Post 6068 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:150 ·
1998 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/13
Bilaga 5
Fördelningspolitisk
redogörelse
.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 5
1 Inledning 5
2 Inkomstfördelningen 6
2.1 Spridningen i ekonomiska resurser 6
2.2 Ekonomiskt svaga 6
3 Barn och äldre 7
3.1 Barnens ekonomiska standard 7
3.2 Ålderspensionärerna 8
4 Avslutande kommentar 9
Underbilagor:
1 Datamaterial och metoder 10
2 Referenser 11
Fördelningspolitisk redogörelse
Sveriges inkomstfördelning i
internationell belysning
Denna redogörelse innehåller en översikt av OECD:s
nyligen färdigställda undersökning av inkomstfördel-
ningen i olika länder. Redogörelsen har utarbetats av
fördelningspolitiska enheten vid
Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Sammanfattning
OECD-studien omfattar 13 länder och baseras på
nationella beräkningar för perioden från mitten av
1980-talet till mitten av 1990-talet. Huvudresultaten är
följande:
– Trenderna: Det finns inga enhetliga trender i
inkomstfördelningen under det senaste decenniet,
utvecklingen varierar mellan olika länder.
– Inkomstfördelningen: Sverige har fram till mitten
av 1990-talet lyckats bevara en internationellt sett
mycket jämn fördelning av den ekonomiska
standarden och en låg andel ekonomiskt svaga
hushåll, trots ökad spridning i inkomster av arbete
och kapital under senare år.
– Barnen: Även om barnfamiljerna i Sverige
drabbats av krisen och besparingarna har barnen i
Sverige fortfarande en god standard i förhållande
till genomsnittet för hela befolkningen jämfört med
andra länder. Jämförelsevis få barnfamiljer i
Sverige har en låg ekonomisk standard.
– De äldre: Den ekonomiska standarden bland
ålderspensionärerna i förhållande till genomsnittet
för alla personer är hög i Sverige. Pensionärerna i
Frankrike, Japan och USA har dock en högre
standard. Det är mycket få ålderspensionärer i
Sverige som har en låg standard.
1 Inledning
Intresset för inkomstfördelningen i olika länder har
ökat betydligt under senare år. Ett flertal
undersökningar har genomförts som beskriver
inkomstspridningen, hur den ändrats och vilka
förklaringar det kan finnas till förändringarna (se
underbilaga Referenser). De omfattar emellertid endast
utvecklingen fram till slutet av 1980-talet och i några
fall de första åren på 1990-talet. Därmed saknas
information om hur Sverige har klarat den ekonomiska
krisen och den höga arbetslösheten jämfört med andra
länder.
En studie har emellertid nyligen färdigställts av
OECD som följer utvecklingen från mitten av 1980-
talet fram till mitten av 1990-talet för 13 länder. De
länder som ingår är de nordiska länderna, de
kontinentaleuropeiska länderna Belgien, Frankrike,
Italien, Nederländerna och Tyskland samt de fyra
utomeuropeiska länderna Australien, Japan, Kanada
och USA. För vissa länder ingår även utvecklingen
från mitten av 1970-talet. Analyserna bygger på
beräkningar som utförts i vardera land enligt
standardiserade metoder. Finansdepartementet har
genomfört beräkningarna som avser Sverige med hjälp
av SCB:s undersökningar av hushållens inkomster
(HINK).
I rapporten används olika statistiska metoder för att
beskriva inkomstspridningen, andelen ekonomiskt
svaga hushåll och skatternas och transfereringarnas
omfördelande effekter. Rapporten är mycket
innehållsrik. Följande sammanställning innehåller
resultaten avseende främst inkomstfördelningen och
dess förändring jämfört med andra länder.
Det bör betonas att det är svårt att jämföra
inkomstfördelningar rättvist. De stora skillnaderna i
befolkningens sammansättning,
sysselsättningsstruktur, skatter och transfereringar,
statistiska definitioner och mätmetoder osv. i olika
länder begränsar jämförbarheten och kan i enstaka fall
ge upphov till synvillor. Sverige får exempelvis i
internationella jämförelser ofta en något för hög andel
ekonomiskt utsatta hushåll, för hög spridning och en
för låg relativ standard för yngre hushåll. Orsaken är
att SCB i sina undersökningar, till skillnad mot andra
statistikmyndigheter, räknar ungdomar över 18 år som
bor kvar hos föräldrarna som egna hushåll. Flera
länder har genomfört skattereformer som bryter de
statistiska serierna över inkomstfördelningen .
