Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m. Prop. 1997/98:41 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 december 1997 Göran Persson Maj-Inger Klingvall (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen läggs fram förslag till lagändringar i enlighet med riksda- gens tidigare godkända principbeslut om riktlinjer för ändringar av orga- nisationen för socialförsäkringens administration. Därutöver presenteras förslag om ändringar för socialförsäkringsnämnderna. Regeringen redo- gör vidare för organisation och styrning av IT-verksamheten inom social- försäkringens administration. I propositionen föreslås att principen om bruttoredovisning skall tillämpas på arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen samt att vissa fonder avvecklas. I propositionen föreslås slutligen att en försäkringskassa och ett landsting tillsammans med flera kommuner inom samma landsting får bedriva en gemensam försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 31 2.3 Förslag till lag om ändring i reglementet (1962:401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen 32 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 33 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 34 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 35 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn 36 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård 37 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare 39 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön 41 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret 42 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn 44 2.13 Förslag till om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader 45 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning 46 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. 48 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer 50 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 52 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd 55 3 Ärendet och dess beredning 57 4 Socialförsäkringens administration 58 4.1 Inledning 58 4.2 Bakgrund till regeringens förslag om ändringar i socialförsäkringens administration 60 4.2.1 Regeringens allmänna bedömningar om administrationen inom socialförsäkringen 60 4.2.2 Bedömningar av rollfördelningen mellan de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket 61 4.3 Ändrad rollfördelning inom socialförsäkringens administration och omarbetning av 18 kap. lagen om allmän försäkring 64 4.3.1 Allmänna bestämmelser 65 4.3.2 Den allmänna försäkringskassans styrelse 67 4.3.3 Direktören i den allmänna försäk- ringskassan 70 4.3.4 Den allmänna försäkringskassans organisation 70 4.3.5 Redovisning 72 4.3.6 Revision 74 4.3.7 Tillsättande av den allmänna försäk- ringskassans styrelse m.m. 76 4.3.8 Anställning 77 4.3.9 Tillsyn 78 4.3.10 Övriga lagändringar 79 4.4 Socialförsäkringsnämnder 80 4.4.1 Socialförsäkringsnämnder i den allmänna försäkringskassans organisation 83 4.4.2 Tillsättande av socialförsäkringsnämnder 93 4.5 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringens administration 98 5 Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten 102 6. Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 105 7 Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och kostnader 106 8 Författningskommentar 107 Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Förtroendemanna- inflytande – ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) 122 Bilaga 2 Förteckning över myndigheter och organisationer som inbjudits till hearing om betänkande Förtroendemannainflytande - ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) 129 Bilaga 3 Sammanställning över synpunkter framförda vid hearing om betänkande Förtroendemannainflytande – ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) 130 Bilaga 4 Översikt av olika bestämmelsers placering i den nuvarande lydelsen av 18 kap. i förhållande till placeringen i den föreslagna lydelsen 138 Bilaga 5 Sammanfattning av Statskontorets rapport Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet 140 Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser avseende Statskontorets rapport Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen (242/97-5) 144 Bilaga 7 Rapport från Socialdepartementets arbetsgrupp om socialförsäkringsadministrationens IT-verksamhet (S97/7196-F) 145 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 1997 149 Rättsdatablad 150 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet (1962:401) angående förvaltningen av de allmännaförsäkringskassornas fonder för den obligatoriska och frivilliga sjukförsäkringen, 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade, 7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, 8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, 11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret, 12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn, 13. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader, 14. antar regeingens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, 15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 16. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, 17. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:566 om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, 18. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 19. godkänner vad regeringen föreslår om organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringens administration (se avsnitt 4.5), 20. godkänner vad regeringen föreslår om ändringar av redovisningen på statsbudgeten och avveckling av vissa fonder (avsnitt 5). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk- ring1 dels att 18 kap. 13 a–13 c §§ skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 8 a §, 18 kap. 1–13, 14–22 och 25–28 §§, 20 kap. 10 § samt 21 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in 21 nya paragrafer, 18 kap. 23, 24 och 29– 47 §§ samt närmast före 18 kap. 1, 8, 13, 14, 19, 24, 31, 37, 40, 41, 43 och 46 §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 8 a §2 Försäkringskassan skall, senast efter det att det särskilda läkarutlå- tandet och den särskilda försäkran kommit in och efter hörande av en sådan försäkringsläkare som avses i 18 kap. 12 §, bedöma i vilken mån arbetsförmågan fortfarande är ned- satt på grund av sjukdom samt om rehabilitering eller ytterligare ut- redningsåtgärder är erforderliga. Den allmänna försäkringskassan skall, senast efter det att det sär- skilda läkarutlåtandet och den sär- skilda försäkran kommit in och ef- ter hörande av en sådan försäk- ringsläkare som avses i 18 kap. 15 §, bedöma i vilken mån arbets- förmågan fortfarande är nedsatt på grund av sjukdom samt om rehabi- litering eller ytterligare utrednings- åtgärder är erforderliga. Försäkringskassan skall, om det är nödvändigt för bedömning enligt första stycket, begära att den försäkrade genomgår utredning för bedöm- ning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och beho- vet av och möjligheterna till rehabilitering. Försäkringskassan skall även annars under sjukperioden, när det finns skäl till det, undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap., helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete. Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedöm- ningen av rätt till sjukpenning eller åtgärder enligt 7 b § eller 22 kap., under sjukperioden även i övrigt. 1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig, 2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, lä- kare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, och 3. besöka den försäkrade. För kostnader som den enskilde har med anledning av en sådan utred- ning som avses i andra eller fjärde stycket lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäk- ringsverket föreskriver. 18 kap. Om allmänna försäkringskassor Allmänna bestämmelser 1 §3 För varje landsting samt varje kommun, som inte tillhör något landsting, skall det finnas en all- män försäkringskassa. En försäk- ringskassas verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett särskilt fall bestämmer det, omfatta två landsting eller ett landsting och en sådan kommun som nyss sagts. Allmän försäkringskassa skall in- rätta lokalkontor i den mån så prö- vas erforderligt. En allmän försäkringskassa skall finnas för varje landsting och för varje kommun som inte tillhör nå- got landsting. En försäkringskassas verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett särskilt fall be- stämmer det, omfatta två landsting eller ett landsting och en kommun som inte tillhör något landsting. Den allmänna försäkringskassan skall ledas av en styrelse. I försäk- ringskassan skall det finnas en di- rektör och en eller flera socialför- säkringsnämnder. 2 § Riksförsäkringsverket utövar till- syn över de allmänna försäkrings- kassorna, vilka hava att ställa sig verkets anvisningar till efterrät- telse. Hos Riksförsäkringsverket skall föras register över de allmänna försäkringskassorna för inskrivning av de uppgifter, som enligt lag eller vad eljest föreskrives skola intagas i registret. Den allmänna försäkringskassan skall 1. utreda och besluta i ärenden som enligt denna lag eller annan författning skall skötas av försäk- ringskassan, 2. svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas lik- formigt och rättvist, 3. vidta åtgärder för att före- bygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med rehabilite- ring enligt vad som närmare anges i 22 kap., 4. lämna hjälp vid handhavandet av annan verksamhet enligt vad regeringen bestämmer, samt 5. lämna hjälp åt en myndighet som har hand om arbetslöshetsför- säkringen eller åt ett sådant lokalt organ som avses i 1 kap. 2 §. Försäkringskassan får träffa överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgäng- liga resurser. Försäkringskassan får inte utöva någon annan verksamhet än som avses i första och andra styckena. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får dock föreskriva att det hos en eller flera försäkringskassor skall finnas ge- mensamma enheter för alla försäk- ringskassor för vissa ärenden eller frågor. 3 § För allmän försäkringskassa fast- ställer regeringen firma. Ej må annan än allmän försäk- ringskassa i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet ”försäkringskassa” tillsam- mans med ordet ”allmän” eller eljest i firman intaga något, varige- nom kan givas sken av att firman innehaves av allmän försäkrings- kassa. För en allmän försäkringskassa skall regeringen fastställa firma. Annan än en allmän försäkrings- kassa får inte använda ordet försäk- ringskassa tillsammans med ordet allmän i sin firma eller annars vid beteckningen av rörelsen. Inte hel- ler andra ord som kan ge sken av att firman innehas av en allmän försäkringskassa får användas av annan än en sådan försäkrings- kassa. 4 § För allmän försäkringskassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar. Om vad som skall iakttagas be- träffande allmän försäkringskassas tillgångar och skulder, därest kas- san upphör eller dess verksamhet ändras, meddelar regeringen be- stämmelser i varje särskilt fall. För en allmän försäkringskassas förbindelser svarar endast försäk- ringskassans tillgångar. Regeringen meddelar i varje sär- skilt fall bestämmelser om vad som skall iakttas beträffande en allmän försäkringskassas tillgångar och skulder om försäkringskassan upp- hör eller dess verksamhetsområde ändras. 5 §4 Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande be- driva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestäm- melser, som utfärdats med stöd av densamma. I den mån regeringen så förord- nar, är allmän försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavan- det av annan verksamhet. Myndighet, som handhar ar- betslöshetsförsäkring eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förväg- ras begärt biträde. Den allmänna försäkringskassan får träffa överenskommelse med kommun, landsting och länsarbets- nämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser. En allmän försäkringskassas stad- gar skall på förslag av försäk- ringskassan fastställas av Riksför- säkringsverket. Stadgarna skall ange var försäk- ringskassans styrelse skall ha sitt säte och hur försäkringskassans värdehandlingar och övriga säker- hetshandlingar skall förvaras. 6 §5 I en allmän försäkringskassa skall finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder som skall finnas i riket. Riksförsäkrings- verket beslutar för varje kassa om antalet nämnder i kassan. Om inte annat föreskrivs tillkommer det styrelsen att besluta i angelägen- heter, som kassan har att befatta sig med. Stadgar för allmän försäkrings- kassa skall, på förslag av kassan, fastställas och registreras av Riks- försäkringsverket. Stadgarna skall ange var kassans styrelse skall ha sitt säte och hur kassans värde- och övriga säkerhetshandlingar skall förvaras. Riksförsäkringsverket skall föra register över de allmänna försäk- ringskassorna för inskrivning av de uppgifter, som enligt denna lag eller vad som annars anges skall tas in i registret. 7 §6 Styrelse för allmän försäkrings- kassa skall bestå av ordförande och vice ordförande samt, om något annat inte framgår av det följande, ytterligare fyra ledamöter. Styrel- sen för Stockholms läns allmänna försäkringskassa skall bestå av åtta ledamöter. Om en försäkringskas- sas verksamhetsområde bestämts av regeringen enligt 1 §, skall sty- relsen likaledes bestå av åtta leda- möter. Ordförande och vice ordfö- rande utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av landstinget el- ler, i fråga om en kassa vars verk- samhetsområde utgörs av en kom- mun, av kommunfullmäktige. Om en kassas verksamhetsområde be- stämts av regeringen enligt 1 §, beslutar regeringen om fördel- ningen mellan landsting respektive mellan landsting och kommun när det gäller val av övriga sex leda- möter. Härutöver får två personal- företrädare delta i styrelsearbetet. I fråga om dessa tillämpas lagen (1976:230) om rätt för arbetsta- garorganisation att utse och entle- diga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid stat- lig myndighet. Personalföreträdare är ledamot i den omfattning som framgår av särskilda bestämmelser. För ledamöterna, utom ordföran- den och vice ordföranden, utses lika många suppleanter. Landstingets och kommunfull- mäktiges val av ledamöter eller suppleanter skall vara proportio- nellt, om det begärs av minst så många ledamöter i landstinget eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns be- stämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. Om suppleanterna inte väljs pro- portionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring. I registret skall för varje allmän försäkringskassa antecknas 1. namnet på de personer som ut- setts till – styrelseledamot, – suppleant, – firmatecknare, 2. de utseddas postadress och personnummer och 3. hur försäkringskassans firma tecknas. En uppgift i registret som ändrats gäller inte mot tredje man förrän ändringen registrerats eller tredje man dessförinnan fått vetskap om ändringen. Styrelse 8 §7 Styrelseledamöter utses, om inte regeringen föreskriver annat, för en tid av fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i hela riket till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. En styrelseledamot kan skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Om en styrelseledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna som har be- stämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgörings- tiden. Om en annan ledamot avgår, utses en ny ledamot för återstoden av tjänstgöringstiden. En allmän försäkringskassa skall ha en styrelse med lägst fem och högst elva ledamöter, varav en skall vara ordförande och en vice ordförande. Härutöver får två personalföreträdare delta i styrelsearbetet. I fråga om dessa skall lagen (1976:230) om rätt för arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet tillämpas. Personalföreträdarna är ledamöter i den omfattning som framgår av särskilda bestämmelser. Antalet ledamöter skall vara be- roende av hur många invånare som är bosatta inom försäkringskassans verksamhetsområde. För ledamöterna, utom för ord- föranden och vice ordföranden, skall det finnas lika många supple- anter. 9 §8 Ledamot av allmän försäkrings- kassas styrelse skall ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. Styrelsen skall ansvara för att verksamheten bedrivs författnings- enligt, effektivt och i överensstäm- melse med syftet för verksamheten. Styrelsen skall 1. hushålla väl med statens och andra offentliga medel och därvid se till att de mål som regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, ställt upp för använ- dandet av medlen följs, 2. verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten som hel- het, 3. fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och konsekvenserna av de författnings- föreskrifter och särskilda beslut som rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs, 4. beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till total- försvaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken, 5. se till att allmänhetens och andras kontakter med den allmänna försäkringskassan underlättas ge- nom en god service och tillgänglig- het samt genom information, 6. se till att handlingar i ärenden hos den allmänna försäkringskas- san hanteras och förvaras så, att den som är obehörig inte får till- gång till dem, samt 7. fastställa organisation, an- svarsordning och beslutsordning för verksamheten. 10 §9 Till styrelsens sammanträden skall samtliga ledamöter kallas. Om en styrelseledamot är förhind- rad att tjänstgöra vid ett samman- träde, skall en suppleant kallas i hans ställe enligt den bestämda ordningen mellan suppleanterna. Suppleanterna får även i övrigt närvara vid styrelsens sammanträ- den. De skall alltid underrättas om tiden för sammanträdena. Den di- rektör som avses i 12 § första stycket får deltaga i styrelsens sammanträden, men ej i dess be- slut. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden föres ordet av den som de vid sammanträdet när- varande utse. Styrelsen är beslutför, när minst hälften av de ledamöter som får delta i avgörandet är närvarande. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Styrelsen skall se till att de an- ställda är väl förtrogna med målen för verksamheten. Den skall verka för goda arbetsförhållanden och för att de anställdas kompetens tas till vara och utvecklas. 11 § Styrelsen äger bemyndiga styrel- seledamot eller befattningshavare hos den allmänna försäkringskas- san att teckna kassans firma samt uppdraga åt styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan att å styrelsens vägnar fatta beslut i de angelägenheter, beträffande vilka så lämpligen kan ske. Styrelsen äger föreskriva, att rätten till firma- teckning får av två eller flera per- soner utövas allenast i förening. I frågor som röra förhållandet mellan kassan som arbetsgivare och arbetstagare hos kassan kan styrelsen i den mån regeringen så förordnar överlåta på företrädare för arbetstagarna att fatta beslut. Samtliga ledamöter skall kallas till styrelsens sammanträden. Om en ledamot inte kan komma skall en suppleant kallas i hans ställe efter den ordning som gäller mellan suppleanterna. Suppleanterna får även i övrigt närvara vid styrelsens sammanträden. De skall alltid un- derrättas om tiden för samman- trädet. Direktören får delta i styrelse- sammanträdet, men inte i de beslut som fattas vid sammanträdet. Om både ordföranden och vice ordföranden är frånvarande utser de närvarande den som skall leda sammanträdet. Styrelsen är beslut- för, om fler än hälften av de leda- möter som får delta i avgörandet är närvarande. Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll. 12 §10 I den allmänna försäkringskas- san skall finnas en direktör, som har att leda arbetet inom kassan i enlighet med styrelsens anvis- ningar. Vidare skall finnas en eller flera försäkringsläkare och försäk- ringstandläkare. Dessa skall bi- träda kassan i frågor som kräver medicinsk eller odontologisk sak- kunskap samt verka för ett gott samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare som är verk- samma inom dess område. Därut- över skall finnas personal i mån av behov och tillgång på medel. Styrelsen får bemyndiga styrel- seledamöter eller arbetstagare hos den allmänna försäkringskassan att teckna försäkringskassans firma. Styrelsen får föreskriva att försäk- ringskassans firma endast får tecknas av två eller flera personer i förening. Styrelsen får uppdra åt styrelse- ledamöter eller arbetstagare hos försäkringskassan att där det är lämpligt fatta beslut för styrelsens räkning. Styrelsen kan, i den utsträckning som regeringen bestämmer, över- låta till företrädare för arbetsta- garna att fatta beslut i frågor om förhållandet mellan försäkringskas- san som arbetsgivare och arbetsta- gare hos försäkringskassan. Direktör 13 §11 Direktören och andra arbetsta- gare, beträffande vilka regeringen föreskriver det, anställs och entle- digas av Riksförsäkringsverket. Övriga arbetstagare anställs och entledigas av kassan. Riksförsäkringsverket skall vid anställning och entledigande av arbetstagare hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse. Direktören skall ansvara för och leda den dagliga verksamheten vid den allmänna försäkringskassan. Direktören skall ansvara för den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som sty- relsen meddelar. Organisation 14 §12 En allmän försäkringskassas rä- kenskaper skall omfatta perioden den 1 januari-den 31 december (budgetår). Styrelsen skall årligen till reviso- rerna lämna en av styrelsens leda- möter underskriven årsredovisning innefattande förvaltningsberättelse, resultaträkning och balansräkning för det senast förflutna budgetåret. Styrkt avskrift av årsredovisningen skall samtidigt översändas till Riksförsäkringsverket och till be- rört landsting eller berörd kom- mun. Styrelsen skall årligen tillställa Riksförsäkringsverket de uppgifter om kassans förvaltning som fordras för framställning om anslag. Den allmänna försäkringskas- sans styrelse skall inrätta lokal- kontor eller motsvarande servi- ceställen i den omfattning som behövs för att ge de försäkrade en god service. 15 §13 Då bokslut är uppgjort för all- män försäkringskassa, skall vad av kassans inkomster avseende sjuk- försäkring enligt 2–4 kap. ej åtgått för löpande utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond för den obligatoriska sjukförsäk- ringen. Fondens kapital och avkastning får tagas i anspråk enligt bestäm- melser som meddelas av rege- ringen. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. I en allmän försäkringskassa skall det finnas en eller flera för- säkringsläkare och försäkrings- tandläkare för att hjälpa försäk- ringskassan med medicinsk och odontologisk sakkunskap och verka för ett gott samarbete mellan för- säkringskassan och de läkare och tandläkare som är verksamma inom försäkringskassans område. 16 §14 För granskning av styrelsens för- valtning och den allmänna försäk- ringskassans räkenskaper skall för varje budgetår utses två revisorer av landstinget eller, där fråga är om en kassa, vars verksamhetsom- råde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige. För varje revisor utses en supp- leant. En revisor kan skiljas från upp- draget av den som utsett honom. En revisor skall ha den erfaren- het av bokföring och den insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till kassans verksamhet fordras för uppdraget. Till revisor får inte utses den som är i kassans eller en styrelseledamots tjänst el- ler den som är nära anhörig till en styrelseledamot. Utöver dessa revisorer skall det revisionskontor som granskar Riksförsäkringsverkets verksamhet utföra sådan granskning som avses i första stycket. Bestämmelserna i 17 § om revisor gäller för de tjänstemän vid revisionskontoret som utför granskningen. Den allmänna försäkringskas- sans styrelse skall inrätta socialför- säkringsnämnder. En socialförsäkringsnämnds verksamhetsområde skall utgöras av ett väl avgränsat geografiskt område. Regeringen får utfärda närmare föreskrifter om grunderna för den geografiska indelningen av nämndernas verksamhetsområden. Varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i samtliga slags ären- den som enligt denna lag eller an- nan författning skall avgöras av en nämnd. Om det finns särskilda skäl får styrelsen bestämma att ett eller flera slags ärenden endast skall beslutas av någon eller några av nämnderna inom försäkrings- kassans verksamhetsområde. En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter, varav en skall vara ordförande och en vice ordförande. 17 §15 Revisorerna har rätt att när som helst inventera den allmänna för- säkringskassans medel och övriga tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar. Styrelsen och direktö- ren är skyldiga att lämna de upp- lysningar om förvaltningen som begärs vid revisionen. Revisorerna skall inom fyra veckor från den dag de mottagit styrelsens förvaltningsberättelse till styrelsen överlämna en av dem underskriven revisionsberättelse. Styrkta av- skrifter av revisionsberättelsen skall samtidigt tillställas Riksför- säkringsverket och det landsting eller kommunfullmäktige som utsett revisorer. En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till 1. förtidspension, 2. särskild efterlevandepension, 3. handikappersättning, 4. vårdbidrag, dock inte såvitt avser förutsätt- ningarna för rätt till pension enligt 5 kap. Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar. Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överkla- gas, skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkringskassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol. 18 § Talan mot styrelseledamot på grund av hans uppdrag må ej an- ställas, därest icke Riksförsäk- ringsverket skriftligen till honom framställt anmärkning mot det för- farande, å vilket talan grundas, inom tre år efter utgången av det år, då förfarandet ägt rum. Vad nu sagts gäller ej talan, som grundas på att styrelseledamot begått brottslig handling. Riksförsäkrings- verket äger förordna ställföreträ- dare för styrelsen att föra den all- männa försäkringskassans talan. Talan mot revisor på grund av hans uppdrag må ej anställas, se- dan två år förflutit från det reviso- rernas berättelse överlämnades till styrelsen, såvida icke talan grundas på att revisor begått brottslig handling. Samtliga ledamöter skall kallas till socialförsäkringsnämndens sammanträden. Det som sägs i 11 § andra–fjärde styckena om styrelsens sam- manträden skall tillämpas i fråga om socialförsäkringsnämndernas sammanträden. Ett ärende avgörs i en socialför- säkringsnämnd efter föredragning av en tjänsteman hos den allmänna försäkringskassan. Om det bland ledamöterna eller hos föredragan- den förekommer avvikande mening skall denna anmälas innan sam- manträdet är slut. Redovisning 19 § Styrelseledamot, direktör eller revisor i allmän försäkringskassa, som vid fullgörandet av sitt upp- drag uppsåtligen eller av vårdslös- het tillskyndat försäkringskassan eller tredje man skada, är pliktig att utgiva ersättning för skadan. Föreligger allenast ringa vårdslös- het, må ersättningen nedsättas, om det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i öv- rigt prövas skäligt. Äro flera ersättningsskyldiga för skada, svara de för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet nedsatts dock allenast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skola de taga del i er- sättningens gäldande efter vad som med hänsyn till den större eller mindre skuld, som finnes ligga en- var av dem till last, samt till om- ständigheterna i övrigt prövas skä- ligt. Bokföringen hos den allmänna försäkringskassan skall ske på ett sätt som stämmer överens med god redovisningssed. 20 §16 En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av rege- ringen. Av de övriga ledamöterna utses tre av Riksförsäkringsverket och väljs tre av landstinget. Om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, skall tre ledamöter väljas av kommunfullmäktige i stället för av landstinget. Om en kassas verksamhetsområde be- stämts av regeringen enligt 1 §, beslutar regeringen om fördel- ningen mellan landsting respektive mellan landsting och kommun när det gäller val av de tre sistnämnda ledamöterna. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För var och en av de av Riksför- säkringsverket utsedda ledamö- terna skall verket utse en suppleant. För de ledamöter som har valts av landstinget eller kommunfullmäk- tige skall lika många suppleanter väljas. Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid landstingets och kommunfullmäkti- ges val av ledamöter eller supple- anter i socialförsäkringsnämnd. Den allmänna försäkringskas- sans räkenskapsår utgörs av ka- lenderår. Styrelsen skall varje år upprätta en årsredovisning för det senaste räkenskapsåret. Årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlig- het med god redovisningssed. Den skall skrivas under av samtliga sty- relseledamöter och av direktören. Årsredovisningen skall lämnas till Riksförsäkringsverket. En kopia av årsredovisningen skall samtidigt lämnas till det berörda landstinget eller den berörda kommunen. 21 §17 En socialförsäkringsnämnd av- gör frågor om rätt till 1. förtidspension, 2. särskild efterlevandepension, 3. handikappersättning, 4. vårdbidrag, dock inte såvitt avser förutsättning- arna för rätt till pension enligt 5 kap. Socialförsäkringsnämnden avgör även frågor om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar. Om en fråga som avgjorts av so- cialförsäkringsnämnd överklagas, skall nämnden företräda den all- männa försäkringskassan om för- säkringskassan skall föra det all- männas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid för- säkringskassan att företräda nämn- den vid domstol. Socialförsäkringsnämnden är be- slutför då minst fyra ledamöter är närvarande. I övrigt skall vad i 8–10 §§ före- skrivs med avseende på styrelse ha motsvarande tillämpning med avseende på socialförsäkrings- nämnden. Har föredraganden från beslutet avvikande mening skall denna antecknas till protokollet Styrelsen skall upprätta en del- årsrapport för de första sex måna- derna av det pågående räkenskaps- året. Det som sägs i 20 § andra och tredje styckena skall tillämpas också i fråga om delårsrapporten. 22 §18 Ärende avgörs i socialförsäk- ringsnämnd efter föredragning av tjänsteman hos den allmänna för- säkringskassan. I ärende, som handläggs av so- cialförsäkringsnämnden, får nämn- den höra den som saken rör eller som eljest antas kunna lämna upplysningar av betydelse. Begär den som saken rör att bli muntligen hörd inför socialförsäk- ringsnämnden, skall nämnden höra honom, om inte särskilda skäl talar mot det. Styrelsen skall varje år upprätta ett underlag som kan ligga till grund för Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen. Underlaget skall innehålla försäk- ringskassans förslag till finansie- ring av verksamheten de tre när- maste åren. Underlaget till budgetunderlag skall lämnas till Riksförsäkrings- verket. 23 §19 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om den all- männa försäkringskassans redovis- ning. Revision 24 §20 Riksrevisionsverket skall granska de allmänna försäkringskassorna. Riksrevisionsverket får när som helst inventera den allmänna för- säkringskassans medel och övriga tillgångar och granska kassans böcker, räkenskaper och andra handlingar. Styrelsen och direktören skall lämna de upplysningar och den hjälp som Riksrevisionsverket be- gär. 25 §21 Arvode och annan ersättning till ledamot av styrelse och socialför- säkringsnämnd fastställs av rege- ringen. Arvode och annan ersättning till revisor och till sådan ställföreträ- dare för styrelse som nämns i 18 § första stycket fastställs av Riksför- säkringsverket. Arvode och annan ersättning som avses i denna paragraf utges av den allmänna försäkringskassan Riksrevisionsverket skall i enlig- het med god revisionssed granska den allmänna försäkringskassans årsredovisning och räkenskaper samt styrelsens förvaltning. Verkets granskning skall göras i syfte att bedöma om redovisningen är till- förlitlig och räkenskaperna rättvi- sande. Verket skall även granska om styrelsens och direktörens för- valtning står i överensstämmelse med tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut. Riksrevisionsverket skall i överensstämmelse med god revi- sionssed översiktligt granska för- säkringskassans delårsrapport. 26 §22 Vad i detta kapitel föreskrivs om ledamot i styrelse eller socialför- säkringsnämnd samt om revisor skall i tillämpliga delar gälla be- träffande suppleant. Har suppleant för styrelseleda- mot deltagit i behandlingen av fråga rörande rättshandling gente- mot tredje man, är den omständig- heten att förutsättningar för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse nämnda förhållande. Den allmänna försäkringskassan skall ha två revisorer som väljs enligt vad som föreskrivs i 35 §. Det skall finnas en suppleant för varje revisor. Revisorerna skall ha den erfa- renhet av bokföring och den insikt i ekonomiska förhållanden som ford- ras för uppdraget med hänsyn till försäkringskassans verksamhet. En revisor får inte 1. vara anställd hos den all- männa försäkringskassan, 2. vara anställd hos en styrelse- ledamot eller 3. vara gift eller sambo med sty- relseledamot, syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en sådan person, eller besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres sys- kon. 27 § I det i 2 § omförmälda registret skall för varje allmän försäkrings- kassa antecknas styrelseledamots, suppleants och firmatecknares full- ständiga namn och hemvist samt vad som gäller beträffande rätten att teckna kassans firma. Ändring i förhållanden varom anteckning sålunda skett är ej gäl- lande gentemot tredje man förrän ändringen registrerats eller därför- utan kommit till tredje mans känne- dom. Revisorerna utför gemensamt med Riksrevisionsverket gransk- ningen av den allmänna försäk- ringskassan. Det som sägs i 24 och 25 §§ skall även tillämpas på revi- sorerna. 28 § Alla handlingar i ärenden hos de allmänna försäkringskassorna skall förvaras så, att de inte är tillgäng- liga för obehöriga. Riksrevisionsverket och reviso- rerna skall lämna en gemensam revisionsberättelse över gransk- ningen av årsredovisningen senast en månad efter det att den all- männa försäkringskassan har läm- nat årsredovisningen. Riksrevisionsverket och reviso- rerna skall lämna ett gemensamt revisorsintyg över granskningen av delårsrapporten senast tre veckor efter det att försäkringskassan har lämnat rapporten. Revisionsberättelsen respektive revisorsintyget skall undertecknas av dem som utfört granskningen. Berättelsen respektive intyget skall lämnas till Riksförsäkringsverket. En bestyrkt kopia av revisions- handlingarna skall samtidigt sän- das till det landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som enligt 35 § har utsett revisorerna. Regeringen får utfärda närmare föreskrifter om försäkringskassor- nas revision. 29 § Om revisionsberättelsen inne- håller någon invändning mot den allmänna försäkringskassans års- redovisning skall försäkringskas- sans styrelse, inom en månad från det att den fått del av berättelsen, för Riksförsäkringsverket redovisa de åtgärder försäkringskassan har vidtagit eller avser att vidta med anledning av invändningen. 30 § Vid de allmänna försäkringskas- sorna skall det göras intern revi- sion. Den interna revisionen skall omfatta all verksamhet som försäk- ringskassan bedriver och ansvarar för. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda närmare föreskrifter om försäk- ringskassornas interna revision. Tillsättande av styrelse m.m. 31 § Den allmänna försäkringskas- sans styrelseledamöter skall utses av regeringen. Styrelseledamöterna skall utses för en tid av fyra år från och med den 1 januari året efter det år då ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige har hållits, om inte regeringen bestämmer annat. Regeringen skall utse ordförande och vice ordförande i styrelsen. Ledamöterna bör utses på för- slag av de politiska partier som finns representerade i det eller de landsting eller den kommun som utgör försäkringskassans verksam- hetsområde. Härvid skall eftersträ- vas att fördelningen av ledamö- terna sker proportionellt i förhål- lande till partiernas representation i landstinget respektive kommunen. En ledamots uppdrag skall upp- höra i förtid om regeringen beslu- tar det. Om en ledamot inte längre uppfyller kraven i 32 § förfaller uppdraget. När en ledamots upp- drag upphör i förtid skall en ny ledamot utses enligt den ordning som föreskrivs i andra stycket. 32 § Endast den som har rösträtt vid val till kommunfullmäktige och är folkbokförd inom den allmänna försäkringskassans verksamhets- område får utses till styrelseleda- mot. Styrelseledamoten får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräl- drabalken. 33 § Socialförsäkringsnämndens le- damöter skall utses av den all- männa försäkringskassans styrelse. Ledamöterna skall utses för en tid av fyra år från och med den 1 april året efter det år då ordinarie val till landstings- och kommun- fullmäktige har hållits. Om det under en pågående mandatperiod inrättas en ny nämnd, skall de nytillträdande ledamöterna i nämnden utses för den tid som åter- står av mandatperioden. Styrelsen skall utse ordförande och vice ordförande i nämnden. Fem av ledamöterna skall utses på förslag av de politiska partier som finns representerade i det eller de landsting eller den kommun som utgör försäkringskassans verksam- hetsområde. De övriga två ledamö- terna skall utses på förslag av de organisationer på arbetsmarknaden som finns inom försäkringskassans verksamhetsområde. Styrelsen skall när den utser le- damöterna eftersträva att leda- motskåren får en allsidig samman- sättning med hänsyn till ålder, kön och yrke. Det som sägs i 32 § skall tillämpas i fråga om social- försäkringsnämnden. 34 § Om en ledamot i socialförsäk- ringsnämnden visar giltigt hinder, får styrelsen entlediga ledamoten. Om en ledamot inte längre upp- fyller kraven i 32 § förfaller upp- draget. När en ledamot blir entledigad eller uppdraget förfaller utses en ny ledamot för den tid som återstår. 