Post 6088 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:137 ·
Hämta Doc ·
Förvaltning av statens fastigheter och statliga myndigheters lokalförsörjning, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 137
Regeringens proposition
1997/98:137
Förvaltning av statens fastigheter och statliga
myndigheters lokalförsörjning, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen gör regeringen bedömningen att nuvarande riktlinjer
för den statliga fastighetsförvaltningen och lokalförsörjningen skall ligga
fast.
Vad avser statliga myndigheters hyreskontrakt föreslår regeringen att
nuvarande begränsningar för statliga myndigheters rätt att teckna nya
hyresavtal som sträcker sig längre än sex respektive tio år ersätts med en
modell som bygger på krav på flexibilitet i statliga myndigheters
lokalbindning. Regeringen begär riksdagens godkännande att överta
aktierna i Specialfastigheter Sverige AB, dotterbolag till Civitas Holding
AB, genom utdelning eller annat förfarande.
Vidare föreslås att styrelserna i Statliga Akademiska Hus AB med
dotterbolag utses utan särskilda krav på representation från universitet
och högskolor.
Slutligen föreslås att Stats-kommunala marknämnden läggs ned per
den 1 juli 1998.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Bakgrund 4
4 Övergripande utvärdering av lokalförsörjningsreformen 5
5 Statens ägande av ändamålsfastigheter och hyressättning i
ändamålslokaler 6
6 Styrningen av den statliga lokalförsörjningen 9
7 Ägande av Specialfastigheter Sverige AB 11
8 Styrelsesammansättningen i Statliga Akademiska Hus AB med
dotterbolag 12
9 Nedläggning av Stats-kommunala marknämnden 13
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser 15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998 16
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen föreslår om nya riktlinjer för styrningen
av den statliga lokalförsörjningen (avsnitt 6),
2. godkänner att regeringen övertar aktierna i Specialfastigheter
Sverige AB (avsnitt 7),
3. godkänner vad regeringen föreslår om sättet att utse styrelserna i
Statliga Akademiska Hus AB med dotterbolag (avsnitt 8),
4. godkänner att Stats-kommunala marknämnden läggs ned och att
regeringen vidtar de åtgärder som behövs för avvecklingen
(avsnitt 9).
2 Ärendet och dess beredning
Genom beslut i mars 1996 gav chefen för Finansdepartementet efter
regeringens bemyndigande en särskild utredare i uppdrag att göra en
utvärdering av ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m (dir. 1996:21).
I uppdraget ingick bl. a. att undersöka konsekvenserna av ombildningen,
belysa om syftena uppnåtts, peka på eventuella brister och lämna förslag
till förändringar.
Utredningen överlämnade i december 1996 delbetänkandet Statens
ändamålsfastigheter, princip för förvaltning och hyressättning (SOU
1996:187) och i juni 1997 slutbetänkandet Lokalförsörjning och
fastighetsägande, en utvärdering av statens fastighetsorganisation (SOU
1997:96). I maj 1997 lämnades tilläggsdirektiv rörande vissa frågor om
Fortifikationsverket (dir.1997:88). Ett särskilt betänkande om Försvarets
fastigheter, former för en kostnadseffektiv och verksamhetsinriktad
förvaltning (SOU 1997:144) överlämnades i oktober 1997. De två
förstnämnda betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i detta ärende (dnr Fi97/133 och Fi97/2125).
Riksdagens revisorer har till riksdagen i maj 1996 anmält sin
granskning av myndigheternas lokalförsörjning (1995/96:RR11). I
betänkandet (1996/97:FiU8) Myndigheternas lokalförsörjning ansåg
finansutskottet i februari 1997, med hänvisning till det pågående
utredningsarbetet och i avvaktan på regeringens beredning av aktuella
frågor, att det inte då fanns anledning för riksdagen att ta ställning till de
förslag som revisorerna framfört i sin granskning. Utskottet ansåg
emellertid att revisorernas rapport bör utgöra ett underlag för det vidare
utredningsarbetet. Utskottet förutsatte att rapporten även kommer att
utgöra en del av regeringens kommande beredningsarbete.
3 Bakgrund
Riksdagen beslutade i december 1991 om nya riktlinjer för den statliga
fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m.
(prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107). Riksdagen
lade då också fast nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen. Sam-
tidigt tillkännagav riksdagen att regeringen borde återkomma till riks-
dagen i vissa frågor angående förvaltning av universitetens och hög-
skolornas fastigheter, statens ansvar för slottsanläggningar med omgiv-
ande mark och kronomarkerna samt förvaltningen av nationella kultur-
institutioner.
