappersättning och vårdbidrag gäller i tillämpliga delar
följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
– 20 kap. 2 a–4 §§ om utbetalning, indragning och återbetalning,
– 20 kap. 5–7 §§ om preskription, utmätning och skadestånd m.m.,
– 20 kap. 8–9 a §§ om uppgiftsskyldighet m.m.,
– 20 kap. 10 och 10 a §§ om omprövning och ändring, och
– 20 kap. 11–13 §§ om överklagande.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handikappersätt-
ning och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 uppbar inva-
liditetstillägg eller invaliditetsersättning som beviljats före den 1 juli
1975 på grundval av då gällande regler, får förmånen inte minskas eller
upphöra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna
alltjämt hade varit tillämpliga.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring
dels att 5 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 1, 3, 4, 7 och 13 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkten 11 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkten 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
1§
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension,
förtidspension,
efterlevandepension och han-
dikappersättning som utgör tillägg
till pension
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av förtidspension,
efterlevandepension och
handikappersättning som utgör
tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5–11 §§ i förhållande
till det antal år som
tillgodoräknats som bosättningstid
i Sverige.
b) enligt 5–7 och 9–11 §§ i för-
hållande till det antal år som till-
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
En försäkrad som är bosatt i
Sverige har rätt till folkpension i
form av ålderspension enligt 3 §
i förhållande till det antal år för
vilka tillgodoräknats pensions-
poäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till
folkpension enligt första stycket a.
3 §
Folkpension enligt 1 § första
stycket a beräknas i förhållande
till det antal år för vilka den
pensionsberättigade eller, när
fråga är om efterlevandepension,
den avlidne vid tilläggspensionens
beräkning tillgodoräknats
pensionspoäng.
Folkpension enligt 1 § första
stycket a eller andra stycket be-
räknas i förhållande till det antal
år för vilka den
pensionsberättigade eller, när
fråga är om efterlevandepension,
den avlidne vid tilläggspensionens
beräkning tillgodoräknats
pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension
med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel
därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensions-
poäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte
föreligger krävs att antalet år för
vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats och därmed jämställda år
uppgår till minst tre.
Om rätt till tilläggspension inte
föreligger krävs att antalet år för
vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats uppgår till minst tre.
4 §
Med år för vilka tillgodoräknats
pensionspoäng jämställs
1. år, för vilket pensionspoäng
inte tillgodoräknats till följd av
bestämmelserna i 11 kap. 6 §
första stycket eller 11 kap. 7 §, i
detta lagrums lydelse före den 1
januari 1982,
Med år för vilket har tillgodo-
räknats pensionspoäng likställs
vid beräkning av förtidspension
och efterlevandepension
1. år, för vilket pensionspoäng
inte har tillgodoräknats till följd
av bestämmelserna i 11 kap. 6 §
första stycket, i detta lagrums
lydelse före den 1 januari 1999,
eller 4 kap. 8 § andra stycket
lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension
om tillgodoräknande av
pensionspoäng vid bristande
eller underlåten av-
giftsbetalning eller bestäm-
melserna i 11 kap. 7 § denna lag,
i detta lagrums lydelse före den
1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som upp-
burit ersättning som avses i
11 kap. 2 § fjärde stycket, år före
år 1963, för vilket skulle ha
beräknats till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst om
skattskyldighet hade förelegat för
ersättningen.
4. såvitt gäller person som upp-
burit ersättning som avses i 2 kap.
12 § lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension, år
före år 1963, för vilket skulle ha
beräknats till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst om skattskyldig-
het hade förelegat för
ersättningen.
7 §
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han varit bosatt i sitt tidigare
hemland från och med det år då
han uppnått 16 års ålder till och
med året före det då han först an-
kom till Sverige. Som
bosättningstid tillgodoräknas så
stor andel av tiden i hemlandet
som motsvarar förhållandet
mellan den tid den försäkrade varit
bosatt i Sverige från och med det
år då han först ankom hit till
landet till och med det år då han
fyllt 64 år och hela sistnämnda
tidsperiod. I fråga om
förtidspension eller efterlevande-
pension skall i stället för året då
den försäkrade skulle fylla 64 år
som utgångspunkt tas året före
pensionsfallet. Vid beräkningen
enligt detta stycke bortses från tid
då den försäkrade varit bosatt i
sitt hemland och för vilken rätt
till pension från hemlandet
föreligger vid bosättning i
Sverige.
Med tid för bosättning i
hemlandet jämställs tid då den
försäkrade före den första
ankomsten till Sverige befunnit
sig i annat land där han beretts en
tillfällig fristad.
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han eller hon har varit bo-
satt i sitt tidigare hemland från
och med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till tidpunkten då han
eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av
tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet
mellan den tid under vilken den
försäkrade har varit bosatt i
Sverige från den första
ankomsten till landet till och med
det år då han eller hon fyllde 64
år och hela tidsrymden från det
att den försäkrade första gången
kom till landet till och med det år
då han eller hon fyllde 64 år. I
fråga om förtidspension eller
efterlevandepension skall i stället
för året då den försäkrade skulle
fylla 64 år som utgångspunkt tas
året före pensionsfallet. Vid
beräkningen enligt detta stycke
bortses från tid för vilken den
försäkrade, vid bosättning i
Sverige, har rätt till pension
från hemlandet.
Med tid för bosättning i
hemlandet likställs tid då den
försäkrade före den första
ankomsten till Sverige befunnit
sig i annat land där han eller hon
beretts en tillfällig fristad.
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla
även en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstill-
stånd på grund av att han ansetts
som flykting enligt konventionen
d. 28 juli 1951 angående flyk-
tingars rättsliga ställning, eller
a) annars beviljats uppehållstill-
stånd på grund av att han eller hon
ansetts som flykting enligt kon-
ventionen d. 28 juli 1951
angående flyktingars rättsliga
ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlän-
ningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt
motsvarande äldre bestämmelser.
13 §
I de fall då folkpension i form
av ålderspension har börjat utges
före det år då den försäkrade
fyller 65 år, skall omräkning av
pensionen med hänsyn till till-
kommande bosättningstid eller år
för vilka tillgodoräknats pensions-
poäng inte göras förrän från och
med den månad varunder den
försäkrade fyller 65 år.
I de fall då folkpension i form
av ålderspension har börjat utges
före det år då den försäkrade
fyller 65 år, skall omräkning av
pensionen med hänsyn till till-
kommande år för vilka tillgodo-
räknats pensionspoäng inte göras
förrän från och med den månad
varunder den försäkrade fyller
65 år.
11. I fall då rätt till barntillägg
föreligger för december månad
1989 gäller fortfarande äldre be-
stämmelser om denna förmån.
Dock skall barntillägg som utges
till sådan pension som anges i
6 kap. 1 § andra stycket och 7
kap. 2 § andra– fjärde styckena
utgöra motsvarande andel av barn-
tillägg till hel pension.
11. I fall då rätt till barntillägg
föreligger för december månad
1989 gäller fortfarande äldre be-
stämmelser om denna förmån.
Vad som därvid föreskrivits om
ålderspension och tilläggspen-
sion i form av ålderspension
skall i stället gälla
inkomstpension eller tilläggs-
pension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad
ålderspension eller
garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension.
Minskning av barntillägget till
den som uppbär ålderspension
skall ske endast i den
utsträckning summan av hel
pension enligt lagen om
inkomstgrundad ålderspension
och hel garantipension enligt
lagen om garantipension
överstiger 2,13 gånger prisbas-
beloppet. Barntillägg som utges
till pension som tagits ut till viss
andel skall utgöra motsvarande
andel av barntillägg till hel pen-
sion. Därvid skall vad som
föreskrivs i tredje meningen om
minskning gälla motsvarande
andel av 2,13 gånger prisbasbe-
loppet.
8. Rätt till barntillägg som utges med stöd av övergångsbestämmel-
serna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige. I fråga om en
svensk medborgare, som hade rätt till barntillägg för december 1989
och som är bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5
kap. 2 §, i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Barntillägg till ålderspension
eller förtidspension utges på
grundval av samma antal år med
pensionspoäng eller samma bo-
sättningstid som ligger till grund
för beräkningen av folkpensionen.
Barntillägg till förtidspension
utges på grundval av samma antal
år med pensionspoäng eller
samma bosättningstid som ligger
till grund för beräkningen av
folkpensionen.
Barntillägg till ålderspension
utges på grundval av samma
antal försäkringsår som ligger
till grund för beräkningen av
garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension,
eller skulle ha legat till grund
för beräkning av garantipension
om rätt till sådan pension
förelegat.
Om barntillägg med tillämpning av andra stycket skall utges med viss
andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till
tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas på ett oavkortat
barntillägg och andelsberäkning enligt andra stycket göras på det belopp
som framkommer efter denna minskning.
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 5 kap. 1, 3, 4, 7, 8 och 13 §§ den
1 januari 1999 och i övrigt den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser av 5 kap. 1, 3, 8 och 13 §§
fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
3. För personer som är födda år 1937 eller tidigare skall vid beräkning
av förtidspension och efterlevandepension, med år för vilket tillgodo-
räknats pensionspoäng, likställas år för vilket pensionspoäng inte har
tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 15 § lagen (1998:000) om
införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension.
Detta, samt vad som föreskrivs i 5 kap. 4 § skall också gälla vid
beräkning av ålderspension för personer som är född år 1937 eller
tidigare.
4. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla vid beräkning av bosätt-
ningstid enligt 5 kap. 7 § för den som har beviljats uppehållstillstånd
före den 1 januari 1999.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Till folkpension i form av
ålderspension, förtidspension,
omställningspension eller särskild
efterlevandepension utgår pen-
sionstillskott enligt denna lag.
Sådant tillskott utgår också till
folkpension i form av änkepen-
sion, som uppbärs med stöd av
övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Till folkpension i form av för-
tidspension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
utges pensionstillskott enligt
denna lag. Sådant tillskott utges
också till folkpension i form av
änkepension, som uppbärs med
stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdan-
det. För tid därefter skall äldre bestämmelser fortsätta att gälla för
personer som är födda år 1937 eller tidigare.
2.5 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 48 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 48 §
1. Vid tillämpningen av 48 §
4 mom. och denna anvisnings-
punkt iakttas följande. Som folk-
pension räknas inte barnpension
eller vårdbidrag. Folkpension skall
anses utgöra en inte obetydlig del
av den skattskyldiges inkomst, om
den uppgått till minst 6 000
kronor eller minst en femtedel av
den sammanräknade inkomsten.
Som folkpension behandlas även
tilläggspension i den mån den en-
ligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott. Ålders-,
förtids- eller efterlevandepension,
som betalas ut enligt utländsk lag-
stiftning om social trygghet och
utgår enligt grunder som är jäm-
förbara med vad som gäller för
folkpension, skall behandlas som
folkpension om skattskyldighet
för utbetalningen föreligger i
Sverige. Har folkpension enligt
bestämmelserna i 17 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring samordnats med yrkes-
skadelivränta eller annan i nämnda
lagrum angiven livränta skall vid
tillämpning av första, andra
respektive tredje stycket första
meningen b det särskilda
grundavdraget beräknas med led-
ning av den folkpension som
skulle ha utgått om sådan sam-
ordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det
särskilda grundavdraget till
134,0 procent av basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring, minskat enligt tredje
stycket samma lagrum. För övriga
skattskyldiga uppgår avdraget till
151,5 procent av sistnämnda
belopp. Avdrag med 151,5 procent
av sistnämnda belopp tillkommer
också gift skattskyldig, som under
någon del av beskattningsåret
uppburit folkpension som till-
kommer ogift.
1. Vid tillämpningen av 48 §
4 mom. och denna anvisnings-
punkt iakttas följande. Som folk-
pension räknas inte ålderspen-
sion, barnpension eller vårdbidrag.
Folkpension skall anses utgöra en
inte obetydlig del av den skatt-
skyldiges inkomst, om den uppgått
till minst 6 000 kronor eller minst
en femtedel av den sammanräk-
nade inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i
den mån den enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott
föranlett avräkning av pen-
sionstillskott. Förtids- eller efter-
levandepension, som betalas ut
enligt utländsk lagstiftning om
social trygghet och utgår enligt
grunder som är jämförbara med
vad som gäller för folkpension,
skall behandlas som folkpension
om skattskyldighet för utbetal-
ningen föreligger i Sverige. Har
folkpension enligt bestämmelser-
na i 17 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring samordnats
med yrkesskadelivränta eller
annan i nämnda lagrum angiven
livränta skall vid tillämpning av
första, andra respektive tredje
stycket första meningen b det sär-
skilda grundavdraget beräknas med
ledning av den folkpension som
skulle ha utgått om sådan sam-
ordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det
särskilda grundavdraget till
134,0 procent av prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring, minskat enligt tredje
stycket samma lagrum. För övriga
skattskyldiga uppgår avdraget till
151,5 procent av sistnämnda
belopp. Avdrag med 151,5 procent
av sistnämnda belopp tillkommer
också gift skattskyldig, som under
någon del av beskattningsåret
uppburit folkpension som till-
kommer ogift.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela be-
skattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte av-
ses i a eller som under beskatt-
ningsåret uppburit folkpension i
form av förtidspension, tre
fjärdedels, halv eller en fjärde-
dels ålderspension enligt lagen
om allmän försäkring eller som
avlidit: uppburen folkpension och
pensionstillskott som uppburits
enligt 2 § eller 2 a § lagen om
pensionstillskott. För skattskyldig
som har livränta som avses i första
stycket sista meningen tillämpas i
stället för bestämmelsen i
föregående mening a
bestämmelsen i föregående
meningen b om det är till fördel
för den skattskyldige.
b) för skattskyldig som inte av-
ses i a eller som under beskatt-
ningsåret uppburit folkpension i
form av förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring eller
som avlidit: uppburen folkpension
och pensionstillskott som upp-
burits enligt 2 § eller 2 a § lagen
om pensionstillskott. För skatt-
skyldig som har livränta som avses
i första stycket sista meningen
tillämpas i stället för
bestämmelsen i föregående me-
ning a bestämmelsen i föregående
meningen b om det är till fördel
för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folk-
pension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta
likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensions-
försäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto re-
ducerar inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 pro-
cent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skatt-
skyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som
i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt
grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i
grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället
hade tillämpats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1998 och tillämpas första
gången vid 2000 års taxering.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för personer som är
födda år 1937 eller tidigare.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handi-
kappat barn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelsen
1 §
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer
den som är bosatt i Sverige, utges
ett särskilt pensionstillägg för år
räknat enligt vad som sägs i denna
lag.
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer
den som är bosatt i Sverige och
som är född år 1953 eller
tidigare, utges ett särskilt pen-
sionstillägg för år räknat enligt
vad som sägs i denna lag.
3 §
Med ett vårdår avses ett
kalenderår under vilket
1. föräldern under större delen
av året har vårdat sjukt eller handi-
kappat barn och
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension
eller helt sjukbidrag jämte han-
dikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med ett vårdår avses ett
kalenderår före den 1 januari
1999 under vilket
1. föräldern under större delen
av året har vårdat ett sjukt eller
handikappat barn och
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension
eller helt sjukbidrag tillsammans
med handikappersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handi-
kappat barn samt 1 och 3–6 §§ lagen skall ha följande lydelse.
Lag om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Till folkpension i form av
ålderspension, som tillkommer
den som är bosatt i Sverige och
som är född år 1953 eller tidigare,
utges ett särskilt pensionstillägg
för år räknat enligt vad som sägs i
denna lag.
Till inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipen-
sion enligt lagen (1998:000) om
garantipension, som tillkommer
den som är bosatt i Sverige och
som är född år 1953 eller tidigare,
utges ett särskilt pensionstillägg
för år räknat enligt vad som sägs i
denna lag.
3 §
Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller handi-
kappat barn och
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension
eller helt sjukbidrag tillsammans
med handikappersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
2. barnet under större delen av
året har fått hel förtidspension
eller helt sjukbidrag tillsammans
med handikappersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring i dess lydelse före den
1 januari 2001.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
4 §
Storleken på det särskilda pen-
sionstillägget beräknas på grund-
val av det antal vårdår som för-
äldern räknas till godo. Till grund
för beräkningen av pensions-
tillägget får läggas högst femton
vårdår. Vid beräkningen bortses
från år för vilket föräldern enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring
1. har fått förtidspension eller
sjukbidrag under större delen av
kalenderåret,
2. har tillgodoräknats pensions-
poäng,
3. inte har tillgodoräknats pen-
sionspoäng på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pen-
sionspoäng om undantagande från
försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § i lagrummets
lydelse före den 1 januari 1982
inte hade gällt för honom.
För år efter det då föräldern
fyllt 64 år får vårdår inte tillgo-
doräknas honom. Detsamma gäller
för år då föräldern enligt 6 kap. 1
§ tredje stycket samma lag har
tagit ut ålderspension före den
månad under vilken han fyllt 65 år.
Storleken på det särskilda pen-
sionstillägget beräknas på grund-
val av det antal vårdår som för-
äldern räknas till godo. Till grund
för beräkningen av pensions-
tillägget får läggas högst femton
vårdår. Vid beräkningen bortses
från år för vilket föräldern
1. under större delen av kalen-
deråret har fått förtidspension
eller sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäk-
ring,
2. har tillgodoräknats pensions-
poäng enligt lagen om allmän
försäkring i dess lydelse före
den 1 januari 1999 eller
pensionsrätt enligt lagen
(1998:000) om införande av
lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension,
3. inte har tillgodoräknats pen-
sionspoäng på grund av bristande
eller underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pen-
sionspoäng om undantagande från
försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § lagen om
allmän försäkring i dess lydelse
före den 1 januari 1982 inte hade
gällt för honom eller henne.
För år efter det då föräldern har
fyllt 64 år får vårdår inte tillgo-
doräknas honom eller henne. Det-
samma gäller för år då föräldern
före den månad under vilken han
eller hon har fyllt 65 år har tagit
ut ålderspension enligt 6 kap.
lagen om allmän försäkring i
dess lydelse före den 1 januari
2001.
5 §
För sex tillgodoräknade vårdår
är det särskilda pensionstillägget
per kalenderår fem procent av
basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän
försäkring. För varje vårdår som
tillgodoräknas därutöver ökar
tillägget med fem procent av
basbeloppet.
För den som har börjat ta ut sin
ålderspension tidigare eller
senare än den månad under
vilken han fyller 65 år minskas
respektive ökas det särskilda
pensionstillägget i motsvarande
mån som pensionen skall
minskas eller ökas vid förtida
och uppskjutet uttag enligt 6
kap. nämnda lag. Minskning
skall dock endast göras i den
mån det förtida uttaget av pen-
sionen avser tid för vilken sär-
skilt pensiontillägg utges.
Särskilt pensionstillägg till
ålderspension, som enligt be-
stämmelserna i 5 kap. lagen om
allmän försäkring utges med viss
andel av oavkortad sådan pen-
sion, utgör motsvarande andel
av det särskilda pensionstillägg
som beräknats enligt första och
andra styckena.
För sex tillgodoräknade vårdår
är det särskilda pensionstillägget
per kalenderår fem procent av
prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring. För varje vårdår som till-
godoräknas därutöver ökar till-
lägget med fem procent av pris-
basbeloppet.
För den som har börjat uppbära
särskilt pensionstillägg före den
månad då han eller hon fyller
65 år minskas tillägget med
0,5 procent för varje månad som,
då tillägget börjar utges,
återstår till den månad då han
eller hon fyller 65 år.
För den som har börjat att
uppbära särskilt pensionstillägg
efter den månad då han eller
hon har fyllt 65 år ökas tillägget
med 0,7 procent för varje månad
som, då tillägget börjar utges,
förflutit från den månad när han
eller hon fyllt 65 år, dock längst
till och med den månad när han
eller hon fyllt 70 år.
För den som inte kan tillgodo-
räknas 40 års försäkringstid för
garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension
utgör särskilt pensionstillägg till
ålderspension samma andel av
det särskilda pensionstillägget,
beräknat enligt första–tredje
styckena, som garantipension
enligt 3 kap. 6 § lagen om
garantipension utgör eller, om
förutsättningarna för rätt till
garantipension förelegat, skulle
utgöra av oavkortad sådan
pension.
6 §
Om inte annat följer av denna
lag skall vad som föreskrivs om
folkpension i lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller i
annan författning tillämpas på
särskilt pensionstillägg. Detta
skall dock inte gälla i fråga om
samordning med livränta enligt
lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller sådan liv-
ränta som avses i 17 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring.
Om inte annat följer av denna
lag skall vad som föreskrivs om
garantipension i lagen
(1998:000) om garantipension
eller i annan författning tillämpas
på särskilt pensionstillägg. Detta
skall dock inte gälla i fråga om
samordning med sådan livränta
som avses i 4 kap. 4 § lagen om
garantipension.
I fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pen-
sionstillägg som avser tid före ikraftträdandet.
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:309) om
hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa
fall då make uppbär folkpension skall upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande för hustrutillägg som avser tid före upphörandet
av lagen.
2. Övergångsbestämmelsen i punkten 4 till den upphävda lagen gäller
också efter ingången av år 2001 för kvinnor som är födda år 1936 eller
senare.
3. Vid tillämpning av lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension för hustrutillägg till kvinna vars make
uppbär ålderspension skall
a) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
första stycket och 5 § första stycket femte meningen i stället gälla
ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000) om garanti-
pension,
b) hustrutillägg enligt 1 § andra stycket, för år räknat motsvara
1,67 gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 1 § tredje
stycket eller 4 §,
c) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
tredje stycket i stället gälla den andel av oavkortad garantipension som
mannen enligt 3 kap. 6 § lagen (1998:000) om garantipension är berät-
tigad till eller skulle vara berättigad till om förutsättningarna för rätt till
garantipension hade förelegat,
d) vad som gäller för folkpension och tilläggspension enligt 5 § första
stycket andra meningen i stället gälla pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension och garantipension enligt lagen om
garantipension till den del sådan pension sammanlagt inte uppgår till 1,9
gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring
eller om dessa pensionsförmåner utges med viss andel, motsvarande
andel av 1,9 gånger samma prisbasbelopp,
e) vad som gäller för tilläggspension enligt 6 § andra stycket i stället
gälla pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension eller garan-
tipension enligt lagen om garantipension, samt
f) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 13 § i
stället gälla garantipension enligt lagen om garantipension.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
7 §
Sekretess gäller hos allmän
försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäk-
ringsverket och domstol i ärende
enligt lagstiftningen om allmän
försäkring, inkomstgrundad ål-
derspension eller arbetsskadeför-
säkring eller om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskild,
eller om läkarvårdsersättning eller
ersättning för sjukgymnastik, för
uppgift om någons hälsotillstånd
eller andra personliga förhållan-
den, om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om
uppgiften röjs. Samma sekretess
gäller hos annan myndighet på
vilken det ankommer att handlägga
ärende enligt lagstiftning som nu
har nämnts. I fråga om myndighet
som anges i 8 § gäller dock
bestämmelserna där.
Sekretess gäller hos allmän
försäkringskassa, Premiepen-
sionsmyndigheten, Riksförsäk-
ringsverket och domstol i ärende
enligt lagstiftningen om allmän
försäkring, allmän
ålderspension, arbets-
skadeförsäkring eller handikapp-
ersättning och vårdbidrag eller
om annan jämförbar ekonomisk
förmån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning eller ersätt-
ning för sjukgymnastik, för upp-
gift om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om
det kan antas att den som upp-
giften rör eller någon honom när-
stående lider men om uppgiften
röjs. Samma sekretess gäller hos
annan myndighet på vilken det
ankommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som
anges i 8 § gäller dock bestäm-
melserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om inkomstgrundad ål-
derspension och lagstiftningen
om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om allmän ålderspension,
lagstiftningen om handikapper-
sättning och vårdbidrag och lag-
stiftningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3 Ärendet och dess beredning
Riksdagen beslutade den 8 juni 1994 om principerna för en genomgri-
pande reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) på grundval av propositionen
1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet.
Propositionen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta
Pensionsarbetsgruppen och en överenskommelse som träffats inom
denna mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna (m, c,
fp och kd) och socialdemokraterna (betänkandet Reformerat
pensionssystem SOU 1994:20).
Regeringens proposition (i fortsättningen benämnd princippropositio-
nen) innehöll riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspen-
sionssystemet och ett principförslag till hur ett sådant pensionssystem
med övergångsreglering skulle utformas. Däremot innehöll den inga
författningsförslag. I propositionen lämnades vissa frågor öppna för att
lösas under det fortsatta beredningsarbetet. Regeringen beslutade därför
den 23 juni 1994 att inom Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp,
Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av reformeringen av det
allmänna ålderspensionssystemet (kallad Genomförandegruppen), med
företrädare för de partier som ställt sig bakom överenskommelsen.
Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta
beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
Ledamöter i Genomförandegruppen är f.n. statsrådet Maj-Inger
Klingvall (s), ordförande, statssekreteraren Hans Svensson (s), vice ord-
förande, riksdagsledamöterna Maud Björnemalm (s), Margit Gennser
(m), Arne Kjörnsberg (s) och Bo Könberg (fp), partisekreteraren Åke
Pettersson (c ) och f.d. riksdagsledamoten Pontus Wiklund (kd). Stats-
sekreteraren i Finansdepartementet Knut Rexed är förordnad som sak-
kunnig i Genomförandegruppen. Som experter deltar f.n. hovrättslag-
mannen Lars Göran Abelson, f.d. byråchefen Einar Edvardsson, finans-
rådet Ingemar Hansson, byråchefen Hans Olsson, avdelningschefen Stig
Orustfjord, enhetschefen Edward Palmer och departementsrådet Mona
Wildig.
Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna skall det allmänna ål-
derspensionssystemet även fortsättningsvis omfatta såväl en ersättning
för inkomstbortfall (inkomstgrundad ålderspension) som ett grundskydd
(garantipension). Förslag till regler rörande den inkomstgrundade ål-
derspensionen redovisas i regeringens proposition 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Föreliggande proposition
innehåller förslag till lagstiftning gällande garantipensionen. Förslagen
har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen på grundval av de av
riksdagen antagna riktlinjerna och departementspromemorian Ds
1997:66 Garantipension och samordningsfrågor m.m. Promemorian har
remissbehandlats. I bilaga 1 finns en förteckning över inkomna
remissvar. Remissinstansernas synpunkter redovisas i följande avsnitt.
En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i ärendet
(dnr S97/7571/F) och kommer att publiceras i Ds-serien tillsammans
med remissammanställningarna avseende de departementspromemorior
m.m. som ligger till grund för prop. 1997/98:151. I bilaga 2 finns en
ordlista innehållande de termer som ingår i den föreslagna lagstiftningen
eller som i övrigt används i texten.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 februari 1998 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 4. Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrå-
dets förslag till justeringar. Lagrådets synpunkter behandlas i berörda
delar i författningskommentaren.
4 Bakgrund
Grundskyddet inom dagens ålderspensionssystem
Grundskyddet i dagens pensionssystem utgörs av folkpension inklusive
de särskilda folkpensionsförmånerna, som garanterar den som haft låga
inkomster en skälig ekonomisk standard som pensionär. Av betydelse
för många pensionärer är även skatteförmånen i form av särskilt grund-
avdrag.
Folkpensionen beräknas enligt två alternativa regler, antingen i förhål-
lande till det antal år den försäkrade har varit bosatt i Sverige
(bosättningsregeln) eller i förhållande till det antal år den försäkrade har
tillgodoräknats pensionspoäng (ATP-regeln). För rätt till oavkortad
folkpension krävs antingen 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder
eller 30 år med pensionspoäng. Om antalet år är färre reduceras
folkpensionen med 1/40 respektive 1/30 för varje år som saknas.
Pensionen beräknas enligt det för den försäkrade förmånligaste
alternativet. För personer födda år 1937 eller tidigare gäller särskilda
övergångsregler.
Folkpension som tas ut vid 65 års ålder motsvarar för ensamstående
96 % av basbeloppet och för gift pensionär 78,5 % av basbeloppet. Till
ålderspensionär som helt saknar eller har låg ATP-pension utbetalas
även pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 55,5 % av
basbeloppet. Pensionstillskottet är inkomstprövat och avräknas krona
för krona mot tilläggspension och pension enligt utländsk lagstiftning.
Den garanterade minimipensionen för en ensamstående ålderspensionär
utgör därmed 151,5 % och för en gift ålderspensionär 134 % av
basbeloppet.
Sedan år 1993 har vid beräkning av utgående ålderspension i form av
folkpension och ATP används ett s.k. minskat basbelopp, nämligen bas-
beloppet reducerat med två procent. Enligt regeringens förslag i 1998
års ekonomiska vårproposition skall emellertid det minskade
basbeloppet successivt avvecklas. För beräkning av utgående förmåner år
1999 föreslås att basbeloppet skall reduceras med endast en procent.
Fr.o.m. år 2000 skall enligt förslaget det fastställda basbeloppet
användas vid nämnda beräkning.
De särskilda skattereglerna för folkpensionärer innebär att den
garanterade minimipensionen är befriad från inkomstskatt. Det
maximala särskilda grundavdraget motsvarar beloppet för folkpension
och maximalt pensionstillskott till ålderspensionär och minskas med 65
% av inkomst i form av allmän pension och tjänstepension som ligger
över denna nivå.
Folkpension i form av ålderspension kan tas ut som hel eller partiell
förmån. Vid pensionsuttag före den månad som personen fyller 65 år
reduceras folkpensionen och pensionstillskottet med 0,5 % per månad
som uttaget tidigarelagts. Vid uttag efter den månad som personen fyllt
65 år sker på motsvarande sätt en uppräkning med 0,7 % per månad.
Allmänt om det reformerade ålderspensionssystemet
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det reformerade ål-
derspensionssystemet vara ett allmänt obligatoriskt system omfattande
inkomstgrundad pension, som kan tjänas in från 16 års ålder, respektive
garantipension för dem som inte tjänat in någon inkomstgrundad pension
alls eller endast en låg sådan. Huvuddelen av det inkomstgrundade ål-
derspensionssystemet skall vara uppbyggt som ett fördelningssystem
men en del av det skall utformas som ett renodlat premiereservsystem.
Enligt riktlinjerna skall vidare ålderspensionen beskattas enligt samma
regler som gäller för förvärvsinkomster. Detta skall gälla även för de
grupper som i och för sig inte berörs av det reformerade pensionssyste-
mets regler. För dessa äldre åldersgrupper skall således införas ett nytt
grundskydd, kallat övergångsvis garantipension, liknande den garanti-
pension som skall gälla för yngre åldersgrupper.
I regeringens propositionen 1997/98:151 Inkomstgrundad ålders-
pension, m.m. redovisas regeringens förslag rörande den
inkomstgrundade delen av den reformerade ålderspensionen. Enligt
förslaget skall hela livsinkomsten ligga till grund för den inkomstgrun-
dade pensionen. Tillgodoräknad pensionsrätt för visst år skall motsvara
en viss andel av den pensionsgrundande inkomsten. Förtidspension, vård
av små barn och plikttjänstgöring kan grunda pensionsrätt beräknad en-
ligt särskilda regler. Pensionsrätten skall motsvara 18,5 % av pensions-
underlaget, dvs. av den pensionsgrundande inkomsten och andra pen-
sionsgrundande belopp. Fr.o.m. år 1999 skall 2,5 procentenheter därav
avse premiepensionssystemet. För åren 1995–1998 skall tillgodoräknad
pensionsrätt i premiepensionssystemet motsvara 2 % av den pen-
sionsgrundande inkomsten.
Makar skall ges möjlighet att fortlöpande överföra pensionsrätt för
premiepension sig emellan. Sådan överföring skall inte påverka den
framtida garantipensionens storlek.
De nya reglerna för beräkning av inkomstgrundad ålderspension skall
enligt de godkända riktlinjerna införas successivt. De årskullar som be-
rörs av övergångsreglerna, mellangenerationen, skulle enligt princip-
propositionen omfatta personer födda åren 1935–1953, men skall enligt
regeringens förslag i den tidigare nämnda propositionen avse personer
födda åren 1938–1953. Personer i mellangenerationen skall enligt
förslaget få en viss del av sin inkomstgrundade pension beräknad enligt
reformerade regler och resterande del beräknad enligt nuvarande regler.
De garanteras en pensionsnivå lägst motsvarande den ålderspension de
hade tjänat in enligt nuvarande regler t.o.m. år 1994.
De föreslagna övergångsreglerna innebär att den inkomstgrundade
pensionen skall beräknas i tjugondelar enligt både reformerade och
nuvarande regler (fr.o.m. år 1960 och framåt). Personer födda år 1938
erhåller 4/20 av pensionen beräknad enligt reformerade regler och
16/20 av pensionen beräknad enligt nuvarande regler. För personer
födda 1939 blir fördelningen 5/20 respektive 15/20 osv. fram till 1953
års födda för vilka fördelningen blir 19/20 respektive 1/20. Med
inkomstgrundad ålderspension enligt nuvarande regler menas då ATP
med tillägg för folkpensionens grundbelopp beräknat i trettiondelar
efter antal år med tillgodoräknade pensionspoäng. Därtill kan, som nyss
nämnts, komma tillägg enligt garantiregeln, som garanterar personer i
mellangenerationen en inkomstgrundad pension lägst motsvarande den
ålderspension från ATP-systemet, inklusive folkpension i trettiondelar,
som tjänats in t.o.m. år 1994.
Riksdagen beslutade i december 1996 att de reformerade reglerna av-
seende inkomstgrundad ålderspension skall träda i kraft år 1999, medan
pensioner beräknade enligt reformerade regler av administrativa skäl
skall betalas ut först fr.o.m. år 2001 (prop. 1996/97:1,
bet. 1996/97:SfU1, rskr. 1996/97:126).
Garantipension
I det reformerade ålderspensionssystemet skall det, som tidigare
nämnts, enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna finnas
garantipension för personer som inte tjänat in rätt till inkomstgrundad
pension eller endast en låg sådan. Samtidigt skall den nuvarande
konstruktionen av grundskyddet med pensionstillskott och särskilt
grundavdrag för folkpensionärer tas bort. Pensionsinkomster kommer
därmed att bli beskattade enligt samma regler som förvärvsinkomster.
Garantipensionens nivå uttrycks i basbelopp. Regeringen föreslår i
proposition 1997/98:151 att basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall be-
nämnas prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp. Samma termi-
nologi användes i Ds 1997:66. Också i denna proposition används i det
följande benämningen prisbasbelopp.
Enligt princippropositionens förslag skulle en ensamstående
pensionär garanteras en lägsta pensionsnivå om 2,1 gånger
prisbasbeloppet (76 440 kr med 1998 års prisbasbelopp). För gift
pensionär föreslogs lägsta garantinivån till 1,87 gånger prisbasbeloppet
(68 068 kr med 1998 års prisbasbelopp). För pensionärer med låg
inkomstgrundad pension skulle garantipensionen ge en utfyllnad, dvs.
garantipensionens basnivå skulle trappas av på visst sätt i förhållande till
den inkomstgrundade pensionen. Den basnivå från vilken avräkning
skulle ske var i detta förslag något lägre än garantipensionens maximala
belopp (dvs. än lägsta garantinivån). För en ensamstående pensionär
skulle basnivån 2,0 gånger prisbasbeloppet reduceras med ett belopp
motsvarande 75 % av den inkomstgrundade pensionen upp till 2,0 gånger
prisbasbeloppet och med ett belopp motsvarande 50 % av pensionsdelar
överstigande denna nivå. För gift pensionär avräknades på motsvarande
sätt basnivån 1,77 gånger prisbasbeloppet med ett belopp motsvarande
75 % respektive 50 % av den inkomstgrundade pensionen upp till
respektive överstigande nivån 1,77 gånger prisbasbeloppet. Garanti-
pensionen skulle därmed vara helt bortreducerad för en ensamstående
pensionär vid en inkomstgrundad pension på 3,0 gånger prisbasbeloppet
(109 200 kr) och för en gift pensionär vid 2,655 gånger prisbasbeloppet
(96 642 kr).
I Ds 1997:66 föreslogs en något annorlunda konstruktion av garanti-
pensionen för de pensionärer som omfattas av det reformerade regel-
systemet för inkomstgrundad ålderspension, dvs. för personer födda år
1938 eller senare. Motivet till det nya förslaget var att öka
möjligheterna för personer med starkare anknytning till
arbetsmarknaden att förbättra sin pension genom ökad livsinkomst. De
lägre marginaleffekterna i den modifierade garantipensionsmodellen
beräknades gynna bl.a. personer som varit deltidsarbetande.
Förslaget i Ds 1997:66 avvek från det i princippropositionen både vad
gäller maximal garantipensionsnivå och avräkningsprocent. Den basnivå
från vilken avräkning av garantipensionen skulle göras motsvarade i
Ds 1997:66 den maximala garantipensionsnivån (fortsättningsvis
används uttrycket basnivå). Basnivån föreslogs vara 2,13 gånger
prisbasbeloppet för en ensamstående och 1,90 gånger prisbasbeloppet
för en gift pensionär (77 532 kr respektive 69 160 kr med 1998 års
prisbasbelopp). Basnivån skulle trappas av med ett belopp motsvarande
100 %, dvs. krona för krona, av inkomstgrundad pension upp till 1,45
gånger prisbasbeloppet för en ensamstående och 1,28 gånger
prisbasbeloppet för en gift pensionär. För inkomstdelar därutöver skulle
avtrappning ske med 42 %.
I det förslag till garantipensionsmodell som regeringen nu lämnar i
avsnitt 7 har ytterligare modifieringar gjorts. Förslaget har utarbetats i
samråd med Genomförandegruppen.
Den övergångsvisa garantipensionen
Vid samma tidpunkt som garantipension införs för mellangenerationen
och senare födelseårgångar skall enligt princippropositionen en särskild
övergångsvis garantipension införas för äldre årgångar. Syftet härmed är
att alla pensionärer i beskattningshänseende skall likabehandlas med
löntagare. Den övergångsvisa garantipensionen skall konstrueras på ett
sådant sätt att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med
nuvarande regler.
Den fortsatta beredningen har visat att ytterligare utredningsarbete
krävs vad gäller utformningen av den övergångsvisa garantipensionen.
Regeringen beslutade därför den 18 december 1997 att tillkalla en sär-
skild utredare med uppdrag att lämna förslag till konstruktion av över-
gångsvis garantipension (dir. 1997:149). Utredningen skall vara slutförd
senast den 31 januari 1999.
Bostadstillägg
I grundskyddet ingår också bostadstillägg till pensionärer, som är en in-
komstprövad förmån. Reglerna för inkomstprövningen måste anpassas
till det nya grundskyddssystemet. En särskild utredare har i uppdrag att
göra en översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till
pensionärer m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det
reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 1999.
5 Allmänna överväganden
5.1 Inledning
Grunden för den enskildes pensionsskydd skall, såsom uttalats i princip-
propositionen, även i framtiden vara ett obligatoriskt offentligt system.
Det allmänna pensionssystemet skall även fortsättningsvis omfatta såväl
ett grundskydd, dvs. ett ekonomiskt skydd för dem som haft inga eller
låga förvärvsinkomster, som ett standardskydd som ger förmåner som
baseras på hur stora förvärvsinkomsterna varit under yrkeslivet. Genom
att en motsvarighet till folkpensioneringen bibehålls erhåller personer
som av olika skäl inte har tjänat in någon eller bara en begränsad in-
komstgrundad pension en garanterad lägsta pensionsnivå som är obero-
ende av förvärvsarbete och avgiftsbetalning. Det är angeläget att alla
garanteras en rimlig ålderspensionsnivå.
De utgångspunkter som Pensionsarbetsgruppen hade vid utformningen
av sitt förslag till ett nytt grundtrygghetssystem har varit vägledande
även under den fortsatta beredningen. En av dessa utgångspunkter har
varit att pensionerna även fortsatt skall ge alla en god grundtrygghet på
åtminstone samma nivå som i dag. En annan strävan har varit att bygga in
drivkrafter till förvärvsarbete genom att begränsa marginaleffekterna för
det stora flertalet personer med en längre anknytning till arbetsmark-
naden. Ytterligare en utgångspunkt har varit att pensionärer fortsätt-
ningsvis inte bör särbehandlas i skattehänseende. Samtidigt måste kost-
naderna för grundskyddet hållas inom samhällsekonomiskt rimliga
ramar.
Ambitionen vid utformningen av den i denna proposition föreslagna
garantipensionsmodellen har varit att öka möjligheterna för personer
med något starkare anknytning till arbetsmarknaden att förbättra sin
pension genom ökad livsinkomst, trots att de har rätt till viss
garantipension. De som varit deltidsarbetande kommer, med här
föreslagen garantipensionsmodell, i stor utsträckning att gynnas av de
lägre marginaleffekterna. Därtill är den föreslagna modifierade
modellen i stort sett generösare än det nuvarande pensionssystemets
grundskydd vad beträffar den faktiska pensionens nivå. Den modifierade
modellen är, för dem utan annan inkomst än garantipension, även
generösare än den garantipensionsmodell som föreslogs i
princippropositionen.
5.2 Garantipension
Regeringens förslag: Garantipension skall kunna erhållas av
personer födda år 1938 eller senare. Garantipensionen skall för dem
ersätta nuvarande grundskydd när det gäller folkpension i form av
ålderspension till den del denna inte beräknats med anledning av
arbete. Garantipensionen skall också ersätta pensionstillskott och
särskilt grundavdrag med anledning av ålderspension. Garantipension
skall kunna erhållas fr.o.m. 65 års ålder. Pensionen skall
administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Garantipensionen och kostnaderna för
administration av denna skall finansieras av statsmedel.
Promemorians förslag: Förslagen i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker förslaget
eller har inget att invända mot det. Sveriges Pensionärers Riksförbund
anser att det från allmän välfärdssynpunkt är angeläget att det finns ett
grundskydd för alla ålderspensionärer i linje med förslaget om
garantipension och tillstyrker i princip de förslag som framförs i Ds
1997:66.
Några remissinstanser är kritiska till förslaget att garantipension skall
kunna erhållas först fr.o.m. 65 års ålder. Landsorganisationen i
Sverige (LO) och Sveriges Pensionärsförbund menar att det jämfört
med nuvarande regler om uttag av folkpension och pensionstillskott är
en klar försämring att garantipension skall kunna erhållas först fr.o.m.
65 års ålder. Sveriges akademikers centralorganisation och
Privattjänstemannakartellen (PTK) hävdar att individen själv bör få
avgöra tidpunkten för uttaget av garantipensionen. PTK bedömer att
utvecklingen mot en rörligare pensionsålder kommer att fortsätta och
anser därför att begränsningen att garantipensionen inte skall utges före
65 års ålder bör tas bort. Eftersom pensionsreformen i övrigt ger den
enskilde möjlighet att disponera sin pension fr.o.m. 61 års ålder är det
enligt PTK:s mening rimligt att även garantipensionen utges från denna
tidpunkt. Detsamma anför Sveriges Pensionärsförbund som, liksom
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Offentliganställdas
Förhandlingsråd, föreslår att garantipensionen, vid tidigt uttag, skall
minskas med 0,5 % för varje månad som återstår till den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år. Sveriges Pensionärsförbund förordar
vidare att utgångspunkten vid bedömning av bostadstillägg och andra
ersättningar, vid tidigt uttag av garantipension, bör vara en oreducerad
sådan pension. TCO och Offentliganställdas Förhandlingsråd anför att
förslaget att garantipension skall kunna erhållas först fr.o.m. 65 års
ålder innebär en förmyndarmentalitet som inte borde finnas i ett nytt
pensionssystem och att det minskar flexibiliteten i systemet.
Sammantaget med den omständigheten att det med nuvarande förslag
inte längre är möjligt att göra tidsbegränsade uttag av pension från
premiepensionssystemet innebär förslaget enligt TCO och
Offentliganställdas Förhandlingsråd en stor inskränkning i den enskildes
möjlighet att själv välja pensionsålder, vilket gör det nödvändigt att
behålla dagens delpensionssystem. Vidare vänder sig TCO och Offent-
liganställdas Förhandlingsråd mot ett av de motiv som anförs i
promemorian för att begränsa uttaget av garantipensionen till 65 års
ålder – att denna tidpunkt sammanfaller med tidpunkten för övergång
från förtidspension till ålderspension – och menar att en generell regel i
det allmänna pensionssystemet inte skall styras av regler i
förtidspensionssystemet, utan den kopplingen måste redas ut i
förtidspensionssystemet. Försäkringskassan i Lycksele anser det
olyckligt att personer som har ingen eller låg inkomstgrundad pension
saknar reella möjligheter att ta ut sin ålderspension före 65 års ålder
och anför att enhetliga regler om rörlig pensionsålder bör gälla inom det
reformerade ålderspensionssystemet. Västmanlands läns allmänna
försäkringskassa framhåller att förslaget i realiteten innebär att
pensionsåldern inte är rörlig för en stor del av de blivande
pensionärerna.
Sveriges Pensionärsförbund anför att det inte framgår av Ds 1997:66
vilka regler som skall gälla om den som är berättigad till garantipension
väntar med uttag av denna pension till efter 65 års ålder.
Riksförsäkringsverket anför att verket i och för sig är positivt till
promemorians förslag till utformning av garantipensionen men påpekar
att den modell till tudelad garantipension som skisseras i promemorian
har väsentliga fördelar i förhållande till huvudalternativet. Verket
förordar därför att en analys av de ekonomiska konsekvenserna av den
tudelade garantipensionen görs. Malmöhus läns allmänna
försäkringskassa förordar den tudelade garantipensionsmodellen
framför det i promemorian föreslagna huvudalternativet. Kristianstads
läns allmänna försäkringskassa betonar vikten av en fortsatt
diskussion om tudelad garantipension.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande allmänna ålderspen-
sionssystemet utgörs grundskyddet av folkpensioneringen inklusive de
särskilda folkpensionsförmånerna samt pensionstillskottet och det sär-
skilda grundavdraget medan pensionsförmåner grundade på förvärvsin-
komster erhålls genom tilläggspensioneringen (ATP). Pensionsgrun-
dande för tilläggspension i form av ålderspension är inkomsten till den
del den överstiger det förhöjda basbeloppet för året och uppgår till
högst 7,5 gånger detta basbelopp. Ålderspension från ATP-systemet ger
således inte något pensionsskydd för inkomster under ett basbelopp utan
detta skydd utgörs i stället av folkpensionen.
I den samtidigt med denna proposition avlämnade propositionen
1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. föreslår vi att hela
livsinkomsten skall ligga till grund för den inkomstgrundade
ålderspensionen. En konsekvens av denna livsinkomstprincip är att
inkomstgrundad pension kommer att tjänas in från i princip den första
kronan av varje års inkomst. Innebörden härav kan i en viss mening sägas
vara att dagens folk- och ATP-pensionering med det reformerade
ålderspensionssystemet slås ihop. I ett sådant system bör grundskyddet
inte utformas med en folkpension i botten som ger i princip alla ett fullt
pensionsskydd för inkomster under en viss nivå. En sådan konstruktion
skulle få till följd att dessa inkomster skulle kompenseras dubbelt i pen-
sionshänseende och är därför av kostnadsskäl utesluten. Folkpensione-
ringen i nuvarande utformning kan på grund av det anförda inte följa med
in i det reformerade pensionssystemet för att där utgöra ett grundskydd
för dem som fått sin pension beräknad helt eller delvis enligt
reformerade regler. Det reformerade systemet för inkomstgrundad
pension får således till följd att också folkpensioneringen måste
förändras.
För att samspelet mellan grundskyddet och systemet för
inkomstrelaterad pension skall få rimliga konsekvenser, bör
grundskyddet framöver konstrueras så att det ger en utfyllnad över den
inkomstrelaterade pensionen till en viss garanterad nivå, dvs. att
grundskyddet bör ge mer ju lägre inkomster i övrigt som en person har.
Grundskyddet skulle därmed i viss mån utformas enligt principerna för
dagens pensionstillskott.
Vi menar alltså att grundtryggheten bör utgöras av en grundpension,
tekniskt utformad som en garantipension, som ger en utfyllnad till de
pensionärer som har låga inkomster i övrigt. Denna grundpension i form
av en garanterad pensionsnivå skall således trappas av mot vissa andra
pensionsinkomster. Eftersom en av utgångspunkterna vid utformningen
av grundskyddet inom det reformerade ålderspensionssystemet varit att
pensionärer fortsättningsvis inte skall särbehandlas i skattehänseende
bör garantipensionen vara skattepliktig enligt samma regler som för för-
värvsinkomster, liksom inkomstrelaterad pension.
Regeringen föreslår således att dagens grundskydd – folkpension till
den del denna grundas enbart på bosättning, pensionstillskott och
särskilt grundavdrag – i det reformerade ålderspensionssystemet ersätts
av garantipension. Pensionsinkomster kommer därmed att bli beskattade
enligt samma regler som förvärvsinkomster. Folkpension som grundas
på arbete kommer att för framtiden ersättas av inkomstgrundad ålders-
pension som skall räknas på inkomsten från första kronan.
Folkpension utges till samtliga ålderspensionärer medan garantipen-
sion kommer att utges till pensionärer som helt saknar inkomstgrundad
pension eller har låg sådan. Garantipensionen liksom administrationen
av denna föreslås finansieras av enbart statsmedel.
Enligt riksdagens beslut om principerna för en reformering av det all-
männa ålderspensionssystemet skulle reglerna om garantipension avse
personer födda år 1935 eller senare medan en särskild övergångsvis ga-
rantipension skulle införas för personer som är födda år 1934 eller tidi-
gare. De antagna riktlinjerna innebar vidare att personer födda år 1934
och tidigare inte skulle omfattas av det reformerade pensionssystemets
intjänanderegler avseende inkomstgrundad ålderspension, utan dessa
skulle gälla endast för födda år 1935 och senare.
I förhållande till vad som gällde vid tidpunkten för riksdagens beslut
om principerna för det reformerade pensionssystemet har därefter
ikraftträdandet av de reformerade pensionsreglerna senarelagts. I den
ovan nämnda propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
föreslår vi att årsklasserna 1935–1937 inte längre skall omfattas av de
reformerade intjänandereglerna. Mot bakgrund härav bör årsklasserna
1935–1937 inte heller omfattas av garantipensionen utan även dessa
årsklasser bör erhålla övergångsvis garantipension. Vi föreslår således
att garantipensionen skall omfatta personer födda år 1938 eller senare.
Med hänsyn till att det reformerade pensionssystemet skall inrymma
stor flexibilitet skall i detta inte finnas någon allmän pensionsålder vad
gäller inkomstgrundad ålderspension. Dock skall för reformerad in-
komstgrundad ålderspension finnas en nedre åldersgräns, vilket innebär
att sådan pension inte skall få tas ut före 61 års ålder. Med anledning av
det sätt på vilket den inkomstgrundade ålderspensionens årsbelopp från
fördelningssystemet beräknas blir det årliga pensionsbeloppet livsvarigt
lägre ju tidigare pensionen tas ut. Motsvarande gäller även pension från
premiepensionssystemet. Som närmare redovisas i avsnitt 7.5 skall
garantipensionen emellertid alltid trappas av mot det belopp som den
inkomstgrundade pensionen hade uppgått till om den hade tagits ut vid
65 års ålder, varför ett uttag av inkomstgrundad ålderspension före 65
års ålder kan medföra att denna pension tillsammans med
garantipensionen reduceras till en nivå under den lägsta nivån för
garantipensionen. Om även garantipensionen fick tas ut före 65 års ålder
borde också denna reduceras, vilket skulle innebära en än större risk för
att den sammanlagda pensionen hamnar på en mycket låg nivå. För att
förhindra att en pensionär livsvarigt blir hänvisad till att leva på en
pension långt under grundskyddets lägsta nivå bör således även för
erhållande av garantipension finnas en nedre åldersgräns. I likhet med
vad som uttalats i de antagna riktlinjerna och vad som föreslagits i Ds
1997:66 anser regeringen att åldersgränsen bör bestämmas till 65 år,
eftersom den enskilde får anses tillhöra kategorin yrkesverksamma till
dess han eller hon uppnått den nämnda åldern. En person som av någon
anledning inte har möjlighet att arbeta till 65 års ålder bör få sin
försörjning tryggad på annat sätt än genom garantipension, t.ex. genom
förtidspension om han eller hon har långvarigt nedsatt arbetsförmåga till
följd av sjukdom eller genom någon form av arbetslöshetsersättning om
han eller hon är arbetslös. Vi anser att 65 år är en lämplig gräns för
erhållande av garantipension även av det skälet att denna tidpunkt
sammanfaller med tidpunkten för övergång från förtidspension till
ålderspension.
Regeringen medger att 65-årsgränsen för erhållande av garantipension
innebär att ålderspensionssystemet i denna del blir mindre flexibelt.
Emellertid skall garantipensionen och kostnaderna för administrationen
av denna inte såsom den inkomstgrundade pensionen finansieras med
avgifter som tas ut på inkomster som ligger till grund för
pensionsförmånerna, utan av statsmedel. Garantipensionen är således
inte kopplad till den pensionsberättigades inkomster respektive till
avgiftsinbetalning och är inte försäkringsmässig, utan skall ses endast
som en utfyllnad till den inkomstrelaterade ålderspensionen för att
garantera en viss lägsta nivå. Med hänsyn härtill är det inte självklart att
den enskilde utan inskränkningar skall få förfoga över den
garantipension han eller hon är berättigad till och själv bestämma från
vilken tidpunkt han eller hon vill disponera garantipensionen.
Garantipensionen är ett rent grundskydd, till skillnad från folkpension
som förutom att den är en del av dagens grundskydd också till stor del är
att betrakta som en kompensation för att inkomst av förvärvsarbete inte
är pensionsgrundande för ATP i den mån den inte överstiger det
förhöjda basbeloppet. Övervägande skäl talar därför för att det bör finnas
en nedre åldersgräns för erhållande av garantipension vilken, av skäl som
angetts ovan, bör bestämmas till 65 år.
Eftersom garantipensionen är avsedd endast som en utfyllnad till
inkomstrelaterad ålderspension saknas skäl att kompensera den som
väntar med att ta ut garantipension till efter 65 års ålder. Några regler
som innebär att garantipensionen ökar vid uttag efter 65 års ålder
föreslår vi därför inte.
Garantipensionen bör, liksom inkomstgrundad ålderspension från för-
delningssystemet, handläggas av Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. För den som har rätt till båda dessa typer av
pension skall de vid uttag behandlas som en enhet (se avsnitt 8.1 och
8.2).
Som framgår av avsnitt 6 föreslår vi i denna proposition att det, i
likhet med vad som idag gäller för folkpensionen, skall krävas 40 års
försäkringstid för rätt till oavkortad garantipension. Eftersom
försäkringstid huvudsakligen avser tid då den enskilde är bosatt i Sverige
innebär kravet emellertid att personer som har flyttat till Sverige i högre
ålder inte omfattas av ett grundskydd motsvarande de föreslagna
basnivåerna (se avsnitt 7.2). Mot bakgrund härav redovisades i Ds
1997:66 en skiss till en alternativ konstruktion av garantipensionen,
innebärande en tudelning av denna pension. Den alternativa
garantipensionsmodellen har diskuterats under beredningen som en
möjlighet att tillgodose ett önskemål om att även personer med endast
kort anknytningstid till Sverige skall få sin försörjning tryggad genom
det allmänna ålderspensionsystemets försorg samtidigt som
totalkostnaderna för garantipensionsystemets hålls inom uppställda
ramar.
Tudelningen av garantipensionen skulle innebära uppdelning i en del
som tillgodoser önskemålet om att ge utbyte i form av högre pension
även för den som har tjänat in förhållandevis låg inkomstgrundad
pension och i en del som tillgodoser kravet på att pensionärer bosatta i
Sverige skall ha rätt till en viss minsta pension. Den först nämnda delen,
i fortsättningen kallad allmänt pensionstillägg, skulle beräknas utifrån
intjänad inkomstgrundad pension som ett tillägg till denna pension i de
intervall där det finns anledning till sådan förstärkning. Detta tillägg
skulle kunna kvotdelsberäknas, förslagsvis med utgångspunkt från antal
år med pensionsgrundande inkomst. Därtill skulle kunna finnas en
kvalifikationsregel för att överhuvudtaget vara berättigad till sådant
tillägg, exempelvis ett krav på minst 25 år med pensionsgrundande
inkomst. Den andra delen av garantipensionen, "minstapensionen", skulle
innebära en utfyllnad till samtliga personer över en viss ålder som är
bosatta i Sverige och som inte i Sverige eller i annat land hade tjänat in
en sammanlagd inkomstgrundad pension uppgående till en viss minsta
nivå. Denna utfyllnad som, såvitt avser dem med låg eller ingen
inkomstgrundad pension, skulle utgöra en relativt stor del av
garantipensionen enligt antagna riktlinjer, skulle betalas ut endast till
pensionärer bosatta i Sverige. Utfyllnaden skulle utges även till
pensionärer med kort anknytningstid till Sverige.