Resultaten i OECD-studien överensstämmer dock väl
med tidigare studier varför de kan antas rimligt
robusta. Definitioner och mätmetoder redovisas i
underbilaga 1.
2 Inkomstfördelningen
2.1 Spridningen i ekonomiska resurser
Sverige har länge haft en internationellt sett mycket
jämn fördelning av de ekonomiska resurserna och få
fattiga jämfört med andra länder, vilket en lång rad
undersökningar visar. OECD:s nya beräkningar för
1995 tyder på att fördelningen i Sverige fortfarande är
mycket jämn, dock inte unikt jämn (tabell 2.1).
Fördelningen av ekonomiska resurser mäts med
spridningen i individernas disponibla årsinkomster
justerade för försörjningsbörda (se vidare underbilaga
1). De generella transfereringarna och skatterna har
motverkat en ökad spridning i inkomster från arbete
och kapital. Sverige och de övriga nordiska länderna
har en låg inkomstspridning enligt den s.k. Gini-
koefficienten. Gini-koefficienten är det vanligaste
statistiska måttet där ett högt värde innebär en större
spridning. Som nämnts gör skillnader i metoder
nivåjämförelserna ungefärliga.
Inkomstspridningen har ökat i flertalet jämförda
länder sedan mitten av 1980-talet och ökningen i
Sverige är ganska genomsnittlig, särskilt med hänsyn
till den något längre mätperioden för Sverige.
Ökningen av Gini-koefficienten har varit högre i bl.a.
Italien, Norge, Finland och Nederländerna. I några
länder har inkomstspridningen minskat, exempelvis i
Danmark och Kanada.
TABELL 2.1 INKOMSTSPRIDNINGEN
(GINI-KOEFFICIENTER)
LAND
NIVÅ 95
FÖRÄNDRING (PE)
1 Danmark
21,7
-1,1
2 Sverige
23,0
1,4
3 Finland
23,1
1,9
4
Nederländerna
25,3
1,9
5 Norge
25,6
2,2
6 Japan
26,5
1,2
7 Belgien
27,2
1,2
8 Tyskland
28,2
1,7
9 Kanada
28,4
-0,6
10 Frankrike
29,1
-0,5
11 Australien
30,6
-0,6
12 USA
34,4
0,4
I3 Italien
34,5
3,9
Not: För Tyskland, Australien och Japan mäts förändringen 1984-
1994, Norge och Finland 1986-95, Frankrike 1979-1990,
Nederländerna och Kanada 1985-1994, Italien 1984-1993, USA 1985-
1995 samt Danmark, Belgien och Sverige 1983-1995.
(PE) = Procentenhet
Källa: Income Distribution and Poverty in Selected OECD Countries.
Gini-koefficienten är inte särskilt känslig för
förändringar för de ekonomiska svaga eller
välbeställda grupperna. Andra statistiska mått på
spridningen visar på en marginell försämring för
personer med de lägsta inkomsterna men förbättringar
för dem med högst inkomster. De länder som haft en
tydligt ökad inkomstspridning har haft en markant
förbättring för höginkomstgruppen och en relativ
försämring för dem med lägst inkomster.
Resultaten för Sverige bl.a. om förändringen sedan
mitten av 1980-talet avviker något från vad som
redovisats tidigare (bl.a. i prop. 1997/98:1, bilaga 7).
Det beror dels på OECD:s metod för att justera för
skattereformen, dels på att OECD använder den i
internationella sammanhang vanligaste metoden att
justera för försörjningsbörda där hushållets inkomst
divideras med roten ur antalet hushållsmedlemmar.
Det ger större ”stordriftsfördelar” till barnfamiljer än
SCB:s justering som baseras på
socialbidragsnormerna.
2.2 Ekonomiskt svaga
Ett centralt mål för välfärdspolitiken är att så långt
möjligt minska risken att medborgare har så låga
inkomster att de kan anses fattiga. Ett vanligt sätt att
mäta detta är att räkna andelen individer som har en
disponibel inkomst som är lägre än halva
medianinkomsten för hela befolkningen. En gynnsam
utveckling visas av att andelen individer under detta
relativa fattigdomsstreck minskar (minustecken)
medan utvecklingen är ogynnsam om andelen ökar
(plustecken). I Sverige har andelen inte förändrats
nämnvärt sedan mitten av 1980-talet (tabell 2.2).