Riksdagen beslutade i december 1992 om en ny organisation för
förvaltning av statens fastigheter och lokaler m.m. (prop. 1992/93:37,
bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123). Bland annat godkände riksdagen
att huvuddelen av universitets- och högskolefastigheterna fördes över till
en särskild fastighetskoncern, sedermera benämnd Statliga Akademiska
Hus AB.
Lokalförsörjningsreformen och Byggnadsstyrelsens ombildning syft-
ade till att uppnå en effektivare lokalförsörjning samt en effektivare
fastighets- och förmögenhetsförvaltning.
Riksdagen beslutade följande riktlinjer för den statliga lokalförsörj-
ningen.
– Fastighetsförvaltningen skall skiljas från brukandet av lokaler och
mark.
– En mer rättvisande bild skall ges av mark- och lokalkostnaderna i
statsbudgeten.
– Fastighetsförvaltningen skall bedrivas med ett, så långt möjligt, mark-
nadsmässigt avkastningskrav.
– Fastighetsförvaltningen bör bedrivas i separata resultatenheter, som så
långt möjligt formas efter olika fastigheters särart.
– Statens ägarroll bör renodlas. Graden av kapitalbindning och avkast-
ningen på kapitalet bör fortlöpande bli föremål för prövning.
– Styrelsens och den verkställande ledningens ansvar för fastighetsför-
valtningen bör klaras ut på ett bättre sätt än vad som är möjligt inom
myndighetsformen. Förvaltningen bör därför företrädesvis bedrivas i
aktiebolagsform.
– De fastigheter som av historiska eller andra skäl inte kan överföras till
bolag bör, oavsett nuvarande förvaltare, omfattas av en samordnad
förvaltning i myndighetsform.
4 Övergripande utvärdering av
lokalförsörjningsreformen
Regeringens bedömning: Regeringen konstaterar att den genomförda
reformen var bra och att principerna bakom den skall ligga fast.
Regeringen avser dock att verka för ytterligare effektiviseringar inom
lokalförsörjningsområdet.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna delar i huvudsak utredningens bedömning om att
reformens syften i allt väsentligt uppnåtts och att den inneburit en positiv
förändring.
Skälen för regeringens bedömning: Den reform av statens fastig-
hetsförvaltning och myndigheternas lokalförsörjningsansvar som genom-
fördes i början av 1990-talet och som bl.a. innebar att Byggnadsstyrelsen
ombildades var nödvändig. Den hade sitt ursprung i att den offentliga
verksamheten blivit mer differentierad. Effektivitet i verksamheten ford-
rar då ökad delegering av ansvar och beslut, bl.a. om hur resurser skall
fördelas mellan personal och lokaler. Fastighetsreformen måste alltså ses
som ett led i en förändrad syn på budgetprocessen. Utvärderingen av
Byggnadsstyrelsens ombildning har visat att den nya reformen innebar
en positiv förändring. Huvudprinciperna om myndigheternas lokalför-
sörjningsansvar och uppdelningen mellan fastighetsägande och lokalut-
nyttjande är bra. Lokalkostnader och lokalanvändning analyseras på ett
helt annat sätt än tidigare i myndigheternas verksamhetsplanering. Flexi-
bilitet och smidighet i hanteringen av lokalfrågor har samtidigt ökat jäm-
fört med tidigare. Utvecklingen går i den riktning som reformen syftade
till. En klar majoritet av lokalanvändarna anser också att det nuvarande
systemet fungerar bättre än det tidigare.
Regeringen konstaterar att förändringarna av lokalförsörjningen och
fastighetsförvaltningen är sammantaget så stora att man med fog kan tala
om ett systemskifte – från en centralstyrd och monopolistisk lokalför-
sörjningsmodell till ett delegerat och marknadsorienterat system. Om-
läggningen, som är en konsekvens av den mål- och resultatstyrning som
har införts i statsförvaltningen, kom tidsmässigt att sammanfalla med
efterkrigstidens djupaste kris på fastighetsmarknaden. Myndigheterna
och de nya fastighetsförvaltarna har tvingats förhandla fram nya
hyresavtal för ett fastighetsbestånd som i omfattning motsvarar en stor
del av de börsnoterade fastighetsbolagens lokaler. Mot denna bakgrund
kan det vara svårt att dra långtgående slutsatser av några få års
erfarenheter av reformen. Vidare anser regeringen att det är viktigt att
förändringar inte grundas på övergångsproblem, speciella yttre
förutsättningar de inledande åren, kritik som bottnar i kvarstående
önskemål om hyresgästförvaltning eller intressemotsättningar i enskilda
hyresförhandlingar som till stor del kan vara en naturlig följd av att
lokalkostnaderna nu har fått en reell betydelse för hyresgästernas
(myndigheternas) ekonomi. Regeringen anser därför inte att det finns
skäl att ändra på principen om myndigheternas lokalförsörjningsansvar.