Av beredningstekniska skäl lämnades i Ds 1997:66 inget förslag rö-
rande en tudelad garantipension. Den redovisade modellen är tilltalande
av flera skäl, bl.a. ur den aspekten att många äldre invandrare, som idag
är hänvisade till socialtjänsten på grund av att deras sammanlagda pen-
sionsförmåner inte räcker till en godtagbar försörjning, genom en
tudelad garantipension skulle bli garanterade en ålderspension som ger
en försörjning på en basnivå. De ekonomiska effekter som en tudelad
garantipension skulle få är emellertid svåra att överblicka, särskilt i ett
internationellt perspektiv. Den beskrivna modellen skulle innebära
delvis minskade kostnader såvitt avser den del som förs över till
”minstapensionen”, eftersom dels avräkning skulle få ske mot såväl
svensk som utländsk pension, dels export inte skulle behöva ske. Å andra
sidan skulle oavkortad förmån utges till den som är bosatt i Sverige
vilket skulle innebära att även den med förhållandevis kort anknytnings-
tid till Sverige skulle få ett oavkortat tillägg. Det senare skulle innebära
en kostnadsökning. Beträffande det allmänna pensionstillägget skulle
gälla samma villkor som för icke tudelad garantipension.
Osäkerheten i fråga om konsekvenserna av en tudelad garantipension
av ovan presenterad modell gör att regeringen vid en samlad bedömning
finner att en sådan garantipension för närvarande inte bör införas. Vi
lämnar därför inte i denna proposition något förslag rörande en sådan
utformning av garantipensionen. Enligt regeringens uppfattning är det
dock viktigt att hitta en lösning som innebär att den grupp äldre invand-
rare som har kort anknytningstid till Sverige inte blir hänvisade till
socialtjänsten för sin försörjning. En särskild utredare har fått i uppdrag
att göra en översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen (1980:620)
och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109). Utredaren skall bl.a.
analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem
utifrån de olika övergripande förändringar som skett i samhället under
1990-talet, särskilt när det gäller de statliga transfereringssystemen.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1999. Såsom anges i
propositionen 1997/98:113 om nationell handlingsplan för
äldrepolitiken bör i utredarens uppdrag också ingå att utreda frågan om
ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare.
5.3 Lagreglering
Regeringens förslag: Bestämmelserna om garantipension skall tas
in i en särskild lag.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig inte i
frågan. Statens löne- och pensionsverk ställer sig bakom förslaget.
Försäkringskasseförbundet anser att reglerna för garantipension bör
inordnas i det totala regelsystemet och inte utformas som en särskild
lag. Samordning av bestämmelserna bör enligt förbundet ske enligt den
modell som föreslagits i betänkandet En lag om socialförsäkringar
(SOU 1997:72). Västmanlands läns allmänna försäkringskassa
framhåller att tendensen är att lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) är på väg att utarmas och ersättas med ett komplicerat nätverk av
lagar inom pensionsområdet, eftersom det i Ds 1997:66 föreslås att
garantipensionen skall regleras i en särskild lag och det tidigare
föreslagits flera nya lagar för det nya pensionssystemet.
Försäkringskassan uttrycker farhågor för att detta medför att det blir
svårare att överblicka regelverket för de försäkrade men också för
försäkringskassans handläggare.
Skälen för regeringens förslag: Pensionsrätt avseende
inkomstgrundad ålderspension enligt reformerade regler skall
tillgodoräknas den enskilde på grundval av de inkomster och
pensionsgrundande belopp han eller hon har haft under sitt
förvärvsverksamma liv medan, som kommer att redovisas i det följande,
rätt till garantipension grundas på försäkringstid. Den inkomstgrundade
ålderpensionen skall i sin helhet finansieras med de avgifter som tas ut
på inkomster och pensionsgrundande belopp som ligger till grund för
pensionsförmånerna. Garantipensionen och kostnaderna för
administrationen av denna skall finansieras av statsmedel. Med hänsyn
till bl.a. olikheterna mellan de två typerna av ålderspension vad gäller
såväl intjänande som finansiering föreslår vi att bestämmelserna om
garantipension tas in i en särskild lag.
Den lag som föreslås i denna proposition bör dock framöver, då ut-
formningen av den särskilda övergångsvisa garantipensionen utretts, avse
även den pensionen.
6 Rätt till garantipension
6.1 Försäkringstid
Regeringens förslag: Garantipension skall vara beroende av försäk-
ringstid. För rätt till oreducerad garantipension skall krävas 40 års
försäkringstid. Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen
reduceras proportionellt.
Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas
– tid då en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbok-
föringslagen (1991:481), dock inte tid efter utflyttning,
– tid före folkbokföring när den som senare folkbokförs här oav-
brutet har vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd här,
– beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som har be-
viljats uppehållstillstånd i Sverige, viss andelsberäknad tid av bosätt-
ningstid i tidigare hemland (dock inte tid som berättigar till pension
från hemlandet),
– tid när en svensk medborgare har arbetat utomlands för Svenska
kyrkan, annat svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till
ett sådant samfund, eller en svensk biståndsorganisation, dock längst
för en tid om tre år i följd och endast under förutsättning att den
enskilde inte för samma tid tjänat in viss pension enligt det andra
landets lagstiftning. Även för medföljande make, eller den som i
detta avseende likställs med make, skall motsvarande tid
tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension.
För tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension skall som
försäkringstid för garantipension tillgodoräknas sådan tid som fått
tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension.
Den som omedelbart före den månad då han eller hon fyllde 65 år
har haft hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension får,
i stället för den tid som han eller hon skall tillgodoräknas för
ålderspensionsändamål, tillgodoräkna sig samma tid som legat till
grund för beräkning av förtidspensionen respektive
efterlevandepensionen om detta är förmånligare. Änkor skall under
vissa förutsättningar vid beräkning av försäkringstid för
garantipension ha möjlighet att utgå från makens försäkringstid om
det är mer fördelaktigt.
En justering görs i lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga
om tillgodoräknande av bosättningstid i tidigare hemland för flyk-
tingar och andra skyddsbehövande med verkan fr.o.m. år 1999.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i
huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, bl.a.
Pensionärernas
Riksorganisation tillstyrker förslaget. Riksskatteverket (RSV)
påpekar att folkbokföringsregistren inte har de uppgifter som i vissa fall
behövs vid beräkning av försäkringstid i samband med inflyttning till och
utflyttning från Sverige.
Svenska Missionsrådet bedömer det som positivt att missionärer och
biståndsarbetare anges som en egen grupp med egen särbestämmelse.
Missionsrådet är emellertid kritiskt till tidsgränsen om tre år och
hänvisar till betänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar
och förslaget däri till en ny socialförsäkringslag, i vilket just en sådan
tidsgräns frångås. Remissinstansen bedömer det som angeläget att
samma villkor i det här avseendet gäller för olika delar av
socialförsäkringssystemet. Forum Syd anför liknande synpunkter och
framhåller att det i ovan nämnda betänkande föreslås att de
bosättningsbaserade förmånerna skall vara kopplade till ett begrepp om
”väsentlig anknytning till Sverige” och att den nuvarande treårsgränsen
skall slopas. Forum Syd påpekar också att det är oerhört betydelsefullt
för biståndsarbetare och missionärer att få del av garantipensionen och
att denna rätt följer individens kontraktstid. Även Riksförbundet
PensionärsGemenskap förespråkar att den ifrågavarande treårsgränsen
utsträcks till fyra–sex år för att bättre stämma överens med kontrakts-
eller arbetsperioderna hos de flesta organisationer.
Sveriges Pensionärsförbund anser det orättvist att bara missionärer
och biståndsarbetare men inte de som är anställda i svenska företag och
arbetar utomlands får tillgodoräkna sig tid utomlands som
försäkringstid. Förbundet menar att det inte finns någon rimlig
förklaring till varför inte sistnämnda grupp skulle få samma förmån.
Föreningen svenskar i världen framför liknande synpunkter.
Bohusläns allmänna försäkringskassa är positivt inställd till att
enkla och tydliga regler beträffande vad som räknas som försäkringstid
eftersträvas och att vissa nu gällande udda regler slopas i det nya
pensionssystemet. Försäkringskassan förespråkar emellertid att reglerna
om tillgodoräknande av försäkringstid renodlas ytterligare. Enligt
försäkringskassan bör som försäkringstid räknas endast tid då en person
varit folkbokförd i Sverige, med undantag vid utflyttning till utlandet för
tid efter utresan om personen i fråga skall avregistreras som utflyttad
från Sverige. Dessutom bör, enligt försäkringskassan, flyktingar som
beviljas asyl i Sverige som idag få tillgodoräkna sig tid i sitt tidigare
hemland.
Malmöhus läns allmänna försäkringskassa påpekar att den
nuvarande bestämmelsen som ger bl.a. flyktingar rätt att tillgodoräkna
sig viss tid i hemlandet som bosättningstid för folkpension är otydlig i
vissa avseenden. Försäkringskassan anser därför att, eftersom
bestämmelsen föreslås överföras i princip oförändrad till lagen om
garantipension, de oklarheter som råder bör undanröjas.
Skälen för regeringens förslag: Som angetts i avsnitt 4 beräknas
folkpension antingen i förhållande till tid för bosättning i Sverige eller i
relation till antalet år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng. Den regel
som ger det för den pensionsberättigade mest förmånliga resultatet skall
tillämpas. Dessa regler gäller på samma villkor för svenska och
utländska medborgare.
De nuvarande reglerna trädde i kraft den 1 januari 1993, sedan det in-
för ikraftträdandet av avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbete,
EES-avtalet, och anpassningen till regelverket inom EG konstaterats att
de svenska reglerna för folkpension, såsom de då var utformade, stod i
strid med principerna bakom EG-förordningen (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföreta-
gare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förord-
ningen presenteras närmare i avsnitt 9.3).
Ett närmande av de före år 1993 gällande reglerna för den svenska
folkpensioneringen till regelverket inom EG skulle ha betytt att de då
gällande kvalifikationsreglerna om viss tids bosättning i Sverige för ut-
länningar hade fått avskaffas i fråga om personer som omfattas av för-
ordningen (EEG) nr 1408/71. Dessa skulle alltså ha fått rätt till
oreducerad folkpension direkt fr.o.m. bosättning här, om andra
förutsättningar för pensionsrätt då varit uppfyllda. Vidare skulle en
anpassning av angivet slag ha inneburit att de dåvarande begränsningarna
beträffande möjligheterna till export av folkpension skulle ha fått
upphävas. Detta skulle ha lett till att den som en gång beviljats
folkpension skulle haft rätt att exportera hela pensionen vid flyttning till
annat EU-land. Dessutom skulle alla som är medborgare i något EES-
land och bosatta inom EES-området ha varit berättigade till oreducerad
svensk folkpension under förutsättning att de någon gång under livet
varit bosatta i Sverige.
Av det ovan anförda framgår att en tillämpning av EG-förordningen
(EEG) nr 1408/71 skulle, om reglerna för folkpensioneringen inte änd-
rats, ha lett till mycket långtgående åtaganden för Sveriges räkning och
till resultat som knappast kan anses som acceptabla. De intjänanderegler
som idag gäller för folkpensioneringen tillkom således i syfte att
undvika dessa konsekvenser samtidigt som en anpassning till principerna
bakom EG:s regelsystem kom till stånd.
Vad gäller hur reglerna om rätt till garantipension bör vara utformade
är det av vikt att systemet är anpassat till att många människor numera
förvärvar rätt till pension i mer än ett land. Detta är påkallat i en tid med
ökad rörlighet över nationsgränserna för att undvika dubbelförsäkring
och allt fler fall av sammanfallande pensionsförmåner från flera länder.
Vi anser mot bakgrund härav att det även för garantipensionen bör gälla
särskilda regler för rätt till oreducerad sådan pension. Med hänsyn till
att dessa regler måste stämma överens med EG:s regelsystem, och i
syfte att undvika sådana konsekvenser och oacceptabla resultat som
redogjorts för ovan, bör reglerna för garantipensionen i huvudsak
motsvara de regler som nu gäller för folkpension.
Vi föreslår med hänsyn till det anförda att rätt till garantipension skall
grundas på bosättning i Sverige. Men detta skall utgöra den enda meto-
den för beräkning av rätt till garantipension. Någon motsvarighet till nu-
varande 30-delsberäkning i relation till år med pensionspoäng föreslår vi
inte skall finnas inom ramen för det reformerade pensionssystemet,
eftersom inkomstgrundad pension skall kunna intjänas från första
kronans inkomst varje år och pensionsrätten inte på samma sätt som
dagens tilläggspension blir knuten till vissa bestämda år.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pen-
sionssystemet skall det för rätt till oreducerad garantipension i princip
krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder.
Regeringen är av samma uppfattning såvitt gäller kravet på 40 års
bosättning i Sverige. Det bör krävas en lång tids anknytning till Sverige
för att få rätt till oreducerad garantipension och 40 år är enligt vår
uppfattning en rimlig avvägning i fråga om hur lång tids anknytning som
bör krävas. Vid kortare tid för bosättning i Sverige bör garantipensionen
reduceras proportionellt. Vi föreslår alltså att det för rätt till oreducerad
garantipension skall krävas 40 års bosättning i Sverige och att
garantipensionen vid kortare tids anknytning skall reduceras
proportionellt.
Bestämmelser om tid som enligt nuvarande regler får tillgodoräknas
som bosättningstid för folkpension återfinns i 5 kap. 6 och 7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Dessa regler redovisas till viss
del nedan.
Det är inte enbart år då den pensionsberättigade faktiskt har bott i Sve-
rige som enligt nuvarande regler får tillgodoräknas som bosättningstid.
Begreppet bosättningstid kan därför i viss utsträckning sägas vara miss-
visande. Till stora delar föreslår vi att de nuvarande reglerna för
tillgodoräknande av bosättningstid förs över till en lag om
garantipension. För framtiden har det emellertid övervägts om begreppet
bosättningstid inte borde ersättas av exempelvis försäkringstid,
anknytningstid, tillgodoräknandetid för garantipension eller
garantipensionstid för att bättre avspegla att garantipension endast skall
utges till den som haft viss anknytning till Sverige. Begreppet
försäkringstid torde bäst stämma överens med de internationella
reglerna på området, varför vi föreslår att det begrepp som enligt
nuvarande regler benämns bosättningstid såvitt gäller garantipension
skall ersättas av benämningen försäkringstid.
Huvudregeln om vad som idag skall räknas som bosättningstid åter-
finns i 5 kap. 6 § första stycket a) AFL och innebär att som
bosättningstid räknas tid då en person har varit folkbokförd i Sverige
enligt folkbokföringslagen. Regeln tar sikte på dem som faktiskt är
bosatta i Sverige. Ett undantag gäller för diplomatisk personal om de
inte är svenska medborgare eller var bosatta i Sverige innan de anställdes
vid den utländska beskickningen. Vad som gäller bosättningstid i denna
del bör även gälla försäkringstid för garantipension. Som sådan tid bör
sålunda i huvudsak tillgodoräknas endast tid under vilken en person har
varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen. Undantag bör,
liksom enligt nuvarande regler, göras vid flyttning till utlandet, för tid
efter utresan om personen i fråga skall vara avregistrerad som utflyttad
från Sverige. Detta undantag är motiverat av att folkbokföringen upphör
först den dag då anmälan om flyttning kom in till en skattemyndighet
eller en allmän försäkringskassa. Undantagsbestämmelsen syftar således
till att undvika att personer som flyttar ut från Sverige får tillgodoräkna
sig försäkringstid därför att de underlåtit att göra anmälan om
flyttningen före utresedagen. RSV har i detta sammanhang påpekat att
folkbokföringens register inte kan ge upplysning om faktisk
utflyttningsdag beträffande dem som inte anmält utflyttning i tid. När
skattemyndigheten får kännedom om att personen inte längre bor i
Sverige avregistreras personen som utflyttad och dagen för beslut om
avregistrering anges som utflyttningsdag. Den faktiska utflyttningsdagen
registreras emellertid inte i efterhand. Det problem som RSV har
påpekat existerar således redan idag. Även om någon åtgärd idag inte har
vidtagits för att rätta till detta bör, enligt regeringens uppfattning,
utgångspunkten för garantipensionen i denna del vara densamma som
enligt nuvarande regler. Försäkringstid för garantipension skall
följaktligen inte tillgodoräknas för tid efter det att avregistrering skulle
ha skett.
Enligt nuvarande regler finns även vissa kompletterande regler som tar
sikte på personer som av statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning. Sådana personer anses bosatta i Sve-
rige under hela utsändningstiden. Regeringen har emellertid
bemyndigats att undanta vissa utsända från denna regel. Bemyndigandet
tillkom sedan Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete Sida
framfört önskemål om att fältpersonal kontraktsanställd för arbete i
biståndsland inte skulle omfattas av den aktuella bestämmelsen om
bosättning. Kort därefter utfärdade regeringen en förordning enligt
vilken Sida-anställda undantogs från bosättningsregeln och således, trots
att de under utsändningstiden kvarstod som folkbokförda i Sverige, inte
ansågs bosatta här, till följd varav de inte heller tillgodoräknades
bosättningstid för folkpension. Förordningen avseende Sida-anställda
upphörde att gälla år 1994 då det inte längre förelåg något behov av att
kunna undanta denna grupp från bosättningsregeln. I det ovan nämnda
betänkandet (SOU 1997:72) En lag om socialförsäkringar föreslås att
möjligheten för regeringen att föreskriva undantag från
bosättningsregeln tas bort eftersom den inte längre används. Lagrådet
förutsätter att frågan aktualiseras i samband med det fortsatta arbetet
med bestämmelserna om vilka som skall vara försäkrade.
Möjligheten till undantag har med hänsyn till det ovan redovisade inte
någon nämnvärd praktisk betydelse. På grund härav föreslår vi i proposi-
tionen 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. att den nuva-
rande bestämmelsen i AFL härom tas bort och att någon motsvarighet
till bemyndigandet inte införs i lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Förslaget innebär att regeringen inte längre kommer att kunna förordna
om undantag från regeln att de som av en statlig arbetsgivare sänds till
ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning – och deras familje-
medlemmar – skall anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden.
Denna tid kommer således alltid att tillgodoräknas som försäkringstid
för garantipension.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påpekar i sitt yttrande över departe-
mentspromemorian Reformerat pensionssystem - lag om
inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41) att medföljande
makar till UD-tjänstemän, till följd av regeln att de som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning
– och deras familjemedlemmar – anses bosatta i Sverige under hela
utsändningstiden, kommer att anses som bosatta i Sverige under ut-
landsvistelsen men att motsvarande inte gäller för medföljande till inter-
nationellt anställda FN-tjänstemän, vilket gör att de sistnämndas pen-
sionsrätt är kraftigt beskuren. AMS anser att denna fråga bör beredas
ytterligare med inriktning att bestämmelsen utökas till att omfatta även
medföljande till FN-tjänstemän.
I propositionen om inkomstgrundad ålderspension föreslår vi, av skäl
som utvecklas i den propositionen, att i stort sett alla regler om vilka
personer som är försäkrade och vilka som anses bosatta i Sverige – i
avvaktan på resultatet av det vidare beredningsarbetet med Utredningens
om socialförsäkringens personkrets (USP) betänkande En lag om
socialförsäkringar (SOU 1997:72) – överförs i princip oförändrade till
det reformerade ålderspensionssystemet. Inom ramen för den nyss
nämnda beredningen får övervägas huruvida vad AMS anfört om
medföljande makar till FN-tjänstemän bör föranleda någon ändring av
bestämmelserna om vem som anses bosatt i Sverige.
När det gäller den som sökt uppehållstillstånd skall idag, utöver vad
som följer av tidigare nämnda huvudregel, som bosättningstid i Sverige
tillgodoräknas även tid före folkbokföring när den som senare folkbok-
förs här oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd
här. RSV har även här erinrat om att denna tid inte kan utläsas av folk-
bokföringens register. Så torde dock vara fallet även idag. Möjligheterna
för de grupper som bestämmelsen avser att skydda att tjäna in pensions-
rätt förändras inte genom det reformerade pensionssystemet, varför vi
föreslår att även denna bestämmelse förs över till reglerna om försäk-
ringstid för garantipension.
En annan kompletterande regel som nu regleras i 5 kap. 7 § AFL, tar
sikte på grupper som har haft mycket starka skäl att lämna sitt hemland
och som kan antas genom flykten ha gått miste om intjänade pensions-
rättigheter. Även denna regel bör enligt vår uppfattning gälla försäk-
ringstid för garantipension. Som sådan tid bör därför, för flyktingar och
andra skyddsbehövande som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige,
räknas viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare hemland, dock
inte tid som berättigar till pension från hemlandet. Med bosättningstiden
i hemlandet bör likställas tillfällig fristad i annat land.
Vi föreslår att den tid i det tidigare hemlandet som i angiven situation
får tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension är tiden fr.o.m.
det kalenderår då personen i fråga fyllt 25 år till den tidpunkt då
personen första gången kom till Sverige. Om den enskilde varit bosatt i
Sverige under hela tiden från första ankomsten till Sverige t.o.m. det år
då han eller hon fyllt 64 år bör hela bosättningstiden i hemlandet fr.o.m.
25 års ålder till ankomsten till Sverige tillgodoräknas som
försäkringstid för garantipension. I annat fall bör göras en
andelsberäkning innebärande att som försäkringstid för garantipension
får en så stor andel av bosättningstiden i det tidigare hemlandet
tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan den tid
den enskilde har varit bosatt i Sverige från första ankomsten till Sverige
t.o.m. det år då han eller hon fyller 64 år och å andra sidan den totala
tidsrymden mellan dessa två händelser.
En viss justering har därvid gjorts i förhållande till motsvarande regel
i AFL så tillvida att tillgodoräknandet för tiden i hemlandet får avse tid
till tidpunkten för ankomsten till Sverige och inte året närmast före.
Vidare görs också beräkningen av tiden i Sverige med utgångspunkt från
dagen för den första ankomsten till landet och inte från och med
ankomståret. Denna justering bör göras även i AFL. Vi föreslår därför
att regeln i AFL ändras på så sätt att tillgodoräknandet för tiden i
hemlandet får avse tid till tidpunkten för ankomsten till Sverige och att
beräkningen av tiden i Sverige görs med utgångspunkt från dagen för den
första ankomsten till landet.
Andelsberäkningen kan åskådliggöras på följande sätt. En man som
omfattas av den föreslagna bestämmelsen är 35 år vid ankomsten till
Sverige från hemlandet. Om han har varit bosatt i sitt hemland under hela
tidsperioden fr.o.m. det år då han fyllde 25 år till den tidpunkt då han
ankom till Sverige uppgår den bosättningstid i hemlandet som han högst
får tillgodoräkna sig till tio år. För det fall han är bosatt i Sverige under
hela tidsperioden från ankomsten till Sverige t.o.m. det kalenderår då
han fyller 64 år – 30 år – får han som försäkringstid i Sverige
tillgodoräkna sig hela bosättningstiden i hemlandet, dvs. tio år. Om han
däremot under den nyss nämnda 30-årsperioden – från ankomsten till
Sverige t.o.m. det kalenderår då han fyller 64 år – är bosatt i ett annat
land än Sverige, t.ex. Kanada, under sex år gäller följande. De nyss
nämnda sex år som han varit bosatt i Kanada utgör 1/5 av de 30 år som
utgör tiden från den första ankomsten till Sverige t.o.m. det år då han
fyllde 64 år. Han har således varit bosatt i Sverige under 4/5 av de 30 år
som gått från det att han först ankom till Sverige t.o.m. det år han fyllde
64 år. Därmed uppgår den del av bosättningstiden i hemlandet som han
får tillgodoräkna sig som försäkringstid i Sverige till 4/5 av
bosättningstiden i hemlandet fr.o.m. det år han fyllde 25 år till
tidpunkten för hans första ankomst till Sverige, dvs. till 4/5 av tio år.
Han får följaktligen tillgodoräkna sig åtta år av bosättningstiden i
hemlandet som försäkringstid i Sverige.
För att den enskilde skall få tillgodoräkna sig försäkringstid enligt den
föreslagna bestämmelsen krävs att han eller hon har en viss minsta för-
säkringstid i Sverige före det kalenderår då han eller hon fyller 65 år.
Denna minsta tid kan emellertid vara så kort som en dag. Däremot kan
någon tid i hemlandet inte tillgodoräknas den enskilde med stöd av
ifrågavarande regel om han eller hon kommer till Sverige första gången
sedan det kalenderår då han eller hon fyller 65 år har inträtt.
En svensk medborgare som har arbetat utomlands för Svenska kyrkan,
annat svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant
samfund, eller en svensk biståndsorganisation tillgodoräknas enligt AFL
också bosättningstid, utöver vad som följer av huvudregeln om folkbok-
föring, för den tid han eller hon varit utsänd. För tid efter år 1992 är den
utsändningstid som dessa grupper får tillgodoräkna sig som bosättnings-
tid begränsad till tre år i taget. Någon motsvarande begränsning finns
inte för tid före år 1993 beroende på att anställningsförhållandena för de
ifrågavarande grupperna då ansågs vara sådana att de skulle drabbas
oskäligt om inte all tid fick tillgodoräknas. En regel motsvarande den
som idag gäller för tid efter år 1992 bör gälla för tillgodoräknande av
försäkringstid för garantipension. Liksom för bosättningstid bör alltså
en begränsning göras till tre år i följd. Vi anser att det finns visst fog för
remissinstansernas kritik mot treårsgränsen och uppfattningen att regeln
bör anpassas till de kontraktsperioder som vanligen gäller för
ifrågavarande yrkeskategorier. Vi instämmer också i att reglerna bör
vara enhetliga inom socialförsäkringens olika delar. Just med hänsyn till
önskemålet om enhetlighet finner vi dock ingen anledning att nu föreslå
någon ändring av regeln i detta avseende. Frågan bör i stället övervägas i
samband med beredningen av förslaget till en ny socialförsäkringslag
(En lag om socialförsäkringar SOU 1997:72) då en samlad översyn av
reglerna för rätt till olika socialförsäkringsförmåner också får göras.
Härvid får ställning tas även till frågan om missionärer och
biståndsarbetare på detta sätt bör särbehandlas i förhållande till andra
svenska medborgare som arbetar utomlands för svenska företag.
Det kan emellertid inte uteslutas att de ifrågavarande yrkesgrupperna
under utsändningstiden tjänar in pension enligt lagstiftningen i det land
där de arbetar och att denna utländska pension utbetalas även vid bosätt-
ning i Sverige. Om denna pension såsom garantipensionen är av utfyll-
nadskaraktär kommer den enligt vad som föreslås i avsnitt 7.3 inte att
reducera garantipensionen. De yrkesgrupper det är fråga om kommer i
sådana situationer att överkompenseras. För att undvika detta bör försäk-
ringstid enligt den aktuella bestämmelsen få tillgodoräknas endast under
förutsättning att den enskilde inte för samma tid tjänat in sådan pension,
av utfyllnadskaraktär, enligt det andra landets lagstiftning som betalas ut
vid bosättning i Sverige. Vi föreslår därför att vid beräkning av försäk-
ringstid skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i
Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som inte
reducerar garantipensionen.
Vi föreslår vidare att den aktuella bestämmelsen skall omfatta även
medföljande make och den som utan att vara gift med den utsände har
levt samman med denne under utsändningstiden, om de tidigare har varit
gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Däremot skall enligt vårt
förslag bestämmelsen inte, till skillnad mot nu gällande bestämmelse,
omfatta medföljande barn under 18 år. Anledningen till att
bestämmelsen inte bör gälla medföljande barn under 18 år är följande.
Försäkringstid för garantipension kan enligt förslag i denna proposition
(avsnitt 6.3) endast i undantagsfall tillgodoräknas för tid före 25 års
ålder, nämligen om det för samma tid har fastställts pensionsgrundande
inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension. Sådan
inkomst eller sådant belopp torde inte kunna komma ifråga för denna
grupp av personer. Även om ett medföljande barn över 16 år men under
18 år skulle vara förtidspensionär så krävs för pensionsgrundande
belopp för förtidspension att denna pension avser tilläggspension och är
antagandepoängsberäknad, dvs. beräknad under antagande att den
enskilde för varje år fr.o.m. förtidspensionsfallet t.o.m. det år då han
eller hon uppnår 64 års ålder har tillgodoräknats viss pensionspoäng, s.k.
antagandepoäng.
De äldsta som kommer att omfattas av här föreslagen garantipension
kommer vid lagstiftningens ikraftträdande år 2001 (se avsnitt 15) att
vara 63 år. Större delen av den försäkringstid som dessa personer kan
tillgodoräknas är således hänförlig till tid före lagens om garantipension
ikraftträdande. Även för många yngre personer kommer en stor del av
försäkringstiden att ha infallit före år 2001. Med anledning härav
föreslår vi att övergångsbestämmelser införs, av innebörd att som
försäkringstid för tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension får
tillgodoräknas sådan tid som enligt nuvarande regler fått tillgodoräknas
som bosättningstid för folkpension.
Rätt till folkpension kan som tidigare nämnts förvärvas dels genom
bosättning med maximalt 40 år, dels genom år för vilka pensionspoäng
för tilläggspension har tillgodoräknats, maximalt 30 år. Rätt till
garantipension kommer emellertid endast att kunna förvärvas genom
bosättning och vissa andra särskilt angivna förhållanden varvid det för
rätt till oavkortad pension krävs en försäkringstid om 40 år. De som när
lagen om garantipension träder i kraft har bättre kvot i 30-delar än i 40-
delar får därför en större avkortning i sitt grundskydd än enligt dagens
system, och de kan därmed komma att få ett sämre grundskydd än de
hade fått i dagens system med 30-delsberäknad folkpension. Mot denna
bakgrund har under beredningen övervägts om det finns skäl för ett
särskilt skydd för dem som kommer sämre ut vid ”ett 40-delsberäknat
grundskydd” än vid ”ett 30-delsberäknat grundskydd”. Vid en samlad
bedömning har regeringen emellertid funnit att behovet av en
övergångsregel inte är så stort att det uppväger de problem, framför allt
administrativa sådana, som skulle vara förenade med en sådan regel. Vi
föreslår därför inte någon särskild övergångsregel.
Enligt nuvarande regler för folkpension i form av ålderspension finns
vissa särbestämmelser för beräkning av bosättningstid för dem som
omedelbart före den månad då de fyllde 65 år har haft hel förtidspension
eller hel särskild efterlevandepension. Såväl folkpension i form av
förtidspension som folkpension i form av efterlevandepension beräknas
liksom folkpension i form av ålderspension i förhållande till det bästa av
antalet tillgodoräknade bosättningsår eller antalet tillgodoräknade år
med pensionspoäng. Bosättningstid för förtidspension tillgodoräknas
dels för tiden från och med det år då den pensionsberättigade fyllde 16
år till och med året före pensionsfallet, dels för tiden därefter fram till
och med det år då den pensionsberättigade uppnår 64 års ålder. Den
senare perioden (den framtida bosättningstiden) beräknas endast under
vissa förutsättningar och då enligt särskilda regler. Motsvarande gäller
för efterlevandepension, dock att det är den avlidnes bosättningstid som
beräknas. Särbestämmelserna vid tillgodoräknande av bosättningstid för
den som ersätter förtidspension eller efterlevandepension med
ålderspension, innebär att denne som bosättningstid, i stället för den tid
som han eller hon skall tillgodoräknas för ålderspensionsändamål, får
tillgodoräkna sig samma tid som legat till grund för beräkning av
förtidspensionen respektive efterlevandepensionen om detta är
förmånligare. Syftet med bestämmelserna är att den utgående pensionen
inte skall minskas på grund av ändrad andelsberäkning. En motsvarande
regel bör gälla för garantipension, åtminstone tills vidare.
Förtidspensionssystemet har nyligen varit föremål för utredning.
Utredningens betänkanden Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet
(SOU 1997:166) och Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser
(SOU 1997:189) överlämnades till regeringen i slutet av år 1997 och
bereds för närvarande, efter remissbehandling, inom Social-
departementet. I mars i år överlämnade regeringen till riksdagen
propositionen 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., som bl.a.
innehåller förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om
ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga och en
beskrivning av den planerade fortsatta beredningen av frågan om en
reformering av hela systemet för sådan ersättning. Systemet för efter-
levandepension är för närvarande föremål för en särskild översyn
(dir. 1996:51). Behovet av den nu föreslagna regeln får eventuellt
övervägas på nytt när det står klart vilka regler som skall gälla i
framtiden för förtidspension och efterlevandepension.
Kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare och som är berättigade
till änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i AFL eller som skulle ha varit berättigade till änkepension
från folkpensioneringen enligt nämnda övergångsregler om de inte hade
uppnått 65 års ålder när maken avled, bör vid beräkning av försäkringstid
för garantipension få möjlighet att utgå från makens försäkringstid om
så är mer fördelaktigt. En motsvarighet till en sådan
övergångsbestämmelse finns i dag. Det finns skäl för en sådan
bestämmelse även i framtiden. Vi föreslår således att en
övergångsbestämmelse med denna innebörd införs i det reformerade
ålderspensionssystemet.
I AFL finns idag ytterligare ett par kompletterande regler om tillgodo-
räknande av bosättningstid som vi inte föreslår skall få någon motsvarig-
het när det gäller försäkringstid för garantipension. Detta gäller bl.a.
bestämmelsen i 5 kap. 6 § första stycket d) AFL, som ger ett skydd för
vissa kategorier svenska medborgare, främst sådana med låga inkomster,
som arbetar utomlands för svenska arbetsgivare och under tiden utom-
lands inte tillgodoräknas bosättningstid i Sverige på grund av att de inte
kvarstår som folkbokförda under utlandsvistelsen. Genom
bestämmelsen tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige all tid under
vilken en försäkrad haft inkomst av anställning eller annat
förvärvsarbete, även om årsinkomsten understiger ett basbelopp. En
annan sådan regel som återfinns i 5 kap. 6 § första stycket f) syftar
främst till att utgöra ett skydd för unga förtidspensionärer som studerar
utomlands. Därutöver finns en bestämmelse som avser endast tid före år
1993. För garantipensionen anser regeringen att det inte föreligger
behov av någon motsvarighet till nämnda bestämmelser.
Vad som nu sagts om tillgodoräknande av försäkringstid för garanti-
pension kommer inte att fullt ut kunna tillämpas vad avser EU/EES-
medborgare som arbetar i Sverige. Enligt förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenfö-
retagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (inne-
börden av förordningen redovisas närmare i avsnitt 9.3) omfattas dessa
personer av reglerna om svensk social trygghet även om de inte är
bosatta här. Den tid de arbetar i Sverige kommer de följaktligen att få
tillgodoräkna sig som försäkringstid, oavsett vad de svenska reglerna
föreskriver i detta avseende. Motsatta situationen gäller också, dvs. den
som visserligen bor i Sverige men som enligt nämnda förordning på
grund av arbete omfattas av den sociala tryggheten i ett annat land, får
inte samtidigt tillgodoräkna sig försäkringstid i Sverige. Motsvarande
förhållande gäller även i förhållande till vissa andra länder på grund av
konventionsförpliktelser.
6.2 Krav på tre års försäkringstid
Regeringens förslag: Garantipension skall utges endast till den som
har tillgodoräknats en försäkringstid för garantipension om minst tre
år.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Få remissinstanser har berört förslaget.
Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker förslaget. Sveriges In-
dustriförbund förordar att den försäkringstid som en person skall ha
tillgodoräknats för att vara berättigad till garantipension skall vara sex år
i stället för tre. Industriförbundet befarar att riskerna för att personer
som redan gått i pension i ett annat land kan komma att upparbeta rätt till
ytterligare pension i Sverige trots att han eller hon inte har varit
yrkesverksam under tiden i Sverige kan förväntas bli större i takt med
den ökade internationella rörligheten, och framhåller att ett sätt att
minska dessa risker är att uppställa ett hårdare krav på minsta
försäkringstid för att få garantipension.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till folkpension krävs att
den försäkrade antingen tillgodoräknats pensionspoäng för ATP i minst
tre år eller varit bosatt i Sverige i minst tre år. Pensionsarbetsgruppen
föreslog i sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20)
att en motsvarighet till den senare bestämmelsen skulle införas för rätt
till garantipension. I princippropositionen angavs endast att den närmare
utformingen av reglerna såvitt avser försäkringstid skulle beredas vidare
i linje med Pensionsarbetsgruppens förlag.
En minimiregel är nödvändig för att inte obetydlig anknytning till Sve-
rige skall ge rätt till garantipension. En beloppsregel är därvid olämplig
eftersom en sådan skulle innebära att den som har relativt hög inkomst-
grundad pension men mindre än 3,073 gånger prisbasbeloppet (den nivå
då garantipensionen – för en ogift person – är bortreducerad med den
utformning av garantipensionen som föreslås i denna proposition) inte
skulle få någon garantipension. Garantipensionen skulle nämligen i ett
sådant fall kunna bli så liten att den inte skulle betalas ut om en belopps-
regel infördes. Den angivna gränsen om 3,073 gånger prisbasbeloppet
för när garantipension skall kunna utges skulle då i praktiken bli lägre.
Någon beloppsregel bör med hänsyn till det anförda alltså inte införas,
utan som kvalifikationsregel bör gälla att garantipension utges endast till
den som kan tillgodoräknas en viss minsta försäkringstid för garantipen-
sion. Regeringen anser att denna tid i likhet med vad som gäller för folk-
pension och i enlighet med vad som föreslogs av Pensionsarbetsgruppen
bör bestämmas till tre år. Vi anser att det finns visst fog för de farhågor
som Industriförbundet gett uttryck för. En längre försäkringstid än tre år
skulle emellertid inte få någon effekt inom EU/EES-området, eftersom
de som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 till följd av den s.k.
sammanläggningsprincipen i nämnda förordning kommer att som kvali-
fikationstid få tillgodoräkna sig även försäkringstider som har fullgjorts
i andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall kunna ske krävs
dock i vart fall en försäkringstid om ett år i Sverige. I samband med be-
redningen av förslaget till ny socialförsäkringslag (SOU 1997:72 En lag
om socialförsäkringar) kan dock komma att övervägas huruvida kravet på
en viss minsta försäkringstid bör sättas högre än tre år.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslår vi att det för rätt till garanti-
pension införs en regel om att sådan pension skall utges endast till den
som har tillgodoräknats en försäkringstid om minst tre år.
6.3 Tidsperiod som försäkringstid kan avse
Regeringens förslag: Den tid som försäkringstid kan avse förläggs i
intervallet 25–64 år. Som intjänandetid skall dock få räknas även tid
mellan 16 och 24 års ålder om pensionsgrundad inkomst eller pen-
sionsgrundande belopp för förtidspension då har tillgodoräknats med
minst ett inkomstbasbelopp per år. Den sammanlagda
försäkringstiden för garantipension skall sättas ned till närmaste hela
antal år.
Promemorians förslag: Förslagen i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över för-
slagen.
Bohusläns allmänna försäkringskassa, Göteborgs allmänna
försäkringskassa och Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker
förslagen.
Sveriges Pensionärsförbund anser att det tidsintervall som nu gäller
vid beräkning av bosättningstid – att därvid bortses från tid före det år då
den pensionsberättigade uppnått 16 års ålder och tid efter det år då han
eller hon fyllt 64 år – är relevant och att det bör tillämpas även för
garantipension. Förbundet framhåller att promemorians förslag innebär
att man inte får tappa ett enda år mellan 25 och 64 års ålder såvitt man
inte tjänat in pensionsgrundande inkomst under tidigare år.
Med hänvisning till uttalandena i riktlinjerna att det nya pensionssys-
temet skall inrymma stor flexibilitet vad gäller valet av pensionsålder
och ge drivkrafter till förvärvsarbete betonar Riksrevisionsverket (RRV)
att det bör övervägas om arbete efter 65 år skall ge rätt till
försäkringstid, eftersom garantipensionen har konstruerats för att ge
större drivkraft till arbete än vad som finns i det nuvarande
pensionssystemet. RRV framhåller att en person som förvärvsarbetar
efter fyllda 65 år i så fall kan tjäna in försäkringstid så att han eller hon
kan erhålla oreducerad garantipension.
Vad gäller kravet på att pensionsgrundad inkomst eller pensionsgrun-
dande belopp för förtidspension skall ha tillgodoräknats med minst ett
inkomstbasbelopp per år för att även tid mellan 16 och 24 års ålder skall
få tillgodoräknas som intjänandetid förespråkar Industriförbundet att
kravet redan från början, av statsfinansiella skäl och för att säkra lång-
siktig stabilitet, bör skärpas till att omfatta minst två inkomstbasbelopp
per år. Uppsala läns allmänna försäkringskassa anser att vid
bedömning av om tid mellan 16 och 24 års skall få tillgodoräknas som
intjänandetid bör hänsyn tas även till år då pensionsrätt tillgodoräknats
på grundval av andra fiktiva inkomster än pensionsgrundande belopp för
förtidspension, t.ex. pensionsgrundande belopp för barnår.
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa anser att, om
förslaget att begränsa intjänandetiden för garantipension till intervallet
25–64 år genomförs, bör samma intjänandeperiod gälla även i fråga om
förtids- och efterlevandepension.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts angavs i de av
riksdagen antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet att
det för rätt till oavkortad garantipension i princip skall krävas 40 års bo-
sättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder. Vi har i avsnitt 6.1, i likhet
med vad som angavs i riktlinjerna, föreslagit att det för rätt till oreduce-
rad garantipension skall krävas 40 års försäkringstid. Av skäl som anges
i det följande finns det anledning att ånyo överväga om den tidsperiod
denna försäkringstid kan avse skall vara den som angetts i de antagna
riktlinjerna eller om en annan tidsperiod skall väljas.
Den huvudsakliga tanken bakom garantipensionssystemet är att tillför-
säkra äldre personer bosatta i Sverige en form av minimipension under
förutsättning att de före pensioneringen haft en rimlig anknytning till
Sverige. Utan ett sådant system skulle många äldre hänvisas till social-
tjänsten för sin försörjning på äldre dagar.
Som närmare kommer att beskrivas i avsnitt 9.3 kan garantipensionen
genom EG-rätten inte begränsas till personer som är bosatta i Sverige
utan måste betalas ut till alla personer som har förvärvat rätt till sådan
pension, är bosatta inom EU/EES-området och omfattas av förordningen
(EEG) nr 1408/71. Tills vidare gäller denna skyldighet endast personer
som någon gång under sitt liv varit förvärvsverksamma i något land inom
EU/EES-området. Begränsningen till förvärvsverksamma kan emellertid
väntas bli avskaffad inom en inte alltför avlägsen framtid.
Viktiga inslag i garantipensionssystemet kommer således eventuellt
inte att fungera inom EU/EES på det sätt som varit tänkt. Mot denna
bakgrund finns det anledning att överväga om det genom en delvis annan
konstruktion av reglerna för intjänande av garantipension än den som
skisserats i princippropositionen är möjligt att komma närmare den
huvudsakliga avsikten bakom systemet med garantipensionen.
En begränsning av den tid inom vilken garantipension kan tjänas in är
ett sätt att undvika att framför allt de grupper som lever och är för-
värvsverksamma utomlands och där tjänar in full pension kommer i åt-
njutande av garantipension. Beroende av längden på intjänandetiden för
rätt till oavkortad garantipension och vilken tidsperiod som väljs blir
effekterna något olika. En kort intjänandeperiod har fördelen att den kan
knytas till den förvärvsverksamma tiden i Sverige men nackdelen att
även få tillgodoräknandeår ger förhållandevis hög garantipension. Mot-
satta förhållandet gäller för en lång intjänandetid. För det fall den
möjliga intjänandetiden enligt de förslag som presenteras i det följande
inte är längre än den intjänandetid som krävs för rätt till oavkortad
garantipension kan det också finnas anledning att vara förhållandevis
generös vid angivandet av vilka tider som skall räknas som
försäkringstid.
En möjlighet att undvika ovan angivna problem som övervägts är att
utesluta år under ungdomstiden från de år som berättigar till garantipen-
sion. Om försäkringstid för garantipension börjar räknas först vid exem-
pelvis 25 års ålder kan det förhindras att en sådan exportabel pension
kan tjänas in genom enbart studier i Sverige under ungdomsåren. Den
främsta anledningen till den i princippropositionen föreslagna regeln
om intjänande från 16 års ålder torde vara att motsvarande regel i dag
gäller för intjänande av folkpension. Skillnaden mellan garantipension
som endast är en ålderspension och folkpension som även omfattar
förtids- och efterlevandepensioner är dock betydande. Om ungdomsåren
inte gav rätt till folkpension skulle underlag för beräkning av
förtidspension saknas vid invaliditet som inträffar under dessa år.
Försäkringstid för garantipension påverkar dock varken rätten till
förtidspension eller rätten till efterlevandepension. Ju senare i livet den
försäkringstid som skall grunda rätt till garantipension förläggs desto
större torde möjligheten vara att träffa i första hand den kategori som är
den huvudsakliga målgruppen för denna pension, nämligen personer som
har varit bosatta i Sverige under normalt förvärvsaktiv tid. Det kan i detta
sammanhang erinras om de regler som före införandet av rätten till
folkpension på grundval av bosättningstid mellan 16 och 64 års ålder
gällde för utländska medborgare bosatta i Sverige. Dessa fick rätt till
full svensk folkpension i form av ålderspension under förutsättning att
de varit bosatta i Sverige minst tio år från 16 års ålder varav minst fem
omedelbart före ansökan om ålderspension.
En nackdel med att begränsa möjlig tid för tillgodoräknande av försäk-
ringstid för garantipension till åldrarna 25–64 år, när intjänandetiden för
den inkomstgrundade ålderspensionen inleds vid 16 års ålder, är
emellertid att den som mellan 16 och 24 års ålder har tjänat in
inkomstgrundad ålderspension kommer att få sin garantipension
avtrappad mot denna pension även om tidsperioden inte kan utgöra
försäkringstid för garantipensionen. Särskilt påtaglig blir effekten för
den som endast får tillgodoräkna sig ett mindre antal år som
försäkringstid för garantipension men som har en inkomstgrundad
ålderspension intjänad under såväl dessa år som under de nio åren
mellan 16 och 24 års ålder. Den tid som tillgodoräknas för
garantipension kommer vid en sådan begränsning inte alltid att fullt ut
korrespondera med tid under vilken den inkomstgrundade pension som
trappar av garantipensionen har tjänats in. Detta gäller dock även i övrigt
i relationen mellan garantipensionen och den inkomstgrundade
ålderspensionen, eftersom garantipension är knuten till tillgodoräknande
av försäkringstid och inte till intjänandet av inkomstgrundad ålderspen-
sion. Med ett intervall på mellan 25 och 64 år då försäkringstid kan till-
godoräknas är effekten emellertid mer uttalad för tidsperioden 16–24 år
eftersom försäkringstid för garantipension då inte kan tillgodoräknas.
För övriga år finns ändå möjligheten till en korrespondens mellan år då
försäkringstid för garantipension tillgodoräknas och år med
pensionsgrundad inkomst.
För att undvika den skevhet som en begränsning till tid mellan 25 och
64 år för tillgodoräknande av försäkringstid följaktligen kan ge föreslår
vi att förutom dessa år som försäkringstid även år mellan 16 och 24 år
skall få räknas med under förutsättning att den pensionsberättigade, för-
utom att han eller hon uppfyllt villkoren beträffande försäkringstid i
övrigt, även har haft en viss minsta inkomst. Härmed bör avses pensions-
grundande inkomst och även pensionsgrundande belopp för förtidspen-
sion, eftersom förtidspension är att jämställa med sjukpenning som
enligt såväl nuvarande som föreslagna regler räknas som
pensionsgrundande inkomst. Så är emellertid inte fallet vad gäller sådana
fiktiva inkomster som pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
och barnår. Regeringen anser därför inte, till skillnad från Uppsala läns
allmänna försäkringskassa, att hänsyn i detta sammanhang skall tas till
sådana pensionsgrundande belopp.
Den minimiinkomst som den pensionsberättigade skall ha haft för att
få räkna år mellan 16 och 24 år som försäkringstid för garantipension
bör uppgå till i vart fall ett inkomstbasbelopp för att inte omintetgöra
syftet med en begränsning till 25–64 år. Med inkomstbasbelopp avses
det nya basbelopp som, enligt förslag i propositionen om reformerade
regler för inkomstgrundad ålderspension, skall fastställas för första
gången år 2001, och som årligen skall omräknas med
inkomstutvecklingen i stället för, som prisbasbeloppet, med
prisutvecklingen. Det hade varit tänkbart att välja två inkomstbasbelopp
som minimigräns för att få en överensstämmelse med den inkomstgräns
som har föreslagits beträffande förvärvsvillkoret för rätt till
pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring. Det kan vara
en pedagogisk vinst med att ha lika inkomstgränser. Någon avsevärd
administrativ vinst torde dock inte föreligga eftersom uppgifter om
förvärvsinkomsten för varje år ändå måste bevaras för eventuell senare
omtaxering. Uppgifter om inkomsterna för intjänande av garantipension
måste också bevaras fram till dess garantipension lyfts medan
registreringen av inkomster för att uppfylla förvärvsvillkoret i och för
sig kan raderas efter det att villkoret är uppfyllt. Mot Industriförbundets
argument för att bestämma minimiinkomsten till två inkomstbasbelopp
bör ställas det faktum att med inkomstgränsen ett inkomstbasbelopp ges
den grupp som garantipensionen i första hand är avsedd för,
deltidsarbetande låginkomsttagare, möjlighet att tillgodoräknas
försäkringstid mellan 16 och 24 års ålder.
En annan lösning på de aktuella problemen skulle kunna vara att, för-
utom åren mellan 16 och 24 år, låta även åren mellan 60 och 64 år vara
beroende av intjänande av pensionsgrundande inkomst eller pensions-
grundande belopp för förtidspension. Härigenom skulle kunna undvikas
att en person som redan i ett annat land än Sverige, i vilket gäller en
lägre pensionsålder än här i riket, tjänat in rätt till oavkortad pension,
pensioneras i det andra landet vid 60 års ålder och därefter flyttar till
Sverige och här under några år tillgodoräknas försäkringstid för
garantipension. Med denna lösning tillgodoräknas den som flyttar till
Sverige som 60-åring inte någon försäkringstid om han eller hon inte
samtidigt arbetar i viss omfattning. En sådan regel skulle dock innebära
att den som inte under minst fem år mellan 16–24 års ålder och 60–64
års ålder tjänar in en pensionsgrundande inkomst eller ett
pensionsgrundande belopp för förtidspension om minst ett
inkomstbasbelopp per år, inte har möjlighet att tjäna in rätt till oavkortad
garantipension.
Med hänsyn till det sistnämnda framstår den senare lösningen som
mindre tilltalande. På grund härav och mot bakgrund av vad som i övrigt
redovisats ovan föreslår vi sammanfattningsvis följande.
Den tid under vilken försäkringstid för garantipension kan tillgodoräk-
nas begränsas till 40 år. Eftersom den möjliga tiden för sådant tillgodo-
räknande så långt är möjligt bör förläggas till den tid som normalt utgör
förvärvstid föreslår vi att den förstnämnda tiden förläggs till intervallet
25–64 år. Därutöver bör införas en särregel som innebär att som försäk-
ringstid får räknas även tid mellan 16 och 24 års ålder om den pensions-
berättigade då haft en viss minsta inkomst. Med hänsyn till vad som an-
förts ovan finner vi att övervägande skäl talar för att inkomstgränsen bör
bestämmas till ett inkomstbasbelopp per år. Vi föreslår således att även
tid mellan 16 och 24 års ålder får tillgodoräknas som försäkringstid om
pensionsgrundad inkomst eller pensionsgrundande belopp för
förtidspension då har tjänats in med minst ett inkomstbasbelopp per år.
Kravet på viss minimiinkomst måste vara uppfyllt för varje år som på
detta sätt skall tillgodoräknas som försäkringstid. För det fall
studiemedlen i framtiden blir beskattade, vilket diskuterats, och på grund
därav höjs, bör övervägas en höjning av inkomstgränsen till två
inkomstbasbelopp. I likhet med vad som nu gäller i fråga om
bosättningstid skall, sedan samtliga tillgodoräknade försäkringstider för
garantipension har lagts samman, en avrundning ske nedåt till helt antal
år.
Vi har övervägt om, såsom Riksrevisionsverket förslagit, även tid
efter det att den enskilde uppnått 65 års ålder skall kunna tillgodoräknas
som försäkringstid för garantipension om den enskilde då tjänat in
pensionsgrundande inkomst. Även om garantipension skall kunna tas ut
efter 65 års ålder får för sådan pension anses gälla en fast pensionsålder
vid 65 år. På grund härav bör, enligt vår uppfattning, den anknytningstid
till Sverige som garantipensionen grundas på förläggas till tiden före 65
års ålder. Vi menar att det mått av flexibilitet som det reformerade
ålderspensionssystemet skall präglas av såvitt gäller tidpunkten för
pensioneringen uppfylls bl.a. genom att det inte finns någon övre
åldersgräns för intjänande av inkomstgrundad ålderspension. Med
hänsyn till det anförda och då en möjlighet att få tillgodoräkna även tid
efter 65 års ålder som försäkringstid för garantipension skulle innebära
ökad administration för garantipensionen lämnar vi inte något sådant
förslag.
Huruvida den i detta avsnitt föreslagna intjänandeperioden, som Öster-
götlands läns allmänna försäkringskassa förordat, bör gälla även i fråga
om förtidspension och efterlevandepension får behandlas i samband
med beredningen av frågan om framtidens system för ekonomisk
ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga respektive beredningen
av det kommande förslaget till ny konstruktion av
efterlevandepensioneringen.
7 Beräkning av garantipension
7.1 Inledning
I avsnitt 4 har lämnats en redogörelse för de beräkningsregler vad gäller
garantipensionen som föreslogs i princippropositionen respektive i
Ds 1997:66. Den ändrade garantipensionsmodell som föreslogs i
Ds 1997:66 motiverades med att den i större utsträckning skulle stimu-
lera arbetsutbudet bland förvärvsarbetande med låga inkomster. Rege-
ringen ansluter sig till de motiv för en, jämfört med de av riksdagen an-
tagna riktlinjerna, ändrad konstruktion av garantipensionen som fördes
fram i promemorian. Vårt förslag till konstruktion av garantipensionen
utgår från förslaget i Ds 1997:66, men har modifierats i vissa delar.
Närmast i detta avsnitt beskrivs den konstruktion av garantipensionen
som regeringen föreslår skall gälla för personer födda år 1938 eller se-
nare. Därefter följer en redogörelse för vilka inkomster som vi föreslår
skall medföra reducering av garantipensionen samt hur garantipensionen
föreslås beräknas då den pensionsberättigade har kortare försäkringstid
än 40 år. I avsnitt 7.5 redogör vi för vårt förslag till hur garantipensionen
skall beräknas i fall då inkomstgrundad ålderspension tas ut vid annan
tidpunkt än under 65-årsmånaden. Slutligen beskrivs vad som enligt vårt
förslag skall gälla vid partiellt uttag av ålderspension.
7.2 Konstruktion av garantipensionen
Regeringens förslag: Garantipensionen skall för en ensamstående
pensionär, född år 1938 eller senare, beräknas med utgångspunkt från
en basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet. Denna basnivå skall trap-
pas av med ett belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade
ålderspensionen till den del denna inte överstiger 1,26 gånger
prisbasbeloppet. För inkomstgrundad pension därutöver skall en av-
trappning göras med ett belopp motsvarande 48 %.
För en gift pensionär, född år 1938 eller senare, skall basnivån vara
1,90 gånger prisbasbeloppet. På motsvarande sätt som för ensamstå-
ende görs en avtrappning från basnivån med ett belopp som motsvarar
100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14 gånger
prisbasbeloppet och med ett belopp som motsvarar 48 % av den
inkomstgrundade pensionen till den del denna pension överstiger
1,14 gånger prisbasbeloppet.
Med inkomstgrundad ålderspension skall jämställas vissa andra ty-
per av pension.
Med gift likställs den som sammanbor med någon med vilken han
eller hon har varit gift eller har eller har haft barn.
Med ogift likställs den som är gift men stadigvarande lever åtskild
från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Rätten till garantipension och storleken av denna skall prövas lö-
pande.
Promemorians förslag: I Ds 1997:66 föreslogs en
garantipensionsmodell med något annorlunda avtrappningsprocent –
100 % upp till 1,45 respektive 1,28 gånger prisbasbeloppet och därefter
42 % avtrappning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till den
garantipensionsmodell som föreslogs i departementspromemorian och
anser bl.a. att den ger ett bättre utfall vad gäller marginaleffekter än
princippropositionens förslag. Andra remissinstanser förordar i stället
den modell som föreslogs i princippropsitionen.
