Post 6213 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/4
Rättsväsendet
4
.
Förslag till statsbudget för år 1998
Rättsväsendet
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Rättsväsendet 9
2.1 Omfattning och mål 9
2.2 Utgiftsutvecklingen 10
2.3 Resultatredovisning 10
2.3.1 Brottsutvecklingen 10
2.3.2 Rättsväsendets verksamhetsresultat 11
2.3.3 Rättsväsendets ekonomiska resultat 11
2.3.4 Effekter av statliga insatser 12
2.4 Regeringens slutsatser 12
2.4.1 Resursfrågor 12
2.4.2 Reformarbetet i korthet 13
2.4.3 Kriminalpolitiska prioriteringar 13
3 Polisväsendet 17
3.1 Omfattning 17
3.2 Utgiftsutvecklingen 17
3.3 Polisens verksamhet 18
3.3.1 Polisväsendets resultat 18
3.3.2 Närpolisverksamheten 18
3.3.3 Satsningen på kvalificerad brottsutrednings-
verksamhet 19
3.3.4 Utredningsverksamhetens resultat 19
3.3.5 Våldsbrottslighet 19
3.3.6 Narkotikabrottslighet 20
3.3.7 Ekonomisk brottslighet 20
3.3.8 Övrigt 21
3.4 Förändringar inom polisväsendet 21
3.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten 21
3.4.2 Kampen mot den grova och gränsöverskridande
brottsligheten 22
3.4.3 Kampen mot rasism 24
3.4.4 Kampen mot våld mot kvinnor 24
3.4.5 Förutsättningar för en bättre och effektivare polis 24
3.4.6 Övriga frågor 26
3.5 Regeringens bedömningar med anledning av
revisionens iakttagelser 27
3.6 Anslag 27
A 1.
Polisorganisationen.........................................27
A 2.
Säkerhetspolisen..............................................2
8
4 Åklagarorganisationen 29
4.1 Omfattning 29
4.2 Utgiftsutvecklingen 29
4.3 Åklagarväsendets verksamhet 29
4.3.1 Lagföringar 30
4.3.2 Personalresurser 30
4.3.3 Inkomna och avslutade ärenden 30
4.3.4 Arbetsproduktivitet 31
4.3.5 Balanser 31
4.3.6 Användningen av besluten anhållande och
häktningsframställning 32
4.3.7 Regeringens bedömning 32
4.4 Förändringar inom åklagarväsendet 32
4.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten 32
4.4.2 Omorganisationen m.m. 33
4.4.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet
och polisen 34
4.4.4 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för
anställda inom rättsväsendet 34
4.4.5 Åtgärder mot s.k. mc-relaterad brottslighet 34
4.5 Anslag 34
B 1.
Åklagarorganisationen.....................................34
B 2. Ekobrottsmyndigheten 35
5 Domstolsväsendet m.m. 37
5.1 Omfattning 37
5.2 Utgiftsutvecklingen 37
5.3 Domstolsväsendets resultat 38
5.3.1 De allmänna domstolarna 38
5.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna 39
5.3.3 Överklagande- och ändringsfrekvens 40
5.3.4 Personalresurser 41
5.3.5 Rättshjälpsmyndigheten 41
5.3.6 Regeringens bedömning 41
5.4 Förändringar inom domstolsväsendet 42
5.4.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngd-
punkten i första instans 42
5.4.2 1995 års domstolskommitté m.m. 43
5.4.3 Effektivare mål- och ärendehantering 43
5.4.4 Försöksverksamheter 44
5.4.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet 44
5.5 Anslag 45
C 1. Domstolsväsendet
m.m...................................45
6 Kriminalvården 47
6.1 Omfattning 47
6.2 Utgiftsutvecklingen 47
6.3 Kriminalvårdens verksamhet 48
6.3.1 Frivård 48
6.3.2 Anstalter 49
6.3.3 Häkten 51
6.3.4 Beläggningssituationen och kostnaderna för
anstalts- och häktesplatserna 51
6.3.5 Personalsituationen 52
6.4 Förändringar inom kriminalvården 53
6.4.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll 53
6.4.2 Fortsatt humanisering av häktesverksamheten 53
6.4.3 Säkerheten och de långtidsdömdas situation 54
6.4.4 Ny lokal organisation 54
6.4.5 Ny beslutsordning i organisationsfrågor 55
6.4.6 Unga lagöverträdare 55
6.5 Regeringens bedömningar med anledning av
Riksrevisionsverkets iakttagelser 55
6.6 Anslag 55
D 1.
Kriminalvården...............................................5
5
7 Kronofogdemyndigheterna 57
7.1 Inledning 57
7.2 Utgiftsutvecklingen 57
7.3 Resultatbedömning och slutsatser 57
7.3.1 Inledning 57
7.3.2 RSV:s resultatredovisning 58
7.4 Anslag 61
E 1.
Kronofogdemyndigheterna..............................61
8 Övrig verksamhet inom rättsväsendet 63
8.1 Anslag 63
F 1. Brottsförebyggande rådet 63
F 2. Rättsmedicinalverket 67
F 3. Gentekniknämnden 69
F 4. Brottsoffermyndigheten 69
F 5. Ersättning för skador på grund av brott 70
F 6. Rättshjälpskostnader m.m. 71
F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet 72
F 8. Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar 72
F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete 72
9 Övrig statlig verksamhet 75
9.1 Allmänna advokatbyråer 75
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar under
avsnitt 2 Rättsväsendet,
2. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
följande uppställning:
ANSLAG
ANSLAGSTYP
ANSLAGSBELOPP
(TUSENTAL
KRONOR)
A 1.Polisorganisationen
ramanslag
10 956 709
A 2.Säkerhetspolisen
ramanslag
516 984
B 1.Åklagarorganisationen
ramanslag
634 605
B 2.Ekobrottsmyndigheten
ramanslag
180 100
C 1.Domstolsväsendet m.m.
ramanslag
2 979 279
D 1.Kriminalvården
ramanslag
3 376 390
E 1.Kronofogdemyndigheterna
ramanslag
1 283 651
F 1.Brottsförebyggande rådet
ramanslag
46 864
F 2.Rättsmedicinalverket
ramanslag
165 709
F 3.Gentekniknämnden
ramanslag
2 218
F 4.Brottsoffermyndigheten
ramanslag
9 356
F 5.Ersättning för skador på grund av brott
ramanslag
73 645
F 6.Rättshjälpskostnader m.m.
ramanslag
758 544
F 7.Diverse kostnader för rättsväsendet
ramanslag
19 560
F 8.Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
ramanslag
8 356
F 9.Bidrag till brottsförebyggande arbete
ramanslag
22 200
Summa
21 034 170
2 Rättsväsendet
2.1 Omfattning och mål
Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården och
kronofogdemyndigheterna. Även Brottsförebyggande
rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten, rättshjälpen samt de allmänna
advokatbyråerna ingår i utgiftsområdet.
Det övergripande målet för rättsväsendet är den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för
kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet.
Rättssäkerheten är ett fundament i en demokratisk
rättsstat och förutsätter bl.a. likformighet och
förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutövning.
Den ställer därmed också höga krav på lagstiftningen.
Lagarna skall värna demokratin, yttrandefriheten och
andra mänskliga rättigheter. De skall vara
lättbegripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller
missbruka och kunna stå sig under en lång tid.
Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda och
omfattar den enskildes självklara krav på trygghet för
liv, hälsa, integritet och egendom. Rättstryggheten
uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande
och brottsbeivrande verksamhet samt genom att
respekten för lag och rätt upprätthålls. Rättstrygghet
innefattar också att det finns en väl fungerande ordning
för tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan
enskilda och det allmänna. En human och säker
kriminalvård samt ett väl fungerande exekutionsväsende
är vidare av stor betydelse för att upprätthålla
rättstryggheten och respekten för lag och rätt.
Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att
rättsväsendet i alla dess delar är effektivt och håller hög
kvalitet.
2.2 Utgiftsutvecklingen
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
30 669
19
950
20
843
21
034
21
647
22
304
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
Verksamhetsutfall
– Antalet anmälda brott har ökat. Inom de prioriterade
områdena vålds- och narkotikabrott har antalet
anmälda brott varit i stort sett oförändrat eller
minskande.
– Andelen uppklarade brott och antalet ärenden som
redovisats till åklagare har minskat. Inom de
prioriterade områdena har dock antalet ärenden som
redovisats till åklagare ökat.
– Vid tingsrätterna fortsatte antalet inkomna brottmål
och tvistemål att minska under 1996. Under första
halvåret 1997 ökade dock antalet inkomna brottmål
kraftigt jämfört med andra halvåret 1996. Antalet
balanserade brottmål och tvistemål minskade såväl
under 1996 som första halvåret 1997.
– Vid länsrätterna ökade antalet inkomna mål under
1996 medan antalet avgjorda och balanserade mål
minskade. Utvecklingen bröts under det första
halvåret 1997 då antalet balanserade mål ökade.
– Antalet fängelsedömda har minskat. Andelen
skyddstillsynsdomar har ökat.
– Medelbeläggningen i anstalter och häkten har
minskat.
– Kronofogdemyndigheternas handläggningstider har
förkortats, men inom vissa delområden är
balanserna fortfarande betydande.
Ekonomiskt utfall och resurser
– Rättsväsendets utgifter var budgetåret 1995/96 ca
140 miljoner kronor högre än anslagsbeloppen.
Enligt prognosen för år 1997 kommer rättsväsendets
utgifter att överstiga anslagna medel med ca 860
miljoner kronor. Trots detta kommer myndigheterna
inom rättsväsendet vid ingången av år 1998 att ha ett
anslagssparande på ca 430 miljoner kronor.
– Rättsväsendets ram skall höjas med 200 miljoner
kronor vilket innebär att rättsväsendet kommer att
tillföras 600 miljoner kronor under perioden 1998-
2000. Därtill skall 444 miljoner kronor omfördelas
från kriminalvården till rättsväsendets övriga
myndigheter, i första hand polisen och
åklagarväsendet.
Större förändringar
– En ekobrottsmyndighet skall inrättas den 1 januari
1998.
– Fr.o.m. den 1 januari 1998 kommer häktes-,
anstalts- och frivårdsverksamhet att bedrivas
av lokala kriminalvårdsmyndigheter.
– Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet sammanförs.
– En ny grundutbildning av poliser påbörjas i
januari 1998.
– Anställningsstoppet av åklagare upphör. Nya
åklagare kommer att anställas vid årsskiftet.
Mål för utgiftsområdet
– Målet för rättsväsendet är att tillförsäkra den
enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet.
– Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka tryggheten.
Prioriteringar för 1998
– Rättsväsendet skall vara modernt, väl fungerande
och kostnadseffektivt. Dess verksamhet skall bygga
på kunskap om samhället och om effekterna av olika
slags åtgärder.
– Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras av de
brottsbekämpande myndigheterna. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-
relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag
och våld mot kvinnor.
– Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall
öka. Närpolisorganisationen skall förstärkas och
utvecklas. Den brottsförebyggande verksamheten
skall växa och bli effektivare.
– Reformarbetet inom rättsväsendet skall bygga på
bl.a. ett medborgarperspektiv.
2.3 Resultatredovisning
2.3.1 Brottsutvecklingen
Enligt statistiken över alla anmälda brott har antalet
brott som årligen kommer till polisens kännedom ökat
från ca 200 000 år 1950 till ca 1 175 000 år 1997, dvs.
med ca 600 procent. Denna utveckling bröts 1990
varefter antalet anmälda brott minskade med ca 9
procent fram till 1995. De senaste två åren har de
anmälda brotten ökat med ca 3 procent per år. Den
preliminära statistiken för första halvåret 1997 visar på
en mindre ökning med ca 1 procent.
Sextio procent av alla anmälda brott är stöldbrott.
Stöldbrotten har haft samma utveckling som det totala
antalet anmälda brott. Under det första halvåret 1997
ökade dock stöldbrotten med 7 procent jämfört med
samma period föregående år. När det gäller rånbrotten
har bank- och postrånen minskat medan antalet
personrån fortsätter att öka kraftigt.
Under 1990-talets tre första år ökade antalet
våldsbrott kraftigt, med 24 procent. Därefter har
ökningen dämpats. Enligt den preliminära statistiken för
år 1996 minskade de anmälda våldsbrotten med 1
procent jämfört med år 1995. Statistiken för första
halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som framför allt
består av misshandelsbrott, fortsätter att minska. Antalet
anmälda våldsbrott (totalt cirka 27 000 brott) minskade
under första halvåret 1997 med 2 procent jämfört med
första halvåret 1996. Samtliga anmälda sexualbrott
minskade under första halvåret 1997 med 3 procent.
Dock ökade kategorin fullbordade våldtäkter utomhus.
Under första halvåret 1997 anmäldes 117 sådana
våldtäkter, vilket är en ökning med 25 brott jämfört
med första halvåret 1996. Antalet anmälda fullbordade
våldtäkter utomhus år 1996 var dock ett av de lägsta
under 1990-talet.
Antalet anmälda rattfylleribrott har minskat sedan år
1991. Statistiken för första halvåret 1997 tyder på att de
fortsätter att minska. Under första halvåret 1997
anmäldes 8 procent (ca 550) färre rattfylleribrott än
under samma period föregående år. Ett annat trafikbrott
som minskat de senaste åren är olovlig körning; under
första halvåret 1997 ökade de dock med 11 procent (ca
1 600 fler brott).
Antalet anmälda skadegörelsebrott har nästan
fördubblats sedan år 1980. Under det första halvåret
1997 ökade antalet anmälda skadegörelsebrott med 12
procent jämfört med det första halvåret 1996. Två stora
grupper bland skadegörelsebrotten är skadegörelse på
motorfordon och klotter som tillsammans står för nästan
hälften av alla skadegörelsebrott.
Antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen och
brott mot varusmugglingslagen avseende narkotika
minskade under första halvåret 1997 med sammanlagt
ca 4 procent.
Antalet uppklarade brott har blivit mindre.
Uppklaringsprocenten har minskat kraftigt allt sedan
1950-talet. 1990 klarades ca 30 procent av alla anmälda
brott upp medan motsvarande siffra 1995 var 25
procent.
2.3.2 Rättsväsendets verksamhetsresultat
Trots att polisväsendets resurser mätt i antal
producerade timmar minskade med 3,5 procent under
1996 ökade insatserna på de prioriterade områdena.
Också antalet ärenden som redovisades till åklagare
inom de prioriterade områdena ökade under 1996. Den
totala utredningsbalansen ökade vilket delvis kan
förklaras med ett ökat antal ärenden och en minskad
produktivitet. Balansläget vad gäller
ekobrottsutredningar har dock förbättrats sedan arbetet
med regeringens särskilda balansavarbetningsuppdrag
påbörjades.
Inom åklagarväsendet minskade såväl antalet
inkomna som avslutade ärenden under perioden juli
1995 - december 1996. Antalet balanserade ärenden
minskade under tiden den 30 juni 1995 - den 30 juni
1996 men ökade under sista halvåret 1996. Även om
officiell statistik saknas är Riksåklagarens bedömning att
antalet balanserade ärenden under första halvåret 1997
minskat till i huvudsak samma nivå som ett år tidigare.
Inom domstolsväsendet fortsatte antalet inkomna
brottmål och tvistemål till tingsrätterna att minska under
1996. Under första halvåret 1997 ökade dock antalet
inkomna brottmål med 11 procent jämfört med andra
halvåret 1996. Antalet balanserade brottmål och
tvistemål minskade under 1996 med 8 respektive 4
procent. Antalet balanserade mål minskade med
ytterligare 8 respektive 6 procent under första halvåret
1997.
Antalet inkomna mål till länsrätterna ökade med 4
procent under 1996, medan antalet avgjorda mål
minskade med 8 procent. Trots den minskande
avverkningstakten har länsrätterna under den senaste
femårsperioden avgjort fler mål än som har kommit in
vilket resulterat i ett minskat antal balanserade mål. Den
utvecklingen bröts första halvåret 1997 då antalet
balanserade mål ökade med 3 procent.
I hovrätterna och kammarrätterna ökade antalet
balanserade mål under såväl 1996 som första halvåret
1997.
Kriminalvården har ökat sina insatser när det gäller
utvecklingen av verkställighetens innehåll genom att
tillhandahålla program som syftar till att påverka de
dömda att inte återfalla i brott. Kriminalvården arbetar
även med att göra innehållet i skyddstillsynspåföljden
mer tydligt och konsekvent för att påföljden skall vara
ett trovärdigt alternativ till fängelse. Andelen
skyddstillsynsdomar har också ökat under 1996.
Medelbeläggningen i anstalter och häkten minskar. År
1996 var medelbeläggningen i anstalterna ca 85 procent
av i medeltal 4 786 tillgängliga platser. I häktena var
medelbeläggningen samma år 77 procent av i medeltal
1 466 tillgängliga platser. Nedgången i beläggningen
har fortsatt under 1997 och Kriminalvårdsstyrelsen gör
bedömningen att beläggningen kommer att fortsätta att
minska.
Hos kronofogdemyndigheterna ökade under några år
i början av 1990-talet tillströmningen av mål och
ärenden mycket snabbt och balanserna växte, främst
vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m. och
konkurstillsyn. De senaste åren har tillströmningen
minskat eller stagnerat inom de flesta
verksamhetsgrenar och handläggningstiderna har kunnat
pressas ned. Inom verksamhetsgrenen indrivning var
andelen mål där utredningen slutförts inom tre månader
72 procent för allmänna mål och 80 procent för enskilda
mål. I den summariska processen har andelen mål där
den totala handläggningstiden överstigit tolv månader
minskat under flera år och var 1996 nere i 0,2
procent.Tillströmningen av mål och ärenden ligger
fortfarande på en hög nivå jämfört med tiden före den
stora uppgången i början av 1990-talet.
2.3.3 Rättsväsendets ekonomiska resultat
Rättsväsendets ekonomi har varit god under en lång
period. Myndigheternas bokslut för budgetåren 1992/93
- 1994/95 har redovisat överskott. Huruvida detta beror
på att myndigheterna har tilldelats för stora anslag, om
den nya styrningen med ramanslag som infördes
budgetåret 1992/93 för samtliga myndigheter
inledningsvis gjorde myndigheterna försiktiga eller om
det finns någon annan förklaring är svårt att bedöma.
Det står dock klart att rättsväsendets anslag inte har
utnyttjats fullt ut. Vid ingången av budgetåret 1995/96
uppgick det sammanlagda anslagssparandet till ca 1,9
miljarder kronor. Under det senaste budgetåret 1995/96
översteg emellertid för första gången förbrukningen
anslagen med ca 140 miljoner kronor. Detta motsvarar
ca 0,6 procent av anvisade anslag. Detta kan ställas i
relation till att myndigheternas normala anslagskredit
uppgår till 3 procent. Resursförbrukningen varierar
dock stort inom utgiftsområdet. Vissa myndigheter,
t.ex. kriminalvården, redovisade under budgetåret
1995/96 stora överskott samtidigt som andra
myndigheter, framför allt polisen, förbrukade avsevärt
mer än anvisade medel. Denna skillnad i
resursförbrukning har fortsatt under det första halvåret
1997 och enligt regeringens bedömning bör
anslagssparandet omfördelas.
2.3.4 Effekter av statliga insatser
Det faktum att den polisanmälda brottsligheten har ökat
under hela efterkrigstiden innebär att rättsväsendet
utsatts för en allt hårdare press. Samtidigt har vår tids
snabba samhällsförändringar medfört ökade krav på
lagstiftningens och kontrollmyndigheternas förmåga att
anpassa sig till nya problem. Som exempel på nya och
allvarliga brottstyper som rättsväsendet konfronterats
med under de senaste årtiondena kan nämnas
narkotikabrottsligheten, den ekono-miska brottsligheten,
läktarvåld och mc-relaterad brottslighet. Även dessa
förändringar har medfört en hård press på
verksamheterna inom rättsväsendet, särskilt polisen.