Ytterligare effektiviseringar inom lokalförsörjningsområdet kan dock
åstadkommas genom att de statliga myndigheterna mer aktivt engagerar
sig i och prioriterar sina lokalförsörjningsfrågor. Vissa myndigheter kan
t.ex. krympa sitt lokalutnyttjande.
5 Statens ägande av ändamålsfastigheter och
hyressättning i ändamålslokaler
Regeringens bedömning: Det är inte lämpligt att införa en sådan
hyres- och kontraktsmodell som utredningen föreslagit. Däremot är
det viktigt med en öppen och aktiv dialog mellan fastighetsägare och
hyresgäster. Detta är särskilt angeläget beträffande ändamålslokaler.
Utredningens bedömning: Utredningens definition av en ändamåls-
fastighet är att den i regel består av en byggnad som helt saknar eller har
en mycket liten alternativ användning och att den har skräddarsytts för
sitt ändamål. Vissa lokaler är så specialanpassade till unika hyresgäst-
behov, läge och funktion att hyresvärden sannolikt aldrig kan finna en
alternativ användning som på ett rimligt sätt kan förränta kapitalet. Ett
ömsesidigt och starkt beroendeförhållande föreligger mellan hyresvärd
och hyresgäst. För denna typ av mycket specialanpassade ändamåls-
lokaler är det enligt utredningen inte meningsfullt att tala om en marknad
eller marknadslik hyra. Utredningen konstaterar att det efter lokal-
försörjningsreformen på vissa håll uppstod konflikter mellan hyresvärd
och hyresgäst, främst när det gäller hyressättning för
ändamålsfastigheter. Konflikterna härrör enligt utredningen från brister i
utformningen av spelreglerna vid fastighetsreformen, t.ex. dålig öppenhet
vid hyresförhandlingar från fastighetsägarens sida samt dunkla principer
vid hyressättning och utformning av statens avkastningskrav.
För att komma till rätta med bristerna föreslår utredningen att en hyres-
och kontraktsmodell införs som i stort innebär långa kontraktstider för
statens ändamålslokaler. Hyreskontrakten skall bygga på långsiktighet
och hyresgästen skall ha rätt att förlänga kontrakten och vid en sådan
omsättning skall samma hyressättningsprincip fortsätta att gälla.
Hyresgästen skall samtidigt vara skyldig att kompensera fastighets-
ägaren om han lämnar fastigheten innan hela investeringen är betald.
Hyran utformas som en komponenthyra, dvs. att hyra för kapitalkostnad,
behov av ombyggnadsarbete, drift och underhåll skiljs åt. I en separat
klausul i kontraktet bör anges att fastighetsägaren inte har rätt att ta ut
mer än marknadsmässig ersättning för drift och underhåll och att hyres-
gästen skall ha full insyn i upphandlingsprocesser och liknande. Den del
av hyran som utgör kapitalkostnad bör bestämmas enligt en nominell
modell där hyran minskar över tiden. Utgångspunkten för statens avkast-
ningskrav bör vara den femåriga statsobligationsräntan samt den tekniska
risk som är förknippad med fastigheten och som bärs av fastighetsägaren.
Om hyresgästen lämnar fastigheten i förtid och fastigheten har ett värde,
utöver restvärdet, i alternativ användning skall 75 % av detta värde till-
falla hyresgästen.
Vidare föreslås i utredningen att, utöver utformning av hyreskontrakt
enligt ovan, skall styrningen av de fastighetsförvaltande enheterna ske
genom att ägaren utformar direktiv som innefattar vilket risktagande
bolaget/verket skall få ta, dvs. marknadsrisker knutna till den framtida
efterfrågan samt ränte- och inflationsrisker. Särskilda anvisningar för att
styra myndigheters lokalfrågor i budgetprocessen bör samtidigt utarbetas.
