Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1997/98:79 med redovisning av arbetet med de allmänna barnfrågorna Skr. 1997/98:79 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 12 februari 1998 Göran Persson Maj-Inger Klingvall (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisas några av de insatser som genomförts under 1990- talet i syfte att stärka barnets ställning och för att skapa goda uppväxt- villkor för barn och unga. Vidare lämnas en redovisning av regeringens forsatta arbete med de allmänna barnfrågorna. Redovisningen omfattar bl.a. områdena barnsta- tistik, barn inom socialtjänsten och barns miljö utomhus och inomhus. Skrivelsen redovisar huvudsakligen arbetet med barnfrågorna inom Socialdepartementets bevakningsområde. Innehållsförteckning 1 Inledning 3 2 Mål för barn- och familjepolitiken 3 3 Barn i Sverige 4 4 Utvecklingstendenser under 90-talet 5 5 Den nationella implementeringen av Barnkonventionen 6 6 Barnets ställning inom socialtjänsten har stärkts 7 7 Kommunernas ansvar för barn- och ungdomsfrågorna 7 8 Samarbete med de ideella organisationerna 8 9 Nyligen avlämnade utredningar 8 9.1 Barnkommittén 8 9.2 Barnpsykiatrikommittén 9 9.3 Föräldrautbildningsutredningen 9 10 Ökade resurser till kommunerna 10 11 Arbetet inom Regeringskansliet 10 11.1 De statliga myndigheterna 11 12 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer 11 13 Barnstatistik 12 14 Socialtjänsten och barn med särskilda behov 13 15 Barns hälsa 14 16 Barns miljö inomhus och utomhus 15 16.1 Inomhusmiljön — allergier och överkänslighet 15 16.2 Barns utemiljö 15 17 Barn och ungdomar i ett internationellt perspektiv 16 17.1 Förenta Nationerna 16 17.2 Europarådet 16 17.3 Nordiskt samarbete 16 17.4 Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn 17 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 18 1 Inledning Inom Regeringskansliet handläggs frågor som rör barn och unga på flera departement. Varje departement ansvarar självständigt för barnfrågorna inom sitt bevakningsområde. Frågor som berör flera departement bereds i samråd mellan de berörda statsråden. Inom regeringen ansvarar social- försäkringsministern för samordningen av de allmänna barnfrågorna samt för rapportering och samordning av nationella frågor som berör FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Ungdomsministern, Inrikesdepartementet, har ansvar för de övergri- pande ungdomspolitiska frågorna. Regeringens ungdomspolitik behand- lar ungdomars livsvillkor och möjligheter att både under själva ungdoms- tiden som i den s.k. etableringsfasen dvs. övergången från ungdom till vuxen. Enligt barnkonventionen definieras barn som personer i åldrarna 0—18 år vilket medför att t.ex. vissa ungdomsfrågor behandlas inom ramen för konventionen. Det finns alltså ingen tydlig åldersgräns mellan barn- och ungdomspolitiken. Regeringen avser senare under våren 1998 återkomma till riksdagen med en proposition med förslag till mål för den framtida ungdomspoliti- ken samt en skrivelse som beskriver regeringens insatser för ungdomar under mandatperioden. En översyn av barnfrågorna i det internationella samarbetet pågår inom Utrikesdepartementet. I det följande redovisas det aktuella läget i arbetet med olika barnfrå- gor samt hur den fortsatta bevakningen av implementeringen av barn- konventionen bör fortskrida. Regeringen avser senare under våren 1998 återkomma till riksdagen med en barnproposition byggd på Barnkommitténs och Föräldrautbild- ningsutredningens betänkande. 2 Mål för barn- och familjepolitiken Den svenska familjepolitiken sätter barnets bästa i centrum. Målet för barn- och familjepolitiken är att garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Genom bestämmelserna i föräldrabalken åläggs föräldrarna huvudansvaret för vård och fostran av sina barn. Sam- hällets uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn. Ett annat viktigt familjepolitiskt mål är att göra det möjligt för både män och kvinnor att kombinera föräldraskap och yrkesarbete. En väl ut- byggd barnomsorg i kombination med föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för föräldrarna. Barn- och familjepolitiken syftar också till att garantera en rimlig lev- nadsstandard för barnfamiljerna. Det ekonomiska familjestödet i form av bl.a. barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd är ett viktigt instru- ment i det sammanhanget. Hänsyn skall tas till barnets bästa i alla sammanhang där barn berörs. Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet som berör barn. Den svenska välfärdspolitiken för barn och barnfamiljer är huvudsak- ligen av generell natur. Insatser i form av t.ex. barnbidrag, föräldraför- säkring, barnhälsovård, barnomsorg och skola med hög kvalitet har erfa- renhetsmässigt visat sig vara av stor betydelse för barnens levnadsför- hållanden. De generella insatserna ger alla en trygghet och skapar förut- sättningar för en god start i livet. I strävan att skapa goda betingelser för barns uppväxtvillkor kan värdet av de generella insatserna knappast överskattas. Alla tillgängliga erfaren- heter visar att god kvalitet i de generella insatserna är den bästa hjälpen vi kan ge till barn som har behov av särskilt stöd. 3 Barn i Sverige Sverige har ratificerat barnkonventionen. Det innebär att Sverige är folk- rättsligt förpliktigat att se till att åtagandena i barnkonventionen fullgörs. Artikel 4 i barnkonventionen innebär att staten är skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att implementera barnkonventionen. Det är statens ansvar att åtagandena i konventionen genomförs oavsett på vilken admi- nistrativ nivå ansvaret för olika åtgärder ligger. I barnkonventionen definieras barn som personer i åldern 0—18 år, om myndighetsåldern inte inträffar tidigare i landets lagstiftning. Med den definitionen utgör barnen i vårt land 22 procent av befolkningen eller ca 2 miljoner innevånare. Under 1990-talets första hälft har andelen barn med två förvärvsarbe- tande sammanboende föräldrar sjunkit från 84 till 67 procent och är till- baka på samma nivå som vid 1980-talets början. När det gäller barn med ensamstående mor, har andelen med förvärvs- arbetande mor sjunkit drastiskt sedan 1980-talets början från 72 till 58 procent. Andelen som har en heltidsarbetande mor har dock inte minskat i samma utsträckning, utan har gått ned från 36 till 31 procent. Den 1 januari 1997 deltog 75 procent av barnen i åldern 1—6 år i någon form av förskoleverksamhet. Av barnen i åldern 7—9 år var 53 procent inskrivna i någon form av skolbarnsomsorg. 94 procent av sex-åringarna var vid samma tidpunkt inskrivna i förskoleklass. Mellan år 1990 och 1996 ökade antalet inskrivna barn i barnomsorgen från 423 000 till 484 000. Under den senare delen av 1990-talet har födelsetalen minskat. De nådde i början av år 1996 samma nivå som när de var som lägst under 1980-talet. Nedgången visar ännu ingen tendens till att stanna av. År 1997 föddes 91 000 barn vilket kan jämföras med 124 000 födda barn år 1990 då den senaste toppen i barnafödandet nåddes. Kraftiga förändringar i födelsetalen kan vara signaler om problem i samhället i stort. De senaste årens nedgång kan hänga samman med den osäkerhet som följer av hushållens försämrade ekonomi, av hög arbetslöshet och av genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna. Regeringen har givit Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att när- mare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Uppdraget kommer att redovisas senare i år. 4 Utvecklingstendenser under 90-talet Utvecklingen under de senaste fem åren har präglats av en stram finans- politik där regeringen tvingats till långtgående åtgärder för att sanera den svenska ekonomin. I stort sett alla sektorer i det svenska samhället har tvingats till omprövningar, effektiviseringar och besparingar. Det har varit ofrånkomligt att den nödvändiga saneringen av statsfinanserna ock- så har påverkat barn och ungdomar. Samtidigt är en sanerad ekonomi en förutsättning för att Sverige även i fortsättningen skall kunna garantera goda uppväxtvillkor för barn och unga. Ett fortsatt stort budgetunderskott skulle ha ökat den svenska statsskulden och intecknat framtiden. Inte minst med tanke på barnen har det varit nödvändigt att vända den ut- vecklingen. Trots de genomförda besparingarna satsar Sverige fortfarande en stor andel av de offentliga utgifterna på stöd till barn och barnfamiljer. Ex- pertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har i en rapport år 1996 (Ds 1996:49) visat att Sverige, vid en jämförelse med sju andra europeiska länder fortfarande är ett av de länder som satsar mest på stöd till barn och barnfamiljer mätt som andel av landets utgifter. Arbetslösheten och dess effekter har varit det dominerande problemet under 90-talet även för barn och barnfamiljer. Ensamstående föräldrar tillhör de grupper som har drabbats hårdast. Under 1990-talet har regeringen på olika sätt bevakat hur barnens upp- växtvillkor har påverkats av de senaste åren besparingar. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort uppföljningar av för- hållandena inom den kommunala barnomsorgen och Skolverket har löpande bevakat utvecklingen inom skolan. Barnombudsmannen (BO) inrättades år 1993 som en fristående myn- dighet med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO:s uppdrag utgår från barnkonventionen och BO skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt dess tillämpning stämmer med Sveriges åtaganden enligt barnkonventio- nen. BO skall också inom sitt verksamhetsområde ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter och intressen samt företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten. BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta barn och ungdomar. BO har också i uppgift att informera om barnkonventionen, upprätthålla kontakter med barn och ungdomar, frivilligorganisationer och myndigheter samt stödja forsknings- och utvecklingsarbete. Ansvaret för familjerådgivningen fördes över till kommunerna år 1995, samtidigt som kommunerna ålades att tillhandahålla familjerådgivning till de par som behöver sådan rådgivning. Under 