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) tillstyrker promemorians
förslag om beräkning av garantipension. PRO konstaterar med
tillfredsställelse att basnivåerna i förslaget till garantipension har satts
på en sådan nivå att troligtvis ingen kommer att få sämre nettopension
efter skatt än med folkpension och pensionstillskott. Också Sveriges
Pensionärers Riksförbund (SPRF) tillstyrker i princip förslagen i
departementspromemorian, men framför ett antal synpunkter på
förslagen. SPRF anser bl.a. att den årliga omräkningen av
garantipensionen bör vara utformad på ett sådant sätt att garantinivån tid
efter annan inte behöver höjas för följsamhet mot standardutvecklingen
på motsvarande sätt som skett i nuvarande folkpensionssystem genom
införande av och återkommande höjningar av pensionstillskott. Att
omräkna garantinivån med prisbasbelopp synes, enligt SPRF, inte utgöra
någon garanti mot detta.Vidare framhåller SPRF att det är viktigt att den
stimulans till ökad arbetsinsats som det nya ålderspensionssystemet är
tänkt att medföra också resulterar i en ökning av den utbetalda
pensionen. SPRF anser att själva basnivån för garantipension skall vara
densamma för ensamstående som för gift/sammanboende.
Arbetsgivarverket är positivt till promemorians förslag till
garantipension och framhåller att de marginaleffekter som
ofrånkomligen uppstår bör koncentreras till så låga inkomstnivåer som
möjligt. Landstingsförbundet förordar promemorians modell till
garantipension, då den bättre svarar mot ett försäkringsmässigt samband
mellan avgifter och pension, i vart fall för flertalet av de försäkrade.
Också Svenska kommunförbundet och Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län tillstyrker det aktuella förslaget till modifierade regler för
garantipension. Även Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och
Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) tillstyrker promemorians
förslag, om än med en viss tvekan. TCO och OFR anser å ena sidan att
den nya modellen ger bättre utbyte för fler och menar att i framtiden är
det få som kommer att ha en riktig låg inkomstgrundad ålderspension. Å
andra sidan, menar TCO och OFR, innebär förslaget att principen om att
arbete alltid lönar sig är bruten. Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) är kritisk till förslaget att nivån för
grundtryggheten nu sätts högre än i nuvarande system. SACO anser
vidare att målsättningen att begränsa marginaleffekterna är viktig,
framför allt för att betona att det även ur pensionssynpunkt alltid skall
löna sig att arbeta. Enligt SACO kan förslaget kritiseras för att det
uppsatta målet inte nås. Socialdemokratiska kvinnoförbundet ansluter
sig i princip till den i promemorian föreslagna utformningen av garanti-
pensionen. Förbundet konstaterar att förändringarna jämfört med
princippropositionens förslag bl.a. innebär att nivån har höjts för dem
utan inkomstgrundad pension och vill i det sammanhanget påpeka att
pensionssystemet måste byggas upp på ett sådant sätt att lönearbete
alltid premieras.
Industriförbundet konstaterar att de föreslagna förändringarna i
garantipensionen innebär att marginaleffekterna höjs för låga nivåer på
den inkomstrelaterade pensionen och minskas för något högre nivåer.
Förbundet tillstyrker i princip denna omfördelning, men anser att
nivåerna bör anpassas nedåt. Förbundet framhåller att det är viktigt att
grundskyddet är begränsat till sin omfattning för att inte undergräva
pensionssystemets karaktär av inkomstrelaterat och avgiftsbestämt
system. För höga nivåer i garantipensionerna gör det mindre lönsamt för
vissa låginkomstgrupper att arbeta och betala in avgifter under sin
förvärvsaktiva tid. Förbundet påpekar vidare att för höga nivåer i
garantipensionerna utgör en direkt belastning på statsfinanserna.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) avstyrker höjningen av den
föreslagna garantipensionen eftersom garantipensionen härigenom
kommer att få en för stor tyngd inom det reformerade
pensionssystemet. En höjning av garantipensionen leder till att det
reformerade pensionssystemet får en icke önskvärd minskning av
försäkringsmässigheten och motsvarande ökning av fördelningsinslaget.
SAF påpekar också att om förslaget genomförs kommer den via
statsbudgeten finansierade garantipensionen att omfatta fler människor
och därmed bli dyrare.
Landsorganisationen i Sverige (LO) är negativ till promemorians
förslag till garantipension och kräver en återgång till den ursprungliga
modellen. LO framför att marginaleffekten vid låga inkomster höjs från
75 till 100 %, vilket innebär att en stor del av LO:s medlemmar, framför
allt deltidsarbetande kvinnor, inte får ut någonting av sina intjänade pen-
sionsrätter. Även Riksrevisionsverket (RRV) är negativt till
avtrappningsgraden i det aktuella förslaget till garantipension. RRV
anser att förslaget att höja avtrappningsgraden till 100 % av
inkomstgrundad pension upp till 1,45 prisbasbelopp, inte är förenligt
med riktlinjerna för reformen och att avtrappningen bör vara partiell för
samtliga inkomstnivåer. För övrigt tillstyrker RRV promemorians
förslag att sänka marginaleffekterna för inkomster över 1,45
prisbasbelopp. Försäkringsförbundet är negativt till promemorians
förslag till garantipension, med motivet att den föreslagna höjningen av
nivån innebär en förskjutning bort från det försäkringsmässigt
uppbyggda systemet.
Försäkringskasseförbundet påpekar att det i promemorian finns
regler som avviker från dagens lagstiftning inom
socialförsäkringsområdet bl.a. beträffande vem som skall likställas med
gift pensionsberättigad. Förbundet, liksom Uppsala läns allmänna
försäkringskassa, anför att samma makebegrepp bör gälla inom hela
socialförsäkringssystemet och att reglerna att sammanboende betraktas
som makar om de är folkbokförda på samma adress, som fr.o.m. den 1
april 1998 gäller i fråga om bostadstillägg till pensionärer, bör gälla
även i fråga om garantipension.
Skälen för regeringens förslag: I Ds 1997:66 föreslogs en garanti-
pensionsmodell som jämfört med princippropositionens förslag bl.a.
innebar en annorlunda avtrappning mot den inkomstgrundade pensionen.
För låga inkomster skärptes avräkningen och föreslogs ske krona för
krona, medan avräkningen mildrades i högre inkomstlägen. Syftet med
den annorlunda avtrappningen var att öka möjligheterna för personer
med något starkare anknytning till arbetsmarknaden att förbättra sin pen-
sion. De lägre marginaleffekterna beräknades gynna bl.a. personer som
varit deltidsarbetande. Emellertid har förslaget under
remissbehandlingen fått kritik på just denna punkt. LO hävdar att framför
allt många deltidsarbetande kvinnor återfinns i sådana inkomstlägen att
för dem har avtrappningen av garantipensionen höjts från ett belopp
motsvarande 75 % till 100 % av den framtida inkomstgrundade
ålderspensionen, vilket innebär att de inte skulle få något som helst
utbyte av sitt förvärvsarbete i pensionshänseende.
Regeringen anser det angeläget att en ökad arbetsinsats skall få utslag
på den framtida ålderspensionen även i lägre inkomstlägen och att det
därför är viktigt att i möjligaste mån nedbringa de marginaleffekter som
oundvikligen uppstår. Strävandena att på så sätt stärka drivkraften till
ökat förvärvsarbete bör enligt regeringens mening främst koncentreras
till de inkomstnivåer där det kan förväntas att personer med en fastare
anknytning till arbetsmarknaden återfinns. I princip anser vi således att
den garantipensionsmodell som föreslogs i Ds 1997:66 har en mer
ändamålsenlig konstruktion än den modell som föreslogs i
princippropositionen. Med hänsyn till de remissynpunkter som LO
framfört vill vi dock föreslå en något förändrad avtrappningsmodell
jämfört med förslaget i Ds 1997:66. Genom att övergå från 100 %
avräkning till en lägre avräkningsprocent vid en lägre inkomst undviks att
deltidsarbetande med en stadig anknytning till arbetsmarknaden får hela
sin intjänade pension avräknad mot garantipensionen. I den
garantipensionsmodell som vi föreslår skall därför avräkning krona för
krona endast göras så länge den inkomstgrundade pensionen understiger
för ogifta 1,26 och för gifta pensionärer 1,14 gånger prisbasbeloppet.
En inkomstgrundad ålderspension på den nivån motsvarar vad en person
som förvärvsarbetat större delen av livet med en månadsinkomst
motsvarande ca 5 000 kr kan förväntas erhålla. Ålderspensionärer med
lång tids förvärvsarbete bakom sig torde därmed i de flesta fall komma
att ha en inkomstgrundad pension som ligger över dessa nivåer. Bland
blivande ålderspensionärer beräknas de flesta vara berättigade till en
högre inkomstgrundad pension. Det framgår av figur 7.1, som visar en
förväntad inkomstfördelning år 2010 för ålderspensionärer som
omfattas av det reformerade systemet.
Figur 7.1 Ålderspensionärer i åldersgruppen 65–72 år fördelade
efter storleken på den inkomstgrundade pensionen. Beräknad
fördelning år 2010
Inom det nuvarande pensionssystemet är grundskyddet i form av pen-
sionstillskott och särskilt grundavdrag vid beskattning helt bortreducerat
vid en pensionsinkomst (allmän pension och eventuell tjänstepension)
på ca 3 gånger prisbasbeloppet för en ogift ålderspensionär och ca
2,7 gånger prisbasbeloppet för en gift ålderspensionär år 1998.
Detsamma har gällt för garantipensionen enligt de modeller som
föreslogs i princippropositionen respektive Ds 1997:66. Vi anser att
dessa inkomstnivåer inte bör höjas. Det innebär att för en ogift
ålderspensionär skall garantipensionen avräknas mot en så stor andel av
pensionen som överstiger 1, 26 gånger prisbasbeloppet att
garantipensionen är helt bortreducerad vid en pensionsinkomst på ca 3
gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla för en gift pensionär
avseende de belopp som nämnts tidigare för gifta. För att uppnå detta
måste avtrappningsprocenten i högre inkomstlägen skärpas till 48 %
jämfört med 42 % enligt förslaget i Ds 1997:66.
Jämfört med den garantipensionsmodell som föreslogs i
princippropsitionen har således basnivån höjts med 0,03 gånger
prisbasbeloppet i den modell som vi föreslår. Den avräkning krona för
krona som vi föreslår för låga inkomster medför en lägre sammanlagd
pensionsnivå för pensionärer med låg inkomstgrundad pension än enligt
princippropositionens förslag. För pensionärer som tjänat in en något
högre pension (överstigande ca 1,9 för en ogift pensionär respektive ca
1,7 gånger prisbasbeloppet för en gift pensionär) ger vårt förslag
däremot en högre sammanlagd pension.
Den garantipension som vi föreslår har således följande konstruktion.
Basnivån för en ogift pensionär motsvarar 2,13 gånger prisbasbeloppet.
Basnivån avräknas krona för krona mot inkomstgrundad ålderspension
upp till 1,26 gånger prisbasbeloppet. För inkomstdelar över 1,26 gånger
prisbasbeloppet sker avräkning med ett belopp motsvarande 48 % av
dessa. För en gift pensionär är basnivån 1,90 gånger prisbasbeloppet.
För inkomstgrundad pension upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet
avtrappas basnivån med 100 %. Inkomstdelar över denna nivå beaktas till
48 % vid avräkningen. Vid beräkning av garantipension bör med
inkomstgrundad ålderspension jämställas vissa andra typer av pension. I
avsnitt 7.3 redogör vi för vårt förslag i detta hänseende.
Förslaget innebär exempelvis att för en ogift pensionär som har tjänat
in en inkomstgrundad ålderspension om 1,0 gånger prisbasbeloppet
kommer basnivån för garantipensionen att reduceras med hela detta
belopp. Den totala pensionen motsvara för denna pensionär 2,13 gånger
prisbasbeloppet, varav 1,0 gånger prisbasbeloppet i inkomstgrundad pen-
sion och ett tillskott genom garantipensionssystemet med 1,13 gånger
prisbasbeloppet.
En annan pensionär som har tjänat in en pension på 2,5 gånger pris-
basbeloppet får en reduktion av basnivån med 100 % av pensionen upp
till 1,26 gånger prisbasbeloppet. Resterande del av garantipensionen
(0,87 gånger prisbasbeloppet) skall minskas med 48 % av den del av den
inkomstgrundade pensionen som överstiger 1,26 gånger prisbasbelop-
pet, dvs. med 48 % av 1,24 gånger prisbasbeloppet. För denna pensionär
blir därmed den totala pensionen 2,7748 gånger prisbasbeloppet, bestå-
ende av 2,5 gånger prisbasbeloppet i inkomstgrundad pension och ett
tillskott från garantipensionssystemet med 0,2748 gånger prisbasbelop-
pet.
Den garantipension som vi nu föreslår avser pensionärer som
omfattas av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler,
dvs. personer födda år 1938 eller senare. Frågan om en garantipension,
s.k. övergångsvis garantipension, för äldre årsklasser är föremål för
utredning.
I likhet med vad som gäller i nuvarande regelsystem och i enlighet
med de av riksdagen antagna riktlinjerna föreslår vi således att en högre
basnivå skall gälla för ogifta pensionärer än för gifta. Vad gäller frågan
vem som skall likställas med gift pensionsberättigad har bl.a. Försäk-
ringskasseförbundet påpekat att samma makebegrepp bör gälla inom
hela socialförsäkringen. Fr.o.m. 1 april 1998 gäller ett annat make-
begrepp i fråga om bostadstillägg för pensionärer än vad som gäller för
folkpensionen. I fråga om garantipension finner vi emellertid inget skäl
att nu föreslå en annan definition än vad som i dag gäller för folkpensio-
nen och som också föreslagits gälla inom det reformerade systemet
(6 kap. 17 § lagen [1998:000] om inkomstgrundad ålderspension ). Vid
tillämpning av reglerna om garantipension föreslår vi således att en pen-
sionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken
han eller hon har varit gift eller har eller har haft barn skall likställas
med en gift pensionsberättigad. En gift pensionsberättigad som inte
sammanbor med sin make skall likställas med ogift, om inte särskilda
skäl föranleder annat.
Grundskyddets basnivå, som uppgår till 2,13 gånger prisbasbeloppet
för en ogift och 1,90 gånger prisbasbeloppet för en gift pensionär, mot-
svarar i 1998 års prisläge 77 532 kr respektive 69 160 kr per år (6 461
kr respektive 5 763 kr per månad). I det reformerade pensionssystemet
kommer en pensionär således att alltid få minst detta belopp i årspen-
sion, som beskattas som vanlig förvärvsinkomst. Framöver kommer så-
ledes pensionärer inte att som nu särbehandlas i skattehänseende, utan
för dem skall gälla samma inkomstskatteregler som för icke pen-
sionärer.
Vid jämförelse med grundskyddet i nuvarande regelsystem bör
beaktas att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår att
fr.o.m. år 2000 skall det fastställda prisbasbeloppet användas vid
beräkning av pensionsförmånernas storlek. År 2003, då de första
garantipensionerna kommer att betalas ut, skall således det fastställda
prisbasbeloppet, i stället för ett med 2 % minskat prisbasbelopp,
användas vid beräkning av folkpension och ATP. Med beaktande härav
kan konstateras att garantipensionens basnivåer netto efter skatt ger ett
något högre grundskydd än dagens folkpension och pensionstillskott för
pensionärer bosatta i kommun med en kommunalskatt understigande
33,5 %. För en pensionär bosatt i kommun med genomsnittlig
kommunalskatt, 31,66 %, innebär basnivån en nettopension som är ca 1
200 kr högre per år än det grundskydd som gäller för ålderspensionärer
enligt nuvarande regelsystem men beräknat med det fastställda
prisbasbeloppet.
I figur 7.2 visas skillnaden i pensionsnivå efter skatt mellan
reformerat och nuvarande regelsystem för en ålderspensionär som är
berättigad till garantipension med den konstruktion som vi föreslår.
Jämförelsen förutsätter att den inkomstgrundade pensionen är lika stor i
de två systemen. Vidare förutsätts att pensionären inte har några andra
inkomster utöver den allmänna pensionen. Figurerna avser en ogift
respektive en gift ålderspensionär bosatt i kommun med en skattesats på
31,66 %, vilket motsvarar ett genomsnitt för riket.
Figur 7.2 Skillnad efter skatt mellan reformerat och nuvarande
system om den inkomstgrundade pensionen är densamma i båda
systemen. Det fastställda prisbasbeloppet har tillämpats.
Kommunalskatt 31,66 %
Ogift pensionär
Gift pensionär
Jämförelsen ovan gäller som nämnts för pensionärer med enbart allmän
pension. De allra flesta löntagare har, utöver inkomstgrundad pension
från det allmänna systemet, även rätt till viss tjänstepension. Tjänste-
pensionen reducerar grundskyddet i form av det särskilda grundavdraget
vid beskattning i dagens system men påverkar inte garantipensionen i det
reformerade systemet. Om pensionären samtidigt uppbär tjänstepension
blir således (för given storlek på den allmänna inkomstgrundade
ålderspensionen) skillnaden i pensionsinkomst efter skatt större än vad
figur 7.2 visar.
Grundskyddet syftar bl.a. till att garantera alla pensionärer en lägsta
standard, som ger en rimlig levnadsnivå. Det finns därför enligt vår me-
ning inte skäl att räkna upp garantipensionsnivåerna eller de föreslagna
avtrappningsintervallen med ett index som mäter standardutvecklingen
eller utgör ett följsamhetsindex på det sätt som föreslagits skall gälla
för de inkomstgrundade ålderspensionerna från fördelningssystemet
inom det reformerade pensionssystemet. I stället föreslår regeringen att
garantipensionsnivåerna och avtrappningsintervallen knyts till
prisbasbeloppet, dvs. räknas upp år från år med prisindex.
Detta kommer att innebära att den inkomstgrundade pensionen och ga-
rantipensionen kommer att utvecklas på olika sätt och att därför garanti-
pensionsbeloppet i vart fall vid ingången av nytt kalenderår kan föränd-
ras. En konsekvens av att uppräkningen av de olika pensionsförmånerna
sker på skilda sätt kan vid hög tillväxt bli att det ett år utges ett visst till-
skott från garantipensionssystemet men att detta faller bort året efter
därför att den inkomstgrundade pensionen blivit högre och överstiger
den nivå där tillskott i form av garantipension kan utges. Även den
omvända situationen kan naturligtvis inträffa.
7.3 Pensionsinkomster som medför reducering av
garantipensionen
Regeringens förslag: Garantipensionen skall räknas av mot den in-
komstgrundade ålderspensionen. Avräkning skall vidare göras mot
efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension från
ATP och viss utländsk pension.
Vid uttag av inkomstgrundad pension vid 65 års ålder reduceras ga-
rantipensionen med hänsyn till faktiskt utgående inkomstgrundad ål-
derspension. Dock skall faktisk premiepension inte beaktas. I stället
skall beräknas en inkomstgrundad pension som om pensionsrätten i
sin helhet tillgodoräknats inom fördelningssystemet och utan beak-
tande av att överföring av pensionsrätt kan ha skett.
I fall då den inkomstgrundade pensionen betalas ut med ett lägre
belopp på grund av att ålderspensionsavgift (tidigare tilläggspen-
sionsavgift) och allmän pensionsavgift inte fullt ut betalats för in-
komst av annat förvärvsarbete räknas garantipensionen av mot den
inkomstgrundade pension som skulle ha utgetts om samtliga avgifter
hade betalats.
Tjänstepensioner skall inte beaktas vid beräkning av garantipension.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland LO, TCO, SAF,
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Arbetsgivarverket och
Statens löne- och pensionsverk, är uttalat positiva till att
tjänstepensionerna inte skall beaktas vid beräkning av garantipension.
Också Försäkringsförbundet välkomnar förslaget att
tjänstepensioner inte skall beaktas vid beräkning av garantipension.
Däremot är förbundet negativt till att det faktiska utfallet för
premiepension inte skall beaktas vid beräkning av garantipension.
Förbundet menar att det därmed krävs en god tillväxt i ekonomin om inte
pensionssystemets försäkringsmässighet helt skall urholkas. Förbundet
framför vidare att detta får som konsekvens att vid låg tillväxt en växande
andel av pensionärskollektivet kommer att erhålla garantipension, fastän
de har omfattande premiepensioner. Därmed förtar, enligt förbundet, en
garantipension av detta slag mycket av grundtankarna i hela
pensionsreformen.
Riksskatteverket konstaterar att garantipensionen blir enklare att be-
räkna och mer förutsägbar om tjänstepensioner och faktisk premiepen-
sion inte skall beaktas. Verket anser vidare att det bör klargöras vilka
slag av utländska pensioner som skall beaktas i beräkningen av garanti-
pensionen. Östergötlands läns allmänna försäkringskassa påpekar i
detta sammanhang att utländsk förtidspension utbetalas efter 64 års
ålder i de fall pensionsåldern i landet i fråga är högre än 65 år.
Försäkringskassan anser vidare att det bör övervägas om inte utländsk
änkepension skall samordnas med garantipension när svensk
änkepension från ATP föreslås samordnas.
Sveriges Pensionärers Riksförbund avstyrker samordning av
änkepension från ATP med garantipension med motiveringen att
änkepension är en av maken intjänad pensionsrätt som bör vara
oantastlig.
Skälen för regeringens förslag: Enligt princippropositionens
förslag skall garantipensionen avräknas mot allmän pension i form av
inkomstgrundad ålderspension och övergångsvis utgiven änkepension
från ATP samt viss utländsk pension.
Enligt förslaget i princippropositionen skall vidare garantipensionen
räknas av mot tjänstepensioner på samma sätt som mot inkomstgrundad
ålderspension. Förslaget hade kritiserats under den föregående remiss-
behandlingen. En slopad samordning mellan garantipensioner och
tjänstepensioner skulle emellertid bli mycket kostnadskrävande och
regeringen såg då inga ekonomiska möjligheter att lämna ett sådant för-
slag. Det aviserades dock att frågan skulle bli föremål för särskilda
överväganden i den fortsatta beredningen av reformen. De fortsatta
övervägandena har resulterat i bedömningen att garantipensioner inte bör
avräknas mot tjänstepensioner. I proposition 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension, m.m. föreslår regeringen vissa
besparingar inom den inkomstgrundade ålderspensionen för att
finansiera en slopad samordning mellan garantipension och
tjänstepensioner. Enligt det förslag som regeringen nu lägger fram skall
därför garantipension inte avräknas mot tjänstepensioner.
Enligt regeringens förslag skall inkomstgrundad ålderspension redu-
cera garantipensionen. För personer i mellangenerationen, dvs. de som
är födda åren 1938–1953, består den inkomstgrundade ålderspensionen
av en viss andel pension enligt det reformerade systemets regler och
resterande andel i princip beräknad enligt dagens folkpensions- och
ATP-regler. Beträffande pensionärer i dessa åldersgrupper behandlas
alltså också folkpensionsdelen som inkomstrelaterad pension. Vidare
tillförsäkras personer i mellangenerationen, genom en särskild
garantiregel, rätt att alltid få en inkomstgrundad pension som
storleksmässigt motsvarar den folkpension (beräknad i trettiondelar)
och tilläggspension som de skulle ha erhållit om de vid ingången av år
1995 hade varit 65 år och pensionen hade beräknats helt enligt
nuvarande regelsystem och på grundval av de pensionsrättigheter som
tjänats in fram t.o.m. år 1994. I den mån en pensionär i mellan-
generationen får sin inkomstgrundade pension höjd till följd av den
särskilda garantiregeln betraktas även detta garantitillägg som inkomst-
grundad pension vid avtrappningen av garantipensionen.
Garantipensionen skall avräknas mot inkomstgrundad ålderspension
såväl från fördelningssystemet som från premiepensionssystemet.
Emellertid medför beräkning av den premiepension som skall reducera
garantipensionen vissa problem, bl.a. på grund av att en fiktiv beräkning
av premiepensionen måste göras i vissa fall. Detta gäller bl.a. i de fall
premiepensionen tas ut tidigare eller senare än pensionen från fördel-
ningssystemet eller då den pensionsberättigade valt efterlevandeskydd.
Om i stället den faktiskt utgående premiepensionen skulle reducera ga-
rantipension i dessa fall skulle exempelvis den som har valt efterlevan-
deskydd och därför får en lägre premiepension erhålla en högre garanti-
pension än den som inte har valt efterlevandeskydd. Vidare skall enligt
vårt förslag överföring av pensionsrätt för premiepension inte påverka
beräkningen av garantipensionen. En fiktiv beräkning skulle således
krävas även i sådana fall. Ett sätt att undvika problem av det här slaget är
att inte alls ta hänsyn till premiepensionen som sådan utan i stället be-
räkna den inkomstgrundade pensionen från fördelningssystemet, in-
komstpensionen, efter avgiftssatsen 18,5 %. Det innebär således att
premiepensionen beräknas med samma delningstal och i övrigt enligt
samma regler som gäller för inkomstpensionen. Ingen hänsyn kommer
då att tas till faktisk avkastning hos respektive förvaltare. En särskilt hög
avkastning kommer inte att reducera garantipensionen, utan innebära ett
extra tillskott för den enskilde. Inte heller kommer ett ovanligt dåligt ut-
fall för den enskilde att täckas av en högre garantipension. Att alltid
beräkna den inkomstgrundade pensionen som en inkomstpension med
avgiftssatsen 18,5 % framstår som förhållandevis enkelt och torde ur
administrativ synvinkel vara det lämpligaste sättet att hantera en fiktiv
premiepensionsberäkning.
Regeringen föreslår därför att vid beräkning av garantipensionen skall
den faktiska premiepensionen inte beaktas, utan i stället skall inkomst-
pensionen räknas upp så att den motsvarar vad som skulle ha utgetts om
hela pensionsrätten om 18,5 % av pensionsunderlaget (för mellangene-
rationen aktuellt antal tjugondelar därav) hade utgjort grund för denna
pension.
Metoden får anses godtagbar så länge premiepensionen på grund av
övergångsbestämmelserna och den s.k. tjugondelsinfasningen är en
mycket liten del av den sammanlagda ålderspensionen. Den innebär som
ovan nämnts klara förenklingar. Den har emellertid nackdelar bl.a. ge-
nom att den enskilde kan uppfatta det som oskäligt att garantipensionen
reduceras med hänsyn till en högre pension än den faktiska, vilket inträf-
far om avkastningen inom premepensionssystemet är lägre än de index-
uppräkningar som görs inom fördelningsystemet. En annan konsekvens
är att en pensionär som har lägre faktisk inkomstgrundad pension än en
annan pensionär kan få lägre garantipension än denne, vilket kan uppfat-
tas som orättvist. I det korta perspektivet har vi dock ansett förenk-
lingsskälen väga tyngre. På längre sikt är dock denna metod mindre
lämplig. Inriktningen bör vara att uppnå en så nära koppling som möjligt
mellan faktiskt utgående pension och det pensionsbelopp som reducerar
garantipensionen. Utvecklingen framöver bör därför följas och när pre-
miepensionerna nått en större omfattning bör metoden omprövas.
Vidare skall, enligt regeringens förslag, garantipensionen avräknas
mot efterlevandepension i form av övergångsvis utgiven änkepension
från ATP. Däremot bör det efterlevandeskydd från
premiepensionssystemet som frivilligt skall kunna väljas med make
eller barn som förmånstagare inte påverka garantipensionen till den
efterlevandes ålderspension. Skälen för vårt ställningstagande i denna
fråga är att premiepension till efterlevande har stora likheter med
förmåner från en privat pensionsförsäkring, vilka inte skall reducera
garantipensionen, samt att om det frivilliga efterlevandeskyddet skulle
beaktas skulle det kunna styra pensionstagaren att sätta in sina barn som
förmånstagare i stället för sin make.
För att fullgöra garantipensionens funktion av utfyllnad föreslår rege-
ringen att även utländska pensioner skall reducera garantipensionen. Ut-
ländska lagstadgade ålderspensioner som inte är av utfyllnadskaraktär
skall således beaktas i garantipensionshänseende. Det innebär att även
utländska pensioner motsvarande den nuvarande svenska folkpensionen
kommer att reducera garantipensionen. Däremot bör, som nyss nämnts,
pensionsbelopp som utgör utfyllnad till en låg inkomstrelaterad pension
inte beaktas, eftersom det skulle kunna medföra ett sämre utfall för en
individ som delvis bott och arbetat utomlands jämfört med om han eller
hon endast har vistats i Sverige.
Som Östergötlands läns allmänna försäkringskassa påpekat i sitt re-
missyttrande kan, i de fall pensionsåldern är högre än 65 år i landet i
fråga, utländsk förtidspension uppbäras efter 64 års ålder. Det innebär
således att en person som fyllt 65 år och är berättigad till garantipension
kan uppbära utländsk förtidspension, förutom svensk inkomstgrundad
ålderspension som samordnas med garantipensionen. I sådana fall bör
den utländska förtidspensionen behandlas på samma sätt som en ålders-
pensionsförmån i förhållande till garantipensionen. Vi föreslår därför att
utländsk lagstadgad förtidspension likställs med ålderspension vid
beräkning av garantipension.
Med samma utgångspunkt, att utländska förmåner skall behandlas på
samma sätt som likartade svenska förmåner vid beräkning av garantipen-
sion, föreslår regeringen att också utländsk inkomstgrundad
efterlevandepension skall samordnas med garantipension.
För den som tar ut sin pension vid 65 års ålder och som har betalt av-
gifter för samtliga inkomster skall garantipensionen således reduceras
med faktiskt utgående pension, med det förbehållet att pensionen beräk-
nas som om den i sin helhet har intjänats inom fördelningssystemet. I
fall då en person som uppburit inkomst av annat förvärvsarbete inte fullt
ut erlagt de skatter och avgifter han eller hon är betalningsansvarig för
följer av såväl nuvarande som före den 1 januari 1998 gällande regler att
pensionspoäng respektive pensionsrätt inte kommer att tillgodoräknas
för all pensionsgrundande inkomst. Den pensionsberättigade kommer
således att erhålla en lägre inkomstgrundad pension än vad som skulle
varit fallet om samtliga skatter/avgifter hade betalats. Om den faktiska
inkomstgrundade pensionen i sådana fall skulle utgöra
beräkningsunderlag för garantipensionen skulle det innebära att den
pensionsberättigade åtminstone delvis kompenserades med
garantipension för den uteblivna inkomstgrundade pensionen. För att
undvika att så sker föreslår regeringen att garantipensionen skall
avräknas mot den inkomstgrundade pension som skulle ha utgetts om
samtliga avgifter hade betalats.
I detta sammanhang åsyftas således inte tilläggspensionsavgifter som
inte erlagts till följd av att den enskilde begärt s.k. undantagande från
försäkringen för tilläggspension. Från den 1 juli 1990 beaktas inte ett
tidigare undantagande vid beräkning av pensionstillskott. Vad som i det
nuvarande pensionssystemet sedan den 1 juli 1990 gällt för
undantagandepensionärer i fråga om avräkning av pensionstillskott mot
tilläggspension bör gälla även i det reformerade pensionssystemet vid
beräkning av garantipension. Enligt regeringens mening bör därför inte
göras någon fiktiv beräkning med anledning av undantagandet vid be-
stämning av garantipensionens storlek. I stället bör garantipensionen av-
räknas mot den faktiskt utbetalade, på grund av undantagandet lägre, in-
komstgrundade pensionen.
På grund av taxeringsarbetet är de senaste årens intjänade pensions-
rätter inte kända vid pensioneringstidpunkten. För en person som slutar
att arbeta och tar ut sin pension från och med 65 års ålder kommer pen-
sionen att vara slutligt känd först det år personen fyller 67 år. Den in-
komstgrundade pensionen kommer således att höjas i januari månad de
två åren närmast efter pensioneringen. Det innebär att den
garantipension som beräknats vid 65 års ålder kommer att sänkas fr.o.m.
januari månad de närmaste två åren, eftersom den inkomstgrundade
ålderspensionen som reducerar garantipensionen då är högre. Det
tillkommande ATP-pensionsbeloppet skall även betalas ut retroaktivt,
vilket medför en retroaktiv omräkning och retroaktiv sänkning av
garantipensionens storlek. För mycket utbetald garantipension kommer
därmed att avräknas mot den retroaktiva utbetalningen av ATP-pension.
Om personen fortsätter att förvärvsarbeta efter 65 års ålder och därmed
tjänar in ytterligare pensionsrätt skall dessa pensionsrätter omräknas till
en pensionsförmån och utbetalas till individen utan att han eller hon
ansökt om detta. De så tillkommande pensionsbeloppen skall också
reducera garantipensionen, som därmed kommer att sänkas.
Hur garantipensionen föreslås beräknas vid uttag av pension före eller
efter 65 års ålder redovisas i avsnitt 7.5.
7.4 Beräkning av garantipension vid kortare försäkringstid
än 40 år
Regeringens förslag: Om den enskildes försäkringstid i Sverige är
kortare än 40 år skall garantipensionens basnivå och avtrappningsin-
tervall reduceras med hänsyn till antalet svenska försäkringsår innan
avräkning mot den inkomstgrundade pensionen görs.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på detta förslag.
Skälen för regeringens förslag: För rätt till oavkortad
garantipension krävs en försäkringstid om minst 40 år i Sverige. Under
beredningen har övervägts hur beräkningen av garantipensionen skall ske
i de fall den enskilde endast är berättigad till viss del av oavkortad
garantipension. Härvid har fastslagits att garantipensionen bör betraktas
som något man erhåller i anledning av en fast anknytning till Sverige,
huvudsakligen genom långvarigt boende här. Med denna utgångspunkt
föreslår vi att garantipensionen då den enskildes försäkringstid är
kortare än 40 år skall beräknas på följande sätt.
Först reduceras rätten till garantipension på så sätt att garantipensio-
nens basnivå och avtrappningsintervall bestäms med hänsyn till försäk-
ringstiden i Sverige. Därefter görs avräkning mot den inkomstgrundade
pensionen. För en ogift pensionär med 20 års försäkringstid betyder det
att basnivån skall motsvara 20/40 av 2,13 gånger prisbasbeloppet, dvs.
1,065 gånger prisbasbeloppet. Den reducerade basnivån avräknas med
ett belopp motsvarande 100 % av den inkomstgrundade pensionen upp
till 20/40 av 1,26 gånger prisbasbeloppet, dvs 0,63 gånger prisbasbe-
loppet, och med ett belopp motsvarande 48 % av inkomstdelar
därutöver.
På grund av EG-förordningens (EEG) nr 1408/71 regler om prorata-
beräkning är metoden, av skäl som redovisas närmare i avsnitt 9, inte
fullt genomförbar i förhållande till personer inom EU/EES-området.
7.5 Beräkning av garantipension vid uttag av
inkomstgrundad ålderspension före eller
efter 65 års ålder
Regeringens förslag: Om den enskilde tagit ut hel eller del av in-
komstgrundad ålderspension före eller efter 65 års ålder skall alltid,
vid beräkning av garantipension, utgångspunkten vara den inkomst-
grundade pension som skulle ha betalats ut om sådan pension hade
börjat tas ut vid 65 års ålder.
Om den enskilde tagit ut inkomstgrundad pension före 65 års
ålder skall det vid beräkning av garantipension göras en
schablonmässig beräkning av garantitillägget som om den
inkomstgrundade pensionen hade tagits ut vid 65 års ålder. Vid uttag
av inkomstgrundad pension efter 65 års ålder skall det faktiskt
utgående garantitillägget användas vid avtrappning av
garantipensionen.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: LO är kritisk till förslaget och framför att den
som går i pension före 65 års ålder får en lägre pension jämfört med om
faktisk pension skulle ligga till grund för beräkningen av garantipensio-
nen. De som drabbas av detta är enligt LO lågavlönade, främst kvinnor.
LO anser därför att garantipensionen skall beräknas på grundval av fak-
tisk, inte fiktiv, pension. TCO är kritisk till att garantitillägget inte
schablonmässigt räknas upp vid fortsatt arbete efter 65 år. TCO menar
att detta innebär att arbete efter 65 inte lönar sig för denna grupp. Vidare
anser TCO att garantiregeln om intjänad pensionsrätt, på grund av
senareläggningen av pensionssystemet, bör beräknas med utgångspunkt
från utgången av år 1997 i stället för år 1994. Socialdemokratiska
kvinnoförbundet menar att för många människor, speciellt för dem som
känner sig utslitna men är för friska för förtidspension, är i dag ett
alternativ att välja att gå i pension före 65 års ålder. Det är därför viktigt
att garantipensionen utformas på ett flexibelt sätt, så att människor från
60 år och uppåt kan välja att ta ut pension tidigt utan att för stor eko-
nomisk förlust uppstår när garantipensionen faller ut vid 65 års ålder.
Skälen för regeringens förslag: Inkomstgrundad ålderspension kan
tas ut från 61 års ålder. Ju tidigare pensionen lyfts, desto lägre blir pen-
sionens årsbelopp, eftersom pensionen då kan förväntas utbetalas under
fler år. Om den inkomstgrundade ålderspensionen tas ut före garanti-
pensionsåldern 65 år blir därför det årliga pensionsbeloppet livsvarigt
lägre än om pensionsuttaget skett först vid 65 års ålder. På motsvarande
sätt blir det årliga pensionsbeloppet högre om pensionsuttaget skjuts
upp till efter 65 års ålder. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna
skall dock, vid pensionsuttag före 65 års ålder, garantipensionen alltid
avräknas mot en inkomstgrundad pension, beräknad som om uttaget
gjorts vid 65 års ålder.
För det fall att storleken på den faktiska inkomstgrundade ålderspen-
sionen vid den tidpunkt då den tas ut före 65 års ålder skulle vara avgö-
rande för beräkning av garantipensionen, innebär detta att sådant uttag
skulle subventioneras genom garantipensionen. En sådan ordning kan
enligt regeringens mening inte godtas.
Regeringen föreslår därför, i enlighet med riktlinjerna, att vid beräk-
ning av garantipension skall den inkomstgrundade ålderspension som
tagits ut före 65 års ålder omräknas till ett belopp som om pensionen
hade börjat att uppbäras först vid 65 års ålder. Detta pensionsbelopp,
som alltså är högre än det som faktiskt utges, skall avtrappa ga-
rantipensionen.
Som angetts i avsnitt 7.3 skall, vid avtrappningen av garantipensionen,
även det s.k. garantitillägget betraktas som inkomstgrundad pension.
Även beräkningen av garantitillägget påverkas av det förhållandet att
inkomstgrundad pension tagits ut före 65 års ålder. Vid sådant tidigt ut-
tag av inkomstgrundad ålderspension skall den garanterade nivån mins-
kas med 0,5 % per månad som pensionen har lyfts före 65-årsmånaden.
Garantitillägget utgör mellanskillnaden mellan den garanterade nivån
och den beräknade inkomstgrundade pensionen. Vid beräkning av den
ATP-baserade pensionen har hänsyn tagits till det tidiga uttaget, dvs.
pensionen har reducerats med 0,5 % per månad. När det gäller inkomst-
pensionen ligger reduceringen i beräkningen av delningstalet. Garanti-
tillägget kommer följaktligen vid tidigt uttag att vara reducerat.
Beroende på hur stor andel av den inkomstgrundade pensionen som
utgörs av inkomstpension och hur stor reduceringen är på denna del
kommer reduceringen av garantitillägget att variera.
Av samma skäl som gäller för att den inkomstgrundade pensionen
skall beräknas som om uttag hade gjorts vid 65 års ålder bör även det
garantitillägg som avräknar garantipensionen vara beräknat utan redu-
cering. Av förenklingsskäl bör, enligt vår mening, en uppräkning av det
reducerade garantitillägget till ”65-årsnivå” kunna göras
schablonmässigt för att användas vid beräkning av garantipensionen. Ut-
gångspunkten bör då vara att en reducering har skett med 0,5 % per
månad även för inkomstgrundad pension enligt reformerade regler. En
sådan schablonregel torde ge en tillfredsställande överensstämmelse
med ett mer precist beräkningssätt.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen således att då den
pensionsberättigade gjort tidigt uttag av inkomstgrundad pension, skall
vid beräkning av garantipensionen göras en uppräkning av det faktiskt
utgående garantitillägget så att det uppräknade beloppet i princip
motsvarar det som skulle ha utgetts vid pensionsuttag vid 65 års ålder.
Uppräkningen skall göras med utgångspunkt från att det faktiskt
utgående garantitillägget har reducerats med 0,5 % för varje månad som
pensionen lyfts före den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall för den person som
väntar med att ta ut sin pension till efter 65 års ålder, garantipensionen
avräknas mot faktiskt utgående inkomstpension. En sådan lösning skulle
emellertid innebära att fortsatt arbete efter 65 års ålder ter sig mindre
lönsamt. I anledning härav föreslår regeringen att vid pensionsuttag efter
65 års ålder skall den inkomstgrundade ålderspension som garantipen-
sionen skall avtrappas mot beräknas som om pensionsuttaget faktiskt
skett vid 65 års ålder. Det betyder således att varken tidigt eller sent
uttag av den inkomstgrundade pensionen påverkar garantipensionens
storlek. Garantipensionen beräknas alltid som om pensionen lyfts vid 65
års ålder. Dock finns ett undantag från denna generella regel vad avser
garantitilläggets storlek vid sent uttag av pension.
I likhet med vad som gäller vid tidigt uttag av inkomstgrundad pension
påverkas storleken av garantitillägget av det förhållandet att den
pensionsberättigade tar ut inkomstgrundad ålderspension efter 65 års ål-
der. Vid sådant sent uttag beräknas den garanterade nivån utan uppjus-
tering, dvs. med utgångspunkt från att den pensionsberättigade var 65 år
vid uttaget. Från denna nivå avräknas faktisk utgående inkomstgrundad
pension, dvs. med uppjustering för det sena uttaget. Garantitillägget
kommer följaktligen att bli mindre på grund av det sena uttaget än vad
det annars skulle ha varit.
Vid sent uttag kommer således garantitillägget att vara lägre än annars
eftersom den garanterade nivån inte anpassas till det sena uttaget men
avräkning sker med den faktiskt utgående inkomstgrundade pensionen.
Vi föreslår att detta faktiska utgående garantitillägg används vid beräk-
ningen av garantipensionen.
Sammanfattningsvis innebär vårt förslag följande. Vid beräkning av
garantipension skall alltid beräknas en inkomstgrundad pension som om
pensionsuttaget skett fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller
65 år. Den enskildes faktiska pensionsålder kommer att vara utan bety-
delse när det gäller behandlingen av inkomstgrundad ålderspension i
förhållande till avräkningen av garantipensionen. Motsvarande gäller för
garantitillägget vid tidigt pensionsuttag. Om pensionen tagits ut före
65 års ålder skall schablonmässigt beräknas ett garantitillägg som om
pensionsuttaget skett fr.o.m. den månad personen fyller 65 år. Vid uttag
efter den månad personen fyllt 65 år skall däremot det faktiskt utgående
garantitillägget beaktas vid beräkningen av garantipensionen.
7.6 Beräkning av garantipension vid partiellt uttag av
inkomstgrundad ålderspension
Regeringens förslag: Partiellt uttag av inkomstgrundad
ålderspension berättigar till motsvarande andel av hel garantipension.
Partiell garantipension beräknas på så sätt att först beräknas vad hel
garantipension blir om den pensionsberättigade tar ut hel
inkomstgrundad ålderspension och därefter görs andelsberäkningen.
Om en pensionsberättigad som har kortare försäkringstid än 40 år
gör partiellt uttag skall andelsberäkningen med anledning av det par-
tiella uttaget göras efter det att garantipensionen reducerats i förhål-
lande till den pensionsberättigades försäkringstid i Sverige.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborgs och Bohus län
framhåller att om endast rätt till garantipension föreligger, framgår inte
av lagförslaget enligt vilka nivåer den partiella garantipensionen kan
utgå. Länsrätten förutsätter att avsikten är att garantipension – liksom
nuvarande folkpension – även som ensam förmån skall kunna utgå som
partiell förmån, varför länsrätten anser att det i lagen bör anges enligt
vilka nivåer pensionen kan utgå.
Skälen för regeringens förslag: Om den pensionsberättigade gör
partiellt uttag av inkomstgrundad ålderspension skall eventuell
garantipension utges med samma andel som den inkomstgrundade
pensionen. En person som tar ut 3/4 av den inkomstgrundade
ålderspension han eller hon är berättigad till skall enligt regeringens
mening få ut även 3/4 av den garantipension han eller hon kan ha rätt till.
Beräkningen av den partiella garantipensionen kan ske genom att först
beräkna vad hel garantipension skulle motsvara och därefter
andelsberäkna detta belopp. Alternativt kan beräkningen göras på
motsvarande sätt som vi föreslagit skall tillämpas vid kortare
försäkringstid än 40 år. Det innebär således att garantipensionens
basnivå och avtrappningsintervall andelsberäknas och därefter sker
avräkning mot den partiella inkomstgrundade pensionen och eventuella
andra pensioner som skall reducera garantipensionen. Om den
pensionsberättigade uppbär enbart den partiella inkomstgrundade ål-
derspensionen ger de två beräkningssätten samma resultat. Om personen
dessutom uppbär t.ex. änkepension från tilläggspensioneringen ger de
däremot olika resultat. För att uppnå att den pensionsberättigade får ut
samma andel av hel garantipension som uttagen del av den inkomsgrun-
dade ålderspensionen motsvarar bör det första beräkningssättet
användas.
Regeringen föreslår därför att den partiella garantipensionen beräknas
på följande sätt. Först beräknas vad hel garantipension blir om den pen-
sionsberättigade tar ut hel inkomstgrundad pension och därefter sker
andelsberäkningen.
I fall då garantipensionen, till följd av att den pensionsberättigade inte
kan tillgodoräkna sig 40 års försäkringstid för garantipension, skall re-
duceras i förhållande till försäkringstiden i Sverige på sätt som beskri-
vits i avsnitt 7.4 skall sådan reducering ske först och andelsberäkningen
i anledning av partiellt uttag därefter.
Vad som nu sagts avser person som har rätt till inkomstgrundad
ålderspension, dvs. i sådana fall då garantipensionen utgör utfyllnad till
en låg inkomstgrundad ålderspension. Personer som är berättigade
enbart till garantipension kan endast göra helt uttag av garantipension
enligt vad vi föreslår i avsnitt 8.
8 Utbetalning av garantipension
8.1 Uttag av garantipension
Regeringens förslag: I lagen om garantipension införs en regel om
att garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i
Sverige. Garantipension skall i undantagsfall kunna betalas ut till en
person som bosatt sig utomlands om det med hänsyn till omständig-
heterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut pensionen. En pen-
sionsberättigad som har tjänat in rätt till inkomstpension eller
tilläggspension får ta ut garantipension endast om och till den del han
eller hon gör uttag av förstnämnd pension för samma tid. Den som
inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension får inte göra
partiellt uttag av garantipension. Ett uttag av garantipension får åter-
kallas.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i
denna del förutom att, som angetts i föregående avsnitt, Länsrätten i
Göteborgs och Bohus län påpekat att det inte framgår av lagförslaget
enligt vilka nivåer den partiella garantipensionen kan utges. Länsrätten
förutsätter därvid att avsikten är att garantipension även som ensam
förmån skall kunna utges som partiell förmån.
Skälen för regeringens förslag: Det grundläggande syftet med
garantipensionssystemet är att tillförsäkra äldre personer bosatta i
Sverige en form av minimipension under förutsättning att de före
pensioneringen har haft en rimlig anknytning till Sverige. Vi föreslår
därför att garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i
Sverige. Frågan om när en person skall anses som bosatt i Sverige
behandlas närmare i författningskommentaren. På grund av den
exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen och av konventionsförpliktelser kommer emellertid
garantipension att i stor utsträckning få betalas ut även till personer som
inte är bosatta i Sverige (se avsnitt 9.3). Idag finns en viss möjlighet att i
särskilt ömmande fall kunna betala ut 40-delsberäknad folkpension även
utanför EU/EES-området. En situation då sådan utbetalning är möjlig är
då en pensionsberättigad på grund av hälsoskäl har behov av att vistas
utomlands. Utbetalning kan då ske till en person som inte längre har
någon anknytning till Sverige, har familj i det andra landet och för sitt
uppehälle är beroende av folkpensionen. Regeringen anser att en
motsvarande möjlighet bör finnas beträffande garantipension.
Möjligheten till sådan utbetalning bör dock inskränkas något jämfört
med idag. Vi föreslår därför att en person, som har börjat uppbära
garantipension men som till följd av bosättning utomlands inte längre
har rätt att få garantipension utbetald till sig, även i fortsättningen skall
kunna få garantipension om det med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipension.
Enligt nuvarande regelsystem kan ålderspensionen, såväl tilläggspen-
sion som folkpension, tas ut som hel eller partiell – dvs. ¾, halv eller
¼ – pension. Uttag av ålderspension kan enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring återkallas vid vilken tidpunkt som helst. Återkallelse
och ändring kan göras obegränsat antal gånger. Om både folkpension och
tilläggspension betalas ut måste dock återkallelsen eller ändringen avse
bägge delarna.
I propositionen om inkomstgrundad ålderspension föreslår vi att mot-
svarande regler skall gälla för såväl inkomstpension som premiepension,
dock med den begränsningen att ett uttag av ålderspension skall kunna
återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Någon
motsvarande begränsning för ökning av ålderspensionsuttag föreslås där-
emot inte.
Garantipension skall enligt vad vi föreslår i avsnitt 5 kunna tas ut tidi-
gast fr.o.m. 65 års ålder. Vi anser att den pensionsberättigade i första
hand skall ha sin försörjning från den inkomstgrundade pensionen. En-
dast i de fall denna pension är låg skall garantipension utges, som en ut-
fyllnad till den inkomstgrundade pensionen. Mot bakgrund härav föreslår
vi att utbetalning av garantipension till en person som är berättigad till
inkomstpension inte skall göras annat än om och till den del han eller
hon för samma tid tar ut inkomstpension och eventuell tilläggspension.
Denna regel är avsedd bl.a. att förhindra att någon, i syfte att få högre
inkomstgrundad ålderspension, skjuter upp sitt uttag av sådan pension
och lever enbart på garantipension. Något krav på uttag av premiepension
för att utbetalning av garantipension skall kunna ske föreslår vi däremot
inte. Inkomstpension och premiepension skall enligt förslag i den
nämnda propositionen kunna tas ut var för sig till olika andelar och för
olika tidsperioder. Avsikten härmed är att öka flexibiliteten i uttag av
ålderspension. Ett krav på uttag inte bara av eventuell inkomstpension
utan även på uttag av premiepension för utbetalning av garantipension
skulle minska denna flexibilitet.
Om garantipension tas ut måste detta göras med samma andel som in-
komstpensionen tas ut. En enskild som inte har tjänat in någon rätt till
inkomstgrundad ålderspension och således endast är berättigad till
garantipension torde, mot bakgrund av sistnämnda pensions karaktär av
grundtrygghet för dem med inga eller låga inkomster i övrigt, ha ett täm-
ligen begränsat intresse av att ta ut endast del av garantipensionen. Vi
föreslår därför ingen möjlighet till partiellt uttag av garantipension när
rätt till inkomstgrundad ålderspension inte föreligger.
Återkallelse av uttag av garantipension när rätt till inkomstgrundad ål-
derspension inte föreligger torde komma att bli mycket ovanligt. Det
saknas därför skäl att för garantipension införa någon begränsning av
möjligheterna att återkalla uttag av sådan pension. Regeringen föreslår
alltså att garantipension får återkallas utan begränsning.
En person som uppbär garantipension och som är berättigad till in-
komstpension omfattas av den ovan nämnda begränsningsregeln – att
återkallelse och minskning av inkomstpension medges endast en gång
per sexmånadersperiod – eftersom han måste ta ut inkomstpension för
att få garantipension och garantipensionen då utges med samma andel
som inkomstpensionen.
8.2 Ansökan om garantipension
Regeringens förslag: Garantipension skall betalas ut först efter
ansökan. Utbetalning skall ske tidigast fr.o.m. månaden efter det att
ansökan kommit in till den allmänna försäkringskassan. Om ansökan
om pension inte gjorts senast tre månader före den månad då en
pensionsberättigad fyller 70 år, skall försäkringskassan utreda om
den pensionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag ytterligare
eller inte.
Försäkringskassans utredningsskyldighet beträffande den som till
någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension
skall inträda redan om ansökan om ålderspension inte kommit in se-
nast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år. I dessa fall
skall ålderspension kunna beviljas även för tid före det att ansökan
kom in till försäkringskassan, dock inte för längre tid tillbaka än tre
månader före ansökningsmånaden och tidigast fr.o.m. den månad då
den pensionsberättigade fyllde 65 år.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag med undantag för vad som nedan anges. Rege-
ringen föreslår till skillnad från vad som föreslogs i
departementspromemorian att även ålderspension som avlöser hel
förtidspension eller hel särskild efterlevandepension grundad på 40 års
bosättning skall betalas ut först efter ansökan. Vidare föreslår
regeringen att försäkringskassans utredningsskyldighet skall inträda
senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år även såvitt
avser den som till någon del uppbär särskild efterlevandepension, och att
ålderspension också i dessa fall skall kunna beviljas för en tid om tre
månader före ansökningsmånaden, dock tidigast fr.o.m. den månad då
den pensionsberättigade fyllde 65 år. Vi föreslår också att uppgifter som
den enskilde skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas på heder
och samvete.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Pensionärernas
Riksorganisation (PRO), tillstyrker förslaget även om ett flertal försäk-
ringskassor påtalar att ett obligatoriskt ansökningsförfarande innebär
ökade administrationskostnader och ett behov av särskilda informations-
insatser.
Bohusläns allmänna försäkringskassa anser det befogat att det krävs
ansökan från den enskilde för att pension skall betalas ut eftersom det
behövs allt fler uppgifter från den enskilde för att kunna bestämma stor-
leken av garantipensionen. Svenska Kommunförbundet understryker att
man noga bör följa utvecklingen av den ändrade ordningen utan automa-
tiska utbetalningar så att följden inte blir en oavsiktlig kostnadsökning
för kommunerna, t.ex. i form av socialbidrag.
Göteborgs allmänna försäkringskassa påpekar att det bland förtids-
pensionärer kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk invalid-
pension men som får rätt till en utländsk ålderspension som påverkar
storleken av eventuell garantipension. Mot denna bakgrund anser försäk-
ringskassan att även förtidspensionärer bör ansöka om ålderspension.
Vidare anmärker försäkringskassan att försäkringskassans utrednings-
skyldighet i de fall den enskilde är bosatt utomlands bör begränsas till
att den enskilde endast skriftligen informeras om sin rätt till
ålderspension.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att det klart bör framgå
att en ansökan om garantipension gäller även eventuell framtida
inkomstgrundad ålderspension, eftersom en person som tidigare inte
tjänat in någon inkomstgrundad ålderspension kan tänkas börja
förvärvsarbeta först efter 65 års ålder och då tjäna in pensionsrätt för
inkomstgrundad pension. Statens löne- och pensionsverk (SPV) anser
att möjligheten till automatisk utbetalning av pension, utan ansökan från
den pensionsberättigade, bör finnas kvar för det fall statligt eller
kommunalt personalpensionsorgan begär utbetalning av pensionen.
Vad gäller förslaget om att garantipension skall betalas ut tidigast
fr.o.m. månaden efter ansökningsmånaden betonar Uppsala läns all-
männa försäkringskassa att samma regelsystem bör gälla för alla för-
månsslag. Försäkringskassan förordar att den första utbetalningen görs
samma månad som eller månaden efter ansökningsmånaden och nämner
att bostadsbidrag kan beviljas fr.o.m. den månad då ansökan om sådant
bidrag kom in. Försäkringskasseförbundet anser att även i fråga om
pensioner enligt det nuvarande systemet bör gälla att pension enligt
huvudregeln inte skall kunna betalas ut retroaktivt. Västernorrlands
läns allmänna försäkringskassa anser att en generell tremånadersregel
för retroaktiv utbetalning bör införas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall den
som önskar ta ut ålderspension ansöka om detta hos allmän försäkrings-
kassa. Ansökan skall enligt huvudregeln göras hos den försäkringskassa
där den pensionssökande är inskriven. För att bli inskriven hos en
försäkringskassa krävs att man är bosatt i Sverige. För vissa utomlands
bosatta finns särskilda regler.
Om ansökan om ålderspension gjorts skall pensionen betalas ut
fr.o.m. den månad under vilken den pensionsberättigade fyller 65 år, om
inget annat anges i ansökan. Den pensionsberättigade kan således i sin
ansökan ange en annan tidpunkt – tidigare eller senare – då han eller hon
önskar att utbetalningarna skall börja. Möjligheten att få pension
utbetald för tid före ansökan är dock begränsad på så sätt att pension inte
får utges för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.
En person som ansöker om pension exempelvis i juli månad och begär
att pension skall utges även för tid före ansökan lämnats in, kan sålunda
få pension utbetald tidigast fr.o.m. april månad.