Utredningen anser att ändamålsfastigheter kan betraktas som en viktig
produktionsfaktor för staten och ett ägande kan motiveras av den kontroll
som staten därmed får över denna produktionsfaktor.
Remissinstanserna: Tillstyrker i stora delar utredningens förslag om
hyressättningsmodell för ändamålsfastigheter.
Skälen till regeringens bedömning: De fastigheter som utnyttjas i
den statliga verksamheten är av många olika slag. Staten bedriver
verksamhet i generella kontorslokaler på orter med väl fungerande
lokalmarknader där alternativen är många och uppenbara för såväl
hyresvärd som hyresgäst (kommersiella fastigheter). Annan statlig
verksamhet bedrivs i specialanpassade lokaler, t.ex. speciallaboratorier
inom ett universitets campusområde och kriminalvårdsanstalter, där
alternativen för såväl hyresvärd som hyresgäst är begränsade
(ändamålsfastigheter). Regeringens uppfattning är dock att gränsen
mellan vad som är en ändamålsfastighet och en kommersiell fastighet
ofta är mycket svår att dra.
Skälen till att staten äger vissa ändamålsfastigheter är t.ex. att bygg-
naden är symbolen för den primära verksamhet som bedrivs, att fastig-
heten betraktas som ett nationellt kulturarv, att den ägs av historiska skäl,
att den ägs av säkerhetsskäl, eller att staten vill ha full rådighet över en
produktionsfaktor.
Staten äger genom fastighetsförvaltande bolag och verk ett omfattande
fastighetsbestånd av ändamålskaraktär. Dessa bolag och verk äger dock
normalt också fastigheter som inte bör betraktas som ändamålsfastig-
heter. Gemensamt för statliga ändamålsfastigheter är att de är starkt
förbundna med en viss statlig verksamhet och att de inte kan förvaltas på
renodlat kommersiella grunder. Ett motiv för ett långsiktigt statligt äg-
ande av ändamålsfastigheter är att kunna erbjuda statlig verksamhet
långsiktiga och stabila förutsättningar.
Vanligtvis utgör inte en fastighetsrörelse av ändamålskaraktär en själv-
ständig affärsidé utan fastighetsrörelsen bedrivs i ett ömsesidigt bero-
endeförhållande med en primärverksamhet. Inriktningen på en fastighets-
rörelse av ändamålskaraktär bör därför vara att stödja den myndighet som
brukar ändamålslokalerna i sin verksamhet. Ägarens uppdrag bör utgå
ifrån att fastighetsbolaget skall äga och förvalta vissa kategorier av
fastigheter, eller fastigheter för vissa hyresgäster, för att tillgodose en
primärverksamhets behov av ändamålslokaler. Ett självklart mål bör vara
att optimera kundnyttan, dvs. att till en given hyresnivå erbjuda maximal
nytta i form av t.ex. funktionella lokaler, hög standard och god service.
De ekonomiska målen får här inte samma mening som i en fullt
konkurrensutsatt verksamhet där ekonomiska resultatmått fungerar som
det viktigaste, och kanske det enda, kriteriet för effektivitet. Målstruk-
turen för fastighetsbolag och verk med ändamålsfastigheter skiljer sig
därför från vinstmaximerande fastighetsbolag och kan många gånger vara
mer komplicerat att fastställa.
Regeringen anser att bolag och verk som äger ändamålsfastigheter
skall bedriva verksamheten på ett kostnadseffektivt sätt. Verksamheten
skall generera avkastning på det av staten tillskjutna kapitalet, med
hänsyn till risktagande, utan att högre hyror behöver tas ut än vad
marknaden i övrigt betalar för jämförbara lokaler. Kundnyttan kan inte
drivas dithän att det i fastigheterna investerade kapitalet inte genererar
erforderlig avkastning och successivt urholkas i värde. En sådan utveck-
ling skulle innebära att primärverksamheten subventioneras på bekostnad
av fastighetsrörelsen och att hyressättningen inte sker korrekt. Lokalför-
sörjningsreformen innebär en frihet för statliga hyresgäster att välja
hyresvärd och lokal. Även de statliga ägarna av ändamålsfastigheter är
därför utsatta för konkurrens, särskilt i en nybyggnadssituation. Detta
innebär att förräntningskraven inte heller kan sättas för högt. Avkast-
ningskraven skall därför bestämmas utifrån affärsmässiga principer med
beaktande av risktagande.