Regeringen har under mandatperioden initierat ett
omfattande reformprogram i syfte att skapa ett förstärkt
rättsväsende, som är anpassat till dagens samhälle och
rustat att möta de krav som ställs på verksamheten.
Reformerna syftar bl.a. till att skapa effektivare
organisationer och förbättrade arbetsmetoder, öka
användningen av tekniska hjälpmedel samt höja
kompetensen. Det långsiktiga målet är att skapa
strukturer som är bättre rustade att bekämpa
brottsligheten och tillförsäkra den enskilde rätts-
säkerhet och rättstrygghet.
Redan nu kan vissa positiva effekter av
reformprogrammet konstateras. Inom polisväsendet är
närpolisorganisationen i stort sett på plats,
kriminalunderrättelseverksamhet har byggts upp över
hela landet och satsningen på kvalificerad
brottsutredningsverksamhet har lett till en bättre
organisation och högre kompetens. Åklagarväsendets
organisation har förändrats för att bli mer flexibel och
effektiv.
Genomförandet av Domstolsutredningens förslag
samt den s.k. instansordningsreformen och införandet
av tvåpartsprocessen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna har lett till en mer renodlad
domstolsverksamhet och till att tyngdpunkten i
rättskipningen förskjutits till den första
domstolsinstansen inom de båda
domstolsorganisationerna. Inom kriminalvården har
försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll utvidgats och vårdarrollen
utvecklats.
2.4 Regeringens slutsatser
I detta avsnitt redovisas, mot bakgrund av resultat-
redovisningen i avsnitt 3.3, regeringens förslag till
fördelning av resurser, det fortsatta reformarbetet samt
de kriminalpolitiska prioriteringarna för budgetåret
1998.
2.4.1 Resursfrågor
Beloppen i tabellen nedan förklaras närmare i respektive
anslagsavsnitt. Det bör dock särskilt noteras att de
föreslagna beloppen inkluderar samtliga
resursförändringar inom verksamhetsområdet, alltså
såväl tidigare beslutade besparingar om 330 mkr som
förstärkningar och överföringar mellan verksamhets-
områdena. I det föreslagna beloppet för åklagarväsendet
ingår t.ex. ca 109 mkr som överförs från polisväsendet
och som avser Ekobrottsmyndigheten. Vidare bör
påpekas att myndigheternas anslagssparande inte
redovisas i tabellen. Att domstolsväsendet
föreslås få ett anslag som understiger utgiftsprognosen
1997 motiveras, som redovisas i anslagsavsnittet, av att
domstolsväsendet även 1998 beräknas ha ett relativt
stort anslagssparande.
I enlighet med regeringens förslag i 1997 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) höjs
utgiftsområdets ram med 200 mkr för att stärka kampen
mot vardagsbrottsligheten samt kampen mot den grova
och gränsöverskridande brottsligheten.
Regeringen föreslår dessutom att delar av
kriminalvårdens anslagssparande (444 mkr) under
perioden 1998 - 2000 omfördelas till rättsväsendet i
övrigt, framför allt till polisen och åklagarväsendet.
Bland annat för att se till att det nödvändiga
reformarbetet inom åklagarväsendet fortsätter, föreslår
regeringen slutligen att utgiftsområdet engångsvis
tillförs 28 mkr år 1998.
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
ANVISAT
1997
UTGIFTSPROG
NOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
Polisväsendet
16 615
11 209
10 997
11 674
11 474
11 688
11 942
Åklagarväsendet
953
660
645
665
815
802
824
Domstolsväsendet m.m.
4 247
2 889
2 916
2 994
2 979
3 080
3 183
Kriminalvården
5 414
3 752
3 837
3 858
3 376
3 661
3 892
Kronofogdemyndigheterna
1 779
1 289
1 298
1 318
1 284
1 320
1 357
Övrig verksamhet inom
rättsväsendt
1 661
1 151
1 149
1 191
1 106
1 096
1 106
Totalt för utgiftsområde 4
30 669
19 950
20 843
21 700
21 034
21 647
22 304
Hur ramhöjningen med 200 mkr och omfördelningen
av kriminalvårdens anslagssparande under perioden
1998-2000 påverkar de anslag som tillförs medel
framgår av följande tabell.
ANSLAG
TILLSKOT
T 1998
TILLSKO
TT 1999
TILLSKO
TT 2000
TILLSKOTT
1998-2000
A 1
Polisorganisa
tionen
430
mkr
275
mkr
157m
kr
862 mkr
B 1
Åklagarorgan
isationen
39 mkr
25 mkr
25
mkr
89 mkr
B 2
Ekobrotts-
myndigheten
15 mkr
15 mkr
15
mkr
45 mkr
F 1
Brottsföreby
ggande rådet
13 mkr
9 mkr
11
mkr
33 mkr
F 9 Bidrag
till
brottsföreby
ggande
arbete
15 mkr
-
-
15 mkr
Totalt
1 044 mkr
2.4.2 Reformarbetet i korthet
Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt
med andra som berörs av och kan påverka
brottsligheten skall öka. Samverkan skall präglas av en
helhetssyn på rättsväsendet. Rättsväsendet skall fortsätta
att utveckla moderna organisations- och arbetsformer.
Satsningen på ny teknik skall fortsätta. Av särskild
betydelse är att polisen tillägnar sig ny och avancerad
teknik och effektiva arbetsmetoder för att kunna
bekämpa nya typer av kriminalitet som t.ex. den grova
och gränsöverskridande brottsligheten.
För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de
uppsatta målen har en rad åtgärder vidtagits för att
effektivisera och rationalisera rättsväsendet.
Reformarbetet inriktas på såväl rättsreglerna som
verksamheten och organisationen.
Närpolisorganisationen har i snabb takt byggts ut under
budgetåret 1995/96. Åklagarväsendet har en ny
organisation och utvecklar nya arbetssätt. En ny
myndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk
brottslighet kommer att inrättas den 1 januari 1998. En
bred översyn av tvångsmedelsreglerna pågår. En
särskild utredare utreder olika frågor om hemlig
avlyssning, bl.a. s.k. hemlig teknisk avlyssning -
buggning - och hemlig teleavlyssning. Den
organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet ses
över i syfte att skapa en effektiv domstolsorganisation.
Som regeringen angav i 1997 års budgetproposition är
det omöjligt för domstols-väsendet att i sin nuvarande
organisation med ett stort antal mycket små domstolar
möta de ökande kraven. Domstolsväsendet måste därför
omorganiseras. Parallellt pågår en översyn av
processreglerna för domstolarna. Inom kriminalvården
genomförs en ny myndighetsstruktur. Utvecklingen av
alternativ till fängelsestraff fortsätter. En översyn av
straffsystemet pågår och nya påföljdsregler för bl.a.
ungdomar och ändrade regler för villkorlig frigivning
kommer att föreslås nästa år.
Samhället måste bli bättre på att reparera skadorna
av brott. Brottsofferutredningen, som har i uppdrag att
se över samhällets samlade stöd till brottsoffer, kommer
kort efter årsskiftet att lämna över sitt betänkande med
förslag till förbättringar. Reglerna om ersättning till
dem som lider skada genom brott skall förenklas och
förbättras. För att förhindra handel med stulna föremål
skall reglerna för godtrosförvärv effektiviseras.
Det är av grundläggande betydelse för medborgarnas
trygghet att de litar på och känner förtroende för
rättssystemet. Det kommande reformarbetet inom
såväl lagstiftningen som rättsväsendet måste därför
präglas av ett medborgarperspektiv.
Att säkerställa en hög kompetens är en viktig uppgift
i arbetet med att skapa ett modernt och effektivt
rättsväsende. Detta förutsätter en god
personalförsörjning. En ny grundutbildning av poliser
påbörjas under januari 1998 och inom åklagarväsendet
kommer nya åklagare att anställas vid årsskiftet
1997/98. I verksamhetsområdesavsnitten redovisas
ytterligare åtgärder som vidtagits eller som planeras för
att säkerställa kompetensen och personalförsörjningen.
Inom samtliga verksamhetsområden vidtas också
åtgärder för att öka jämställdheten. Så kommer
jämställdhetsaspekten att betonas i den nya
grundutbildningen för poliser. Under våren 1997 har en
grundläggande plan för jämställdhetsarbetet tagits fram
inom åklagarväsendet. Riksåklagaren kommer också att
genomföra en översyn av jämställdhetsinsatserna inom
åklagarväsendet. Inom domstolsväsendet inleds en ny
ledarskapsutbildning hösten 1997. I utbildningen ingår
ett särskilt avsnitt om jämställdhetsfrågor. Inom
kriminalvården genomförs kontinuerligt mentorprojekt
för kvinnor. Enligt regeringens uppfattning är det
angeläget att arbetet med att öka jämställdheten
fortsätter och intensifieras. I det arbetet är det av stor
vikt att också uppmärksamma behovet av utbildning och
kompetensutveckling för den administrativa personalen
I verksamhetsområdesavsnitten redovisas
genomförda, pågående och planerade reformer mer
utförligt.
2.4.3 Kriminalpolitiska prioriteringar
Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en
human och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap
om brottsligheten och dess orsaker och med utnyttjande
av moderna och effektiva metoder.
Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn och
en inriktning av den allmänna politiken som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle
som vilar på solidaritet människor emellan. En
utgångspunkt för regeringens arbete är att brottsligheten
måste angripas från en bred kriminalpolitisk ansats även
om vissa delar av samhällspolitiken är särskilt
betydelsefulla. Det gäller bl.a. sådana åtgärder som rör
barn och ungdomar, arbetsmarknad, alkohol, droger
och utbildning. Åtgärder för att främja en god social
utveckling och att, särskilt bland barn och unga, genom
tidiga insatser förhindra eller motverka missbruk eller
utslagning är avgörande för att på sikt förhindra att
människor dras in i en kriminell livsstil.
Rättsväsendet har dock det grundläggande ansvaret
för kriminalpolitiken och rättsväsendets primära uppgift
är att förebygga och bekämpa brottsligheten och att öka
människors trygghet.
Rättsväsendet skall i ökad omfattning delta i det allt
viktigare internationella utvecklingssamarbetet på
rättsområdet. Detta gäller både insatser i närområdet,
särskilt vad avser de länder som ansöker om
medlemskap i Europeiska unionen, och insatser i andra
länder där utvecklingssamarbete på rättsområdet är en
viktig del av det totala biståndet.
Vardagsbrottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet
Brottsligheten medför att enskilda kan drabbas hårt av
skador och förmögenhetsförluster. Det stora flertalet av
alla brott som begås i Sverige drabbar enskilda och
inträffar i deras närmiljö. Sett till antalet dominerar
stöldbrott av olika slag - stölder av och ur bilar,
butikstillgrepp, cykelstölder och bostadsinbrott. Från
trygghetssynpunkt är dock väl så viktigt att framhålla
våld och hot i gatumiljön och på allmänna platser. Som
framgår av redovisningen i avsnitt 3.3.1 har vissa s.k.
vardagsbrott ökat. Det är angeläget att rikta särskilda
insatser mot den brottslighet som drabbar enskilda på
detta sätt.
Det nationella brottsförebyggande program som
regeringen presenterade under år 1996 inriktas främst
mot denna typ av brottslighet. En grundtanke i
programmet är att stödja och främja det medborgerliga
engagemanget och samverkan mellan myndigheter,
företag, organisationer och enskilda i lokal
brottsförebyggande verksamhet.
Kommittén för brottsförebyggande arbete, som
tillsattes i samband med att programmet presenterades,
har som huvuduppgift att stödja och följa det
brottsförebyggande arbetet och att arbeta för att
förstärka insatserna i hela landet.
Det arbete som nu bedrivs har visat att det finns ett
stort behov av att utveckla de brottsförebyggande
insatserna. Arbetet för att utveckla dessa insatser leder
också till ett ökat behov av stöd till dem som arbetar
med konkret brottsförebyggande verksamhet. Det krävs
ökade resurser för att möta dessa behov. Inte minst
finns behov av ökade kunskaper om brottsligheten och
dess orsaker samt hur olika sätt att förebygga brott
fungerar. Målsättningen är att den brottsförebyggande
verksamheten skall växa och bli effektivare. Ytterligare
resurser - 15 miljoner kronor - skall därför tillföras
denna verksamhet.
För att få en effektivare användning av de samlade
resurserna för forskning, utveckling och därmed
sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet anser
regeringen att forsknings- och utvecklingsverksamheten
vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet bör
slås ihop.
Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i
polisarbetet flyttas närmare dem som berörs av
brottsligheten och att polisen får större möjligheter att
arbeta i samverkan med andra t.ex. kommuner,
näringsliv, organisationer och enskilda. Närpolis-
verksamheten har stor betydelse för att förebygga och
bekämpa vardagsbrottslighet och närpolisen skall vara
en drivande kraft i det brottsförebyggande arbetet.
Närpolisens brottsbeivrande verksamhet skall
utvecklas och förstärkas, bl.a. genom åtgärder för
metodutveckling, förbättrat teknikstöd och
kompetenshöjning.
De nya resurser rättsväsendet tillförs skall bl.a.
användas för att säkerställa kampen mot
vardagsbrottsligheten.
I det här sammanhanget är det viktigt att betona att
all brottslighet givetvis inte kan förebyggas. Det är
därför viktigt att den brottsutredande och
brottsbeivrande verksamheten utvecklas. Inom dessa
områden pågår ett stort antal projekt som syftar till att
effektivisera verksamheten. Det är angeläget att
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen påskyndar och
fullföljer sådana projekt.
Våldsbrottslighet
Antalet anmälda våldsbrott har ökat kraftigt under 1990-
talet. Även om ökningstakten dämpats och det nu finns
tecken på att antalet anmälda brott minskar i förhållande
till föregående år är situationen oroande. Särskild
uppmärksamhet måste även i fortsättningen ägnas
kampen mot våldsbrotten.
En viktig del i det våldsförebyggande arbetet är att
bekämpa våld mot kvinnor, inte minst när våldet
förövas av en nära anhörig till kvinnan. Det är också en
viktig del i arbetet med att förstärka brottsoffrens
ställning. Ett effektivt problemorienterat arbetssätt och
ett väl utvecklat och professionellt bemötande av
misshandlade kvinnor är viktiga förutsättningar för att
kunna bekämpa denna typ av brottslighet. Regeringen
kommer under hösten 1997 att lämna en proposition till
riksdagen med förslag till åtgärder för att bekämpa våld
mot kvinnor. I enlighet med regeringens förslag i 1997
års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150)
kommer utgiftsområdet dessutom årligen att tillföras
200 miljoner kronor för att stärka kampen mot
vardagsbrottsligheten samt kampen mot den grova och
gränsöverskridande brottsligheten.
Brottslighet med rasistiska inslag
Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av
brottslighet, vilka ställer krav på rättsväsendets
flexibilitet och förmåga att klara av nya uppgifter. Nya
livsmönster och förändrade värderingar ställer
rättsväsendet inför stora utmaningar. Samhället måste
kraftfullt ta avstånd från rasistiska och invandrarfientliga
yttringar, annars kan på sikt grunderna för demokratin
äventyras. Brottslighet med rasistiska inslag måste
därför bekämpas med kraft.
Den grova och gränsöverskridande
brottsligheten
Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt
samhällshot som måste bekämpas med kraft.
Regeringen presenterade under år 1995 en strategi för
samlade åtgärder mot denna brottslighet. I enlighet med
strategin kommer Ekobrottsmyndigheten, en ny
myndighet med uppgift att bekämpa ekonomisk
brottslighet, att inrättas den 1 januari 1998. Under våren
1997 lämnade regeringen en redogörelse över läget i
fråga om den ekonomiska brottsligheten (skr.
1996/97:49). I den årligen återkommande redogörelsen
tas även internationella förhållanden upp.
Narkotikabrottsligheten måste bekämpas med såväl
kontrollåtgärder som förebyggande arbete och
behandlingsinsatser för att få bästa möjliga effekt.
Samarbetet med andra länder, inte minst med dem som
i dag fungerar som producenter av och
distributionsleder för narkotika, behöver utvecklas.
Regeringen avser att under nästa år presentera en
strategi för kampen mot narkotikan, såväl nationellt som
internationellt.
Av särskilt värde är det narkotikarelaterade arbete
som bedrivs inom EU. Insatserna avser bl.a. åtgärder
mot syntetiska droger och drogturism, liksom praktiskt
samarbete, inte minst genom inrättande av Europol vars
verksamhet i stor utsträckning kommer att vara inriktad
på narkotikaområdet.
Sedan 1996 bedrivs ett samarbete för att bekämpa
organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Inom ramen
för detta samarbete, som omfattar Östersjöländerna
samt Norge och Island, har en rad konkreta åtgärder
vidtagits som har betydelse för våra möjligheter att
ingripa mot bl.a. narkotikahandel riktad mot Sverige.
För det övergripande globala narkotikaarbetet är FN
det självklara samarbetsorganet. Sverige har under en
följd av år hört till de största bidragsgivarna till FN:s
narkotikaprogram, UNDCP. Sommaren 1998 skall
FN:s generalförsamling hålla ett särskilt möte helt ägnat
åt narkotikafrågan. Sverige deltar aktivt i det
omfattande förberedelsearbetet inför detta möte.
Den grova och organiserade brottslighet med
anknytning till vissa internationella motorcykelklubbar
som nu förekommer i Sverige, liksom i andra nordiska
länder, inger stark oro. Brottsligheten har tagit sig
uttryck i våldshandlingar och omfattar även
narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet. För att
stoppa denna kriminalitet krävs särskilda insatser av
rättsväsendet. Regeringen har i juni 1997 i en skrivelse
till riksdagen sammanställt de viktigaste åtgärderna som
regeringen och ansvariga myndigheter företar för att
hindra denna, liksom annan grov och
gränsöverskridande brottslighet (skr. 1996/97:171).
Regeringen kommer att tillföra polisen ytterligare 30
miljoner kronor under 1998 för bekämpande av mc-
relaterad brottslighet.
Insatser mot gränsöverskridande brottslighet
förutsätter internationellt samarbete för att bli effektiva
och verkningsfulla. De nordiska ländernas
justitieministrar har under år 1997 gemensamt beslutat
om strategi och handlingsplan mot den brottslighet som
bedrivs genom vissa motorcykelklubbar. Av särskilt
värde för insatserna mot den internationella
brottsligheten i Europa är inrättande av den europeiska
polisbyrån Europol. Europolkonventionen kan
förväntas träda i kraft årsskiftet 1997/98. Inom EU
pågår ett omfattande arbete med att förbättra det
polisiära samarbetet och samarbetet på den
internationella straffprocessrättens område. Det gäller
bl.a. utlämningsförfarandet och förutsättningarna för att
bistå utländska åklagare och domstolar med
bevisupptagning och olika former av tvångsmedel.
Kampen mot avancerad och gränsöverskridande
brottslighet bedrivs också i FN:s narkotikaprogram,
UNDCP, och inom ramen för FN:s brottsförebyggande
division, CCPCJ där ett arbete pågår med att skapa en
global konvention mot organiserad brottslighet.
3 Polisväsendet
3.1 Omfattning
Polisens verksamhet syftar enligt polislagen till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt
tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.
Den lokala polisorganisationen består för närvarande
av 28 polismyndigheter. Målsättningen är att varje län
skall utgöra en polismyndighet. Den ordningen är nu
genomförd i 20 av 23 län. Länsstyrelsen är högsta
polisorgan i länet och bestämmer bl.a. verksamhetens
huvudsakliga inriktning. De flesta polisfrågor hos
länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är
regional polischef och tillika polischef inom den lokala
organisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet
för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör
Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och
Polishögskolan. Till polisväsendet hör dessutom Statens
kriminaltekniska laboratorium. Rikspolisstyrelsen är
chefsmyndighet för laboratoriet. Rikspolisstyrelsen är
ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ordning
och säkerhet.
3.2 Utgiftsutvecklingen
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
16 615
11 20
9
10
997
11
474
11
688
11
942
Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Den planerade närpolisorganisationen är i stort sett
utbyggd.