35 § Revisorerna skall utses av lands- tingsfullmäktige, eller kommun- fullmäktige om den allmänna för- säkringskassans verksamhetsom- råde utgörs av en kommun. Revi- sorerna skall utses för ett räken- skapsår. En revisors uppdrag skall upp- höra i förtid om den som utsett re- visorn beslutar det. 36 § Arvode och annan ersättning till styrelseledamöterna och till leda- möterna i en socialförsäkrings- nämnd skall bestämmas av rege- ringen. Arvode och annan ersättning till revisorerna och till en ställföreträ- dare som förordnats enligt 40 § skall bestämmas av Riksförsäk- ringsverket. Ersättningarna skall betalas av den allmänna försäkringskassan. Skadestånd 37 § Om en styrelseledamot, direktö- ren eller en revisor uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar den allmänna försäkringskassan då han fullgör sitt uppdrag, skall han er- sätta skadan. Om någon är ersättningsskyldig enligt första stycket kan skade- ståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Skall flera personer ersätta samma skada, skall de svara soli- dariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem. Vad nå- gon har betalat i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 38 § Talan mot en styrelseledamot om skadestånd på grund av dennes uppdrag skall väckas inom tre år från utgången av det år då förfa- randet som talan grundas på ägde rum. Talan får dock inte väckas om Riksförsäkringsverket inom denna tid underlåtit att skriftligen fram- ställa anmärkning till styrelseleda- moten om förfarandet. Talan mot en revisor om skade- stånd på grund av dennes uppdrag skall väckas senast två år från det att revisionsberättelsen överlämna- des till styrelsen. Om en talan mot en ledamot eller en revisor grundas på brott gäller inte bestämmelserna i första och andra styckena. 39 § Riksförsäkringsverket får för- ordna ställföreträdare för styrelsen att föra den allmänna försäkrings- kassans talan om skadestånd enligt 38 §. Suppleanter 40 § Vad som sägs om styrelseleda- möter och revisorer i detta kapitel gäller också för suppleanter. Den omständigheten att det har saknats förutsättningar för en suppleant att ersätta styrelseleda- moten vid behandling av en fråga om rättshandling gentemot tredje man skall vara utan verkan mot tredje man om denne inte insåg eller borde ha insett detta förhål- lande. Anställning 41 § Den allmänna försäkringskas- sans direktör anställs genom beslut av regeringen på förslag av styrel- sen. Styrelsen skall höra Riksför- säkringsverket innan den lämnar ett sådant förslag. Direktören entledigas av rege- ringen på förslag av försäkrings- kassans styrelse. 42 § Andra arbetstagare än direktören anställs och entledigas av den all- männa försäkringskassan. Arbetsgivarfrågor 43 § Kollektivavtal om anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos försäkringskassorna skall ingås och sägas upp av Arbetsgivarverket gemensamt med de allmänna för- säkringskassorna. 44 § Beslut om lockout eller andra stridsåtgärder vid konflikt rörande kollektivavtal som avses i 43 § skall fattas av Arbetsgivarverket efter samråd med de allmänna försäk- ringskassorna. 45 § Efter samråd med de allmänna försäkringskassorna företräder Arbetsgivarverket försäkringskas- sorna i tvister om kollektivavtal som avses i 43 § eller om påföljd för otillåten stridsåtgärd vid kon- flikt om sådant avtal. Tillsyn 46 § Riksförsäkringsverket skall utöva tillsyn över de allmänna försäk- ringskassorna. 47 § En allmän försäkringskassa skall för tillsyn av verksamheten lämna uppgifter enligt de föreskrifter som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer. 20 kap. 10 §23 Beslut av en allmän försäkrings- kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt denna lag skall omprövas av kas- san, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a §. Omprövningen skall göras av so- cialförsäkringsnämnden om beslu- tet gäller fråga som avses i 2 kap. 12 a eller 12 b §, 3 kap. 7-9 eller 17 §, 20 kap. 3 § eller 22 kap. 7-10 eller 16 §. Omprövning skall också göras av socialförsäkringsnämnden om beslutet gäller återbetalnings- skyldighet enligt 20 kap. 4 § och det belopp som har utbetalats för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet. Beslut av en allmän försäkrings- kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt denna lag skall omprövas av kas- san, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 10 a §. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Om omprövning begärs av ett beslut och Riksförsäkringsverket över- klagar samma beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Be- gäran om omprövning skall anses som ett överklagande. 21 kap. 2 §24 För den frivilliga försäkringen skall den försäkrade erlägga den avgift som fastställs av regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Riks- försäkringsverket. Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för olika försäkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäk- ringens omfattning. Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt 1 §. För reglering av över- och under- skott skall hos varje allmän försäk- ringskassa finnas en fond för den frivilliga sjukförsäkringen. I fråga om denna fond gäller bestämmel- serna i 18 kap. 15 § andra och tredje styckena. För reglering av över- och under- skott skall hos varje allmän försäk- ringskassa finnas en fond för den frivilliga sjukförsäkringen. Fondens kapital och avkastning får tas i anspråk enligt de bestäm- melser som meddelas av rege- ringen. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. _____________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2. Bestämmelserna i 18 kap. 8 § första stycket om antalet styrelsele- damöter och i 18 kap. 8 § andra stycket samt i 18 kap. 31 och 32 §§ tillämpas första gången på de styrelser som utses för tid fr.o.m. den 1 januari 1999. 3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om socialförsäk- ringsnämnderna tillämpas första gången på de nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om ärenden som enligt äldre bestäm- melser skall avgöras av socialförsäkringsnämnden beslutar den allmänna försäkringskassas styrelse fr.o.m den 1 april 1999 om fördelningen av ärendena bland de socialförsäkringsnämnder som då finns inom försäk- ringskassans verksamhetsområde. 4. Bestämmelserna om delårsrapporter skall tillämpas första gången på rapporter avseende tiden januari–juni 1998. 5. I fråga om de tillgångar som vid tidpunkten för ikraftträdandet för- valtas i fonden för den obligatoriska sjukförsäkringen gäller 18 kap. 15 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse. 6. I fråga om omprövning av beslut som har meddelats före ikraftträ- dandet gäller 20 kap. 10 § i sin äldre lydelse. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1947:529) om allmänna barn- bidrag1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 §2 Bestämmelserna i 20 kap. 10– 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av allmän försäkringskas- sas beslut samt om överklagande av allmän försäkringskassas och domstols beslut har motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag. Omprövning av beslut i fråga om återbetalningsskyldighet enligt 12 § skall göras av socialförsäk- ringsnämnd, om det belopp som utbetalats för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäk- ring. Bestämmelserna i 20 kap. 10– 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av allmän försäkrings- kassas beslut samt om överkla- gande av allmän försäkringskassas och domstols beslut har motsva- rande tillämpning i ärende enligt denna lag. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.3 Lag om ändring i reglementet (1962:401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjuk- försäkringen Härigenom föreskrivs att rubriken till reglementet (1962:401) angå- ende förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen samt 1 § reglementet skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Reglemente (1962:401) angå- ende förvaltningen av de all- männa försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen Föreslagen lydelse Lag (1962:401) om förvalt- ningen av de allmänna försäk- ringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen 1 § Angående förvaltningen av den i 18 kap. 15 § lagen om allmän för- säkring omförmälda fonden för den obligatoriska sjukförsäkringen samt den i 21 kap. 2 § samma lag om- förmälda fonden för den frivilliga sjukförsäkringen skall gälla vad nedan stadgas. För förvaltningen av den obli- gatoriska sjukförsäkringsfonden enligt p. 5 övergångsbestämmel- serna till lagen (1998:000) om ändring i lagen (1962:381) om all- män försäkring och den frivilliga sjukförsäkringsfonden enligt 21 kap. 2 § lagen (1962:381) om all- män försäkring skall följande gälla. ____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 och 13 §§ lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 4 §2 Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkom- men fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall och ärende angående särskild efterlevandelivränta skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäk- ringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade eller särskild efterlevandelivränta. Omprövning av beslut skall gö- ras av socialförsäkringsnämnd, om beslutet har fattats av tjänsteman och gäller 1. fråga som avses i 6 kap. 5 §, eller 2. beslut som tjänsteman fattat med stöd av föreskrifter av rege- ringen enligt första stycket. 13 § Bestämmelsen i 18 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring om Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskas- sorna har motsvarande tillämpning i fråga om kassornas befattning med arbetsskadeförsäkringen. Bestämmelserna i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om Riksförsäkringsver- kets tillsyn över de allmänna för- säkringskassorna har motsvarande tillämpning i fråga om försäkrings- kassornas befattning med arbets- skadeförsäkringen. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 8 kap. 4 § i sin äldre ly- delse. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:84) om delpensionsför- säkring dels att 17 § skall upphöra att gälla1 , dels att 20 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 §2 Bestämmelserna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkrings- kassas och domstols beslut tilläm- pas även i ärende enligt denna lag. Omprövning av beslut i fråga om återbetalningsskyldighet enligt 19 § skall göras av socialförsäkrings- nämnd, om det belopp som utbeta- lats för mycket överstiger 10 pro- cent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols beslut tillämpas även i ärende enligt denna lag. Beslut i ärende enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva beslutet. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 Föreskrifterna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk- ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt över- klagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i ärenden om bidrag som avses i 1 §. Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag skall göras av socialförsäkrings- nämnd, om det belopp som utbeta- lats för mycket överstiger 10 pro- cent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adop- tion av utländska barn skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 I fråga om bidrag enligt denna lag tillämpas även följande be- stämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring 18 kap. 2 § om tillsyn, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 8 § första-tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 10–13 §§ om ompröv- ning och ändring av beslut samt om överklagande. Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag skall göras av socialförsäkrings- nämnd. I fråga om bidrag enligt denna lag tillämpas även följande be- stämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription 20 kap. 8 § första-tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 10–13 §§ om ompröv- ning och ändring av beslut samt om överklagande. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård Härigenom föreskrivs att 18 och19 §§ lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 Föreskrifterna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk- ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överklagande av försäkringskassas och domstols beslut tillämpas även i ärende om ersättning enligt denna lag. Omprövningen skall i försäk- ringskassan göras av socialförsäk- ringsnämnd om beslutet gäller en fråga som avses i 17 § och det be- lopp som utbetalats för mycket överstiger 10 procent av basbelop- pet enligt 1 kap. 6 § lagen om all- män försäkring. Föreskrifterna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk- ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överklagande av försäkringskassas och domstols beslut tillämpas även i ärende om ersättning enligt denna lag. Ett beslut i ett ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla ome- delbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet. 19 §2 I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, nämligen 17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 2 § om Riksförsäkrings- verkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 § första–tredje styckena om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 16 § om verkställighets- föreskrifter. I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, nämligen 17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 § första–tredje styckena om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 16 § om verkställighets- föreskrifter. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 18 § i sin äldre lydelse. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §1 Föreskrifterna i 20 kap.10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk- ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överklagande av försäkringskassas och domstols beslut tillämpas även i ärende om ersättning enligt denna lag. Omprövningen skall i försäkringskassan göras av en so- cialförsäkringsnämnd, om beslutet gäller en fråga som avses i 8 § eller i 3 kap. 17 § eller 20 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Ompröv- ningen skall också göras av en so- cialförsäkringsnämnd, om beslutet gäller återbetalningsskyldighet en- ligt 13 § och det belopp som utbe- talats för mycket överstiger 10 pro- cent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Föreskrifterna i 20 kap.10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk- ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överklagande av försäkringskassas och domstols beslut tillämpas även i ärende om ersättning enligt denna lag. Ett beslut i ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla omedel- bart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet. 15 §2 I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande före- skrifter i lagen (1962:381) om all- män försäkring, nämligen 18 kap. 2 § om Riksförsäkrings- verkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § om indragning eller nedsättning av ersättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 7 § om skadestånd, 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess, 20 kap. 16 § om verkställighets- föreskrifter. I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande före- skrifter i lagen (1962:381) om all- män försäkring, nämligen 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § om indragning eller nedsättning av ersättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 7 § om skadestånd, 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess, 20 kap. 16 § om verkställighets- föreskrifter. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 14 § i sin äldre lydelse. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 §1 I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt 10, 11, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket tillämpas följande före- skrifter i lagen (1962:381) om all- män försäkring: 18 kap. 2 § om Riksförsäkrings- verkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess. I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt 10, 11, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring: 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1991:1488) om handlägg- ning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Frågor som sägs i 1 § handläggs av den försäkringskassa hos vilken den tjänstgöringsskyldige är inskri- ven eller, om han inte är inskriven hos en sådan kassa, försäkringskas- san på den ort där han påbörjar sin tjänstgöring. Denna kassa får dock uppdra åt en annan försäkrings- kassa att handlägga ärendet. Vidlyf- tiga och svåra ärenden om familje- bidrag i form av näringsbidrag får i en försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnden. Frågor som sägs i 1 § handläggs av den försäkringskassa hos vilken den tjänstgöringsskyldige är inskri- ven eller, om han inte är inskriven hos en sådan kassa, försäkringskas- san på den ort där han påbörjar sin tjänstgöring. Denna kassa får dock uppdra åt en annan försäkrings- kassa att handlägga ärendet. 4 §1 I fråga om familjebidrag och dagpenning tillämpas 18 kap. 2 § om tillsyn och 20 kap. 10–13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande i lagen (1962:381) om allmän försäkring. I fråga om familjebidrag och dagpenning tillämpas 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsver- kets tillsyn och 20 kap. 10–13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande i la- gen (1962:381) om allmän försäk- ring. Beträffande familjebidrag tillämpas dessutom följande bestämmelser i lagen om allmän försäkring – 20 kap. 2 a § om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas, – 20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersätt- ning, – 20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet, – 20 kap. 5 § om preskription, – 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, – 20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna lag: 18 kap. 2 § om tillsyn, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig- het, 20 kap. 10–13 §§ om ompröv- ning och ändring av beslut samt om överklagande. Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag skall göras av en socialförsäkrings- nämnd, om det belopp som har ut- betalats för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäk- ring. Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna lag: 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig- het, 20 kap. 10–13 §§ om ompröv- ning och ändring av beslut samt om överklagande. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2.13 Förslag till om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt denna lag tillämpas följande före- skrifter i lagen (1962:381) om all- män försäkring: 18 kap. 2 § om riksförsäkrings- verkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- skyldighet, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess. I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt denna lag tillämpas följande före- skrifter i lagen (1962:381) om all- män försäkring: 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 4 § om återbetalnings- skyldighet, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- skyldighet, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning Härigenom föreskrivs att 17 och 18 §§ lagen (1993:389) om assistansersättning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 §1 Föreskrifterna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäk- ring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt över- klagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i ären- den om assistansersättning. Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala assi- stansersättning skall göras av socialförsäkringsnämnden, om det belopp som utbetalats för mycket överstiger 10 procent av basbelop- pet enligt 1 kap. 6 § lagen om all- män försäkring. Ett beslut i ett ärende om assistansersättning skall gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. 18 §2 I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, nämligen 18 kap. 2 § om Riksförsäkrings- verkets tillsyn, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder. I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, nämligen 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse, 20 kap. 8 § första–tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av be- slut som meddelats före ikraftträdandet gäller 17 § i sin äldre lydelse. 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Härigenom föreskrivs att 27, 29 och 30 §§ lagen (1993:737) om bo- stadsbidrag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § Om det är uppenbart att sökanden på grund av hushållets inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte behöver det bidrag som kan beräknas enligt denna lag, får försäkringskassan efter särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned bidraget. Beslut enligt första stycket får fattas utan hinder av att viss in- komst eller förmögenhet inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten. Beslutet skall fattas av socialförsäkringsnämnden. Beslut enligt första stycket får fattas utan hinder av att viss in- komst eller förmögenhet inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten. 29 §1 Bestämmelserna i 20 kap.10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän för- säkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall tillämpas i ärenden om bostadsbidrag. Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala bo- stadsbidrag skall göras av social- försäkringsnämnden, om det belopp som utbetalats för mycket översti- ger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Ett beslut i ett ärende om bostadsbidrag skall gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. 30 §2 Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna lag: 17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 2 § om tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription av bidrag, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse av bi- drag, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig- het för statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna lag: 17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 46 och 47 §§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription av bidrag, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse av bi- drag, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig- het för statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 29 § i sin äldre lydelse. 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Härigenom föreskrivs att 14 och15 §§ lagen (1994:308) om bostads- tillägg till pensionärer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §1 Bestämmelserna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän för- säkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall tillämpas i ärenden om bostadstillägg enligt denna lag. Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala bo- stadstillägg skall göras av social- försäkringsnämnd, om det belopp som utbetalats för mycket översti- ger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. 15 §2 Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på bostadstillägg enligt denna lag: 16 kap. 12 § om utbetalning till annan, 17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 2 § om tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription av bidrag, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse av er- sättning, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig- het för statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas på bostadstillägg enligt denna lag: 16 kap. 12 § om utbetalning till annan, 17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner, 18 kap. 46 och 47§§ om Riksför- säkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriskt be- slut, 20 kap. 3 § tredje stycket om in- dragning eller nedsättning av er- sättning, 20 kap. 5 § om preskription av bidrag, 20 kap. 6 § om förbud mot ut- mätning och om överlåtelse av er- sättning, 20 kap. 8 § fjärde stycket om ut- redningsåtgärder, 20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig- het för statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 14 § i sin äldre lydelse. 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst Härigenom föreskrivs att 1, 2, 8, 18, 27 och 30 §§ lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Om regeringen medger det, får en allmän försäkringskassa, ett lands- ting och en kommun som har kom- mit överens om det bedriva lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk- ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i syfte att pröva möj- ligheterna till en effektivare an- vändning av tillgängliga resurser. Sådan försöksverksamhet får också, med regeringens medgivande, be- drivas av en kommun som inte in- går i ett landsting och en allmän försäkringskassa. Om regeringen medger det, får en allmän försäkringskassa, ett lands- ting och en eller flera kommuner inom samma landsting, som har kommit överens om det bedriva lokal försöksverksamhet med fi- nansiell samordning mellan social- försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst i syfte att pröva möjlig- heterna till en effektivare använd- ning av tillgängliga resurser. Sådan försöksverksamhet får också, med regeringens medgivande, bedrivas av en kommun som inte ingår i ett landsting och en allmän försäk- ringskassa. Regeringen får återkalla sitt medgivande om förutsättningarna för för- söket väsentligt förändrats eller det finns andra särskilda skäl. Rege- ringen får också bestämma de villkor som skall gälla för försöksverk- samheten. 2 § Försöksverksamhet enligt denna lag kan bedrivas genom ett bestäl- larförbund som bildats genom sammanslutning av de som deltar i försöket. Dessa är medlemmar i förbundet. I annat fall skall verk- samheten bedrivas genom ett kom- munalförbund som bildats genom sammanslutning av det landsting och den kommun som deltar. Om ett landsting inte deltar i försöksverk- samheten skall dock verksamheten, om den inte bedrivs genom ett be- ställarförbund, i stället bedrivas av den kommun som deltar i försöket. Försöksverksamhet enligt denna lag kan bedrivas genom ett bestäl- larförbund som bildats genom sammanslutning av de som deltar i försöket. Dessa är medlemmar i förbundet. I annat fall skall verk- samheten bedrivas genom ett kom- munalförbund som bildats genom sammanslutning av det landsting och den eller de kommuner som deltar. Om ett landsting inte deltar i försöksverksamheten skall dock verksamheten, om den inte bedrivs genom ett beställarförbund, i stället bedrivas av den kommun som del- tar i försöket. Ett kommunalförbund eller en kommun som bedriver försöksverksam- het enligt första stycket och den allmänna försäkringskassa som skall medverka i den finansiella samordningen skall skriftligen avtala om den närmare utformningen av denna samordning. 8 § Förbundsordningen skall ange 1. förbundets ändamål och medlemmar, 2. förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte, 3. den tid som förbundet skall bestå, 4. antalet ledamöter och ersättare i styrelsen samt det antal ledamöter och ersättare som varje medlem skall utse, 5. de uppgifter förbundet skall få fullgöra enligt 4 § och den beslutanderätt förbundet enligt samma bestämmelse skall ha, 6. de begränsningar som förbundsmedlemmarna har kommit överens om när det gäller förbundets rätt att sätta sig i skuld, 7. förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder, och om någon annan grund skall gälla för medlemmarnas deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet, den grunden, 8. på vilken förbundsmedlems anslagstavla tillkännagivande om justering av protokoll skall ske, 8. på vilken förbundsmedlems anslagstavla tillkännagivande om justering av protokoll skall ske samt, om mer än en kommun är medlem i förbundet, vem av dem som skall ha ansvaret enligt 18 och 27 §§, 9. regler för styrelsens verksamhet samt förbundets förvaltning och tjänstemannaorganisation utöver vad som anges i denna lag, 10. de bestämmelser om förutsättningarna för förbundets likvidation och upplösning som skall gälla utöver vad som föreskrivs i denna lag, 11. grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar samt 12. vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning. I förbundsordningen får det inte tas in någon bestämmelse om be- gränsning av en förbundsmedlems skyldighet att tillhandahålla medel när det gäller en angelägenhet som enligt särskild författning ankommer på allmän försäkringskassa, landsting eller kommun. 18 § Kommunstyrelsen i den kommun som deltar i försöksverksamheten ansvarar för tillsynen av att förbun- det fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen (1990:782). Kommun styrelsen skall därvid samråda med Riksarkivet. Kommunstyrelsen i en av de kommuner som deltar i försöksverksamheten ansvarar för tillsynen av att förbundet fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen (1990:782). Kommunstyrelsen skall därvid samråda med Riksarkivet Kommunfullmäktige får, efter samråd med Riksarkivet, meddela före- skrifter om förbundets arkivvård. Vad som föreskrivs i 12 och 15 §§ ar- kivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bestämmer och landstingsfullmäktige skall i stället avse kommunfullmäktige. 27 § När styrelsen har fullgjort sitt uppdrag som likvidator, skall styrelsen avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som rör likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redovisning för skiftet av behållna tillgångar. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. När likvidationsuppdraget är fullgjort, skall kommunstyrelsen i den kommun som deltagit i för- söksverksamheten överta och vårda de handlingar som hör till förbundets arkiv. Handlingarna skall överlämnas inom tre månader om inte kommunstyrelsen har beslutat om något annat. När likvidationsuppdraget är fullgjort, skall kommunstyrelsen i en av de kommuner som deltagit i försöksverksamheten överta och vårda de handlingar som hör till förbundets arkiv. Handlingarna skall överlämnas inom tre månader om inte kommunstyrelsen har beslutat om något annat. Förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna skall delges var och en av förbundsmedlemmarna. När berättelsen och redovisningshandlingarna delgetts samtliga förbundsmedlemmar, är förbundet upplöst. 30 § Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) gäller i tillämpliga delar i fråga om beställarförbund. Beslut får överklagas av medlemmar av den kommun eller det landsting som ingår i förbundet. Beslut varigenom kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs får endast överklagas av förbundet. Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) gäller i tillämpliga delar i fråga om beställarförbund. Beslut får överklagas av medlemmar av den eller de kommuner eller det landsting som ingår i förbundet. Beslut varigenom kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs får endast överklagas av förbundet. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 april 1998. 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha föl- jande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 §1 Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslu- tet. Bestämmelserna i 20 kap. 10–13 §§ lagen (1962:381) om allmän för- säkring om omprövning och ändring av en försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassans beslut tillämpas också i ärenden enligt denna lag. I försäkringskassan skall social- försäkringsnämnden pröva ärenden om eftergift enligt 35 §. Detsamma skall gälla omprövning av beslut om återkrav enligt 20 §, om det belopp som felaktigt har betalats ut överstiger 10 procent av basbe- loppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. _____________ 3. De upphävda lagarna tillämpas även i fortsättningen i fråga om bidragsförskott och bidrag som lämnats enligt dessa lagar. 3. De upphävda lagarna med un- dantag av 22 § andra stycket lagen (1964:164) om bidragsförskott tillämpas även i fortsättningen i fråga om bidragsförskott och bidrag som lämnats enligt dessa lagar. _____________ 3 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser Ärendet och dess beredning Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer för förändringar i den nuvarande organisationen av socialförsäkringens administration (prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Propositio- nen byggde på förslagen i betänkandet Försäkringskassan Sverige – Översyn av socialförsäkringens administration (SOU 1996:64). Det aktu- ella betänkandet är remissbehandlat och remissinstansernas synpunkter har redovisats i propositionen. Remissammanställning finns också till- gänglig på Socialdepartementet (S96/4492/F). I propositionen angavs att ändringarna av administrationen skulle genomföras dels genom att rege- ringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar, dels genom förordningsändringar. Några av de förslag som nu läggs fram har riksdagen inte tagit ställning till i samband med proposition 1996/97:63. I fråga om redovisning (avsnitt 4.3.5), revision (4.3.6) och tillsyn (avsnitt 4.3.9) lämnade regeringen i denna proposition en kortfattad redogörelse. Regeringen gjorde i samband härmed vissa bedömningar av hur frågorna borde lösas. Frågorna om redovisning och revision har i betänkandet Försäkrings- kassan Sverige – Översyn av socialförsäkringens administration behand- lats under frågan om styrelsens ansvar. Remissinstansernas synpunkter på styrelsens ansvar har i proposition 1996/97:63 behandlats under det avsnitt som behandlar den frågan. I fråga om tillsyn föreslogs i betän- kandet att bestämmelserna om tillsyn i 18 kap. 2 § lagen om allmän för- säkring upphävs. Remissinstanserna har i denna del inte haft några in- vändningar. I propositionen anförde regeringen sin avsikt att återkomma till riks- dagen med vissa preciseringar om socialförsäkringsnämnderna. Efter riksdagens ställningstagande i fråga om riktlinjerna (prop. 1996/97:63) har betänkandet, Förtroendemannainflytande – ökad kvalitet och rättssä- kerhet (SOU 1997:134) överlämnats till Socialdepartementet. En sam- manfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Socialdepartementet anord- nade den 30 oktober 1997 en hearing med inbjudna myndigheter och or- ganisationer angående förslagen i betänkandet. En förteckning över de inbjudna till denna hearing bifogas i bilaga 2. En sammanställning av de synpunkter som framfördes vid hearingen finns i bilaga 3. Regeringen redovisade i proposition 1996/97:63 sin avsikt att närmare se över formerna för socialförsäkringens IT-verksamhet. Regeringen har därefter givit Statskontoret i uppdrag att se över de organisatoriska for- merna för IT-verksamheten i syfte att bl.a. effektivisera verksamheten. Statskontoret har överlämnat rapporten Organisation och styrning av IT- verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen (242/97-5). Rapporten från Statskontoret har remissbehandlats. Remissvaren och remissammanställningen finns tillgängliga på Socialdepartementet (S97/6716/F). Sammanfattning av rapporten redovisas i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En arbetsgrupp med representanter från Socialdepartementet, Riksför- säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna har lämnat en rap- port om utvecklingsarbetet inom IT-verksamheten. Gruppens arbete avslutades i oktober 1997 (S97/7196/F). Gruppens rapport redovisas i bilaga 7. I 1997 års ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen en över- syn av nuvarande fonder inom respektive departementsområde. I 1998 års budgetproposition anförde regeringen att principerna i lagen (1996:1059) om statsbudgeten även skall gälla för de delar av socialför- säkringssektorn som ligger vid sidan av statsbudgeten. Denna bedömning gjorde regeringen med förbehåll för eventuella komplikationer av juri- disk eller teknisk art, vilka kunde föranleda regeringen att göra en ny bedömning. Regeringen uppgav vidare i budgetpropositionen att frågan om hur budgetlagen och principen om bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av statsbud- geten skulle övervägas och att regeringen avsåg att återkomma och redo- visa sina bedömningar och förslag i denna proposition. I riksdagens ställningstagande med anledning av budgetpropositionen poängteras vikten av att statens inkomster och utgifter redovisas på ett tydligt sätt. Den nya budgetprocessen i staten, där budgetlagen är ett vik- tigt inslag, har enligt Finansutskottet inneburit flera viktiga framsteg i detta avseende och utskottet ser positivt på ytterligare steg i denna rikt- ning (bet.1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). 4 Socialförsäkringens administration Socialförsäkringen administreras av Riksförsäkringsverket och de all- männa försäkringskassorna. Administrationen måste tillgodose krav på tydlighet i ansvar med ett stärkt regionalt och lokalt inflytande samt sä- kerställa en fungerande dialog mellan olika delar av verksamheten. Socialförsäkringen skall även i framtiden vara nationell och enhetlig. Organisationsstrukturen måste därför tillgodose kraven på en likformig och rättssäker tillämpning av socialförsäkringen och övriga förmåner som handhas av socialförsäkringens administration. Organisationen måste också kunna hantera kraven med att snabbt genomföra reformer och de förändringar i form av ny teknik, arbetslivets förändringar och annat som kan förväntas. Försäkringskassornas självständiga roll bör därför stärkas och Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringarna klargöras. 