Det är rimligt att hyresvärd och hyresgäst i hyresförhandlingar enas om
villkor som innebär att hyresgästen betalar en större del av investeringen
under kontraktstiden ju mer speciellt utformad fastigheten är. I de fall där
vare sig hyresvärd eller hyresgäst har några alternativ kan det vara affärs-
mässigt att vid en nyinvestering avtala om att hyresgästen förbinder sig
att under kontraktstiden betala hela investeringen. I andra fall kan
parterna enas om andra villkor för t.ex. hur verksamhetsrisken skall
fördelas mellan hyresvärd och hyresgäst. Regeringen anser därför att det
är viktigt att låta parterna ha möjlighet att förhandla fritt i varje enskild
situation. Ledningen i fastighetsverksamheterna ansvarar samtidigt för att
de finansiella riskerna hanteras på ett ändamålsenligt sätt.
Regeringen anser därmed att det inte är lämpligt att införa en sådan
hyres- och kontraktsmodell som utredningen föreslagit.
Regeringen anser däremot att det är viktigt med en öppen och aktiv
dialog mellan fastighetsägare och hyresgäster i lokalfrågor. Det är
särskilt angeläget beträffande ändamålslokaler.
6 Styrningen av den statliga lokalförsörjningen
Regeringens förslag: Nuvarande begränsning för statliga myndig-
heters rätt att teckna nya hyresavtal längre än sex respektive tio år
ersätts med en modell som bygger på krav på flexibilitet i statliga
myndigheters lokalbindning.
Styrningen av myndigheternas lokalförsörjning skall i första hand
ske inom ramen för den reguljära budgetprocessen.
Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker utredningens för-
slag.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens mål med den statliga
lokalförsörjningen är att den skall vara så effektiv som möjligt. Myndig-
heter skall hålla sig med lokaler som är ändamålsenliga för deras
verksamhet. Eftersom en betydande del av statens resurser förbrukas på
lokaler är det emellertid viktigt att myndigheter tar ansvar för sin
lokalförsörjning och inte håller sig med lokaler som är kostsammare än
motiverat för att uppnå målen med verksamheten.
Enligt regeringens bedömning finns det ett utrymme för att effek-
tivisera myndigheters lokalförsörjning. Regeringen avser att förbättra
styrningen av myndigheternas lokalförsörjning utan att för den skull göra
avkall på principen om myndigheters lokalförsörjningsansvar.
I de av riksdagen beslutade riktlinjerna för myndigheternas lokalför-
sörjning (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) gavs
myndigheterna möjlighet att träffa hyresavtal med upp till sex års löptid.
I samband med behandlingen av regeringens proposition uttalade
utbildningsutskottet (1991/92:UbU2y), vars uppfattning delades av
finansutskottet, att universitet och högskolor, för att verkligen kunna ta
sitt lokalförsörjningsansvar, borde ges större möjligheter än andra myn-
digheter att själva förhyra sina lokaler utan godkännande av regeringen.
Finansutskottet framhöll i sammanhanget (bet. 1991/92FiU8) att univer-
siteten och högskolorna, till skillnad från statliga myndigheter i övrigt,
med stor sannolikhet inte kommer att vara utsatta för förändringar i
någon stor utsträckning. Mot denna bakgrund beslutade riksdagen att
endast nya hyresavtal inom högskolesektorn av ekonomisk betydelse och
med längre löptid än tio år skall prövas av regeringen (prop. 1992/93:37,
bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123).
En förutsättning för en hög effektivitet i myndigheternas lokalför-
sörjning är att regleringen av kontraktstider är ändamålsenlig. För en
myndighet som har ett ansvar för en långsiktig verksamhet och som har
starkt begränsade alternativ till den aktuella lokalen, är det i normalfallet
mest effektivt om myndigheten tillåts ingå långsiktiga avtal och ta det
ekonomiska ansvaret för en stor del av investeringen i lokalen. Regel-
verket bör därför utformas så att prövningen av lokalbindningen kan
anpassas till behoven inom olika verksamhetsområden. Att beakta är
dock att kontraktstider i sig inte alltid är ett bra mått på den ekonomiska
bindningen, bl.a. därför att ett avtal med en kort kontraktstid kan
innehålla klausuler om att hyresgästen måste betala icke avskrivna
investeringar om kontraktet inte förlängs. Det innebär att myndigheter i
praktiken kan binda upp statliga medel på lång sikt, trots förhållandevis
korta kontraktstider.
