Post 6047 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1998/99:115 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    På ungdomars villkor - ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Kulturdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 115
                
                
                
                Regeringens proposition 
1998/99:115
På ungdomars villkor
– ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro
Prop. 
1998/99:115
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 maj 1999
Göran Persson
	Ulrica Messing 
	(Kulturdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
För den nationella ungdomspolitiken på 2000-talet föreslås tre övergri-
pande mål som skall ersätta tidigare riktlinjer. För det första skall ungdo-
mar ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv. För det andra 
skall ungdomar ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet. För 
det tredje skall ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska 
tänkande tas till vara som en resurs.
De tre målen bör ingå i ett system för styrning, uppföljning och analys 
av ungdomspolitiken. Förutom målen bör detta system bestå av delmål 
samt goda exempel, vilka utgörs av olika verksamheter som bidrar till att 
ungdomspolitikens mål uppnås.
I propositionen redovisas också ett antal prioriteringar samt åtgärder 
som genomförs eller kommer att genomföras, med fokus på demokrati, 
rättvisa och framtidstro. Vidare redovisas regeringens syn på vissa frågor 
kring den kommunala fritids- och kulturpolitiken samt viktiga inslag i 
utvecklingen av en samlad ungdomspolitik i kommunerna.
Slutligen redovisas i propositionen en svensk strategi för ungdomsfrå-
gor i EU samt regeringens syn på ungdomar som en resurs i det interna-
tionella samarbetet.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	5
2	Ärendet och dess beredning	6
2.1	Ungdomspolitiska kommittén	6
2.2	Åldersgränsutredningen	7
2.3	Ungdomsfrågor i EU – Förslag till svensk strategi	7
2.4	Ungdomsting	7
2.5	Återstående förslag	8
3	Bakgrund	9
3.1	Att vara ung – perioden mellan barndom och vuxenliv	9
3.1.1	Vad menas med ungdom?	11
3.1.2	Studie om ungdomars värderingar	12
3.2	Ungdomspolitikens framväxt	12
3.2.1	Den svenska ungdomspolitikens framväxt	12
3.2.2	Internationella initiativ av betydelse för den 
svenska ungdomspolitiken	14
3.2.3	Samarbetet inom EU	16
3.3	Ungdomars levnadsvillkor under 1990-talet	16
3.3.1	Ungdomar och utbildning	16
3.3.2	Ungdomar och arbete	17
3.3.3	Ungdomar och ekonomi	19
3.3.4	Ungdomar och bostad	20
3.3.5	Ungdomars hälsa	20
3.3.6	Ungdomar och narkotika	21
3.3.7	Ungdomars fritids- och kulturvanor	22
3.3.8	Ungdomars föreningsengagemang	23
3.4	Ungdomars möjlighet till inflytande och delaktighet	23
3.5	Ungdomars framtidstro	26
4	En nationell ungdomspolitik	28
4.1	Målstyrning av ungdomspolitiken	29
4.2	Mål för den nationella ungdomspolitiken	30
4.3	Precisering av den nationella ungdomspolitiken	32
4.4	Ungdomsstyrelsens verksamhet och genomförandet 
	av den nationella ungdomspolitiken	35
5	Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro	37
5.1	Demokrati – inflytande och delaktighet	37
5.1.1	En demokratikommission för, med och av 
ungdomar	37
5.1.2	Demokrati i skolan	38
5.1.3	En ungdomsdelegation knuten till 
	regeringen	41
5.1.4	Fler ungdomar i olika offentliga organ	42
5.1.5	Rösträtt kopplat till kalenderår	44
5.1.6	Tillgång till information ger makt – 
Ungdomskanalen	45
5.2	Rättvisa villkor – ingen får lämnas utanför!	46
5.2.1	IT som redskap för rättvisa	46
5.2.2	Åldersgränser kopplade till kalenderår	48
5.2.3	Könsneutrala åldersgränser vid tillträde 
	till restauranger och andra kommersiella 
nöjeslokaler	48
5.2.4	Ökad kunskap om utanförskapet	49
5.2.5	Den kommunala utvecklingsgarantin	50
5.2.6	Ökad kunskap om villkoren för flickor 
	med annan etnisk och kulturell bakgrund	52
5.2.7	Åtgärder i storstädernas bostadsområden	52
5.2.8	Insatser mot drogmissbruk	54
5.3	Kompetens och entreprenörskap	55
5.3.1	Lära för livet – modern kunskapssyn i 
	skolan	55
5.3.2	Nätverk till stöd för nya verksamheter 
	över hela landet	56
5.3.3	Informell utbildning – en nyckel till 
	framtida kompetenser	57
5.3.4	Ungdomar som entreprenörer – att skapa 
	sina egna jobb	58
5.4	Ökat stöd till ungdomars engagemang för demokrati, 
rättvisa och framtidstro	60
5.4.1	Förstärkt stöd till lokal ungdomsverksam-
	het – bidrag från AB Svenska Spel	61
5.4.2	Stöd till utvecklingen av ungas egen 
organisering	62
5.4.3	Idrotten – vår största ungdomsrörelse	62
5.4.4	Ungas egna visioner inför millennieskiftet	64
5.4.5	Bättre service till eldsjälar och projekt-
	makare	64
6	Ungdomspolitik i kommunerna	66
6.1	En kommunal helhetssyn på ungdomar	66
6.2	Fritids- och kulturpolitik i kommunerna	67
6.3	Satsning på Ung kultur	70
6.4	Utveckling av nya lokala lösningar för ungdomars 
fritidsverksamhet	71
6.5	Behovet av lokaler för ungdomsverksamhet	71
7	Internationellt samarbete	73
7.1	En svensk strategi för ungdomsfrågor i EU	73
7.2	Ungdomar som resurs i det internationella arbetet	76
8	Ekonomiska konsekvenser	78
Bilaga 1	Sammanfattning av delbetänkandet Unga och arbete 
		(SOU 1997:40)	79
Bilaga 2	Sammanfattning av slutbetänkandet Politik för unga 
		(SOU 1997:71)	89
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande 
		över Ungdomspolitiska kommitténs betänkanden 
		Unga och arbete (SOU 1997:40) och Politik för 
		unga (SOU 1997:71)	96
Bilaga 4	Sammanfattning av slutbetänkandet Bevakad över-
		gång – Åldersgränser för unga upp till 
		30 år (SOU 1996:111)	98
Bilaga 5	Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande 
		över Åldersgränsutredningens betänkande Bevakad 
		övergång – Åldersgränser för unga upp till 30 år 
		(SOU 1996:111)	108
Bilaga 6	Sammanfattning av promemorian Ungdomsfrågor i 
		EU – förslag till en svensk strategi (Ds 1996:331)	109
Bilaga 7	Sammanfattning av ungdomsting och temamöten inför 
		den ungdomspolitiska propositionen	113
Bilaga 8	99 exempel på verksamhet som avser att bidra till att 
		ungdomspolitikens mål uppfylls.	117
Bilaga 9	Information om bidrag till ungdomsprojekt	138
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 4 maj 1999	140
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
1.	mål för den nationella ungdomspolitiken (avsnitt 4.2),
2.	Ungdomsstyrelsens verksamhet (avsnitt 4.4). 
2 Ärendet och dess beredning
2.1 Ungdomspolitiska kommittén 
Regeringen bemyndigade i december 1995 chefen för Civildepartementet 
att tillkalla en kommitté med parlamentarisk förankring med uppgift att 
se över vissa ungdomspolitiska frågor (dir. 1995:154 ). Den 19 december 
1996 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv (dir.1996:124) till kom-
mittén. 
I kommitténs uppdrag ingick bland annat att föreslå mål för ungdoms-
politiken samt metoder för styrning, uppföljning och utvärdering av må-
lens genomförande och åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till 
inflytande på olika nivåer i samhället. Kommittén skulle vidare analysera 
ungdomars situation på bostads- och arbetsmarknaderna samt föreslå åt-
gärder för att underlätta ungdomars inträde på dessa områden. Härutöver 
skulle kommittén enligt uppdraget arbeta utåtriktat i syfte att skapa debatt 
samt fånga in olika åsikter om ungdomspolitiken. Kommittén antog nam-
net Ungdomspolitiska kommittén.
Kommittén överlämnade i mars 1997 delbetänkandet Unga och arbete 
(SOU 1997:40) med förslag till arbetsmarknadsåtgärder för ungdomar. 
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. 
I maj 1997 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande Politik för 
unga (SOU 1997:71). I detta betänkande föreslås mål för ungdoms-
politiken. En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 2. Såväl 
del- som slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över 
remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remiss-
yttrandena har publicerats i departementspromemorian Remissamman-
ställning avseende Ungdomspolitiska kommitténs betänkanden Unga och 
arbete (SOU 1997:40) och Politik för unga (SOU 1997:71) (Ds 
1997:88). 
Ungdomsstyrelsens rapport – Förslag till delmål för ungdomspoliti-
ken 
Regeringen gav i december 1997 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att – i nära 
samarbete med berörda myndigheter samt Svenska Kommunförbundet 
(Kommunförbundet) – lämna förslag till konkreta delmål utifrån de över-
gripande mål som den ungdomspolitiska kommittén förslog. Ungdoms-
styrelsen har i maj 1998 till regeringen överlämnat rapporten Förslag till 
delmål för ungdomspolitiken, vilken har kommit att utgöra ett underlag 
för avsnitt 4.3 om delmål. 
2.2 Åldersgränsutredningen
Regeringen bemyndigade den 9 mars 1995 chefen för Civildepartementet 
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn 
av de åldersgränser i samhället som berör unga människor upp till 30 års 
ålder och motiven för dem (dir. 1995:29). I uppgiften ingick att kartlägga 
rådande förhållanden och analysera i vad mån existerande åldersgränser 
orsakade problem samt lämna förslag på sådana förändringar som kan 
behövas. Utredaren skulle dessutom överväga behovet av förändringar av 
de åldersgränser som gällde inom statsbidragssystemet för ungdomsorga-
nisationer. Utredningen antog namnet Åldersgränsutredningen. 
Inom ramen för utredningsuppdraget genomförde utredningen en hea-
ring rörande åldersgränserna på det alkoholpolitiska området. Vid denna 
hearing medverkade inte bara företrädare från myndigheter m.fl. på om-
rådet utan också representanter för ett stort antal ungdomsorganisationer. 
I juni 1996 överlämnade utredningen betänkandet Bevakad övergång – 
Åldersgränser för unga upp till 30 år (SOU 1996:111). En sammanfatt-
ning av betänkandet finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. 
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställ-
ning av remissyttrandena har publicerats i departementspromemorian 
Remissammanställning Åldersgränsutredningens betänkande Bevakad 
övergång – åldersgränser för unga upp till 30 år (Ds 1997:33). 
2.3 Ungdomsfrågor i EU – Förslag till svensk strategi
För att bl.a. utarbeta en svensk strategi för arbetet med ungdomsfrågor i 
EU beslutade chefen för Civildepartementet den 21 december 1995 att 
tillsätta en arbetsgrupp. 
Arbetsgruppens rapport Ungdomsfrågor i EU – Förslag till en svensk 
strategi (Ds 1996:31) innefattar såväl övergripande som mer konkreta 
förslag till åtgärder. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. 
Promemorian har behandlats vid två hearingar i oktober 1996. 
2.4 Ungdomsting
Under våren 1999 har ungdomsting genomförts i Gällivare, Skellefteå 
och Jönköping. Vidare har Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisatio-
ner (LSU) genomfört ett ungdomsting i stadsdelen Husby i Stockholms 
kommun. Syftet med dessa ungdomsting har varit att ge ungdomar möj-
lighet att diskutera och lämna synpunkter på för dem väsentliga frågor. 
Diskussionerna vid dessa ting har i huvudsak fokuserats på ungdomars 
inställning och möjligheter till inflytande, demokrati, integration och 
framtidstro. Därutöver har tre separata temamöten anordnats. Dessa mö-
ten har behandlat IT-frågor, den kommunala utvecklingsgarantin samt 
fritids- och kulturfrågor. En sammanfattning av diskussionerna vid både 
ungdomstingen och temamötena presenteras i bilaga 7. 
2.5 Återstående förslag
I denna proposition tar regeringen upp en del av de förslag som utred-
ningarna har lämnat.
De förslag som inte behandlas i propositionen övervägs vidare inom 
Regeringskansliet.
3 
3 Bakgrund 
3.1 Att vara ung – perioden mellan barndom och 
vuxenliv
Dagens ungdomsgeneration är, som varje ny generation, på flera sätt 
unik. Den växer upp i en tid där samhället är under stark omvandling, där 
gamla auktoriteter ersätts med nya förebilder och där tempot tenderar att 
hela tiden öka. Utvecklingen kan ge anledning till såväl förhoppningar 
som viss oro. Ingen kan i dag förutsäga vad framtiden har att erbjuda. 
Inte minst därför finns det anledning att fundera över den, och också göra 
det utifrån den nya generationens perspektiv.
Ungdomsgenerationen kan beskrivas som en mångfaldsgeneration. 
Aldrig tidigare har uppväxten för en hel generation präglats av en så om-
fattande etnisk och kulturell mångfald som i dag. Många ungdomar har 
kommit till Sverige från ett annat land, eller har en eller två föräldrar med 
denna bakgrund. En stor andel av ungdomarna växer också upp i miljöer, 
inte minst i storstäderna, som präglas av en omfattande mångfald. När 
olika erfarenheter möts utvecklas såväl nya perspektiv som nya 
kompetenser. Det är viktigt att samhället förmår att ta till vara de 
möjligheter detta ger.
Ungdomsgenerationen kan också beskrivas som en internationaliserad 
generation. Aldrig förr har ungdomar, oavsett etnisk och kulturell bak-
grund, haft så goda förutsättningar till internationella kontakter och 
erfarenheter som i dag. Allt fler reser allt längre bort. I spåren av 
tågluffningen i Europa har också fötts ett ökat intresse för bl.a. Asien, 
Australien och Latinamerika. Genom bl.a. utbytesprogram, praktik-
arbeten och medverkan i biståndsarbete har många av dagens ungdomar 
skaffat sig erfarenheter som ger dem goda förutsättningar på såväl 
arbetsmarknaden som i det sociala livet. Även detta ger samhället som 
helhet nya möjligheter.
Ofta beskrivs ungdomsgenerationen också som en IT-generation. Ald-
rig förr har en generation haft ett sådant försteg gentemot sina egna för-
äldrar och far- och morföräldrar som en stor del av dagens ungdoms-
generation har när det gäller den moderna informationstekniken. Det som 
ofta börjar som lek och spänning övergår för många till att också bli 
sysselsättning och försörjning. Det stora intresset och kompetensen inom 
IT-området bidrar därmed såväl till individens som samhällets 
utveckling. Dessutom har det på många håll, inte minst i skolan, vänt upp 
och ned på den traditionella maktbalansen mellan generationerna – 
eleven blir lärarens lärare.
Ungdomsgenerationens samlade karakteristik kan därmed beskrivas 
som fylld av möjligheter och goda förutsättningar för såväl den enskilde 
som för samhället som helhet. Men som så ofta är detta inte hela san-
ningen. Det finns också en annan sida av verkligheten.
Ofta beskrivs ungdomsgenerationen som att den omfattas av en väx-
ande känsla av maktlöshet. Detta beror dock inte på ungdomars eget 
bristande intresse eller engagemang. Tvärtom visar många undersök-
ningar att ungdomar verkligen vill vara med och påverka, bestämma och 
ta ansvar i olika sammanhang. I stället består problemet i att ungdomar 
ofta upplever att de inte släpps in där makten finns. Ett annat hinder kan 
vara att traditionella arbetsformer förhindrar det dynamiska arbetssätt 
som många samhällsengagerade ungdomar efterlyser. Oavsett skälen är 
den ökade känslan av maktlöshet en allvarlig signal till det övriga sam-
hället, inte minst staten och kommunerna. Den ger anledning att sätta in 
ungdomars möjligheter till inflytande och delaktighet i ett större 
samhällsperspektiv som ytterst handlar om att värna demokratin och 
därmed de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Inom ungdomsgenerationen finns alltjämt uppenbara skillnader när det 
gäller jämställdheten mellan flickor och pojkar. Traditionella köns-
rollsmönster dominerar fortfarande valet av utbildning och yrkesinrikt-
ning, även om vissa framsteg gjorts under 1990-talet. På fritidsområdet 
återkommer rapporter om att resurserna fördelas ojämlikt ur ett könsper-
spektiv. I mötet mellan ungdomar med olika kulturell bakgrund kan det 
uppstå särskilda könsrolls- och jämställdhetsrelaterade problem som 
berör såväl flickor som pojkar.
Den ungdomsgeneration som växer upp under 1990-talet har drabbats 
av en arbetslöshet som är unikt hög för efterkrigstiden. Ungdomsarbets-
lösheten har legat på en nivå som är ungefär dubbelt så hög som för be-
folkningen i dess helhet. Även om utvecklingen nu har vänt har detta satt 
spår i stora delar av ungdomsgenerationen. En liten grupp ungdomar är 
sedan mycket lång tid arbetslösa. Det finns risk att en arbetslöshetskultur 
utvecklas, där ett hoppande mellan olika typer av ersättningssystem blir 
det normala sättet att försörja sig. Mest allvarligt är dock att den grupp 
som riskerar att bli långvarigt starkt marginaliserad tenderar att bli större. 
Genom att dessa unga människor hamnar vid sidan om det normala sam-
hällslivet riskerar de att varken få möjlighet att leva ett normalt liv eller 
få förmåga att bidra till den gemensamma samhällsnyttan.
Slutligen finns i dagens ungdomsgeneration en stark tendens till ökade 
skillnader mellan ungdomar med olika social bakgrund. För många ung-
domar har detta inneburit att deras beroende av sina föräldrar har ökat. 
De ökade skillnaderna märks kanske främst då det gäller ungdomars 
möjligheter att komma in på bostadsmarknaden. Betydelsen av "att födas 
av rätt föräldrar" har blivit allt större. När det gäller såväl möjligheten att 
få en egen bostad som bl.a. utbildning, arbete och hälsa går det i dag att 
se tydliga klasskillnader i ungdomsgenerationen. Kampen mot dessa 
ökade klasskillnader är en av de viktigaste uppgifterna inför och under 
det nya millenniet.
3.1.1 Vad menas med ungdom?
Inom ungdomsforskningen görs vanligen en distinktion mellan ungdom 
som livsfas och ungdom som social kategori. Livsfasdefinitionen 
fokuserar på ungdomsstadiet och identitetsutveckling i relation till barn- 
och vuxenstadiet. I studier av processer kring vuxenblivandet är därför 
livsfasdefinitionen ofta relevant. Synen på ungdom som en social 
kategori fokuserar i regel på ungdomar som grupp i samhället. Gruppen 
definieras av egenskaper som ålder och gemensamma sociala och 
kulturella villkor. Studier av ungdomars förutsättningar på arbets-
marknaden är ett exempel på ungdom som social kategori. 
Vilken definition som bör tillämpas inom ungdomspolitiken varierar 
beroende på åtgärdernas karaktär. Lagar och förordningar utgår med 
nödvändighet i regel från en åldersdefinition, medan andra mer 
policyorienterade insatser ofta riktar sig till grupper av unga människor 
med gemensamma sociala, ekonomiska eller kulturella förutsättningar. 
Övergången från ungdom till vuxen är något högst individuellt. Fakto-
rer som försörjning, familjebildning och eget boende kan spela stor roll 
för när en person själv uppfattar sig som vuxen – men även sociala sam-
manhang och möjlighet till inflytande över sin tillvaro kan vara av bety-
delse. I en studie presenterad av Ungdomsstyrelsen Ny tid – Nya tankar? 
Ungdomars värderingar och framtidstro (1998) (se bl.a. avsnitt 3.1.2), 
uppger merparten av de tillfrågade att de anser att man är vuxen när man 
tar ansvar för sina egna beslut. Faktorer såsom att bli myndig och flytta 
hemifrån inverkade således inte i lika hög utsträckning som ansvarsfrå-
gan. 
Det finns även gränsdragningsproblem i övergången från barndom till 
ungdom. Någon definitiv tidpunkt då barnet blir ungdom finns inte. Barn 
är i stor utsträckning beroende av vuxenvärldens skydd medan ungdomar 
snarast efterlyser stöd i sin egen utveckling och ofta frigörelse från för-
äldraberoendet. I Sverige har vi vidareutvecklat synen på barnpolitiken 
genom propositionen Strategi för att förverkliga FN:s konvention om 
barnens rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182). Denna tar sin utgångs-
punkt i FN:s konvention om barnets rättigheter, som omfattar alla upp till 
18 år. Barnkonventionen utgör därmed en väsentlig grund för såväl barn- 
som ungdomspolitiken. 
Av Sveriges befolkning är knappt en tredjedel under 25 år. Närmare 
1,1 miljoner är ungdomar i åldrarna 15–24 år. Dessa ungdomar är en so-
cialt, etniskt och kulturellt heterogen grupp, med sinsemellan olika förut-
sättningar och villkor. Som i alla andra generationer finns det exempelvis 
stora skillnader i ekonomisk standard mellan olika grupper av ungdomar. 
Därför är generella utsagor om hur ungdomar lever, tänker och handlar 
ofta missvisande. Ungdomars sociala och kulturella bakgrund är ofta 
starkare som gemensam och förenande egenskap än generationstill-
hörigheten. Gemensamt för alla ungdomar är emellertid att de successivt 
skall ta över det samhälle som äldre generationer lämnar efter sig. Hur 
dagens samhälle bemöter ungdomarnas möjlighet att påverka och utöva 
inflytande är avgörande för hur ungdomarna själva och samhället som 
helhet skall lyckas i denna process. 
3.1.2 Studie om ungdomars värderingar
Regeringen gav i februari 1997 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att i samar-
bete med Barn- och ungdomsdelegationen genomföra en studie om ung-
domars värderingar och framtidstro. Studien skall ses som en uppföljning 
av den studie som Statistiska centralbyrån (SCB) genomförde år 1993 på 
uppdrag av Barn- och ungdomsdelegationen. Denna studie redovisas i 
rapporten Ungdomars välfärd och värderingar (SOU 1994:73).
Inom ramen för uppdraget har Ungdomsstyrelsen genomfört en en-
kätundersökning. Undersökningen omfattar totalt 2 000 frågeställningar. 
Utöver en stor mängd värderings- och framtidsfrågor innefattar enkäten 
även ett flertal frågor om uppväxtförhållanden och levnadsvillkor som 
rör bland annat sysselsättning, boende, utbildning, inkomst, etnicitet och 
familjeförhållanden. Totalt har knappt 4 000 slumpmässigt utvalda per-
soner deltagit i undersökningen varav 3 300 ungdomar i åldrarna 16–29 
år samt en referensgrupp med drygt 600 personer mellan 35–74 år. 
Uppdraget redovisades till regeringen den 5 oktober 1998 genom 
rapporten Ny tid – Nya tankar? Ungdomars värderingar och framtidstro.
3.2 Ungdomspolitikens framväxt
3.2.1 Den svenska ungdomspolitikens framväxt
Utvecklingen av en statlig ungdomspolitik
Till en början handlade ungdomspolitiken om statens relation till landets 
ungdomsorganisationer. När Statens ungdomsråd bildades år 1959 var 
också dess huvuduppgift att vara kontakt- och samordningsorgan mellan 
ungdomsorganisationerna och regeringen. Under 1970- och 1980-talen 
kom ungdomspolitiken allt mer att handla om statens politik för att 
främja fritidsverksamhet och kulturella verksamheter bland barn och 
ungdomar. Detta klargjordes genom att Statens ungdomsråd år 1976 blev 
en statlig myndighet och i sin instruktion fick till uppgift att inom ramen 
för samhällets fritids- och kulturpolitik främja verksamhet bland barn och 
ungdomar. Vid denna tidpunkt skedde också en förskjutning av 
ungdomspolitiken från att vara sektorsindelad till att bli mer 
helhetsorienterad. 
Ungdomars villkor i samhället var under slutet av 1980-talet och bör-
jan av 1990-talet föremål för ett antal utredningar. Däribland kan nämnas 
Ungdomskommittén (dir. 1989:48) och Generationsutredningen (dir. 
1992:107). Den sistnämnda utredningen pekade bland annat på tenden-
serna till en förlängd ungdomstid orsakad av allt längre utbildningstider 
och svårigheter för unga att etablera sig på arbets- och bostadsmarkna-
derna. 
Hösten 1986 tillsattes den förste ungdomsministern och därmed 
påbörjades ett mer utvecklat och bredare ungdomspolitiskt arbete där inte 
bara fritid utan även ungdomars arbets- och bostadsförhållanden ingick i 
en samlad syn. Detta kom bl.a. till uttryck i att regeringen började lämna 
sektorsövergripande beskrivningar av åtgärder riktade till ungdomar 
varvid den första lades fram i budgetpropositionen 1987/88:100 och kom 
att omtalas som det s.k. hundrapunktsprogrammet.
Ungdomspolitiken ses i dag som ett sektorsövergripande politikområde 
som berör såväl arbetsmarknadspolitik som utbildnings-, kultur- och 
socialpolitik. Denna förändring av innebörden av begreppet 
ungdomspolitik markerades i och med att riksdagen år 1994 på grundval 
av den första ungdomspolitiska propositionen (prop. 1993/94:135, bet. 
1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354), beslutade att införa ett antal 
riktlinjer för ungdomspolitiken samt ersätta Statens ungdomsråd med en 
ny myndighet – Ungdomsstyrelsen. 
Ungdomsstyrelsen har en viktig roll för ungdomspolitiken. Myndighe-
tens huvuduppgifter är i dag att främja goda levnadsvillkor för ungdomar 
samt att öka kunskapen i samhället om ungdomars situation och villkor. 
Ungdomsstyrelsen arbetar sektorsövergripande och har kontinuerlig 
kontakt med kommunerna och andra berörda när det gäller att följa 
ungdomars villkor. Ungdomsstyrelsen fördelar statsbidrag till ungdoms-
organisationer och verkar för förnyelse av ungdomsverksamheten inom 
kommuner och föreningsliv. Myndigheten ansvarar för EU:s två 
utbytesprogram Ungdom för Europa och programmet Volontärtjänst för 
Ungdomar samt för andra insatser för att stödja internationellt 
ungdomsutbyte. Ungdomsstyrelsen arbetar även med Internetbaserad 
samhällsinformation för ungdomar. 
Utvecklingen av en kommunal ungdomspolitik
En drivkraft för utvecklingen av en sektorsövergripande ungdomspolitik 
i kommunerna var det arbete som bedrevs inom ramen för FN:s Världs-
ungdomsår 1985, där frågor om ungas inflytande och delaktighet lyftes 
fram. Ytterligare en statlig drivkraft för utvecklingen av den kommunala 
ungdomspolitiken utgjorde Ungdomskommitténs slutbetänkande Ung-
dom och makt (SOU 1991:12) där en lång rad förslag redovisades i syfte 
att stärka ungdomars ställning på olika arenor. Inte minst pekade betän-
kandet på frågan om det politiska beslutsfattandet i kommunerna, där ett 
ökat decentraliserat beslutsfattande och ett minskat sektorstänkande för-
ordades. 
Under 1990-talet har också frågor om ungas inflytande blivit alltmer 
aktuella i landets kommuner. Ett syfte med ungdomsråden är att fungera 
som en länk mellan ungdomar och kommunala beslutsfattare. Det kan 
dock konstateras att det fortfarande finns mycket stora skillnader mellan 
olika kommuner vad gäller i vilken utsträckning man stödjer ungas 
möjlighet till inflytande i den kommunala verksamheten i stort. Ett sätt 
att utjämna olikheter inom den kommunala resursfördelningen mellan 
generationer och kön har varit kommunalt genomförda konsekvens-
analyser av t.ex. olika gruppers kultur- och fritidsvanor. 
Synen på ungdomsfrågor som ett eget tvärsektoriellt politikområde har 
förstärkts i många kommuner under den senare hälften av 1990-talet. Allt 
fler kommuner upprättar ungdomspolitiska handlingsprogram och i ett 
antal kommuner har ungdomspolitiken manifesterats genom inrättandet 
av ett kommunalråd med särskilt ansvar för den övergripande ungdoms-
politiken i kommunen. Så har bl.a. skett i Malmö. 
Utmärkelsen Årets ungdomskommun kan ses som ett verktyg för att 
stimulera en fortsatt utveckling och för att kontinuerligt utvärdera kom-
munernas verksamhet inom det ungdomspolitiska området samt för att 
möjliggöra ett erfarenhetsutbyte mellan kommuner i det ungdomspoli-
tiska arbetet. Sedan år 1996 delas utmärkelsen ut i samverkan mellan 
Ungdomsstyrelsen och Kommunförbundet. 
3.2.2 Internationella initiativ av betydelse för den svenska ung-
domspolitiken
FN:s insatser för ungdomar
År 1989 antog FN:s generalförsamling Konventionen om barnets rättig-
heter. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990, 
efter ratifikation. Konventionen definierar barn som alla under 18 år, vil-
ket innebär att den också har stor betydelse för den svenska ung-
domspolitiken. Artikel 12, som är en av de grundläggande artiklarna i 
barnkonventionen, erkänner barnets rätt till inflytande i alla frågor som 
berör det. Rätten till inflytande blir därmed ett viktigt inslag också i den 
svenska ungdomspolitiken.
Barnombudsmannen – en ombudsman för barn och ungdomar – är den 
myndighet som, utifrån barnkonventionen, skall bevaka frågor som angår 
såväl barns som ungdomars rättigheter. Ombudsmannen skall särskilt 
uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning 
stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. 
FN genomför även andra insatser för ungdomar. År 1985 genomfördes 
FN:s internationella ungdomsår. Temat för ungdomsåret var delaktighet, 
utveckling och fred. Tio år senare beslutade FN:s generalförsamling att 
anta en internationell strategi i ungdomsfrågor, World Programme of 
Action for Youth to the Year 2000 and Beyond. Världsprogrammet 
identifierar tio prioriterade områden vilka syftar till att förbättra 
situationen och välbefinnandet för ungdomar. Dessa områden är 
utbildning, arbete, hunger, fattigdom, hälsa, miljö, missbruk av droger, 
ungdomsbrottslighet, fritidsfrågor och jämställdhetsfrågor samt effektivt 
och fullt ut deltagande av ungdomar i samhällsliv och i beslutsfattande. 
På inbjudan av den portugisiska regeringen hölls i Lissabon i augusti 
1998 den första världskonferensen för ministrar ansvariga för ungdoms-
frågor. Konferensen genomfördes i samarbete med FN och teman för 
konferensen var bl.a. den tvärsektoriella nationella ungdomspolitiken, 
utbildning, arbete, hälsa och drogmissbruk. 
Europarådet
Europarådet började i slutet av 1960-talet att arbeta med ungdomsfrågor. 
I dag består Europarådets ungdomssektor av en styrkommitté (CDEJ) för 
mellanstatligt samarbete och av en s.k. operativ verksamhet med en 
särskild ungdomsfond, ett ungdomscentrum i Strasbourg respektive i 
Budapest samt ungdomsorganisationernas eget organ (Advisory 
Council). Ungdomssektorns arbete har fokuserat på frågor rörande 
ungdomars inflytande och delaktighet i samhället. Detta har bl.a. tagit sig 
uttryck i ett delat beslutsfattande (s.k. co-management) mellan 
regeringsrepresentanter och representanter från ungdomsorganisationerna 
i den operativa verksamheten. Under år 1997 påbörjades en översyn av 
Europarådets ungdomssektor. Denna resulterade bl.a. i att fler ungdomar 
numera är delaktiga i beslutandeprocessen. 
Den svenska ungdomspolitiken är för närvarande föremål för en be-
dömning initierad av Europarådet. Finland och Nederländerna har tidi-
gare varit föremål för motsvarande granskning. Syftet med utvärderingen 
är att stimulera en vidare utveckling av den nationella ungdomspolitiken 
genom att bidra med ett internationellt och externt perspektiv. Ungdoms-
styrelsen har haft i uppdrag att ta fram ett nationellt underlag inför denna 
bedömning vilket presenterades i rapporten Svensk ungdomspolitik – en 
underlagsrappport inför en bedömning inom Europarådet (1998). I den 
nationella rapporten ingår en studie om ungdomsorganisationernas syn på 
den svenska ungdomspolitiken som Landsrådet för Sveriges Ung-
domsorganisationer (LSU) har genomfört.
Inom Europarådet har också en konvention om volontärtjänst för ung-
domar utarbetats, vilken planeras att öppnas för undertecknande under 
våren 1999. 
Östersjöfrågor
Östersjösamarbetet har i allt högre grad kommit att bli en viktig del av 
den svenska ungdomspolitiken. På den svenska regeringens initiativ ge-
nomfördes den 5–6 juni 1998 en ungdomsministerkonferens i Visby med 
företrädare för de elva Östersjöländerna. Syftet med konferensen var att 
lägga en gemensam grund för ett ökat samarbete i ungdomsfrågor mellan 
länderna. Som ett resultat av detta har den svenska regeringen tillsam-
mans med Finland och Tyskland finansierat ett sekretariat i Kiel med 
uppgift att bl.a. följa upp och stödja en del av de initiativ som togs under 
Visbykonferensen samt utgöra ett stöd inför nästa Östersjökonferens vil-
ken planeras att bli genomförd i Tyskland år 2000. Vidare deltar Sverige, 
tillsammans med bl.a. företrädare från den s.k. Baltic Youth Office, i en 
studie som syftar till att undersöka hur nationella resurser kan användas i 
Östersjösamarbetet för ungdomsfrågor för att på så vis öka andelen mul-
tilaterala ungdomsprojekt.
Nordiska samarbetet
Det nordiska samarbetet i ungdomsfrågor bereds inom ramen för Nor-
diska ungdomskommittén, som lyder under kulturministrarna. Nordiska 
ungdomskommittén är ministerrådets rådgivande och koordinerande or-
gan i nordiska och internationella barn- och ungdomspolitiska frågor och 
innehåller representanter från såväl myndigheter som från ungdomsorga-
nisationer. Kommittén har bl.a. i uppgift att fördela stöd till ungdomars 
nordiska samarbete, att koordinera nordisk ungdomsforskning och att 
följa upp arbetet med barn- och ungdomspolitiska frågor inom alla mi-
nisterrådets sektorer. Det nordiska samarbetet inom ungdomsforsk-
ningen, som är en prioriterad fråga för kommittén, syftar till att stärka 
samarbetet mellan ungdomsforskare, beslutsfattare och brukare. 
3.2.3 Samarbetet inom EU
EU:s samarbete på ungdomsområdet traktatfästes i Maastrichfördraget år 
1992. I Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1 maj 1999 tas ungdoms-
frågorna upp i artikel 149, vilken ger möjlighet till stimulansåtgärder för 
att främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte. Svenska 
ungdomar har därmed möjlighet att delta i internationellt ungdomsutbyte 
inom ramen för EU-samarbetet. Inom ungdomsområdet finns i dag två 
program avseende internationellt ungdomsutbyte, Ungdom för Europa 
och Europeisk Volontärtjänst.
Inom EU sker återkommande möten mellan gemenskapens ministrar 
ansvariga för ungdomsfrågor där t.ex. frågor om utbytesprogram och 
ungdomars inflytande förs upp på dagordningen. Vid ministerrådsmötet 
för ungdomsfrågor i november 1998 antogs en resolution kring ungdo-
mars delaktighet i beslutsprocesser såväl inom EU-program som på na-
tionell nivå. 
Inom EU-kommissionen handläggs ungdomsfrågorna i en särskild 
ungdomsenhet inom DG XXII. Vid denna enhet finns från den 1 april 
1999 en nationell expert från Ungdomsstyrelsen. 
3.3 Ungdomars levnadsvillkor under 1990-talet
3.3.1 Ungdomar och utbildning
Målen med utbildningspolitiken har alltid varit att alla ungdomar skall få 
en gedigen utbildning och en god start i livet. Utbyggnaden av högskolan 
har varit en av regeringens högst prioriterade frågor under 1990-talet. 
Därvid har ungdomar under senare delen av 1990-talet givits ökade möj-
ligheter till högskolestudier då högskolan under åren 1997–2000 tillförts 
68 000 nya permanenta platser. För åren 2001 och 2002 har regeringen i 
1999 års vårproposition beräknat medel för en fortsatt utbyggnad med 
ytterligare 10 000 platser vardera året. Samtidigt har en proposition om 
ett reformerat studiestöd aviserats. Antalet unga högskolestuderande har 
under 1990-talet ökat kraftigt. Totalt sett är det fler kvinnor än män som 
påbörjar en högskoleutbildning. Särskilda insatser har gjorts för att öka 
intresset för naturvetenskaplig och teknisk utbildning och för att minska 
den sneda könsfördelningen inom bl.a. dessa utbildningar.
I dag fortsätter cirka 98 procent av eleverna från årskurs 9 direkt till 
den treåriga gymnasieskolan. Könsfördelningen varierar kraftigt mellan 
de olika nationella programmen och följer i hög grad fortfarande de tra-
ditionella könsrollsmönstren.
Den sociala snedrekryteringen kvarstår både till högre studier och 
gymnasiestudier. Bland annat spelar föräldrarnas socioekonomiska till-
hörighet in vad gäller val av utbildning. Ungdomar som kommer från 
medelklassen och överklassen söker sig i stor utsträckning till de mer 
direkt studieförberedande utbildningarna – även när de har ganska dåliga 
betyg. Samtidigt är det många ungdomar från arbetarhem som väljer mer 
yrkesrelaterade utbildningar även när de har goda studieresultat. 
Enligt läroplanen (1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, 
förskoleklassen och fritidshemmet ansvarar grundskolan för att varje elev 
efter genomgången grundskola behärskar det svenska språket i tal och 
skrift. Informationsteknikens utveckling och internationaliseringen 
innebär i hög grad ett förnyat arbetsliv, där svårigheter att läsa, skriva 
och tala svenska och andra språk är ett stort problem. Ändå lämnar varje 
år mellan 5 000 och 10 000 elever grundskolan utan att kunna läsa och 
skriva tillräckligt bra för att kunna klara ett aktivt samhällsliv. Dessa 
ungdomar saknar ofta godkända betyg i de nödvändiga basämnena och 
blir därmed utestängda från möjligheten att söka sig vidare till högre ut-
bildning. Det råder även stora kunskapsskillnader inom gymnasieskolan 
både mellan olika skolor och mellan olika utbildningar. Högst betyg i 
svenska har elever som studerar på teoretiska program i storstäderna. Av 
skolorna med de sämsta betygen i svenska går en stor majoritet på 
praktiskt inriktade utbildningsprogram. 
Det moderna samhället kännetecknas av en mycket hög förändrings-
takt, vilket ställer nya och högre krav på kunskaper och utbildning. En 
bristfällig utbildning riskerar att få allt större negativa konsekvenser. För 
ungdomar med funktionshinder är det viktigare än någonsin att skolan 
förmår erbjuda en anpassad utbildning av god kvalitet där alla möjlighe-
ter tas till vara. Samtidigt som det blir allt viktigare med högre utbildning 
är ungdomar med funktionshinder alltjämt underrepresenterade på hög-
skolan. 
3.3.2 Ungdomar och arbete
Ungdomars inträde på arbetsmarknaden
För de ungdomar som befinner sig i arbetslivet har vissa förändringar 
skett under 1990-talet. Det har blivit vanligare med mer flexibla anställ-
ningsformer och det har blivit mindre vanligt att nytillsatta tjänster ut-
vecklas till fasta tillsvidareanställningar efter provanställning. 
Arbetsmarknadssituationen har blivit bättre för ungdomar. I mars 1999 
var 31 468 ungdomar i åldrarna 18–24 år arbetslösa varav 19 111 män 
och 12 557 kvinnor. Detta kan jämföras med 42 210 arbetslösa i mars 
1998 varav 25 453 män och 16 757 kvinnor. 
 I mars 1998 hade cirka 8 606 ungdomar mellan 20 och 24 år varit 
långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa mer än 100 dagar i sträck, varav 5 478 
män och 3 128 kvinnor. Ett år senare har siffran sjunkit till cirka 3 586 
ungdomar i samma åldersintervall, varav 2 440 män och 1 146 kvinnor. 
En av anledningarna till de sjunkande siffrorna är den s.k. kommunala 
utvecklingsgarantin, vilken syftar till att ge arbetslösa ungdomar mellan 
20 och 24 år möjligheter att permanent ta sig bort från arbetslösheten och 
socialbidragsberoendet antingen till ett arbete eller till en reguljär utbild-
ning.
De ungdomar som har haft det svårast på arbetsmarknaden under åren 
1992–1996 är de vars föräldrar lever under instabila sociala förhållanden. 
Det är främst föräldrars socioekonomiska situation som påverkar risken 
för den unga att bli långtidsarbetssökande. Detta framgår av studien Vid 
sidan av (1998) som Ungdomsstyrelsen har utarbetat. Härutöver varierar 
ställningen på arbetsmarknaden stort mellan utrikes födda och svensk-
födda ungdomar. Utrikes födda ungdomar har lägre sysselsättningsinten-
sitet, lägre arbetskraftsdeltagande och högre relativ arbetslöshet än sina 
svenska jämlikar. Skillnaderna är också stora mellan olika invandrar-
grupper, bl.a. beroende på utbildningsbakgrund och färdigheter i svenska 
språket samt under vilken tidsperiod invandringen har skett och ungdo-
marnas ålder vid invandringstillfället. Bland de ungdomar som inte har 
lyckats att finna en fast förankring på 1990-talets arbetsmarknad finns 
även lågutbildade, barn till vissa grupper av invandrare samt ungdomar 
helt utan arbetslivserfarenhet. Unga kvinnor har svårare att finna fast för-
ankring än unga män. 
Unga funktionshindrade står oftare utanför arbetsmarknaden än andra 
arbetslösa unga människor. I vissa fall utestängs de för alltid. I Sverige 
var i december 1998 7,6 procent av befolkningen förtidspensionerad i 
åldern 16–64 år. Uppdelat på kön var 8,6 procent av kvinnorna och 6,6 
procent av männen förtidspensionerade. För åldersintervallet 16–19 år 
var 0,8 procent förtidspensionerade. Statistik uppdelad på kön visar att 
0,9 procent av männen och 0,7 procent av kvinnorna var förtidspensione-
rade. 
I undersökningen Arbetsmarknad för unga med funktionshinder, gjord 
inom ett samarbetsprojekt mellan ungdomshandikapporganisationerna, 
framkommer det att motsvarande siffra för funktionshindrade var 9 pro-
cent. Av dessa sade sig 64 procent kunna ta ett arbete om de blev 
erbjudna ett, med anpassning om så behövs. Den statistiska under-
sökningen grundar sig på en enkät utskickat till 2 199 slumpmässigt 
utvalda medlemmar från deltagande förbund inom handikapprörelsen i 
åldern 16–35 år. 
Att notera är dock att genom Internet har t.ex. distansarbete blivit lät-
tare att utföra, vilket kan ge vissa funktionshindrade ökade möjligheter 
att komma in på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsverket (AMV) driver verksamheten Unga handi-
kappade som syftar till att få in unga funktionshindrade, som riskerar att 
få förtidspension, på arbetsmarknaden. Dessutom samverkar Arbets-
förmedlingarna med skolan redan i högstadier med bl.a. vägledning och 
praktik.
Feriepraktik
Sommarjobb är för en del ungdomar en väg in i arbetslivet. Många 
ungdomar saknar dock möjlighet till jobb under sommarlovet. En av 
orsakerna kan vara att deras föräldrar är utan arbete vilket gör att dessa 
ungdomar saknar de ibland så nödvändiga kontaktnäten för att kunna 
etablera sig på arbetsmarknaden, såväl tillfälligt som permanent. 