Enligt de nuvarande reglerna kan försäkringskassan också i många fall
besluta om hel ålderspension för en hos försäkringskassan inskriven
pensionsberättigad fr.o.m. den månad han eller hon fyller 65 år utan att
den pensionsberättigade har ansökt om det. Sådan automatisk utbetalning
av pension sker i fall då den pensionsberättigade har tillgodoräknats
minst 30 år med pensionspoäng för allmän tilläggspension. Detta
innebär nämligen att såväl tilläggspension som folkpension skall utges
med oavkortat belopp. Automatisk utbetalning av ålderspension vid 65
års ålder sker också till en försäkrad som har uppburit förtidspension,
om denne omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år har haft
hel förtidspension på grundval av 40 års bosättningstid. Likaså betalas
hel ålderspension ut automatiskt till en pensionsberättigad som
omedelbart före den månad han eller hon fyller 65 år har uppburit hel
särskild efterlevandepension, om den avlidne har tillgodoräknats 40 års
bosättningstid. För samtliga nu angivna situationer gäller att
försäkringskassan inte beslutar om ålderspension utan ansökan om den
pensionsberättigade har begärt annat. Automatisk utbetalning får enligt
nuvarande regler göras även under förutsättning att statligt eller
kommunalt personalpensionsorgan gjort framställan om det. Sådan
framställan görs emellertid sällan i praktiken, utan det är brukligt att
även personer med rätt till statlig eller kommunal tjänstepension
ansöker om allmän ålderspension.
Det reformerade pensionssystemet skall inrymma stor flexibilitet när
det gäller uttag av ålderspension och ge människor möjlighet att inom
vida gränser välja tidpunkt för pensioneringen, samtidigt som det inte
skall finnas någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt. Någon
allmän pensionsålder kommer därför inte att finnas. Regler motsvarande
de som i dag gäller, och som innebär att ålderspension i stor
utsträckning betalas ut automatiskt vid 65 års ålder, bör därför inte
införas i det reformerade pensionssystemet.
Enligt förslag i propositionen om inkomstgrundad ålderspension
enligt reformerade reformerade regler skall utbetalning av sådan
pension som huvudregel ske först efter ansökan från den enskilde.
Detsamma bör gälla beträffande garantipension. Regeringen föreslår
därför att också utbetalning av garantipension skall ske först efter
ansökan från den enskilde. Ansökan om garantipension skall inges till
försäkringskassan, som har en väl utbyggd administration för att
handlägga pensionsärenden. Ansökan skall göras hos den
försäkringskassa där den enskilde är inskriven. Ansökningshandlingar
för uttag av inkomstpension och garantipension bör vara gemensamma
och utformas på ett sådant sätt att de omfattar även eventuell framtida
inkomstpension.
Som närmare utvecklas i avsnitt 10 föreslår vi i denna proposition att
de uppgifter som den enskilde lämnar i sin ansökan om ålderspension
skall lämnas på heder och samvete.
Frågan om det även i framtiden skall finnas möjlighet att besluta om
utbetalning av pension för tid före det att ansökan härom kommit in till
försäkringskassan berördes varken i Pensionsarbetsgruppens betänkande
eller i princippropositionen. Om en sådan möjlighet skall införas i det
reformerade ålderspensionssystemet har övervägts i det fortsatta bered-
ningsarbetet. Behovet av en sådan regel kan starkt ifrågasättas, bl.a. med
hänsyn till att den inkomstgrundade pensionen i det reformerade syste-
met är försäkringsmässigt beräknad på så sätt att ett senare
pensionsuttag ger högre årspension och därmed, i genomsnitt, samma
livspension som vid ett tidigarelagt uttag. En möjlighet att ta ut pension
även för tid före ansökningen fyller med hänsyn härtill inte någon
väsentlig funktion. Mot bakgrund härav föreslår vi i propositionen om
inkomstgrundad ålderspension att det i det reformerade ålderspensions-
systemet inte skall införas någon möjlighet till utbetalning av pension
för tid före det att ansökan kommit in till försäkringskassan. Det är
regeringens uppfattning att för inkomstgrundad pension och
garantipension bör även i detta avseende gälla samma regler. Vi föreslår
därför, i likhet med vad som föreslogs i Ds 1997:66, att det som huvud-
regel inte införs någon möjlighet till utbetalning av garantipension för
tid före det att ansökan kommit in till försäkringskassan. En ansökan om
garantipension kommer därmed att medföra att pension betalas ut
tidigast fr.o.m ingången av månaden efter den månad då ansökan kommit
in till försäkringskassan, men alltså inte – även om önskemål därom
framställs – för tid dessförinnan.
De antagna riktlinjerna innebär också att hel ålderspension oavsett an-
sökan skall betalas ut fr.o.m. den tidpunkt då den pensionsberättigade
fyller 70 år, om han eller hon inte angett något annat önskemål.
Under det fortsatta beredningsarbetet har övervägts på nytt huruvida
det i det reformerade systemet skall ges möjlighet att vid en viss ålder
betala ut pension utan ansökan från den enskilde och hur en sådan regel i
så fall skall vara utformad.
En regel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, som
utformats strikt enligt de antagna riktlinjerna, skulle innebära att utbe-
talning då skulle ske till alla pensionsberättigade som inte angett någon
annan önskad utbetalningstidpunkt. En sådan utbetalning skulle alltså ske
även om den pensionsberättigade t.ex. tjänat in rätt till endast en
obetydlig pension i Sverige och sedan länge är bosatt utomlands. Att
lokalisera sådana personer – som kommer att utgöra ett inte obetydligt
antal – och att ta reda på om de fortfarande är i livet skulle kunna vara
förenat med betydande svårigheter. Av administrativa skäl vore det
därför lämpligt att en regel om utbetalning av pension utan ansökan
skulle begränsas till att gälla endast dem som är inskrivna hos försäk-
ringskassa vid den tidpunkt då frågan om utbetalning av pension blir
aktuell, dvs. i princip dem som är eller skall anses vara bosatta i Sverige.
För utbetalning av pension till en pensionsberättigad som inte är
inskriven i försäkringskassa skulle det således alltid få krävas ansökan.
Emellertid kommer det i praktiken inte att vara möjligt för försäk-
ringskassan att i samtliga fall besluta om utbetalning av pension utan an-
sökan från den enskilde. Ett beslut om automatisk utbetalning av pension
förutsätter att försäkringskassan med hjälp av uppgifter i tillgängliga
register entydigt kan avgöra hur stor pension den enskilde har rätt till.
Detta kan, på sätt som närmare kommer att beskrivas nedan, vara förenat
med svårigheter i de fall då den försäkrade är berättigad till garantipen-
sion.
Garantipensionen skall avräknas mot inkomstrelaterad pension. Samti-
digt skall rätt till garantipension vara beroende av den tid den enskilde
varit bosatt i Sverige (försäkringstid). Som vi föreslagit i avsnitt 6 skall
det för rätt till oreducerad garantipension krävas 40 års försäkringstid.
Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras proportio-
nellt. Vid t.ex. 35 års försäkringstid kommer således 35/40 av hel
garantipension att betalas ut.
För att avgöra hur stor garantipension den enskilde är berättigad till
behövs uppgifter för att bedöma i vad mån kravet på 40 års
försäkringstid är uppfyllt. Försäkringskassan har i regel tillgång till
uppgifterna i folkbokföringsregister men dessa är inte alltid tillräckliga
för att avgöra hur lång försäkringstid som garantipensionen skall grundas
på. Även annan tid än sådan då den enskilde varit folkbokförd i Sverige
skall nämligen, enligt vårt förslag i denna proposition, räknas som
försäkringstid. Exempelvis får tid under vilken den enskilde utfört visst
biståndsarbete eller tid under vilken en enskild, som senare erhåller
uppehållstillstånd, före folkbokföringen vistats i Sverige, räknas in. Det
är sannolikt att försäkringskassan på samma sätt som i dag kommer att
bli beroende av uppgifter från den enskilde för att kunna bestämma hur
stor garantipension denne är berättigad till.
Enligt vad vi föreslår i denna proposition skall vidare gälla att garanti-
pensionen skall beräknas med hänsyn till bl.a. utländska pensionsin-
komster. Uppgifter om huruvida en enskild har sådana inkomster finns
inte automatiskt tillgängliga för försäkringskassan utan måste lämnas av
den enskilde själv. Även i detta hänseende fordras alltså uppgifter från
den enskilde.
Uppgifter om den inkomstgrundade pensionens storlek finns givetvis
tillgängliga för försäkringskassan. En ordning där utbetalning av in-
komstgrundad pension skulle ske utan ansökan, medan utbetalning av
garantipension alltid fordrar ansökan från den enskilde kan emellertid
inte betraktas som rimlig. För det fall försäkringskassan inte utan den
enskildes medverkan kan få tillgång till de uppgifter som krävs för att
bestämma hur stor total ålderspension från det allmänna ålderspensions-
systemet som den enskilde har rätt till, bör pensionen inte till någon del
utbetalas utan ansökan. Därmed skulle automatisk utbetalning av pension
inte kunna komma i fråga i de fall där den försäkrade är berättigad till
garantipension.
Det har således under det fortsatta beredningsarbetet visat sig att en
regel om automatisk utbetalning av pension vid 70 års ålder, utformad i
enlighet med de antagna riktlinjerna, skulle kunna tillämpas endast i
mycket begränsad utsträckning, nämligen i fall då den pensionsberätti-
gade inte har rätt till garantipension. Regeln skulle därför endast till
liten del fylla den funktion som var avsedd, dvs. att förhindra att en
pensionsberättigad av bristande kunskap eller av annan orsak går miste
om sina pensionsrättigheter. En regel om utbetalning av pension vid 70
års ålder bör därför utformas på ett annat sätt än vad som tidigare
föreslagits.
Mot denna bakgrund föreslår vi i den samtidigt härmed avlämnade
propositionen om inkomstgrundad ålderspension att som huvudregel
skall gälla att pension skall betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder, om den
försäkrade då är inskriven hos försäkringskassa och inte begär annat. Ut-
betalning av pension skall emellertid alltid grundas på en ansökan från
den enskilde. På grund härav föreslår vi i den nämnda propositionen att
försäkringskassan alltid, i de fall en pensionsberättigad som är inskriven
hos försäkringskassa inte tre månader före den månad då han eller hon
fyller 70 år ansökt om uttag av inkomstpension, skall utreda om den
pensionsberättigade vill senarelägga sitt pensionsuttag ytterligare eller
inte. Vi föreslår här, i likhet med vad som föreslogs i Ds 1997:66, att
detsamma skall gälla i fråga om garantipension.
I utredningsskyldigheten bör ligga en skyldighet för personal vid för-
säkringskassan att ta kontakt med den pensionsberättigade för att utreda
dennes önskemål. Detta kan naturligtvis ske genom att den pensions-
berättigade tillställs blanketter jämte information för ansökan om pen-
sion. För det fall den pensionsberättigade inte lämnar något besked i an-
ledning av en sådan kontakt bör detta emellertid inte kunna anses som ett
tillräckligt underlag för slutsatsen att den pensionsberättigade önskar
skjuta upp sitt pensionsuttag. Det bör då krävas att personal vid försäk-
ringskassan tar ytterligare kontakt med den pensionsberättigade – t.ex.
genom brev eller personlig kontakt – för att utröna vad den pensionsbe-
rättigade har för önskemål. I fall då den pensionsberättigade är bosatt
utomlands, men ändå är inskriven hos någon allmän försäkringskassa
(vilket kan inträffa med hänsyn till EG-rätten), kommer emellertid
denna utredningsskyldighet av praktiska skäl inte att vara lika omfattande
som då den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. Det kan t.ex. inte
krävas att personal vid försäkringskassan i sådana situationer skall göra
hembesök hos den enskilde för att utröna dennes vilja.
Förtidspension och särskild efterlevandepension avlöses inom det nu-
varande systemet av ålderspension då den pensionsberättigade fyller 65
år. Regeringen uppdrog den 16 januari 1997 åt en särskild utredare att
utforma förslag till ett nytt system för ekonomisk ersättning vid
långvarig nedsättning av arbetsförmåga, som skall ersätta dagens system
med förtidspension och sjukbidrag. Utredaren skulle bl.a. bedöma vilken
tidpunkt för övergång till ålderspension som är lämplig. Utredningens
betänkanden Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU
1997:166) och Ohälsoförsäkringen Övergångsbestämmelser (SOU
1997:189) överlämnades till regeringen i slutet av år 1997 och bereds
för närvarande, efter remissbehandling, inom Socialdepartementet. I
mars i år överlämnade regeringen till riksdagen propositionen
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., som bl.a. innehåller
förslag till riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid
varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga och en beskrivning av den
planerade fortsatta beredningen av frågan om en reformering av hela
systemet för sådan ersättning. Vidare uppdrog regeringen den 1 augusti
1996 åt en särskild utredare att bl.a. utforma förslag till en anpassning av
efterlevandepensioneringen till det reformerade systemet. I Ds 1995:41
och Ds 1997:66 föreslogs att reglerna om automatisk utbetalning av
ålderspension när denna avlöser hel förtidspension grundad på 40 års
bosättning skulle fortsätta att tillämpas i avvaktan på förslag härom av
först nämnda utredning. I Ds 1997:66 föreslogs också att motsvarande
regel för den som uppbär hel särskild efterlevandepension grundad på
40 års bosättning skulle fortsätta att tillämpas i avvaktan på förslag
härom av Utredningen om efterlevandepension. Under
remissbehandlingen av Ds 1997:66 har synpunkter framförts, av bl.a.
Göteborgs allmänna försäkringskassa, om att det även i dessa situationer
bör krävas en ansökan av den enskilde för att garantipension skall betalas
ut. Bland andra skäl har därvid framförts att det bland förtidspensionärer
kan finnas personer som inte haft rätt till utländsk invalidpension men
som får rätt till utländsk ålderspension. Detta skulle innebära att även
personer med hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
grundad på 40 års bosättning borde ansöka om ålderspension.
Med beaktande av remissynpunkterna har frågan om en automatisk ut-
betalning av ålderspension som avlöser hel förtidspension och hel sär-
skild efterlevandepension grundad på 40 års bosättning ånyo övervägts.
Regeringen har funnit att det även i nu redovisade fall kan uppstå sådana
situationer att försäkringskassan inte enbart med hjälp av uppgifter i till-
gängliga register kan avgöra hur stor garantipension den enskilde even-
tuellt är berättigad till. Det är sannolikt att försäkringskassan även i
dessa situationer kommer att bli beroende av uppgifter från den enskilde
för att bestämma storleken av den pension denne är berättigad till.
Regeringen föreslår med hänsyn härtill att garantipension även i nu
nämnda situationer skall betalas ut först efter ansökan.
Beträffande de situationer då den pensionsberättigade till någon del
uppbär förtidspension föreslår vi, i likhet med vad som föreslogs i Ds
1997:66, en särregel såvitt avser försäkringskassans
utredningsskyldighet i fråga om den pensionsberättigade vill senarelägga
sitt pensionsuttag eller inte. Förtidspension utges längst t.o.m. den
månad som föregår den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Normalt bör förtidspensionen då avlösas med ålderspension. Med
hänsyn härtill bör försäkringskassans utredningsskyldighet för den som
uppbär förtidspension inträda redan om ansökan om ålderspension inte
inkommit senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Eftersom föreslagna regler om från vilken tidpunkt en ansökan får
verkan innebär att pension inte kan beviljas för tid före månaden efter
det att ansökan kom in till försäkringskassan skulle emellertid nu
föreslagen regel, om utredningsskyldighet vad avser den som uppburit
förtidspension omedelbart före det att han eller hon fyller 65 år, kunna
innebära att denne inte erhåller någon pension alls under en eller ett par
månader. För att undvika detta föreslår regeringen att pension, i nu
nämnda fall, skall kunna beviljas även för tid före det att ansökan kom in
till försäkringskassan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader
före ansökningsmånaden. Detta utgör således ett undantag från
huvudregeln att pension betalas ut tidigast fr.o.m. månaden efter den
månad då ansökan inkom.
Med utgångspunkt från de överväganden som nu har gjorts beträffande
automatisk utbetalning av pension bör motsvarande regler gälla även för
den som före 65 års ålder till någon del uppbär särskild efterlevandepen-
sion. Vi föreslår således att försäkringskassans utredningsskyldighet för
de pensionsberättigade som till någon del uppbär förtidspension eller
särskild efterlevandepension skall inledas då den pensionsberättigade
fyller 65 år. Vidare skall den i Ds 1997:66 föreslagna regeln om
retroaktiv utbetalning av ålderspension gälla såväl för den som uppburit
förtidspension som för den som uppburit särskild efterlevandepension
omedelbart före 65 års ålder.
Ökning och minskning av garantipension bör som tidigare anförts an-
sluta till motsvarande uttag av inkomstpension. Samma regler om ansö-
kan och anmälan som gäller vid ökning och minskning av
inkomstpension bör därför gälla för garantipension. Detta innebär att vi
föreslår att ökning av partiell garantipension skall kräva skriftlig ansökan
till försäkringskassan och att den begärda ökningen kommer att betalas
ut tidigast månaden efter det att ansökan kommit in. När den
pensionsberättigade vill återkalla eller begära minskning av tidigare
begärt uttag kan detta ske genom att den pensionsberättigade tillställer
försäkringskassan en anmälan om det, senast månaden före den månad
återkallelsen eller minskningen avses börja.
Enligt nuvarande regler får försäkringskassan betala ut pension utan
ansökan från den pensionsberättigade om statligt eller kommunalt
personalpensionsorgan begär det. Utbetalning av allmän pension och
statlig eller kommunal avtalspension sker då genom samma
utbetalningstransaktion. Som ovan redovisats skall utbetalning av
ålderspension i det reformerade systemet som huvudregel ske efter
ansökan. För att så långt som möjligt åstadkomma enhetliga regler för
uttag av pension bör, i det reformerade ålderspensionssystemet, samma
regler gälla oavsett typ av pensionsrättighet. Regeringen föreslår därför
att någon regel om att försäkringskassan får betala ut garantipension utan
ansökan från den pensionsberättigade om statligt eller kommunalt
personalpensionsorgan begär det inte införs i det reformerade
ålderspensionssystemet.
8.3 Månadsvisa utbetalningar med möjlighet till undantag
Regeringens förslag: Garantipension skall enligt huvudregeln
betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då den pensionsberättigade
avlider eller rätten till garantipension annars upphör.För det fall den
pensionsberättigade flyttar utomlands skall garantipension betalas ut
till och med utflyttningsmånaden Utbetalning skall endast ske till den
pensionsberättigade.
Garantipension skall även, oavsett den pensionsberättigades sam-
tycke, kunna betalas ut för andra perioder än månadsvis. Detta skall
gälla såväl utbetalningar i Sverige som till utomlands bosatta.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: PRO tillstyrker förslaget.
RFV och Östergötlands läns allmänna försäkringskassa tillstyrker
förslaget att pension inte skall kunna betalas ut till annan än den
pensionsberättigade. Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa
anser att garantipension bör kunna betalas ut till annan än den
pensionsberättigade om denne p.g.a. ålderdomssvaghet, sjukdom,
drogmissbruk eller annat inte själv kan ta hand om sin pension.
Göteborgs allmänna försäkringskassa tillstyrker förslaget att
garantipension skall kunna betalas ut för andra perioder än månadsvis.
SPV anser att verket bör få betala ut garantipension månadsvis
tillsammans med tjänstepension.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande systemet betalas
ålderspension enligt huvudregeln ut genom månadsvisa utbetalningar.
Pensionsförmånen utges om inte annat är föreskrivet t.o.m. den månad
då den pensionsberättigade avlider eller rätten till förmånen annars
upphör. Pensionen betalas som huvudregel ut direkt till den
pensionsberättigade. I vissa fall kan emellertid försäkringskassan besluta
att pensionen helt eller delvis skall betalas ut till annan.
Förutsättningarna härför är att den pensionsberättigade till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av
beroendeframkallande medel eller därmed jämförlig orsak är ur stånd att
själv ta hand om sin pension. Pensionen får då betalas ut till en
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan
person för att användas till den pensionsberättigades eller hans eller
hennes familjs nytta.
Även garantipension skall, enligt regeringens förslag, som huvudregel
betalas ut månadsvis och bör på samma sätt som i det nuvarande syste-
met utges t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider. Om rät-
ten till garantipension upphör innan pensionstagaren avlider – t.ex. på
grund av att pensiontagaren inte längre uppfyller kravet på bosättning i
Sverige – skall naturligtvis pension inte utges för tid efter det att rätten
till pension upphört. Vi föreslår att garantipension för det fall den en-
skilde flyttar utomlands skall betalas ut till och med
utflyttningsmånaden.
Regeringen föreslår vidare att garantipensionen som huvudregel beta-
las ut direkt till den pensionsberättigade. Frågan om det även i det refor-
merade ålderspensionssystemet skall finnas en möjlighet för
försäkringskassan att betala ut pensionen till annan än den
pensionsberättigade berördes varken av Pensionsarbetsgruppen eller i
princippropositionen. I Ds 1995:41 föreslogs för den inkomstgrundade
pensionen att försäkringskassan under de förutsättningar som anges i
nuvarande regler i AFL skall få betala ut pension till annan än den
pensionsberättigade. Under det fortsatta beredningsarbetet har det visat
sig att regeln om utbetalning av pension till annan sällan tillämpas. 1997
års premiereservutredning ifrågasatte i sitt betänkande behovet av en
sådan utbetalningsregel och ansåg att regeln återspeglar en äldre tids
förhållanden och värderingar. Utredningen ansåg vidare att regeln inte
fyller någon nyttig funktion vid sidan av allmänna bestämmelser om
förvaltarskap och godmanskap som finns i den familjerättsliga
lagstiftningen. Med beaktande härav föreslog utredningen att någon
motsvarande regel inte bör införas för utbetalning av premiepension.
Även regeringen ifrågasätter, på grund av i huvudsak samma skäl som
angetts i utredningens förslag till premiepension, om det i framtiden
finns behov av en sådan regel. Vi menar att den som inte kan ta hand om
sin pension själv sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin egendom
eller bevaka sin rätt även i andra avseenden. Det kan t.o.m. vara så att
utbetalning enligt nuvarande bestämmelse av pensionen till någon av den
pensionsberättigades anhöriga medför att godmanskap eller för-
valtarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat. Med
hänsyn till vad som nu anförts föreslår regeringen att en regel motsva-
rande den i 16 kap. 12 § AFL inte införs i lagen om garantipension.
I det nuvarande systemet betalas alltså ålderspension enligt huvud-
regeln ut månadsvis. Om den pensionsberättigade är bosatt utomlands
kan dock Riksförsäkringsverket med den pensionsberättigades samtycke
förordna att pensionen skall betalas ut på annat sätt. Enligt den praxis
som har utvecklats sker utbetalningar i princip årsvis i stället för må-
nadsvis om den månadsvisa pensionsutbetalningen skulle ha understigit
1 % av basbeloppet (364 kr år 1998).
Huvudregeln i det reformerade pensionssystemet bör på samma sätt
som i det nuvarande systemet vara att garantipension, liksom inkomst-
grundad pension, skall betalas ut månadsvis. Det bör emellertid i vissa
fall också finnas möjlighet att betala ut pension för andra tidsperioder.
Riksdagen har beslutat (budgetproposition 1997/98:1 utg.omr. 11,
bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111) om ändring i 16 kap. 4 § AFL på
så sätt att om årspensionen uppgår till högst 2 400 kr, skall undantag
från den månadsvisa utbetalningen kunna göras om det inte finns
särskilda skäl däremot. Utbetalning skall ske i efterskott en eller två
gånger per år. Denna begränsning skall gälla utan samtycke från den
pensionsberättigade och för pensionsberättigade bosatta såväl utomlands
som i Sverige. Vidare har beslutats att utbetalning även i annat fall, efter
överenskommelse med den pensionsberättigade, får ske en eller två
gånger per år. Regeln skall träda i kraft den 1 januari 1999. Regeringen
konstaterade i budgetpropositionen att utbetalningar till utlandet kan
medföra förhållandevis stora kostnader såväl för den enskilde som för
staten. Vidare anfördes att proportionerna mellan
administrationskostnaderna och det utbetalade beloppet blir orimliga när
det är fråga om små belopp, samt att utbetalning av små belopp kan
upplevas som stötande. Mot bakgrund av detta och hittills gjorda
bedömningar i arbetet med det reformerade pensionssystemet anförde
regeringen att det i det nuvarande pensionssystemet bör göras en ändring
så att små pensionsbelopp skall kunna betalas ut för annan tidsperiod än
månadsvis. Månatlig utbetalning bör enligt riksdagens beslut i anledning
av förslaget i budgetpropositionen ske när pensionen överstiger 200 kr
per månad medan belopp därunder skall kunna utges en eller två gånger
per år. Det anfördes i propositionen att det normalt inte torde innebära
några nackdelar för pensionstagaren att sammanföra pensionsbelopp
understigande 200 kr per månad till utbetalningar en eller två gånger per
år. I enstaka fall kan emellertid även sådana belopp ha avgörande
betydelse för pensionstagare. Enligt riksdagsbeslutet får därför
utbetalning ske månadsvis även av små belopp om det finns särskilda
skäl. Med tanke på beloppets storlek torde sådana särskilda skäl
aktualiseras endast i yttersta undantagsfall.
Motsvarande bestämmelse har föreslagits gälla inkomstgrundad
ålderspension. Regeringen föreslår nu att motsvarande regel också skall
gälla garantipension.
8.4 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och
ändrad pensionsrätt
Regeringens förslag: En person skall vara skyldig att återbetala
garantipension, om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter
eller genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet
har förorsakat att pension betalats ut felaktigt eller med för högt be-
lopp. En person skall vidare vara återbetalningsskyldig, om pension i
annat fall betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och han eller
hon borde ha insett detta. Beslut om återbetalningsskyldighet fattas
av försäkringskassan. Försäkringskassan bör om det finns särskild
anledning kunna helt eller delvis efterge ett krav på sådan
återbetalning.
Om en pensionsberättigad till följd av ändrad taxering retroaktivt
erhåller höjd inkomstgrundad ålderspension och detta påverkar
storleken av den garantipension han eller hon har erhållit skall den
pensionsberättigade vara skyldig att återbetala för mycket uppburen
garantipension. Detta får göras genom avräkning på retroaktivt utbe-
tald inkomstgrundad ålderspension.
Garantipension skall beviljas för förfluten tid för en
pensionsberättigad som retroaktivt fått sin pensionsrätt sänkt i fråga
om den inkomstgrundade pensionen.
Om en enskild tidigare, för samma tid som garantipension beviljats
retroaktivt, uppburit ersättning enligt en annan författning skall avdrag
göras på den retroaktiva garantipensionen.
För det fall en enskild, för samma tid som garantipension beviljats
retroaktivt, i väsentligt fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning,
skall den retroaktivt beviljade garantipensionen få betalas ut till
socialnämnden.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i
huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: PRO och Göteborgs allmänna
försäkringskassa tillstyrker förslaget. Uppsala läns allmänna
försäkringskassa hävdar att samma återbetalningsregler bör gälla för
alla förmåner och förordar att återbetalningsreglerna avseende
garantipension utformas i enlighet med reglerna för utbildningsbidrag,
bostadsbidrag och underhållsstöd, för vilka förmåner gäller att
återbetalningsskyldighet föreligger oavsett om den försäkrade
förorsakat felutbetalningen eller ej.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län instämmer i promemorians
förslag att försäkringskassans skall samordna pensionsbetalningarna på
så sätt att det belopp som den pensionsberättigade är skyldig att
återbetala skall räknas av på den retroaktivt höjda pensionsförmånen.
Riksskatteverket (RSV) har framfört vissa lagtekniska synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: I 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) upptas regler om återbetalningsskyldighet för
ersättning som någon uppburit obehörigen genom att ha lämnat oriktiga
uppgifter e.d. Dessa regler tar sikte på såväl utbetald pension som andra
ersättningar inom ramen för AFL. Innebörden av reglerna är att åter-
betalningsskyldighet för uppburen ersättning föreligger i två fall. I det
första krävs att någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåten-
het att fullgöra henne eller honom åvilande uppgifts- eller anmälnings-
skyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning har utgått obehöri-
gen eller med för högt belopp. I det andra fallet krävs att någon eljest
obehörigen eller med för högt belopp har uppburit ersättning, vilket han
eller hon skäligen bort inse. I det första fallet krävs således inte att
vederbörande varit medveten om felaktigheten. I det andra fallet är han
eller hon skyddad av god tro. I båda fallen är följden återbetalningsskyl-
dighet av vad som utbetalats för mycket, om inte i särskilt fall anledning
föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.
Reglerna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § AFL har utökats
med bestämmelser om återbetalning vid underlåten eller bristfällig
betalning av tilläggspensionsavgift.
Även i det reformerade ålderspensionssystemet bör, under samma
förutsättningar som enligt AFL, den pensionsberättigade åläggas åter-
betalningsskyldighet för pension som betalats ut med för högt belopp
beroende på att den enskilde lämnat oriktiga uppgifter e.d. Den enskilde
bör också på samma sätt som gäller i dag bli återbetalningsskyldig om
pension uppburits felaktigt eller med för högt belopp och den enskilde
skäligen bort inse detta.
Fråga är emellertid om den nuvarande regeln i AFL bör överföras helt
oförändrad till det nya ålderspensionssystemet. Lagrådet finner det
svårt att hitta exempel på något fall då den enskilde kan bli
återbetalningsskyldig för att han eller hon ”på annat sätt” än genom att
lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en
uppgifts- eller anmälningsskyldighet orsakat att pensionen har lämnats
felaktigt eller med ett för högt belopp. Exempelvis täcks felaktiga
uppgifter i inkomstdeklarationer av ”oriktiga uppgifter”. Med hänsyn
härtill och då den angivna förutsättningen för återbetalningsskyldighet
inte kommit till användning i förvaltningsdomstolarnas praxis förordar
Lagrådet att orden ”eller på annat sätt” får utgå ur det aktuella lagrummet
i den nya lagstiftningen.
Regeringen finner fog för vad Lagrådet anfört i denna fråga och menar
därför att orden ”eller på annat sätt” bör utgå ur den regel motsvarande
20 kap. 4 § AFL som vi föreslår skall införas i den nya lagstiftningen.
Skyldighet att betala tillbaka utbetald pension skall inträda endast om
beslut om återbetalning meddelats. Sådant beslut bör fattas av försäk-
ringskassan. Återbetalningen bör, liksom i dag, kunna ske antingen ge-
nom avdrag på senare utbetalningar av pension eller genom att den en-
skilde åläggs att återbetala för mycket erhållen pension eller i sista hand
genom sedvanlig indrivning. Såsom gäller idag skall försäkringskassan
om det finns särskilda skäl ha möjlighet att helt eller delvis efterge krav
på återbetalning.
Vad som nu har sagts föreslås i propositionen om inkomstgrundad
ålderspension gälla för sådan pension och föreslås nu gälla för garanti-
pension.
Ändringar i den försäkrades taxering kan under vissa förutsättningar
innebära att beslut om pensionsgrundande inkomst och pensionsrätt
måste ändras. Under tiden från det att pensionsrätt fastställts till dess att
beslutet ändras kan den enskilde redan hunnit att ta ut pension.
Pensionen kommer då naturligtvis att räknas om för framtiden. Frågan är
vad som skall gälla för pension som betalats ut för förfluten tid.
För det fall den ändrade taxeringen innebär en höjning av den pen-
sionsgrundande inkomsten och av pensionsrätten skall den högre
pensionen enligt förslag i propositionen om inkomstgrundad
ålderspension betalas ut även för förfluten tid. De tillkommande
pensionsbeloppen skall därvid betalas ut i ett sammanhang. För det fall
den ändrade taxeringen leder till en sänkning av den pensionsgrundande
inkomsten och som en följd härav en sänkning av pensionsrätten
kommer detta enligt förslaget i den nyss nämnda propositionen som
huvudregel inte leda till att den enskilde blir återbetalningsskyldig för
den för mycket uppburna inkomstgrundade ålderspensionen.
Återbetalningsskyldighet av inkomstgrundad pension kommer alltså i
detta läge att kunna bli aktuell endast då ändringsbeslutet, som lett till en
lägre pensionsgrundande inkomst och därmed lägre inkomstgrundad
pension, har sin grund i att den enskilde tidigare lämnat oriktig uppgift
eller liknande.
En pensionsberättigad som till följd av ändrad taxering erhåller en
högre inkomstgrundad pension för förfluten tid än vad han eller hon re-
dan uppburit kan under samma tid även ha uppburit garantipension. Den
retroaktiva höjningen av den inkomstgrundade pensionen kan innebära
att garantipension borde ha utgetts med ett lägre belopp eller inte alls.
Enligt vad som anges i avsnitt 10.3 föreslår vi att beslutet om
garantipension då automatiskt skall ändras. Den pensionsberättigade
skall då även i sådana situationer skall vara skyldig att återbetala för
mycket uppburen garantipension. Försäkringskassan bör härvid
samordna pensionsbetalningarna på så sätt att det belopp avseende
garantipension som den pensionsberättigade är skyldig att återbetala
skall räknas av på den retroaktivt höjda inkomstgrundade pensionen
innan denna betalas ut.
Då den ändrade taxeringen medför en sänkning av pensionsrätten för
förfluten tid skall den pensionsberättigade, som angetts ovan, i regel
inte åläggas återbetalningsskyldighet av för mycket uppburen
inkomstgrundad pension. I sådant fall påverkas således inte den
garantipension som den pensionsberättigade kan ha erhållit av den
ändrade taxeringen.
Däremot kan en retroaktiv sänkning av pensionsrätt avseende inkomst-
grundad pension som har sin grund i att den pensionsberättigade lämnat
oriktiga uppgifter eller liknande medföra att den inkomstgrundande
ålderspensionen skall betalas tillbaka och att garantipension för
förfluten tid borde ha utgetts med högre belopp än vad som faktiskt
betalats ut. Vi föreslår att försäkringskassan också i sådana situationer
skall ändra sitt tidigare beslut om garantipension och bevilja sådan
pension retroaktivt. Härvid bör försäkringskassan samordna
pensionsbetalningarna på så sätt att det belopp avseende inkomstgrundad
pension som den pensionsberättigade är skyldig att återbetala skall
räknas av på den retroaktivt beviljade garantipensionen innan denna
betalas ut. En enskild som tidigare inte varit berättigad till
garantipension, t.ex. på grund av att han eller hon haft för hög
inkomstgrundad pension, och som retroaktivt får sänkt inkomstgrundad
pension kan, till följd av henne eller honom eventuellt ålagd återbe-
talningsskyldighet av för mycket utbetald sådan pension, i efterhand upp-
fylla förutsättningarna för rätt till garantipension. Regeringen föreslår
att försäkringskassan i en sådan situation skall kunna bevilja den
pensionsberättigade garantipension för förfluten tid utan ny ansökan från
den pensionsberättigade. Även i detta fall bör samordning av
pensionsbetalningarna ske.
Om garantipension beviljas retroaktivt och den enskilde tidigare, för
samma tid som garantipension beviljats, efter beslut av en allmän
försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa uppburit ersättning enligt
en annan författning, föreslår vi att avdrag skall göras på den retroaktiva
garantipensionen. Avdraget skall motsvara det belopp som överstiger vad
som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna
hade fattats samtidigt.
För det fall en enskild som retroaktivt beviljas garantipension tidigare,
för samma tid som garantipension beviljats retroaktivt, i väsentlig om-
fattning fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt social-
tjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning, föreslår
regeringen att den retroaktivt beviljade garantipensionen skall få betalas
ut till socialnämnden till den del den motsvarar vad socialnämnden
sammanlagt betalat ut till den pensionsberättigade och dennes familjs
försörjning för den tid som den retroaktiva pensionen avser.
9 Ålderspension i internationella förhållanden
9.1 Inledning
I utformningen av såväl det nuvarande regelsystem som gäller för ålders-
pension i form av folkpension som de regler för garantipension som
föreslås gälla inom det reformerade systemet har hänsyn tagits till att
den försäkrade kan ha varit bosatt utomlands under den
förvärvsverksamma tiden eller bor utomlands under tiden som
pensionär. Både enligt nuvarande regelsystem och det reformerade
systemet föreskrivs en försäkringstid om ett visst antal år för rätt till
oavkortat grundskydd. Vidare finns regler för vad som skall gälla för
utbetalning av grundskyddet till personer bosatta utomlands.
Med hänsyn till internationella förpliktelser får emellertid de
nationella reglerna inte alltid fullt genomslag. I detta avsnitt behandlas
avsteg från de nationella reglerna som EG-rätten kan medföra.
Motsvarande avvikelser kan gälla även för medborgare i länder med vilka
Sverige har träffat överenskommelse om socialförsäkringskonvention.
9.2 Nuvarande regler
Folkpension och pensionstillskott utges i förhållande till antingen
antalet bosättningsår i Sverige eller antalet år med pensionspoäng inom
ATP-systemet. För rätt till folkpension krävs enligt nationella regler
antingen minst tre bosättningsår eller minst tre år med pensionspoäng.
Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen beskrivs
kortfattat i avsnitt 9.3) kan kravet på minsta försäkringstid uppfyllas
genom sammanläggning med försäkringstid härrörande från annat land
inom EU/EES-området. Minst ett år måste dock avse Sverige.
Förordningens regler innebär en avvikelse även vad gäller
pensionstillskottets avräkning mot utländsk pension, dvs.
pensionstillskottet samordnas i regel inte med pension från annat
EU/EES-land.
Enligt den nationella lagstiftningen utges folkpension till svensk med-
borgare bosatt utomlands endast tillsammans med ålderspension från
ATP-systemet och då i förhållande till antalet intjänade år med
pensionspoäng. Svensk medborgare som inte är berättigad till
ålderspension från ATP-systemet eller utländsk medborgare har således
inte rätt till svensk folkpension vid utflyttning från Sverige.
Pensionstillskottet utges enbart vid bosättning i Sverige. För personer
som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 gäller dock samma
regler för rätt till utbetalning av folkpension och pensionstillskott vid
bosättning i annat land inom EU/EES-området som vid bosättning i
Sverige.
9.3 Garantipension i internationella förhållanden
Regeringens bedömning: Garantipensionen kommer att betalas ut
inom EU/EES-området. Garantipension till en person som även varit
försäkrad i ett annat EU/EES-land beräknas enligt principerna om an-
delsberäkning i förordningen (EEG) nr 1408/71. Därvid skall garanti-
pensionen trappas av även mot utländsk pension.
Bedömning i promemorian: Bedömningen i promemorian stämmer
i huvudsak överens med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) påpekar att tolk-
ningen i promemorian av EG-rättens regler om minskning av garantipen-
sionen med hänsyn till utländska förmåner inte är självklar, vilket inne-
bär att det eventuellt skulle kunna visa sig att en sådan minskning inte är
tillåten. Västmanlands läns allmänna försäkringskassa påpekar att
tolkningen i promemorian av samordningsreglerna i artikel 46 i
förordningen (EEG) nr 1408/71 inte stämmer överens med nuvarande
tillämpning enligt RFV:s allmänna råd om socialförsäkringen och EU.
Skälen för regeringens bedömning: Garantipensionen skall dels ut-
göra ett grundskydd för pensionärer som helt saknar rätt till inkomst-
relaterad pension, dels ge en viss utfyllnad till dem med låg
inkomstrelaterad pension. Garantipensionens maximala nivå skall
därför, på sätt som närmare beskrivs i avsnitt 7, avräknas mot den
inkomstgrundade ålderspension som individen tjänat in. Vidare föreslås
avräkning ske mot bl.a. motsvarande pension enligt utländsk lagstiftning.
För rätt till oavkortad garantipension skall krävas en försäkringstid i
Sverige om 40 år enligt förslaget i avsnitt 6. Garantipensionen föreslås
enligt den svenska lagstiftningen kunna betalas ut enbart till personer
som är bosatta i landet (avsnitt 8).
I avsnitten 6–8 har således redogjorts för vad som föreslås gälla
beträffande beräkning av garantipension för personer som under del av
sin förvärvsaktiva tid har varit bosatta utomlands samt beträffande
garantipension till utomlands bosatta pensionärer. För pensionärer som
är eller tidigare har varit bosatta inom EU/EES-området och omfattas av
reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 kan emellertid komma att
gälla andra regler om garantipensionen kan anses falla inom ramen för
förordningens tillämpningsområde.
Förordning (EEG) nr 1408/71 innehåller regler som syftar till att ge-
nom samordning av medlemsstaternas lagstiftning säkerställa den
sociala tryggheten för personer som flyttar inom gemenskapen. Den
omfattar i huvudsak socialförsäkringsförmåner och s.k.
familjeförmåner.
Förordningen vilar på fem huvudprinciper; principen om en tillämplig
lagstiftning, likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, ex-
portabilitetsprincipen och proratatemporis-principen.
Principen om en tillämplig lagstiftning innebär att en person endast
skall omfattas av lagstiftningen i ett medlemsland och som huvudregel
det land där arbete vid en viss tidpunkt utförs.
Likabehandlingsprincipen innebär att medborgare i en medlemsstat
som är bosatta inom en annan medlemsstats område och som omfattas
av förordningen har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om
förmåner för social trygghet och avgifter till sådana system som
bosättningsstatens egna medborgare.
Sammanläggningsprincipen innebär att anställda eller
egenföretagare som flyttar till en annan medlemsstat eller får arbete där
har rätt att lägga samman försäkrings- eller bosättningsperioder i syfte
att uppfylla nationella krav på minsta tid för rätt till förmåner.
Exportabilitetsprincipen innebär att kontantförmåner som utges vid
bl.a. invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande inte får minskas,
ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att den be-
rättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land
som utger förmånen.
Proratatemporis-principen innebär att den som på grund av flyttning
till ett annat land inte har tjänat in rätt till oavkortad förmån i ett visst
land skall ha rätt att erhålla en så stor andel av förmånen som svarar mot
intjänandetiden.
Det torde vara klart att garantipensionen skall betraktas som en trygg-
hetsförmån och därmed falla under förordningens tillämpningsområde
snarare än att betraktas som en socialhjälpsförmån. Det gäller
garantipension såväl till personer med som till personer utan rätt till
inkomstgrundad ålderspension. Skäl som talar härför är att
garantipensionen är en lagfäst rättighet som utges enligt klart avgränsade
villkor och inte är beroende av en uppskattning av individuella behov.
Export av garantipensionen
Av det ovan sagda följer att, enligt exportabilitetsprincipen, garantipen-
sionen skall betalas ut vid bosättning inom EU/EES-området.
I sammanhanget bör nämnas att vissa icke-avgiftsfinansierade förmå-
ner är undantagna från exporträtt. Det gäller bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg för pensionärer, handikappersättning som inte utgör
tillägg till pension och vårdbidrag. Garantipensionen, som skall ersätta
folkpensionen, torde dock inte kunna hänföras till den kategori av
förmåner som kan undantas från export.
Samordning av garantipension och utländsk pension
Eftersom garantipensionen är en utfyllnadsförmån skall den reduceras
om den pensionsberättigade uppbär inkomstgrundad ålderspension. Vid
beräkningen av garantipensionen skall, enligt vårt förslag, med inkomst-
grundad ålderspension likställas vissa andra pensionsförmåner, bl.a. ut-
ländsk pension. I det följande behandlas frågan huruvida reglerna i för-
ordningen (EEG) nr 1408/71 uppställer något hinder mot att garantipen-
sionen reduceras med hänsyn till utländsk pension.
En grundläggande princip bakom regelsystemet i förordning (EEG) nr
1408/71 är att det ankommer på den nationella lagstiftningen att, om så
är önskvärt, uppställa regler om minskning av pensionsförmåner med
hänsyn till annan pension eller social förmån. I den mån sådana regler
medger reduktion av nationell pension kan, inom vissa gränser,
motsvarande regler uppställas med avseende på förmåner som förvärvats
enligt en annan medlemsstats lagstiftning.
I förordningens artikel 12.2, under rubriken "Förhindrande av sam-
manträffande av förmåner", föreskrivs som huvudregel att minsknings-
regler i den nationella lagstiftningen får åberopas även gentemot förmå-
ner som har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Detta
gäller dock inte om annat är föreskrivet i förordningen. Beträffande pen-
sioner finns det sådana föreskrifter i artiklarna 46 a–c.
I artiklarna finns dels allmänna, dels särskilda bestämmelser om
minskning, innehållande eller indragning av förmåner. I artikel 46 b reg-
leras i vilka fall minskning, innehållande och indragning av en förmån får
ske när denna sammanträffar med förmåner av samma slag enligt två
eller flera medlemsstaters lagstiftning. Här anges bl.a. att nationella
minskningsregler inte får användas på en förmån som har prorataberäk-
nats enligt artikel 46.2. Med förmåner av samma slag avses förmåner vid
invaliditet, ålderdom eller till efterlevande som beräknas eller utges på
grundval av försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har
fullgjorts av en och samma person.
I artikel 46 regleras frågor om beviljande av förmåner. Av artikeln
följer att den förmånsberättigade skall ha rätt till den högsta av den
enligt nationella regler beräknade förmånen och förmånen beräknad
efter proratatemporis-principen. Artikel 46 är uppdelad i tre punkter. I
första punkten anges villkoren för beräkning av en förmån enligt
nationella regler och i andra punkten regleras den s.k. prorata-
beräkningen. Den sistnämnda beräkningen innebär att den behöriga
institutionen först skall beräkna hur stor pension den
pensionsberättigade skulle ha fått enligt det aktuella landets lagstiftning
om samtliga försäkrings- och/eller bosättningsperioder hade fullgjorts i
det landet. Detta belopp kallas det teoretiska beloppet. Med utångspunkt
från detta beräknas sedan den faktiska pensionen som en andelspension
(prorata-pension) utifrån förhållandet mellan den pensionsberättigades
försäkrings- eller bosättningstid i det aktuella landet och den totala tid
som ligger till grund för beräkning av det teoretiska beloppet. I artikelns
tredje punkt, som fick sin nuvarande lydelse år 1992, anges att det är den
högsta av förmånerna beräknade enligt första respektive andra punkten
som skall utges "utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna
om minskning, innehållande eller indragning, som gäller enligt den
lagstiftning enligt vilken förmånen skall utbetalas." Vidare sägs att i
förekommande fall skall den jämförelse som skall göras stå i relation
till de belopp som har fastställts efter tillämpningen av nämnda
bestämmelser.
De nu beskrivna reglerna anger alltså i vilka fall som nationella minsk-
ningsregler får användas på förmåner som sammanträffar. Som tidigare
har anförts föreslås att garantipensionen skall avräknas mot andra
pensionsförmåner, i förekommande fall även mot utländska sådana.
Frågan är nu om detta sätt att beräkna garantipensionen är att anse som
en nationell minskningsregel av det slag som anges i artikel 46 a–c.
Den svenska regeringen anser att så inte är fallet av följande skäl. Av
artikel 46 b torde följa att eventuella minskningsregler i den nationella
lagstiftningen blir aktuella först efter det att en förmån har beräknats
enligt artikel 46.1–2. Frågan är då när en förmån har beräknats.
När det är fråga om en utfyllnadsförmån såsom garantipension är stor-
leken av denna i sig beroende av storleken på andra förmåner. En utfyll-
nadsförmån kan med andra ord inte beräknas självständigt utan hänsyns-
tagande till vissa angivna andra förmåner. Hänsynstagandet till dessa
andra förmåner, vilkas storlek påverkar storleken på utfyllnadsförmånen
är därför ett led i beräkningen av utfyllnadsfömånen och inte någon
minskning på grund av att förmånerna sammanträffar. Det går således
inte att beräkna förmånens storlek fristående. Den beräknade förmånen
kan sedan eventuellt bli föremål för reducering enligt regler om sam-
manträffande av förmåner om det finns någon sådan regel i den natio-
nella lagstiftningen. I sådant fall blir eventuella föreskrifter i förord-
ningen som begränsar sådana nationella minskningsregler tillämpliga.
Det är därför den svenska regeringens uppfattning att garantipension
skall få avräknas mot allmän obligatorisk pension – såväl ren inkomst-
grundad pension som annan allmän pension som inte är av utfyllnadska-
raktär – intjänad i annat EU/EES-land och att en sådan tolkning är fören-
lig med reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71. Ytterligare ett
argument för att utländsk pension bör få beaktas är att det teoretiska
beloppet skall återspegla den pension som skulle ha utgetts om all
försäkringstid hade fullgjorts i Sverige. I beräkningen bör då även
beaktas den utländska pension som skulle ha tjänats in under hela denna
tid oavsett var den fullgjorts.
Enligt reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 skall, som tidigare an-
förts, en förvärvsarbetande uppbära pension från vart och ett av de länder
där han eller hon tjänat in pension. Beräkningen av pensionen sker i så-
dana fall enligt proratatemporis-principen. Tillämpat på
garantipensionen får detta anses innebära följande. Först beräknas det
garantipensionsbelopp som skulle ha utgetts om försäkringstid inom
EU/EES-området likställs med försäkringstid i Sverige. Därvid likställs
med svensk inkomstrelaterad ålderspension motsvarande pension från
annat land. Detta pensionsbelopp utgör det teoretiska beloppet. Med
utgångspunkt från det teoretiska beloppet beräknas sedan den faktiska
pensionen som en andelspension (prorata-pension) utifrån förhållandet
mellan försäkringstiden i Sverige och den totala försäkringstiden inom
EU/EES-området.
För att förtydliga beräkningsgången kan tas ett exempel med en
person som under sin förvärvsaktiva tid varit försäkrad 20 år i Sverige,
10 år i Tyskland och resten av tiden utanför Europa. Först beräknas ett
garantipensionsbelopp enligt beskrivningen i avsnitt 7 med
tillgodoräknande av en försäkringstid om 30 år av 40 erforderliga –
detta är det teoretiska beloppet. Det faktiska garantipensionsbelopp,
som personen skall erhålla, utgör 20/30 av det teoretiska beloppet.
10 Processregler
10.1 Inledning
I detta kapitel behandlas frågor som rör det processuella förfarandet så-
som förslag till regler angående ändring, omprövning och överklagande
av beslut enligt den här föreslagna lagen om garantipension. Vidare be-
handlas frågor om utrednings- och uppgiftsskyldighet, preskription och
utmätning m.m.
Dessa frågor behandlades inte närmare i princippropositionen. För
den inkomstgrundade ålderspensionen lämnades däremot detaljerade
förslag i Ds 1995:41. Med anledning av vissa synpunkter från
remissinstanserna på förslagen i den promemorian presenterades i Ds
1997:66 processuella regler som utformats på ett delvis annorlunda
sätt. De förslag som därvid presenterades avsåg i tillämpliga delar såväl
den inkomstgrundade ålderspensionen som garantipensionen.
Regeringen lämnar i propositionen angående inkomstgrundad
ålderspension förslag till hur de processuella reglerna för den
pensionen skall se ut. Dessa förslag överensstämmer till stor del med de
förslag som lämnades i Ds 1997:66. Som angavs i den promemorian är
avsikten att de båda systemen skall kopplas samman på så sätt att samma
processuella regler, så långt möjligt, skall gälla för såväl den
inkomstgrundade ålderspensionen som för garantipensionen. Vi föreslår
här att detta lagtekniskt sker genom hänvisningar i lagen om
garantipension till lagen om inkomstgrundad ålderspension.
10.2 Ärendehantering och beslut
Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler om handläggning av
ärenden skall gälla för samtliga ärenden om garantipension enligt
denna lag. Enskilda, statliga och kommunala myndigheter, arbetsgi-
vare m.fl. skall, precis som enligt nuvarande regler, vara skyldiga att
efter föreläggande komma in med de uppgifter som behövs för till-
lämpning av den nya lagen. Uppgifter som den enskilde skall lämna
om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete.
Beslut om garantipension skall fattas av den försäkringskassa där
den pensionssökande är eller skulle vara inskriven vid tidpunkten för
beslutet. Beslut om garantipension får fattas med stöd av automatisk
databehandling av Riksförsäkringsverket för de allmänna försäkrings-
kassornas räkning.
Ändring och omprövning av beslut skall göras av samma försäk-
ringskassa som fattat beslutet eller den försäkringskassa för vilkens
räkning Riksförsäkringsverket har fattat beslutet med stöd av automa-
tisk databehandling.
Promemorians förslag: Det lagförslag som presenterades i
promemorian stämmer överens med regeringens förslag såvitt gäller
vilken försäkringskassa som skall fatta beslut enligt lagen om
garantipension. I promemorian föreslogs också att den enskilde normalt
skulle underrättas i pensionsärenden om försäkringskassan tänkte avvika
från uppgifter som lämnats av den pensionssökande själv. Regeringen
lämnar här inte något motsvarande förslag. Förslagen i övrigt har inte
behandlats i promemorian.
Remissinstanserna: Med hänvisning till diskussionen i proposition
1996/97:121 Systembrister och missbruk inom socialförsäkringssyste-
men, föreslår Riksförsäkringsverket (RFV) att lagen om garantipension
kompletteras med en bestämmelse om att uppgifter som den enskilde
lämnar för försäkringskassans bedömning av rätten till olika förmåner
skall, när det gäller faktiska förhållanden, lämnas på heder och samvete
om särskilda skäl inte talar emot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förvaltningslagen gäller att
myndigheter skall handlägga ärenden enkelt, snabbt och billigt utan att
säkerheten eftersätts. Myndigheten skall beakta möjligheten att själv in-
hämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter om det be-
hövs. Ett ärende får inte avgöras innan den enskilde fått tillfälle att yttra
sig över uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än den en-
skilde själv.
Utgångspunkten i propositionen angående inkomstgrundad ålderspen-
sion är att samma handläggningsregler, så långt möjligt, skall gälla inom
pensionssystemet oavsett om det är skattemyndigheten, den allmänna
försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten som handlägger en
fråga. Regeringen föreslår därför i nämnda proposition att förvaltnings-
lagens regler i så stor utsträckning som möjligt skall vara tillämpliga vid
handläggning av ärenden enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Motsvarande bör enligt regeringens uppfattning gälla vid handläggningen
av ärenden om garantipension. Detta innebär bl.a. att den allmänna servi-
ceskyldighet och utredningsskyldighet som gäller enligt förvaltnings-
lagen skall gälla även för ärenden enligt den här föreslagna lagen om ga-
rantipension.
Som nämnts ovan skall den enskilde enligt förvaltningslagen under-
rättas om uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än henne
eller honom själv. I Ds 1997:66 föreslogs att denna kommunikations-
skyldighet i pensionsärenden skulle utvidgas till att även gälla uppgifter
som tillförts ärendet av den enskilde om myndigheten tänker avvika från
denna uppgift. I det fortsatta beredningsarbetet har en sådan utvidgad
kommunikationsskyldighet bedömts som onödig. I de fall försäkrings-
kassan avviker från uppgifter lämnade av den enskilde torde det ofta vara
fråga om att motstridiga uppgifter har lämnats av någon annan. Dessa
uppgifter skall då, enligt förvaltningslagens regler, kommuniceras med
den enskilde. Om i annat fall försäkringskassan avviker från uppgifter
som lämnats av den enskilde torde det inte göra någon skillnad om upp-
gifterna kommuniceras eller inte. Den enskilde som inte är nöjd med
beslutet har då i stället att begära omprövning och därefter eventuellt
överklaga försäkringskassans beslut.
För att handlägga ärenden om garantipension är den allmänna försäk-
ringskassan i första hand beroende uppgifter från den enskilde och upp-
gifter som försäkringskassan själv förfogar över. Våren 1997 föreslog
regeringen ett antal lagändringar för att förbättra försäkringskassornas
utrednings- och kontrollmöjligheter. Bl.a. föreslogs en generell regel
om att uppgifter som den försäkrade lämnar om faktiska förhållanden
skulle lämnas på heder och samvete (prop. 1996/96:121). Förslaget har
antagits av riksdagen (bet. 1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231).
Motsvarande bör gälla även för uppgifter som en enskild skall lämna
enligt lagen om garantipension. Som närmare utvecklats i avsnitt 8.2,
kräver garantipension ansökan av den enskilde. I sådan ansökan skall det
således åligga den enskilde att på heder och samvete lämna fullständiga
uppgifter om de förhållanden som är av betydelse för att bedöma rätten
till garantipension och storleken av denna. Även i andra sammanhang än i
en ansökan kan den enskilde komma att lämna uppgifter om faktiska
förhållande. Dessa uppgifter skall då också lämnas på heder och
samvete.
Eftersom uttag av garantipension kräver samtidigt uttag av eventuell
inkomstgrundad ålderspension bör ansökan om båda dessa pensioner
göras i ett sammanhang och förslagsvis i en och samma ansökan. Upp-
giften om den inkomstgrundade ålderspensionen, som krävs för bestäm-
mande av garantipensionen, kommer försäkringskassan därmed att själv
förfoga över.