Regeringen avser att utarbeta en modell som innebär att myndigheter
åläggs att ha en flexibilitet i sin totala lokalbindning. Det kan t.ex.
innebära att myndigheten har en ”portfölj” av kontrakt där delar av
lokalen kan sägas upp efter en kortare tid eller att kontrakten löper ut vid
olika tidpunkter om myndigheten har flera lokaler med liknande använd-
ningsområde. Regeringen anser också att det är viktigt att myndigheten i
ett tidigt skede redovisar eventuella planer på utökning av lokaler.
Regeringens styrning av flexibiliteten i myndigheters lokalbindning skall
ske inom ramen för den reguljära budgetprocessen. Regeringen anser att
det även kan finnas skäl för en särskild prövning av sådana kontrakt som
besitter höga ekonomiska värden. Hur modellen för regeringens styrning
av flexibiliteten i myndigheters lokalbindning samt kontrollen av en-
skilda kontrakt bör utformas kommer att närmare beredas inom Rege-
ringskansliet. Det viktiga att påpeka i detta sammanhang är att kravet på
flexibilitet i myndigheters lokalbindning skall kunna anpassas till
myndighetens verksamhet och lokalsituation.
Eftersom lokalkostnader utgör en betydande del av många myndig-
heters totala kostnader anser regeringen att det är viktigt att kräva en
särskild redovisning av myndigheters effektivitet i lokalförsörjningen.
Med effektivitet avses t.ex. hur lokalkostnaden per anställd har utvecklats
över tiden. Redovisningskravet skall anpassas till myndighetens
verksamhet och lokalsituation. Regeringen avser att under året ta initiativ
till att en modell för denna redovisning utarbetas.
7 Ägande av Specialfastigheter Sverige AB
Regeringens förslag: Regeringen övertar aktierna i Specialfastigheter
Sverige AB genom utdelning eller annat förfarande.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig är positiva till
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Vid ombildningen av Byggnads-
styrelsen bildades Vasakronan Holding AB med dotterbolaget Vasa-
kronan AB som i sin tur ägde dotterbolagen Vasakronan Krim AB och
Vasajorden AB. Till Vasakronan AB överläts i huvudsak kommersiella
fastigheter. Till Vasakronan Krim AB överläts det fastighetsbestånd som
kriminalvårdsstyrelsen nyttjar och till Vasajorden AB de institutions-
anknutna utbildningsfastigheterna som nyttjas av Sveriges lantbruks-
universitet (SLU). Förvaltningsansvaret för de rena jord- och
skogsbruksfastigheterna som används för forsknings- och
försöksändamål överfördes däremot till SLU. Vasajorden AB har senare
sålts till Statliga Akademiska Hus AB, vilket har bidragit till ytterligare
renodling av det statliga fastighetsägandet.
Efter hand har konstaterats att vissa av Vasakronan AB:s fastigheter är
så speciella till sin karaktär att de bör betraktas som ändamålsfastigheter.
I en strävan att fortsätta renodlingen av Vasakronan AB till ett rent
kommersiellt fastighetsbolag bildades Specialfastigheter Sverige AB. Till
Specialfastigheter Sverige AB har överlåtits fastigheter av ändamåls-
karaktär som hyrs ut till vissa statliga verksamheter, t.ex. kriminal-
vårdsfastigheter, vissa försvarsfastigheter, räddningsskolor, specialskolor
och sameskolor.
Vasakronan Holding AB har namnändrats till Civitas Holding AB och
Vasakronan AB och Specialfastigheter Sverige AB är således numera
dotterbolag till detta holdingbolag.
Regeringen avser nu att skilja ut dotterbolaget Specialfastigheter
Sverige AB ur Civitaskoncernen. Bolaget kommer långsiktigt att ägas av
staten.
Avskiljandet av Specialfastigheter Sverige AB skall ses som ett led i
en ytterligare renodling av Civitaskoncernen och av statens ägande av
skilda kategorier av fastigheter. Civitaskoncernen ansvarar därefter för
förädling, utveckling, förvaltning och avveckling av kommersiella
fastigheter och fastighetsrelaterade tillgångar utan långsiktiga motiv för
staten att äga och med mål som innebär högsta möjliga långsiktiga
avkastning på kapitalet.
Vad avser kommersiella fastigheter anser utredningen att staten på sikt
bör avveckla sitt engagemang som ägare av kommersiella fastigheter där
eventuella statliga hyresgäster har rimliga alternativ för sin lokalför-
sörjning. Regeringen avser inte att påbörja ett arbete med utförsäljning
av bolag med sådana fastigheter.