– Inom de prioriterade områdena - våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet - har
insatserna ökat.
– Det totala antalet ärenden som redovisats till
åklagare har minskat. Inom de prioriterade
områdena har dock antalet redovisade ärenden ökat.
– Produktiviteten för brottsutredningar har minskat.
– Utredningsbalanserna har ökat.
– Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att
polisen har förbrukat 868 miljoner kronor mer än
vad som anslagits för verksamheten.
Större förändringar
– Regeringen satsar ytterligare 862 miljoner kronor på
polisen under budgetperioden 1998 - 2000.
– Ny teknik införs och metodutvecklingen fortsätter.
– En ny grundutbildning för poliser inleds.
Vidareutbildningen och chefsrekryteringen
reformeras.
– Europolkonventionen träder i kraft år 1998.
Prioriteringar för 1998
– Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras av polisen.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och
gränsöverskridande brottsligheten, den mc-
relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag
samt våld mot kvinnor.
– Samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten skall
öka. Närpolisorganisationen, som skall vara den
drivande kraften i detta arbete, skall förstärkas och
utvecklas.
– Den brottsförebyggande verksamheten skall växa
och bli effektivare.
3.3 Polisens verksamhet
Reformeringen av polisen har fortsatt under budgetåret.
Det har inneburit bl.a. att närpolisverksamheten har
byggts ut och att det problemorienterade arbetssättet har
utvecklats. Den ökade satsningen på kvalificerad
kriminalpolisverksamhet liksom uppbyggnaden av
kriminalunderrättelsetjänsten skapar bättre
förutsättningar att kunna angripa den grova
kriminaliteten. Samtidigt med reformkraven har
regeringen ålagt polisen att rationalisera sin verksamhet.
Riksrevisionsverket (RRV) har under 1996 på uppdrag
av regeringen granskat polisväsendet och identifierat ett
antal hinder för ett effektivt resursutnyttjande samt
också redovisat hur hindren bör elimineras. Regeringen
kommer noga att följa hur förändringsarbetet inom
polisväsendet fortskrider. I regleringsbrevet för år 1997
har Rikspolisstyrelsen särskilt ålagts att redovisa de
åtgärder som har vidtagits med anledning av RRV:s
rapport. Den 1 september 1997 har polisväsendet
inkommit med en första redovisning av de åtgärder som
vidtagits. Polisens rationaliseringsarbete måste fortgå
med kraft för att modernisera och effektivisera
polisverksamheten.
För att polisens insatser skall bli framgångsrika
måste kompetensen inom närpolisen och den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten höjas samtidigt
som omfattande IT-satsningar genomförs. Investeringar
i förbättrad teknik är också en förutsättning för en stor
del av de rationaliseringar som RRV föreslår.
Regeringen kommer därför att under budgetperioden
1998 - 2000 satsa 862 mkr på reformeringen av polisen.
Tyngdpunkten kommer att ligga på budgetåret 1998 då
430 mkr, varav 273 mkr är engångsvisa medel, tillförs
polisen.
De nya resurserna skall användas för reformer och
modernisering och det bör framhållas att beslutade
besparingar och planerade åtgärder för ett effektivare
resursutnyttjande måste genomföras. Regeringen
kommer genom återrapporteringskrav och på annat sätt
att följa upp hur de nu tillskjutna medlen används.
3.3.1 Polisväsendets resultat
Det övergripande målet för polisverksamheten för
budgetåret 1995/96 var att minska brottsligheten och
öka tryggheten i samhället. Målet skulle uppnås genom
problemorienterat polisarbete. Utvecklingen inom
polisen skulle drivas enligt två huvudlinjer,
närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsut-
redningsverksamheten.
Utöver vad som redovisats i resultatbedömningen
under utgiftsområdesavsnittet är följande av intresse för
en bedömning av polisväsendets resultat.
– Utbyggnaden av närpolisverksamheten och den
kvalificerade brottsutredningsverksamheten
– Antal producerade timmar
– Antal inkomna ärenden
– Antal ärenden som har redovisats till åklagare
– Utredningsbalanser
Polisens verksamhet spänner över ett brett fält och det
är i vissa fall svårt att utifrån polisväsendets
årsredovisning för budgetåret 1995/96 bedöma hur väl
polisväsendet lyckats med sin verksamhet. Polisväsendet
måste i kommande redovisningar förbättra kvaliteten i
resultatredovisningen. Det är också viktigt att polisen
utvecklar sin förmåga att analysera uppnådda resultat så
att analysen på ett bättre sätt än i dag kan ligga till
grund för riksdagens och regeringens styrning av
verksamheten. Den nya modellen för redovisning av
resultat som införts inom polisväsendet fr.o.m.
budgetåret 1997 kommer efter hand att bidra till en
förbättrad resultatredovisning.
Polisväsendets resurser mätt i antal producerade
timmar har under kalenderåret 1996 minskat med 3,5
procent jämfört med 1995. Nedgången beror framför
allt på de personalneddragningar som har genomförts
för att anpassa polisväsendets medelsförbrukning till den
givna anslagsramen.
TABELL 3.1 PRODUCERADE TIMMAR
ÅR
1993
1994
1995
1996
Producer-
ade
timmar
34 489
526
35 323
038
35 102
562
33 865
453
3.3.2 Närpolisverksamheten
Den 1 juli 1995 var andelen närpoliser 10 procent.
Enligt polismyndigheternas redovisningar fanns cirka
4 900 närpoliser den 30 juni 1997. Det motsvarar 30
procent av landets poliser. Det innebär att
polismyndigheterna nu har uppnått eller närmat sig den
antalsmässiga nivå på närpolisverksamheten som man
förutsatt i sin verksamhetsplanering.
Rikspolisstyrelsen anser att det problemorienterade
arbetssättet har fått visst genomslag inom när-
polisverksamheten och lett till att de riktade
brottsförebyggande insatserna har ökat.
Regeringens bedömning är att närpolisverksamheten
är på god väg att nå den nivå där den kan utgöra basen i
polisverksamheten. Det är nu viktigt att utveckla
kompetensen och kvaliteten så att de anpassas till de
krav och behov som styr verksamheten. Innehållet i
närpolisverksamheten måste också i högre utsträckning
än i dag styras av lokala förutsättningar som
befolkningsunderlag, brottslighet och områdets struktur
i övrigt. För att så skall bli fallet krävs framför allt att
problemanalys och samarbetsmetoder förbättras.
3.3.3 Satsningen på kvalificerad brotts-
utredningsverksamhet
Utvecklingen av den kvalificerade
brottsutredningsverksamheten har under budgetåret gått
mot en ökad specialisering. De flesta län har samlat sina
resurser till en enda länskriminalavdelning.
Rikspolisstyrelsen bedömer att utredningarna av
komplicerade brott kommer att effektiviseras de
närmaste åren.
Kriminalunderrättelseverksamheten har genomgått en
snabb uppbyggnad. Särskilda
kriminalunderrättelseenheter finns nu vid landets
samtliga regionala polismyndigheter. Särskilda
sambandsmän för kriminalunderrättelsetjänst finns
sedan en tid vid polismyndigheterna och
förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan länen
har därmed förbättrats.
Vid Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelseenhet
har en särskild enhet inrättats för att få en bättre
nationell och internationell överblick över sexuella
övergrepp mot barn. Den mc-relaterade brottslighetens
utbredning har medfört att polisen under budgetåret
blivit tvungen att avsätta stora resurser för spaning,
bevakning, utredning och ingripanden. Kriminalitet
knuten till vissa mc-gäng är ett nationellt problem men
hittills har insatser framför allt krävts i de tre
storstadslänen.
3.3.4 Utredningsverksamhetens resultat
Utredningsverksamheten har fortsatt att uppvisa
minskad produktivitet. Trots att antalet timmar som har
lagts ned på brottsutredning ökat årligen sedan
budgetåret 1992/93 har antalet ärenden som har
redovisats till åklagare minskat varje år sedan 1993.
Också balanserna ökade under 1996 efter att i princip ha
legat konstant under åren 1993 - 1995. Någon närmare
analys till den sjunkande produktiviteten har inte
lämnats i polisväsendets årsredovisning, vilket är
otillfredställande. De ytterligare resurser som
Regeringen tillför polisen under budgetperioden skall till
stor del användas för IT-satsningar och för att höja
kompetensen hos personalen. Detta skapar
förutsättningar för en effektivare utredningsverksamhet.
TABELL 3.2 RESURSTIMMAR, INKOMNA,
REDOVISADE OCH BALANSERADE ÄRENDEN
ÅR
1993
1994
1995
1996
Antal
resurs-
timmar
9 391
036
9 776
553
9 860
290
10 148
237
Antal
inkomna
ärenden
1 216
204
1 198
763
1 224
157
1 279
185
Antal
ärenden
redovisade
till
åklagare
388
366
385
097
357
925
352
462
Balanser
163
203
167
370
164
563
183
997
Redovisade
ärenden till
åkl./1000 t
41
39
36
35
Diagram 3.1 Uppklaringsprocent för samtliga brott
I diagrammet ovan redovisas uppklaringsprocenten för
samtliga brott för perioden 1990 - 1995.
Av Brottsförebyggande rådets statistik framgår att
uppklaringsprocenten har minskat de senaste åren, från
32 procent år 1993 till 25 procent år 1995. Det är
uppklaringsprocenten för mindre allvarliga brott och för
svårutredda brott som minskat mest. För de allvarligare
brotten, som t.ex. mord, dråp, misshandel med dödlig
utgång och rån, var uppklaringsprocenten i stort sett
oförändrad jämfört med perioden 1991 - 1994.
3.3.5 Våldsbrottslighet
Den anmälda våldsbrottsligheten har under 1996
minskat med 1 procent jämfört med 1995. Statistiken
för första halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som
framförallt består av misshandel, fortsätter att minska.
Polisen har prioriterat kampen mot våldsbrottsligheten
och har avsatt mer resurser för denna verksamhet än
tidigare år. Satsningar har gjorts på såväl det
brottsförebyggande arbetet som
utredningsverksamheten. Som exempel kan nämnas att
polisen har ökat sina insatser vid tider och platser där
risken för brott och ordningsstörningar är som störst,
t.ex. vid veckosluten och i stadskärnorna.
Arbetet med att förebygga och beivra våld mot
kvinnor har utvecklats. På flera håll i landet har polisen
t.ex. i samråd med åklagare, socialtjänst m.fl. tagit
fram handlingsplaner mot kvinnovåld. I stor
utsträckning lånar polisen också ut s.k. trygghetspaket. I
kombination med besöksförbud har trygghetspaketen
visat sig vara ett bra instrument för att förebygga våld
mot kvinnor, enligt Rikspolisstyrelsen.
Antalet resurstimmar för utredning av våldsbrott har
ökat med 23 procent sedan 1993 och med 5 procent
mellan 1995 och 1996. Antalet ärenden som redovisats
till åklagare har ökat mellan 1995 och 1996. Trots detta
har balanserna ökat med 18 procent från 1995 till 1996,
vilket delvis kan förklaras med ett ökat antal inkomna
ärenden och en lägre produktivitet.
Regeringen anser det otillfredställande att
produktiviteten i utredningar av våldsbrottsärenden -
som är en prioriterad verksamhet - sjunker.
Polisväsendet måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser
såväl metodutveckling som andra insatser för att vända
den negativa trenden.
TABELL 3.3 ANTAL RESURSTIMMAR,
INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE
VÅLDSBROTTSÄRENDEN
ÅR
1993
1994
1995
1996
Redovisade
resurstimm
ar
1 895
621
2 120
239
2 221
676
2 332
737
Antal
inkomna
ärenden
110 828
119 477
118 234
119 873
Antal
ärenden
redovisade
till
åklagare
65 424
71 689
65 238
66 186
Balanser
35 455
36 850
40 877
48 120
Redovisade
ärenden till
åkl./ 1000
t
35
34
29
28
3.3.6 Narkotikabrottslighet
Polisen har prioriterat bekämpningen av
narkotikabrottsligheten genom att avsätta fler
resurstimmar för verksamheten. Resurstimmarna har år
1996 ökat med 7 procent jämfört med år 1995. Det
totala antalet anmälda narkotikabrott har ökat under
1996. För första halvåret 1997 har antalet anmälda
narkotikabrott däremot minskat jämfört med
motsvarande period för år 1996. Antalet ärenden som
redovisats till åklagare ökade år 1996. Antalet s.k.
sållningsprov har ökat. Polisens beslag av narkotika
blev färre under år 1996 än år 1995. Under första
halvåret 1997 har dock polisens narkotikabeslag ökat
något i jämförelse med år 1996. Tullen har gjort fler
beslag under innevarande års sju första månader än
under hela 1995.
Antalet inkomna ärenden avseende grov
narkotikabrottslighet vilka normalt handläggs av
regionala narkotikaenheter har varit något lägre under
1996 än 1995. Detta tyder enligt Rikspolisstyrelsen på
att resurserna för spaning och utredning av den grova
narkotikabrottsligheten har minskat. Regeringen vill
starkt betona att all bekämpning av narkotikabrottslighet
såväl på gatuplanet som på regional och internationell
nivå måste ges hög prioritet. Polisväsendet måste vidta
särskilda åtgärder för att förstärka bekämpningen av den
grova narkotikabrottsligheten.
TABELL 3.4 ANTAL RESURSTIMMAR,
INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE
NARKOTIKAÄRENDEN
1993
1994
1995
1996
Antal resurs-
timmar
951
822
1 008
413
1 019
044
1 086
371
Antal
inkomna
ärenden
15 135
18 410
20 539
21 775
Antal
ärenden
redovisade
till åklagare
12 112
14 982
16 573
16 831
Balanser
3 047
3 809
4 187
5 426
Redovisade
ärenden till
åkl./1 000 t
13
15
16
15
3.3.7 Ekonomisk brottslighet
Polisen har prioriterat kampen mot den ekonomiska
brottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar för
utredningsverksamheten. Det utökade samarbetet mellan
berörda myndigheter som inletts under budgetåret samt
regeringens uppdrag till Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen att avarbeta ekobalanserna har lett till
att antalet ärenden som redovisats till åklagare ökat
kraftigt under år 1996. Trots det var antalet redovisade
ärenden 1996 lägre än 1994. Enligt Rikspolisstyrelsen
har polisens brottsförebyggande arbete på detta område
minskat något eftersom uppdraget att arbeta ner
balanserna har prioriterats kraftigt. Trots att antalet
ärenden som redovisats till åklagare ökat fortsatte
antalet ärenden i balans att öka under 1996. Balanser av
outredda ekobrott är främst ett storstadsproblem.
Storstäderna svarar för över hälften av ärendemängden.
TABELL 3.5 ANTAL RESURSTIMMAR,
INKOMNA, REDOVISADE OCH BALANSERADE
EKOBROTT
ÅR
1993
1994
1995
1996
Antal resurs-
timmar
429
286
427
789
494
351
601
369
Antal
inkomna
ärenden
3 108
4 362
5 480
4 566
Antal
ärenden
redovisade
till åklagare
2 334
3 613
2 398
3 310
Balanser
4 235
4 337
5 422
6 063
Redovisade
ärenden till
åkl./1000 t
5
8
5
6
3.3.8 Övrigt
Av polisväsendets årsredovisning framgår att samarbetet
med brottsofferjourer bedöms fungera väl. De
brottsofferundersökningar som har genomförts visar att
brottsoffren är relativt nöjda med polisens insatser men
har sagt sig sakna information om hur det egna ärendet
handläggs och utvecklas. Polisens information till
brottsoffren i dessa delar måste utvecklas.
Under år 1996 minskade antalet dödsfall i trafiken
med 6 procent och antalet skadade med 3 procent
jämfört med år 1995. Rikspolisstyrelsen gör
bedömningen att polisens arbete med
alkoholutandningsprov har del i minskningen av
trafiknykterhetsbrotten. Antalet misstänkt
alkoholpåverkade personer i trafikolyckor har minskat
kraftigt under perioden 1992-1996. Polisens
resurstimmar för trafikövervakning har minskat med 4
procent mellan åren 1995 och 1996 och antalet
kontroller i polisens trafikövervakning har minskat så att
bl.a. målet på 120 000 flygande inspektioner inte
uppnåddes under 1996.
Det är svårt att bedöma hur stor effekt polisens
insatser har på utvecklingen av trafiksäkerheten.
Polisens samlade insatser på trafikområdet är dock av
strategisk betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålet att
det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall
minska. Polisen måste därför fortsätta sitt arbete med att
utveckla och effektivisera verksamheten inom
trafikområdet.
Den 30 juni 1997 fanns det 23 609 anställda inom
polisen. Av dem var 16 775 poliser. Jämfört med den
30 juni 1995 har antalet anställda inom polisen minskat
med 1 150 personer. Under budgetåret 1995/96 har 992
frivilliga pensionsavgångar medgivits, varav 737 för
poliser.
Följande diagram visar antalet anställda inom
polisväsendet uppdelat på poliser och civilanställda.
Diagram 3.2 Antal anställda
3.4 Förändringar inom
polisväsendet
3.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten
En stor del av det vi kallar vardagsbrottslighet ligger
utanför de områden som statsmakterna prioriterat sedan
lång tid. Till vardagsbrotten hör framför allt
tillgreppsbrott som bostadsinbrott, butikstillgrepp,
stölder av och ur bilar liksom flertalet fall av
skadegörelse. Polisväsendet har kritiserats för att
hanteringen av dessa brott försummas; förebyggande
åtgärder saknas och anmälningar avskrivs omgående
eller blir liggande utan åtgärder. Till
vardagsbrottsligheten bör också hänföras andra brott
som skapar otrygghet i närmiljön, t.ex. gatulangning av
narkotika, försäljning av illegal sprit till ungdomar samt
våld och hot i gatumiljön och på allmänna platser.
De här brotten utgör en stor del av den anmälda
brottsligheten. De drabbar enskilda som många gånger
har svårt att förutse eller skydda sig mot dem. De
drabbar hårt genom sina ekonomiska konsekvenser och
genom att de skapar otrygghet. Den som själv utsätts
för ett brott värderar det på ett annat sätt än
myndigheten som har tusentals brott att utreda och
hantera. En cykelstöld kan vara en kännbar förlust för
ett barn eller en familj med knappa resurser. Ett
bostadsinbrott är alltid en allvarlig integritetskränkning.
Hotfulla eller våldsamma gäng på gator och torg eller
på tunnelbanan gör att många människor av räddsla inte
kan röra sig fritt utomhus på kvällstid.
Självfallet måste polisen bekämpa denna brottslighet.
Därför har polisen under de senaste åren utvecklat en
närpolisorganisation som har just vardagsbrottsligheten
som sin huvuduppgift. Närpolis-reformen innebär att
tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem som
berörs av brottsligheten och att polisen får större
möjligheter att gripa in i ett tidigt skede. Inom sitt
område svarar närpolisen i princip för alla slag av
polisverksamhet, dvs. man förebygger, ingriper mot
och utreder brott samt kommer till rätta med
ordningsstörningar.
Det är viktigt att betona att polisverksamheten - och
inte minst närpolisverksamheten - inrymmer både
förebyggande arbete och repressivt arbete. Närpolisen
måste samverka med kommunerna, näringslivet,
föreningar och enskilda. Det är dock viktigt att polisen
inte tar på sig andra myndigheters arbetsuppgifter utan
koncentrerar sig på de uppgifter som de är utbildade för
att utföra. Det är vidare ofrånkomligt att de poliser som
arbetar i närpolisverksamheten i viss utsträckning tas i
anspråk för andra uppgifter, t.ex. för
utryckningsverksamhet. Detta bör inte ske i sådan
omfattning att närpolisverksamheten äventyras. I vissa
områden måste närpolisverksamheten utformas så att
den polisiära närvaron på gator och på torg prioriteras
före annan verksamhet.
