Post 6071 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:150 ·
Hämta Doc ·
1998 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/1
1
Finansplan
.
1 Finansplan
1.1 Det går bra för Sverige
Sverige kan möta 2000-talet med betydande tillförsikt
och optimism. Grunden är lagd för en gynnsam
utveckling av den svenska ekonomin under de
kommande åren. Betydande ekonomiska framsteg
under den gångna mandatperioden kan i dag
summeras:
De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen
har nedbringats till en varaktigt låg nivå.
Bytesbalansen visar växande överskott.
Detta har lett till att de svenska räntorna har sjunkit
kraftigt, både i absoluta tal och jämfört med andra
länder. Investeringarna ökar kraftigt. Den privata
konsumtionen växer i god takt. Den starka
exportutvecklingen kompletteras nu med en mera
livaktig hemmamarknad. Stora
produktivitetsförbättringar i förening med en dämpad
kostnadsutveckling har gjort svenska företag
synnerligen konkurrenskraftiga. Förtroendet för
svensk ekonomi växer och optimismen och därmed
viljan att satsa på framtiden blir alltmer påtaglig.
Därtill har politiska framgångar förbättrat
förutsättningarna för en hög tillväxt och en snabb
ökning i sysselsättningen:
Ett aktivt medlemskap i Europeiska Unionen har
medfört en större marknad för svenska företag, ökad
handel och nya möjligheter för
sysselsättningspolitiken.
Östersjösamarbetet understöder en demokratisk
utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde.
Ökad handel och större utbyte förbättrar välståndet i
hela Östersjöregionen.
Omställningen till ekologisk hållbarhet har
påbörjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och
satsningarna på energiforskning och teknisk
utveckling som förbättrad infrastruktur förbättrar
livskvaliteten för kommande generationer och stärker
svensk innovationsförmåga och konkurrenskraft.
Pensionsöverenskommelsen mellan fem
riksdagspartier garanterar goda pensioner även i
framtiden, ökar tryggheten och ger välfärdssamhället
en långsiktig stabilitet.
Blockpolitiken har övergivits till förmån för
gemensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det
skapar en god jordmån för hållbara regelverk för både
företag och individer, en stabil utveckling och ökad
kontroll över statsfinanserna.
Även utvecklingen på arbetsmarknaden har vänt.
Arbetslösheten har det senaste året minskat med
omkring 100 000 personer. Detta har skett parallellt
med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
minskat. Den reguljära sysselsättningen ökar, särskilt i
den privata sektorn. Därtill har det stora intresset för
kunskapslyftet bidragit positivt till arbetsmarknadens
utveckling framöver. Det är en unik satsning på att
stärka kompetensen och självtilliten hos många
människor, som därefter kan återvända bättre rustade
till arbetsmarknaden.
Den omfattande saneringen av de offentliga
finanserna har gjort det möjligt att styra ökade
resurser till prioriterade områden. Särskilt viktigt är att
förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården och
omsorgen om barn och gamla. I denna proposition
föreslås ytterligare tillskott till dessa områden.
Stora insatser har också gjorts eller görs på en rad
andra områden: utbildning och kompetensutveckling,
arbetsmarknadspolitiken, förbättringar av företagens
villkor, byggandet av Hållbara Sverige, höjda
barnbidrag, höjda ersättningsnivåer i
socialförsäkringarna och förbättrade pensioner.
Till detta kommer de särskilda insatser som nu
föreslås på sex viktiga framtidsområden: Investeringar
i kunskap, den nya tekniken, bättre förutsättningar för
entreprenörskap, ekologisk omställning, samarbete i
Europa och ökad delaktighet och integration i Sverige.
Dessa insatser äventyrar inte – och får inte
äventyra – målen för de offentliga finanserna. I själva
verket kommer målen om balans i år och överskott
under de kommande åren att överträffas med god
marginal. De statliga utgifterna håller sig inom
utgiftstaken respektive år och de offentliga utgifterna,
mätt som andel av BNP, minskar successivt.
De allt starkare offentliga finanserna bidrar inte
bara till lägre räntor och ett ökat förtroende – såväl i
Sverige som internationellt – för den svenska
ekonomin. De skapar också en ökad handlingsfrihet i
framtiden. De ger utrymme för ökade insatser inom
skola, vård och omsorg. De gör det möjligt att
amortera på statsskulden och därigenom minska
bördorna på kommande generationer. De gör det
också möjligt att möta kommande
konjunktursvängningar.
Skattesänkningar i framtiden är möjliga att
överväga men endast om vissa villkor obetingat
uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan
en tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom
skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras
genom skuldsättning. Och de måste utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
En stabil grund har lagts för en hög ekonomisk
tillväxt under 1998 och de följande åren. Mycket talar
för att tillväxten under en följd av år kan uppgå till i
genomsnitt minst 3 procent per år. Detta är
betydelsefullt, eftersom det gör det möjligt att hantera
ett antal stora uppgifter som Sverige står inför under
de kommande åren.
Sysselsättningen måste öka och arbetslösheten
minska. Målet att halvera den öppna arbetslösheten
till 4 procent år 2000 ligger fast. Att nå målet ligger
inom räckhåll med den ekonomiska utveckling som nu
kan förutses och med de åtgärder som har beslutats
tidigare eller som föreslås nu. Enligt regeringens
bedömning kommer målet att nås före utgången av år
2000.
Det är ett ambitiöst mål, men likväl endast ett
etappmål. På längre sikt måste ambitionen vara än
högre. Ambitionen bör vara att återskapa full
sysselsättning, där – bortsett från en viss ofrånkomlig
friktionsarbetslöshet – alla som vill och kan arbeta
också skall ha ett meningsfullt arbete. Detta
förutsätter att sysselsättningen ökar väsentligt och att
arbetskraftsdeltagandet ånyo höjs.
Hög tillväxt är viktig inte bara för att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den
krävs även för att möta de ökade resurskrav inom bl.a.
vården och omsorgen som följer av den demografiska
utvecklingen och för att trygga en jämn och rättvis
fördelning av levnadsstandarden. Den krävs vidare
för att möjliggöra angelägna reformer och skapa
förutsättningar för ökade reallöner. Den krävs
dessutom om vi skall återvinna den relativt bättre
internationella position som Sverige hade före de år
under första hälften av 1990-talet, då den svenska
BNP-utvecklingen var negativ samtidigt som andra
länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.
Den återhämtning som skett i den svenska
ekonomin och i de offentliga finanserna sedan 1994 är
unik. Den hade inte varit möjlig utan samarbetet de
senaste åren mellan socialdemokraterna och
centerpartiet. Ett tufft och omfattande
saneringsprogram har genomförts, samtidigt som
villkoren för arbete, utbildning och företagande har
förbättrats. Det krävs en fortsatt uthållig och
ansvarsfull ekonomisk politik för att under de
kommande åren befästa framgångarna och skörda
frukterna av den förda politiken.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen
Den ekonomiska politiken har varit framgångsrik i att
skapa en stabil grund för svensk ekonomi. Sverige
befinner sig i början av den första högkonjunktur på
30 år som inte har föregåtts av en devalvering eller en
expansiv ekonomisk politik. Tvärtom har perioden
kännetecknats av en mycket stram budgetpolitik.
Styrkan i konjunkturuppgången kommer inifrån.
1.2.1 Den ekonomiska utvecklingen under
1990-talet
Den svenska ekonomin under 1990-talet har
kännetecknats av tvära kast, från djupaste depression
till begynnande högkonjunktur. Under perioden 1991–
1993 drabbades Sverige av den värsta
lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den totala svenska
produktionen föll med sammanlagt 5 procent.
Mellan 1991–1994 fördubblades statsskulden,
tredubblades arbetslösheten och mer än fyrdubblades
budgetunderskottet. Den öppna arbetslösheten steg
till 8 procent som en följd av att 450 000 arbetstillfällen
försvann, de flesta i privat sektor. Detta tillsammans
med ofinansierade skattesänkningar och reformer
medförde att underskottet i de offentliga finanserna
steg kraftigt. Det uppgick som mest till 12,3 procent av
BNP år 1993. De offentliga utgifterna som andel av
BNP ökade med 7 procentenheter mellan 1991 och
1994.
Misstroendet på grund av oförmågan att lösa de
ekonomiska problemen resulterade i räntekris och
kronfall. Osäkerhet och höga räntor bidrog till att
bruttoinvesteringarna föll med i genomsnitt 9 procent
per år 1991–1994.
En framgångsrik mandatperiod
Den ekonomiska politik som har förts sedan 1994 har
varit inriktad på att bryta den negativa ekonomiska
utvecklingen och skapa förutsättningar för en hög
och stabil tillväxt och en varaktig nedgång i
arbetslösheten. Två ömsesidigt förstärkande mål har
varit styrande för den ekonomiska politiken, dels målet
att den öppna arbetslösheten skall halveras och nå 4
procent år 2000, dels målet om sunda offentliga
finanser. Resultaten av den förda politiken är i de
flesta avseenden mycket gynnsamma. Inom snart sagt
samtliga ekonomiska områden har den ekonomiska
utvecklingen varit bättre under den nuvarande
mandatperioden än under den föregående perioden
1991–1994.
– BNP-tillväxten beräknas under mandatperioden
uppgå till i genomsnitt 2,5 procent per år. Sverige
växer återigen.
– De offentliga finanserna förbättras med 11,9
procentenheter av BNP under mandatperioden.
Innevarande år beräknas överskottet i de
offentliga finanserna vara 1,6 procent av BNP.
Sunda offentliga finanser är åter ett kännetecken
för Sverige.
– Statsskulden som andel av BNP faller. Istället för
att använda mer och mer resurser för att betala
räntorna på statsskulden kan skolan, vården och
omsorgen prioriteras.
– De långa räntorna har fallit kraftigt.
Räntemarginalen mot Tyskland är idag mindre en
tiondel än av vad den var 1994. Förtroendet för
svensk ekonomi är återupprättat.
– Ett villalån på 500 000 kronor är i dag 1 900 kronor
billigare i månaden än under sommaren 1994.
Skuldsatta hushåll får en lättare situation.
– Riksbanken har kunnat sänka de korta räntorna.
Sunda offentliga finanser och låga prisökningar
har gjort detta möjligt.
– Inflationen och inflationsförväntningarna har
sjunkit och anpassat sig till inflationsmålet.
Därmed finns en viktig förutsättning på plats för
en väl fungerande lönebildning.
– Arbetslösheten faller. År 1994 var den öppna
arbetslösheten 8,0 procent mätt som
årsgenomsnitt. I dag är den 6,7 procent. Målet om
en halverad öppen arbetslöshet till 4 procent nås
under år 2000.
– Mellan 1994 till 1998 skapas det 93 000 jobb i den
privata sektorn. Den privata sektorn växer
återigen.
– Sveriges affärer med omvärlden visar stora och
växande överskott. I år visar bytesbalansen ett
överskott på 3,5 procent av BNP. Därmed kan
Sveriges utlandsskuld minskas.
– Näringslivet växer med närmare 4 procent per år.
Svenska företag är världsledande och vinner
marknadsandelar.
– Näringslivets investeringar ökar under
mandatperioden med 10 procent per år. Vi bygger
för framtiden.
1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen 1998
och 1999
Världsekonomin utvecklas väl trots krisen i Asien. I
Sverige vände konjunkturen ordentligt uppåt under
1997. Den goda tillväxten väntas hålla i sig både 1998
och 1999.
Den internationella utvecklingen
Trots den finansiella krisen i Asien fortsätter världs-
ekonomin att utvecklas väl. Den starka
konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och
återhämtningen i EU väntas inte brytas till följd av den
ekonomiska krisen i Asien, förutsett att denna inte
fördjupas.
Svag inhemsk efterfrågan i kombination med
problem i den finansiella sektorn bidrar till fortsatt
stagnation i Japan. BNP-tillväxten väntas falla i Asien
som helhet och t.o.m. bli negativ i vissa av de
drabbade länderna, däribland Indonesien. För att en
gradvis uppgång i de asiatiska länderna skall äga rum
krävs att de påbörjade reformerna fullföljs. Dessutom
är det viktigt att industriländerna inte inför
importhinder för den asiatiska exporten.
I Förenta staterna har den inhemska efterfrågan
stigit kraftigt och BNP-tillväxten under 1997 blev den
högsta på nio år. Samtidigt sjönk både arbetslösheten
och inflationen. Den väl avvägda finans- och
penningpolitiken har lagt grunden för den
exceptionellt goda ekonomiska utvecklingen.
Arbetslösheten har sjunkit successivt och uppgår till
knappt 5 procent.
I EU fortsätter återhämtningen. Exportutvecklingen
har varit stark och räntorna är låga, vilket borgar för en
tilltagande investeringstakt. Den stora utmaningen i
EU är den höga arbetslösheten som fortfarande
överstiger 10 procent.