Regeringen tilldelade under åren 1998 och 1999 Arbetsmarknads-
styrelsen 100 miljoner kronor per år att fördela till landets kommuner för 
att ge fler gymnasieungdomar möjlighet till feriepraktik under minst tre 
veckor under sommaren. Satsningen gav sommaren 1998 cirka 35 000 
ungdomar möjlighet till feriepraktik.
3.3.3 Ungdomar och ekonomi
Det finns en tydlig risk att dagens unga människor som vuxna kommer 
att bli den första generationen som får sämre ekonomiska förutsättningar 
än sina föräldrar. Ungdomar och yngre medelålders tillhör de stora förlo-
rarna om man ser till skillnaderna i disponibel inkomst mellan olika ge-
nerationer enligt statistik från SCB. Mellan åren 1989 och 1996 har 
hemmaboende ungdomar från 18 år fått sin disponibla inkomst halverad. 
De ungdomar i åldern 18–24 år som har flyttat hemifrån har fått en 
minskning med 25 procent av sin disponibla inkomst under samma pe-
riod. 
För att ungdomar som konsumentgrupp skall ha en stark ställning på 
marknaden behövs kunskaper om bl.a. den egna ekonomin, det egna bo-
endet och om enklare juridiska frågor. Konsumentverket gjorde år 1997 
en undersökning om gymnasieelevers konsumentkunskaper där ungefär 
hälften av de tillfrågade kunde svara rätt på frågorna. Det är svårt att be-
döma om det i sin helhet är ett bra eller ett dåligt resultat. En slutsats är 
dock att det finns flera områden, såsom konsumenträtt och hushållseko-
nomi, som ungdomar behöver fördjupa sina kunskaper i. 
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om Konsumentpolitiken 
inför ett nytt sekel (Fi 1999:01, dir. 1999:1). I direktiven till kommittén 
ingår att analysera om det behövs särskilda insatser för unga konsu-
menter.
3.3.4 Ungdomar och bostad
Utvecklingen på bostadsmarknaden har under de senaste åren varit 
ogynnsam för ungdomar. Ungdomars möjligheter att få en egen bostad är 
beroende av många faktorer. Många hyresvärdar kräver fast anställning. 
Dessutom kräver även banker vanligtvis fast anställning för att bevilja 
lån till egen bostad. Även för den som har fast anställning kan det vara 
svårt att hyra en lägenhet på grund av låg inkomst. 
Att få en uppfattning om ungdomars boendesituation är i regel förknip-
pat med stora problem, bl.a. beroende på ungdomars rörlighet och att de 
inte alltid är folkbokförda där de faktiskt bor. Med stor säkerhet går det 
dock att hävda att kvarboendet hos föräldrarna under 1990-talet ökat 
bland unga under 20 år. Enligt rapporten Svensk Ungdomspolitik – en 
underlagsrapport inför en bedömning inom Europarådet (1998) bodde år 
1997 ungefär 85 procent av unga i åldern 18–19 år kvar hos föräldrarna 
mot cirka 80 procent år 1990. Ungefär 33 procent av ungdomarna i 
åldern 20–23 år bodde kvar hos någon av eller båda sina föräldrar mot 
cirka 30 procent år 1990. Bland dem i åldern 24–27 år tycks kvarboendet 
inte ha förändrats nämnvärt under perioden, cirka 6 procent bodde 
tillsammans med föräldrarna. 
Många ungdomar, i synnerhet i storstäderna, har inte ekonomiska möj-
ligheter att hyra en nybyggd lägenhet. De är i hög grad beroende av att 
andra hushåll går vidare i ”boendekarriären” och på så sätt genererar 
flyttkedjor. De flesta ungdomar önskar små bostäder med låga hyror. En-
ligt Boverkets Bostadsmarknadsenkät i januari 1999 bedömer cirka 40 
procent av landets kommuner att de har brist på bostäder som ungdomar 
efterfrågar, trots att det i mer än hälften av dessa kommuner finns ett 
överskott på bostäder totalt sett. 
Den som är funktionshindrad har laglig rätt till ett ekonomiskt bidrag 
för att anpassa sin bostad så att han eller hon kan leva ett självständigt liv 
i eget boende (bostadsanpassningsbidraget). Syftet med bostadsanpass-
ningsbidraget är att göra det möjligt för funktionshindrade personer att 
leva ett självständigt liv i en egen bostad, vilket bl.a. handlar om att ung-
domar med funktionshinder skall kunna leva ett liv som i så hög utsträck-
ning som möjligt liknar jämnårigas.
3.3.5 Ungdomars hälsa 
Barn och ungdomar i Sverige har en mycket god fysisk hälsa. Svenska 
barn tillhör de friskaste i världen. I en WHO-studie som genomförts i 25 
länder framstår svenska skolbarn som friskare än barn från andra delta-
gande länder.
Oroande tecken finns dock på att denna positiva utveckling kan 
komma att brytas på vissa områden, främst när det gäller den psykiska 
hälsan och levnadsvanorna. Enligt Folkhälsorapporten (SoS-rapport 
1997:18) utgiven av Socialstyrelsen framgår bl.a. att ensamboende med 
barn fått det ekonomiskt och socialt svårare och att allt fler barn bor i 
familjer där en eller båda föräldrarna är utan arbete samt att detta på sikt 
och indirekt kan innebära problem för barns och ungdomars hälsa och 
välbefinnande. Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarkna-
den kan också påverka deras hälsa. Var tredje person som är född år 1974 
har uppburit socialbidrag någon gång fram till fyllda 21 år. 
Andelen flickor och pojkar som har huvudvärk, ont i magen och kän-
ner sig nedstämda är i dag högre än för fem år sedan. Allergier är den 
vanligaste folksjukdomen hos barn och unga. Nästan varannan person i 
åldersgruppen 0–24 år har astma, allergi eller annan överkänslighet.
De flesta ungdomar nås av ett hälsobefrämjande program via skolan 
som i regel består av förebyggande information och grundläggande häl-
soråd och som ger tillgång till basal skolhälsovård. Fram till år 1987 för-
bättrades skolungdomarnas hälsorelaterade levnadsvanor, men därefter 
har andelen ungdomar som dricker mycket alkohol ökat liksom andelen 
som prövat narkotika. Det finns en risk att denna utveckling förstärks av 
de sociala och ekonomiska svårigheter som möter dagens ungdomar. Re-
sultat från Centralförbundets för Alkohol- och Narkotikaupplysning 
(CAN) skolundersökningar år 1996 (årskurs 9) visar att för både flickor 
och pojkar är det framför allt folköl och sprit som konsumeras, men mätt 
i ren alkohol har pojkarna en dubbelt så stor genomsnittlig 
årskonsumtion som flickorna. 
En slutsats i Folkhälsorapporten är att de sociala skillnaderna i hälsa 
är stora och bestående samt att de är genomgående, vare sig man mäter 
sjuklighet eller dödlighet. Det finns dock ingen tydlig utveckling mot att 
de sociala skillnaderna ökar. Det är emellertid viktigt att uppmärksamma 
vad ungdomars förändrade villkor innebär för hälsoutvecklingen, liksom 
att vara uppmärksam på de skillnader inom ungdomsgruppen som finns i 
dag.
3.3.6 Ungdomar och narkotika
Narkotikapolitiska insatser skall bygga på balans mellan insatser för att 
begränsa tillgången och insatser för att dämpa efterfrågan på narkotika. I 
regeringens skrivelse En narkotikapolitisk redogörelse (skr. 
1997/98:172) anges att målet skall vara att minska nyrekryteringen till 
missbruk, att fler missbrukare skall upphöra med sitt missbruk och att 
tillgången till narkotika skall minska. Visionen är ett samhälle utan nar-
kotika.
I ett internationellt perspektiv är det svenska narkotikaproblemet 
relativt begränsat. Det finns emellertid signaler på att situationen i Sve-
rige är på väg att ändras. Det har under 1990-talets första hälft skett en 
fördubbling av andelen ungdomar som uppger att de någon gång har prö-
vat narkotika. 
Undersökningar visar att under den senare hälften av 1990-talet har 
narkotikaerfarenhet och attityder till narkotika bland elever i årskurs 9 
visar att de har en större nyfikenhet och ökad erfarenhet av narkotika än i 
början av 1990-talet. 
År 1997 uppgav 8 procent av pojkarna och 7 procent av flickorna i års-
kurs 9 att de någon gång hade använt narkotika, vilket är en fördubbling 
jämfört med år 1990. 
Det har också skett en ökning av andelen ungdomar som uppger att de 
har haft lust att pröva narkotika, men ändå inte har gjort det. År 1997 
rörde det sig om 9 procent bland flickorna och 6 procent bland pojkarna i 
årskurs 9. 
Enligt dessa undersökningar är hasch eller marijuana den absolut vanli-
gaste debutdrogen. Bland de som uppgivit att de använt hasch eller mari-
juana är det drygt 70 procent av pojkarna och nästan 80 procent av flick-
orna som endast var 13–14 år när de första gången använde narkotikan. 
Detta tyder på en förändrad narkotikapolitisk situation. 
3.3.7 Ungdomars fritids- och kulturvanor 
Vilken betydelse har fritiden i ungdomars liv? I utredningen Fritid i 
skilda världar av Per Nilsson (1998, Ungdomsstyrelsens utredningar nr 
11) presenteras en undersökning om ungdomar och deras fritid. Drygt 3 
000 ungdomar mellan 13–25 år fick inför utredningen besvara frågor 
relaterade till sina fritidsvanor. Av utredningen framgår bl.a. att ungdo-
mar i åldern 13–18 år värderar sin fritid mycket högt och att den hamnar 
på andra plats efter vänner. Vidare framgår att det stora gemensamma fri-
tidsintresset för ungdomar är att lyssna på musik. Hela 98 procent av 
ungdomarna anger att de lyssnar på musik en gång per vecka eller oftare 
oberoende av ålder eller kön. 
Idrott är också en populär fritidssysselsättning för ungdomar. I under-
sökningen har ungdomarna även fått svara på frågor om i vilken utsträck-
ning de utövar idrott/motion. Nästan hälften av dessa ungdomar har sva-
rat att de regelbundet idrottar/motionerar. Något fler pojkar än flickor 
idrottar för att tävla medan förhållandet är mer jämlikt mellan könen vad 
gäller att motionera. 
Discodans, gå på fest och träffas på stan är inte helt oväntat de vanli-
gaste nöjesaktiviteterna. En något högre andel unga kvinnor än män upp-
ger att de minst en gång per månad gör disco- och restaurangbesök. 
Åtta av tio ungdomar i undersökningen ser på TV eller video minst en 
gång per dag. Lika många av ungdomarna läser böcker eller tidningar på 
sin fritid varje vecka och ungefär hälften läser böcker eller tidningar 
varje dag. Bland 16-åringarna redovisas stora könsskillnader när det gäl-
ler att läsa böcker, 47 procent av flickorna och 23 procent av pojkarna 
angav att de minst en gång i veckan läste en bok på sin fritid. 
Det finns fortfarande stora skillnader vad gäller tillgången till dator i 
hemmet mellan olika sociala grupper. Skillnaden vad gäller tillgänglighet 
minskar genom en allt större tillgång på datorer i skolor, fritidsgårdar och 
på bibliotek. Skillnaden i datoranvändning mellan könen är dock fortfa-
rande hög. Ungdomarnas sociala bakgrund spelar stor roll för om dato-
rerna används till enbart spel och förströelse eller om de också används 
på ett sätt som ger kunskap och inflytande. Detta riskerar att ytterligare 
förstärka de sociala skillnaderna. 
Många ungdomar skaffar sig på sin fritid också erfarenheter av 
projektarbete, organisation och planering som har stor betydelse för deras 
kommande yrkesliv. Vissa ungdomar betraktar fritidsaktiviteterna som 
viktigare vägar in i arbetslivet än skola och traditionell utbildning. Som 
exempel på detta kan nämnas Föreningen Rock-Party i Hultsfred, som 
började som en demonstration för egna musiklokaler och som i dag 
driver en internationellt känd musikfestival och är en resurs vad gäller 
ungdomars fritid och sysselsättning i regionen. 
3.3.8 Ungdomars föreningsengagemang
Enligt utredningen Fritid i skilda världar uppger sig fyra femtedelar av 
alla ungdomar i åldern 13–25 år tillhöra en eller flera föreningar eller or-
ganisationer. Idrottsföreningar utgör en klass för sig eftersom cirka 45 
procent av flickorna och 55 procent av pojkarna uppger sig vara med-
lemmar i en idrottsorganisation. Knappt 10 procent av ungdomarna är 
med i någon ideell organisation eller i en kultur- eller musikförening.
Övriga organisationer lockar var och en cirka 6–7 procent av 
ungdomarna. Siffrorna bygger på ungdomarnas egen definition av att 
vara med i en organisation och behöver inte betyda ett medlemskap i en 
traditionellt bildad förening enligt utredningen. 
Enligt uppgift från Ungdomsstyrelsen visar utvecklingen under 1980- 
och 1990-talen att andelen ungdomar som väljer att organisera sig i den 
traditionella föreningsformen minskar. Däremot har det totala antalet 
unga som är bidragsgrundande medlemmar i en ungdomsorganisation un-
der slutet på 1990-talet legat stabilt på cirka 600 000 personer. Ungdomar 
söker nya, flexibla och mer öppna organisationsformer både när de ska-
par nya föreningar och organisationer och när de väljer att gå in i redan 
befintliga organisationer. En ny förening som bildas behöver dessutom 
inte vara avsedd att existera under lång tid utan kan lika ofta bildas kring 
ett konkret projekt. 
3.4 Ungdomars möjlighet till inflytande och delaktighet
Ungdomar och inflytande
Många ungdomar är politiskt intresserade. Ungdomsstyrelsens studie Ny 
tid – Nya tankar uppger att nära 60 procent av de unga kan tänka sig att 
gå med i ett politiskt parti men att bara 12 procent av dem har varit eller 
är medlem i ett politiskt parti. En relativt stor del av de yngre anser dock 
enligt studien att etablerade vägar att uttrycka sig politiskt är otillräck-
liga. Det verkar som om ungas engagemang i större utsträckning kanali-
seras i avgränsade sakfrågor med krav på snabba resultat än i partipoliti-
ken eller andra sammanhang med heltäckande program. 
För att bl.a. undersöka hur den kollektiva kompetensen i samhället an-
vänds genomfördes inom Regeringskansliet våren 1995 en kartläggning 
av ålderssammansättningen i centrala myndighetsstyrelser och i det stat-
liga kommittéväsendet beträffande verksamhetsåren 1989/90 och 
1994/95. Kartläggningen visar att yngre personer i mycket liten 
utsträckning tas i anspråk för centrala uppgifter. I syfte att öka andelen 
unga representanter i dessa sammanhang har Regeringskansliet fortsatt 
att följa upp och informera om ålderssammansättningen i centrala 
myndighetsstyrelser och i det statliga kommittéväsendet. 
Årsskiftet 1994/95 var medelåldern i de statliga myndighetsstyrelserna 
53,6 år och inom kommittéväsendet 54,2 år. Motsvarande siffror hade 
vid årsskiftet 1997/98 sjunkit till 52,3 respektive 49,2 procent och vid 
årsskiftet 1998/99 ökat något till 52,7 respektive 50,1 procent.
Av ledamöterna i de centrala myndighetsstyrelserna och i det statliga 
kommittéväsendet var vid årsskiftet 1994/95 endast 3 procent respektive 
5,3 procent mellan 18 och 39 år. Motsvarande siffror vid årsskiftet 
1997/98 var 5,0 procent respektive 11,0 procent och vid årsskiftet 
1998/99 var de 5,0 procent respektive 10,9 procent. 
På kommunalt plan finns allt oftare ungdomsråd vilka syftar till att 
engagera unga och ge dem möjlighet att delta i den lokala politiska 
diskussionen utan att gå med i ett politiskt parti. Syftet med ungdoms-
råden är att anlägga ett ungdomsperspektiv på lokala samhällsfrågor i 
stort. Av de kartläggningar av ungdomsråd och liknande forum för 
inflytande som Ungdomsstyrelsen genomfört framgår att det finns cirka 
100 sådana forum i 90 kommuner. Pojkar och flickor deltar i dessa 
verksamheter i ungefär samma omfattning. Detta framgår av skriften 
Adressboken 1999, kommuner med Ungdomsråd (Ungdomsstyrelsen 
1999).
I detta sammanhang bör även nämnas att ungdomars delaktighet är 
viktig i arbetet med Agenda 21 och omställningen till en hållbar utveck-
ling. Ungdomar medverkar i arbetet bl.a. i form av ungdomsnätverket 
Q2000 (KommunUtveckling 2000 – ungdomskampanj för ett hållbart 
Sverige) som vill engagera ungdomar för hållbar utveckling men också 
påverka kommuner, företag samt regering och riksdag. Nätverket Q2000 
arbetar för att förverkliga Agenda 21 lokalt, regionalt, nationellt och in-
ternationellt.
För att stärka ungdomars inflytande och delaktighet i samhällsplane-
ringen har regeringen gett Boverket i uppdrag att tillsammans med Ung-
domsstyrelsen och Kommunförbundet utveckla metoder för hur barns 
och ungdomars inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor som 
rör samhällsplanering och liknande frågor. I uppdraget ingår också att 
analysera frågan om behov av lagstiftning. Uppdraget skall redovisas 
senast den 1 december 1999.
Inflytande i skolan
I dag är rätten till elevinflytande reglerad i bl.a. skollagen (1985:1100). 
Där finns bestämmelser om att "elever skall ha inflytande över hur deras 
utbildning utformas" (4 kap. 2 § skollagen). I läroplanerna för grundsko-
lan och gymnasieskolan finns ett särskilt avsnitt om elevernas ansvar och 
inflytande. Där framgår bl.a. att de demokratiska principerna att kunna 
påverka, vara delaktig och ta ansvar skall omfatta alla elever. Enligt läro-
planen för gymnasieskolan (1994 års läroplan för de frivilliga skolfor-
merna [LPF 94]) är vidare elevernas ansvar för att planera och genom-
föra sina studier samt deras inflytande på såväl innehåll som former vik-
tiga principer i utbildningen. 
Skolåret 1997/98 påbörjades en fyraårig försöksperiod med lokala 
skolstyrelser med elevmajoritet. Syftet med lokala skolstyrelser är att ge 
gymnasieelever och elever i kommunal vuxenutbildning en reell möjlig-
het till inflytande inom skolan. I slutet av år 1998 deltog 21 skolor i pro-
jektet. I den lokala skolstyrelsen skall företrädare för elever och för de 
anställda vid skolan ingå. Statens skolverk (Skolverket) är den myndighet 
som bär ansvaret för att utvärdera försöksverksamheten. Regeringen har 
gett Elevorganisationen i uppdrag att sprida information om försöksverk-
samheten och följa verksamheten ur elevernas perspektiv. 
Många undersökningar, t.ex. undersökningen Vem tror på skolan? 
(Skolverket 1998), visar att elever anser att de har ganska lite att säga till 
om i skolan. Detta är allvarligt eftersom det ingår i skolans uppgift att 
fostra demokratiska medborgare. Lärarnas uppfattning om elevinflytande 
varierar. Det finns lärare i de lägre årskurserna som menar att ett ökat 
inflytande för eleverna är en nackdel för oroliga och otrygga barn. Lärare 
i de högre årskurserna upplever ibland elevinflytandet som ett hot mot 
kravet att ”hinna med kursen”. Skolverkets senaste attitydundersökning 
Vem tror på skolan (1998) visar att 60 procent av eleverna anser att de 
kan vara med och bestämma över arbetssättet i skolan och vad som skall 
tas upp i undervisningen.
För att eleverna skall uppleva ett ökat inflytande i sina studier och över 
sin studiesituation måste lärarna se ett ökat elevinflytande som ett sätt att 
utveckla undervisningen och skapa förutsättningar för ett fördjupat lä-
rande. I en konstruktivistisk och problemorienterad pedagogik är infly-
tande över den egna kunskapstillägnelsen inte något marginellt utan ut-
gångspunkt för själva kunskapsprocessen. Elevinflytandet hör därmed 
samman med lärandets kärna. Elevers inflytande över sin vardag hör 
också nära samman med skolans uppdrag kring värdegrundsfrågor, så-
som frågor om främlingsfientlighet, rasism, jämställdhet, inflytande och 
fostran till demokrati. 
Demokratifrågor i Regeringskansliet
I regeringskansliet har ett beredningsarbete inletts i som skall belysa hur 
den lokala demokratins arbetsformer bättre kan tillvarata medborgarnas 
engagemang och samtidigt bidra till att stärka den representativa demo-
kratin. Det handlar bl.a. om att finna former för att aktivera det medbor-
gerliga deltagandet i samhället. Det behövs ett brett spektrum av åtgärder 
för  att underlätta och främja människors deltagande i olika former. För-
ändringar i lagstiftningen kan vara en metod för att underlätta 
möjligheterna att stärka den lokala demokratins arbetsformer. 
Kommunallagen bör så långt som möjligt vara tillåtande och stimulera 
till olika kommunala demokratiförsök. Dessa frågor berör alla 
medborgares – dvs. även ungdomarnas – möjligheter till inflytande och 
delaktighet.
3.5 Ungdomars framtidstro
Optimister eller pessimister?
I Ungdomsstyrelsens studie Ny tid – Nya tankar ingick bl.a. frågor om 
upplevd livskvalitet där det framgår att skillnader i upplevd livskvalitet 
mellan äldre och yngre är ganska små. Yngre tenderar dock att värdera 
sina livsvillkor något mer negativt. Vidare gäller att personer äldre än 54 
år upplever en något högre livskvalitet. I denna grupp uppger nästan 90 
procent att de är nöjda med livet. 
Bland de yngre (16–29 år) är motsvarande siffra 75 procent. Mellan 10 
och 15 procent av landets unga är dock missnöjda med sin situation och 
ser pessimistiskt på framtiden. Dessa ungdomar befarar i högre grad än 
optimisterna att arbetslösheten kommer att öka både i Sverige som helhet 
och på den egna orten. De hyser stor oro för framtida arbetslöshet, 
särskilt sin egen. Två av tre anser att utan de rätta kontakterna är det 
omöjligt att få jobb. Denna grupp består av ungdomar som ofta är lågut-
bildade och har ett svagt socialt nätverk. Dessa ungdomar med en pessi-
mistisk framtidssyn är mer sällan sammanboende och har oftare så 
mycket fritid att de inte vet vad de skall göra med den. De har dessutom 
lågt förtroende för det sociala välfärdssystemet. Tre fjärdedelar av dem 
anser att de har mycket liten valfrihet att själva bestämma hur deras liv 
skall bli. Det innebär att en mycket stor andel av ungdomarna med en 
pessimistisk framtidssyn anser att deras möjligheter att ta sig ur en lågt 
värderad livssituation för egen hand är näst intill obefintliga.
Ungas värderingar och framtidstro
Studien Ny tid – Nya tankar visar att ungas framtidsplaner är konventio-
nella i den mening att de centreras kring eget boende, fast anställning, 
familj och självförverkligande. Unga födda utomlands tycker i högre ut-
sträckning än unga födda i Sverige att det är viktigt att ha en god ställ-
ning i samhället vid 35 års ålder. Unga födda i Sverige betonar i stället 
att det är viktigt att ha mycket fritid. 
 Trevliga arbetskamrater är den viktigaste aspekten på det arbete unga 
vill ha vid 35 års ålder. Detta upplevs som långt viktigare än att ha ett 
arbete som bidrar till att skapa en mänskligare värld eller ett arbete som 
innebär en hög materiell standard. Unga kvinnor betonar mer vikten av 
att ha ett arbete som skapar en mänskligare värld och som bidrar till att 
utveckla personligheten än vad unga män gör. Bland dem som är födda 
utomlands är det betydligt fler som tycker att följande är viktigt; interna-
tionella kontakter, lugnt och tryggt, skapa bra kontakter, arbetets integri-
tet, bidra till en mänskligare värld samt hög lön. Ungas utbildningsambi-
tioner är höga. Nästan 60 procent av unga mellan 16 och 29 år planerar 
att ta en akademisk examen. Totalt 16 procent av alla under 30 år har 
konkreta planer på att flytta utomlands mer permanent. Det finns flera 
omständigheter som har betydelse för sådana planer. Skillnaden mellan 
unga män och unga kvinnor är inte särskilt stor. Däremot har det stor 
betydelse om man är sammanboende eller ej. Bland unga ensamboende 
är det dubbelt så vanligt att ha konkreta planer på att flytta utomlands än 
bland sammanboende. 
4 En nationell ungdomspolitik
Ungdomspolitiken består i dag av en rad konkreta åtgärder inom ramen 
för olika sektorers reguljära ansvar. Regeringens uppfattning är att det 
dessutom behövs en övergripande strategi för att förbättra och följa upp 
ungdomars levnadsvillkor. De förslag som redovisas i detta kapitel utgör 
ungdomspolitik i den senare betydelsen.
Regeringen vill inledningsvis peka på ett par av de viktiga åtgärder 
som under de senaste åren genomförts inom olika sektorer i syfte att för-
bättra ungdomars villkor. För det första har en kraftfull utbyggnad av den 
högre utbildningen gjort det möjligt för fler ungdomar att studera på hög-
skolan. För det andra har den kommunala utvecklingsgarantin förbättrat 
möjligheterna för många ungdomar mellan 20 och 24 år att få sysselsätt-
ning vilket, tillsammans med andra åtgärder, har bidragit till en kraftig 
sänkning av ungdomsarbetslösheten. Dessa och andra åtgärder har i juni 
1998 redovisats av regeringen i en särskild skrift Ungdomar i fokus – 
regeringens viktigaste åtgärder för ungdomar 1994–98.
En central utgångspunkt för de statliga insatserna har varit ambitionen 
att ge alla ungdomar jämlika förutsättningar inför framtiden. Denna strä-
van efter rättvisa – att ständigt försöka skapa jämlika villkor oavsett so-
cioekonomisk bakgrund, kön, etnisk och kulturell bakgrund eller någon 
form av funktionshinder – har varit en ledstjärna för regeringens politik 
på ungdomsområdet. Detta är givetvis en central utgångspunkt också för 
den framtida ungdomspolitiken.
Till denna politik, byggd på åtgärder för att skapa rättvisa, jämlikhet 
och jämställdhet, vill regeringen nu föra ett system med en generell, 
sektorsövergripande och målstyrd ungdomspolitik. Denna tar sin 
utgångspunkt i de gemensamma problem ungdomsgruppen som helhet 
ställs inför; den s.k. förlängda ungdomstiden, den alltför spridda känslan 
av maktlöshet samt att många ungdomar upplever att vuxna främst 
intresserar sig för dem då de skapar eller själva utgör problem. En 
generell och sektorsövergripande ungdomspolitik har därmed en viktig 
uppgift i att bejaka ungdomstiden samt underlätta vuxenblivandet.
4.1 Målstyrning av ungdomspolitiken
Regeringens bedömning: Det bör införas ett system för styrning, 
uppföljning och analys av ungdomspolitiken som består av tre delar:
1. Mål för den nationella ungdomspolitiken som beslutas av riksdagen 
och som anger ungdomspolitikens inriktning. Målen bör utgöra en 
av utgångspunkterna för den ordinarie mål- och resultatstyrningen.
2. Delmål som beslutas av regeringen och som utgör en utgångspunkt 
för uppföljning och analys av den samlade ungdomspolitiken. 
Dessa mål bör fortlöpande prövas av regeringen.
3. Goda exempel som är avsedda att illustrera olika former av konkret 
verksamhet som bidrar till att ungdomspolitikens mål uppnås. 
Bakgrund: Riksdagen fattade år 1994 beslut om ett antal riktlinjer för 
ungdomspolitiken (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr. 
1993/94:354).
De fastslagna riktlinjerna anger att de offentliga insatserna för ungdo-
mar i första hand bör vara stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars 
och andra närståendes engagemang samt att ungdomar skall ha rätt till 
goda uppväxtvillkor som tillgodoser behovet av både trygghet och av 
personlig utveckling. Vidare anges att ungdomar skall ges goda förutsätt-
ningar att etablera sig som vuxna och göra egna val, liksom att ungdo-
mars personliga ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och infly-
tande skall främjas. Slutligen anger riktlinjerna också att åtgärder inom 
olika områden skall präglas av en helhetssyn på ungdomars situation och 
utgå från ett ungdomsperspektiv samt att myndigheter och organisationer 
i ökad utsträckning bör samverka liksom att engagemanget i den ideella 
sektorn skall tas till vara.
Skälen för regeringens bedömning: I dag sker den politiska styr-
ningen av såväl statlig som kommunal verksamhet i huvudsak utifrån en 
stark indelning av samhället i olika sektorer. Den ordinarie budgetproces-
sen är också i huvudsak sektorsbunden och utgår från existerande sam-
hälleliga institutioner.
Som komplement till detta har det utvecklats ett antal sektorsövergri-
pande politikområden vars styrning också utövas främst genom den ordi-
narie budgetprocessen. Dessa motiveras av att det är angeläget att i vissa 
fall komplettera den sektorsindelade politiken med ett helhetsperspektiv 
som tar sikte på en viss målgrupp eller en viss aspekt av samhällsutveck-
lingen.
Regeringen anser att även ungdomspolitiken bör bedrivas sektorsöver-
gripande. Det främsta skälet för detta är att ungdomspolitiken i hög grad 
bör utgå från ett helhetsperspektiv på ungdomars situation och levnads-
villkor. Med en stark helhetssyn kan olika insatser riktade till ungdomar 
bättre samordnas och bli så kraftfulla och resurseffektiva som möjligt.
En sektorsövergripande ungdomspolitik kan också beskrivas som en 
metod för kvalitetssäkring av samhällets samlade insatser för ungdomar. 
På såväl lokal som central nivå underlättas en ökad överföring av erfa-
renheter mellan personer som arbetar med ungdomsfrågor inom olika 
sektorer. Samtidigt kan olika åtgärder bättre följas upp, vilket förbättrar 
möjligheterna att mer kvalitativt pröva olika insatser inom ramen för or-
dinarie budgetprocesser.
En brist med de nuvarande riktlinjerna är att de inte är utformade så att 
de kan ligga till grund för någon mer systematisk uppföljning och utvär-
dering. För att uppnå detta krävs, enligt regeringens uppfattning, ett mer 
utvecklat system för uppföljning och analys av ungdomspolitiken. Där-
med skulle också möjligheterna att föra en mer långsiktig och målmed-
veten sektorsövergripande ungdomspolitik förbättras. Regeringen anser 
därför att de av riksdagen antagna riktlinjerna för ungdomspolitiken bör 
ersättas av ett system för styrning, uppföljning och analys som består av 
tre delar; mål, delmål och goda exempel.
Målen för ungdomspolitiken bör vara övergripande till sin karaktär och 
prövas av riksdagen i samband med att regeringen återkommande redovi-
sar utfallet av den förda ungdomspolitiken. Delmålen bör fortlöpande 
prövas av regeringen. De goda exemplen bör identifieras av Ungdoms-
styrelsen i samarbete med berörda myndigheter.
Det föreslagna systemet skall ses som ett komplement till den ordinarie 
styrningen av berörda verksamheter. Den nuvarande ansvarsfördelningen 
mellan myndigheterna skall därför inte förändras. Regeringen vill, mot 
denna bakgrund, understryka varje myndighets ansvar att, inom ramen 
för sitt uppdrag och sina resurser, bidra till att ungdomspolitikens mål 
uppnås.
4.2 Mål för den nationella ungdomspolitiken 
Regeringens förslag: Följande tre mål skall ersätta tidigare antagna 
riktlinjer för den nationella ungdomspolitiken:
1. Ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt 
liv.
2. Ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet.
3. Ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande 
skall tas till vara som en resurs.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Förslaget överensstämmer 
huvudsakligen med regeringens.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har kommenterat 
kommitténs förslag om övergripande nationella mål för ungdomspoliti-
ken är en majoritet positiva. 
Även Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer ställer sig 
bakom de övergripande målen, men efterlyser en deklaration från 
statsmakternas sida om konkreta åtgärder. Av ett fåtal negativa remissin-
stanser märks Tjänstemännens centralorganisation, som menar att de 
övergripande målen är så generellt utformade att målens grundläggande 
betydelse går förlorad.
Skälen för regeringens förslag: Det system för styrning, uppföljning 
och analys som regeringen vill införa bygger på att riksdagen fastställer 
ett antal mål av övergripande karaktär.
Regeringens uppfattning är att dessa mål bör fokusera på övergången 
från att vara ung till att bli vuxen snarare än på övergången från att vara 
barn till att bli ungdom. Det är vidare viktigt att målen utgår från en syn 
på ungdomar som individer med förmåga att fatta egna beslut samt själv-
klar rätt att påverka. Slutligen bör målen för ungdomspolitiken också ge 
uttryck för en ambition att ta till vara den positiva kraft som ungdomar 
utgör i samhället.
Målen bör vara formulerade så att de avser den påverkan på sam-
hällsutvecklingen som riksdag och regering har för avsikt att uppnå ge-
nom olika insatser. Målen bör vidare utformas så att de kan utgöra en av 
utgångspunkterna för den ordinarie mål- och resultatstyrningen liksom 
för en sektorsövergripande uppföljning och fördjupad analys av ung-
domspolitiken.
Regeringen har valt benämningen mål för ungdomspolitiken samt nå-
got modifierat Ungdomspolitiska kommitténs förslag i syfte att åstad-
komma en anpassning till den mål- och resultatstyrning för statsförvalt-
ningen som har börjat tillämpas efter det att kommittén presenterade sitt 
betänkande. Till sitt innehåll överensstämmer dock regeringens förslag 
till mål för ungdomspolitiken med kommitténs förslag till övergripande 
mål.
Goda förutsättningar att leva ett självständigt liv
Ett första mål för ungdomspolitiken bör, enligt regeringens förslag, vara 
att ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv. 
Många ungdomars liv präglas av att de har svårt att etablera sig på vissa 
samhälleliga arenor. På grund av långa utbildningstider och svårigheter 
att få arbete och bostad upplevs det av många ungdomar som om 
tidpunkten då de blir vuxna förskjuts. Att ha ett arbete, en egen bostad 
och en egen ekonomi leder till självständighet gentemot föräldrar, andra 
vuxna och samhällets institutioner. Det är i flera avseenden detta som 
kännetecknar vuxenblivandet. Politiken bör därför underlätta för 
ungdomar att successivt uppnå den självständighet som kännetecknar 
vuxnas liv.
Ungdomars möjlighet till inflytande och delaktighet
Ett andra mål för ungdomspolitiken bör, enligt regeringens uppfattning, 
vara att ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande och 
delaktighet. Detta gäller både inflytande över den generella samhällsut-
vecklingen och över beslut som rör ungdomarnas egna liv och verksam-
heter. Ungdomars inflytande måste därför handla om såväl den enskildes 
inflytande över sin vardag som ungdomars gemensamma möjligheter att 
påverka såväl nationellt som internationellt.
Om unga människor inte känner sig delaktiga undermineras en väsent-
lig del av grunden för det demokratiska samhället. Detta är oacceptabelt 
utifrån demokratisynpunkt och allvarligt för samhällsutvecklingen. Av 
avgörande betydelse är också att samhället förmår att möta ungdomars 
önskemål om nya, mer direkta former för inflytande och delaktighet. 
Detta ställer krav i första hand på det politiska systemet, men också på de 
myndigheter och andra samhälleliga institutioner som hanterar frågor 
som är angelägna för ungdomar.
De skillnader som generellt finns mellan mäns och kvinnors möjlighe-
ter till inflytande gäller även unga män och kvinnor. Därför måste 
jämställdhetsaspekten särskilt beaktas inom ungdomspolitiken.
Ungdomar är en resurs
Ett tredje mål för den ungdomspolitik som regeringen föreslår är att ung-
domars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas 
till vara som resurs. Ett samhälle som stimulerar aktivt engagemang leder 
i sig till ökad delaktighet för den enskilde. Men det innebär också att det 
skapas energi och kraft som kan tas till vara av samhället som helhet. 
Samhället måste i högre grad än i dag utnyttja unga människors kompe-
tens inom olika områden.
Ungdomars representation i olika offentliga styrelser och andra 
beslutande organ är i dag låg i förhållande till deras andel av befolk-
ningen. På grund av en alltför dålig åldersspridning är många offentliga 
organs sammansättning i dag åldersmässigt alltför homogena, vilket i sin 
tur kan leda till kvalitativa problem. Erfarenhet och formella meriter är 
ofta otillräckliga urvalskriterier för att i en grupp samla den kompetens 
som behövs för att lösa problem i ett modernt och föränderligt samhälle. 
Ungdomars kreativitet, nya kunskaper och värderingar bör i högre grad 
utnyttjas som komplement till erfarenhetsbaserad kunskap och 
kompetens.
I takt med att samhället blir alltmer internationaliserat och mångfalden 
ökar också behovet av sådan kunskap och kompetens som många 
ungdomar besitter, exempelvis IT-, media- och språkkunskaper. 
4.3 Precisering av den nationella ungdomspolitiken
Regeringens bedömning: Målen för ungdomspolitiken bör vara en 
av utgångspunkterna för den ordinarie mål- och resultatstyrningen. 
Med stöd av dessa mål bör effekterna av de insatser som genomförts 
med anledning av ungdomspolitiken följas upp och analyseras sek-
torsövergripande. För att göra detta möjligt bör målen kompletteras 
med delmål som är möjliga att följa upp. 
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Kommitténs förslag överens-
stämmer delvis med regeringens bedömning. Kommitténs förslag till 
former för styrning, utvärdering och uppföljning innebär att de övergri-
pande mål kommittén föreslår skall brytas ned till konkreta mål utifrån 
vilka såväl styrning som uppföljning och utvärdering skall ske.
Remissinstanserna: Remissinstanserna uppvisar betydande variatio-
ner när det gäller synpunkter på de konkreta mål som kommittén föresla-
git. Flera remissinstanser kritiserar de konkreta målen för att inte vara 
tillräckligt realistiska och sakna finansiering. Ett antal kommuner pekar 
på konflikten mellan den kommunala självstyrelsen och den detaljregle-
ring som de föreslagna konkreta målen innebär. Majoriteten av de re-
missinstanser som yttrat sig om de konkreta målen är av olika skäl tvek-
samma till hur dessa mål formulerats. De flesta remissinstanserna före-
språkar dock att de övergripande målen kompletteras med mer konkreta 
mål och åtgärder.
Skälen för regeringens bedömning: Mål- och resultatstyrning av 
ungdomspolitiken bör även i framtiden ske inom ramen för den ordinarie 
budgetprocessen. Regeringen bedömer att de mål för ungdomspolitiken 
som föreslagits bör vara en av utgångspunkterna för den mål- och resul-
tatstyrning som sker genom berörda myndigheters regleringsbrev. 
Regeringen anser vidare att den ordinarie mål- och resultatstyrningen 
bör kompletteras med en sektorsövergripande uppföljning och analys av 
effekterna av de insatser som genomförts med anledning av ungdomspo-
litiken. Genom den kunskap som då erhålls kan samhällets resurser ut-
nyttjas bättre. Samtidigt blir samhällets insatser och den politik som lig-
ger till grund för insatserna tydligare för de enskilda ungdomarna. 
Regeringen ansåg, i likhet med flertalet remissinstanser, att de kon-
kreta mål som Ungdomspolitiska kommittén föreslagit behövde ses över. 
Regeringen gav därför i december 1997 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att, 
i nära samarbete med berörda myndigheter samt Kommunförbundet, 
lämna förslag till konkreta delmål under respektive övergripande mål. 
Uppdraget redovisades till regeringen i maj 1998 i rapporten Förslag till 
delmål för ungdomspolitiken.
Ungdomsstyrelsens förslag har därefter beretts inom Regeringskans-
liet. Regeringen har, med Ungdomsstyrelsens rapport som utgångspunkt, 
valt ut ett antal områden där mer konkreta mål bör formuleras. Rege-
ringen anser dock att den av kommittén föreslagna termen konkreta mål 
bör ersättas med delmål. Därmed vill regeringen understryka att målstyr-
ningen av ungdomspolitiken skall ingå som en integrerad del av rege-
ringens ordinarie mål- och resultatstyrning och göras inom ramen för den 
ordinarie budgetprocessen.
Under förutsättning av riksdagens godkännande av de övergripande 
målen för ungdomspolitiken avser regeringen att utarbeta delmål för 
ungdomspolitiken vilka bl.a. bör ingå i regleringsbreven för budgetåret 
2000 till berörda myndigheter. Delmål bör formuleras inom de områden 
där ungdomar är berörda.
Mål 1 Ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv
Under detta övergripande mål bör det formuleras delmål som rör främst 
utbildning, arbete, bostad och ekonomisk självständighet.
Delmålen inom utbildningsområdet bör ta sikte på elevers möjlighet 
till godkända studieresultat, valmöjligheter vad gäller utbildningsplatser 
inom gymnasieskolan samt möjligheter till arbetsplatsförlagd praktik 
inom gymnasieutbildningen. 
När det gäller arbete finns det redan i dag ett mål som anger att ingen 
ung skall behöva gå arbetslös mer än 100 dagar. Andra delmål som kan 
bli aktuella kan vara att underlätta för unga att skaffa feriepraktik samt att 
medverka till att unga kan skaffa en egen bostad.
Mål 2 Ungdomar skall ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet
Under detta övergripande mål bör det formuleras delmål som rör främst 
utbildningsväsendet, fritidsområdet och kommunernas roll.
Delmål som fokuserar på ett ökat elevinflytande över såväl skolmiljön 
som undervisningen och skolans arbetsformer intar en central roll utifrån 
demokratisynpunkt.
På fritidsområdet bör delmål formuleras om vikten av att stödja ungas 
egen organisering, att stödja förnyelse och utveckling av föreningslivet 
samt att uppmuntra nya former av organisationer och sammanslutningar.
Delmål som tar sikte på ungdomars inflytande i kommunerna bör dels 
handla om att utnyttja bestämmelsen i 6 kap. 8 § kommunallagen 
(1991:900) i syfte att uppmuntra ökat brukarinflytande, dels handla om 
att utveckla ungdomars inflytande och delaktighet i samhällsplaneringen.
Mål 3 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande 
skall tas till vara som en resurs
Under detta övergripande mål bör det formuleras delmål som rör sam-
hällets förmåga att i olika sammanhang ta till vara ungas engagemang. 
Delmålen bör utgå från att ungdomar generellt sett har ett stort intresse 
för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga framtidsfrågor. Detta 
gäller såväl miljöfrågor och arbete mot främlingsfientlighet och rasism 
som IT-frågor och skapande av innovativa företag.
Ett annat område som bör bli föremål för delmål avser ungas repre-
sentation i olika former av beslutande organ. Enligt regeringens bedöm-
ning är det angeläget att öka andelen yngre ledamöter i dessa på såväl 
statlig som kommunal nivå för att därmed bättre ta till vara den specifika 
kompetens ungdomar kan bidra med. Delmål om att ta till vara ungdo-
mars resurser i dessa sammanhang bör därför formuleras. 
Ett delmål bör ta fasta på att skolan bör främja ungas engagemang och 
deltagande i samhällsfrågor, t.ex. aktivt arbete i elevråd och ungdomsråd. 
Kommunerna bör vidare verka för att skolan i ökad utsträckning skall bli 
en arena där kommunala samhällsfrågor diskuteras och ungas synpunkter 
inhämtas.
4.4 Ungdomsstyrelsens verksamhet och genomförandet 
av den nationella ungdomspolitiken 
Regeringens förslag: Ungdomsstyrelsen skall verka för att målen för 
den nationella ungdomspolitiken uppfylls. Det skall vara regeringens 
uppgift att utforma de övergripande målen för Ungdomsstyrelsens 
verksamhet.