Närpolisverksamheten måste - som tidigare nämnts -
i högre grad än som sker i dag styras av kunskap om
lokala förutsättningar såsom befolkningsunderlag,
brottslighet och områdets struktur i övrigt. Antalet brott
och brottslighetens struktur har stora lokala variationer.
Det brottspreventiva arbetet måste därför ta sin
utgångspunkt i en mycket god kartläggning och analys
av den lokala problembilden. Detta ger de olika
aktörerna en gemensam problembeskrivning att basera
samverkan och åtgärder på. Det är alltså viktigt att
förmå kommunerna att satsa på brottsförebyggande
arbete genom att t.ex. anta brottsförebyggande program
eller inrätta lokala brottsförebyggande råd.
För att närpolisen ska kunna genomföra de förstärkta
insatser mot vardagsbrotten som regeringen anser
nödvändiga krävs emellertid kraftfulla åtgärder för att
höja kompetensen, utveckla former och metoder för
lokalt samarbete samt ett förbättrat teknikstöd. De nya
resurser som enligt regeringens förslag ska tillföras
polisväsendet skall därför till betydande del förstärka
närpolisen i kampen mot vardagsbrottsligheten. Medlen
skall till en del användas till förstärkning av de
personella resurserna i närpolisorganisationen. Redan
hösten 1997 börjar också Polishögskolan utbilda
civilanställda för att i än större utsträckning än idag
delta i brottsutredningsverksam-heten och på så sätt
avlasta polispersonalen. Som framgår av avsnitt B 1
Åklagarorganisationen har också åklagarväsendet
tilldelats särskilda medel för att bidra till att höja
närpolisernas förundersökningskompetens.
Polisväsendet tillförs också engångsvisa medel för att
påskynda utvecklingen av IT-system som förenklar och
förbättrar rutinerna för anmälnings- och
registerhantering. Ett ADB-stöd för polispersonal i yttre
tjänst utvecklas också. Genom att utnyttja ny teknik kan
verksamheten bedrivas på ett mer rationellt sätt.
En aktiv ledning av förundersökningarna är av
central betydelse för att kunna styra verksamheten och
därigenom öka snabbheten och kvaliteten i
utredningsarbetet. Formerna för samverkan mellan polis
och åklagare skall därför utvecklas ytterligare både med
avseende på de enskilda brottsutredningarna och när det
gäller prioriteringar, planering och utbildning.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har gemensamt
startat ett antal projekt som syftar till att utveckla och
effektivisera den samlade brottsutredningsverksamheten
samt till att förbättra och utveckla samverkansformerna
mellan polis och åklagare.
Kampen mot vardagsbrottsligheten kräver att
närpolisen utnyttjar hela sitt register av preventiva och
repressiva åtgärder. Det är viktigt att information om
lyckade - och misslyckade - projekt sprids, att
organisation och metoder diskuteras. Inte minst viktigt
är det att verksamheten på olika håll i landet följs upp
och analyseras. Regeringen avser att uppdra åt
Brottsförebyggande rådet att granska och utvärdera
polisens arbete med att bekämpa vardagsbrottsligheten.
Ny teknik och en förbättrad organisation möjliggör
att fler poliser kan frigöras för yttre tjänst. Trots detta
finns det anledning att aktualisera frågan om i dag
befintliga komplement till polisverksamheten bör
förstärkas. Frågan har tidigare tagits upp av
Trygghetsutredningen (1995:146), bl.a. mot bakgrund
av de diskussioner som förts om bristande polisiär
närvaro i glesbygden.
Regeringen avser att uppdra åt Rikspolisstyrelsen att
utreda frågan om en utvidgad möjlighet att ta icke
polisutbildade personer i anspråk bl.a. för att utföra
vissa uppgifter som normalt utförs av polisen.
Uppdraget kommer även att innefatta frågan om vilka
andra åtgärder som kan vidtas för att komplettera det
arbete som polisen utför för att övervaka allmän
ordning och säkerhet och för att förebygga brott.
3.4.2 Kampen mot den grova och
gränsöverskridande brottsligheten
Den fria rörligheten för personer, kapital, varor och
tjänster över nationsgränserna har inneburit nya
förutsättningar för kvalificerad brottslig verksamhet och
gjort den grova brottsligheten mer svårutredd.
Denna brottslighet ställer alltså höga krav på den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten. Det är viktigt
att de enheter som utreder denna typ av brott har en
ändamålsenlig organisation och har den kompetens som
krävs. Regeringen konstaterar med tillfredsställelse att
antalet poliser som har genomgått den kvalificerade
kriminalpolisutbildningen ökar. Effektiva
arbetsmetoder, internationellt samarbete och en väl
fungerande kriminalunderrättelseverksamhet är viktiga
förutsättningar för att lyckas i kampen mot den grova
och gränsöverskridande brottsligheten. På
narkotikaområdet har tillkomsten av nya transitleder och
nya aktörer på marknaden försvårat polisens arbete.
Kampen mot den grova narkotikabrottsligheten måste
ges hög prioritet. Regeringen kommer som tidigare
nämnts att under 1998 presentera en nationell
narkotikastrategi till hjälp för rättsväsendets
myndigheter, kommuner, enskilda m.fl. i kampen mot
narkotika. En viktig del i arbetet kommer att vara att
vidareutveckla samarbetet mellan olika myndigheter, t
ex. mellan polis, socialtjänst och tull, i syfte att
förbättra kartläggningen av förkomsten av narkotika i
samhället.
De kriminella mc-gängen utgör en fara för samhället
både genom sin omfattande våldsanvändning och genom
de kriminella affärer som de bedriver. Erfarenheter från
andra länder visar att mc-gängen kan växa i antal och
att kriminaliteten kan förvärras och bli allt mer
avancerad. Det finns därför risk att vi kan få en
organiserad brottslighet av ett slag som vi inte tidigare
haft i Sverige om inte kraftfulla åtgärder vidtas nu.
Polisen måste intensifiera sitt arbete med att slå mot
organisationernas grundstrukturer. Regeringen kommer
att tillföra polisen ytterligare 30 miljoner kronor under
år 1998 för det arbetet. Vidare kommer regeringen
inom kort att tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att behandla frågor om lagstiftningen med
avseende på brottslighet som är knuten till
organisationer, t ex. vissa mc-klubbar. Utredningen
skall bl.a. överväga om aktivt deltagande i
organisationer som sysslar med brottslig verksamhet bör
kriminaliseras. Inom Justitiedepartementet övervägs
också nya regler om förbud mot tillträde till lokaler
samt utökade möjligheter till husrannsakan i vissa fall.
Kommittén för brottsförebyggande arbete har
engagerats för att stödja Helsingborgs kommun i dess
arbete med att utforma en lokal handlingsplan mot mc-
brottsligheten.
Kriminalunderrättelseverksamhet
Regeringen konstaterar att uppbyggnaden av
kriminalunderrättelseverksamheten fortsätter och att
särskilda enheter numera finns i samtliga län.
Kriminalunderrättelseverksamheten, som innefattar att
samla in och analysera uppgifter om personer som kan
misstänkas för allvarlig brottslighet, skall vara ett stöd
för beslutsfattare på såväl central som regional och lokal
nivå. För att tillgodose de behoven fordras en nära
samverkan mellan Rikskriminalpolisen och
polismyndigheterna. Rikskriminalpolisen har, i sin
stödjande och utvecklande roll, ett ansvar för att
verksamheten organiseras så att den blir så rationell och
effektiv som möjligt.
Av särskild betydelse är att polisen har goda
kunskaper om den internationella kriminaliteten och
dess utvecklingstendenser. Här har Rikskriminalpolisens
kriminalunderrättelseverksamhet en särskilt viktig
uppgift.
Registerutredningen har i delbetänkandet
Kriminalunderrättelseregister, DNA-register föreslagit
att RPS och de polismyndigheter som leds av en
länspolismästare skall få föra
kriminalunderrättelseregister. Registerutredningens
förslag är nu föremål för remissbehandling och avsikten
är att en proposition med anledning av förslagen skall
kunna lämnas i början av nästa år.
Effektiva arbetsmetoder i övrigt
För att kunna bekämpa den grova och
gränsöverskridande brottsligheten måste polisen tillägna
sig ny och avancerad teknik och effektiva
arbetsmetoder. Regeringen har tillsatt en särskild
utredare med uppdrag att se över ett antal frågor om
polisiära arbetsmetoder inom ramen för
straffprocessuella tvångsmedel. Utredaren skall bl.a.
analysera behovet av och undersöka möjligheterna till
att införa regler om hemlig teknisk avlyssning, s.k.
buggning. Vidare ingår i uppdraget att undersöka om
tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning,
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning bör
utvidgas. Uppdraget skall vara slutfört före den 1 mars
1998. Inom Justitiedepartementet utreds också andra
frågor som rör straffprocessuella tvångsmedel, t.ex. om
användning av husrannsakan och beslag i IT-miljö.
Internationellt polissamarbete
En grundläggande förutsättning för framgångsrikt
nationellt polisarbete mot den organiserade och
gränsöverskridande brottsligheten är en effektiv
samverkan med andra länders polisorganisationer.
Samarbetet kan ge såväl direkt underlag för ingripanden
som ökad allmän kunskap till gagn för både
brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder.
Polisen har sedan länge ett utvecklat samar-
bete med internationella kriminalpolisorganisationen
(Interpol).
Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya
möjligheter att utveckla samarbetet med polis- och
tullmyndigheter i andra länder. Ett viktigt
samarbetsinstrument som nu byggs upp inom EU:s ram
är Europol. Europol är ett gemensamt
kriminalunderrättelseorgan för EU:s medlemsländer.
Dess verksamhet regleras i den s.k.
Europolkonventionen. Europols förstahandsuppgift är
att inhämta, samman-ställa och bearbeta information
från medlemsländerna som sedan ger de nationella
polismyndigheterna ökade kunskaper och bättre
underlag för ingripanden i konkreta fall. Europols
arbetsområde är grov internationell brottslighet, främst
narkotikahandel.
Europolkonventionen beräknas träda i kraft under
1998. I avvaktan på detta bedriver Europols
narkotikaenhet (ENE) verksamhet med stöd av ett beslut
i EU:s ministerråd i mars 1995. ENE:s verksamhet är
mindre omfattande än det blivande Europols. ENE får
bl.a. inte lagra personuppgifter.
Ett annat viktigt samarbetsinstrument på det
europeiska planet är det s.k. Schengensamarbetet i
vilket Sverige och de övriga nordiska länderna deltar.
Sveriges anslutningavtal undertecknades i december
1996 och vi är sedan dess fullt ut delaktiga i
beslutsprocessen. Polissamarbetet inom Schengen är
främst inriktat mot praktiskt vardagligt samarbete. Det
innefattar informationsutbyte mellan
polismyndigheterna, möjligheter till gränsöverskridande
operativ samverkan mellan olika länder och, genom det
s.k. SIS-systemet, ett gemensamt efterlysningsregister
för personer och vissa föremål. Sveriges målsättning är
att kunna delta i det praktiska samarbetet år 2000.
Redan i dag deltar vi i ett antal operativa projekt med
övriga Schengenstater.
De nordiska ländernas polis- och tullmyndigheter
samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i fråga
om brottsbekämpningen, bl.a. genom att stationera
gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i
olika länder.
Inom Östersjöområdet bedrivs polisiärt samarbete
inom ramen för aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet i Östersjöområdet. Aktionsgruppen har
initierat konkreta samverkansprojekt med praktiskt
samarbete mellan ländernas polis- och tullmyndigheter,
t.ex. för att gemensamt spåra stulna fordon. En
redovisning av gruppernas arbete hittills finns bl.a. i
regeringens skrivelse till riksdagen 1996/97:171
Åtgärder mot organiserad och gränsöverskridande
brottslighet. Sverige är ordförandeland i aktionsgruppen
och har därför ett särskilt ansvar för att säkerställa att
arbetet kan fortsätta med samma intensitet. Sannolikt
kommer arbetet i framtiden att bedrivas i en annan
struktur.
3.4.3 Kampen mot rasism
Rasism och främlingsfientlighet måste motverkas med
kraft i ett demokratiskt samhälle. En rad åtgärder har
redan vidtagits i syfte att stävja brottslighet med
rasistiska eller främlingsfientliga förtecken. Som nämnts
avser regeringen att inom kort tillsätta en utredning för
att behandla lagstiftningsfrågor som rör kriminellt
verksamma organisationer, däribland kriminella mc-
klubbar och rasistiska organisationer, och bl.a.
överväga om aktivt deltagande i sådana organisationer
bör kriminaliseras. Det är viktigt att polisen fortsätter
att särskilt uppmärksamma brott med rasistiska inslag.
3.4.4 Kampen mot våld mot kvinnor
En viktig del i det brottsförebyggande arbetet gäller
våldet mot kvinnor. En kvinna som misshandlats av sin
man eller någon annan nära anhörig befinner sig i en
särskilt utsatt situation. Polisen och andra berörda
myndigheter måste öka sina ansträngningar att
förebygga och beivra sådana brott. Ett professionellt
bemötande och omhändertagande av kvinnor som har
utsatts för våld är nödvändigt liksom en ökad kunskap
och förståelse hos alla som möter våldsutsatta kvinnor.
Regeringen kommer under hösten 1997 att lämna en
proposition till riksdagen med förslag till åtgärder för att
bekämpa våldet mot kvinnor. Polisen driver redan i dag
flera projekt som rör våld mot kvinnor i syfte att
förebygga vidare brottslighet samt att förbättra de
polisiära förstahandsåtgärderna och därmed
åstadkomma en snabbare lagföring av gärningsmännen.
3.4.5 Förutsättningar för en bättre och
effektivare polis
Förutsättningar för att polisen skall bli bättre och
effektivare är en tydlig och enkel ledningsstruktur, ett
problemorienterat arbetssätt, hög kompetens och
modern teknik.
Styrning och uppföljning
En grundläggande förutsättning för en effektivare
polisverksamhet är ett väl fungerande styrsystem med
tydlig och välavvägd ansvarsfördelning. Det styrsystem
som används är på flera sätt otydligt.
Regeringen kommer under hösten 1997 att tillsätta en
utredning för att se över polisväsendets styrsystem och
skapa en enkel, entydig och därmed effektivare och mer
ändamålsenlig beslutsstruktur. Utred-ningen skall i sitt
organisationsförslag ange vilken roll och vilket ansvar
de förtroendevalda skall ha på olika nivåer samt lämna
förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses.
Resultatstyrningen inom polisväsendet måste
utvecklas på alla nivåer. Verksamhetens resultat utgör
en viktig grund för planering och genomförande av
verksamheten. Den modell för resultatredovisning som
fr.o.m. 1997 tillämpas och utvecklas inom polisen
kommer att ge avsevärt bättre förutsättningar för
uppföljning och analys av verksamhetens resultat.
Analysen är en angelägenhet för såväl den lokala
polisorganisationen som riksdagen, regeringen och
Rikspolisstyrelsen.
Ett viktigt verktyg i resultatstyrningen är de dialoger
om verksamhetens resultat som genomförts mellan
Rikspolisstyrelsen och den lokala polisorganisationen.
Rikspolisstyrelsen har till uppgift att utveckla denna
metod så att den kan tillämpas även inom
polismyndigheterna.
Problemorienterat arbetssätt
Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund
för all polisverksamhet. Att arbeta problemorienterat
innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka
förhållanden som orsakar och underlättar brott och
ordningsstörningar. Utifrån en sådan analys vidtas sedan
de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för
brott och ordningsstörningar. Såsom anförts när det
gäller närpolisen är en förutsättning för att lyckas med
detta på det lokala planet att arbetet tar sin utgångspunkt
i en lokal problembeskrivning. En sådan kartläggning
gör det möjligt för de olika lokala aktörerna -
kommuner m.fl. - att bygga upp samverkan och besluta
om åtgärder utifrån en gemensam problembild. Det
gäller också samverkan med åklagarväsendet där
mycket kan göras för att de samlade resurserna skall
utnyttjas så effektivt som möjligt.
Att verksamhetsanpassa arbetstiderna är en annan
faktor av avgörande betydelse för att åstadkomma en
effektivare polisverksamhet. Polisen skall alltså se till
att det finns tillräckligt med personal i tjänst på de tider
och på de platser där de bäst behövs, vilket är ett
grundläggande element i det problemorienterade
arbetssättet och ett sätt att sätta medborgarperspektivet i
fokus.
Kvalitets- och kompetensutveckling
En av polisväsendets viktigaste uppgifter just nu är att
höja kvaliteten på polisarbetet och åstadkomma en högre
effektivitet i verksamheten. Det är nödvändigt att bättre
än hittills vidmakthålla och utveckla såväl
polispersonalens som den civilanställda personalens
kompetens. Förändringar i omvärlden förutsätter såväl
organisatoriska som verksamhetsmässiga förändringar i
polisverksamheten. Polisen måste utveckla effektiva
arbetsmetoder för att förebygga brott och
ordningsstörningar och för att förstärka
utredningsverksamheten. Det innebär att polisen måste
anpassa sina arbetsmetoder för att tillgodogöra sig ny
teknik, ändrade krav och ett breddat arbetsinnehåll. För
att detta skall kunna ske måste personalen känna ansvar
för verksamheten och ha insikt om förändringsbehoven.
Polisutbildningen
I ett samhälle i snabb och ständig förändring ställs höga
krav på polisväsendets samlade kompetens, effektivitet
och flexibilitet. Regeringen kommer under hösten 1997
att fatta beslut om en ny grundutbildning för poliser och
om vidareutbildning inom polisväsendet . Regeringen
kommer också att fatta beslut om regler för rekrytering
av chefer.
I juli 1995 fick en arbetsgrupp inom
Justitiedepartementet i uppdrag att se över rekryteringen
och utbildningen av poliser. I mars 1996 presenterades
promemorian Rekrytering och grundutbildning av
poliser (Ds 1996:11). Den 3 februari 1997 avlämnade
arbetsgruppen sitt slutbetänkande Vidareutbildning av
poliser (Ds 1997:5), som innehåller förslag om polisiär
vidareutbildning och chefsutbildning. Bl.a. föreslås att
rekryteringen av chefer öppnas, så att internt utbildad
personal i ökad utsträckning kan avancera även till de
högsta chefstjänsterna. Samtidigt skall det fortfarande
finnas möjlighet att direktrekrytera andra för
verksamheten viktiga personer, t. ex. experter inom
skiftande områden. Regeringen uppdrog därefter i
december 1996 åt Rikspolisstyrelsen att detaljplanera en
ny grundutbildning för poliser. Uppdraget redovisades i
maj 1997.
Regeringen har därefter gett Rikspolisstyrelsen i
uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att göra det
möjligt att påbörja grundutbildning av poliser vid
polishögskolan så snart som möjligt efter den 1 januari
1998. I uppdraget har regeringen särskilt pekat på
möjligheten att i enlighet med Rikspolisstyrelsens
förslag rekrytera personer som redan har sådan
högskoleutbildning som de kan få tillgodoräkna sig i
polisutbildningen. På så sätt kan utbildningstiden för
dessa förkortas med en termin, så de snabbare kan
användas i verksamheten. Under år 1998 kommer 200
aspiranter att påbörja den nya polisutbildningen. De
följande åren måste antalet aspiranter öka.
Rikspolisstyrelsen skall vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa personalförsörjningen.
Antagningen till en ny grundutbildning har inletts 1997
och utbildningen startar i januari 1998.
Modern informationsteknologi
För att verksamheten skall bli mer kostnadseffektiv
måste rättsväsendets myndigheter tillgodogöra sig de
möjligheter som ny teknik ger. Det gäller särskilt för
polisen som är beroende av att ett stort antal IT-system
fungerar väl. Polisväsendet måste påskynda
utvecklingen av de nya IT-system som möjliggör
rationaliseringar och därmed frigör resurser till
kärnverksamheten. Regeringen anser därför att en stor
del av de engångsvisa medel som tillförs polisen under
budgetperioden skall användas till satsningar på
informationsteknikens område.