För Östersjöområdet fortsätter utsikterna att vara
goda. Tillväxten i Finland och Danmark väntas bli
stark, samtidigt som återhämtningen i Tyskland stärks.
BNP-tillväxten i Baltikum och Polen förutses avmattas
något efter en hög tillväxt under 1997. I Ryssland
väntas återhämtningen fortsätta efter det att BNP
ökade 1997 för första gången sedan
kommunistdiktaturen rasade ihop.
Den svenska utvecklingen
Tillväxten i den svenska ekonomin tog ordentlig fart
under 1997. De närmaste åren kommer tillväxten att i
allt högre grad drivas av den inhemska efterfrågan,
främst investeringar och privat konsumtion, medan
exportens bidrag till tillväxten blir lägre. BNP växer
med 3 procent i år och med 3,1 procent nästa år under
förutsättning att löneutvecklingen blir i enlighet med
den som anges av arbetsmarknadens parter.
TABELL 1.1 FÖRSÖRJNINGSBALANS
MDRK
R
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1997
1998
1999
2000
2001
Privat konsumtion
922,
9
2,3
2,5
2,2
2,0
Offentlig konsumtion
449,
3
1,3
0,6
0,7
1,0
Stat
134,
2
2,5
0,5
0,5
0,5
Kommuner
315,
1
0,8
0,6
0,9
1,2
Bruttoinvesteringar
237,
9
7,2
7,6
7,0
5,7
Näringsliv ex.
bostäder
182,
8
7,8
6,1
4,9
2,7
Bostäder
23,8
8,8
23,
5
25,
0
25,
0
Myndigheter
30,5
2,8
4,0
2,2
2,3
Lagerbidrag
6,8
0,0
0,0
0,0
0,0
Export
761,
4
6,3
6,7
7,0
5,4
Import
639,
5
6,9
7,0
6,2
5,8
BNP
1738
,9
3,0
3,1
3,4
2,6
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Exportkonjunkturen förefaller än så länge i en mycket
begränsad omfattning ha påverkats av utvecklingen i
Asien. Tack vare inte minst en stor
produktivitetsökning har svenska företag varit
framgångsrika på världsmarknaden. Trots något högre
löneökningar än i omvärlden fortsätter svensk
exportindustri att ta marknadsandelar.
Positivt är att de svenska företagen inte tycks höja
priserna i den omfattning som hade kunnat befaras. I
stället satsar företagen på att öka sina
marknadsandelar. Av den samlade värdeökningen av
industriproduktionen 1996–1998 beräknas över 80
procent bestå av volymökning och mindre än 20
procent av prisökningar. Som kontrast kan nämnas att
under den förra stora högkonjunkturen 1986–1989
stod volymökningen endast för 27 procent, medan
resterande 73 procent bestod av prisökningar.
Den totala investeringsaktiviteten väntas tillta
markant under åren 1998 och 1999. Det innebär att
produktionskapaciteten nu byggs ut i betydande
grad. Ett ljusnande arbetsmarknadsläge, stigande
inkomster och historiskt låga räntor innebär att
bostadsbyggandet ökar. Dessutom stimuleras
investeringarna av omställningsprogrammet för
energisektorn och det lokala investeringsprogrammet
inom ”Hållbara Sverige”. Ett osäkerhetsmoment
kvarstår dock för industrins investeringar. Om
Asienkrisens globala effekter blir stora kan industrins
investeringar delvis skjutas på framtiden.
Efter tre år med stagnerande inkomster växer hus-
hållens realinkomster med drygt 2,5 procent i år och
nästa år. Detta i kombination med att de svenska
hushållens ekonomiska situation har förbättrats de
senaste åren medför att den privata konsumtionen
fortsätter att öka.
Nedgången i den offentliga konsumtionen upphör
och vänds i en liten uppgång i och med
resurstillskotten till kommunerna. Den kommunala
konsumtionen växer med 0,8 procent 1998 och 0,6
procent 1999. Detta tillsammans med den relativt
gynnsamma utvecklingen av BNP-tillväxten medför att
sysselsättningen utvecklas gynnsamt.
Den öppna arbetslösheten har minskat med 93 000
personer mellan februari 1997 och februari 1998, varav
39 000 var kvinnor och 54 000 män. Detta har skett
parallellt med att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna har minskat. Den reguljära
sysselsättningen ökar, särskilt i den privata sektorn.
Därtill bidrar det stora intresset för kunskapslyftet
positivt till arbetsmarknadens utveckling.
Arbetslösheten mätt som årsgenomsnitt beräknas
minska från 8,0 procent 1997 till 5,7 procent 1999.
Genom en ansvarsfull lönebildning i kombination
med att det finns lediga resurser under hela perioden
blir tillväxten hög och inflationstrycket fortsatt lågt.
Löneökningstakten antas i prognosen vara i enlighet
med de avtal som träffats på den svenska
arbetsmarknaden, inklusive den av parterna antagna
låga löneglidningen. Det innebär löneökningar på 3,1
procent 1998 och 3,0 procent 1999.
1.2.3 Kalkyl för 2000 och 2001
Den gynnsamma kombinationen av ansvarsfull
lönebildning, goda vinster i näringslivet, låga räntor,
sunda statsfinanser och ökade resurser till skola, vård
och omsorg gör att den öppna arbetslösheten i slutet
av år 2000 beräknas uppgå till 4,0 procent. Därmed
uppnås riksdagens mål om en halverad öppen
arbetslöshet under år 2000. Mätt som årsgenomsnitt
blir den öppna arbetslösheten 4,4 procent år 2000. De
flesta jobben tillkommer i den privata sektorn. Mellan
1994 och år 2000 beräknas det tillkomma 215 000 jobb i
den privata sektorn.
TABELL 1.2 NYCKELTAL
ÅRLIG PROCENTUELL
FÖRÄNDRING
1998
1999
2000
2001
KPI, årsgenomsnitt
0,9
1,2
2,0
2,0
Kostnadstimlön
3,1
3,0
3,0
3,0
Öppen arbetslöshet
6,7
5,7
4,4
4,0
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
4,2
4,0
3,9
3,5
Antal sysselsatta
1,0
1,5
2,0
1,1
Real disponibel inkomst1
2,5
2,9
3,7
3,1
Hushållens nettosparkvot1
0,9
1,3
2,9
4,0
Tysk långränta
5,2
5,4
5,6
5,6
Svensk långränta
5,7
5,7
5,8
5,8
TCW-index3
120
,2
119
,5
118
,5
118
,0
1 Inkl. beräkningsteknisk överföring av offentliga överskottet utöver
de målsatta
2 10-års statsobligation, årsgenomsnittet
3 Årsgenomsnitt
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
TABELL 1.3 SYSSELSÄTTNING, ARBETSLÖSHET OCH LÖNEUTVECKLING
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Antal sysselsatta1
4378
4185
3964
3927
3986
3963
3922
3961
4020
4098
4144
Privat sektor1
2986
2821
2630
2633
2698
2698
2695
2726
2783
2848
2880
Offentlig sektor1
1404
1381
1328
1290
1287
1263
1223
1232
1236
1246
1260
Öppen arbetslöshet2
3,0
5,3
8,2
8,0
7,7
8,1
8,0
6,7
5,7
4,4
4,0
Konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder2
2,0
3,6
4,3
5,3
4,4
4,5
4,3
4,2
4,0
3,9
3,5
Relativt arbetskraftstal3
83,2
81,0
78,9
1
77,4
78,2
77,8
76,8
76,3
76,4
76,6
76,9
Kostnadstimlön4
5,7
3,7
2,8
2,4
3,3
6,1
4,5
3,1
3,0
3,0
3,0
1Tusental personer
2I procent av arbetskraften i genomsnitt under året
3Arbetskraften i procent av befolkningen i arbetsför ålder
4Årlig procentuell förändring
Anm.: För åren 1991–1992 är sysselsättningen inom privat och offentlig sektor inte konsistenta med totalen. Delbranscherna är här omräknade
av SCB för definitions- och metodändringar genomförda 1992/1993 och kvotade från SNI69 till SNI92. Totalen är den ursprungliga serien men
korrigerad för bl.a. felaktig klassificering av ALU-arbetare och ungdomspraktikanter.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,4 procent år 2000
för att sedan bromsas ned något till 2,6 procent 2001.
Investeringarna och den privata konsumtionen är de
viktigaste drivkrafterna bakom den höga tillväxten. I
den ekonomiska utvecklingen fram till 2001 antas
arbetsmarknaden och särskilt lönebildningen fungera
väl, samtidigt som den internationella utvecklingen är
gynnsam. För både år 2000 och 2001 antas de
sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning
och arbetstidsförkortning bli desamma som för 1999,
dvs. 3 procent.
För att studera effekterna av en sämre utveckling
än den kalkylerade på arbetslöshet och offentliga
finanser har två olika känslighetsberäkningar gjorts i
bilagan Svensk ekonomi.
Sammanfattningsvis kan sägas att om den
internationella utvecklingen skulle bli sämre än vad
som antas i kalkylen blir den svenska exporten lägre.
Den svagare industrikonjunkturen får i så fall även
följdeffekter på hela den svenska ekonomin i form av
svagare tillväxt och sämre sysselsättning.
Sysselsättningen utvecklas svagare och
arbetslöshetsmålet uppnås ej.
Om löneökningarna blir högre än kalkylerat måste
Riksbanken föra en stramare penningpolitik, vilket
leder till att efterfrågan mattas av. Den svenska
exportindustrin får då också svårare att klara av
konkurrensen på den internationella marknaden.
Också då blir det svårigheter att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000.
1.3 Sunda offentliga finanser och
stabila priser ger fler jobb
Sunda offentliga finanser och stabila priser är en
förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och
därmed en hög sysselsättning. Detta synsätt är – och
har de
senaste tre och ett halvt åren varit – styrande för den
ekonomiska politikens utformning.
1.3.1 Sunda offentliga finanser
Finanspolitiken under mandatperioden
År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna
OECD-ländernas näst största underskott med 12,3
procent av BNP. När den socialdemokratiska
regeringen tillträdde i oktober 1994 beräknades
lånebehovet för budgetåret 1994/95 till drygt 240
miljarder kronor – var tredje krona i statsbudgeten ut-
gjorde en lånad krona. Förtroendet för Sverige var
lågt. På de finansiella marknaderna gjordes analyser
om kraftigt stigande inflation, alternativt att Sverige
snart skulle behöva söka hjälp av IMF. Situationen
var på väg att bli lika allvarlig som den som drabbade
en del asiatiska länder i slutet av 1997. Den
begynnande återhämtningen riskerade att avstanna.
Ytterst handlade detta om de demokratiska
institutionernas legitimitet.
Huvuduppgiften för den nytillträdda
socialdemokratiska regeringen blev därför att snabbt
och resolut sanera de offentliga finanserna.
Regeringen föreslog ett omfattande saneringsprogram
för att snabbt få stopp på ökningen av statsskulden.
Saneringsprogrammet konstruerades efter tre
grundläggande principer. Det skulle verka så snabbt
att statsskuldens ökning kunde hejdas tidigt. Det
utformades fördelningspolitiskt så att de som har det
bäst ställt bidrar mest. Dessutom prioriterades skolan,
vården och omsorgen framför transfereringar.
Saneringsprogrammet uppgick till 126 miljarder
kronor och har genomförts i och med budgeten för
1998. Storleken och profilen har kontinuerligt
anpassats för att uppnå de budgetpolitiska målen:
Statsskulden som andel av BNP skulle stabiliseras
senast 1996
I oktober 1991 var statsskulden 650 miljarder kronor. I
oktober 1994 hade statsskulden nästan fördubblats till
1 230 miljarder kronor. Statsskulden mätt som andel av
BNP nådde sin topp på 84 procent redan 1994–1995.
Målet uppfylldes.
Underskottet i de offentliga finanserna skulle högst
vara 3 procent av BNP 1997
Detta mål är uppfyllt. Underskottet i de offentliga
finanserna 1997 blev 1,1 procent av BNP enligt
svenska nationalräkenskaper och 0,8 procent av BNP
enligt det mått som används i EU-samarbetet. Sverige
uppfyller därmed detta konvergenskrav för deltagande
i EMU:s tredje etapp.
År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans
Detta mål uppfylls med god marginal. År 1998
beräknas de offentliga finanserna uppvisa ett
överskott på 1,6 procent av BNP. Till viss del kan
detta överskott förklaras av bokföringsmässiga
faktorer. Räknas dessa bort krymper överskottet till 0,8
procent av BNP. Sverige tillhör de fyra länder i EU
som har de starkaste offentliga finanserna.