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att i 
samverkan med berörda myndigheter och i samråd med Kommunför-
bundet utveckla en metod för att identifiera, presentera och sprida 
goda exempel.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Kommittén anser att ett till-
lägg till Ungdomsstyrelsens verksamhetsmål bör övervägas där det fram-
går att myndigheten i all sin verksamhet t.ex. bidragsgivning, arbete med 
EU:s program och projektsatsningar bör beakta målen för ungdomspoli-
tiken. 
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt 
över detta.
Skälen för regeringens förslag: Samtidigt som riksdagen fattade be-
slut om riktlinjer för ungdomspolitiken beslutades om övergripande mål 
för Ungdomsstyrelsens verksamhet (prop. 1993/94:135, bet. 
1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). De övergripande målen anger att 
Ungdomsstyrelsens verksamhet skall vara att främja goda uppväxtvillkor 
för ungdomar samt verka för att unga människor görs delaktiga i sam-
hällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande 
och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa 
ungdomars villkor i samhället.
Enligt propositionen är det viktigt att någon myndighet har ett sektor-
sövergripande ansvar för att utifrån en helhetssyn kunna följa utveck-
lingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på frå-
gor inom olika samhällsområden. Vidare anges i propositionen att Ung-
domsstyrelsens kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor i vid mening 
således också bör stärkas. Ambitionen bör vara att Ungdomsstyrelsen 
skall fungera som en kunskapsbank i ungdomsfrågor gentemot andra 
myndigheter, kommuner, föreningsliv, ungdomsarbetare och enskilda.
För att kunna fullgöra sina övergripande uppgifter menade regeringen 
att Ungdomsstyrelsen också bör följa utvecklingen i kommunerna. Den 
ökade differentieringen och de knappa resurserna ökar också behovet av 
erfarenhetsutbyte och rådgivning, såsom goda exempel på utveckling av 
lokal ungdomsverksamhet och nya arbetsformer. Härutöver ansåg rege-
ringen att arbetet med att följa upp och utvärdera insatser för ungdomar 
på olika samhällsområden bör resultera i att Ungdomsstyrelsen regelbun-
det lämnar regeringen en fördjupad redovisning av ungdomars uppväxt-
villkor samt förslag till åtgärder på angelägna områden.
Med anledning av förslaget i avsnitt 4.2 om att mål för den nationella 
ungdomspolitiken skall införas anser regeringen att de nu gällande över-
gripande målen för Ungdomsstyrelsens verksamhet bör revideras. Det 
bör därvid vara regeringens uppgift att utforma de övergripande målen 
för Ungdomsstyrelsens verksamhet. Ungdomsstyrelsen skall naturligtvis 
verka för att målen för den nationella ungdomspolitiken uppfylls på bästa 
sätt.
Det är regeringens mening att Ungdomsstyrelsen skall fortsätta att ar-
beta sektorsövergripande. Detta arbete bör dock utvecklas, bland annat 
skall Ungdomsstyrelsen – i samråd med andra myndigheter och Kom-
munförbundet – utveckla ett system för att årligen och samlat redovisa 
relevant statistik och annan information i förhållande till de föreslagna 
målen. Det är regeringens bedömning att huvuddelen av den nödvändiga 
informationen finns tillgänglig genom den statistik som statliga myndig-
heter redan producerar. Ungdomsstyrelsens uppgift bör därför framför 
allt vara att samordna och sammanställa resultat från andra myndigheter 
samt att komplettera dessa med egna undersökningar där nödvändig in-
formation saknas. Ungdomsstyrelsen bör i detta sammanhang särskilt 
ansvara för att belysa rättvise- och könsperspektiven.
Ungdomsstyrelsens uppföljning av ungdomspolitiken på lokal nivå bör 
liksom tidigare ha som utgångspunkt att såväl följa upp som att stödja 
utvecklingen av den kommunala ungdomspolitiken. Som tidigare har 
nämnts skall Ungdomsstyrelsen bl.a. med hjälp av goda exempel på lokal 
ungdomsverksamhet och med nya arbetsformer bistå kommuner med 
rådgivning och erfarenhetsutbyte. Regeringen menar att sådan verksam-
het är ett viktigt instrument när det gäller att utveckla ungdomspolitiken. 
En mer systematisk utveckling av goda exempel som bidrar till att ung-
domspolitikens mål uppnås inom olika prioriterade områden är därför 
önskvärd. Dessa goda exempel kan göra det lättare att visa vad ungdoms-
politiken innebär i praktiken. Således bör denna verksamhet utvidgas så 
att även myndigheter och andra berörda kan ta del av den.
Regeringen har därför för avsikt att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att 
utveckla en metod för att i samverkan med berörda myndigheter identi-
fiera, presentera och sprida goda exempel. Det är i detta sammanhang 
angeläget att understryka att olika verksamheter måste utvecklas utifrån 
sina egna förutsättningar och behov. De goda exemplen skall inte utgöra 
mallar avsedda att kopiera utan skall snarare ha funktionen att inspirera. I 
bilaga 8 lämnas en förteckning över 99 projekt och andra verksamheter 
som Ungdomsstyrelsen identifierat och som i detta sammanhang kan 
tjäna som exempel.
Härutöver bör Ungdomsstyrelsen ansvara för uppföljning och analys 
av ungdomspolitiken utifrån de mål och delmål som riksdag och regering 
beslutar. Detta bör ske i nära samarbete med berörda myndigheter. 
Ungdomsstyrelsen bör även i fortsättningen åläggas att återkommande, 
vart fjärde år, till regeringen redovisa en fördjupad analys av hur ung-
domspolitiken utvecklas. Denna analys vilken skall kunna ligga till grund 
för regeringens redovisning till riksdagen.
5 
5 Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och 
framtidstro 
Genom den målstyrningsmodell som presenteras i kapitel 4 ökar, enligt 
regeringens bedömning, möjligheterna att få ett starkare och mer syste-
matiskt genomslag för ungdomsperspektivet inom en rad olika områden. 
De synliga resultaten av detta kommer dock sannolikt att dröja till något 
år efter att riksdagen behandlat denna proposition.
Regeringen kan samtidigt konstatera att det på ett antal områden finns 
ett omedelbart behov av insatser. Mot denna bakgrund redovisas i detta 
kapitel prioriteringar samt ett antal åtgärder som genomförs på regering-
ens initiativ.
5.1 Demokrati – inflytande och delaktighet
Utöver de tre övergripande målen för ungdomspolitiken anser regeringen 
att det också behövs mer direkta åtgärder för att stärka ungdomars möj-
ligheter till inflytande och delaktighet. Dessa insatser måste i så stor 
utsträckning som möjligt utgå från unga människors egna tankar och 
ambitioner.
Skolan har en särskilt stor betydelse när det gäller att värna och ut-
veckla demokratin, såväl genom teoretiska studier som i praktisk hand-
ling. Men även ungdomars relation till, och förtroende för, olika offent-
liga organ är i sammanhanget mycket viktiga.
5.1.1 En demokratikommission för, med och av ungdomar 
Regeringens bedömning: Landsrådet för Sveriges Ungdomsorgani-
sationer (LSU) bör få ekonomiskt stöd för att rådet fristående skall ut-
reda ungdomars möjligheter att påverka såväl i sina egna miljöer som 
i större politiska sammanhang. 
Skälen för regeringens bedömning: Ett av de ungdomsting som fö-
regått denna proposition arrangerades av Landsrådet för Sveriges Ung-
domsorganisationer (LSU) och samlade representanter från olika ung-
domsorganisationer. Som ett resultat av detta ungdomsting har LSU den 
25 mars 1999 kommit in till Kulturdepartementet med en framställan om 
att inrätta en demokratikommission om ungdomars möjligheter till 
inflytande och delaktighet. Denna skall, enligt framställan, komplettera 
Demokratiutredningens (SB 1997:01) arbete genom att kartlägga samt 
analysera och lämna förslag vad gäller ungdomars möjligheter att 
påverka skolmiljön, sin närmiljö, kommunpolitiken, landstingspolitiken, 
den nationella politiken, Europapolitiken och ungdomars situation i 
världen. En annan viktig uppgift skulle vara att utvärdera metoder som i 
dag används och att ta fram olika lösningar för att öka ungdomars 
delaktighet i det demokratiska livet. LSU erbjuder sig att vara värd för 
kommissionen.
Demokratiutredningen (dir. 1997:101) är en parlamentarisk kommitté 
med uppgift att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter 
som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. I tilläggsdirektiv (dir. 
1998:100) har utredningen fått i uppdrag att utreda orsakerna till det 
sjunkande valdeltagandet och att föreslå åtgärder för att öka medborgar-
nas delaktighet och engagemang i det demokratiska systemet. 
Regeringen instämmer i LSU:s uppfattning att ett utredningsarbete av 
det slag som LSU föreslår bör genomföras. Ungdomsorganisationerna 
bör därför, genom LSU, ges ekonomiskt och övrigt stöd för att genom-
föra en fristående utredning för att kartlägga ungdomars möjlighet till 
inflytande och delaktighet. Det är angeläget att arbetet genomförs främst 
av ungdomar och på ungdomars villkor. Arbetet bör därför göras av 
representanter som är utsedda av ungdomsorganisationerna. För att ge 
möjlighet till ett flexibelt arbetssätt bör utredningen genomföras genom 
LSU:s försorg.
Regeringen vill samtidigt understryka betydelsen av att ungdomar med 
olika slags erfarenheter och levnadsvillkor deltar i arbetet. Därmed bör 
det ställas krav på jämn könsfördelning, medverkan av ungdomar med 
olika etnisk och kulturell bakgrund samt medverkan av ungdomar med 
olika typer av funktionshinder. För att kunna genomföra ett bra arbete 
med hög kvalitet bör gruppen också få tillgång till bl.a. relevant informa-
tion från myndigheter och forskare. 
Regeringen har under arbetet med denna proposition också inhämtat 
information om att representanter från Kommunförbundet och 
Landstingsförbundet är beredda att medverka under arbetets genomfö-
rande.
5.1.2 Demokrati i skolan 
Regeringens bedömning: Ungdomarnas demokratiska engagemang 
bör på olika sätt uppmuntras av skolan. Regeringen bör under år 1999 
särskilt verka för att
–	försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet på 
	gymnasieskolorna sprids,
–	elevrådsarbete och annat ideellt arbete uppmuntras i skolan,
–	elevombudsmannen ges fortsatt stöd,
–	politiska ungdomsförbund ges bättre möjligheter att medverka i 
	skolan, och
–	anordnande av s.k. skolval uppmuntras.
Skälen för regeringens bedömning: Skolan är den viktigaste 
institutionen i ungdomars liv. Skolan är också en plats där många 
förväntningar inför framtiden formas. En av skolans mest grundläggande 
uppgifter är därmed att lyfta fram de demokratiska värderingar som vårt 
samhälle vilar på. Detta måste ske såväl praktiskt som teoretiskt. I detta 
sammanhang är det väsentligt att kunskap ges om det representativa 
systemets funktionssätt, olika kommunala inflytandeformer och olika 
medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
Flera olika undersökningar och iakttagelser pekar på att eleverna anser 
att de har för lite att säga till om i skolan. Medan de yngsta är mer nöjda 
med sina möjligheter att påverka upplever de äldre eleverna att de har 
mindre möjligheter. Generellt tycks missnöjet växa i takt med att ele-
verna blir äldre, men det finns tendenser till förbättringar. Regeringen 
anser att det är viktigt att ungdomar allt eftersom de blir äldre får ökade 
möjligheter att påverka, inte minst som en förberedelse inför livet som 
vuxen. 
Regeringen har, bl.a. mot denna bakgrund, särskilt uppmärksammat 
frågan om den värdegrund skolan vilar på och anvisat medel för ett sär-
skilt värdegrundsprojekt. En projektgrupp inom Utbildningsdepartemen-
tet har tillsatts för att vidta åtgärder i syfte att utveckla och stödja det lo-
kala arbetet med att tillämpa värdegrunden i praktiken. Elevernas bety-
delse för arbetet med värdegrunden i skolan skall särskilt beaktas och 
lyftas fram. 
Det är också viktigt att ungdomars demokratiska engagemang direkt 
och på olika sätt uppmuntras av skolan. Därmed ges FN:s konvention om 
barnets rättigheter en reell innebörd även i skolan. Åtgärder bör vidtas för 
att såväl stärka elevernas möjligheter till inflytande som för att ge andra 
delar av demokratin ökade möjligheter att verka i skolan.
Försöksverksamhet på gymnasieskolorna med lokala styrelser med elevma-
joritet
Läsåret 1997/98 inleddes, efter riksdagens beslut (prop. 1996/97:109, 
bet. 1996/97:UbU10, rskr. 1996/97:222), en fyraårig försöksverksamhet 
vilken innebär att kommunerna får överlåta vissa ansvars- och 
beslutsbefogenheter till en lokal styrelse med elevmajoritet. Försöks-
verksamheten omfattar gymnasieskolan och den kommunala vuxen-
utbildningen. I den lokala styrelsen skall företrädare för elever och 
anställda vid skolan ingå.
Informationen om försöksverksamheten till landets kommuner och 
skolor har främst skett genom Kommunförbundet. Dessutom har Elevor-
ganisationen fått ekonomiskt stöd för att sprida information om försöks-
verksamheten och följa verksamheten ur elevernas perspektiv.
Skolverket bär ansvaret för utvärderingen av försöksverksamheten. I 
slutet av år 1998 hade 21 skolor inrapporterat till myndigheten att de 
deltar i försöksverksamheten. Skolverket bör i sin utvärdering också 
redovisa vilka hinder som funnits för försöksverksamheten. Regeringen 
avser att efter utvärderingen avgöra på vilket sätt arbetet med att stärka 
elevers inflytande i skolan skall gå vidare.
Uppmuntran av elevrådsarbete och annat ideellt arbete
De lokala formerna för elevernas inflytande på skolnivå – främst elevråd 
och elevkårer – fyller en viktig funktion när det gäller elevers möjligheter 
att påverka skolan. De kan utgöra en god möjlighet för eleverna att få 
inflytande i skolan samt vara en värdefull tillgång för den enskilda sko-
lan. Det krävs emellertid att elever uppmuntras att engagera sig i dessa 
verksamheter för att de skall fungera och framför allt att onödiga hinder 
tas bort.
Dessa hinder är sällan formella utan utgörs ofta av attityder och värde-
ringar som, inte minst, de vuxna i skolan har till verksamheten. Det är 
därför angeläget att skolan är tydlig med att visa sin uppskattning av ele-
vers engagemang i såväl elevråd och elevkårer som andra typer av ideella 
och demokratiskt uppbyggda sammanslutningar, t.ex. olika ungdoms-, 
idrotts-, främjande- och hjälporganisationer.
Mot denna bakgrund är det oroväckande att det på enskilda skolor fö-
rekommer att elever som engagerar sig i elevråds- och elevkårsarbete får 
detta registrerat i sina betyg som frånvarotimmar. En sådan ordning går 
stick i stäv med skolans uppgift att verka för demokratins idéer. Snarare 
bör arbetet förtjäna uppskattning också i betygen. Regeringen avser där-
för att i samtal med Kommunförbundet och Skolverket understryka vik-
ten av att skolorna i högre utsträckning än i dag värderar och dokumente-
rar deltagande i elevråds- och elevkårsarbete samt ideellt arbete av lik-
nande karaktär.
En elevombudsman för att ta till vara elevers rättigheter
Elevorganisationen är en s.k. elevfacklig organisation för elever i högre 
årskurser i grundskolan och gymnasiet med elevråd och elevkårer som 
sina lokalavdelningar. Sedan år 1996 finns i Elevorganisationens regi en 
särskild elevombudsman med uppgift att ta till vara elevers rättigheter. 
En extern utvärdering av elevombudsmannens två första år har visat att 
elevers behov av sådant stöd är stort. Regeringen anser att initiativet även 
i framtiden bör stödjas och avser därför att göra det ekonomiskt möjligt 
för en fortsättning av verksamheten. 
Politiken måste få komma in i och verka i skolan
Skolan har en central roll för att främja demokratins idéer. Uppgiften är 
så viktig att den har fått komma till uttryck i 1 kap. 2 § skollagen 
(1985:1100), den s.k. portalparagrafen. Det är därför angeläget att den 
enskilda skolan har ett väl utvecklat kontaktnät gentemot övriga 
samhället, vilket också betonas i läroplanen. Detta bör omfatta olika 
samhällspolitiskt engagerade organisationer, men det är särskilt viktigt 
att skolan också har en öppen dörr till de politiska partierna och de 
politiska ungdomsförbunden. Beslut om i vilken utsträckning dessa skall 
få tillträde till skolan är i dag en kommunal angelägenhet.
Inställningen till huruvida de politiska partierna och de politiska ung-
domsförbunden över huvud taget skall få tillträde till skolorna varierar i 
dag mellan olika kommuner. Regeringen ser med oro på att dessa organi-
sationer utestängs från vissa skolor. Det är inte acceptabelt att elever för-
hindras att i skolan få kontakt med organisationer och andra sammanslut-
ningar som har stor betydelse för vår demokrati. Det är tvärtom angeläget 
att skolorna generellt öppnar sig för medverkan från såväl samhällspoli-
tiskt engagerade organisationer i allmänhet som de politiska partierna 
och ungdomsförbunden i synnerhet. 
Den värderingsstudie som redovisades i Ungdomsstyrelsens rapport Ny 
tid – nya tankar? Ungdomars värderingar och framtidstro visade att en 
stor grupp ungdomar är intresserade av de politiska partierna, men att de 
av någon anledning är avvaktande. Studien visade också att ungdomar är 
positiva till att partierna får tillträde till skolorna, och att de skulle önska 
sig mer information från dem på detta sätt. De politiska ungdomsförbun-
den bör därför få möjligheter att gå ut i skolorna med information och 
debatt om politiken och den politiska demokratins arbetssätt också när 
det inte är valår.
Skolvalen kan vara ett viktigt instrument för att uppmuntra ungdomars 
intresse för politiken. Det är också en mycket stor andel av skolorna, 
främst gymnasieskolorna, som anordnar skolval. Det har emellertid visat 
sig att vissa skolor inte redovisar resultaten av dessa val. Regeringen an-
ser att skolval bör uppmuntras och att en redovisning av valresultatet all-
tid bör ske. Om inte detta sker riskerar elevernas förtroende för såväl 
skolan som för valinstitutet att drabbas. Regeringen kommer därför att 
uppmärksamma även dessa frågor i kommande samtal med Kommunför-
bundet och Skolverket.
Studenters inflytande i högskolan skall stärkas
Även på högskolan och universiteten är frågan om inflytande för de stu-
derande viktig. För att närmare utreda studentinflytandet tillsatte dåva-
rande utbildningsministern år 1997 en arbetsgrupp. Arbetsgruppen över-
lämnade i augusti 1998 rapporten Studentinflytande i högskolan (Ds 
1998:51). Arbetsgruppen menar att studenternas inflytande bör ses som 
en central komponent i den högre utbildningen av flera skäl. Arbetsgrup-
pen föreslår ett antal åtgärder för att öka studenters inflytande över sin 
utbildning samt högskolan och sina egna organisationers verksamhet. 
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i frågan.
5.1.3 En ungdomsdelegation knuten till regeringen 
Regeringens bedömning: En ungdomsdelegation bör inrättas. Den 
bör fungera som ett rådgivande organ till regeringen i frågor av sär-
skild betydelse för ungdomar och ungdomars levnadsvillkor. Ung-
domsdelegationen bör samtidigt vara ett forum för ungdomars infly-
tande och delaktighet i rikspolitiken.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen behöver i sitt arbete 
bättre tillgång till den kompetens om ungdomar och ungdomars 
levnadsvillkor som bara ungdomar själva kan tillföra. Det är samtidigt 
angeläget att ungdomar ges bättre möjligheter att kommunicera direkt 
med representanter för regeringen i olika frågor som är väsentliga för 
ungdomars levnadsvillkor. För att tillgodose dessa behov, och därmed ge 
ungdomar bättre möjlighet till inflytande och delaktighet i ungdoms-
politiken, avser regeringen att inrätta en särskild ungdomsdelegation 
knuten till Regeringskansliet (Kulturdepartementet). Ungdomsdelega-
tionen, som skall ersätta den nuvarande Barn- och ungdomsdelegationen, 
skall ledas av ungdomsministern.
Ungdomsdelegationen bör ha till främsta uppgift att stödja regeringen i 
genomförandet och uppföljningen av den nationella ungdomspolitiken. 
Delegationen kommer därmed att fungera som ett rådgivande organ till 
regeringen i frågor av särskild betydelse för ungdomar och ungdomars 
levnadsvillkor. En utgångspunkt för delegationen skall vara de ung-
domspolitiska mål som riksdagen fastställer med anledning av regering-
ens förslag i kapitel 4. Utifrån dessa mål skall delegationen särskilt ar-
beta med frågor om rättvisa villkor för ungdomar, med tonvikt på rättvisa 
villkor mellan flickor och pojkar samt mellan ungdomar med olika etnisk 
och kulturell bakgrund och för ungdomar med någon typ av funktions-
hinder.
Ungdomsdelegationen skall också fungera som ett bredare forum för 
ungdomars delaktighet och inflytande i den nationella ungdomspolitiken. 
Därför skall delegationens arbete delvis vara utåtriktat, i syfte att fånga 
upp ungdomars åsikter i olika delar av landet.
Genom att delegationen knyts direkt till regeringens arbete bör också 
samhället i övrigt uppmuntras till liknande initiativ, såväl på lokal som 
regional nivå.
5.1.4 Fler ungdomar i olika offentliga organ 
Regeringens bedömning: Insatser bör göras för att förbättra ålders-
spridningen i centrala myndigheters styrelser. Statistik bör redovisas 
över åldersfördelningen inom statliga kommittéer och utredningar i 
kommande års skrivelser till riksdagen om kommittéväsendet. 
Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att kartlägga ålders-samman-
sättningen i olika kommunala beslutsorgan.
Skälen för regeringens bedömning: I dag saknas i alltför stor ut-
sträckning unga representanter i en rad olika offentliga organ, både på 
central och lokal nivå. Det finns två skäl att se detta som ett allvarligt 
problem.
För det första innebär bristen på unga företrädare att avstånden mellan 
de offentliga organen och ungdomarna riskerar att öka ytterligare. Där-
med finns det risk för att ungdomars känsla av utanförskap i relation till 
politik och förvaltning bekräftas och förstärks. En sådan utveckling 
skulle på sikt kunna innebära att kommande generationer alltmer tar 
avstånd från vår demokratiska modell, byggd på parlamentarism och 
representativ demokrati. En sådan utveckling måste givetvis motverkas.
För det andra innebär bristen på unga representanter i myndighetssty-
relser och statliga kommittéer, liksom en viss avsaknad av äldre företrä-
dare, en alltför dålig åldersspridning. Eftersom homogena grupper, enligt 
såväl forskning som erfarenheter från t.ex. den privata sektorn, generellt 
inte besitter samma kollektiva kompetens som heterogena grupper leder 
detta till kvalitativa problem. Det är därför också av kvalitetsskäl angelä-
get att öka åldersspridningen.
Ungdomar besitter i flera avseenden kompetens som är unik för deras 
generation, bl.a. på IT-, kultur- och miljöområdet. Regeringen avser att 
under hösten 1999 identifiera ett antal myndighetsstyrelser där avsakna-
den av denna kompetens är tydlig och där behovet av ökad ålderssprid-
ning är särskilt stor. Vidare avser regeringen att i samband med tillsätt-
ningen av nya kommittéer ta ökad hänsyn till behovet av såväl en god 
åldersspridning som en ökad andel yngre representanter.
 För att komma åt problemet med ungdomars underrepresentation i 
offentliga organ är det nödvändigt att detta tydligt åskådliggörs. Sedan år 
1995 görs det inom Regeringskansliet en årsvis sammanställning av 
ålderssammansättningen i statliga centrala myndighetsstyrelser och 
kommittéer. Regeringen har därmed kunnat följa utvecklingen under 
senare år. Även om det har förekommit smärre skillnader mellan åren har 
denna statistik styrkt antagandet att unga är kraftigt underrepresenterade i 
såväl statliga myndighetsstyrelser som i det statliga kommittéväsendet.
De positiva avvikelser som noterats i den generella åldersstatistiken 
har gällt kommittéerna och har varit en följd av att enskilda kommittéer 
haft en mycket stark ungdomsrepresentation, t.ex. Ungdomens IT-råd 
och Ungdomspolitiska kommittén. Kommittéer med denna typ av 
ålderskoncentration kan vara till nytta för vissa specifika ändamål, exem-
pelvis den ungdomsdelegation som redovisats i avsnitt 5.1.3. Det är dock 
generellt sett angeläget att även i dessa sammanhang sträva efter en god 
åldersspridning, och därmed få in fler vuxna och äldre personer i t.ex. 
kommittéer som arbetar med typiska ungdomsfrågor.
Det är naturligtvis likaså angeläget att ungdomars medverkan inte kon-
centreras till enbart de områden som är att betrakta som specifik ung-
domspolitik. Ungdomars medverkan, kunskaper och synpunkter behövs 
över ett större fält. 
Varje år lämnar regeringen en skrivelse till riksdagen om arbetet i 
kommittéväsendet, den s.k. kommittéberättelsen. I denna redovisas bl.a. 
könsfördelningen i de statliga kommittéerna. Regeringen har för avsikt 
att fortsättningsvis även presentera ålderssammansättningen i kommit-
téväsendet i denna skrivelse.
Regeringen vill slutligen understryka betydelsen av att unga personer 
även ingår i olika beslutsorgan på kommunal nivå. Någon tillfredsstäl-
lande statistik över ungas representation i dessa organ finns inte i dag. 
Regeringen avser därför att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att kartlägga 
ålderssammansättningen i olika kommunala beslutsorgan.
5.1.5 Rösträtt kopplat till kalenderår
Regeringens bedömning: Frågan om rösträtten skall följa kalenderår 
i stället för födelsedatum bör behandlas i samband med andra valtek-
niska frågor. 
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Kommittén föreslår att röst-
rätten skall följa kalenderår och inte födelsedatum.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i 
denna del. Förslaget tillstyrks av Barnombudsmannen, Statens invand-
rarverk, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Handelsanställdas förbund och 
Ungdomens nykterhetsförbund. Flertalet av de instanser som yttrat sig 
avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget; Statens 
institutionsstyrelse, Göteborgs kommun, Olofströms kommun, 
Jönköpings kommun, Kommunförbundet, Tjänstemännens central-
organisation (TCO), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund 
(SSU) och Hedemora kommun. 
SSU har uttalat sig specifikt om förslaget om rösträtt kopplat till 
kalenderår. SSU har därvid uppgett att lösningen på ungdomars brist på 
makt och inflytande inte är förändringar i rösträtten utan i stället attityd-
förändringar hos äldre och ett förändrat förhållningssätt i, och till, politi-
ken. Hedemora kommun har anfört att höjningen av genomsnittsålder för 
förstagångsväljarna – på grund av förlängningen av mandatperioden till 
fyra år – inte är ett godtagbart argument för att sänka rösträttsåldern.
Skälen för regeringens bedömning: Flertalet av de remissinstanser 
som yttrat sig har avstyrkt eller ställt sig tveksamma till kommitténs för-
slag. Några utvecklade argument mot förslaget har emellertid inte fram-
förts. 
Genom 1974 års regeringsform sänktes rösträttsåldern till nuvarande 
18 år. Som skäl framhölls bl.a. (prop. 1973:90 s. 162 f.) att samhällsut-
vecklingen fört med sig att ungdomen i allmänhet hade större insikter i 
sociala, politiska och ekonomiska frågor än tidigare och att en sänkning 
av rösträttsåldern borde kunna medverka till att rikta ungdomens intresse 
i samhällsfrågor till den politiska aktivitet som hade den representativa 
demokratin och dess olika organ som bas. Det ansågs samtidigt värdefullt 
att bevara sambandet mellan rösträttsåldern och myndighetsåldern, som 
sänktes till 18 år genom en ändring i föräldrabalken år 1974.
Regeringen anser att det är angeläget att ungdomar deltar i och är en-
gagerade i det demokratiska systemet. Att ha rösträtt måste sägas vara en 
grundläggande förutsättning för att fullt ut kunna vara engagerad och ha 
ett medborgerligt inflytande. Den nuvarande 18-årsgränsen medför att 
ungdomar som är födda sent på året inte har möjlighet att delta i de all-
männa valen samtidigt som sina klasskamrater. Förlängningen av man-
datperioden från tre till fyra år har dessutom fått till följd att genom-
snittsåldern för förstagångsväljarna har höjts eftersom de förstagångs-
väljare som blir myndiga under mandatperioden får vänta ett år längre 
innan de kan rösta i allmänna val. 
Frågan om rösträtten skall följa kalenderår och inte födelsedatum är 
emellertid inte okomplicerad. Rösträtts-, valbarhets- och myndighetsål-
dern är densamma och bestämmelserna finns dels i regeringsformen, dels 
i vallagen och föräldrabalken. En eventuell reform förutsätter en nog-
grann analys av detta samspel mellan reglerna. Till detta kommer att 
Rådet för utvärdering av 1998 års val och Demokratiutredningen kom-
mer att redovisa sina respektive arbeten i slutet av år 1999. Eventuella 
förslag till lagändringar med anledning av de båda utredningarnas betän-
kanden kommer att kunna läggas fram tidigast under våren 2000. Enligt 
regeringens uppfattning bör de valtekniska frågorna behandlas i ett sam-
manhang.
5.1.6 Tillgång till information ger makt – Ungdomskanalen 
Regeringens bedömning: En särskild arena bör inrättas hösten 1999 
på Internet – Ungdomskanalen – med riktad samhällsinformation till 
unga. Ungdomskanalen bör underlätta såväl tillgången till information 
som möjligheten att kommunicera med olika beslutsfattare.
Skälen för regeringens bedömning: Tillgång till information och 
kunskap är avgörande för en medborgares möjligheter till inflytande både 
över sin egen livssituation och i samhället som helhet. Detta är särskilt 
viktigt för att ungdomar skall kunna hävda sin position i samhället.
I dagens informationssamhälle är det också viktigt att kunna gallra i in-
formationen samt att kunna skapa sig en överblick på lämplig nivå. 
Mot denna bakgrund avser regeringen att ge stöd genom delfinansie-
ring till driften av en särskild arena på Internet med riktad samhälls-
information till unga som Ungdomsstyrelsen initierat – Ungdoms-
kanalen. Ungdomsstyrelsen har fått ekonomiskt stöd av regeringen till 
uppbyggnaden av denna.
Ungdomskanalen är att betrakta som en samhällstjänst och allmän nyt-
tighet som ger möjlighet till neutral, kvalitetssäkrad och målgruppsan-
passad information. Dess syfte är att samla in, sammanställa och för-
medla information på det offentliga området för att ge överblick, slussa 
rätt och slussa vidare. Härutöver är syftet med denna kanal att stimulera 
ungdomars IT-användning genom att utveckla pedagogiska metoder för 
informationssökning. Målet är att Ungdomskanalen skall fungera som en 
startpunkt och ett naturligt val av informationskälla i olika samhälls- och 
ungdomsfrågor. Ungdomskanalen skall därför innehålla information som 
är viktig för ungdomar samt funktioner som stimulerar till användning 
och till ungdomars aktiva medverkan. Den skall också vara en kunskaps-
bank med information om ungdomar och ungdomspolitik.
Ungdomskanalens start är planerad till september 1999, i samband 
med att skolorna har börjat sin verksamhet och därmed skall kunna nyttja 
detta nya verktyg för att söka kunskap. Genom Ungdomskanalen skall 
alla ungdomar kunna få en egen e-postadress och möjlighet att bygga upp 
en egen hemsida.
Utöver sökning av information är det viktigt att kanalen även ger möj-
lighet till samtal och diskussion mellan ungdomar och beslutsfattare av 
olika slag. Den blir därmed också ett redskap för att öka ungdomars möj-
ligheter till insyn och inflytande.
5.2 Rättvisa villkor – ingen får lämnas utanför!
Ungdomar är generellt en grupp som värnar rättvisa och lika villkor. 
Samtidigt finns en stark tendens till ökade skillnader mellan ungdomar 
med olika kön och social bakgrund. Ökade klasskillnader inom ung-
domsgenerationen innebär risk för att en ny typ av klassamhälle succes-
sivt växer fram.
Det nya samhället, med informationstekniken som såväl hjälpmedel 
som maktmedel, skapar både möjligheter och risker. Rätt spridd och an-
vänd kan IT bidra till att överbrygga skillnader och ojämlikhet, men det 
kräver en aktiv politik på området. Ökad kunskap behövs såväl på detta 
som en rad andra viktiga områden. Likaså är förebyggande insatser mot 
olika typer av utslagning av stor betydelse. Utgångspunkten för dessa 
insatser bör alltid vara att i första hand ta till vara det engagemang som 
ungdomar själva har, såväl för sig själva som för sina kamrater.
Slutligen spelar olika typer av åldersgränser en stor roll i ungdomars 
liv. De utgör en viktig signal om hur vuxenvärlden uppfattar unga. När 
åldersgränserna upplevs som orättvisa bidrar de såväl till att öka avstån-
det mellan generationerna som att splittra upp ungdomar som annars ges 
möjlighet att göra saker på lika villkor.
5.2.1 IT som redskap för rättvisa
Regeringens bedömning: Regeringens initiativ till ett nationellt 
program för IT i skolan (ITiS) innebär att alla elever får tillgång till en 
egen e-postadress.
Vidare bör stöd ges till projekt för ungdomsgrupper som inte har 
tillgång till modern informationsteknik i sin hemmiljö. IT-projekt för 
flickor, ungdomar med annan etnisk och kulturell bakgrund samt ung-
domar med funktionshinder bör prioriteras.
Skälen för regeringens bedömning: Sverige har en ledande position 
när det gäller såväl tillgången till som användandet av informationstek-
nik. Detta utgör en styrka och en stor potential för tillväxt om tekniken 
och dess möjligheter kan tas till vara. Utvecklingen av informationssam-
hället går för närvarande mycket snabbt och förändringstakten förväntas 
öka ytterligare. Många ungdomar deltar aktivt i denna utveckling.
Målet för den nationella IT-politiken är att alla skall ha lika möjlighe-
ter att använda informationstekniken som ett medel för ökad kunskap, 
demokrati och rättvisa. Det innebär att informationstekniken måste vara 
tillgänglig för såväl flickor som pojkar, oberoende av etnisk och kulturell 
bakgrund samt oberoende av funktionshinder. Informationstekniken kan 
användas för att stärka integrationen och identiteten bland unga med 
annan etnisk och kulturell bakgrund, t.ex. som hjälpmedel vid språkupp-
byggnad. Informationstekniken kan också användas som ett mycket 
effektivt redskap för unga med funktionshinder. Flera nyskapande 
projekt visar på detta. Det är därför viktigt att informationstekniken görs 
tillgänglig, t.ex. för synskadade.
Samtidigt som informationstekniken rymmer många möjligheter finns 
det också problem som är angelägna att uppmärksamma. De ungdomar 
som har tillgång till modern informationsteknik i hemmet har en stor för-
del gentemot dem som inte har detta. Med informationsteknikens ökade 
betydelse följer risken att en ny typ av klassamhälle skapas, uppdelat 
efter kunskapen som maktfaktor. 
Det är därför viktigt att informationstekniken är tillgängligt för alla, 
både i form av utrustning som datorer och Internetuppkopplingar och i 
form av kunskapen för att kunna utnyttja dess möjligheter. Skolan spelar 
en central roll i detta sammanhang.
Regeringen har tagit initiativ till att skapa ett nationellt program för IT 
i skolan, ITiS. Det treåriga programmet, som omfattar cirka 1,5 miljarder 
kronor, består av flera delmoment såsom kompetensutveckling av lärare, 
statsbidrag för att förbättra skolors tillgång till Internet, erbjudande om e-
postadresser till alla lärare och elever, stöd till utvecklingen av såväl det 
svenska som det europeiska skoldatanätet, stöd till utveckling av lärome-
del- och medier för elever med funktionshinder samt utdelning av pris för 
utmärkta pedagogiska insatser med hjälp av IT. Erbjudanden om att delta 
i satsningen riktas under våren 1999 till samtliga kommuner.
IT i skolan medger att nya undervisningsformer kan utvecklas. Tekni-
ken ger också möjlighet att studera på distans, vilket är till fördel bl.a. för 
ungdomar som bor på landsbygden och för funktionshindrade. 
Också i andra miljöer har tillgången till modern informationsteknik 
ökat, exempelvis på fritidsgårdar och bibliotek. Ett problem är dock att 
pojkarna ofta tränger undan flickorna när det gäller möjligheten att få 
lära sig och att få använda den nya tekniken. På flera håll i landet har 
därför särskilda IT-projekt för flickor skapats för att ge också flickorna 
”rätt att chatta, maila och surfa”.
Utöver satsningarna i skolan behövs också andra insatser för de ung-
domar som inte har tillgång till modern informationsteknik i sin hem-
miljö. Regeringen avser att fördela stöd till olika ungdomsprojekt som 
uppfyller detta syfte. IT-projekt för flickor, ungdomar med annan etnisk 
och kulturell bakgrund samt ungdomar med olika typer av funktions-
hinder bör prioriteras.
5.2.2 Åldersgränser kopplade till kalenderår 
Regeringens bedömning: Frågor om vissa författningsreglerade 
åldersgränser bör beredas vidare. Möjligheten att fastställa ålders-
gränsbestämmelser till kalenderår i de fall bestämmelserna tar sikte på 
s.k. kollektivt handlande bör undersökas. 
Åldersgränsutredningens bedömning: Utredningen anser att som 
huvudprincip bör gälla att åldersgränsbestämmelser skall fixeras till 
kalenderåret i de fall bestämmelserna tar sikte på kollektivt handlande.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har kommenterat ut-
redningens förslag är en majoritet positiva. Dock påpekar några av 
remissinstanserna att begreppet kollektivt handlande inte är ett entydigt 
begrepp och att om det skall användas måste det först noga definieras.
Skälen för regeringens bedömning: De författningsreglerade ålders-
gränser som finns i dag bestäms i huvudsak till den faktiska födelseda-
gen. Dock finns det vissa undantag från detta, såsom de åldersgränsbe-
stämmelser som reglerar när skolplikten och värnplikten inträder. Dessa 
åldersgränsbestämmelser bestäms till det kalenderår en viss födelsedag 
inträffar i stället för till själva födelsedatum. 
Åldersgränsutredningen genomförde inom ramen för uppdraget bland 
annat ett uppsatsprojekt. I detta projekt var det många unga som pekade 
på de problem som de unga födda sent på året hade när det gällde att 
kunna följa med på olika åldersbundna aktiviteter. Dessa skribenter 
uttryckte ett önskemål om att kalenderåret borde gälla när det är fråga om 
handlingar som man regelmässigt gör tillsammans. 
Regeringen anser att utredningens bedömning är av intresse. Frågan 
bör dock under mandatperioden närmare undersökas i syfte att ta reda på 
författningsreglerade åldersgränsbestämmelser som tar sikte på s.k. 
kollektivt handlande inom främst fritids- och nöjeslivet.
5.2.3 Könsneutrala åldersgränser vid tillträde till restauranger 
och andra kommersiella nöjeslokaler 
Regeringens bedömning: Initiativ bör tas till överläggningar med 
restaurangbranschen i syfte att de differentierade åldersgränserna för 
män och kvinnor på sikt avskaffas.
Skälen för regeringens bedömning: Åldersgränsutredningen 
genomförde en kartläggning av de författningsreglerade åldersgränser 
som berör unga människor upp till 30 år samt av vissa andra ålders-
gränser som finns i samhället. Bland annat undersöktes de åldersgränser 
som gäller för tillträde till restauranger och andra nöjeslokaler. I detta 
sammanhang framkom att det i en hel del fall tillämpas skilda 
åldersgränser för män och kvinnor (t.ex. hon 18 år/han 23 år). 
Såsom tidigare nämnts genomfördes inom ramen för utredningsarbetet 
en hearing om åldersgränser på alkoholområdet. Vid hearingen 
medverkade bl.a. representanter från olika branschorganisationer på 
området. De framförde uppfattningen att det strider mot god branschsed 
att tillämpa differentierade minimiåldersgränser för män och kvinnor 
(SOU 1996:111 s. 346). Trots detta är det i dag vanligt förekommande 
med skilda åldersgränser för män och kvinnor inom restaurang- och 
nöjesbranschen. 
Regeringen menar att differentierade åldersgränser kan medföra att 
unga män stängs ute från ett nöjesliv på framför allt restauranger och 
diskotek. Detta kan resultera i att unga män känner sig kränkta och frust-
rerade vilket i sin tur kan bidra till ökade aggressioner på gator och torg. 
Således kan differentierade åldersgränser även sägas vara negativt ur ett 
brottspreventivt perspektiv.
Härutöver anser regeringen att det ur ett jämställdhetsperspektiv är 
olyckligt att samhället ger unga människor sådan signaler som 
differentierade åldersgränser ger. Regeringen avser därför att ta initiativ 
till överläggningar med branschen i syfte att diskutera möjligheterna att 
på sikt avskaffa de differentierade åldersgränserna för män och kvinnor 
vad beträffar tillträde till restauranger och nöjeslokaler.
5.2.4 Ökad kunskap om utanförskapet
Regeringens bedömning: Det är allvarligt att vissa ungdomar och 
grupper av ungdomar riskerar att hamna i en långvarigt utsatt position 
i samhället. För att kunna ge dem bättre stöd krävs, utöver konkreta 
åtgärder, också ett bättre kunskapsunderlag om s.k. marginaliserade 
ungdomars villkor. Denna fråga bör behandlas i samband med den 
forskningspolitiska propositionen år 2000.
Skälen för regeringens bedömning: Under mitten av 1990-talet 
ökade ungdomars behov av socialbidrag kraftigt. Detta var främst en 
effekt av att många ungdomar under längre tid hade svårt att komma in 
på arbetsmarknaden. Arbetslöshet i kombination med bl.a. tidig familje-
bildning bidrog till att mer än hälften av de hushåll som tog emot 
socialbidrag under hösten 1997 var s.k. ungdomshushåll. 
Försörjningsproblemen drabbade särskilt ungdomar som också i andra 
sammanhang haft svårt att hävda sig. Denna grupp ungdomar, ofta 
beskrivna som kraftigt marginaliserade unga, har visat tecken på att växa 
också under 1990-talets senare del. Trots att arbetsmarknadssituationen 
nu blivit betydligt bättre för ungdomsgruppen totalt har situationen inte 
förbättrats för denna grupp. Tvärtom finns tecken på att deras utsatthet 
snarare ökat.
En kraftig marginalisering är allvarlig ur flera aspekter. Utöver att den 
skapar problem för var och en av ungdomarna innebär den också en bety-
dande förlust för samhället i dess helhet. Den demografiska utvecklingen 
tyder på att det kommer att bli brist på arbetskraft inom ett antal år. 
Därmed kommer alla unga att behövas på den framtida arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund gav regeringen i regleringsbrevet för år 1997 
Ungdomsstyrelsen i uppdrag att, i samarbete med övriga berörda myn-
digheter, identifiera och redovisa vilka grupper av ungdomar som är i 
behov av särskilda insatser för att få bra levnadsvillkor. Utredningsarbe-
tet genomfördes i samarbete med främst Epidemiologiskt Centrum vid 
Socialstyrelsen och redovisades i början av december 1998 genom rap-
porten Vid sidan av – om ungas inträde på arbetsmarknaden.