1996 utarbetades inom Regeringskansliet rapporten Barn idag (Ds 1996:57) i syfte att ge en aktuell bild av barns villkor på några olika områden. I rapporten konstateras att flertalet av de svenska barnen lever under goda villkor. Samtidigt pekar man dock på flera problemområden som bör uppmärksammas. Ett sådant område är besparingarnas effekter på verksamheten i barnomsorg och skola. Ett annat område är samverkan mellan barnomsorgen, skolan och socialtjänsten. Rapporten har tillställts samtliga kommuner och landsting. Sverige har ratificerat 1993 års konvention om skydd för barn och samarbete vid internationella adoptioner. I samband med ratificeringen gjorde en begränsad översyn av svensk lagstiftning avseende internatio- nella adoptioner i moderniseringssyfte och för att den ska anpassas till den nya konventionen. De nya reglerna trädde i kraft år 1997. I sammanhanget bör slutligen nämnas att vissa ändringar gjorts i utlän- ningslagen (1989:529) med verkan från den 1 januari 1997. Bl.a. har en s.k. portalbestämmelse förts in i 1 kap 1 § andra stycket. Där föreskrivs att i fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Förebild för bestämmelsen är artikel 3 i barnkonventionen. 5 Den nationella implementeringen av Barnkonventionen Arbetet med att implementera barnkonventionen är en ständigt pågående process. Stora insatser har fram till nu gjorts i arbetet med att implemen- tera barnkonventionen. Sådana insatser kommer att behövas även i fort- sättningen. Arbetet med att informera och utbilda om barnkonventionen måste pågå ständigt eftersom det hela tiden tillkommer nya barn och vuxna som behöver känna till konventionen. Det är viktigt att barnkonventionen blir känd och att den ingår som ett vardagligt instrument i arbetet hos dem som arbetar med eller fattar be- slut i frågor som rör barn. Under perioden 1990—1993 avsatte Regeringen 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för att ge ideella organisationer möjlighet att sprida kunskap om barnkonventionens bestämmelser och principer. Under åren 1996 och 1997 har regeringen anslagit 20 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för fortsatta informationsinsatser omkring barnkonventionen. Kommuner, landsting och statliga myndigheter är viktiga målgrupper för implementeringsarbetet. Formerna för detta arbete och Barnombuds- mannens roll är frågor som för närvarande bereds inom Regerings- kansliet. 6 Barnets ställning inom socialtjänsten har stärkts Från och med den 1 januari 1998 har ett antal ändringar införts i social- tjänstlagen (SFS 1997:890) som syftar till att stärka barnets ställning. Portalparagrafen har kompletterats med en bestämmelse som innebär att när en åtgärd rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Ett barns inställning skall klarläggas så långt det är möjligt så snart åtgärder inom socialtjänsten rör ett barn. Anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen har blivit mer omfat- tande. Socialtjänstens utredningsskyldighet gällande barns och ungdo- mars förhållanden har tydliggjorts. Nya bestämmelser har införts i en ny paragraf, 50 a §, med regler om hur utredningen skall genomföras, en tidsfrist på fyra månader samt skyldighet för socialnämnden att underrätta den som berörs av utredningen att den inleds. Länsstyrelserna och Socialstyrelsen skall i sitt tillsynsarbete under in- nevarande verksamhetsår särskilt följa hur ändringarna i socialtjänstlagen om barnets bästa får genomslag i arbetet i kommunerna. 7 Kommunernas ansvar för barn- och ungdomsfrågorna Det kommunala självstyret innebär att mycket av den direkta tillämp- ningen av barnkonventionen sker på den kommunala nivån. Det gäller exempelvis beslut som berör utformningen av samhällelig service som skola och barnomsorg, hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Under 1990-talet har ansvaret för skolan flyttats från staten till kom- munerna. Syftet har varit att besluten om skolan skall fattas så nära de berörda människorna som möjligt och därmed också öka möjligheterna för barn och unga och deras föräldrar att utöva inflytande över skolans verksamhet. Detta ger också goda förutsättningar för att nå de intentioner som anges i barnkonventionens artikel 12 (barns rätt till inflytande) och det är en av förutsättningarna för att det ska gå att efterleva artikel 3 (om barnets bästa). Det lokala beslutsfattandet gör det möjligt att på ett aktivt sätt engagera barn och unga i hur beslutet fattas i frågor som på olika sätt berör dem. I den enkät till kommunerna som BO genomförde under våren 1997 upp- gav hälften av de svarande kommunerna att barn och unga ges tillfälle att aktivt påverka kommunala beslut. 81 kommuner har inrättat särskilda ungdomsråd och 7 kommuner har ungdomsparlament. Enkäten visar också att kommunernas insatser för att tillämpa barn- konventionen har ökat under de senaste två åren. I en motsvarande enkät år 1995 hade sju procent (19) av kommunerna behandlat barnkonventio- nen i kommunfullmäktige. I 1997 års undersökningar pekar resultatet på en ökning till omkring 30 procent. Trots en pressad ekonomisk situation fortsätter kommunerna att priori- tera barn- och ungdomsverksamheten i budgetarbetet. I en liknande enkät år 1995 uppgav 71 procent av kommunerna att man prioriterade barn- och ungdomsverksamheten. Förhållandet är detsamma år 1997 med någon tendens till ökning — 76 procent. 