4.1 Inledning Sammanfattning av riksdagens beslut Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer för förändringar i den nuvarande strukturen av socialförsäkringens administration (prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). I betänkandet Försäkringskassan Sverige – Översyn av socialförsäk- ringens administration (SOU 1996:64) föreslogs att de allmänna försäk- ringskassorna skulle inordnas i den statliga förvaltningsstrukturen. För- slaget från utredningen innebar även att försäkringskassornas befogen- heter skulle utvidgas i vissa avseenden. Bakgrunden till att utredningen tillsattes var bl.a. att frågor vad gäller roll- och ansvarsfördelningen mellan Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna aktu- aliserats under senare år. Riksdagen hade med anledning av detta funnit det påkallat med en översyn av de krav som bör ställas på försäkrings- kassornas lokalkontorsnät och vilket inflytande försäkringskassorna själva skulle ha på utformningen av detta respektive vilken styrande roll Riksförsäkringsverket bör ha (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118). Översynen borde enligt riksdagen även omfatta formerna för Riksförsäk- ringsverkets tillsyn av försäkringskassornas organisation. Förslagen till riktlinjer i proposition 1996/97:63 utgick från betänkandet. De riktlinjer som riksdagen har godkänt innebär i korthet att de all- männa försäkringskassorna skall bibehålla nuvarande associationsform. Försäkringskassorna skall således inte inordnas i den statliga förvalt- ningsstrukturen. Som skäl för detta anförs att den nuvarande organisatio- nen, som kombinerar en central statlig myndighet med formellt fristående regionala organ, har stora fördelar i form av en lokal förankring och ett lokalt engagemang. Det finns dock begränsningar och problem inom den nuvarande organisationen som hör samman med avsaknaden av en tydlig ansvarsfördelning mellan de allmänna försäkringskassorna och Riksför- säkringsverket. Riktlinjerna avser därför att tydliggöra de allmänna försäkringskassor- nas och Riksförsäkringsverkets roller inom socialförsäkringens admini- stration. Riktlinjerna syftar till att tydliggöra regelverket avseende försäkrings- kassorna i fråga om; - vad försäkringskassan har ansvar för, - vad försäkringskassans styrelse skall besluta om och - direktörens uppgifter. I de av riksdagen godkända riktlinjerna anges även att styrelsen för en allmän försäkringskassa bl.a. skall besluta om inrättande av socialförsäk- ringsnämnder, utseende av samtliga ledamöter i dessa och lokalkon- torsnätets utformning. Styrelsen skall efter hörande av Riksförsäkrings- verket lämna förslag om anställning av direktör till regeringen. Försäk- ringskassans styrelse skall utses av regeringen. Antalet ledamöter i sty- relsen skall bestämmas av regeringen och vara beroende av invånaranta- let inom försäkringskassans verksamhetsområde. Formerna för socialför- säkringsnämndernas fortsatta arbete skall ses över. Riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringen i förhållande till försäkringskassorna anges i riktlinjerna inom följande ansvarsområden; - normgivning - tillsyn över försäkringskassorna - ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen - ekonomistyrning. I propositionen till riktlinjer för socialförsäkringens administration (prop. 1996/97:63) redogörs för motiven till de föreslagna ändringarna. Dessa återges och utvecklas i denna proposition. Vad gäller utredarens förslag och remissinstansernas synpunkter på förslagen hänvisas till proposition 1996/97:63. Enligt riktlinjerna skall Riksförsäkringsverket även i fortsättningen an- svara som systemägare för de gemensamma IT-systemen och för att sys- temen utvecklas i överensstämmelse med regelverket för socialförsäk- ringarna. Formerna för hur IT-verksamheten skall organiseras skulle en- ligt vad som anges i riktlinjerna ses över med syfte att effektivisera verk- samheten och att pröva i vilken utsträckning det är möjligt att konkur- rensutsätta den. Översynen skulle även omfatta att förbättra försäkrings- kassornas möjlighet till reellt inflytande. Som angetts i det föregående har Statskontoret gjort en sådan översyn. I det följande lämnas en redo- görelse för översynen, remissinstansernas synpunkter och regeringens bedömningar i denna del (se avsnitt 4.5). I de av riksdagen godkända riktlinjerna anges beträffande socialförsäk- ringsnämnderna att försäkringskassans styrelse skall besluta om inrät- tande av nämnder och om att utse ledamöter i nämnderna. I övrigt anges att regeringen skulle återkomma till riksdagen med närmare precise- ringar. Med utgångspunkt i de förslag som lämnats i betänkandet Förtro- endemannainflytande – ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) återkommer regeringen nu med förslag om ändringar i de bestämmelser som gäller socialförsäkringsnämnderna (se avsnitt 4.4). 4.2 Bakgrunden till regeringens förslag om ändringar i socialförsäkringens administration 4.2.1 Regeringens allmänna bedömningar om administrationen inom socialförsäkringen Enligt den nu gällande förordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket skall verket svara för den centrala ledningen och tillsynen av de allmänna försäkringskassornas verksamhet. Med hänsyn till att kassorna formellt är självständiga och utgör särskilda offentlig- rättsliga organ skiljer sig Riksförsäkringsverkets roll som central förvalt- ningsmyndighet från jämförbara myndigheters med en regional organi- sation. Riksförsäkringsverket har inte givits den formella rollen som chefsmyndighet för de allmänna försäkringskassorna utan socialförsäk- ringens administration består i dagsläget av 26 formellt åtskilda organi- sationer, varav de allmänna försäkringskassorna utgör 25 stycken. Sam- tidigt innebär kraven på en likformig och rättvis tillämpning av försäk- ringen och likvärdig behandling av de försäkrade att hela socialförsäk- ringens administration måste samverka och fungera som om den vore en organisation. För detta krävs en mycket tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter mellan de olika delarna av administrationen. Ett krav som inte är uppfyllt i dag. I 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) där de all- männa försäkringskassornas ställning och ansvar regleras, föreskrivs att Riksförsäkringsverket utövar tillsyn över de allmänna försäkringskas- sorna och att dessa har att rätta sig efter vad verket föreskriver med an- ledning av sin tillsynsverksamhet. Enligt 2 § 1 förordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket skall verket särskilt svara för den centrala ledningen och för tillsynen av de allmänna försäkringskas- sorna. Dessa skilda regleringar leder till oklarheter vad avser rollfördelningen inom socialförsäkringens administration. Den reglering av försäkringskassornas organisation och förvaltning som finns i 18 kap. 6 § bidrar till ytterligare oklarheter i rollfördelningen. Regeringen redovisar mot bakgrund av detta ett antal förslag till för- ändringar av uppgifter och funktioner för de allmänna försäkringskas- sorna och Riksförsäkringsverket som medför att ansvaret tydliggörs. För- slagen bör kunna medverka till att goda förutsättningar skapas för en bättre fungerande administration av socialförsäkringen. Det är emellertid angeläget att ytterligare öka tydligheten mellan Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna avseende ansvaret för olika upp- gifter, samtidigt som nuvarande associationsform för försäkringskassorna bibehålls. Socialförsäkringens administration måste tillgodose krav på tydlighet i ledningsansvaret, ett bevarat och stärkt regionalt och lokalt inflytande samt en fungerande dialog mellan olika delar av verksamheten. Social- försäkringen bör även i framtiden vara nationellt enhetlig och statligt finansierad. Det innebär att organisationsstrukturen måste tillgodose kra- ven på en likformig och rättvis tillämpning av socialförsäkringarna och övriga förmåner som handhas inom socialförsäkringens administration. Organisationen måste också kunna hantera kraven med snabbt genom- förda reformer och de förändringar i form av ny teknik, arbetslivets förändringar och annat som kan förutses. För tillämpningen av socialförsäkringarna och andra bidrag finns ett berättigat krav på ett starkt centralt inflytande i form av normgivning, tillsyn, IT-stöd samt ekonomistyrning. Det är däremot av stor betydelse att utveckla en friare resultatstyrd an- vändning av medel avsedda för samverkansprojekt inom rehabiliterings- området. Det är angeläget att mer effektivt kunna utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda människors behov av stödåtgärder. Inom detta område finns det skäl att låta verk- samheten utvecklas med stor frihet för att man skall kunna finna de mest rationella och effektiva lösningarna. Inom ramen för budgetberedningen för år 1998 (prop. 1997/98:1, ut- giftsområde 10, bet. 1997/98:SfU1) har det presenterats förslag om att den allmänna försäkringskassan fr.o.m. den 1 januari 1998 får träffa överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga re- surser. 4.2.2 Bedömningar av rollfördelningen mellan de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket En viktig utgångspunkt för diskussionen om rollfördelningen mellan för- säkringskassorna och Riksförsäkringsverket är att socialförsäkringen är ett nationellt system med staten som försäkringsgivare. Socialförsäkring- arna styrs av lagar och förordningar beslutade av riksdag och regering. De är dessutom helt finansierade av skatter och avgifter. Staten måste således, trots att försäkringskassorna är självständiga offentligrättsliga organ, kunna styra verksamheten för att tillförsäkra att försäkringen tillämpas likformigt och rättvist över hela landet och med samhälls- ekonomisk effektivitet. Enligt 18 kap. 1 § AFL skall det finnas en allmän försäkringskassa i varje landsting och i varje kommun som inte tillhör något landsting. Det finns f.n. 25 försäkringskassor i landet. Försäkringskassan leds av en sty- relse, vilken har ansvar för att leda, organisera och utveckla verksamhe- ten inom givna ramar. Detta innebär att försäkringskassorna, inom nämnda ramar, skall ta det fulla lednings- och verksamhetsansvaret. De allmänna försäkringskassorna har slutit sig samman i Försäkrings- kasseförbundet. Försäkringskassorna har genom medlemskapet uppdragit åt förbundet att vara central intresseorganisation, serviceorganisation och central arbetsgivarorganisation. Försäkringskasseförbundet är tillsam- mans med Arbetsgivarverket central arbetsgivarpart inom försäkrings- kassornas kollektivavtalsområde. Riksförsäkringsverket skall inom ramen för socialförsäkringens admi- nistration ha ett klart och entydigt ansvar inom fyra huvudområden; nor- mering, tillsyn, systemägarskap samt ekonomistyrning. Genom kravet på nationell enhetlighet ligger det i Riksförsäkringsverkets uppdrag som central förvaltningsmyndighet under regeringen att svara för komplette- rande normgivning genom att besluta om föreskrifter efter givna be- myndiganden i lag och förordning. Riksförsäkringsverket ger också ut allmänna råd som avser tillämpningen av författningar på socialförsäk- ringens område. I syfte att verka för en likformig och rättvis tillämpning av socialförsäkringens bestämmelser och för att få fram vägledande praxis kan verket överklaga beslut som fattas av en försäkringskassa eller en förvaltningsdomstol. Riksförsäkringsverket kan också överta försäk- ringskassans uppgift att i länsrätt eller kammarrätt föra det allmännas talan (20 kap. 12 § AFL). I ovan nämnt syfte sprider verket praxis, rätts- lägesöversikter och annan liknande information till försäkringskassorna. En översyn bör göras av Riksförsäkringsverkets roll enligt 20 kap. 12 § AFL. Detta kan lämpligen ske i den allmänna översyn av processen i socialförsäkringsmål som föreslås i departementspromemorian Garanti- pension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66). I Riksförsäkringsverkets uppdrag ingår också att utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna. I detta ligger att Riksförsäkringsverket skall bevaka att statsmaktens beslut och intentioner uppfylls och att er- sättningsreglerna tillämpas likformigt och rättvist. I samband med riks- dagens behandling av riktlinjerna för socialförsäkringens administration anförde socialförsäkringsutskottet att en grundläggande princip i social- försäkringen måste vara att de försäkrade behandlas lika, inte bara så att materiellt riktiga beslut fattas utan också så att regelsystemen tillämpas på samma sätt oavsett vilken försäkringskassa det är frågan om (bet. 1996/97:SfU12). Denna del av Riksförsäkringsverkets verksamhet behöver utvecklas till att omfatta en systematisk och kontinuerlig upp- följning av kvaliteten i tillämpningen inom samtliga försäkringsområden. Regeringen redogör närmare för sina ställningstaganden angående till- synsverksamheten i avsnitt 4.3.9. Riksförsäkringsverket skall vara ansvarig systemägare vilket innebär att Riksförsäkringsverket i den rollen skall utveckla de gemensamma IT- systemen så att de överensstämmer med regelverket. Detta ansvar skall även i fortsättningen åvila Riksförsäkringsverket, men ansvaret bör för- tydligas och utvecklas. Regeringen redogör närmare för sina ställnings- taganden angående IT-verksamheten inom socialförsäkringens admini- stration i avsnitt 4.5. Staten finansierar hela kostnaden för försäkringskassornas administra- tion, vilket innebär att riksdag och regering har ett intresse av och ansvar för att verksamheten drivs effektivt. Medelstilldelningen till försäkrings- kassorna sker sedan år 1982 inom ramen för det budgetsystem som all- mänt gäller för statlig verksamhet. Riksförsäkringsverket har som central förvaltningsmyndighet det samlade ansvaret för ekonomistyrningen inom socialförsäkringens administration. Inom det statliga budgetsystemet har det skett en successiv övergång till resultatstyrning. Denna ställer krav på att tydliga mål och riktlinjer formuleras. Riksdag och regering formulerar effektmål för verksamheten och ställer upp villkor och krav i övrigt för medlens disposition. Regleringsbreven är ett av regeringens viktigaste styrdokument i förhål- lande till de statliga myndigheterna. I regleringsbreven anger regeringen vad myndigheterna skall utföra och uppnå under budgetåret och de eko- nomiska förutsättningarna för verksamheten. Detta uttrycks i form av mål, krav på återrapportering samt särskilda uppdrag. Vidare anges de finansiella förutsättningarna och villkoren. Även statligt finansierad verksamhet som inte bedrivs i myndighets- form är möjlig att resultatstyra. När det gäller försäkringskassorna sker regeringens ekonomistyrning via Riksförsäkringsverket i verkets regle- ringsbrev till försäkringskassorna. Riksförsäkringsverkets uppgift är att svara för uttolkning av riksdagens och regeringens mål- och resultatkrav samt att förmedla dem till de allmänna försäkringskassorna. I Riksför- säkringsverkets regleringsbrev till försäkringskassorna anges vilka mål och riktlinjer som skall gälla för försäkringskassorna när det gäller såväl försäkringstillämpningen som kraven på kvalitet och effektivitet i verk- samheten. Riksförsäkringsverket ansvarar för uppföljning och analys av försäkringskassornas resultat. Det samlade resultatet i förhållande till de mål som angetts för verksamheten återredovisas i årsredovisningen som Riksförsäkringsverket sammanställer och lämnar till regeringen. Resultatstyrningen har medfört att behovet av detaljregleringar har minskat och möjliggjort en betydande decentralisering av beslutsbefo- genheter från Riksförsäkringsverket till försäkringskassorna. Det är angeläget att utvecklingen i denna riktning fortsätter. På grundval av uppgifter från försäkringskassorna och efter samråd med Försäkringskasseförbundet svarar Riksförsäkringsverket för fram- ställningen i budgetunderlaget om den totala ramen för försäkringskas- sornas förvaltningsutgifter. Riksförsäkringsverket disponerar anslaget och svarar efter samråd med Försäkringskasseförbundet för fördelning av medlen mellan försäkringskassorna. Det bör också ligga i Riksförsäk- ringsverkets ansvar att vid behov följa upp den revision som Riksrevi- sionsverket gör av kassornas redovisningar, begära in underlag till och ta fram ett budgetunderlag till regeringen för hela socialförsäkringens ad- ministration samt att vara mottagare av årsredovisningarna och delårs- rapporterna. Utöver dessa områden har Riksförsäkringsverket ytterligare ett antal ansvarsområden, bl.a. att vara stabsorgan till regeringen, att ansvara för officiell statistik inom socialförsäkringsområdet, följa utvecklingen av socialförsäkringarna och viss ärendehandläggning. Regeringen föreslår i det följande ett antal ändringar av 18 kap. AFL om försäkringskassornas organisation med utgångspunkt i de allmänna bedömningar om socialförsäkringens administration. Beträffande de här angivna ändringarna och tydliggörandena av Riksförsäkringsverkets upp- gifter inom socialförsäkringens administration kommer regeringen senare att föra in dessa i verkets instruktion. 4.3 Ändrad rollfördelning inom socialförsäkringens administration och omarbetning av 18 kap. lagen om allmän försäkring Regeringen lägger i detta avsnitt fram förslag till ändringar av 18 kap. lagen (1962:361) om allmän försäkring. De föreslagna ändringarna följer de riktlinjer för reformeringen av socialförsäkringens administration som riksdagen godkänt. Härigenom klargörs bl.a. försäkringskassans uppgif- ter och ansvar, kassans ledning och styrelsens ansvar, samt direktörens uppgifter. I kapitlet införs ett antal mellanrubriker för att öka överskådligheten. Mellanrubriker som förs in är: - Allmänna bestämmelser - Styrelse - Direktör - Organisation - Redovisning - Revision - Tillsättande av styrelse m.m. - Skadestånd - Suppleanter - Anställning - Arbetsgivarfrågor - Tillsyn De sakliga ändringar som föreslås i 18 kap. AFL kommenteras i texten. Flertalet ändringar i 18 kap. AFL behandlas i detta avsnitt (4.3). Förslag till ändringar av 18 kap. AFL angående socialförsäkringsnämnder be- handlas under avsnitt 4.4. Omarbetningar av kapitlet och övriga änd- ringar av redaktionell och språklig natur behandlas under rubriken övriga lagändringar i avsnitt 4.3.10. 4.3.1 Allmänna bestämmelser Regeringens förslag: I 18 kap.1 § AFL införs en bestämmelse om att de allmänna försäkringskassorna skall ledas av en styrelse, att det vid försäkringskassan skall finnas en direktör och ett antal socialförsäk- ringsnämnder. Bestämmelser införs om att försäkringskassan inom sitt verksam- hetsområde skall - svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas lik- formigt och rättvist, - vidta åtgärder för att förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med rehabilite- ring enligt vad som närmare anges i 22 kap. AFL. Skälen till regeringens förslag: Inledande bestämmelse I 18 kap. 1 § AFL finns för närvarande bestämmelser om var det skall finnas en allmän försäkringskassa. Riksförsäkringsverket har meddelat närmare föreskrifter om organisation av de allmänna försäkringskas- sorna. I 18 kap. 6 § anges att det skall finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. Regeringen anser det vara värdefullt att det i inledningen till 18 kap. finns en bestämmelse om att försäkringskassan leds av en styrelse och att det skall finnas en direktör och ett antal social- försäkringsnämnder. Skälen för detta är att det redan i det inledande av- snittet klart bör framgå hur en försäkringskassa leds samt att det finns vissa förtroendeorgan. Försäkringskassans uppgifter I förordning med instruktion för Riksförsäkringsverket finns bestämmel- ser om att verket särskilt skall verka för att socialförsäkrings- och bi- dragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt att aktiva åtgärder vidtas för att minska behovet av långa sjukskrivningar och förtidspensio- neringar. I 18 kap. AFL bör det enligt regeringen anges att försäkrings- kassan inom sitt verksamhetsområde skall svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist. Försäkringskassorna skall utöver lagar och förordningar följa de före- skrifter som Riksförsäkringsverket ger ut och ta vägledning av de re- kommendationer som verket lämnar i de allmänna råden för att kassorna sammantaget skall tillämpa de olika bestämmelserna likformigt och rätt- vist. Regeringen återkommer mer i avsnitt 4.3.9 till Riksförsäkringsver- kets ansvar för normering. Försäkringskassan skall också handlägga ärenden på ett sådant sätt att rättssäkerheten garanteras. Rättssäkerheten i samband med handläggning säkerställs dels genom bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223) dels genom de regler som finns avseende hur beslut som för- säkringskassan fattat överklagas. Regeringen anser därför att några sär- skilda bestämmelser om rättssäkerhet inte bör föras in i 18 kap. AFL. I 18 kap. AFL bör det också anges att försäkringskassan skall vidta åt- gärder för att förebygga och minska ohälsa samt aktivt arbeta med reha- bilitering enligt vad som anges i 22 kap. AFL om bestämmelser om reha- bilitering och rehabiliteringsersättning. Regeringen har i flera samman- hang framfört som sin uppfattning att det är av stor betydelse att utveckla en friare resultatstyrd användning av medel avsedda för samver- kansprojekt inom rehabiliteringsområdet. I samband med 1998 års bud- getproposition har riksdagen därutöver beslutat att de allmänna försäk- ringskassorna fr.o.m. den 1 januari 1998 skall få samverka med kommun, landsting och länsarbetsnämnd i syfte att uppnå en effektivare använd- ning av de tillgängliga resurserna. 4.3.2 Den allmänna försäkringskassans styrelse Regeringens förslag: En försäkringskassa skall ledas av en styrelse med lägst fem och högst elva ledamöter, varav en skall vara ordfö- rande och en vice ordförande. Antalet ledamöter skall vara beroende av hur många invånare som är bosatta inom försäkringskassans verk- samhetsområde. Styrelsen skall ansvara för att verksamheten bedrivs författnings- enligt, effektivt och i överensstämmelse med syftet för verksamheten Styrelsen skall 1. hushålla väl med statens och andra offentliga medel och därvid se till att de mål som regeringen, eller den myndighet regeringen be- stämmer, ställt upp för användandet av medlen följs, 2. verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet, 3. fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och kon- sekvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs, 4. beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till totalför- svaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken, 5. se till att allmänhetens och andras kontakter med försäkringskassan underlättas genom god service, tillgänglighet och genom informa- tion, 6. se till att handlingar i ärenden hos den allmänna försäkringskassan hanteras och förvaras så, att den som är obehörig inte får tillgång till dem samt 7. fastställa organisation, ansvarsordning och beslutsordning för verk- samheten. Styrelsen skall se till att de anställda är väl förtrogna med målen för verksamheten, samt verka för goda arbetsförhållanden och ta till vara och utveckla de anställdas kompetens. Skälen för regeringens förslag: Antalet ledamöter i styrelsen Styrelsen för en allmän försäkringskassa består idag av ordförande och vice ordförande samt ytterligare fyra ledamöter. I vissa fall skall det fin- nas åtta ledamöter, så är t.ex. fallet för försäkringskassan i Stockholms län. Regeringen anförde i proposition 1996/97:63 att det fanns skäl att ändra bestämmelserna om antalet ledamöter i de allmänna försäkrings- kassornas styrelser. Förberedelsearbete pågår, för bildandet av Västra Götalands- och Skåne läns allmänna försäkringskassa, genom att regeringen har tillsatt två organisationskommittéer, (dir. 1997:94 och dir. 1997:4). Avsikten är att de aktuella allmänna försäkringskassorna skall ombildas den 1 januari 1999. I de nybildade länen tillsammans med Stockholms län kommer ca hälften av landets befolkning att vara bosatt. Det finns bl.a. mot denna bakgrund enligt regeringen skäl som talar för att ändra bestämmelserna om antalet ledamöter i försäkringskassornas styrelser. Större hänsyn bör tas till antalet invånare inom försäkringskas- sans verksamhetsområde. Ändrade länsindelningar med oförändrat antal ledamöter kan annars medföra att det demokratiska och lokalt förankrade inslaget minskar. Antalet ledamöter bör i högre grad än för närvarande avspegla verksamhetsområdets storlek. Antalet ledamöter i varje styrelse bör också vara ojämnt för att underlätta bildandet av tydliga majoriteter. Antalet ledamöter i styrelsen föreslås därför bli beroende av invånaran- talet inom försäkringskassans verksamhetsområde, dock maximalt nio ledamöter och minst tre. Utöver detta antal skall det också finnas en ord- förande och en vice ordförande. Styrelsens ansvar Ett av målen för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskas- sorna är att säkerställa likformighet och kvalitet i handläggningen av för- säkrings- och bidragsärendena samtidigt som kravet på snabbhet tillgo- doses. För att kunna nå detta mål fordras bl.a. en väl fungerande organi- sation där var och en av de inblandade – tjänstemannen, styrelsen och ledamoten i socialförsäkringsnämnden – är väl införstådda med sin roll och sin befogenhet och vet vilket ansvar som följer med denna. För att kunna utföra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och ta sitt ansvar, fordras att vederbörande har de kunskaper, den kompetens och den in- formation som behövs för uppgiften. Det får enligt regeringen anses ingå i styrelsens övergripande ansvar att se till att det finns en arbetsorganisa- tion och fastslagna principer om t.ex. kunskaps- och kompetenskrav, rap- portsystem, utbildning och information, som säkerställer att tjänstemän och förtroendevalda har de rätta kunskaperna för att kunna handlägga och avgöra ärenden så att målen för verksamheten nås. I dag föreskrivs det i 18 kap. 6 § AFL att försäkringskassans styrelse skall besluta i angelägenheter som försäkringskassan har att befatta sig med. Denna formulering har kritiserats bl.a. för att inte vara förenlig med reglerna om att Riksförsäkringsverket särskilt skall svara för den centrala ledningen. Det är därför viktigt att försäkringskassornas befogenheter klargörs och att ansvaret och rollen preciseras. Mot bakgrund av att för- säkringskassornas verksamhet helt finansieras av statliga medel är det enligt regeringen viktigt att garantera den statliga resultatstyrningen av verksamheten samtidigt som det lokala och regionala inflytandet ges ökade utvecklingsmöjligheter. Verksförordningen (1995:1322), som tillämpas på myndigheter under regeringen, bör kunna utgöra förebild för hur de allmänna försäkringskassorna skall styras. I det utrednings- betänkande som har föregått denna proposition Försäkringskassan och Sverige (SOU 1996:64) och propositionen som innehåller riktlinjer för socialförsäkringens administration (prop 1996/97:63) föreslogs att verksförordningen skulle tillämpas på försäkringskassorna i den ändrade förvaltningsstrukturen. Trots att försäkringskassorna inte inordnas i den statliga förvaltningsstrukturen bör det i AFL föras in ett antal bestämmel- ser som klargör vilka försäkringskassans uppgifter är och vilket ansvar försäkringskassan har. Bestämmelser om försäkringskassans ledning och styrelsens ansvar och uppgifter bör också föras in. Förslagen till ändring- arna bygger på de särskilda förhållandena inom socialförsäkringens administration och verksförordningens innehåll. I verksförordningen ges myndighetens chef det ansvar som enligt rikt- linjerna för försäkringskassorna bör innehas av styrelsen. Skälet för detta är att regeringen när det gäller försäkringskassorna i första hand skall utkräva ansvar av försäkringskassans styrelse och inte av direktören. Mot denna bakgrund är det enligt regeringen angeläget att följande be- stämmelser om styrelsen förs in i AFL. Styrelsen skall - ansvara för att verksamheten bedrivs författningsenligt, effektivt och i överensstämmelse med syftet för verksamheten, - hushålla väl med statens och andra offentliga medel och därvid se till att de mål som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ställt upp för användandet av medlen följs, - verka för samarbete med andra offentliga myndigheter och på annat sätt ta till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet, - fortlöpande följa upp och pröva den egna verksamheten och konse- kvenserna av de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör verksamheten samt vidta de åtgärder som behövs, - beakta de krav som ställs på verksamheten av hänsyn till totalförsva- ret, regionalpolitiken och miljöpolitiken, - se till att allmänhetens och andras kontakter med försäkringskassan underlättas genom en god service, tillgänglighet och genom informa- tion, - se till att handlingar i ärenden hos den allmänna försäkringskassan skall hanteras och förvaras så att den som är obehörig inte får tillgång till dem, - fastställa organisation, ansvars- och beslutsordning som skall gälla för verksamheten, och - se till att de anställda är väl förtrogna med målen för verksamheten samt verka för goda arbetsförhållanden och för att de anställdas kom- petens och erfarenhet tas till vara och utvecklas. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag om integrations- politiken (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6). Intentionerna i detta ställningstagande bör också få ett genomslag inom socialförsäkringens administration. På några decennier har Sverige genom invandring blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Det som regeringen an- för i propositionen bör innebära att försäkringskassans styrelse genom tydliga signaler och budskap motverkar stereotypa uppfattningar och ge- neraliseringar om olika grupper i samhället. 4.3.3 Direktören i den allmänna försäkringskassan Regeringens förslag: Direktören skall leda den dagliga verksamheten vid försäkringskassan och ansvara för den löpande förvaltningen en- ligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Skälen för regeringens förslag: Vid försäkringskassorna finns idag en direktör. I förhållande till styrelsen kan det finnas en osäkerhet om hur ansvaret skall fördelas dem emellan. Regeringen anser att det är viktigt att rollfördelningen mellan direktör och styrelse är klar och tydlig så att det inte råder någon tvekan om hur ansvaret i organisationen är fördelat. Försäkringskassans direktör bör vara den som, enligt riktlinjer som med- delas av styrelsen, helt ansvarar för den löpande förvaltningen och leder det dagliga arbetet. 4.3.4 Den allmänna försäkringskassans organisation Regeringens förslag: Försäkringskassan skall inrätta lokalkontor el- ler motsvarande serviceställen i den omfattning som behövs för att ge de försäkrade en god service. Skälen för regeringens förslag: För närvarande anges i AFL att en allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i erforderlig omfattning. I föreskrifter som är beslutade av Riksförsäkringsverket regleras de all- männa försäkringskassornas organisation (RFFS 1987:6). Där stadgas bl.a. att det vid varje allmän försäkringskassa skall finnas minst ett cent- ralkontor och att det i varje kommun skall finnas minst ett lokalkontor. Riksförsäkringsverket har dock anmält sin avsikt att avskaffa nuvarande reglering. Det finns 25 försäkringskassor i landet och i slutet av år 1996 fanns det ca 350 lokalkontor och ett trettiotal mindre serviceställen. Riksdagen har tidigare vid ett antal tillfällen uttalat sig om försäk- ringskassornas lokalkontorsnät. År 1992 framhölls att det var viktigt att kassornas väl utbyggda kontorsnät bibehålls samt att principen om att det skall finnas ett lokalkontor i varje kommun bör ligga fast, men att Riks- försäkringsverket i samband med planering av minskad resurstilldelning skall kunna överväga vissa uppmjukningar i synnerhet för storstadsom- råden (bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). År 1994 anförde riksdagen att de uttalanden om lokalkontorsnätet som riksdagen tidigare gjort behöver anpassas till den situation som nu råder hos försäkringskassorna. Det ställs allt större krav på försäkringskassornas kompetens, inte minst beroende på det komplicerade regelverket. Teknikutvecklingen har också fortskridit. Dessutom har försäkringskassorna, liksom flertalet andra or- ganisationer i samhället, allt mindre resurser att förfoga över. Med hän- syn till detta var det enligt riksdagen angeläget att en översyn kom till stånd om vilka krav som borde ställas på lokalkontorsnätet och vilket inflytande försäkringskassorna själva skulle ha på nätets utformning re- spektive vilken styrande roll verket skulle ha (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118). En utredning om lokalkontorsnätet har under år 1995 gjorts av en ar- betsgrupp med företrädare för Riksförsäkringsverket och försäkrings- kassorna. Arbetsgruppens slutsatser presenteras i "Rapport från kontors- grupp -95 över försäkringskassornas kontorsorganisation." Arbetsgrup- pen föreslår att försäkringskassorna bör få ansvaret för att besluta om lokalkontorsnätet. Arbetsgruppen anför i sin rapport att det finns flera skäl till att försäk- ringskassorna bör se över sin verksamhet och organisation. Sannolikt finns det anledning att även under kommande år räkna med ökade krav på en effektivare handläggning och styrning av verksamheten. Den ge- nomgripande decentraliseringen av ärendehandläggningen som skett till lokalkontoren har medfört att lågfrekventa ärendetyper vid många kontor är svåra att handlägga med god kvalitet och till rimlig kostnad. Kostna- den för att behålla och utveckla kompetens blir ofta hög. Det framgår vidare i rapporten att kassornas ambition att ge god ser- vice till sina kunder är hög, men att tillgänglighet och service inte behö- ver vara liktydigt med geografisk närhet. God service handlar mer om att den enskilde får del av rättsligt riktig tillämpning, professionellt arbets- sätt, hög kompetens samt att man håller överenskommelser och att ser- vice ges på tider som efterfrågas. Utökade telefontider och telefontjänster i kombination med hem- och arbetsplatsbesök är sätt att möta kundens behov av tillgänglighet och service. Det är enligt rapporten också viktigt att försäkringskassan är väl till- gänglig inte bara för allmänheten utan också för sina samverkanspartner såsom arbetsgivare, vårdgivare, arbetsförmedling och andra myndigheter. För att upprätthålla service på orter där underlaget annars är för litet kan sambruk av lokaler, viss utrustning och utförande av tjänster vid med- borgarkontor vara ett alternativ eller komplement till ett traditionellt lo- kalkontor. Det kan också finnas behov av att samordna ledningsansvaret för flera kontor, till områden eller regioner. Regeringen anser att det är på den regionala nivån som den bästa kän- nedomen om förhållandena inom regionen finns. Därför har de regionala kassastyrelserna goda förutsättningar att bedöma uppbyggnaden av kon- torsnät och servicegrad. Lokalkontorsorganisationen och servicegraden bör grundas på kassornas ställningstagande efter en analys av de domine- rande ansvarsområdena. Lokalkontor eller motsvarande serviceställen skall inrättas i den omfattning som behövs för att ge de försäkrade en god service och med beaktande av att tillgängliga medel utnyttjas effektivt. Beslut om detta ingår inte i den löpande förvaltningen och bör därför fattas av styrelsen. Kassastyrelserna skall vid beslut om lokalkontorsnät beakta krav på tillgänglighet, kvalitet, rättssäkerhet, geografiska och regionalpolitiska förhållanden samt effektivitet i resursutnyttjandet. Det är dock väsentligt att strategisk information på nationell nivå tas till vara vid dessa beslut och med hänsyn till verksamhetens beroende av IT-stöd bör besluten föregås av ett samråd med Riksförsäkringsverket. Riksdagen har godkänt regeringens proposition 1996/97:155 Enhetlig registerlagstiftning på socialförsäkringsområdet, m.m. om att de båda nuvarande registerlagarna för socialförsäkringsområdet slås samman till en ny registerlag. Den nya registerlagen har den utformningen att den inte binder administrationen till vissa organisatoriska lösningar. 4.3.5 Redovisning Regeringens förslag: Styrelsen skall upprätta årsredovisning, delårs- rapport samt underlag till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen. Årsredovisningen, delårsrapporten och underlaget till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen skall lämnas till Riksförsäkringsverket. Årsredovisningen och delårsrapporten skall upprättas på ett över- skådligt sätt, i enlighet med god redovisningssed och skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av direktören. Delårsrapporten skall avse de första sex månaderna av det pågående räkenskapsåret. Underlaget till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen skall innehålla förslag till finansiering av verksamheten de tre när- maste åren. Bokföringen hos en försäkringskassa skall ske på ett sätt som stäm- mer överens med god redovisningssed. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela närmare föreskrifter om redovisningen. Skälen till regeringens förslag: I enlighet med förordningen (1996:882) om myndighetens årsredovisning skall Riksförsäkringsverket varje år den 1 mars lämna en årsredovisning till regeringen avseende det senast avslutade budgetåret. Årsredovisningen från Riksförsäkringsver- ket bygger på uppgifter som de allmänna försäkringskassorna lämnar in. Riksförsäkringsverket skall enligt samma förordning varje år senast den 1 mars lämna ett budgetunderlag till regeringen. Budgetunderlaget skall innehålla förslag till finansiering av verksamheten de tre närmaste åren. I budgetunderlaget skall Riksförsäkringsverket bl.a. lämna upp- gifter för anspråk på anslag, investeringsbehov och förslag till låneram för investeringar och beräknade avgiftsintäkter. Riksförsäkringsverket skall årligen den 15 augusti varje år lämna in en delsårsrapport till rege- ringen. Delårsrapporten skall avse de sex första månaderna av det pågå- ende budgetåret. Därutöver skall Riksförsäkringsverket per den sista mars och sista ok- tober inkomma till regeringen med kvartalsuppföljning samt utgiftspro- gnos för innevarande år. Regeringen anser att de allmänna försäkringskassornas redovisning bör, mot bakgrund av att de helt finansieras av statliga medel och av praktiska skäl, styras enligt samma principer som gäller för statliga myn- digheter. Bestämmelserna i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m., bör därvid utgöra utgångspunkt för försäkrings- kassornas bestämmelser. Försäkringskassans styrelse skall därför besluta om årsredovisning för varje räkenskapsår, delårsrapport avseende de sex första månaderna av det pågående räkenskapsåret samt om underlaget till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen. Handlingarna skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av direktören. Års- redovisningen och delårsrapporten skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Underlaget till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen skall innehålla förslag till finansiering av verksamheten de tre närmaste åren. Bokföringen bör också ske på ett sätt som stämmer överens med god redovisningssed. Även här bör de bestämmelser i bokföringsförord- ningen (1979:1194) som gäller för statliga myndigheter utgöra utgångs- punkt. Försäkringskassorna lämnar redovisningar m.m. till Riksförsäkrings- verket för att verket bl.a. skall kunna göra ett gemensamt budgetunderlag och en gemensam årsredovisning för hela socialförsäkringens administra- tion. Samtliga dessa handlingar skall därför ställas till Riksförsäk- ringsverket. På så sätt kommer försäkringskassornas redovisning att na- turligt ligga till grund för den ekonomistyrning som beskrivs i avsnitt 4.2.2. Mot bakgrund av bl.a. att Riksförsäkringsverket skall kunna få in de olika underlagen och redovisningarna på lämpligt sätt och i tid bör rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att med- dela närmare föreskrifter om redovisningen. 