Mot denna bakgrund föreslås att regeringen, genom utdelning eller på
annat sätt, övertar Specialfastigheter Sverige AB.
8 Styrelsesammansättningen i Statliga Akademiska
Hus AB med dotterbolag
Regeringens förslag: Styrelserna i Statliga Akademiska Hus AB med
dotterbolag utses utan särskilda krav på representation från berörda
universitet och högskolor.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har uttalat sig om
förslaget i denna del tillstyrker majoriteten förslaget. Chalmers tekniska
högskola anser att principiella skäl talar för att högskolor inte bör ha
företrädare representerade i styrelserna, dock anser högskolan att det är
av värde om personer med kännedom om skolornas förhållanden kan
ingå i styrelserna även fortsättningsvis. Högskolan i Karlstad menar att
arrangemanget med hyresgästernas representation i bolagsstyrelserna har
haft och även fortsättningsvis kan ha goda effekter. Lunds universitet
anser att det finns övervägande fördelar med att högskolan är represen-
terad i Akademiska Hus-koncernens styrelser. Uppsala universitet
stödjer utredarens förslag att avskaffa styrelserepresentationen för
brukare, men betonar vikten av att det i styrelsen finns sakkunskap om
universiteten och högskolornas villkor.
Skälen för regeringens förslag: I samband med bildandet av Statliga
Akademiska Hus AB framhöll regeringen (prop. 1992/93:37) att utbild-
ningsintressena skulle ha majoritet i de lokala bolagen på universitets-
orterna. Utbildningsutskottet gjorde på denna punkt ett förtydligande och
framhöll att representanter för berörda universitet och högskolor inte bara
borde ha majoritet i de lokala bolagen utan även tillförsäkras ett stort
inflytande i koncernens moderbolag (bet. 1992/93:UbU4y). Finans-
utskottet ställde sig bakom utbildningsutskottets synpunkter (bet.
1992/93:FiU8).
Enligt regeringens uppfattning har det dock visat sig att det inte är
lämpligt att representanter för hyresgästerna ingår i de aktuella styrel-
serna. Den lösningen strider mot grundtanken om separation mellan
förvaltande och nyttjande och mot strävan att skapa en affärsmässig
relation mellan fastighetsägare och hyresgäst. Det skapar en oklar roll för
de styrelseledamöter som nomineras av högskolan. Som styrelseledamot
i ett bolag ska de agera utifrån bolagets intressen och de har t.ex. inte rätt
att föra information vidare. Å andra sidan är de nominerade av högskolan
för att bevaka högskolans intressen och har behov av att kunna diskutera
fastighetsfrågorna med andra inom högskolan med utgångspunkt från all
den information som de har.
Som en följd av detta finns även en risk att företagsledningen drar sig
för att i ett tidigt skede konsultera styrelsen i känsliga frågor.
Statliga Akademiska Hus AB kommer även i framtiden att vara ett
helägt statligt bolag. Bolaget skall erbjuda stabila förutsättningar för den
högre utbildningen vad gäller byggande och förvaltning av lokaler.
Staten som ägare till bolaget kommer att se till att den sakkunskap om
universitetens och högskolornas villkor – som några av remissinstanserna
uttalat vikten av – finns representerad i styrelsen. Regeringen bedömer
att även moderbolaget Statliga Akademiska Hus AB kommer att göra
samma överväganden vid val av styrelserepresentanter i sina dotterbolag.
Utöver detta kommer bolaget liksom tidigare att ta hänsyn till det lokala
perspektivet eftersom detta är nödvändigt för bolagets långsiktiga
framgång i relationerna med hyresgästerna.
Mot denna bakgrund anser regeringen att universitet och högskolor
inte skall ha rätt att nominera några representanter till styrelserna inom
koncernen Statliga Akademiska Hus AB.
9 Nedläggning av Stats-kommunala marknämnden
Regeringens förslag: Stats-kommunala marknämnden läggs ned
per den 1 juli 1998. Regeringen skall vidta de åtgärder som behövs för
avvecklingen.
Remissinstanserna: Ett utkast till propositionstext angående nedlägg-
ning av Stats-kommunala marknämnden har översänts till vissa statliga
fastighetsförvaltande myndigheter samt Kommunförbundet och Stats-
kommunala marknämnden. Ingen av de tillfrågade myndigheterna eller
instanserna har haft någon erinran mot förslaget.