TABELL 1.4 EU-LÄNDERNAS OFFENTLIGA
ÖVER/UNDERSKOTT
PROCENT AV BNP
1998
Belgien
-1,7
Danmark
1,1
Finland
0,3
Frankrike
-2,9
Grekland
-2,2
Irland
1,1
Italien
-2,5
Luxemburg
1,0
Nederländerna
-1,6
Portugal
-2,2
Spanien
-2,2
Storbritannien
-0,6
Sverige 1
0,8
Tyskland
-2,5
Österrike
-2,3
EU
-1,9
1 Enligt Finansdepartementet (ENS-definition). Kommissionen anger
0,5 procent för Sverige
Källor: Europeiska kommissionen och Finansdepartementet
Målen för den ekonomiska politiken
De budgetpolitiska målen har starkt bidragit till en
stabil utveckling för den svenska ekonomin med
successivt lägre räntor. Utöver dessa mål finns det
även mål för arbetslösheten och för inflationen.
Erfarenheterna av mål för den ekonomiska politiken är
goda. De offentliga finanserna förbättras i snabb takt.
Arbetslösheten minskar. Inflationen är låg. Då
samtliga mål har stötts av en majoritet i riksdagen har
målen blivit kraftfulla och har i stor utsträckning
präglat svensk samhällsdebatt, den ekonomiska
politiken och därmed också den ekonomiska
utvecklingen.
Ambitionen har varit att formulera mål som skall
styra politiken och övriga aktörer i en
samhällsekonomiskt önskvärd riktning. Målen har
varit tydliga, lätt kommunicerbara och enkla att
beräkna. De mål som har väglett den ekonomiska
politiken har haft en avgörande betydelse för den
goda ekonomiska utveckling som redovisas i denna
proposition.
Saneringspolitiken
I och med innevarande år går Sverige från att vara ett
underskottsland till ett överskottsland. En
budgetsanering av denna internationellt sett
anmärkningsvärda omfattning har inte kunnat ske
utan att det påverkat privatpersoners ekonomi och
offentlig verksamhet. För att återfå förtroendet för
svensk ekonomi var det nödvändigt att strikt
genomföra saneringspolitiken med öppenhet och
tydlighet för att varaktigt minska risken för att Sverige
åter hamnar i statsfinansiella problem. Den nya
budgetprocessen har spelat en stor roll i detta
sammanhang. Den akuta finansiella krisen är nu
avklarad och Sverige har bättre möjligheter än på
länge att bibehålla stabilitet och amortera på
statsskulden. Några slutsatser kan nu dras om hur
budgetsaneringen gått till.
De offentliga finanserna har till största delen
sanerats med hjälp av utgiftsminskningar
År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna
10,3 procent av BNP. År 1998 visar de offentliga
finanserna överskott. Mellan 1994 och 1998 faller de
offentliga utgifterna som andel av BNP med 9,1
procentenheter. Under samma tid ökar de offentliga
inkomsterna som andel av BNP med 2,8
procentenheter.
Saneringen beror till största delen på strukturella
åtgärder
Enligt OECD hade Sverige 1994 ett strukturellt
underskottet på 9,1 procent av BNP. Enligt samma
beräkning har Sverige 1998 ett strukturellt överskott
på 1,0 procent av BNP. Av EU-länderna är det bara
Danmark som har ett större strukturellt överskott.
Saneringen beror inte på engångsbesparingar
Hela den sanering av de offentliga finanserna som
skett de senaste fyra åren består av varaktiga
förstärkningar av de offentliga finanserna. Regeringen
har lagt vikt vid att i konsolideringsprogrammet inte
räkna in sådana åtgärder som endast temporärt ökar
statens inkomster eller minskar dess utgifter. I det
finansiella sparandet, som är det mått regeringen,
liksom bl.a. EU värderar de offentliga finanserna
utifrån, inräknas inte exempelvis inkomster från
försäljningar av statliga bolag. Vidare räknas den bok-
föringsmässiga effekten av att AP-fondens fastigheter
bolagiseras bort vid regeringens bedömning av
balansmålet för 1998.
Saneringen av de offentliga finanserna har haft höga
fördelningspolitiska ambitioner
Regeringen har fortlöpande analyserat de
fördelningspolitiska konsekvenserna av
budgetsaneringen. Resultatet är att den femtedel av
hushållen som har det bäst ställt har bidragit med 43
procent av budgetsaneringen. Den femtedel av
hushållen som har det sämst ställt har bidragit med 11
procent. Ur ett jämställdhetsperspektiv har kvinnor
och män bidragit med ungefär lika mycket. Regeringen
är trots detta väl medveten om att saneringen av de
offentliga finanserna har inneburit påfrestningar för
många människor.
Finanspolitiken de kommande åren
Målet efter 1998 skall vara ett överskott i de offentliga
finanserna. Det finns en rad orsaker till att Sverige bör
ha ett ambitiöst mål för de offentliga finanserna:
– Den offentliga skulden kan amorteras av. Med en
stor skuld blir Sverige känsligt för räntevariationer
på de internationella kapitalmarknaderna. Den
största utgiftsposten i den svenska statsbudgeten
är räntorna på statsskulden som 1998 beräknas till
103 miljarder kronor.
– Med ett överskott i de offentliga finanserna i ett
normalt konjunkturläge finns det en marginal att
aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att
underskottet hotar att bli för stort och utlösa en
ränteuppgång.
– Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in i 2000-talet att öka. Den offentliga
sektorn måste då vara stark nog för att möta denna
utveckling. Situationen är inte unik för Sverige,
men eftersom Sverige har höga ambitioner för den
offentliga välfärden, måste Sverige också ha höga
ambitioner för den offentliga sektorns finansiella
styrka.
– En hög nivå på sparandet möjliggör en hög
investeringsnivå utan att Sverige får underskott i
betalningarna med andra länder. Därmed kan
Sveriges höga internationella skuldsättning
minskas samtidigt som produktionskapaciteten
kan höjas. Ett högt offentligt sparande bidrar till
ett högt nationellt sparande, vilket har en positiv
inverkan på Sveriges långsiktiga
tillväxtmöjligheter.
Ett genomsnittligt överskott på 2 procent av BNP
Efter överläggningar med centerpartiet konkretiserade
regeringen överskottskravet för tiden efter 1998 till ett
långsiktigt mål om ett överskott på 2,0 procent av BNP
i genomsnitt över en konjunkturcykel. Som en
konsekvens av detta beräknas den offentliga
nettoskulden som andel av BNP att försvinna omkring
år 2007.
TABELL 1.5 OFFENTLIGA FINANSER
PROCENT AV BNP
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
Inkomstkvot
65,2
61,9
61,6
60,5
59,7
59,6
63,7
62,8
62,5
60,8
60,1
59,7
Skattekvot
55,8
52,8
51,1
50,2
49,8
49,9
54,1
54,2
53,9
52,9
52,4
52,3
Utgiftskvot
61,0
63,0
69,4
72,8
70,0
67,3
65,8
63,9
61,0
60,0
57,7
56,1
Statsskuldsräntor
4,5
4,4
4,7
5,5
6,3
6,5
6,6
6,1
5,3
5,0
4,2
3,8
Finansiellt sparande
4,2
-1,1
-7,8
-12,3
-10,3
-7,8
-2,1
-1,1
1,6
0,8
2,3
3,5
Statens lånebehov
(mdkr) 1
25
75
150
242
185
138
21
6
-1
-6
-24
-31
Nettoskuld1
-8,2
-5,3
4,8
11,0
21,9
23,6
20,3
21,7
20,0
18,1
15,8
13,1
Statsskuld1
45,5
47,9
61,1
78,3
84,0
84,0
83,6
82,4
78,6
74,7
69,9
65,4
Konsoliderad
bruttoskuld
43,8
53,0
67,1
76,0
79,3
78,0
77,2
76,9
74,3
71,0
66,8
62,9
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
1 Vid överskott motsvarade de budgetpolitiska målen år 2000 och 2001.
Överskottsmålen för 1999, 2000 och 2001
Som en gradvis anpassning till det långsiktiga målet
skall de offentliga finanserna uppvisa överskott
motsvarande 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent år
2000 och 2,0 procent 2001.
Målen för dessa år gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i 1997 års ekonomiska vårproposition.
Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt
skulle avvika från denna skall motsvarande avvikelse
från de angivna målen tolereras. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl blir väsentligt högre bör det
offentliga överskottet bli högre. På samma sätt bör det
offentliga överskottet bli lägre om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl blir väsentligt lägre.
Lönebildningen spelar dock en avgörande roll. Om
löneökningstakten i den svenska ekonomin överstiger
vad arbetsmarknadens parter har kommit överens om,
inklusive den av parterna angivna löneglidningen,
kommer tillväxten i den svenska ekonomin med all
sannolikhet att bli lägre än den beräknade. Detta är i
så fall ett strukturellt problem, inte ett konjunkturellt.
Statsskulden
Statsskulden växte kraftigt under 1990-talets första
år. Räntekostnaderna för statsskulden utgör 1998 den
största posten i statsbudgeten. Mot bakgrund av
statsskuldsförvaltningens ökade betydelse
överlämnar regeringen i dag en proposition om
statsskuldspolitiken till riksdagen. I propositionen
föreslås att målet för statsskuldspolitiken skall vara att
långsiktigt minimera kostnaderna för statens
upplåning.
Steget in i 2000-talet
De offentliga finanserna fortsätter att utvecklas mer
positivt än vad som tidigare antagits för 1998 och
framåt. Huvudorsaken är att utgifterna blir lägre än
väntat. Det har därmed skapats ett utrymme för
ytterligare offensiva åtgärder. Regeringen föreslår
därför att ytterligare resurser tillförs skolan, vården
och omsorgen. En nivåhöjning av statsbidraget till
kommunerna görs med 4 miljarder kronor redan i år.
Dessutom föreslås en kraftsamling inom sex
framtidsområden som är av stor vikt för den svenska
tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och
kompetens, Delaktighet i informationssamhället,
Hållbara Sverige – ett föregångsland , Företagande,
Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.
Samtliga dessa åtgärder är fullt beaktade i
beräkningarna av de offentliga finanserna. Även
tidigare framlagda propositioner, t.ex. de om
transportpolitik, bostadspolitik och
tandvårdsförsäkring, är fullt beaktade i beräkningarna.
De budgetpolitiska målen fortsätter därmed att vara
styrande för budgetpolitiken.
TABELL 1.6 NYA ÅTGÄRDER
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Framtidsområden
Kunskap och kompetens
1 030
1 100
1 460
Delaktighet i
informationssamhället
400
600
800
Hållbara Sverige– ett
föregångsland
125
200
2 200
Företagande
1 780
2 070
1 780
Europeiskt samarbete
1 050
1 050
1 050
Ett Sverige för alla
350
350
800
Summa
4 735
5 370
8 090
Övriga reformer
Tandvårdsförsäkring
500
500
500
Bostadspolitisk proposition
och byggstimulanser
990
1 100
200
Frysning av
taxeringsvärden
810
490
420
Äldreproposition
300
300
300
Pensioner
1 420
2 980
3 090
Rättsväsendet
200
250
300
Bistånd
204
Kommuner
4 000
4 000
4 000
Övriga åtgärder
540
370
1 085
Summa
8 760
9 990
10
099
Totalt före finansiering
13
495
15
360
18
189
Avgår finansiering
3 875
4 105
4 380
varav utgiftsminskningar
1 875
1 905
2 180
nytt skalsteg i
inkomstskatten
2 000
2 200
2 200
TOTALT
9 620
11
255
13
809
Efter dessa förslag uppvisar de offentliga finanserna
ett överskott på 1,6 procent av BNP 1998 och 0,8
procent 1999. Detta överstiger de av riksdagen
fastlagda målen om balans 1998 och ett överskott på
0,5 procent av BNP 1999. Av överskottet 1998 är
emellertid 0,8 procentenheter endast
bokföringsmässigt, och avser bolagiseringen av AP-
fondens fastigheter. Resterande skillnader mot målen
1998 gör att Sverige redan i år kan påbörja en
amortering av statsskulden i syfte att stärka politikens
möjligheter och minska statens räntekostnader.
För åren 2000 och 2001 beräknas överskotten i de
offentliga finanserna till 2,3 procent respektive 3,5
procent av BNP. Även dessa år överträffas därmed de
budgetpolitiska målen som är 1,5 procent år 2000 och
2,0 procent 2001. Beräkningen är dock förhållandevis
osäker och är betingad bl.a. av en väl fungerande
lönebildning.
Att redan nu inteckna dessa beräknade överskott
vore att underminera den budgetsanering som har
genomförts. Risken skulle öka för att regeringen
senare skulle tvingas återkomma till riksdagen med
förslag om nedskärningar och skattehöjningar. Vid ett
flertal tillfällen tidigare har riksdag och regering
tecknat in ett framtida budgetutrymme utan att kunna
infria förväntningarna om vare sig budgetutfall eller
reformer. De mest flagranta felbedömningarna gjordes
i början av 1990-talet.