För fastställande av hur många försäkringsår för garantipension som
den enskilde skall få tillgodoräkna sig kan det i vissa fall finnas behov av
att inhämta uppgifter från andra än den enskilde själv. För detta och
eventuella övriga uppgifter som kan behövas för fastställande av garanti-
pensionen, bör statliga och kommunala myndigheter samt arbetsgivare
vara skyldiga att, efter föreläggande inkomma med de uppgifter som kan
behövas för tillämpning av reglerna om garantipension.
Av samma skäl som att ansökan om garantipension och inkomstgrun-
dad ålderspension bör göras i en och samma ansökan bör också en och
samma försäkringskassa besluta om såväl inkomstpension och tilläggs-
pension som garantipension. I propositionen angående inkomstgrundad
ålderspension föreslår regeringen att beslut om inkomstpension och
tilläggspension skall fattas av den allmänna försäkringskassa där den
pensionssökande är eller skall vara inskriven enligt AFL vid tidpunkten
för beslutet. För personer som inte är eller skall vara inskrivna vid någon
försäkringskassa skall beslutet i stället fattas av Stockholms läns all-
männa försäkringskassa. Vi föreslår att samma beslutsordning skall gälla
för beslut om garantipension.
I propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslår vi
också att beslut om bl.a. pension skall få fattas genom automatisk data-
behandling för att det reformerade pensionssystemet inte skall bli
alltför svåradministrerat. Detta gäller dock endast när enligt 20 § första
stycket 1 förvaltningslagen skäl för beslutet inte måste anges. Flertalet
beslut om garantipension torde komma att vara sådana beslut där skäl
inte behöver anges. Det är enligt vår uppfattning därför lämpligt att även
beslut om garantipension skall få fattas genom ADB. I likhet med vad vi
föreslår för den inkomstgrundade ålderspensionen skall det i sådana fall
fortfarande vara försäkringskassan som är beslutande organ och som
avgör om beslut skall fattas genom ADB. Det är också försäkringskassan
som beslutar om ändring eller omprövning av det fattade beslutet.
10.3 Ändring av beslut
Regeringens förslag: Ändringar beträffande ålderspension, efter-
levandepension eller förtidspension som ligger till grund för ett
beslut enligt denna lag skall automatiskt medföra följdändringar av
beslutet om detta påverkas av ändringen.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i
huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har berört denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom garantipensionen skall
bestämmas med ledning av den pensionsberättigades inkomstgrundade
ålderspension, eventuell tilläggspension i form av änkepension, viss ut-
ländsk ålderspension samt utländsk förtidspension och efterlevandepen-
sion kommer ändringar av dessa pensioner att medföra att också garanti-
pensionen behöver ändras. Regeringen föreslår att sådana ändringar av
ett tidigare beslut om garantipension skall kunna göras genom det änd-
ringsinstitut som har föreslagits gälla för den inkomstgrundade ålders-
pensionen vid ändringar i det beräkningsunderlag som använts vid be-
stämmande av pensionen.
För garantipensionen finns inte skäl till någon beloppsbegränsning när
ändring skall ske eftersom garantipensionen utgör en utfyllnad till den
inkomstgrundade ålderspensionen och förändras i förhållande till hur
denna pension ändras.
Förutom de föreslagna bestämmelserna som nu beskrivits om när ett
beslut skall ändras gäller förvaltningslagens regler om ändring av ett be-
slut på grund av att det har blivit uppenbart oriktigt eller liknande (26 §
förvaltningslagen).
10.4 Omprövning
Regeringens förslag: Beslut om garantipension skall omprövas om
den enskilde begär det eller om det finns andra skäl. Begäran om om-
prövning skall ske skriftligen och komma in till försäkringskassan
inom två månader från det att den pensionssökande fått del av beslu-
tet. Riksförsäkringsverket skall inte kunna begära omprövning av be-
slut. Försäkringskassan skall under vissa förutsättningar på eget
initiativ kunna ompröva sina beslut. Beslut får omprövas till fördel
för den enskilde inom två månader från det att beslutet meddelades.
Om ett beslut har blivit felaktigt på grund av att den enskilde har
lämnat oriktiga uppgifter eller har brustit i sin uppgiftsskyldighet
eller om beslutet har fattats på uppenbart oriktigt eller ofullständigt
underlag eller liknande får omprövning ske utan tidsbegränsning.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i
huvudsak överens med regeringens förslag. I promemorian föreslogs
dock att försäkringskassan skulle kunna ompröva beslut om
garantipension både till fördel och till nackdel för den enskilde inom två
månader från det att beslutet meddelades.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anser att det bör finnas
gemensamma omprövnings- och ändringsregler för hela socialförsäk-
ringsområdet. I avvaktan på en översyn av dessa regler bör bestämmel-
serna i den nya lagen motsvara vad som gäller enligt 20 kap. 10 och
10 a §§. Detsamma anser Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i
Göteborgs och Bohus län. Länsrätten framhåller vidare att det är
otillfredställande att försäkringskassan kan ompröva sina beslut även till
nackdel för den enskilde och att en omprövning inom två månader från
det att beslutet meddelades dessutom är för kort tid för att hinna med
kommunicering, utredning m.m. Göteborgs allmänna
försäkringskassa förklarar att kassan inte har några synpunkter på
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 20 kap. 10 § AFL finns
bestämmelser om omprövning såvitt gäller beslut av allmän
försäkringskassa. Försäkringskassan får enbart ompröva beslut som har
fattats av tjänsteman och endast på begäran av den försäkrade.
Riksförsäkringsverket får inte begära omprövning av försäkringskassans
beslut. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel. Förutom denna bestämmelse finns också regler om ändring av
beslut i 20 kap. 10 a § AFL. Enligt denna bestämmelse skall
försäkringskassan i vissa särskilt angivna fall självmant ändra sitt beslut.
Denna regel har dock i praktiken kommit att tillämpas på ett sätt som
inte helt överensstämmer med lagtextens lydelse.
Som anförts inledningsvis anser regeringen att förvaltningslagens be-
stämmelser bör tillämpas i så stor utsträckning som möjligt på beslut
enligt den föreslagna lagen. Enligt förvaltningslagen skall omprövning
ske om myndigheten finner att ett beslut är uppenbart oriktigt på grund
av nya omständigheter eller någon annan anledning. I likhet med vad som
föreslås för den inkomstgrundade ålderspensionen bör dock beslut som
meddelas enligt den här föreslagna lagen omprövas även i andra situatio-
ner än då beslutet är uppenbart oriktigt.
Frågan är då hur en sådan bestämmelse bör vara utformad. Bestämmel-
sen om omprövning i AFL har som sagt fått ett mer vidsträckt tillämp-
ningsområde än vad som direkt följer av lagtexten. I propositionen angå-
ende inkomstgrundad ålderspension föreslår regeringen därför en helt
ny regel för omprövning av beslut. Som anförts i inledningen till detta
kapitel är det vår mening att de processuella reglerna så långt möjligt
skall vara desamma för garantipensionen som för den inkomstgrundade
ålderspensionen. Vi föreslår därför att omprövningsbestämmelsen i den
föreslagna lagen om inkomstgrundad ålderspension görs tillämplig även
på beslut enligt den här föreslagna lagen.
Den föreslagna omprövningsbestämmelsen innebär att beslut skall
kunna omprövas på begäran av den som beslutet avser eller annars om
det finns andra skäl för en omprövning. En omprövning måste således
alltid ske när en enskild begär detta och då oavsett av vilken anledning
detta begärs. En begäran om omprövning måste dock, som framgår
nedan, göras inom en viss tid efter det att beslutet meddelades. Försäk-
ringskassan skall därutöver i vissa fall självmant kunna ompröva ett be-
slut om det t.ex. framkommit nya uppgifter som ger anledning att om-
pröva beslutet. Omprövning i sistnämnda situationer får ske antingen till
den enskildes fördel eller i annat fall om omprövningen föranleds av att
den pensionssökande har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att
fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet, eller om beslutet
fattats på uppenbart felaktig eller ofullständig grund eller slutligen om
det finns andra synnerliga skäl.
Som nämnts ovan får Riksförsäkringsverket inte begära omprövning av
beslut som försäkringskassan meddelar enligt AFL. Att Riksförsäk-
ringsverket inte kan begära omprövning av försäkringskassans beslut
motiverades i proposition 1977/78:20 med förslag till ändrad organisa-
tion för besvärsprövning inom socialförsäkringen m.m. (s. 98) med att
det ansågs onödigt. Om Riksförsäkringsverket vill att ett beslut av för-
säkringskassan skall ändras, kan verket i stället överklaga beslutet. Efter-
som det också får anses olämpligt att en tillsynsmyndighet kan begära
omprövning av beslut som har fattats av den som myndigheten har att
utöva tillsynen över, föreslår vi här att Riksförsäkringsverket inte heller
skall ha möjlighet att begära omprövning av beslut som försäkringskas-
san meddelat enligt den föreslagna lagen. Riksförsäkringsverkets uppgift
bör i stället vara att främja enhetlig tillämpning av lagstiftningen och
därför bör verket ingripa endast då det gäller frågor som är av betydelse
till ledning för rättstillämpningen. Det rättsmedel som då bör användas
är överklagande. Om den enskilde begärt omprövning av ett beslut och
Riksförsäkringsverket därefter överklagar samma beslut bör hela
ärendet i stället överlämnas till förvaltningsdomstol för prövning.
Vad gäller tiden för att begära omprövning skall olika överväganden
göras. För garantipensionen gäller att denna pension kan komma att be-
höva ändras för förfluten tid om den inkomstgrundade ålderspensionen
för samma period ändras. I sådant fall är dock försäkringskassan enligt
vad som redovisats i föregående avsnitt skyldig att självmant ändra ga-
rantipensionsbeloppet. Någon möjlighet till omprövning behövs därför
inte i detta fall. I förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension fö-
reslår regeringen för andra beslut än beslut om pensionsrätt, pensions-
poäng och vårdår att tiden för begäran om omprövning som huvudregel,
liksom enligt AFL, skall vara två månader från delfåendet av beslutet.
Samma tid bör lämpligen gälla även för beslut om garantipension.
Beträffande omprövning på initiativ av försäkringskassan bör sådan
omprövning till den enskildes fördel få göras inom två månader från det
att beslutet meddelades. När det gäller omprövning som är föranlett av
att beslutet blivit felaktigt därför att den pensionssökande har lämnat
oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet bör det vara möjligt att ompröva beslutet även
efter två månaders tiden. Detsamma bör gälla om det framkommer att
beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag
eller om det föreligger synnerliga skäl. Omprövningar av de anledningar
som angetts här bör få ske både till fördel och till nackdel för den
enskilde. Vad vi här föreslagit angående beslut om garantipension
överensstämmer med vad som vi föreslår skall gälla för beslut om
inkomstgrundad ålderspension.
Enligt 20 kap. 10 § AFL gäller att omprövning av en fråga angående
för mycket utbetald ersättning skall göras av socialförsäkringsnämnd om
det belopp som har utbetalts för mycket överstiger 10 procent av
prisbasbeloppet. En motsvarande regel föreslogs för garantipensionen i
Ds 1997:66. Riksdagen har emellertid därefter beslutat att, med verkan
från den 1 juli 1998, ta bort denna bestämmelse i 20 kap. 10 § AFL
(prop.1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). Vi föreslår
därför inte här någon motsvarighet till denna bestämmelse.
10.5 Överklagande av beslut
Regeringens förslag: Beslut enligt lagen om garantipension skall
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Både den enskilde och
Riksförsäkringsverket skall kunna överklaga besluten. Den enskilde
får dock bara överklaga beslut som först har omprövats och beslut
om avvisning. Överklagande av en enskild skall har kommit in inom
två månader från det att denne fick del av beslutet om omprövning.
Överklagande av Riksförsäkringsverket skall ha kommit in inom två
månader från den dag beslutet meddelades.
Den begränsningen i rätten att överklaga vissa avvisningsbeslut som
har föreslagits skall införas i förvaltningsprocesslagen skall inte gälla
avvisningsbeslut enligt lagen om garantipension som har fattats av
försäkringskassan.
Beslut av allmän förvaltningsdomstol får överklagas av den en-
skilde inom två månader från det att denne fick del av beslutet och av
Riksförsäkringsverket inom två månader från det att beslutet medde-
lades. Beslutet kan dessutom i vissa fall överklagas av
försäkringskassan, varvid samma tid skall gälla som gäller för
Riksförsäkringsverket. I Regeringsrätten skall Riksförsäkringsverket
alltid föra det allmännas talan.
För prövning i kammarrätten krävs prövningstillstånd. Nämndemän
skall ingå i kammarrätten vid prövning av mål om garantipension om
sådana ingått vid prövning i länsrätten.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm framhåller att
nämndemän bara ingår i kammarrätten om målet beviljas prövnings-
tillstånd och prövas i sak. Riksförsäkringsverket anför att verket bör un-
dantas från kravet på prövningstillstånd i kammarrätten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler gäller att
försäkringskassans beslut i olika ärenden enligt AFL får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol av den enskilde eller av
Riksförsäkringsverket. Beslut som har fattats av en tjänsteman hos
kassan måste dock omprövas innan det kan överklagas av den enskilde.
Beslut som försäkringskassan har meddelat enligt den här föreslagna
lagen bör enligt regeringens uppfattning vara överklagbara på motsva-
rande sätt som i dag gäller för beslut om pension. Detta överensstämmer
också med vad som föreslås för den inkomstgrundade ålderspensionen i
propositionen angående sådan pension. Beslut om garantipension skall
kunna överklagas både av den enskilde och av Riksförsäkringsverket.
Enligt den här föreslagna lagen kommer inga beslut att fattas av
socialförsäkringsnämnd. På motsvarande sätt som gäller för beslut
enligt AFL bör därför ett beslut enligt denna lag först omprövas innan
det får överklagas av den enskilde.
När en enskild överklagar ett beslut föreslår vi, i likhet med vad vi fö-
reslår skall gälla den inkomstgrundade ålderspensionen, att överklagan-
det skall ha inkommit inom två månader från det att klaganden fick del av
beslutet. Överklagande av Riksförsäkringsverket skall inkomma inom två
månader från det att beslutet meddelades. Samma tider föreslår vi också
skall gälla för överklagande av förvaltningsdomstols beslut.
Regeringen har i den nyligen till riksdagen överlämnade propositionen
prop.1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel
om domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. bl.a. föreslagit att det i
förvaltningsprocesslagen skall införas en bestämmelse som innebär att
om en förvaltningsdomstol har överprövat ett beslut om avvisning på
grund av att ett överklagande har kommit in för sent, skall domstolens
beslut inte få överklagas. I prop.1997/98:101 föreslås dock att detta inte
skall gälla avvisningsbeslut som har fattats av försäkringskassa eller
arbetslöshetskassa. Bakgrunden till detta undantag är att i annat fall
begränsningen i rätten att överklaga skulle gälla för avvisning av ett för
sent inkommet överklagande men inte för en för sent inkommen
begäran om omprövning. För den inkomstgrundade ålderspensionen har
därför i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
föreslagits en undantagsbestämmelse av motsvarande slag som den som
i prop. 1997/98:101 har föreslagits för beslut av försäkringskassan i
ärenden enligt AFL. Undantaget föreslås dock, på samma sätt som enligt
förslaget i prop.1997/98:101 begränsas till att gälla avvisningsbeslut av
den instans som också skulle kunna fatta omprövningsbeslut dvs. försäk-
ringskassan, skattemyndigheten och Premiepensionsmyndigheten.
Enligt regeringens uppfattning bör även här gälla samma regler för
garantipension som för inkomstgrundad ålderspension. Undantags-
bestämmelsen i LIP skall därför också gälla för avvisningsbeslut som
försäkringskassan fattar i ärenden enligt lagen om garantipension.
I december månad 1995 beslutade riksdagen med ikraftträdande den
1 maj 1996 att införa en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningspro-
cessen, där det allmänna skall företrädas av den myndighet som först
beslutade i saken. En särskild bestämmelse om detta har därför införts i
7 a § förvaltningsprocesslagen, som dock endast gäller i den mån det
inte finns avvikande bestämmelser i annan lag eller författning.
Riksförsäkringsverket har enligt 20 kap. 12 § andra stycket AFL
möjlighet att överta den allmänna försäkringskassans uppgift att föra
talan. I Regeringsrätten för alltid Riksförsäkringsverket det allmännas
talan i mål enligt AFL. En motsvarighet till dessa nuvarande
bestämmelser föreslås för den inkomstgrundade ålderspensionen och
bör enligt regeringen gälla även för garantipensionen. Vi föreslår därför
att tvåpartsprocessen skall gälla även i mål om garantipension och att
Riksförsäkringsverket också i dessa mål skall få möjlighet att föra det
allmännas talan samt att Riksförsäkringsverket alltid skall föra sådan
talan i Regeringsrätten. När och hur försäkringskassan bör underrätta
Riksförsäkringsverket om mål som kan vara av intresse att bevaka eller
överta talan i, får verket reglera särskilt.
Den 1 oktober 1994 infördes en möjlighet att kräva prövningstillstånd
vid överklagande till kammarrätt. I en senare proposition, 1994/95:27
om fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna föreslog regeringen att sådant prövningstillstånd
skulle införas för ett stort antal måltyper, bl.a. socialförsäkringsmål.
Riksdagen godkände även detta förslag (bet.1994/95:JuU6, rskr.
1994/95:165). I enlighet därmed föreslogs i Ds 1997:66 att
motsvarande regler skulle gälla för mål om garantipension. I
propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslår vi också
en sådan regel. Som anges i den propositionen bör frågan huruvida
Riksförsäkringsverket skall undantas från kravet på prövningstillstånd
behandlas enhetligt för hela socialförsäkringsområdet och får därför
övervägas i samband med översynen av de processuella bestämmelserna
i AFL.
Vid prövning av mål i kammarrätten skall nämndemän ingå i rätten när
så är särskilt föreskrivet. Beträffande den inkomstgrundade
ålderspensionen föreslår regeringen att nämndemän skall medverka i
samtliga mål när nämndemän ingått i prövningen i länsrätt utom såvitt
avser mål om pensionsrätt. Detta överensstämmer med de regler som i
dag gäller, där nämndemän medverkar i mål enligt AFL om nämndemän
ingått i länsrätten medan däremot kammarrätten avgör mål enligt lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring utan medverkan av nämndemän. För
målen om garantipension bör enligt regeringens uppfattning gälla samma
regler som enligt huvudregeln gäller för mål om inkomstgrundad
ålderspension. Vi anser här inte att det föreligger någon
undantagssituation motsvarande den som bedömts gälla för mål om
pensionsrätt.
10.6 Preskription m.m.
Regeringens förslag: Ett garantipensionsbelopp som inte har lyfts
före utgången av andra året efter det år det förfallit till betalning är
preskriberat. Rätt till garantipension får inte överlåtas eller pantsättas
till annan innan pensionen är tillgänglig för lyftning.
Promemorians förslag: Förslagen i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i
denna del.
Skälen för regeringens förslag: I preskriptionslagen (1981:130)
finns regler om preskription av fordringar på bl.a. pension. I 2 § pre-
skriptionslagen stadgas att en fordran preskriberas tio år efter
tillkomsten om inte preskriptionen avbryts dessförinnan och att för
fordran på pension räknas preskriptionstiden från den dag då fordringen
tidigast kan göras gällande. Preskriptionslagens bestämmelser om
preskription gäller såvitt inget annat är föreskrivet i någon annan
författning. I anledning av detta föreslår vi i propositionen angående
inkomstgrundad ålderspension en särskild lagbestämmelse av innebörd
att preskriptionslagen inte är tillämplig på den enskildes fordringar på
pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension. För
garantipensionen, där fordran på sådan pension uppstår först när
pensionen är tillgänglig för utbetalning, finns inte motsvarande behov av
undantag från preskriptionslagens regler.
För förfallen garantipension kan det däremot finnas anledning till en
särskild preskriptionsbestämmelse. Enligt 20 kap. 5 § AFL skall ett be-
lopp som inte har lyfts före utgången av andra året efter det år då belop-
pet förfallit till betalning vara förverkat. I likhet med vad vi föreslår för
den inkomstgrundade ålderspensionen föreslår vi här att en motsvarande
bestämmelse införs för garantipensionen. Som anges i propositionen
angående inkomstgrundad ålderspension innebär detta att en fordran på
pension är preskriberad efter utgången av den angivna tiden och att pre-
skriptionslagens regler om t.ex. preskriptionsavbrott är tillämpliga.
I 20 kap. 6 § AFL finns i dag en bestämmelse om att innestående ford-
ran på ersättning enligt lagen inte får tas i mät och inte heller överlåtas
innan ersättningen är tillgänglig för lyftning. Emellertid finns i utsök-
ningsbalken en möjlighet att utmäta även belopp som utges i form av
pension enligt de regler som gäller för utmätning av lön. Enligt dessa
regler får lön som innestår hos arbetsgivaren utmätas. Enligt en tidigare
bestämmelse i utsökningslagen, som föregick utsökningsbalken, fick ut-
mätning inte ske förrän gäldenären kunde lyfta lönen eller pensionen.
Ändringen innebar att utmätning skulle kunna ske genom anvisning till
arbetsgivaren eller pensionsutbetalaren att innehålla viss del av de utgå-
ende beloppen, dvs. utmätning skulle kunna ske innan lönen eller pensio-
nen var tillgänglig för lyftning. I förtydligande syfte infördes samtidigt
ett nytt andra stycke i 20 kap. 6 § AFL av innebörd att förbudet i första
stycket mot utmätning av innestående belopp inte hindrade utmätning
enligt reglerna om utmätning av lön.
För garantipensionens del gäller, som angetts ovan, att fordran på så-
dan pension inträder först vid ansökan om pension. Någon intjänad pen-
sionsrättighet finns således inte beträffande garantipensionen till
skillnad från den inkomstgrundade ålderspensionen. Utsökningsbalkens
regler om utmätning gäller därför fordran på garantipension fullt ut och
någon särskild bestämmelse om utmätning motsvarande den som idag
finns i 20 kap. 6 § AFL behövs inte. Däremot bör det enligt regeringens
uppfattning införas en regel, motsvarande den som gäller i dag, om
förbud mot att pantsätta eller överlåta garantipension innan denna är
tillgänglig för lyftning.
10.7 Sekretessfrågor
Regeringens förslag: 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100)
kompletteras så att den omfattar även ärenden enligt lagen om
garantipension och enligt lagen om handikappersättning och
vårdbidrag.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag såvitt avser ärenden enligt lagen om garantipen-
sion. Däremot föreslogs i promemorian inte att 7 kap. 7 §
sekretesslagen skulle omfatta även ärenden enligt lagen om
handikappersättning och vårdbidrag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm påpekar att uppräk-
ningen av olika ärendetyper i 7 kap. 7 § sekretesslagen bör kompletteras
även med handikappersättning och vårdbidrag om dessa förmåner bryts
ut ur den allmänna försäkringen till en självständig lag.
Skälen för regeringens förslag: I 7 kap. 7 § sekretesslagen regleras
frågor om sekretess i ärenden som rör AFL hos försäkringskassan,
Riksförsäkringsverket och domstol. Där regleras också möjligheten att i
annan lagstiftning göra undantag från sekretessen i vissa fall. Motsvarig-
heten till en del av de bestämmelser om pension som i dag finns i AFL
kommer i framtiden att finnas i lagen om garantipension. Bestämmelsen
i sekretesslagen bör därför kompletteras så att den uttryckligen omfattar
även ärenden enligt den föreslagna lagen om garantipension. Som påpe-
kats av Kammarrätten i Stockholm bör sekretessbestämmelsen också
kompletteras på så sätt att den omfattar även ärenden enligt den före-
slagna lagen om handikappersättning och vårdbidrag.
Av 7 kap. 7 § fjärde stycket sekretesslagen framgår att det är möjligt
att i lagar som omfattas av bestämmelsen föreskriva undantag från sek-
retessen i vissa fall. För garantipensionen skulle detta t.ex. kunna gälla
uppgifter om pension som i vissa fall får lämnas ut till försäkringsbolag,
utländska socialförsäkringsorgan m.m. Sådant undantag kommer att för
garantipensionen gälla genom att vad som föreskrivs i 15 kap. 15 § lagen
om inkomstgrundad ålderspension görs tillämplig även på garantipensio-
nen och för handikappersättningen och vårdbidraget på motsvarande sätt
genom en hänvisning till 20 kap. 9a § AFL.
11 Samordning mellan ålderspension och andra
förmåner
11.1 Inledning
I dagens pensionssystem är storleken på de allmänna ålderspensionerna
huvudsakligen beroende av intjänandetider och tillgodoräknade pen-
sionspoäng men även i viss mån av varandra. Sålunda är pensionstill-
skottet, hustrutillägget och barntillägget beroende av den pensionsberät-
tigades och, för hustrutillägget, makens tilläggspension. Det som här be-
skrivits är den samordning som sker mellan de allmänna pensionerna.
Därtill kommer den samordning som sker mellan allmänna pensioner
och andra förmåner och som kan innebära antingen att storleken på
pensionsförmånen påverkas eller att storleken på den andra förmånen
påverkas. I avsnitt 11.2 beskrivs det förstnämnda fallet nämligen den
situationen att pensionen minskas på grund av att en annan förmån utgår
samtidigt. För detta fall lämnar regeringen här förslag till hur
samordning skall ske med garantipensionen. En motsvarande
bestämmelse föreslås också för den inkomstgrundade ålderspensionen i
propositionen angående sådan pension. Bestämmelsen om samordning
för garantipensionen respektive den inkomstgrundade ålderspensionen
är i stort sett identisk. För tydlighetens och fullständighetens skull
lämnas emellertid även här en fullständig redovisning av bakgrunden till
förslaget och motivet för detta. I avsnitt 11.3 redogörs översiktligt för
förmåner som i dag i stället påverkas av utgående pensioner. Här lämnar
vi inte några förslag till hur anpassningen skall ske när nuvarande
pensioner byts ut mot reformerad ålderspension.
11.2 Yrkesskadelivräntor
Regeringens förslag: Ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension för pensionsberättigad som jämte
pensionen även uppbär yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller
motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall minskas med
ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta
som överstiger en sjättedels basbelopp. Om den enskilde har rätt till
flera livräntor skall sådan minskning avse var livränta för sig. Minsk-
ningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på
tilläggspensionen. Minskningen får dock inte leda till att sammanlagd
ålderspension och premiepension till efterlevande kommer att under-
stiga, för den som är ogift, 13 % av prisbasbeloppet per månad och,
för den som är gift, 11,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Motsvarande samordning skall ske mellan ålderspension och
yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta. I sådant fall skall
dock endast garantipensionen minskas. Det belopp som alltid skall
återstå efter samordning skall dock innefatta såväl garantipension
som inkomstgrundad ålderspension och premiepension till
efterlevande.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i
huvudsak överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket hävdar att det ”golvbelopp”
som har föreslagits för samordning mellan yrkesskadelivräntor och
ålderspension är lägre satt än i dagens system och att tanken om att en
person skall få behålla minst tre fjärdedelar av vad som annars skulle ha
utgått därmed frångås. Bohusläns allmänna försäkringskassa anför
mot bakgrund av att det blir allt färre som beviljas yrkesskadelivränta att
det vore bra om samordning kunde undvikas i det reformerade
ålderspensionssystemet. Göteborgs allmänna försäkringskassa har
inte något att erinra mot förslaget men anmärker att
samordningsbestämmelserna ytterligare ökar komplexiteten i
regelverket, vilket minskar överskådligheten för den enskilde och kräver
att kompetens beträffande yrkesskadeförsäkringen bibehålls inom
administrationen. Sveriges Pensionärers Riksförbund framför att
frågan om samordning av yrkesskadelivränta med ålderspension bör
anstå för att lösas i samband med frågan om det framtida systemet för
förtidspension.
Skälen för regeringens förslag: Alltsedan införandet av det
offentliga pensionssystemet har det vid sidan av detta förekommit
författningar om obligatorisk försäkring för dem som i yrkesutövning
m.m. riskerar att drabbas av olycksfall som leder till bestående förlust
eller nedsättning av arbetsförmågan eller till dödsfall. Ersättning på
grund av sådan försäkring är således avsedd att täcka bl.a. bortfall av
arbetsinkomst och ersättningen utbetalas i sådant fall i form av livränta
eller engångsbelopp. Det har regelmässigt ansetts att en
överkompensation uppstår om en pensionsberättigad jämte en sådan
ersättning får uppbära pensionen ograverad. Pension och livränta har
därför på olika sätt samordnats, dvs. förekomsten av en livränta har
föranlett reducering av pension eller tvärtom. Även i det reformerade
ålderspensionssystemet föreligger ett behov av regler om samordning
mellan arbets- eller yrkesskadelivräntor och pension.
Den centrala lagstiftningen vad beträffar ersättning för arbetsskador
eller därmed jämförliga skador utgörs idag av lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd, vilka båda trädde i kraft den 1 juli 1977. Vad beträf-
far ersättning för sådana skador har emellertid som en allmän princip
gällt att ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings
giltighetstid alltjämt regleras enligt bestämmelserna i den författningen.
Till följd härav utbetalas alltjämt eller kan framdeles komma att
utbetalas ersättning enligt ett stort antal äldre, i de flesta fall upphävda,
författningar om obligatorisk försäkring för yrkesskador eller
motsvarande. Det är i dessa fall fråga om ersättning för skador som
inträffat under åren 1903–1977. Huvuddelen av dessa livräntor utges
enligt 1954 års lag om yrkesskadeförsäkring. Samlingsbegreppet för de
aktuella livräntorna har därför kommit att bli yrkesskadelivräntor.
Enligt nuvarande regler uppgår det maximala årsbeloppet för en yrkes-
skadelivränta till 3,78 gånger basbeloppet dvs. för år 1998, 137 592 kr.
Beroende på skadeår reduceras dock yrkesskadelivräntor vid antingen 65
eller 67 års ålder till tre fjärdedelar av tidigare utgående belopp.
Maximibeloppet blir alltså för de flesta ålderspensionärer 2,84 gånger
basbeloppet eller för år 1998, 103 376 kr.
I 17 kap. 2 § AFL finns den nu gällande regeln om samordning mellan
yrkesskadelivräntor, folkpension och ATP. De äldre författningarna om
yrkesskadeersättning innefattar dessutom, som ovan berörts, en bestäm-
melse som kan sägas vara avsedd att innebära viss samordning mellan
livränta och pension; nämligen att livräntan skall reduceras till tre
fjärdedelar av sitt belopp fr.o.m. den månad under vilken den skadade
fyllt 67 år eller, beträffande skador som inträffat den 1 juli 1976 eller
senare, fr.o.m. den månad under vilken den skadade fyllt 65 år.
Vid införandet av AFL ansågs att reduktion av yrkesskadeersätt-
ningarna, såvitt avsåg äldre skadefall, inte lagligen kunde ske genom ret-
roaktiv ändring av den vid skadans inträffande gällande yrkesskade-
försäkringslagstiftningen. Samordningsbestämmelsen i AFL bygger där-
för på reduktion av pensionen.
Yrkesskadelivräntorna utgör till skillnad från livräntor enligt LAF
eller motsvarande livräntor som bestäms med tillämpning av den lagen,
inte pensionsgrundande inkomst. Enligt 23 § i promulgationslagen till
AFL kan tilläggspension i form av förtidspension inte heller utges i
anledning av pensionsfall som inträffat före den 1 januari 1962.
Personer som har skadats före detta datum har således inte kunnat
kompenseras i ålderspensionshänseende av en kontinuerlig omvandling
av antagandepoäng till ATP-poäng.
Utformningen av regleringen om samordning mellan pension och
yrkesskadelivräntor m.m. bestämdes i huvudsak av å ena sidan intresset
av att undvika överkompensation till pensionsberättigade som uppbär
livräntor och å andra sidan ett hänsynstagande till att de som drabbats av
yrkesskador eller motsvarande ofta därigenom helt eller delvis betagits
möjligheten att tjäna in tilläggspension.
Såvitt avser ålderspension innebär samordningsbestämmelsen att folk-
pensionen, dvs. såväl folkpensionens huvudförmån som
pensionstillskott, och tilläggspensionen skall minskas med tre
fjärdedelar av egenlivräntan. Efterlevandelivränta, med undantag för
livränta som någon fått i egenskap av förälder till den avlidne, samordnas
såvitt avser ålderspension endast med folkpension, men i övrigt på
motsvarande sätt. Minskningen skall i första hand göras på
tilläggspensionen, i andra hand på pensionstillskottet och i sista hand på
folkpensionens huvudförmån. Avdrag på tilläggspension får dock inte
ske om yrkesskadan inträffat innan den skadade har tillgodoräknats
pensionspoäng för ett år.
Den pensionsberättigade har vidare enligt samordningsreglerna alltid
rätt att behålla tre fjärdedelar av den folkpension som ”annars skulle ha
utgått”. Denna regel och bestämmelserna om pensionstillskott har i
praxis tillämpats så att pensionstillskott beräknats utifrån den tilläggs-
pension som faktiskt betalas ut. Detta innebär att pensionstillskottet be-
räknas utifrån det belopp tilläggspensionen uppgår till efter det att den
samordnats med yrkesskadelivräntan.
Minskning av pension skall även ske då skada för vilken egenlivränta
börjat utges åter medför sjukdomsfall som berättigar till sjukpenning
enligt yrkesskadelagstiftningen och som då ersätter livräntan liksom i de
fall livränta helt eller delvis bytts ut mot engångsbelopp.
I Ds 1997:66 föreslogs att det även i det reformerade
pensionssystemet skall finnas samordningsregler vid sammanträffande
mellan pension och yrkesskadelivränta motsvarande de
samordningsregler som finns i dag. Bohusläns allmänna
försäkringskassa ifrågasätter om en sådan samordning är nödvändig och
Sveriges Pensionärers Riksförbund menar att frågan bör anstå och lösas
i samband med utformningen av det framtida förtidspensionssystemet.
Det är dock regeringens uppfattning att det, även om det innebär
ytterligare komplexitet i regelverket, i det reformerade
ålderspensionssystemet bör finnas samordningsregler vid samman-
träffande mellan pension och yrkesskadelivränta för att undvika den
överkompensation som annars skulle uppstå om den pensionsberättigade
jämte livräntan även fick uppbära pensionen ograverad. Visserligen
kommer på sikt utbetalning av yrkesskadelivräntor att upphöra men fort-
farande nybeviljas sådana förmåner och det är först långt in på 2000-
talet som de helt kommer att ha upphört. Vi anser det inte rimligt att
under en lång övergångstid tillåta en överkompensation av det slag som
det skulle bli fråga om ifall samordning inte skulle ske.
Som anges i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
och som föreslogs i Ds 1997:66 bör utgångspunkten för samordningen,
liksom enligt dagens regler, vara att det är pensionen som reduceras. En
annan lösning skulle förutsätta ett mycket stort antal retroaktiva
ändringar av tidigare gällande lagstiftning eftersom yrkesskadelivrän-
torna bestäms med tillämpning av den lag som gällde vid skadetillfället
och lagstiftningen om ersättning vid yrkesskada har ändrats vid åtskilliga
tillfällen från år 1901 och framåt. Därtill kommer att ett flertal
yrkesskadeersättningar i viss mån kan sägas ha civilrättslig karaktär,
eftersom de ursprungligen utgick från en försäkring som tecknades av
arbetsgivaren – i vissa fall hos privata försäkringsinrättningar. Det skulle
därför kunna ifrågasättas om ändringar av tidigare meddelade beslut om
ersättning för yrkesskador är förenliga med skyddet för egendom i den
europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter.
Ytterligare en omständighet som talar för att minskning bör ske av
pensionsförmånen är de särskilda reglerna för beskattning av
yrkesskadelivräntor, som i princip innebär att en viss del av
livräntebeloppet är skattefritt. Det ter sig ogörligt att vid utformningen
av en samordningsregel som bygger på reduktion av livräntor
kompensera för de skattekonsekvenser en sådan ändring skulle innebära.
Sammantaget föreslår vi därför att samordning mellan yrkes-
skadelivränta och ålderspension i det reformerade ålderspensionssyste-
met skall ske genom reduktion av pensionen.
Vid samordning i det reformerade ålderspensionssystemet
uppkommer därefter frågan om samordning skall ske med såväl
garantipension som inkomstpension och premiepension. I dag sker
samordning med såväl folkpension som tilläggspension. I det
reformerade ålderspensionssystemet skall garantipensionen utgöra en
grundskyddsförmån och utges som utfyllnad till den som endast har
tjänat in låg inkomstgrundad ålderspension och som enda pension till
den som inte har tjänat in någon pension alls. Den som uppbär
yrkesskadelivränta har inte samma behov av grundskydd i form av
garantipension som den som inte har rätt till yrkesskadelivränta och
regeringen anser därför att samordning bör ske mellan yr-
kesskadelivränta och garantipension på så sätt att garantipensionen mins-
kas för den som uppbär yrkesskadelivränta.
När det gäller den inkomstgrundade ålderspension föreslår regeringen
i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension att inkomstpen-
sionen liksom tilläggspensionen, men inte premiepensionen, skall bli
föremål för samordning med yrkesskadelivränta i form av egenlivränta.
Regeringens förslag innebär således att samordning vid egenlivränta
skall ske med såväl garantipension som inkomstpension och tilläggspen-
sion. Garantipensionen utgör till skillnad från dagens folkpension inte
någon baspension utan är en utfyllnadspension. Mot denna bakgrund och
med beaktande av att garantipensionen, till skillnad från den inkomst-
grundade pensionen, enligt antagna riktlinjer skall finansieras över stats-
budgeten, är det enligt vår uppfattning rimligt att samordningen med yr-
kesskadelivräntor sker på så sätt att minskningen i första hand görs på
garantipensionen. För den som uppbär både tilläggspension och
inkomstpension uppkommer därefter frågan i vilken turordning en sådan
reducering skall ske alternativt, om både pensionerna skall reduceras
parallellt, om det i sådant fall skall ske en lika eller en proportionell
reducering. Såväl tilläggspensionen som inkomstpensionen har drag av
intjänad rättighet. På grund av reglerna för intjänandeunderlag och
förändring av utgiftstaket har dock kopplingen mellan avgift och förmån
försvagats för tilläggspensionen. I jämförelse med inkomstpensionen
kan därför karaktären av intjänad rättighet för tilläggspension sägas vara
något svagare. Mot denna bakgrund och med beaktande av att
tilläggspensionen i dag reduceras vid sammanträffande med
yrkesskadelivränta föreslår vi i propositionen angående inkomstgrundad
ålderspension att reducering av tilläggspension skall föregå reducering
av inkomstpension.
Vid efterlevandelivränta sker i dag ingen samordning med tilläggspen-
sionen. Enligt regeringens uppfattning bör därför samordningen med re-
formerad pension begränsas till att gälla garantipensionen. Denna sam-
ordning bör i övrigt ske på samma sätt som vid samordning med egenliv-
ränta.
I beredningsarbetet har utgångspunkten vid utformningen av samord-
ningsreglerna i det reformerade pensionssystemet varit att dessa så långt
möjligt skall överensstämma med dagens samordningsregler och ge i
stort sett samma utfall.
I likhet med vad som gällde vid införandet av AFL och samordnings-
reglerna i den lagen anser regeringen det motiverat att vissa livräntetaga-
res minskade möjligheter att tjäna in ATP skall påverka samordningens
omfattning. Som angetts ovan är yrkesskadelivräntorna inte pensions-
grundande enligt AFL. Den som på grund av skada betagits möjligheten
att genom arbete tjäna in inkomstgrundad ålderspension och som inte
kvalificerat sig för s.k. antagandepoängsberäkning kommer att kunna få
en ganska låg ålderspension. Detta talar för att samordningen mellan yr-
kesskadelivräntor och pension enligt det reformerade ålders-
pensionssystemet inte bör ske fullt ut, dvs. en del av livräntan bör
undantas från samordning med pensionen. Regeringen finner här skäligt
att samordning sker med beaktande av samma andel, tre fjärdedelar, av
livräntan som i dagens system.
Livränta enligt LAF bestäms med utgångspunkt i ett ekonomiskt inva-
liditetsbegrepp och utgående livräntor innefattar ingen ersättning för
lyte och men. Dock kan ersättning för lyte och men utges enligt
avtalsförsäkringar på arbetsmarknaden eller enligt lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada m.m. Sådan ersättning samordnas inte
med den allmänna pensionen. Livränta enligt yrkesskadeförsäkringen
innehåller i formell mening inte heller någon ersättning för lyte och
men. Vid tillämpning av dessa författningar används emellertid ett
medicinskt invaliditetsbegrepp vilket innebär att det vid bedömningen
fästs större avseende vid skadans beskaffenhet, dvs. den medicinska
faktorn, än vid skadans betydelse i det enskilda fallet för den skadades
arbetsförmåga. En sådan metod för bestämning av ersättning för
invaliditet kan sägas innebära att den fastställda livräntan till viss del
innefattar ersättning för vad som, enligt de principer för bestämning av
ersättning som vann insteg genom införandet av skadeståndslagen, är att
beteckna som lyte och men.
Enligt regeringens uppfattning ter det sig rimligt att, i likhet med vad
som gäller för ersättning för arbetsskador, undanta från samordning med
pensionen den del av yrkesskadeersättningen som utifrån ett modernt
synsätt kan anses hänförlig till lyte och men. Ovan har föreslagits att det
förhållandet att den ersättningsberättigade skadan för många pensionsbe-
rättigade har inneburit begränsningar i möjligheterna att tjäna in ålders-
pensionsrätt i sin tur bör innebära en begränsning i samordningen på så
sätt att endast tre fjärdedelar av livräntans belopp samordnas med pen-
sionen. Om även inslaget av ersättning för lyte och men skall beaktas i
denna del borde detta leda till att en än mindre andel av livräntebeloppet
samordnades. Eftersom den del av yrkesskadelivräntan som kan anses
hänförlig till lyte och men varierar kraftigt mellan de olika
livränteersättningarna skulle en sådan utformning av regeln emellertid
inte te sig särskilt ändamålsenligt. Vid lägre ersättningsnivåer, då
skadorna ofta inte har föranlett någon inkomstförlust av betydelse, kan
det anses att hela ersättningen är hänförlig till lyte och men medan det
ofta förhåller sig tvärtom med äldre allvarligare skador. I stället för att
bestämma fribeloppet till en viss andel av livräntebeloppet kan det
således finnas skäl att bestämma det till ett fast belopp. Vi föreslår
därför en regel som innebär att pensionen endast samordnas med
yrkesskadelivräntor som överstiger en sjättedels basbelopp.
Nuvarande system innehåller dessutom en regel som innebär att den
pensionsberättigade alltid är berättigad att behålla minst tre fjärdedelar
av den folkpension ”som annars skulle ha utgått”. Med utgångspunkt från
att samordningsreglerna i det reformerade pensionssystemet så nära
som möjligt skall ansluta till nuvarande regler anser regeringen att en
motsvarande förbehållsregel bör införas även här. Detta är också
nödvändigt för att undvika situationer där pensionen annars i stort sett
helt skulle reduceras bort och då det för den pensionsberättigade skulle
framstå som fördelaktigare att vänta med uttag av ålderspension varvid
den inkomstgrundade pensionen vid ett senare uttag skulle komma att bli
högre. Enligt dagens regler undantas från samordning som mest tre
fjärdedelar av hel folkpension och helt pensionstillskott,
pensionsförmåner som utgör grundskyddsförmåner. Dagens grundskydd
i form av 40-delsberäknad folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag ersätts i det reformerade ålderspensionssystemet av
garantipensionen. Även i det reformerade ålderspensionssystemet bör
en förbehållsregel enligt ovan gälla ett grundskyddsbelopp. Eftersom
garantipension endast utges till den som har låg inkomstgrundad
ålderspension och inte som en baspension är en regel om visst
förbehållsbelopp av motsvarande slag som gäller enligt dagens regler
inte möjlig att knyta till garantipensionen. Däremot är det möjligt att
anknyta till den lägsta garanterade nivån för garantipensionen. Detta
föreslogs också i Ds 1997:66. Riksrevisionsverket har hävdat att detta
innebär att tanken om att en person skall få behålla minst tre fjärdedelar
av vad som annars skulle ha utgetts frångås och att förbehållsbeloppet
sätts lägre än enligt dagens regler. Regeringen delar här inte
Riksrevisionsverkets uppfattning. Såväl enligt nuvarande regler som
enligt de här föreslagna är utgångspunkten att den enskilde skall få
behålla en viss nivå av sin pension och denna nivå anknyts i båda fallen
till nivåer i grundskyddssystemet. Det förhållandet att förbehållsregeln i
det reformerade systemet inte kan anknytas direkt till garantipensionen,
på grund av konstruktionen av denna, innebär endast att en sådan förbe-
hållsregel, som enligt vad vi föreslår anknyts till den lägsta garanterade
nivån, då får bestämmas att gälla för såväl garantipension som inkomst-
grundad ålderspension inklusive premiepension. Detta var också vad
som föreslogs i Ds 1997:66. I propositionen angående inkomstgrundad
ålderspension föreslår regeringen att ett efterlevandeskydd skall kunna
tecknas för premiepensionen. Detta innebär att en efterlevande förutom
egen ålderspension kan komma att bli berättigad till även
premiepension till efterlevande. Denna pension utgör en del av
ålderspensionssystemet och bör därför enligt regeringens uppfattning,
jämte den förmånsberättigades egna intjänade ålderspension, räknas in i
förbehållsbeloppet.
I Ds 1997:66 föreslogs ett förbehållsbelopp angivet på årsbasis. Den
reformerade ålderspensionen kommer emellertid i likhet med vad som
gäller enligt dagens system att utges månadsvis. Med en regel om förbe-
hållsbelopp enligt förslaget i Ds 1997:66 skulle den som under
pågående kalenderår beviljas yrkesskadelivränta därefter kunna komma
att för resten av året få hela sin ålderspension reducerad på grund av att
han eller hon under året redan har erhållit pension upp till nivån för
förbehållsbeloppet. Regeringen föreslår därför här att
förbehållsbeloppet i stället bestäms till ett belopp per månad. Med
utgångspunkt från att årsbeloppen skall utgöra cirka tre fjärdedelar av
den lägsta garanterade nivån för garantipensionen bör därvid
månadsbeloppen bestämmas till 13 % av prisbasbeloppet för den som
ogift och 11,5 % av prisbasbeloppet för den som är gift.
I dag sker i viss utsträckning även samordning mellan yrkesskadeliv-
ränta och förtidspension respektive efterlevandepension. Regeringen har
i proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m. föreslagit
riktlinjer för en reformering av reglerna om ersättning vid varaktig
medicinskt grundad arbetsoförmåga dvs. det som i dag är förtidspension.
I propositionen gör regeringen den bedömningen såvitt avser frågan om
samordning mellan förtidspension och yrkesskadelivräntor att de
överväganden som lagts till grund för de här föreslagna reglerna om
samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspension i det
reformerade ålderspensionssystemet också bör gälla för samordning
med förtidspension, dock med beaktande av de skillnader som i dag
gäller vid samordning enligt AFL. Efterlevandepensionssystemet är för
närvarande föremål för utredning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att
utforma regler för samordning mellan yrkesskadelivräntor och
reformerad efterlevandepension.
Någon form av samordning mellan förtidspension respektive efterle-
vandepension och yrkesskadelivräntorna torde således komma att gälla
även för framtiden. För den som uppbär såväl ålderspension som förtids-
pension eller efterlevandepension uppstår därvid frågan i vilken ordning
samordning skall ske. Denna fråga torde slutligen få lösas när utform-
ningen av de framtida systemen för förtidspension och efterlevandepen-
sion skall beredas. Regeringens utgångspunkt är dock att i situationer
med yrkesskadelivräntor skall samordning i första hand ske med förtids-
pension och efterlevandepension. Endast eventuell återstående samord-
ningsbar yrkesskadelivränta skall därefter samordnas med utgiven
ålderspension.
11.3 Övrig samordning
I föregående avsnitt har redovisats hur ålderspensionen i dag påverkas av
utgående yrkesskadelivränta. I flera fall är emellertid situationen den
omvända, dvs. ålderspensionen påverkar rätten till eller storleken av
andra förmåner. När det gäller förmåner som till sin storlek påverkas av
utgående ålderspension kan här urskiljas dels de fall där själva före-
komsten av ålderspension eller rätten till sådan pension, och inte
pensionens storlek, är avgörande för rätten till eller storleken av den
andra förmånen, dels de fall där storleken av ålderspensionen direkt
påverkar storleken av den andra förmånen. De senare fallen skulle kunna
ses som rena samordningssituationer och i dessa fall kan komma att
krävas ställningstagande till hur samordning skall ske när
utbetalningsreglerna för det reformerade ålderspensionssystemet träder
i kraft. Detsamma gäller de fall där förekomsten av antingen enbart
folkpension eller enbart tilläggspension påverkar förmånens storlek.
Förmåner som idag samordnas med ålderspension på sådant sätt att
det i förhållande till garantipensionen kommer att krävas annat än rena
namnändringar eller liknande återfinns i kungörelsen (1959:290) med
bestämmelser om vissa pensionsförmåner enligt föreskrifter meddelade
före utfärdandet av statens allmänna tjänstepensionsreglemente och i
förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd.
Därutöver finns liknande samordningsregler i avtal och i äldre upp-
hävda men fortfarande tillämpade författningar.
Regeringen lämnar här inte några förslag till hur de ovan nämnda sam-
ordningsreglerna bör förändras i samband med införandet av
reformerade ålderspensionsregler. Eftersom samordning kommer att bli
aktuell först år 2001 och de förmåner som i dag samordnas med
ålderspension då kan komma att ha upphävts eller i vart fall förändrats
kommer förslag i denna del att lämnas senare i samband med övrigt
författningsarbete föranlett av de reformerade ålderspensionsreglerna.
Detsamma gäller för de förändringar som mer har karaktären av
följdändringar.
Det finns även regler i författningar och avtal som innebär att en för-
mån eller en avgift är inkomstprövad och där pension kan utgöra en så-
dan inkomst. Som exempel kan här nämnas bostadstillägget till
pensionärer. Detta tillägg skall emellertid utredas särskilt varvid denna
fråga får övervägas. Även i övriga fall där sådan inkomstprövning sker får
i varje enskilt fall ställning tas till hur reformerad pension skall
bedömas.
12 Reduktion av pensionsförmån i vissa fall
12.1 Nuvarande regler
För dem som är berättigade till ålderspension och som vistas på krimi-
nalvårdsanstalt, vårdinstitutioner m.m. som drivs eller finansieras av stat
eller kommun gäller enligt nuvarande regler att vistelsen kan medföra att
folkpensionen i olika utsträckning och på olika sätt reduceras. Ifrågava-
rande regler om avdrag på ålderspension tillämpas i dag med avseeende
på häktade, intagna på kriminalvårdsanstalter samt boende på vårdhem
som avses i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ut-
vecklingsstörda.
Alltsedan införandet av det allmänna pensionssystemet genom 1913
års lag om allmän pensionsförsäkring har det förekommit bestämmelser
om reducering av allmän pension till personer som tvångsvis eller frivil-
ligt vistas på olika slag av statliga eller kommunala institutioner och i
anledning av detta får sin huvudsakliga försörjning tryggad av stat eller
kommun.
Genomgående gällde att pension som är helt avgiftsfinansierad lämna-
des orörd. I fråga om vistelse på de kommunala eller kommunfinansie-
rade institutionerna var det kommunen som fick uppbära grundskydds-
pensionen och därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården eller för-
sörjningen. När systemet med särskilda anstalter för missbrukare av
alkohol tillkom omfattades även dessa anstalter av reglerna om
reduktion av pension på motsvarande sätt.
Under de första decennierna från det allmänna pensionssystemets till-
komst innebar reglerna att en intagen endast fick behålla eventuell av-
giftsfinansierad pension och att eventuell grundskyddspension reducera-
des i dess helhet. Så småningom fick emellertid de pensionsberättigade
genom 1946 års lag om folkpension rätt att för egen del behålla vissa
belopp av sådan icke avgiftsfinansierad pension. I och med denna lag
blev dessutom de intagna inom den allmänna sjukvården undantagna från
reglerna om reduktion av pension.
Reglerna för reduktion av pensionsförmån vid intagning på institution
återfinns i dag i 10 kap. 2 och 3 §§ AFL. Beträffande häktade och intagna
på kriminalvårdsanstalt innehåller 10 kap. 2 § bestämmelser om avdrag
på folkpension. För pensionsberättigad som i annat fall är intagen på an-
nan anstalt än sjukhus finns bestämmelser i 10 kap. 3 § AFL om att den
som driver anstalten eller kommun eller landsting som genom avgifter
finansierar vården, i den mån regeringen förordnar, får uppbära så stor
del av vårdtagarens folkpension som svarar mot kostnaderna för vården
eller försörjningen, varvid den pensionsberättigade dock alltid är berätti-
gad att för egen del behålla ett visst belopp.
I fråga om huvuddelen av de kategorier som är berättigade till ålders-
pension och som vistas på kommunala eller kommunfinansierade
institutioner har utvecklingen därefter inneburit att de inte längre
omfattas av reglerna om reduktion av pension. I stället har en övergång
skett till olika system som innebär att de intagna debiteras viss
ersättning per dag som de vistas på institution.
Regeringen och Riksförsäkringsverket har i kungörelsen (1971:831)
om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring, Riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS
1977:4) om allmän pension vid viss anstaltsvård och kungörelsen
(1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära
folkpension utfärdat föreskrifter om tillämpningen av 10 kap. 2–3 §§
AFL.
De ovan berörda reglernas innehåll kan, vad avser huvuddelen av dem
som uppbär ålderspension och beträffande vilka 10 kap. 2 eller 3 § AFL
tillämpas, sammanfattas så att de pensionsberättigade av sin folkpension
får behålla ett belopp motsvarande 30 % av folkpensionen, inklusive
pensionstillskott, för en ogift ålderspensionär, dvs. för närvarande drygt
1 300 kr per månad. Vid tillämpning av 10 kap. 3 § innebär detta att det
innehållna beloppet i stället skall utges till den som driver anstalten
eller till kommun eller landsting som betalar vården. Vid reduktion av
pension enligt 10 kap. 2 § gäller vidare att Riksförsäkringsverket får, om
den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte kan
tillgodogöra sig det ovan angivna beloppet på 1 300 kr per månad, sätta
ned detta till lägst 500 kr per år. Vid utbetalning av pensionen till annan
enligt 10 kap. 3 § gäller på motsvarande sätt att, om den pensionsberätti-
gade på grund av sitt tillstånd inte kan begagna sig av kontanta medel,
beloppet i stället skall användas för hans eller hennes personliga nytta.
För att pensionen skall kunna reduceras enligt 10 kap. 2 § eller uppbä-
ras av annan enligt 10 kap. 3 § krävs att den pensionsberättigade vistats
på anstalt eller annan institution under en hel kalendermånad (den s.k.
helmånadsregeln), dvs. från och med den första till och med den sista
dagen i en kalendermånad.
Även under tid då en pensionsberättigad som är intagen och vars pen-
sion reducerats enligt 10 kap. 2 § i anledning av anstaltsvistelsen, lovli-
gen vistas utanför anstalt, t.ex. vid permission, och denna vistelse är be-
gränsad till högst 30 dagar samt vid olovlig avvikelse skall, enligt Riks-
försäkringsverkets kungörelse om allmän pension vid viss anstaltsvård,
pensionen alltjämt reduceras. Vid permission eller försöksutskrivning
som inte är tidsbegränsad eller överstiger 30 dagar skall dock pensionen
enligt samma kungörelse inte längre reduceras enligt bestämmelserna i
10 kap. 2 § AFL. Försöksutskrivning eller permissioner som är obegrän-
sade till tiden kan inte förekomma inom ramen för nuvarande regelverk
inom kriminalvården. Permissioner som överstiger 30 dagar kan teore-
tiskt sett medges med stöd av reglerna om frigivningspermission i 33 §
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I praktiken torde emellertid
frigivningspermission inte längre förekomma inom kriminalvården.
Straffsystemkommittén har i sitt betänkande Ett reformerat straffsystem
(SOU 1995:91) redovisat att frigivningspermission under tiden den
1 juli 1993 –1 januari 1995 inte medgetts i något fall. Kommittén
föreslår i betänkandet att nuvarande regler om frigivningspermission
slopas.
Försäkringskassan får enligt 10 kap. 2 § andra stycket AFL medge nära
anhörig som för sitt uppehälle är ekonomiskt beroende av den häktade
respektive intagne att helt eller delvis uppbära den pension som
innehålls enligt första stycket. Riksförsäkringsverket rekommenderar
att utbetalning sker till den anhörige när dennes inkomster understiger
ett belopp motsvarande vad som förbehålls en bidragsskyldig för eget
underhåll, dvs. skälig bostadskostnad jämte 120 % av prisbasbeloppet
för år räknat.