Ett av dagens angelägna IT-projekt gör det möjligt
att minska antalet ledningscentraler. Det innebär att fler
poliser kan arbeta i yttre tjänst och därmed komma
närmare dem som berörs av brottsligheten. Vidare
innebär den planerade moderniseringen av systemet för
registrering av brott, polisens mobila arbetsplatser samt
utvecklandet av datoriserade brottsutredningsrutiner att
anmälningsförfarandet och ärendehanteringen blir
snabbare och att servicen till allmänheten blir bättre. De
nya IT-systemen kommer också att underlätta
uppföljningen och analysen av verksamheten.
3.4.6 Övriga frågor
Ökad insyn i Säkerhetspolisens
verksamhet m.m.
SÄPO har på senare tid i ökad utsträckning öppet
redovisat sin verksamhet. Bl.a. ger man sedan några år
tillbaka ut en öppen verksamhetsberättelse. I anslutning
till denna brukar massmedierna ges tillfälle att få del av
uppgifter om verksamheten. SÄPO har också inom
särskilda områden, till exempel när det gäller
främlingsfientlighet, presenterat resultat i offentliga
rapporter eller vid öppna seminarier.
Det pågår således inom SÄPO ett medvetet arbete
med att i ökad utsträckning ge insyn i den egna
verksamheten. Det ligger emellertid i sakens natur att
en stor del av verksamheten är av sådant slag som
allmänheten inte kan ges insyn i. I sådana fall är det
viktigt att det finns kontrollerande organ som har insyn i
den verksamheten.
Redan i dag är SÄPO:s verksamhet föremål för
sådan insyn från flera håll. Bl.a. har
Justitieombudsmannen och Justitiekanslern möjlighet att
granska verksamheten. Så sker också från tid till annan.
Rikspolisstyrelsens styrelse har ett särskilt uppdrag från
regeringen att nära följa verksamheten vid SÄPO. På
senare tid har en väsentlig förstärkning av den
demokratiska kontrollen över SÄPO ägt rum genom
inrättandet av Registernämnden den 1 juli 1996.
Nämnden prövar frågor om utlämnande av uppgifter
från polisregister i ärenden om registerkontroll enligt
säkerhetsskyddslagen samt följer SÄPO:s registrering
av uppgifter. Registernämnden har inkommit med en
verksamhetsberättelse för andra halvåret 1996.
Granskningen har inte visat på några avvikelser från
gällande föreskrifter. Genom denna ökade demokratiska
insyn skapas bättre förutsättningar för att SÄPO:s
verksamhet skall kunna omfattas av allmänt förtroende.
Frågan om ytterligare insyn genom en utvidgning av
Registernämndens uppgifter övervägs för närvarande
inom Regeringskansliet.
Även andra åtgärder för en ökad insyn har
uppmärksammats. Registerutredningen har i sitt
slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65) lämnat
förslag till hur SÄPO:s register skall bli mer tillgängligt
för allmänheten. Utredningen föreslår bl.a. att den
absoluta sekretessen skall avskaffas och att ett
skaderekvisit istället skall införas. Det innebär att
uppgifter kan lämnas ut om det står klart att
utlämnandet kan ske utan risk för skada. Vidare föreslår
utredningen att sekretessen skall tidsbegränsas, vilket
skulle innebära att stora delar av SÄPO:s historiska
arkiv öppnas. Utredningens förslag är för närvarande
under remissbehandling.
SÄPO har i vissa fall anledning att samarbeta med
den öppna polisen, särskilt med Rikskriminalpolisen.
Det gäller bl.a. utredning av terroristverksamhet och
brott med anknytning till våldsbenägna
extremistorganisationer. Denna del av verksamheten har
givetvis blivit förhållandevis mera framträdande efter
det kalla krigets slut. Rikskriminalpolisen å sin sida har
fått anledning att utveckla arbetsmetoder som har viss
beröring med säkerhetspolisiära arbetssätt, särskilt
kriminalunderrättelseverksamhet. Detta beror på att den
internationella brottsligheten under senare år har blivit
alltmera kvalificerad och i många fall bedrivs av
välorganiserade kriminella strukturer som kräver ett
mycket kvalificerat polisarbete för att kunna bekämpas
med framgång. Regeringen har för avsikt att undersöka
om ett behov av en ökad samordning mellan SÄPO och
den öppna polisen föreligger och vilka åtgärder som i så
fall är motiverade.
Beredskapsstyrkan för att bekämpa
terroraktioner
I 1997 års budgetproposition angavs att regeringen
skulle besluta om de föreslagna förändringarna under
våren 1997 och att frågan om vilken beslutsordning som
skulle tillämpas bereddes inom Justitiedepartementet.
Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i
Stockholms län har anfört att beslut att ta
beredskapsstyrkan i anspråk bör ligga på en högre nivå
än den som normalt gäller för polisinsatser. Regeringen
delar den bedömningen, men anser inte att dessa beslut,
som måste utgå från operativa överväganden, bör fattas
på regeringsnivå. Enligt regeringens mening är det
lämpligt att Rikspolisstyrelsen på framställning av
vederbörande regionala chef beslutar att styrkan får tas i
anspråk. Information till regeringen om sådana beslut
bör lämnas i enlighet med vad som gäller i övrigt. Det
kan anmärkas att regeringsformen 11 kap. 6 § ger
regeringen rätt att i ett visst fall beordra polisen att sätta
in specifika insatser, t.ex. beredskapsstyrkan, men
också att förbjuda sådan användning.
Rent operativa beslut om hur insatsen ska
genomföras skall, i likhet med vad som gäller idag,
fattas på regional nivå.
För att säkerställa att beredskapsstyrkan organiseras
och arbetar i enlighet med statsmakternas intentioner
skall Rikspolisstyrelsen ha rätt att meddela de
föreskrifter som behövs.
Regeringen kommer att ändra polisförordningen
(1984:730) och förordningen (1989:773) med
instruktion för Rikspolisstyrelsen så att förändringarna
kan genomföras.
Utlänningsverksamhet
Den 1 januari 1997 överfördes ansvaret för
grundutredningar i asylärenden till Statens
invandrarverk. Riksdagen har också beslutat att ansvaret
för övriga tillståndsärenden och för förvarstagna skall
övergå till Invandrarverket den 1 oktober 1997.
Regeringen har tillsatt en utredare för att pröva frågan
om ansvaret för verkställighet av avvisnings- och
verkställighetsbeslut också bör flyttas över till
Invandrarverket. I uppdraget ligger också att belysa
frågor om metoder för den inre utlänningskontrollen
och hur ansvaret för den skall fördelas samt att
undersöka förutsättningarna att flytta över verksamheten
med utrikestransporter från Kriminalvårdens transport-
tjänst till Invandrarverket. Utredaren skall redovisa sitt
uppdrag senast den 30 september 1997.
Fredsbevarande insatser
Fredsbevarande insatser sker i allt större omfattning
genom rent civila polisiära missioner. Det kan förutses
att svensk polis kommer att bli ianspråktagen för sådana
uppdrag i allt större omfattning. Rikspolisstyrelsen
måste öka beredskapen för sådana insatser. Fler
polismän måste förberedas genom utbildningsinsatser
för att kunna sättas in med kort varsel. I december 1996
tillkallade regeringen en utredare som fick i uppdrag att
föreslå riktlinjer för insatser med civilpoliser i
internationell verksamhet. I uppdraget ingick främst att
göra en analys av vad som hittills gjorts på detta område
i internationell verksamhet samt bedöma den framtida
efterfrågan på civilpoliser och hur verksamheten kan
organiseras och administreras. Betänkandet
överlämnades i juni 1997 och bereds nu i
regeringskansliet.
3.5 Regeringens bedömningar med
anledning av revisionens
iakttagelser
Riksrevisionsverket har i revisionsberättelse för
polisväsendet gjort bedömnigen att årsredovisningen i
allt väsentligt är rättsvisande. Kvaliteten på
polisväsendets årsredovisning har förbättrats ytterligare
vad gäller de finansiella delarna. I dessa delar är
polisväsendets årsredovisning för såväl kocernen som
resultatenheterna av hög kvalitet. RRV har dock
redovisat väsentliga brister vad gäller RPS rutiner för
kvalitetssäkring och att den interna revisionen vid RPS
inte uppfyller kraven i internrevisionsförordningen. RPS
tillämpningar beträffande pensioner överensstämmer
inte heller med arbetsgivarverkets beslut.
RPS kommer under hösten 1997 att förstärka
internrevisionen. Vad avser frivillig pensionering har
RPS haft ett tidsbegränsat medgivande från
Arbetsgivarverket att t.o.m. den 30 juni 1996 fatta
beslut om förmånligare pensionsvillkor än vad som
gäller enligt pensionsavtalet. Något nytt sådant
medgivande har inte lämnats från Arbetsgivarverket.
RRV föreslår också att kommande regleringsbrev
tydligare bör ange hur kvaliteten i och effekterna av
verksamhetens olika delar skall redovisas. I
regleringsbrevet för år 1997 har polisväsendet fått i
uppdrag att fortsätta utveckla och förbättra
målstyrningen och resultatuppföljningen. I detta ligger
även att utveckla kvalitetssäkringen av
polismyndigheternas redovisade resultat. I
regleringsbrevet för 1998 kommer regeringen att
ytterligare utveckla detta uppdrag.
3.6 Anslag
A 1. Polisorganisationen
1995/96
Utgift
15 922
925
1
Anslags
-
sparand
e
167 487
Därav
1996
Utgift
10 732
501
1997
Anslag
10 488
194
Utgifts-
prognos
11 165
400
1998
Förslag
10 956
709
1999
Beräkna
t
11 154
590
2000
Beräkna
t
11 391
745
1. Beloppen anges i tusental kronor
Polisväsendets anslagssparande uppgick till 167 mkr vid
utgången av budgetåret 1995/96. Tar man därtill hänsyn
till att retroaktiva löner motsvarande 171 mkr inte hade
utbetalats vid utgången av året innebär det att polisen
har uppnått sitt resultat under budgetåret 1995/96 med
en förbrukning som med 868 mkr överstiger vad som
anslagits för verksamheten.
Den höga utgiftsnivån beror på att polisen inte har
utnyttjat de möjligheter att rationalisera verksamheten
som har funnits och fortfarande finns och inte heller i
tid har vidtagit de åtgärder som varit nödvändiga för att
anpassa sina kostnader till anslagsnivån. RPS har i
halvårsredovisningen som lämnades den 1 september
1997 redovisat en rad åtgärder som hittills vidtagits med
anledning av RRV:s rapport. Bl.a. har en ny strategi för
polisväsendets IT-verksamhet tagits fram. Vidare har
arbetsgivarrollen gjorts tydligare främst genom
utbildningsinsatser. En koncentration av de intern-
administrativa funktionerna, har i enlighet med RRV:s
påpekande genomförts vid de flesta polismyndigheter.
Vidare har samordning av utryckningsverksamheten till
en organisa-torisk enhet per län genomförts vid de flesta
myndigheterna.
Regeringen kommer under hösten att närmare
granska de åtgärder som RPS har redovisat för att i
polisväsendets regleringsbrev för 1998 återkomma med
vad redovisningen fortsättningsvis skall belysa.
Regeringen har vidare för avsikt att under 1998 låta
utvärdera de rationaliseringsåtgärder som polisen
vidtagit med anledning av RRV:s granskning av
polisen.
Regeringens överväganden
Avgiftsbelagd verksamhet
Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar framför
allt stämningsmannadelgivning, passhantering och
tillståndsgivning. Avgifterna för passhanteringen och
tillståndsgivningen skall levereras in till staten på
inkomsttitel i statsbudgeten, avgifterna år 1998
prognostiseras uppgå till ca 198 mkr. Polisen disponerar
inkomsterna från stämningsmannadelgivningen. Vidare
får polisen disponera avgiftsinkomster vid Statens
kriminaltekniska laboratorium och Polishögskolan samt
för kontorsservice och andra liknande tjänster till andra
myndigheter i och kring kvarteret Kronoberg. Polisen
disponerar också inkomster från vägverket för
kvalitetskontroll av trafiken och liknande uppgifter.
Sammanlagt beräknas polisen disponera
avgiftsinkomster motsvarande ca 223 mkr utöver
avgiftsinkomster enligt 4 och 15 §§ avgiftsförordningen
(1992:191).
Slutsatser
Polisens förutsättningar att bekämpa brottsligheten
måste förstärkas. Det förutsätter att
rationaliseringsarbetet inom polisen fortsätter med
oförminskad kraft. Därutöver måste ytterligare resurser
tillföras polisväsendet under budgetperioden. Dessa
medel skall användas för att modernisera och
effektivisera polisverksamheten och inte till någon
allmän sanering av polisens ekonomi.
Regeringen anser att polisens anslag skall höjas med
157 mkr och att polisen engångsvis tilldelas 391 mkr
fördelat på 273 mkr år 1998 och 118 mkr år 1999.
Sammantaget innebär detta att regeringen under
budgetperioden 1998 - 2000 satsar 862 mkr på polisen.
Höjningen av anslaget skall användas för att säkerställa
anställningen av de cirka 400 polisaspiranter som blir
klara med sin utbildning under 1997 och som utgör ett
betydande resurstillskott som i första hand skall
användas för att förstärka när-polisverksamheten.
Vidare gör anslagshöjningen det möjligt att påbörja den
nya polisutbildningen och ge viss civilanställd personal
inom polisen kompletterande utbildning i bl.a.
brottsutredning. De engångsvisa medlen skall användas
för att vidta särskilda insatser mot den mc-relaterade
brottsligheten och påskynda de IT-projekt som är
avgörande för det internationella samarbetet samt för att
åstadkomma en effektivare och bättre polis.
Polisens anslagsram för 1998 har utöver satsningarna
justerats upp 50 mkr till följd av att det nya pass som
skall införas den 1 januari 1998 medför merkostnader
för polisen. Vidare har från polisens anslag 109,5 mkr
kronor överförts till det nya anslaget B 2
Ekobrottsmyndigheten och 8,1 mkr avseende medel för
forskningen vid Polishögskolan överförts till anslaget F
1 Brottsförebyggande rådet. I anslaget för 1998 ingår
också den i budgetpropositionen för 1997 aviserade
minskningen av anslaget med 55 mkr. Som framgick av
budgetpropositionen för 1997 innebär denna minskning
ingen besparing.
Vidare har vissa justeringar gjorts av anslaget som
motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation för
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m.
räknas anslaget upp med ca 286 mkr. Vidare minskas
anslaget med ca 126 mkr med anledning av att
lönekostnadspålägget 1998 ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998.
Anslaget minskas också med ca 24 mkr med anledning
av Statens lokalförsörjningsverks bedömning av hur
mycket lokalhyrorna kan sänkas vid omförhandlingar av
hyresavtal. Sammantaget föreslås därmed 1998 års
anslag uppgå till 10 956 709 kronor. För åren 1999 och
2000 beräknas anslaget till 11 154 590 000 kronor
respektive 11 391 745 000 kronor.
A 2. Säkerhetspolisen
1997
Anslag
509 022
1
1998
Förslag
516 984
1999
Beräkna
t
533 372
2000
Beräkna
t
550 290
1. Beloppen anges i tusental kronor
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas ett
anslag för år 1998 på 516 984 000 kronor.
4 Åklagarorganisationen
4.1 Omfattning
Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är
Riksåklagaren. Hos myndigheten finns enheter för bl.a.
åklagarverksamhet, tillsyn och metodutveckling. Chef
för myndigheten är riksåklagaren, som också är högste
åklagare under regeringen.
Åklagarväsendets organisation i övrigt består av
åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås,
Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå
samt Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, var och
en under ledning av en överåklagare. Vid dessa
myndigheter finns för närvarande sammanlagt 41
åklagarkammare. Den 1 januari 1998 inrättas
Ekobrottsmyndigheten som en åklagarmyndighet inom
åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att
samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk
brottslighet (se avsnitt 4.4.1 angående den närmare
utformningen). I samband därmed upphör
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål.
4.2 Utgiftsutvecklingen
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
953
660
665
815
802
824
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Under perioden 1992/93-1995/96 minskade antalet
inkommande ärenden med ca 12 procent.
– Den omorganisation som genomfördes andra
halvåret 1996 innebar påfrestningar för
verksamheten. Det är därför viktigt att de
långsiktiga åtgärder som genomförs i syfte att
förbättra produktiviteten får avsedd effekt.
– Under första halvåret 1997 har det skett en ökning
av antalet inkomna brottmål till tingsrätterna och av
antalet utfärdade strafförelägganden.
-– Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att
åklagarväsendet förbrukat 48 miljoner kronor mer
än vad som anslagits för verksamheten. Under 1997
beräknas åklagarväsendet förbruka ca 20 miljoner
kronor mer än vad som anslagits.
Större förändringar
– En ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas
den 1 januari 1998.
Prioriteringar för 1998
– Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas grov och
gränsöverskridande brottslighet, s.k. mc-relaterad
brottslighet, brott med rasistiska inslag samt våld
mot kvinnor.
– Ökad satsning skall ske på utbildning av och
samverkan med närpolisen.
4.3 Åklagarväsendets verksamhet
Det övergripande målet för budgetåret 1995/96 var att
åklagarväsendet skulle verka för en minskning av
brottsligheten. Vidare angavs att de uppgifter som
åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda
förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra
talan i domstol, skulle fullgöras på ett rättssäkert sätt,
inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande.
Det finns ett antal mätbara indikatorer som
sammanvägt kan ge en bild av åklagarväsendets
resultat, dvs. om målen uppnåtts. Några av dessa
redovisas nedan, nämligen
– andelen ärenden som lett till lagföring,
– personalresurser,
– inkomna och avgjorda ärenden,
– arbetsproduktivitet,
– balanser,
– användningen av besluten anhållande och
häktningsframställning.
På grund av att statistikuppgifterna förändrats saknas
aktuella uppgifter för vissa av dessa resultatmått.
Förändringen bör dock leda till att resultatinformationen
på sikt blir mer användbar än tidigare.
4.3.1 Lagföringar
Åklagarväsendets mål är från och med år 1997 att se till
att den som begår brott lagförs. Utvecklingen pekar
dock mot en minskande andel lagföringar vilket framgår
av diagrammet nedan.
Diadram 4.1 Andelen lagföringsbeslut av totalt antal i
procent
Som nämnts finns inga säkra uppgifter om utvecklingen
första halvåret 1997. Diagrammet visar dock att det
finns anledning att noga följa utvecklingen.
Riksåklagaren bör analysera och identifiera vilka
faktorer som ligger till grund för den sjunkande andelen
lagföringsbeslut.
4.3.2 Personalresurser
Diagrammet visar antalet anställda inom
åklagarväsendet under perioden 1993/94 - juli 1996/juni
1997.
Diagram 4.2 Genomsnittligt antal anställda
Andelen administrativ personal per åklagare har minskat
successivt. Den 1 juli i år uppgick andelen till ca 0,6.
Denna andel kommer att minska till ca 0,5 andra
halvåret 1997 när den administrativa personal som blev
uppsagd hösten 1996 lämnar organisationen.
4.3.3 Inkomna och avslutade ärenden
Av diagrammet nedan framgår att såväl antalet inkomna
som antalet avslutade ärenden minskat under senare år.
Första halvåret 1997 har dock antalet ärenden som
överlämnats till domstol ökat med ca 10 procent.
Diagram 4.3 Antal inkomna och avslutade ärenden
(1000-tal)
Antalet inkomna ärenden minskade med 12 procent
under perioden. Arbetsbelastningen har emellertid inte
minskat i samma utsträckning som
ärendetillströmningen eftersom:
– Ärendena har blivit alltmer resurskrävande genom
att det skett en förskjutning mot en större andel
ärenden med fängelse i straffskalan (67 procent år
1992/93 och 71 procent år 1995/96).
– Den genomsnittliga förhandlingstiden per brottmål i
tingsrätt har ökat med 18 procent under perioden
1992/93-1996 till 1 timme och 32 minuter.