Utgiftstaket
Den nya budgetprocessen innebär att regeringen i
samband med vårpropositionen presenterar förslag till
nominella utgiftstak för tre år framåt. De av riksdagen
tidigare beslutade statliga utgiftstaken ligger fast.
Utgiftstaket för 2001 föreslås bli 770 miljarder kronor.
Detta motsvarar 36,8 procent av BNP. Därmed
fortsätter de statliga utgifterna att minska som andel
av BNP.
Pensionsreformen
Regeringen lägger i dag även fram propositioner om
det reformerade ålderspensionssystemet (prop.
1997/98:151 och prop. 1997/98:152). Förslagen i dessa
propositioner bygger på den uppgörelse som 1994
slöts mellan socialdemokraterna och de fyra borgerliga
partierna.
Ålderspensionssystement spelar en avgörande roll
för medborgarnas välfärd och det är av största vikt att
reglerna är pålitliga. Det är därför en framgång att det
råder en bred politiskt enighet om utformningen av
detaljerna i det nya ålderspensionssystement. De nya
reglerna för pensionsberäkning förenar krav på
rättvisa och effektivitet samtidigt som det i finansiellt
avseende ger ett mer stabilt system än dagens. Den
svenska pensionsreformen innebär långtgående
förändringar och har uppmärksammats i omvärlden.
Som ett av de första länderna genomför Sverige nu
den förändring som är nödvändig för att det allmänna
pensionssystemet skall kunna upprätthållas och klara
vad det utlovar i en tid då antalet pensionärer ökar.
Regeringen fortsätter arbetet med att modernisera
trygghetssystemen.
1.3.2 Stabila priser
En grundval för den samlade ekonomiska politiken är
att prisstabilitet är en förutsättning för en
framgångsrik ekonomisk utveckling. Hög inflation
försämrar förutsättningarna för en uthålligt hög tillväxt
och därmed också för en stabilt hög sysselsättning.
Stabila priser skapar en god grund för en väl
fungerande lönebildning. Hög inflation minskar
möjligheterna till en god fördelningspolitik och en
rättvis fördelning av tillgångar och inkomster.
Den övergripande uppgiften för penningpolitiken
är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken
självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat
prisstabilitet som att den årliga ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med
en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt.
Regeringen stöder penningpolitikens inriktning och
står bakom inflationsmålet.
Riksbankens ställning stärks
För att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten har
regeringen i november 1997 lämnat en proposition till
riksdagen som grundar sig på en
fempartiöverenskommelse om penning- och
valutapolitiken:
– Riksbanken ges ett överordnat mål för sin
verksamhet vilket läggs fast i lag. Målet för
penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde. Eftersom Riksbanken är en
myndighet under riksdagen har banken därutöver
en skyldighet att stödja den allmänna ekonomiska
politiken, bl. a. i syfte att främja en hållbar tillväxt
och en hög sysselsättning, i den mån detta inte
strider mot prisstabilitetsmålet.
– I regeringsformen tas in ett förbud för varje
myndighet att ge instruktioner till Riksbanken i
frågor som rör penningpolitik. En motsvarande
bestämmelse om att en ledamot av direktionen inte
får söka eller ta emot instruktioner när hon eller
han fullgör penningpolitiska uppgifter tas in i
riksbankslagen.
– Riksbankschefen får en stärkt ställning genom att
det i regeringsformen anges att denna eller denne
under den sexåriga mandatperioden får avsättas
endast om hon eller han inte längre uppfyller de
krav som ställs för att kunna utföra sina uppgifter
eller om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig
försummelse.
– En ny ledningsstruktur införs i Riksbanken som
innebär att fullmäktige ges en kontrollerande
funktion och att en direktion inrättas som skall
besluta i alla penningpolitiska frågor och leda
Riksbanken.
– Ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor
förs över från Riksbanken till regeringen.
Riksbanken skall besluta om tillämpningen av det
växelkurssystem som regeringen beslutat om.
Riksdagen har i mars i år fattat ett första beslut om de
grundlagsändringar som föreslås i propositionen. Ett
andra beslut om grundlagsändringarna och beslut om
övriga lagändringar kommer att fattas av den nyvalda
riksdagen i höst.
Svensk ekonomi mindre inflationsbenägen
Det finns en rad tecken på att inflationsbenägenheten
har minskat – och fortsätter att minska – i den svenska
ekonomin:
– Hushållens och företagens inflationsförväntningar
har fallit.
– Medvetenheten hos arbetsmarknadens parter har
ökat om att Sverige inte kan ha
lönekostnadsökningar som märkbart avviker från
omvärldens.
– Produktiviteten har ökat kraftigt.
– Konkurrensen har ökat i Sverige. Inom t.ex.
livsmedelsindustrin och vissa tjänstesektorer finns
tydliga tecken på en ökad konkurrens. Detta
minskar företagens möjligheter att öka sina
prismarginaler eller övervältra kostnadsökningar
på konsumenterna. Sveriges inträde i EU har
bidragit till denna utveckling.
– Asienkrisen har medfört att det globala
inflationstrycket har fallit ännu mer.
– Riksbankens prisstabilitetsmål har fått en ökande
trovärdighet i den svenska opinionen.
Som ett resultat av den minskade
inflationsbenägenheten kan tillväxten bli hög och
arbetslösheten falla markant om löneökningstakten
blir i enlighet med de avtal som träffats på den
svenska arbetsmarknaden, inklusive den av parterna
angivna löneglidningen.
Räntorna
Ett av huvudsyftena med saneringspolitiken som
inleddes i oktober 1994 har varit att skapa
förutsättningar för lägre räntor. Låga räntor har en
mycket stor betydelse för svensk ekonomi. Det ökade
förtroendet för den ekonomiska politiken syns tydligt
på de finansiella marknaderna. Sedan augusti 1994 har
de flesta räntorna mer än halverats:
– De långa räntorna har nått sin lägsta nivå på
nästan 40 år. Den tioåriga räntan ligger idag under
5,5 procent. Sommaren 1994 låg samma ränta på
drygt 12 procent.
– Räntemarginalen mot Tyskland som under
sommaren 1994 var över 4,5 procentenheter för de
långa räntorna har fallit till under 0,4 procent.
– De korta räntorna har sjunkit. Den låga inflationen
och det ökade förtroendet för den förda
ekonomiska politiken har medfört att Riksbanken
har kunnat sänka reporäntan. I början av 1996 var
reporäntan nästan 9 procent. I april 1998 var den
drygt 4 procent.
– Räntekostnaderna har minskat kraftigt. I diagram
1.4 visas hur månadskostnaden efter skatt för ett
normalt villalån på 500 000 kronor har fallit sedan
1994. Jämfört med augusti 1994 har
månadskostnaden efter skatt minskat med ca 1 900
kronor. En likartad utveckling har skett för
bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas
också av de sjunkande räntorna i takt med att de
sjunkande ränteutgifterna slår igenom på hyran.
Kronan
Kronans effektiva växelkurs ligger idag på ungefär
samma nivå som i januari 1997. Under denna period
har kronans kurs varit i stort sett oförändrad mot de
europeiska valutorna, medan dollarn har förstärkts
med ca 15 procent mot kronan och de övriga
europeiska valutorna. I diagram 1.5 visas ett
handelsvägt växelkursindex, inklusive bl.a. de
asiatiska valutorna. Lägre index betyder starkare
krona.
EMU
Den 1 januari 1999 inleds den tredje etappen av EMU
och då skall EU:s gemensamma valuta, euron, införas.
Beslut om urvalet av länder fattas av rådet i
sammansättningen stats- och regeringschefer i maj
1998. Kommissionen rekommenderade i mars i år att
elva medlemsstater deltar i valutaunionen från starten.
Riksdagen godkände i december 1997 i enlighet
med regeringens förslag i prop. 1997/98:25 att Sverige
inte bör införa euron då den tredje etappen av EMU
inleds. I och med detta beslut har det stått klart att
Sverige inte kommer att delta i valutaunionen från
starten. Sverige bör hålla dörren öppen för ett senare
svenskt inträde i valutaunionen. Om regeringen
senare finner att Sverige bör delta skall frågan
underställas svenska folket för prövning.
Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt
att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM.
Det nuvarande systemet med en rörlig växelkurs inom
ramen för en penningpolitik inriktad på prisstabilitet
fungerar väl.
För att varaktigt säkra sunda offentliga finanser i
den tredje etappen av EMU har medlemsstaterna
inrättat stabilitets- och tillväxtpakten. Den del av
pakten som gäller övervakning väntas träda i kraft
redan vid kommande halvårsskifte. Sverige och övriga
länder som inte väntas införa euron den 1 januari 1999
deltar också i pakten, med undantag för reglerna om
sanktioner och föreläggande. I pakten har
medlemsstaterna åtagit sig att ha ett medelfristigt mål
för de offentliga finanserna nära balans eller
överskott. Sverige har ambitiösare mål än EU och
kommer med god marginal att uppfylla detta åtagande.
1.3.3 Fler jobb
I början av 1990-talet gick Sverige från att vara ett land
som kännetecknades av full sysselsättning till ett land
märkt av massarbetslöshet. Mellan 1991 och 1994
försvann över 450 000 arbetstillfällen. Målet är att åter
ta Sverige tillbaka till full sysselsättning. Ett delmål är
att den öppna arbetslösheten skall nå ned till 4,0
procent under år 2000.
Regeringens strategi bygger på att kunniga
människor, ett gott företagsklimat och en omställning
till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. I en stabil
ekonomisk miljö skall kvaliteten på och tillgången till
skola, vård och omsorg förbättras. Detta bidrar till att
möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både
kvinnor och män.
Utbildning, utveckling och kompetens skall prägla
hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män,
skall ges möjlighet att förbättra sin kunskap och
kompetens. Arbetsmarknadspolitiken läggs om för att
öka kvaliteten på åtgärderna och i än större
utsträckning medverka till att minska flaskhalsar i den
uppåtgående konjunkturen och stigande
sysselsättningen. Det finns därmed gynnsamma
förutsättningar att åstadkomma en god tillväxt utan att
inkomstklyftorna ökar. Utifrån denna strategi formas
politiken.
Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar:
– Arbets- och kompetenslinjen gäller.
Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller utbildning
som ger ökade möjligheter till arbete.
– Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
– I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan, vården
och omsorgen utgör kärnan i välfärden.
– Det krävs en väl fungerande lönebildning för att
stärka sysselsättningen.
– Statsfinanserna skall vara sunda och priserna
stabila.
Den förda politiken ligger väl i linje med de fem
grundstenarna:
Arbets- och kompetenslinjen
Arbete och utbildning prioriteras. Lediga platser skall
tillsättas snabbt. Yrkesmässig och geografisk rörlighet
skall befrämjas. Arbetslösheten har under 1997
minskat betydligt. Detta beror till viss del på den
ökade sysselsättningen. Mellan februari 1997 och
februari 1998 ökade sysselsättningen med 38 000
personer.
Den främsta orsaken till den gynnsamma
utvecklingen är den stora utbildningssatsningen.
Under perioden 1997–2000 tillkommer det genom
hittills fattade beslut 60 000 permanenta
högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxen-
utbildning och kvalificerad yrkesutbildning genom det
s.k. kunskapslyftet. Till detta skall läggas den
omläggning av arbetsmarknadspolitiken som nu sker
mot mer yrkesinriktad utbildning och färre
praktikplatser. Ett viktigt inslag i denna omläggning är
den IT-satsning som regeringen gör tillsammans med
Industriförbundet. Därigenom stärks arbetskraftens
kompetens, ökas flexibiliteten på arbetsmarknaden,
motverkas inflationsdrivande bristsituationer och
främjas en väl fungerande lönebildning. Resultatet är
att arbetslösa människor får en möjlighet att
återkomma till arbetsmarknaden samtidigt som
utslagning av personer från arbetslivet förebyggs och
grunden läggs för en hög framtida tillväxt.
Den privata sektorn expanderar
Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn. Inte på
grund av att den offentliga sektorn är för stor, utan på
grund av att den privata är för liten. Mellan september
1991 och september 1994 försvann över 300 000 jobb i
den privata sektorn i Sverige. Utan en stark bas
bestående av privat sysselsättning är det i längden
omöjligt att behålla en stark offentlig sektor.
Mellan 1994 och 1998 beräknas det tillkomma drygt
90 000 jobb i näringslivet. Det är en av anledningarna
till att den kommunala sektorn har kunnat tillföras mer
resurser. En fortsatt expansion av den privata sektorn
är nödvändig för att långsiktigt stärka Sverige.
Verksamheterna prioriteras
Skolan, vården och omsorgen stärks. Genom tidigare
fattade beslut tillförs den kommunala sektorn 8
miljarder kronor 1998 för att främja sysselsättningen
och säkra kvaliteten. År 1999 tillförs den kommunala
sektorn 12 miljarder kronor. År 2000 tillförs den
kommunala sektorn 16 miljarder kronor.