4.3.6 Revision Regeringens förslag: Riksrevisionsverket skall i enlighet med god revisionssed granska den allmänna försäkringskassans årsredovisning och räkenskaper samt styrelsens förvaltning. Granskningen skall göras i syfte att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande. Riksrevisionsverket skall även granska om styrelsens och direktörens förvaltning står i överensstämmelse med tillämpliga före- skrifter och särskilda beslut. Riksrevisionsverket skall i överensstämmelse med god revisionssed översiktligt granska försäkringskassans delårsrapport. De allmänna försäkringskassornas revisorer skall gemensamt med Riksrevisionsverket utföra granskning av försäkringskassan. För revi- sorerna skall samma bestämmelser gälla om granskningen som för Riksrevisionsverket. Riksrevisionsverket och revisorerna skall lämna en gemensam revisionsberättelse över granskningen av årsredovis- ningen senast en månad efter det att den allmänna försäkringskassan har lämnat årsredovisningen och ett revisorsintyg över granskningen av delårsrapporten senast tre veckor efter det att försäkringskassan har lämnat delårsrapporten. Revisionsberättelsen respektive revisor- sintyget skall lämnas till Riksförsäkringsverket. Försäkringskassans styrelse skall inom en månad från det den fått del av eventuell invändning i revisionsberättelse redovisa till Riksför- säkringsverket de åtgärder försäkringskassan har vidtagit eller avser att vidta med anledning av invändningen. Vid försäkringskassan skall det bedrivas intern revision, som skall omfatta all verksamhet som försäkringskassan bedriver och har ansvar för. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela närmare föreskrifter om såväl den interna som den externa revisionen. Skälen till regeringens förslag: Vid försäkringskassorna finns två förtroendevalda revisorer, utöver den granskning som Riksrevisions- verket genomför. Riksrevisionsverket genomför gemensamt med reviso- rerna granskningen av försäkringskassorna. De valda revisorerna och någon som företräder Riksrevisionsverket undertecknar en gemensam revisionsberättelse. De nuvarande bestäm- melserna ger inte klart uttryck för att de skall göra en gemensam revi- sion. Riksrevisionsverket skall i enlighet med god revisionssed granska stat- liga myndigheters årsredovisningar och underliggande redovisning i syfte att bl.a. bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rätt- visande. Den årliga revisionen avrapporteras skriftligt vid minst två till- fällen under året. Revisionsberättelse lämnas till regeringen senast den 1 april efter det att årsberättelsen har granskats. Revisorsintyg lämnas till regeringen senast den 5 september efter en översiktlig granskning av del- årsrapporten. Om Riksrevisionsverket lämnar invändning i revisions- berättelsen eller revisorsintyget skall myndigheten inom en månad redo- visa till regeringen de åtgärder som myndigheten vidtagit eller skall vidta med anledning av invändningen. Inom samtliga statliga myndigheter åligger det myndighetens ledning att vidta sådana åtgärder att den interna kontrollen av ekonomi, efterlev- nad av lagar och förordningar med mera är tillfredsställande. Det är led- ningens ansvar att bygga upp kontrollsystem, rutiner, kompetens med mera för att tillse att verksamheten bedrivs säkert och effektivt. I förord- ning (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. regle- ras krav på intern revision. Regeringen anser att bestämmelserna för hur de allmänna försäkrings- kassorna skall granskas bör, bl.a. mot bakgrund av att de helt finansieras av statliga medel, i så stor omfattning som möjligt likna de regler som gäller för statliga myndigheter. Riksrevisionsverket skall därför i enlighet med god revisionssed granska den allmänna försäkringskassans årsredovisning, delårsrapport, räkenskaper samt styrelsens förvaltning. Granskningen skall göras dels i syfte att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rätt- visande, dels också granska om styrelsens och direktörens förvaltning står i överensstämmelse med tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut. Delårsrapporten skall granskas översiktligt med undantag för prognoser. Riksrevisionsverkets granskning skall göras gemensamt med de förtro- endevalda revisorerna. De skall lämna en gemensam revisionsberättelse över granskningen av årsredovisningen senast en månad efter det att för- säkringskassan har lämnat årsredovisningen och ett revisorsintyg över granskningen av delårsrapporten senast tre veckor efter det att försäk- ringskassan har lämnat delårsrapporten. Revisionsberättelsen och revi- sionsintyget skall lämnas till Riksförsäkringsverket. Om revisionsberättelsen för en försäkringskassa innehåller någon in- vändning bör detta också hanteras på liknande sätt som för statliga myn- digheter. Försäkringskassans styrelse skall därför inom en månad till Riksförsäkringsverket efter berättelsens överlämnande redovisa de åtgär- der försäkringskassan har vidtagit eller avser att vidta med anledning av invändningen. Skyldigheten för försäkringskassans styrelse att snabbt agera om det framkommer brister i verksamheten innebär att Riksrevi- sionsverkets revision av försäkringskassornas verksamhet förbättras och blir mer effektiv. Riksförsäkringsverket som mottagare av de åtgärder som vidtas vid försäkringskassan om det finns invändningar i revisionen skall ses som en del av Riksförsäkringsverkets del i ekonomistyrningen. De allmänna försäkringskassorns regler om den interna revisionen bör också ha sin utgångspunkt i vad som gäller för statliga myndigheter. Be- stämmelser om intern revision vid försäkringskassorna bör därför föras in i AFL. Regeringen bör också ges rätt att meddela närmare föreskrifter till de allmänna försäkringskassorna om den interna och den externa revisionen. 4.3.7 Tillsättande av den allmänna försäkringskassans styrelse m.m. Regeringens förslag: Regeringen skall utse ordförande, vice ordfö- rande och ledamöter samt suppleanter i försäkringskassans styrelse. Uppdraget i styrelsen skall upphöra i förtid om regeringen beslutar det. Styrelsen bör utses på förslag av de politiska partier som är repre- senterade i det landsting eller den kommun som utgör försäkringskas- sans verksamhetsområde. Det skall eftersträvas att fördelningen av le- damöter sker proportionellt i förhållande till partiernas representation i landstinget respektive kommunen. Den som utses till styrelseledamot i försäkringskassan skall ha röst- rätt vid val till kommunfullmäktige och vara folkbokförd inom den allmänna försäkringskassans verksamhetsområde. Styrelsens ledamot skall inte få ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om en sty- relseledamot inte längre uppfyller dessa villkor förfaller uppdraget. Skälen för regeringens förslag: Varje försäkringskassa leds i dag av en styrelse. Ordförande och vice ordförande utses i dag av regeringen, övriga ledamöter och suppleanter utses av landstingsfullmäktige eller, om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfull- mäktige. Om en försäkringskassas verksamhetsområde bestäms av rege- ringen enligt 18 kap. 1 § AFL beslutar regeringen om fördelningen mel- lan landsting respektive kommun när det gäller val av ledamöter. Dagens ordning vid val av styrelse innebär således att två valkorporationer är involverade i processen. Detta kan medföra att det mandat som styrelsen har kan förefalla oklart. Mot bakgrund härav anser regeringen att den skall utse hela styrelsen och att uppdraget i styrelsen upphör i förtid om regeringen beslutar det. Genom denna ändring i förhållande till dagens regler tydliggörs det na- tionella ansvaret för verksamheten och uppdraget ges en ökad betoning. Styrelsen bör nomineras på motsvarande sätt som i dag, dvs. av de poli- tiska parter som är representerade i det landsting eller den kommun som utgör försäkringskassans verksamhetsområde. Det bör eftersträvas att fördelningen av ledamöter sker proportionellt i förhållande till partiernas representation i landstinget respektive kommunen. Styrelseledamotens kännedom om förhållandena inom försäkrings- kassans verksamhetsområde bör poängteras genom att den som utses till styrelseledamot skall vara folkbokförd inom den allmänna försäkrings- kassans verksamhetsområde. Styrelseledamot får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om en styrelseledamot inte längre uppfyller dessa villkor skall uppdraget förfalla. 4.3.8 Anställning Regeringens förslag: Regeringen skall fatta beslut om anställning av försäkringskassans direktör på förslag av försäkringskassans styrelse. Styrelsen skall höra med Riksförsäkringsverket innan den lämnar så- dant förslag. Direktören skall entledigas av regeringen på förslag av försäkringskassans styrelse. Skälen för regeringens förslag: Dagens situation som innebär att Riksförsäkringsverket beslutar om att anställa direktören, efter förslag från den allmänna försäkringskassans styrelse, har medfört att direktö- rens roll varit otydlig. Den otydlighet som detta medfört för direktörerna har framförts som hinder för en effektiv verksamhet. Att arbeta åt styrel- sen men samtidigt vara utsedd av Riksförsäkringsverket innebär i prakti- ken att kassadirektören har två uppdragsgivare. Förfarandet har också begränsat Riksförsäkringsverkets möjligheter att utöva en fristående till- syn. Regeringen anser att det nationella ansvaret för socialförsäkringen bör betonas även när det gäller direktörens arbete. Detta ansvar tydliggörs genom att försäkringskassans styrelse efter hörande av Riksförsäkrings- verket lämnar förslag om anställning av direktör till regeringen. Beslut fattas av regeringen. Direktören bör också entledigas av regeringen efter förslag från försäkringskassans styrelsen. Regeringen avser att i samband med reformens genomförande överväga att tidsbegränsa anställningarna för direktörerna. Försäkringskassans styrelse skall i övrigt ha det löpande arbetsgivaransvaret för direktören. Regeringen har i dag möjlighet att utkräva ansvar av styrelsen genom att t.ex. entlediga ordföranden och vice ordföranden. Regeringens möj- ligheter att utkräva ansvar av styrelsen kommer att utvidgas i och med förslagen om att regeringen skall tillsätta och entlediga hela styrelsen. Regeringen skall därför i första hand utkräva ansvar av styrelsen och inte av direktören. Frågan huruvida försäkringskassans direktör skall ingå i styrelsen har också aktualiserats. I ett antal statliga myndigheter ingår myndighetens chef i styrelsen som ledamot eller ordförande. Mot bak- grund av att styrelsen vid en allmän försäkringskassa skall bestå av för- troendevalda är det inte motiverat att försäkringskassans direktör ingår i styrelsen. Riksförsäkringsverkets skyldighet att i vissa fall informera de arbets- tagarorganisationer som företräder medlemmar hos de allmänna försäk- ringskassorna påverkas inte av de nu föreslagna ändringarna i 18 kap. AFL. 4.3.9 Tillsyn Regeringens förslag: Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskassorna skall utvecklas i syfte att säkerställa en nationellt likformig och rättvis tillämpning av försäkringen. Försäkringskassan skall för tillsyn av verksamheten lämna uppgifter enligt de föreskrifter som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skälen för regeringens förslag: Av redogörelsen beträffande rollför- delningen mellan de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkrings- verket i avsnitt 4.2 framgår att utgångspunkten är att socialförsäkringen är ett nationellt system med staten som försäkringsgivare. Genom kravet på nationell enhetlighet ligger det i Riksförsäkringsverkets uppdrag att svara för kompletterande normgivning. Normgivningen syftar till att medverka till att socialförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist. I Riksförsäkringsverkets uppdrag ingår i enlighet med vad som anförts i avsnitt 4.2 att utöva tillsyn över försäkringskassornas handläggning och tillämpning av socialförsäkringen. I detta ligger att verket skall bevaka att intentionerna i fattade beslut uppfylls och att ersättningsreglerna tillämpas likformigt och rättvist. Riksförsäkringsverket genomför för detta ändamål särskilda granskningar och annan tillsyn dels inom olika försäkringsområden, dels vid de olika försäkringskassorna. De iakttagel- ser verket gör redovisas i rapporter, varvid brister i tillämpningen upp- märksammas. Iakttagelserna kan också leda till ändringar eller komp- letteringar i någon av verkets författningar eller allmänna råd. Riksför- säkringsverkets tillsyn kan också leda till att verket pekar på behovet av lagändringar. I vissa fall leder också iakttagelserna till särskilda utvärde- ringar för att bedöma effekterna av administrationens arbete för såväl individ som samhälle. Riksrevisionsverket har i en effektivitetsrevision (1996:60) granskat förutsättningar för styrning och uppföljning inom bl.a. socialförsäkrings- området. Riksrevisionsverket konstaterar avseende tillsynsfunktionen att det finns vissa olikheter inom socialförsäkringens administration i synen på vad som ingår i Riksförsäkringsverkets tillsynsroll. En uppfattning är att tillsyn bör inriktas på att kontrollera att försäkringskassorna fattar rätt beslut och att besluten är lagenliga. En annan uppfattning, enligt Riks- revisionsverket, är att tillsyn innebär att en statlig myndighet har ett led- nings- och uppföljningsansvar för en verksamhet och att tillsyn därmed i praktiken är detsamma som ledning och uppföljning. Riksrevisionsverket föreslår i revisionen att regeringen klargör innebörden och konsekvenser av Riksförsäkringsverkets tillsynsroll. Riksdagens ombudsmän (JO), som har tillsyn över dem som utövar of- fentlig verksamhet, konstaterade i samband med socialförsäkringsut- skottets utfrågning den 10 april 1997 om socialförsäkringens admini- stration att de allmänna försäkringskassorna har ett högt och ökande antal handläggningsfel i jämförelse med annan verksamhet, vilket enligt JO innebär att den enskildes rättssäkerhet har försämrats. Vidare framfördes av JO att anmälningarna angående socialförsäkringarna ökat med 150 % under den senaste femårsperioden. Antalet anmälningar hos JO var 141 stycken för perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991. För perioden den 1 juli 1995 till den 30 juni 1996 var motsvarande antal 361. Övriga anmälningar som gjordes under motsvarande femårsperiod ökade med 25 %. Som angetts i avsnitt 4.3.1 skall försäkringskassan handlägga ärenden på ett sådant sätt att rättssäkerheten garanteras. Rättssäkerheten i sam- band med handläggning bör vara säkerställd genom att förvaltningslagen (1986:223) tillämpas. Enligt regeringens mening ligger det i Riksförsäkringsverkets till- synsansvar att vid behov vidta åtgärder så att förutsättningarna för en nationellt likformig och rättvis tillämpning av försäkringen vid försäk- ringskassorna säkerställs. De försäkrade skall behandlas lika så att mate- riellt och formellt riktiga beslut fattas och att regelsystemet tillämpas på samma sätt oavsett var i Sverige den försäkrade bor. Regeringen anser att denna del av Riksförsäkringsverkets tillsynsverksamhet behöver stärkas och utvecklas. Om det vid Riksförsäkringsverkets tillsyn framkommer brister i tillämpningen och handläggningen bör verket påtala detta för försäkringskassan och ställa krav på att åtgärder vidtas. Om så ej sker bör verket påtala detta för regeringen. För att Riksförsäkringsverket skall kunna utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassornas verksamhet skall försäkringskassan lämna uppgifter enligt de föreskrifter som utfär- das av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Med hänsyn till ovanstående bör också ett samlat program för utveck- ling av tillsynsfunktionen tas fram. Däri ligger bl.a. att utveckla systemet med tillsynsrapporter om försäkringskassornas verksamhet. Regeringen avser att ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att utveckla ett sådant pro- gram. 4.3.10 Övriga lagändringar Regeringens förslag: I 18 kap. lagen om allmän försäkring görs omfattande ändringar av redaktionell och språklig natur i syfte att göra kapitlet överskådligare och mer lättläst. Skälen för regeringens förslag: 18 kap. AFL är i den nuvarande ut- formningen svåröverskådligt och har ett i många delar omodernt språk. De normgivningsbemyndiganden som finns i 18 kap. är otydliga och ger därför utrymme för olika tolkningar. Regeringen anser att det i samband med att det nu görs många sakliga ändringar finns anledning att omarbeta kapitlet. I 18 kap. införs därför klart utformade normgivningsbemyndiganden. Regeringen har också för avsikt att i de delar det bedöms vara erforderligt utfärda verkställighets- föreskrifter. För en orientering om nuvarande bestämmelsers placering i den föreslagna lydelsen hänvisas till författningskommentaren (avsnitt 7). Därutöver finns i bilaga 4 en översikt över var kapitlets be- stämmelser är placerade i den nuvarande lydelsen i förhållande till place- ringen i den föreslagna lydelsen. I 18 kap. 15 § AFL regleras förvaltningen av den obligatoriska sjukför- säkringsfonden. Andra och tredje styckena i samma paragraf reglerar genom en hänvisning till 21 kap. 2 § även förvaltningen av den frivilliga sjukförsäkringsfonden. Till den obligatoriska sjukförsäkringsfonden förs inte längre några medel. Fondernas tillgångar består endast av fastigheter vid vissa försäkringskassor som i princip används för deras verksamhet. Regeringen anser det lämpligt att en fond som inte längre tillförs medel inte längre regleras i 18 kap. Istället bör den förvaltning som fortfarande behövs regleras i övergångsbestämmelse. Lagtekniskt bör detta för den frivilliga sjukförsäkringsfonden lösas på så sätt att bestämmelserna i andra och tredje styckena förs över till 21 kap. 2 §. Den obligatoriska sjukförsäkrings fonden skall fortsättningsvis regleras genom att bestäm- melserna i andra och tredje styckena i sina äldre lydelser skall tillämpas. Första styckets bestämmelser bör dock upphävas. En annan följdändring görs i reglementet (1962:401) angående förvalt- ningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för de obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen. 4.4 Socialförsäkringsnämnder Förtroendemannainflytandet är och har varit ett viktigt inslag i de all- männa försäkringskassornas verksamhet. När de tidigare allmänna sjuk- kassorna ombildades till allmänna försäkringskassor år 1962 tillskapades en eller flera pensionsdelegationer samt en försäkringsnämnd för i prin- cip varje kommun inom varje försäkringskassas verksamhetsområde. Dessa delegationer och nämnder hade till uppgift att fatta beslut i en- skilda försäkringsärenden. För pensiondelegationernas del gällde beslu- ten rätten till förtidspension/sjukbidrag, handikappersättning och vård- bidrag, samtliga enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) samt ärenden om livränta och arbetssjukdom enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd samt vissa delpensionsärenden enligt lagen (1979:84) om delpen- sionsförsäkring. Försäkringsnämnderna beslutade om de inkomstprövade förmånerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpen- sion samt vissa änkepensioner enligt äldre bestämmelser i AFL. Försäk- ringsnämnderna skulle även informera kassans styrelse, pensionsdelega- tion och lokalkontor och ge råd och upplysningar angående lokala ange- lägenheter. Nya regler infördes den 1 april 1982, som innebar att försäkringskas- san skulle ompröva sitt beslut om en enskild begärde det – detta gällde även pensionsdelegationen och försäkringsnämnden. Delegationen och nämnden kunde också ändra egna beslut som innehöll felaktigheter. I propositionen (1982/83:127), om vissa administrativa frågor inom den allmänna försäkringen m.m., framhölls vikten av en väl fungerande förtroendemannamedverkan i försäkringskassornas verksamhet. Där sa- des att det kunde finnas anledning att överväga möjligheterna till ökad förtroendemannamedverkan inom sjukförsäkringsområdet samt vid det omprövningsförfarande som införts inom den allmänna försäkringen år 1982. En utredning tillsattes. Efter utredning Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna (SOU 1985:21) beslutade riksdagen (prop.1985/86;73, bet. 1985/86:SfU12) att förtroendemannainflytandet skulle stärkas och göras tydligare. Argumentet för detta var att försäkringskassan skulle utnyttja de förtroendevaldas praktiska erfarenheter och kunskaper inom olika områden som ett komplement till tjänstemännens kunskaper om försäkringsregler m.m. De förtroendevaldas kännedom om specifika lo- kala och regionala förhållanden skulle tas till vara vid bedömning i en- skilda ärenden. Ett ytterligare motiv var att öka allmänhetens insyn i för- säkringskassans verksamhet och beslutsprocesser. Riksdagsbeslutet innebar att pensionsdelegationer och försäkrings- nämnder avskaffades. Den 1 januari 1987 ersattes de med en enhetlig förtroendemannaorganisation, de nuvarande socialförsäkringsnämnderna. Varje försäkringskassa skulle ha så många nämnder som var lämpligt med hänsyn till försäkringskassans storlek och ärendemängd. Varje nämnd blev ansvarig för en viss del av försäkringskassans geografiska område. Arbetet i en socialförsäkringsnämnd För att kunna nå de uppsatta målen inom socialförsäkringens administra- tion fordras en väl fungerande organisation där var och en av de inblan- dade – tjänstemannen, ledamoten av socialförsäkringsnämnden och sty- relsen – är väl införstådd med sin roll och sin befogenhet och vet vilket ansvar som följer med denna. Försäkringskassans styrelse ansvarar för att arbetet i socialförsäkrings- nämnderna löper som det är avsett och att nämndledamöterna och tjänste- männen får den utbildning och information de behöver för att utföra sitt arbete. Socialförsäkringsnämnden är en integrerad del av försäkringskassans organisation. Försäkringskassans beslut i försäkringsärenden fattas an- tingen av en tjänsteman hos kassan eller av en socialförsäkringsnämnd. Ledamöterna i nämnden liksom tjänstemännen fattar beslut i försäk- ringskassans namn där handläggningen inklusive beslutsfattandet i en- skilda ärenden är myndighetsutövning. En nämndledamot omfattas av samma formella regler som en tjänsteman och båda skall fatta beslut i enlighet med gällande rätt. Lekmännens medverkan i handläggningen av enskilda ärenden är vik- tig för att förstärka rättssäkerheten. När fler personer tar ställning till ett ärende bör risken för godtycke, förbiseende av väsentliga fakta och miss- uppfattningar m.m. minska, vilket bör gagna likformigheten och rätts- säkerheten. Genom sitt deltagande i handläggning och beslut av enskilda ärenden får nämndledamoten insyn i beslutsprocessen och delar av försäkrings- kassans verksamhet. Ledamoten får också inblick i vilka konsekvenser det enskilda försäkringssystemet får för den försäkrade samt hur de olika trygghetssystemen korresponderar inbördes. Nämndledamotens uppgift är att fatta beslut i enskilda försäkringsären- den. Vid beslutsfattandet skall ledamoten, med sin livserfarenhet och sina erfarenheter och kunskaper om samhället, arbetsmarknaden, lokala och regionala förhållanden m.m., ta ställning till det presenterade be- slutsunderlaget, bedöma och väga samman de olika omständigheter som föreligger i ärendet och fatta beslut i enlighet med de regler och den praxis som gäller. Det är den föredragande tjänstemannens uppgift att vara expert på de materiella och formella regler som gäller och att ge nämnden den information nämnden behöver i sitt beslutsfattande. I sitt uppdrag i en socialförsäkringsnämnd skall ledamoten objektivt fatta beslut i enskilda ärenden. Ledamoten skall inte vara representant för den som föreslagit honom till uppdraget. Att vara ledamot av en social- försäkringsnämnd skiljer sig alltså i väsentliga avseenden från att vara ledamot av t.ex. en kommunal nämnd eller att vara aktiv i ett politiskt parti eller en facklig organisation. Det är viktigt att dessa helt olika roller som många nämndledamöter har uppmärksammas så att det inte råder tvekan om vad uppdraget innebär. I dessa avseenden har försäkrings- kassornas ledning ett informations- och utbildningsansvar. Det är önsk- värt att även de politiska partier och arbetsmarknadsorganisationer som har nomineringsrätt informeras om ledamöternas uppgift och roll i social- försäkringsnämnden. Den kunskap och de insikter som socialförsäkringsnämndens leda- möter får genom sin medverkan i handläggningen av mycket betydelse- fulla försäkringsärenden bör, när så är påkallat, komma till försäkrings- kassans lednings kännedom. Det är även angeläget att ledamöterna hålls väl informerade om försäkringskassans policy i frågor som rör nämnder- nas verksamhet och andra liknande övergripande frågor. Det kan därför vara lämpligt att det skapas rutiner så att information och synpunkter till och från nämndledamöterna når fram i båda riktningarna. I det följande redogör regeringen för sina förslag angående socialför- säkringsnämnderna. Förslagen presenteras i den ordning de föreslås bli reglerade i 18 kap. AFL. 4.4.1 Socialförsäkringsnämnder i den allmänna försäkringskassans organisation Regeringens förslag: Den allmänna försäkringskassans styrelse skall inrätta socialförsäkringsnämnder. En socialförsäkringsnämnds verksamhetsområden skall utgöras av ett väl avgränsat geografiskt område. Regeringen skall få utfärda när- mare föreskrifter om grunderna för den geografiska indelningen av nämndernas verksamhetsområden. Varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i samtliga slags ärenden som enligt denna lag eller annan författning skall avgöras av sådan nämnd. Om det finns särskilda skäl får styrelsen bestämma att ett eller flera slags ärenden skall beslutas av någon eller några av nämnderna inom försäkringskassans verksamhetsområde. En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter varav en skall vara ordförande och en vice ordförande. Om det bland ledamöterna eller hos föredraganden förekommer av- vikande mening skall denna anmälas innan socialförsäkringsnämn- dens sammanträde är slut. Socialförsäkringsnämnden skall inte längre fatta beslut i ompröv- ningsärenden och vissa andra ärenden. Utredarens förslag: Förslagen överensstämmer med regeringens bort- sett från förslaget om antal ledamöter och ersättare och vissa delar i för- slaget om avvikande mening. Utredaren föreslår att en socialförsäkrings- nämnd skall bestå av fem ordinarie ledamöter och att det skall utses en ersättare för var och en av dessa utom för nämndens ordförande. Vidare föreslås att ersättarna skall ha närvaro- och yttranderätt vid nämndens sammanträden och att nämnden skall vara beslutsför när tre ledamöter är närvarande. Utredaren föreslår att begreppet avvikande mening skall by- tas ut mot skiljaktig mening. Utredaren föreslår vidare att föredraganden skall ha skyldighet att anmäla skiljaktig mening om socialförsäkrings- nämnden fattar beslut som strider mot gällande rätt. Remissinstanserna: Inrättandet av socialförsäkringsnämnder – Fler- talet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Majoriteten po- ängterar att det är angeläget att inte antalet ärenden överstiger den före- slagna gränsen. Statskontoret anser bl.a. att lekmannainflytandet måste vägas mot kraven på en effektiv förvaltning, där myndighetsutövning och beslutsfattande är kopplat till det ekonomiska ansvaret. Socialförsäk- ringsnämnderna har en oklar grund för sin myndighetsutövning och för- slaget innebär inte någon förändring därvidlag. Förslagen bygger i allt för hög grad på tradition och borde mer baseras på en strävan att effektivi- sera socialförsäkringens administration efter samma principer som för övrig statlig verksamhet. Svenska Arbetsgivareföreningen anser att moti- ven för att ha socialförsäkringsnämnder inte längre finns kvar. Försäk- ringskasseförbundet tolkar förslaget om antal ärenden per sammanträde och sammanträdesfrekvens som riktlinjer och anser att det är upp till respektive försäkringskassa att själv besluta om detaljerna med utgångspunkt från den egna kassans förutsättningar. Förslaget om socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde har läm- nats utan erinran. Förslaget, att försäkringskassans styrelse bör ha möjlighet att fatta be- slut om att ett slags ärenden skall beslutas av den socialförsäkringsnämnd som styrelsen bestämmer, tillstyrks av flertalet eller lämnas utan erinran. Riksförsäkringsverket anför att det kan finnas särskilda skäl för ett sådant beslut. Med tanke på vikten av helhetssyn bör dock denna möjlighet tillämpas restriktivt. Landsorganisationen anser att alla socialförsäk- ringsnämnder skall besluta i all slag av ärenden som skall avgöras av nämnd. Angående antalet ledamöter i socialförsäkringsnämnden anför Lands- organisationen, Tjäntemännens Centralorganisation och Försäkrings- anställdas förbund att en förutsättning för att instämma i förslaget om minskat antal ordinarie ledamöter är att ersättarna verkligen får en aktiv roll i nämndens arbete. Försäkringskasseförbundet anser att det skall vara sju ledamöter och inga ersättare. Övriga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Förslaget om föredragandefunktionen tillstyrks av flertalet eller lämnas utan erinran. Statskontoret avstyrker bestämt att varje styrelse för sig anger vilka krav som skall ställas på föredragande. Om det skulle behö- vas för att säkerställa kraven på likformighet och rättvis tillämpning av försäkringen kan särskilda krav fastställas i författning. Försäkrings- kasseförbundet anser att det inte är nödvändigt att direktören utser före- dragande. Det bör kunna delegeras till exempelvis områdes- eller kon- torschef. Angående skiljaktig mening anser Kammarrätten i Sundsvall, Läns- rätten i Kalmar län och Domstolsverket att förvaltningslagens regler bör gälla och begreppet avvikande mening behållas. Det är tveksamt om man inom förvaltningsförfarandet kan kräva att avvikande mening skall anges före sammanträdets slut. Riksförsäkringsverket anser att begreppet avvi- kande mening bör behållas men tillstyrker förslaget i övrigt. Övriga läm- nar det utan erinran. Förslaget om beslutsbefogenheten – Flertalet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Länsrätten i Kalmar län anser att det bör över- vägas om inte ärenden av enkel beskaffenhet kan avgöras av tjänsteman. Statskontoret anser att nämndens beslutsbefogenhet bör begränsas till komplicerade ärenden av principiell natur. Nämnden skall yttra sig över policyskapande fall. Styrelsen bör avgöra om nämnden skall ha besluts- befogenhet i enskilda ärenden eller ej. Alla beslut bör ske på delegation och i rutinärenden bör tjänsteman besluta. Landsorganisationen och Tjäntemännens Centralorganisation anser att beslut om sjuk- och ha- vandeskapspenning och rehabiliteringsersättning även fortsättningsvis skall omprövas av nämnd. Även Försäkringskasseförbundet anser att det finns skäl att ha vissa omprövningsärenden kvar i nämnden, t.ex. ned- sättning och indragning av sjukpenning. Skälen för regeringens förslag: Inrättande av socialförsäkringsnämnder I en allmän försäkringskassa skall det enligt AFL finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar hur många nämnder som skall finnas i riket. Riksförsäkringsverket beslutar om an- talet nämnder i varje försäkringskassa samt vilket geografiskt område som skall vara socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde. För när- varande finns 163 nämnder i landet. Riksdagen har tidigare beslutat i enlighet med regeringens förslag att försäkringskassornas styrelse skall besluta om inrättande av socialförsäk- ringsnämnder (prop. 1996/97:63). Skälen för att styrelsen skall besluta om att inrätta socialförsäkringsnämnder är likartade de skäl som anförs i avsnitt 4.3 för att styrelsen också skall besluta om lokalkontorsnätets ut- formning. Där anförs bl.a. att det är på den regionala nivån som den bästa kännedomen om förhållandena inom regionen finns och därav har de re- gionala styrelserna för försäkringskassorna goda förutsättningar att be- döma och besluta angående inrättandet av socialförsäkringsnämnder. Antalet socialförsäkringsnämnder Under år 1996 avgjordes drygt 140 000 ärenden i landets socialförsäk- ringsnämnder. Med de i denna proposition föreslagna ändringarna av nämndens beslutsbefogenhet kommer det totala antalet ärenden som skall beslutas av nämnd, med oförändrad ärendetillströmning, att minska med cirka 8 000 per år. Med hypotesen att antalet ärenden kommer att vara ca 130 000 per år, antalet ärenden per sammanträde är 40 och antalet sam- manträden per år 25 skulle det behövas ca 130 nämnder i landet. För när- varande finns det 163 stycken. Antalet ärenden som socialförsäkrings- nämnderna avgör varierar för närvarande mellan försäkringskassassorna – från 1208 i Jämtland till 518 i Gävleborg. Om nämnderna sammanträtt 23 gånger år 1996 innebär det att en nämnd i Jämtland avgjort 52 ärenden per sammanträde medan Gävleborgsnämnden avgjort 22. Det finns för närvarande faktorer som i framtiden kan få effekter på socialförsäkringsnämndernas verksamhet avseende antalet ärenden som nämnderna skall besluta i. Utredningen om Ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, För- tidspensionsutredningen (dir. 1997:9) har nyligen överlämnat förslag i betänkandet Ohälsoförsäkringen Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166). Utredningen föreslår bl.a. att sjukpenning efter ett år skall övergå i en långtidssjukpenning som ersätter det nuvarande sjukbidraget. Över- gången blir automatisk och någon särskild prövning kommer således inte att ske. Av detta skäl anser utredningen att beslut om övergång till lång- tidssjukpenning bör fattas av tjänsteman och inte av socialförsäkrings- nämnd. Till skillnad mot sjukpenningsystemet kommer det inom ramen för långtidssjukpenningen också att finnas ett grundskydd för personer som saknat inkomster eller haft låga inkomster. Därför kommer det att finnas möjlighet att ansöka om långtidssjukpenning före ettårsgränsen. Sådan prövning av rätt till långtidssjukpenning bör enligt utredningens mening hanteras i socialförsäkringsnämnd. Förtidspensionen kommer att finnas kvar och rätten till denna bör enligt utredningen prövas av social- försäkringsnämnd. Förtidspensionsutredningens förslag får, om de antas av riksdagen, så- ledes en viss effekt på mängden ärenden som skall beslutas av socialför- säkringsnämnd. Flertalet av besluten om sjukbidrag, som i dag fattas av nämnd, ersätts av den mer rutinmässiga övergången till långtidssjukpen- ning. Denna kommer att beslutas av tjänsteman. För närvarande nybe- viljas ca 13 500 sjukbidrag årligen och uppskattningsvis lika många om- prövas varje år. Flertalet av dessa ärenden kommer med förslaget att vara tjänstemannabeslut. Sammantaget uppskattas nämnderna avlastas när- mare 25 000 ärenden per år. Regeringen avser att i denna fråga lägga fram förslag till riksdagen under år 1998. Även arbetsskadeförsäkringen är föremål för översyn (dir.1997:91). En särskild utredare har tillkallats med uppgift att bl.a. pröva ett alternativ till nuvarande arbetsskadeförsäkring som innebär att arbetsmarknadens parter tar över det organisatoriska och finansiella ansvaret för en obliga- torisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada samt analysera de ekonomiska effekter för såväl försäkringen som administrationen som kan vara för- enade med de olika alternativen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 1998. I vilken mån översynen av arbetsskadeförsäkringen kommer att få återverkningar på socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter får bl.a. förslagen från utredningen och den fortsatta beredningen utvisa. Regeringen anser att det är angeläget att antalet socialförsäkrings- nämnder bestäms så att rättssäkerhet, kvalitet och effektivitet i nämndens handläggning säkerställs. Antalet ärenden som nämnden skall besluta vid varje sammanträde bör hållas på en sådan nivå att det både finns ut- rymme för ledamöterna att ordentligt hinna sätta sig in i dem och att det ges tillfälle till en meningsfull dialog under sammanträdet. Det skall finnas möjlighet för ledamöterna att ställa frågor till föredraganden och att diskutera ärendet. Det skall likaså finnas utrymme för föredraganden att föredra ärendet noggrant. Samtidigt bör ärendemängden per sam- manträde av effektivitets- och kostnadsskäl vara väl avvägd. Mot denna bakgrund anser regeringen att antalet ärenden per sammanträde inte bör överstiga 40–45 stycken. Om en enskild överklagar försäkringskassans beslut skall försäkrings- kassan, enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291), vara den enskildes motpart i länsrätten och kammarrätten när ett beslut överklagats dit. Att försäkringskassan skall vara part innebär att domstolen kan förelägga eller ge försäkringskassan möjlighet att inom viss, ofta kort tid skriftligt svara i målet eller förordna kassan att svara i en muntlig förhandling. Försäkringskassan har möjlighet att inom två månader överklaga läns- rättens avgörande om det har gått kassan emot. Om en fråga som avgjorts av socialförsäkringsnämnd överklagas, skall nämnden enligt AFL före- träda försäkringskassan om kassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid försäkringskassan att före- träda nämnden vid domstol. De skyldigheter och möjligheter som följer av socialförsäkringsnämndens partsroll innebär att det inte får bli för långa intervall mellan nämndens sammanträden. Vid handläggning av socialförsäkringsärenden är tidsfaktorn en vä- sentlig del av den totala kvaliteten. Enligt förvaltningsrättsliga regler skall försäkringskassan handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Färdigutredda ärenden bör alltså avgöras av socialförsäkringsnämnden utan onödig