I rapporten redovisar Ungdomsstyrelsen vilka ungdomsgrupper som 
har haft ihållande eller återkommande svårigheter att försörja sig mellan 
åren 1992 och 1996. Ett huvudresultat från utredningen är att det är tra-
ditionella mönster för social differentiering som i hög grad varit verk-
samma under dessa år. Resultaten i utredningen talar dock för att man 
bör vara försiktig med att se ungdomar på väg att etablera sig på arbets-
marknaden som en homogen grupp. Det finns stora variationer inom 
gruppen både med hänsyn till social bakgrund och till ålder, utbildning, 
kön och nationellt ursprung. Ungdomsstyrelsen understryker att den stu-
derade perioden på fem år inte ger möjligheter att dra några långtgående 
slutsatser och efterlyser därför mer djupgående studier inom området.
Regeringens slutsats är att det bl.a. behövs ett mer omfattande 
kunskapsunderlag för att utforma en bättre ungdomspolitik till stöd för 
ungdomar som är i behov av särskilda insatser. Det torde vara angeläget 
att bl.a. dessa frågor ägnas ökad uppmärksamhet inom ungdoms-
forskningen. Regeringen avser därför att återkomma till detta i samband 
med den forskningspolitiska propositionen år 2000.
5.2.5 Den kommunala utvecklingsgarantin
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör stödja kommunerna 
i deras strävan att utveckla framgångsrika former för den kommunala 
utvecklingsgarantin och liknande åtgärder. Regeringen har nyligen 
tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda och 
föreslå åtgärder för personer som är socialbidragsberoende på grund 
av svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.
Skälen för regeringens bedömning: Sedan den 1 januari 1998 finns 
den kommunala utvecklingsgarantin. Den innebär att kommunerna har 
möjlighet att erbjuda långtidsarbetslösa ungdomar som är mellan 20 och 
24 år och som står till arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och 
kompetensutvecklande verksamhet.
Systemet innebär att Arbetsmarknadsverket ansvarar i 100 dagar för 
den enskilde arbetslöse varpå kommunen övertar ansvaret enligt avtal 
mellan staten och kommunerna. En ersättning utgår till den enskilde som 
motsvarar den försörjning individen hade före utvecklingsgarantin, i 
många fall ersättning i form av socialbidrag. Syftet med åtgärden är dock 
att bryta identiteten som socialbidragstagare och i stället fokusera på 
utveckling genom aktivering så att den enskilde kan bli anställningsbar. 
Det är av väsentlig betydelse att ersättningen inte utgörs av socialbidrag 
och att åtgärden genomförs i annan regi än socialförvaltningens. Olika 
föreningar inom exempelvis idrottsrörelsen kan i många fall spela en 
viktig roll inom den kommunala utvecklingsgarantin.
En utvärdering genomförd av Statskontoret Utvecklingsgarantin för 
ungdomar – det första året pekar på att ungdomars chanser att få ett 
arbete eller påbörja en reguljär utbildning ökar genom den kommunala 
utvecklingsgarantin. De som har deltagit i verksamheten kan hitta ett 
arbete på bara 40 procent av den tid som övriga ungdomar behöver. Del-
tagare i utvecklingsgarantin som går vidare till reguljär utbildning får en 
utbildningsplats på bara halva tiden som ungdomar som inte deltagit i 
garantin.
Vid sidan om Arbetsmarknadsverket har Ungdomsstyrelsen varit den 
myndighet som centralt arbetat med att stödja kommunerna i deras arbete 
med den lokala utvecklingsgarantin. Ungdomsstyrelsens uppgifter har 
omfattat information och mobilisering, insatser för att utveckla nya verk-
samheter samt utvärdering ur ett ungdomsperspektiv.
En slutrapport har den 28 april 1999 lämnats in till Näringsdeparte-
mentet. Av rapporten framgår bl.a. att utvecklingsgarantin är en reform 
som ger konkreta och positiva effekter för de ungdomar som har störst 
behov av stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden. Ungdomsstyrelsen 
framför i rapporten tre konkreta förslag till förändringar av utvecklings-
garantin. Dessa är en höjd ersättningsnivå, att såväl anslagna verksam-
hetsmedel som utvecklingsersättning skall följa med individen samt att 
någon form av intyg skall utarbetas efter avslutad åtgärd. Ungdomssty-
relsen pekar i rapporten även på den viktiga roll olika föreningar och 
ungdomsprojekt spelar för många ungdomars möjligheter att ta sig vidare 
till arbete eller studier.
Regeringen har den 8 april 1999 tillsatt en interdepartemental 
arbetsgrupp med uppgift att utreda och föreslå åtgärder för personer som 
är socialbidragsberoende på grund av svårigheter att etablera sig på 
arbetsmarknaden. Gruppen skall särskilt analysera hur den aktiva arbets-
marknadspolitiken fungerar för dessa grupper och vid behov lämna 
förslag till hur åtgärdssystemen i Arbetsmarknadsverkets regi kan 
förbättras för de grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmark-
naden. Analysen skall utgå från de utvärderingar av den kommunala 
utvecklingsgarantin för ungdomar som redan genomförts. Uppdraget 
skall redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1999.
Ungdomsstyrelsen bör stödja kommunerna i deras strävan efter att 
utveckla framgångsrika former för den kommunala utvecklingsgarantin 
och liknande åtgärder för ungdomar. De närmare formerna för detta 
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
5.2.6 Ökad kunskap om villkoren för flickor med annan etnisk 
och kulturell bakgrund
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att, i 
samarbete med Integrationsverket och andra berörda myndigheter, 
kartlägga den kunskap som finns i dag om villkoren för flickor med 
annan etnisk och kulturell bakgrund samt de åtgärder och metoder 
som kan användas för att stärka deras ställning i samhället. Härutöver 
bör Ungdomsstyrelsen ges i uppdrag att informera om resultatet av 
kartläggningen. Inom ramen för uppdraget bör Integrationsverket sär-
skilt studera situationen för utsatta flickor.
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen har under 
flera år på regeringens uppdrag arbetat med att stärka flickors villkor i 
samhället. Arbetet har bedrivits på såväl nationell som lokal nivå. Bland 
annat har ett antal olika seminarier och konferenser genomförts och ett 
nätverk bildats för dem som arbetar med dessa frågor. 
Inom ramen för detta arbete har ett riktat utvecklingsprojekt genom-
förts beträffande flickor med olika etnisk och kulturell bakgrund. Därvid 
har det bl.a. framkommit att vissa flickor drabbas hårt av de krockar som 
i ogynnsamma fall kan uppstå då olika kulturer möts. Under arbetets 
gång har det uppmärksammats att det saknas djupgående kunskaper om 
villkoren för dessa flickor vilket försvårar insatser riktade till dem. De 
kunskaper som finns på området bör därför kartläggas och spridas samti-
digt som brister på kunskap identifieras för eventuella insatser längre 
fram. De som arbetar med integration på lokal nivå bör konsulteras i 
detta arbete liksom de organisationer som har bildats på språklig, etnisk 
eller kulturell grund samt olika trossamfund. 
Regeringen har således för avsikt att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag 
att i samarbete med Integrationsverket och andra berörda myndigheter 
kartlägga den kunskap som finns i dag om villkoren för flickor med 
annan etnisk och kulturell bakgrund samt de metoder som kan användas 
för att stärka deras ställning i samhället. Ungdomsstyrelsen bör även ges 
i uppdrag att informera om resultatet av kartläggningen till berörda i 
olika samhällssektorer. Inom ramen för uppdraget bör Integrationsverket 
studera situationen för särskilt utsatta flickor.
5.2.7 Åtgärder i storstädernas bostadsområden 
Regeringens bedömning: För att förbättra uppväxtvillkoren i storstä-
dernas mest utsatta stadsdelar har 60 miljoner kronor avsatts för 
idrotts- och fritidsverksamhet samt kulturverksamhet under åren 
1999–2001. En konferens bör anordnas inriktad på att ta till vara den 
särskilda sociala och kulturella kompetens som finns hos ungdomar 
som har sin hembygd i förorter präglade av kulturell och etnisk 
mångfald. Uppbyggnaden av nätverk mellan lokala föreningar och 
andra ideella sammanslutningar som utvecklar ungdomsprojekt i 
storstädernas utsatta stadsdelar bör stödjas ekonomiskt.
Skälen för regeringens bedömning: De ungdomar som nu växer upp 
i storstadsregionernas förorter är de första som kan göra anspråk på att ha 
genuina erfarenheter av samlevnad i etnisk och kulturell mångfald och en 
hembygdskänsla för dessa miljöer. Storstadsregionernas utveckling och 
framtida storstadsmiljöer kommer också i allt större utsträckning att 
påverkas och formas av de erfarenheter och den särskilda sociala och 
kulturella kompetens som dagens unga bär med sig från förorterna. 
Riksdagen godkände i december 1998 regeringens förslag till nationell 
politik för storstadsregionerna (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, 
rskr. 1998/99:34). Regeringen har i enlighet med propositionen tillsatt en 
Storstadsdelegation med ansvar bl.a. för att bryta den sociala, etniska och 
diskriminerande segregationen i storstadsregionerna och för att verka för 
jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare. Lokala 
utvecklingsavtal bör tecknas mellan stat och kommun för de mest utsatta 
bostadsområdena. För att förbättra uppväxtvillkoren särskilt i de utsatta 
stadsdelarna avsattes i propositionen 10 miljoner kronor per år till 
idrotts- och fritidsverksamhet och 10 miljoner kronor per år till 
kulturverksamhet under åren 1999–2001. Medlen kommer att fördelas 
inom ramen för de lokala utvecklingsavtalen. En referensgrupp bestående 
av Ungdomsstyrelsen, Statens kulturråd (Kulturrådet) och Riksidrottsför-
bundet kommer att följa satsningen.
Regeringens insatser innebär att om segregationen långsiktigt skall 
kunna motverkas är det nödvändigt att de som lever och verkar i utsatta 
stadsdelar är engagerade i utvecklingsarbetet. I detta arbete utgör ung-
domars idéer och skaparkraft omistliga tillgångar. En särskild konferens 
bör därför anordnas för att ta till vara de ungas visioner och erfarenheter 
inom ramen för den nationella storstadspolitiken.
Lokala ungdomsföreningar och andra ideella sammanslutningar spelar 
en viktig roll då det gäller att mobilisera och aktivera till ett aktivt lokalt 
utvecklingsarbete. Erfarenheterna från det tidigare PLUS-projektet 
(Projektet för lokal utveckling genom samverkan), vilket drevs under 
åren 1991–1995 i Civildepartementets regi, visar att dessa ideella krafter 
kan få en ännu större genomslagskraft om de ges möjlighet att regelbun-
det dela varandras erfarenheter och idéer. Till skillnad från kommunala 
förvaltningar och större organisationer saknar de dessvärre naturliga 
möjligheter till detta. Regeringen har därför för avsikt att särskilt 
uppmuntra nätverk mellan lokala föreningar och andra ideella 
sammanslutningar som utvecklar och driver bl.a. ungdomsprojekt i stor-
städernas utsatta stadsdelar. Erfarenheter från pilotprojektet 
Samverkansprojektet, som Ungdomsstyrelsen bedriver i femton medel-
stora kommuner, kommer här också att vara värdefulla.
5.2.8 Insatser mot drogmissbruk
Regeringens bedömning: Insatser som leder till metodutveckling 
inom behandling och rehabilitering av unga missbrukare bör upp-
märksammas. Överläggningar bör genomföras med Kommunför-
bundet, Socialstyrelsen och ideella organisationer för att diskutera 
hur en sådan utveckling bäst kan främjas. Regeringen har redan 
tagit initiativ till viktiga insatser för att förebygga narkotikamiss-
bruket bland unga. 
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen konstaterar med oro 
att attityderna i samhället till användning av droger blivit alltmer positiv. 
Denna attityd förmedlas bl.a. genom olika livsstilar som snabbt sprids 
genom media, Internet, musik och reklam direkt riktad till unga.
Regeringen anser därför att det är angeläget att stärka unga människors 
vilja och förmåga att avstå från droger. Det är viktigt för bl.a. trovärdig-
heten att stå på saklig grund och utgå från ungdomarnas egen verklighet. 
Ungdomarna själva är den viktigaste resursen i kampen mot narkotika 
och andra droger. Detta synsätt präglar de insatser som regeringen tagit 
initiativ till.
För samordning på myndighetsnivå finns inom Socialdepartementet en 
nationell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser 
med socialministern som ordförande. Ledningsgruppen har möjlighet att 
ta initiativ till projekt av nationellt intresse i syfte att pröva nya metoder 
för att stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från narkotika. 
Ledningsgruppens initiativ utgår ifrån inställningen att det är viktigt att 
engagera ungdomarna själva och att utgå från deras egna erfarenheter och 
uppfattningar. Som exempel på den nationella ledningsgruppens initiativ 
kan nämnas dels projektet DrugSmart – en hemsida på Internet med 
information till ungdomar, föräldrar, lärare m.fl. och med möjlighet till 
interaktiv kommunikation. Ett annat initiativ är projektet MotståndsKraft 
som drivs med Kommunförbundet som huvudman. I projektet engageras 
ungdomar för att stödja yngre kamrater i valet av en drogfri livsstil. 
OAS (Oberoende AlkoholSamarbetet) tillsattes år 1997 med uppgift att 
genom informationsinsatser verka för måttfulla alkoholvanor. OAS har 
beslutat att prioritera insatser för att bekämpa langning och försäljning av 
illegal alkohol till ungdomar, att upprätthålla åldersgränserna vid försälj-
ning och servering av alkohol samt att motverka berusningsdrickande. 
OAS:s medlemmar har under år 1998 genomfört olika aktiviteter riktade 
till ungdomar. En viktig gemensam utgångspunkt vid dessa har varit att 
stärka den enskildes ansvar, inte bara i det egna förhållningssättet till 
alkohol utan också i förhållande till andra personer.
Våren 1998 tillsatte regeringen en Narkotikakommission med uppgift 
att bl.a. göra en översyn av det förebyggande arbetet. Ett av de projekt 
som kommissionen arbetar med handlar om ungdomars inställning till 
och erfarenheter av droger och om deras syn på förebyggande arbete. 
Projektet genomförs i nära samarbete med flera ungdomsgrupper runt om 
i landet. Under hösten 1999 kommer en rapport att lämnas med fokus på 
vilken roll narkotikan spelar i ungdomars liv och hur ett starkare före-
byggande arbete bör vara upplagt.
Ett problem i vissa ungdomsgrupper är användningen av dopningspre-
parat. Denna typ av missbruk, som ofta har en stark koppling till utseen-
defixering och extrema kroppsideal, har nyligen blivit kriminaliserat. 
Utöver detta är det betydelsefullt med förebyggande insatser. I detta 
arbete har Dopingjouren, vilken är knuten till Huddinge sjukhus, en stor 
betydelse för hela landet.
Utöver dessa insatser måste metoder för behandling och rehabilitering 
ständigt utvecklas. Detta är särskilt tydligt när det gäller mycket unga 
missbrukare. Det faktum att ungdomar i dag är mer nyfikna på och 
mindre avståndstagande till narkotika och att gruppen tonåringar ökar 
kraftigt i början av 2000-talet kan innebära behov av att utveckla nya 
metoder för rehabilitering av unga missbrukare inom de närmaste åren. 
Regeringen avser att ta initiativ till överläggningar med bl.a. Kommun-
förbundet, Socialstyrelsen och ideella organisationer för att diskutera hur 
en sådan utveckling kan främjas. Regeringen har sedan år 1995 årligen 
ställt 50 miljoner kronor till Länsstyrelsernas förfogande för utveckling 
av kommunernas förebyggande insatser bland ungdomar och missbru-
kare.
5.3 Kompetens och entreprenörskap
Ungdomars engagemang kännetecknas inte sällan av otålighet och högt 
tempo. Förhoppningen att nå snabba resultat är mycket stor hos de flesta. 
Många ungdomar, inte minst de som har svårt att hävda sig i teoretiska 
studier, har i stället en stark drivkraft som gör dem till goda entreprenö-
rer. En viktig uppgift för samhället är att ta till vara denna kraft av ent-
reprenörskap och uppmuntra dess positiva utveckling.
5.3.1 Lära för livet – modern kunskapssyn i skolan 
Regeringens bedömning: Skolans arbetssätt måste bidra till att 
utveckla elevernas förmåga att lära. Inom kort kommer regeringen att 
lägga fram sin skrivelse med utvecklingsplan för förskola, skola och 
vuxenutbildning till riksdagen. I denna plan kommer regeringen att 
mer utförligt redovisa sin syn på dessa frågor. 
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomar möter i dag helt andra 
krav på utbildning än tidigare. Ett allt mer föränderligt samhälle och en 
mer krävande arbetsmarknad ställer högre och delvis nya krav på kom-
petens. Dagens ungdomar ställs därmed inför andra utmaningar än de 
som mött tidigare generationer. Ungdomar har dessutom egna mål och 
uppfattningar om vad som är viktigt i livet och vilken utbildning de öns-
kar. I skeden av snabb samhällsomvandling förändras kraven på både 
skolans kunskapsinnehåll och arbetsformer. 
Utvecklingen går i dag mot allt högre krav på behärskning av vissa 
grundläggande kompetenser. Det krävs exempelvis en mycket god för-
måga att uttrycka sig muntligt och skriftligt och att snabbt ta till sig skri-
ven information såväl inom de flesta yrken som i samhällslivet i övrigt. 
Krav på förmåga att utnyttja matematiska metoder, symboler och 
modeller återkommer också inom allt fler områden.
Förändringstakten inom samhälls- och arbetslivet innebär samtidigt att 
dagens unga inte kan räkna med att bli färdigutbildade i skolan. I stället 
måste skoltiden ses som grunden till ett livslångt lärande. I ett sådant per-
spektiv är det viktigt att utveckla elevernas självförtroende och lust att 
lära. Skolans arbetssätt måste också bidra till att utveckla elevernas för-
måga att lära sig. Utbildningen skall inte bara förse eleverna med kun-
skaper utan också förse dem med de verktyg som behövs för att kunna 
skaffa nya kunskaper när behov uppstår. En utvecklad förmåga att kunna 
förstå, analysera och sålla information och omvandla den till egen kun-
skap är avgörande för ungas möjligheter på framtidens arbetsmarknad.
Regeringen kommer att redovisa sin syn på dessa frågor i en utveck-
lingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning som läggs fram inom 
kort. I utvecklingsplanen kommer också att behandlas hur gymnasiesko-
lans utbud bättre än i dag skall erbjuda eleverna intressanta val mellan 
program och inriktningar som förbereder för såväl arbetsliv och fortsatta 
studier som för ett vuxenliv.
5.3.2 Nätverk till stöd för nya verksamheter över hela landet
Regeringens bedömning: Olika ungdomscentrum har under senare år 
etablerats över i stort sett hela landet. Uppbyggnaden av nätverk för 
att stärka erfarenhetsutbytet och stimulera till att liknande verksam-
heter etableras på nya orter och i fler bostadsområden bör stödjas.
Skälen för regeringens bedömning: Under 1980- och 1990-talen har 
det ideella engagemanget och frivilligarbetet börjat organisera sig i nya 
former. På ungdomsområdet har sociala entreprenörer byggt upp breda 
verksamheter i form av träffpunkter och ungdomshus på olika håll i lan-
det. De bygger alla på lokala förutsättningar och kan omfatta olika verk-
samheter såsom kultur- och utbildningsaktiviteter inom ett och samma 
projekt. Verksamheten kan drivas av t.ex. en ideell förening, en stiftelse 
eller ett kooperativ, men gemensamt för dem alla är att de inte entydigt 
kan räknas in i någon traditionell samhällssektor.
Finansieringen till ett och samma projekt sker i princip alltid från flera 
bidragsgivare och finansieringskällor. I stort sett samtliga verksamheter 
får kommunala bidrag från en eller flera olika förvaltningar. Andra 
viktiga finansieringskällor utgörs av statliga medel från främst 
Arbetsmarknadsverket och Ungdomsstyrelsen, medel från EU:s 
strukturfonder samt projektbidrag från olika stiftelser och fonder. Även 
bidrag från olika sponsorer förekommer i allt större utsträckning. Likaså 
kan viss försäljning också bidra till att finansiera verksamheterna.
En del av dessa nya ungdomscentrum har etablerade folkrörelser och 
studieförbund som huvudmän medan andra är nybildade och helt fristå-
ende organisationer. 
Enligt regeringens bedömning har dessa nya verksamheter på ett 
väsentligt sätt bidragit till utvecklingen av aktiviteter för ungdomar. Det 
har i allmänhet skett på ungdomars egna villkor. Verksamheterna präglas 
av att se ungdomars resurser och möjligheter också när det gäller ung-
domar med sociala problem och de ger, liksom arbete i t.ex. ungdoms-
organisationerna, breda möjligheter till ett konstruktivt informellt 
lärande. Dessa nya verksamheter visar också ofta på mycket goda resultat 
när det gäller att nå socialt utsatta ungdomar även när aktiviteterna 
primärt handlar om kultur och annan fritidsverksamhet.
Regeringen ser positivt på att dessa nya verksamheter i allt större 
utsträckning knyter kontakter och utbyter kunskap och erfarenheter. Till-
sammans utgör dessa nya lokala ungdomsverksamheter något av en väx-
ande folkrörelse. Regeringen avser därför att ekonomiskt stödja upp-
byggnaden av nätverk dem emellan i syfte att såväl stärka erfaren-
hetsutbytet som att stimulera framväxten av liknande verksamheter på 
nya orter och i fler bostadsområden.
5.3.3 Informell utbildning – en nyckel till framtida kompeten-
ser
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att 
föreslå metoder som gör det möjligt att bättre ta till vara den infor-
mella utbildning som sker i bl.a. olika ungdomsföreningar och ung-
domsprojekt samt genom organiserat ungdomsutbyte.
Skälen för regeringens bedömning: Den viktigaste platsen för 
ungdomars kunskapsutveckling är alltjämt skolan. Samtidigt har unga 
människor under senare år själva skaffat sig flera andra metoder för att 
söka kunskap och utveckla sin kompetens. Skolan som kunskapsför-
medlare har därmed fått konkurrens.
Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1998 Ungdomsstyrelsen i 
uppdrag att, i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen, studera de särskilda 
insatser mot ungdomsarbetslösheten som genomförs i Storbritannien och 
Frankrike. Ungdomsstyrelsen skulle särskilt identifiera de erfarenheter 
som skulle kunna överföras till Sverige. I sin återrapportering av 
uppdraget den 1 februari 1999 redovisade Ungdomsstyrelsen ett antal 
likheter och skillnader mellan ungdomsåtgärder i Sverige och de två 
andra länderna. Bland de skillnader myndigheten särskilt betonade 
återfanns att man i såväl Storbritannien som Frankrike strävar efter 
meritvärdering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna, bl.a. genom ett 
mer systematiskt arbete med intyg och referenser.
Vid sidan av skolan och olika arbetsmarknadspolitiska insatser före-
kommer i Sverige också en rad andra aktiviteter som påtagligt bidrar till 
unga människors kompetensutveckling. Den ökade förekomst av olika 
typer av ungdomsprojekt som beskrivs ovan i kapitel 5.3.2 har påtagligt 
bidragit till detta. Senare års ökning av det internationella ungdomsutby-
tet är en annan viktig faktor. Den kraftiga utvecklingen inom IT-området, 
inte minst genom Internet, har också blivit en källa till nya vägar för att 
finna kunskap och utveckla kompetens. 
Med dagens krav är det en brist att informell kompetens, inhämtad 
genom informella utbildningar och erfarenheter, inte kan ge någon form 
av formellt meritvärde. Detta betyder att kunskaper och erfarenheter som 
exempelvis förvärvats hos en arbetsgivare inom ramen för en arbets-
marknadsåtgärd inte kan tillgodoräknas som en merit. För att skapa en 
rättvisande bild av ungdomars kompetens och för att förbättra ungdomars 
möjligheter på arbetsmarknaden är det viktigt att finna metoder för bättre 
meritvärdering av informell utbildning. I sitt slutbetänkande Validering 
av utländsk yrkeskompetens (SOU 1998:165) beskrev utredningen för 
värdering av utländsk yrkesutbildning på gymnasial nivå och utländska 
arbetslivserfarenheter en metod som skulle kunna vara överförbar också 
till detta sammanhang. Slutbetänkandet är f.n. föremål för remissbehand-
ling.
Regeringen avser att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att söka vägar 
och föreslå metoder för att bättre uppmärksamma värdet av den infor-
mella utbildning som sker i bl.a. olika ungdomsföreningar och ungdoms-
projekt samt genom organiserat ungdomsutbyte. 
5.3.4 Ungdomar som entreprenörer – att skapa sina egna jobb
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att, i sam-
råd med NUTEK och Sveriges exportråd, analysera utvecklingen av den 
s.k. upplevelseindustrin – särskilt musik, liksom litteratur och drama – 
samt lämna förslag till insatser som kan särskilt uppmuntra ungdomars 
initiativ på detta område. 
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomar är ofta nyfikna och 
många har en stark entreprenörsanda. Det är viktigt att samhället visar sin 
tilltro till ungdomar och deras förmåga. I takt med den allt snabbare sam-
hällsutvecklingen öppnas ständigt nya möjligheter för idéer som kan leda 
till nya företag och därmed arbeten. Det är viktigt att ungdomar upp-
muntras att ta till vara dessa möjligheter. Det kommer i framtiden troli-
gen inte att vara lika självklart för dagens ungdomar som det varit för 
tidigare generationer att gå in på en redan befintlig arbetsmarknad. De 
måste räkna med att ha större beredskap för fortsatta och nya studier och 
andra utvecklingsvägar samt att i högre utsträckning kunna skapa sina 
egna jobb.
Dagens unga besitter värdefull kompetens som ger dem goda förutsätt-
ningar att skapa nya arbetstillfällen. Exempel på detta är ungdomars för-
språng på IT-området, ungdomars närhet till och känsla för nya värde-
ringar och trender i samhället samt många ungdomars erfarenheter av att 
verka i miljöer med människor med olika etnisk och kulturell bakgrund. 
Det är också angeläget att särskilt uppmärksamma och ta till vara kvin-
nors och flickors erfarenheter och initiativ.
Framgångsrika företag agerar i ökad utsträckning på globala markna-
der. I takt med bl.a. denna utveckling har IT blivit ett allt viktigare red-
skap. Genom IT-utvecklingen, inte minst den ökade kommunikationen 
via Internet, är de globala marknaderna inte längre förbehållna enbart de 
stora multinationella företagen. I dag kan också ett litet företag sälja sina 
varor och tjänster till helt andra delar av världen. Ofta svarar ungdomar 
för dessa företag och inte sällan återfinns lokalerna i hemmet.
Ungdomar med annan etnisk och kulturell bakgrund är en värdefull 
resurs för Sverige. Genom sina erfarenheter och kontakter med andra 
länder och kulturer besitter de kunskap och kompetens som är särskilt 
viktig.
Många ungdomar lever ett liv där de inte tydligt skiljer på arbete och 
fritid. Vanligtvis beror detta på ett starkt personligt engagemang och 
intresse. Ur dessa olika intressen växer ofta idéer som sedermera kan 
utvecklas till affärsidéer. Inom såväl den s.k. upplevelseindustrin som IT- 
och Internetindustrin är ungdomar ofta upphovsmännen.
Den växande upplevelseindustrin kan förväntas få allt större betydelse 
ur sysselsättningssynpunkt. Den rymmer redan i dag många aktiviteter 
som ungdomar tagit initiativ till, från exempelvis forsränning och bungy-
jump till s.k. nycirkus. Musikbranschen upptar en unik position inom 
upplevelseindustrin. Den är redan stor, den utvecklas hela tiden och den 
består till mycket stor del av unga människor. Musikbranschen har en 
utvecklingspotential som det finns anledning att uppmärksamma i olika 
sammanhang.
Mot denna bakgrund avser regeringen att ge Ungdomsstyrelsen i upp-
drag att analysera utvecklingen av upplevelseindustrin samt lämna för-
slag till insatser för att särskilt uppmuntra ungdomars initiativ på detta 
område. Det bör också vara Ungdomsstyrelsens uppdrag att bevaka att 
kvinnors och flickors initiativ får rättmätigt utrymme. Arbetet bör ske i 
samråd med NUTEK och Sveriges exportråd. Arbetet bör också bedrivas 
i samverkan med berörda organisationer, däribland kvinnoorganisatio-
nerna. 
I dag startas drygt vart femte företag av en person som är mellan 19 
och 29 år. Undersökning från Entreprenörsbarometern (1997/98) visar att 
fler än hälften av alla unga är intresserade av att starta eget företag. 
Staten stödjer via olika uppdrag flera initiativ inom ungt företagande. Ett 
projekt som arbetar med attityder till eget företagande är Entreprenörskap 
i skolan, som drivs av NUTEK, Närings- och teknikutvecklingsverket. 
Syftet är att genom olika projekt inom skolorna lära ut och främja 
entreprenörskap och företagande. Vidare har NUTEK bl.a. webbsidan, 
Direktsvar – som riktar sig till alla som vill starta eller som driver företag 
– och telefontjänsten Startlinjen samt en finansieringsdatabas som är 
tillgänglig via Internet. Det är i stor utsträckning unga som använder sig 
av hemsidorna. På gymnasienivå finns Ung Företagsamhet som är en 
organisation som hjälper ungdomar att under ett års tid starta, driva och 
utveckla ett eget företag. Sedan starten år 1980 har ungefär 48 000 
ungdomar deltagit i programmet som får stöd från bl.a. ALMI 
Företagspartner AB, som stödjer ungdomars företagande och därvid 
fungerar som rådgivare samt förmedlar kontakter och lån.
Sverige deltar med tolv skolor i Nordiska miniterrådets projekt Ent-
reprenörskap som utbildningsmål för ungdom åren 1997–2000. I projek-
tet arbetar 38 skolor från de nordiska länderna med tio olika teman.
När det gäller de allmänna villkoren för företagande har ett flertal be-
slut fattats om bl.a. regelförenkling och förbättrad myndighetsservice 
som även kommer att underlätta för unga att driva företag. Det finns flera 
privata initiativ som syftar till att stödja unga entreprenörer, t.ex. 
Juniorhandelskammaren, som syftar till att utveckla unga människor i 
bl.a. ledar- och entreprenörskap och Robinson Crusoe, som hjälper unga 
företagare att starta eget och ger individuell vägledning i upp till nio 
månader. 
Regeringen har vidare beslutat att bidra med 5,8 miljoner kronor till en 
nationell informationssatsning om den kooperativa företagsformen. 
Denna satsning går under namnet Starta eget tillsammans och genomförs 
av de lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU) som finns i samtliga 
län. Ett kooperativt företag kan vara en bra lösning för t.ex. unga som vill 
dela lika på ansvaret för företaget. Informationssatsningen kommer 
därför att samordnas med en ungdomsinriktad kampanj, ledd av 
Kooperativa institutet med stöd från Näringsdepartementet, som bl.a. 
kommer att resultera i en TV-serie.
5.4 Ökat stöd till ungdomars engagemang för demokrati, 
rättvisa och framtidstro	
Det finns mycket som skiljer ungdomar åt – kön, klass, etnicitet, 
bostadsort m.m. Detta avspeglar sig också i skilda levnadsförhållanden 
och i skilda fritids- och kulturvanor. Regeringen vill bejaka de olikheter 
som är resultatet av en större öppenhet och tolerans och av den ökande 
kulturella och etniska mångfalden. Utan dessa olikheter skulle Sverige 
stagnera och inte kunna fortsätta en dynamisk samhällsutveckling. 
Samtidigt ser regeringen med oro på de olika villkor som följer av 
ökande klasskillnader och av den svaga framtidstro som finns hos vissa 
grupper av ungdomar. Det är också viktigt att ungdomar med funktions-
hinder har lika möjligheter att fullt ut ta del av samhällslivet, något som 
kräver en konsekvent handikappanpassning av det offentliga rummet. 
Regeringen vill betona vikten av aktiviteter och mötesplatser där olika 
åldersgrupper och generationer kan mötas för att motverka effekterna av 
att vuxna och ungdomar i Sverige i dag på många sätt lever i skilda värl-
dar. Här spelar samling kring bl.a. musik och dans en avgörande roll.
Regeringen vill vidare betona vikten av att möta och ta till vara kraften 
hos den stora kull tonåringar – tonårsboomen – som inträffar under 2000-
talets första år. Ungdomar är en viktig resurs i samhället och en stor 
grupp unga människor är i första hand en stor tillgång. Däremot är det 
viktigt att redan nu inleda en planering på såväl lokal som central nivå 
för att möta ungdomarnas rimliga krav på utrymme inom fritids- och 
kulturliv.
5.4.1 Förstärkt stöd till lokal ungdomsverksamhet – bidrag 
från AB Svenska Spel
Regeringens bedömning: Under kommande år kommer barn- och 
ungdomsorganisationerna att tillföras betydande belopp genom det 
överskott som genereras från det värdeautomatspel som AB Svenska 
Spel har koncession på att bedriva. Det framtida överskottet från vär-
deautomatspel bedöms uppgå till uppskattningsvis 250 miljoner kro-
nor årligen i samband med att 7 000 värdeautomater har placerats ut 
på restauranger. Av överskottet bör 20 procent tillfalla barn- och ung-
domsorganisationernas lokala verksamhet vilket innebär ett tillskott 
på uppskattningsvis 50 miljoner kronor årligen.
Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till hur dessa 
medel skall fördelas till barn- och ungdomsorganisationernas lokala 
verksamhet med inriktning på såväl kultur som fritid.
Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade, i samband 
med att den nu gällande lotterilagen trädde i kraft den 1 januari 1995, att 
tillåta en ny typ av spelautomat i Sverige – värdeautomaten – för spel i 
samband med restaurangverksamhet. Överskottet från dessa 
värdeautomater skulle tillfalla det lokala föreningslivets barn- och 
ungdomsverksamhet. Våren 1996 beslutade riksdagen att denna öron-
märkning av överskottet skulle ersättas av ett system för vinstdelning 
mellan staten och föreningslivet, vilket skulle baseras på överskottet från 
värdeautomaterna (prop. 1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr. 
1995/96:248). Med anledning av att säkra prognoser om värde-
automaternas vinstutveckling hittills har saknats har införandet av 
vinstdelningssystemet försenats. 
Regeringen har tidigare aviserat att framtida överskott från värdeauto-
matspel som skall tillfalla det lokala föreningslivets barn- och ungdoms-
verksamhet bedöms uppgå till 250 miljoner kronor årligen i samband 
med att 7 000 automater placerats ut på restauranger (prop. 1998/99:80). 
Av den summan bör 20 procent tillfalla ungdomsorganisationerna. Detta 
skulle innebära ett årligt tillskott på uppskattningsvis 50 miljoner kronor. 
Resterande 80 procent bör i enlighet med vad regeringen angav i den till 
riksdagen nyligen överlämnade propositionen En idrottspolitik för 2000-
talet (prop. 1998/99:107) tillfalla idrottsrörelsens lokala barn- och ung-
domsverksamhet.
Regeringen anser att ungdomsorganisationerna spelar en ovärderlig 
roll som bärare och förmedlare av demokratiska värden i samhället. Det 
är i den lokala föreningen som många ungdomar för första gången kom-
mer i kontakt med praktisk demokrati och lär sig att uppskatta och 
använda den. Medlen skall därför i första hand stärka de lokala förening-
arnas ordinarie och mer långsiktiga verksamhet. Ett visst utrymme skall 
dock också kunna ges till nya organisationer och verksamhetsformer som 
inte passar in i de regler som gäller för statsbidrag och projektstöd från 
etablerade statliga bidragsgivare, fonder och stiftelser.
5.4.2 Stöd till utvecklingen av ungas egen organisering
Regeringens bedömning: Den pågående satsningen på föreningsut-
veckling inom ungdomsorganisationerna bör fortsätta ytterligare två 
år. Inom denna satsning bör de politiska ungdomsförbunden ges möj-
ligheter att medverka i skolan även när det inte är valår.
Skälen till regeringens bedömning: Den enkla grunden för allt före-
ningsliv är att förena sig med andra för att göra något tillsammans. Det 
kan handla om att arbeta för ett gemensamt mål, att genomföra ett projekt 
eller att tillsammans utveckla ett gemensamt intresse men kanske framför 
allt att ha roligt ihop. Föreningsarbete kan samtidigt ge kunskap om 
organisationsarbete och möjlighet att påverka och åstadkomma något. 
Utvecklingen under 1980- och 1990-talen visar att andelen ungdomar 
som väljer att organisera sig i den traditionella föreningsformen minskar 
medan det totala antalet bidragsgrundande medlemmar i ungdomsorga-
nisationer legat rätt stabilt kring 600 000 under slutet av 1990-talet. Ung-
domar är engagerade och organiserar sig men söker nya, flexibla och mer 
öppna organisationsformer. Föreningar är inte alltid avsedda att verka 
under lång tid utan bildas allt oftare kring en särskild fråga eller ett kon-
kret projekt. 
Staten och kommunerna har sedan lång tid tillbaka gett stöd till ung-
domars föreningsliv. Regeringen anser att en fortsatt utveckling av ung-
domars egna organisationer är av stor vikt för ungdomars möjligheter att 
skapa de redskap som behövs både för ett ökat inflytande och för en fritid 
på egna villkor. En central uppgift för ungdomspolitiken är därför att 
stödja ungdomars egen organisering inom såväl hobbyorganisationer och 
kulturföreningar som politiska ungdomsförbund och andra 
samhällspolitiskt engagerade organisationer och projekt. Regeringen 
avser att avsätta särskilda medel för att ekonomiskt stödja organisations- 
och verksamhetsutveckling inom såväl befintliga som nya ungdoms-
organisationer, paraplyorganisationer och nätverk. Inom ramen för denna 
satsning bör särskilt uppmärksammas de politiska ungdomsförbundens 
möjligheter att verka på skolorna också när det inte är valår. 
5.4.3 Idrotten – vår största ungdomsrörelse
Regeringens bedömning: Idrottens lokala aktivitetsstöd bör förstär-
kas och det bör göras särskilda insatser för idrottande ungdomar i 
åldern 21 till 25 år. 
Skälen för regeringens bedömning: Enligt Ungdomsstyrelsens rap-
port Fritid i skilda världar uppger 45 procent av flickorna i åldern 13–25 
år att de är medlemmar i en idrottsförening. Motsvarande siffra för poj-
karna är 55 procent. Inom vissa idrotter som exempelvis gymnastik, 
konståkning och ridsport är, enligt uppgifter från Riksidrottsförbundet, 
flickorna i klar majoritet. Av tonåringarna i åldern 13–15 år uppger drygt 
60 procent att de minst en gång i månaden tävlar eller tränar för att tävla. 
Motsvarande siffra för ungdomar i åldern 19–25 år ligger på 33 procent. 
Däremot är andelen ungdomar som anger att de minst en gång i månaden 
tränar och idrottar för att motionera rätt stabilt över åldersgrupperna – 
cirka 40 procent. Idrotten kan därför anses vara vår största ungdomsrö-
relse.
Genom att idrotta får många ungdomar utlopp för sin glädje och sin 
spontanitet. De attityder och värderingar som förmedlas genom idrotten 
präglar i stor utsträckning många ungdomars personliga utveckling. 
Ungdomar utvecklas olika snabbt i olika avseenden vilket ställer sär-
skilda krav på ledarna. Det är särskilt under tonåren också viktigt att hän-
syn tas till flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar i idrotten.
Ungdomars spontana idrottande utövas bäst i enkla former i bostads-
området. Det är en viktig uppgift för idrottsrörelsen att i samverkan med 
kommunen göra detta möjligt. Lättillgängliga grönområden i bostadsom-
rådena och öppna skolgårdar ger goda förutsättningar för detta.
Under de tidiga tonåren är det viktigt att ungdomsidrotten präglas av 
principer om lekfullhet, allsidig träning och möjlighet att pröva flera 
idrotter. Hänsyn måste tas till att fysiska och psykiska förutsättningar kan 
variera kraftigt inom en åldersgrupp. Könstillhörigheten får vidare efter 
hand en ökad betydelse.
Vissa ungdomar har talang och vilja att satsa helhjärtat på en elitidrott-
skarriär, medan andra fortsätter att idrotta enbart för gemenskapens, 
lustupplevelsens och det egna välbefinnandets skull. För att alla skall 
kunna utöva idrott på önskad nivå sker en uppdelning. Det är viktigt att 
denna uppdelning inte sker för snabbt eftersom såväl flickor som pojkar 
utvecklas olika fort och deras ambitioner dessutom kan variera över 
tiden. Samtidigt är det en del av varje ungdoms utveckling till vuxen 
individ att få en realistisk självbild.
All tillgänglig statistik visar att det framför allt är under tonåren som 
idrottsrörelsen tappar medlemmar. Detta beror till stor del på att ungdo-
mar får nya intressen men även till viss del på att många idrotter saknar 
verksamhet som lockar flickor och pojkar att fortsätta idrotta på en lägre 
nivå.
I den till riksdagen nyligen överlämnade propositionen En 
idrottspolitik för 2000-talet (prop. 1998/99:107) konstaterade regeringen 
att idrottsrörelsens möjligheter till egen finansiering av sin verksamhet 
har en mycket stor betydelse. Endast genom att själv skapa sin 
ekonomiska bas kan idrottsrörelsens självständighet och oberoende 
säkerställas. Idrotten får därför inte riskera att bli beroende av intäkter 
från privat näringsliv eller kommersiell verksamhet. Det offentliga stödet 
har en grundläggande betydelse, men inte heller detta får idrotten bli 
ensidigt beroende av.
I propositionen befarar regeringen att det föreligger risk för att större 
grupper av ungdomar inte längre har råd att delta i organiserad idrotts-
verksamhet, till följd av bl.a. höjda avgifter. Möjligheten att idrotta får 
inte bli en klassfråga. Regeringen föreslår därför en kraftig förstärkning 
av idrottens lokala aktivitetsstöd till barn- och ungdomsverksamhet. 
Dessutom aviseras särskilda insatser för idrottande ungdomar i åldern 21 
till 25 år. 
5.4.4 Ungas egna visioner inför millennieskiftet
Regeringens bedömning: Sådana projekt bör stödjas ekonomiskt 
som på olika sätt lyfter fram ungas tankar om framtiden och samhället 
under det nya millenniets första tid. 
Skälen till regeringens bedömning: Inför millennieskiftet engagerar 
sig breda grupper i samhället i många samtal om framtiden. Regeringen 
tillsatte i april 1998 en särskild kommitté – Millenniekommittén (dir. 
1998:26) – med uppgift att genom särskilda initiativ stimulera en brett 
förankrad framtidsdiskussion. En av kommitténs viktigaste uppgifter är 
att engagera ungdomar i denna diskussion. Det finns ett värde i att följa 
utvecklingen av ungas värderingar och visioner inför 2000-talet och att 
diskutera idéernas betydelse för det framtida samhället. Dessa visioner 
har också ett särskilt värde för den fortsatta utvecklingen av ungdomspo-
litiken. Regeringen har för avsikt att ge Ungdomsstyrelsens i uppdrag att 
i samarbete med Millenniekommittén fördela stöd till projekt som lyfter 
fram ungas tankar om samhället under det nya millenniets första tid.
5.4.5 Bättre service till eldsjälar och projektmakare
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att 
vidareutveckla det samarbete som byggts upp mellan centrala 
bidragsgivare och som skall underlätta för de ungdomar som söker 
stöd. 