Nu föreslår regeringen en ytterligare nivåhöjning
med 4 miljarder kronor fr.o.m. 1998. Därmed kommer
skolan, vården och omsorgen att ha tillförts
sammanlagt 20 miljarder kronor i nivåhöjning år 2000
jämfört med 1996. Sammanlagt tillförs därmed 72
miljarder kronor extra under femårsperioden 1997–
2001.
Lönebildningen
Konsekvenserna av brister i lönebildningen är
annorlunda nu än förr. Förr var det, i vart fall under en
övergångstid, möjligt att misslyckas och leva med
konsekvenserna. Så är det inte längre.
Arbetsmarknadens parter har därför ett särskilt stort
ansvar att förvalta. Med rimliga och låga löneavtal kan
arbetslösheten pressas tillbaka. Blir löneökningarna
för höga biter sig massarbetslösheten fast. Det
ansvaret vilar tungt på alla som har ett inflytande på
svensk lönebildning.
De avtal som hittills slutits på den svenska arbets-
marknaden för de nämnda åren höjer de årliga
lönekostnaderna med 3,0 procent. Häri ingår den av
parterna antagna låga löneglidningen. Att hålla de
totala kostnadsökningarna på högst 3 procent bör
vara riktmärket för löneutvecklingen 1998 och de
kommande åren. Detta inkluderar såväl kostnader för
eventuell arbetstidsförkortning som löneglidning.
Det är av stor vikt att arbetsmarknadens parter
beaktar de nya förutsättningarna och gör sitt yttersta
för att möjliggöra en halvering av den öppna
arbetslösheten. Det gäller samtliga parter på den
svenska arbetsmarknaden, även de som redan har
tecknat avtal. De måste göra allt för att begränsa
löneglidningen till de historiskt mycket låga nivåer
som parterna har angivit.
De avtal som har träffats hittills i år tyder på ett
ökat ansvarstagande hos arbetsmarknadens parter
och att lönebildningen är på väg att anpassas till
förväntningar om en bestående låg inflation.
Sunda statsfinanser och stabila priser
När nuvarande mandatperiod inleddes beräknades det
statliga lånebehovet till över 240 miljarder kronor. År
1998 beräknas det statliga lånebehovet ha eliminerats
helt – statsskulden kan istället amorteras med 1 miljard
kronor. År 1994 var underskottet i de offentliga
finanserna 10,3 procent av BNP. I år beräknas de efter
de förslag som föreslås i denna proposition visa ett
överskott på 1,6 procent av BNP. Inflationen bedöms
de närmaste åren hamna under eller nära Riksbankens
inflationsmål på 2,0 procent.
En nationell handlingsplan för sysselsättning
Sverige har under en längre tid varit drivande för att
sysselsättningsfrågan skall placeras högt upp på EU:s
dagordning. Vid toppmötet i Amsterdam 1997 lades
grunden för ett intensifierat samarbete för ökad
sysselsättning genom ökat erfarenhetsutbyte mellan
medlemsländerna samt stärkt samordning och
övervakning av sysselsättningspolitiken. En
samordnad sysselsättningspolitik inom EU riktar
fokus på att medlemsländerna skall uppnå konkreta
resultat inom viktiga områden som långtids- och
ungdomsarbetslöshet, jämställdhet, entreprenörskap,
kompetensutveckling och de handikappades situation
på arbetsmarknaden.
Vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 – det
första toppmöte som uteslutande ägnades åt
sysselsättningsfrågan – beslutade man att den nya
avdelningen om sysselsättning skulle få en konkret
och omedelbar innebörd. Ett antal
sysselsättningsriktlinjer som ligger till grund för det
fortsatta arbetet fastställdes. Dessa riktlinjer – totalt
19 stycken – skall infogas i nationella handlingsplaner
som utarbetas av medlemsländerna i ett flerårigt
perspektiv. Handlingsplanerna blir därmed ett slags
”årsrapporter” som redovisar på vilket sätt riktlinjerna
omsätts i nationella åtgärder. Sveriges handlingsplan
(bilaga 4) lämnas till EU-kommissionen i samband med
att denna proposition överlämnas till riksdagen.
De 19 riktlinjerna är indelade i fyra huvudområden:
att förbättra anställbarheten, att utveckla företagande,
att förbättra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga och att stärka
jämställdhetspolitiken. Inom varje huvudområde finns
ett antal riktlinjer som innehåller rekommendationer om
konkreta åtgärder.
Varje medlemsland skall ta ställning till samtliga
riktlinjer men det är upp till varje enskilt land att själva
utforma åtgärder på de områden som tas upp i
riktlinjerna. Liksom tidigare ligger huvudansvaret för
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken på de
enskilda medlemsländerna.
Den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i
linje med riktlinjernas rekommendationer. Regeringen
delar till fullo riktlinjernas synsätt att arbetskraftens
anställbarhet bäst främjas genom att aktiva åtgärder
med betoning på utbildning och kompetensutveckling
prioriteras framför passivt kontantstöd.
Regeringen värdesätter också att riktlinjerna lyfter
fram utbildning och kompetensutveckling som ett
viktigt medel för att skapa en flexibel europeisk
arbetsmarknad. Riktlinjerna framhåller att detta arbete
bör ske i samverkan med arbetsmarknadens parter,
vilket passar väl in den svenska traditionen med
trepartssamarbete.
När det gäller långtidsarbetslöshet,
ungdomsarbetslöshet och andelen arbetslösa i aktiva
åtgärder finns dessutom kvantitativa mål. Sverige
uppfyller målen i alla tre fallen. När det gäller att
bekämpa långtids- och ungdomsarbetslösheten har
Sverige högre ambitioner. Aktiva åtgärder sätts
vanligen in på ett tidigare stadium än vad riktlinjerna
satt som mål. Därtill är andelen arbetslösa i aktiva
åtgärder den högsta inom EU.
Behovet av att stärka jämställdhetspolitiken har
förts fram som ett särskilt huvudområde. Detta är ett
stort framsteg, som bör följas upp av ett integrerat
jämställdhetsperspektiv även inom övriga
huvudområden. De aspekter som behandlas i
riktlinjernas övriga huvudområden t.ex.
långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva
åtgärder är av grundläggande betydelse för kvinnors
och mäns lika villkor på arbetsmarknaden.
Riktlinjerna slår fast att kvinnors ökade
sysselsättning är den avgörande faktorn för
jämställdhet. Synsättet överensstämmer väl med målet
för den svenska jämställdhetspolitiken som är rätten
till egen försörjning för alla individer, oavsett kön.
Lättillgänglig barnomsorg, betald föräldraledighet för
både kvinnor och män samt det faktum att skatte- och
socialförsäkringssystem har individ och inte hushåll
som minsta enhet, har spelat en avgörande roll i
Sverige för kvinnors och mäns nästan lika höga
sysselsättningsgrad i Sverige.
1.4 Skolan, vården och omsorgen
Huvudinriktningen i välfärdspolitiken är att prioritera
verksamheter före bidrag. Bland verksamheterna har
regeringen sedan den tillträdde konsekvent prioriterat
skolan, vården och omsorgen. Det har haft en
avgörande betydelse för den ekonomiska politiken. I
126 miljardersprogrammet för att sanera svensk
ekonomi efter perioden 1991–1994 har statsbidragen
till kommuner och landsting undantagits från
besparingar trots att så gott som alla andra
budgetposter har fått vidkännas omfattande
besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att
helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av
den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.
Kommuner och landsting har utsatts för svåra
ekonomiska påfrestningar. Alternativet – att inte göra
något åt de statsfinansiella problemen – hade
emellertid varit ännu värre också för kommuner och
landsting. Växande räntekostnader för statsskulden
hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter. Som ett
resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken
kunde regeringen inom ramen för de budgetpolitiska
målen för ett år sedan föreslå ökade resurser till
kommuner och landsting. År 1997 tillfördes 4 miljarder
kronor, år 1998 ytterligare 4 miljarder kronor. Därmed
är stödet till kommuner och landsting under
innevarande år 8 miljarder kronor högre än vad det
annars hade varit. Skolan, vården och omsorgen
prioriteras.
I budgetpropositionen för 1998 föreslogs en
ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den
kommunala sektorn 1999, och ytterligare 4 miljarder
kronor år 2000. Sammanlagt uppgår det föreslagna
resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000
jämfört med 1996. Skolan, vården och omsorgen
stärks.
Då den ekonomiska utvecklingen är bättre än
väntad föreslår regeringen nu att ytterligare 4 miljarder
tillförs innevarande år och framåt. Därmed blir
resurstillskottet 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder
kronor 1999 och 20 miljarder kronor år 2000 och framåt.
Under femårsperioden 1997–2001 tillförs därmed
kommuner och landsting sammanlagt 72 miljarder
kronor extra. Skolan, vården och omsorgen stärks
ytterligare. De nya resurserna skall användas till att
stärka kvaliteten i skola, vård och omsorg och säkra
sysselsättningen utan att kommunalskatten höjs.
I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen
har regeringen även beslutat överlämna propositionen
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/98:113) i syfte att lägga fast mål och riktlinjer för
en långsiktig äldrepolitik samt att ge förslag till
åtgärder inom vissa angelägna områden, främst
äldreomsorgen. Förslagen innebär att 300 miljoner
kronor tillförs per år under perioden 1999–2001.
Mot bakgrund av kommunernas investeringsbehov
för utbyggnad och anpassning av bostäder och
lokaler för äldre de närmaste åren, har regeringen
därutöver föreslagit att ett tillfälligt byggstöd om
totalt 400 miljoner kronor införs för åren 1998 och
1999. Dessutom lämnas stöd till kommuner med
övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet,
vilket gör att skolan, vården och omsorgen kan
prioriteras.
Även tandvården förstärks. Regeringen har nyligen
till riksdagen överlämnat propositionen 1997/98:112
Reformerat tandvårdsstöd. Där föreslås en förändrad
inriktning av tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999.
Förslaget innebär en utökning av kostnadsramen för
tandvården med 500 miljoner kronor.
1.5 En offensiv för uthållig tillväxt
och ökad sysselsättning
Sverige skall ta steget in i 2000-talet genom en
offensiv politik som syftar till att uppnå uthållig hög
tillväxt och växande sysselsättning. Därigenom kan vi
långsiktigt värna välfärden.
Sex områden är av strategisk betydelse för den
svenska tillväxten och sysselsättningen: Kunskap och
kompetens, Delaktighet i informationssamhället,
Hållbara Sverige – ett föregångsland, Företagande,
Europeiskt samarbete och Ett Sverige för alla.
Sammanlagt omfattar de föreslagna åtgärderna 18
miljarder kronor för perioden 1999–2001.
1.5.1 Kunskap och kompetens
Det som produceras kommer i framtiden att i allt större
utsträckning bygga på kunskap, effektivitet och
kreativitet. Sveriges framgångar på världsmarknaden
blir avhängiga vår förmåga att snabbt finna nya
lösningar och utveckla nya produkter. Den viktigaste
investering vi kan göra de kommande åren i samhället
är därför att satsa på ökad kunskap och kompetens
genom breddutbildning och spetsforskning.
Sveriges framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft
med god utbildning. Det finns tre skäl att prioritera
utbildning – tillväxt, fördelning och demokrati. Med en
hög utbildningsnivå i Sverige är det möjligt att ha en
uthålligt hög tillväxt och växande sysselsättning.
Utbildning är viktigt som fördelningspolitiskt
instrument för jämlika förutsättningar. För att fördjupa
och stärka demokratin är en satsning på utbildning
som kommer alla till del viktig. Politiken går därför ut
på att stärka hela utbildningssystemet från förskolan
till kvalificerad vidareutbildning för dem som redan har
jobb.
Varje ung människa som lämnar grund- eller
gymnasieskolan utan tillräckliga kunskaper innebär ett
misslyckande. Därför tillförs den kommunala sektorn
72 miljarder extra under femårsperioden 1997–2001. En
bättre skola kräver resurser – till personal, till böcker,
till utveckling av pedagogiken och till ny teknik. Den
kräver också en engagerad lärarkår med möjligheter till
vidareutbildning och stimulans i sitt viktiga arbete.
Dessutom krävs förstärkta insatser när det gäller
utveckling och kontroll av kvalitet och resultat i
skolan. En nationell skolpolitik skall säkra en likvärdig
skola.
Regeringen avser att genomföra ett
tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i
skolan. För detta ändamål kommer regeringen att
föreslå att 110 miljoner kronor avsätts årligen 1999–
2001. Programmet kommer att i korta drag innehålla
följande:
Kvalitetskontrollen bör stärkas på såväl central
som lokal nivå. Skolverket har i uppdrag att undersöka
behovet av utökade sanktionsmöjligheter. En nationell
inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för
att granska skolan. Läraryrket bör utvecklas och
rekryteringsbasen för lärarutbildningen breddas. En
ny skolledarutbildning skall inrättas för att svara mot
dagens krav på pedagogiskt ledarskap. En nationell
provbank bör byggas upp som stöd för lärares arbete.