fördröjning. För att nämnden skall ha den rätta förutsättningen att kunna fatta korrekta beslut behöver nämndens ledamöter vara välinformerade. Det innebär att nämnden behöver avsätta tid för bl.a. redovisning och analys av resultatet av förvaltningsdomstolarnas avgöranden av nämndens beslut, för infor- mation om regelförändringar och rättsutvecklingen i övrigt, för princip- diskussioner, m.m. Regeringen anser att försäkringskassans styrelse bör beakta bl.a. de olika omständigheter som angivits här, när styrelsen in- rättar socialförsäkringsnämnder. För att ärendehandläggningen inte skall bli onödigt fördröjd samt att socialförsäkringsnämnden skall kunna sköta sin roll som part i förvalt- ningsdomstolarna, anser regeringen att nämnden bör sammanträda minst var fjortonde dag. Som tidigare anförts anser regeringen att det är angeläget att antalet socialförsäkringsnämnder bestäms så att kraven på rättssäkerhet, kvalitet och effektivitet i nämndens handläggning säkerställs. Om förslagen i de ovan nämnda utredningarna eller andra faktorer skulle medföra att antalet ärenden som skall beslutas av socialförsäkringsnämnd minskar, bör an- talet nämnder därför inte minskas i motsvarande omfattning. Den ären- deminskning som kan uppstå bör leda till att nämnderna får bättre möj- lighet uppnå de uppställda kraven. Regeringen anser att det som anförts om antal nämnder, antal ärenden per sammanträde i socialförsäkrings- nämnd och sammanträdesfrekvens bör vara vägledande för de allmänna försäkringskassorna vid planering av sin verksamhet. Speciella bestäm- melser om detta bör därför inte införas i AFL utan bör rymmas i de före- slagna bestämmelserna i 18 kap. 9 § om styrelsens ansvar. Socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde Socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde följer som regel lokal- kontorsgränserna och omfattar ett eller flera lokalkontorsområden. Det innebär i normalfallet att en socialförsäkringsnämnd är behörig att fatta beslut i ett ärende, om den som saken rör är bosatt, dvs. inskriven, vid ett lokalkontor inom nämndens verksamhetsområde. Regeringen anser att principen om att socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde bör följa gränsen för lokalkontorsområden bör vara vägledande även i fram- tiden när nämnder skall inrättas. I undantagsfall kan det finnas skäl att avvika från principen och finna en annan indelningsgrund än lokalkonto- rens verksamhetsområde. Försäkringskassans styrelse bör i dessa fall ges möjlighet att besluta om att inrätta socialförsäkringsnämnder så att de passar de lokala och regionala förhållandena. Mot bakgrund till even- tuellt kommande förändringar och rationaliseringar inom socialförsäk- ringens administration bör regeringen ges rätt att utfärda närmare före- skrifter om grunderna för den geografiska indelningen av nämndernas verksamhetsområden. Ärendeslagen i socialförsäkringsnämnden Varje socialförsäkringsnämnd skall, enligt Riksförsäkringsverkets före- skrifter (RFFS 1986:15) om socialförsäkringsnämnder i de allmänna för- säkringskassorna, besluta i alla slag av ärenden som skall avgöras av so- cialförsäkringsnämnd. Ärenden om delpension, familjebidrag i form av näringsbidrag, bostadsbidrag enligt 27 § lagen om bostadsbidrag och omprövning av beslut för vårdgivare att återbetala sjukvårdsersättning, får dock avgöras av den socialförsäkringsnämnd som försäkringskassans styrelse bestämmer. Motiveringarna till denna reglering är att de förtroendevalda skall få en tillfredsställande överblick över hela socialförsäkringen och att det är viktigt och värdefullt att de har kännedom om de lokala förhållanden som råder inom socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde. Regeringen delar utredarens uppfattning att som huvudregel bör gälla att alla socialförsäkringsnämnder skall besluta i alla typer av ärenden. De stora skillnaderna i invånarantal mellan olika försäkringskassor och även de stora geografiska avstånden mellan kontoren vid vissa försäkrings- kassor medför att socialförsäkringsnämnderna kan behöva organiseras olika hos försäkringskassorna. Av bl.a. dessa anledningar kan det i un- dantagsfall finnas skäl att avvika från huvudregeln. Regeringen anser att, om det finns starka organisatoriska eller ekonomiska skäl, bör det finnas möjlighet för försäkringskassans styrelse att besluta att ett eller flera slags ärenden endast skall beslutas av någon eller några av nämnderna inom försäkringskassans verksamhetsområde. Mot bakgrund av det ovan anförda bör möjligheten utnyttjas restriktivt. Antalet ledamöter i en socialförsäkringsnämnd För närvarande består en socialförsäkringsnämnd av sju ledamöter och sex suppleanter. Det är endast ordföranden som inte har någon suppleant. Utredaren föreslog att antalet ledamöter och ersättare skulle minskas till fem respektive fyra. Utredaren anförde att ett färre antal ledamöter och suppleanter som har närvaro- och yttranderätt skulle öka förutsätt- ningarna att få en kvalitets- och effektivitetshöjning av nämndens arbete. Regeringen anser liksom utredaren att det är önskvärt att organisatio- nen med socialförsäkringsnämnder är effektiv och att kvaliteten på nämndens arbete är hög. Regeringen anser att målet om en effektiv och kvalitativ organisation med socialförsäkringsnämnder bättre kan uppnås om de personer som deltar i arbetet också i större omfattning får ta an- svar för de beslut som nämnden fattar. Regeringen föreslår därför att an- talet ordinarie ledamöter inte minskas enligt utredarens förslag. Antalet ledamöter behålls istället oförändrat samt systemet med suppleanter i socialförsäkringsnämnderna slopas. Förslaget innebär att samtliga i nämnden får likvärdiga beslutsbefogenheter och likvärdigt ansvar. Möj- ligheterna till utbildning för samtliga i nämnden bör bli bättre. Ett system med enbart ledamöter bör innebära att eventuellt förekommande priorite- ring mellan ledamöter och suppleanter eliminieras. Med den föreslagna ändringen av nämndernas sammansättning frigörs också ekonomiska re- surser, vilka bör komma nämnderna till del i form av ökade utbild- ningsinsatser bl.a. i syfte att förstärka nämndledamöternas kunskaper om socialförsäkringen och dess regelsystem. Regeringens förslag innebär att nuvarande bestämmelse om besluts- förhet bör behållas. Föredragandefunktionen Enligt AFL avgörs ärenden i socialförsäkringsnämnd efter föredragning av tjänsteman hos försäkringskassan. Regeringen anser liksom utredaren att föredragningen är en mycket viktig del i handläggningen av de ären- den som beslutas av socialförsäkringsnämnd. Det är därför av stor bety- delse att föredraganden har goda kunskaper, erfarenhet och en allsidig kompetens. En strävan bör därvid vara att långsiktigt fördjupa kunska- perna om socialförsäkringsrätt och förvaltningsrätt hos de föredragande. Regeringen anser att försäkringskassans styrelse i särskilt beslut bör ange vilka kunskaps- och kompetenskrav som skall ställas på den som utses till föredragande. Regeringen anser att frågan inte behöver regleras särskilt utan att detta ingår i styrelsens ansvar enligt den föreslagna be- stämmelsen i 18 kap. 9 § AFL. Regeringen anser vidare att försäkrings- kassans direktör bör ange de tjänstemän som skall ha till uppgift att föredra ärenden inför socialförsäkringsnämnden. Inte heller denna fråga bör regleras särskilt utan får anses ingå i direktörens administrativa led- ningsansvar enligt 18 kap. 13 § AFL. Avvikande mening I AFL anges att om föredraganden har från beslutet avvikande mening skall denna antecknas till protokollet. Någon tidsfrist för när reserva- tionen skall anmälas finns inte angiven i AFL. Riksförsäkringsverket har i allmänna råd (1992:4) Socialförsäkringsnämnder rekommenderat att den avvikande meningen bör meddelas innan sammanträdet avslutas. Ledamots reservationsrätt regleras i förvaltningslagen (1986:223). Där sägs att avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller ges till känna på något annat sätt. Beslut fattade av socialförsäkrings- nämnd expedieras efter att protokollet justerats och eventuellt efterarbete, t.ex. uträkning av ersättningens storlek, är avslutat. I vissa fall kan det dröja flera veckor från det att ärendet beslutats av socialförsäkrings- nämnden till det att beslutsmeddelandet sänds till den försäkrade. Under hela denna mellantid har ledamoten rätt att anmäla avvikande mening. Utredaren uppger att det är relativt ovanligt att någon meddelar avvi- kande mening och det förekommer mera sällan att någon gör det långt efter att sammanträdet är avslutat. De gällande reglerna är därför inget stort problem. Fråga uppkommer emellertid om när föredraganden senast kan anmäla avvikande mening samt hur man skall förfara när en ledamot anmäler avvikande mening efter att sammanträdet avslutats. Riksförsäk- ringsverket rekommenderar i det senare fallet att ärendet behandlas i nämnden på nytt. Regeringen anser att det är önskvärt att komma bort från dilemmat med sent meddelade reservationer. Därför föreslås att ledamots och före- dragandens avvikande mening skall anmälas till protokollet innan sam- manträdet är slut. Utredaren har föreslagit att föredragandes anmälan om avvikande me- ning inte bara bör regleras som en rättighet utan även som en skyldighet. Regeringen anser att bestämmelserna i förvaltningslagen, som innebär en rätt för föredraganden att få en avvikande mening antecknad, bör följas i detta avseende. Socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet Under år 1996 beslutades drygt 140 000 ärenden av landets socialförsäk- ringsnämnder. Av dessa var bl.a. 86 000 beslut om förtidspension, 17 500 beslut enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, 11 500 beslut om vårdbidrag och 9 000 om handikappersättning. Endast 3 beslut gällde näringsbidrag och 85 särskild efterlevandepension. Nämnderna fattade dessutom 3 800 omprövningsbeslut. Utöver sin behörighet att fatta beslut i enskilda ärenden, skall nämnden även föra försäkringskassans talan i länsrätt och kammarrätt, om en fråga som avgjorts av nämnden över- klagas dit. När socialförsäkringsnämnderna infördes år 1987 uttalades att nämn- den skall avgöra ärenden som har stor betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt och samtidigt inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömningar. Sedan dess har reglerna om t.ex. för- tidspension och arbetsskada skärpts så att utrymmet för bedömning har inskränkts men inte helt tagits bort. Regeringen anser att socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenhet idag inte är ändamålsenlig till alla delar. Den är uppdelad på ett stort an- tal olika ärendeslag och rör ärenden vars konsekvenser för den enskilde och samhället har synnerligen stor spännvidd – från t.ex. förtidspension till en ung person till fråga om rätt till sjukpenning för en kvarts dag. Re- geringen anser att detta inte är rimligt eller effektivt. Regeringen anser att socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet inte får bli endast formell fråga. Det är viktigt att handläggning och beslut håller en hög kvalitet och att nämndens medverkan har en reell funktion. Ledamöterna bör ha en rimlig möjlighet att sätta sig in i de ofta kom- plexa och komplicerade ärendena så att de kan få ett reellt inflytande i beslutsprocessen. Regeringen anser att kvaliteten i socialförsäkrings- nämndernas arbete bättre kan garanteras om nämnden får färre ären- deslag att besluta i. Ledamöterna kan då lättare tillgodogöra sig och upp- rätthålla nödvändig kunskap om den gällande rätt som råder på de områ- den nämnden har att befatta sig med. Den nuvarande uppsplittringen på ett stort antal vitt skilda ärendeslag, ibland sällan förekommande, gör det svårt för nämndens ledamöter att i praktiken ha de kunskaper som ger ett verkligt inflytande över besluten. Mot denna bakgrund anser regeringen att socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet bör koncentreras till ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den enskilde från försörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja den enskildes livskvalitet. Samtidigt skall ärendet innehålla utrymme för be- dömning. Saknas däremot bedömningsinslag bör ärendena inte beslutas av socialförsäkringsnämnd. Begreppet avsevärd tid används i andra sammanhang i olika regel- system, t.ex. vad gäller förutsättningarna för rätt till förtidspension i form av sjukbidrag och handikappersättning. Med avsevärd tid menas i dessa sammanhang minst ett år. Denna tolkning har sitt ursprung i förarbetena till AFL (prop. 1962:90, bet 1962:L2U, rskr. 1962:250). Regeringen an- ser att samma tolkning bör gälla även i fråga om vilka ärenden som skall beslutas av socialförsäkringsnämnd. De ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den en- skilde från försörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja den enskildes livskvalitet och där respektive ärendeslag samtidigt inne- håller utrymme för bedömning är för närvarande följande - förtidspension/sjukbidrag enligt AFL - särskild efterlevandepension enligt AFL - handikappersättning enligt AFL - vårdbidrag enligt AFL - assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning - bilstöd till handikappade enligt lagen (1988:360) om bilstöd till handi- kappad - livränta till den försäkrade, särskild efterlevandelivränta samt arbets- sjukdom enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring - sjukdom och livränta enligt lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd. Dessa ärenden har de beskrivna kriterierna och bör därför beslutas av socialförsäkringsnämnd. Regeringen anser därför att beslutsbefogenheten inte bör ändras i dessa fall. I det följande redogörs för i vilka fall regeringen anser att socialförsäk- ringsnämndens beslutsbefogenheter bör ändras. Ändringen av besluts- befogenheten görs med ledning av att vissa ärenden inte längre ryms inom den ovan beskrivna definitionen. Frågor om rätt till delpension enligt lagen (1979:84) om delpension till den som inte har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag – egna företagare – skall i dag avgöras av socialförsäkringsnämnd. Vidare skall ärenden av vidlyftig eller svår beskaffenhet beslutas av nämnd. Det är handläggande tjänstemannen som avgör om ärendet är vidlyftigt eller av svår beskaffenhet. Under år 1996 avgjorde socialförsäkringsnämnderna i landet 171 ärenden om delpension. Enligt det principbeslut som riksdagen fattat kommer det nya pen- sionssystemet att medföra att delpensionsförsäkringen upphör som fristå- ende ersättningsform (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). Med hänvisning till den tidigare redovisade definitionen och till att delpensionsförsäkringen kommer att upphöra, anser regeringen att alla beslut om delpension bör fattas av tjänsteman hos försäkringskassan. Beslut om eftergift av återbetalningsskyldighet och ränta för utgivet underhållsstöd m.m. enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd och de upphävda lagarna (1964:143 och 1984:1095) om bidragsförskott och förlängt bidragsförskott, s.k. kraveftergift, beslutas idag av socialförsäk- ringsnämnd oavsett återkravsbeloppets storlek. Under år 1996 avgjordes ca 3 900 sådana ärenden i landet. Dessa ärenden kan jämföras med ärenden om återkrav av andra utbe- talade ersättningar från försäkringskassan enligt 20 kap. 4 § AFL med flera författningar. De ärendena beslutas av tjänsteman oberoende av hur stort återkravsbeloppet är. Mot denna bakgrund och med hänvisning till att kraveftergiftsärendena inte uppfyller kriteriet avsevärd tid anser rege- ringen att dessa bör beslutas av tjänsteman hos försäkringskassan. Om det är uppenbart att en person som söker bostadsbidrag enligt la- gen (1993:737) om bostadsbidrag på grund av hushållets inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte behöver det bidrag som kan beräknas enligt bostadsbidragslagen, får försäkrings- kassan efter särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned bidraget. En sådan fråga skall avgöras av socialförsäkringsnämnd. Under år 1996 avgjordes drygt 200 sådana ärenden i hela landet. Dessa ärenden uppfyller inte kriteriet avsevärd tid. Regeringen anser därför att de bör beslutas av tjänsteman hos försäkringskassan. Om en person, som är berättigad till familjeförmåner, helt eller delvis har sin försörjning från en näring som drivs av honom eller henne eller maken, och särskild avlönad arbetskraft anlitas för att ersätta den bi- dragsberättigade under tjänstgöringen, lämnas näringsbidrag för löne- kostnaden enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersätt- ningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Om ett sådant ärende bedöms vara vidlyftigt eller av svår beskaffenhet får ärendet avgöras av socialförsäkringsnämnd. Det är handläggande tjänstemannen som avgör om ärendet skall föredras för nämnden. Under år 1996 beslutades endast 3 sådana ärenden i hela landet av nämnd. Dessa ärenden uppfyller inte kriteriet avsevärd tid. Regeringen anser därför att de bör beslutas av tjänsteman hos försäkringskassan. Om en enskild begär att ett beslut, som tjänsteman hos försäkrings- kassan har fattat, skall omprövas, skall antingen en annan tjänsteman hos kassan eller socialförsäkringsnämnden ompröva ärendet. Om den en- skilde är missnöjd även med omprövningsbeslutet kan det överklagas till länsrätten. Om den enskilde är missnöjd med ett beslut som socialför- säkringsnämnden fattat skall det inte omprövas, utan vederbörande får överklaga beslutet direkt till länsrätten. I en lång rad fall skall ompröv- ningen av ett tjänstemannabeslut göras av socialförsäkringsnämnd. Dessa ärenden kan uppdelas i följande huvudgrupper: - fråga om rätt till en ersättning, t.ex. sjukpenning, indragning eller ned- sättning av förmånen, - eller fråga om återbetalning av felaktigt utbetald ersättning. Detta gäl- ler samtliga ersättningsslag och endast om det belopp som har betalats ut för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet för det år då be- slutet om återbetalning fattades, för närvarande 3 600 kronor. I samband med övervägandet beträffande vilka ärenden socialförsäk- ringsnämnden bör avgöra, kan konstateras att de ärendeslag som för när- varande omprövas av nämnd inte uppfyller kraven på att under avsevärd tid ha väsentlig betydelse för den enskilde från försörjningssynpunkt. Av den anledningen bör de enligt regeringens uppfattning inte beslutas av nämnd, även om alla innehåller ett visst utrymme för bedömning. 4.4.2 Tillsättande av socialförsäkringsnämnder Regeringens förslag: Socialförsäkringsnämndens ledamöter skall ut- ses av försäkringskassans styrelse. Fem ledamöter skall utses efter förslag av de politiska partier som är representerade i landstinget re- spektive kommunfullmäktige och två ledamöter skall utses efter för- slag av de organisationer på arbetsmarknaden som finns inom försäk- ringskassans verksamhetsområde. Styrelsen skall utse ordförande och vice ordförande. Ledamöterna skall vara folkbokförda inom försäk- ringskassans verksamhetsområde. Ledamoten får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om en ledamot inte längre uppfyller dessa villkor förfaller uppdraget. Styrelsen skall eftersträva att ledamöterna i nämnden får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke. Nämndledamöternas mandatperiod skall börja den 1 april året efter det att ordinarie val har hållits till landstings- och kommunfullmäk- tige. Om en ledamot visar giltigt hinder får styrelsen entlediga ledamo- ten. Om det under en pågående mandatperiod inrättas en ny nämnd, skall de nytillträdande ledamöterna i nämnden utses för den tid som återstår av mandatperioden. Styrelsen skall utse ordförande, och vice ordförande i nämnden. Utredarens förslag: Utredaren förslag överensstämmer med rege- ringen med undantag för hur ordförande och vice ordförande skall utses. Utredaren föreslår att ordföranden skall utses av regeringen efter förslag av politiskt parti och att socialförsäkringsnämnden inom sig utser vice ordförande. Remissinstanserna: Angående utseendet av ordförande avstyrker Försäkringskasseförbundet och Statskontoret förslaget. Alla övriga till- styrker det eller lämnar det utan erinran. Statskontoret anser att styrelsen skall utse ordföranden och att de politiska partierna inte skall få nomineringsrätt utan att professionella meriter, t.ex. försäkringsjuridisk kompetens eller erfarenhet bör ligga till grund för valet. Försäk- ringskasseförbundet anser att nomineringen skall kunna ske av såväl po- litiska partiorganisationer som organisationer inom landsting eller kom- munfullmäktige. Försäkringskasseförbundet anser att både ordföranden och vice ordföranden skall utses av styrelsen. Förslaget om nominering av övriga ledamöter – Kammarrätten i Sundsvall anser att ledamöterna bör utses eller föreslås av landsting re- spektive kommunfullmäktige på samma sätt som ledamöter i t.ex. skatte- nämnd. Länsrätten i Kalmar län anser att ledamöterna bör utses på samma sätt som nämndemän i förvaltningsdomstol. Riksförsäkrings- verket och Handikappombudsmannen anser att ledamöterna bör utses efter nominering av landsting respektive kommunfullmäktige. Socialsty- relsen ställer sig tveksamma till förslaget. Statskontoret anser att leda- möterna bör företräda försäkringens intressenter. Svenska Arbetsgivare- föreningen menar att förslaget innebär att nämnderna fortsatt kommer att ha ett starkt korporativistiskt inslag. Tjänstemännens Centralorganisa- tion framhåller att även offentliga arbetsgivarorganisationer bör få nomieringsrätt. Förslaget om mandatperioden tillstyrks eller lämnas utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Utseende av ledamöterna i socialförsäkringsnämnder En socialförsäkringsnämnd utgörs i dag idag av sju ledamöter och sex suppleanter. Samtliga i nämnden är förtroendevalda. Ordförande i nämn- den utses av regeringen. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. Riksförsäkringsverket utser tre ledamöter samt lika många suppleanter och landstinget eller i förekommande fall kommunen utser tre ledamöter samt lika många suppleanter. Om en försäkringskassas verksamhets- område bestämts av regeringen enligt 18 kap. 1 § AFL beslutar rege- ringen om fördelningen landsting respektive mellan landsting och kom- mun när det gäller val av de tre sistnämnda ledamöterna. De ledamöter och suppleanter som utses av landstinget eller kommunen utses enligt samma principer som gäller för val av ledamot till försäkringskassans styrelse. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens riktlinjer om förfarandet vid utseendet av ledamöter i socialförsäkringsnämnder (prop. 1996/97:63). I beslutet ingår att den allmänna försäkringskassans styrelse skall utse samtliga ledamöter i socialförsäkringsnämnden, även nämn- dens ordförande. Regeringen anser att det inte finns skäl att frångå det tidigare riksdagsbeslutet. I den reformerade administrationen för social- försäkringen, som bl.a. syftar till att stärka försäkringskassornas själv- ständiga ställning, kommer fr.o.m. den 1 januari 1999 de allmänna för- säkringskassornas styrelser i sin helhet att utses av regeringen. Det natio- nella ansvaret för socialförsäkringen betonas därigenom. Regeringen an- ser att det är på den regionala nivån som den bästa kännedomen om för- hållandena om regionen finns och därför bör styrelsen inneha den viktiga uppgiften att utse samtliga ledamöter inklusive ordförande och vice ord- förande i socialförsäkringsnämnden. Det är positivt för socialförsäkringen att förtroendevalda vid sidan av tjänstemännen beslutar i ett antal ärendeslag vid försäkringskassans socialförsäkringsnämnder. Denna medverkan medger att det är möjligt att tillföra de förtroendevaldas erfarenheter och kunskaper från olika om- råden som ett komplement till tjänstemännens kunskaper om socialför- säkringen. Genom de förtroendevalda skapas också en bättre förankring i olika medborgargrupper. De förtroendevalda nomineras idag av politiska partier eller genom olika organisationer på arbetsmarknaden. Regeringen anser att socialförsäkringsnämnderna även i framtiden liksom idag i sin helhet bör vara sammansatta av förtroendevalda. Regeringen anser därför att fem av socialförsäkringsnämndernas leda- möter bör utses efter förslag av de politiska partier som finns represente- rade i det landsting respektive den kommunfullmäktige som utgör försäk- ringskassans verksamhetsområde. Riksdagen tillkännagav till regeringen i samband med sitt ställnings- tagande att socialförsäkringsnämnderna bör tillföras sakkunskap om vill- kor och förhållanden på arbetsmarknaden och arbetsplatser. Arbetsmark- nadens parter bör mot bakgrund härav ges rätt att nominera ledamöter i socialförsäkringsnämnderna (bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Av de av Riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skulle före den 1 juli 1992 två ledamöter utses efter förslag från arbetstagarnas och en från de icke offentliga arbetsgivarnas och egenföretagarnas centrala orga- nisationer för att tillgodose behovet av kunskap om arbetsmarknadsmäs- siga förhållanden. Svenska Arbetsgivareföreningen och även Småföreta- garnas Riksförbund (nuvarande Företagarnas Riksförbund) har dragit sig tillbaka från alla statliga styrelser och nämnder inklusive socialförsäk- ringsnämnderna. Efter den 1 juli 1992 är frågan, hur de idag av Riksför- säkringsverket utsedda ledamöterna skall nomineras, inte reglerad. I praktiken har ändringen inneburit att de berörda organisationerna Lands- organisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Lantbrukarnas Riksförbund har fortsatt att lämna förslag på ledamöter, och Riksförsäkringsverket har uppdragit åt försäkringskassan att lämna förslag till de tidigare arbetsgi- varplatserna. Riksförsäkringsverket utser ledamöter i förhållande till respektive organisations medlemsantal länsvis. Under utredningens gång framkom det att Svenska Arbetsgivareföreningen inte kommer att nomi- nera någon till ledamot av socialförsäkringsnämnderna. Sveriges Aka- demikers Centralorganisation har uttalat att de vill undvika en koppling mellan den fackliga organisationens roll och myndighetsutövning – i synnerhet över enskilda personer. Trots vissa svårigheter att få fram representanter från några organisa- tioner bör systemet med nomineringsrätt för organisationerna på arbets- marknaden kvarstå. Dessa svårigheter bör inte medföra att de organisa- tioner som accepterat inbjudan att delta i socialförsäkringsnämndernas arbete stängs ute. Det är således viktigt att det i nämnderna finns repre- sentanter med en bred och allsidig kunskap om förhållandena på arbets- marknaden. Två av ledamöterna i en socialförsäkringsnämnd bör därför utses efter förslag från organisationer på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av att Svenska Arbetsgivareföreningen inte kommer att nominera några ledamöter till socialförsäkringsnämnderna bör fler arbetsgivarorganisa- tioner ges rätt att föreslå ledamöter. Kretsen arbetsgivare med nomine- ringsrätt bör därför omfatta även offentliga arbetsgivarorganisationer. Vid nomineringen bör en försäkringskassas samtliga socialförsäk- ringsnämnder utgöra underlag för det antal ledamöter som skall nomine- ras. Styrelsen skall eftersträva att de ledamöter som föreslås av de poli- tiska partierna får en sammansättning som motsvarar den politiska repre- sentationen i landstinget respektive kommunfullmäktige. Styrelsen skall också bevaka att sammansättningen bland de ledamöter som nominerats av organisationerna på arbetsmarknaden fördelas jämt mellan dem som nominerats av arbetstagar- respektive arbetsgivarorganisationer. Regeringen anser att det är viktigt att socialförsäkringsnämndens leda- möter har kännedom om de lokala och regionala förhållanden som råder i nämndens verksamhetsområde. Enligt AFL skall en ledamot av social- försäkringsnämnden ha rösträtt till val av kommunfullmäktige. För att markera sin inställning föreslår regeringen att ledamoten även skall vara folkbokförd inom försäkringskassans verksamhetsområde. Om en leda- mot inte längre uppfyller dessa villkor skall uppdraget förfalla. När för- säkringskassans styrelse utser nämndledamöter bör den dessutom efter- sträva att få ledamöter som är bosatta i det geografiska område som utgör socialförsäkringsnämndens verksamhetsområde. Regeringen föreslår att samma regler som gäller i rättegångsbalken, om att den som har förvaltare enligt 11 kap.7 § föräldrabalken inte får utöva domarämbetet, även skall gälla för ledamot av en socialförsäk- ringsnämnd och att detta bör regleras i AFL. Regeringen har tidigare föreslagit att detta även skall gälla för ledamot i försäkringskassas sty- relse. Köns-, yrkes- och åldersfördelning m.m. Utredaren konstaterade att könsfördelningen i de nuvarande socialförsäk- ringsnämnderna är tämligen jämn, 56 procent män och 44 procent kvin- nor. Regeringen anser att det är angeläget med en jämn könsfördelning även i de kommande nämnderna. Utredaren konstaterade också att nuva- rande ledamöters genomsnittsålder är 54,7 år och att 27 procent är äldre än 60 år och endast 26 procent är yngre än 50 år. Regeringen menar att om alltför många ledamöter på grund av åldersskäl har lämnat det aktiva yrkeslivet och därför inte har de aktuella förhållandena på arbetsmarkna- den helt uppdaterade, blir syftet med lekmannamedverkan inte uppfyllt. Risken är också att ingen i nämnden känner till yngre personers speciella situation. Därför är det är önskvärt med en allsidigare åldersfördelning. Mot bakgrund till riksdagens beslut med anledning av proposition Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integra- tionspolitik (prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:SfU6) bör strävan vara att nämnden även speglar befolkningens etniska sammansättning. I 4 kap. 7 § rättegångsbalken finns det bestämmelser som syftar till en allsidig sammansättning av nämndemannakåren avseende ålder, kön och yrke. Bestämmelsen riktar sig i första hand till de organ som väljer nämndemän. Regeln innebär en skyldighet för de som utser och nomine- rar att sträva efter representativitet. Bestämmelsen har en målsättnings- karaktär. Regeln innebär inte att en viss grupp i samhället har en ovill- korlig rätt att bli företrädd bland nämndemännen. Regeringen anser att den reglering som finns för nämndemannakårens sammansättning också bör finnas reglerad i AFL avseende socialförsäkringsnämndernas leda- motskårs sammansättning. Mandatperiod Regeringen anser att längden på mandatperiod för ledamöterna i social- försäkringsnämnderna bör vara oförändrad, dvs. fyra år. Detta följer den mandatperiod som gäller för bl.a. försäkringskassans styrelse och lands- tings- respektive kommunfullmäktige. Varje ny mandatperiod bör börja den 1 april året efter det att val har hållits till landsting eller kommun- fullmäktige i hela landet. Tidpunkten 1 april gör det möjligt för den nyvalda styrelsen för försäk- ringskassan att sätta sig in i nominerings- och tillsättningsfrågan av socialförsäkringsnämndernas ledamöter. Utredaren har föreslagit att även socialförsäkringsnämnderna införs för en tid av fyra år och att det inför varje ny mandatperiod sker en prövning av hur många nämnder det skall inrättas. I samband med att socialförsäk- ringens administration reformeras skall styrelsen för de allmänna försäk- ringskassorna bl.a. inrätta socialförsäkringsnämnder och utse ledamöter i dessa. Regeringen menar att avsikten är att styrelsen inrättar de nämnder som behövs och att styrelsen löpande kan ompröva det antal nämnder som finns. Därför bör det inte finnas en bestämmelse om att socialförsäk- ringsnämnderna skall inrättas i samband med att en ny mandatperiod börjar. Regeringen föreslår att mandatperioderna för ledamöterna i socialför- säkringsnämnder skall vara oförändrad, dvs. fyra år. Under denna tid kan det inom försäkringskassans verksamhetsområde som sagt inträffa för- ändringar som det inte går att förutse i mandatperiodens början. Antalet uppgifter en allmän försäkringskassa har ansvar för kan ändras och där- med också behovet av antalet socialförsäkringsnämnder. Regeringen an- ser att det därför måste finnas en möjlighet för styrelsen att under lö- pande mandatperiod göra ändringar av socialförsäkringsnämndernas verksamhetsområden, genom att t.ex. minska antalet nämnder. En leda- mots uppdrag bör därför kunna upphöra i förtid om försäkringskassans styrelse beslutar det. Regeringen har för avsikt att förlänga mandatperioden för de nuva- rande nämndledamöterna till och med den 31 mars 1999. Regeringen anser att om en ledamot av socialförsäkringsnämnd visar giltigt hinder skall försäkringskassans styrelse få entlediga honom under löpande mandatperiod. Regeringen anser att frågan bör regleras i AFL. En liknande bestämmelse finns i 4 kap. 8 § rättegångsbalken beträffande nämndemän. 4.5 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringens administration Regeringens förslag: Riksförsäkringsverket skall i rollen som ansva- rig systemägare ha ett särskilt ansvar för det omfattande vidare- utvecklingsarbete beträffande socialförsäkringens IT-verksamhet som nu skall ske för att skapa ett effektivt IT-stöd för Riksförsäkrings- verkets och försäkringskassornas verksamhet. Riksförsäkringsverket skall, i samverkan med försäkringskassorna, driva utvecklingsarbetet och vidta de åtgärder som är nödvändiga. Följande utgångspunkter skall gälla för arbetet: Riksförsäkringsverket skall stärka sin roll som systemägare varvid särskilt beställarkapaciteten skall utvecklas. ADB-avdelningens roll som utförare av gemensamma IT-system skall renodlas och avdel- ningens verksamhet uppdragsfinansieras. Relationen mellan beställare och utförare skall vara affärsliknande. En nära och god samverkan mellan Riksförsäkringsverket och för- säkringskassorna är nödvändig vad gäller utveckling, drift och för- valtning av system. En fortsatt utveckling av samverkansformerna med beaktande av Riksförsäkringsverkets entydiga ansvar som sys- temägare skall ske. Utvecklingsarbetet skall ske så att bl.a. genomförandet av det nya pensionssystemet klaras samtidigt som systemens funktionalitet sä- kerställs inför övergången till år 2000. Vidare skall införandet av ny teknik ske med beaktande av den verksamhetsmässiga prioriteringen, varvid kassornas behov skall sättas i förgrunden. Statskontorets förslag: Statskontorets förslag överensstämmer med regeringens. En sammanfattning av Statskontorets förslag redovisas i bilaga 5. Det kan särskilt nämnas att Statskontoret i sin rapport fram- håller att IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet är eftersatt och att problemen i första hand rör utvecklingsverksamheten. Ett uppdämt behov finns av förbättrat IT-stöd som är väl anpassat till verksamhets- behoven. Samtidigt pekar Statskontoret på att olika förbättringsåtgärder som ligger i linje med den inriktning som Statskontoret förordar redan påbörjats under ledning av Riksförsäkringsverket. Med hänsyn till detta bör enligt Statskontorets mening inga drastiska omläggningar av struktu- rell art genomföras för närvarande. De påbörjade och planerade åtgär- derna bör ges en möjlighet att verka så att deras effekter på verksamheten kan bedömas. Statskontoret pekar dock på ett antal konkreta åtgärder som bör vidtas för att förbättra Riksförsäkringsverkets styrning av den gemensamma IT-verksamheten. Statskontorets sammanfattande bedöm- ning är att de satsningar som nu planeras och genomförs skapar förhål- landevis goda förutsättningar för att problemen inom IT-området skall få en lösning. Det krävs dock att åtgärderna blir föremål för tydliga priorite- ringar och en aktiv styrning samt att insatserna noggrant följs upp på samtliga beslutsnivåer. Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser som läm- nat synpunkter ansluter sig helt eller i huvudsak till Statskontorets för- slag. Riksförsäkringsverket framför angående vissa frågor beträffande den lokala driftorganisationen att socialförsäkringens administration inom sig bör avgöra hur dessa fråga skall hanteras. Riksrevisionsverket framhåller att den förändring som socialförsäkringsområdet nu står inför ställer stora krav på styrning och uppföljning. Därför bör regelbundna externa kvalitetsgranskningar göras av hur de olika aktiviteterna utveck- las. Centrala studiestödsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen pekar båda på vikten av att socialförsäkringens IT-verksamhet fungerar på ett bra sätt med hänsyn till de båda myndigheternas behov av vissa samband med socialförsäkringsområdet. Försäkringskasseförbundet framför att vissa förslag är behäftade med oklarheter och att konsekvenserna inte är klarlagda. Vissa förslag präglas av osäkerhet när det gäller möjligheterna till genomförande, något som också lyfts fram i rapporten. Enligt förbun- dets mening är ett gemensamt ansvarstagande, en tydlig roll- och an- svarsfördelning samt en aktiv samverkan och dialog mellan Riksförsäk- ringsverket och försäkringskassorna den grundläggande förutsättningen för en effektiv IT-verksamhet. Försäkringsanställdas förbund pekar sär- skilt på behovet av att de fackliga organisationerna får delta i IT-kollegiet och rådet för ADB-avdelningen. Riksskatteverket påpekar att det ofta finns betydande ekonomiska vinster att göra genom en hård styrning och samordning av drift- och kundstödslösningar. Förslag från arbetsgrupp inom Socialdepartementet: Den arbets- grupp inom Socialdepartementet som följt Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas utvecklingsarbete har redovisat vissa förslag och överväganden beträffande det fortsatta utvecklingsarbetet. Förslagen överensstämmer med regeringens. Förslagen berör i huvudsak samma frågor som de som Statskontoret behandlar i sin rapport och gruppens överväganden överensstämmer i allt väsentligt med de slutsatser och re- kommendationer som Statskontoret redovisar. Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser liksom Statskonto- ret att behovet av effektivisering och förnyelse av socialförsäkringens IT- verksamhet är stort. Inriktningen av den fortsatta utvecklingen av social- försäkringens IT-verksamhet bör vara den som Statskontoret föreslår och som Riksförsäkringsverket redan inlett och som stöds i allt väsentligt av remissinstanserna och den ovannämnda arbetsgruppen. Därvid kan föl- jande särskilt framhållas. Det är närmast en självklarhet att verksamhetens behov skall styra ut- vecklingen av socialförsäkringens IT-verksamhet. Under lång tid har dock bl.a. utvecklingen av IT-stöd som underlättar försäkringskassornas ärendehandläggning varit eftersatt. Detta beror inte minst på brister i styrningen av utvecklingsverksamheten. Oklarheter har även funnits i roll- och ansvarsfrågor. Det är därför viktigt att dessa frågor nu klargörs. Det är också viktigt att verksamhetsutvecklingen sätts i förgrunden och att formerna för att åstadkomma IT-stöd som effektiviserar socialförsäk- ringsadministrationens ärendehandläggning och ledning, uppföljning och utvärdering av verksamheten förbättras. Därmed ges ökade möjligheter att klara de försäkrades servicekrav samtidigt som kraven på ett löpande kraftfullt förändringsarbete för att effektivisera verksamheten bättre kan tillgodoses. Det är viktigt att inledningsvis klara ut återstående oklarheter vad gäl- ler roll- och ansvarsfrågor beträffande IT-verksamheten för att det nöd- vändiga förändringsarbetet effektivt skall kunna genomföras. Regeringen har redan i proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens er- sättningsnivåer och administration m.m. slagit fast att Riksförsäkrings- verket även framgent skall vara systemägare för socialförsäkringens ge- mensamma IT-system. Enligt regeringens mening är huvudpunkterna i systemägaransvaret följande. Riksförsäkringsverket skall svara för att de gemensamma försäkrings- systemen utformas i enlighet med verksamhetens krav. Detta innefattar såväl att systemen utformas så att socialförsäkringens bestämmelser följs som att användarna på försäkringskassorna får ett effektivt stöd för sin ärendehandläggning. Ansvaret omfattar också former och metoder för att utveckla systemen liksom prioritering och finansiering samt uppföljning och utvärdering av systemen. I systemägaransvaret ingår även att svara för den gemensamma IT- verksamhetens infrastruktur dvs. att systemen hanteras på en gemensam teknisk plattform som garanterar att bl.a. tillgänglighet och driftsäkerhet upprätthålls på fastställd nivå över hela socialförsäkringens administra- tion. Nära kopplat till detta är även ansvaret för att systemutveckling och drift sker effektivt. I systemägarrollen ingår ett beställaransvar vad gäller de gemensamma systemens funktion i förhållande till utföraren/leverantören av gemen- samma system. Riksförsäkringsverkets ADB-avdelning är för närvarande utförarorganisationen och regeringen har inte funnit skäl att nu ändra det förhållandet. En tydlig ansvars- och arbetsfördelning mellan beställar- respektive utförarorganisationen måste dock finnas. Därvid skall gälla att beställarorganisationen har ansvaret för verksamhetsutveckling och prio- riteringar medan utförarorganisationen har ett renodlat leveransansvar. En viktig uppgift för beställarorganisationen är att svara för planering av de utvecklingsinsatser som prioriteras med hänsyn till verksamhetens behov av IT-stöd. Beställaren skall svara för att enbart sådana beställningar görs som är verksamhetsmässigt motiverade och ekonomiskt lönsamma. Relationerna mellan beställare och utförare skall vara affärsliknande och samverkans- rutinerna skall byggas upp med hänsyn härtill. I detta ingår t. ex att avtal utformas mellan beställare och utförare och att en tydlig prissättning ska- pas. ADB-avdelningens verksamhet bör vara helt uppdragsfinansierad och beställaren skall ha det ekonomiska ansvaret för finansiering av upp- dragen och också den kostnadsuppföljning m. m. som behövs. Samtliga kostnader för IT-verksamheten skall synliggöras och den ekonomiska redovisningen skall utformas med hänsyn härtill. För närvarande ansvarar försäkringskassorna för delar av driften och den tekniska förvaltningen av de gemensamma systemen. Med hänsyn till vikten av att ha en klar och tydlig ansvarsfördelning bör Riksförsäk- ringsverkets ADB-avdelning ha ett samlat ansvar för hela kedjan av steg som avser drift och förvaltning av de gemensamma systemen. På motsva- rande sätt bör respektive försäkringskassa ha ansvar för eventuella egen- utvecklade lokala system dvs. system som inte ingår i de gemensamma systemen. Detta ansvar för försäkringskassorna innefattar bl.a. att förbe- reda sina egna system inför millenniumskiftet. Finns det behov av ett lokalt ADB-stöd, t.ex. för uppföljning, skall goda möjligheter finnas att ansluta och anpassa stödet till de gemensamma systemen. Det ankommer på Riksförsäkringsverket att i samverkan med försäk- ringskassorna närmare klargöra och precisera ansvarsfördelningen och också utforma en effektiv arbetsfördelning med utgångspunkt i ovan nämnda huvudpunkter. Regeringen har nu inte funnit skäl att föreslå att delar av ADB-avdel- ningens verksamhet läggs på extern leverantör, eftersom en sådan åtgärd för närvarande inte bedöms medföra några verksamhetsmässiga eller ekonomiska mervärden i ett kort tidsperspektiv. Effekterna av de före- slagna förändringarna bör avvaktas innan beslut tas om eventuella sådana åtgärder. Dessutom ger en ökad affärsliknande samverkansform mellan beställare och utförare tillsammans med förstärkt resultatuppföljning goda förutsättningar och handlingsfrihet för sådana framtida övervägan- den. Försäkringskassornas inflytande över den gemensamma IT-verksam- heten syftar ytterst till att systemen utformas och drivs så att verksamhe- ten på försäkringskassorna underlättas. Det är av största vikt att rationali- seringsmöjligheterna tillvaratas och att prioritering av systemutveck- lingen sker med utgångspunkt i sådana bedömningar och med hänsyns- tagande till försäkringskassornas önskemål om när och på vilket sätt systemen skall färdigställas. En nära och god samverkan mellan försäk- ringskassorna och Riksförsäkringsverket är därför nödvändig vad gäller utveckling, drift och förvaltning av de gemensamma systemen. Detta innefattar såväl kort som långsiktig planering men också prioritering och finansiering. Försäkringskassornas inflytande hänger nära samman med kassornas roll som kravställare. Den rollen bör stärkas bl. a genom en förstärkt kompetensutveckling men också genom förstärkt samverkan mellan Riksförsäkringsverkets beställarfunktion och försäkringskassornas krav- ställningsarbete. Försäkringskassorna bör bl.a. ges möjlighet att i effek- tiva former delta såväl vid systemutveckling som i beredning inför beslut beträffande strategiska IT-frågor. Insatser i nu nämnda avseenden har redan påbörjats av Riksförsäk- ringsverket och försäkringskassorna och dessa insatser ger en god grund för fortsatta sådana åtgärder. En vidareutveckling av insatserna bör ske. Med hänsyn till behovet av snabba förbättringar i socialförsäkrings- administrationens IT-verksamhet är det angeläget att konkreta åtgärder i linje med den redovisade inriktningen snarast genomförs. Sådana åtgär- der har, som tidigare sagts, redan påbörjats av Riksförsäkringsverket i samverkan med försäkringskassorna och regeringen anser att dessa insat- ser bör ges tillfälle att verka innan eventuella beslut om förändringar av mer strukturell art vidtas i IT-verksamheten. Regeringen vill dock starkt understryka nödvändigheten av att förändringsarbetet leder till önskade förbättringar så snart som möjligt. Därvid måste också beaktas att åtgär- derna skall göras på ett sådant sätt att bl.a. genomförandet av det refor- merade pensionssystemet klaras samtidigt som systemens funktionalitet säkerställs inför millenniumskiftet. Vidare skall införandet av ny teknik ske med beaktande av den verksamhetsmässiga prioriteringen av IT-stö- dets vidareutveckling, varvid försäkringskassornas behov skall sättas i förgrunden. En väl fungerande IT-verksamhet inom socialförsäkringen är av största betydelse inför det fortsatta arbetet med att effektivisera socialförsäk- ringens administration men också för att möjliggöra fortsatta socialför- säkringsreformer. Det är därför nödvändigt att vidarutvecklingen av IT- verksamheten blir framgångsrik. Det fortsatta utvecklingsarbetet bör där- för följas noga och bli föremål för återkommande genomlysningar och kontrollstationer. Regeringen har därför bl.a. för avsikt att återkomma till den frågan i regleringsbrevet för Riksförsäkringsverket avseende budget- året 1998. Mot bakgrund av de krav som ställs på säkerheten inom IT- området bör Riksförsäkringsverket bevaka denna fråga t.ex genom att utfärda allmänna råd som vägledning för försäkringskassorna. 5 Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten Regeringen lämnar i det följande förslag till riktlinjer för ändringar av redovisning på statsbudgeten genom att föreslå att vissa fonder som för- valtas av Riksförsäkringsverket avvecklas. Under förutsättning av riks- dagens godkännande avser regeringen att under år 1998 återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs. Regeringens förslag: Principen om bruttoredovisning enligt lagen om statsbudgeten skall tillämpas på arbetsskadeförsäkringen och delpen- sionsförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1999. Vissa fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket men inte längre fyller något praktiskt syfte bör avvecklas. Skälen för regeringens förslag: I syfte att göra statens inkomster och utgifter mer överskådliga samt för att bidra till att stärka budgetprocessen har regeringen under senare år ökat användningen av bruttoredovisning på statsbudgeten. Detta innebär att inkomster redovisas på statsbudgetens inkomstsida och utgifter på utgiftssidan. Detta sker i enlighet med grund- regeln i 17 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten där det föreskrivs att statens inkomster och utgifter skall budgeteras och redovisas brutto på statsbudgeten. Denna ordning har nyligen införts i fråga om arbetslös- hetsersättning, lönegaranti vid konkurs och sjukförsäkringen. Inom socialförsäkringsområdet redovisas bl.a. arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen fortfarande netto mot inkomsttitlar. På dessa områden, liksom de tidigare nämnda, har det visat sig svårt att med rim- ligt precision balansera de regelstyrda inkomsterna och utgifterna. Stora över- eller underskott har tenderat att uppkomma som minskat statsbud- getens överskådlighet. Som regeringen tidigare aviserat har regeringen övervägt ändringar av den fortsatta redovisningen av dessa försäkringar och andra fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverkets fondförvaltning regleras bl.a. i reglemente (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder och omfattar för närvarande 18 olika fonder. Av fonderna är delpensions- fonden den största och vid slutet av år 1996 omfattade den ca 5,3 miljar- der kronor. Arbetsskadefonden däremot har ett underskott som för närva- rande uppgår till ca 12 miljarder kronor. Därutöver förvaltar Riksförsäk- ringsverket ett antal fonder vilka är av varierande omfattning för ett antal skilda ändamål. Som exempel kan nämnas Särskilda yrkesskadefonden vars tillgångar uppgick till 71,9 miljoner kronor i slutet av år 1996. Det sammantagna värdet av de fonder som Riksförsäkringsverket förvaltar uppgick den 31 december 1996 till 6,8 miljarder kronor. Arbetsskadefonden Arbetsskadeavgifter skall enligt lagen (1981:691) om socialavgifter fö- ras till arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaden för arbetsskade- försäkringen och motsvarande äldre bestämmelser samt förvaltnings- kostnader skall täckas. Regeringen har inte funnit några hinder mot att införa bruttoredovisning och i samband därmed avveckla fonden. Regeringen föreslår därför en avveckling. Arbetsskadeavgiften bör i fort- sättningen föras till en bruttoredovisad inkomsttitel. Utgifterna för ar- betsskadeförsäkringen bör inte avräknas mot den inkomsttiteln utan på sedvanligt sätt finansieras från ett anslag som riksdagen anvisar för än- damålet. Riksdagens möjligheter att ta ställning till inkomster och utgif- ter förenade med arbetsskadeförsäkringens regler förbättras därmed. Då uppnås den av finansutskottet önskade tydligheten. Den fond som tidgare bildades av arbetsskadeavgiften men som f.n. uppvisar ett underskott bör avvecklas. Den i fonden bokförda skulden är fiktiv och kan elimineras utan statsfinansiella konsekvenser. Förändringen bör genomföras fr.o.m. budgetåret 1999. De försäkrades rättigheter som följer av lag och avtal påverkas inte av att redovisningen på statsbudgeten ändras. Delpensionsförsäkringen Delpensionsavgifter skall enligt lagen (1981:691) om socialavgifter föras till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostna- derna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Regeringen har inte funnit några hinder mot att införa bruttoredovis- ning och i samband därmed avveckla fonden. Regeringen föreslår därför en avveckling. I fortsättningen bör delpensionsavgiften föras till brutto- redovisad inkomsttitel. Utgifterna för delpension bör i fortsättningen inte avräknas mot inkomsttiteln utan på sedvanligt sätt finansieras från ett anslag som riksdagen anvisar för ändamålet. Riksdagens möjlighet att ta ställning till inkomster och utgifter förenade med delpensionsregler för- bättras därmed. Då uppnås den av finansutskottet önskade tydligheten. I samband med avvecklingen bör värdet av fondens tillgångar föras till en inkomsttitel. Förändringen bör genomföras fr.o.m. budgetåret 1999. De försäkrades rättigheter som följer av lag och avtal påverkas inte av att redovisningen på statsbudgeten ändras. Den föreslagna ändringen av redovisningen på statsbudgeten för arbets- skadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1999 innebär att ramarna för utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom och handikapp och utgiftsområde 11, Ekonomisk trygghet vid ål- derdom behöver höjas. Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen och del- pensionsförsäkringen förs upp som nya anslag under utgiftsområde 10 respektive 11. En omfördelning behöver således göras inom det statliga utgiftstaket. Utgifterna inom dessa utgiftsområden ökar medan utgifterna inom socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten minskar i motsva- rande omfattning. Det statliga utgiftstaket påverkas dock inte. Den ändrade redovisningsprincipen påverkar också anslagen under utgiftsom- råde 10, för (B1), Riksförsäkringsverket och (B2), Allmänna försäk- ringskassor, eftersom dessa för närvarande tillförs medel från arbetsska- defonden för administration av försäkringen. Medel för denna administ- ration tas upp under respektive ramanslag. Inte heller detta medför några statsfinansiella konsekvenser. Efter denna omläggning kommer social- försäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten att bestå av endast den allmänna tilläggspensionen (ATP). Andra fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket Regeringen har också aviserat i 1998 års budgetproposition att andra fonder som förvaltas av Riksförsäkringsverket och som inte fyller något praktiskt syfte bör avvecklas. För de fonder som avvecklas kommer rege- ringen i samband med att förslag till lagändringar presenteras att redo- göra för hur medlen i dessa fonder skall användas. Regeringen har, vid sin genomgång av de fonder som Riksförsäkringsverket förvaltar, funnit att Folkpensioneringsfonden, Särskilda yrkesskadefonden och Barnliv- räntefonden bör kunna avvecklas. Folkpensioneringsfonden som bildades i samband med 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring skulle upphöra i och med 1980 års budget- reform. Regeringen beslöt då även om avveckling år 1983. Fonden finns emellertid kvar och av tillgångarna är en del placerade i Riksförsäkrings- verkets sjukhus i Tranås och Nynäshamn, resterande i obligationer. Sär- skilda yrkesskadefonden bildades år 1962 genom avsättning från dåva- rande yrkesskadeförsäkringen och endast 1 005 kr betalades ut under budgetåret 1995/96. Från Barnlivräntefonden kunde föräldrar till barn utom äktenskap före den 1 juli 1983 köpa barnlivräntor hos Riksförsäk- ringsverket. Fonden har numera inga förpliktelser. Regeringen avser återkomma till riksdagen med slutliga förslag i dessa frågor. Omfattningen av Riksförsäkringsverkets fondförvaltning genomgår en betydande minskning genom att delpensionsfonden avvecklas. Regeringen avser därför också pröva frågan om vilken eventuell ny organisation som bör förvalta de kvarvarande fonderna och senare återkomma med eventuella förslag. 6 Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst Regeringens förslag: En försäkringskassa och ett landsting får till- sammans med flera kommuner inom samma landsting bedriva en ge- mensam försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal för- söksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat att tillåta lo- kal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk- ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöksverksamheten regleras genom lag (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell sam- ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Antalet försöksområden är begränsade till tio. Beslut om att medverka i försöksverksamheten har beviljats för - Stenungsunds kommun, Bohuslandstinget och Bohusläns allmänna försäkringskassa, - Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna försäkringskassa, - Grästorps kommun, Landstinget i Skaraborgs län och Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa, - Gotlands kommun och Gotlands läns allmänna försäkringskassa, - Finspångs kommun, Östergötlands läns landsting och Östergötlands läns allmänna försäkringskassa samt - Malmö kommun och Malmöhus läns allmänna försäkringskassa. Ytterligare ett antal ansökningar är under beredning. Av 1 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst framgår det att en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun som har kommit överens om det får bedriva lokal försöksverksamhet med finansiell samordning enligt den lagen, under förutsättning att rege- ringen medger det. Det är således inte möjligt för en försäkringskassa och ett landsting att tillsammans med flera kommuner inom försäkringskasse- respektive landstingsområdet bedriva en gemensam försöksverksamhet. Däremot finns det möjlighet för en försäkringskassa och ett landsting att tillsam- mans med olika kommuner inom försäkringskasse- respektive lands- tingsområdet bedriva flera olika försök enligt den nu aktuella försökslag- stiftningen. Regeringen har tidigare ansett att det inte behövs ytterligare försöks- verksamhet vad avser olika samverkansmodeller inom rehabiliterings- området utöver dem som för närvarande bedrivs, och att nya strukturella samverkansmodeller därför bör övervägas först när en utvärdering av försöksverksamheterna med finansiell samordning mellan socialförsäk- ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst har redovisats (prop. 1996/97:63). Detta godkändes av riksdagen (bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Regeringen har emellertid fått kännedom om att det finns starka önske- mål om att inom ramen för den nuvarande försökslagstiftningen bedriva försöksverksamhet mellan en försäkringskassa, ett landsting och flera kommuner. En sådan försöksverksamhet skulle enligt regeringens upp- fattning kunna vara möjlig för ett försäkringskasse- respektive lands- tingsområde som består endast av kommuner med relativt få invånare. För närvarande bedrivs försöksverksamhet inom områden som omfat- tar både stadsdelar med många invånare och enskilda kommuner med relativt få invånare. Regeringen anser att det inom den nuvarande för- söksverksamhetens ram även bör ges utrymme för en större regional försöksverksamhet där inte endast befolkningsunderlaget och relativt lokala förhållanden är av intresse utan även i stor utsträckning de geogra- fiska förutsättningarna. Regeringen anser därför att det bör ges möjlighet för en försäkrings- kassa och ett landsting att tillsammans med flera kommuner inom samma landsting bedriva en gemensam försöksverksamhet. Detta föranleder ändringar i lagen (1994:566) om lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. 7 Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och kostnader Förslagen avseende socialförsäkringens administration bör genomföras med början den 1 juli 1998. Reglerna om de allmänna försäkringskassor- nas styrelser avseende antal ledamöter, utseende av ledamöter och krite- rier för att kunna utses bör tillämpas första gången på de styrelser som utses med mandat fr.o.m. den 1 januari 1999. Ändringarna i socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter till- lämpas fr.o.m. den 1 juli 1998 medan övriga bestämmelser om socialför- säkringsnämnderna tillämpas första gången på de socialförsäkrings- nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. Tidpunkten är lämplig mot bakgrund av att en ny mandatperiod för bl.a. försäkringskassornas styrelser påbörjas den 1 januari 1999. Styrel- serna och socialförsäkringsnämnderna kan därmed inför kommande mandatperiod utses enligt reformerade regler. För ansökan som beslutas av socialförsäkringsnämnd och som inkom- mit före den 1 juli 1998 men ej beslutad före detta datum tillämpas de nya bestämmelserna. Beslut som meddelats före den 1 juli 1998 som för- anleder omprövning, skall omprövas av socialförsäkringsnämnd. Förslagen avseende socialförsäkringens administration får anses vara kostnadsneutrala. Antalet förtroendevalda i socialförsäkringsnämnderna kommer att minska med förslagen i denna proposition. Resurser som frigörs bör komma till användning för att öka utbildningsinsatserna av ledamöter i nämnderna. Antalet ärenden en socialförsäkringsnämnd beslutar om föreslås också minska. Detta bör kunna leda till att antalet beslut per sammanträde i en nämnd minskar. Eventuella kommande ändringar av lokalkontorsnätet liksom resurs- behov inom socialförsäkringens IT-stöd bör beaktas i kommande bud- getdialoger. Förslagen om ändringar av redovisningen på statsbudgeten m.m. bör genomföras med början av budgetåret 1999. Förslaget rörande lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk- ring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM) bör träda i kraft den 1 april 1998. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring I 18 kap. lagen om allmän försäkring som innehåller bestämmelser om de allmänna försäkringskassorna görs omfattande ändringar. Förutom att det införs flera nya bestämmelser ändras kapitlet såväl redaktionellt som språkligt. Det har i ingressen till lagförslaget inte varit möjligt att på ett begripligt sätt ange alla de redaktionella ändringar som görs i 18 kap. För flertalet av de nuvarande paragraferna anges därför att dessa får en ny lydelse även om det endast är fråga om omflyttningar och redaktionella ändringar i övrigt. För att beskriva alla ändringar av redaktionell natur finns en översikt över var kapitlets bestämmelser är placerade i den nu- varande lydelsen i förhållande till placeringen i den föreslagna lydelsen ( bilaga 4). 3 kap. Om sjukpenning 8 § Hänvisningen till bestämmelsen om försäkringsläkare ändras eftersom denna bestämmelse numera återfinns i 18 kap. 15 §. 18 kap. Om allmänna försäkringskassor Allmänna bestämmelser 1 § Paragrafens första stycke motsvarar vad som gäller för närvarande. De ändringar som görs är av språklig natur. I paragrafens andra stycke anges att styrelsen leder den allmänna för- säkringskassan och att det i försäkringskassan finns en direktör samt en eller flera socialförsäkringsnämnder. 2 § Paragrafen är ny och föreskriver i första stycket 1 att den allmänna för- säkringskassans grundläggande uppgift är att utreda och besluta i ärenden vilkas handläggning har anförtrotts försäkringskassan. I paragrafens första stycke 2 föreskrivs att försäkringskassan i sin handläggning skall svara för att social- och bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist inom dess verksamhetsområde. Det är Riksförsäkringsverket som på na- tionell nivå genom bl.a. sin normgivning verkar för en likformig och rättvis tillämpning (jfr. 2 § 2 förordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket). Det är inte åsyftat med bestämmelsen i denna punkt att en försäkringskassa, för att kunna svara för en likformig och rättvis tillämpning, skall kunna meddela egna regler som avviker från dem som utfärdats på nationell nivå. I punkten 3 åläggs försäkringskas- sorna två centrala uppgifter; dels att vidta åtgärder för att förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukskrivningsperioderna, dels att aktivt arbeta med rehabilitering enligt vad som närmare föreskrivs i 22 kap. Första stycket 4 och 5 motsvaras av nuvarande 5 § andra respek- tive tredje stycket. De ändringar som görs är av språklig natur. I andra stycket ges försäkringskassan möjlighet att även i frågor som inte rör rehabilitering träffa överenskommelser med kommun, landsting och länsarbetsnämnd i syfte att uppnå en effektivare användning av till- gängliga resurser. I budgetberedningen för inkomståret 1998 föreslås att det införs en sådan möjlighet för försäkringskassorna fr.o.m. den 1 januari 1998 (se prop. 1997/98:1 utgiftsområde 10 och bet. 1997/98:SfU1). Tredje styckets bestämmelser om att försäkringskassan inte får utöva någon annan verksamhet än som avses i första och andra styckena mot- svarar nuvarande 5 § första stycket. De ändringar som görs i denna del är av språklig natur. Därutöver ges i samma stycke regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att utfärda när- mare föreskrifter om att det för vissa ärenden eller frågor får finnas ge- mensamma enheter för alla försäkringskassor. Sådana enheter finns en- ligt föreskrifter utfärdade av Riksförsäkringsverket vid centralkontoret i Stockholms läns allmänna försäkringskassa för vissa ärenden för bosatta utomlands och vid centralkontoret i Göteborgs allmänna försäkringskassa för vissa frågor som gäller sjömän. 3 och 4 §§ De ändringar som görs är av språklig natur. 5 § Paragrafen motsvarar nuvarande 6 § andra stycket. De ändringar som görs är av språklig natur. 6 § Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § andra stycket. De ändringar som görs är av språklig natur. 7 § Paragrafen motsvarar nuvarande 27 §. De ändringar som görs är av språklig natur. Styrelse 8 § I första stycket föreskrivs det högsta och lägsta antalet ledamöter som får ingå i den allmänna försäkringskassans styrelse. Bestämmelsen om att personalen skall vara företrädd i styrelsen har flyttats hit från nuvarande 7 § första stycket. Detsamma har skett med bestämmelserna i nuvarande 7 § andra stycket om att personalföreträdarna är ledamöter i den omfatt- ning som framgår av särskilda bestämmelser. Kriterierna för hur antalet ledamöter närmare skall bestämmas anges i andra stycket. Av bestämmelserna i 31 § i den föreslagna lydelsen fram- går att det är regeringen som utser styrelseledamöterna och därmed anta- let ledamöter i respektive styrelse. Bestämmelserna om suppleanter har förts till paragrafens tredje stycke från nuvarande 7 § tredje stycket. De ändringar som görs är av språklig natur. 9 § Paragrafen är ny och har i huvudsak sin förebild i 7 § verksförordningen (1995:1322). Till skillnad mot vad som gäller enligt bestämmelserna i verksförordningen, som riktar sig till myndighetens chef, riktar sig be- stämmelserna i förevarande paragraf till den allmänna försäkringskas- sans styrelse. Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om styrelsens över- gripande ansvar. Författningsenligt innebär att styrelsen har att rätta sig efter lagar, förordningar och föreskrifter beslutade av Riksförsäkrings- verket. Bestämmelsen om att verksamheten skall bedrivas effektivt skall ses mot bakgrund av att försäkringskassornas verksamhet helt finansieras av statliga medel. I andra stycket föreskrivs i sju olika punkter vad styrelsen ansvarar för. De fem första punkterna har sin utgångspunkt i vad som föreskrivs för statliga myndigheter i 7 § andra stycket 1–5 i verksförordningen. De mål som styrelsen skall se till att följa vad avser användandet av statens och andra offentliga medel fastställs bl.a. i Riksförsäkringsverkets regle- ringsbrev för försäkringskassorna (se avsnitt 4.2.2). Motsvarigheten till sjätte punktens bestämmelser återfinns i nuvarande 28 §. Det är här fråga om försäkringskassans s.k. inre sekretess, dvs. frågor om rutinerna för de handlingar som hanteras och förvaras hos den allmänna försäkringskas- san. I den sjunde punkten föreskrivs att styrelsen skall fastställa organi- sation, ansvarsordning och beslutsordning för verksamheten. Detta sker lämpligen i en arbetsordning för försäkringskassan. Bestämmelserna i sjunde punkten är utformad med utgångspunkt i 18 § verksförordningen. Utöver det ansvar som styrelsen har enligt förevarande paragraf och enligt 10 § finns det andra bestämmelser i 18 kap, som ålägger styrelsen vissa uppgifter. Således finns bestämmelser i 20–22 §§ om vad styrelsen har för skyldigheter i fråga om försäkringskassans årsredovisning och delårsrapport. I 29 § finns bestämmelser om styrelsens skyldigheter i fråga om att efterkomma invändningar som gjorts i samband med den årliga revisionen av försäkringskassan. Andra bestämmelser som ålägger styrelsen vissa uppgifter återfinns i bestämmelserna om socialförsäk- ringsnämnderna (16, 33 och 34 §§). Den gränsdragning som i övrigt måste göras mellan styrelsens och di- rektörens ansvarsområden får göras utifrån bestämmelserna i 9 och 10 §§ jämförda med bestämmelserna i 13 § om direktören. När det gäller frågan om att inrätta lokalkontor och serviceställen enligt bestämmelserna i 14 § är detta naturligen en uppgift för styrelsen. 10 § I lagrummet regleras styrelsens ansvar gentemot de anställda. Det an- kommer således på styrelsen att verka för att de anställda är väl förtrogna med målen för den allmänna försäkringskassans verksamhet. Styrelsen skall även verka för att det råder goda arbetsförhållanden och att de an- ställdas kompetens tas till vara och utvecklas. Det dagliga arbetet med dessa frågor ansvarar direktören för (se kommentaren till 13 §). 11 § Paragrafen motsvarar nuvarande 10 §. De ändringar som görs är av språklig och redaktionell natur. 12 § Paragrafen motsvarar nuvarande 11 §. De ändringar som görs är av språklig natur. Direktör 13 § Rollfördelningen mellan styrelsen och direktören framgår av bestämmel- serna i denna paragraf jämförda med bestämmelserna i 9 och 10 §§. Di- rektören är således den som helt ansvarar för den löpande förvaltningen och leder det dagliga arbetet. I den uppgiften ingår bl.a. att se till att det som styrelsen skall verka för enligt 10 § i fråga om t.ex. goda arbetsför- hållanden fungerar i den dagliga verksamheten. Organisation 14 § Den allmänna försäkringskassan beslutar själv om lokalkontorsnät och servicegrad. Sådana beslut bör grundas på en verksamhetsanalys av de dominerande ansvarsområdena. Vid beslut om lokalkontorsnät eller ser- viceställen bör krav på tillgänglighet, kvalitet och geografiska förhållan- den samt effektivitet i resursutnyttjandet beaktas. Som angetts i kom- mentaren till 9 § är beslut om lokalkontorsnät och serviceställen naturli- gen en uppgift för styrelsen. I övrigt hänvisas i denna del till vad som anges i avsnitt 4.3.4. I detta avsnitt behandlas bl.a. frågan om när samråd bör ske med Riksförsäkringsverket. 15 § Nuvarande bestämmelser i denna paragraf upphör att gälla (se dock vad som anges i övergångsbestämmelserna om paragrafens andra och tredje stycke). Motsvarande bestämmelser till dem i den föreslagna nya paragrafen återfinns i nuvarande 12 §. De ändringar som görs är av språklig natur. 16 § I paragrafens första stycke föreskrivs att det är den allmänna försäkrings- kassan genom sin styrelsen som skall inrätta socialförsäkringsnämnder. I avsnitt 4.4.1 anges vad styrelsen därvid skall beakta. Enligt nuvarande bestämmelser beslutar regeringen om det totala antalet socialförsäkrings- nämnder i landet. I styrelsens behörighet att inrätta socialförsäkrings- nämnder ingår naturligen även att vidta andra förändringar som t.ex. att minska antalet nämnder (se avsnitt 4.4.2). I andra stycket ges grunderna för den geografiska indelningen av so- cialförsäkringsnämndernas verksamhetsområden. Närmare föreskrifter om grunderna för denna indelning får utfärdas av regeringen. Enligt den nuvarande ordningen är det Riksförsäkringsverket som bestämmer den geografiskt indelningen av nämndernas verksamhetsområden. Huvudregeln för socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter är enligt tredje stycket att varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i samtliga slags ärenden som enligt lagen om allmän försäkring eller annan författning skall avgöras av en nämnd. Om det finns särskilda skäl kan avsteg göras från huvudregeln. I denna del hänvisas till vad som anges i avsnitt 4.4.1. I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att en socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter, varav en skall vara ordförande och en vice ordförande. Det skall inte längre finnas några suppleanter i socialförsäk- ringsnämnderna. Bestämmelser om vem som utser ledamöterna återfinns i 33 §. 17 § Motsvarande bestämmelser återfinns i nuvarande 21 §. De ändringar som görs är av språklig natur. Beträffande de ändringar som görs i andra för- fattningar beträffande socialförsäkringsnämndernas beslutsbefogenheter hänvisas till avsnitt 4.4.1 och till respektive författningskommentar. 18 § Paragrafens första och andra stycke motsvaras av nuvarande 21 § fjärde och femte styckena med den skillnaden att det inte längre skall finnas några suppleanter. Bestämmelsen om att ett ärende avgörs i en nämnd efter föredragning av en tjänsteman i den allmänna försäkringskassan har flyttats till para- grafens tredje stycke från nuvarande 22 §. Bestämmelserna om muntlig handläggning i nuvarande 22 § skall inte längre gälla. I stället skall be- stämmelserna i 14 § förvaltningslagen (1986:223) om muntlig handlägg- ning tillämpas. I tredje stycket införs också en bestämmelse om att en ledamots eller föredragandens avvikande mening skall anmälas innan sammanträdet är slut. Skälen till att dessa bestämmelser skiljer sig från vad som gäller enligt 19 § tredje stycket förvaltningslagen framgår av avsnitt 4.4.1. Nu- varande bestämmelse i 21 § femte stycket sista meningen om att föredra- gandens avvikande mening skall antecknas till protokollet upphör att gälla. För en ledamots eller en föredragandens rätt att få en avvikande mening antecknad kommer i stället bestämmelserna i 19 § första och andra styckena förvaltningslagen att gälla. Redovisning 19 § Paragrafen är ny och anger de övergripande bestämmelserna för den all- männa försäkringskassans bokföring. 20 – 23 §§ Bestämmelsen om den allmänna försäkringskassans räkenskapsår mot- svarar nuvarande 14 § första stycket. De ändringar som görs är av språk- lig natur. De nuvarande bestämmelserna om årsredovisningen och underlag för anslagsframställningen finns i 14 § andra och tredje styckena. Det har tidigare inte funnits några bestämmelser om att de allmänna försäkrings- kassorna skall lämna delårsrapporter. När det gäller underlaget för Riks- försäkringsverkets budgetunderlag till regeringen finns det i nuvarande 14 § tredje stycke bestämmelser med liknande innebörd. Bestämmelserna i 20 och 21 §§ om att årsredovisningen respektive delårsrapporten skall upprättas på ett överskådligt sätt och i överens- stämmelse med god redovisningssed har utformats med motsvarande bestämmelser i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovis- ning m.m. som förebild. Detsamma gäller den föreslagna bestämmelsen i 22 § första stycket om vad underlaget till Riksförsäkringsverkets budget- underlag till regeringen skall innehålla. Normgivningsbemyndigandet i den föreslagna 23 § omfattar hela re- dovisningsområdet, dvs. bokföringen, årsredovisningen, delårsrapporten samt underlaget till budgetunderlag. Utgångspunkt för föreskrifterna bör vara motsvarande bestämmelser i bokföringsförordningen (1979:1212) och i förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. En annan viktig fråga att föreskriva om är tidpunkten för när respektive handling skall lämnas till Riksförsäkringsverket. Dessa tidpunkter bör anpassas efter de tidpunkter som enligt förordningen gäller för Riksför- säkringsverket att inkomma med motsvarande handlingar till regeringen. Riksförsäkringsverket har med stöd av nuvarande bestämmelser i 2 § meddelat föreskrifter om ekonomisk redovisning m.m. vid de allmänna försäkringskassorna (RFFS 1993:10). Revision 24 § Bestämmelserna om vem som skall granska de allmänna försäkringskas- sorna återfinns i nuvarande 16 § första och femte styckena. Dessa be- stämmelser kan ge intryck att det sker två separata revisioner; nämligen en av de valda revisorerna och en av Riksrevisionsverket (”det revisions- kontor som granskar Riksförsäkringsverkets verksamhet”). I praktiken görs en gemensam revision. I paragrafens första stycke föreskrivs att Riksrevisionsverket skall granska de allmänna försäkringskassorna. Verket skall enligt 27 § göra det gemensamt med de revisorer som skall väljas av landstingsfullmäk- tige eller kommunfullmäktige. Bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycke återfinns i nuva- rande 16 § femte stycket. 25 § Som anges i avsnitt 4.3.6 finns motsvarande bestämmelser om gransk- ningen av årsredovisningen och delårsrapporten för statliga myndigheter (se 2 § 3 och 5 förordningen (1988:80) med instruktion för Riksförsäk- ringsverket). 26 § Motsvarande bestämmelser finns i nuvarande 16 § fjärde stycket. Be- stämmelserna om jäv för anhörig har dock ändrats och jävsbestämmelsen i punkten 3 motsvarar vad som finns i annan lagstiftning (jfr. 8 kap. 7 § första stycket 3 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar). I fråga om jäv för de tjänstemän vid Riksrevisionsverket som utför granskningen gäller bestämmelserna i 11 § förvaltningslagen. 27 § Genom bestämmelserna paragrafens första stycke och i 24 § klargörs att den allmänna försäkringskassans revision utförs av Riksrevisionsverket gemensamt med de förtroendevalda revisorerna. I andra stycket föreskrivs att samma regler för granskningen gäller för de förtroendevalda revisorerna som för Riksrevisionsverket. 