Skälen till regeringens bedömning: Projektstöd från centrala 
bidragsgivare ges ofta utifrån myndighetens uppdrag att t.ex. förebygga 
ohälsa (Folkhälsoinstitutet) eller stärka konsumenternas makt och kun-
nande (Konsumentverket). Ungdomsstyrelsen har som uppgift att fördela 
statens bidrag till ungdomsorganisationerna men beviljar också stöd 
inom särskilda projektsatsningar. Inom kulturområdet fördelar 
Kulturrådet och Stiftelsen Framtidens Kultur stöd till olika projekt. 
Arvsfondsdelegationen fördelar stöd ur Allmänna arvsfonden till 
utveckling av ideell verksamhet till förmån för bl.a. ungdomar. Slutligen 
spelar också studieförbunden, som erhåller statsbidrag från Folkbild-
ningsrådet, en växande roll för ungdomars möjligheter att forma sina 
egna projekt. 
Inom ungdomsområdet har på senare år bildats ett nätverk för centrala 
bidragsgivare på ungdomsområdet. I nätverket ingår f.n. Ungdomsstyrel-
sen, Folkhälsoinstitutet, Kulturrådet, Stiftelsen Framtidens Kultur, Kon-
sumentverket, Integrationsverket och Arvsfondsdelegationen. Deltagarna 
i nätverket har konstaterat att det bland många ungdomar råder stor 
förvirring om vem som stödjer vad och varför. För att underlätta för de 
organisationer som söker stöd ger nätverket under år 1999 för första 
gången ut gemensam information om sina stödformer (se bilaga 9).
Regeringen har för avsikt att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att vida-
reutveckla detta samarbete med syfte att underlätta för de ungdomar som 
söker bidrag till bl.a. olika projekt. Detta kan ske genom t.ex. tydligare 
beskrivning av ändamål och inriktning på de olika bidragsgivarnas stöd-
former. Ett utvecklat samarbete kring former och rutiner vid ansök-
ningsförfarandet bör också övervägas. I detta sammanhang bör särskilt 
uppmärksammas den möjlighet som den i avsnitt 5.1.6 beskrivna Ung-
domskanalen kommer kunna erbjuda vad gäller att samlat få information 
på detta område.
6 Ungdomspolitik i kommunerna
I detta avsnitt redovisar regeringen vissa principiella resonemang kring 
främst den kommunala fritids- och kulturpolitiken, men också kring 
några viktiga inslag i utvecklingen av en samlad kommunal ungdomspo-
litik.
6.1 En kommunal helhetssyn på ungdomar
Flera exempel visar att det i kommunerna finns goda erfarenheter av att 
bryta det traditionella sektorstänkandet och arbeta med ungdomsfrågor 
utifrån en helhetssyn på ungdomars situation. Regeringen ser mycket 
positivt på det sektorsövergripande ungdomsarbete som utvecklats inom 
den kommunala ungdomspolitiken under senare år. Detta arbete har sär-
skilt uppmärksammats genom att Ungdomsstyrelsen sedan år 1996 delar 
ut en särskild utmärkelse – årets ungdomskommun. De tre kommuner 
som hittills fått utmärkelsen – Gällivare (1996), Jönköping (1997) och 
Skellefteå (1998) – utgör alla bra exempel på kommuner som utvecklat 
en aktiv och samlad kommunal ungdomspolitik. Gemensamt för dessa är 
att de på olika sätt har låtit ungdomar vara delaktiga i att utarbeta lokala 
ungdomspolitiska handlingsprogram som präglats av en helhetssyn på 
ungdomars situation. 
Under 1990-talet har särskilda ungdomsråd bildats i många kommuner. 
Våren 1999 finns cirka 100 ungdomsråd. Genom ungdomsråden kan de 
unga bli direkt delaktiga i närmiljön. Ungdomsråden bör därför ses som 
ett av flera sätt att öka ungas samhällsengagemang och som en ny form 
för att påverka lokalsamhällets utveckling. Olika former av ungdomsråd 
och liknande forum kan skapa en kontinuerlig dialog mellan kommunens 
ungdomar och beslutsfattare, något som även kan bli en väg in till vidare 
engagemang i olika samhällsfrågor. Ungdomsstyrelsen har haft regering-
ens uppdrag att stödja denna utveckling. Slutsatser och erfarenheter från 
detta uppdrag redovisades den 1 april 1999 till regeringen i en utvärde-
rande rapport, vilken kommer att publiceras och spridas under året.
Regeringen ser positivt på en fortsatt utveckling av de kommunala 
ungdomsråden och vill understryka vikten av att metoderna för ungdo-
mars inflytande i lokalsamhället utformas efter varje kommuns egna för-
utsättningar.
6.2 Fritids- och kulturpolitik i kommunerna
Tonårsboom
Den kommunala kultur- och fritidsverksamheten regleras i huvudsak inte 
genom lag utan är en frivillig kommunal verksamhet som omsluter cirka 
17 miljarder kronor. Förutsättningarna för den kommunala kultur- och 
fritidspolitiken kommer väsentligt att påverkas av den kraftiga ökning av 
antalet tonåringar som inleder 2000-talet. Exempelvis kommer det år 
2007 att finnas cirka 745 000 ungdomar i åldern 14–19 år, att jämföra 
med cirka 610 000 år 1999. Det är den s.k. babyboomen från början av 
1990-talet som blir en tonårsboom. De nya krav som därmed kommer att 
ställas på kommunerna innebär såväl möjligheter som problem.
En kommunal planering inför denna situation pågår framför allt inom 
skolans område, men utvecklingen ställer också krav på planering inom 
fritids- och kulturområdet. Det blir därför naturligt att rikta en relativt 
sett större del av resurserna för fritid och kultur mot sådana verksamheter 
som engagerar ungdomar.
Brist på unga vuxna 
En annan sida av den demografiska strukturen är att ungdomar i åldern 
20–25 år kommer att vara en ovanligt liten grupp år 2007. Det innebär en 
risk för att det temporärt kommer att uppstå brist på ungdomar på väg in 
på arbetsmarknaden. Samtidigt kommer ett stort antal anställda i kom-
munerna att uppnå pensionsåldern under de tio närmaste åren. Dessa om-
ständigheter kan inom den kommunala verksamheten bl.a. komma att 
försvåra nyrekryteringen av ungdomsledare.
Rättvisa
Den kommunala fritidsverksamheten kommer på 2000-talet att möta en 
växande ungdomsgeneration som präglats av allt mer skilda levnadsför-
hållanden och kulturell mångfald. Detta kommer, enligt regeringens 
bedömning, att ställa krav på stor flexibilitet i den kommunala fritids- 
och kulturpolitiken. Kommunerna har i sina budget- och verksamhets-
planeringar att ta ställning till många viktiga prioriteringar mellan olika 
behov inom den kommunala verksamheten. Det är dock enligt regering-
ens bedömning också viktigt att den andel av resurserna som under de 
senaste åren satsats på att möta de stora barnkullarna i möjligaste mån 
görs tillgängliga för dem när de blir tonåringar.
Regeringen vill i samband med detta understryka vikten av att alla 
ungdomar, oavsett bakgrund, måste få jämlika möjligheter till en 
meningsfull fritid. Vid utformningen av den lokala kultur- och fritidspo-
litiken måste såväl flickors som pojkars olika behov beaktas. Det är 
också särskilt angeläget att uppmärksamma de behov som ungdomar med 
olika former av funktionshinder har.
Erfarenheter från arbetet med Kultur i hela landet
Inom Regeringskansliet har arbetsgruppen Kultur i hela landet 
(Ku1996:A) arbetat med det nationella Kulturåret 1998. Under våren 
1999 kommer arbetsgruppen att lämna en rapport från sitt arbete. 
Arbetsgruppen har under sitt arbete fått många viktiga erfarenheter vad 
gäller det lokala utrymmet för ungdomars egna kulturaktiviteter. Svårig-
heterna för ungdomarna ligger, enligt arbetsgruppen, många gånger i att 
de kommunala kultur- och fritidsbudgetarna till så stor del är uppbundna 
i fasta anläggningar och institutioner eller i projekt som beslutas redan 
när budgeten tas. Förutsättningarna för att ta till vara nya idéer är därmed 
dåliga.
Ungdomars egna initiativ till kultur- och fritidsverksamhet kräver ofta 
inte särskilt stora belopp, men är beroende av flexibla regler och förmåga 
till snabba beslut. I just detta ligger såväl problemen som möjligheterna. 
Erfarenheter från flera kommuner visar att det kan åstadkommas mycket 
goda resultat med en budgetpost för oförutsedda behov, ett verkligt 
inflytande från ungdomarna hur pengarna används samt tillgång till bra 
och billiga lokaler. 
Dessa slutsatser stämmer väl med de erfarenheter Ungdomsstyrelsen 
samlat från hela fritidsområdet.
Generationsbokslut
Arbetsgruppen Kultur i hela landet tog våren 1998 initiativ till en förstu-
die om generationsbokslut på kultur- och fritidsområdena. Syftet var att 
utveckla en metod för att granska hur resurserna till lokal kultur- och 
fritidsverksamhet fördelas mellan olika generationer. Förstudien 
genomfördes i samarbete med Ungdomsstyrelsen och Kommun-
förbundets kultur- och fritidssektion och visar ett antal intressanta 
metoder och tekniker för att genomföra en sådan granskning. Regeringen 
följer med intresse den vidare tillämpningen och utvecklingen av dessa 
metoder.
Studieförbunden – en viktig resurs
Regeringen ser positivt på den allt större roll som studieförbunden har 
kommit att spela för ungdomars fritidsverksamhet. Som exempel kan 
nämnas den omfattande musikverksamhet som studieförbunden driver 
tillsammans med ungdomar. Hos studieförbunden kan ungdomar dess-
utom få visst ekonomiskt och administrativt stöd till egna projekt. Den 
fria verksamhetsform som studieförbunden kan erbjuda passar både 
organiserade ungdomar och ungdomar utan föreningsvana. Genom studi-
eförbunden och folkhögskolorna kanaliseras också ett stort statligt stöd 
till folkbildning och kultur, varför ett närmare samarbete mellan ungdo-
mar och dessa förbund bör stimuleras.
Regeringen har emellertid noterat att det kommunala stödet till studie-
förbunden generellt sett minskar. Mot bakgrund av den breda och värde-
fulla ungdomsverksamhet som studieförbunden bedriver är detta beklag-
ligt. En av orsakerna till det minskade kommunala stödet skulle, enligt 
Kommunförbundets bedömning, kunna vara att studieförbunden i dag 
trots allt inte i tillräcklig utsträckning bedriver en bred verksamhet för 
ungdomar. Regeringen bedömer att det ligger ett stort värde i att kom-
munerna och studieförbunden ömsesidigt fördjupar sitt samarbete så att 
ungdomsinsatserna i kommunerna därigenom kan öka. Av särskild bety-
delse är den ledarutveckling som studieförbunden kan stödja olika ung-
domsföreningar med.
Det kommunala stödet till ungdomsföreningar
Såsom regeringen tidigare konstaterat är en mycket stor andel av ungdo-
marna med i någon förening. Föreningslivet fyller en viktig funktion för 
ungdomar. Inom föreningarna organiseras fritidsaktiviteter och erbjuds 
möjligheter för ungdomar att organisera sina egna aktiviteter. För kom-
munerna spelar föreningslivet en viktig roll genom att erbjuda en organi-
satorisk bas för viktiga delar av fritidsverksamheten i kommunen. Före-
ningarna spelar också en stor roll för ungdomars möjligheter till delak-
tighet och inflytande i lokalsamhället.
I många kommuner har stödet till idrottsrörelsen och till ungdomsor-
ganisationerna utformats inom ett och samma system. Regeringen kon-
staterade i den nyligen avlämnade idrottspolitiska propositionen En 
idrottspolitik för 2000-talet (1998/99:107) att det statliga lokala 
aktivitetsstödet i många fall varit alltför normerande för de kontantbidrag 
som kommunerna betalar ut. Regeringen underströk därför betydelsen av 
att det kommunala bidraget utformas utifrån lokala behov och 
möjligheter, samt att sambandet mellan aktivitetsstödet till 
idrottsföreningar och till ungdomsorganisationer slutgiltigt bör upphöra.
Stödet till ungdomars fritid bör utformas på ungdomars egna villkor. 
Detta innebär att en mycket varierad verksamhet bör stödjas. Regeringen 
vill därför understryka betydelsen av att det kommunala bidraget utfor-
mas utifrån lokala behov och möjligheter. Varje kommun bör utgå från 
sina egna förutsättningar och utarbeta metoder för att i dialog med ung-
domar i kommunen utveckla flexibla system för stöd till ungdomars egna 
fritidsverksamheter. I flera kommuner har man utvecklat verksamhets-
former som tillgodoser såväl detta som behovet av snabba beslut. Ett 
exempel på detta är Ungdomsakuten i Jönköping.
Regeringen har under arbetet med bl.a. denna proposition inhämtat att 
Kommunförbundet planerar att genomföra en regional seminarieverk-
samhet med samtliga kommuner om framtida policy för stöd till lokal 
idrotts- och ungdomsverksamhet. Regeringen välkomnar detta initiativ.
Kommunal fritidsverksamhet i föreningsregi
Under 1990-talet har flera föreningar övertagit driften av kommunala 
fritidsgårdar och liknande verksamheter. Regeringen ser positivt på 
denna utveckling och vill understryka att drivkraften bör vara ambitionen 
att öka brukarinflytandet, inte att minska kostnaderna. Samtidigt bör det 
understrykas att tillgängligheten till lokalerna måste fördelas rättvist 
mellan föreningens egna inre aktiviteter och den öppna verksamheten. 
Föreningsdriften får inte heller innebära någon försämring av tillgäng-
ligheten för ungdomar oavsett social eller kulturell bakgrund eller olika 
former av funktionshinder. 
Regeringen har ett intresse av att följa utvecklingen av dessa frågor. 
Sedan år 1998 arbetar en interdepartemental arbetsgrupp med frågor om 
bl.a. villkoren för ideella föreningar, Arbetsgruppen om den sociala eko-
nomin och dess utveckling (In98:A). Under våren 1999 kommer gruppen 
att lämna sin slutrapport i vilken bl.a. frågor kring föreningsdrift av 
kommunala verksamheter beaktas.
6.3 Satsning på Ung kultur
Regeringens bedömning: Det bör göras en särskild satsning på att 
stödja och stimulera utvecklingen av ungdomars egna kulturverksam-
heter inom främst musik, teater, dans och eget skapande i syfte att öka 
det lokala utrymmet för detta.
Skälen till regeringens bedömning: I dag är kultur ett stort ung-
domsintresse och i den unga kulturen finns de frön till förnyelse och den 
växtkraft som kulturlivet måste ta till vara. Kulturen medverkar till 
utveckling och förståelse av den egna identiteten, ger möjlighet att testa 
gränser för tankar och erfarenheter, bryta mönster, blanda intryck och 
söka något nytt. Dagens ungdomar är den första generation som på allvar 
växer upp med en etnisk och kulturell mångfald i Sverige samtidigt som 
samhället är mer öppet än någonsin för den globala världskulturen. Ett 
stöd till ungdomskulturen är därför ett viktigt stöd till den utveckling som 
skapar vårt framtida kulturarv. 
Kultur i olika former är i dag ett lika stort ungdomsintresse som idrott. 
Genom bio, video och TV konsumerar ungdomar stora mängder rörliga 
bilder och intresset för att själva berätta med hjälp av videokameran är 
mycket stort. Att lyssna på musik är ett intresse som är gemensamt för 
nästan alla ungdomar. Den s.k. upplevelseindustrin är också en viktig 
framtidsbransch och en växande arbetsmarknad för ungdomar. Det finns 
samtidigt ett brett gränsland mellan kultur som fritidssysselsättning och 
som försörjning. Detta gränsland spelar stor roll för utvecklingen av ung-
domars kreativitet och entreprenörskap.
Regeringen anser det således vara en viktig ungdomspolitisk uppgift 
att skapa ett ökat lokalt utrymme för ungdomars eget skapande och för 
ung kultur. För att åstadkomma ett sådant ökat utrymme krävs åtgärder 
både på central och lokal nivå. Regeringen avser därför, utifrån de erfa-
renheter som främst Ungdomsstyrelsen och Kulturrådet samlat, att 
avsätta medel till en treårig satsning med detta syfte.
6.4 Utveckling av nya lokala lösningar för ungdomars 
fritidsverksamhet
Regeringens bedömning: Det bör göras en särskild satsning på för-
nyelse av mötesplatser, träffpunkter och annan fritidsverksamhet för 
ungdomar. Detta bör göras för att stimulera verksamheter vars erfa-
renheter kan hjälpa kommunerna att klara de krav på utveckling som 
ställs av bl.a. de stora tonårskullarna i början på 2000-talet.
Skälen till regeringens bedömning: Regeringen har i kapitel 3.3.7 
konstaterat att ungdomar värderar sin fritid högt. Ungdomars fritidsin-
tressen förändras ständigt och har i dag i många avseenden helt andra 
förutsättningar än för tio år sedan. Hur detta kommer att förändras under 
de kommande tio åren vet vi inte mycket om i dag. Den kommunala 
kultur- och fritidsverksamheten kommer sannolikt att behöva bli föremål 
för ständig förnyelse och omprövning. Detta kan exempelvis gälla beho-
vet av att utveckla den framtida yrkesrollen som fritidsledare och ung-
domsarbetare, men också behovet av nya slag av mötesplatser och 
träffpunkter. 
Som stöd i detta arbete behövs bra exempel på hur framtidens mötes-
platser och träffpunkter kan komma att se ut. Här kan staten fylla en upp-
gift i förhållande till kommunerna genom att ekonomiskt stödja projekt, 
vars erfarenheter kan underlätta för kommunerna att utveckla sådana 
platser och träffpunkter. Regeringen avser därför att initiera en särskild 
satsning på förnyelse av mötesplatser, träffpunkter och annan fritids-
verksamhet för ungdomar där föreningar och kommuner arbetar 
gemensamt. Utveckling av den framtida ledarrollen bör också lyftas 
fram. Regeringen vill särskilt betona vikten av att beakta jämställdhets-
perspektivet i detta arbete. En sådan förnyelse av fritids- och kultur-
politiken sker, enligt regeringens bedömning, bäst i nära samverkan med 
ungdomars egna initiativ inom området. Stödet bör fördelas av 
Ungdomsstyrelsen, som i detta arbete bör söka samverkan med bl.a. 
Kommunförbundet.
6.5 Behovet av lokaler för ungdomsverksamhet
Regeringens bedömning: Ungdomsstyrelsen bör få särskilda riktlin-
jer för sitt uppdrag att kartlägga föreningslivets tillgång till olika slag 
av lokaler för ungdomsverksamhet och kostnaderna för desamma.
Skälen till regeringens bedömning: Tillgången till lokaler är enligt 
regeringens bedömning av mycket stor betydelse för ungdomars möjlig-
het till fritids- och kulturaktiviteter. I regleringsbrevet för år 1999 gav 
därför regeringen ett uppdrag till Ungdomsstyrelsen att i samråd med 
Kommunförbundet samt berörda myndigheter och samlingslokalorgani-
sationer göra en översyn av föreningslivets tillgång till lokaler av olika 
slag för ungdomsverksamhet i hela landet. Uppdraget bör preciseras med 
hjälp av särskilda riktlinjer. Regeringen avser att precisera uppdraget före 
sommaren 1999. Regeringens ambition är att uppdraget skall kunna 
redovisas i februari 2000. 
Regeringen konstaterar att när det gäller lokaler har lösningarna i 
kommunerna blivit alltmer varierande genom att bl.a. skola och fritids-
verksamhet har gemensamma lokaler. Det har även blivit allt vanligare 
att skolor och bibliotek delar lokaler. Dessutom kan skolornas lokaler, 
gymnastiksalar såväl som klassrum, ha en stor betydelse för olika typer 
av verksamhet. En viktig fråga är därför att föreningarna har möjlighet att 
få tillgång till dessa lokaler också när skolan inte är öppen för skolverk-
samhet. Enligt regeringens mening är det kommunerna som har bäst för-
utsättningar att bedöma hur behovet av samlingslokaler bäst kan tillgodo-
ses. Kommunerna bedöms också ha stort eget intresse samt möjligheter 
att finna lösningar för dessa behov.
Erfarenheter från det arbete som bedrivits i den tidigare nämnda 
arbetsgruppen Kultur i hela landet visar att för ungdomar är det inte alltid 
nya, egna lokaler som är det viktigaste. I stället kan de lokaler som 
kommunen redan förfogar över anpassas till att också fungera för 
ungdomars projekt och arrangemang. Här finns ett stort utrymme för 
flexibilitet, fantasi och otraditionella lösningar.
7 
7 Internationellt samarbete
Av EU:s 350 miljoner invånare utgör ungdomar i åldern 15–24 år 60 
miljoner personer vilket motsvarar cirka 17 procent. De ungdomar som 
växt upp på 1990-talet har rest över hela världen på ett sätt som ingen 
tidigare generation haft möjlighet att göra. Därför beskrivs de ofta som 
en internationell generation. Deras erfarenheter från vistelser utomlands 
och deras språkkunskaper utgör en viktig resurs för dem själva och för 
samhället.
Den 21 december 1995 inrättades på Civildepartementet en arbets-
grupp med uppgift att bl.a. utarbeta en svensk strategi för arbetet med 
ungdomsfrågor i EU. Arbetsgruppens rapport Ungdomsfrågor i EU – 
Förslag till en svensk strategi (Ds 1996:31) innefattar såväl övergripande 
som mer konkreta förslag till åtgärder.
7.1 En svensk strategi för ungdomsfrågor i EU
Regeringens bedömning: Sverige bör i EU-samarbetet koncentrera 
sina insatser inom ungdomsområdet till följande:
– Insatser mot ungdomsarbetslöshet.
– Ungdomars inflytande och delaktighet inom EU.
– Ungdomsutbyten.
– Ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att följande områden 
skall prioriteras: ungdomars arbetsmarknad, ungdomsutbyte, ungdomars 
inflytande och ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner.
Skälen för regeringens bedömning: Inom EU pågår för närvarande 
en hög aktivitet på ungdomsområdet. Tidigare har ungdomsfrågan i EU 
begränsats till olika former av ungdoms- och ungdomsledarutbyte. År 
1997 lade kommissionen fram förslag om ett nytt omfattande femårigt 
ungdomsprogram för åren 2000–2004 med en budget på 600 miljoner 
euro. Det nya programmet föreslogs ersätta de existerande programmen 
Ungdom för Europa och Europeisk Volontärtjänst för ungdomar. Efter-
som förhandlingarna om kommissionens förslag dragit ut på tiden har de 
två nuvarande programmen förlängts till den 31 mars 2000. Det nya 
samlade programmet avses träda i kraft den 1 april 2000. Finansiellt 
innebär det nya förslaget en fördubbling från cirka 54,5 miljoner euro år 
1999 till 120 miljoner euro.
Kommissionen avser dessutom att stärka den politiska planeringen 
inom ungdomsområdet och kommer under år 1999 att genomföra en stu-
die rörande ungdomars situation i Europa. Den beräknas bli klar våren 
2000. Därefter planerar kommissionen att publicera en s.k. vitbok i 
ämnet, dvs. riktlinjer för ett politiskt program för EU:s verksamhet på 
ungdomsområdet. Vitboken planeras att bli publicerad under det svenska 
ordförandeskapet i EU våren 2001. Sverige skulle därmed få ansvaret för 
att påbörja debatten om ungdomsområdets framtid. 
Utöver detta finns det också inom utbildningsområdet program som är 
viktiga för ungdomar, främst Sokrates- och Leonardoprogrammen. Inom 
ramen för dessa program ges ungdomar tillfälle att förlägga del av sin 
utbildning i andra europeiska länder, att göra studieresor samt att delta i 
projekt som syftar till att utveckla europeiskt samarbete.
Regeringen vill understryka vikten av att Sverige i det internationella 
samarbetet driver tesen om att samordnade insatser för flera länder med-
för fördelar inom ungdomsområdet jämfört med enbart nationella insat-
ser. Närhetsprincipen innebär att beslut skall fattas på den nivå där det är 
lämpligast. Denna princip kommer dock inte i konflikt med frågan om att 
anlägga ett ungdomsperspektiv på det europeiska samarbetet. Regeringen 
anser därför att Sverige bör sträva efter ett tvärsektoriellt perspektiv för 
ungdomsfrågorna inom EU.
Ungdomsfrågorna är sedan år 1992 traktatfästa i Maastrichtfördraget. I 
Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1 maj 1999 tas ungdomsfrågorna 
upp i artikel 149. I enlighet med artikel 149:2 skall målen för 
gemenskapens insatser bl.a. vara att främja rörligheten för studerande 
och lärare samt att främja utvecklingen av ungdoms- och ungdoms-
ledarutbyte. 
Insatser mot ungdomsarbetslöshet
Kommissionens förslag till ett nytt ungdomsprogram har en tydlig 
arbetsmarknadspolitisk koppling där begreppet ”anställningsbarhet” är ett 
ledord. Projekt inom Europeisk volontärtjänst syftar t.ex. till att förbe-
reda ungdomar för ett framtida liv genom vistelse utomlands under en 
kortare eller längre tid. 
Förslaget att Sverige, inom ramen för ungdomspolitiken, bör prioritera 
insatser mot ungdomsarbetslöshet och ungdomsutbyten ligger således väl 
i linje med EU:s nuvarande politik på området.
Ungdomsarbetslösheten i EU är generellt sett hög. I princip samtliga 
EU:s medlemsstater har en ungdomsarbetslöshet som är betydligt högre 
än arbetslösheten för övriga grupper, vanligtvis ungefär dubbelt så hög.
Ungdomsarbetslösheten är särskilt allvarlig eftersom en ung arbetslös 
person i högre grad riskerar att slås ut, inte bara från arbetslivet utan från 
samhällslivet i dess helhet. En anledning till detta är att de ofta saknar de 
möjligheter till försörjning som äldre arbetslösa kan ha uppnått genom 
olika socialförsäkringssystem. 
Arbetsmarknadspolitiken har tidigare setts som en nationell angelä-
genhet. I dag är det uppenbart att det krävs samverkan över gränserna för 
att motverka arbetslösheten. Arbetslöshetsfrågorna har därför, bl.a. på 
Sveriges initiativ, kommit upp på den gemensamma dagordningen inom 
EU. Mot den bakgrunden anser regeringen, i enlighet med arbetsgrup-
pens förslag, att var helst arbetsmarknadsfrågor behandlas inom EU skall 
ungdomsperspektivet vara med liksom att ungdomsfrågor skall kopplas 
till arbetsmarknadsfrågor.
Ungdomsutbyten
Det internationella ungdomsutbytet har stor betydelse både för att skapa 
förståelse och för ett ömsesidigt lärande mellan länder och kulturer. 
Utbytet fungerar därmed i stor utsträckning som en informell utbildning. 
Vidare är erfarenhetsspridning inom ramen för ungdomsutbyten ett sätt 
att ge ökad kunskap om internationellt arbete. Härigenom kan fler ung-
domar få bättre förutsättningar att delta i och påverka frågor som berör 
dem i ett internationellt sammanhang. 
Mot denna bakgrund anser regeringen att det europeiska ungdomsut-
bytet bör användas som ett medel för att öka förståelsen mellan ungdo-
mar från olika länder. Kandidatländerna deltar redan i dag i ungdom-
sprogrammen, men deras möjligheter till deltagande bör utökas ytter-
ligare.
En stor del av ungdomsutbyten sker direkt genom föreningslivet. 
Sverige har dock till skillnad från många andra europeiska länder valt att 
inte ha bilaterala statliga avtal om ungdomsutbyten. I stället ger staten ett 
generellt bidrag till de nationella ungdomsorganisationerna vilket innebär 
att organisationerna själva kan bestämma hur de vill disponera resur-
serna.
Inom ramen för EU:s samarbete på ungdomsområdet sker huvuddelen 
av aktiviteterna inom utbytesprogrammet Ungdom för Europa. Det nuva-
rande programmet sträcker sig över perioden 1995–1999. Drygt 60 000 
ungdomar har årligen deltagit i programmet och cirka 2 000 ungdomar 
som deltog år 1998 kom från Sverige.
Sedan år 1996 har Sverige deltagit i en försöksverksamhet, Europeisk 
volontärtjänst för ungdomar. Tonvikten i denna verksamhet ligger på 
stöd till längre utbyten för enskilda ungdomar som deltar som volontärer 
i ett samhällsnyttigt projekt i en annan medlemsstat. Pilotprojektet har 
ersatts av ett program som sträcker sig fram till år 1999. Under åren 
1996–1997 har totalt cirka 2 300 ungdomar, varav 120 från Sverige, del-
tagit i verksamheten.
Ett nytt ungdomsprogram – Youth – föreslås ersätta de båda nuvarande 
programmen Ungdom för Europa och Europeisk volontärtjänst för ung-
domar under perioden 2001–2004. Frågan övervägs för närvarande och 
en s.k. gemensam ståndpunkt beräknas antas vid ungdomsministerrådets 
möte den 27 maj 1999.
Inflytande och delaktighet
Inflytande och delaktighet utgör själva kärnan i svensk ungdomspolitik. 
Utgångspunkten är en positiv syn på ungdomars egen förmåga och möj-
ligheter till att ta ansvar. Om ungdomar inte känner sig delaktiga riskerar 
det demokratiska samhället att undermineras. Sveriges medlemskap i EU 
innebär att vi har möjligheter till inflytande på ytterligare en nivå utöver 
de lokala, regionala och nationella. Vid ministerrådsmötet för 
ungdomsfrågor i november 1998 antogs en resolution kring ungdomars 
delaktighet i beslutsprocesser såväl inom EU-program som på nationell 
nivå. 
Sverige bör vid utformningen av insatser inom ungdomsområdet prio-
ritera insatser som bygger på ungdomars egna initiativ och på hög ung-
domsdelaktighet.
Insatser för ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner
Det finns en risk för att de fördelar som medlemskapet i EU medför inte 
kommer alla till del utan mest utnyttjas av de som redan kan hävda sina 
intressen. För att den europeiska gemenskapstanken skall kunna förverk-
ligas skall deltagande i EU-samarbetet inte enbart förbehållas traditionellt 
starka grupper. Information om det europeiska samarbetet skall vända sig 
till alla ungdomar och ge alla lika möjligheter till inflytande. I de EU-
program där ungdomar deltar bör det vara en aktiv svensk strävan att 
uppmuntra också de ungdomar som vanligtvis inte utnyttjar EU:s förmå-
ner att delta.
I detta sammanhang vill regeringen betona vikten av att framtida pro-
gram utformas så användarvänligt som möjligt för ungdomar. Det gäller 
såväl programmens innehåll och utformning som information om dessa. 
Genomförande
Genomförandet av denna strategi sker främst genom arbetet i rådsarbets-
grupper, kommittéer och på ministermöten. Sverige bör även ta initiativ 
till att påverka kommissionens arbete på ett tidigt stadium genom att t.ex. 
ge nya förslag eller synpunkter på förslag som håller på att utarbetas. 
Regeringens bedömning överensstämmer således med arbetsgruppens 
förslag till prioriterade områden. Regeringen har för avsikt att arbeta 
aktivt med de fyra områdena.
7.2 Ungdomar som resurs i det internationella arbetet 
Regeringens bedömning: Fler ungdomsorganisationer bör bjudas in 
att delta i den särskilda arbetsgruppen om europeiska ungdomsfrågor. 
Arbetsgruppens ställning bör stärkas och dess uppgifter utökas till att 
även omfatta Östersjöfrågor samt det nordiska samarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: I en skrivelse av den 25 mars 
1999 har Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) lämnat 
regeringen förslag till en rad åtgärder på ungdomsområdet med anledning 
av arbetet med denna proposition. LSU:s framställan berör bland annat 
ungdomars inflytande och organisering samt förslag till handlingsplaner 
på det internationella området.
Inom Regeringskansliet finns en särskild arbetsgrupp om europeiska 
ungdomsfrågor (C 1996:B). Regeringen anser att de internationella ung-
domsfrågorna bör ges ökad uppmärksamhet och avser därför att ta initia-
tiv till att stärka arbetsgruppens ställning samt bjuda in fler representan-
ter för ungdomsorganisationerna att delta i arbetsgruppen. Arbetsgruppen 
bör få i uppdrag att dels ta fram förslag för att konkret stärka ungdomars 
inflytande och delaktighet i olika internationella sammanhang, dels 
bereda LSU:s övriga förslag till åtgärder inom det internationella samar-
betet.
Det är viktigt att engagerade ungdomar bereds både tillträde och möj-
lighet att representera ungdomar inom EU och FN samt vid olika inter-
nationella konferenser. Detta är särskilt angeläget då det behandlas frågor 
som ungdomar är starkt engagerade i, exempelvis vid miljökonferenser 
där ungdomar från bl.a. miljöorganisationer bör kunna delta.
Det är vidare angeläget att bättre ta till vara erfarenheterna från de 
ungdomar som deltagit i någon form av organiserat ungdomsutbyte. 
Arbetsgruppen bör därför få i uppdrag att initiera ett samarbetsprojekt 
med Ungdomsstyrelsen, Svenska EU-programkontoret och SIDA i syfte 
att bättre sprida information om såväl ungdomsutbytet och dess effekter 
som de praktiska erfarenheterna från utbytet.
Under senare år har samarbetet på ungdomsområdet mellan EU och 
Europarådet utvecklats, särskilt beträffande kompetensutveckling av 
ungdomsledare. Vidare har det regionala samarbetet ökat österut såväl 
inom som utom unionen. Av särskild betydelse är i detta sammanhang 
Östersjöområdet. 
Det internationella samarbetet i miljöfrågor engagerar många ungdo-
mar och spelar en avgörande roll för framtiden. Dessa frågor har därmed 
en given plats inom bl.a. Östersjösamarbetet. År 1998 genomfördes en 
ungdomsministerkonferens i Visby där en gemensam grund lades för ett 
ökat samarbete på ungdomsområdet mellan Östersjöländerna. Sverige 
deltar i uppföljningsarbetet av konferensen genom att, tillsammans med 
Finland och Tyskland, finansiera ett sekretariat i Kiel. Sekretariatet har 
till uppgift att bl.a. följa upp och stödja en del av de initiativ som togs 
under Visbykonferensen samt delta i förberedelserna inför nästa Öster-
sjökonferens som planeras att genomföras i Tyskland år 2000. 
Mot den bakgrunden anser regeringen att arbetsgruppens uppgifter bör 
utökas till att även omfatta Östersjöfrågor samt det nordiska samarbetet. 
Regeringen vill understryka betydelsen av att unga människor också i 
övrigt ges goda möjligheter att delta i såväl det internationella samarbetet 
som i utvecklingssamarbetet. Regeringen avser därför att under år 2000 i 
en särskild skrift redovisa ungdomars insatser och medverkan i detta 
arbete.
8 Ekonomiska konsekvenser
Överskottet från spelet på värdeautomater skall enligt beslut av riksdagen 
(prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415) tillfalla det 
lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet. Medlen skall 
betalas ut till Riksidrottsförbundet respektive Ungdomsstyrelsen för 
vidare fördelning enligt närmare riktlinjer från regeringen. 
Våren 1996 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag att 
denna öronmärkning av överskottet skulle ersättas av ett vinstdelnings-
system för staten och föreningslivet, vilket skulle baseras på överskottet 
från värdeautomaterna (prop. 1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr. 
1995/96:248). Med anledning av att säkra prognoser om värdeauto-
maternas vinstutveckling saknats har införandet av det nya systemet för-
senats. Efter en relativt lång introduktionsperiod har nu värdeautoma-
terna etablerats på den svenska spelmarknaden. I dag är cirka 4 000 vär-
deautomater utplacerade.
Fram till i dag har värdeautomaterna inte givit något överskott. Efter 
årets bolagsstämma i AB Svenska Spel kommer – enligt uppgift från 
företaget – cirka 59 miljoner kronor att kunna överlämnas till Riks-
idrottsförbundet och Ungdomsstyrelsen för det lokala föreningslivets 
barn- och ungdomsverksamhet. Regeringen har tidigare gjort 
bedömningen att föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet årligen 
kommer att kunna tillföras uppskattningsvis 250 miljoner kronor när 
värdeautomatprogrammet är fullt utbyggt, dvs. när 7 000 automater har 
placerats ut (prop. 1998/99:80). 
Regeringen har nyligen fått information som visar på att denna 
prognos sannolikt är något underskattad. Det bidrag från AB Svenska 
Spel, som härrör från överskottet på värdeautomatspel, kommer därför 
med stor sannolikhet att överskrida de uppskattade beloppen. 
För att ha ett så bra underlag som möjligt för bedömningen av över-
skottet från spel på värdeautomater kommer regeringen i sitt arbete med 
att fastställa vinstdelningssystemet att ta hänsyn till de prognoser som är 
aktuella vid detta tillfälle.
Genom den ökade utdelningen från Svenska Spel, som härrör från 
överskottet på värdeautomatspel, blir det möjligt att disponera delar av 
statsanslaget för andra satsningar som presenteras i denna proposition. 
Den samlade effekten av detta blir att verksamheten för barn och ungdo-
mar därmed totalt sett tillförs ökade resurser. 
I enlighet med vad som har redovisats i denna proposition avser rege-
ringen att ge Ungdomsstyrelsen en viktig roll för uppföljning och analys 
av ungdomspolitiken. I förhållande till Ungdomsstyrelsens nuvarande 
uppgifter kommer detta att innebära en ambitionshöjning, bland annat när 
det gäller att stödja och följa upp kommunernas insatser inom ung-
domsområdet. Regeringen bedömer att detta kommer att medföra ökade 
kostnader för myndigheten. Utrymme för detta bör skapas genom en 
omfördelning mellan anslagen inom utgiftsområdet 17, från anslaget M 2 
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. till 
anslaget M 1 Ungdomsstyrelsen. I detta sammanhang bör påpekas att de 
ungdomsorganisationer som i dag erhåller bidrag från Ungdomsstyrelsen 
via anslaget M 2 Bidrag till nationell och internationell 
ungdomsverksamhet m.m. kommer att fr.o.m. år 2000 få möjlighet att ta 
del av det tidigare redovisade överskottet från spelet på värdeautomater.
Härutöver är det regeringens bedömning att övriga myndigheters 
arbete med uppföljning och analys kan ske inom ramen för respektive 
myndighets sektorsvisa ansvar och resurser. Vad gäller de kommuner 
som väljer att arbeta med lokal ungdomsverksamhet i enlighet med vad 
som anges i denna proposition bedömer regeringen att detta kan ske inom 
ramen för kommunernas ordinarie resurser. Enligt regeringens mening 
medför även de övriga förslag och bedömningar som presenteras i denna 
proposition inte några ökade utgifter utan ryms inom befintliga ramar på 
utgiftsområde 17 och andra berörda utgiftsområden.
Sverige skall inom EU verka för en effektiv och återhållsam budget-
politik vad gäller gemenskapsbudgeten. Detta innebär att Sverige skall 
sträva efter att de totala utgifterna för EU inte ökar på ett sådant sätt att 
belastningen på den svenska EU-avgiften ökar.
***********************************************************
*******************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
********ltaten från dessa aktiviteter visar också att unga ser arbetslöshet 
som ett stort problem. Att arbeta är viktigt.
Från rådslagen noterar kommittén att de mest frekventa förslagen 
handlar om arbetstidsförkortningar i olika former. Förslag om sänkt 
pensionsålder förekommer oftast. Många har också föreslagit att man 
skall dela på jobben genom sänkt arbetstid. Även förslag om att minska 
övertidsuttaget förekommer.
Många förslag kretsar kring företagande. Det är viktigt att satsa på 
småföretagarna så att de vågar anställa unga. Det måste också bli lättare 
att starta eget genom högre bidrag, enklare former och mera information.
De unga har också synpunkter på åtgärder för arbetslösa. Arbetsför-
medlingen bör förbättras och de bör informera om arbetsmarknaden re-
dan i skolan. Arbetslösa skall ha större möjligheter till praktik. Man skall 
heller inte behöva gå och vänta utan få något att göra så fort man vänder 
sig till arbetsförmedlingen. Några tar upp frågan om att det finns många 
arbetsuppgifter som behöver utföras till exempel inom vården samtidigt 
som det finns många arbetslösa. Förslag om generationskontrakt eller 
friår finns också.
 Unga och arbetsmarknaden (kapitel 3)
I detta kapitel redovisar kommittén utvecklingen på arbetsmarknaden 
under de senaste åren. Kommittén analyserar också vad som påverkar 
arbetslöshetens storlek och drar slutsatser om vad som bör göras för att 
förbättra situationen på arbetsmarknaden för de unga. .
Unga är mera utsatta för konjunkturarbetslöshet genom att de ofta har 
den kortaste anställningstiden och därmed inte skyddas av turordnings-
reglerna i Lagen om anställningsskydd. När konjunkturerna vänder och 
efterfrågan på arbetskraft ökar har de å andra sidan haft lättare att snabbt 
få arbete. Deras utbildning är modernare och arbetsgivarna anser i all-
mänhet att de har lättare att anpassa sig till nya situationer. Under senare 
tid har dock andelen unga långtidsarbetslösa ökat markant vilket tyder på 
att unga i högre grad än tidigare drabbas av strukturell arbetslöshet.
En viktig gemensam nämnare för inträdet på arbetsmarknaden för da-
gens unga är att arbetsmarknaden har blivit mera komplicerad och ställer 
andra kompetenskrav vilka ofta inte kan tillgodoses inom ramen för en 
traditionell utbildning. Inskolningen på arbetsplatsen kan därför ta lång 
tid och innebära omfattande kostnader, ansträngningar och åtaganden för 
arbetsgivare vilket gör dem mindre benägna att anställa de nytillträdande.
  Att unga har svårt att få arbete direkt efter skolan beror också på att 
alla lämnar skolan och söker sig ut på arbetsmarknaden ungefär samti-
digt. Detta sker dessutom under sen kommitténs eller tidig sommar då 
företagen normalt sett har mycket begränsad nyrekrytering. För de elever 
som gärna vill börja arbeta direkt efter avslutad utbildning måste därför 
kontakterna med arbetsgivare tas redan under skoltiden.
Ungdomspolitiska kommittén menar att den svenska ungdomsarbets-
lösheten inte enbart är ett resultat av sysselsättningskrisen 
utan också har ett samband med de speciella institutioner som påverkar 
ungdomens arbetsmarknad.
Övergången mellan skola och arbetsliv (kapitel 4)
Erfarenheter från andra länder visar att det finns ett samband mellan 
skolans utformning av utbildningen och arbetslöshet bland unga. Länder 
med utbyggd lärlingsutbildning har generellt sett lägre ungdomsarbets-
löshet. I dessa länder finns en stark koppling mellan samhälle och ar-
betsliv och ett delat ansvar för de ungas introduktion på arbetsmarkna-
den. 
En av gymnasieskolans viktigaste uppgifter är att förbereda de unga 
för arbetslivet. I den meningen är den en del av arbetsmarknadspolitiken. 
Därför ska denna vara utformad så att den gör det möjligt för elever att få 
ett fotfäste på arbetsmarknaden helst utan mellanliggande oplanerade 
arbetslöshetsperioder. Den nya gymnasieskolans målsättning att förbe-
reda för ett föränderligt arbetsliv ligger i linje med detta synsätt. Skolan 
ska ge ökade valmöjligheter och värdefulla kontakter med arbetslivet. 
För många elever utgör närsamhället denna första kontakt. Feriearbetet 
kan vara en sådan. Arbetsplatsförlagd utbildning och olika former av 
projektarbete är andra kontaktvägar. Genom gymnasieskolans starkt de-
centraliserade organisation har det också skapats förutsättningar för ett 
avgörande inflytande från närsamhället. 