4.3.4 Arbetsproduktivitet
Genom att ställa antalet avslutade ärenden i relation till
det totala antalet årsarbetskrafter fås ett mått på
arbetsproduktiviteten.
Eftersom uppgifter saknas över antalet avslutade
ärenden efter första halvåret 1996 är det osäkert hur
arbetsproduktiviteten utvecklats efter denna period.
Enligt Riksåklagaren fortsatte den troligen att sjunka
bl.a. till följd av omorganisationen som genomförts och
som under en övergångsperiod tagit tid från
kärnverksamheteten. Under första halvåret 1997 har
dock utvecklingen enligt Riksåklagarens bedömning
vänt, vilket bl. a. avspeglas i en ökning av antalet
inkomna brottmål till tingsrätterna och ett ökat antal
utfärdade strafförelägganden.
Förutom att arbetsbelastningen av olika skäl som
beskrivs ovan inte har minskat i samma utsträckning
som antalet inkomna ärenden, kan utvecklingen i
diagrammet förklaras med att en större andel av
resurserna tagits i anspråk för bl.a.
kompetensutveckling av poliser och deltagande i externa
samverkans-organ. En annan trolig förklaring enligt
Riksåklagaren är att IT-stödet inom åklagarväsendet
fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede.
Diagram 4.4 Antal avslutade ärenden per årsarbetskraft
(samtlig personal)
4.3.5 Balanser
Skillnaden mellan inkomna och avslutade ärenden syns
som en förändring av antalet oavslutade ärenden,
den s.k. balansen. Balansen brukar delas upp i tre
grupper, polisbalans, åklagarbalans och tingsrättsbalans.
Grupperna speglar de tre processtegen i
åklagarverksamheten, nämligen
förundersökningsledning, beslut i åtalsfrågan och
processföring i domstol. Med polisbalans avses ärenden
i vilka åklagare är förundersökningsledare och
förundersökningen ännu inte är avslutad. Med
åklagarbalans avses ärenden i vilka förundersökningen
är avslutad men åklagaren ännu inte fattat beslut i
åtalsfrågan. Med tingsrättsbalans avses ärenden som
finns hos tingsrätten i avvaktan på huvudförhandling.
Åklagarna påverkar i hög grad åklagarbalanserna och i
viss utsträckning polisbalanserna. Åklagarnas
möjligheter att påverka tingsrättsbalansen är dock mer
begränsad.
Utvecklingen av polis- och åklagarbalansen framgår
av följande diagram.
Diagram 4.5 Polis- ock åklagarbalans
I balansen årsskiftet 1996/97 syns den kraftiga ökningen
av den s.k. administrativa balansen, dvs. ärenden som
inte förts bort ur diariet trots att handläggningen var
avslutad. Ökningen av den admini- strativa balansen är
en följd av omställningsproblem i samband med
omorganisationen. Det finns visserligen inte några
färska uppgifter men Riksåklagarens bedömning är att
polis- och åklagarbalansen den 30 juni innevarande år i
huvudsak ligger på samma nivå som ett år tidigare och
att den administrativa balansen därmed är nere på en
mer normal nivå.
4.3.6 Användningen av besluten
anhållande och häktnings-
framställning
Under perioden 1992/93-1995/96 har i stort sett inga
förändringar skett vad gäller i vilken omfattning
åklagarkamrarna (tidigare de lokala
åklagarmyndigheterna) använt sig av besluten
anhållande och häktningsframställning. Anhållanden har
skett i 17 procent av antalet ärenden med fängelse i
straffskalan och häktningsframställning har gjorts i
ca 8 procent av ärendena.
Skillnaden mellan åklagarkamrarna i användningen
av anhållandeinstitutet har dock ökat något.
4.3.7 Regeringens bedömning
Det är positivt att antalet oavslutade ärenden efter en
försämring nu verkar vara nere på samma nivå som
halvårsskiftet 1996. Denna minskning av balansen har
dock skett under en period då antalet inkomna ärenden
minskat. Datoriseringen och det metodutvecklingsarbete
som bedrivs inom åklagarväsendet bör i högre
utsträckning än hittills kunna ge resultat i form av högre
produktivitet. Eftersom detta arbete i likhet med de
ökade insatserna för att samarbeta med och utbilda
poliser i hög grad kan förväntas ge resultat först på lång
sikt, kan det på kort sikt bli svårt att prestera tillräckligt
många avslutade ärenden med befintliga resurser.
Resursfrågan diskuteras närmare under anslagsavsnittet.
Den sjunkande andelen lagföringar är oroande. Hur
detta bör åtgärdas beror naturligtvis på vilka orsakerna
till försämringen är. En viktig faktor i detta
sammanhang är med stor sannolikhet
förundersökningarnas kvalitet. Regeringen har ålagt
Riks- åklagaren att i årsredovisningen för år 1997
redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra
samarbetet med polisen och vilka åtgärder som har
vidtagits för att på annat sätt förbättra
förundersökningarnas kvalitet.
Skillnaden mellan åklagarmyndigheterna har ökat
något vad gäller användningen av besluten anhållande
och häktningsframställning. Om detta beror på
förändringar i brottsmönstret eller om förklaringen är
någon annan är inte möjligt att säga med den
information som för närvarande finns tillgänglig.
Utvecklingen måste följas noga och kunskapen om
orsakerna till de skillnader som finns måste förbättras.
4.4 Förändringar inom
åklagarväsendet
4.4.1 Åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten
Ekobrottsmyndigheten
Som nämnts inledningsvis inrättas
Ekobrottsmyndigheten den 1 januari 1998 som en
åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med särskilda
uppgifter för att samordna och utveckla bekämpningen
av ekonomisk brottslighet (nationella stabsfunktioner).
Målet för Ekobrottsmyndigheten skall vara att inom den
ekonomiska brottslighetens område se till att den som
har begått brott lagförs. Genom Ekobrottsmyndigheten
kommer samhället att på ett påtagligt sätt flytta fram
sina positioner i fråga om bekämpning av ekonomisk
brottslighet.
Ekobrottsmyndigheten tar över ansvaret för den
operativa åklagarverksamheten mot ekobrott i de tre
storstadslänen. För övriga län skall
Ekobrottsmyndigheten, under Riksåklagaren, samordna
åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet
och även kunna ta över särskilt kvalificerade mål.
En organisationskommitté kommer under hösten
1997 att inrättas för att förbereda och verkställa
bildandet av Ekobrottsmyndigheten. Inom ramen för sitt
uppdrag kan kommittén också komma att överväga om
Gotlands län, Hallands län och Blekinge län skall ingå i
Ekobrottsmyndighetens operativa verksamhetområde.
En sådan indelning i verksamhetsområden skulle
motsvara den indelning som gäller inom
åklagarväsendet i övrigt.
Verksamheten skall bygga på en nära samverkan
mellan åklagare, poliser och olika slag av specialister.
Dessa kommer att vara samlokaliserade och
förundersökningarna kommer att bedrivas i
åklagarledda grupper. Poliserna kommer dock att vara
anställda inom polisväsendet. Det förändrade
arbetssättet och det samlade ansvaret för resurserna
skall leda till att förundersökningarnas kvalitet höjs och
antalet lagföringar ökar.
Genom de nationella stabsfunktionerna skall
statsmakterna kunna få en bättre helhetsbild av
ekobrottsligheten och en bättre möjlighet att förutse
utvecklingen på området. Också myndigheterna,
näringslivet och allmänheten kommer att få information
om exempelvis nya ekobrottsformer för att kunna
skydda sig mot denna kriminalitet. Nya former av
ekobrott skall upptäckas och beivras på ett tidigt
stadium.
Avarbetning av balanserade
ekobrottsärenden
Regeringen gav i mars 1996 Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser i uppdrag
att genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska
antalet balanserade ekobrottsärenden. Avarbetningen av
balanserna i de tre storstadslänen övertas av
Ekobrottsmyndigheten fr.o.m. den första januari 1998.
Uppdraget skall slutredovisas senast halvårsskiftet 1998.
Ekobrottskompetens
Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen,
Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och Patent- och
registreringsverket har i februari 1997 redovisat ett
regeringsuppdrag om utveckling av
myndighetskompetensen i fråga om
ekobrottsbekämpning. Uppdraget har bl.a. resulterat i
att det har tillsatts ett utbildningsråd som består av
företrädare för de berörda myndigheterna.
Regeringen kommer att återkomma med en utförlig
lägesrapport om regeringens åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till riksdagen
under hösten 1997 .
4.4.2 Omorganisationen m.m.
Den närmare utformningen av den nya
åklagarorganisation som infördes den 1 juli 1996
redovisas i korthet under avsnitt 4.1. Det bör påpekas
att även om antalet myndigheter har minskat kraftigt
genom omorganisationen bedrivs åklagarverksamhet
alltjämt på samtliga orter som tidigare hade en
åklagarmyndighet. Omfattningen av verksamheten
varierar beroende på behovet. Verksamheten bedrivs
antingen av fast stationerade åklagare eller genom att
åklagare kontinuerligt besöker orten i samband med
förhandlingar i tingsrätten eller för kontakter med
polisen.
En så omfattande omorganisation som den som har
ägt rum kan inte genomföras utan övergångsproblem.
För åklagarväsendets del har övergångsproblemen
förvärrats av åklagarväsendets ansträngda ekonomi som
framförallt är en följd av de senaste årens kostsamma
löneavtal. Åklagarväsendet har hittills inte behövt bära
någon del av de besparingar som ålagts rättsväsendet.
Den besvärande ekonomiska situationen har lett till
att åklagarväsendet i viss mån tvingats ta ut
rationaliseringseffekterna av omorganisationen i
förskott. Det kan t.ex. antas att minskningen av den
administrativa personalen skulle ha skett i något
långsammare takt om ekonomin hade varit bättre. Det
förhållandet att minskningen av den administrativa
personalen skett parallellt med införandet av ADB-stöd
har medfört att många åklagare upplever sig utföra en
ökad andel administrativt arbete, trots att det i hög grad
är fråga om nya arbetssätt. Ett begränsat antal personer
(administrativ personal) kommer att återanställas under
andra halvåret 1997. Denna åtgärd bör underlätta
utvecklingen av det nya arbetssättet.
Under den närmaste tiden kommer det att vara en
prioriterad uppgift för Riksåklagaren att komma tillrätta
med övergångspproblemen. Den nya organisationen
som syftar till att bli flexiblare, mindre sårbar än den
gamla och kostnadseffektivare har således alla
förutsättningar att så snart övergångsproblemen har
övervunnits bli mer effektiv. Riksåklagaren har i juni
1997 beslutat att en mer systematisk utvärdering av
åklagarreformen skall ske. Syftet är att med
utgångspunkt i utvärderingen ytterligare utveckla
åklagarväsendet samt kartlägga i vilken utsträckning
målen för reformen har uppnåtts. Utvärderingen skall
ske av en konsult och i samverkan med
åklagarmyndigheterna och de fackliga organisationerna.
Arbetet skall slutredovisas vid ingången av år 1998.
För att inte det pågående reformarbetet skall
avstanna bör, som framgår av regeringens
överväganden i anslagsavsnittet, ett resurstillskott
engångsvis tillföras åklagarväsendet.
Nedan redovisas en del av de åtgärder som
Riksåklagaren redan nu vidtagit eller planerar att vidta
för att förbättra situationen.
Chefsutbildning
Under hösten 1996 genomförde Riksåklagaren ett
omfattande kompetensutvecklingsprogram för de nya
regionala cheferna, dvs. överåklagarna och de
biträdande överåklagarna. Motsvarande
kompetensutvecklingsprogram har också genomförts för
de nya kammarcheferna.
Datorisering
Riksåklagaren har vidtagit ett antal åtgärder vad gäller
användningen av informationsteknologi. Så har t.ex.
under budgetåret 1995/96 det datorstödda
ärenderegistret Brådis ersatt ett manuellt
diarieföringssystem. Under hösten 1996 installerades
ord- och textbehandlingsprogrammet Wåns som ger
handläggarstöd. Genom koppling till Brådis återanvänds
där redan registrerade uppgifter i de beslut och
stämningsansökningar som skrivs ut i Wåns. Under
sommaren 1997 togs åklagarväsendets interna nätverk,
Rå-Net, i drift. Vid årsskiftet beräknas
strafföreläggandesystemet EnVis kunna tas i drift.
Härtill kommer nya administrativa system och system
för uppföljning av verksamheten. I sammanhanget kan
också nämnas DurTvå som är ett samprojekt mellan
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Inom projektet
pågår ett arbete med att ta fram datoriserade rutiner för
bl.a. dokumentation av utredningsmaterialet, ett s.k.
elektroniskt förundersökningsprotokoll, och
tvångsmedelsbeslut. En första etapp av arbetet beräknas
vara klar hösten 1998.
Projektet ”Oanade möjligheter”
Under 1996 har projektet ”Oanade möjligheter”
genomförts med målsättningen att skapa ett modernt,
effektivt arbetssätt med användande av ny teknik så att
nedlagda resurser avseende brott av enklare karaktär
kan minskas. Projektet har utmynnat i att Riksåklagaren
utfärdat ett antal riktlinjer för hur arbetet vid kamrarna
bör kunna organiseras i syfte att uppnå ökad effektivitet.
Varje åklagarmyndighet har till sin verksamhetsplan för
1997 fogat en särskild reformplan som tar sikte på att
varje åklagarkammare skall uppnå en minskad
genomströmningstid och en omfördelning av resurser
från enklare ärenden till mer aktiv
förundersökningsledning och handläggning av mer
kvalificerade ärenden främst inom de prioriterade
områdena. Planens genomslag på kammarnivå följs upp
och kontrolleras av överåklagaren. Varje
åklagarmyndighet redovisar kvartalsvis till
Riksåklagaren hur arbetet bedrivs inom myndigheten.
4.4.3 Utvecklad samverkan mellan
åklagarväsendet och polisen
Samarbetet med polisen ökade under budgetåret
1995/96. Så hölls bl.a. en landsomfattande semina-
rieserie för 230 åklagare och poliser om arbetsmetodik
för utredning av våldsbrottslighet. Vidare tillsattes en
för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensam
styrgrupp med uppgift att samordna och styra projekt
som syftar till att utveckla och effektivisera den samlade
brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och
utveckla samverkansformer mellan polis och åklagare.
Inom ramen för styrgruppens verksamhetsområde har
flera projekt genomförts, t.ex. införandet av
åklagarmentorer, dvs. en åklagare vid varje kammare
har utsetts att vara mentor för övriga åklagare och
närpolis. Mentorernas uppgift är att svara för
samordning av frågor rörande den brottsutredande
verksamheten vid närpolisen. De skall även inom
kammaren vara ansvariga för att samarbetet mellan
övriga åklagare och närpolisen utvecklas och
effektiviseras.
4.4.4 Åtgärder för att öka säkerheten
och skyddet för anställda inom
rättsväsendet
Riksåklagaren har i samverkan med Domstolsverket och
Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag utrett skyddet
för anställda inom domstolarna och åklagarväsendet.
Uppdraget redovisades i en rapport i december 1995.
Regeringen uppdrog därefter åt Riksåklagaren att efter
remissbehandling av rapporten i samverkan med
Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen ange vilka
åtgärder som bör vidtas av berörda myndigheter
respektive regeringen. Redovisningen som lämnades i
slutet av oktober 1996 innehåller dels en åtgärdsplan för
myndigheterna, dels ett antal förslag till insatser som
kräver författningsändringar. I enlighet med
åtgärdsplanen har Riksåklagaren utfärdat föreskrifter
som innebär att varje åklagarmyndighet skall upprätta
en säkerhetsplan och varje åklagarmyndighet/kammare
utse en säkerhetsansvarig. Riksåklagaren kommer
vidare att anordna utbildning och information till
personalen vid myndigheterna/kamrarna om
säkerhetsfrågor. De åtgärder som kräver
författningsändringar bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Frågan om säkerheten för anställda
inom rättsväsendet behandlas även i avsnitt 5.4.5.
4.4.5 Åtgärder mot s.k. mc-relaterad
brottslighet
Med anledning av den oroande utvecklingen i fråga om
s.k. mc-relaterad brottslighet har olika åtgärder
initierats inom åklagarväsendet. Åklagarmyndigheten i
Malmö har tillsatt en särskild kommission för att
samordna och utveckla arbetet med utredningar av
sådan brottslighet. På nationell nivå följer Riksåklagaren
utvecklingen noggrant och deltar i det
samordningsarbete som sker inom ramen för
Rikspolisstyrelsens och länspolismästarnas
handlingsplan avseende åtgärder rörande grov mc-
relaterad brottslighet. Kontakter har också tagits med
andra nordiska länder för att stärka det rättsliga
samarbetet på detta område.
4.5 Anslag
B 1. Åklagarorganisationen1
1995/96
Utgift
952 917
2
Anslag
s-
kredit
25 930
Därav
1996
Utgift
659 870
1997
Anslag
627 237
3
Utgifts
-
progno
s
664 597
1998
Förslag
634 605
1999
Beräkna
t
621 698
2000
Beräkna
t
642 581
1. Anslagets namn var tidigare Åklagarväsendet
2. Beloppen anges i tusental kronor
3. Anslaget tillfördes dessutom 18 miljoner kronor efter förslag till
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 (prop.
1996/97:150)
Det anslagssparande på 22 mkr som åklagarväsendet
hade vid ingången av budgetåret 1995/96 förvandlades
till ett underskott på knappt 26 mkr vid utgången av
året. Detta innebär att åklagarväsendet uppnått sitt
verksamhetsresultat genom att förbruka 48 mkr mer än
vad som anslagits för verksamheten för budgetåret
1995/96.
Den i förhållande till anslaget höga utgiftsnivån
under budgetåret 1995/96 beror i första hand på senare
års löneavtal som till stor del varit ofinansierade.
Avtalen har tillsammans inneburit avsevärda
utgiftsökningar med i storleksordningen 50-60 mkr
utöver vad som tillförts anslaget för att kompensera
löneökningar. Åklagarväsendet har inte haft några
möjligheter att klara detta utan personalminskningar.
Även om de uppsägningar av administrativ personal
som skett till stor del motiveras av datoriseringen och
omorganisationen har åklagarväsendets besvärliga
ekonomiska läge sannolikt inneburit att åklagarväsendet
tvingats minska personalen i snabbare takt än vad som
annars varit önskvärt. Åklagarväsendet måste nu med
kraft vidta åtgärder för att verkligen anpassa sina
utgifter till anslagsnivån. Regeringen förutsätter att
Riksåklagaren i framtiden inte sluter lönavtal som är
ofinansierade. När kostnaderna för uppsägningslöner
upphör under innevarande år kommer ekonomin enligt
Riksåklagaren successivt att förbättras. Regeringens
prognos visar att underskottet vid utgången av år 1997
kommer att uppgå till 45 mkr och vid utgången av år
1998 till 32 mkr.
Regeringens överväganden
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende åklagarväsendet för år
1995/96.
Uppdrag till Riksrevisionsverket
Regeringen avser att ge Riksrevisionsverket i uppdrag
att granska åklagarväsendets ekonomiska situation. I
detta bör bl.a. ingå att se hur resurserna kan utnyttjas på
ett effektivare sätt. Den närmare utformningen av
uppdraget bereds för närvarande och beslut kommer att
fattas under hösten 1997.
Slutsatser
Av de 200 mkr som i 1997 års vårproposition föreslogs
tillföras utgiftsområdet bör 25 mkr tillföras anslaget.
Detta gör det möjligt för åklagarväsendet att öka
samverkan med och utbildning av närpolisen. Samtidigt
skall den i förra budgetpropositionen aviserade
besparingen med 25 mkr, som baserades på det
rationaliserinsutrymme som omorganisationen skulle
föranleda, genomföras.