Som framgått av framställningen ovan tar de aktuella bestämmelserna
om reduktion av pension vid anstaltsvistelse endast sikte på folkpen-
sionsförmånerna. Tilläggspensionen påverkas således inte i något fall.
Eftersom folkpensionens huvudförmån och eventuellt pensionstillskott i
regel sätts ned till ett och samma belopp för häktade eller intagna
pensionärer kan således det belopp som faktiskt undandras de
pensionsberättigade variera starkt alltefter storleken av ifrågavarandes
folkpensionsförmåner. En pensionär som har tilläggspension, och till
följd därav minskat pensionstillskott eller inget pensionstillskott alls,
förlorar alltså en förhållandevis mindre andel av sin pension än en
pensionsberättigad med fullt pensionstillskott.
Som angetts ovan har utvecklingen inneburit att huvuddelen av dem
som är berättigade till ålderspension och som vistas på kommunala eller
kommunfinansierade institutioner inte längre omfattas av de ovan be-
skrivna reglerna om reduktion i 10 kap. 3 § AFL.
Enligt 34 § första stycket andra meningen socialtjänstlagen och 42 a §
socialtjänstförordningen (1981:750) får en kommun, utom beträffande
underårig, ta ut ersättning för uppehället av den som på grund av miss-
bruk av alkohol, narkotika eller därmed jämförbara medel frivilligt eller
på grund av tvång får vård eller behandling i hem för vård eller boende
eller i ett familjehem, med för närvarande högst 80 kr per dag. För andra
stöd- och hjälpinsatser än som angetts nu, t.ex. boende på inackorde-
ringshem som i stort sett enbart tillhandahåller ett skyddat boende i
förening med viss omvårdnad, får vidare kommunen enligt 34 § första
stycket fjärde meningen socialtjänstlagen ta ut skälig ersättning. Den
som skall betala ersättning enligt 34 § första stycket socialtjänstlagen
kommer enligt 10 kap. 3 § AFL inte i fråga för reduktion av pension.
Ordalydelsen i 10 kap. 3 § AFL jämförd med 1 § kungörelsen om rätt i
vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension och 34 §
första stycket socialtjänstlagen, enligt vilken kommun ”får” ta ut
ersättning , kan synas medge en frihet för kommunen att bestämma
huruvida den pensionsberättigade skall komma i fråga för reduktion av
pension eller debiteras ersättning enligt 34 § socialtjänstlagen. Enligt
förarbetsuttalanden har emellertid avsikten varit att en kommuns rätt att
uppbära en del av folkpensionen för vård eller försörjning på
kommunens bekostnad skall ha upphört beträffande såväl de
pensionsberättigade som omfattas av bestämmelsen om ersättning för
uppehälle vid behandling för missbruk som övriga pensionsberättigade
som enligt 34 § första stycket socialtjänstlagen är skyldiga att betala
kommunen för stöd- och hjälpinsatser (prop. 1986/87:129,
bet. 1986/87:SoU 32, rskr 1986/87:324).
Inte heller huvuddelen av dem som vistas inom olika boendeformer
inom äldre- eller handikappomsorgen kommer i fråga för någon reduce-
ring av pensionen. Pensionsberättigade som är helinackorderade i av
kommun enligt 20 § andra stycket socialtjänstlagen inrättad boendeform
för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt
stöd eller bor i bostad med särskild service som avses i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade omfattas
sålunda inte av reglerna om avdrag på pension. För dessa kategorier
gäller i stället att de i mån av förmåga debiteras avgifter av kommunen
för sitt boende.
Som ovan berörts är emellertid bestämmelserna i 10 kap. 3 § AFL
alltjämt tillämpliga beträffande vissa av de personer som bor på vårdhem
som avses i lagen angående omsorger för vissa psykiskt utvecklings-
störda. Detsamma gällde t.o.m. år 1997 för intagna på specialsjukhus.
Riksdagen har emellertid beslutat att specialsjukhusen skall vara av-
vecklade senast den 31 december 1997 och att vårdhemmen skall vara
avvecklade senast den 31 december 1999 (prop.1996/97:156,
bet. 1997/98:SoU5, rskr. 1997/98:6)
Bestämmelsen i 10 kap. 3 § är således alltjämt tillämplig på den som
är intagen på nyssnämnda vårdhem för utvecklingsstörda på bekostnad av
landsting eller kommun och innebär att den som driver inrättningen
eller annars svarar för kostnaden, såsom ersättning för denna kostnad,
skall uppbära den pensionsberättigades folkpension för månaden. Dock
gäller en rätt för den pensionsberättigade att förbehålla sig visst belopp
för sina personliga behov enligt vad som beskrivits ovan.
Det framstår i och för sig som önskvärt att såväl pensionsberättigade
som de som är berättigade till andra socialförsäkringsförmåner och som
vistas på olika slag av institutioner och i anledning därav har sin försörj-
ning tryggad av stat eller kommun så långt möjligt behandlas på ett en-
hetligt sätt i fråga om vilken verkan vistelsen får för deras ekonomiska
förhållanden. Vad som komplicerar bilden är dock bl.a. att två olika mo-
deller, dvs. reduktion av pension respektive debitering av avgifter för
uppehälle, tillämpas parallellt. Den ena modellen, avgiftsdebitering, an-
vänds företrädesvis vid vistelse inom missbruksvården och vården av de
psykiskt störda medan den andra, reduktion av pension, används vid vis-
telse på kriminalvårdsanstalt. Systemet med påföljder i anledning av
brott har emellertid utvecklats så att en tilltalad kan dömas till antingen
fängelse eller påföljder som innebär att han vårdas i de nyss nämnda
vårdformerna och att en tilltalad som dömts till fängelse delvis kan
avtjäna detta straff i en sådan vårdform.
Såsom intagna i kriminalvårdsanstalt anses i aktuellt hänseende även
personer som med stöd av 34 § lagen om kriminalvård i anstalt vistas
utanför anstalten på t.ex. ett hem för vård eller boende inom socialtjäns-
ten eller personer som under avtjänande av fängelsestraff ges rättspsy-
kiatrisk vård. De som verkställer fängelsestraff utanför anstalt under
elektronisk övervakning enligt lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall dock, enligt ett
uttalande i förarbetena till nämnda lag, i fråga om sociala förmåner inte
anses som intagna utan i stället jämställas med frivårdsklienter (jfr.
prop 1993/94:184 s. 30 f). Det torde inte heller vara förenligt med den
nuvarande ordalydelsen i 10 kap. 2 § AFL att reducera pension för den
som verkställer ett straff utanför anstalt. Regeringen har i proposition
1997/98:96 Vissa reformer i påföljdssystemet föreslagit att systemet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll permanentas.
Sedan den 1 januari 1988 kan brottspåföljden skyddstillsyn under
vissa förutsättningar förenas med föreskrift om kontraktsvård. En sådan
föreskrift innebär att den dömde åläggs att genomgå behandling enligt en
för honom uppgjord behandlingsplan. Kontraktsvård skall i huvudsak
vara ett alternativ till fängelse och är framför allt avsedd för
lagöverträdare som har uttalade alkohol- eller narkotikaproblem. I fråga
om behandlingen har i förarbetena (prop. 1986/87:106 s. 47 f) anförts
att en form av behandling skall kunna bestå av institutionsvård vid ett
behandlingshem.
Den vanligast förekommande vårdformen har också varit behandlings-
hem. I 52 % av fallen under budgetåret 1993/94 skedde således
placering på hem för vård eller boende eller på annat behandlingshem.
Vårdtiderna har varierat mellan en månad och två år. Korta
behandlingstider på fyra – fem veckor är vanliga.
Om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att på-
följden skall kunna bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om kon-
traktsvård, skall rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som
skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta
alternativa fängelsestraff, vars längd i praxis varierat från en månad till
två år och sex månader, har betydelse för vem som skall bära kostna-
derna för behandlingen. De vårdkostnader som uppkommer vid
kontraktsvård betalas, i enlighet med de principer för
kostnadsfördelning vid vårdplacering utanför anstalt med stöd av 34 §
lagen om kriminalvård i anstalt som år 1974 överenskommits mellan
Kriminalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet, av
kriminalvården till den del de belöper på tiden från och med första
behandlingsdag på institution fram till tidpunkten för en tänkt villkorlig
frigivning alternativt frigivning vid straff upp t.o.m. två månader,
beräknad med utgångspunkt i det alternativa fängelsestraff som angetts i
domen. Tiden skall beräknas utan avräkning för häktning eller
anhållande. För kostnader som belöper på tiden därefter svarar den
kommun där den dömde vistas. Har något alternativt straff inte satts ut
skall hemkommunen betala hela kostnaden.
Till skillnad från vad som gäller i fråga om sjukpenning, som reduce-
ras vid vistelse på behandlingshem, påverkas inte pensionen i sig för den
som i anledning av en dom på kontraktsvård vistas på behandlingshem.
Om den dömde uppbär pension kan han dock få svara för egna levnads-
kostnader – såsom pengar till kläder, fickpengar resor m.m. – i högre
utsträckning än om han saknar inkomster.
I de fall kommunen i anledning av en dom på kontraktsvård betalar
kostnaden för en vistelse på ett hem för vård eller boende eller ett
familjehem torde kommunen kunna ta ut ersättning av den intagne enligt
34 § socialtjänstlagen för dennes uppehälle.
En pensionsberättigad som dömts till rättspsykiatrisk vård anses vår-
dad på sjukhus. Före den 1 januari 1998 debiterades den som uppbar hel
ålderspension eller hel förtidspension patientavgift för sådan vård enligt
2 kap. 12 § AFL motsvarande en tredjedel av summan av bl.a. folkpen-
sion i form av ålderspension eller förtidspension enligt AFL och pen-
sionstillskott, dock högst 80 kr per dag. Den 1 januari 1998 fördes
administrationen av avgifter för pensionärer vid sjukhusvård över från
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket till sjukvårdshuvud-
männen. Från och med detta datum är det således sjukvårdshuvudmännen
som debiterar även pensionärer avgift för sjukhusvård. Enligt en i mars
1997 träffad överenskommelse mellan företrädare för Socialdeparte-
mentet och Landstingsförbundet, gäller för år 1998 och tills vidare att
de högsta belopp som får tas ut är 80 kr per vårddag.
Tvångspsykiatrikommittén (S 1995:11) har enligt direktiven
(dir. 1995:140) haft i uppdrag att beskriva och analysera principer och
regler för patientens betalningsansvar vid rättspsykiatrisk vård. I del-
betänkandet Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m.
(SOU 1996:141) föreslog kommittén att en ny bestämmelse skulle
införas i AFL. Denna bestämmelse skulle innebära att för varje dag då en
försäkrad bereds rättspsykiatrisk vård i form av påföljd i anledning av
brott skulle sjukpenningen minskas med 80 kr, dock högst med en
tredjedel av sjukpenningens belopp. Detta motsvarar den möjlighet som
redan finns att minska sjukpenningen när en missbrukare vårdas på t.ex.
ett behandlingshem. Därtill föreslogs att den dåvarande ordning med
debitering enligt 2 kap. 12 § AFL för pensionsberättigade personer som
dömts till rättspsykiatrisk vård skulle bibehållas. Kommittén föreslog
vidare att avgift för sjukhusvård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård
skulle få tas ut endast genom avdrag från utgående pension, sjukbidrag
eller sjukpenning.
Till det anförda kommer att domstol, vid lagföring på grund av brott, i
vissa angivna fall enligt 31 kap. brottsbalken såsom påföljd kan
överlämna åt socialnämnden eller styrelse för hem där vård enligt lagen
(1988:870) om vård om missbrukare meddelas, att föranstalta om
vården. I sådana fall torde 34 § socialtjänstlagen vara tillämplig och
skälig ersättning få tas ut av den dömde för dennes uppehälle.
12.2 Regler i det reformerade pensionssystemet
Regeringens förslag: För den som är intagen i kriminalvårdsanstalt
eller är häktad skall garantipensionen, fr.o.m. den trettioförsta dagen
av ett sammanhängande frihetsberövande, reduceras. Garantipension
skall därvid utges med högst ett belopp som innebär att denna pension
tillsammans med utbetalad pension enligt lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension uppgår till 4,5 % av prisbasbeloppet per
månad. Även den som olovligen avvikit från anstalt anses i detta
sammanhang som intagen. Försäkringskassan skall kunna medge en
nära anhörig till den pensionsberättigade rätt att uppbära hela eller del
av den pension som har reducerats.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i sak
överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskassan Västernorrland instämmer
i att det bör skapas enhetliga regler om minskning av pension för dem
som vistas på statliga institutioner men anser att sådan minskning bör
ske fr.o.m. första dagen. Göteborgs Allmänna försäkringskassa anser
att ett erläggande av avgift vore ett bättre alternativ men avvaktar med
ytterligare synpunkter till dess resultatet av den planerade översynen
föreligger. Uppsala läns allmänna försäkringskassa anser att
förslaget visserligen innebär en viss förbättring i förhållande till
nuvarande regler men menar att debitering av kostnader bör lösas på
annat sätt av dels rättviseskäl, dels administrativa skäl. Östergötlands
läns allmänna försäkringskassa tillstyrker förslaget att nedsättning av
garantipensionen skall ske först fr.o.m. den 31:a dagen. Samma
försäkringskassa påpekar också att de manuella underrättelserna om
häktning i dag fungerar mycket dåligt och efterlyser därför maskinella
underrättelser alternativt samkörning av kriminalvårdsregister och
socialförsäkringsregister.
Svenska Kommunförbundet avstyrker förslaget att göra åtskillnad
mellan statliga och kommunala institutioner.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats ovan är i dag
reglerna för avdrag på och bortfall av olika socialförsäkringsförmåner
mycket olika för dem som är föremål för vård eller av annan anledning
försörjs på det allmännas bekostnad. Regeringen delar den uppfattning
som framförts av några remissinstanser att det vore önskvärt att
åstadkomma en större enhetlighet på detta område. Frågan om en
övergång till debitering av avgifter för uppehälle för intagna på
kriminalvårdsanstalter och häkten innefattar emellertid starkt
principiella ställningstaganden till huruvida människor som är föremål
för tvångsåtgärder från samhällets sida samtidigt bör drabbas av en sådan
debitering. Vi gör därför bedömningen att frågan om ett system med
avgiftsdebitering skall införas för pensionsberättigade inom
kriminalvården bör beredas i samband med en mer allmän översyn av hur
institutionsvistelse bör påverka socialförsäkringsförmåner. En sådan
översyn planeras för närvarande inom Socialdepartementet. Mot den
bakgrunden föreslår vi inte här någon regel om debitering vid vistelse på
kriminalvårdsanstalt m.m.
Även i det reformerade pensionssystemet bör det dock, enligt rege-
ringens uppfattning, finnas regler om reduktion av pension för pensions-
berättigade som är häktade och intagna på kriminalvårdsanstalt.
Reglerna om reduktion av pension vid vistelse på offentliga anstalter
eller institutioner har som redovisats ovan i avsnitt 12.1 hittills endast
omfattat folkpensionsförmåner och inte tilläggspension. Anledningen
till detta är att tilläggspensionen, till skillnad från det
grundtrygghetssystem som folkpensionen utgör, har karaktären av
intjänad rättighet, vilken den pensionsberättigade har ansetts i princip
fritt bör få disponera över. Inkomstgrundad ålderspension i det
reformerade pensionssystemet kommer att grundas på
livsinkomstprincipen och i förhållande till dagens system kommer det
att föreligga ett mer direkt samband mellan avgifter och förmåner.
Intjänad pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet kan i linje
med detta sägas ha en än starkare karaktär av individuell rättighet. Enligt
regeringens uppfattning bör det därför inte heller i det reformerade
systemet finnas någon regel om reduktion av inkomstgrundad ålderspen-
sion.
Beträffande garantipensionen som är avsedd att utgöra ett rent grund-
skydd är emellertid förhållandet annorlunda. Det kan te sig orimligt att
intagna skulle kunna uppbära ograverad garantipension samtidigt som de
får grundläggande behov av mat, kläder, sjukvård etc. täckta genom kri-
minalvårdens försorg. Detta gäller särskilt vid en jämförelse med exem-
pelvis löntagare, som under anstaltsvistelse i regel helt saknar
inkomster. Å andra sidan innebär en ordning som bygger på reducering
av garantipension att det belopp en intagen faktiskt undandras under
vistelse på anstalt kan variera mycket starkt beroende på förekomsten av
sådan pension. Detta är i och för sig inte helt tillfredsställande vilket
också påpekats av Uppsala läns allmänna försäkringskassa. I mindre mån
finns dock även beträffande dagens reduceringsregler motsvarande
effekt på sätt som beskrivits ovan i detta avsnitt. I avvaktan på den ovan
beskrivna översynen av ett system med debitering föreslår vi att en regel
om reducering av garantipensionen införs i lagen om garantipension.
I likhet med vad som i dag gäller enligt Riksförsäkringsverkets kungö-
relse om allmän pension vid viss anstaltsvård föreslår vi att det i be-
stämmelsen om reduktion av pension i lagen om garantipension före-
skrivs att pensionsberättigad vid olovlig avvikelse från anstalt alltjämt
skall anses som intagen vid bedömningen av om reducering av pension
skall ske. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 12.1 torde det dock
inte längre föreligga något behov av en bestämmelse om uppräkning av
pensionen vid längre eller tidsobegränsad vistelse utanför anstalt
eftersom sådana vistelser i praktiken inte längre förekommer.
Vi anser vidare att en intagen, liksom enligt nuvarande regler, bör få
behålla pension upp till ett visst belopp, det s.k. förbehållsbeloppet. Nu
gällande nivå, cirka 1 300 kr per månad, bör med viss justering för be-
skattningen av garantipensionen då tjäna som riktmärke. Med denna ut-
gångspunkt föreslår vid att förbehållsbeloppet bestäms till 4,5 % av pris-
basbeloppet per månad vilket för år 1998 före skatt motsvarar 1 638 kr.
Med hänsyn till garantipensionens karaktär av grundskydd bör den in-
tagne få behålla garantipension upp till förbehållsbeloppet endast i den
mån han eller hon inte är berättigad till inkomstgrundad ålderspension.
Detta innebär att inkomstgrundad ålderspension till skillnad från i dag,
skall räknas in i förbehållsbeloppet. Om den inkomstgrundade
ålderspensionen överstiger förbehållsbeloppet reduceras alltså eventuell
garantipension ned till 0 kr.
I det nuvarande systemet finns i andra stycket kungörelsen om pen-
sionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket AFL en regel om att Riks-
försäkringsverket, om den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd
inte kan tillgodogöra sig det förbehållsbelopp som normalt utges, får
besluta att sätta ned beloppet till lägst 500 kr per år. Beslut med
tillämpning av denna regel torde dock vara ytterligt ovanliga och det har,
såvitt framkommit, inte fattas några sådana beslut under senare år. Mot
denna bakgrund föreslår vi inte här någon motsvarande regel i det
reformerade pensionssystemet.
Enligt nuvarande regel om reduktion av pension vid anstaltsvistelse
sker avdrag på pension först när en intagen under en hel kalendermånad.
dvs. fr.o.m. den första t.o.m. den sista dagen i en månad, vistats på an-
stalt. Denna regel har varit föremål för åtskillig kritik eftersom den
medför att den som den första dagen i en månad påbörjar avtjänandet av
ett straff på en månad eller däröver drabbas av reducering för tiden
fr.o.m. första avtjänandedagen medan den som påbörjar avtjänande den
andra dagen i en månad får pensionen reducerad, i fall då straffet är
minst två månader långt, först för tiden fr.o.m. den andra
avtjänandemånaden. Några mer beaktansvärda skäl för att i det
reformerade systemet bibehålla villkoret med kalendermånad föreligger
inte och vi föreslår därför att det inte införs någon sådan regel i det
reformerade ålderspensionssystemet. En konsekvens av detta är att även
frihetsberövande som sträcker sig över en del av en kalendermånad kan
föranleda reducering av pension.
Försäkringskassan Västernorrland har framfört att reducering av pen-
sion bör ske redan fr.o.m. första dagen för frihetsberövandet. Av inte
minst rent administrativa skäl anser regeringen det dock motiverat att en
viss tid löper innan pensionen börjar reduceras. Vi föreslår därför att re-
ducering skall påbörjas först efter 30 dagars sammanhängande frihetsbe-
rövande, varvid dock liksom i dag sammanräkning skall ske av, i före-
kommande fall, antalet dagar som den intagne varit häktad respektive
intagen i kriminalvårdsanstalt.
För närvarande underrättas försäkringskassorna manuellt om häktning
av en pensionsberättigad och automatiskt via ADB beträffande intag-
ningar i kriminalvårdsanstalt. Östergötlands läns allmänna försäkrings-
kassa har påpekat att de manuella underrättelserna om häktning i dag
fungerar mycket dåligt och efterlyser därför maskinella underrättelser
alternativt samkörning av kriminalvårdsregister och socialförsäkrings-
register. Frågor av detta slag bör emellertid, enligt regeringens uppfatt-
ning, övervägas i annat sammanhang, eventuellt i samband med den ovan
nämnda översynen. Vi lämnar därför här inte något förslag i denna del. I
vart fall vid kortare frihetsberövanden torde den föreslagna ordningen
med reducering avseende del av kalendermånad ställa krav på att reduce-
ringen kan ske i efterskott, dvs. reduceringen av pensionen verkställs
genom kvittning månaden efter den månad reduceringen avser. Detta bör
dock endast ske i den mån så kan ske enligt reglerna om återbetalning av
garantipension. Dessa regler är närmare beskrivna i avsnitt 8.4.
I det reformerade pensionssystemet torde vidare finnas behov av en
regel, motsvarande vad som i dag gäller enligt 10 kap. 2 § andra stycket
AFL, om att försäkringskassan skall kunna medge en nära anhörig till
den pensionsberättigade rätt att uppbära hela eller del av den pension
som reducerats i anledning av vistelsen på anstalt. Regeringen föreslår
därför att en sådan regel införs i lagen om garantipension. Liksom i dag
bör förutsättningen för ett sådant medgivande vara att den anhörige är
beroende av den pensionsberättigade för sin försörjning.
Som redovisats i avsnitt 12.1 har systemet med reduktion av pension
för de grupper som vistas på hem för vård eller boende eller i
familjehem inom socialtjänsten i praktiken ersatts med ett system med
avgiftsdebitering för uppehälle enligt 34 § socialtjänstlagen. Den
återstående grupp beträffande vilken 10 kap. 3 § AFL är tillämplig och
till vilken ålderspension kan komma att utges utgörs numera endast av
dem som bor på vårdhem som avses i lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Som angetts i avsnitt
12.1 skall dessa vårdhem vara avvecklade senast den 31 december 1999.
Avveckling skall således ha skett när de reformerade reglerna angående
garantipension träder i kraft år 2001. Mot bakgrund av detta saknas
anledning att i lagen om garantipension föra in någon bestämmelse
motsvarande 10 kap. 3 § AFL. Svenska Kommunförbundet har häremot
invänt att någon åtskillnad inte bör göras mellan statliga och kommunala
institutioner. Denna skillnad finns emellertid redan i dag enligt vad som
redovisats ovan genom möjligheten till avgiftsdebitering enligt 34 §
socialtjänstlagen. I praktiken innebär därför inte vårt förslag någon
ändring i förhållande till nuvarande regler.
För försäkrade enligt AFL som på grund av brott dömts till kontrakts-
vård reduceras enligt 3 kap. 15 § andra stycket AFL, på begäran av den
som svarar för vårdkostnaderna, eventuell sjukpenning för varje dag som
den försäkrade bereds vård på institution. Det belopp som sjukpenningen
minskas med betalas ut till den som har bekostat vården, dvs. antingen
till kriminalvården eller till en kommun. Avdraget på sjukpenning sker
med 80 kr per dag, dock högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Enligt nuvarande regler berörs däremot inte pension i sig vid institu-
tionsvistelse i anledning av en dom på kontraktsvård.
Riksrevisionsverket har i sin granskningsrapport 1995 beträffande
Justitiedepartementets område (RRV:s dnr 29–95–3231) anfört att en
översyn av regelverket bör vidtas för att få till stånd en mer enhetlig
reglering vad beträffar hur vistelse på behandlingshem i anledning av
kontraktsvård skall inverka på sjukpenning respektive pension.
Kriminalvårdsstyrelsen har i ett yttrande över granskningsrapporten
biträtt verkets uppfattning.
Som redovisats ovan i avsnitt 12.1 föreligger en möjlighet för
kommunerna att med stöd av 34 § socialtjänstlagen debitera en
kontraktsvårdsdömd viss ersättning, för närvarande 80 kr per dag, för
kostnaderna för den del av behandlingstiden som kommunen är
betalningsansvarig för.
Möjligheterna att på detta sätt debitera ersättning för uppehället enligt
34 § socialtjänstlagen har bl.a. motiverats med att det ur rehabiliterings-
synpunkt finns skäl för att en viss ersättning skall betalas. Vården av den
intagne inriktas på att han skall kunna leva ett självständigt liv och ta
ansvar för sin egen ekonomi. Att i mån av förmåga betala för sitt uppe-
hälle har ansetts vara ett centralt inslag i en normal tillvaro. Detta
intresse gör sig naturligtvis i lika stor utsträckning gällande beträffande
en pensionsberättigad som i anledning av en dom på kontraktsvård på
kriminalvårdens bekostnad vistas på behandlingshem.
Liksom beträffande häktade och intagna på kriminalvårdsanstalt kan
det också te sig orimligt att en intagen på behandlingshem uppbär ogra-
verad grundskyddspension samtidigt som han eller hon tillhandahålls en
betydande del av normala förnödenheter på kriminalvårdens bekostnad.
Till detta kommer intresset av att personer som på grund av missbruk
vistas på behandlingshem i ekonomiskt avseende behandlas på ett mer
enhetligt sätt.
Det framstår mot bakgrund härav som väl motiverat att införa en regel
som innebär en rätt för kriminalvården att, under tid då kriminalvården
står för kostnaden för vården, debitera en pensionsberättigad som vistas
på behandlingshem i anledning av en dom på kontraktsvård ersättning för
uppehället motsvarande vad som i dag gäller den som är sjukskriven un-
der sådan vistelse.
En sådan regel om avgiftsdebitering vid vistelse på behandlingshem
bör dock vara aktuell för såväl olika former av ålderspension, som för
efterlevandepension och förtidspension. Systemet för efterlevande-
pension är för närvarande föremål för utredning och utredarens förslag
skall redovisas för regeringen senast den 30 juni 1998. Beträffande för-
tidspensionen har regeringen i den nyligen överlämnade propositionen
1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m., med riktlinjer för en
reformering av dagens förtidspension, inte lämnat några förslag på
området med hänvisning till den planerade översynen av hur
institutionsvistelser bör påverka socialförsäkringsförmåner.
Eftersom debitering för vistelse på behandlingshem kan komma att
ske vid pension enligt ett flertal lagar är det regeringens uppfattning att
en sådan regel i stället bör tas in i en särskild lag. Därtill kommer att det
för närvarande inte finns någon motsvarande debiteringsregel varför
övervägande i denna del lämpligen bör ske i den ovan nämnda översynen.
Vi lämnar därför inte heller här förslag till någon sådan bestämmelse.
13 Särskilda folkpensionsförmåner
13.1 Inledning
I dagens grundskyddssystem kompletteras folkpensionen, pensionstill-
skottet och det särskilda grundavdraget med vissa särskilda folkpen-
sionsförmåner som utges som tillägg till folkpensionen. Dessutom in-
går i regelsystemet för folkpensioneringen några förmåner som utges
som självständiga förmåner.
I det reformerade pensionssystemet skall grundskyddet i form av
folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag ersättas av ga-
rantipensionen. Frågan är hur det skall förfaras med dessa särskilda
folkpensionsförmåner vid övergången till det reformerade pensions-
systemet. De förmåner som vi skall behandla i detta avsnitt är handi-
kappersättning, vårdbidrag, särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och
barntillägg.
13.2 Handikappersättning och vårdbidrag
Regeringens förslag: Handikappersättningen och vårdbidraget be-
hålls enligt nuvarande regler och görs om till självständiga förmåner.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer i överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser
att det i den föreslagna lagen bör införas en bestämmelse som klart
uttalar att handikappersättningen och vårdbidraget kan omprövas och helt
eller delvis dras in vid ändrade förhållande. Länsrätten påpekar att, såvitt
avser handikappersättningen, detta redan i dag anses följa av vad som
uttalats i förarbeten angående handikappersättningens nivå.
Handikappförbundens Samarbetsorgan och Pensionärernas Riks-
organisation har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Handikappersättning utges idag dels
som en självständig förmån, dels som tillägg till pension. Handikapper-
sättningen har sitt ursprung i bestämmelserna om invaliditetsersättning
och invaliditetstillägg som infördes vid tillkomsten av lagen (1962:381)
om allmän försäkring, AFL. Ersättningarna motiverades av de särskilda
behov som de som är svårt invalidiserade har på grund av höjda levnads-
kostnader och försämrade möjligheter till normal livsföring och att
dessa behov inte tillgodosågs genom de generella pensionsförmånerna.
Handikappersättning enligt nuvarande regler utges till den som för
avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att
han eller hon i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av
annan, för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan
eller i övrigt har betydande merutgifter på grund av sin nedsatta
funktionsförmåga. Ersättningen uppgår, beroende på hjälpbehovets om-
fattning, till 69, 53 eller 36 % av prisbasbeloppet. Ersättningen är inte
skattepliktig.
Handikappersättning kan utges även efter 65 års ålder under förutsätt-
ning att den försäkrade har fått funktionsförmågan nedsatt före denna
tidpunkt och behovet av ersättning alltjämt kvarstår. Behovet av handi-
kappersättning skall omprövas när den försäkrade tillerkänns förtids-
eller ålderspension. De samordningsregler som idag gäller innebär att
handikappersättningen anpassas till att förtids- eller ålderspension utges.
När ålderspensionen börjar utges skall handikappersättningen utges på
grundval av samma antal år med pensionspoäng eller samma bosätt-
ningstid som ligger till grund för beräkningen av folkpensionen.
Förutom att en omprövning av behovet av handikappersättning alltid skall
göras när den försäkrade tillerkänns förtids- eller ålderspension sker
dessutom en automatisk förändring av storleken på ersättningen till den
som är blind. Sådan ersättning uppgår för tid före förtids- eller
ålderspension till 69 % av prisbasbeloppet och för tid därefter till 36 %
av prisbasbeloppet.
Som påpekats av länsrätten i Göteborgs och Bohuslän kan förutsätt-
ningarna för en försäkrads rätt till handikappersättning även skifta till
följd av andra omständigheter. I förarbetena till den aktuella bestämmel-
sen betonas också att den försäkrade enligt 16 kap. 8 § ålagts en skyldig-
het att anmäla ändrade förhållanden till försäkringskassan
(prop.1974:129 s. 110).
Den 1 juli 1964 infördes en rätt till vårdbidrag i form av invaliditets-
ersättning för dem som var under 16 år och som på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i
avsevärd omfattning var i behov av särskild tillsyn och vård. Bakgrunden
till att ersättningsformen infördes var oron för att föräldrar av ekono-
miska skäl skulle kunna känna sig tvingade att lämna sitt handikappade
barn till vård på institution. Generellt ansågs det kunna förutsättas att
familjer med handikappade barn förorsakades merkostnader och hade en
större arbetsbörda än familjer med friska barn. Ersättningen var avsedd
att i någon mån kompensera föräldrarna för den ökade belastningen och
att underlätta för dem att i materiellt avseende bättre sörja för barnen.
Från och med den 1 januari 1974 särskildes vårdbidraget från
invaliditetsersättningen till ett fristående bidrag som skulle tillkomma
den förälder som vårdade barnet i stället för som tidigare, barnet självt.
Vårdbidraget blev därmed också pensionsgrundande för den förmåns-
berättigade.
Idag utges vårdbidrag som en självständig ersättning till försäkrad för-
älder för vård av barn under 16 år om barnet på grund av sjukdom, psy-
kisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader
är i behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedömningen av om rätt till
vårdbidrag föreligger skall även beaktas sådana merkostnader som upp-
kommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Sedan den 1 janu-
ari 1998 gäller att vårdbidrag skall kunna beviljas även i fall då det enbart
är fråga om merkostnader. Helt vårdbidrag uppgår till 250 % av
prisbasbeloppet men kan, om enbart behovet av särskild tillsyn och vård
grundar rätt till hel förmån, höjas med maximalt 69 % av prisbasbe-
loppet som ersättning för merkostnader. Om bidrag skall utges endast
för merkostnader skall bidraget bestämmas till 62,5 % eller 36 % av
prisbasbeloppet beroende på merkostnadernas storlek. Bidraget utges
ograverat utan hinder av om den berättigade samtidigt uppbär pension.
Behovet av bidrag skall dock omprövas minst vartannat år, om det inte
finns skäl för omprövning med längre mellanrum.
Handikappersättningen utges i dag till dem som på grund av sitt funk-
tionshinder har betydande merutgifter och vårdbidraget utges för att i
viss mån täcka de ökade kostnader föräldrar till handikappade barn har på
grund av det särskilda tillsynsbehovet och merkostnaderna i övrigt. De
behov som dessa förmåner är avsedda att tillgodose täcks inte av någon
förmån i det reformerade ålderspensionssystemet. Behovet av dessa sär-
skilda förmåner kvarstår således. Det finns därför enligt regeringens
uppfattning inte skäl att förändra dessa förmåner vid övergången till det
reformerade ålderspensionssystemet. Inte heller finns skäl att minska
ålderspensionen på grund av att handikappersättning eller vårdbidrag ut-
ges. Den samordning som idag finns såvitt gäller handikappersättningen
och som innebär dels att en omprövning skall ske när den förmånsberät-
tigade beviljas förtids- eller ålderspension, dels att
handikappersättningen i vissa fall automatiskt skall minskas bör dock
kvarstå. Som angetts ovan finns i dag en bestämmelse i 16 kap. 8 § AFL
som gäller även för de här aktuella förmånerna och som innebär att den
försäkrade är skyldig att anmäla sådana ändrade förhållanden som
innebär att rätten till förmånen påverkas. Vi föreslår att en motsvarande
bestämmelse införs i en ny lag om handikappersättning och vårdbidrag.
Som ett förtydligande föreslår vi också att det därtill införs en särskild
bestämmelse om att handikappersättningen eller vårdbidraget kan
omprövas om förutsättningarna ändrats i sådan omfattning att rätten till
förmånen har påverkats. Som redovisats ovan anses detta redan i dag
följa som en effekt av anmälningsskyldigheten i 16 kap. 8 § AFL och
förslaget utgör därför ingen avvikelse i förhållande till vad som i
praktiken redan gäller. Den åtgärd som vi sammantaget föreslår be-
träffande handikappersättningen och vårdbidraget är då endast att dessa
förmåner lagtekniskt görs om från särskilda folkpensionsförmåner till
fristående förmåner.
13.3 Särskilt pensionstillägg
Regeringens förslag: Det särskilda pensionstillägget behålls enligt
nuvarande regler som en tilläggsförmån till ålderspension. Förmånen
begränsas dock fr.o.m. den 1 januari 1999 till att endast gälla för dem
som är födda år 1953 eller tidigare. Möjligheten att tillgodoräknas
vårdår för särskilt pensionstillägg avskaffas för tid efter den 1 januari
1999. Som vårdår skall inte tillgodoräknas år när föräldern har tillgo-
doräknats pensionspoäng eller pensionsrätt för ålderspension.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa anser
att förslaget om begränsningar från år 1999 i rätten till särskilt pen-
sionstillägg och rätten att tillgodoräknas vårdår är bra med tanke på att
samhällsstödet för dessa grupper har förbättrats. Handikappförbundens
Samarbetsorgan och Pensionärernas Riksorganisation har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Särskilt pensionstillägg utges enligt
nuvarande regler som ett tillägg till folkpension i form av ålderspension
till förälder som under minst sex år har vårdat sjukt eller handikappat
barn och som därvid har avstått från förvärvsarbete. Förutom till förälder
kan särskilt pensionstillägg utges till särskilt förordnad vårdnadshavare,
styvförälder eller den som med socialnämndens medgivande har haft
hand om barnet i syfte att adoptera det.
Förmånen, som infördes den 1 januari 1991, tillkom för att ge en viss
kompensation för uteblivna förvärvsinkomster och ingen eller låg
tilläggspension till föräldrar som långvarigt lagt ner en betydande ar-
betsinsats för att vårda ett sjukt eller handikappat barn och därmed av-
stått från pensionsgrundande förvärvsarbete. Redan när förmånen in-
fördes angavs att denna var att betrakta som en övergångslösning för
dem som inte hade kommit i åtnjutande av vårdarlön vid vård av sjukt
eller handikappat barn. Som angetts ovan i avsnitt 13.2 infördes den 1
januari 1974 ett skattepliktigt och pensionsgrundande vårdbidrag att
utges till föräldrar som vårdar sjukt eller handikappat barn. I motiven till
reglerna om särskilt pensionstillägg angavs därför att vårdbidrag eller
vårdarlön som är pensionsgrundande borde utges till föräldrar som
vårdar sjukt eller handikappat barn. Det särskilda pensionstillägget var
således redan när det infördes avsett framför allt för föräldrar vars
huvudsakliga förvärvsaktiva tid redan hade passerat.
Som vårdår för särskilt pensionstillägg räknas kalenderår under vilket
föräldern eller annan berättigad större delen av året vårdat sjukt eller
handikappat barn och dessutom barnet under större delen av året fått hel
förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. Normala
avbrott såsom vistelse i skola påverkar inte rätten att tillgodoräkna vård-
år. Som vårdår räknas inte år då föräldern eller annan berättigad har haft
förtidspension eller sjukbidrag under större delen av året, har tillgodo-
räknats pensionspoäng eller skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng om
tilläggspensionsavgift hade betalts respektive om undantagande från för-
säkringen för tilläggspension inte hade förelegat.
Någon övre åldersgräns ligger inte i uttrycket barn. Däremot finns en
undre åldersgräns genom att barnet under större delen av vårdåret skall
ha fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersätt-
ning. Dessa förmåner kan endast utges från och med den tidpunkt då bar-
net fyllt 16 år. Enligt särskilda övergångsregler till lagstiftningen skall
dock med vårdår likställas varje kalenderår fr.o.m. år 1964 t.o.m. år
1973, under vilket föräldern har vårdat ett sjukt eller handikappat barn
som inte uppnått 16 års ålder om barnet då har fått vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är att invalidi-
tetsersättningen, till skillnad från det nu gällande vårdbidrag, inte var
pensionsgrundande. För vård av handikappat eller sjukt barn över 16 år
angavs vidare i motiven till det särskilda pensionstillägget att en pen-
sionsgrundande vårdarlön borde utges men att, då så inte skett i förfluten
tid, det var rimligt att ge en viss kompensation till dessa föräldrar för
mistad eller låg tilläggspension. Sedan den 1 januari 1994 finns regler
om ersättning till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig
assistans, assistansersättning. Dessa regler innebär att det finns
möjlighet att med allmänna medel bekosta den hjälp som den
funktionshindrade behöver. Ersättningen betalas ut som en pensions-
grundande lön till den personliga assistenten.
Storleken på det särskilda pensionstillägget är beroende av antalet
vårdår som föräldern kan tillgodoräkna sig mellan sex och femton år.
För sex tillgodoräknade vårdår är ersättningen fem procent av prisbas-
beloppet per år och för varje ytterligare tillgodoräknat vårdår ökas er-
sättningen med fem procent av prisbasbeloppet. Den maximala ersätt-
ning som kan utges är således 50 procent av prisbasbeloppet.
I december månad 1997 uppbars särskilt pensionstillägg av 1 126
folkpensionärer. Utgiften för det särskilda pensionstillägget beräknas
för år 1998 uppgå till 14 miljoner kr. Riksförsäkringsverket har
beräknat att antalet personer med särskilt pensionstillägg kommer att
stabiliseras på en nivå mellan 1 100 och 1 200 personer.
I det reformerade pensionssystemet ges inte någon särskild kompen-
sation för sådan vårdtid som det särskilda pensionstillägget är avsett att
täcka. Frågan är då om det finns skäl att behålla förmånen vid övergången
till det reformerade ålderspensionssystemet för att kompensera
föräldrar som i förfluten tid avstått från pensionsgrundande förvärvs-
arbete för att vårda sitt sjuka eller handikappade barn.
Det särskilda pensionstillägget var redan när det infördes tänkt som en
övergångslösning för att i pensionshänseende kompensera föräldrar som
under en längre tid avstått från förvärvsarbete för att vårda sina barn utan
att erhålla någon pensionsgrundande kompensation för detta arbete. Ut-
gångpunkten var att dessa föräldrar i framtiden skulle erhålla pensions-
grundande vårdbidrag eller vårdarlön för sitt arbete. Därefter har dess-
utom tillkommit möjligheten att i många av de här avsedda fallen erhålla
assistansersättning.
Även om möjligheten till kompensation idag finns genom olika
former av samhällsstöd är det regeringens uppfattning att för förfluten
tid de skäl som utgjorde motiven för införandet av det särskilda
pensionstillägget, alltjämt är gällande. Det är sålunda fortfarande
angeläget att kompensera föräldrar som har gått miste om
pensionsrättigheter därför att de under en längre tid har avstått från
förvärvsarbete för att vårda sitt sjuka eller handikappade barn. För yngre
personer som har en stor del av sin förvärvsaktiva tid framför sig menar
vi däremot att det kan ifrågasättas om det finns skäl att behålla
förmånen. För att i möjligaste mån begränsa den tid under vilken
förmånen kommer att bestå anser vi det därför rimligt att endast
bibehålla förmånen för dem som är födda år 1953 eller tidigare.
Enligt nuvarande regler tillgodoräknas som vårdår för beräkning av
särskilt pensionstillägg endast år när föräldern inte har tillgodoräknats
pensionspoäng. Överfört på det reformerade pensionssystemet skall på
motsvarande sätt uteslutas år när föräldern har tillgodoräknats pensions-
grundande inkomst eller pensionsgrundande belopp. Härigenom kan inte
samma år tillgodoräknas en och samme förälder både som barnår och
som vårdår för särskilt pensionstillägg. För tiden efter den 1 januari
1994, när möjligheten till assistansersättning infördes, torde i princip
behovet av tillgodoräknande av vårdår för särskilt pensionstillägg ha
upphört. Redan vid denna tidpunkt kunde det därför ha funnits skäl att
avskaffa möjligheten att för tid framåt tillgodoräkna vårdår för särskilt
pensionstillägg. När så inte skett bör enligt regeringens uppfattning
möjligheten att i framtiden tillgodoräkna vårdår för särskilt
pensionstillägg avskaffas i vart fall vid införandet av de reformerade
pensionsreglerna den 1 januari 1999.
13.4 Hustrutillägg
Regeringens förslag: Hustrutillägget behålls enligt gällande över-
gångsregler. Nivån för hustrutillägget till kvinnor vars make uppbär
ålderspension och som kan tillgodoräkna sig en försäkringstid om
minst 40 år för garantipension, skall vara skillnaden mellan å ena si-
dan två gånger garantipensionens basnivå för gifta och å andra sidan
garantipensionens basnivå för ogift. Summan av hel garantipension
och hel pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension upp
till 1,9 gånger prisbasbeloppet skall inte räknas med vid inkomstpröv-
ningen av hustrutillägget.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa
uttrycker en förhoppning om att Riksförsäkringsverkets översyn av
hustrutilläggen skall leda till att förmånen inte behöver överföras till det
reformerade pensionssystemet. Göteborgs allmänna försäkringskassa
framhåller att en överflyttning av reglerna om de nuvarande
tilläggsförmånerna till det nya ålderspensionssystemet medför att detta
system kompliceras ytterligare och därmed blir mer svårtillgängligt för
den enskilde individen. Försäkringskassan anser därför att frågan om en
avlösning med t.ex. en livränta bör prövas främst för hustrutillägg och
barntillägg. Handikappförbundens Samarbetsorgan och
Pensionärernas Riksorganisation har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Hustrutillägg är en inkomstprövad
förmån som kan utges till kvinnor vars make uppbär folkpension i form
av förtidspension eller ålderspension. Förmånen i dess nuvarande form
infördes vid tillkomsten av AFL i en separat lag (1962:392) om hustru-
tillägg och bostadstillägg. En motsvarande förmån hade dock funnits se-
dan slutet av 1940-talet. När tillägget infördes i lagstiftningen var det
naturligt att tillskapa speciella förmåner som tog sikte på den
situationen att hustrun var hemmafru och mannen förvärvsarbetande. När
mannens inkomster minskade genom att han gick i pension och familjen
hänvisades att leva på bara hans folkpension, ansågs det därför som
rimligt att pensionen höjdes med ett särskilt tillägg om hustrun nått en
relativt hög ålder men ännu inte själv var berättigad till folkpension. Med
den samhällsutveckling som därefter ägt rum och då framför allt de
förändringar som har skett beträffande makars ekonomiska situation har
tillägget alltmer kommit att stå i mindre god överensstämmelse med
samhällsutvecklingen. Förmånen är därför numera under avveckling.
Sedan den 1 januari 1990 nybeviljas hustrutillägg endast till kvinnor
som är födda år 1934 eller tidigare och som har fyllt 60 år och längst
till dess de har fyllt 65 år. Reglerna återfinns numera i lagen (1994:309)
om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension. Några
hustrutillägg kommer enligt bestämmelserna i den lagen inte att utges
efter år 1999 eftersom de kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare då
kommer att ha fyllt 65 år. Enligt övergångsreglerna till lagen skall
emellertid för kvinnor som är födda år 1935 eller senare och som hade
rätt till hustrutillägg i december 1989 och som vid utgången av år 1994
alltjämt uppbar sådant tillägg, bestämmelserna i den tidigare lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg tillämpas.
Enligt denna tidigare lag skulle hustrutillägg som huvudregel utges
endast till kvinnor mellan 60 och 65 år. Om det förelåg särskilda skäl
kunde dock hustrutillägg även beviljas en hustru som inte hade fyllt 60.
Eftersom de som är födda år 1935 eller senare inte hade fyllt 60 år i
december 1989 måste de som kan omfattas av övergångsreglerna ha
beviljats hustrutillägg av särskilda skäl.
Sådana särskilda skäl har i praxis ansetts vara
- att mannen vårdas i hemmet och hans tillstånd är sådant att han inte
kan lämnas utan tillsyn och hjälp,
- att hustrun med hänsyn till att det finns små barn i hemmet inte kan
utföra förvärvsarbete av betydenhet,
- att hustrun på grund av egen sjuklighet inte kan utföra förvärvsar-
bete av någon betydenhet, eller att hustrun har fyllt 55 år och på
grund av arbetsmarknadsförhållandena på bostadsorten är förhind-
rad att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.
För närvarande är det 52 kvinnor som uppbär hustrutillägg på grund av
särskilda skäl. Dessa kvinnor är födda mellan åren 1936 och 1958. De
utbetalade beloppen varierade i januari 1998 mellan 2 228 kr och
41 558 kr per år. Enligt en översyn som Riksförsäkringsverket har gjort
på uppdrag av regeringen kommer antalet hustrutillägg år 2001 att vara
mellan 35 och 40 stycken. De beräknade kostnaderna kommer då att
uppgå till 700 000–800 000 kr. Antalet hustrutillägg och kostnaden här-
för kommer därefter att successivt sjunka. Det dröjer dock ytterligare
cirka 20 år innan förmånen är helt avvecklad.
Hustrutillägg enligt bestämmelserna i lagen om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg motsvarar skillnaden mellan å ena sidan det
sammanlagda beloppet av folkpension i form av ålderspension och pen-
sionstillskott till sådan pension för två makar samt å andra sidan
folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott till sådan
pension för en ogift ålderspensionär. Oreducerat utges hustrutillägget
därför med 1,165 minskade prisbasbelopp. Hustrutillägget är dock in-
komstprövat och reduceras med 60 % av den pensionsberättigades
årsinkomst som överstiger 750 kr. Vid inkomstberäkningen skall i fråga
om makar, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda årsinkomst. Som inkomst räknas inte bl.a.
folkpension och ATP i den mån denna pension har föranlett minskning
av pensionstillskottet. För en kvinna som uppbär hustrutillägg och som
själv inte har någon inkomst innebär detta att tillägget minskas med 60
% av hälften av mannens ålderspension som överstiger 750 kr + 1,34
minskade prisbasbelopp. I den mån bostadstillägg också utges skall dock
avräkning i första hand ske på detta tillägg och eventuell återstående icke
samordnad inkomst minskar hustrutillägget. Hustrutillägg berättigar till
särskilt grundavdrag. Det angivna beloppet är därför för kvinnor utan
andra inkomster ett nettobelopp.
Någon motsvarighet till hustrutillägget är inte avsett att finnas i det
reformerade ålderspensionssystemet. Om de nuvarande reglerna behålls
kommer som angetts ovan tillägget att finns kvar under relativt lång tid
även om det är en mycket begränsad grupp som kommer att uppbära
sådant tillägg. Regeringens delar i och för sig den uppfattning som
framförts av Göteborgs allmänna försäkringskassa att det skulle vara
önskvärt att så långt möjligt undvika att överföra sådana förmåner till det
reformerade pensionssystemet som inte för framtiden skall finnas i
detta system. Å andra sidan kan de skäl som har föranlett att förmånen
övergångsvis har behållits alltjämt föreligga. Beträffande hustrutillägget
kommer detta endast att finnas kvar efter år 1999 för kvinnor som redan
hade beviljats sådant tillägg i december 1989 och därefter utan avbrott
har fortfarit att uppbära förmånen. Det ansågs när en successiv
avveckling av hustrutillägget förslogs att lagstiftningen i detta avseende
inte borde ges tillbakaverkande kraft utan att de kvinnor som redan
uppbar hustrutillägg även i fortsättningen borde få sin rätt till sådant
tillägg prövad enligt de tidigare reglerna. Den av Riksförsäkringsverket
vidtagna översynen av förmånen har visat att av de redovisade 52 nu
utgående förmånerna kommer försäkringskassan att i 14 av fallen pröva
om rätten till förmån alltjämt föreligger. Riksförsäkringsverket har av
de insända handlingarna dragit slutsatsen att indragning kan komma i
fråga i mer än hälften av dessa fall. Därutöver noterar
Riksförsäkringsverket att statistiskt sett bör 6 av de återstående
personerna beviljas förtidspension. Kvar blir då 35–40 personer, vilket
också enligt vad som angetts ovan är Riksförsäkringsverkets
uppskattning av antalet kvinnor med hustrutillägg år 2001. Resultatet av
Riksförsäkringsverkets genomgång är således att det vid ingången av år
2001 med stor sannolikhet alltjämt kommer att finnas kvinnor som är
berättigade till hustrutillägg. Göteborgs allmänna försäkringskassa har i
ett sådant perspektiv uttryckt att frågan om en avlösning med t.ex.
livränta borde prövas. Även Riksförsäkringsverket har i sin redovisning
över regeringsuppdraget angett som en lösning att de berörda kvinnorna
skulle kunna kompenseras med ett engångsbelopp.
Regeringen delar inte denna uppfattning. Att genom en engångsutbe-
talning lösa ut personer som annars skulle göra en ekonomisk förlust vid
borttagande av en socialförsäkringsförmån är enligt vår bedömning yt-
terst tveksamt. Inte sällan skyddas vissa grupper vid förändringar i för-
månssystemen genom generösa övergångsregler vilket också är vad som
har gjorts beträffande hustrutillägget. I den mån det finns önskemål om
att en förmån i stället helt skall tas bort sker detta då utan övergångsreg-
ler varvid personer som uppbär förmånen för framtiden går miste om
denna. Som angetts ovan är regeringen inte beredd att låta hustrutillägget
upphöra enligt nu gällande övergångsbestämmelser vid övergången till
det reformerade pensionssystemet. Den enda godtagbara lösningen är då
enligt vår mening att låta dessa övergångsbestämmelser gälla även efter
år 2001 med en anpassning till de reformerade ålderspensionsreglerna.
För att i ett fullt beskattat system motsvara nuvarande nivå föreslår vi
att hustrutillägget till kvinnor vars make uppbär ålderspension skall ut-
göra skillnaden mellan å ena sidan två gånger garantipensionens basnivå
för gifta och å andra sidan garantipensionens basnivå för ogift, dvs.
1,67 gånger prisbasbeloppet. Om mannen uppbär andelsberäknad
garantipension enligt 3 kap. 6 § lagen om garantipension eller skulle ha
uppburit sådan andelsberäknad pension om rätt till garantipension
förelegat, skall hustrutillägget utges med motsvarande andel av helt
tillägg.
Hustrutillägget är som angetts ovan idag inkomstprövat varvid som
hustruns årsinkomst anses hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst.
Som inkomst räknas inte bl.a. folkpension och ATP-pension i den mån
denna pension har föranlett minskning av pensionstillskottet. För att
uppnå motsvarande resultat i det reformerade ålderspensionssystemet
bör, för en kvinna vars make uppbär hel ålderspension, som inkomst inte
räknas garantipension och pension enligt lagen om inkomstgrundad ål-
derspension upp till garantipensionens basnivå för gifta, 1,9 prisbas-
belopp.
13.5 Barntillägg
Regeringens förslag: Barntillägget behålls enligt gällande
övergångsregler. För en försäkrad förälder som uppbär ålderspension
och som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst 40 år för
garantipension, skall hel pension som uppgår till högst 2,13 gånger
prisbasbeloppet inte reducera barntillägget.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Bohusläns allmänna försäkringskassa anser
att det finns skäl att behålla barntillägget då detta kommer att vara av-
vecklat vid utgången av år 2005. Göteborgs allmänna försäkringskassa
hävdar dock att frågan om avlösning med t.ex. livränta bör prövas för
barntillägget. Handikappförbundens Samarbetsorgan och Pensionä-
rernas Riksorganisation har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Barntillägg utges för varje barn un-
der 16 år till en försäkrad förälder som uppbär ålderspension eller för-
tidspension. Helt barntillägg utges med 26 % av det minskade prisbas-
beloppet eller, om barnet är berättigat till barnpension, med 10 % av det
minskade prisbasbeloppet. Barntillägget reduceras med hänsyn till den
försäkrades eventuella tilläggspension genom att tillägget minskas med
hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger ett
halvt prisbasbelopp.
Syftet med barntillägget är att det skall bidra till den pensionerade
förälderns kostnader för barnet. Förmånen i dess nuvarande utformning
tillkom i samband med införandet av AFL och ersatte då de särskilda in-
komstprövade barnbidrag som dessförinnan kunde utges till pensions-
tagare med barn. Motivet för införandet av tillägget var främst att folk-
pensionsförmånerna då inte ansågs tillräckliga för att täcka kostnaderna
för barn till pensionstagaren. Behovet av tillägg har, liksom tanken var,
successivt minskat i takt med tilläggspensioneringens utbyggnad. Därtill
har det förhållandet att grundnivån inom folkpensioneringen har
förstärkts betydligt inneburit att barntilläggets betydelse har minskat.
Mot denna bakgrund ansågs barntillägget ha spelat ut sin roll och avskaf-
fades i princip år 1990. Det ansågs dock inte att avskaffandet av barn-
tillägget borde medföra försämrade pensionsförmåner för försäkrade
som vid tidpunkten för avskaffandet av förmånen redan hade rätt till
barntillägg. Enligt övergångsbestämmelser utbetalas därför barntillägg
även för tid efter den 1 januari 1990 till dem som hade rätt till
barntillägg i december månad 1989. Detta innebär att tillägget kommer
att upphöra vid utgången av år 2005 när de yngsta barnen som tillägget
avser har fyllt 16 år.
Barntillägget är framför allt en förmån som utges till förtidspensionä-
rer eftersom antalet ålderspensionärer med barn under 16 år är begrän-
sat. I december månad 1997 uppbar 83 ålderspensionärer barntillägg.
Utgiften för barntillägg uppgick samma år till cirka en miljon kronor
och beräknas för de kommande åren understiga detta belopp.
Någon motsvarighet till barntillägget kommer inte att finnas i det re-
formerade ålderspensionssystemet. Barntillägget är under avveckling
och kommer helt att ha upphört vid utgången av år 2005. Det skulle
onekligen medföra administrativa vinster att redan vid övergången till
det reformerade ålderspensionssystemet helt avskaffa barntillägget. På
samma sätt som när det gäller hustrutillägget kan det emellertid enligt
vår uppfattning ifrågasättas om det finns skäl att ompröva de motiv som
funnits för de övergångsregler som nu gäller. För barntilläggets del är
det dessutom en förhållandevis kort övergångstid det gäller. Regeringen
anser därför att barntillägget bör behållas med i sak oförändrade regler.