28 § I paragrafens första och andra stycke föreskrivs att det skall lämnas en revisionsberättelse över granskningen av årsredovisningen medan det skall lämnas ett revisorsintyg över granskningen av delårsrapporten (jfr. 6 § 1 och 3 förordningen med instruktion för Riksrevisionsverket). I tredje stycket föreskrivs att revisionsberättelsen respektive revisors- intyget skall undertecknas av dem som utfört granskningen och att de båda revisionshandlingarna skall lämnas till Riksförsäkringsverket. En kopia av revisionshandlingarna skall tillställas det landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som utsett revisorerna. För statliga myndigheters externa revision gäller bestämmelserna i för- ordningen med instruktion för Riksrevisionsverket. I förordningen finns föreskrifter om vad som skall beaktas vid dels granskningen av årsredo- visningen, dels granskningen av delårsrapportena. Det finns även före- skrifter om vilka tidsfrister som gäller för revisionsberättelsen respektive revisorsintyget. Motsvarande bestämmelser för den externa revisionen vid försäkringskassorna bör ha sin utgångspunkt i vad som gäller enligt förordningen. De föreskrifter som utfärdas med stöd av normgivnings- bemyndigandet i fjärde stycket bör ha sin utgångspunkt i förordningens bestämmelser. 29 § I paragrafen åläggs försäkringskassorna en skyldighet att rapportera om vilka åtgärder som vidtagits eller avses att vidtas med anledning av att Riksrevisionsverkets och de förtroendevalda revisorernas gemensamma revisionsberättelse över granskningen av årsredovisningen. Detta gäller under förutsättning att berättelsen innehåller någon invändning. Förebild för denna bestämmelse är 15 § verksförordningen. 30 § Paragrafen är ny. En bestämmelse införs om att det vid försäkringskas- sorna skall göras intern revision. Revisionen skall omfatta all verksamhet som försäkringskassan bedriver och ansvarar för. I paragrafen lämnas ett normgivningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter för den interna revisionen vid försäkringskassan. Tillsättande av styrelse m.m. 31 § Enligt första stycket utses hela styrelsen av regeringen. Regeringen utser även vem av styrelseledamöterna som skall vara ordförande och vice ord- förande. Regeringen skall, när den utser styrelsen, enligt andra stycket efter- sträva att få en sammansättning av styrelseledamöter som, på samma sätt som gäller för närvarande, motsvarar den politiska representation i landstinget respektive kommunen. Enligt bestämmelserna i tredje stycket upphör en ledamots uppdrag i förtid om regeringen bestämmer det. Uppfyller en ledamot inte länge kraven i 32 § förfaller uppdraget. När en ledamots uppdrag upphör i för- tid på grund av de nämnda skälen väljs en ny ledamot på samma sätt som den avgående. 32 § Bestämmelser om vem som är behörig att bli styrelseledamot återfinns i nuvarande 9 §. I den paragrafen finns inga krav på ledamoten skall ha någon anknytning till försäkringskassans verksamhetsområde. Ett sådant krav införs i förevarande paragraf genom att ledamoten skall vara folk- bokförd inom försäkringskassans verksamhetsområde. Samtidigt införs krav på att ledamoten inte får ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra- balken. 33 § Bestämmelserna i första stycket innebär att det är styrelsen som skall utse alla ledamöter i socialförsäkringsnämnderna, varav en utses till ordfö- rande och en till vice ordförande. På samma sätt som enligt nuvarande 21 § femte stycket utses ledamöterna för en tid om fyra år. Den nuva- rande möjligheterna för regeringen att förordna om andra mandatperioder än fyra år tas bort. Styrelsen skall förordna ledamöter för en kortare pe- riod än fyra år om det gäller nytillträdande ledamöter i en nämnd som inrättas under pågående mandatperiod. I andra stycket regleras hur ledamöterna utses. I denna del hänvisas till avsnitt 4.4.2. Med förebild från vad som gäller när nämndemän i de allmänna dom- stolarna och i de allmänna förvaltningsdomstolarna utses föreskrivs i tredje stycket att det skall eftersträvas att ledamotskåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke (jfr. 4 kap. 7 § rätte- gångsbalken och 19 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom- stolar). Enligt fjärde stycket gäller behörighetskraven i 32 § även för ledamö- terna i socialförsäkringsnämnderna. 34 § Även i denna paragraf införs bestämmelser med förebild från rättegångs- balken och lagen om allmänna försäkringsdomstolar. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 4 kap. 8 § rättegångsbalken och i 21 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. En annan situation där det kan bli fråga om att en socialförsäkringsnämndsledamots uppdrag upphör är när antalet nämnder minskas under pågående mandatperiod (se kommentaren till 16 §). 35 § Motsvarande bestämmelser finns i nuvarande 16 § första och tredje styckena. De ändringar som görs är av språklig natur. 36 § Paragrafen motsvarar nuvarande 25 §. De ändringar som görs är av språklig natur. Regeringen har i en särskild förordningen (1992:1299) om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. föreskrivit vad som skall gälla i fråga om arvoden för ledamöter i försäkringskassans styrelse och i socialförsäkringsnämnderna. Beträffande revisorerna har Riksförsäkringsverket utfärdat föreskrifter. Skadestånd 37–39 §§ Paragraferna motsvarar nuvarande 18 och 19 §§. De ändringar som görs är av övervägande språklig natur. I 38 § tredje stycket föreskrivs att reglerna om talan mot en ledamot eller en revisor inte gäller när en skadeståndstalan grundas på brott. För en sådan talan gäller bestämmelserna i 3 § preskriptionslagen (1981:130). Suppleanter 40 § Paragrafen motsvarar nuvarande 26 §. De ändringar som görs är av språklig natur. Anställning 41 § Beslut om att anställa direktören flyttas enligt första stycket från Riksför- säkringsverket till regeringen. Till grund för beslutet om att anställa di- rektören skall ligga ett förslag från försäkringskassans styrelse. Styrelsen skall höra Riksförsäkringsverket innan förslaget överlämnas till rege- ringen. Eftersom direktören är anställd hos den allmänna försäkringskas- san beslutar försäkringskassan om lön och gör lönerevision under an- ställningstiden. Enligt andra stycket entledigas direktören av styrelsen på samma sätt som direktören anställs. Styrelsen får dock lämna förslaget om entledi- gande till regeringen utan att först höra Riksförsäkringsverket. 42 § Paragrafen motsvarar nuvarande 13 § andra stycket. De ändringar som görs är av språklig natur. Arbetsgivarfrågor 43–45 §§ Paragraferna motsvarar nuvarande 13 a–13 c §§. I 43 § har det gjorts en ändring av språklig natur. Tillsyn 46 och 47 §§ Paragraferna behandlar Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskassorna. I denna del hänvisas till avsnitt 4.3.9. 20 kap. Övriga bestämmelser 10 § Till följd av att socialförsäkringsnämnderna inte längre skall fatta beslut i omprövningsärenden ändras paragrafens första stycke. 21 kap. Om frivillig sjukförsäkring 2 § Hänvisningen till bestämmelserna i nuvarande 18 kap. 15 § andra och tredje styckena ersätts med motsvarande bestämmelser införs i föreva- rande paragrafs andra och tredje stycke. Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser Bestämmelserna om antalet styrelseledamöter i 18 kap. 8 § första stycket och om att antalet styrelseledamöter skall vara beroende av hur många innevånare som bor inom försäkringskassans verksamhetsområde i 8 § andra stycket tillämpas första gången på de styrelser som utses för tid fr.o.m. den 1 januari 1999. Detsamma gäller bestämmelserna i 31 § och i 32 §. I fråga om socialförsäkringsnämnderna träder bestämmelserna om be- slutsbefogenheter i kraft den 1 juli 1998. I övrigt gäller att bestämmel- serna som socialförsäkringsnämnder tillämpas första gången på de nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. I fråga om beslut som meddelats före den 1 juli 1998 och som omprövas efter den 1 april 1999 får försäkringskassans styrelse besluta om fördelningen bland de nämn- der som då finns. Eftersom en begäran om omprövning enligt 20 kap. 13 § tredje stycket skall vara inkommen två månader från den dag den som begär omprövning fick del av beslutet, kan det endast undantagsvis bli fråga om att tillämpa denna övergångsbestämmelse. Delårsrapporter skall upprättas första gången avseende första halvåret 1998. I fråga om de tillgångar som vid tidpunkten för ikraftträdandet förval- tas i fonden för den obligatoriska sjukförsäkringsfonden gäller 18 kap. 15 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse. Enligt övergångsbestämmelserna till 20 kap. 10 § skall äldre bestäm- melser om att omprövningen skall göras av socialförsäkringsnämnden gälla beträffande beslut som meddelats före ikraftträdandet. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Bestämmelsen i 15 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen göras av socialförsäk- ringsnämnden även efter denna tidpunkt. 8.3 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1962:401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och frivilliga försäkringen I rubriken ersätts reglemente med lag. I övrigt görs en ändring vad avser hänvisningen till 18 kap. till följd av de ändringar som där görs. 8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Bestämmelsen i 8 kap. 4 § andra stycket om att socialförsäkringsnämn- den skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut med- delats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen göras av socialför- säkringsnämnden även efter denna tidpunkt. Hänvisningen i 8 kap. 13 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsver- kets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring Socialförsäkringsnämnden skall inte längre pröva ärenden om delpension enligt 17 §. Paragrafen upphävs därför. Även bestämmelsen i 20 § första stycket om att socialförsäkrings- nämnden skall ompröva beslut om återbetalning upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. 8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade Bestämmelsen i 5 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. 8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn Hänvisningen i 9 § första stycket till bestämmelserna om Riksförsäk- ringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen i paragrafens andra stycke om att socialförsäkrings- nämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. 8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård Bestämmelsen i 18 § första stycket om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. Hänvisningen i 19 § till bestämmelserna om Riksförsäkringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelser om denna numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.9 Förslaget till om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare Bestämmelsen i 14 § första stycket om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. Hänvisningen i 15 § till bestämmelserna om Riksförsäkringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelser om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön Hänvisningen i 26 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret Bestämmelsen i 2 § första stycket om att socialförsäkringsnämnden skall avgöra vidlyftiga och svåra ärenden om familjebidrag i form av närings- bidrag upphör att gälla. Hänvisningen i 4 § första stycke till bestämmelsen om Riksförsäk- ringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn Hänvisningen i 5 § första stycke till bestämmelsen om Riksförsäkrings- verkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn nu- mera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen i paragrafens andra stycke om att socialförsäkrings- nämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. 8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader Hänvisningen i 3 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets tillsyn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning Bestämmelsen i 17 § andra stycke om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. Hänvisningen i 18 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets till- syn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag Bestämmelsen om att beslut om att dra in eller sätta ned bostadsbidrag enligt 27 § andra stycket skall fattas av socialförsäkringsnämnden upphör att gälla. Detsamma gäller bestämmelsen i 29 § andra stycket om att so- cialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. Hänvisningen i 30 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets till- syn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Bestämmelsen i 14 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock omprövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämnden. Hänvisningen i 15 § till bestämmelsen om Riksförsäkringsverkets till- syn ändras eftersom bestämmelserna om verkets tillsyn numera återfinns i 18 kap. 46 och 47 §§ lagen om allmän försäkring. 8.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 1 och 2 §§ Förslagen föranleds av att flera kommuner i samma landstingsområde skall kunna ingå i försöksverksamheten. 8 § Ändringen i punkten 8 innebär att förbundsordningen för ett beställar- förbund som består av flera kommuner även måste ange vem som skall ha ansvaret för arkivvården enligt 18 och 27 §§. 18 och 27 §§ Om flera kommuner deltar i försöksverksamheten skall en av dem ha ansvaret för arkivvården. Vilken kommun som skall ha detta ansvar skall anges i förbundsordningen. 30 § Ändringen är en ren följdändring med anledning av att även flera kommuner skall kunna delta i försöksverksamheten. 8.18 Förslaget till lag om ändringen i lagen (1996:1030) om underhållsstöd Bestämmelsen i 38 § andra stycket om att socialförsäkringsnämnden skall ompröva vissa beslut upphör att gälla. I punkt 3 av övergångs- bestämmelserna till rubricerad lag görs en ändring som innebär att social- försäkringsnämnderna inte heller skall fatta beslut enligt äldre lagstift- ning. Detta avser beslut om omprövning enligt 22 § andra stycket lagen (1964:143) om bidragsförskott och 12 § lagen (1984:1095) om förlängt barnbidrag (i 12 § hänvisas till bestämmelserna i lagen om bidragsför- skott). Har sådana beslut meddelats före den 1 juli 1998 skall dock om- prövningen även efter denna tidpunkt göras av socialförsäkringsnämn- den. Sammanfattning av betänkandet Förtroendemannainflytande – ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) Uppdraget Med anledning av de förslag om förändringar i den nuvarande organi- sationen av socialförsäkringsadministrationen som lades fram i propo- sition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m. fick jag i uppdrag att ta fram förslag och det beslutsunderlag som krävs för att genomföra de föreslagna förändring- arna. I uppdraget ingår att - ta fram de principer som skall vara styrande för bestämmandet av antalet nämnder inom ett verksamhetsområde, - se över nomineringsförfarandet och nämndernas sammansättning, - se över de förtroendevaldas roll, - se över nämndernas beslutsbefogenhet och klargöra om nuvarande beslutsbefogenhet är ändamålsenlig eller om ytterligare eller färre ärendeslag bör bli föremål för beslut av socialförsäkringsnämnden, - överväga vilken typ av ärenden som nämnden i framtiden skall an- svara för, - belysa föredragandefunktionen och lämna förslag till utformning. Principer för bestämmandet av antal socialförsäkringsnämnder Jag föreslår att antalet socialförsäkringsnämnder inom en försäkrings- kassa skall vara så stort att rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffektivitet i handläggningen av ärenden säkerställs samtidigt som kravet på snabbhet i handläggningen tillgodoses. Det är angeläget och ett rätts- säkerhetskrav att antalet ärenden hålls på en sådan nivå att det både finns utrymme för ledamöterna att hinna sätta sig in i dem och att det ges till- fälle till en meningsfull dialog under sammanträdet. Antalet ärenden per sammanträde bör därför vara högst 40–45 stycken. För att ärendehand- läggningen inte skall bli onödigt fördröjd samt att nämnden skall kunna sköta sin roll som part i domstol, bör nämnden sammanträda minst var fjortonde dag. Vidare föreslås att varje socialförsäkringsnämnd skall besluta i alla slag av ärenden som skall avgöras av nämnd. Om det finns särskilda skäl kan dock försäkringskassans styrelse besluta att viss grupp av ärenden skall avgöras av den nämnd som styrelsen bestämmer. Denna möjlighet skall utnyttjas restriktivt. Nämndledamotens roll och ansvar Nämndledamotens roll är att fatta beslut i enskilda försäkringsärenden, att som allmänhetens företrädare ha insyn i försäkringskassans verk- samhet och beslutsprocess och att genom sitt deltagande i ärendehand- läggningen förstärka rättssäkerheten. Dessutom bör ledamoten vara en länk mellan allmänheten och försäkringskassan. Lekmännens medverkan i beslutsprocessen är viktig för att stärka rättssäkerheten. När flera tar ställning till ett ärende bör risken för god- tycke, förbiseende av väsentliga fakta och missuppfattningar minska, dessutom blir ärendet mer allsidigt belyst. Nämndens arbetsuppgifter är närmast domstolsliknande och nämnd- ledamöterna skulle kunna liknas vid nämndemännen i domstol. Många nämndledamöter och ersättare har fackliga eller andra uppdrag, är verksamma inom politiska partier eller är kommunpolitiker. I dessa sammanhang är ledamoten vald eller utsedd för att företräda en politisk uppfattning eller medlemmarna i en organisation. I sitt uppdrag i nämnden är det inte meningen att ledamöterna skall vara representanter för dem som utsett eller föreslagit dem. Deras uppgift är i stället att som lekmän med sin livserfarenhet och sina erfarenheter och kunskaper om samhället, arbetsmarknaden, lokala och regionala förhållanden, m.m. objektivt ta ställning till ett presenterat be- slutsunderlag, bedöma och väga samman de olika omständigheter som föreligger i det enskilda ärendet och fatta beslut i enlighet med gällande rätt. Av en genomförd undersökning framkommer att inte alla ledamöter är klara över sin roll utan ser sig som representanter för sina organisationer eller partier. Detta är allvarligt och måste uppmärksammas. Försäkrings- kassornas ledning men även Försäkringskasseförbundet har här ett in- formations- och utbildningsansvar för att de som nominerar ledamöterna och ledamöterna själva blir väl medvetna om ledamotens uppgift och roll. Annars kan ledamöterna bli ett hot mot rättssäkerheten istället för att stärka den och därmed urholka försäkringens legitimitet. Jag anser att nämndens ledamöter bör vara en länk mellan allmänheten och försäkringskassan och till kassans ledning framföra synpunkter på kassan som organisation och socialförsäkringssystemen som sådana. Genom sitt deltagande i beslutsprocessen får ledamöterna inblick i vilka konsekvenser trygghetssystemen får för den enskilde. De bör i sina organisationer, politiska partier och genom att delta i den allmänna de- batten göra försäkringskassan och socialförsäkringen känd och påverka för att få förändringar till stånd när de anse att sådana är påkallade. Nämndledamöterna skulle, på styrelsens uppdrag och tillsammans med tjänstemän hos kassan, kunna företräda kassan i olika sammanhang, t.ex. i de av regeringen föreslagna samverkansgrupperna inom rehabiliterings- området. Nämndens beslutsbefogenhet Ända sedan de allmänna försäkringskassorna bildades år 1962, har för- troendemän beslutat i vissa typer av ärenden. Socialförsäkringsnämnden fattar beslut i ärenden som har stor betydelse för den enskilde från trygg- hets- och försörjningssynpunkt samtidigt som ärendena ofta inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömning. Dessutom omprövar nämnden vissa tjänstemannabeslut, när en enskild begär att beslutet skall om- prövas. Under år 1996 fattade landets socialförsäkringsnämnder beslut i drygt 140 000 ärenden. Av dessa var bl.a. 86 000 beslut om förtidspension, 17 500 beslut enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, 11 500 beslut om vårdbidrag och 9 000 om handikappersättning. Nämnderna fattade dess- utom 3 800 omprövningsbeslut. Utöver sin behörighet att besluta i enskilda ärenden skall nämnden även föra försäkringskassans talan i länsrätt och kammarrätt, om en fråga som nämnden avgjorts överklagas. Nämnden får bemyndiga en tjänste- man hos kassan att företräda nämnden vid domstol. Det är vanligt att så sker. Socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet är inte ändamålsenlig till alla delar, som den är utformad i dag. Den är alldeles för uppsplittrad på en mängd olika ärendeslag som rör ärenden vars konsekvens för den enskilde och samhället har synnerligen stor spännvidd. Ledamöterna har svårt att få tillräcklig inblick i alla regler som blir aktuella, ibland bara någon enstaka gång per år. Prövning i nämnd får inte vara endast en for- mell fråga – ledamöterna bör ha en rimlig möjlighet att sätta sig in i de ofta komplexa och komplicerade ärendena så att de kan få ett reellt in- flytande i beslutsprocessen. Man bör också ta ställning till nämndernas medverkan i ärendehand- läggningen utifrån ett kostnadsperspektiv. Under år 1996 uppgick kost- nader för arvoden, reseersättningar, arbetsgivaravgifter m.m. till ca 36 miljoner kronor. Till detta kommer kostnader för nämndorganisa- tionen och tjänstemännens arbete med de ärenden som skall föredras inför nämnden. Lekmännens medverkan skall få kosta, men i dessa ekomomiskt mycket kärva tider kan man ändå inte helt bortse från kostnaderna. I mina överväganden har jag låtit kvalitetsaspekterna få stor betydelse. Jag anser att kvaliteten kan höjas om nämnden får färre ärendeslag att besluta i. Jag föreslår därför att socialförsäkringsnämndens beslutsbefo- genhet koncentreras till ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den enskilde från försörjningssynpunkt eller där ersätt- ningen är ägnad att höja den enskildes livskvalitet. I ärendet skall det samtidigt finnas utrymme för bedömning. Jag föreslår att ärenden om delpension, eftergift av återbetalnings- skyldighet för utbetalade underhållsstöd och bidragsförskott s.k. kraveftergift, bostadsbidrag och näringsbidrag inte längre skall beslutas av nämnd. Däremot skall nämnden fortfarande besluta om förtidspension, efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag, bilstöd till handikappade, assistansersättning och ärenden enligt lagen om arbets- skadeförsäkring och statlig personskadeförsäkring. Jag föreslår vidare att socialförsäkringsnämnd inte längre skall om- pröva några tjänstemannabeslut när en enskild begär omprövning. Nämndernas sammansättning En socialförsäkringsnämnd består i dag av sju ledamöter och sex ersät- tare. Ordföranden utses av regeringen. Tre ledamöter och tre ersättare väljs av landstinget eller i förekommande fall av kommunfullmäktige. Tre ledamöter och tre ersättare utses av Riksförsäkringsverket. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. Ledamöterna skall ha en så bred och allsidig representation som möjligt från det egna försäkringskasse- området. De personer som i första hand bör komma ifråga är de som är bosatta inom nämndens geografiska område. I de nuvarande nämnderna är könsfördelningen tämligen jämn. Leda- möternas genomsnittsålder är 55 år, 27 procent är över 60 år medan en- dast 26 procent är yngre än 50 år. Det är önskvärt med en jämnare ålders- fördelning. För att markera vikten av en jämn köns- och åldersfördelning föreslår jag att det av lagen skall framgå att styrelsen skall eftersträva att ledamotskåren får en allsidig sammansättning vad avser ålder, kön och yrke. Nämnden fattar beslut i ärenden som har mycket stor betydelse för den enskilde och som innebär ett stort ekonomiskt åtagande för samhället. Det ligger därför ett stort ansvar på de som får nominera ledamöter. Det är viktigt att de bemödar sig att finna lämpliga kandidater – personer som är kunniga, kloka, engagerade och som har tid och möjlighet att ägna sig åt uppdraget. Det är i stor utsträckning de som nominerar som avgör hur väl lekmannamedverkan kommer att fungera och vilken kvalitet och legi- timitet som blir följden av denna medverkan. Socialförsäkringsutskottet har uttalat att arbetsmarknadens parter bör ges rätt att nominera ledamöter i nämnderna. Problemet är att inte alla parter är villiga att medverka. SAF kommer av allt att döma inte att no- minera några ledamöter och SACO har tydligt uttalat att de vill undvika en koppling mellan den fackliga organisationens roll och myndighets- utövning. Meningen med att både arbetstagar- och arbetsgivarorganisa- tionerna skall ha rätt att nominera ledamöter är att få personer i nämn- derna med kunskap om och erfarenhet av olika sidor av arbetsmarknaden och förhållandena på denna. Om arbetsgivar- och företagarsidan inte blir representerad alls eller endast representerad från en snäv sektor av arbetsmarknaden och dessutom en facklig organisation uteblir, sätts vi- tala delar i detta resonemang ur spel. Men jag hävdar att det vid nomineringen är viktigare att få engagerade personer till nämnderna med kunskap om och erfarenhet från olika områ- den i samhället och från arbetsmarkanden, än vilka som nominerar dem. Ledamöterna skall inte representera dem som nominerat dem utan vara allmänhetens företrädare. Nämndens ledamöter har i allt väsentligt samma roll och funktion som nämndemännen i domstol. Nämndemännen väljs av landsting eller kommunfullmäktige. Med den jämförelsen borde det enligt min uppfattning vara de politiska partierna som skulle nominera ledamöter i socialförsäkringsnämnderna. Mot denna bakgrund och med vetskap om att inte alla centrala organisationer på arbetsmark- naden är villiga att nominera ledamöter, är jag tveksam till om det är lämpligt att föreslå att de skall få nomineringsrätt. Jag menar att det vore önskvärt att regeringen beaktar dessa förhållanden. För att få del av samtliga arbetsmarknadens och även andra organisa- tioners, t.ex. handikapporganisationerna, värdefulla kunskaper och syn- punkter, kan det vara lämpligt att försäkringskassans styrelse inrättar särskilda organ där dessa är representerade. Där skulle t.ex. övergripande rehabiliteringsfrågor kunna diskuteras. Enligt riksdagens beslut skall försäkringskassans styrelse utse nämn- dens ledamöter. Det innefattar även nämndens ordförande. Ordföranden har en mycket viktig roll. Hur arbetet i nämnden fungerar beror i rätt stor utsträckning på vederbörandes förmåga att sköta uppgiften. De lagar som styr försäkringskassans och därmed även socialförsäkringsnämndernas verksamhet reglerar en stor och synnerligen betydelsefull del av hela vårt välfärdssystem. De beslut som fattas har som tidigare nämnts mycket stor betydelse för den enskilde och för samhällsekonomin. För att med efter- tryck markera uppdragets betydelse anser jag att ordföranden även fort- sättningsvis skall utses av regeringen efter förslag av politiskt parti. De kan då utses efter samma principer som i dag, dvs. oberoende av partitill- hörighet. I prop. 1996/97:63 framhålls att det kan innebära stora fördelar att kunna kombinera uppdrag i kassans styrelse och dess socialförsäkrings- nämnd. Det råder delade meningar om det är förenligt med etiska normer i samhället att styrelsen utser någon från den egna kretsen att vara ordfö- rande i en nämnd. Om regeringen utser en ordförande som tillika är leda- mot av styrelsen, blir denna fråga inte aktuell. Det är önskvärt att få en effektivare nämndorganisation och att kvali- teten på nämndarbetet höjs. Det finns därför skäl att minska antalet leda- möter och ersättare till fem respektive fyra. För att ersättarna skall kunna fullgöra sitt uppdrag på ett kvalitativt tillfredsställande sätt när de inträ- der i ordinarie ledamots ställe, föreslår jag att de skall ha närvaro- och yttranderätt vid nämndens sammanträden och att vederbörande skall vara personlig ersättare för en ledamot. Med färre ordinarie ledamöter och med ersättare som har närvaro- och yttranderätt tror jag det finns större förutsättningar att få den eftersträvade kvalitets- och effektivitetshöj- ningen. Även ersättarna kan då bidra med sina erfarenheter och kunska- per och de blir engagerade i nämndens arbete på ett aktivt sätt. Jag föreslår att två ledamöter och två ersättare utses efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden. Styrelsen beslutar vilka som skall få nomineringsrätt. Ledamöterna bör vara verksamma inom nämndens geo- grafiska område. Två ledamöter och två ersättare utses efter förslag av de politiska partier som är representerade i landstinget respektive kommun- fullmäktige. Styrelsen skall eftersträva att ledamöter och ersättare i nämnderna får en sammansättning som motsvarar den politiska repre- sentationen. Ledamöterna bör vara bosatta inom nämndens geografiska område. Socialförsäkringsnämnden skall vara beslutsför när minst tre ledamöter är närvarande. Ledamöterna bör utses för en tid av fyra år, räknat från den 1 april året efter det att val ägt rum. Från samma tidpunkt skall socialförsäkrings- nämnderna inrättas. Antalet nämnder och kostnader De föreslagna förändringarna i nämndernas beslutsbefogenhet medför en beräknad minskning med ca 8 000 ärenden per år vid oförändrad ärende- tillströmning. Med de principer för bestämmandet av antalet nämnder som föreslagits och med hänsyn tagen till ärendeminskningen, skulle det behövas ca 130 nämnder i landet. För närvarande pågår två utredningar – Förtidspensionsutredningen och Arbetsskadeutredningen – vars förslag kan leda till beslut som kan få betydelse för nämndernas verksamhet. I dagsläget finns därför så många osäkra faktorer att det är mycket vanskligt att göra någon mer välgrundad beräkning av hur många nämnder som kommer att behövas år 1999. Genomsnittskostnaden för en socialförsäkringsnämnd var år 1996 215 000 kronor. Med samma ersättningsnivåer och med hänsyn tagen endast till den förändrade ärendemängden skulle kostnaderna sjunka med drygt 7 miljoner kronor. Föredragandefunktionen Frågor avgörs i socialförsäkringsnämnd efter föredragning av tjänsteman hos försäkringskassan. Föredragandeorganisationen varierar mellan och ibland även inom försäkringskassorna. Hos några kassor finns särskilda föredragande där kassan uppställt särskilda krav på kompetens hos de som utsetts. Hos andra kassor ingår föredragningen som en naturlig del i handläggarens övriga arbetsuppgifter, utan att kassan gör någon särskild prövning av vederbörandes kompetens. Föredragningen är en mycket viktig del av ärendehandläggningen av de ärenden som skall avgöras av nämnden. Det är därför av avgörande betydelse att föredraganden har goda kunskaper, erfarenheter och en all- sidig kompetens. Det finns anledning understryka behovet av kompetens och kvalitet i föredragningen. Som ett led i ”kvalitetssäkringen” föreslår jag att för- säkringskassans styrelse i särskilt beslut anger vilka kunskaps- och kom- petenskrav som skall ställas på den som utses till föredragande. Försäk- ringskassans direktör skall ange de tjänstemän som skall ha till uppgift att föredra ärenden inför socialförsäkringsnämnden. Jag föreslår vidare att reglerna om skiljaktig mening skall regleras i la- gen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) både för nämndens leda- möter och för föredraganden samt att den skiljaktiga meningen skall an- mälas innan sammanträdet avslutas. Kompetens- och utbildningsfrågor Under utredningsarbetet har ledamöternas och ersättarnas behov av ut- bildning ständigt kommit upp. Det är angeläget att de, liksom kassans tjänstemän, har den kunskap och kompetens som behövs för deras be- tydelsefulla arbete. Trots det mycket kärva ekonomiska läge som råder får det inte vara så att ledamöter och ersättare inte får den utbildning de behöver. Mot den bakgrunden menar jag att det finns skäl för regeringen att överväga att ”öronmärka” pengar för dessa ändamål. Ikraftträdande och övergångsregler Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. 18 kap. 20-21 §§ AFL skall dock tillämpas första gången på de ledamöter som skall utses från och med den 1 april 1999. Äldre bestämmelser skall fort- farande tillämpas i ärende där ansökan eller begäran om omprövning inkommit före ikraftträdandet Förteckning över myndigheter och organisationer som inbjudits till hearing om betänkande Förtroendemannainflytande – ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) (De som inte deltagit anges kursivt.) Riksdagens ombudsmän, Justitiedepartementet, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Kalmar län, Domstolsverket, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Företagarnas Riksorganisation, Försäkringskasseförbundet, Försäkringsanställdas förbund, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Akademikers Centralorganisatio Sammanställning över synpunkter framförda vid hearing om betänkande Förtroendemannainflytande – ökad kvalitet och rättssäkerhet (SOU 1997:134) (Skriftliga synpunkter har i vissa fall kompletterats med muntliga syn- punkter.) Justitieombudsmannen, som inte närvarade, har i yttrande anfört att från de synpunkter som JO har att beakta har han inte något att erinra mot de framlagda förslagen. Allmänna synpunkter Kammarrätten i Sundsvall ansluter sig till många av förslagen men anser att författningstextförslagen behöver en viss omarbetning. Riksförsäk- ringsverket (RFV) tillstyrker i stort det som förs fram. Socialförsäk- ringsnämnderna har till uppgift att besluta i rättsliga frågor. Arbetet kan därför på många sätt jämföras med arbetet i domstol. Denna parallell är viktig för diskussionen om nämndernas roll. Socialstyrelsen instämmer i väsentliga delar i förslagen och vill särskilt betona vikten av socialför- säkringsnämndernas roll att värna den enskildes rättssäkerhet. Statskon- toret anser att ansvaret för beslut om försäkringsutgifter om 46 miljarder kronor bör ligga på försäkringskassans ledning. Lekmannainflytandet måste vägas mot kraven på en effektiv förvaltning, där myndighets- utövning och beslutsfattande är kopplat till det ekonomiska ansvaret. So- cialförsäkringsnämnderna har en oklar grund för sin myndighetsutövning och förslaget innebär ingen förändring därvidlag. Frågan om nämndernas ansvar är inte löst och deras ställning i socialförsäkringens administration är oklar. Någon omprövning ingick inte i utredningsuppdraget, vilket är en brist. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser att motiven för att ha socialförsäkringsnämnder inte längre finns kvar. Landsorganisationen i Sverige (LO) ser med tillfredsställelse att lekmannainflytandet i social- försäkringen bevaras och anser att det främjar både kvalitet och rättsäker- het. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) ställer sig i allt väsent- ligt bakom förslagen om nämndernas arbetsuppgifter och organisation. Nämnder med förtroendevalda ledamöter har en central roll i socialför- säkringssystemet. De garanterar en mer rättvis behandling och en insyn i verksamheten. Försäkringskasseförbundet (FKF) anser att betänkandet innehåller väl avvägda förslag som sammantaget bör bidra till ökad kva- litet och rättssäkerhet. FKF menar dock att utredaren i vissa stycken t.ex. föredraganderollen och ärendemängd, föreslår en onödig detaljreglering. Bl.a. med utgångspunkt i dagens trängda ekonomiska situation är det viktigt att kassorna lämnas stor frihet att organisera nämndarbetet utifrån regionalt perspektiv för att uppnå effektivitet. Försäkringsanställdas förbund (FF) anser att förtroendemannainflytandet är en viktig del av demokratin. I det sammanhanget fyller socialförsäkringsnämnderna en viktig funktion. Det är viktigt att förtroendemannaorganisationen ut- vecklas och hittar nya former. Förbundet tillstyrker samtliga förslag. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) anser att direktiven var för snäva. SACO hade gärna sett en mer radikal omprövning av nämndernas roll och funktion. Principer för bestämmandet av antal socialförsäkringsnämnder Utredarens förslag: Antalet socialförsäkringsnämnder inom en försäk- ringskassa skall vara så stort att rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffek- tivitet i handläggningen av ärenden säkerställs samtidigt som kravet på snabbhet i handläggningen tillgodoses. Antalet ärenden per sammanträde bör därför vara högst 40–45 stycken och nämnden bör sammanträda minst var fjortonde dag. Varje socialförsäkringsnämnd skall beluta i alla slag av ärenden som skall avgöras av nämnd. Om särskilda skäl före- ligger, kan styrelsen besluta att viss grupp av ärenden skall avgöras av den nämnd som styrelsen bestämmer. Styrelsen skall besluta vilket geo- grafiskt område som skall utgöra nämndens verksamhetsområde. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anför att de före- slagna principerna kan godtas, även om det högsta antalet ärenden före- faller för högt. Det kan vara lämpligt att låta principerna komma till ut- tryck i lagtexten i mycket principiella termer. Forumfrågorna bör ägnas uppmärksamhet. Det saknas uttalanden om hur försäkringskassorna skall förfara om antalet nämnder och deras verksamhetsområde behöver om- prövas vid ändrade förhållanden under pågående mandatperiod. Om änd- ring skall vara möjlig bör det framgå av lagtexten. I övrigt har kammar- rätten inget att erinra. Länsrätten i Kalmar län och Domstolsverket har inga invändningar mot förslagen men delar kammarrättens uppfattning. RFV tillstyrker förslagen och understryker att antalet ärenden per sam- manträde i varje fall inte bör överstiga 40–45. Det kan finnas särskilda skäl för att låta en nämnd avgöra ett visst ärendeslag. Med tanke på vik- ten av helhetssyn bör detta tillämpas restriktivt. Verket anser att det skall vara möjligt att göra ändringar i nämndorganisationen under löpande mandatperiod och saknar förslag till reglering. Socialstyrelsen instämmer i föreslagen och poängterar vikten av att antalet ärenden avpassas så att rättssäkerhetsaspekten kan tillvaratas. Statskontoret anser att antalet nämnder bör bestämmas utifrån vilken typ av ärenden som nämnden har att besluta i. SAF anser att rättssäkerheten säkerställs främst genom enkla och klara regler samt god utbildning och förmåga hos försäkringskassans handläggare. Överprövning av enskilda ärenden kan ske hos för- valtningsdomstolarna. Kvalitet, kostnadseffektivitet och snabbhet i handläggningen kan tillgodoses genom lämpligt urval och nödvändig utbildning. LO ansluter sig till förslagen. Alla nämnder bör dock besluta i alla ärendeslag som skall beslutas av nämnd. Antalet ärenden per sam- manträde måste hållas begränsat, 40–45 ärenden är mycket. TCO på- pekade att det blir allt vanligare att de försäkrade har ombud och att de närvarar vid nämndens sammanträden. Detta tar extra tid och den aspek- ten måste vägas in när antalet nämnder bestäms. FKF tolkar förslagen som riktlinjer om antal nämnder, ärendeantal, sammanträdesfrekvens m.m. och instämmer i dessa. FKF anser att det är upp till respektive kassa att själv besluta om detaljerna med utgångspunkt i den egna kas- sans förutsättningar. Om det skall vara fler nämnder kostar det mer pengar. Det skall vara möjligt för styrelsen att ändra antalet nämnder un- der mandatperioden. Nämndledamöternas roll och ansvar Utredarens uttalanden: Nämndledamotens roll är att fatta beslut i en- skilda försäkringsärenden, att som allmänhetens företrädare ha insyn i försäkringskassans verksamhet och beslutsprocess, att genom sitt del- tagande i ärendehandläggningen förstärka rättssäkerheten och att vara en länk mellan allmänheten och försäkringskassan. Ledamöter skulle, på styrelsens uppdrag och tillsammans med tjänstemän, kunna företräda kassan i olika samverkansprojekt, referensgrupper och dylikt. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anför att ledamotens roll och ansvar är att fatta beslut i de enskilda ärenden som ankommer på nämnden och därvid tillämpa gällande lagar. Ledamotens roll är inte att vara allmänhetens företrädare eller länk mellan allmänheten och för- säkringskassan. Den uppgiften ligger på styrelseledamöterna. Det är väsentligt att nämndledamoten inte tilldelas uppgifter som gör honom till annat än nämndledamot. Länsrätten i Kalmar län noterar att någon annan roll än beslutsfattarens kommer inte till uttryck i förslagen till författ- ningstext. Domstolsverket delar kammarrättens uppfattning. RFV delar inte utredarens uppfattning att nämnden skall vara en länk mellan allmän- heten och försäkringskassan. Detta är en uppgift för styrelsen. Det bör inte heller vara nämndens uppgift att företräda kassan i olika samman- hang. En viktig uppgift för nämnden är att i alla ärenden utifrån kraven på rättssäkerhet ställa krav på fullödiga beslutsunderlag. Handikapp- ombudsmannen har inget att invända mot förslagen. Statskontoret anser att nämndens viktigaste roll är möjligheten till insyn i verksamheten och beslutsprocessen och att företräda försäkringens intressenter, dvs. de för- säkrade, arbetsmarknadens parter, finansiärerna och vårdgivarna. Insyns- uppgiften bör i första hand avse att till kassans ledning förmedla iaktta- gelser och ge förslag till riktlinjer m.m. SAF anser inte att nämnderna skall fatta beslut i enskilda försäkringsärenden. Om de skall finnas kvar skulle rollen som allmänhetens företrädare och länk mellan allmänheten och försäkringskassan kunna uppfyllas genom att nämnderna finge vara rådgivande organ till försäkringskassans direktör och styrelse. Nämn- derna skulle då också kunna få en bredare sammansättning, ungefär på samma sätt som den centrala socialförsäkringsdelegationen i Riksförsäk- ringsverket. LO poängterar beslutanderollen och menar att även rollen som ”länk” är viktig men måste ändå komma i andra hand. FKF instäm- mer med utredaren vad gäller ledamotens roll och ansvar. De bör också delta i utvecklingen av samverkan inom rehabiliteringsområdet. FKF understryker vikten av att vid nomineringen göra klart vad rollen och uppgiften innebär. FF menar att det är viktigt med ett väl fungerande samspel mellan nämndledamöterna och kassans tjänstemän. Det stärker den enskildes rättssäkerhet och är positivt för utvecklingen av socialför- säkringssystemen. SACO anser att frågan om en professionell utveckling kvarstår. Nämndernas beslutsbefogenhet Utredarens förslag: Socialförsäkringsnämnden skall besluta i ärenden som under avsevärd tid har väsentlig betydelse för den enskilde från för- sörjningssynpunkt eller där ersättningen är ägnad att höja den enskildes livskvalitet. I ärendet skall samtidigt finnas utrymme för bedömning. Det innebär bl.a. att nämnden inte skall fatta omprövningsbeslut, beslut om delpension, eftergift av återbetalningsskyldighet för utgivet underhålls- stöd m.m. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall har inget att erinra mot förslagen men anser att definitionen av nämndens beslutsbefogenhet bör framgå av lagtexten. Länsrätten i Kalmar län anser att det bör övervägas om inte ärenden av enkel beskaffenhet kan avgöras av tjänsteman. Vissa rekvisit bör definieras. RFV och Handikappombudsmannen tillstyrker förslagen. Statskontoret anser att nämndens beslutsbefogenhet bör be- gränsas till komplicerade ärenden av principiell betydelse (pilotfall). Nämnderna skall yttra sig över policyskapande fall och tillföra erfaren- heter från olika delar av arbetslivet. Styrelsen bör avgöra om nämnden skall ha beslutsbefogenhet i enskilda ärenden eller ej. Alla beslut bör ske på delegation och i rutinärenden bör tjänstemän besluta. LO anser att be- slut om sjuk- och havandeskapspenning och rehabiliteringsersättning även fortsättningsvis skall omprövas av nämnd. I övrigt instämmer LO i förslagen. TCO delar LO:s uppfattning. FKF tillstyrker förslaget i princip men anser att det finns skäl att ha viss omprövning kvar i nämnden, t.ex. när det gäller nedsättning eller indragning av sjukpenning. Nämndernas sammansättning Utredarens förslag: Socialförsäkringsnämnden skall ha fem ledamöter inklusive ordföranden. Ordföranden utses av regeringen efter förslag av politiskt parti. Försäkringskassans styrelse utser två ledamöter efter för- slag av de politiska partier som finns representerade i landstinget respek- tive kommunfullmäktige och två ledamöter efter förslag av organisatio- ner på arbetsmarknaden. Det skall finnas fyra personliga ersättare. Ersät- tarna skall ha närvaro- och yttranderätt. Nämnden skall vara beslutsför när tre ledamöter är närvarande. Ledamöterna skall utses för en tid av fyra år, räknat från den 1 april året efter det år allmänna val ägt rum. Ut- redaren anför att det vore önskvärt att regeringen beaktar att inte alla centrala organisationer på arbetsmarknaden är villiga att nominera leda- möter till socialförsäkringsnämnderna. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall menar att det är väl- betänkt att ordföranden även fortsättningsvis skall utses av regeringen. Beträffande övriga ledamöter förordar kammarrätten att de utses eller föreslås av landstinget/ kommunfullmäktige på samma sätt som leda- möter i t.ex skattenämnd. Styrelsen bör kanske utse vice ordförande. Länsrätten i Kalmar län anser att ordföranden bör utses av regeringen. Övriga ledamöter och ersättarna bör utses på samma sätt som nämnde- män i förvaltningsdomstol, dvs. genom val av landsting/kommunfull- mäktige. Länsrätten har inga erinringar beträffande antalet ledamöter. RFV tillstyrker förslaget om antal ledamöter och delar uppfattningen att ordföranden skall utses av regeringen. RFV ansluter sig till utredarens argumentation att endast det politiska systemet och inte arbetsmarkna- dens parter skall nominera ledamöter. I motsats till utredaren drar RFV därför också slutsatsen att ledamöterna bör utses efter nominering av landsting/ kommunfullmäktige. Mot bakgrund av styrelsens övergripande ansvar och att nämndledamöterna har att svara inför styrelsen, anser RFV att det finns skäl att vara försiktig med personunion mellan styrelsen och nämnden. Socialstyrelsen menar att förslaget om att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer skall nominera representanter till nämnderna inte kommer att kunna realiseras. Socialstyrelsen ställer sig därför tveksam till denna del av förslaget och menar att regeringen under det fortsatta beredningsarbetet bör ta ställning till att inte alla organisationer är intresserade av att medverka. Handikappombudsmannen kan inte se varför arbetsmarknadens parter skall ges en särskild roll genom rätten att nominera representanter i socialförsäkringsnämnderna. Ledamöterna är att se som allmänhetens företrädare och de bör därför nomineras av de politiska partierna. Han ansluter sig till betänkandets förslag om ett särskilt organ knutet till försäkringskassan med representanter för grupper i samhället med ett särskilt intresse för de frågor som tas upp i socialförsäkringsnämnderna. Till dessa grupper hör handikapporganisa- tionerna och arbetsmarknadens parter. Statskontoret anser att ledamö- terna bör företräda försäkringens intressenter och att en ledamot i försäk- ringskassans styrelse inte samtidigt bör vara nämndledamot. Statskonto- ret anser att styrelsen bör utse ordförande och anser inte att vederbörande skall utses efter förslag av politiskt parti. Professionella meriter, exem- pelvis försäkringsjuridisk kompetens eller erfarenhet i försäkringsfrågor, bör i stället ligga till grund för valet. SAF konstaterar att det råder oklar- het mellan argumentationen och de lagda förslagen. Förslagen innebär att nämnderna fortsatt kommer att ha ett starkt korporativistiskt inslag. Om de gjordes om till rådgivande organ blir det inte lika stötande att frångå de demokratiska principer som gäller nämndernas sammansättning. SAF menar vidare att ett alternativ till utredarens förslag vore att lösa försäkringskassans beslutsfunktion på samma sätt som gäller för domstolarna. Ordföranden i en socialförsäkringsnämnd skulle kunna hämtas från försäkringskassan, t.ex. en erfaren föredragande. Övriga ledamöter skulle kunna utses på samma sätt som nämndemännen i dom- stolarna. En sådan ordning skulle garantera sakkunskap hos ordföranden och samtidigt eliminera korporativistiska inslag. LO menar att en förutsättning för att instämma i förslaget om minskat antal ordinarie le- damöter är att ersättarna verkligen får en aktiv roll. LO ifrågasätter om förslaget innebär en förbättring i förhållande till ledamöternas antal i dag. Det är av yttersta vikt att ta tillvara den värdefulla kunskap om arbets- livets villkor som arbetsmarknadens organisationer besitter och därför skall dessa även fortsättningsvis kunna nominera ledamöter. TCO godtar förslaget om antal ledamöter och ersättarnas närvarorätt. Det är oerhört viktigt att arbetsmarknadens organisationer är representerade, särskilt nu när hela försäkringssystemet utgår från arbetslinjen. Genom parternas medverkan får systemen större legitimitet. Det är olyckligt att avgränsa arbetsgivarsidan till enbart SAF. Andra arbetsgivarorganisationer som t.ex. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Kooperatio- nens Förhandlingsorganisation skulle kunna få nomineringsrätt. Det måste inte vara absolut jämvikt i varje nämnd mellan ledamöter nomine- rade av arbetstagar- och arbetsgivarsidans organisationer. FKF anser att det skall vara sju ledamöter och inga ersättare och att styrelsen skall utse alla ledamöter inklusive ordföranden och vice ordföranden. Nominering skall kunna ske av såväl politiska partiorganisationer som arbets- marknadsorganisationer inom landsting/kommuner. FKF tillstyrker mandatperioden. FKF påpekar vikten av att ”rätt” personer nomineras och inspireras till att ta uppdrag som nämndledamot. FKF ser inga svå- righeter i att vara ledamot både av styrelsen och nämnd. FF instämmer i LO:s och TCO:s synpunkter. SACO har intresse av dialog med försäk- ringskassan om socialförsäkringen men anser att det skall skapas andra arenor för detta än just socialförsäkringsnämnderna vars uppgift är be- gränsad till rättstillämpning. Föredragandefunktionen Utredarens förslag: Styrelsen skall i särskilt beslut ange vilka kunskaps- och kompetenskrav som skall ställas på den som utses till föredragande. Försäkringskassans direktör skall ange de tjänstemän som skall ha till uppgift att föredra ärenden inför socialförsäkringsnämnden. Vidare före- slås förändrade regler om avvikande mening som är gemensamma för ledamot och föredragande. Förslaget innebär dels att begreppet byts ut mot skiljaktig mening dels, att den skall anmälas innan sammanträdet avslutas. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, länsrätten i Kalmar län och Domstolsverket har inga invändningar beträffande föredragan- dens roll och funktion. Förvaltningslagens regler om avvikande mening bör gälla och begreppet avvikande mening bör behållas. Det är tveksamt om man i förvaltningsförfarande bör kräva att avvikande mening anges före sammanträdets slut. RFV har inget att erinra mot förslaget beträf- fande föredragandefunktionen. RFV tillstyrker förslaget att avvikande mening skall anföras innan sammanträdet avslutas. Statskontoret avstyr- ker bestämt att varje styrelse för sig anger vilka kunskaps- och kompe- tenskrav som skall ställas på föredragande. Om det skulle behövas för att säkerställa kraven på likformig och rättvis tillämpning av försäkringen kan särskilda krav på den föredragande fastställas i författning. LO in- stämmer i förslagen och understryker vikten av en väl fungerande före- dragandefunktion. FKF delar uppfattningen att styrelsen bör ange vilka kunskaps- och kompetenskrav som skall ställas. Däremot är det inte nöd- vändigt att det är kassans direktör som utser föredragande. Detta bör kunna delegeras till exempelvis områdes- eller kontorschef. Kostnader Utredarens beräkning: Med samma ersättningsnivåer på arvoden m.m. och med hänsyn tagen endast till den förändrade ärendemängd som blir följden av förslagen om nämndernas beslutsbefogenhet, skulle kostna- derna sjunka med 7 095 000 kronor. Remissinstanserna: RFV saknar förslag i frågan om arvode till nämn- dens ledamöter. Statskontoret anser att med de begränsningar i besluts- befogenheten de förordat bör antalet nämnder och därmed kostnaderna kunna minska utöver vad utredaren bedömer. SAF tycker det är anmärk- ningsvärt att det avsätts medel i rådande ekonomiska situation. Kompetens- och utbildningsfrågor Utredarens förslag: Det finns skäl för regeringen att överväga att av- sätta ”öronmärkta” pengar till kompetens- och kunskapshöjande insatser och för information. Remissinstanserna: RFV delar inte uppfattningen att det bör avsättas ”öronmärkta pengar”. Det är kassornas ansvar att, inom ramen för sina anslag, avsätta de resurser som behövs för att kompetens- och vidare- utveckla nämndens ledamöter. Statskontoret anser att utbildningsbehovet bör finansieras av ordinarie förvaltningsmedel. LO anför att utbildningen av ledamöterna är ett område som bör förstärkas. TCO anser att de uppskattade besparingarna skall komma nämnderna till del genom mer utbildning. FKF instämmer i att introduktion och vidareutbildning är viktiga strategiska frågor och att det är nödvändigt att det finns speciella resurser. Regeringen skall dock inte besluta om dessa utan att det kan ske på kassanivå. Ikraftträdande och övergångsregler Utredarens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i 20 kap. 20–21 §§ AFL skall dock tillämpas första gången på de ledamöter som skall utses från och med den 1 april 1999. Älder bestämmelser skall tillämpas i ärende där begäran om omprövning eller ansökan inkommit före ikraftträdandet. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall framhåller att det kan bli problem om den ”gamla” nämnden inte hunnit avgöra allt som an- hängiggjorts före den 1 januari 1999. För oavgjorda ärenden finns då ingen behörig nämnd som kan fatta beslut. Kammarrätten föreslår en enklare övergångslösning nämligen att låta de nya reglerna blir omedel- bart tillämpliga. Översikt av olika bestämmelsers placering i den nuvarande lydelsen av 18 kap. i förhållande till placeringen i den föreslagna lydelsen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § första stycket 1 § första stycket 1 § andra stycket 14 § 2 § första stycket 46 § 2 § andra stycket 6 § 3 § 3 § 4 § 4 § 5 § första stycket 2 § tredje stycket 5 § andra stycket 2 § första stycket 4 5 § tredje stycket 2 § första stycket 5 6 § första stycket 1 § andra stycket och 16 § 6 § andra stycket 5 § 7 § första stycket 8 § första stycket och 31 § första stycket 7 § andra stycket 8 § första stycket 7 § tredje stycket 8 § tredje stycket 7 § fjärde stycket 31 § andra stycket 8 § första stycket 31 § första stycket 8 § andra stycket 31 § tredje stycket 8 § tredje stycket 31 § tredje stycket 9 § 32 § 10 § 11 § 11 § 12 § 12 § 13 och 15 §§ 13 § 41 och 42 §§ 13 a § 43 § 13 b § 44 § 13 c § 45 § 14 § första och andra styckena 20 § 14 § tredje stycket 22 § 15 § första stycket Upphävs 15 § andra och tredje stycket Övergångsbestäm- melserna 16 § första stycket 26 § första stycket och 35 § första stycket 16 § andra stycket 26 § första stycket 16 § tredje stycket 35 § andra stycket 16 § fjärde stycket 26 § andra och tredje styckena 16 § femte stycket 24 och 25 §§ 17 § första stycket 27 § 17 § andra stycket 28 § 18 § 38 och 39 §§ 19 § 37 § 20 § 33 § 21 § första–tredje styckena 17 § 21 § fjärde och femte styckena 18 § första och andra styckena 22 § 18 § tredje stycket 25 § 36 § 26 § 40 § 27 § 7 § 28 § 9 § andra stycket 6 PM 1997-09-23 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet 1 Sammanfattning RFV måste stärka sin roll och ta ett aktivt ansvar som systemägare Beställarkapaciteten inom RFV måste utvecklas Verksamhetsutveckling måste ställas i förgrunden ADB-centralen skall vara en renodlad leverantör av IT-tjänster Skapa handlingsfrihet för framtida konkurrensutsättning av ADB- centralens verksamhet ADB-centralen bör ha ett entydigt ansvar för drift och teknisk för- valtning av gemensamma IT-resurser RFV ansvarar för och finansierar IT-infrastrukturen Inom den infrastrukturella ram som RFV anger ges kassorna frihet att själva dimensionera arbetsplatsutrustningen för de gemen- samma systemen Den nya samrådsstrukturen ger försäkringskassorna ett ökat reellt inflytande vad gäller den gemensamma IT-verksamheten Återkommande uppföljning av den fortsatta utvecklingen Statskontoret skall enligt direktiven (bilaga) för uppdraget identifiera och värdera de handlingsalternativ beträffande ADB -verksamhetens styrning och organisation som är tänkbara för att åstadkomma en effektiv verksamhet. I uppdraget ingår även att pröva i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att konkurrensutsätta IT-verksamheten samt att belysa hur den fortsatta finansieringen av IT-verksamheten kan ordnas. Som utgångspunkter för utredningen anges särskilt att RFV även framgent skall ha det ansvar som följer av rollen som sys- temägare för de gemensamma systemen Försäkringskassorna skall ges ett reellt inflytande över den gemen- samma IT-verksamheten. I det följande sammanfattas Statskontorets bedömningar och förslag till åtgärder. Den situation som under senare år har kännetecknat IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet är delvis paradoxal. Å ena sidan återfinns de centrala försäkringssystem som utvecklades under 1970-talet och som i hög grad bidragit till verksamhetens goda förmåga att vid rätt tillfälle, till rätt förmånstagare och med rätt belopp förmedla utbetalningar. Å andra sidan har verksamhetens behov av ett utvecklat och effektivt IT- stöd inte tillgodosetts under en lång följd av år, vilket bl.a. medfört att personal sysselsatta i den löpande socialförsäkringsadministrationen inte har tillgång till moderna hjälpmedel i sitt arbete. De försök som har gjorts i syfte att komma till räta med problemen har i hög grad känne- tecknats av omfattande, fleråriga och ytterst dyrbara satsningar vars re- sultat har varit minst sagt blygsamma. De aktuella problemen grundar sig främst på betydande brister när det gäller styrningen av IT-verksamheten i allmänhet och i särskilt hög grad vad gäller utvecklingsverksamheten. Till detta skall läggas en splittrad organisation med oklarheter i roll- och ansvarsfördelningen mellan RFV:s olika avdelningar och försäkringskassorna, en bristande integra- tion mellan verksamhet och IT-användning och en bristfällig kompetens- försörjning inom IT-området. RFV:s bristande förmåga att utveckla och införa verksamhetsstödjande system har över tiden lett till ett allt mer uppdämt behov av utveckling och förnyelse av socialförsäkrings- administrationen i sin helhet. Behovet av konkreta åtgärder måste beteck- nas som akut om verksamheten skall kunna effektiviseras och kostna- derna hållas nere enligt de intentioner som såväl RFV:s ledning som statsmakterna har lagt fast. Ansvaret för vidareutvecklingen av de gemensamma systemen åvilar RFV:s beställarfunktion snarare än leverantörsfunktionen vid ADB-cent- ralen. Det är därför angeläget att RFV – inom ramen för de resurser som tilldelas verksamheten – tar ett tydligt ansvar för utvecklingen av de gemensamma IT-systemen och för de satsningar som rör infrastruktur- utvecklingen inom området. För att detta skall vara möjligt krävs insat- ser i form av såväl både kompetens- som organisationsutveckling samt att utvecklings-insatserna blir föremål för tydliga prioriteringar. Trots de ytterst allvarliga problemen inom IT-verksamheten finns det vid en samlad bedömning skäl att även peka på ett antal positiva inslag i verksamheten. Förutsättningarna för ett framgångsrikt utvecklings- och reform-arbete inom socialförsäkringsadministrationen ser betydligt lju- sare ut i dagsläget jämfört med för bara ett eller ett par år sedan. Som grund för denna bedömning ligger det omfattande utvecklingsarbete som har initierats genom det s.k. Utvecklingsprogrammet och som en del därav de planerade satsningarna på infrastrukturutveckling. Dessutom införs nya former för kassornas inflytande och påverkan i de frågor som rör de gemensamma IT-resurserna. Sammantaget ger de åtgärder som planeras och genomförs, i kombination med en förbättrad dialog och ett förbättrat samarbetsklimat mellan berörda parter, ett intryck av att vik- tiga förutsättningar nu håller på att skapas för att RFV och kassorna med krafttag skall kunna ta sig an problemen. Det bör dock påpekas att det ännu är för tidigt för att dra allt för långtgående slutsatser av de åtgärder som hittills vidtagits. Bl.a. saknas ännu konkreta handlingsplaner för Utvecklingsprogrammets verksamhet trots att det existerat i snart ett år. Den förändrade bemanningen av programmets ledning i kombination med den omstrukturering av projektet som nyligen inletts pekar dock enligt Statskontorets mening i positiv riktning. Statskontoret har övervägt att föreslå inrättande av en särskild utveck- lingsenhet samt en enhet för IT-strategi och infrastruktur inom RFV:s Stockholmsorganisation men drar slutsatsen att Utvecklingsprogrammet i den situation som råder förefaller vara en lämplig form för att driva ut- vecklingsarbetet framåt. Trots tidigare betydande svårigheter att integrera stora projekt med linjeorganisationen är det dock viktigt att programmets uppgifter på sikt integreras med RFV:s ordinarie organisation. Mot ovanstående bakgrund bör enligt Statskontorets mening inga dras- tiska omläggningar av strukturell art genomföras för närvarande. Istället bör de positiva åtgärder som vidtagits och planerats ges en möjlighet att verka så att deras effekter för verksamhetsutvecklingen rent faktiskt kan bedömas. En rad konkreta åtgärder bör snarast vidtas i syfte att förbättra RFV:s styrning av den gemensamma IT-verksamheten. Utvecklingsprogrammet måste som ett led i detta konkretisera sin verksamhet och identifiera de verksamhetsprojekt som i första hand bör genomföras. I en sådan priori- tering måste såväl införandet av det nya pensionssystemet (NYP) och de anpassningar i de befintliga IT-systemen som krävs inför det kommande sekelskiftet ges framskjutna positioner. Införandet av den nya IT-infra- strukturen måste ske med utgångspunkt i kraven på verksamhetsutveck- ling och successivt införas i takt med att nya system utvecklas och tas i drift. När det gäller frågan om konkurrensutsättning förs i promemorian ett resonemang om för- och nackdelar med en mer eller mindre omfattande utflyttning av IT-verksamheten. Den slutsats som dras är att konkurrens- utsättning av drift och utdataproduktion inom ADB-centralen är möjlig men inte skapar några verksamhetsmässiga eller ekonomiska mervärden i ett kort tidsperspektiv. Statskontoret föreslår därför att den nuvarande ordningen tills vidare behålls i sin grundform men att RFV:s roll som systemägare och beställare vad gäller de gemensamma IT-resurserna för- stärks samtidigt som ADB-centralen renodlas i rollen som leverantör av beställda IT-tjänster. ADB-centralens verksamhet bör fullt ut finansieras genom avgifter. Särskilda insatser, bl.a. i form av kompetensutveckling måste vidtas för att utveckla RFV:s beställarfunktion. I det korta perspektivet bör Ut- vecklingsprogrammet inta rollen som huvudsaklig beställare inom IT- området. Inriktningen bör dock på sikt att RFV linjeorganisation anpas- sas och utvecklas i beställarrollen. Även den personal från försäkrings- kassorna som medverkar i IT-verksamheten på olika nivåer måste få en ökad kompetens i sina roller som bl.a. kravställare. Åtgärder bör också vidtas i syfte att utveckla affärsmässigheten i rela- tionen mellan beställare och leverantör i syfte att skapa förutsättningar och därmed handlingsfrihet inför en eventuell framtida outsourcing av IT-verksamhet eller utveckling av nya samarbetsformer med andra myn- digheter och organisationer. Som en konsekvens av RFV:s systemägarskap bör verket fullt ut svara för de gemensamma systemens drift, förvaltning och säkerhet samt för- foga över de ekonomiska resurserna för den IT-baserade produktionen. I de fall kassorna skall kunna påverka IT-användningen – inom den infra- strukturella ram som RFV anger – skall de också förfoga över egna me- del för t.ex. dimensionering av den lokala arbetsplatsutrustningen. Inom ramen för RFV:s entydiga ansvar skall försäkringskassorna med- ges ett stort inflytande och reella påverkansmöjligheter i frågor av ge- mensamt intresse. Enligt Statskontorets bedömning svarar den struktur för samråd och påverkan som nu etableras väl upp mot dessa krav. Det finns mot bakgrund av tidigare misslyckanden naturliga skäl att ifrågasätta om de åtgärder som nu är aktuella kan förväntas bli fram- gångsrika. Statskontorets sammanfattande bedömning är dock att de satsningar som nu planeras och genomförs skapar förhållandevis goda förutsättningar för att problemen inom IT-området skall få en lösning. Det krävs dock att åtgärderna blir föremål för tydliga prioriteringar, en aktiv styrning samt att insatserna noggrant följs upp på samtliga besluts- nivåer. Formerna för detta bör snarast övervägas Förteckning över remissinstanserna avseende Statskontorets rapport Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsadministrationen (242/97-5) Riksförsäkringsverket Riksrevisionsverket Riksskatteverket Statens- löne och pensionsverk Arbetsmarknadsstyrelsen Centrala studiestödsnämnden Försäkringskasseförbundet Landsorganisationen i Sverige Försäkringsanställdas förbund Tjänstemännens centralorganisation Sveriges Akademikers Centralorganisations medlemsförbund JUSEK Rapport från Socialdepartementets arbetsgrupp om socialförsäkringsadministrationens IT-verksamhet (S97/7196/F) Utveckling av socialförsäkringens ADB-verksamhet Bakgrund I proposition 1996/97:63 Samverkan, socialförsäkringens ersättnings- nivåer och administration m.m. redovisar regeringen sin avsikt att närmare utreda de organisatoriska formerna för socialförsäkringens ADB-verksamhet och att ställning därefter får tas till dessa frågor. Enligt Riksförsäkringsverkets uppgifter har ett omfattande utvecklings- arbete inom ADB-verksamheten påbörjats. Socialdepartementet har därför 1997-05-14 beslutat att inrätta en arbetsgrupp inom departementet för att följa detta utvecklingsarbete som ett led i den fortsatta bered- ningen av frågorna beträffande socialförsäkringens ADB-verksamhet. Socialdepartementet har inbjudit Riksförsäkringsverket och Försäkrings- kasseförbundet att medverka i gruppens arbete. Ordförande i gruppen har varit statssekreterare Hans Svensson, Social- departementet. Riksförsäkringsverket har representerats av general- direktör Anna Hedborg och överdirektör Kerstin Wigzell och Försäk- ringskasseförbundets representant har varit direktör Jan-Åke Brorsson. Gruppens arbete En redovisning av RFV:s pågående utvecklingsarbete beträffande social- försäkringens ADB-verksamhet har skett till gruppen. Statskontoret har även informerat om sitt utredningsarbete i anledning av regeringens upp- drag till Statskontoret att se över de organisatoriska formerna för ADB- verksamheten. Gruppen har diskuterat dessa frågor och därvid enats om vissa överväganden som berör det fortsatta utvecklingsarbetet av social- försäkringens ADB-verksamhet. Dessa överväganden redovisas i det följande. Gruppens arbete är därmed avslutat. Överväganden 1. Utgångspunkter Gruppen vill inledningsvis betona att utgångspunkten för arbetet är att skapa ett effektivt och användarvänligt ADB-stöd för socialförsäk- ringsadministrationens ärendehandläggning samt för ledning, uppföljning och utvärdering av verksamheten. Därmed ges ökade möjligheter att leva upp till de försäkrades krav på service samtidigt som kraven på ett kraftfullt löpande förändringsarbete för att effektivisera verksamheten bättre kan tillgodoses. Gruppen vill också betona vikten av en klar och tydlig roll- och ansvarsfördelning beträffande ADB-verksamheten. En viktig utgångs- punkt är regeringens uttalande i proposition 1996/97:63 att RFV skall ha det ansvar som följer av rollen som systemägare till de gemensamma systemen samtidigt som försäkringskassorna skall ges ett reellt inflytande. Detta kräver enligt gruppens mening en nära samverkan mellan RFV och kassorna ifråga om bl. a. planering, prioritering och ekonomistyrning av såväl utvecklingsinsatser som drift och förvaltning. 2. Roll- och ansvarsfrågor Enligt gruppens mening ingår i RFV:s systemägaransvar att svara för att de gemensamma försäkringssystemen utformas i enlighet med verksam- hetens krav. RFV har som systemägare ett beställaransvar vad gäller de gemensamma systemens funktion. Inom RFV ryms såväl beställarrol- len,vilken i första hand utövas av försäkringsavdelningarna, och utförar- rollen där ADB-avdelningen är leverantör av gemensamma system. Inom RFV har ett arbete påbörjats som syftar till att klargöra ansvars- och ar- betsfördelningen mellan beställar- och utförarrollerna. Inriktningen är att förstärka beställarkapaciteten samtidigt som ADB-avdelningens roll som utförare renodlas. Viktiga delar i detta arbete måste vara att förbättringarna bl. a. innefattar att systemägaren tar ett tydligare ansvar för verksamhetsutveckling och prioriteringar. Relationerna mellan beställare och utförare skall vara affärsliknande och samverkansrutinerna skall byggas upp med hänsyn härtill. Gruppen menar också att det därvid är viktigt att klargöra hur kassornas krav och förväntningar skall lyftas fram och tillgodoses. RFV skall även ansvara för ADB-verksamhetens infrastruktur, dvs. att de gemensamma systemen hanteras på en gemensam teknisk plattform som garanterar att bl. a. tillgänglighet och driftsäkerhet upprätthåll enligt en fastställd kvalitetsnorm över hela socialförsäkringsadministrationen. Det ankommer också på RFV att svara för att systemutveckling och drift sker effektivt. 3. Samverkans- och inflytandefrågor Utgångspunkten är att skapa ett effektivare ADB-stöd för kassornas och RFV:s verksamhet. Det är av största vikt att rationaliseringsmöjlighe- terna tillvaratas och att prioritering av systemutvecklingen sker med ut- gångspunkt i sådana bedömningar och med hänsynstagande till kassornas önskemål om när och på vilket sätt systemen skall färdigsställas. En nära samverkan mellan RFV och kassorna är därför nödvändig vad gäller utveckling,drift och förvaltning av system. Detta innefattar såväl kort- och långsiktig planering som prioritering och finansiering. Formerna för styrning och uppföljning måste enligt gruppens mening förbättras. Ett led i detta är att åstadkomma en plan angående de utvecklingsinsatser som prioriteras med hänsyn till verksamhetens behov av ADB-stöd. Kassorna skall ha möjlighet att medverka såväl vid systemutveckling som i beredning inför beslut beträffande strategiska ADB-frågor. Redan har insatser i dessa avseenden genomförts i samverkan mellan RFV och försäkringskassorna och gruppen förutsätter att RFV och kassorna inom ramen för sitt samarbete kring ADB-frågorna vid behov ytterligare preciserar och vidareutvecklar dessa insatser. 4. Utvecklingsfrågor Gruppen konstaterar att utvecklingen av såväl basteknik som verksam- hetsstödjande system varit eftersatt under en följd av år. Behovet av för- bättringar av utvecklingsarbetet är särskilt tydligt och skall allmänt sett prioriteras. Det finns dock även behov av ändringar för att öka effektivi- teten inom förvaltnings- och driftverksamheten. Införandet av den nya IT-plattformen är därvid av särskild betydelse. Enligt gruppens mening bör detta införande ha en direkt koppling till och styras av prioriteringen av de verksamhetsmässiga behoven. Finns behov av lokalt ADB-stöd, t.ex. för uppföljning, skall goda möjligheter finnas att ansluta och anpassa stödet till de gemensamma systemen. Effektiviseringsmöjligheterna vad gäller driftrutiner m.m. bör även tillvaratas. Varje försäkringskassa har en lokal driftorganisation som är inblandad i delar av driften av de gemensamma systemen. Mer rationella lösningar för drift av lokal utrustning för gemensamma system bör eftersträvas. Gruppen konstaterar att RFV och kassorna genom det s.k. utvecklings- programmet tagit ett samlat grepp om utvecklingsfrågorna. Därmed finns en plattform för fortsatt beredning och prioritering av frågor rörande ADB-stödets utveckling. 5. Ekonomifrågor m.m. Utvecklingen av ADB-systemen bör bedömas och prioriteras på grundval av analyser av kostnader och intäkter i driftläge, både för försäkringskas- sorna och RFV. Det är dock systemägaren som i första hand i sin beställarroll har det yttersta ansvaret för samtliga styrmedel inklusive ekonomin. RFV skall därför svara för att enbart sådana beställningar om utveckling av ADB-system görs som är verksamhetsmässigt motiverade och ekonomiskt försvarbara. Därvid skall försäkringskassorna ha infly- tande i enlighet med de samrådsformer som överenskoms mellan RFV och kassorna. ADB-avdelningens verksamhet bör vara helt uppdragsfinansierad och systemägaren/beställaren skall ha det ekonomiska ansvaret för uppdragen och också den kostnadsuppföljning m.m. som därvid behövs. Samtliga kostnader för ADB-verksamheten skall synliggöras, en tydlig prissättning skall utformas och den ekonomiska redovisningen skall läggas upp med hänsyntagande till detta. Därmed finns också förutsättningar för jämförelser med omvärlden och fortsatt skapande av konkurrensliknande situationer för ADB-verksamheten. Under de närmaste åren finns stora krav på resursinsatser för att utveckla ADB-stödet. Viss osäkerhet beträffande finansieringen av dessa insatser finns. Enligt gruppens mening krävs därför samverkan och öppenhet mellan RFV och kassorna för att inom den gemensamma resursramen prioritera insatser och klara finansieringen. I systemägarens ansvar ligger också som tidigare sagts ansvaret för den tekniska infrastrukturen. Försäkringskassorna bör dock ha det ekonomiska ansvaret för lokal utrustning. Även här vill gruppen peka på vikten av att konkreta åtgärder i ovan- nämnda avseenden snabbt genomförs och gruppen förutsätter att RFV och kassorna gemensamt vidtar erforderliga sådana åtgärder. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG- regler Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 18 kap. 2, 16, 23, 28, 30 och 47 §§ samt 21 kap. 2 § Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Klingvall Regeringen beslutar proposition 1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m. 1 Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse av 13 a § 1994:1655. Senaste lydelse av 13 b § 1994:1655. Senaste lydelse av 13 c § 1994:1655. 2 Senaste lydelse 1995:508. 3 Senaste lydelse 1992:275. 4 Lydelse enligt bet. 1997/98:SfU1. 5 Senaste lydelse 1986:140. 6 Senaste lydelse 1992:275. 7 Senaste lydelse 1994:1655. 8 Senaste lydelse 1986:140. 9 Senaste lydelse 1986:1151. 10 Senaste lydelse 1995:508. 11 Senaste lydelse 1994:1655. 12 Senaste lydelse 1995:515. 13 Senaste lydelse 1982:317. 14 Senaste lydelse 1983:394. 15 Senaste lydelse 1983:394. 16 Senaste lydelse 1992:660. 17 Senaste lydelse 1996:200. 18 Senaste lydelse 1986:140. 19 Förutvarande 23 § upphävd genom 1986:140. 20 Förutvarande 24 § upphävd genom 1986:140. 21 Senaste lydelse 1986:140. 22 Senaste lydelse 1986:140. 23 Senaste lydelse 1991:1976 24 Senaste lydelse 1995:509. 1 Lagen omtryckt 1973:449. 2 Senaste lydelse 1991:1983. 1 Lagen omtryckt 1993:357. 2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 1 Senaste lydelse av 17 § 1987:364. 2 Senaste lydelse 1991:1982. 1 Senaste lydelse 1991:1985. Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 1 Senaste lydelse 1997:278. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. 1 Senaste lydelse 1991:1980. 2 Senaste lydelse 1997:279. 1 Senaste lydelse 1991:1981. 2 Senaste lydelse 1997:280. 1 Senaste lydelse 1997:281. 1 Senaste lydelse 1997:282. 1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. 1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 2 Senaste lydelse 1997:283. 1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 2 Senaste lydelse 1997:284. 1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 2 Senaste lydelse 1997:285. 1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. I direktiven för uppdraget används begreppet ADB. För att markera att de frågor som behandlas i promemorian rör den framtida användningen av informationsteknik i vid mening används i fortsättningsvis företrädesvis begreppet IT. I den utsträckning båda begreppen förekommer skall de uppfattas synonymt. Begreppet outsourcing innebär att en externa leverantör anlitas för att på uppdrag långsiktigt utföra vissa tjänster eller svara för en hel verksamhet. I en sådan lösning kan även ingå att leverantören övertar den ursprungliga organisationens produktionsresurser. Prop. 1997/98:41 56 51 1 Prop. 1997/98:41 56 54 Prop. 1997/98:41 Prop. 1997/98:41 120 55 Prop. 1997/98:41 Prop. 1997/98:41 Bilaga 1 129 122 Prop. 1997/98:41 Bilaga 1 Prop. 1997/98:41 Bilaga 1 Prop. 1997/98:41 Bilaga 2 130 129 Prop. 1997/98:41 Bilaga 2 Prop. 1997/98:41 Bilaga 2 Prop. 1997/98:41 Bilaga 3 137 130 Prop. 1997/98:41 Bilaga 3 Prop. 1997/98:41 Bilaga 3 Prop. 1997/98:41 Bilaga 4 140 138 Prop. 1997/98:41 Bilaga 4 Prop. 1997/98:41 Bilaga 4 Prop. 1997/98:41 Bilaga 5 144 140 Prop. 1997/98:41 Bilaga 5 Prop. 1997/98:41 Bilaga 5 Prop. 1997/98:41 Bilaga 6 145 144 Prop. 1997/98:41 Bilaga 6 Prop. 1997/98:41 Bilaga 6 Prop. 1997/98:41 Bilaga 7 145 149 145 Prop. 1997/98:41 Bilaga 7 Prop. 1997/98:41 Bilaga 7 Prop. 1997/98:41 150 150 Prop. 1997/98:41 Prop. 1997/98:41 Prop. 1997/98:41 149 149