86 procent av kommunerna svarar ja på frågan om man har särskilda metoder för att upprätthålla kvaliteten i barn- och ungdomsverksamhe- terna under år 1997. Det är en markant ökning jämfört med år 1995 då endast 39 procent svarade ja på den frågan. Ett annat område där man kan se en klar förbättring är barns och ungas möjligheter till inflytande. År 1995 hade 35 procent av kommunerna fat- tat beslut om att öka barns och ungdomars inflytande medan hela 55 pro- cent har gjort detta under år 1997. 8 Samarbete med de ideella organisationerna De ideella organisationerna har gjort betydande insatser för att göra barnkonventionen känd. Informationen har i första hand nått ut till de egna organisationerna, till barn och ungdomar främst genom lärare samt till olika grupper av barnprofessionella som t.ex. förskollärare, kulturar- betare, barnhälso- och skolhälsovårdspersonal och barnpsykologer. Regeringen fattade år 1996 beslut om ytterligare en stor satsning på in- formation om barnkonventionen. Under en två-årsperiod får sammanlagt 20 miljoner kronor användas av olika frivilligorganisationer för projekt som ökar kunskaperna om barnkonventionen bland förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting. Regeringens målsättning är att varje kommun i slutet av år 1998 skall ha kommit ett steg vidare i arbetet med att införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet. 9 Nyligen avlämnade utredningar Under hösten 1997 och våren 1998 har tre stora statliga utredningar av- lämnat sina betänkanden. Delar av de förslag som utredningarna har lämnat kommer att arbetas in i den proposition som regeringen har för avsikt att lämna till riksdagen senare i vår. 9.1 Barnkommittén Regeringen tillsatte i början av år 1996 en parlamentarisk kommitté med uppgift att klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd kommer till uttryck i svensk lagstiftning och praxis. Kommittén, som antog nam- net Barnkommittén, presenterade i augusti 1997 sitt betänkande Barnets bästa i främsta rummet — FN:s konvention om barnets rättigheter för- verkligas i Sverige (SOU 1997:116). Barnkommittén konstaterade att svensk lagstiftning i stort sett överens- stämmer med åtagandena i barnkonventionen och lämnade därför inte några direkta förslag till lagändringar. Tyngdpunkten i kommitténs över- väganden låg istället på implementering av barnkonventionen på alla ni- våer och inom alla de olika sektorerna av samhället. Bl.a. pekade kom- mittén på följande: — vikten av en samordning av barnpolitiken i hela samhället, — att samordningen av barnfrågor inom Regeringskansliet bör stärkas, — vid allt beslutsfattande skall analyser av konsekvenserna för barnen göras, — att kommunerna skall åläggas att upprätta planer för genom- förande av barnkonventionen, — att BO:s roll bör tydliggöras och stärkas samt — vikten av utbildning av personal och tjänstemän som har att hantera frågor som rör barn. 9.2 Barnpsykiatrikommittén Den statliga Barnpsykiatrikommittén har i uppgift att utreda vården och stödet till barn och ungdom med psykiska problem. Utredningen skall bl.a. definiera gruppen barn och ungdom med psykiska problem, redo- göra för samhällets kostnader för vård och stöd, redogöra för och analysera hur olika samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med psykiska problem samt föreslå åtgärder som bl.a. syftar till att tydliggöra ansvarsområden och förbättra samarbetet. Utredningen skall också överväga och föreslå insatser för att förebygga att psykiska problem uppkommer. Kommittén har lämnat ett delbetänkande Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). Kommittén lämnar i dagarna sitt slutbetänkande, Det gäller livet (SOU 1998:31). 9.3 Föräldrautbildningsutredningen Föräldrautbildningsutredningen lämnade i november 1997 sitt betän- kande Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) med förslag om den framtida utformningen av föräldrautbildningen. Utredningen konstaterar att alla föräldrar har behov av kunskap om barn, ett socialt nätverk omkring barnet och stöd i sitt föräldraskap. Vissa föräldrar behöver mer stöd. En utgångspunkt för utredningens förslag har varit att all föräldrautbildning och allt föräldrastöd bygger på frivillighet och egen medverkan. Utredningen förslår att det övergripande ansvaret för föräldrautbild- ningen delas upp så att det ligger på landstingen under barnets första år. Därefter tar kommunerna över. Tiden före barnets födelse och den första perioden därefter är naturligt- vis mycket viktig för föräldrarna och utredningen menar att alla föräldrar skall erbjudas föräldrautbildning under denna period. Barnomsorgens och skolans samverkan med föräldrar är ett område där det för närvarande sker en snabb utveckling. Utredningen pekar på hur viktig denna