Enligt regeringens bedömning bör anslaget
engångsvis för år 1998 tillföras 33 mkr . Den
ansträngda ekonomin skulle annars riskera det fortsatta
reformarbetet. Resurstillskottet kommer att skapa
förutsättningar för att reformarbetet fortsätter med
oförminskad kraft, något som är nödvändigt för att
garantera ett effektivare åklagarväsende också i
framtiden. Enligt Riksåklagaren möjliggör
resurstillskottet i första hand anställningar av ett
trettiotal åklagaraspiranter under år 1998, varav hälften
redan vid årsskiftet 1997/98. Resurstillskottet gör det
också möjligt att öka utbildningsinsatserna.
Anslaget minskas vidare med 55,6 mkr som förs
över till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten. Beloppet
motsvarar de befintliga resurserna för bekämpning av
ekonomisk brottslighet.
Vidare har följande tekniska justeringar gjorts av
anslaget som motsvaras av ändrade utgifter. Som
kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner,
lokaler m.m. räknas anslaget upp med knappt 20 mkr.
Vidare räknas anslaget upp med knappt 12 mkr med
anledning av att lönekostnadspålägget 1998 ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998.
Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå
till 634 605 000 kronor. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 621 698 000 respektive
642 581 000 kronor.
B 2. Ekobrottsmyndigheten2
1998
Förslag
180 100
3
1999
Beräkna
t
180 575
2000
Beräkna
t
181 066
2. Nytt anslag
3. Beloppen anges i tusental kronor
Regeringens överväganden
Det är viktigt att Ekobrottsmyndigheten ges de resurser
som behövs för att uppfylla de förväntningar som ligger
bakom dess bildande. Regeringen kommer att noggrant
följa Ekobrottsmyndighetens verksamhet under detta
viktiga första år och om det är motiverat återkomma till
riksdagen vad gäller resursfrågan.
Ekobrottsmyndighetens anslag kommer till större
delen att bestå av en överföring från anslagen A 1
Polisorganisationen (109,5 mkr) och B 1
Åklagarväsendet (55,6 mkr). Detta motsvarar resurser
för polis- och åklagarväsendenas ekobrottsbekämpning.
Vidare kommer anslaget att tillföras en del av den
höjning av utgiftsområdet med 200 mkr som föreslogs i
1997 års ekonomiska vårproposition (15 mkr). Slutligen
kommer högst 30 mkr av andra huvudtitelns anslag
A 20 Kontrollfunktionen i staten att disponeras av
Ekobrottsmyndigheten åren 1998 och 1999.
Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå
till 180 100 000 kronor. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget uppgå till 180 575 000 respektive
181 066 000 kronor.
5 Domstolsväsendet m.m.
5.1 Omfattning
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de
allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna,
hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de
allmänna advokatbyråerna.
Allmänna domstolar är de 96 tingsrätterna, de 6
hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna
förvaltningsdomstolar är de 23 länsrätterna, de 4
kammarrätterna och Regeringsrätten. I prop.
1997/98:17 lämnar regeringen förslag till vissa
lagändringar i anledning av bildandet av Västra
Götalands län den 1 januari 1998. Enligt förslagen bör
1995 års domstolskommittés betänkande avvaktas innan
ställning tas till om några mer genomgripande
förändringar bör göras av domstolsorganisationen i
Västra Götalands län. Detta innebär att det tills vidare
kommer att finnas tre länsrätter i det nya länet.
År 1996 var medelantalet tillsvidareanställda
inom domstolsväsendet 5 800 varav närmare 5 500
tjänstgjorde vid domstolarna. Av de domstolsanställda
var 970 ordinarie domare och drygt 3 000 administrativ
personal. I avsnitt 5.3.4 redovisas närmare hur antalet
anställda och personalsammansättningen förändrats
under perioden 1993/94 - juni 1997.
5.2 Utgiftsutvecklingen
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
4 247
2 889
2 916
2 979
3 080
3 183
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Den minskande måltillströmningen har inte lett till
en motsvarande minskning av arbetsbelastningen
eftersom det såväl vid de allmänna domstolarna som
de allmänna förvaltningsdomstolarna i huvudsak är
de enkla målen som försvunnit. Sammanfattningsvis
kan konstateras att arbetsläget är under kontroll i
tingsrätterna och Högsta domstolen medan
situationen är besvärlig i länsrätterna, hovrätterna,
kammarrätterna och Regeringsrätten. Vad gäller
länsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna har
Domstolsverket, som utvecklas i avsnitt 5.4.3,
avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser
under 1997.
– Verksamhetsresultatet har uppnåtts genom att
domstolarna budgetåret 1995/96 förbrukade 57 mkr
mer än vad som anslagits för verksamheten. Vid
ingången av budgetåret 1997 återstod 192 mkr av
anslagssparandet. Under 1997 beräknas domstolarna
förbruka närmare 80 mkr av anslagssparandet.
Större förändringar
– Domstolskommittén har fått tilläggsdirektiv som
innebär
att kommittén får lämna kompletterande förslag som
tillgodoser de ursprungliga kraven på kvalitet,
effektivitet och kompetens även om de inte leder till
så omfattande kostnadssänkningar som 200 mkr,
att kommittén får överväga en integration mellan
tingsrätter och länsrätter samt
att uppdraget skall redovisas i sin helhet senast den 3
april 1998.
– Riksrevisionsverket har fått i uppdrag att granska
fördelningen av resurser inom domstolsväsendet
samt, med utgångspunkt i nuvarande organisation
och arbetsformer, identifiera väsentliga hinder för
ett effektivt resursutnyttjande inom
domstolsväsendet.
– En försöksverksamhet har inletts med olika former
av beredningsorganisation i tingsrätterna.
– Domstolsverket, hovrätterna och kammarrätterna
förbereder gemensamt en försöksverksamhet med
ny beredningsorganisation i överrätterna.
Prioriteringar för 1998
– Ett mer flexibelt och effektivt domstolsväsende skall
skapas genom reformer och rationaliseringsåtgärder.
5.3 Domstolsväsendets resultat
Målet för domstolsväsendet är att avgöra mål och
ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt.
Rättssäkerheten och effektiviteten påverkas av ett
stort antal faktorer som inte är mätbara. Det finns
emellertid några mätbara indikatorer som sammanvägt
kan ge en bild av hur rättssäkerheten och effektiviteten
inom domstolsväsendet utvecklats. Dessa är
– antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål samt
balansernas åldersstruktur och omloppstider (avsnitt
5.3.1 och 5.3.2 ),
– överklagandefrekvenser och ändringsfrekvenser
(avsnitt 5.3.3).
5.3.1 De allmänna domstolarna
Diagram 5.1 Tingsrätternas målutveckling 1987-1996
Den minskning av antalet inkomna mål som påbörjades
1994 fortsatte således under 1996 då såväl tvistemålen
som brottmålen minskade (med 4 resp. 15 procent).
Minskningen av antalet inkomna brottmål kan enligt
Domstolsverket dels hänföras till regeländringar och
dels i viss utsträckning till övergångsproblem i samband
med åklagarväsendets omorganisation. Under 1995
genomfördes t.ex. lagändringar som innebar
avkriminalisering av vissa brott, särskilda restriktioner
för åtalsprövning och utvidgade möjligheter till
strafföreläggande (se prop. 1994/95:23, bet.
1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40). Minskningen av
antalet inkomna tvistemål beror till största delen på att
antalet mål som börjat som betalningsföreläggande
minskat kraftigt. Under första halvåret 1997 fortsatte
antalet inkomna mål till tingsrätterna att minska jämfört
med motsvarande period 1996 (9 procent). Det bör
dock noteras att antalet inkomna brottmål ökade kraftigt
jämfört med andra halvåret 1996 (11 procent).
Minskningen består i första hand av enklare mål. Att
så är fallet bekräftas av att tingsrätternas genomsnittliga
förhandlingstid för såväl tvistemål som brottmål ökade
under perioden 1992/93-1996. Förhandlingstiden i
tvistemål ökade ca 23 procent till 1 timme och 47
minuter per mål som avgjorts efter muntlig förhandling.
I brottmål ökade förhandlingstiden med ca 18 procent
till 1 timme och 32 minuter. Ett ytterligare tecken på att
brottmålen genomsnittligt ökat i svårighetsgrad är det
förhållandet att andelen ärenden hos åklagarväsendet
med fängelse i straffskalan ökade från 67 procent år
1992/93 till 71 procent år 1995/96. Tingsrätternas
egentliga arbetsbörda har således inte minskat i den
utsträckning som siffrorna antyder.
Minskningen av antalet avgjorda mål fortsatte under
1996 då tvistemålen minskade med 5 procent och
brottmålen med 12 procent. I likhet med de båda
närmast föregående åren avgjordes dock fler mål än
som kom in varför såväl antalet balanserade tvistemål
som brottmål minskade (med 4 resp. 8 procent). Under
första halvåret 1997 fortsatte antalet avgjorda mål att
minska jämfört med samma period 1996 (6 resp.
12 procent). Antalet balanserade mål minskade med
ytterligare 6 resp. 13 procent.
Under 1996 var omloppstiden för brottmål drygt 2
månader och för tvistemål drygt 4 månader.
Omloppstiderna anges genomgående som medianvärden
eftersom medianvärden har den fördelen att de inte i
samma utsträckning som genomsnittsvärden påverkas
av balansavarbetning. Antalet brottmål äldre än 6
månader ökade under perioden 1993/94-1996 från 6 000
till knappt 8 000. Ökningen har skett under det sista året
i perioden och enligt Domstolsverket kan det inte
uteslutas att försämringen har ett samband med
övergångsproblem i anslutning till åklagarväsendets
omorganisation. Antalet balanserade tvistemål äldre än
6 månader minskade under samma period med 500 till
knappt 11 000 mål.
I tingsrätternas övriga verksamhet minskade antalet
inkomna konkursansökningar med 3 procent. Uppgift
om antalet inkomna konkursansökningar saknas för
tiden före 1990 men antalet är nu nästan nere på 1990
års nivå och jämfört med 1992 då antalet ansökningar
var som högst har antalet inkomna ärenden minskat
med 40 procent. Antalet inkomna ärenden till
inskrivningsmyndigheterna ökade med 12 procent
jämfört med 1995. Sett över hela tioårsperioden har
antalet ärenden minskat med 38 procent. Antalet
inkomna domstolsärenden ökade med 41 procent under
1996. Drygt hälften av ökningen kan hänföras till att
vissa registreringsärenden som tidigare behandlades i
bouppteckningsprotokollet fr.o.m. den 1 juli 1996 i
stället handläggs som domstolsärenden. I övrigt beror
ökningen till stor del på att tingsrätterna tillförts fler
skuldsanerings- och utsökningsärenden.
Diagram 5.2 Hovrätternas målutveckling 1987-1996
Att hovrätternas måltillströmning inte minskat i samma
omfattning som tingsrätternas beror på att tingsrätterna
utnyttjat den minskande måltillströmningen till
balansavarbetning, dvs. de har avgjort fler mål än som
kommit in. Det förhållandet att det i stor utsträckning är
enkla mål som försvunnit från tingsrätterna kan också
antas ha bidragit till att den minskade
måltillströmningen inte fått fullt genomslag i
hovrätterna. De svårare målen överklagas sannolikt i
högre utsträckning än de enklare (jfr avsnitt 5.3.3).
Antalet avgjorda mål har minskat under de senaste
åren. Under 1996 avgjorde hovrätterna färre mål än vad
som kom in vilket ledde till att antalet balanserade mål
ökade med knappt 900 mål. Under första halvåret 1997
ökade balansen ytterligare med drygt 100 mål.
Utvecklingen är besvärande och måste följas.
Domstolsverket har avsatt särskilda medel för
förstärkningsinsatser i hovrätterna.
Under 1996 var omloppstiden för brottmål 3
månader och för tvistemål 6 månader (medianvärden).
Antalet balanserade brottmål äldre än 6 månader ökade
under perioden 1993/94-1996 från 700 till 1 000 och
antalet balanserade tvistemål äldre än 6 månader från
1 300 till 1 700.
Diagram 5.3 Högsta domstolens målutveckling 1987-
1996
Hos Högsta domstolen har såväl antalet inkomna som
antalet avgjorda mål minskat något under den senaste
tvåårsperioden. Antalet balanserade mål som varit i
stort sett oförändrat sedan 1992 minskade med 150
under första halvåret 1997. Uppgift saknas om
omloppstider och balansens ålder.
5.3.2 De allmänna förvaltningsdomstolarna
Diagram 5.4 Länsrätternas målutveckling 1987-1996
Länsrätternas målsammansättning har, framför allt till
följd av instansordningsreformen men även beroende på
Sveriges medlemskap i EU, genomgått stora
förändringar under senare år. Under 1996 ökade
måltillströmningen totalt sett med 4 procent medan
antalet avgjorda mål minskade med 8 procent. Den
minskande avverkningstakten är en naturlig följd av den
förändrade taxeringsprocessen och
instansordningsreformen vilka innefattat en övergång
från massärendehantering till handläggning av ett stort
antal måltyper av varierande slag. Under den senaste
femårsperioden har länsrätterna avgjort fler mål än vad
som kommit in vilket lett till en kraftig minskning av
antalet balanserade mål. Den positiva utvecklingen
bröts under det första halvåret 1997 då
måltillströmningen fortsatte att öka (med 6 procent
jämfört med första halvåret 1996) samtidigt som
målbalansen växte något (med knappt 2 000 mål eller
3 procent).
Under 1996 var omloppstiden för skattemål knappt
13 månader, för socialförsäkringsmål drygt 7 månader
och för mål enligt socialtjänstlagen knappt 2 månader
(medianvärden). Omloppstiderna varierade kraftigt
mellan länsrätterna och det fanns t.ex. 11 länsrätter som
hade en omloppstid för skattemål som översteg 24
månader och 4 länsrätter som hade en omloppstid som
översteg 40 månader. Under perioden 1993/94-1996
minskade antalet skattemål äldre än 12 månader från
drygt 27 000 till knappt 15 000 mål men det finns
alltjämt närmare 6 500 balanserade skattemål som är
äldre än 36 månader. Under samma period ökade
antalet socialförsäkringsmål äldre än 12 månader från
drygt 3 000 till nästan 6 000. Utvecklingen är
besvärande och måste följas. Domstolsverket har avsatt
särskilda medel för bl.a. balansavarbetning i
länsrätterna. Verket har vidare gett en arbetsgrupp med
representanter för verket och länsrätterna till uppgift att
snabbt ta fram förslag till åtgärder för att komma
tillrätta med balanserna av gamla skatte- och
socialförsäkringsmål.
Diagram 5.5 Kammarrätternas målutveckling 1987-
1996
Den stora minskningen av måltillströmningen till
kammarrätterna under den senaste treårsperioden beror
givetvis på instansordningsreformen. Även antalet
avgjorda mål har dock, framför allt till följd av brist på
föredragande, minskat kraftigt under perioden och
under 1996 avgjorde kammarrätterna färre mål än vad
som kom in vilket ledde till att antalet balanserade mål
ökade med knappt 1 000 mål. Den negativa
utvecklingen fortsatte under första halvåret 1997 då
antalet balanserade mål ökade ytterligare med drygt
500. Domstolsverket har avsatt särskilda medel för
förstärkningsinsatser i kammarrätterna.
Medianvärdet för kammarrätternas omloppstider
kommer att kunna redovisas först i årsredovisningen för
budgetåret 1997. Av årsredovisningen för budgetåret
1995/96 framgår dock att under perioden 1993/94-1996
minskade antalet balanserade skattemål äldre än 12
månader med 100 till drygt 4 000 samt ökade antalet
balanserade socialförsäkringsmål äldre än 12 månader
från drygt 1 300 till nästan 2 800.
Diagram 5.6 Regeringsrättens målutvekling 1987-
1996
Såvitt avser Regeringsrätten förklaras mål- och
balansökningen bl.a. av att domstolen den 1 juli 1995
övertog Försäkringsöverdomstolens roll som sista
instans i socialförsäkringsmål. Antalet avgjorda mål
ökade kraftigt under 1996 då Regeringsrätten vidtog
särskilda insatser i syfte att arbeta av en del av
balansen. Detta ledde också till att antalet balanserade
mål minskade med drygt 1 000 under 1996. Den
positiva utvecklingen bröts under första halvåret 1997
då antalet balanserade mål åter ökade med knappt 400.
Antalet balanserade mål äldre än 12 månader ökade
under perioden 1993/94-1996 med drygt 1 300 till nära
2 500 mål.
5.3.3 Överklagande- och ändringsfrekvens
Överklagandefrekvensen i ledet tingsrätt-hovrätt ökade
något under perioden 1992/93-1996. Samtidigt
minskade ändringsfrekvensen för brottmål medan
ändringsfrekvensen för tvistemål ligger kvar på
oförändrad nivå. Samma utveckling kan noteras
beträffande överklagande- och ändringsfrekvensen
avseende skattemål i ledet länsrätt-kammarrätt. Som
tidigare nämnts kan det förhållandet att det i huvudsak
är de enklare målen som försvunnit från underrätterna
antas ha bidragit till en ökad överklagandefrekvens.
Svårare mål överklagas sannolikt i högre utsträckning
än enkla. Förändringarna är dock så marginella att det
inte går att dra några bestämda slutsatser av dem utan
en fördjupad undersökning.
5.3.4 Personalresurser
Av stor betydelse för effektiviteten är givetvis tillgången
på personal och framför allt att
personalsammansättningen är sådan att personalen kan
användas på effektivast möjliga sätt. Av diagrammen
framgår hur antalet anställda och
personalsammansättningen inom domstolsväsendet har
förändrats under perioden 1993/94 - juni 1997 (exkl.
Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten och de
allmänna advokatbyråerna).
Diagram 5.7 Antalet anställda inom
domstolsväsendet
Det totala antalet anställda har minskat med drygt 450
under perioden. Den största minskningen har skett inom
kategorin administrativ personal. Minskningen kan till
viss del tillskrivas den pågående datoriseringen. Det kan
noteras att antalet notarier ökat sett över hela perioden
från 712 till 734. Den tillfälliga uppgången av antalet
domare och notarier budgetåret 1994/95 beror på att
domstolsväsendet det året fick en engångsförstärkning
om 10 miljoner kronor (jfr bet. 1993/94:JuU21). Som
framgår av diagrammet nedan har relationen mellan
olika personalkategorier inte förändrats i någon större
utsträckning. Andelen administrativ personal har
minskat något medan övriga personalkategorier är i
stort sett oförändrade. Med tanke på att datoriseringen
innebär en rationalisering främst bland den
administrativa personalen kan, enligt Domstolsverket,
andelen sådana anställda förväntas minska ytterligare.
Diagram 5.8 Andelen anställda inom domstolsväsendet
5.3.5 Rättshjälpsmyndigheten
Rättshjälpsmyndighetens mål är att hantera
rättshjälpsfrågor snabbt och korrekt. Målet har enligt
regeringens bedömning uppnåtts budgetåret 1995/96,
bl.a. ökade antalet avslutade ärenden med ca 4 procent.
De ADB-problem som i stort sett sedan myndighetens
tillkomst stört verksamheten håller nu på att avhjälpas
med hjälp av medel som tillfördes år 1997.
5.3.6 Regeringens bedömning
Genomgående kan noteras att den minskande
måltillströmningen inte lett till en motsvarande
minskning av arbetsbelastningen eftersom det såväl vid
de allmänna domstolarna som de allmänna
förvaltningsdomstolarna i huvudsak är de enkla målen
som försvunnit. Sammanfattningsvis kan konstateras att
arbetsläget tycks vara under kontroll i tingsrätterna och
Högsta domstolen medan situationen är besvärlig i
länsrätterna, hovrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten. Regeringsrättens arbetsläge
förbättrades avsevärt genom den balansavarbetning som
genomfördes under 1996. Vad gäller länsrätterna,
hovrätterna och kammarrätterna har Domstolsverket
avsatt särskilda medel för förstärkningsinsatser under
1997. Omloppstiderna får anses tillfredsställande i
tingsrätterna och hovrätterna medan de är alldeles för
långa i länsrätterna och kammarrätterna. Eftersom
omloppstiden avgörs av åldern på de under året
avgjorda målen, kan de långa omloppstiderna i
länsrätterna delvis tillskrivas avarbetningen av äldre
skattemål. Såväl länsrätterna som kammarrätterna har
alltjämt en otillfredsställande stor andel äldre skatte- och
socialförsäkringsmål.