De nationella kursproven i gymnasieskolan skall bli
obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot
arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram
utvecklas. Den moderna lärlingsutbildningen skall
fortsätta att utvecklas. Undervisningen i
naturvetenskap, teknik och miljö skall stimuleras. En
ny frivillig gymnasieexamen bör införas. Kulturen har
en viktig roll i skolan och samarbetet bör stärkas med
musik- och kulturskolan. Ett IT-program för skolan
skall presenteras. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med förslag på de punkter som kräver
riksdagens beslut.
Inom vuxenutbildningen tillkommer 140 000 platser
under perioden 1997–2000 i kunskapslyftet. För att
möjliggöra ett fortsatt brett deltagande ges under
läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det särskilda
utbildningsbidraget ett andra år. Det innebär att
många kan fortsätta att välja kunskap och kompetens
framför passiv arbetslöshet.
Regeringen föreslår vidare att stipendierna för
ungdomar under 20 år som med godkänt resultat
genomgått ett basår med naturvetenskaplig och
teknisk inriktning bibehålls. Försöksverksamheten
med kvalificerad yrkesutbildning förlängs t.o.m. 2001
och utökas från 8 800 platser till 12 000 platser fr.o.m.
1999.
Den kraftfulla utbyggnaden av högskolan över hela
landet fortsätter. Genom att de mindre och medelstora
högskolorna förstärks med fasta forskningsresurser
blir de allt starkare krafter även för den regionala
utvecklingen. Antalet studerande inom civil- och
högskoleingenjörsutbildningarna samt inom
naturvetarutbildningarna ökar särskilt för att svara
mot kraven inom dessa områden. Antalet civil- och
högskoleingenjörer beräknas år 2005 därigenom ha
mer än fördubblats sedan mitten av 1980-talet, till
drygt 100 000 civilingenjörer under 65 år och omkring
200 000 övriga ingenjörer inklusive
gymnasieingenjörer. Högskolans samverkan med det
omgivande samhället utvecklas på alla nivåer.
Även de som har arbete måste ges tillfälle till
fortbildning och vidareutbildning.
Kompetensutveckling i arbetslivet är av betydelse för
svenskt näringslivs möjligheter att hävda sig i en allt
starkare internationell konkurrens och för kvaliteten i
den offentliga sektorns verksamhet. Därför har
regeringen tillsatt en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet för kompetensutveckling i
arbetslivet. Arbetsmarknadens parter deltar i
arbetsgruppen vars uppgift är att lämna förslag till hur
parternas gemensamma arbete för ökad
kompetensutveckling i arbetslivet kan stödjas av
regeringen. Arbetsgruppen skall avrapportera sitt
arbete senast den 12 juni 1998.
TABELL 1.7 KUNSKAP OCH KOMPETENS
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Särskilt utbildningsbidrag
år 2
520
Kvalificerad
yrkesutbildning
400
815
1 000
10-punktsprogrammet
110
110
110
Övriga insatser
175
350
Totalt
1 030
1 100
1 460
1.5.2 Delaktighet i informationssamhället
Informationstekniken betyder mycket för Sveriges
konkurrenskraft. Med våra världsledande
kunskapsföretag skall Sverige bibehålla positionen
som en ledande IT-nation.
I den nya informationstekniken ligger stora
möjligheter till förändring. Här finns både
tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter
att nå ökad effektivitet, bekvämare vardag och bättre
liv. Därför måste hela Sveriges befolkning bli delaktig i
informationssamhället. Användningen av IT
domineras i dag av män. Detta är en effekt av, och
bidrar till att upprätthålla, en könsuppdelad
arbetsmarknad.
Regeringen har ansvar för att IT och kunskap om
IT skall komma så många människor som möjligt till
del. Det är angeläget att IT-användningen bidrar till att
människors vilja till arbete och skapande tas tillvara
och att kompetensen hos både kvinnor och män
utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför leda
till att öka kvinnors användning av IT.
I mars 1996 lades propositionen 1995/96:125
Åtgärder för att bredda och utveckla användningen
av informationsteknik. I propositionen redovisades
mål för en övergripande IT-strategi. Dessutom
identifierades tre prioriterade områden –
rättsordningen, utbildningen och samhällets
informationsförsörjning, där ett antal mål ställdes upp
för varje område. Det redovisades också ett
handlingsprogram för att bredda och utveckla
användningen av IT.
Regeringen har senare redovisat bedömningar av
vissa centrala frågor för ökad tillväxt och
sysselsättning i informationssamhället. Dessutom har
redovisats ett stort antal genomförda, pågående och
kommande åtgärder inom handlingsprogrammet för att
bredda och utveckla användningen av IT. Exempel på
sådana åtgärder är en utredning om elektroniska
betalningsmedel, en utredning om en ev. samordnad
lagstiftning för radio, TV och tele, IT-kommissionens
verksamhet, datalagskommitténs verksamhet och IT-
stiftelsens verksamhet. Regeringen har också lagt fram
riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utveckla den
statliga förvaltningen.
Regeringen har därutöver satsat cirka 1,3 miljarder
kronor under perioden 1997 – 1999 på ett nationellt
program för IT-utbildning. Programmet är ett resultat
av en överenskommelse mellan regeringen,
Industriförbundet och företrädare för IT-företagen.
Utbildningen bedrivs i projektform inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen och beräknas omfatta
10 000 personer som får en högkvalitativ utbildning.
Därmed minskar risken för flaskhalsar i den snabbt
växande ekonomin.
I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst har regeringen lagt
fram riktlinjer för IT-användningen i den statliga
förvaltningen.
Millennieskiftet innebär en risk för allvarliga
störningar i olika elektroniska system, vilket bl.a.
föranlett regeringen att tillsätta en 2000-delegation
med uppgift att bevaka omställningsarbetet i olika
samhällssektorer.
Inom de olika utgiftsområdena planerar regeringen
omfattande åtgärder, som kommer att stimulera IT-
användningen i sig, men även ge andra positiva
effekter. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare
1,8 miljarder kronor avsätts under åren 1999–2001 för
särskilda insatser, varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder
kronor, läggs på skolan. Regeringen avser att
förelägga riksdagen ett program för IT i skolan.
Utgångspunkten är att alla elever skall ges kunskaper
och möjligheter att använda datorer som ett modernt
informationsverktyg.
Inom universitetsdatanätet SUNET skall ytterligare
uppgradering av överföringskapaciteten göras.
IT-anpassningen av myndigheternas
informationssystem skall fortsätta och påskyndas.
Målet är att förenkla samhällsinformationen för
medborgarna och företagen t.ex. skall Internet kunna
användas för att fylla i blanketter. Även inom
statsförvaltningen skall Internet i ökad utsträckning
användas för att effektivisera samverkan mellan
myndigheter. Den elektroniska handeln i Europa skall
stimuleras. Informationsnätverk skall etableras med
inriktning på handel och investeringar i
Östersjöregionen. En databas med hushållsrelaterad
miljöinformation planeras i Konsumentverkets regi för
att öka kunskapen om miljöfrågor. En särskild
kompetensutveckling rörande IT för anställda inom
offentlig sektor ser regeringen som en viktig uppgift
under de kommande åren. Vidare föreslås en satsning
på IT inom kulturområdet. En ny IT-kommission skall
tillsättas.
TABELL 1.8 IT
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Utbildning
340
540
740
Övrigt
60
60
60
Totalt
400
600
800
1.5.3 Hållbara Sverige – ett föregångsland
Den globala marknaden för miljöteknik samt
miljöanpassade och resurssnåla produkter växer
snabbt. Om Sverige och svensk industri går i spetsen
för en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge
konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader.
Därför är den ekologiska omställningen också en del
av politiken för att stärka det svenska näringslivet och
öka sysselsättningen.
Sverige skall vara ett föregångsland och en
pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling.
Under de kommande tre åren stimuleras teknisk
utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att
12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar,
infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets
kommuner.
Den nära dialogen med näringslivet är avgörande.
Många företag har insett vikten av hållbar produktion
och miljövänliga varor. Regeringen vill stärka detta
samarbete och fortsätta investeringsprogrammen in i
nästa århundrade. Genom att bli ett föregångsland kan
Sverige få ökad konkurrenskraft och bli ett bättre land
att leva i, även för våra barn och barnbarn.
Riksdagen antog under våren 1997 i samband med
den energipolitiska propositionen 1996/97:84 En
uthållig energiförsörjning ett program som omfattar 9
miljarder kronor under en sjuårsperiod för att uppnå
effektivare energianvändning och ökad användning
av förnybara energikällor. Omställningen av
energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett
föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt
hållbar utveckling. Dessutom har det beslutats om ett
femårigt program för investeringsbidrag på 1 miljard
kronor för kretsloppsanpassning av byggnader och
teknisk infrastruktur.
Riksdagen beslutade i samband med
budgetpropositionen för 1998 om lokala
investeringsprogram för att främja en ekologisk hållbar
utveckling. Totalt har 5,4 miljarder kronor avsatts för
de lokala investeringsprogrammen för perioden 1998–
2000. Gensvaret har hittills varit stort. Ett trettiotal
kommuner kommer i ett första steg att beviljas bidrag
till sina ansökningar om stöd till investeringsprogram.
Av landets 288 kommuner har 286 lämnat in
intresseanmälningar. Stödet föreslås utökas med 2
miljarder kronor för år 2001.
Miljöövervakningen förstärks. För att säkra den
biologiska mångfalden i skogen tillförs ytterligare
resurser för naturvård, biotopskydd och inköp av
mark. Miljötillsynen samt insatser för rådgivning och
information till skogsägarna förstärks. Den goda
ekonomiska utvecklingen har möjliggjort att medel
tillskjuts för att kompensera för tidigare gjorda
besparingar som var nödvändiga av statsfinansiella
skäl.
Även bostadspolitiken läggs om i ekologisk
riktning. I propositionen 1997/98:119 Bostadspolitik
för hållbar utveckling reformeras det nuvarande
räntebidragssystemet och kompletteras med ett
investeringsbidrag för ekologiskt hållbara
investeringar i flerbostadshus.
TABELL 1.9 HÅLLBARA SVERIGE – ETT
FÖREGÅNGSLAND
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Miljö- och naturvård
125
200
200
Lokala inv. program
2000
Totalt
125
200
2200
1.5.4 Företagande
Sedan 1994 har antalet anställda i företag med färre än
100 anställda ökat med 100 000. Över 27 000 nya
företag har bildats varje år. Det är rekordnivåer.
Entreprenörskap och nyföretagande har en avgörande
betydelse för tillväxt och sysselsättning.
Insatser för att främja entreprenörskap och
förbättra förutsättningarna för företagande föreslås
därför. Fram till och med år 2000 kan 100 000 nya
företag ha bildats i Sverige.
Under de senaste åren har ett antal åtgärder av
särskild betydelse för mindre företag genomförts bl.a.
vad gäller skatteområdet, tillgången på riskkapital och
regelförenklingar. Enskilda näringsidkare och delägare
i handelsbolag har fått regler mer likvärdiga dem som
gäller för aktiebolagen. För nystartad enskild
näringsverksamhet har en möjlighet att kvitta
underskott i aktiv näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster införts. En lättnad i
ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag
har införts. Socialavgifterna har reducerats för att
särskilt gynna de mindre företagen. En nybildad sjätte
AP-fond har fått möjlighet att investera i onoterade
aktier för 10 miljarder kronor.
Den av regeringen tillsatta
småföretagsdelegationen har lagt fram ett flertal
regelförenklingsförslag. Regeringen har redan fattat
beslut avseende flera av dessa. Som exempel kan
nämnas mindre restriktiva regler vid beviljande av F-
skattsedel och lindring av skattetillägg vid
periodiseringsfel i momsredovisningen.
Det som utan tvivel gynnat svenska företag mest är
regeringens kraftfulla och omfattande åtgärder för att
stärka de offentliga finanserna, vilket lett till att dessa
nu också är i balans. Räntenivåerna har halverats och
investeringarna har som följd av detta ökat kraftigt.
Att genomföra ofinansierade skattesänkningar
riskerar att allvarligt försämra företagsklimatet. Den
gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna
möjliggör nu ytterligare – finansierade –
skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång till
riskkapital.
Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden
i ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas.
Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade aktier
utvidgas. Skatten på reklamtrycksaker avskaffas.
Dessutom avskaffas den särskilda
fastighetsskatten på vattenkraftverk, vilket innebär en
lättnad främst för den elintensiva industrin.