samverkan är både för barnet och barnomsorgen respektive skolan. Men en sådan samverkan är också viktig för förälderns möjlig- heter att utveckla sin familjeroll. Utredningen betonar hur viktigt det är att föräldrar får stöd också när barnen är i tonåren, inte minst för att motverka destruktiva livsstilar och sociala problem. Vissa familjer har ett särskilt stort behov av stöd av olika skäl. Barna- vårdscentralerna, individ- och familjeomsorgen inom socialtjänsten och barnpsykiatrin har viktiga uppgifter i detta arbete. Men det är, enligt utredningens mening, också viktigt att de generella verksamheterna, exempelvis i barnomsorg och skola fungerar väl för dessa barn. 10 Ökade resurser till kommunerna Kommunerna har under åren 1997 och 1998 fått ökade stadsbidrag för att kunna upprätthålla och vidareutveckla en god kvalitet i vården, omsorgen och skolan. Även i framtiden kommer det att vara kvaliteten i de generella insatserna som har störst betydelse för om vi skall kunna skapa goda uppväxtbetingelser för barn och unga. 11 Arbetet inom Regeringskansliet Inom Regeringskansliet handläggs frågor som rör barn och unga på flera olika departement. Utbildningsdepartementet ansvarar för barnomsorgen och skolan. Socialdepartementet ansvarar bl.a. för barnen inom social- tjänsten, hälso- och sjukvård, barn och familjeekonomiskt stöd, barn med funktionshinder samt frågor i anslutning till FN:s konvention om barnets rättigheter. Inrikesdepartementet ansvarar för integrationsfrågor, övergri- pande ungdomspolitiska frågor samt för stöd till de ideella barn- och ungdomsorganisationerna. Utrikesdepartementet handlägger frågor som rör utvecklingsbistånd, internationellt samarbete omkring barnets rättigheter och frågor som rör asylsökande barn. Barns rätt till kultur är Kulturdepartementetets ansvar. Frågor om barnarbete och barns arbets- miljö handläggs i Arbetsmarknadsdepartementet. Den familjerättsliga lagstiftningen ansvarar Justitiedepartementet för. Barnkommittén pekar i sitt betänkande på behovet av att utveckla ar- betet med att analysera konsekvenserna av olika förslag som rör barn. Sedan lång tid tillbaka har det funnits önskemål om att regeringen, i anslutning till budgetpropositionen, efter norsk förebild skall utarbeta en särskild ”barnbilaga” där de särskilda effekter som budgetförslaget får för barnen skulle redovisas. I Sverige har vi emellertid ett system som innebär att staten endast förfogar över en mindre del av den totala summa som samhället satsar på barn och unga. Huvuddelen av pengarna fördelas efter beslut i kommunerna. Regeringen har av den anledningen inte ansett att en sådan barnbilaga skulle vara särskilt meningsfull. I anslutning till 1996 års budgetarbete producerades istället den tidiga- re refererade promemorian Barn idag (Ds 1996:57). Avsikten var att i anslutning till budgetarbetet ge en aktuell bild av barns uppväxtvillkor. I det framtida arbetet med att beskriva vilka effekter olika förändringar i statsbudgeten får för barn förefaller det naturligt att varje departement, i anslutning till sitt budgetarbete, gör analyser av konsekvenserna för bar- nen av sina förslag. Ett sådant arbetssätt understryker också att varje de- partement självständigt ansvarar för barnfrågorna inom sitt bevaknings- område. 11.1 De statliga myndigheterna Ansvaret för den statliga tillsynen av barnomsorgen och skolan har nu samlats på Statens skolverk. Tillsynen av barnfrågor inom social- tjänstområdet kommer även i fortsättningen att utövas av Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Regeringen överväger att, i sina anvisningar för myndigheternas bud- getarbete, rekommendera berörda statliga myndigheter att de i anslutning till sina budgetframställningar också analyserar vilka effekter myndig- heternas budgetförslag har för barn. Socialdepartementet avser att ge BO i uppdrag att följa upp 1995 och 1997 års enkäter till kommunerna även under åren 1998 och 1999. Skulle det visa sig att många kommuner fortfarande släpar efter med den lokala anpassningen till barnkonventionens bestämmelser kommer regeringen att överväga vilka ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att påskynda genomförandet. Under år 1998 avser regeringen genomföra en översyn av BO:s organi- sation och uppgifter. Ungdomsstyrelsen är den myndighet som har regeringens uppdrag att samordna ungdomspolitiken. Myndigheten inrättades den 1 juli 1994 och ersatte den tidigare myndigheten Statens ungdomsråd. Ungdomsstyrel- sens huvuduppgift är att främja goda levnadsvillkor för ungdomar samt att öka kunskapen i samhället om ungdomars situation och villkor. Myn- digheten skall arbeta sektorsövergripande och ha kontinuerlig kontakt med kommuner och andra berörda när det gäller att följa ungdomars vill- kor i samhället. Ungdomsstyrelsen handlägger också frågor om stöd till barn- och ungdomsorganisationer samt ansvarar för EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa och andra former av internationellt ungdomsutbyte. 