Ungefär hälften av de jämförda länderna har haft en
ogynnsam utveckling och Sveriges utveckling är
ganska genomsnittlig. Andelen under
fattigdomsstrecket har ökat mest i Tyskland,
Nederländerna och Italien.
TABELL 2.2 FÖRÄNDRING I ANDEL UNDER
FATTIGDOMSSTRECKET
LAND
RELATIVT
FATTIGDOMSSTRE
CK (PE)
ABSOLUT
FATTIGDOMSSTRE
CK (PE)
1 Belgien
-2,8
-3,9
2 Australien
-2,7
-2,4
3 Danmark
-2,0
-4,0
4 Frankrike
-1,5
-2,9
5 USA
-1,2
-2,6
6 Kanada
-0,8
-1,3
7 Finland
-0,2
..
8 Sverige
0,4
-0,3
9 Japan
0,8
-2,9
10 Norge
1,1
0,1
11 Tyskland
2,9
-0,9
12
Nederländerna
3,0
0,2
13 Italien
3,9
2,0
Not, källa: Se tabell 2.1
Andelen individer under ett relativt fattigdomsstreck
är ett slags fördelningsmått. Det är fullt möjligt att
välståndet ökar i samhället samtidigt som den relativa
fattigdomen ökar. För att få en uppfattning om
absoluta förändringar i respektive land kan man
relatera inkomsterna i olika grupper varje år till
inkomsterna under det första undersökningsåret.
Detta mått fångar både effekter av den ekonomiska
tillväxten och fördelningen av välståndet. Andelen
individer under ett absolut fattigdomsstreck har
minskat i nästan alla undersökta länder sedan mitten
av 1980-talet. I Sverige har denna andel inte minskat
nämnvärt.
De nationella beräkningarna anses inte tillräckligt
harmoniserade för att medge jämförelser av hur stor
andel av alla personer som har inkomster under halva
medianinkomsten. OECD:s beräkningar i databasen
LIS (Luxembourg Income Study) visar dock att
Sverige 1992 fortfarande hade en internationellt sett
mycket låg andel med inkomster under halva
medianinkomsten och att andelen har varit oförändrad
sedan 1975 (tabell 2.3). I exempelvis USA är andelen
nära tre gånger högre och den har ökat sedan 1974.
TABELL 2.3 ANDEL INDIVIDER UNDER
FATTIGDOMSSTRECKET
LAND
ANDEL UNDER (%)
FÖRÄNDRING
(PE)
1 Tyskland
5,5
-1,0
2 Sverige
6,5
+0,1
3 Frankrike
8,2
-2,1
4 Kanada
11,2
-3,9
5 USA
17,7
+2,4
Not: För Tyskland mäts förändringen 1978-1989, Frankrike 1984-
1989, Kanada 1975-1991, USA 1974-1994 samt Sverige 1975-1992.
Källa: Se tabell 2.1
3 Barn och äldre
En stor del av omfördelningen genom skatte- och
bidragssystemen syftar till att omfördela över livet
och ge en rimlig del av landets välstånd till dem som
på grund av ålder inte arbetar. Därför är det viktigt att
bedöma hur barn och äldre klarar sig i förhållande till
andra grupper.
3.1 Barnens ekonomiska standard
Genom att omfördela inkomster till barnfamiljer och
skydda barnen från fattigdom vill man utjämna
chanserna i livet och förebygga social utslagning.
Alla OECD-länder har system för att gynna
barnfamiljer men de skiljer sig betydligt i storlek och
utformning. Ett flertal studier har visat att de svenska
barnen har en bättre relativ standard än vad som är
vanligt i andra länder. Den ekonomiska krisen och
besparingarna i Sverige har dock träffat barnfamiljerna
relativt hårt (se prop. 1997/98:1, bilaga 7).
De nya beräkningarna från OECD visar emellertid
att barnen i Sverige fortfarande har en god relativ
standard (tabell 3.1). Barnen under 18 år har i
beräkningen förenklat antagits få samma del av de
disponibla inkomsterna som föräldrarna. Barnens
genomsnittsbelopp har sedan beräknats i procent av
genomsnittet för hela befolkningen. Barnen i Sverige
hamnar på tredje plats efter barnen i Belgien och
Finland.
TABELL 3.1 BARNS RELATIVA DISPONIBLA
INKOMST
LAND
NIVÅ 95
FÖRÄNDRING (PE)
1 Belgien
104,9
..