Skälen till regeringens förslag: I samband med genomförandet av
det stora bostadsbyggnadsprogrammet under 1960- och 1970-talen
beslutade riksdagen 1968 att inrätta en Stats-kommunal marknämnd
(prop. 1967:99, bet. 1967:SkU100, bet. 1967:JoU23, rskr. 1967:279).
Bakgrunden till inrättandet var att en fastighet som tillhör staten inte kan
exproprieras. Samtidigt kan en kommun ha behov av en sådan fastighet
för samhällsbyggnadsändamål. Nämndens uppgift är då att på grundval
av expropriationslagens värderingsregler avgöra frågor om pris och
övriga villkor för marköverlåtelse när kommunen och den markförvalt-
ande myndigheten inte kan enas. Nämndens beslut är bindande i dessa
frågor. Nämnden har också att svara för samordningen i vissa markför-
säljningsärenden. Stats-kommunala marknämndens styrelse består av
fyra personer. Nämnden har inga anställda.
Stats-kommunala marknämnden hade under 1970-talet en viktig funk-
tion att fylla. Det är dock flera år sedan nämnden sammanträdde och
under de senaste tolv åren har nämnden endast haft tre sammanträden.
Detta beror främst på att samhällsbyggandet har avtagit och att de
fastighetsförvaltande affärsverken och myndigheterna till stor del har
bolagiserats eller ombildats. Domänverket, som förvaltade ca 92 % av
statens markareal, bolagiserades den 1 juli 1993. Byggnadsstyrelsen om-
bildades under år 1993 till två fastighetsförvaltande aktiebolag och två
myndigheter. Statens fastighetsverk förvaltar för statens räkning bl.a.
kulturfastigheter, ambassadfastigheter och regeringsbyggnaderna samt
marken väster om odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län,
m.m. Riksdagen har beslutat att dessa fastigheter och markområden skall
förbli i statlig ägo.
Det fastighetsbestånd som förvaltas av Statens fastighetsverk och
andra fastighetsförvaltande myndigheter kommer sannolikt aldrig att bli
föremål för samhällsbyggnadsändamål.
Mot bakgrund av att Stats-kommunala marknämnden numera inte har
någon egentlig funktion att fylla, föreslås att nämnden läggs ner per den
1 juli 1998 och att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för avveck-
lingen.
Förteckning över remissinstanserna till betänkandena
SOU 1996:187 och SOU 1997:96
Efter remiss har yttrande över betänkandena avgetts av Domstolsverket,
Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Försvarsmakten, Fortifika-
tionsverket, Överstyrelsen för civil beredskap, Riksförsäkringsverket,
Statens institutionsstyrelse, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Kammar-
kollegiet, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Statens fastighetsverk,
Statens lokalförsörjningsverk, Statistiska centralbyrån, Riksrevisions-
verket, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet, Statliga Akademiska Hus
AB, Vasakronan Holding AB, Södertörns Högskola, Uppsala universitet,
Mälardalens Högskola, Linköpings universitet, Lunds universitet,
Högskolan i Växjö, Göteborgs universitet, Högskolan i Karlstad, Umeå
universitet, Mitthögsskolan, Chalmers tekniska högskola, Statens jord-
bruksverk, Sveriges Lantbruksuniversitet, Riksantikvarieämbetet, Statens
konstmuseer, Naturhistoriska Riksmuseet, Stiftelsen Nordiska museet,
Kungl. Dramatiska Teatern AB, Skogsstyrelsen, Affärsverket i Svenska
kraftnät, Kommerskollegium, Boverket, Lantmäteriverket, Länsstyrelsen
i Stockholms län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Statens
naturvårdsverk, Sveriges fastighetsägareförbund.
Yttranden över betänkandena har också kommit in från Centralmuse-
ernas samarbetsråd, Flygtekniska försöksanstalten, Högskolan i Skövde,
Högskolan i Örebro, Kungliga Konsthögskolan, Kungliga Tekniska
Högskolan, Livrustkammaren, Skoklosters slott, Hallwylska museet,
Statens försvarshistoriska museer, ST-407 Statens lokalförsörjningsverk,
Statens musiksamlingar, Statens sjöhistoriska Museer, Sveriges Univer-
sitet och Högskoleförbund,
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Anders-
son, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Åsbrink
____________
Regeringen beslutar proposition 1997/98:137 Förvaltning av statens
fastigheter och statliga myndigheters lokalförsörjning, m.m.
Prop. 1997/98:137
2
1
Prop. 1997/98:137
Bilaga 1
Prop. 1997/98:137