12 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer Statistiska centralbyråns sammanställningar av de s.k. ULF-undersök- ningarna (Levnadsförhållanden rapport 91) visar att den ekonomiska krisen med arbetslöshet och nedskärningar som följd har drabbat barn- familjerna mer än andra grupper. För att förbättra barnfamiljernas situa- tion har riksdagen nyligen, på regeringens förslag, beslutat att höja barn- bidraget och att återinföra flerbarnstillägget. Analysen av barnfamiljernas ekonomiska situation behöver fördjupas och breddas. Vi har ännu inte den fulla bilden av de effekter som föränd- ringarna under 1990-talet har inneburit. Vi vet exempelvis inte på vilket sätt som barnen påverkas av föräldrarnas arbetslöshet eller andra effekter av den ekonomiska åtstramningen. Inte heller vet vi hur barnens syn på sina egna framtida utsikter på arbetsmarknaden påverkas av föräldrarnas arbetslöshet. En del av det fortsatta analysarbetet kommer bl.a. att göras inom den nyligen tillsatta Socialtjänstutredningen (Dir 1997:109). Utredningen kommer bl.a. att kartlägga faktorer som kan förklara det ökande socialbi- dragsberoendet. Det fortsatta analysarbetet bör också inriktas på att öka kunskaperna om vilka grupper som behöver stöd och vilka åtgärder som kan hjälpa människor att ordna sin egen försörjning genom arbetsinkomster. Det är redan känt att vissa ensamföräldrar har drabbats hårt av de eko- nomiska förändringarna under 1990-talet. Exempelvis har arbetslösheten bland ensamföräldrarna ökat mer än i andra grupper. Det är en angelägen uppgift att ta reda på vad som ligger bakom detta. Det är också viktigt att veta hur vägen till förvärvsarbete och egen för- sörjning ser ut för ensamföräldrarna och för andra grupper som idag står utanför arbetsmarknaden. 13 Barnstatistik Barnkommittén pekar i sitt betänkande på att Sveriges ratificering av barnkonventionen innebär ett åtagande för staten att följa upp hur barn har det och hur de påverkas av offentliga beslut inte bara på statlig nivå utan också på regional och lokal nivå. För att Sverige långsiktigt skall kunna föra en bra barnpolitik och för att vi skall kunna uppfylla de åtaganden som vi gjort vid tillträdet till barnkonventionen behöver vi ytterligare förstärka kunskaperna om barn. Det innebär att vi behöver bygga upp en bra basstatistik, att vi behöver mer kunskap om särskilda frågor av vikt för barn och att vi behöver öka våra kunskaper om situationen för barn och ungdomar i olika delar av landet. Regeringen har givit SCB i uppdrag att utarbeta ett förslag till bassta- tistik om barn och deras familjer. Arbetet skall framför allt inriktas på att kunna beskriva barns familjeförhållanden. Det arbetet måste gå vidare och omfatta fler aspekter av barns liv såsom hälsa, utbildning, sociala förhållanden, kultur och fritid, etc. Statistiken och kunskapsinsamlingen måste också få sådan bredd att de kan tjäna som underlag för en uppföljning och beskrivning av regionala och lokala beslut. Mer kunskaper är i sig angeläget, men det är också viktigt att de tas om hand, analyseras och blir till underlag för politiska beslut. Utveckling av såväl analysresurser som analysmetoder blir därför viktiga för berörda myndigheter. BO har ett samordningsansvar för denna verksamhet. 14 Socialtjänsten och barn med särskilda behov Traditionellt brukar ett antal grupper av barn anses vara i behov av särskild uppmärksamhet inom socialtjänsten så att deras behov av stöd, skydd och hjälp tillgodoses. Det rör sig bl.a. om barn som utsatts för fy- sisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp, barn som växer upp i miljöer där det förekommer våld, barn till missbrukare samt barn till psykiskt sjuka. Också barn som vistats länge i familjehem behöver upp- märksammas. Regeringen har för avsikt att i enlighet med Barnkom- mitténs förslag tillsätta en särskild utredning som behandlar modeller för att skapa varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga. Även kommitténs förslag om att se över lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga för att stärka barnperspektivet bör över- vägas. Regeringen anser att det mer är allvaret i barnets problem som avgör hur arbetet inom socialtjänsten skall prioriteras än vilket slags problem barnet har. Utvecklingsarbete pågår inom olika delar av socialtjänsten för att förbättra det sociala arbetet med barn bl.a. med stöd av medel från Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Det finns verksamhet som förtjänar uppmärksamhet inom detta område och genom nedanstående exempel vill regeringen visa på bl.a. följande. Statistiken gällande polisanmälda fall av barnmisshandel har ökat mar- kant under de senaste 10 åren. Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är det svårt att uttala sig om huruvida detta beror på ökad anmälningsbenä- genhet hos dem som arbetar med barn och ungdomar eller en faktisk ökad förekomst av barnmisshandel, eftersom siffrorna inte särskiljer misshandel som begåtts av någon förälder från misshandel av annan. BRÅ anser det vara troligt att ökningen beror på en faktisk ökning av våld mellan barn och ungdomar och att misshandel polisanmäls oftare idag än tidigare. Oavsett vilka orsaker som ligger bakom dessa siffror är det angeläget att åter fästa uppmärksamhet på problemet med barnmiss- handel. Regeringen har för avsikt att tillsätta en särskild utredare för frå- gor om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. Rädda Barnen har ur Allmänna arvsfonden beviljats 2,4 miljoner kro- nor för att under en av sina Barndagar i mars 1998 anordna en satellit- konferens på temat barnmisshandel. Genom denna satsning nås ett stort antal personer som arbetar med barn och ungdomar i olika verksamheter runt om i landet. Frågor om sexuella övergrepp mot barn har varit i fokus under hela 1990-talet. Antalet rapporterade sexualbrott har ökat stadigt under de senaste tjugo åren men minskar nu något, enligt BRÅ, som noga följer utvecklingen inom området. Minskningen är tydlig när det gäller sexual- brott mot barn begångna i en nära relation. Antalet anmälda fall av annat sexuellt ofredande har fortsatt att stiga. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet utarbetade under år 1997 ett förslag till handlingsplan mot kommersiell exploatering av barn (Ds 1997:54). Förslaget har under hösten 1997 diskuterats vid en hearing med företrädare för frivilligorganisationerna. Efter ytterligare beredning kommer regeringen under våren 1998 att presentera en nationell hand- lingsplan rörande kommersiell sexuell exploatering av barn. Regeringen har i prop. 1997/98:55 Kvinnofrid betonat vikten av att barn till misshandlade kvinnor får ett gott stöd. Det är därför angeläget att utveckla metoder för det arbetet. Socialstyrelsen har ett anslag för organisationsstöd, som bl.a. används för att motverka våld mot kvinnor. Regeringen har i regleringsbrevet till Socialstyrelsen framhållit att medel skall kunna sökas för insatser som syftar till att stödja barn till miss- handlade kvinnor. I förslaget till ett nytt brott i brottsbalken (grov fridskränkning) som tar sikte på upprepade kränkningar av en persons integritet ingår även kränkningar av barn. Justitiedepartementet uppdrog i augusti 1997 åt Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen att gemensamt göra en översyn av förhållandena för barn vars föräldrar är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt och lämna förslag till åtgärder och författningsändringar. Uppdraget skall redovisas den 1 december 1998. 15 Barns hälsa Flera olika undersökningar visar att svenska barn och ungdomar, kropps- ligt, är bland de friskaste i världen. Samhällets ambitioner att distribuera välfärden så att alla får del av den har varit framgångsrikt då det gäller barnens fysiska hälsa. Förbättringarna har kommit alla till del men resul- taten har varit tydligast för dem som tidigare hade det sämst. Det finns dock tecken som tyder på att denna utveckling kan ha brutits. I vissa avseenden då det gäller barns psykiska hälsa tycks skillnaderna i hälsotillstånd öka mellan olika socioekonomiska grupper. En väl fungerande barnhälsovård och skolhälsovård är med all sanno- likhet en del av förklaringen till de svenska barnens allmänt goda hälso- tillstånd. Mot den bakgrunden är det givetvis oroande att skolhälsovår- dens resurser på många håll har minskat under 90-talet. Ett viktigt inslag i arbetet att bevara den goda hälsan hos barn och unga är de beslut som många landsting nu fattat om fri sjukvård för barn och ungdomar. 16 Barns miljö inomhus och utomhus 16.1 Inomhusmiljön — allergier och överkänslighet I rapporten Barn idag (Ds 1996:57) beskrivs allergi och överkänslighet som barnens folksjukdom. Vart tredje skolbarn har eller har haft astma, allergisk snuva eller eksem. Ingen annan sjukdom är så vanlig bland barn som allergi och annan överkänslighet. Det finns barn med allergi i alla skolor och förskolor och i alla klasser och barngrupper. Däremot vet man inte på förhand vilka barn som kom- mer att utveckla en svår allergi. Därför är det angeläget att detta hälso- problem tas på allvar och att skolan och förskolan planerar sin miljö och verksamhet på ett sätt som är väl genomtänkt ur allergisynpunkt. Utredningen om föräldrautbildning har föreslagit att Folkhälsoinstitutet skall få ett förstärkt uppdrag att arbeta med metodutveckling för att bättre nå föräldrar i allergiförebyggande syfte. Boverket har i en rapport visat att det föreligger stora brister i kontrol- lerna av inomhusmiljön. Mellan 25 och 30 procent av samtliga skolor och daghem hade år 1996 ännu inte besiktigats eller åtgärdats två år efter det att den första kontrollen skulle ha gjorts. Av de kontroller som har gjorts visar det sig att endast 51 procent av daghemmen och 43 procent av skolorna var godkända. Regeringen avser att ge Boverket och Folkhälsoinstitutet ett gemen- samt uppdrag rörande förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vis- tas. 16.2 Barns utemiljö Under 1970- och 80-talen togs en rad initiativ för att förbättra barns ute- miljö. Dåvarande Barnmiljörådet var pådrivande och opinionsbildande omkring frågor som utformning av skolgårdar, utemiljön i bostadsområ- den och barn i trafiken. Barnmiljörådet samarbetade i dessa frågor med Statens planverk, Vägverket och Byggnadsstyrelsen. I samband med att Barnmiljörådet avskaffades och ersattes av Barnom- budsmannen förändrades delvis bevakningen av frågor som rör barns utemiljö. Under 1990-talet har också andra förändringar i den statliga myndighetsstrukturen bidragit till att bevakning och opinionsbildning i de här frågorna minskat. En bra utemiljö är, enligt regeringens uppfattning, en viktig förutsätt- ning i strävandena mot att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om hur den statliga tillsynen över barns utemiljö skall utformas. 