2 Finland
100,4
+2,3
3 Sverige
97,9
-3,9
4 Norge
97,4
+0,9
5 Danmark
96,7
-2,9
6 Frankrike
92,1
-0,4
7 Tyskland
91,5
-1,9
8 Italien
89,3
-0,9
9
Nederländerna
88,9
-1,1
10 Japan
88,2
-3,7
11 Australien
84,8
-4,7
12 USA
83,7
-2,1
Not: För Sverige, USA, Nederländerna och Australien mäts
förändringen från mitten av 1970-tal till mitten av 1990-tal, för övriga
länder börjar mätningen i mitten av 1980-talet.
Källa: Se tabell 2.1
Barnen i Sverige har under mätperioden fått en
betydande standardförsämring men det gäller också i
flertalet andra länder. Det är bara barnen i Finland och
Norge som fått det relativt bättre. Det bör noteras att
mätperioderna varierar.
Ett annat mått på barnens situation är hur många
barn som lever i familjer med låga inkomster. Det kan
mätas genom andelen av olika familjetyper som räknas
till de 20 procent med lägst ekonomisk standard,
exempelvis bland ensamföräldrar utan arbete som är
en mycket utsatt grupp i alla länder. Enligt OECD:s
beräkningar är det i Sverige en jämförelsevis lägre
andel ensamföräldrar utan arbete som hör till de 20
procent med lägst ekonomisk standard (tabell 3.2). I
exempelvis Nederländerna, Danmark och USA har i
stort sett alla ensamföräldrar utan arbete en svag
relativ ekonomisk standard. Bland ensamföräldrar med
arbete är det i Sverige också en ganska låg andel som
hör till dem med lägst ekonomisk standard.
TABELL 3.2 ANDEL AV ENSAMFÖRÄLDRAR MED 20
PROCENT LÄGST STANDARD
LAND
UTAN ARBETE (%)
MED ARBETE (%)
1 Finland
62,1
23,3
2 Sverige
66,5
30,4
3 Japan
70,6
67,1
4 Belgien
74,4
29,7
5 Frankrike
76,4
36,4
6 Italien
79,7
40,0
7 Tyskland
81,8
51,0
8 Norge
83,7
18,5
9 Australien
86,8
25,8
10
Nederländerna
89,2
39,4
11 Danmark
92,7
56,1
12 USA
94,6
45,5
Källa: Se tabell 2.1
För ensamföräldrar i Sverige har utvecklingen varit
svagare än genomsnittet för befolkningen men
utvecklingen har varit ännu sämre för ensamföräldrar i
bl.a. Australien, Finland, Danmark och Italien, främst
beroende på arbetslösheten.
Enligt OECD:s beräkningar i LIS-databasen
hamnade endast 2,7 procent av barnfamiljerna i
Sverige under halva medianinkomsten i början av
1990-talet jämfört med exempelvis 4,0 procent i
Tyskland, 7,5 procent i Frankrike, 12,7 procent i
Kanada och 20,5 procent i USA .
Fram till mitten av 1990-talet förefaller det svenska
välfärdssystemet ha skyddat barnfamiljerna i Sverige
så att de fortfarande kan anses relativt gynnade
jämfört med barnfamiljer i de flesta andra OECD-
länder. Kunde man också väga in värdet av offentliga
tjänster torde de svenska barnfamiljernas situation
framstå som ännu fördelaktigare.
3.2 Ålderspensionärerna
Ålderspensionärerna som grupp har klarat den
ekonomiska krisen bättre än flertalet andra grupper (se
prop. 1997/98:1, bilaga 7). Ålderspensionärernas
ekonomiska standard justerad för försörjningsbörda
ligger ungefär på samma nivå som
genomsnittsstandarden för alla individer.
De nya analyserna från OECD visar att
ålderspensionärerna i Sverige åtnjuter en god
ekonomisk standard i förhållande till genomsnittet i
befolkningen men inkomsterna är inte unikt höga
(tabell 3.3). Pensionärerna i Frankrike, Japan och USA
har en högre relativ standard och pensionärerna i
Tyskland och Nederländerna ligger på ungefär samma
nivå.
TABELL 3.3 ÅLDERSPENSIONÄRERS RELATIVA
DISPONIBLA INKOMST
LAND
NIVÅ 95
FÖRÄNDRING (PE)
1 Frankrike
95,0
+0,8
2 Japan
93,1
-0,8
3 USA
91,9
+6,4
4 Sverige
89,3
+16,5
5 Tyskland
89,3
+4,3
6
Nederländerna
87,5
-8,9
7 Italien
84,7
+2,9
8 Finland
78,1
+1,1
9 Norge
73,7
+4,0
10 Danmark
73,4
+4,7
11 Australien
68,2
-5,7
Not, källa: Se tabell 3.1
Ålderspensionärerna har i de flesta länder fått en höjd
relativ standard jämfört med befolkningen. I Sverige
har ökningen varit exceptionell. Det är framför allt de
äldre som tjänat på de ökade transfereringarna medan
yngre har förlorat på den minskade sysselsättningen.