Avdragsreglerna för pensionskostnader,
beskattningen av personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda näringsidkare
förenklas.
Förenklingsutredningen har fått utvidgade direktiv
och kan nu även lägga förslag som innebär förenklade
redovisningsregler särskilt för de mindre företagen.
Många nya teknikbaserade företag och andra
småföretag med betydande tillväxtpotential saknar
finansiella resurser för att ta till vara sina
utvecklingsmöjligheter. Staten kompletterar
marknaden genom s.k. såddkapital via NUTEK.
Resurserna för främst detta ändamål och annan
småföretagsutveckling föreslås öka med 50 miljoner
kronor per år under en treårsperiod.
Regeringens insatser för att stimulera kvinnors
företagande är flera. Företagarlån till kvinnor,
rådgivning till kvinnliga företagare samt lokala och
regionala resurscentra för kvinnor är några exempel.
Regeringen stödjer även forskningsprogram om
kvinnors företagande för att öka kunskapen på
området.
Regeringen går nu vidare med
regelförenklingsarbetet.
– Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är
att endast en blankett och en myndighetskontakt
skall behövas. Regeringen avser att genomföra
sådana förenklingsåtgärder under innevarande år.
Patent- och registreringsverket ges huvudansvaret
för att inom sex månader föreslå konkreta åtgärder.
– Myndigheternas handläggningstider skall i ett
första steg förkortas med 25 procent i särskilt
utvalda ärenden. Regeringen avser att skärpa
existerande punktlighetsmål i regleringsbreven
samt att införa sådana för samtliga handläggande
myndigheter. Kontroll och uppföljning skall
skärpas.
– Uppgiftsbördan för företagen skall minskas.
Regeringen avser att genomföra åtgärder för att
väsentligt minska företagens obligatoriska
uppgiftsinlämnande samt öka återanvändningen
av företagsdata.
– Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas
ytterligare. Regeringen avser att prioritera
förenklingsarbetet avseende tullfrågor, både
nationell och på gemenskapsnivå.
I regeringens fortsatta arbete kommer
småföretagsperspektivet än mer att sättas i centrum.
Regeringen avser därför, när Småföretagsdelegationen
lagt sitt slutliga förslag, att presentera ett program för
regelförenkling bl.a. innehållande ett system för att
säkerställa att effektiva konsekvensanalyser görs av
hur olika förslag påverkar småföretagen och ett
generellt direktiv för utredningsväsendet om att
småföretagens speciella förutsättningar skall beaktas.
En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk
ekonomi. Regeringen kommer att återkomma till
riksdagen om konkurrenspolitikens inriktning med en
skrivelse eller i annat lämpligt sammanhang.
Regeringen bedriver sedan flera år ett arbete mot
den ekonomiska brottsligheten. Bl.a. har
lagstiftningen skärpts beträffande näringsförbud och
skattekontroll. Arbetet fortsätter och inriktas på att
motverka ekobrotten på nationell och internationell
nivå.
TABELL 1.10 FÖRETAGANDE
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Sänkta skatter
1 730
2 020
1 730
Såddkapital m.m.
50
50
50
Totalt
1 780
2 070
1 780
1.5.5 Europeiskt samarbete
Regeringen är djupt engagerad i arbetet att bygga upp
ett starkt och fredligt Europa inför 2000-talet. Tack
vare det europeiska samarbetet knyts länder allt
närmare varandra och gamla motsättningar löses upp.
Med flera nya medlemmar kan Europeiska unionens
grundläggande syften – fred, demokrati och
ekonomisk utveckling – främjas ytterligare.
Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under
denna tid har EU:s samarbete fördjupats, t.ex. i
gemensamma ansträngningar för att öka
sysselsättningen. En väsentligt del av EU:s arbete är
nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i
gemenskapen. Regeringen ser som en av sina absolut
viktigaste uppgifter att bidra till en framgångsrik
anslutning av kandidatländer.
Utvidgningen kan och bör genomföras utan att
budgettaket som andel av BNI ökar. För att underlätta
utvidgningen måste emellertid det budgetutrymme
som nu finns under detta tak förbehållas nya
medlemmar.
EU-medlemskapet har väsentligt ökat Sveriges
förutsättningar att påverka Europas utveckling. Det
har också inneburit nya möjligheter för vårt lands
medborgare och företag. Ökade insatser behövs
emellertid för att förbättra kunskaperna om den
svenska Europapolitiken och om hur dessa
möjligheter kan tas till vara. Angeläget är också att
göra konkreta insatser för att bättre utnyttja de nya
marknadsmöjligheterna i Europa.
Under första halvåret 2001 kommer Sverige för
första gången att vara ordförandeland. Detta innebär
att Sverige skall leda arbetet i ministerrådet och
företräda EU utåt. Det innebär också att Sverige
kommer att stå värd för viktiga möten som av tradition
äger rum i ordförandelandet, såsom möten i
Europeiska rådet och informella ministerrådsmöten.
Att vara ordförandeland ställer stora krav på
organisatorisk kompetens och administrativa resurser.
Resurser för detta arbete har avsatts.
Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program på
800 miljoner kronor årligen för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa. Programmet skall bidra
till ett gott grannskap i Östersjöregionen och ett
dynamiskt och demokratiskt integrerat Europa.
Samarbetet inriktas på att påskynda Estlands,
Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt
att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i
europeiska samarbetsstrukturer. Samarbetet inom det
sociala området skall utökas under kommande
treårsperiod. Regeringen avser att intensifiera
samarbetet i Norden och i lämpliga delar sammanlänka
detta med det näringslivsrelaterade samarbetet i
Östersjöregionen.
Sveriges utvecklingssamarbete med Estland,
Lettland, Litauen och Polen på rättsområdet
intensifieras för att påskynda ländernas medlemskap i
EU samt för att öka rättssäkerheten och minska
brottsligheten i vårt närområde.
En särskild satsning för att vidareutveckla
samarbetet mellan Sverige och Polen görs under 1999.
För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för
sysselsättning och tillväxt i Sverige har tidigare en
miljard kronor avsatts, den s.k. Östersjömiljarden.
Medlen används inom områdena energi, miljö,
infrastruktur, kunskapsöverföring och svensk
exportindustri. Verksamheten har varit framgångsrik
och bör fortsätta. Enligt regeringens uppfattning bör
ytterligare 1 miljard kronor tillföras under den
kommande femårsperioden, dvs. med 200 miljoner
kronor per år. Regeringen strävar bl.a. efter att uppnå
ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och
medelstora företagen. Därmed kan Sverige bidra till att
Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion.
För att öka kunskapen om Europapolitiken och
dess möjligheter avsätts nya resurser. Det planeras
bl.a. en särskild informationsinsats om euron och om
praktiska effekter för näringsliv och konsumenter av
att Sverige inte deltar i valutaunionen vid starten 1999.
Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads-
och handelsmöjligheterna i det nya framväxande
Europa genom bl.a. insatser för småföretagen,
förstärkt regional exportfrämjarorganisation i Sverige
och åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella
land- och språkkunskaper.
Den internationella marknaden erbjuder för många
företag okända möjligheter. Det gäller inte minst den
upphandling som sker i internationella organisationer.
Genom sin kompetens och kapacitet borde svenska
företag ha bättre utsikter att vinna kontrakt än vad
som i dag är fallet.
TABELL 1.11 EUROPA
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Central- och
Östeuropa
800
800
800
Östersjöinsatser
200
200
200
Informationsinsatser
20
20
20
Marknadsplats Europa
30
30
30
Totalt
1050
1050
1050
1.5.6 Ett Sverige för alla
På några decennier har Sverige genom invandring
blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald.
Närmare en miljon av landets invånare är födda
utomlands. I en internationaliserad värld har ett land
med en internationell befolkning ett försprång. Att ta
till vara denna fördel kommer att kräva både
förändrade attityder och politiska insatser. Detta blir
en av det kommande seklets stora utmaningar.
Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund
har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden
som andra har, och förfärande ofta lever de i det
närmaste isolerade från det övriga Sverige. Alla som
bor i Sverige skall kunna känna sig hemma här,
oavsett etnisk bakgrund. Språket är nyckeln till det
svenska samhället. Den som inte behärskar svenska
språket hamnar lätt utanför – det gäller inte minst
arbetsmarknaden. Undervisningen i det svenska
språket måste därför stärkas.
Riksdagen fattade i december 1997 beslut om mål
och riktlinjer för den framtida integrationspolitiken.
Beslutet grundade sig på förslag i regeringens
proposition Sverige, framtiden och mångfalden – från
invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/89:16)
Enligt propositionen skall samhällets etniska och
kulturella mångfald vara en utgångspunkt för den
generella politikens utformning på alla
samhällsområden och nivåer. En ny myndighet
inrättas den 1 juni 1998 med ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag
på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera
integrationsprocesserna i samhället. I propositionen
redovisas också hur introduktionen av nyanlända
invandrare kan förbättras. Vidare har regeringen under
budgetåret 1995/96 och 1997 betalat ut sammanlagt
180 miljoner kronor i stöd till utvecklingsprojekt i
utsatta bostadsområden. För perioden 1998–2000 har
490 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.
Integrationspolitiken skall värna grundläggande
demokratiska värden. Den skall verka för kvinnors och
mäns lika rättigheter oavsett etnisk och kulturell
bakgrund.
För att vända utvecklingen, minska segregationen,
uppnå de integrationspolitiska målen och ett Sverige
för alla föreslås ett resurstillskott under den
kommande treårsperioden. Insatser planeras inom
olika områden. Av central betydelse är åtgärder för att
ge goda kunskaper i det svenska språket från tidig
ålder, skapa goda villkor på arbetsmarknaden och att
få till stånd en varaktig förbättring av situationen i
utsatta bostadsområden med stor andel invånare med
invandrarbakgrund. Vidare bör den potential som
kultur och idrott har som brobyggare mellan olika
kulturer utnyttjas för att åstadkomma en ökad
integration.
Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen
en storstadspolitisk proposition under våren.
Storstadens möjligheter ligger i dess mångfald,
skaparkraft och tillväxtpotential. Storstadens problem
är i första hand de snabbt växande klyftorna mellan
rika och fattiga och mellan infödda och inflyttade
svenskar. Regeringens politik syftar till att bejaka
storstadens möjligheter, utan att lämna stora grupper
utanför samhällets gemenskap, utbildningssystemet,
bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, kulturlivet och
de demokratiska mötesplatserna.
Regeringen har vidare för avsikt att under våren
lämna förslag om skärpt lagstiftning mot etnisk
diskriminering i arbetslivet.
TABELL 1.12 ETT SVERIGE FÖR ALLA
MILJONER KRONOR
1999
2000
2001
Totalt
350
350
800
1.5.7 Trygghet och solidaritet
Utöver de sex framtidsområdena görs satsningar inom
en rad områden som stärker Sverige inför sekelskiftet:
Ett tryggare Sverige
Den enskilda individen har ett självklart krav på
trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.
Tryggheten och rättssäkerheten uppnås genom en
effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet. Mot bakgrund av de ökade krav som
ställts på rättsväsendet de senaste åren tillförs
ytterligare 200 miljoner kronor 1999, 250 miljoner
kronor år 2000 samt 300 miljoner kronor 2001. De nya
medlen skall bl.a. användas för att säkerställa
närpolisreformen och kampen mot vardagsbrottslighet
samt för att förstärka ekobrottsbekämpningen.
Pensioner
Det reducerade basbeloppet höjs. Basbeloppet har
sedan 1993 reducerats med två procent vid
beräkningen av pensioner. Dessutom begränsades
uppräkningen av basbeloppet med anledning av
prisförändringar från och med år 1995 som ett led i
arbetet med saneringen av statens finanser. Storleken
av uppräkningen knöts till storleken av statens
budgetunderskott.
Regeringen föreslår i denna proposition att
basbeloppet för år 1999 räknas upp med den fulla
prisförändringen eftersom budgetunderskottet för år
1997 understeg 50 miljarder kronor. Regeringen
föreslår också att pensionerna för år 1999 beräknas
utifrån ett basbelopp reducerat med en procent istället
för med två procent. För år 2000 och framåt beräknas
pensionerna från ett icke reducerat basbelopp.
Internationell solidaritet
Regeringen ser biståndet som ett viktigt instrument
för att främja internationell säkerhet och solidaritet.
Efter betydande nedskärningar sedan 1992 beslutade
riksdagen på regeringens förslag att biståndsramen
för år 2000 skulle höjas från 0,70 till 0,72 procent av
bruttonationalinkomsten (BNI). I syfte att ytterligare
markera Sveriges internationella ansvarstagande
föreslår regeringen nu en fortsatt ökning av
biståndsramen till 0,73 procent av BNI år 2001. Totalt
sett beräknas biståndet öka med 200 miljoner kronor år
2001.