17 Barn och ungdomar i ett internationellt perspektiv Sverige påverkas av den internationella utvecklingen även när det gäller synen på barn och ungdomar. Det är möjligt att Sverige, i viss mån, ock- så påverkar den internationella utvecklingen. Utbytet sker på många olika nivåer. Inte minst är forskning och forskningssamarbete ett viktigt inslag i det internationella arbetet. Också det bilaterala regeringsarbetet innebär ett idéutbyte länder emellan. Här begränsas dock redovisningen till sam- arbetet inom de mellanstatliga organisationerna och liknande. 17.1 Förenta Nationerna FN:s konvention om barnets rättigheter har varit utomordentligt viktig i arbetet på att stärka barnets rättigheter i världen. Det innebär att barnet ses som en särskild individ med rätt till respekt och integritet. 196 stater har ratificerat barnkonventionen. Det innebär att alla länder utom Somalia och USA nu har anslutit sig till barnkonventionen. Imple- menteringsarbetet är i full gång bl.a. i form av att länderna rapporterar till FN om utvecklingen i sina respektive länder. Sverige har betonat vikten av uppföljningsarbet och att FN ges resurser för att kunna behandla rapporterna på ett seriöst sätt i syfte att få igång utvecklingsprocesser i rätt riktning i de olika länderna. 17.2 Europarådet I Europarådet finns det stora flertalet av Europas länder samlade, vilket gör det till ett viktigt forum för erfarenhets- och tankeutbyte bl.a. på barn- och ungdomsområdet. På initiativ av Europarådets parlamentariker- församling förs för närvarande en diskussion om en ”Strategi för barn”. I den handlingsplan som nyligen antagits av ett toppmöte har på svenskt initiativ infogats ett avsnitt om barnfrågor för att bl.a. följa upp den nämnda barnstrategin. Som ett led i arbetet med att placera barnfrågorna på dagordningen har Sverige inbjudit till 1999 års Europeiska familjeministerkonferens. 17.3 Nordiskt samarbete Vid Nordiska rådets möte i november 1997 beslutades att verka för att UNICEF söker nya vägar till effektivisering av sitt operativa arbete för att kunna öka sina insatser i Nordens närområden och bistå länderna i att bygga upp och utveckla verksamheten på områdena sociala åtgärder för barn, barn- och mödrahälsovård, upplysningsarbete gällande immunise- ring samt amningsfrämjande insatser. Rådet beslutade också att rekommendera Nordiska ministerrådet att framlägga en översiktsrapport till sessionen 1998 om vilken omfattning de nordiska ländernas bi- och multilaterala bistånd till närområdena stöder social utveckling och särskilt synliggöra på vilket sätt detta kommer barn (även i ett gender-perspektiv) till godo samt att komma med förslag till hur insatserna ytterligare kan utökas och samordnas mellan de nordiska länderna. Rådet beslutade också att under 1998 utarbeta en tvärsektoriell barn- och ungdomshandlingsplan för närområdena där — insatser på social- och hälsoområdet är i fokus, — barnkultur används som ett verktyg mot utslagning, — utbyte av nordisk/baltisk/ryska erfarenheter och förmedling av kontakter i relation till barnfrågor mellan myndigheter, instutitioner och frivilligorganisationer intar en central roll, — de nordiska informationskontorens potential utnyttjas, — ministerrådets stipendieordning för tjänstemän tydligt beaktar barnfrågor, — insatser mellan myndigheter, institutioner och frivillig- organisationer mellan vänorter i Norden och närområdena upp- muntras. 17.4 Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn Under sommaren 1996 hölls i Stockholm, under svenskt värdskap, en världskongress med inriktningen att bl.a. motverka den sexturism som hittills i huvudsak drabbat sydöstasien, men där förövarna av över- greppen kommer från många olika länder. På kongressen beslutades en handlingsplan (Declaration and Agenda for Action) för uppföljnings- arbetet. Inom Regeringskansliet pågår utarbetandet av den svenska regeringens handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Inom ramen för Östersjösamarbetet pågår ett konkret arbete för att motverka kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. Arbetet går bl.a. ut på att motverka att det utvecklas en sexturism inom närområdet och att barnen i området inte utnyttjas exempelvis för prostitution eller för fram- ställning av pornografi. Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Klingvall Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:79 med redovisning av arbetet med de allmänna barnfrågorna Skr. 1997/98:79 18 1