Det är mycket få svenska ålderspensionärer som
har en svag ekonomisk standard, dvs. vars disponibla
inkomster ligger under halva medianinkomsten för
hela befolkningen. I Sverige är det i början av 1990-
talet endast 6,3 procent jämfört med 7,6 procent i
Tyskland, 12,4 procent i Frankrike och 20,5 procent i
USA. I Kanada var andelen också låg, endast 5,1
procent.
4 Avslutande kommentar
Det förefaller inte finnas några enhetliga trender i
inkomstfördelningen under det senaste decenniet
utan utvecklingen varierar mellan olika länder. I
somliga länder ökar både inkomstspridningen och
andelen ekonomiskt svaga hushåll, i andra länder är
tendensen motsatt, i andra åter går utvecklingen av
inkomstspridningen respektive andelen svaga hushåll
i olika riktning. I Sverige har inkomstspridningen och
andelen ekonomiskt svaga hushåll ökat något sedan
mitten av 1980-talet men ökningen är ganska
genomsnittlig bland de studerade länderna, särskilt
om man tar hänsyn till att mätperioden är något längre
i Sverige. Trots en djup ekonomisk kris och en hög
arbetslöshet har Sverige fram till mitten av 1990-talet
lyckats bevara en internationellt sett jämn fördelning
av de ekonomiska resurserna och en låg andel
ekonomiskt svaga. Barn och äldre har fortfarande en
relativt god standard i förhållande till hela
befolkningen i Sverige jämfört med andra länder.
Utjämningen genom skatter och transfereringar har till
stor del kompenserat en ökad spridning i inkomster av
arbete och kapital.
Resultaten skall bedömas med viss försiktighet. De
olika ländernas undersökningar av
inkomstfördelningen är ännu inte harmoniserade
varför nivåjämförelserna är ungefärliga. För Sveriges
del gör skattereformen förändringsmätningarna
osäkra. Beräkningar som bygger på enstaka mätår är
känsliga för vilka år man väljer, exempelvis kan
länderna befinna sig i olika konjunkturfaser.
Jämförelser med andra studier indikerar dock att
resultaten är ganska robusta.
Underbilaga 1: Datamaterial och metoder
Datamaterial
Underlagen till OECD-rapporten kommer från olika
nationella stickprov som innehåller uppgifter om
inkomster, skatter m.m. på individuell nivå.
Stickprovsstorlekarna varierar från ca 5 000 individer i
Tyskland upp till 75 000 i Nederländerna. Alla
datamaterial är tvärsnitt, dvs. de ger en ”ögonblicks-
bild” av inkomstfördelningen i varje land ett visst år.
Den rörlighet över tiden som finns mellan olika
inkomstlägen kan därför inte beskrivas. Materialen är
hämtade från tre olika tidsperioder: mitten av 1970-
talet, av 1980-talet och av 1990-talet. Vissa länder
saknar uppgifter från 1970-talet.
Materialen innehåller olika slags osäkerhet. Dels
finns fel som beror på att inte hela befolkningen är
undersökt, utan bara ett stickprov. Det kan innebära
att en förändring som uppmäts mellan två olika
perioder, om man har otur, inte beror på verklig
förändring utan på vilka som råkade komma med i
urvalet. Dessutom finns olika mätfel som att svarande
på enkäter, avsiktligt eller oavsiktligt, uppger fel
inkomster osv. Ett annat problem som förekommer är
att en del uppgifter har mätts på olika sätt under olika
tidsperioder. Detta gäller t.ex. Sverige, där
skattereformen 1990/1991 bl.a. innebar att vad som
räknas som lön skiljer sig något före respektive efter
reformen.
Inkomstbegrepp
I analysen används vanligen hushållets disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda som mått på
ekonomisk standard. Disponibel inkomst definieras
som summan av lön, företagarinkomst, kapitalinkomst
och transfereringar minskad med skatter.