Ungdomspolitiska kommittén menar att öppenhet inför närsamhället är 
en grundläggande förutsättning för att skolan skall kunna fylla sin upp-
gift att förbereda för arbetslivet. I arbetet med studie- och yrkesvägled-
ning möts individens och samhällets perspektiv. För studie- och yrkes-
vägledaren gäller det att ge eleverna ett brett beslutsunderlag så att de 
utifrån sina intressen och förutsättningar kan göra väl underbyggda val av 
studier och framtida yrkesinriktning. 
Informationen om utvecklingen i yrkeslivet och på arbetsmarknaden är 
ett viktigt och tungt vägande inslag i studie- och yrkesvägledningen då 
denna också måste vägas in i elevens beslutsunderlag. I den frågan bör 
skolan etablera en nära samverkan med arbetsgivare, arbetstagare, egen-
företagare, arbetsförmedlingar med flera som kan ge detta tillskott av 
arbetsmarknadsinformation och även annan nödvändig information inför 
elevernas kommande inträde på arbetsmarknaden. En sådan nära sam-
verkan utgör också en nödvändig plattform för utbyte av information och 
erfarenheter mellan skolan, arbetsförmedlingen och parterna på arbets-
marknaden.
Skolan ska ge grundläggande kunskaper och färdigheter. Det är dock 
svårt att i skolmiljö stimulera arbetet sådant det ser ut på arbetsplatserna 
och skapa förståelse för hur arbetsprocessen fungerar utan att ha möjlig-
het att under en period ingå i ett arbetslag. Under tiden ute i arbetslivet 
får eleven däremot möjlighet att pröva tillämpningen av sina kunskaper 
och få nya kunskaper och andra erfarenheter än de skolan kan ge. Att 
arbeta i ett arbetslag innebär för alla deltagarna ett visst mått av lärande. 
Det är naturligt att diskutera uppkomna problem och försöka hitta lämp-
liga lösningar. Läroprocessen integreras på ett naturligt sätt och eleven är 
med och skapar lösningar.
Ungdomspolitiska kommittén anser att ytterligare åtgärder bör vidtas 
för att knyta skola och arbetsliv närmare till varandra och därmed under-
lätta övergången mellan skola och arbetsliv. Elever bör få möjlighet att 
delta i projekt utformade av arbetsgivare och skola gemensamt. Projekten 
ska kunna anslutas till karaktärsämnen inom gymnasieskolans program. 
Delar av utbildningen skall också kunna förläggas utomlands till exempel 
inom ramen för EU:s utbytesprogram. Täta kontakter mellan de ansva-
riga för utbildningen och de lokala företagen och offentlig sektor bör 
kunna leda till ett effektivt system där syftet är att ge eleven de kunska-
per och erfarenheter som skolan inte kan ge samtidigt som företaget un-
derlättar sin rekrytering av arbetskraft. 
Inom ramen för ett sådant flexibelt program ska det också vara möjligt 
att erbjuda elever möjlighet att påbörja sin gymnasiala utbildning direkt 
ute i arbetslivet för att senare under utbildningens gång tillgodogöra sig 
de kärnämnen som är nödvändiga. Detta skulle kunna ske antingen under 
gymnasietiden eller i ett senare skede genom vuxenutbildning.
Gymnasieskolan har hittills i mycket ringa utsträckning tagit hänsyn 
till att eleverna i sitt framtida yrkesliv kan komma att arbeta som egna 
företagare. Skolan har i stor utsträckning utgått ifrån att eleverna kommer 
att få lönearbete inom offentlig sektor eller den traditionella industrisek-
torn. Ämnet företagsekonomi finns i de program som innehåller yrke-
sämnen men ytterst få gymnasieskolor har uppmärksammat behovet av 
kunskaper i direkt företagande och entreprenörskap.
Kommittén poängterar också behovet av övergångar mellan utbildning 
och arbetsliv även för högskolestuderande. Utbyggnaden av den högre 
utbildningen har redan medfört, och kommer i än högre grad, att medföra 
en ökning av antalet examinerade från högskolan. Denna utveckling 
ställer ökade krav på broar mellan studenter och arbetsliv.
Förslag
Ungdomspolitiska kommittén anser att systematiserade kontakter mellan 
skola och arbetsliv ska etableras. För att ytterligare understryka behovet 
av utökade kontakter mellan skola och näringsliv bör möjligheter till och 
former för en tredje termin i form av en praktikperiod utredas närmare 
bl.a. med avseende på platstillgång och kostnader. En bedömning bör 
också göras av vilken effekt en sådan termin har för möjligheterna till 
feriearbete. Terminen kan antingen läggas mellan det andra och tredje 
läsåret för att ge eleverna ett säkrare underlag inför valet av fortsatt 
utbildning eller efter det tredje läsåret.  
Ungdomspolitiska kommittén föreslår att en lärlingsutbildning införs. 
Den skall utvecklas till en modern form av lärlingsutbildning och bli ett 
likvärdigt alternativ till övriga program i gymnasieskolan för de unga 
som önskar gå direkt ut i arbetslivet efter grundskolan.
De krav Ungdomspolitiska kommittén ur ett ungdomsperspektiv vill 
ställa på utbildningen är:
– att den skall vara behörighetsgivande,
– att arbetsmarknadens parter skall ha ett avgörande inflytande på utbild-
ningens innehåll och utformning samt
– att den unges rättigheter och skyldigheter under tiden i lärlingsutbild-
ning regleras i ett utbildningskontrakt mellan skola och arbetsgivare.
Under lärlingstiden föreligger inte något anställningsförhållande enligt 
lagen om anställningsskydd mellan lärlingen och arbetsgivaren. Lär-
lingen ska inte heller omfattas av befintliga kollektivavtal.
Idag är övergångsfrekvensen till gymnasieskolan 98 procent. Kom-
mittén räknar inte med någon volymökning med anledning av förslaget. 
Då lärlingsutbildningen inte beräknas kosta mer än gymnasieskolans nu-
varande program medför inte förslaget att totalkostnaden för gymnasie-
skolan ökar. Studie- och yrkesvägledningen måste utvecklas i gymnasie-
skolan såväl vad gäller kvaliteten som omfattningen. Det kan ske genom 
en ökad medverkan av den offentliga arbetsförmedlingen och det lokala 
näringslivet i form av fackliga organisationer och  arbetsgivare. Insat-
serna från arbetsförmedlingens sida bör samordnas i arbetsförmedlings-
nämnderna och skall inte innebära några ökade kostnader för arbetsför-
medlingen.
Kommittén anser att skolan i högre grad än i dag ska förbereda ele-
verna för eget företagande. Alla program inom gymnasieskolan ska ge-
nom sitt val av pedagogisk form stärka och utveckla ungas kreativa för-
måga och entreprenörsanda. Skolan ska uppmuntra elevernas engage-
mang i skolföretag, skolkooperativ och liknande verksamheter genom att 
de integreras på ett naturligt sätt i arbetet.
Elevens medverkan i skolföretag, skolkooperativ med mera skall do-
kumenteras. Kommittén kommer längre fram i betänkandet att diskutera 
förutsättningarna för unga att starta egna företag eller kooperativ.
Kommittén menar att försöksverksamheten med kvalificerad efter-
gymnasial yrkesutbildning är en intressant modell för kopplingen mellan 
skola och arbetsliv. Försöksverksamheten bör byggas ut i den takt eko-
nomiska medel tillåter.
Statliga insatser för unga arbetslösa (kapitel 5)
Arbetsmarknadspolitiken är menad att vara bryggan över från arbetslös-
het till arbete. Den stora ökningen av arbetslösheten har dock medfört att 
arbetsmarknadspolitiken blivit ytterst ansträngd och att kvaliteten i åtgär-
derna fått komma i andra hand till förmån för mer uttalade volymkrav. 
AMS har pekat på faran att ökade volymkrav kan leda till sämre kvalitet. 
Empirisk forskning visar också att arbetsmarknadspolitiken inte klarar 
dessa stora kvantiteter arbetslösa. Kontrollen blir eftersatt vilket i sin tur 
leder till undanträngningseffekter.
Arbetsmarknadspolitiken är till sin natur "uppifrån-initierad" med en 
centralt utformad åtgärdsarsenal och med begränsad frihetsgrad för den 
enskilde. Åtgärderna är ofta generella och kan sällan anpassas till indivi-
dens behov och förmåga. De ger inte förutsättningar för individens egna 
initiativ och idéer. De arbetslösas egen kompetens är därför en outnyttjad 
resurs.
Ungdomspolitiska kommittén anser att en fortsatt omfattande individu-
alisering och decentralisering av arbetsmarknadspolitiken är nödvändig. 
Inte minst ur ett ungdomsperspektiv måste individuella intressen och 
önskemål spela stor roll för att motivera arbetslösa att söka sig nya vägar 
på arbetsmarknaden.
Kommittén har tagit del av erfarenheterna från olika så kallade otradi-
tionella verksamheter. Verksamheterna bygger oftast på utgångspunkten 
att unga människor är en viktig resurs i samhällsbyggandet och att det 
finns en inneboende kraft hos varje enskild ung människa oavsett bak-
grund. Kommitténs uppfattning är att otraditionell verksamhet som drivs 
med den enskilde och dennes intressen som utgångspunkt är av stor 
betydelse för den arbetslöses möjlighet att i framtiden få ett arbete och 
även för att skapa motivation hos deltagarna för vidare utbildning. 
Kommittén anser också att sådan verksamhet har stora möjligheter att 
leda till exempelvis nykooperation eller nyföretagande.
Kommittén har också tagit del av de problem som verksamheterna har 
– vilket Ungdomsstyrelsen också pekat på – med finansieringen av verk-
samheten att göra. Kommittén anser därför att det är nödvändigt att 
förbättra bidragsgivningen till otraditionell verksamhet så att osäkerheten 
för verksamheterna minskar.
Förslag
Ungdomspolitiska kommittén föreslår att en treårig försöksverksamhet 
med bland annat decentralisering av arbetsmarknadspolitiska medel ska 
inledas. Försöksverksamheten bör inledningsvis omfatta ett tiotal kom-
muner och ska innebära att beslutanderätten över de arbetsmarknadspoli-
tiska medlen ska tillfalla kommunen. Försöksverksamheten bör inledas 
senast den 1 januari 1998 och ska syfta till att utveckla en decentraliserad 
arbetsmarknadspolitik med möjlighet att tvärsektoriellt samla resurser för 
att utveckla insatser anpassade till de lokala förhållanden som råder i 
kommunen. Ett närmande mellan bland annat arbetsmarknadspolitiska 
och näringspolitiska insatser blir därmed naturligt.
Försöksverksamheten avser en friare användning av samtliga medel 
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, anslagspost A2 
Arbetsmarknadspolitiska medel och innebär ingen kostnadsökning. Inom 
ramen för försöksverksamheten ska särskild uppmärksamhet ägnas sam-
verkan mellan skolan och arbetslivet. Det förslag som lämnats i kapitel 4 
om att etablera systematiserade kontakter mellan skola och arbetsliv ska 
därvid prövas och utvecklas. Försöksverksamheten ska följas och 
utvärderas.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår vidare att medel årligen avsätts 
för otraditionell verksamhet för ungdomar. Medlen ska brytas ur utgifts-
område 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, anslag A2 Arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder, anslagspost 1.12 Otraditionella medel, och motsvara en 
tredjedel av det belopp som avsatts under denna anslagspost för inneva-
rande budgetår. Medlen ska fördelas av en delegation med parlamenta-
risk förankring. Administration och handläggning ska handhas av Ung-
domsstyrelsen. Delegationen ska, efter ansökan från kommuner (i samar-
bete med exempelvis ideella föreningar och andra sammanslutningar), 
fördela medel till nyskapande och utvecklande verksamheter av och med 
unga arbetslösa. Medlen ska framför allt användas till att stödja projekt 
av tvärsektoriell karaktär. Det är nödvändigt att delegationen i sitt arbete 
ser till att användningen av de otraditionella medlen inte konkurrerar med 
kommersiell verksamhet. Delegationens verksamhet såväl som verk-
samheten som kommer att bedrivas med de otraditionella medlen ska 
utvärderas.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår också att den nationella planen 
för EU:s sociala fond, mål 3, revideras till förmån för en mer entydig 
prioritering av så kallade ”nerifrån-initierade” insatser.
Eget företagande (Kapitel 6)
Det är ett välkänt faktum att svårigheterna att starta ett företag är stora. 
För en ung person med begränsad administrativ erfarenhet är det inte 
omöjligt att dessa svårigheter direkt hindrar unga från att förverkliga in-
tentionerna med ett eget företag i någon form. Kommittén anser att såväl 
information som rådgivning måste förbättras.
Vidare är det nödvändigt att sådana förenklingar för små företag ge-
nomförs så att ett eget företagande stimuleras. Av de redovisade utred-
ningarna om kooperativa företag finns en enighet om att informationen 
om företagsformen måste spridas så att antalet kooperativ ska kunna öka.
Ungdomspolitiska kommittén delar uppfattningen att informationen 
om den kooperativa företagsformen måste förbättras. Den kooperativa 
företagsformen bör i alla informationssammanhang behandlas på samma 
sätt som andra företagsformer.
Ungdomspolitiska kommittén anser att det är viktigt att de lokala initi-
ativ som uppstår kan tas tillvara på ett sätt som gör att de kan bli den sys-
selsättningsskapande kraft som är önskvärt.
Förslag
Ungdomspolitiska kommittén föreslår att en enklare form av företagande 
införs. Den närmare utformningen av en sådan företagsform bör snarast 
utredas. Det är viktigt att den nya företagsformen inte tränger undan fasta 
arbeten eller företagande i nuvarande former. Det är också viktigt att 
tryggheten för den enskilde inte går förlorad vid till exempel sjukdom, 
arbetsskada eller föräldraledighet.
Kommittén anser vidare att det är av största vikt att unga som avser att 
starta företag kan få en så kvalitativ och allsidig rådgivning som möjligt. 
Rådgivningen ska kunna avse alla företagsformer, såväl privata som ko-
operativa. Eftersom kunskapen om den kooperativa företagsformen, eko-
nomisk förening, inte är lika spridd som de privata företagsformerna an-
ser kommittén att det behövs särskilda insatser på detta område. Dessa 
insatser bör inriktas dels på att öka kunskapen om den kooperativa före-
tagsformen inom de myndigheter och andra offentliga organ som har till 
uppgift att stödja nyföretagande, dels på att öka utbudet avseende konkret 
rådgivning till kooperativt nyföretagande.
Unga och bidragssystemen (Kapitel 7)
I detta kapitel går kommittén igenom flertalet av de bidragsformer som 
kan komma i fråga för unga.
Kommittén anser att det är alarmerande att så många unga behöver so-
cialhjälp för att klara sitt uppehälle. Den period unga behöver sådant stöd 
blir också allt längre. Kommittén avser därför att i sitt slutbetänkande 
återkomma till frågan om hur de befintliga systemen bör kompletteras för 
att bäst svara mot de nytillträdandes behov. En utgångspunkt är att de 
nytillträdande måste få ökade möjligheter till erfarenheter från arbetsli-
vet.
Ungdomsbostadsbidraget kan närmast sägas syfta till att underlätta in-
trädet på bostadsmarknaden eftersom unga ofta har låga ingångslöner och 
därmed svårt att täcka hela sin bostadskostnad. Bostadsmarknaden präg-
las därtill av begränsad tillgång på små och billiga lägenheter samt stora 
trögheter i bostadsbeståndet.
Unga människor befinner sig ofta i etableringsfasen både på bostads- 
och arbetsmarknaden. Svårigheter att komma in på arbetsmarknaden har 
ofta konsekvenser för inträdet på bostadsmarknaden. Anledningen till 
detta är de därmed begränsade försörjningsmöjligheterna. Det är emel-
lertid viktigt att skilja på ekonomiska trångmål orsakade av höga bo-
stadskostnader och av låga inkomster. Frågan är emellertid vilka bidraget 
bör inriktas mot för att träffa de som behöver stöd bäst. Det är uppenbart 
att reglerna idag låser ute många unga med förhållandevis låga inkomster 
från bostadsbidrag eftersom bidraget enligt dagens regler trappas ned så 
tidigt att även de med inkomster långt under socialbidragsnormen inte 
har någon möjlighet att erhålla bostadsbidrag. De som uppfyller kraven 
för ungdomsbostadsbidrag har således små möjligheter att klara sin för-
sörjning även med bostadsbidrag.
En annan viktig fråga är bidragets funktion av övergångskompensa-
tion. Bidraget är tänkt att utgöra ett stöd under inträdet på bostadsmark-
naden. Dagens ungdomsbostadsbidrag omfattar personer mellan 18 och 
29 år. Ungdomsbegreppet i bostadsbidragen är således relativt brett och 
överensstämmer inte med några andra regelverk som rör unga. Bidragets 
åldersprofil tycks vidare vara godtyckligt vald och man kan ifrågasätta 
om personer i det övre åldersintervallet verkligen är i behov av bostads-
bidraget för att underlätta inträdet på bostadsmarknaden.
Ungdomspolitiska kommittén menar att åldersgränserna för ungdoms-
bostadsbidragen bör sänkas. Bidraget ska utgöra en grund för inträdet på 
bostadsmarknaden. De bidragstagare som befinner sig i de övre ål-
dersintervallen kan därför inte sägas vara bidragets primära målgrupp. 
Ungdomspolitiska kommittén anser att de medel som frigörs med en ål-
derssänkning bör omfördelas inom systemet. Detta bör tillsammans med 
en del regeländringar ge bidraget en bättre social profil.
Förslag
Ungdomspolitiska kommittén menar att bostadsbidraget för unga ska 
vara kvar. Det är även nödvändigt att ge bostadsbidraget för unga en 
starkare social profil, så att de som behöver stöd bäst också får det. Ut-
gångspunkten för förslagen är att ekonomiska trångmål som i första hand 
orsakas av höga boendekostnader inte ska tvinga unga att söka socialbi-
drag för att klara sitt uppehälle. Om försörjningssvårigheterna även be-
står i låga inkomster kan emellertid bostadsbidraget inte ensamt rätta till 
detta förhållande. Då måste komplettering ske från annat håll.
Ungdomspolitiska kommittén föreslår vidare att den övre åldersgrän-
sen sänks från 28 år till 25 år. De nya reglerna kommer att påverka soci-
albidragstagandet. Detta beror huvudsakligen på två omständigheter. För 
det första kan övervältring på socialbidrag komma att ske för de ålders-
grupper som exkluderas från bidraget. För det andra kommer en större 
hushållsgrupp att kunna erhålla bostadsbidrag, varför ett minskat social-
bidragstagande är att förvänta sig för denna grupp. Den besparing som 
görs genom sänkningen av den övre åldersgränsen bör användas för att 
finansiera förstärkningen av bostadsbidragen till de ungdomar som är 
under 25 år på ett sådant sätt att den sociala profileringen förstärks. Reg-
lerna för bidraget vad avser den övre inkomstgränsen, bidragsavtrapp-
ningen samt boendekostnadsgränsen bör därmed justeras med förbehåll 
för att den totala kostnaden ska rymmas inom dagens totala kostnad för 
bostadsbidrag till hushåll under 29 år utan barn.
Fler unga i arbete (Kapitel 8)
Kommittén anser att tanken på olika former av generationsväxling där 
staten, arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren kommer överens om 
att arbetstagaren lämnar plats för en yngre arbetslös person, är principi-
ellt tilltalande. Detta skulle kunna ske genom en förtida pensionering där 
arbetsgivaren samtidigt förbinder sig att anställa en yngre person. För att 
undvika alltför stora kostnadsökningar och samtidigt nå syftet att för-
bättra åldersfördelningen inom den offentliga sektorn bör möjligheterna 
till en tidigarelagd pensionering erbjudas under en tidsbegränsad period 
och vara begränsad till den offentliga sektorn.  
Generationsväxling skulle också kunna ske genom att erbjuda de med 
arbete möjligheter till ett friår för aktiviteter som anses önskvärda ur ett 
samhälleligt perspektiv, till exempel vidareutbildning, att starta eget eller 
allmännyttigt ideellt arbete. Arbetsgivaren skulle då förbinda sig att an-
ställa en unga arbetslös person som vikarie samtidigt som arbetstagaren 
får någon form av ersättning under friåret. Den unge kan sannolikt inte 
gå in och överta den lediges arbetsuppgifter men kan få andra arbetsupp-
gifter inom verksamhetsområdet.
Förslag
Ungdomspolitiska kommittén menar att möjligheterna att underlätta och 
stimulera olika former av generationsväxling skyndsamt bör utredas i 
syfte att få in unga på arbetsmarknaden och att underlätta en förbättrad 
åldersfördelning inom den offentliga sektorn. Därvidlag bör förutsätt-
ningarna för och behoven av generationsväxling såväl vad avser tidiga-
relagd pensionering under en begränsad tidsperiod som möjligheterna till 
egen utveckling med vikariat utredas. Utredningen bör särskilt analysera 
möjliga alternativa tillvägagångssätt, olika delsektorers behov av de ovan 
skisserade åtgärderna, finansiering, kostnader och kostnadsfördelning 
mellan arbetsgivare och försäkringssystem, ändamålsenliga åldersgränser 
samt ersättningar till den enskilde.
*******************************************
*******************************************
***************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
***********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
********************************************************
**********************************************la unga ska 
leva under sådana ekonomiska förhållanden att de har råd att 
finansiera en bostad.
Makt, inflytande och delaktighet
  Alla kommuner bör i samarbete med kommunens unga upprätta ett 
ungdomspolitiskt handlingsprogram.
  Elever ska som grupp kunna påverka viktiga beslut som gäller den 
egna skolan.
  Varje elev ska ha verkligt inflytande över sitt val av skola och skoltyp 
samt över sitt dagliga skolarbete och sin arbetsmiljö.
  Varje student ska ha verkligt inflytande över sin utbildning och sin 
arbetsmiljö.
  Alla unga ska kunna påverka kommunala beslut.
  Alla unga ska ha möjlighet att delta i verksamhet inom föreningslivet.
  Varje ung person ska ha tillgång till en mötesplats där hon eller han 
fritt kan uttrycka sina åsikter.
Unga som resurs
  Av ledamöterna i centrala och regionala myndigheters styrelser bör 
minst fem procent vara under 30 år.
  Av ledamöterna i statliga kommittéer bör minst 10 procent vara under 
30 år.
  I samtliga kommunala styrelser och nämnder med minst fem ledamö-
ter bör det finnas minst en ledamot under 30 år.
  Ungas engagemang och idéer ska särskilt tas tillvara när det gäller
– arbetet med en långsiktigt hållbar ekologisk utveckling,
– inträdet i informationssamhället,
– arbetet mot främlingsfientlighet och rasism samt
– företagande
De konkreta målen ska beaktas av regeringen inom de olika sektors-
områden som berör unga. Myndigheterna bör få i uppgift att presentera 
statistik och en redovisning av den förda politiken i förhållande till de 
konkreta målen. Detta arbete anser kommittén bör samordnas av 
Ungdomsstyrelsen.
Målen för politiken för unga bör vara vägledande för kommunal verk-
samhet. Det bör finnas ett gemensamt intresse hos staten och kommu-
nerna att följa upp och utvärdera kommunernas arbete med målen. 
Kommittén föreslår att initiativ tas till överläggning om ett sådant samar-
bete mellan staten och kommunerna i denna fråga.
Makt, inflytande och delaktighet för unga
Kommittén diskuterar begreppen makt, inflytande och vanmakt. 
Kommittén poängterar att det är viktigt att unga får verklig makt och inte 
dras in i en skendemokratisk process som gör att de istället vänder sig 
från politiken.
En stor del av betänkandet är uppbyggt kring ungas möjligheter att ut-
öva makt över sin vardag. Kommittén menar att unga måste öka sin del-
aktighet i beslutsprocesserna. För att detta ska bli möjligt föreslår 
kommittén vissa ändringar i olika regelverk som hindrar unga att ta del 
av makten. Förslagen avser såväl riks- som kommunalpolitik. Andra 
förslag syftar till att försöka ändra vuxnas attityder till unga för att på så 
sätt få dem att inse att ungas delaktighet utgör en resurs för samhället. 
Förslagen är i korthet:
  En försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16 år för val till 
kommunfullmäktige ska genomföras. Försöksverksamheten ska om-
fatta ett tiotal kommuner och ska inledas i och med valet 1998. Verk-
samheten ska utvärderas av en särskild utredning.
  Rösträtten ska följa kalenderår. 	
  Regeringen ska vara uppmärksam på ålderssammansättningen i cent-
rala myndigheter och i statliga kommittéer. Regeringen ska också be-
gära av de partier, organisationer med mera som föreslår ledamöter till 
kommittéerna att de om möjligt föreslår två kandidater till varje upp-
drag, varav minst en är under 30 år.
  Varje kommun bör i samarbete med unga utforma och anta ett ung-
domspolitiskt handlingsprogram.
  Kommunerna bör tillsammans med de unga skapa fora för kommuni-
kation mellan politiker och kommunens unga.
  Varje skola bör erbjuda eleverna regelbunden information från de po-
litiska partierna och deras ungdomsförbund. 
  Ungdomsstyrelsen får i uppdrag att i samarbete med kommunförbun-
det till år 2002 följa och kartlägga kommunernas arbete med att göra 
unga delaktiga i den kommunala beslutsprocessen.
Kommittén lämnar också förslag som rör ungas vardag, nämligen 
skola, fritid och kultur. Kommittén anser att det är viktigt att unga får 
möjlighet att ha inflytande på dessa områden, dels för att ungas 
delaktighet gör att besluten blir bättre, dels för att det har visat sig leda 
till ökat intresse för ett fortsatt engagemang i samhällsfrågor. 
Kommitténs förslag på dessa områden är i korthet:
Gymnasieskola, universitet och högskola
  En försöksverksamhet på gymnasieskolor i ett antal kommuner bör 
införas med en skyldighet för skolledningen att förhandla med elever 
inför att viktigare beslut fattas. Försöksverksamheten bör införas sna-
rast och avslutas samt utvärderas samtidigt som försöksverksamheten 
med lokala styrelser.
  Ett skoldemokratiprojekt bör inledas i ett antal kommuner. Projektet 
ska fungera som en stimulans till de skolor som vill satsa extra på att 
arbeta med inflytandefrågor framför allt vad gäller att utveckla skolans 
arbetsformer men också när det gäller elevers möjligheter att påverka 
skolans miljö.
  Skolverket bör få i uppdrag att kontinuerligt sammanställa och kom-
mentera kommunernas utvecklingsarbete när det gäller elevinflytande.
  Den översyn som regeringen har för avsikt att göra av bestämmelserna 
om samverkansformer och samverkansorgan bör inriktas på att sam-
verkan i någon form måste vara obligatorisk och att frågor såsom un-
dervisningens innehåll, hur den bedrivs och hur eleverna kan med-
verka aktivt måste tas upp i en sådan samverkan. Formen för samver-
kan bör dock inte vara reglerad i detalj. Möjligheten att utvärdera lä-
rare är dock en viktig funktion för ett samverkansorgan. Likaså bör 
frågor om under vilka former och på vilket sätt undervisningen be-
drivs vara självklara ämnen att behandla. 
  Skolverket ska verka för att de elever som varit frånvarande från lek-
tioner för att delta i elevdemokratiskt arbete ska få denna tid redovisad 
separat från annan frånvaro, om inte eleven själv motsätter sig detta. 
  Studenter ska finnas representerade i högskolans samtliga beredande 
och beslutande organ. Sammansättningen i högskolans beslutande or-
gan ska utformas så att ingen intressegrupp får egen majoritet. I hög-
skolestyrelsen bör studenter, lärare och allmänföreträdare dela på plat-
serna. Studenter och lärare bör utse sina egna representanter. På be-
slutsnivåer under högskolestyrelsen ska studenter och lärare utgöra 
minst en tredjedel vardera i alla beredande och beslutande organ.
  En utredning bör tillsättas med uppgift att belysa effekterna av att ge 
lika rättigheter och skyldigheter till elever och studenter som tillkom-
mer arbetstagare. Möjligheterna att jämställa elevfackliga organisatio-
ner med fackföreningar bör också utredas.
  Högskoleverket bör få i uppdrag att utreda i vilken utsträckning stu-
denterna har inflytande över sina studier exempelvis när det gäller 
planering av kurser, undervisnings- och examinationsformer samt fö-
reslå förbättringar.
Fritid och kultur
  Det är av största vikt att kommuner undanröjer de eventuella hinder 
som finns för unga som vill skapa egna mötesplatser. Det är också 
viktigt att de unga som har idéer bemöts positivt. Det innebär att poli-
tiker och tjänstemän måste vara beredda att tänka i nya banor och inte 
säga nej till förslag som kanske utmanar traditionella former. Kom-
muner kan också ta egna initiativ till att starta mötesplatser men ut-
formningen måste ske på de ungas egna villkor.
  Unga bör genom regelbundna fritids- och kulturvaneundersökningar få 
möjlighet att påverka kommunens fritids- och kulturutbud. 
  Ungdomsstyrelsen får i uppdrag att löpande följa, kartlägga och redo-
visa kommunernas arbete för att öka ungas makt och inflytande över 
fritids- och kulturverksamheterna.
  Kommittén uppmanar kommunerna att införa en så kallad fri pott för 
ungas egna initiativ genom att avsätta en summa pengar av kultur- och 
fritidsbudgetarna för detta ändamål.
  Kommittén uppmanar också kommunerna att arbeta tillsammans med 
unga för att öka antalet brukarstyrda fritidsverksamheter.
Ungas ekonomi
En av de viktigaste förutsättningarna för att unga ska kunna leva ett 
självständigt liv är att de kan bli ekonomiskt oberoende. Kommittén kon-
staterar att många unga har stora ekonomiska svårigheter, speciellt de 
som är arbetslösa och inte uppbär a-kassa eller KAS. Dessa är hänvisade 
till socialbidrag. År 1996 mottog omkring 35 procent av de arbetslösa i 
åldersgruppen 20-24 år socialbidrag någon gång under året. Även de med 
KAS eller låg a-kassa ingår i samma grupp. Kommittén anser att det är 
alarmerande att så många unga behöver socialhjälp för att klara sitt 
uppehälle. Den period när unga behöver sådant stöd har visat sig bli allt 
längre. Uppgifterna om nyfattigdomen bland unga och ett begynnande 
socialbidragsberoende pekar på problemens omfattning. De huvudsakliga 
anledningarna till utvecklingen torde vara den försämrade 
arbetsmarknadssituationen samt arbetslöshetsersättningens utformning.
Kommittén diskuterar också studerandes ekonomi, framför allt under 
den tid då studiemedel inte utgår. Förändringar som innebär att studen-
terna i högre utsträckning än för närvarande kan studera under sommaren 
och därmed uppbära studiemedel bör utredas 
Kommittén föreslår när det gäller ungas ekonomi i korthet:
  Ungdomsstyrelsen ska kontinuerligt följa upp ungas ekonomiska situ-
ation och därvid särskilt beakta skillnaden mellan kvinnor och män.
  De ekonomiska konsekvenserna av tre terminer och förlängda termi-
ner vid högskolor och universitet bör utredas. 
Regeringen har uppdragit åt Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialsty-
relsen att i samverkan utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att öka 
arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära ar-
betsmarknaden eller utbildningssystemet. Förslaget skall utformas så att 
det ger den enskilde möjlighet till kompetensutveckling och åtgärderna 
skall utgå från ungdomars egna behov och förutsättningar. Kommunerna 
ska genom förslaget ges möjlighet att erbjuda de unga en meningsfull 
sysselsättning i stället för socialbidrag. I anledning av detta har kommit-
tén överlämnat ett antal förslag till utformning av ett sådant system. 
Dessa är bland annat:
  Ungdomspolitiska kommittén framhåller att stödet bör vara ål-
dersneutralt. 
  Ersättningen ska vara sådan att den inte behöver kompletteras med 
socialbidrag och ska ge den arbetslöse möjlighet att bli delaktig i be-
fintliga trygghetssystem.
  Vidare menar kommittén att ersättningen ska vara knuten till en mot-
prestation från den arbetslöses sida. Motprestationen ska utformas till-
sammans med den arbetslöse, med utgångspunkt i dennes intressen 
och önskemål, och vara ett led i en handlings- och utvecklingsplan 
som den arbetslöse upprättat tillsammans med tjänsteman på arbets-
förmedlingen. Den arbetslöse skall ha möjlighet att avvisa motpresta-
tionen om den inte ingår i ovan angivna handlings- och utvecklings-
plan eller om motprestationen inte är av tillräckligt god kvalitet. 
Unga och den egna bostaden
Att flytta hemifrån är för många unga ett steg mot att kunna leva ett 
självständigt liv. Kommittén konstaterar att det på det hela taget inte fö-
religger några större problem för unga att skaffa sig en egen bostad, för-
utom i storstäderna och på vissa universitets- och högskoleorter. Det har 
dock varit svårt att få en fullständig bild av ungas boende. Det största 
hindret för att få en bostad torde vara att många unga inte har arbete och 
därmed inte heller någon självständig ekonomi. Kommittén anser trots 
detta att vissa åtgärder vad gäller ungas boende ändå är nödvändiga. Där-
för föreslår kommittén att:
  I syfte att utveckla en systematiskt täckande och regelbundet uppdate-
rad statistik om ungas boende ska Statistiska centralbyrån i samråd 
med Boverket, Ungdomsstyrelsen och Högskoleverket ges i uppdrag 
att tillse att en sådan statistik utvecklas och regelbundet insamlas.
  Länsstyrelserna bör få i uppdrag att kartlägga bostadssituationen för 
unga i kommunerna. Uppdraget skall redovisas till Boverket. 
  Det nu existerande ungdomsbosparandet ska upphöra.
  Regeringen bör i beredningen av propositionen om den framtida bo-
stadspolitiken beakta de ungas situation såsom varande längst ut i 
”flyttkedjan”. Bostadsstöden bör utformas så att det stimulerar 
”flyttkedjor”.
  I anslutning till att kommunerna tillsammans med unga tar fram sär-
skilda ungdomspolitiska program bör också behovet av bostadsinfor-
mation och bostadsplanering för unga behandlas.
  Vid tilldelning av utbildningsplatser inom högskoleväsendet ska rege-
ringen beakta studieortens möjligheter att inom en termin kunna till-
handahålla bostäder.
Ungas åsikter och förslag
Genom hela betänkandet presenterar kommittén ungas åsikter från de 
utåtriktade aktiviteter kommittén har genomfört. Kommittén har i 
huvudsak haft kontakt med unga på tre olika sätt. För det första har en 
enkätundersökning genomförts i samarbete med SCB. För det andra har 
kommittén initierat ett 50-tal rådslag där unga har samlats och diskuterat 
ungdomspolitik. Från varje rådslag har ett slutdokument med förslag och 
tips skickats in till kommittén. Dessa har sedan använts både som 
kompass och som inspirationskälla i kommitténs arbete. För det tredje 
har kommittén skickat ut sin rapport Vad tycker du? på remiss till cirka 2 
500 ungdomsgrupper. Även från dessa har svar kommit in vilka 
kommittén använt i sitt arbete. 
Kommittén har tagit del av alla förslag som kommit in till kommittén 
och kommittén har försökt att presentera dem i samma sammanhang som 
kommittén presenterar kommitténs egna. 
Kommittén har också tagit del av andra undersökningar och 
utredningar för att skapa oss en så heltäckande bild som möjligt av vad 
unga anser i olika frågor. Även dessa har beaktats i kommitténs arbete.
Förteckning över remissinstanser som avgivit ytt-
rande över Ungdomspolitiska kommitténs betänkande 
Unga och arbete (SOU 1997:40) och Politik för unga 
(SOU 1997:71)
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Rikspolisstyrelsen, 
Svenska EU-programkontoret, Barnombudsmannen, Folkhälsoinstitutet, 
Handikappombudsmannen, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Sta-
tens institutionsstyrelse, Arbetsgivarverket, Konjunkturinstitutet, Riksre-
visionsverket, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Högskoleverket, 
Statens skolverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Arbets-
marknadsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Länsarbetsnämnden i 
Östergötlands län, Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, Läns-
arbetsnämnden i Norrbottens län, Statens kulturråd, Boverket, Konkur-
rensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konsumentverket, 
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statens invandrarverk, Ung-
domsstyrelsen, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Örebro län, 
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Botkyrka kommun, Aneby kommun, Gö-
teborgs kommun, Örnsköldsviks kommun, Hedemora kommun, Arvids-
jaurs kommun, Olofströms kommun, Munkedals kommun, Jönköpings 
kommun, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska 
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges kom-
munaltjänstemannaförbund, Svenska metallindustriarbetarförbundet, 
Hotell- och restauranganställdas förbund, Handelsanställdas förbund, 
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralor-
ganisation, Kristdemokratiska ungdomsförbundet, Sveriges socialdemo-
kratiska ungdomsförbund, Ung vänster, Sveriges riksidrottsförbund, 
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges förenade stu-
dentkårer, Sveriges kristna ungdomsråd / Sveriges frikyrkosamråd, 
Ungdomens nykterhetsförbund, De handikappades riksungdomsförbund, 
Kooperativa institutet, Kooperativa förbundet, Afrosvenskarnas 
riksförbund, Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening, Riks-
byggen, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, Fastig-
hetsägareförbundet samt Sveriges allmännyttiga bostadsföretag.
Nedanstående remissinstander har beretts tillfälle att yttra sig men 
avstått: Brottsförebyggande rådet, Ungdomens IT-råd, Riksskatteverket, 
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Rådet för 
arbetslivsforskning, Länsarbetsnämnden i Gotlands län, Länsstyrelsen i 
Blekinge län, Strängnäs kommun, Elevorganisationen i Sverige, 
Moderata ungdomsförbundet, Centerns ungdomsförbund, Liberala 
ungdomsförbundet, Grön ungdom, Pensionärernas riksorganisation, Sve-
riges pensionärsförbund, Industrins utredningsinstitut, Föreningen för 
Kooperativ utveckling, Lantbrukarnas riksförbund, Ung-SIOS, Ludvika 
ungdomsråd, Uppsala ungdomsråd, Jönköpings ungdomsråd, Gällivare 
ungdomsråd, Kraftnät Norrland, Stiftelsen Fryshuset samt ALMI 
Företagspartner AB. 
Hyresgästernas Riksförbund och Svenska kyrkans unga har på egna 
initiativ avgivit yttranden.
Sammanfattning av slutbetänkandet Bevakad över-
gång – Åldersgränser för unga upp till 30 år (SOU 
1996:111)
En kartläggning av författningsreglerade åldersgränser
Lag, förordning och myndighetsföreskrifter
Tyngdpunkten i rapporten är en samlad översyn av de åldersgränser i 
samhället som berör unga människor upp till 30 år, och motiven för dem. 
Översynen har begränsats i första hand till de åldersgränser som är regle-
rade i lag (beslutade av riksdagen). Men även åldersgränser för unga som 
regleras i förordning (beslutade av regeringen) redovisas. Prioriteringen 
mellan lag och förordning beror bl.a. på att förarbeten i gängse mening 
inte alltid finns till bestämmelser som tagits in i en förordning. Det är 
därför ibland inte möjligt att få fram de motiv som ligger bakom de en-
skilda bestämmelserna i en förordning.
I rapporten redovisas också en del myndighetsföreskrifter (föreskrifter 
beslutade av myndighet) fixerade till ålder. Den redovisningen är emel-
lertid inte fullständig, utan tar sikte på några – som kommittén bedömer – 
centrala rättsområden för unga människor, t.ex. på området för 
arbetarskydd. Motiv för myndighetsföreskrifter förekommer mycket 
sparsamt. Här får de enskilda föreskrifterna tala för sig själva.
Andra åldersgränser i samhället, alltså sådana som inte är författnings-
reglerade, berörs inte i denna del av rapporten. Det innebär t.ex. att de 
system av rabatter eller förmåner fixerade till ålder som många företag 
inom bl.a. området för kommunikationer tillämpar i sin marknadsföring 
har lämnats utanför översynen.
Antalet åldersgränser som berör unga
Antalet bestämmelser vilka innehåller regler fixerade till ålder som berör 
unga människor upp till 30 år är ansenligt. Även antalet valda åldersfixe-
ringar är stort, t.ex. inom trafikområdet. Att i tal ange denna mängd fram-
står dock inte som meningsfullt.
Två tendenser
Två tendenser kan konstateras.
När det gäller den civila och den politiska myndighetsåldern har från 
början av seklet och till i dag gränsen mellan barn och vuxen sänkts be-
tydligt. Numera gäller på dessa båda områden en 18-årsgräns. När det 
gäller den sociala myndighetsåldern kan konstateras att tendensen är den 
motsatta. På centrala områden som berörs av familje-, utbildnings- och 
arbetsmarknadspolitiken har åldersgränserna mellan barn och vuxen suc-
cessivt höjts och är i dag fixerade till 20-årsåldern.
En naturlig tanke är annars att barndomen föregår ungdomstiden som i 
sin tur föregår vuxenblivandet. Den linjen upprätthålls således inte kon-
sekvent i lagstiftningen. Översynen visar att s.k. vuxenregler i vissa av-
seenden tillämpas redan från och med 15-årsåldern, medan i andra av-
seenden vuxenregler tillämpas först från och med 20 – 25-årsåldern.
Ålder och mognad – forskningsläget
Forskningen ger stöd för ett mindre differentierat system av åldersgrän-
ser
Kommitténs genomgång av aktuell forskning på området visar att det går 
alldeles utmärkt att knyta an de nuvarande bestämmelserna till ett fåtal 
väl avvägda åldrar. De variationer som kännetecknar den fysiska, 
psykiska och sociala mognaden ger således inte något stöd för en sådan 
ingående differentiering på ålder som utmärker den nuvarande 
regelgivningen på många områden. Genom att låta bestämmelserna 
fixeras till några få, strategiska åldrar vinner reglerna i konsekvens, 
tydlighet och enkelhet.
En princip för framtiden – nyckelövergångar
Som huvudprincip för det framtida lagstiftningsarbetet bör gälla att ål-
dersgränsbestämmelser skall fixeras till vissa s.k. nyckelövergångar –
12, I5, 18 och 21 år.
Den omfattning åldersgränserna har i samhället utgör i sig en svårighet 
att få en helhetssyn och överskådlighet. Redan detta förhållande kan  leda 
till att respekten och förståelsen för de enskilda gränserna sätts ned.
Det är därför angeläget att lyfta fram de möjligheter som finns att till 
vissa delar ändra regelsystemet så att det blir både tydligare och mer kon-
sekvent. Därigenom kan också reglerna fungera som ett stöd och en hjälp 
för barn och ungdom att med stigande ålder och mognad kunna axla rol-
len som vuxen.
De nuvarande åldersgränsbestämmelserna bör därför i så stor utsträck-
ning som möjligt knytas till följande nyckelövergångar.
12 år
Barn har i 12-årsåldern nått en sådan grad av mognad att de börjar förena 
egenintresset med andra intressen och utvecklar sociala kompetenser. 
Frigörelsen från föräldrar tar sin början och barnet upptäcker sig självt.   
Det är därför rimligt att låta barn i den här åldern, inte bara i större ut-
sträckning än tidigare, komma till tals när det gäller frågor om dess per-
son utan också få ett mer bestämt inflytande i sådana frågor.
15 år
I den här åldern börjar barnet utveckla ett abstrakt tänkande. Förmågan 
att behärska kroppen och integrera olika delar av personligheten stärks. 
De första stegen i en kvalificering till vuxenrollen tas.
Barn i den här åldern bör därför på ett mer påtagligt sätt få ta ansvar 
för sina handlingar och behandlas som en självständig individ med egna 
intressen. 
Under åren fram till 18-årsåldern utvecklar barnet en större självkänsla 
och är mer målmedvetet när det gäller utformningen av olika ideal och 
framtida livsprojekt.