Idag reduceras barntillägget med hälften av den försäkrades tilläggs-
pension i den mån denna för år räknat överstiger halva prisbasbeloppet.
Fritt från samordning är således folkpensionsbeloppet jämte ett halvt
prisbasbelopp. Överfört till det reformerade pensionssystemet anser vi
det rimligt att bestämma fribeloppet för den som uppbär hel ål-
derspension till ett belopp motsvarande garantipensionens basnivå för
ogifta, 2,13 prisbasbelopp.
14 Förändringar inom ramen för nuvarande
regelsystem
Regeringens förslag: Reglerna om att grundskydd inom ålderspen-
sioneringen inte skall kunna utges före 65 års ålder skall, för
personer födda år 1938 eller senare, börja gälla år 1999.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statens löne- och pensionsverk tillstyrker
förslaget.
Riksskatteverket har inte något att erinra mot förslaget och anmärker
att detta kan ses som ett led i avvecklingen av det särskilda grundavdra-
get.
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa påpekar att de
förändringar som föreslås kräver särskilda informationsinsatser.
Bohusläns allmänna försäkringskassa menar att de åldersgrupper som
berörs av förslaget kommer i kläm, och att försäkringskassorna därför
måste kunna förklara vad ett tidigt uttag (hittills benämnt förtida uttag)
innebär och hur det kommer att slå vid omräkningen år 2001. Även
Göteborgs allmänna försäkringskassa poängterar att förslaget initialt
medför problem för individerna i de aktuella årsklasserna att överblicka
effekterna av ett tidigt uttag av ålderspension enligt nuvarande regler.
Eftersom försäkringskassan inte kommer att ha tillgång till relevanta
uppgifter förrän i slutet av år 1999 kan försäkringskassan inte
dessförinnan lämna den redan nu efterfrågade informationen om de
mera långsiktiga effekterna av ett tidigt uttag.
Skälen för regeringens förslag: Personer födda år 1938 eller
senare skall, enligt förslag i avsnitt 5.2, omfattas av reglerna för
garantipension medan äldre personer skall omfattas av reglerna för
övergångsvis garantipension. För att uttag av ålderspension inte skall
kunna göras av personer som skall omfattas av reformerade regler innan
dessa regler är kända har den nedre gränsen för uttag av ålderspension
höjts från 60 år till 61 år fr.o.m. den 1 januari 1998. Detta innebär att
den som är född år 1938 kan ta ut ålderspension tidigast under år 1999
och att den som är född år 1939 kan ta ut ålderspension tidigast under år
2000. Ålderspension enligt reformerade regler kan dock utges först
fr.o.m. januari 2001 då pensionen för dem som dessförinnan tagit ut
ålderspension får räknas om. Därvid skall, enligt förslag i den samtidigt
härmed avlämnade propositionen angående inkomstgrundad
ålderspension, den pensionsbehållning som ligger till grund för
beräkning av inkomstpension minskas med 0,5 % per månad som den
pensionsberättigade uppburit ålderspension från ATP-systemet (jfr.
reglerna i 12 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring om minskning av ålderspension från ATP-systemet vid uttag
före 65 års ålder).
I avsnitt 5.2 föreslår vi vidare att garantipension skall kunna lyftas
först fr.o.m. 65 års ålder. Denna pension ersätter nuvarande grundskydd
till ålderspensionärer i form av folkpension till den del denna beräknats
enbart utifrån bosättning, pensionstillskott och särskilt grundavdrag i
anledning av ålderspension. Skulle ingen förändring göras inom nuva-
rande regelsystem skulle personer som är födda åren 1938 och 1939
kunna erhålla folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag
under åren 1999 och 2000 respektive under år 2000. Garantipension
skulle däremot kunna utges först vid fyllda 65 år, dvs. år 2003
respektive år 2004. Konsekvensen skulle då bli att en person som tagit
ut ålderspension och erhållit grundskydd skulle stå utan sådant skydd
under några år.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen att reglerna om att
grundskydd inom ålderspensioneringen inte skall kunna utges före 65
års ålder skall ges verkan fr.o.m. år 1999. För att eventuella beslut om
jämkning av skatt skall kunna fattas före årsskiftet 1998/99 skall dock
de ifrågavarande lagändringarna i kommunalskattelagen (1928:370)
träda i kraft redan den 1 november 1998. Vi anser att dessa förändringar
bör gälla för dem som skall omfattas av reformerade regler för
inkomstgrundad ålderspension och av reglerna för garantipension, dvs.
födda år 1938 eller senare. Förslaget innebär att personer födda år 1938
eller senare vid uttag av ålderspension före år 2001 kan erhålla
ålderspension från ATP-systemet och folkpension beräknad efter år med
pensionspoäng (30-delad folkpension) men inte folkpension beräknad
efter bosättningstid (40-delad folkpension), pensionstillskott eller
särskilt grundavdrag i anledning av ålderspension. Vidare följer av
förslaget att de berörda årsklasserna måste ha tillgodoräknats minst tre
år med pensionspoäng för att ha rätt till folkpension. Det är således inte
tillräckligt att den enskilde tillgodoräknats bosättningstid i Sverige med
tre år. Fr.o.m. år 2001 till den tidpunkt en pensionsberättigad i aktuell
åldersgrupp fyller 65 år kan uttag göras av kvotdelsberäknad inkomst-
och tilläggspension samt premiepension men inte garantipension. I
tilläggspensionen ingår då ett tillägg för den 30-delade folkpensionen,
dvs. en kompensation för det första prisbasbeloppet. Vid 65 års ålder
kan garantipension börja utges.
Den nu föreslagna ändringen i fråga om möjligheterna att göra tidigt
uttag av ålderspension enligt nuvarande regler kommer, som några för-
säkringskassor påpekat, att kräva särskilda informationsinsatser. Om
någon ändring inte skulle göras skulle emellertid, enligt regeringens
uppfattning, de berörda årsklassernas behov av information om
konsekvenserna av ett sådant uttag bli större än vad som torde bli fallet
med nu föreslagen begränsning. Vi menar alltså att vårt förslag innebär
att de ifrågavarande åldersgruppernas problem att överblicka effekterna
av ett tidigt uttag minskar snarare än ökar.
Bostadstillägg utges inte till den som före 65 års ålder uppbär pension
om denna pension endast består av ålderspension. Vid beräkning av bo-
stadstillägg för den som samtidigt uppbär annan pension än ålderspen-
sion skall dock som inkomst anses bl.a. tilläggspension i form av ålders-
pension till den del sistnämnda pension inte föranlett minskning av pen-
sionstillskott. Eftersom personer som är födda år 1938 eller senare
enligt förslaget ovan fr.o.m. år 1999 inte skall kunna uppbära
pensionstillskott till ålderspension kommer för dem hela
tilläggspensionen i form av ålderspension att räknas som inkomst vid
prövningen av bostadstillägg. Om den 30-delsberäknade folkpension
som personer födda år 1938 eller senare enligt förslaget tills vidare
skall kunna uppbära, skall beaktas vid prövning av rätt till bostadstillägg
får utredas i samband med utredningen om hur systemet för beräkning av
inkomst vid prövning av rätt till bostadstillägg till pensionärer bör
anpassas till bl.a. det reformerade ålderspensionssystemet.
15 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagen om garantipension skall träda i kraft
den 1 januari 2001.
Promemorians förslag: Förslaget i promemorian stämmer överens
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrat sig särskilt i
denna del, Bohusläns allmänna försäkringskassa, har inte något att
erinra mot tidpunkten för ikraftträdandet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna skulle lagstiftning om det inkomstrelaterade pensionssystemet
träda i kraft den 1 januari 1996 medan de nya reglerna för grundtrygghet
skulle träda i kraft den 1 januari 2000. Avsikten var att utbetalning av
pension intjänad och beräknad enligt reformerade regler skulle inledas i
januari år 2000. Ikraftträdandet av det reformerade systemets
intjänanderegler har därefter, genom av riksdagen godkända förslag i
regeringens budgetpropositioner för åren l995 och 1997, flyttats fram
vid två tillfällen, först till den 1 januari 1997 och senast till den 1
januari 1999. I 1997 års budgetproposition föreslogs också att de första
utbetalningarna av ålderspension enligt reformerade regler skulle
senareläggas ett år till den 1 januari 2001 (prop. 1996/97:1 utg.omr.
11). Även detta förslag godkändes av riksdagen (bet. 1996/97:SfU1,
rskr. 1996/97:126).
Anledningen till att de nya grundtrygghetsreglerna, enligt det ur-
sprungliga och fortfarande gällande förslaget i princippropositionen,
skulle träda i kraft den 1 januari 2000 var att de första utbetalningarna av
pension intjänad och beräknad enligt reformerade regler skulle ske i ja-
nuari samma år. Då tidpunkten för de första utbetalningarna nu flyttats
fram till januari 2001 bör även ikraftträdandet av lagstiftningen avseende
garantipension flyttas fram.
Lagen om garantipension i dess föreslagna lydelse gäller endast
personer födda år 1938 eller senare. Garantipension kommer enligt
föreslagna bestämmelser att kunna tas ut först från och med den månad
den pensionsberättigade fyller 65 år. Den som är född år 1938 kommer
att fylla 65 år först år 2003. Detta innebär att garantipension enligt den
föreslagna lagen kommer att kunna betalas ut först år 2003. Avsikten är
dock att lagen skall omfatta även personer födda år 1937 eller tidigare,
sedan de särskilda regler som behövs för dessa åldersgrupper har utretts
särskilt. Lagen bör därför träda i kraft från och med den 1 januari 2001
när reformerad inkomstgrundad ålderspension första gången utges även
om det innebär att garantipension enligt lagens nuvarande utformning
skall utges först år 2003. Regeringen föreslår därför att lagen om
garantipension skall träda i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt bör de
regeländringar i AFL och anknytande lagstiftning som föranleds av att
folkpension samt pensionstillskott och särskilt grundavdrag i anledning
av ålderspension inte längre skall utges träda i kraft. Regeringen avser
att senare återkomma med proposition i den delen.
Vi föreslår också vissa förändringar vad avser nuvarande folkpensions-
system med ikraftträdande dels den 1 november 1998, dels den 1 januari
1999 (se avsnitt 6.1, 13.3 och 14).
16 Omfattning och utveckling av
garantipensionssystemet
Garantipension, såsom den föreslås utformas för personer födda år
1938 eller senare, kommer att utbetalas tidigast från 65 års ålder. De
första utbetalningarna från garantipensionssystemet kommer således att
göras år 2003, då födelseårgången 1938 fyller 65 år. Av de personer
som nybeviljas ålderspension efter sekelskiftet kommer de flesta att
vara berättigade till inkomstpension. Inledningsvis beräknas drygt 40 %
av dessa pensionärer vara berättigade till garantipension. Knappt 2 % av
ålderspensionärerna födda år 1938 eller senare beräknas uppbära enbart
garantipension.
Enligt riktlinjerna för pensionsreformen skall för äldre pensionärer
(födda före år 1938) dagens grundskydd omvandlas till en s.k. över-
gångsvis garantipension, som skall beskattas enligt samma regler som
för yngre pensionärer. Den övergångsvisa garantipensionen har
föreslagits införas år 2001. I princippropositionen redovisades ett
förslag till utformning av en sådan pension. Detta förslag kan komma att
omprövas i den pågående särskilda utredningen om den övergångsvisa
garantipensionen (se avsnitt 4). I den följande redovisningen av
garantipensionens omfattning i hela pensionärskollektivet har för äldre
pensionärer tillämpats den utformning som redovisades i
princippropositionen.
Bland de äldre pensionärerna är en betydligt större andel personer
berättigade till en högre garantipension. År 2001 beräknas omkring
55 % av pensionärerna födda före år 1938 vara berättigade till
övergångsvis garantipension, varav ca 15 % kommer att ha enbart
övergångsvis garantipension. Under den första femtonårsperioden
kommer garantipensionsutbetalningarna till övervägande del avse
övergångsvis garantipension.
Inledningsvis beräknas således sammanlagt 40–45 % av pensionärerna
med inkomstgrundad ålderspension även vara berättigade till garantipen-
sion. Hur denna procentandel kan förväntas utvecklas beror på vilka anta-
gande som görs om den ekonomiska tillväxten.
Vid hög realinkomsttillväxt blir de framtida inkomstpensionerna
högre och färre pensionärer kommer att få utfyllnad med
garantipension.
Vid låg realinkomsttillväxt kommer utfyllnaden från garantipensions-
systemet att avvecklas i betydligt långsammare takt. Det är inte bara
nivån på de framtida nybeviljade pensionerna som påverkas av
realinkomstutvecklingen framöver utan också pensionernas utveckling
under pensionsåren. Enligt förslag skall de utgående inkomstgrundade
pensionerna följsamhetsindexeras kring en norm på 1,6 %. I korthet
innebär det att om den årliga realtillväxten (mätt med inkomstindex)
överstiger normen sker en real uppskrivning av de utgående pensionerna.
Om den årliga realtillväxten i stället understiger normen skrivs
pensionerna ned i motsvarande grad. Vid låg tillväxt kommer de
inkomstgrundade pensionerna således att skrivas ned successivt och fler
pensionärer blir berättigade till en utfyllnad från garantipensions-
systemet.
Kalkyler om den framtida utvecklingen har gjorts i två olika scenarier
vad avser den reala utvecklingen av pensionsgrundande inkomster: en
årlig tillväxt på 2 % resp. 0,5 %. I det högre tillväxtalternativet kan ande-
len pensionärer som får en utfyllnad från garantipensionssystemet för-
väntas minska år för år, medan i det lägre tillväxtalternativet det i stället
beräknas ske en viss ökning. Likaså kan det genomsnittligt utbetalade
garantipensionsbeloppet förväntas vara högre i alternativet med 0,5 %
årlig tillväxt.
Utgifterna för garantipensionen följer naturligtvis samma trend som
antalet berättigade pensionärer. Inledningsvis år 2001 beräknas utbetal-
ningarna av den övergångsvisa garantipensionen (annan garantipension
utbetalas först från år 2003) uppgå till 20 miljarder kronor. I både
alternativet med 2 % och 0,5 % tillväxt beräknas utbetalningarna minska
de första tio åren för att år 2010 uppgå till 12 resp. 14 miljarder kronor.
I det högre tillväxtalternativet avtar utbetalningarnas storlek även
fortsättningsvis; år 2025 beräknas de till 10 miljarder kronor. I det lägre
tillväxtalternativet däremot beräknas utbetalningarna öka efter år 2015.
I figur 16.1 visas hur garantipensionsutbetalningarna, uttryckta som
procentandel av avgiftsunderlaget för inkomstgrundad pension, beräknas
utvecklas framöver. Avgiftsunderlaget utgörs av samtliga inkomster och
belopp för vilka pensionsrätt tillgodoräknas.
Figur 16.1 Utgifter för garantipension och övergångsvis
garantipension i procent av avgiftsunderlaget för inkomstgrundad
pension. Årlig realtillväxt 2 % resp. 0,5 %. 1997 års
befolkningsprognos
Som framgår i avsnitt 5 skall garantipensionen och kostnaderna för
administrationen av denna finansieras av statsmedel. Ålderspensions-
systemets utgifter behandlas närmare i regeringens proposition
1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
17 Författningskommentar
17.1 Förslaget till lag om garantipension
I denna lag finns bestämmelser angående grundskyddet i det
reformerade ålderspensionssystemet såvitt avser personer födda år
1938 eller senare. Grundskyddet skall i det reformerade
ålderspensionssystemet utgöras av en garantipension.
I lagens första kapitel finns vissa allmänna bestämmelser samt några
definitioner av betydelse för lagen i övrigt. I förhållande till förslaget i
lagrådsremissen har på förslag av Lagrådet 1 och 2 §§ tagits bort och 4
§ lyfts fram till en ny 1 §. Rätten till garantipension och
garantipensionens storlek är beroende bl.a. av tillgodoräknad försäk-
ringstid. I lagens andra kapitel finns regler om försäkringstid och om vad
som skall räknas som sådan tid.
Garantipensionens storlek är också beroende av den inkomstgrundade
ålderspension och den eventuella tilläggspension i form av änkepension
som den enskilde uppbär. I lagens tredje kapitel finns regler om hur ga-
rantipensionen skall beräknas och då även i vissa särskilda situationer
som exempelvis vid partiellt uttag. I samma kapitel finns även de be-
stämmelser som gäller uttag av garantipension. I lagens fjärde kapitel
regleras vad som gäller för utbetalning av garantipension. Till viss del
hänvisas till här utbetalningsbestämmelserna i lagen (1998:000) om in-
komstgrundad ålderspension (LIP) som på så sätt kommer att gälla även
för garantipensionen.
I lagens femte kapitel hänvisas till bestämmelser i LIP om överkla-
gande m.m. samt vissa övriga bestämmelser. Slutligen innehåller lagen
vissa övergångsbestämmelser.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Garantipension utges till den som saknar inkomstgrundad ålderspen-
sion eller vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst
högsta belopp. Garantipensionen är beroende av försäkringstid.
Bestämmelserna i lagen gäller dem som är födda år 1938 eller senare.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Som inledningsvis sagts regleras i lagen rätten till grundskydd för
personer födda år 1938 eller senare.
Rätt till folkpension i form av ålderspension enligt nuvarande regler
kan förvärvas i förhållande till antingen bosättningstid eller år för vilka
ATP-poäng har tillgodoräknats. Rätt till garantipension är däremot
endast beroende av försäkringstid enligt vad som anges i 2 kap. En
förutsättning för rätt till garantipension är, i likhet med vad som idag
gäller för rätten till folkpension, att försäkringstid kan tillgodoräknas
för minst tre år (se 3 kap. 1 §). Som framgår av 3 kap. 6 § är
garantipensionens storlek också beroende av hur lång försäkringstid
som kan tillgodoräknas den enskilde. Av beräkningsreglerna i 3 kap.
följer vidare att endast den som saknar inkomstgrundad ålderspension
eller vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst högsta
belopp är berättigad till garantipension. Den som i och för sig är
berättigad till garantipension kommer dock inte alltid att få sådan
pension utbetald till sig. Förutsättningarna för utbetalning av
garantipension anges i 4 kap.
2 § Garantipension och kostnaderna för administrationen av sådan pen-
sion skall finansieras av statsmedel
I paragrafen anges hur garantipensionen skall finansieras. Motsvarande
regler för folkpension i form av ålderspension finns för närvarande i
19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Folkpension i
form av ålderspension finansieras dels genom en folkpensionsavgift en-
ligt lagen (1981:691) om socialavgifter, dels av statsmedel. Garantipen-
sionen skall finansieras av enbart statsmedel.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
Garantipensionens nivå och utgångspunkten för beräkning av garantipen-
sion enligt reglerna i 3 kap. skall följa den allmänna prisutvecklingen.
Den skall därvid beräknas utifrån prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § AFL.
Därmed avses det basbelopp som i dag regleras i nämnda paragraf och
som i propositionen angående inkomstgrundad ålderspension föreslås
skall benämnas prisbasbelopp för att särskilja detta från det basbelopp
som skall omräknas med inkomstutvecklingen, inkomstbasbeloppet. Se-
dan den 1 januari 1995 omräknas prisbasbeloppet inte fullt ut med för-
ändringen i det allmänna prisläget. Begränsning i uppräkningen skall
gälla så länge underskottet i statsbudgeten överstiger ett visst belopp.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av
pensionspoäng används ett annat basbelopp som fullt ut har räknats upp
med prisutvecklingen, det förhöjda prisbasbeloppet. Därutöver sker
sedan den 1 januari 1993 en tvåprocentig nedjustering av basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner. I 1998 års ekonomiska
vårproposition föreslår regeringen dels att förändringar i det allmänna
prisläget fr.o.m. år 1999 fullt ut skall beaktas vid beräkningen av
basbeloppet, dels att det fr.o.m. år 2000 inte längre skall tillämpas något
minskat prisbasbelopp. Fr.o.m. år 2000 kommer det alltså att finnas dels
ett prisbasbelopp, dels ett förhöjt prisbasbelopp. Garantipensionen skall
beräknas utifrån prisbasbeloppet utan förhöjning.
I ett fall som regleras i 2 kap. 5 § används i stället för prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § AFL det enligt LIP fastställda inkomstbasbeloppet.
4 § En pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon
med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft barn skall
vid tillämpning av denna lag likställas med gift pensionsberättigad.
En pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild
från sin make skall vid tillämpning av denna lag likställas med ogift
pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Denna paragraf överensstämmer till sitt innehåll med 10 kap. 1 § AFL.
2 kap. Försäkringstid
1 § Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid under
vilken en person har varit folkbokförd i Sverige enligt folkbokförings-
lagen (1991:481). Vid flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas
till tid efter utresan om personen enligt nämnda lag då skall
avregistreras som utflyttad.
Rätt till garantipension är beroende av att försäkringstid för garantipen-
sion kan tillgodoräknas den enskilde. Kapitlet innehållet bestämmelser
om vad som utgör sådan försäkringstid. Bestämmelserna motsvarar i
stor utsträckning vad som för närvarande gäller beträffande
bosättningstid enligt 5 kap. 6 och 7 §§ AFL.
Försäkringstid för garantipension är liksom bosättningstid för
folkpension i första hand sådan tid som den pensionsberättigade har varit
bosatt i Sverige. Eftersom det emellertid finns situationer då
bosättningsbegreppet inte är helt relevant, vilket närmare redogjorts för
i avsnitt 6.1, har för garantipension valts begreppet försäkringstid i
stället för bosättningstid.
I paragrafen, som överensstämmer med nuvarande bestämmelse i
5 kap. 6 § första stycket a AFL, regleras den situationen att en person
har varit folkbokförd i Sverige. Sådan tid skall, med de begränsningar
som anges i 5 §, tillgodoräknas från det att en person har blivit
folkbokförd i landet till dess att han eller hon avregistreras från
folkbokföringen. Innebörden av att det är folkbokföringen som avgör om
viss tid får tillgodoräknas som försäkringstid är bl.a. att den som
tillfälligt vistas utomlands, men som enligt reglerna för folkbokföringen
skall kvarstå som folkbokförd i Sverige, skall tillgodoräknas
försäkringstid även för tiden i utlandet.
Den som avser att flytta till utlandet skall enligt folkbokföringslagen
anmäla detta senast en vecka före utresan. Om anmälan görs senare än
utresedagen, upphör själva folkbokföringen den dag sådan anmälan
kommer in till skattemyndigheten eller en allmän försäkringskassa. För
att undvika att personer som flyttar ut från Sverige får tillgodoräkna sig
försäkringstid därför att de underlåtit att göra anmälan om flyttningen
före utresedagen, föreskrivs i första stycket att tid efter utflyttningen
inte skall tillgodoräknas som försäkringstid för den som enligt
folkbokföringslagens regler skall avregistreras som utflyttad från Sve-
rige.
I lagrådsremissen föreslogs i ett andra stycke att tid då någon enligt
förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL
inte skall anses bosatt i Sverige inte heller skulle få tillgodoräknas som
bosättningstid. I propositionen angående inkomstgrundad ålderspension
föreslås emellertid, sedan bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL
ifrågasatts av Lagrådet, att denna bestämmelse skall tas bort. Det
tidigare föreslagna andra stycket till förevarande paragraf saknar då
innebörd och har därför här tagits bort.
2 § Den som före tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd, skall som
försäkringstid för garantipension även tillgodoräknas tiden från ansökan
om uppehållstillstånd till tidpunkten för folkbokföringen.
Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 5 kap. 6 § första stycket b AFL. I
enlighet med Lagrådets påpekande har hänvisningen till utlänningslagen
tagits bort eftersom en sådan hänvisning får anses obehövlig. Bakgrun-
den till bestämmelsen är att en utländsk medborgare, som enligt utlän-
ningslagen är skyldig att ha uppehållstillstånd för vistelse i Sverige, inte
blir folkbokförd här i landet innan han eller hon har erhållit sådant till-
stånd. Den som senare beviljas uppehållstillstånd och folkbokförs i Sve-
rige kommer med den aktuella bestämmelsen att som försäkringstid för
garantipension få räkna även tiden mellan ansökan om uppehållstillstånd
och folkbokföringen.
3 § Den som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529) skall som försäkringstid för garantipen-
sion även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i
sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensions-
sökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till
Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den pensionssö-
kande har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till
och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela
tidsrymden från det att den pensionssökande första gången kom till
landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid
beräkningen skall bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i
Sverige, har rätt till pension från hemlandet.
Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensionssökande före
den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han
eller hon har beretts en tillfällig fristad.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 5 kap. 7 §
första och andra stycket AFL.
I första stycket regleras en möjlighet för den som beviljas
uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller skyddsbehövande i övrigt,
att som försäkringstid för garantipensionen få tillgodoräknas även del av
tid från det tidigare hemlandet. Med bestämmelsen ges den som haft
mycket starka skäl att lämna sitt hemland och som kan antas genom
flykten ha gått miste om förvärvade pensionsrättigheter en möjlighet att
kompensera detta genom tillgodoräknande av försäkringstid för
garantipension. I förhållande till bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL
begränsas dock här den tid som kan få tillgodoräknas från det tidigare
hemlandet till att gälla tid från och med 25 års ålder. Som framgår av
den föreslagna bestämmelsen i 5 § skall som försäkringstid för
garantipension endast under vissa förhållanden få tillgodoräknas tid
mellan 16 och 24 års ålder. Eftersom en utländsk medborgare som är
bosatt och sysselsatt utomlands inte i något fall kan tillgodoräknas
svensk pensionsgrundande inkomst torde inte förutsättningarna för att få
räkna tid före 25 års ålder under några förhållanden föreligga för den
som senare beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
För den som har varit bosatt i Sverige under hela tiden från den första
ankomsten t.o.m. det år han eller hon fyllt 64 år tillgodoräknas hela bo-
sättningstiden från hemlandet fr.o.m. 25 års ålder till ankomsten till
Sverige. För den som efter ankomsten under viss tid inte har varit bosatt
i Sverige görs en andelsberäkning. Den del av bosättningstiden från det
tidigare hemlandet som får tillgodoräknas som försäkringstid för
garantipension bestäms då av förhållandet mellan å ena sidan den tid den
pensionssökande har varit bosatt i Sverige från den tidpunkt då han eller
hon kom hit första gången t.o.m. det år han eller hon fyller 64 år och å
andra sidan den totala tidsrymden mellan dessa två händelser. Den som
t.ex. har varit bosatt i Sverige två tredjedelar av den angivna tiden får
som försäkringstid för garantipension tillgodoräknas två tredjedelar av
bosättningstiden från det tidigare hemlandet.
För den som är berättigad till pension från sitt hemland och också har
rätt att få denna pension utbetald i Sverige gäller att den tid på vilken
denna pension från hemlandet grundas inte skall medräknas som försäk-
ringstid för garantipension.
Andra stycket tar sikte på den situationen att den pensionssökande har
vistats viss tid i flyktingläger i ett annat land än hemlandet innan han el-
ler hon kom till Sverige. Sådan tid skall likställas med bosättningstid
från hemlandet och enligt de regler som gäller i första stycket berättiga
till tillgodoräknande av försäkringstid för garantipension.
I denna och vissa andra paragrafer i lagen används begreppet pensions-
sökande när det i och för sig inte är klart att den berörda personen fak-
tiskt är berättigad till garantipension.
4 § En svensk medborgare som av Svenska kyrkan har varit sänd till ett
annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall som försäkringstid
för garantipension även tillgodoräknas denna tid, dock längst tre år i
följd. Detsamma gäller för en svensk medborgare som har varit utsänd
av ett annat svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet. Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken den
utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra
landet som inte enligt 3 kap. 3 § skall ligga till grund för beräkning av
garantipension.
Bestämmelsen i första stycket gäller även medföljande make och den
som enligt 1 kap. 4 § under utsändningstiden var att likställa med make.
Paragrafens bestämmelser överensstämmer i huvudsak med bestämmel-
serna i nuvarande 5 kap. 6 § första stycket c, sjätte och sjunde styckena
AFL. Bestämmelsen tar sikte på vissa av privat arbetsgivare utsända per-
songrupper som, till skillnad från statligt utsända arbetstagare i allmän-
het, inte kvarstår som folkbokförda i Sverige under utsändningstiden.
Enligt bestämmelsen får dessa grupper för tre år i taget tillgodoräknas
utsändningstiden som försäkringstid för garantipension. Efter tre år
krävs således att den utsände återvänder till Sverige och blir folkbokförd
här på nytt innan han eller hon kan få ytterligare utsändningstid
tillgodoräknad som försäkringstid för garantipension. Någon
begränsning i det totala antalet år som på detta sätt kan komma att
tillgodoräknas finns däremot inte. Det förhållandet att en förutsättning
för folkbokföring är att den inflyttade kan antas regelmässigt tillbringa
dygnsvilan i landet under minst ett år innebär dock att vistelsen i Sverige
mellan utsändningsperioderna måste vara av viss längd. I paragrafen har
intagits en begränsning såvitt avser tillgodoräknande av försäkringstid i
det fall den utsände under utsändningstiden har tjänat in pension enligt
det andra landets lagstiftning. Om denna pension utbetalas vid bosättning
i Sverige och är av sådant slag att den inte skall reducera
garantipensionen får tid under vilken denna pension har tjänats in inte
tillgodoräknas som försäkringstid.
Även för medföljande make eller den som under utsändningstid var att
likställa med make, skall motsvarande tid tillgodoräknas som försäk-
ringstid för garantipension.
I nuvarande bestämmelser för folkpensionen får dessutom
medföljande barn under 18 år tillgodoräkna sig bosättningstid. Någon
motsvarande bestämmelse föreslås inte här.
5 § Vid beräkning av försäkringstid skall bortses från tid före det ka-
lenderår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder och från tid
efter det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.
Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått
16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år
skall tillgodoräknas som försäkringstid endast om det för den pensions-
sökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension som per kalenderår uppgår till lägst
ett inkomstbasbelopp enligt 1 kap. 6 § nämnda lag.
I paragrafen avgränsas den tid som får tillgodoräknas som försäkrings-
tid för garantipension. Sålunda utesluts i första stycket helt tid före det
kalenderår då den pensionssökande fyller 16 år och tid efter det kalen-
derår då han eller hon fyller 64 år.
I andra stycket begränsas ytterligare möjligheten att tillgodoräkna
försäkringstid för garantipension. Tid före det kalenderår då den
pensionssökande fyller 25 år får inte tillgodoräknas om det inte för den
pensionssökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande
inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension som uppgår
till minst ett inkomstbasbelopp per kalenderår. De angivna
förutsättningarna skall vara uppfyllda för varje kalenderår som på detta
sätt skall tillgodoräknas som försäkringstid. Tillgodoräknande sker dock
för varje kalenderår för sig. Den som under endast ett kalenderår under
den angivna perioden mellan 16 och 24 års ålder har haft en
pensionsgrundande inkomst på minst ett inkomstbasbelopp eller för
vilken det har fastställts pensionsgrundande belopp för förtidspension
om minst ett inkomstbasbelopp, kommer således att tillgodoräknas detta
år som försäkringstid för garantipension. Inkomstbasbelopp har här valts
för att överensstämma med det basbelopp som används i lagen om
inkomstgrundad ålderspension (LIP) för det s.k. förvärvsvillkoret för
rätt till pensionsrätt för barnår och plikttjänstgöring.
6 § Den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde
65 år uppbar hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, om det är förmån-
ligare än en beräkning enligt 1–5 §§, som försäkringstid för garantipen-
sion tillgodoräknas den bosättningstid som legat till grund för beräkning
av förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 5 kap. 8 § andra och
tredje styckena AFL.
Folkpension i form av förtidspension och särskild
efterlevandepension utges på grundval av den bosättningstid som har
tillgodoräknats den pensionsberättigade respektive den avlidne till och
med året före pensionsfallet respektive dödsfallet. Därtill
tillgodoräknas under vissa förutsättningar på visst sätt även framtida
bosättningstid för tiden därefter till och med det år den
pensionsberättigade respektive den avlidne skulle ha uppnått 64 års
ålder. En förtidspensionär och i viss utsträckning även en efterlevande
som enligt dessa regler har erhållit pension kan sedan under de år som
återstår till egen ålderspension exempelvis ha vistats utomlands och där
fortsatt att uppbära pensionen. Enligt huvudregeln för tillgodoräknande
av bosättningstid skulle han eller hon då inte få tillgodoräkna sig
försäkringstid för garantipension och skulle således få ett betydligt
sämre grundskydd som ålderspensionär än som förtidspensionär
respektive som efterlevande under tiden med särskild efterlevandepen-
sion. För att undvika detta får, om det är förmånligare, som försäkrings-
tid för garantipensionen, i stället för vad som gäller enligt 1–5 §§,
tillgodoräknas hela den tid som har tillgodoräknats som bosättningstid
för förtidspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen. Detta
gäller dock endast den som uppburit hel förtidspension respektive hel
särskild efterlevandepension.
Den här föreslagna bestämmelsen kan komma att omprövas när refor-
meringen av förtidspensionssystemet och anpassningen av efterlevande-
pensionssystemet till de reformerade ålderspensionsreglerna är klar.
7 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas
ned till närmaste hela antal år.
Paragrafen innehåller en avrundningsregel som innebär att det, sedan
samtliga tillgodoräknade försäkringstider för garantipension har lagts
samman, skall ske en avrundning nedåt till helt antal år. Bestämmelsen
motsvarar nuvarande bestämmelse i 5 kap. 5 § femte stycket AFL.
3 kap. Uttag och beräkning av garantipension
1 § Garantipension utges endast till den som kan tillgodoräknas försäk-
ringstid om minst tre år. Garantipension får tas ut tidigast från och med
den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Paragrafen innehåller, såsom Lagrådet påpekat två bestämmelser av lika
vikt om förutsättningarna för när garantipension får utges. På inrådan av
Lagrådet har paragrafen därför delats upp i två meningar. I första me-
ningen finns sålunda en kvalifikationsregel som innebär att en förutsätt-
ning för att överhuvudtaget vara berättigad till garantipension är att per-
sonen i fråga har tillgodoräknats försäkringstid för garantipension med
minst tre år. Till följd av samordningsregeln i artikel 45 i rådets förord-
ning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen, kommer emellertid den som har
försäkringstid från andra länder inom EU/EES-området att få räkna med
den tiden för att uppnå de tre kvalifikationsåren. I paragrafen anges
också den tidpunkt vid vilken garantipension tidigast kan lyftas. Till
skillnad från inkomstpensionen enligt LIP, som kommer att kunna lyftas
från 61 års ålder, kan garantipensionen lyftas först från och med 65 års
ålder. Inkomstpensionens storlek är beroende av när den börjar lyftas.
Vad som händer med garantipensionen när inkomstpensionen lyfts vid
annan tidpunkt än den månad när den pensionsberättigade fyller 65 år
och därför blir lägre eller högre än om den hade lyfts först nämnda
månad regleras i 7 §.
2 § Garantipension till den som har rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension utges endast om och till den del han eller hon gör uttag av
sådan pension för samma tid. I annat fall får garantipension inte tas ut i
andelar.
För den som har rätt till låg inkomstgrundad ålderspension är garanti-
pensionen avsedd att utgöra en utfyllnad. Avsikten är att den pen-
sionsberättigade i första hand skall ha sin försörjning från den inkomst-
grundade pensionen och endast i de fall denna pension är låg skall garan-
tipension utges. Avsikten är således inte att någon skall kunna leva
enbart på garantipension och samtidigt skjuta upp uttaget av sin
inkomstgrundade ålderspension som därigenom blir högre. Undantag
görs dock för uttag av premiepension. På så sätt tillförsäkras den
pensionsberättigade ett visst mått av flexibilitet vid uttag av
ålderspension även när rätt till garantipension föreligger. I paragrafen
föreskrivs alltså att garantipension endast får utges till den som är
berättigad till inkomstpension eller tilläggspension om han eller hon
samtidigt gör motsvarande uttag av sådan pension. Det är endast med
tillämpning av denna bestämmelse som partiell garantipension kan utges.
Någon möjlighet att uppbära partiell garantipension för den som inte är
berättigad till inkomstgrundad ålderspension enligt LIP finns således
inte. I enlighet med Lagrådets förslag har detta också kommit till
uttryck i lagtexten.
3 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 4–6 §§ skall, om
inte annat anges i 7 §, ligga den inkomstgrundade ålderspension som den
pensionssökande har rätt till för samma år. Med inkomstgrundad ålders-
pension avses ålderspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension före reducering enligt 12 kap. 9 § samma
lag, och allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning
som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.
Inkomstpension och premiepension skall därvid beräknas som om den
pensionssökande endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för
inkomstpension och som om denna pensionsrätt, före reducering enligt
4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, hade utgjort 18,5
procent av pensionsunderlaget.
Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensions-
poäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har
tillgodoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas
till den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha utgetts om
full avgift hade erlagts.
Vid beräkning av garantipension enligt 4–6 §§ skall med inkomstgrun-
dad ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
efterlevandepension och förtidspension enligt utländsk lagstiftning.
I paragrafen anges utgångspunkten för den beräkning av garantipension
som skall ske enligt 4–6 §§. Om garantipension skall utges och i så fall
med vilket belopp är beroende av den pensionssökandes inkomst-
grundade ålderspension. Med inkomstgrundad ålderspension avses dels
inkomstgrundad ålderspension enligt LIP, dels motsvarande pension
enligt utländsk lagstiftning. Den inkomstgrundade ålderspensionen
enligt LIP kan i vissa fall enligt 12 kap. 9 § LIP komma att reduceras
med hänsyn till samtidigt utgiven yrkesskadelivränta. Denna reduktion
skall dock bortses från vid beräkning av garantipension.
Garantipensionen skall således beräknas utifrån den inkomstgrundade
ålderspensionen före sådan reducering. Med pension enligt utländsk
lagstiftning avses inte pension som på motsvarande sätt som
garantipensionen utges som en utfyllnad till annan pension. Däremot av-
ses såväl ren inkomstgrundad pension som annan allmän obligatorisk
pension.
Den inkomstgrundade ålderspensionen enligt LIP består dels av re-
formerad pension i form av inkomstpension och premiepension, dels av
tilläggspension. Premiepensionens storlek kan variera beroende på hur
den lyfts och om efterlevandeskydd har valts eller inte. Om hänsyn togs
till utgående premiepension vid beräkning av garantipension skulle där-
för exempelvis den som har valt efterlevandeskydd och därför får en
lägre premiepension erhålla en högre garantipension än den som inte har
valt efterlevandeskydd. Premiepensionen skall därför inte beaktas vid
beräkning av garantipension utan i stället skall inkomstpensionen räknas
upp så att den motsvarar vad som skulle utgetts om hela pensionsrätten
om 18,5 % av pensionsunderlaget hade utgjort grund för denna pension.
I paragrafens tredje mening anges därför att inkomstpension och
premiepension skall beräknas som om den pensionssökande tillgodoräk-
nats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna utgjort
18,5 % av pensionsunderlaget.
För dem som är födda under något av åren 1938–1953 skall pensions-
rätten för inkomstpension enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 6 § LIP
minskas med en tjugondel för varje år fr.o.m. födelseåret till utgången
av år 1954. Den pensionsrätt som enligt den här föreslagna
bestämmelsen skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget är
pensionsrätten före sådan reducering. Reducering enligt vad som
föreskrivs i 4 kap. 6 § LIP sker först därefter och detta senare,
reducerade belopp utgör underlag för beräkning av garantipension.
Utgångspunkten är att det är den utgående pensionen som skall ligga
till grund för beräkning av garantipension. När den pensionsberättigade
börjar lyfta inkomst- och tilläggspension före eller efter 65 års ålder
gäller dock andra regler. Hur beräkningen av garantipension då skall ske
regleras i 7 §.
Den som har haft pensionsgrundande inkomster av annat förvärvs-
arbete utan att i tid betala tilläggspensionsavgift kommer till och med år
1997 inte att ha tillgodoräknats pensionspoäng för sådan inkomst.
Fr.o.m. år 1998 gäller regler om proportionering som innebär att
pensionspoäng kommer att tillgodoräknas med en andel som motsvarar
andelen betalda avgifter. Motsvarande föreslås i propositionen om
inkomstgrundad ålderspension gälla fr.o.m. år 1999 för pensionsrätt och
pensionspoäng om inte allmän pensionsavgift enligt lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift och ålderspensionsavgift enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter har betalats inom föreskriven tid. Enligt
båda dessa regelsystem är effekten att en enskild som inte erlagt fulla
avgifter inte kommer att erhålla inkomstgrundad ålderspension enligt
LIP för hela sin pensionsgrundande inkomst. För att den enskilde inte
skall kompenseras genom höjd garantipension på grund av detta bortfall
av inkomstgrundad ålderspension enligt LIP har i andra stycket införts
en bestämmelse av innebörd att garantipensionen skall beräknas som om
fulla avgifter hade erlagts i rätt tid.
Reglerna om efterlevandepension enligt AFL ändrades den 1 januari
1990. Enligt övergångsbestämmelser skall i vissa fall kvinnor alltjämt ha
rätt till tilläggspension i form änkepension enligt tidigare regler. Sådan
änkepension utges även efter det att kvinnan har uppnått 65 års ålder och
kan således utges samtidigt med egen ålderspension. Garantipensionens
belopp, som är avsett att utgöra en utfyllnad upp till en skälig pensions-
nivå, skall vara avhängig av inte enbart den inkomstgrundade ålders-
pensionen beräknad enligt första och andra styckena utan även av sådan
tilläggspension i form av änkepension. Genom att änkepensionen vid
beräkning av garantipensionen likställs med inkomstgrundad ålders-
pension kommer det extra tillägg som följer av reglerna i 5 § att även
gälla änkepensionen. Även utländsk efterlevandepension som utges efter
65 års ålder skall likställas med inkomstgrundad ålderspension vid be-
räkning av garantipension. Slutligen skall också utländsk lagstadgad för-
tidspension likställas med inkomstgrundad ålderspension vid beräkning
av garantipension för att, som närmare utvecklats i avsnitt 7.3, en pen-
sionsberättigad inte samtidigt för samma andel skall kunna uppbära både
garantipension och förtidspension.
4 § För den som är ogift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension
enligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte
överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga
garantipensionen motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån för
ogifta) minskat med ett belopp som motsvarar den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 §.
För den som är gift och helt saknar inkomstgrundad ålderspension en-
ligt 3 § eller vars årliga inkomstgrundade ålderspension inte överstiger
1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara
1,9 gånger prisbasbeloppet (basnivån för gifta) minskat med ett belopp
som motsvarar den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 §.
Garantipensionen är ingen grundpension som utges till alla pensionärer
utan är avsedd att täcka grundtrygghetsbehovet för dem som inte får
detta behov täckt genom en inkomstgrundad ålderspension. För dem
som inte har tjänat in någon inkomstgrundad ålderspension utgör
garantipensionen på detta sätt den enda pensionen och för dem som har
tjänat in viss men låg inkomstgrundad ålderspension utges
garantipensionen som en utfyllnad upp till grundtrygghetsnivån. I
paragrafens första stycke anges vad som skall gälla för den som är ogift
och inte har tjänat in någon inkomstgrundad ålderspension eller som
tjänat in en sådan pension som inte överstiger 1,26 gånger
prisbasbeloppet. I sådant fall kommer den totala pensionen, bestående av
inkomstgrundad pension och garantipension, att vara 2,13 gånger
prisbasbeloppet varvid garantipensionen utges som utfyllnad upp till
denna nivå. Med inkomstgrundad ålderspension avses i detta
sammanhang sådan pension som definieras som inkomstgrundad
ålderspension i 3 § första stycket samt tilläggspension i form av
änkepension, utländsk efterlevandepension och utländsk lagstadgad
förtidspension.
I paragrafens andra stycket regleras vad som i motsvarande situation
skall gälla för den som är gift.
5 § För den som är ogift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension
enligt 3 § överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga
garantipensionen motsvara skillnaden mellan 0,87 gånger
prisbasbeloppet och ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av
den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,26
gånger prisbasbeloppet.
För den som är gift och vars årliga inkomstgrundade ålderspension en-
ligt 3 § överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garanti-
pensionen motsvara skillnaden mellan 0,76 gånger prisbasbeloppet och
ett belopp som motsvarar 48 procent av den del av den inkomstgrundade
ålderspensionen enligt 3 § som överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
I paragrafens första stycke regleras vad som gäller för den som är ogift
och har en inkomstgrundad ålderspension som överstiger 1,26 gånger
prisbasbeloppet. Garantipensionen skall då beräknas utifrån 0,87 gånger
prisbasbeloppet och sedan minskas med ett belopp som motsvarar
48 procent av den del av den inkomstgrundade ålderspension som
överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet. Reglerna i 5 § innebär att den
totala pensionen vid en inkomstgrundad ålderspension över 1,26 gånger
prisbasbeloppet blir högre än 2,13 gånger prisbasbeloppet.
Garantipension kommer att för den som är ogift att utges upp till en
inkomstgrundad ålderspension på cirka 3,07 prisbasbelopp.
I andra stycket regleras på motsvarande sätt vad som gäller för en gift
pensionsberättigad som har en inkomstgrundad ålderspension som över-
stiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
6 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för
garantipension skall garantipensionens basnivåer avkortas till så stor
andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet för den som är ogift och 1,9
gånger prisbasbeloppet för den som är gift, som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den
pensionsberättigade och talet 40. Nivåerna 1,26 respektive 1,14 gånger
prisbasbeloppet samt beloppen 0,87 respektive 0,76 gånger
prisbasbeloppet, för beräkning av garantipension enligt 4 och 5 §§, skall
avkortas på motsvarande sätt.
Garantipension är beroende av tillgodoräknad försäkringstid enligt be-
stämmelserna i 2 kap. För rätt till oavkortad garantipension krävs
tillgodoräknande av 40 år. För den som inte kan tillgodoräknas 40 år
skall garantipensionen avkortas på visst sätt. Detta skall ske genom att
basnivån 2,13 gånger prisbasbeloppet respektive 1,9 gånger prisbas-
beloppet först avkortas till den andel av 40 år som den tillgodoräknade
försäkringstiden utgör. Den avkortade basnivån skall sedan trappas av
mot den inkomstgrundade ålderspensionen. Nivåerna 1,26 gånger pris-
basbeloppet respektive 1,14 gånger prisbasbeloppet samt beloppen
0,87 gånger prisbasbeloppet respektive 0,76 gånger prisbasbeloppet
skall också avkortas på motsvarande sätt. Genom detta beräkningssätt
kommer den inkomstgrundade ålderspensionen att trappa av
garantipensionen på en lägre nivå än om i stället först reducering hade
skett av oavkortad garantipension och därefter avkortning hade skett med
hänsyn till försäkringstiden.
Den föreslagna beräkningsmetoden innebär att det i stort sett kommer
att finnas en korrespondens mellan de år då inkomstgrundad ålderspen-
sion har tjänats in och de år som har tillgodoräknats som försäkringsår
för garantipension. En beräkningsmetod som innebär att avtrappningen
av garantipensionen på grund av den inkomstgrundade ålderspensionen
sker före avkortningen på grund av färre än 40 försäkringsår, skulle i
praktiken leda till att endast en motsvarande andel av den inkomstgrun-
dade ålderspensionen avtrappade garantipensionen.
Den föreslagna avkortningsmodellen kommer inte att kunna fullt ut
tillämpas inom EU/EES-området. Reglerna om s.k. prorataberäkning i
artikel 46.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 innebär att det, vid faststäl-
landet av den garantipension som skall utges, först skall beräknas vilken
garantipension som skulle ha utgetts om den pensionsberättigades
samtliga försäkringstider inom EU/EES-området hade fullgjorts i Sve-
rige. I de fall den pensionsberättigade kan tillgodoräkna sig en försäk-
ringstid om 40 försäkringsår inom EU/EES-området innebär detta att
basnivån inte avkortas. För den som inte kan tillgodoräkna sig en för-
säkringstid om 40 år inom EU/EES-området kommer däremot beräk-
ningen att ge en något lägre garantipension eftersom basnivån i en sådan
situation kan avkortas till motsvarande andel som det totala antalet års
försäkringstid utgör av 40. Efter denna beräkning av det s.k. teoretiska
beloppet skall en proportionering ske på så sätt att garantipension skall
utges med den andel av det erhållna beloppet som motsvarar förhållandet
mellan den i Sverige tillgodoräknade försäkringstiden och all inom
EU/EES-området tillgodoräknad försäkringstid.
7 § Har den garantipensionsberättigade rätt till inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspen-
sion skall garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen
och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den pen-
sionsberättigade fyller 65 år.
Om sådant tillägg utges som avses i 6 kap. 9 § lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension och om inkomstpension eller tilläggspension har
tagits ut före den kalendermånad då den pensionssökande fyllde 65 år
skall, vid beräkning av garantipension, detta tillägg ökas på motsvarande
sätt som hel årlig tilläggspension har minskats enligt 6 kap. 10 § samma
lag.
Utgångspunkten för beräkning av garantipensionen är den inkomstgrun-
dade ålderspension, såsom den definieras i 3 § första stycket, som den
pensionsberättigade erhåller för det år som garantipension skall utges.
Till skillnad från garantipensionen kan inkomstpensionen och tilläggs-
pensionen börja lyftas redan från 61 års ålder. Inkomstpensionen och
tilläggspensionen blir vid ett sådant tidigt uttag lägre än vad den skulle ha
varit om uttag skett först vid 65 års ålder. Om utgångspunkten då vore att
garantipensionen skulle beräknas med utgångspunkt från den utgående
inkomstgrundade pensionen skulle den lägre inkomstpensionen och
tilläggspensionen till viss del kompenseras genom en högre garantipen-
sion. Vid uttag av inkomstpension och tilläggspension före 65 års ålder
skall därför garantipensionen inte trappas av mot den utgående
pensionen utan mot den pension som skulle ha utgetts om
inkomstpensionen och tilläggspensionen hade lyfts först vid 65 års
ålder. Garantipensionen avräknas således mot ett högre pensionsbelopp
än det som faktiskt betalas ut. Den totala pensionen kommer genom
denna beräkningsmetod att kunna bli lägre än 2,13 respektive 1,9 gånger
prisbasbeloppet.
På motsvarande sätt skall garantipensionen räknas av mot den pension
som skulle ha utgetts om den pensionsberättigade hade börjar lyfta in-
komstpension och tilläggspension vid 65 års ålder även om han eller hon
faktiskt har börjat lyfta sådan pension efter denna tidpunkt. I det fallet
kommer den faktiska inkomstgrundade ålderspensionen att bli högre än
65-årspensionen men av skäl som närmare har redogjorts för i avsnitt
7.5 skall detta inte påverka garantipensionen.
Den som är född år 1953 eller tidigare har i vissa fall rätt till ett
tillägg till sin tilläggspension, det s.k. garantitillägget. Detta tillägg
motsvarar skillnaden mellan hel årlig tilläggspension för den
pensionsberättigade vid ingången av år 1995 om han eller hon då hade
uppnått 65 års ålder (den garanterade nivån) och summan av den
pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för
ett år. Vid uttag av inkomstgrundad ålderspension före den månad då den
pensionsberättigade fyller 65 år reduceras den garanterade nivån med
0,5 procent för varje månad som pensionen har lyfts före 65-
årsmånaden. Även den beräknade inkomstpensionen och
tilläggspensionen kommer då att vara reducerade till följd varav
garantitillägget också reduceras. Vid beräkning av garantipension
beaktas även garantitillägget som utgör en del av tilläggspensionen och
som därför omfattas av regleringen i första stycket. För att inte en
reduktion av garantitillägget skall kompenseras av en högre ga-
rantipension skall även garantitillägget beräknas som om pension hade
börjat lyftas vid 65 års ålder. Detta sker på så sätt att det faktiska garan-
titillägget, vid beräkning av garantipension, räknas upp med vad som
motsvarar reduceringen av den garanterade nivån om 0,5 procent per må-
nad.
8 § Partiell garantipension skall utgöra en så stor andel av
garantipension beräknad enligt 4–7 §§ vid helt uttag som svarar mot den
andel med vilken uttag görs.
I paragrafen anges beräkningsmetoden för garantipension vid uttag av
partiell inkomstpension vilket också förutsätter motsvarande uttag av
eventuell tilläggspension. Garantipension kan då bara utges med samma
andel som inkomstpensionen. Beräkningen skall ske så att det först be-
räknas vad hel garantipension skulle ha blivit vid uttag av hel inkomst-
grundad ålderspension och änkepension. Därefter sker andelsberäk-
ningen. Om den pensionsberättigade inte kan tillgodoräkna sig en
försäkringstid om 40 år för garantipension och garantipensionen därför
enligt 6 § skall avkortas i förhållande till antalet 40-delar, skall sådan
avkortning ske först och andelsberäkningen därefter. Som anges i 3 kap.
2 § och som närmare redovisats i avsnitt 8.1 har i lagen inte införts
någon möjlighet till uttag av partiell garantipension för dem som inte
samtidigt är berättigade till inkomstgrundad ålderspension.
4 kap. Utbetalning av pension m.m.
1 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 12 kap. 1 och 2 §§ om ansökan,
– 12 kap. 3 § första stycket samt andra stycket första och andra me-
ningen om återkallelse och minskning,
– 12 kap. 5 § första och andra styckena samt 6–8 §§ om utbetalning,
– 14 kap. 1 § första och tredje styckena om återbetalning, och
– 14 kap. 7 och 8 §§ om avdrag på pension
Vid samtidig utbetalning av garantipension och pension enligt lagen
om inkomstgrundad ålderspension skall avrundning enligt 12 kap. 5 §
andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension ske på
garantipensionen.
Detta kapitel innehåller allmänna bestämmelser om utbetalning av ga-
rantipension samt bestämmelser om återbetalning av sådan pension. Be-
stämmelserna är i huvudsak desamma som de som gäller för utbetalning
av inkomstpension. Garantipension är som angetts i 3 kap. avhängig
storleken av den inkomstgrundade ålderspensionen och tilläggspension i
form av änkepension samt utbetalas endast om samtidigt uttag görs av
inkomstpension och eventuell tilläggspension. Inkomstpensionen,
tilläggspensionen och garantipensionen bör därför utbetalas samtidigt
varför också utbetalningsreglerna så långt möjligt bör vara desamma.
I 12 kap. 5 § andra stycket LIP regleras att årspensionen skall avrundas
till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv. I andra stycket anges
hur avrundningen skall ske i de fall när jämte garantipension även utbe-
talas pension enligt LIP. Avrundningen skall då ske på garantipensionen.
2 § Garantipension skall betalas ut endast till den som är bosatt i
Sverige. Vid flyttning till utlandet skall garantipension betalas ut till och
med den månad då den pensionsberättigade enligt folkbokföringslagen
(1991:481) skall avregistreras som utflyttad.
För utbetalning av garantipension, liksom för närvarande för folkpension
enligt 5 kap. 1 § AFL, gäller som villkor att den pensionsberättigade är
bosatt i Sverige. Till följd av exporträtten enligt förordning (EEG) nr
1408/71 kommer garantipension dock att i stor utsträckning även
betalas ut till personer som inte är bosatta i Sverige. För den som inte
bosätter sig i ett EU/EES-land kommer dock exportförbudet att gälla
och garantipension skall endast betalas ut till och med den månad då den
pensionsberättigade enligt folkbokföringslagen skall avregistreras som
utflyttad. Det senare är en avvikelse från huvudregeln i 12 kap. 6 § LIP
enligt vilken bestämmelse pension skall utges till den månad rätten till
pension upphör.
Som bosatt i Sverige anses enligt dagens regler den som har sin egent-
liga hemvist här i landet. För den som flyttar till Sverige gäller att han
eller hon skall anses bosatt i landet om han eller hon kommer hit med
avsikt att vistas här stadigvarande. Även den som har för avsikt att vistas i
landet endast under begränsad tid anses bosatt här under förutsättning att
han eller hon kommer hit för förvärvsarbete eller studier och vistelsen
är avsedd att vara mer än ett år. Detsamma gäller för medföljande make
och barn under 18 år. För garantipensionen avses begreppet bosättning
ha motsvarande betydelse.
3 § Den som har börjat uppbära garantipension men som till följd av bo-
sättning utomlands inte längre har rätt att få garantipension utbetald till
sig, kan även i fortsättningen få garantipension om det med hänsyn till
omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut garantipensio-
nen.
Paragrafen har sin motsvarighet i 5 kap. 16 § första meningen AFL men
har ett något mer begränsat tillämpningsområde. Enligt bestämmelsen i
AFL kan utbetalning av folkpension utanför Sverige även ske i sådana
fall som regeringen särskilt har förordnat att sådan utbetalning skall få
ske. Genom ett sådant förordnande har det varit möjligt för pensions-
berättigade, som av hälsoskäl har behövt vistas utomlands, att få sin
folkpension utbetald i ett annat land än Sverige. Bestämmelsen tillkom
emellertid före Sveriges anslutning till EES-avtalet och medlemskap i
EU. Enligt gällande förordning (EEG) nr 1408/71 skall folkpension be-
talas ut även vid bosättning i länderna inom EU/EES-området, vilket i
fortsättningen också kommer att gälla för garantipensionen. De angivna
reglerna om hälsoskäl har därför inte längre samma betydelse.