För att ta hänsyn till hushållens olika
försörjningsbörda divideras hushållets disponibla
inkomst med kvadratroten ur antalet individer i
hushållet. Ett enpersonshushåll får alltså sin
disponibla inkomst dividerad med 1, för ett hushåll
med tvåpersoner divideras inkomsten med Ö2 = 1,41
osv. Det är den vanligaste metoden vid internationella
jämförelser för att beakta ”stordriftsfördelar” hos
hushållet och att beskriva vilken ekonomisk nivå en
individ i hushållet lever på.
Resultaten avser justerad disponibel inkomst per
individ. Det är visserligen hushållets inkomst och
försörjningsbörda som beräknas men sedan använder
man antalet individer i hushållet för att beräkna de
olika måtten på spridningen etc.
Att mäta inkomstspridning
I OECD-rapporten används olika
inkomstspridningsmått. De har alla det gemensamt att
lägre värden innebär jämnare fördelning. Däremot
reagerar de av matematiska skäl olika på förändringar
beroende på var i inkomstfördelningen förändringen
sker. Det vanligaste statistiska måttet på ojämnheten i
inkomstfördelningen är den så kallade Gini-koeffi-
cienten som antar värdet 0 när inkomsterna är lika för
alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en
person får alla inkomster (redovisas ofta multiplicerad
med 100). Koefficienten är mest känslig för vad som
händer i mitten av fördelningen. Den kan sägas visa
hur stor inkomstskillnad det är mellan två
slumpmässigt utvalda individer/hushåll i genomsnitt
räknat i förhållande till medelinkomsten. Om Gini–
koefficienten är 0,250 och medelinkomsten för alla är
90 000 kronor skall man vänta sig att skillnaden är
2*0,250 eller 50 procent av medelinkomsten, dvs.
45 000 kronor.
Fattigdomsmått
Hur stor fattigdomen är i en befolkning mäts oftast
relativt. Det vanligaste är att man beräknar hur stor
andel av befolkningen som har en disponibel inkomst
som är lägre än medianindividens halva disponibla
inkomst. Medianen är den inkomstnivå där hälften av
individerna har en lägre inkomst och den andra hälften
en högre.
Underbilaga 2: Referenser
Aaberge, R., Björklund, A., Jäntti, M., Pedersen, P.,
Smith, N., Wennemo, T. (1997): Unemployment
Shocks and Income Distribution: How did the Nordic
Countries Fare during their Crises. Statistics Norway
No. 201.
Atkinson, A.B., Rainwater, L., Smeeding, T. M. (1995):
Income Distribution in OECD Countries. Social Policy
Studies No. 18. OECD. Paris 1995.
Björklund, A., Fritzell, J. (1992): Inkomstfördelningens
utveckling. Bilaga 8 till LU92. Stockholm 1992.
Björklund, A., Freeman, R.B. (1997): Generation
Equality and Eliminating Poverty, the Swedish way.
Ed: the Welfare State in Transition. National Bureau
of Economic Research, University of Chicago Press
1997.
Burniaux, J-M. mfl (1998): Income Distribution and
Poverty in Selected OECD Countries. Economics
Department Working Papers No. 189.
Fritzell, J. (1993): Income Inequality Trends in the
1980s: A Five-Country Comparison. Acta Sociologica
No. 36. 1993.
Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Cross-National
Comparisons of Earnings and Income Inequality.
Journal of Economic Literature, June 1997.
Gottschalk, P., Smeeding, T. (1997): Empirical Evidence
on Income Inequality in Industrialized Countries.
Working Paper Series No. 154. Luxembourgh Income
Study.
Jäntti, M. (1996): Inequality in Five Countries in the
1980s: The Role of Demographic Shifts, Markets and
Government Policies. Åbo Akademi Universitet.
Burniaux, J-M. mfl (1998): Income Distribution and Poverty in Selected
OECD Countries. Economics Department Working Papers No. 189. Under
publ., tillgänglig på OECD:s hemsida.
Beräkningarna har genomförts av Thomas Pettersson och Ylva Andersson
vid Finansdepartementet.
För att justera för skattereformen i Sverige 1990-1991 länkar OECD
förändringen t.o.m. 1990 med förändringen fr.o.m. 1991, dvs. förändringen
mellan 1990 och 1991 ingår inte. Metoden kan innebära att förändringarna
underskattas något i Sverige.
Resultaten avviker också från SCB:s officiella statistik eftersom
individvikter används, enligt den numera allt vanligare metoden. SCB
använder hushållsvikter vilket innebär att man ger större vikt vid vad som
händer ensamma personer än vad som händer samboende och barn.
PROP. 1997/98:150 BILAGA 5
PROP. 1997/98:150 BILAGA 5
10
3
9