18 år
Individen börjar värdera och välja medlemskap i olika grupper, liksom 
grunden för en egen livsstil.
Förmågan att se helheten, jämföra alternativ och värdera situationer är 
i det närmaste fullt utvecklad.
Vad som generellt skiljer unga vuxna i denna ålder från andra vuxna är 
livserfarenhet.
21 år
Olika individer följer inte samma utvecklingslinje. Individer i samma 
ålder skiljer sig ibland avsevärt i fråga om fysisk, psykisk och social 
mognad. Skillnader i livserfarenheter kan också vara betydande.
Det finns därför anledning att knyta vissa bestämmelser till en något 
högre ålder än myndighetsåldern 18 år.
Så bör t.ex. ske i de fall omgivningens förtroende för en persons för-
måga att axla en viss uppgift eller roll är av avgörande betydelse. Likaså i 
de fall en försenad mognad eller en bristande livserfarenhet behöver 
kompenseras för att i första hand skydda eller stötta den unge vuxne.
Åldersgränserna 16 och 20 år
Av kartläggningen framgår att det finns två åldersgränser som ligger vid 
sidan av de nyckelövergångar kommittén förordar. På centrala 
rättsområden knyter ett stort antal bestämmelser an till åldrarna 16 och 
20 år.
  Bestämmelserna i föräldrabalken om underårigs rätt att under vissa 
villkor själv disponera över den egna arbetskraften och förtjänsten därav 
fixeras till åldern 16 år. Ett stort antal bestämmelser i skilda regelverk har 
därefter anpassats till denna åldersgräns, t.ex. bestämmelser på skatteom-
rådet, socialförsäkringsområdet m.fl. centrala lagstiftningsområden.
16-årsgränsen bygger emellertid inte på några mer ingående övervä-
ganden i förhållande till exempelvis en 15-åring. Bestämmelsen är
ett resultat i första hand av den lagharmonisering på familjerättens om-
råde som ägde rum strax efter sekelskiftet mellan Sverige, Danmark och 
Norge.
Åldersgränsen 20 år är en anpassning till den tidigare myndighetsål-
dern 20 år. Inom familje-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken 
knyts numera många av bestämmelserna till denna åldersgräns.
Sett till den unges mognad kan bestämmelser fixerade till 16 och 20 år 
inte försvaras. Den som fyller 16 respektive 20 år skiljer sig inte på något 
avgörande sätt mognadsmässigt från en person i angränsande ålder. Det 
finns därför anledning att i det fortsatta arbetet se över de bestämmelser 
som fixeras till dessa båda åldrar.
Regeringen har nyligen gett en kommitté i uppdrag att se över den 
framtida ungdomspolitiken. Dessa och närliggande frågor som 
kommittén har pekat på bör kunna tas om hand inom ramen för 
kommitténs uppdrag (dir. 1995: 154).
Förslag till förändringar
l. Begreppen minderårig och underårig bör användas entydigt
Begreppen minderårig och underårig bör oavsett lagstiftningsområde 
användas entydigt. Begreppet minderårig bör reserveras för åldern 15 år. 
Begreppet underårig bör reserveras för åldern 18 år.
2. Åldersbestämmelser bör fixeras till kalenderår vid s.k. kollektivt 
handlande
Som huvudprincip bör – när det gäller bio och andra motsvarande situa-
tioner på kollektivt handlande – gälla en fixering till det kalenderår en 
viss födelsedag inträffar i stället för till födelsedagen.
3. Rösträtt för 16-åringar i kommunala val
Den som har fyllt 16 år skall få rösta i kommunala val och i kommunala 
folkomröstningar. Någon motsvarande sänkning av valbarhetsåldern 
föreslås inte.
Förslaget bryter mot några av de grundläggande principerna på detta om-
råde, nämligen mot principen om en gemensam rösträttsålder för samt-
liga val, en gemensam rösträtts- och valbarhetsålder, en gemensam myn-
dighets- och rösträttsålder.
Dessa principer skall dock inte upprätthållas enbart som självändamål. 
När goda skäl för att låta åldersklasserna närmast under 18-årsåldern få 
del av den främsta formen av medborgarinflytande, så bör självklart en 
brytning få ske. Historiskt sett har rösträttsåldern inte heller alltid varit 
densamma i riksdagsval och kommunalval. Likaså har valbarhetsåldern i 
de olika valen avvikit från rösträttsåldern. Rösträttsåldern har inte alltid 
följt den civilrättsliga myndighetsåldern.
När det gäller unga har kommittén kunnat konstatera att ett flertal 
regler, på för unga centrala områden, innehåller åldersgränser som 
frånkänner dem möjligheter som vuxna har. Tydligast sker i dag en sådan 
ålderssegregering när det gäller tillgången till olika stöd och åtgärder 
inom arbetsmarknadspolitiken.
Kommittén kan också konstatera att andelen äldre i befolkningen ökar. 
En försiktig bedömning ger vid handen att inom en nära framtid kommer 
en tredjedel av befolkningen att vara ålderspensionärer. En sådan 
förändring i åldersfördelningen kan på sikt leda till intressemotsättningar 
i frågor om fördelningen av samhällsresurserna.
I ett sådant perspektiv kan en sänkt rösträttsålder fungera som ett me-
del för balans och därmed också legitimitet för de åtgärder som vidtas.
Successivt har redan i lagstiftningen på det kommunala området åtgär-
der vidtagits för att öka de unga medborgarnas – under 18 år – möjlig-
heter till inflytande. Dessa åtgärder har främst varit inriktade på sådana 
områden som skola och fritid. Kommitténs ståndpunkt i utredningen är 
emellertid att dessa åtgärder håller sig inom en alltför snäv ram och att 
denna bör kunna vidgas. Som kommittén ser det gör 
medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten sig gällande 
främst genom utslaget i de allmänna valen.
Kommittén har stannat för en 16-årsgräns mot bakgrund av att 
personer från och med den åldern – visserligen i begränsad utsträckning 
– tillerkänns  civilrättslig handlingsförmåga och att skolplikten upphör 
vid denna ålder.
Kommitténs förslag om att sänka rösträttsåldern till 16 år i de 
kommunala valen inklusive kommunala folkomröstningar skall ses som 
ytterligare ett steg på en redan inslagen väg.
4. Vetorätt från 12 år i frågor om ut- eller inträde i svenska kyrkan 
och vid medborgarskapsförvärv
De nuvarande 15-årsgränserna för samtycke i kyrkolagen och medbor-
garskapslagen sänks till 12 år. Härigenom fås en enhetlig åldersgräns för 
barns s.k. vetorätt i mål eller ärenden som rör deras person.
Det innebär att den som har fyllt 12 år inte mot sin vilja skall få tas upp 
i eller lämna Svenska kyrkan. Det innebär vidare att den som har fyllt 12 
år inte skall kunna bli svensk medborgare – och därigenom eventuellt 
mista sitt andra medborgarskap – mot sin vilja.
5. Underhållsskyldighet mot barn m.m. 
Kommittén ställer oss bakom förslaget i betänkandet Underhållsbidrag 
och bidragsförskott (SOU 1995:26) att den s.k. avbrottsregeln – 19-
årsgränsen – i föräldrabalken som begränsar föräldrars 
underhållsskyldighet i de fall barnet gör ett studieuppehåll bör 
upphävas.
Den yttersta gränsen för föräldrars underhållsskyldighet, 21 år, bör där-
emot behållas.
Föräldrarnas intresse i detta avseende bör stå tillbaka när det gäller 
kostnaderna för barnens grundutbildning. Redan i dag kan för övrigt un-
derhållsskyldigheten väckas till liv före 19-årsdagen. Att sträcka ut denna 
tid ytterligare något eller några år menar kommittén bör kunna godtas 
med hänsyn till de olägenheter som kan följa av avbrottsregeln. 
Föräldrars underhållskyldighet när det gäller barns grundutbildning bör 
därför som kommittén ser det göras ovillkorlig.
6.  Den som har fyllt 18 år skall inte längre få vägras tillträde till re-
stauranger och andra nöjesställen på grund av sin ålder
Kommitténs utgångspunkt är självklart inte att verka för en ökad 
alkoholkonsumtion bland unga människor. Men det hindrar oss dock inte 
från att pröva huruvida åldersgränserna på området, såväl de 
författningsreglerade som de som näringsidkarna själva sätter upp, 
uppfattas som legitima eller inte – i första hand av unga människor.
Unga människor vänder sig främst mot två företeelser på detta område. 
Det är för det första 20-årsgränsen för inköp på systembolaget, som upp-
fattas som inkonsekvent främst av det skälet att myndighetsåldern är 18 
år. Det andra är restaurangernas och andra nöjesarrangörers minimiål-
dersgränser för tillträde som dels ligger många gånger långt över myn-
dighetsåldern, dels är olika för män och kvinnor. Detta upplevs av unga 
som en form av diskriminering.
Myndighetsåldern 18 år behöver dock inte – som kommittén ser det – 
slå igenom på alla områden. Kommittén ställer oss bakom de motiv som 
bär upp 20-årsgränsen för inköp och 18-årsgränsen för servering av 
alkohol.
Alkoholpolitiska kommissionen framhöll i anslutning till sitt förslag 
om en höjd serveringsålder – vilket kommittén i Åldersgränsutredningen 
motsätter oss – att kommissionen förutsatte att en höjning av 
åldersgränsen för alkoholservering borde kunna göras utan att 
restaurangerna begränsar rätten för ungdomar under 20 år att få tillträde 
till restaurangerna. Kommittén delar den bedömningen.
Det finns i praktiken tre lösningar för att från de unga vuxnas perspek-
tiv komma till rätta med problemet, nämligen 1) att utvidga diskrimine-
ringsförbudet i brottsbalken, 2) att villkora serveringstillstånden och 3) 
att branschen på egen hand genom sin branschsammanslutning uttalar att 
s.k. åldersdiskriminering strider mot god branschsed.
Den sist nämnda lösningen anser kommittén i princip vara den mest 
naturliga. Det har emellertid inte kommit fram något som tyder på att 
branschen är intresserad att verka för en sådan ordning.
Begränsningar i näringsfriheten bör kunna ske av följande skäl. Att 
unga vuxna människor inte stängs ute från ett nöjesliv i socialt kontrolle-
rade former har i detta sammanhang en särskild tyngd. Det har vidare 
från brottsförebyggande synpunkt fördelar. Det rättsliga stödet för att 
upprätthålla åldersgränser som förbjuder någon tillträde till allmän plats 
är begränsat. Ett ingripande kan i det här fallet i princip ske bara om det 
blir fråga om en "ordningsstörning". Men då sker inte ingripandet – det 
skall framhållas – på grund av att personen i fråga har trotsat näringsid-
karens åldersvillkor.
I valet mellan ett utvidgat diskrimineringsförbud i brottsbalken eller
en ordningsregel i alkohollagen har kommittén stannat för det senare. En 
kriminalisering framstår som alltför ingripande. Andra styrmedel bör i 
stället tillgripas.
En reglering i alkohollagen kan utformas antingen som ett förbud eller 
som ett villkor för tillstånd.
Den nuvarande regleringen när det gäller serveringstillstånd tar sikte 
på att vissa villkor skall uppfyllas för att ett tillstånd skall få meddelas. 
En förbudsregel skulle därmed avvika från den valda systematiken i al-
kohollagen när det gäller tillstånd. Kommittén förordar därför att regeln 
utformas som tillståndsregel. Redan meddelade tillstånd behöver inte 
omprövas. Den nya regeln skall kunna tillämpas fullt ut.
Kommittén är medvetna om att förslaget får betydande konsekvenser 
för innehavarna av serveringstillstånd. Det innebär att 
minimiåldersgränser över myndighetsåldern inte längre kan användas 
som ett, som branschen uttrycker det, kommunikationsmedel med 
marknaden. Den näringsidkare som önskar profilera sin verksamhet till 
en viss kundkategori får således tillgripa andra medel, som t.ex. pris, 
miljö, slag av nöjesarrangemang m.m.
Att generellt tillåta den som uppfyller ålderskravet för servering till-
träde till ett serveringsställe kan i sig inte anses stå i strid mot bestäm-
melserna i alkohollagen. Om statsmakterna önskar en annan ordning i 
syfte att ytterligare begränsa alkoholens tillgänglighet för 18- och 19-
åringar får i så fall serveringsåldern höjas till 20 år. Så länge serve-
ringsåldern är 18 år bör enligt den bedömning kommittén gör sådana 
grundläggande alkoholpolitiska åtgärder inte överlåtas till enskilda 
näringsidkares godtycke, särskilt inte när de alkoholpolitiska 
konsekvenserna (goda eller dåliga) endast framstår som bieffekter till 
affärsmässiga bedömningar.
7. Statsbidragen till ungdomsorganisationer
Åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna skall få statsbidrag 
bör inte ändras.
Den bärande tanken i de förslag som har aktualiserat frågan om en sänk-
ning av åldersgränserna för att ungdomsorganisationerna skall få statsbi-
drag är således att de bidragsbelopp som i dag går till olika slags verk-
samheter för ungdomar i åldern 22–25 år i stället skall satsas på verksam-
heter för fem- och sexåringar samt tonåringar.
En sänkning av den övre bidragsåldern för många av ungdomsorgani-
sationerna, t.ex. för de politiska ungdomsorganisationerna, innebär en 
radikal förändring av de ekonomiska förutsättningarna för deras möjlig-
heter att bedriva ett ungdomsarbete på ideell basis. Det bidragsbelopp 
som därmed frigörs skulle visserligen komma barn och tonåringar till 
godo i andra bidragsberättigade ungdomsverksamheter. Kommittén anser 
dock att frågan om behovet av statligt stöd till de nu nämnda 
ungdomsorganisationerna måste bedömas från ett vidare perspektiv än 
så. En sänkning av den högsta åldersgränsen från 25 till 21 eller kanske 
18 år medför i praktiken att dessa organisationer inte längre skulle vara 
bidragsberättigade.
Vidare bör beaktas att en sänkning av åldersgränsen – även i de fall bi-
dragsrätten består – inte bara kan göra det svårare för ungdomsorganisa-
tionerna att få kontinuitet i verksamheten utan också leda till problem när 
det gäller att bygga upp kompetens inom organisationen. Åldersgruppen 
21– 25 år utgör visserligen i många organisationer inte någon stor andel 
av den totala medlemskåren. Men den fyller en viktig funktion som före-
bild och ledare för de yngre medlemmarna och är dessutom ofta resur-
skrävande. Det kan inte uteslutas att en sänkning av den övre åldersgrän-
sen kan få till följd att ungdomsorganisationerna gör sig av med de äldre 
medlemmar som faller för åldersstrecket. Även detta talar mot en sänk-
ning av den övre åldersgränsen.
Det finns vidare anledning att ta i beaktande att de statliga reglerna för 
bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna – i vart fall tidigare – 
många gånger har tjänat som förebild för kommunernas och landstings-
kommunernas bidragsgivning till föreningslivet.
Inom utredningen har vissa synpunkter förts fram mot ett bidragssys-
tem som – särskilt mot bakgrund av att myndighetsåldern numera är 18 
år – vänder sig till unga vuxna som sedan länge får anses ha växt ifrån de 
egentliga ungdomsåren.
Kommittén menar emellertid att det i det här sammanhanget är fel att 
dra en gräns vid myndighetens inträde. Det finns i stället all anledning att 
verka för att människor på båda sidor om myndighetsåldern i olika 
sammanhang kommer samman.
Förutsättningarna för unga människor att etablera sig som vuxna är 
betydligt mer begränsade i dag än när åldersgränsen 25 år infördes ge-
nom 1954 års förordning. Det är som kommittén ser det omständigheter 
som snarare talar för en höjning än en sänkning av den övre 
åldersgränsen. Kommittén har därför stannat för att inte föreslå någon 
förändring av den övre åldersgränsen.
När det gäller de organisationer som bedriver ett omfattande arbete 
bland de yngsta barnen skulle en sänkning av den nedre åldersgränsen för 
bidragsberättigad medlem kunna komma i strid med de övergripande 
målen för bidragsgivningen, nämligen att i första hand gynna sådana or-
ganisationer som drivs av de unga. Kommittén ser det därför inte som 
lämpligt att föreslå en sänkning av den nedre åldersgränsen. En sådan 
sänkning skulle i och för sig kunna motiveras av en förestående sänkning 
av skolpliktens inträde. Men eftersom förslaget i den delen är begränsad 
närmast till ett förberedande första år som inte alls motsvarar den utbild-
ning som i dag ges i första klass, anser kommittén att det är för tidigt att 
föreslå någon sänkning av denna åldersgräns.
Flera organisationer har även väckt frågan om inte särskilda hänsyn 
bör tas till deras situation. Kommittén menar emellertid att med stöd av 
den särskilda undantagsregeln i den nuvarande förordningen kan dessa 
organisationer ändå få bidrag. Enligt den bedömning kommittén gör har 
Ungdomsstyrelsen möjlighet redan i dag att med stöd av de nuvarande 
reglerna för bidragsgivningen ge dessa organisationer rimliga villkor för 
att kunna bedriva en långsiktig ungdomsverksamhet. Kommittén avstår 
därför från att lägga fram något förslag i frågan.
8. Film och videogram 
Den nuvarande 11-årsgränsen för tillträde till offentlig visning av film 
och videogram höjs till 12 år.
En 11-årsgräns framstår närmast som ett omotiverat undantag med hän-
syn till den 12-årsgräns som annars gäller på de flesta områden, t.ex. när 
det gäller barnreklam i TV. När 11-årsgränsen infördes år 1960 för vis-
ning av film på biograf anfördes inte några mer utförliga resonemang till 
valet av gräns. Allmänt ansågs det inte spela någon större roll om grän-
sen sattes till 11 eller 12 år.
För en 12-årsgräns talar att den i allmänhet är klart vanligare än en 11-
årsgräns. I ett internationellt perspektiv är Sverige också nästan ensamt 
om att tillämpa en 11-årsgräns på det här området. Även barnreklamför-
budet är fixerat till åldersgränsen 12 år.
Kommittén avstår från att föra fram något förslag om att ändra 
åldersgränsen för 15-årsfilm från en fixering till födelsedag till det 
kalenderår den unge fyller 15 år.
Nyckelövergångar – en skiss
I rapporten lämnas en skiss över hur förslaget om nyckelövergångar slår 
på körkortsområdet.
Kostnader
Kommittén räknar inte med att förslagen medför kostnadsökningar. 
Kommittén vill särskilt framhålla när det gäller förslaget om en sänkt 
rösträttsålder i de kommunala valen att kostnaderna för dessa val inte 
kommer att påverkas nämnvärt. Här följer kostnaderna av valförfarandet 
och inte av antalet röstande.
Förteckning över remissinstanser som avgivit ytt-
rande över Åldersgränsutredningens betänkande Be-
vakad övergång – Åldersgränser för unga upp till 30 
år (SOU 1996: 111)
Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Justitieombuds-
mannen, Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stock-
holms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Jämtlands län, 
Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Statens institu-
tionsstyrelse, Handikappombudsmannen, Statens nämnd för internatio-
nella adoptionsfrågor, Barnombudsmannen, Jämställdhetsombudsman-
nen, Vägverket, Sjöfartsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riks-
skatteverket, Arbetsgivarverket, Statens skolverk, Folkbildningsrådet, 
Stockholm universitet – juridiska fakulteten, Lunds universitet – sam-
hällsvetenskapliga fakulteten, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskydds-
styrelsen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statens invandrar-
verk, Statens kulturråd, Statens biografbyrå, Stiftelsen Svenska filmin-
stitutet, Våldsskildringsrådet, Boverket, Konsumentverket, Ungdomssty-
relsen, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska 
kyrkans centralstyrelse, Botkyrka kommun, Gislaveds kommun, Göte-
borgs kommun, Gällivare ungdomsråd, Lycksele kommun, Norrköpings 
kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun,  Svenska kommun-
förbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Central-
förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, De handikappades riks-
ungdomsförbund, Farsor och morsor i Sverige, Hotell- och restau-
ranganställdas förbund, Grön ungdom, Kristdemokratiska ungdomsför-
bundet, Körkortsföreningen, Nykterhetsrörelsens landsförbund, 
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Svenska arbetsgi-
vareföreningen, Svenska idrottsrörelsens studieförbund, Svenska kyrkans 
unga, Sveriges hotell- och restaurangföretagare, Sveriges motorcyklisters 
centralorganisation, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, 
Sveriges riksidrottsförbund samt Ungdomens nykterhetsförbund. 
Nedanstående remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig men 
avstått: Mitthögskolan, Institutionen för socialt arbete, Jönköpings 
ungdomsråd, Ludvikas ungdomsråd, Malmö kommun, Centerpartiets 
ungdomsförbund, Elevorganisationen i Sverige, Föreningen Sveriges 
socialchefer, Kraftnät Norrland, Landsrådet för Sveriges 
ungdomsorganisationer, Liberala ungdomsförbundet, Moderata 
ungdomsförbundet, Muslimska ungdomsförbundet, Sveriges 
socialdemokratiska ungdomsförbund, Ung-SIOS samt Ung vänster.
Försäkringskasseförbundet och Unga örnars riksförbund har på egna 
initiativ avgivit yttranden.
Sammanfattning av promemorian Ungdomsfrågor i 
EU – förslag till en svensk strategi (Ds 1996:331)
För att kunna bedriva en effektiv politik i EU krävs att man tänker ige-
nom både vad man vill åstadkomma och på vilket sätt man skall göra det, 
kort sagt behövs en strategi för arbetet. Det gäller kanske i särskilt hög 
grad områden som spänner över flera sektorer, är tvärsektoriella, som 
ungdomsfrågorna. I den här rapporten lägger arbetsgruppen EU-UNG en 
rad förslag som tillsammans formar en sådan strategi.
I uppdraget från ungdomsministern ingick att föreslå vilka frågor av 
större vikt som Sverige aktivt bör driva inom EU och att kartlägga på 
vilket sätt ungdomars inträde och villkor på arbetsmarknaden hanteras 
inom EU. Vidare skulle arbetsgruppen kartlägga vilka ungdomsfrågor i 
övrigt som är aktuella inom EU och kartlägga de områden där ett ung-
domsperspektiv är väsentligt. De prioriterade områdena skulle föreslås 
utifrån att ett europeiskt samarbete skall ge ett mervärde i förhållande till 
den nationella nivån.
Arbetsgruppen diskuterade huruvida det var bäst att försöka arbeta på 
ett sådant sätt att Sverige försöker driva ungdomsfrågor inom alla olika 
sektorer, s.k. mainstreaming, eller koncentrera arbetet till några priorite-
rade frågor. Vi valde det sistnämnda eftersom vi tror att det blir effekti-
vast och för att vi inte tror att ungdomsfrågor ännu har sådan vikt att det 
är möjligt att framgångsrikt anlägga ett ungdomsperspektiv på alla frå-
gor.
De fyra frågor som arbetsgruppen föreslår skall prioriteras är
– ungdomars arbetsmarknad,
– ungdomsutbytet,
– ungdomars inflytande samt
– ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s förmåner.
Arbetsmarknadsfrågor 
Ungdomsarbetslösheten är dramatiskt hög inom hela unionen och 
Sverige utgör inte något undantag. Att ge ungdomar möjligheter att 
försörja sig själva, bli delaktiga i en arbetsgemenskap, att kunna bli 
självständiga och känna sig oberoende, att uppleva sig behövda är 
gruppens första prioriterade område. Därför föreslås att var helst 
arbetsmarknadsfrågor behandlas skall ungdomsperspektivet vara med 
liksom att ungdomsfrågor skall kopplas till arbetsmarknadsfrågor. Vidare 
föreslås att svenska arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar skall 
innehålla språkstudier samt att ECOSOC:s förslag om 
praktikutbytesprogram förverkligas.
Ungdomsutbytet 
Det andra prioriterade området är ungdomsutbytet. En bärande idé inom 
det europeiska samarbetet är gränsfriheten, kulturkontakterna, vänska-
pen, den ömsesidiga förståelsen. Internationellt ungdomsutbyte har 
många förutsättningar att vara ett medel att nå dessa mål. Ett internatio-
nellt utbyte har betydelse för en ung människa både personligt och so-
cialt. Värdet av att ungdomar vid ett utbyte lär sig språk och blir mera 
självständiga som individer bör inte underskattas. Ungdomars kontakter 
med andra länder har betydelse för samhället i stort. 
Det är viktigt att människor tidigt i sitt liv får lära känna olika kulturer 
och traditioner. Därför föreslår arbetsgruppen att organiserat ungdomsut-
byte skall användas som ett medel för att underlätta utvidgningen av 
unionen. Arbetsgruppen föreslår också att EU-programmet Ungdom för 
Europa i modifierad form skall kunna användas i samband med utvidg-
ningen, så att kravet på att två EU-länder skall ha utbyte med två icke-
medlemsländer mildras. 
Ett annat förslag är att pilotprojektet Europeisk volontärtjänst för ung-
domar, som skall starta under 1996, kompletteras med ett delprogram, 
baserat på svenska erfarenheter, som kan användas för att underlätta 
EU:s utvidgning.
Ungdomars inflytande 
Det tredje området som arbetsgruppen prioriterar är ungdomars infly-
tande. Att Sverige är med i EU innebär att vi får inflytande på ytterligare 
en nivå utöver lokalt, regionalt och nationellt. Tyvärr upplever inte alla 
det så. I stället för att ge mer inflytande upplevs medlemskapet som nå-
got som ger mindre inflytande. Det kan medföra en känsla av maktlöshet 
och detta är till skada för demokratin och kan på sikt få olyckliga följder.
Arbetsgruppen föreslår därför åtgärder både för att informera bättre om 
EU och att ge ungdomar bättre möjligheter att påverka EU. EU-informa-
tion bör bli mer lättillgänglig, inte minst när det gäller deltagande i EU-
programmen. Både informationen om programmen och byråkratin för att 
kunna delta måste vara mer anpassad till målgruppen. Ungdomars infly-
tande skall tas till vara i olika former, bl.a. föreslår arbetsgruppen att 
Sverige som ordförandeland skall inbjuda till ett toppmöte där statsmi-
nistern och ungdomsministern möter ungdomar i unionen. En påverkans-
guide bör utarbetas av vilken framgår hur man kan föra fram sina åsikter 
och påverka i unionen.
Ungdomar som inte utnyttjar EU:s förmåner 
Den fjärde prioriteringen är ungdomar som i dag inte utnyttjar EU:s för-
måner. Ungdomar som har goda möjligheter att lära sig språk, som har 
varit utomlands och som har en lång teoretisk utbildning har varit över-
representerade i internationella sammanhang. För att den europeiska ge-
menskapstanken skall kunna förverkligas skall deltagande i EU-samar-
betet inte enbart förbehållas privilegierade grupper. Därför skall de pro-
gram som existerar och de nya, som kommer till, få en sådan utformning 
att ungdomar som i dag inte tar till sig de möjligheter som EU ger i större 
utsträckning kan göra det.
I arbetsgruppens uppdrag ingick också att kartlägga hur den Europe-
iska socialfonden har bidragit till att stärka utsatta ungdomars situation. 
Sverige blev medlem i unionen den 1 januari 1995 och de projekt som 
medfinansierats av socialfonden har just startat. Det finns därför i 
Sverige inte några erfarenheter att hänvisa till. De medlemsländer som 
gruppen besökt, Danmark och Spanien, hade olika synpunkter på bidra-
gen från EU. I Danmark har det handlat om ganska små insatser för ung-
domar jämfört med insatserna nationellt medan spanjorerna är mycket 
nöjda med bidragen från EU men beklagar att man i den tidigare bidrags-
perioden trots framgångsrika projekt inte lyckades nå den spridningsef-
fekt som socialfondsprojekten skall syfta till.
Samordning och förankring
Det sätt som samarbetet går till på rent konkret spelar stor roll för fram-
gångsrika överläggningar inom EU. Det gäller dels att överlägga med 
berörda myndigheter och organisationer på ett nationellt plan för att ha 
ett väl förankrat ställningstagande att utgå ifrån. Det europeiska samar-
betet handlar inte heller bara om att reagera på förslag utan också om att 
ta initiativ. Arbetsgruppen har i sina studieresor konstaterat att samarbete 
inom unionen förutsätter goda personliga kontakter och mer tid än vad 
som avsätts vid sammanträdesborden. Förutsättningarna för att få gen-
svar för ens förslag bygger på att man sonderat åsikterna hos represen-
tanter för de andra medlemsländerna för att pröva bärigheten av förslagen 
och få stöd för dem. Det handlar mycket om en annan tradition än den 
som kännetecknar statlig förvaltning och regeringskansliet. Det gäller att 
kunna föra fram goda argument men också att vara utåtriktad och skapa 
kontakter.
Ett helhetsperspektiv på ungdomsfrågorna och en sammanhållen ung-
domspolitik fordrar också samarbete på tjänstemannanivå, inte bara här i 
Sverige utan också i hög grad inom EU:s institutioner. Gruppen har vid 
sina studiebesök funnit att i EU:s olika generaldirektorat kan olika tjäns-
temän arbeta med ungdomsfrågor utan att ha kännedom om varandra. 
Arbetsgruppen föreslår därför att Sverige skall sträva efter att få kom-
missionen att anamma det tvärsektoriella perspektiv som ungdomsfrå-
gorna har.
Ungdomsstyrelsen har tidigare fått i uppdrag av regeringen att åter-
kommande redovisa ungdomars levnadsvillkor. Arbetsgruppen vill utöka 
detta till att gälla att även redovisa konsekvenserna av EU-åtgärder för 
ungdomar. Arbetsgruppen föreslår också att Sverige skall verka för att 
Ministerrådet tar upp frågan om en återkommande redovisning av ung-
domars levnadsvillkor inom unionen. Den europeiska tanken är i sig en 
strävan efter ett bättre samhälle, efter fred och välstånd. Det bör finnas ett 
sätt att mäta om detta mål är i sikte, om färdriktningen är rätt. För att 
kunna avläsa förändringarna i ungdomars levnadsvillkor skall en sådan 
redovisning vara återkommande.
En redovisning av ungdomars levnadsvillkor bör också kunna förbättra 
samarbetet både inom EU-kommissionen och mellan kommissionens 
andra organ vad gäller EU:s ungdomspolitik. Det organ som kommer att 
få ansvaret för redovisningen måste arbeta övergripande för att få in de 
uppgifter som skall ligga till grund för redovisningen.
Arbetsgruppen har fört fram förslag som har varierande detaljerings-
grad. De spänner över såväl övergripande prioriteringsförslag som 
mycket konkreta. Det räcker inte bara med en god politik eftersom det i 
internationellt samarbete också handlar om hur man för fram sin politik.             
Syftet med rapporten med förslag till en svensk strategi för ungdomsfrå-
gorna inom EU är att den skall vara känd av alla som deltar i EU-samar-
betet och på så sätt underlätta att nå önskvärda resultat. Rapportens ut-
formning utgår från att den skall kunna vara hanterlig och vara till stöd 
för tjänstemän från regering och myndigheter och andra som arbetar med 
ungdomsfrågor i EU, t.ex. inom organisationerna.
Sammanfattning av ungdomsting och temamöten in-
för den ungdomspolitiska propositionen
Under våren 1999 har ungdomsting genomförts i Gällivare, Skellefteå 
och Jönköping. Vidare har Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisatio-
ner (LSU) genomfört ett ungdomsting i stadsdelen Husby i Stockholms 
stad. Syftet med dessa ungdomsting har varit att ge ungdomar möjlighet 
att diskutera och lämna synpunkter på för dem väsentliga frågor. 
Diskussionerna vid dessa ting har i huvudsak fokuserats på ungdomars 
inställning och möjligheter till inflytande, demokrati, integration och 
framtidstro. Därutöver har tre separata temamöten anordnats. Dessa mö-
ten har behandlat IT-frågor, den kommunala utvecklingsgarantin samt 
fritids- och kulturfrågor. 
Följande framkom om ungdomars tankar och åsikter vid de ung-
domsting och temamöten som genomfördes på olika håll i landet under 
våren 1999. 
IT – får inte bli en klassfråga
IT får inte bli en klassfråga! Det är viktigt att alla ungdomar får tillgång 
till IT, såväl fysiskt som mentalt, killar som tjejer och oberoende av et-
nisk bakgrund. IT kan användas för att öka vår delaktighet och vårt in-
flytande i samhället samt för att stötta vår sociala och professionella ut-
veckling. Vissa missgynnade ungdomar har varken intresse av eller får 
hjälp att använda sig av Internet. 
Tillgången på datorer bör finnas på platser där ungdomar vistas för att 
på så sätt väcka nyfikenheten, t.ex. på skolor, fritidsgårdar och bibliotek. 
Flickor är här en missgynnad grupp eftersom de inte har samma tillgång 
till IT som pojkar. En orsak kan vara att de olika spelprogrammen varken 
är anpassade för flickors villkor eller formade efter deras intressen. I 
skolan och på fritidsgårdarna är inte tillgången till datorer speciellt stor. 
Pojkarna sitter kvar vid datorn under en lång tid utan att ge plats åt flick-
orna. Detta måste uppmärksammas av lärare och andra vuxna som arbe-
tar med ungdomar. Det bör även utformas spelprogram utifrån flickors 
intressen.
”Vi vill inte ha mer undervisning i data utan mer data i undervis-
ningen”. Ökad användning av Internet i skolprojekten! Lärare har ofta 
inte tid eller ork att själva ”lära sig det här med IT”. Lärarna synes upp-
leva en kompetensbrist i förhållande till sina elever. Åtgärder bör därför 
vidtas för att öka utbildningsinsatser av exempelvis lärarstuderande. 
Skola och utbildning
Utbildningen har en stor betydelse i arbetet med att undvika klassklyftor i 
samhället. Utbildningen måste ge oss unga sådana förutsättningar att man 
får ett faktiskt val i fråga om den egna framtiden! Möjlighet skall ges oss 
elever att påverka utformningen av skolplanen.
Undervisningen bör ske genom nära samarbete mellan elever och lä-
rare. Allt arbete i skolan bör utvärderas av lärare och elever. Vi elever 
måste få större inflytande i skolan. Det gäller inte bara då beslut ska tas 
om ”vilken färg bänkarna på skolgården skall ha” utan även vid planering 
av skolans verksamhet! Dagens skola stöttar inte eleverna att forma ett 
intresse för politiken. Ökat utrymme att under skoltiden engagera sig po-
litiskt, vilket även bör anses vara meriterande, önskas! 
Personlig utvecklingsplan
Alla elever bör ha en egen mentor med vilken en personlig utvecklings-
plan utformas. Detta ger ökad motivation i skolarbetet! 
Samarbete mellan skolan och näringslivet
Ökat samarbete mellan skolan, näringslivet och det omgivande samhället 
i form av samarbetsavtal är bra. Detta förekommer t.ex. vid det mobila 
gymnasiet i Kista, Stockholm. Metoder inom näringslivet bör överföras 
till skolområdet, exempelvis framförandeteknik, projektutbildning och 
målstyrning av skolarbetet. Även mentorer från näringslivet önskas!
Mötesplatser
Det råder en brist på mötesplatser för unga i samhället. Mötesplatser 
skall ge utrymme för möten mellan människor med olika åldrar och olika 
etniska och kulturella ursrpung. Kommuner bör ta initiativ till att utforma 
mötesplatser. Utformningen måste ske på de ungas egna villkor! Kom-
muner bör även genomföra fritidsvaneundersökningar i syfte att ge svar 
på vilken typ av fritidsverksamhet vi unga föredrar. Exempel på fritids-
lokaler unga vill ha är ungdomens hus, ungdomskaféer och replokaler 
samt moderna idrottshallar. 
Droger
De satsningar som görs på skolorna för att informera om alkohol och 
narkotika är bra men ”skrämselpropagandan” måste minska. Informatio-
nen skall också vara mer verklighetsförankrad. Låt exempelvis före detta 
missbrukare och föräldrar till missbrukare föreläsa på skolorna! 
Bostad
Det är svårt att få en egen bostad. Ofta krävs att man har kontakter på 
bostadsmarknaden. Åtgärder måste vidtas för att få bort den svarta bo-
stadsmarknaden! Insatser måste göras vad gäller bostadssegregeringen. 
Alla skall ha rätt att bosätta sig efter önskemål varvid bostads-
förmedlingarna spelar en viktig roll. Ingen skall med lagens hjälp kunna 
neka någon bostad. 
Ungdomsarbetslösheten
Arbetslösas ekonomiska situation beror till stor del av möjligheterna till 
arbetslöshetsersättning. Eftersom unga oftast saknar arbetslivserfarenhet 
hamnar de därmed utanför arbetslöshetsförsäkringen. För flertalet unga 
arbetslösa är socialbidrag den enda försörjningsmöjligheten. 
Det är svårt att hitta jobb för unga personer med utländskt namn och 
invandrarbakgrund samt för personer med funktionshinder. En attitydför-
ändring bör ske och även strängare lagstiftning inom området!
Den kommunala utvecklingsgarantin
”Dagens ungdom kommer inte att få guldklockor för lång och trogen tjänst”.
Intyg eller betyg skall utfärdas av arbetsgivaren efter genomförd utveck-
lingsgaranti. Det behövs mer individuellt stöd från arbetsförmedlingens 
personal och det är viktigt att under tiden ha samma handledare. De ar-
betslösas inflytande över dagordningen måste tas på allvar. 
Inflytande – Demokrati
Unga skall ha lika stort inflytande som andra grupper inom politiken! 
Ungdomsorganisationer måste öka samarbetet i  gemensamma frågor och 
därigenom söka påverka politiken.  
”Vi tror på politik men inte på partipolitik”. Engagemang i enstaka 
frågor såsom djurens rättigheter, miljöfrågor och ungdomsfrågor är bättre 
än engagemang i traditionella organisationer och partier. Man kan inte 
stödja ett parti i alla frågor. Det traditionella sättet att påverka fungerar 
inte i dagens samhälle! 
Klassråd är en bra metod för att öka engagemanget för politik. Parti-
erna bör även engagera sig mer i ungdomars situation och belysa alla 
samhällsfrågor i ett ungdomsperspektiv! Samhället måste även öppna sig 
för nya former av organisationsbildningar. Partiarbetet måste förnyas och 
öppnas mer för allmänheten. En förändring av mötesformerna efterfrå-
gas. Fler unga bör finnas i de beslutande församlingarna och beslutsfat-
tare måste vara mer förankrade hos ungdomsgruppen, t.ex. genom spe-
ciella ungdomsråd. 
Den vuxna delen av befolkningen kan inte förvänta sig att unga skall ta 
ansvar om de unga i sin tur inte känner att deras uppfattningar och åsikter 
tas på allvar! Unga måste finnas med där framtida beslut fattas och där 
agendan formuleras över vilka frågor som skall prioriteras eller inte. 
Internationellt samarbete
Många ungdomsorganisationer önskar ett samarbete med ungdomar från 
andra delar av världen men fastnar oftast i planeringsstadiet. Oftast är det 
svårt att fylla i själva ansökan till deltagande i t.ex. internationellt ung-
domsutbyte varför bidragsansökningarna måste förenklas. 
Framtidstro
Unga har höga krav på framtidens arbetsmarknad. En stor uppgift i 
framtiden är att ge plats för unga utan gymnasie- och högskoleutbild-
ning. Därvid måste nya modeller för samarbete mellan skola och yrkesliv 
skapas. Unga vill ha möjlighet att resa och få kunskaper samt möjligheter 
att knyta internationella kontakter i arbetslivet!
99 exempel på verksamhet som avser att bidra till att 
ungdomspolitikens mål uppfylls
Nedan redovisas 99 exempel på verksamhet som bidrar till att 
ungdomspolitikens mål uppfylls. För denna exempelsamling, 
urval och presentation svarar Ungdomsstyrelsen.
Utbildning / kompetensutveckling
Intresseskolan, Karlstads kommun
Intresseskolan är en försöksskola och ett alternativ för de elever på 
högstadiet som riskerar att inte få ett komplett avgångsbetyg. I 
Intresseskolan ges eleverna möjlighet till en studiegång där teori och 
praktik varvas. Målsättningen är att alla elever skall få godkänt 
avgångsbetyg.
Kontaktperson: 
Sven-Åke Lilljebjörn, tfn: 054-157095, e-post: intresseskolan@2.sbbs.se
Idékompaniet, Ronneby
Idékompaniet är en ekonomisk förening som tillsammans med arbetslösa 
ungdomar skapar förutsättningar för utveckling av nya produkter och 
tjänster genom att nyskapande idéer ges stöd. Ur detta har ett antal nya 
företag utvecklats. Idékompaniet skapar nätverk mellan offentlig och 
privat verksamhet.
Kontaktperson: 
Micke Gunnarsson, tfn:0457-15860, e-post: micke@rb.ide-kompaniet.net
Kultverket, Herrljunga
Kultverket är en kulturförening som i samverkan med 
arbetsförmedlingen och kommunen genomför ett större utbildnings- och 
utvecklingsprojekt tillsammans med arbetslösa ungdomar i en f.d. 
industrifastighet i centrala Herrljunga.
Kontaktperson: 
Mats Byström, tfn: 0513-122 40, e-post: kultverket@kultverket.se
Sveriges största klassrum, Söderköping
Sveriges största klassrum är en ekonomisk förening som arbetar för att 
öka miljöintresset bland ungdomar. I samarbete med arbetslösa 
ungdomar skapas miljöer som används i förskolan och i skolans 
undervisning för studier av kretsloppssystemet.
Kontaktperson: 
Tomas Höglund, tfn: 0121-13319, e-post: ecosys@swipnet.se
Urkraft, Skellefteå
Föreningen Urkraft arbetar med arbetslösa ungdomar för att underlätta 
inträdet på arbetsmarknaden och för att förbereda inför framtida arbeten. 
Kärnan i verksamheten är Urkrafts utbildningsår.
Kontaktperson: 
Stig-Arne Bäckman, tfn: 0910-579 41, e-post: info@urkraft.se
Gamla Tingshuset, Östersund
Gamla Tingshuset bedriver verksamhet inom det individuella 
programmet i syfte att höja statusen på utbildningen. Här finns ett kultur- 
och mediaprogram som ger deltagarna möjlighet att få en kreativ och 
kvalitativ utbildning inom områden de själva är intresserade av.
Kontaktperson:
Bengt Werin, tfn: 063-143021, e-post: bengt.werin@ostersund.mail.telia.
 com, hemsida: www.gamlatingshuset.z.se
LYAN, Hagfors
LYAN drivs av socialförvaltningen och syftar till att stödja 
långtidsarbetslösa ungdomar i åldern 18–25 år. Syftet är att genom aktiv 
inlärning av ekonomi, boendemiljö, teknik och psykologi ge möjlighet 
för de unga att själva skapa förutsättningar för arbete.
Kontaktperson: 
Britta Thorén, tfn: 0563-185 41, e-post: britta.thoren@hagfors.se
Kraftcentrum, Skara
Kraftcentrum är en del av Komvux som arbetar med en ny inriktning 
inom utbildningen. Utbildningen sker i samverkan mellan kommun och 
arbetsförmedling och tar sin utgångspunkt i individuella samtal där ungas 
intressen och viljor står i fokus.
Kontaktperson:
Elisabeth Berg, tfn: 0511-324599, 
e-post: elisabeth.berg.datortek@skara.se
Kullagret, Stockholm
Kullagret är en samverkan mellan socialförvaltning och arbetsförmed-
lingen. Kullagret arbetar tillsammans med arbetslösa ungdomar med 
olika former av utbildningar i bland annat IT-frågor, inom ramen för ut-
vecklingsgarantin och kommunal ungdomspraktik.