1.6 Rättvisa skatter
I år går tio procent av de totala skatteintäkterna till att
betala räntorna på statsskulden. Även om den
offentliga sektorns finanser nu visar överskott
kommer skattebetalarna under mycket lång tid
framöver att betala priset för de gångna årens stora
underskott.
Skatter har inte något egenvärde utan motiveras
endast av vad intäkterna används till. Den egentliga
skattekvoten, dvs. den formella skattekvoten plus det
offentliga underskottet, visar hur mycket skatt som
måste betalas för att välfärden skall vara finansierad.
Ofinansierade skattesänkningar som låg bakom den
formellt sett lägre skattekvoten i början av 1990-talet
innebar endast att skatteuttaget försköts framåt i
tiden.
Saneringen av de offentliga finanserna har i huvudsak
kunnat ske rättvist. Skattehöjningarna har varit en
starkt bidragande orsak till detta. Höginkomsttagare
har bidragit främst genom höjda kapitalskatter, men
även låg- och medelinkomsttagare har fått känna av
skattehöjningar.
Allt eftersom statsfinanserna förbättras i snabb takt
finns utrymme för att vidta offensiva åtgärder.
Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga
men endast om vissa villkor obetingat uppfylls.
Generella skattesänkningar får inte ske innan en
tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom skolan,
vården och omsorgen. De får inte finansieras genom
skuldsättning. Och de måste utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Den tillfälliga värnskatten upphör från och med
1999 i enlighet med riksdagsbeslutet 1994. För att
säkerställa att målet om rättvis fördelning som
uttalades i samband med skattereformen skall vara
uppfyllt införs samtidigt ett ytterligare steg i
skatteskalan för inkomster över 32 400 kr per månad.
Den sammantagna effekten blir att omkring 1 miljon
inkomsttagare får lägre marginalskatt. Höjningen av
barnbidragen och flerbarnstilläggen, som genomförts
vid årsskiftet, är också i linje med skattereformen
1990–1991. Genom att brytpunkten för statlig skatt
inte har höjts i takt med inkomstökningarna har stora
grupper löntagare börjat betala statlig inkomstskatt.
Den utvecklingen bör vändas så att reformens
intention att högst 15 procent av inkomsttagarna skall
betala statlig inkomstskatt på sikt uppnås.
1.6.1 En skattepolitik för företagande
En rad åtgärder har genomförts för att stimulera de
små och medelstora företagen. En huvudinriktning har
varit att förbättra tillgången på riskkapital.
Skattesänkningarna med inriktning på små och
medelstora företag uppgår till omkring 7 miljarder
kronor per år. Lättnaden i ägarbeskattningen för
onoterade bolag och nedsättningen av
arbetsgivaravgifter på den del av lönesumman som
understiger 850 000 kr är två exempel. Enskilda
näringsidkare har fått motsvarande lättnader.
Dessutom har en möjlighet att kvitta underskott i
nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst
införts.
Regeringen bedriver ett brett arbete för att minska
krånglet och göra det enklare att bli och vara
företagare. Ett nytt och enklare system för
redovisning och betalning av skatter och avgifter,
skattekonton, har nyligen trätt i kraft. Skattetilläggen
vid periodiseringsfel har halverats. Villkoren för att få
F-skattsedel har mjukats upp. För att ytterligare
förbättra villkoren för företagande föreslår regeringen
nu en rad nya åtgärder:
– Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag genom
att taket för avsättningar till periodiseringsfond
återställs till 25 procent. Därmed underlättas
expansion med hjälp av kvarhållna vinster.
– Lättnaden i ägarbeskattningen av onoterade aktier
utvidgas för att ytterligare underlätta expansion
med hjälp av externt kapital.
– Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade
aktier utvidgas.
– Skatten på reklamtrycksaker avskaffas, vilket
innebär en lättnad främst för mindre företag.
– Den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk
avskaffas, vilket innebär en lättnad främst för den
elintensiva industrin.
– Avdragsreglerna för pensionskostnader förenklas.
– Beskattning av personaloptioner förenklas.
– Avdraget för pensionssparande för enskilda
näringsidkare förenklas.
– Förenklingsutredningen har fått utvidgade direktiv
och kan nu även lägga förslag som innebär
förenklade redovisningsregler särskilt för de
mindre företagen.
En översyn pågår av hela energiskattesystemet för att
förbättra miljöeffekterna. Resultatet kommer att
redovisas 1999. Det finns nu ingen anledning att av
miljöskäl höja det totala uttaget av energiskatter, även
om enskilda skatter kan förändras. Beskattningen av el
i produktionsledet har dock haft negativa effekter för
den elintensiva industrin. Den särskilda
fastighetsskatten på vattenkraftverk föreslås därför
avskaffas. Detta kommer att innebära sänkta elpriser
för såväl industrin som för konsumenterna.
Regeringen avser att presentera en ny samordnad
utformning av de skatter som träffar vägtrafiken.
Syftet är att, inom ramen för ett i huvudsak oförändrat
skatteuttag, uppnå bättre styreffekter vad gäller
trafiksäkerhet och miljö. Redan under våren har dock
regeringen lagt förslag om bl.a. förlängd skattefrihet
för elbilar och en ny utformning av avgaskraven för
lätta lastbilar och bussar.
1.6.2 Skattekontroll för rättvisa
För att skattesystemet skall kunna upprätthålla sin
legitimitet är det viktigt att de skatter och avgifter som
beslutas också blir betalda. Kontroll och uppföljning
är av avgörande betydelse.
Möjligheterna till skattekontroll har kraftigt
förbättrats under mandatperioden. Generalklausulen
mot skatteflykt har fått en ny och effektivare
utformning. Särskilda skattebrottsenheter byggs upp
inom skattemyndigheterna. På så sätt tas den
kompetens och erfarenhet som finns inom
skatteförvaltningen bättre till vara. Dessutom undviks
de flaskhalsproblem som tidigare varit vanliga.
Under våren har regeringen lagt fram förslag om
reformerat förhandsbesked. Möjligheterna till
skatteplanering i samband med koncernöverlåtelse har
minskats. Kontrolluppgiftsskyldigheten har utvidgats
ytterligare så att så gott som alla affärer med
värdepapper omfattas.
Tullen får ansvar för en ny kontrollverksamhet över
hela landet som gäller yrkesmässiga transporter av
punktskattepliktiga varor. Tullen ges även bättre
möjligheter att kontrollera postpaket som innehåller
alkohol och tobak.
Den kraftiga ökning av smuggling av cigaretter är
ett problem som inte enbart kan lösas med ökad
kontroll. För att förhindra att smugglingen, och de
inslag av organiserad brottslighet som följer i dess
spår, får en ökad spridning föreslår regeringen en
sänkning av skatten på cigaretter.
1.6.3 Skattepolitiken och
internationaliseringen
Vissa länder utnyttjar kapitalets rörlighet till att locka
till sig kapital och investeringar från andra länder. Det
sker bl.a. genom att de erbjuder bättre skattevillkor för
utländska etableringar än vad som gäller företag som
är verksamma inom landet. Sverige har aktivt drivit på
för att diskutera detta inom EU. Arbetet har varit
mycket framgångsrikt, och under hösten 1997 kunde
medlemsländerna enas om gemensamma
uppföranderegler för att motverka skadlig
skattekonkurrens. Arbetet fortsätter nu för att även få
till stånd gemensamma regler om beskattning av räntor
och andra kapitalinkomster. Det är nödvändigt att
ägna fortsatt uppmärksamhet åt de effekter
internationaliseringen kan ha på svensk
kapitalbeskattning och punktskatter.
1.6.4 Fastighetsbeskattningen
Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskattningen.
Detta understryks av att räntorna på bostadslån är
avdragsgilla. För att fastighetsskatten skall vara så
rättvis som möjligt bör taxeringsvärdet avspegla
marknadsvärdet på ett så korrekt sätt som möjligt. En
särskild utredare har därför fått i uppdrag att se över
taxeringsförfarandet. I avvaktan på att utredningens
analys av omräkningsförfarandet blir klar föreslås att
den frysning av taxeringsvärdena på 1997 års nivå
som beslutades för 1998 också skall gälla för 1999.
En ny utredning skall se över
fastighetsbeskattningen och bl.a. analysera den
skattemässiga neutraliteten mellan olika
upplåtelseformer. Utredningen skall även överväga
om det finns något lämpligt sätt att förbättra villkoren
för fastboende i attraktiva kustområden och stimulera
miljöinvesteringar.
1.7 Fördelningspolitiken
Svensk ekonomi utstod i början av 1990-talet den
största prövningen i modern tid med negativ tillväxt,
sänkta reallöner och kraftigt stigande arbetslöshet.
Som ett resultat av detta raserades de offentliga
finanserna. I januari 1995 beräknades lånebehovet till
229 miljarder kronor. Sverige stod inför en
statsfinansiell kollaps.
En trygg välfärd går inte att bygga på lånade
pengar. Utan en fast grund bestående av sunda
offentliga finanser finns det i längden inte något
utrymme att bedriva en rättvis fördelningspolitik. Det
är därför de svagaste grupperna har allra mest att
vinna på starka offentliga finanser.
I och med 1998 års budget har
saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor fullföljts.
En av de viktigaste principerna för regeringens arbete
med utformningen av programmet var att alla
medborgare rättvist skulle dela på bördorna.
Tvärtemot vad många befarat, pekar
fördelningspolitiska analyser på att krisen och
budgetsaneringen har klarats med en bevarad relativt
jämn fördelning av de ekonomiska resurserna. Genom
välfärdspolitiken har bördorna av den djupa
ekonomiska krisen och saneringen av de offentliga
finanserna i huvudsak fördelats rättvist.
Den femtedel av hushållen som har högst
ekonomisk standard har bidragit med 43 procent av de
sammantagna budgetförstärkningarna, medan den
femtedel hushåll som har lägst standard bidragit med
ca 11 procent. Den tiondel av hushållen med högst
standard har fått vidkännas den största minskningen i
förhållande till inkomsterna. Jämställdheten värnas
dessutom, nettoeffekterna är i genomsnitt i stort sett
lika för kvinnor och män.
I diagrammet nedan visas den slutliga analysen av
saneringsprogrammets fördelningseffekter. Hushållen
är i diagrammet indelade i tio lika stora grupper, s.k.
deciler. I decil 1 finns de hushåll som har den lägsta
ekonomiska standarden. I decil 10 finns de hushåll
som har den högsta ekonomiska standarden.
Konsekvenskalkylen omfattar de direkta effekterna av
i stort sett alla föreslagna och beslutade åtgärder i
skatte- och bidragssystemen fram till och med 1998 års
budgetproposition.
Som en följd av den höga arbetslösheten och de
växande klyftorna i löner och kapitalinkomster mellan
1991 och 1997 har spridningen i marknadsinkomster
ökat betydligt. Detta har dock till stor del
kompenserats av transfererings- och skattesystemet.
Trots den ökade spridningen i marknadsinkomster har
spridningen i disponibla inkomster inte ökat nämnvärt
sedan 1991.
Andelen hushåll som har en låg ekonomisk
standard (under 50 procent av medianinkomsten) har
ökat från 4,1 till 5,8 procent. En viktig orsak till detta är
dock att antalet studerande har ökat – vilket har en
positiv fördelningspolitisk profil på längre sikt.
Resultaten för 1996 och 1997 baseras på en
uppdaterad framskrivning och visar således en
bedömning av det troliga utfallet (se vidare prop.
1997/98:1, bilaga 7).
Men inkomststatistiken visar inte hela bilden. Den
tar inte hänsyn till de offentliga verksamheterna.
Under 1980-talet ökade spridningen i disponibla
inkomster. Samtidigt satsades allt större resurser på de
offentliga tjänsterna. Barnomsorgen byggdes ut och
resurserna till vården, äldreomsorgen och
utbildningen ökades. Under början av 1990-talet
bromsade resursökningen och hushållen fick bära en
allt större del av kostnaderna genom avgifter och
taxor. De betydande resurser som nu på nytt tillförs
skolan, vården och omsorgen bör kunna motverka
denna utveckling.
De offentliga tjänsterna måste värnas. Grunden för
rättvisan är att barnen, de äldre, de sjuka och de
handikappade får tillgång till vård och omsorg med
god kvalitet. Genom en god ekonomisk utveckling
ökar resurserna för vården och omsorgen. Enskilda
skall inte behöva betala oskäliga avgifter.
Kunskaper och erfarenheter måste fördelas
jämnare. Därmed får alla bättre möjligheter till arbete.
Det nås genom bättre baskunskaper och fler
utbildade. Rättvisa kan nås endast när människor ges
lika möjligheter till utbildning och arbete. Sverige skall
åter visa att en god tillväxt och ökad sysselsättning
bäst förenas med en jämn fördelning av de
ekonomiska resurserna.
PROP. 1997/98:150
PROP. 1997/98:150
34
33