En viss möjlighet att i särskilt ömmande fall kunna betala ut garanti-
pensionen även utanför EU/EES-området skall dock finnas. Den här fö-
reslagna bestämmelsen ger en sådan begränsad möjlighet. Den undan-
tagssituation som åsyftas kan exempelvis gälla den som inte längre har
någon anknytning till Sverige, har familj i det andra landet och för sitt
uppehälle är beroende av garantipensionen. En restriktiv tillämpning bör
dock ske av möjligheten att betala ut garantipension utanför Sverige när
utbetalningen inte är föranledd av internationella åtaganden.
4 § För en pensionsberättigad som har rätt till livränta på grund av obli-
gatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för
olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens
förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket, skall garantipensionen minskas enligt vad som
sägs i andra stycket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot
inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med tillämpning
av nämnda lag. Medför en skada för vilken livränta har börjat utges
återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som
om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller
livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid
beräkning enligt andra stycket anses som om livränta utges eller som om
den livränta som utges har höjts med ett belopp som svarar mot
engångsbeloppet enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska
grunderna.
Summan av garantipension, inkomstpension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension enligt samma lag
skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade uppbär
som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på
garantipensionen och därefter på tilläggspensionen. Garantipension skall
på motsvarande sätt minskas med den livränta som den
pensionsberättigade uppbär som efterlevande.
Garantipension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, tillsammans med utgiven pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension, för månad räknat understiga 13 procent av pris-
basbeloppet för den som är ogift och 11,5 procent av prisbasbeloppet
för den som är gift.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm-
melse i 17 kap. 2 § AFL om allmän försäkring i de situationer när
ålderspension och så kallad yrkesskadelivränta utges samtidigt.
Samordning skall ske på så sätt att pensionsbeloppet minskas med tre
fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp.
Såväl garantipension som inkomstgrundad ålderspension, dock ej
premiepension, skall minskas med hänsyn till livränta som den pen-
sionsberättigade uppbär som skadad. Reduceringen skall i första hand
ske på garantipensionen. För pensionsberättigad som uppbär livränta i
form av efterlevandelivränta skall minskning endast ske av
garantipensionen. Minskningen skall därvid ske på samma sätt som vid
egenlivränta dvs. tre fjärdedelar av den livränta som överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet skall minska garantipensionen.
I likhet med nuvarande regler finns en regel om att den pensionsberät-
tigade alltid skall ha rätt till ett visst minsta pensionsbelopp som skulle
ha utgetts om reducering enligt denna bestämmelse inte hade skett.
Detta belopp är för månad räknat för en ogift person 13 procent av
prisbasbeloppet och för en gift person 11,5 procent av prisbasbeloppet.
I nuvarande pensionssystem avser det minsta pensionsbeloppet endast
folkpensionen. Garantipensionen är dock till skillnad från folkpensionen
inte någon baspension som utges till alla. En bestämmelse om ett minsta
pensionsbelopp som skall förbehållas den pensionsberättigade vid
samordning kan därför inte enbart ta sikte på garantipensionen. Den
föreslagna regeln om ett minsta pensionsbelopp fritt från samordning
avser därför totalpensionen bestående av såväl garantipension som
inkomstgrundad ålderspension inklusive premiepension och
premiepension till efterlevande.
5 § Om en pensionsberättigad sedan minst trettio dagar i följd är intagen
i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettio-
första dagen, garantipension utges med högst ett belopp som innebär att
garantipensionen tillsammans med utgiven pension enligt lagen
(1998:000) om inkomstgrundad ålderspension uppgår till för månad
räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom intagen skall räknas även
den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas utom anstalt med
anledning av permission. Skall garantipensionen dras in för del av en
kalendermånad, beräknas garantipensionen för varje dag till en
trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Den allmänna försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för
sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av garantipensionen, som enligt vad som sägs i
första stycket annars inte skall utges.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 10 kap.
2 § AFL. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad får i
dag sin ålderspension i form av folkpension minskad på visst sätt. Som
närmare redogjorts för i avsnitt 12.2 bör en motsvarande regel för fram-
tiden gälla för den som är intagen i anstalt och uppbär garantipension.
Till skillnad från dagens regler skall indragningen av del av garantipen-
sionen ske från och med trettioförsta dagen även om den
pensionsberättigade då inte har varit intagen på anstalt en hel
kalendermånad. Reduceringen skall även ske för tid när den
pensionsberättigade har permission eller olovligt har avvikit från
anstalten. I paragrafen anges det belopp, 4,5 % av prisbasbeloppet per
månad som skall förbehållas den intagne. Detta förbehållsbelopp
inkluderar även eventuell inkomstgrundad ålderspension vilket innebär
att hela garantipensionen skall reduceras för den som har en sådan
inkomstgrundad ålderspension och premiepension till efterlevande som
per månad uppgår till 4,5 % av prisbasbeloppet eller mer. Första stycket
innehåller också en beräkningsregel i de fall indragning av
garantipension skall ske för del av kalendermånad. Garantipensions-
beloppet skall då för dag räknat anses utgöra en trettiondel av månads-
beloppet avrundat till närmaste krontal.
I andra stycket anges att försäkringskassan under vissa förutsättningar
till en nära anhörig får betala ut den del av garantipensionen som har
hållits inne. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 2 § andra stycket AFL.
5 kap. Övriga bestämmelser
1 § För beslut om garantipension gäller i tillämpliga delar följande be-
stämmelser om beslut om pension i lagen (1998:000) om inkomstgrun-
dad ålderspension:
– 13 kap. 4–6 §§ om beslut,
– 13 kap. 9 § första stycket, 11 § första stycket, 12 §, 13 § första och
andra styckena samt 15 och 16 §§ om omprövning, och
– 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
I 13 kap. LIP regleras vad som skall gälla för överklagande m.m. såvitt
avser bl.a. inkomstpension. Kapitlet innehåller bestämmelser om vem
som skall fatta beslut samt bestämmelser om ändring, omprövning och
överklagande av beslut. Utom såvitt avser ändring av beslut, skall i
huvudsak samma regler gälla för garantipensionen, varför en hänvisning
här har skett till tillämpliga regler i LIP.
2 § Ett beslut om garantipension för viss tid skall ändras av allmän för-
säkringskassa, om det föranleds av en ändring som gjorts beträffande
den ålderspension, efterlevandepension eller förtidspension för samma
tid som legat till grund för beräkning av garantipensionen.
I paragrafen regleras den situationen att en ändring för förfluten tid har
skett av den pensionsberättigades inkomstgrundade ålderspension eller
tilläggspension i form av änkepension eller av utländsk ålderspension,
efterlevandepension eller förtidspension. Eftersom storleken av garanti-
pensionen för samma tid är beroende av de nämnda pensionerna skall
garantipensionen också ändras. Det åligger här den allmänna försäk-
ringskassan att ex officio ändra sitt tidigare beslut om garantipension.
Följdändringen skall göras oavsett av vilken anledning beslutet om in-
komstgrundad ålderspension eller änkepension m.fl. pensioner har änd-
rats. I de fall garantipension har utgetts oreducerad på grund av att den
pensionsberättigade inte har haft rätt till någon svensk pension och det
senare visar sig att vederbörande är berättigad till utländsk pension som
skall reducera garantipensionen skall det tidigare beslutet om
garantipension omprövas enligt reglerna i 13 kap. 9 och 13 § LIP till
vilka 1 § detta kapitel hänvisar.
3 § För garantipension gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser i
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension:
– 15 kap. 1 § om Riksförsäkringsverkets åliggande,
– 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om un-
derrättelse till en enskild,
– 15 kap. 10, 11, 13 och 14 §§ om anmälan och om
uppgiftsskyldighet,
– 15 kap. 15 § om undantag från sekretess,
– 15 kap. 16 § första stycket andra meningen om förbud mot pantsätt-
ning och överlåtelse, och
– 15 kap. 17 § om preskription.
Inkomstpension, tilläggspension och garantipension bör enligt vad som
angetts i kommentaren till 4 kap. 1 § betalas ut samtidigt. Reglerna skall
därför även vara desamma såvitt avser exempelvis försäkringskassans
utredningsskyldighet. Även i övrigt skall de administrativa bestämmel-
serna så långt möjligt vara desamma och aktuella regler i 15 kap. LIP har
därför i denna paragraf gjorts tillämpliga även på garantipensionen. På
Lagrådets inrådan har hänvisningen till 16 § preciserats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
I denna bestämmelse anges tiden för ikraftträdande av lagen. Som
närmare utvecklats i avsnitt 15 gäller lagen i dess föreslagna lydelse en-
dast personer födda år 1938 eller senare och utbetalningar av
garantipension enligt den föreslagna lagen kommer därför att utbetalas
först år 2003.
2. Med försäkringstid för garantipension skall för tid före år 2001 avses
bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i
kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.
Bestämmelsen innebär att tid före den 1 januari 2001 som har tillgodo-
räknats en pensionssökanden som bosättningstid för folkpension enligt
5 kap. AFL i dess lydelse före den 1 januari 2001 skall gälla som
försäkringstid för garantipensionen. Detta gäller även bosättningstid
som har tillgodoräknats före det kalenderår då den pensionssökande
fyllt 25 år.
3. För den som har rätt att enligt 2 kap. 3 § som försäkringstid för ga-
rantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hemland
och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 skall
beräkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om
bosättningstid i 5 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess
lydelse före den 1 januari 2001.
Enligt 2 kap. 3 § får den som har beviljats uppehållstillstånd som flyk-
ting eller skyddsbehövande i övrigt, under vissa förutsättningar, som för-
säkringstid även räkna bosättningstid från det tidigare hemlandet. Be-
stämmelsen motsvarar bestämmelsen i 5 kap. 7 § AFL. Hur stor del av
denna bosättningstid som skall beräknas som försäkringstid för garanti-
pension är beroende av den tid som den pensionssökande från tidpunkten
för första ankomsten till Sverige t.o.m. det kalenderår då han eller hon
fyller 64 år, har varit bosatt i Sverige. Det är således först vid 65 års
ålder som det kan avgöras hur stor andel av tiden från det tidigare
hemlandet som får tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension
och det är bosättningsförhållandena under hela tiden fram till det år då
den person som avses fyller 65 år som är avgörande för detta. En
förutsättning är således att hela den aktuella tiden får utgöra underlag vid
beräkning av försäkringstid. Härav följer att samma regler därför måste
tillämpas vid beräkningen av hela den försäkringstid som skall gälla. För
tid före den 1 januari 2001 har i andra punkten av övergångs-
bestämmelserna föreskrivits att tidigare regler skall gälla vid
tillgodoräknande av bosättningstid före den 1 januari 2001. För den som
har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 skall därför de
tidigare reglerna enligt 5 kap. AFL alltjämt gälla vid beräkning av hela
försäkringstiden.
4. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall gälla även i fråga om beräkning av
försäkringstid för garantipension för en kvinna som är födda år 1944
eller tidigare och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
uppburit folkpension i form av änkepension. Detsamma skall gälla för en
efterlevande kvinna som är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år
eller äldre när maken avlider samt då skulle ha haft rätt till folkpension i
form av änkepension med stöd av nämnda övergångsbestämmelser till
lagen om ändring i lagen om allmän försäkring, om hon vid tidpunkten
för dödsfallet inte hade uppnått 65 års ålder.
Bestämmelsen motsvarar övergångsbestämmelserna sjunde punkten till
lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
17.2 Förslaget till lag om handikappersättning och
vårdbidrag
Allmänna bestämmelser
1 § Den som är bosatt i Sverige eller som enligt 1 kap. 3 § första och
fjärde styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses
bosatt här, har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till
handikappersättning och vårdbidrag.
På förslag av Lagrådet har på motsvarande sätt som i lagen om garanti–
pension, 1 § i förslaget i lagrådsremissen utgått och ersatts av 3 § i lag-
rådsremissen. I lagen regleras förmånerna handikappersättning och
vårdbidrag som för närvarande regleras i 9 kap. 2–5 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL). Rätt till handikappersättning eller
vårdbidrag enligt dagens regler har den som är försäkrad enligt AFL och
är bosatt i Sverige. Relevant försäkringsbestämmelse är här 1 kap. 3 §
första och fjärde styckena AFL såvitt här anges att försäkrad är den som
är bosatt eller skall anses bosatt i Sverige. Motsvarande regler skall
gälla även för framtiden. Som Lagrådet påpekar är bosättningen det
centrala och i paragrafen hänvisas därför, enligt Lagrådets förslag, till
begreppet bosatt i 1 kap. 3 § första och fjärde styckena AFL och inte till
begreppet försäkrad.
Till följd av bestämmelser i EG-förordningen nr 1408/71 skall i de
flesta fall folkpensionsförmåner ändå utbetalas till den som är bosatt
utanför Sverige om vederbörande skulle ha haft rätt till förmånen som
bosatt i Sverige. Detta gäller dock inte för handikappersättning som inte
utgör tillägg till pension och inte heller för vårdbidrag. Dessa förmåner
är upptagna i förordningens bilaga 2a som förmåner som endast skall
utges inom medlemsstatens territorium.
2 § Frågor om handikappersättning och vårdbidrag enligt denna lag
handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
I paragrafen anges att ersättningarna som regleras i lagen handhas av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
3 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring fastställda prisbasbeloppet.
Storleken av handikappersättningen och vårdbidrag är i dag anknutna
till prisbasbeloppet vilket även föreslås i denna lag. Det prisbasbelopp
som här avses är det enligt andra stycket i 1 kap. 6 § AFL framräknade
prisbasbeloppet, inte det förhöjda prisbasbeloppet enligt femte stycket
samma paragraf.
4 § Med en förälder enligt denna lag skall likställas den, med vilken en
förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadig-
varande sammanbor, samt den som med socialnämndens tillstånd har
tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar med vissa redaktionella änd-
ringar bestämmelserna i 20 kap. 2 § andra och tredje styckena AFL.
Handikappersättning
5 § Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som
innan han eller hon har fyllt sextiofem år för avsevärd tid har fått sin
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, el-
ler
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsfö-
ringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda
avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshind-
ret, grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det sam-
manlagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt
studiestödslagen (1973:349) eller som endast på grund av bestämmelser
om behovsprövning är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före
sextiofem års ålder.
Bestämmelsen i denna paragraf stämmer i sak överens med bestämmel-
serna i 9 kap. 2 § AFL.
6 § Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek ut-
gör handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av
prisbasbeloppet.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikapp-
ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som uppbär
handikappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension. Omprövning skall också ske när förhål-
landen som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension
börjar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år
räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen
till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet
ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör
36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till
högre ersättning.
Bestämmelserna i denna paragraf stämmer i huvudsak överens med
9 kap. 3 § AFL. I paragrafen har lagts till att omprövning skall ske när
förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
Detta anses redan i dag följa av bestämmelserna om att den förmåns-
berättigade är skyldig att anmäla ändrade förhållanden som påverkar rät-
ten till förmånen. Tillägget innebär därför i sak ingen förändring i för-
hållande till hur reglerna tillämpas i dag.
Omprövning skall liksom i dag också ske när den som uppbär handi-
kappersättning tillerkänns förtidspension eller ålderspension. Vad som
avses med ålderspension har anpassats till de reformerade ålderspen-
sionsreglerna.
7 § Vid tillämpning av 6 och 7 §§ skall den anses blind vars synförmåga,
sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar
ledsyn. Såsom gravt hörselskadad anses den som med hörapparat saknar
möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.
Paragrafen motsvarar med en mindre redaktionell ändring 9 kap. 5 §
första stycket AFL.
Vårdbidrag
8 § En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt sexton
år om
1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funk-
tionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader,
eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer
merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade barn som inte har fyllt sexton år
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda be-
hovet av tillsyn och vård samt på hur stora merkostnaderna är.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med viss redaktionell änd-
ring bestämmelserna i 9 kap. 4 § första och andra styckena AFL.
9 § Vårdbidrag utges allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån utgör, utom i fall som avses i tredje stycket,
250 procent av prisbasbeloppet och partiell förmån tillämplig andel
därav. Vårdbidrag som utges med beaktande enbart av merkostnader får
bestämmas till 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna
uppgår till minst detta belopp eller till 36 procent av prisbasbeloppet om
merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.
Av vårdbidrag som utges med beaktande av såväl tillsyns- och vårdbe-
hovets omfattning som merkostnadernas storlek kan en viss angiven del
bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms
till:
1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18
men inte 36 procent av prisbasbeloppet;
2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36
men inte 53 procent av prisbasbeloppet;
3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53
men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och
4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69
procent av prisbasbeloppet eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel
förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till
minst 18 procent av prisbasbeloppet, skall beloppet av hel förmån enligt
första stycket höjas med merkostnadsersättning som, allt efter merkost-
nadernas storlek, bestäms till 18, 36, 53 eller 69 procent av
prisbasbeloppet med tillämpning av andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa redaktionella änd-
ringar bestämmelserna i 9 kap. 4 § tredje–femte styckena AFL.
10 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall om-
prövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med
längre mellanrum. Vårdbidraget skall alltid omprövas när förhållanden
som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.
Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utges vårdbidrag
under avbrott som varar högst sex månader. Om det finns särskilda skäl
kan vårdbidrag utges även under ett avbrott som varar ytterligare sex
månader.
Denna paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 4 § sjätte och sjunde
styckena AFL. På motsvarande sätt som beträffande handikappersätt-
ningen har dock här införts en bestämmelse om att vårdbidraget alltid
skall omprövas när förhållanden som påverkar behovet av bidraget har
ändrats. Även här är det fråga om att lagreglera ett förhållande som redan
i dag anses föreligga.
Gemensamma bestämmelser
11 § Den som vill få handikappersättning eller vårdbidrag skall ansöka
om detta hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
Om handikappersättning eller vårdbidrag har beviljats för begränsad
tid får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan
om det har gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan
om handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning lämnas i enlig-
het med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
I paragrafen anges att utfående av handikappersättning och vårdbidrag
som huvudregel förutsätter ansökan av den som önskar sådan ersättning.
I de fall ersättning har tillerkänts för en begränsad tid kan dock
ersättning tillerkännas utan ny ansökan. Sökanden som har haft kostnader
för läkarundersökning och läkarutlåtande i anledning av ansökan om
handikappersättning eller vårdbidrag har rätt till ersättning för dessa
kostnader. Reglerna i denna paragraf överensstämmer i sak med
nuvarande bestämmelser i 16 kap. 1 § första, tredje och femte styckena
AFL.
12 § Som villkor för rätt till handikappersättning får det föreskrivas att
den sökande skall vara intagen på ett visst sjukhus under högst 30 dagar
eller undersökas av en viss läkare. Motsvarande gäller i fråga om rätt till
vårdbidrag. För kostnader som uppstår med anledning av en sådan före-
skrift skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
Denna paragraf motsvarar med viss redaktionell ändring bestämmelserna
16 kap. 2 § AFL.
13 § Handikappersättning och vårdbidrag utges från och med den månad
då rätt till förmånen har inträtt.
Vårdbidrag får inte utges för längre tid tillbaka än tre månader och
handikappersättning för två år före ansökningsmånaden.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i
16 kap. 5 § andra och femte styckena AFL.
14 § Handikappersättning utges till och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört.
Motsvarande gäller för vårdbidrag, som dock utges längst till och med
månaden före den då barnet fyller 16 år.
Denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i 16 kap. 9 § AFL.
För vårdbidrag regleras här vad som allmänt gäller beträffande den
tidpunkt vid vilken utbetalning skall upphöra. I de fall barnet avlidit finns
i detta avseende särskilda bestämmelser i 16 §.
15 § Avlider ett barn, för vilket vårdbidrag enligt 9 och 10 §§ utges så-
som hel, tre fjärdedels eller halv förmån, utges vårdbidrag till och med
den åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst till och med den
månad då vårdbidraget annars skulle ha upphört.
Vårdbidrag enligt första stycket utges som halv förmån, om bidraget
vid tiden för dödsfallet lämnades såsom hel eller tre fjärdedels förmån,
och i annat fall som en fjärdedels förmån.
Om det vårdbidrag som utgick vid dödsfallet till viss del hade
bestämts som merkostnadsersättning skall motsvarande del av
vårdbidraget enligt denna paragraf anses utgöra sådan ersättning.
Denna paragraf motsvarar med viss språklig justering 9 kap. 4 a § AFL.
16 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift
det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, utges
handikappersättning eller vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå
högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför
institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en
sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman
för vården. Om den beräknade vårdtiden är längre än sex månader kan
dock vårdbidrag utges för ett svårt sjukt barn under högst tolv månader
om en förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara
närvarande på institutionen som en del av behandlingen av barnet.
Om någon som vårdas på institution som avses i första stycket, och
till följd härav inte har rätt till handikappersättning eller vars förälder av
sådan anledning inte har rätt till vårdbidrag, tillfälligt inte vårdas genom
huvudmannens försorg, utges ersättning för sådan tid om denna uppgår
till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd. Skall i så-
dant fall ersättning utges för del av en kalendermånad, utges ersättningen
för varje dag med en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till
närmaste krontal.
Bestämmelserna motsvarar med redaktionella förändringar bestämmel-
serna i 9 kap. 5 § andra och tredje styckena.
17 § Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat
från vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt
delbart med tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikapper-
sättningen eller vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efterle-
vandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, ålderspen-
sion enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension skall
samtliga dessa ersättningar anses som en ersättning vid avrundningen.
Avrundning skall i första hand göras på garantipensionen, därefter på
folkpensionen och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget.
Bestämmelserna stämmer i huvudsak överens med reglerna om utbetal-
ning i 16 kap. 4 § AFL. Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas
ut månadsvis. Avrundning skall ske så att månadsbeloppet blir ett helt
krontal. För den som samtidigt med handikappersättning eller vårdbidrag
uppbär förtidspension, efterlevandepension eller ålderspension skall
dessa förmåner läggas samman innan avrundning sker. Eventuell av-
rundning skall sedan ske i ordningen garantipension, folkpension och
därefter handikappersättning eller vårdbidrag.
18 § Om båda föräldrarna till ett barn, för vilket de har rätt till vård-
bidrag, är berättigade till sådant bidrag utges bidraget till den förälder
som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet. Om båda
föräldrarna begär att bidraget delas upp, skall dock hälften av vårdbidra-
get betalas till var och en av dem om båda tar del i vården om barnet el-
ler, i fall som avses i 15 §, om båda vid tiden för dödsfallet tog del i vår-
den.
För uppdelning av vårdbidrag enligt första stycket krävs att båda
föräldrarna har eller vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om
barnet.
Såvitt avser uppdelning av vårdbidraget mellan föräldrarna motsvarar
denna paragraf med vissa språkliga justeringar 9 kap. 4 b § AFL. I para-
grafen regleras också till vem av föräldrarna bidraget skall utges om
båda föräldrarna i och för sig är berättigad till sådant bidrag och inte
gemensamt begär att det skall delas upp mellan dem. I enlighet med vad
som redan i dag gäller för vårdbidraget skall enligt motivuttalande till
aktuell bestämmelse i nuvarande lagstiftning i en sådan situation den
förälder som till huvudsaklig del ombesörjer den särskilda tillsynen och
vården av barnet erhålla bidraget.
19 § Den som uppbär handikappersättning eller vårdbidrag är skyldig att
utan oskäligt dröjsmål anmäla till den allmänna försäkringskassan om
förhållandena ändras så att rätten till förmånen påverkas. För den som är
omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller
förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har motsva-
rande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Om en anmälan som avses i första stycket inte görs, får förmånen dras
in för viss tid eller tills vidare.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar med vissa språkliga juste-
ringar bestämmelserna i 16 kap. 8 § AFL.
20 § Ändring av handikappersättning och vårdbidrag skall gälla från och
med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring upp-
kom.
Vad som föreskrivs i 11 § första och andra styckena samt 12 § gäller
även i fråga om ökning av handikappersättning eller vårdbidrag. Om
ökningen kräver ansökan av den förmånsberättigade tillämpas 13 § andra
stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring
av handikappersättning eller vårdbidrag med anledning av förändring av
prisbasbeloppet.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i sak bestämmelserna i
16 kap. 6 § AFL. Eventuell ändring av ett ersättningsbelopp skall gälla
från och med kalendermånaden närmast efter den månad när anledningen
till ändringen uppkommit. För ökning av ersättningsbeloppet gäller
reglerna om ansökning enligt 11 § första och andra styckena och 12 §.
Vid ökning gäller begränsningarna om retroaktiv utbetalning enligt 13 §
andra stycket.
Övriga bestämmelser
21 § En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till han-
dikappersättning eller vårdbidrag. Vad som föreskrivs om socialförsäk-
ringsnämnd i 18 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
då gälla.
Bestämmelsens första mening har sin motsvarighet i 18 kap. 17 § AFL
såvitt avser handikappersättning och vårdbidrag.
22 § För handikappersättning och vårdbidrag gäller i tillämpliga delar
följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
– 20 kap. 2 a–4 §§ om utbetalning, indragning och återbetalning,
– 20 kap. 5–7 §§ om preskription, utmätning och skadestånd m.m.,
– 20 kap. 8–9 a §§ om uppgiftsskyldighet m.m.,
– 20 kap. 10 och 10 a §§ om omprövning och ändring, och
– 20 kap. 11–13 §§ om överklagande.
I 20 kap. AFL finns bestämmelser om a conto-utbetalning, indragning
och nedsättning av ersättning, preskriptionsbestämmelser, uppgiftsskyl-
dighet i vissa fall, sekretess, omprövning, ändring samt överklagande.
Reglerna gäller för ersättningar enligt AFL och för närvarande därmed
även vårdbidrag och handikappersättning. Genom en hänvisning till de
tillämpliga reglerna i 20 kap. AFL kommer reglerna att gälla oföränd-
rade.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handikappersättning
och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 uppbar invali-
ditetstillägg eller invaliditetsersättning som beviljats före den 1 juli
1975 på grundval av då gällande regler, får förmånen inte minskas eller
upphöra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna
alltjämt hade varit tillämpliga.
Punkterna 2 och 3. Vid införandet av handikappersättningen och föränd-
ringen av vårdbidraget den 1 juli 1975 föreskrevs i övergångsbe-
stämmelser att förmåner som beslutats enligt tidigare gällande regler
för tid efter den 1 juli 1975 inte fick minskas eller upphöra i annat fall
än om så skulle ha skett om de äldre reglerna alltjämt varit tillämpliga. I
de bestämmelser som gällde före den 1 juli 1975 fanns vad avsåg
vårdbidraget en bestämmelse om att detta bidrag skulle omprövas minst
vart tredje år. Beträffande invaliditetstillägget och
invaliditetsersättningen fanns däremot endast en bestämmelse om att
ersättningen fick begränsas i tiden. För det fall så inte skett kan således
alltjämt ersättning utges enligt äldre bestämmelser. Den tidigare
övergångsbestämmelsen skall därför, när det gäller invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning, gälla även efter införandet av den nu
föreslagna lagen.
17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
5 kap.
1 § En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form
av förtidspension, efterlevandepension och handikappersättning som
utgör tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5–7 och 9–11 §§ i förhållande till det antal år som tillgodo-
räknats som bosättningstid i Sverige.
En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form
av ålderspension enligt 3 § i förhållande till det antal år för vilka
tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har rätt till
folkpension enligt första stycket a.
Från och med den 1 januari 1999 skall, enligt vad som närmare
beskrivits i avsnitt 14 en person som är född år 1938 eller senare inte
kunna ta ut ålderspensionens grundskydd före 65 års ålder.
Grundskyddet i ålderspensionssystemet utgörs bl.a. av sådan
folkpension, som enligt 5 kap. 1 § första stycket b, har beräknats med
utgångspunkt från den bosättningstid som har tillgodoräknats den
försäkrade, s.k. 40-delsberäknad folkpension. Däremot utgör sådan
folkpension som enligt 5 kap. 1 § första stycket a har beräknats med
utgångspunkt från antalet tillgodoräknade år med pensionspoäng, sk. 30-
delsberäknad folkpension, inte en del av grundskyddet. Personer som är
födda år 1938 eller senare skall inte kunna lyfta 40-dels beräknad
folkpension före 65 års ålder. Däremot skall de kunna ta ut 30-
delsberäknad folkpension. Ändringen innebär att möjligheten att beräkna
folkpension i form av ålderspension i förhållande till år som har
tillgodoräknats som bosättningstid tas bort. Möjligheten att med år med
pensionspoäng likställa vissa andra år enligt 5 kap. 4 § föreslås också tas
bort vid beräkning av ålderspension. Till följd härav sker endast
hänvisning till beräkning enligt 5 kap. 3 §. Enligt den föreslagna
övergångsbestämmelsen gäller ändringarna inte för personer födda år
1937 eller tidigare.
3 § Folkpension enligt 1 § första stycket a eller andra stycket beräknas
i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade eller, när
fråga är om efterlevandepension, den avlidne vid tilläggspensionens be-
räkning tillgodoräknats pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension
med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel
därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensions-
poäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte föreligger krävs att antalet år för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats uppgår till minst tre.
I paragrafen görs en följdändring och en redaktionell ändring.
4 § Med år för vilket har tillgodoräknats pensionspoäng likställs vid
beräkning av förtidspension och efterlevandepension
1. år, för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av be-
stämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före
den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av
pensionspoäng vid bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller
bestämmelserna i 11 kap. 7 § denna lag, i detta lagrums lydelse före
den 1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 §
lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963,
för vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst
om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
I det reformerade ålderspensionssystemet kommer folkpension grundad
på år för vilka har tillgodoräknats pensionspoäng, s.k. 30-delsberäknad
folkpension att fr.o.m. år 2001 motsvaras av ett särskilt tillägg som
utges till tilläggspensionen. Även detta tillägg är tänkt att vara 30-
delsberäknat dock endast med utgångspunkt från år för vilka har
tillgodoräknats pensionspoäng. I denna paragraf likställs med sådana år
även vissa andra år. Någon motsvarande likställighetsregel skall inte
gälla för det 30-delsberäknade tillägget till tilläggspensionen. För att
personer som omfattas av de reformerade ålderspensionsreglerna men
som kan börja uppbära pension innan de reformerade
utbetalningsreglerna har trätt i kraft skall få folkpension enligt samma
regler som senare skall gälla för det tillägg som motsvarar folkpension
har här föreskrivits att bestämmelsen att vissa år skall likställas med år
med pensionspoäng endast skall gälla vid beräkning av förtids- och
efterlevandepension. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen
skall dock tidigare regler alltjämt gälla för personer födda år 1937 eller
senare. Regeringen föreslår vidare i propositionen angående
inkomstgrundad ålderspension vissa ändringar i 11 kap. AFL. På grund
härav behöver också punkt 1 och 4 i denna paragraf ändras. I punkt 1 har
därför hänvisningen till 11 kap. 6 § första stycket preciserats till att avse
bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionspoäng vid bristande
avgiftsbetalning. År för vilka pensionspoäng inte har tillgodoräknats på
grund av att den försäkrade är över 64 år skall alltså inte beaktas vid
beräkning av folkpension enligt 30-årsregeln. För personer som är födda
år 1937 eller tidigare skall enligt 15 § lagen (1998:000) om införande
av LIP (införandelagen) för tid fr.o.m. år 1999 gälla särskilda
bestämmelser för när pensionspoäng inte får tillgodoräknas enligt 11
kap. 6 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1999. Enligt tredje
punkten i övergångsbestämmelserna skall därför för personer som är
födda år 1937 eller tidigare med år för vilket har tillgodoräknats
pensionspoäng likställas år för vilket pensionspoäng inte har
tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 15 § införandelagen.
Ändringen i punkt 4 är föranledd av att bestämmelserna i 11 kap. om vad
som är pensionsgrundande inkomst har upphävts samtidigt som
motsvarande bestämmelser förs in i LIP. Dessa ändringar i punkterna 1
och 2 har granskats av Lagrådet i ärendet angående reformerade regler
om inkomstgrundad ålderspension (jfr. bilaga 4 till prop. 1997/98:151).
7 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i
sitt tidigare hemland från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år
till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall
en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot
förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt
i Sverige från den första ankomsten till landet till och med det år då han
eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den försäkrade
första gången kom till landet till och med det år då han eller hon
fyllde 64 år. I fråga om förtidspension eller efterlevandepension skall i
stället för året då den försäkrade skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas
året före pensionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från
tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till
pension från hemlandet.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före
den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller
hon beretts en tillfällig fristad.
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla
även en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstillstånd på grund av att han eller hon an-
setts som flykting enligt konventionen d. 28 juli 1951 angående flyk-
tingars rättsliga ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlän-
ningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt
motsvarande äldre bestämmelser.
Den som har beviljats uppehållstillstånd enligt de i paragrafen angivna
bestämmelserna kan som bosättningstid vid beräkning av folkpension på
visst sätt få tillgodoräkna sig tid från sitt tidigare hemland. Enligt nuva-
rande bestämmelse får sådan tid räknas till och med året före ankomsten
till Sverige. Ändringen innebär att som bosättningstid får beräknas tid
till tidpunkten för ankomsten samt att andelsberäkningen görs med
utgångspunkt från bosättningstiden i Sverige från tidpunkten för
ankomsten. Härigenom kommer det inte att uppstå någon tid för vilken
bosättningstid inte kan tillgodoräknas. Därtill har vissa redaktionella och
språkliga ändringar gjorts.
13 § I de fall då folkpension i form av ålderspension har börjat utges
före det år då den försäkrade fyller 65 år, skall omräkning av pensionen
med hänsyn till tillkommande år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng
inte göras förrän från och med den månad varunder den försäkrade fyller
65 år.
Bosättningstid och pensionspoäng tillgodoräknas en person t.o.m. det år
han eller hon fyller 64 år. För den som tar ut folkpension i form av
ålderspension före det år han eller hon fyller 65 år och då inte har rätt
till oavkortad pension innebär detta att senare tillkommande
bosättningstid eller år för vilka har tillgodoräknats pensionspoäng
påverkar storleken av pensionen för framtiden. I paragrafen anges att
omräkning i sådant fall inte får göras förrän fr.o.m. den månad när den
försäkrade fyller 65 år. Ändringen innebär att bestämmelsen om
omräkning med hänsyn till tillkommande bosättningstid tas bort
eftersom enligt föreslagen ändring i 5 kap.1 §, ålderspension inte skall
kunna beräknas i förhållande till tillgodoräknad bosättningstid.
11. I fall då rätt till barntillägg föreligger för december månad 1989 gäl-
ler fortfarande äldre bestämmelser om denna förmån. Vad som därvid
föreskrivits om ålderspension och tilläggspension i form av
ålderspension skall i stället gälla inkomstpension eller
tilläggspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000) om
garantipension. Minskning av barntillägget till den som uppbär
ålderspension skall ske endast i den utsträckning summan av hel
pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension och hel
garantipension enligt lagen om garantipension överstiger 2,13
gånger prisbasbeloppet. Barntillägg som utges till pension som tagits
ut till viss andel skall utgöra motsvarande andel av barntillägg till hel
pension. Därvid skall vad som föreskrivs i tredje meningen om
minskning gälla motsvarande andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet.
Tidigare upphävda bestämmelser om barntillägg gäller alltjämt för dem
som hade rätt till barntillägg i december månad 1989. Barntillägget är en
sk. särskild folkpensionsförmån som utges som tillägg till
folkpensionen. Folkpensionen i form av ålderspension avskaffas den 1
januari 2001 när de reformerade ålderspensionsreglerna träder i kraft
fullt ut. Ändringen i övergångsbestämmelserna innebär att barntillägget
anpassas till detta och därför framöver kommer att utges som ett tillägg
till ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension eller
garantipension. För barntillägg som utges som tillägg till förtidspension
sker ingen ändring.
För den som uppbär tilläggspension skall barntillägget enligt nuva-
rande bestämmelser minskas med hälften av tilläggspensionen som
överstiger ett halvt basbelopp. Detta innebär att fritt från samordning är
folkpensionsbeloppet jämte ett halvt prisbasbelopp. Ändringen innebär
för att barntillägget skall minskas med hälften av summan av den pension
enligt LIP och garantipension enligt lagen om garantipension som
överstiger ett visst fribelopp. Det belopp som på detta sätt fritas från
samordning bestäms för den som uppbär hel ålderspension till 2,13
prisbasbelopp, vilket motsvarar garantipensionens basnivå för ogifta. För
den som uppbär partiell ålderspension fritas från samordning
motsvarande andel av 2,13 prisbasbelopp.
8. Rätt till barntillägg som utges med stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige. I fråga om en svensk
medborgare, som hade rätt till barntillägg för december 1989 och som
är bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap. 2 §, i
detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Barntillägg till förtidspension utges på grundval av samma antal år
med pensionspoäng eller samma bosättningstid som ligger till grund för
beräkningen av folkpensionen.
Barntillägg till ålderspension utges på grundval av samma antal
försäkringsår som ligger till grund för beräkningen av
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension, eller
skulle ha legat till grund för beräkning av garantipension om rätt till
sådan pension förelegat.
Om barntillägg med tillämpning av andra stycket skall utges med viss
andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till
tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas på ett oavkortat
barntillägg och andelsberäkning enligt andra stycket göras på det belopp
som framkommer efter denna minskning.
Folkpension i form av förtidspension eller ålderspension utges på
grundval av antingen antalet år av 30 med pensionspoäng eller antalet
bosättningsår av 40. I övergångsbestämmelsen anges att barntillägget
skall utges på grundval av samma antal år med pensionspoäng eller
samma bosättningstid som ligger till grund för beräkningen av folkpen-
sionen. Ändringen innebär att barntillägg som utges som tillägg till
ålderspension i stället kopplas till garantipensionen sådan den utges
eller skulle ha utgetts om rätt till sådan pension förelegat. För
garantipensionen gäller att denna utges på grundval av antalet
tillgodoräknade försäkringsår av 40.
17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
1 § Till folkpension i form av förtidspension, omställningspension eller
särskild efterlevandepension utges pensionstillskott enligt denna lag.
Sådant tillskott utges också till folkpension i form av änkepension, som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.
Från och med den 1 januari 1999 skall, enligt vad som närmare
beskrivits i avsnitt 14 möjligheten inte längre föreligga att ta ut
ålderspensionens grundskydd före 65 års ålder. Detta skall dock endast
gälla personer födda år 1938 eller senare. Pensionstillskottet utgör en
del av ålderspensionens grundskydd. Ändringen i denna paragraf innebär
att pensionstillskott från och med den 1 januari 1999, som ett tillägg till
ålderspension, endast kan utges till personer födda år 1937 eller
tidigare. När reglerna om garantipension och övergångsvis
garantipension träder i kraft den 1 januari 2001 skall pensionstillskottet
som ett tillägg till ålderspension helt upphöra. Lagtekniskt har därför
tillägget här endast behållits som ett tillägg till ålderspension genom
övergångsregler för personer födda år 1937 eller tidigare.
17.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Anvisningar till
48 §
1. Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas
följande. Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller
vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller
minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Förtids-
eller efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om
social trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som
gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skatt-
skyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt
bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven
livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket
första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av
den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett.
För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till
134,0 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän för-
säkring, minskat enligt tredje stycket samma lagrum. För övriga skatt-
skyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag
med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift
skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpen-
sion som tillkommer ogift.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela be-
skattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av förtidspension enligt lagen om allmän
försäkring eller som avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott
som uppburits enligt 2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För
skattskyldig som har livränta som avses i första stycket sista meningen
tillämpas i stället för bestämmelsen i föregående mening a
bestämmelsen i föregående meningen b om det är till fördel för den
skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folk-
pension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall erhållen sådan livränta
likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensions-
försäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto re-
ducerar inte det särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med
65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den
skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad
som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till sär-
skilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha
fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i
stället hade tillämpats.
Från och med den 1 januari 1999 skall, enligt vad som närmare
beskrivits i avsnitt 13, det inte längre vara möjligt att ta ut
ålderspensionens grundskydd före 65 års ålder för personer födda år
1938 eller senare. Det särskilda grundavdraget utgör i dag en del av
grundskyddet i ålderspensionssystemet. Den person vars inkomst till
inte oväsentlig del har utgjorts av folkpension har rätt till särskilt
grundavdrag. Ändringen i denna punkt innebär att folkpension i form av
ålderspension, beträffande personer födda år 1938 eller senare, fr.o.m.
den 1 november 1998, inte längre skall räknas som folkpension vid
bedömningen av om rätt till särskilt grundavdrag föreligger. I praktiken
innebär det att de nya reglerna får verkan först fr.o.m. den 1 januari
1999, men av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 14 träder
bestämmelsen i kraft den 1 november 1998. Ändringen medför att den
som är född år 1938 eller senare och som endast uppbär folkpension i
form av ålderspension inte har rätt till särskilt grundavdrag.
Pensionstillskott och tilläggspension som har medfört reducering av
pensionstillskottet räknas också som folkpension vid bedömningen av
om rätt till särskilt grundavdrag föreligger. Rätten till pensionstillskott
till ålderspension för personer som är födda år 1938 eller senare
föreslås emellertid också upphöra varför den bestämmelsen kommer att
sakna betydelse vad gäller ålderspension. Det särskilda grundavdrag till
ålderspension är avsett att helt avskaffas i och med att reglerna om
garantipension och övergångsvis garantipension träder i kraft den 1
januari 2001. Lagtekniskt tas därför här det särskilda grundavdraget
kopplat till ålderspension bort men kvarstår genom övergångsregler tills
vidare för dem som är födda år 1937 eller tidigare.
17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn
1 § Till folkpension i form av ålderspension, som tillkommer den som
är bosatt i Sverige och som är född år 1953 eller tidigare, utges ett
särskilt pensionstillägg för år räknat enligt vad som sägs i denna lag.
Ändringen innebär att det särskilda pensionstillägget begränsas till att
gälla för personer födda år 1953 eller tidigare.
3 § Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller
handikappat barn och
2. barnet under större delen av året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vården
under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dagcenter eller
liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit utan
väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
Ändringen innebär att tid fr.o.m. år 1999 inte får tillgodoräknas som
vårdår för särskilt pensionstillägg.
17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn
1 § Till inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:000)
om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen
(1998:000) om garantipension, som tillkommer den som är bosatt i
Sverige och som är född år 1953 eller tidigare, utges ett särskilt pen-
sionstillägg för år räknat enligt vad som sägs i denna lag.
Den 1 januari 2001 avses reglerna om folkpension i form av ålderspen-
sion i lagen (1962:381) om allmän försäkring upphöra att gälla. Det sär-
skilda pensionstillägget ändras därför från att vara en tilläggsförmån till
folkpension till att i stället bli en tilläggsförmån till ålderspension i
form av såväl inkomstpension, tilläggspension som garantipension.
3 § Med ett vårdår avses ett kalenderår före den 1 januari 1999 under
vilket
1. föräldern under större delen av året har vårdat ett sjukt eller handi-
kappat barn och
2. barnet under större delen av året har fått hel förtidspension eller
helt sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari
2001.
Förälderns rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i
vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dag-
center eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit
utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
I första stycket andra punkten har gjorts en följdändring med anledning
av att reglerna om handikappersättning fr.o.m. år 2001 har reglerats i en
särskild lag.
4 § Storleken på det särskilda pensionstillägget beräknas på grundval av
det antal vårdår som föräldern räknas till godo. Till grund för beräk-
ningen av pensionstillägget får läggas högst femton vårdår. Vid beräk-
ningen bortses från år för vilket föräldern
1. under större delen av kalenderåret har fått förtidspension eller sjuk-
bidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. har tillgodoräknats pensionspoäng enligt lagen om allmän försäk-
ring i dess lydelse före den 1 januari 1999 eller pensionsrätt enligt
lagen (1998:000) om införande av lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension,
3. inte har tillgodoräknats pensionspoäng på grund av bristande eller
underlåten avgiftsbetalning,
4. skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng om undantagande från för-
säkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän
försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 inte hade gällt för
honom eller henne.
För år efter det då föräldern har fyllt 64 år får vårdår inte tillgodoräk-
nas honom eller henne. Detsamma gäller för år då föräldern före den
månad under vilken han eller hon har fyllt 65 år har tagit ut ålderspen-
sion enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den
1 januari 2001.
Vårdår kan endast tillgodoräknas till och med år 1998. I paragrafens
första stycke andra punkt anges att som vårdår inte skall beaktas år för
vilka pensionspoäng har tillgodoräknats. För tid före år 1999 kommer
pensionspoäng endast att tillgodoräknas enligt AFL. För denna tid kan
emellertid en förälder även tillgodoräknas pensionsrätt enligt LIP
grundat på bl.a. pensionsgrundande belopp för barnår. Inte heller för
sådana år skall vårdår få tillgodoräknas. Ändringarna i övrigt i denna
paragraf är en konsekvens av att reglerna om ålderspension i lagen om
allmän försäkring upphävs och flyttas över till lagen (1998:000) om
inkomstgrundad ålderspension.
5 § För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per
kalenderår fem procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. För varje vårdår som tillgodoräknas
därutöver ökar tillägget med fem procent av prisbasbeloppet.
För den som har börjat uppbära särskilt pensionstillägg före den
månad då han eller hon fyller 65 år minskas tillägget med 0,5 procent
för varje månad som, då tillägget börjar utges, återstår till den
månad då han eller hon fyller 65 år.
För den som har börjat att uppbära särskilt pensionstillägg efter
den månad då han eller hon har fyllt 65 år ökas tillägget med 0,7
procent för varje månad som, då tillägget börjar utges, förflutit från
den månad när han eller hon fyllt 65 år, dock längst till och med den
månad när han eller hon fyllt 70 år.
För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för
garantipension enligt lagen (1998:000) om garantipension utgör
särskilt pensionstillägg till ålderspension samma andel av det
särskilda pensionstillägget, beräknat enligt första–tredje styckena,
som garantipension enligt 3 kap. 6 § lagen om garantipension utgör
eller, om förutsättningarna för rätt till garantipension förelegat,
skulle utgöra av oavkortad sådan pension.
Vid uttag av ålderspension före eller efter 65 års ålder skall det
särskilda pensionstillägget enligt nuvarande regler minskas respektive
ökas på motsvarande sätt som gäller för folkpension enligt 6 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande regler skall gälla även
fortsättningsvis. Pension enligt reformerade regler ökas respektive
minskas dock inte med någon fast procentsats. Den hänvisning till
beräkningsregler för pension som finns i paragrafens nuvarande lydelse
är därför inte möjlig i det reformerade pensionssystemet.
Justeringsbestämmelserna har därför tagits in i sin helhet i paragrafen. I
enlighet med Lagrådets förslag har minskningen respektive ökningen
därvid anknutits direkt till tid då det särskilda pensionstillägget har tagits
ut och inte till uttag av ålderspension.
Enligt nuvarande bestämmelser krävs för rätt till oavkortad folkpen-
sion tillgodoräknande av minst 30 år med ATP-poäng eller 40 bosätt-
ningsår. För den som inte kan tillgodoräkna sig dessa år avkortas folk-
pensionsbeloppet proportionellt i förhållande till antalet
tillgodoräknade år. Det särskilda pensionstillägget avkortas i sådant fall
på motsvarande sätt. För garantipensionen skall på motsvarande sätt för
rätt till oavkortad förmån krävas tillgodoräknande av 40 försäkringsår,
varmed i huvudsak avses detsamma som bosättningsår enligt nuvarande
folkpensionsregler. Ändringen i det föreslagna fjärde stycket innebär att
det särskilda pensionstillägget, på motsvarande sätt som gäller i dag,
skall andelsberäknas så att den förmånsberättigade erhåller särskilt
pensionstillägg med samma andel av helt sådant tillägg som den andel
med vilken han eller hon erhåller garantipension, eller skulle ha erhållit
garantipension om rätt till sådan pension förelegat.
6 § Om inte annat följer av denna lag skall vad som föreskrivs om ga-
rantipension i lagen (1998:000) om garantipension eller i annan för-
fattning tillämpas på särskilt pensionstillägg. Detta skall dock inte gälla i
fråga om samordning med sådan livränta som avses i 4 kap. 4 § lagen
om garantipension.
I fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.
Enligt nuvarande bestämmelser gäller för det särskilda pensionstillägget
reglerna om folkpension i den mån inte annat följer av denna lag. Detta
innebär bl.a. att utbetalningsregler, processregler m.m. som gäller för
folkpensionen även i tillämpliga delar gäller för det särskilda pen-
sionstillägget. När folkpensionen ersätts av andra pensionsförmåner
skall i stället för det särskilda pensionstillägget i tillämpliga delar gälla
bestämmelserna för garantipensionen, om inte annat följer av denna lag.
17.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:309)
om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande för hustrutillägg som avser tid före upphörandet
av lagen.
2. Övergångsbestämmelsen i punkten 4 till den upphävda lagen gäller
också efter ingången av år 2001 för kvinnor som är födda år 1936 eller
senare.
3. Vid tillämpning av lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension för hustrutillägg till kvinna vars make
uppbär ålderspension skall
a) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
första stycket och 5 § första stycket femte meningen i stället gälla
ålderspension enligt lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:000) om garanti-
pension,
b) hustrutillägg enligt 1 § andra stycket, för år räknat motsvara
1,67 gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, om inte annat följer av vad som föreskrivs i 1 § tredje
stycket eller 4 §,
c) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 1 §
tredje stycket i stället gälla den andel av oavkortad garantipension som
mannen enligt 3 kap. 6 § lagen (1998:000) om garantipension är berätti-
gad till eller skulle vara berättigad till om förutsättningarna för rätt till
garantipension hade förelegat,
d) vad som gäller för folkpension och tilläggspension enligt 5 § första
stycket andra meningen i stället gälla pension enligt lagen om inkomst-
grundad ålderspension och garantipension enligt lagen om
garantipension till den del sådan pension sammanlagt inte uppgår till 1,9
gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring
eller om dessa pensionsförmåner utges med viss andel, motsvarande
andel av 1,9 gånger samma prisbasbelopp,
e) vad som gäller för tilläggspension enligt 6 § andra stycket i stället
gälla pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension eller garan-
tipension enligt lagen om garantipension, samt
f) vad som gäller för folkpension i form av ålderspension enligt 13 § i
stället gälla garantipension enligt lagen om garantipension.
Enligt den nuvarande lagen om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär
folkpension kan hustrutillägg utges till en kvinna som är född år 1934
eller tidigare för tiden före den månad då hon fyller 65 år. Kvinnor som
är födda år 1934 eller tidigare kommer senast år 1999 att ha fyllt 65 år.
Efter denna tidpunkt kan följaktligen hustrutillägg inte utges enligt la-
gens huvudbestämmelser. Lagen innehåller emellertid övergångsbe-
stämmelser som innebär att även kvinnor som är födda år 1935 eller se-
nare under vissa förutsättningar kan erhålla hustrutillägg. Därvid skall
tillämpas den tidigare, numera upphävda lagen (1962:392) om hustru-
tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. För dessa kvinnor
kan rätt till hustrutillägg föreligga även efter år 1999. Fr.o.m. den 1
januari 2001 gäller detta endast kvinnor som är födda år 1936 eller
senare eftersom de som är födda år 1935 då har fyllt 65 år. Som
närmare beskrivits i avsnitt 13.4 skall hustrutillägg kunna utges även
efter införandet av de reformerade ålderspensionsreglerna till de
kvinnor som då uppbär sådant tillägg. Eftersom folkpensionen i form av
ålderspension den 1 januari 2001 avses ersättas av reformerade
ålderspensionsförmåner krävs en anpassning av hustrutillägget till dessa
nya regler.
Hustrutillägg kan som angetts ovan enligt huvudreglerna i lagen om
hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension inte längre utges.
Denna lag upphävs därför. De övergångsbestämmelser till nämnda lag
som innebär att hustrutillägg alltjämt skall utges i vissa fall enligt äldre
bestämmelser skall dock kvarstå.
Enligt punkten 1 i övergångsbestämmelserna skall den föreslagna la-
gen träda i kraft den 1 januari 2001 vilket är samma tidpunkt som de re-
formerade ålderspensionsreglerna träder i kraft fullt ut. I punkten 2 an-
ges att övergångsbestämmelserna punkten 4 i den upphävda lagen allt-
jämt skall gälla för kvinnor födda år 1936 eller senare. Enligt punkten 4
i övergångsbestämmelserna till den här upphävda lagen skall för det fall
hustrutillägg upphört att utges efter den 1 januari 1995, någon rätt till
sådant tillägg inte längre föreligga. Någon möjlighet att nybevilja hustru-
tillägg har således inte funnits enligt de tidigare övergångsbestämmel-
serna och kommer inte heller att finnas framöver. Innebörden av punkt 2
i övergångsbestämmelserna är att reglerna om hustrutillägg i den
tidigare upphävda lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
alltjämt skall tillämpas.
Enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk-
pension är hustrutillägget en tilläggsförmån till kvinnor vars make upp-
bär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. Eftersom
reglerna om folkpension i form av ålderspension upphör att gälla fr.o.m.
den 1 januari 2001 krävs vissa ändringar av vad som gäller enligt lagen
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. I punkten 3 anges därför
vad som i vissa fall skall gälla vid tillämpning av denna lag när det gäller
hustrutillägg till kvinna vars make uppbär ålderspension. Enligt punkten
3 a skall således vad som sägs om folkpension i angivna bestämmelser i
lagen i stället gälla för ålderspension enligt lagen om inkomstgrundad
ålderspension och garantipension enligt lagen om garantipension. Denna
övergångsbestämmelse är att se som en följdändring.
I punkten 3 b regleras hustrutilläggets nivå som idag är knuten till
folkpensionsbeloppen. Här knyts nivån i stället till basnivåerna för ga-
rantipensionen enligt vad som närmare redovisats i avsnitt 13.4.
Hustrutillägg till den vars make uppbär andelsberäknad folkpension
enligt 5 kap. AFL utges med motsvarande andel. I punkten 3 c, anges att
hustrutillägget i stället skall anknytas till andelen garantipension som
mannen erhåller eller skulle ha erhållit om rätt till sådan pension förele-
gat.
Hustrutillägget är inkomstprövat. Som inkomst räknas dock inte bl.a.
folkpension och inte heller tilläggspension i den mån den pensionen har
föranlett minskning av pensionstillskottet. I punkten 3 d anges att i
stället pension enligt LIP och garantipension enligt lagen om
garantipension till ett belopp motsvarande 1,9 gånger prisbasbeloppet,
vilket motsvarar garantipensionens basnivå för gifta, på detta sätt skall
vara fritt från inkomstprövningen. Detta gäller för en kvinna vars make
uppbär hel ålderspension. Uppbär han partiell ålderspension utgörs detta
fribelopp i stället av motsvarande andel av 1,9 gånger prisbasbeloppet.
I punkten 3 e görs en följdändring av innebörd att vad som i 6 § andra
stycket lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension föreskrivs om tilläggspension i stället skall gälla
reformerad ålderspension.
Innebörden av punkten 3 f är att de processuella regler och liknande
som gäller för garantipension enligt lagen om garantipension också skall
gälla för hustrutillägg som utges som tillägg till ålderspension om inte
annat följer av bestämmelserna i lagen om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg.
17.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:000) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)
7 kap.
7 § Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Premiepensionsmyn-
digheten, Riksförsäkringsverket och domstol i ärende enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring, allmän ålderspension,
arbetsskadeförsäkring eller handikappersättning och vårdbidrag eller
om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning eller ersättning för sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men
om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på
vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock
bestämmelserna där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, lagstiftningen om
allmän ålderspension, lagstiftningen om handikappersättning och
vårdbidrag och lagstiftningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Ändringen innebär att bestämmelsen uttryckligen omfattar även dels
ärenden enligt lagen om garantipension genom att den avser all lagstift-
ning om allmän ålderspension dels ärenden enligt lagen om handikapper-
sättning och vårdbidrag. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
10.7.
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av 8 § 1992:1277.
Senaste lydelse 1992:1277.
Senaste lydelse 1992:1277.
Senaste lydelse 1992:1277.
Senaste lydelse 1996:1380.
Senaste lydelse 1992:1277.
Senaste lydelse 1992:1702.
Senaste lydelse 1992:1278.
Senaste lydelse 1997:935.
Senaste lydelse 1992:1279.
Senaste lydelse 1992:276.
Senaste lydelse 1998:000.
Senaste lydelse 1998:000.
Senaste lydelse 1997:1045.
Senaste lydelse 1993:1345.
Lagen omtryckt 1992:1474.
Lydelse enligt prop.1997/98:151, Inkomstgrundad ålderspension,m.m.
Prop. 1997/98:152
33
1
180
6