Kontaktperson: 
Alexander Rakic, tfn: 08-50813636, 
e-post: kullagret@katsof.stockholm.se
Möjligheternas hus, Götene
Inom Möjligheternas hus har man arbetat i olika projekt som avser att 
utveckla nya verksamhetsformer genom ”learning-by-doing”. 
Möjligheternas hus har även arbetat med projekt där socialt tungt be-
lastade ungdomar deltagit.
Kontaktperson: 
Magnus Ekblad, tfn: 0511-67820, fax: 0511-67829, e-post: saknas
Skottgränd, Lysekil
Skottgränd är samlingsnamnet på ett utvecklingscentrum som i första 
hand riktar sig till arbetslösa ungdomar. Med ett stort hus i centrala 
Lysekil som träffpunkt är det övergripande målet att bryta isolering och 
passivitet till följd av arbetslöshet.
Kontaktperson: 
Thomas Rydén, tfn: 0523-10940, e-post: bhf.niklas@swipnet.se
Samhällsförändrarna, Sundsvall
Samhällsförändrarna jobbar med arbetslösa ungdomar i Sundsvall och 
närliggande kommuner. Metoden är problembaserad inlärning i samver-
kan med mentorer, där deltagarna ”äger” de projekt de själva medverkar 
i.
Kontaktperson: 
Eva Wictorin, tfn: 060-15 86 67, e-post: samhallsforandrarna@samfor.se
Ung Kraft, Från idé till handling, Bollnäs
Ung Kraft är ett samarbete mellan arbetsförmedlingen, arbetsmarknads-
kontoret och socialförvaltningen. Ung Kraft driver projektet “Från idé till 
handling” med syfte att engagera unga för att själva tillsammans med 
andra arbetslösa ungdomar och mentorer bli delaktiga i lösningar av den 
egna arbetslösheten.
Kontaktperson:
Laila Engstedt, tfn: 0278-25056, laila.engstedt@usa.net
Vägvisaren, Karlskrona
Vägvisaren är ett kommunalt projekt där arbetslösa ungdomar ges möj-
lighet att tillsammans med handledare skapa en individuell kompetens-
höjande utbildning utifrån sin egen kraft, inom ramen för utvecklingsga-
rantin.
Kontaktperson: 
Liliann Bjernström, tfn: 0455-304832, 
e-post: liliann.bjernstrom@karlskrona.se
Young Power, Falköping
Young Power är ett idé- och utvecklingscentrum som startade som ett 
samverkansprojekt mellan Falköpings kommun, arbetsförmedlingen och 
studieförbundet SISU. YP:s verksamhet drivs i dag som en förening, där 
majoriteten i styrelsen består av ungdomar.
Kontaktperson: 
Pelle Kjellström, tfn: 0515-819 30, e-post: pelle.kallstrom@hotmail.com
Boende
HSB, Hem.1
HSB har tagit initiativ till en särskild ungdomssatsning där ungdomar 
skall erbjudas billiga hyreslägenheter och där boendet är förenat med ett 
obligatoriskt sparande. Genom bosparande ökar ungdomarnas 
förutsättningar att komma in på bostadsmarknaden.
Kontaktperson: 
Harriet Stenvall, tfn: 08-7853182, e-post: harriet.stenvall@hsb.se
Land och strand/Påläge by, Kretsloppsanpassat självbyggeri, Kalix
Påläge by i Kalix kommun är en aktiv och levande by med cirka 400 
invånare. Projektet Kretsloppsanpassat självbyggeri genomfördes under 
professionell ledning i syfte att skapa bostäder för unga och för att 
åstadkomma en positiv utveckling av hela byn.
Kontaktperson: 
Janne Stenman, tfn: 0923-24213, e-post: landost@algonet.se
Kristianstadsbyggen AB, Kristianstad
Kristianstadsbyggen AB reserverar små och billiga lägenheter till hög-
skolestuderande och unga under 25 år. Över 1 000 lägenheter med låg 
hyra har på så sätt upplåtits till ungdomar genom förtur.
Kontaktperson: 
Anders Hedenskog, tfn: 044-206602, e-post: anders.hedenskog@abk.se
Uppsalahem AB, Ungdoms- och studentbostäder, Uppsala
Uppsalahem AB har skapat bostäder för unga genom ombyggnad av 
kontorshus, där de boende får möjlighet att sätta sin egen prägel på 
bostaden, med avsikt att huset skall kunna bebos av både studerande och 
arbetande ungdomar.
Kontaktperson: 
Monica Ohlin, tfn: 018-273636, e-post: monica.ohlin@uppsalahem.
uppsala.se
Bostads AB Poseidon, Ungdomskollektiv, Göteborg
Bostadsföretaget AB Poseidon har upplåtit lägenheter för 
Ungdomskollektivet på Tredje Långgatan i Göteborg, där varje 
sexrumslägenhet fungerat som ett eget självständigt kollektiv som ger 
utrymme för gemenskap, kreativitet och egna initiativ.
Kontaktperson: 
Lennart Mattisson, tfn: 031-24 92 13, e-post: saknas
Nol / Alafors Kulturförening Spinneriet, Bostäder för unga i Alafors, 
Ale
En spinnerifabrik har renoverats och inrymmer bland annat teater och 
café som drivs av ungdomar samt ett mellanvårdsprojekt. Genom att 
blanda boendet med fritids- och kulturaktiviteter, integrera olika 
ungdomsgrupper och ge ungdomarna inflytande och ansvar skapas 
förutsättningar för ett kvalitativt ungdomsboende.
Kontaktperson: 
Esjörn Öberg, tfn: 0303-330736, e-post: saknas
Framtidsloftet i stadsdelen Årsta, Stockholm
Framtidsloftet är ett projekt där ett femtiotal ungdomar renoverar två 
gamla funkishus i stadsdelen Årsta i Stockholms kommun. För att kunna 
påverka boendet efter inflyttningen har ungdomarna också bildat en ko-
operativ hyresrättsförening.
Kontaktperson: 
Reidar Persson, tfn: 08-50827012, 
e-post: marianne.reidar@persson-nord.pp.se
Kultur och fritid
Bosnien-Hercegovinas Muslimska ungdomsförbund, BEMUF
BEMUF engagerar unga muslimer över hela landet. Föreningen arbetar 
med att lyfta fram unga muslimers egen identitet i olika kulturverksam-
heter såsom film, diskussioner, musik och sammankomster. BEMUF 
skildrar och diskuterar det nya Sverige där islam ses som en svensk ung-
domsrörelse. 
Kontaktperson: 
Stipan Kopilovic, tfn: 040-960721, e-post: bemuf@hotmail.com
Boo Folkets Hus Förening, Kultur till tusental, Nacka
Boo Folkets Hus har under flera år medverkat till att skapa dialog mellan 
unga och vuxna om det lokala kulturlivet. Genom det lokala tv-nätet har 
särskilda program gjorts som rört ung kultur och identitet. Här finns även 
ett väl utvecklat samarbete med skolan.
Kontaktperson: 
Bosse Ståldal, tfn: 08-7477203, e-post: bosse.staldal@boo.fh.se
Cirkus Cirkör, Cirkusringarna 
Cirkus Cirkör är en förening som vill föra in nycirkusen som en del av 
landets kulturutbud och ungdomsverksamhet. Cirkör har startat nätverket 
Cirkusringarna för att göra det möjligt att nå ut till de unga människor 
runt om i landet som vill engagera sig i nycirkuskulturen. 
Kontaktperson: 
Tilde Björfors, tfn: 08-7149059, e-post: cirkus@cirkor.nu
Föreningen Rötter, Stockholm
Föreningen Rötter är en ung förening i Stockholm som samlat ungdomar 
som är intresserade av hip-hopkulturen i världen och i Sverige. Ett 
initiativ är projektet Stocktown som genomfördes för att synliggöra och 
diskutera den svenska hip-hopen och ge den en arena.
Kontaktperson: 
Teddy Goitom, tfn: 08-108687, e-post: soeasy@soeasy.se
Scenario – Rum För Unga, Stockholm
Föreningen Scenario är en kultur- och teaterförening som drivs av och 
för unga. Verksamheten har som syfte att skapa en mötesplats för unga 
att visa upp och förverkliga sina egna idéer tillsammans med andra. 
Kontaktperson: 
Lotti Törnros, tfn: 08-6437182, e-post: scenario98@hotmail.com
Jämtlands Länsmuseum, Östersund
Jämtlands Länsmuseum, Jamtli, arbetar medvetet för att engagera unga i 
museiverksamheten. En särskild ungdomsgrupp Historiespejarna är 
knuten till museet. Ett av flertalet projekt som Historiespejarna har 
initerat är en historisk utställning om ungdomskulturen från 1960–1990.
Kontaktperson: 
Marie Ulväng, tfn: 063-150128, e-post: malin.backstrom@jamtli.com
Contra, Örebro
Contra är en kulturförening som arbetar för att synligggöra den kultur 
som skapas av unga i Örebro med omnejd. Contra har bl.a. arrangerat 
festivalen Gnällbältsrock och gett ut en diktantologi med unga 
amatörpoeter.
Kontaktperson: 
Asmina Diarnanti, tfn: 019-126030, e-post: kfcontra@swipnet.se
Teater X, Drömmarnas Hus, Malmö
Teaterkooperativet Teater X driver ett lokalt kulturhus i Rosengård som  
rymmer en mängd olika kulturverksamheter som syftar till att fokusera 
på de positiva sidorna i Rosengård och öka självkänslan för de unga som 
växer upp i förorten.
Kontaktperson: 
Lotta Lundgren, tfn: 040-217476, e-post: teater.x@malmo.mail.telia.com
Kulturhuset Lava, Stockholm
Lava fungerar som en fysisk plats för ung kultur inom ramen för 
Kulturhuset i Stockholm. Olika projekt kan nyttja Lavas lokaler och 
personal som stöd för att genomföra olika kulturverksamheter. Lava har 
också ett stort bibliotek för demokasetter och fanzines.
Kontaktperson: 
Pernilla Luttropp tfn: 08-50831436,
e-post: pernilla.luttropp@kulturhuset.stockholm.se
Kulturskolan Rosteriet, Luleå
Rosteriet är en del av Luleå kommuns skolverksamhet som drivs som en 
kulturskola för ungdomar med särskilda behov. Verksamheten inriktas 
speciellt på teater och musik. Delar av verksamheten drivs inom ramen 
för en ideell förening.
Kontaktperson: 
Christer Engberg, tfn: 070-6111209, e-post saknas 
Rockparty, Hultsfred
Föreningen Rockparty var från början ett initiativ från några 
gymnasieelever som ville ordna en konsert i skolan. Detta initiativ ledde 
så småningom till Hultsfredsfestivalen. Rockparty är i dag en stor rörelse 
som på olika sätt samverkar med övrigt lokalt föreningsliv.
Kontaktperson: 
Patrik Axelsson, tfn: 0495-695 00, e-post: patrik.axelsson@rockparty.se
Norrköpings Stadsbibliotek, Norrköping
Norrköpings bibliotek är ett öppet och nyskapande bibliotek med många 
unga besökare. Biblioteket samverkar med föreningar, företag och ibland 
även med enskilda besökare kring en rad olika projekt.
Kontaktperson: 
Conny Äng, tfn: 011-152659, e-post: c.eng@mail.nsb.norrkoping.se
Phantasia Kultur och Media, Göteborg
Phantasia Kultur och Media är en kulturförening som under de 12 år som 
föreningen funnits satt den unga kulturen i centrum. Föreningen har blivit 
ett forum för många unga med olika kulturell bakgrund. 
Kontaktperson: 
Christer Rosenlind, tfn: 031-195154, e-post: info@phantasia.o.se
Sandino Hus, Stockholm
Sandino Hus är en arena med en social profil för teaterskapande 
ungdomar. Verksamheten har under de senaste åren engagerat många 
ungdomar i olika mellanvårdsprojekt.
Kontaktperson: 
Ragnar Di Marzo Löfberg, tfn: 070-7303996, e-post: sandino@telia.com, 
hemsida: www.sandino.a.se
Ung Utan Pung, Stockholm
Ung Utan Pung är en teaterverksamhet där unga spelar för unga. De unga 
skådespelarna använder egna erfarenheter vilket skapar ett nära 
förhållningssätt till publiken.
Kontaktperson: 
Johan Sundberg, tfn: 08-7493134, e-post: uup@telia.com
Ung arkitektur för ung kultur, Viskafors kommundelskontor, Borås
Kommundelskontoret i Viskafors driver ett utvecklings- och forsknings-
projekt i Svaneholm i samarbete med en arkitekt och ett nystartat byalag. 
Syftet med verksamheten är att stimulera ungdomar att engagera sig i 
samhällets utveckling
Kontaktperson: 
Marie Ganslandt, tfn: 033-412696, e-post: portenritare@ebox.tninet.se
PITA, nätverk för unga kulturarrangörer
PITA (Pain in the ass) är ett nätverk som har bildats för att fungera som 
blåslampa i de ungas tjänst gentemot de stora etablerade kulturinstitutio-
nerna. I PITA ingår Riksteatern, Bygdegårdarnas riksförbund, Kontakt-
nätet, Folkparkerna och Amatörteatrarnas riksförbund.
Kontaktperson: 
Jimmy Eriksson, tfn: 08-678 80 64, 
e-post: pita@ebox.tninet.se, hemsida: www.pita.n.se
Träffpunkt
Fryshuset, Stockholm
Fryshuset är ett all-aktivitetshus för ungdomar med idrott, kultur, musik, 
socialt arbete, utbildning och nöjesarrangemang inom ett 20-tal olika 
verksamhetsområden. Verksamheten formas i samspel mellan ungdomar 
och vuxna. 
Kontaktperson: 
Rita Criborn, tfn: 08-462 22 00, 
e-post: rita.criborn@fryshuset.se,hemsida: www.fryshuset.se
Pannhuset, Göteborg
Pannhuset är ett kulturcentrum som rymmer en mängd olika 
verksamheter som musik, konst, frivilligt socialt arbete och utbildning. 
Pannhuset ger ut en ungdomstidning, Pannik, och har även en lokal tv- 
redaktion.
Kontaktperson: 
Pia Svanqvist, tfn: 031-536925, e-post: pia.svanqvist@ pannhuset.se, 
hemsida: www.pannhuset.com
Porslinan, Karlskrona
Porslinan är en träffpunkt för ungdomar i Karlskrona som är inrymd i en 
gammal porslinsfabrik. Träffpunkten har skapats av ungdomar genom 
föreningen Ungdomens hus. I huset finns olika former av konsthantverk, 
replokaler och kvällsarrangemang.
Kontaktperson: 
Evert Werkström, tfn: 0455-16922, e-post: evert@ungdomenshus.se
Kulturförening Station, Leksand
Stationen är en mötesplats för boende i samhället Insjön och drivs av en 
ungdomskulturförening som består av enbart ungdomar. I stationen finns 
verksamheter som café, biograf, galleri och datorstuga.
Kontaktperson: 
Thomas Pihl, tfn: 0247-41299, e-post:
Markan, Hässleholm
Markan drivs av en ideell förening i Hässleholm med inriktning på musik 
och kultur. I Markan finns café med öppen scen, bild och formverkstad, 
bibliotek, replokaler och mycket annat.
Kontaktperson: 
Mikael Fredholm, tfn: 0451-89921, 
e-post: kulturforeningen.markan@telia.com
Aktivitetshuset Oasen, Västervik
Oasen är en träffpunkt för arbetslösa ungdomar i Västervik. Verksamhe-
ten i Oasen bygger på direktdemokrati. Ungdomars egna idéer och för-
verkligandet av dessa är den bärande delen av utvecklingsarbetet.
Kontaktperson: 
Jim Wasmuth, tfn: 0480-37466, e-post: oasen@algonet.se
Ungdomshuset Huset, Åmål
Huset är en träffpunkt för unga. Här finns replokaler och en aktiv musik-
verksamhet med konserter och andra kulturarrangemang. I Huset finns 
också Tjejverket med skapande verksamheter för tonårsflickor.
Kontaktperson: 
Ewa Fritzon, tfn: 0532-17024, e-post: saknas
Kings-ton, Kungsbacka
Musik och kulturhuset Kings-ton drivs av Fritid Kungsbacka. I huset 
pågår olika kulturverksamheter i regi av musikföreningen CityRock. Här 
finns också ett musikcafé som är en mötesplats för ungdomarna i 
Kungsbacka. 
Kontaktperson: 
Ulf Dohn, tfn: 0300-34807, e-post: saknas
Bryggeriet, Malmö
Bryggeriet är en gatusportsanläggning som drivs av Malmö KFUM och 
Unga Örnar i Pripps gamla lokaler. Här finns ramper för skateboard och 
inlines. Bryggeriet inrymmer också många olika musik- och kulturarran-
gemang bland annat European Youth Gallery.
Kontaktperson: 
Ronny Hallberg, tfn: 040-926585, e-post: bryggeriet@delta.telenordia.se
Sobelhuset, Tranås
Sobelhuset är en ungdomsstyrd träffpunkt för ungdomar i Tranås. Målet 
är att fungera som kanal för att föra fram ungdomars åsikter i lokala 
samhällsfrågor.
Kontaktperson: 
Anna Bergman, tfn: 0140-10419, e-post: anna_sobel@hotmail.com
Ungdomens hus, Haparanda
Ungdomens Hus i Haparanda har initierats av ungdomsrådet för att skapa 
en öppen mötesplats för unga att träffas. Huset drivs av ungdomarna 
själva med stöd av kommunen.
Kontaktperson: 
Valter Pyyny, tfn: 0922-15042, e-post: walter.pyyny@haparanda.se
Inflytande
Henriksdals Fritidsgård, Brukarinflytande, Nacka
Henriksdals fritidsgård arbetar med brukarinflytande i syfte att utveckla 
besökarnas inflytande över verksamheten och engagera ungdomar i 
driften av gården.
Kontaktperson: 
Thomas Sass, tfn: 08-7189595, e-post: thomas.sass@nacka.se
Katrinelunds Gymnasieskola, Demokratigrupper, Sundsvall
Katrinelunds gymnasium har förutom elevråden skapat ett antal demo-
kratigrupper där eleverna arbetar tillsammans med lärare för att på olika 
sätt förbättra elevernas inflytande på skolan. Parallellt erbjuds lärare att 
genom ”mentorskolan” få handledning i sitt arbete med tonvikt på att öka 
tilliten till eleverna och att därigenom ge eleverna ökade möjligheter till 
inflytande.
Kontaktperson: 
Marianne Saaf-Gälldin, tfn: 060-191904, 
e-post: marianne.staaff-galldin@sundsvall.se
Klubb Kult, Stockholm
Klubb Kult är en ungdomsförening med verksamhet i Medborgarhuset på 
Södermalm i Stockholm. Klubb Kults syfte är att höja ungdomars röst i 
samhällsdebatten och skapa möten mellan människor, i synnerhet möte 
mellan unga och beslutsfattare.
Kontaktperson: 
Per Bragman/Stina Holmberg, tfn: 08-6409217, e-post: saknas
Kållereds ungdomsförening, Mölndal
Kållereds ungdomsförening (KUF) driver träffpunkten The Bassment 
och arbetar med syftet att engagera unga i sin egen närmiljö och ta aktiv 
del i samhällsutvecklingen.
Kontaktperson: 
Kay Romell, tfn: 031 7955491, e-post: kuf@swipnet.se
Stiftelsen Fair Trade Center
Fair Trade Center arbetar för att öka medvetenheten om rättvis handel. 
Syftet med verksamheten är att göra ungdomar medvetna och aktiva 
kring hur vår konsumtion indirekt påverkar tredje världen och vilka vägar 
som finns att som konsument påverka lokalt.
Kontaktperson: 
Johanna Pivén, tfn: 08-6434364, e-post: info@fairtradecenter.a.se
Ny demokrati i nätverk för barn och ungdomar, Unga Örnars 
Riksförbund
Unga Örnar driver ett demokratiprojekt med syfte att öka ungdomars 
inflytande i organisationen men också för att öka intresset för 
samhällsfrågor i stort. En av metoderna i projektet är att arbeta med den 
så kallade demokratiskolan.
Kontaktperson: 
Anders Öberg, tfn: 08-6135160, e-post: anders.oberg@ungaornar.se
Ungdomens Agenda 21-Grupp, Växjö
Ungdomens Agenda 21-grupp arbetar med miljöfrågor utifrån ett 
ungdomsperspektiv. De deltar i olika lokala miljö- och 
utvecklingsprojekt och verkar för ett ökat ungdomsinflytande i den 
kommunala verksamheten.
Kontaktperson: 
Henrik Johansson, tfn: 0470-729635, e-post: ua21@swipnet.se
Ungdomsparlament 1998, Kalmar
Kalmar läns landsting har initierat Ungdomsparlamentet. Representanter 
från de politiska ungdomsförbunden har först arbetat utåtriktat i kommu-
nerna bland annat i skolorna och sedan genomfört parlamentet. Målet är 
att skapa möte mellan ungdomar och politiker i syfte att åstadkomma en 
vidareutveckling av ungdomars inflytande i respektive kommun. 
Kontaktperson: 
Lasse Johansson, tfn: 0480-448371, 
e-post: lasse.johansson@kalmar.regionforbund.se
Ungdomstidningen LÄCKAN, Ale
Ungdomstidningen LÄCKAN som skrivs av unga har till syfte att 
tillhandahålla en mediakanal för ungdomar i kommunen – LÄCKAN och 
att ge ungdomar kunskap om vad som händer i kommunen. Tidningen 
kommer att utvecklas till en “webbtidning”.
Kontaktperson: 
Thomas Lendersson, tfn: 0303-330736, e-post: saknas
Dialog i Strömstad, Strömstad
Dialog startade med syftet att arbeta processinriktat för att få de ungas 
syn på kommunalpolitiken men också för att finna nya former för att ut-
veckla den lokala demokratin.
Kontaktperson: 
Susanne Carlsdotter, tfn: 0526-191 96, e-post: dialog@stromstad.se
Elevorganisationen, Elevinflytande på riktigt
Elevorganisationen driver, i samband med försöksverksamheten med lo-
kala skolstyrelser med elevmajoritet på gymnasieskolor, ett särskilt pro-
jekt för att stimulera skolor och kommuner att delta i verksamheten och 
utbilda elever på de skolor som deltar.
Kontaktperson: 
Joel Frykholm, tfn: 08-23 33 90, e-post: info@elevorg.se
Moderata Ungdomsförbundet
MUF arbetar för att finna nya former för att engagera ungdomar och hitta 
nya forum för att göra ungdomar mer delaktiga i det politiska samtalet. 
Utvecklingsarbetet sker i olika former av samtalsgrupper och nätverk, till 
exempel det interaktiva miljönätverket.
Kontaktperson: 
Anders Bengtsson, tfn: 08-6768153, e-post: student@moderat.se
Nyköpings ungdomsfullmäktige, Nyköping
Ungdomsfullmäktige har startats för att vitalisera och öka kvalitén på be-
slut som rör unga. Ungdomsfullmäktige är placerad direkt under kom-
munstyrelsen. Ungdomarna utses av sin skola via elevråden och väljs se-
dan in formellt på en årlig kongress.
Kontaktperson: 
Niclas Ericson /Emma Hellström, tfn: 0155-248936, 
e-post: niclas.ericson@nykoping.se, hemsida: www.nykoping.se/uf
Ungdomsrix, Kristianstad
Ungdomsrix verksamhet bygger på ungdomars egna idéer och 
engagemang. Föreningen har bland annat skapat nätverk mellan 
ungdomsgrupper i olika skolor för att utbyta arbetsmodeller när det gäller 
frågor som elevdemokrati, mobbning, rasism och utanförskap.
Kontaktperson: 
Jaime Silva, tfn: 044-136216, e-post: u-rix@kristianstad.se
Ludvika ungdomsråd, Ludvika
Ludvikas ungdomsråd är en etablerad kanal där ungas idéer, kunskap och 
initiativ kan tas till vara i utvecklingen av lokalsamhället. Ludvika ung-
domsråd förvaltar också en lokal utvecklingsfond för att snabbt kunna ge 
stöd till ungas egna idéer.
Kontaktperson: 
Cecilia Lundgren, tfn: 0240-86044, 
e-post: cecilia.lundgren@kommun.ludvika.se
Jämställdhet
Appendix, Norrköping
Ungdomsföreningen Appendix driver bl.a. en rad olika verksamheter för 
tonårsflickor i Norrköping. Som exempel kan nämnas projektet Ofelia 
som är inriktat på att starta samtalsgrupper och att genomföra en under-
sökning av villkoren för flickor med invandrarbakgrund i Norrköping 
Kontaktperson: 
Marie Innab, tfn: 011-160884, e-post: marie.innab@tbv.se
Kvinnor, makt och ledarskap, Fritidsforum
Fritidsforum, Riksförbundet för Sveriges Fritids- och Hemgårdar har 
under många år utvecklat metoder för att arbeta med flickor på 
fritidsgårdar. I projektet kvinnor, makt och ledarskap synliggörs 
ledarskapets historia, traditioner och sociala begränsningar för kvinnors 
möjlighet att utveckla ledarskap inom föreningslivet.
Kontaktperson: 
Mia Eriksson, tfn: 08-5686848, e-post: miaeri.fritidsforum@swipnet.se
Föreningen Frizonen, Göteborg
Frizonen är en ideell förening i Göteborg respektive Stockholm för 
flickor mellan 12 och 20 år. Frizonen är en plats dit flickor kan komma 
för att prata med någon vuxen kvinna. Efter flickornas vilja och behov 
arrangeras också olika tjejegrupper och föreläsningar.
Kontaktperson:
Rebecka Danielsson, tfn: 031-244377, e-post: frizonen@hotmail.com
Gnosjö Dans Och Drama, Gnosjö
Gnosjö Dans Och Drama syftar till att öka flickornas förmåga att klar-
göra sina behov och se sina egna resurser och möjligheter. Projektet 
kommer att utvärdera hur dans och drama påverkar känslan av samman-
hang.
Kontaktperson: 
Elisabeth Erlandsson, tfn: 0370-331289, e-post: saknas
IT och Tjejer – IT-kamraterna, KFUK-KFUM:s Triangelförbund
I projektet IT och Tjejer – IT-kamraterna arbetar KFUM/KFUK för att 
motverka snedfördelningen mellan killar och tjejer vad gäller datoran-
vändandet i ungdomarnas IT- verksamheter. KFUM/KFUK vill också 
skapa debatt och engagemang för unga tjejers förutsättningar rörande IT.
Kontaktperson: 
Britt Marie Sundin, tfn: 08-55021262, 
e-post: kfum-garden.kista@swipnet.se
Kvinnojouren Iris, Tjejjouren Amanda, Luleå
Amanda är en nystartad verksamhet i Luleå med syfte att arbeta förebyg-
gande, genom kontakter med skolor och fritidsgårdar. Amanda driver 
också på ideell bas en tjejjour för utsatta flickor.
Kontaktperson: 
Emma-Maria Karlsson, tfn: 0920-18880, e-post: saknas
Tösanätet, Lund
Nätverket Tösanätet arbetar med metodutveckling och med att synliggöra 
arbetet med flickor för att på längre sikt öka jämställdheten mellan kö-
nen. Verksamheter som ingår i nätverket är Hemgården, fritidsgårdar, 
kyrkan samt flykting- och invandrarservice.
Kontaktperson:
Inger Berger, tfn: 046-175793, e-post: saknas
Lady Protection, Lady Protection S.N.F.F, Stockholm
Lady Protection är en förening i Rinkeby som verkar för att flickor och 
kvinnor som lever i stadsdelen skall känna en ökad självkänsla. Målet är 
att flickor skall få en trygg uppväxt utan våld och förtryck.
Kontaktperson: 
Monica Calderon, tfn: 08-7608020, e-post: saknas
Assyriska föreningen, Göteborg
Assyriska föreningen i Bergsjön har utarbetat en så kallad integrations-
modell tillsammans med olika tjejgrupper. Syftet är att bryta den isole-
ring som assyriska flickor upplever i förorten genom att öka deras delta-
gande i olika fritidsaktiviteter.
Kontaktperson: 
Maryam Garis, tfn: 031-7734300, e-post: maryam.garis@sant.gu.se
Resurscentrum Kvinnum, Krokom
Resurscentrum Kvinnum driver ett utvecklingsarbete för att engagera 
unga arbetslösa kvinnor och utveckla områden som rör unga kvinnor i 
glesbygd.
Kontaktperson: 
Karin Danielsson, tfn: 063-13169, e-post: inpuls@telia.com
Xist, Stockholm
Stiftelsen Kvinnoforum driver Xist Tjejforum, ett aktivitetshus för 
flickor mellan 13 och 25 år. I huset bedrivs en rad olika verksamheter 
 bland annat en öppen förskola för unga föräldrar.
Kontaktperson: 
Lotta Gusterman, tfn: 08-56228800, e-post: lotgu@kvinnoforum.se
TBV “Tjejernas”, Gotland
”Tjejernas” vidareutvecklas på Gotland till ett nätverk med övergripande 
mål att fördjupa kunskaperna om jämställdhetsarbetet i kommunen och 
att skapa en kontinuerlig jämställdhetsverksamhet på skolorna. Metoden 
är bland annat temadagar för elever och fortbildning för lärare. I samar-
bete med ungdomsmottagningen och RFSU startas också en tjejjour.
Kontaktperson: 
Anna Olofsdotter, tfn: 0498-217075, e-post: fardume@telia.com
Tjejer på arenan, Riksidrottsförbundet
Riksidrottsförbundet driver ett treårigt jämställdhetsprojekt ”Tjejer på 
arenan”, som har sin grund i ett tidigare utvecklingsarbete inom Skolid-
rottsförbundet. Syftet är att stärka flickor till ett större inflytande inom 
såväl idrottsrörelsen som organisationslivet i stort.
Kontaktperson: 
Katrin Karlsson, tfn: 08-605 60 00, e-post: katrin.karlsson@skolidrott.se
Internationellt engagemang
Europeiskt Ungdomscenter i Eksjö (EUE), Eksjö
Europeiskt Ungdomscenter i Eksjö (EUE) har som mål att bygga upp ett 
internationellt kurs- och lägercentrum på det gamla kasernområdet. 
Kontakter kommer i första hand att utvecklas i Östersjöregionen men 
intentionen är att ingå i ett större nätverk av europeiska 
utbildningscentra.
Kontaktperson: 
Christina Bråkenhielm, tfn: 0381-36109, 
e-post: christina.brakenhielm@eksjo.se
Nätverkets idé – och utvecklingscentrum, Lidköping
Nätverket i centrala Lidköping bedriver en bred verksamhet som under 
de senaste åren även fått en stark internationell dimension. En viktig mål-
sättning är att möjliggöra för ungdomar som inte har internationella kon-
takter att möta ungdomar från andra länder i syfte att öka förståelsen och 
förbättra den interkulturella kompetensen.
Kontaktperson: 
Robert Johansson, tfn: 0510-771140, 
e-post: robert.johansson@yahoo.com
Projekt Nordirland, Proni, Jönköping
Proni har främst arbetat med ungdomsutbyte mellan protestantiska och 
katolska fritidsgårdar på Nordirland och Sverige. En modell för 
nyskapande av relationer mellan unga människor har utvecklats, ”social 
education”. Proni genomför, med stöd av EU, ett projekt inom 
ungdomsarbetet i Kroatien där denna metod prövas.
Kontaktperson: 
Lars Hartvigson, tfn: 036-187500, fax: 036-186300, 
e-post: lars.hartvigson@proni.hj.se
Aktörerna, Helsingborg
Aktörerna i Helsingborg arbetar med olika kulturprojekt för att stärka 
självkänslan hos arbetslösa ungdomar. Aktörerna använder 
internationella utbytes- och ungdomsprojekt som en metod i 
utvecklingsarbetet genom att samverka med motsvarande verksamheter i 
andra europeiska länder.
Kontaktperson: 
Lisa Lindau, tfn: 042-107506, e-post: aktorerna@helsingborg.se
Syrianska Ungdomsförbundet
Syrianska Ungdomsförbundet (SUF) är en förening för syrianska 
ungdomar i Sverige. Genom internationellt samarbete och utbyten arbetar 
SUF för att öka samarbetet och utbytet mellan olika syrianska ung-
domsgrupper i Europa. 
Kontaktperson: 
Gabriel Melki, tfn: 08-550 16 171, e-post: suf@swipnet.se
De Unga Neurologiskt handikappade i Sverige (DUNS)
DUNS har tagit initiativ till att bygga upp och utveckla samarbetet med 
motsvarande organisationer i Östersjöregionen. Utbyte av erfarenheter 
och nätverksbyggande skall öka kunskapen om och förbättra förutsätt-
ningarna för unga funktionshindrade i regionen.
Kontaktperson: 
Micke Klein, tfn: 08-6777010, e-post: mik@nhr.se
Hassela utbildningscenter, Gotland
Hassela Gotland är ett behandlingskollektiv som använder internationella 
kontakter och utbyten som ett led i utvecklingen av metodarbetet men 
också för att ge inspiration och skapa kontakter för  enskilda ungdomar. 
Genom att delta i EU:s utbytesprogarm Europeisk Volontärtjänst har 
ungdomar från andra länder också kunnat delta i verksamheten. 
Kontaktperson: 
Lars Siggelin, tfn: 0498-240480, fax: 0498-240689, e-post: saknas
Hultbergs fritidsgård, Karlstad
Hultbergs fritidsgård har under flera år använt internationellt utbyte som 
en metod i gårdsarbetet. Det har varit ett led i att vidga den 
internationella kompetensen hos ungdomar och ungdomsledare på 
gården. Samtidigt har kontakter skapats som har bidragit till nya idéer 
och inspiration i det vardagliga arbetet.
Kontaktperson: 
Monika Hult, tfn: 054-5602651, e-post: hufg002@fritid.karlstad.se
Kulturföreningen Lättings, Gävle
Kulturföreningen Lättings driver kultur- och utvecklingsprojekt 
tillsammans med arbetslösa i Gävle. Under senare år har det 
internationella samarbetet och utbyten använts för att utveckla 
verksamheten men också för att ge enskilda möjlighet att skapa egna 
internationella erfarenheter.
Kontaktperson: 
Ninni Berggren Magnusson, tfn: 026-189383, e-post: latting@swipnet.se
Loesje
Loesje är en organisation som vill bidra till sociala förändringar på lokal, 
nationell och internationell nivå genom att skriva och sprida tankar och 
idéer om vad som sker i dagens samhälle. Genom internationella utbyten 
utvecklas bland annat ett europeiskt nätverk.
Kontaktperson: 
Ed Hutiema, tfn: 013-135198, e-post: loesje@loesje.se
Nordic Youth Office, Linköping
Nordic Youth Office är en ideell förening i Linköping som fungerar som 
koordinator för idéer, information och samarbete mellan ungdomar i Nor-
den inom främst arbetsmarknadsområdet. NYO vill bland annat utveckla 
förutsättningarna för ungdomar till utbyten och praktik i andra länder.
Kontaktperson: 
Hillevi Stridh, tfn: 013 -2052 02, 
e-post: hillevi.stridh@lkarb.linkoping.se
Ungdomsgården ”UG Arnold”, Robertsfors
UG Arnold använder ungdomsutbyten och ungdomsinitiativ inom Ung-
dom för Europa-programmet som verktyg för att tillsammans med unga 
människor skapa nytänkande, engagemang och internationell kunskap i 
Robertsfors.
Kontaktperson: 
Tori Carlsson, tfn: 0934-27002
Sektorsövergripande kommunal ungdomspolitik
Båstad kommun
Båstad kommun har utveckat en sektorsövergripande samverkan mellan 
olika förvaltningar och andra aktörer inom ungdomsområdet. En särskild 
ungdomssamordnare arbetar direkt under kommunstyrelsen.
Kontaktperson: 
Katarina Viebke, tfn: 0431-773 72, e-post: kviebke@bastad.se
Kalmar kommun
Kommunstyrelsen i Kalmar har tagit initiativ till ett långsiktigt utveck-
lingsarbete för att göra Kalmar kommun till 2000-talets ungdomskom-
mun. En referensgrupp för ungdomsfrågor med representanter från de 
olika partierna har bildats och ett särskilt ungdomsombud har anställts.
Kontaktperson: 
Charlotte Gustafsson, tfn: 0480-83483, e-post: charlotte.gustafsson@
kommun.kalmar.se
Krokom kommun
Krokom har sedan länge en bred samverkan kring olika ungdomsfrågor. I 
kommunen finns ett ungdomsråd som har särskilda kontaktpersoner i alla 
politiska nämnder. Krokom är också en av få kommuner som tagit fram 
ett särskilt handlingsprogram som bygger på FN:s barnkonvention.
Kontaktperson: 
Thord Sahlin, tfn: 0640-16100, e-post: thord.sahlin@krokom.se
Skellefteå kommun
Skellefteå är en kommun där ungdomsfrågorna har en stark position i den 
kommunala planeringen och vardagen. Ett exempel är SKUR, ett nätverk 
av förvaltningar, föreningar och andra som arbetar med ungdomsfrågor. 
SKUR arrangerar bland annat ungdomsting och elevfullmäktige varje år.
Kontaktperson: 
Janne Johansson, tfn: 0910-735363, e-post: fr-vik2@skelleftea.se
Söderköping kommun
Söderköping har lång erfarenhet av samverkan inom det förebyggande 
arbetet för ungdomar. Kommunen planerar nu att arbeta fram en 
gemensam verksamhetsidé för det sektorsövergripande arbetet.
Kontaktperson: 
Göran Lundström, tfn: 0121-18249, 
e-post: goran.lundstrom@soderkoping.se
Umeå kommun
Umeå kommun bedriver ett sektorsövergripande ungdomsarbete utifrån 
ett ungdomspolitiskt handlingsprogram. I kommunen finns ett aktivt 
ungdomsråd som driver en rad egna projekt i anslutning till träffpunkten 
HamnMagasinet.
Kontaktperson: 
Mikael Lindberg, tfn: 090-162112, e-post: mikael.lindberg@bcf.umea.se
Växjö kommun
Växjö kommun bedriver en bred sektorsövergripande samverkan för att 
utveckla ungdomsarbetet i kommunen och finna vägar för att bättre ta 
tillvara ungas egen kraft. Ett av kommunalråden i Växjö har också till 
uppgift att särskilt bevaka ungdomsfrågorna i kommunen.
Kontaktperson: 
Peter Estling, tfn: 0470-43064, e-post: peter.estling@kommun.vaxjo.se
Gällivare kommun
Gällivare kommun har under lång tid arbetat för att lyfta fram och ta till 
vara ungdomars synpunkter i det kommunala arbetet. Ungdomsarbetet 
bedrivs utifrån ett konkret ungdomspolitiskt handlingsprogram som ut-
vecklats tillsammans med ungdomar genom policy-delfimetoden.
Kontaktperson: 
Karin Lyngmark, tfn: 0970-186 76, 
e-post: ungdoms.radet@gallivare.mail.telia.com
Jönköpings kommun
Jönköpings kommun har länge och inom en rad områden arbetat för att 
öka ungdomars inflytande i kommunal verksamhet. Kommunen har ska-
pat ett konkret ungdomspolitiskt handlingsprogram för en sektorsöver-
gripande politik på ungdomsområdet .
Kontaktperson: 
Eva Tallvid, tfn: 036-10 69 00, e-post: eva.tallvid@ff.jonkoping.s
Information om bidrag till ungdomsprojekt
Inom ungdomsområdet har på senare år bildats ett nätverk för centrala 
bidragsgivare. I nätverket ingår f.n. Ungdomsstyrelsen, Folkhälsoinstitu-
tet, Statens kulturråd, Stiftelsen Framtidens kultur, Konsumentverket, 
Integrationsverket och Arvsfondsdelegationen. I denna bilaga redovisas 
översiktligt endast nationellt stöd som kan sökas. Informationsfoldern 
inkluderar även regionala och lokala bidragsgivare och även stöd till in-
ternationell ungdomsverksamhet. Broschyren kan beställas från Ung-
domsstyrelsen.
Nationellt stöd till lokal ungdomsverksamhet
Arvsfondsdelegationen
Allmänna arvsfonden inrättades år 1928. Arvsfondsmedlen används för 
att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar 
och personer med funktionshinder. Arvsfondsdelegationen är den myn-
dighet inom Regeringskansliet som fördelar stöd ur fonden.
Folkhälsoinstitutet
Folkhälsoinstitutet är en statlig myndighet som inrättades år 1992 med 
uppgift att förebygga sjukdom och annan ohälsa samt att arbeta hälso-
främjande. Genom skrifter, konferenser, utbildning och projekt sprids 
erfarenheter och kunskaper som har betydelse för arbetet med att för-
bättra folkhälsan. Folkhälsoinstitutet kan ge ekonomiskt stöd till utveck-
ling av lokala policy- och handlingsprogram samt stöd till nätverk.
Ungdomsstyrelsen
Ungdomsstyrelsen fördelar statsbidrag och olika former av projektstöd 
till ungdomsorganisationer och verkar för förnyelse av ungdomsverk-
samhet inom kommuner och föreningsliv. Ungdomsstyrelsen förmedlar 
även kontakter till projekt runt om i landet samt ger råd och tips som rör 
utvecklingen av lokala ungdomsverksamheter. Ungdomsstyrelsen ansva-
rar för EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa och Europeisk volon-
tärtjänst. 
Statens kulturråd
Kulturrådets ansvarsområden är teater, dans, musik, litteratur, folkbiblio-
tek, kulturskrifter samt muséer, utställningar och bildkonst. Kulturrådet 
stöder barn- och ungdomskulturen inom ramen för rådets ordinarie bi-
drag. Kulturrådet har i uppdrag att gemensamt med Skolverket stärka och 
utveckla kultur i skolan på nationell nivå samt ett eget uppdrag att stödja 
och vidareutveckla det kulturpedagogiska arbetet i det fria kulturlivet och 
inom kulturinstitutionerna i relation till skolan. 
Konsumentverket
Konsumentverket är en statlig myndighet med uppgift att ta till vara kon-
sumenternas intressen. Det ekonomiska stödet är avsatt för projekt på 
konsumentområdet och inte till den ordinarie verksamheten som före-
ningen bedriver. Förutom ekonomiskt stöd kan Konsumentverket i vissa 
fall bistå med faktakunskaper inom konsumentområdet och medverka 
som samtalspart och idégivare.
Integrationsverket
Integrationsverket bildades år 1998 med syftet att arbeta för lika rättig-
heter och lika möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell tillhörighet. 
Verkets effektmål är att bidra till bättre förutsättningar för individens 
egen försörjning och delaktighet i samhället, att bidra till en minskad 
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt att främja en sam-
hällsutveckling som kännetecknas av respekt och tolerans och där etnisk, 
kulturell, språklig och religiös mångfald tas till vara som positiva krafter. 
Stiftelsen Framtidens kultur
Stiftelsens uppgift är att ge bidrag till långsiktiga och nyskapande kultur-
projekt och prioritera insatser av förebilds- eller modellkaraktär. Stiftel-
sen är angelägen om att bidra till utveckling och förnyelse inom kulturli-
vet, inte minst vad gäller förnyelse av kulturinstitutioner och kulturorga-
nisationer. Ett annat angeläget område är att utveckla kontakten mellan 
kulturliv och skola. Stiftelsekapitalet som skall förbrukas under en period 
av cirka tio år är hämtat från de upplösta löntagarfonderna.
Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 maj 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, 
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, 
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Messing
Regeringen beslutar proposition 1998/99:115 På ungdomars villkor – 
ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro
1
3
77
3
79
3
		
97
3
	
132
3
	
134
3
	
144
3
	
145
3
	
149
3
	
	
153
3
	
174
3
	
176
3
177
3
	
                