Vad avser de allmänna domstolarna går det att dra
slutsatsen att målen avgörs inom rimlig tid medan
motsatt slutsats kan dras beträffande skattemålen och
socialförsäkringsmålen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna. De uppgifter som i övrigt
redovisas talar inte emot att domstolarna klarat av att på
ett rättssäkert sätt avgöra de mål och ärenden de har att
handlägga.
Underlaget för att bedöma domstolarnas resultat har
förbättrats jämfört med budgetåret 1994/95. De
verksamhetsmål som regeringen i regleringsbrevet för
budgetåret 1995/96 ålade domstolarna att fastställa har
underlättat analysen av domstolarnas resultat.
Justitiedepartementet arbetar tillsammans med
Domstolsverket aktivt på att ytterligare utveckla mål-
och resultatstyrningen. Domstolsverket har beslutat att
ändra sin interna organisation i syfte att genomföra de
förändringar som behövs för att uppnå en förbättrad
verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys.
Domstolsverkets redovisning kan i dessa avseenden
alltså förväntas bli än bättre kommande år.
Det är svårt att bedöma hur domstolarnas
arbetsbelastning kommer att förändras under de
närmaste åren. Vad avser tingsrätterna kan en viss
ökning av antalet inkommande brottmål förväntas, dels
när effekterna av omorganisationerna inom polisen och
åklagarväsendet slår igenom, dels till följd av satsningen
på bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Samtidigt kan den möjlighet att utfärda
straffföreläggande avseende villkorlig dom som infördes
den 1 juli 1997 antas leda till en viss minskning av
antalet brottmål och de nya reglerna om underhållsstöd
som trädde i kraft den 1 februari 1997 till en minskning
av antalet tvistemål (prop. 1996/97:8, bet.
1996/97:JuU4, rskr. 1996/97:39 samt prop.
1995/96:208, bet. 1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21). De
nya reglerna om underhållsstöd kan dock samtidigt
komma att innebära en ökad måltillströmning till
länsrätterna. Vid länsrätterna förväntas vidare under de
närmaste åren en ökning av antalet inkommande
fastighetstaxeringsmål som en konsekvens av de kraftigt
höjda taxeringsvärdena på villor och fritidshus vid den
allmänna fastighetstaxeringen 1996. Vidare kan
måltillströmningen alltjämt antas öka något till följd av
instansordningsreformen. De nya reglerna om
socialbidrag som träder i kraft den 1 januari 1998 kan å
andra sidan på sikt antas leda till en kraftig reducering
av antalet biståndsmål (prop. 1996/97:124, bet.
1996/97:SoU18, rskr.1996/ 97:264).
Sammanfattningsvis finns det således faktorer som talar
för förändringar både i sänkande och höjande riktning.
5.4 Förändringar inom domstols-
väsendet
De senaste årens internationalisering, allt mer
komplicerade brottslighet, allt mer avancerade
affärstransaktioner och snabba tekniska utveckling är
exempel på företeelser som inneburit ökade krav på
våra domstolar. För att möta de ökande kraven och
säkerställa en hög kvalitet samt göra
domstolsverksamheten mer kostnadseffektiv pågår
sedan flera år ett omfattande reformarbete.
5.4.1 En renodlad domstolsverksamhet med
tyngdpunkten i första instans
Som angavs i 1997 års budgetproposition är
Domstolsutredningens förslag i stora delar genomförda
(SOU 1991:106). Reformerna syftar till att
domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras
på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i
rättskipningen skall ligga i första instans.
Arbetet med att renodla domarrollen fortgår och det
pågår fortlöpande en översyn av processreglerna för
såväl de allmänna domstolarna som de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Så har en särskild utredare
haft i uppdrag att överväga ett stort antal förslag som
gäller ändringar i processreglerna för de allmänna
domstolarna. Förslagen har redovisats i
departementspromemorian Domstolsförfarandet -
Förslag till förbättringar (Ds 1997:7). Vidare har en
annan särskild utredare lämnat förslag som gäller
ändringar i processreglerna för de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Förslagen har redovisats i
departementspromemoriorna Översyn av
förvaltningsprocessen och Fortsatt översyn av
förvaltningsprocessen (Ds 1996:40 och Ds 1997:29).
Därutöver lämnades i Hovrättsprocessutredningens
betänkande Ett reformerat hovrättsförfarande ett antal
förslag avseende ändringar i hovrättsprocessen vilka inte
behandlades i den numera återkallade propositionen om
prövningstillstånd i hovrätt (SOU 1995:124). Samtliga
utredningsförslag bereds nu vidare inom
regeringskansliet i syfte att ytterligare effektivisera
domstolsförfarandet.
Vad avser Domstolsutredningens förslag återstår ett
par större frågor som rör domstolarnas organisation.
Det gäller den organisatoriska hemvisten för
bouppteckningsverksamheten och inskrivningsväsendet.
I det delbetänkande som Ärvdabalksutredningen
lämnade hösten 1996 föreslås att tingsrätternas hantering
av bouppteckningar den 1 januari 2000 skall föras över
till skattemyndigheterna (SOU 1996:160). Betänkandet
har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare
inom regeringskansliet.
Som angavs i 1997 års budgetproposition har
Domstolsverket fått i uppdrag att i samråd med
Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivnings-
myndigheternas framtida organisation. Tiden för
redovisning av uppdraget har förlängts och redovisning
kommer nu att ske senast den 1 oktober 1997.
Domstolsverket har vidare den 26 juni 1997 fått i
uppdrag att i samråd med Patent- och
registreringsverket utreda frågan om
Inskrivningsmyndighetens för företagsinteckning
framtida organisation. Det uppdraget skall redovisas
senast den 14 november 1997.
5.4.2 1995 års domstolskommitté m.m.
Frågorna om bouppteckningsverksamheten och
inskrivningsväsendet har nära samband med 1995 års
domstolskommittés arbete (Ju1995:05). Enligt
direktiven skall kommittén nämligen utgå från att de
funktionerna i framtiden inte skall ligga kvar hos
tingsrätterna (dir. 1995:102). Kommittén skall också
utgå från att hyres- och arrendenämndernas verksamhet
kommer att integreras med tingsrätterna. Regeringen
beslutade den 21 augusti 1997 direktiv för en särskild
utredare med uppdrag att göra en översyn av
hyreslagstiftningen och systemet för prövning av hyres-
och arrendemål (dir. 1997:97). Enligt direktiven skall
utredaren bl.a. ta ställning till om hyres- och
arrendenämnderna kan avskaffas och om samtliga
måltyper i stället kan handläggas vid allmän domstol.
Den delen av uppdraget skall redovisas i ett
delbetänkande under hösten 1998.
I 1997 års budgetproposition lämnades en översiktlig
redogörelse för innehållet i de ursprungliga direktiven
till 1995 års domstolskommitté. Enligt dessa skall
kommittén lämna förslag till en ny organisation för
domstolsväsendet som helhet. Den nya organisationen
skall på sikt medföra sänkta kostnader med minst 200
mkr årligen.
Den 20 mars 1997 beslutade regeringen efter
hemställan från kommittén tilläggsdirektiv till
utredningen (dir. 1997:50). I tilläggsdirektiven betonas
att kommittén skall redovisa förslag i enlighet med det
ursprungliga uppdraget vilket innebär förslag till en i
grunden ny domstolsorganisation med moderna
arbetsformer och modern teknik. Tilläggsdirektiven ger
emellertid kommittén möjlighet att därutöver lämna
kompletterande förslag som tillgodoser de ökande
kraven på kvalitet, effektivitet och kompetens i
rättskipningen, även om förslagen inte leder till så
omfattande kostnadssänkningar som angavs i de
ursprungliga direktiven. Utöver vad som sägs i de
ursprungliga direktiven om utveckling av samverkan
mellan domstolar på samma nivå får kommittén i
enlighet med sin framställning också överväga lösningar
som innebär en sammanläggning av tingsrätter och
länsrätter.
Regeringen gav den 13 februari 1997
Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska
fördelningen av resurser inom domstolsväsendet. RRV
skall vidare med utgångspunkt i nuvarande organisation
och arbetsformer identifiera väsentliga hinder för ett
effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 1997.
Resultatet av RRV:s uppdrag skall beaktas av 1995 års
domstolskommitté vid utformningen av en ny
domstolsorganisation.
I de ursprungliga direktiven anges att
domstolskommittén i en första etapp skall lämna förslag
om var i landet domstolarna skall vara belägna och om
samordning av domstolsslagen. Vidare anges att
utredningen också får, för att möjliggöra förändringar
av organisationen, lämna förslag om
beredningsorganisation, notarie- och domarutbildning,
befordrade domaranställningar utan chefsansvar m.m.
Under utredningens arbete har det visat sig att dessa
frågor har ett så nära samband med hur man väljer att
organisera domstolsväsendet att det är nödvändigt att
redovisa samtliga frågor i ett sammanhang. Med hänsyn
till detta och RRV:s uppdrag har utredningstiden
förlängts. Utredningsarbetet skall redovisas i sin helhet
senast den 3 april 1998.
5.4.3 Effektivare mål- och ärendehantering
Under Domstolsverkets ledning bedrivs det ett arbete
som syftar till att rationalisera, förenkla och göra
domstolarnas mål- och ärendehantering effektivare.
Ett exempel på detta är införandet av modern teknik.
Vid utgången av 1996 hade det databaserade
målhanteringssystemet (MÅHS) införts vid ett femtiotal
domstolar. Arbetet med MÅHS fortsätter med
inriktning dels på att utveckla och förbättra
underrättsversionen, dels på att skapa en version för
överrätterna. IT-stödet har även i övrigt utvecklats.
Samtliga domstolar har numera via Domnät möjlighet
att få tillgång till Internet. Genom Domnät kan
domstolarna få information av olika slag och ändringar i
handböcker, dokument och föreskrifter m.m. kan göras
tillgängliga i samma ögonblick som de beslutas.
Införande av ett system för elektronisk post inom
domstolsväsendet pågår.
Som nämns nedan i anslagsavsnittet hade
domstolarna vid ingången av budgetåret 1997 ett relativt
stort anslagssparande. Anslagssparandet är ojämnt
fördelat mellan domstolarna vilket innebär att vissa
domstolar som är i behov av extra resurser för att t.ex.
arbeta av balanser inte kan göra detta medan andra
domstolar har överskott som de för tillfället inte
behöver. Domstolsverket har därför dragit in en del av
överskottet. De indragna medlen används för
förstärkningsinsatser vid överrätterna och balans-
avarbetning vid länsrätterna.
Under budgetåret 1995/96 genomförde
Domstolsverket, på uppdrag av regeringen, ett antal
idéseminarier om möjligheterna att effektivisera
domstolarnas administration och målhantering inom
ramen för gällande regelverk. Syftet med seminarierna
var att ta till vara domarnas kunskaper och erfarenheter
för att genom informationsutbyte utveckla rutiner och
arbetsformer. Företrädare för andra berörda
myndigheter och organisationer medverkade i viss
utsträckning vid seminarierna, t.ex. Riksåklagaren,
Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Sveriges
advokatsamfund. Resultatet av seminarierna har
sammanställts och spritts till ledning för andra (DV
rapport 1997:2). Vid seminarierna kom det fram ett
stort antal intressanta förslag av varierande karaktär.
Många förslag kan direkt tillämpas medan andra kräver
författningsändringar. Beredningen av Domstolsverkets
rapport pågår för närvarande inom regeringskansliet.
Under våren 1997 har Domstolsverket, på
regeringens uppdrag, anordnat diskussioner mellan
domare vid de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna, åklagare samt advokater om
vad som är kvalitet i domstolsverksamhet. I enlighet
med uppdraget har verket dokumenterat diskussionerna
och redovisat vad som kan anses känneteckna en hög
kvalitet i domstolsverksamhet (DV:s dnr 184-1997).
Domstolsverket har för avsikt att följa upp seminarierna
genom att låta Utvecklingsrådet för domstolsväsendet
utarbeta en kvalitetsstandard för domstolsarbete.
Regeringen noterar med tillfredsställelse det intresse
som frågorna om kvalitet, att döma av redovisningen,
väckt bland mötesdeltagarna.
Den pågående samhällsutvecklingen med teknik-
utveckling, decentralisering och ökad delegering ställer
nya krav på domstolscheferna. Domstolsverket har
under 1997 i samarbete med representanter för
domstolarna och Justitiedepartementet tagit fram ett nytt
chefsutvecklingsprogram. Programmet planeras omfatta
fyra steg om vardera tre dagar utsträckt över ett halvår.
En pilotomgång kommer att genomföras med början i
oktober 1997.
5.4.4 Försöksverksamheter
Under 1997 har inletts eller planeras att inledas ett par
försöksverksamheter inom domstolsväsendet.
Genom en särskild från den 1 maj 1997 gällande
förordning får försöksverksamhet bedrivas vid ett antal
tingsrätter för att pröva olika former av
beredningsorganisation. Förordningen gör det bl.a.
möjligt för tingsrätterna att tidsbegränsat anställa bered-
ningsjurister samt att delegera arbetsuppgifter till
tingsnotarier och andra anställda i större omfattning än
som annars varit möjligt. Försöksverksamheten har
kommit till på begäran av 1995 års domstolskommitté
och syftet är att kommittén skall få bättre underlag för
sin bedömning av hur tingsrätternas
beredningsorganisation bäst utformas i framtiden.
Domstolsverket, hovrätterna och kammarrätterna
förbereder gemensamt en liknande försöksverksamhet i
överrätterna. Syftet är att snabbt komma tillrätta med
överrätternas brist på föredragandepersonal. Det stora
överskottet av assessorer har gjort att överrätterna under
några år endast i begränsad utsträckning kunnat
nyrekrytera föredragande. Överrätternas behov av
föredragande måste lösas utan att antalet assessorer ökar
i större omfattning än som motiveras av behovet av
ordinarie domare. Att tillföra ytterligare ekonomiska
resurser löser inte problemet på längre sikt utan det
krävs andra åtgärder. Den tänkta försöksverksamheten
innebär att aspiranttjänstgöringen ersätts av en
tidsbegränsad anställning som överrättsnotarie. Efter
fullgjord överrättstjänstgöring är överrättsnotarien
behörig att ansöka om anställning som fiskal. Till
skillnad från aspiranten är överrättsnotarien således inte
utlovad fortsatt anställning. Försöksverksamheten
innebär att ett större antal notarier än i dag kan erbjudas
möjlighet att under en begränsad tid meritera sig genom
tjänstgöring i överrätt samtidigt som överrätternas
behov av föredragande tillgodoses utan att det byggs
upp ett nytt överskott av icke ordinarie domare.
5.4.5 Säkerheten för anställda inom
rättsväsendet
Som anges i avsnitt 4.4.4 har Riksåklagaren numera
redovisat regeringsuppdraget att, i samverkan med
Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen, ange vilka
åtgärder som bör vidtas för att stärka säkerheten och
skyddet för anställda inom rättsväsendet. I enlighet med
förslagen har DV rekommenderat domstolarna att
upprätta säkerhetsplaner och utse säkerhetsansvariga.
Domstolsverket kommer vidare att anordna utbildning
och information till domstolspersonal om
säkerhetsfrågor.
Domstolsverket har utrett frågan om
säkerhetskontroll i domstol. Utredningen redovisades i
rapporten Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler i
juni 1997 (DV rapport 1997:3). Domstolsverkets
förslag till författningsändringar bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
5.5 Anslag
C 1. Domstolsväsendet m.m.
1995/96
Utgift
4 246
871
1
Anslags
-
sparand
e
195 489
Därav
1996
Utgift
2 888
688
1997
Anslag
2 916
184
Utgifts-
prognos
2 994
000
1998
Förslag
2 979
279
1999
Beräkna
t
3 080
250
2000
Beräkna
t
3 182
559
1. Beloppen anges i tusental kronor
Överskottet beräknas minska med ca 78 mkr under år
1997. Regeringens bedömning är att resterande
överskott (ca 118 mkr) kommer att vara förbrukat vid
ingången av år 2001.
Regeringens överväganden
Avgiftsbelagd verksamhet
Under innevarande år kommer domstolsväsendet enligt
prognos att leverera in avgiftsinkomster motsvarande ca
65 mkr på inkomsttitel. Avgifterna består av
ansökningsavgifter (ca 30 mkr), kungörande-avgifter (ca
22 mkr) och expeditionsavgifter (ca 13 mkr). Dessa
avgiftsinkomster bedöms bli oförändrade under
perioden 1999-2000.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende domstolsväsendet för år
1995/96.
Slutsatser
Regeringens bedömning av domstolsväsendets
verksamhetsresultat m.m. redovisas i avsnitt 5.3.
I budgetpropositionen för år 1997 angavs att
domstolsväsendets möjligheter att klara de
kostnadssänkningar som besparingen budgetåret
1995/96 (89 mkr på 12 mån.) och andra beslut som
bottenbudgeteringen av lokalhyror, produktivitetskrav
och fastighetsskatt (totalt 130 mkr) innebar var beroende
av att planerade reformer genomfördes.
Justitieutskottet menade i sitt betänkande angående
anslag till rättsväsendet budgetåret 1997 att det var svårt
att se att det skulle vara möjligt att inom ramen för en i
allt väsentligt oförändrad struktur genomföra
besparingar av den storleksordning som var aktuell för
de närmaste åren. Utskottet anförde vidare att det
krävdes att redan beslutade organisationsförändringar
fick en kostnadsbesparande effekt, att andra sådana
förändringar som diskuterades genomfördes och att
resultatet blev det önskade. Utskottet betonade slutligen
att det också krävdes att de lag-ändringar som
regeringen förelagt eller avsåg att förelägga riksdagen
antogs (bet. 1996/97:JuU1 s. 14).
Den prognos över domstolsväsendets och rätts-
väsendets medelsbehov för perioden 1998-2000 som
gjordes inför 1997 års ekonomiska vårproposition utgick
också från att planerade reformer skulle komma att
genomföras. Som bekant har två ekonomiskt
betydelsefulla reformer fallit under
riksdagsbehandlingen, dels införandet av ett generellt
krav på prövningstillstånd i hovrätt, dels minskningen
av antalet nämndemän som skall medverka i mål i
tingsrätt och länsrätt. Reformerna beräknades
sammantaget leda till att resurser motsvarande 80 mkr
skulle frigöras. Detta innebär att domstolsväsendets
ekonomiska situation väsentligt försämrats.
Som nämnts ovan beräknas domstolsväsendet under
1997 förbruka närmare 80 mkr mer än vad som
anslagits för verksamheten. Trots det kommer
domstolsväsendet att ha ett relativt stort anslagssparande
i behåll vid utgången av budgetåret. Detta innebär att
domstolsväsendet inte kommer att vara i behov av något
resurstillskott för att klara verksamheten under 1998.
Förbrukningen förväntas dock även under 1998
överstiga anslagsbeloppet varför domstolsväsendet
behöver kompenseras för de båda uteblivna reformerna
genom ett resurstillskott budgetåret 1999. Möjlighet
saknas för närvarande att finansiera detta inom
utgiftsområdesramen. Regeringen avser att återkomma
till utgiftsområdets och domstolsväsendets resursbehov i
anledning av de uteblivna reformerna i 1998 års
ekonomiska vårproposition.
Följande tekniska justeringar som motsvaras av
ändrade utgifter har gjorts av anslaget. Som
kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner,
lokaler m.m. räknas anslaget upp med knappt 76 mkr.
Vidare minskas anslaget med knappt 11 mkr med
anledning av att lönekostnadspålägget fr.o.m. 1998
ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier.
Sammantaget beräknas därmed 1998 års anslag till
2 979 279 000 kronor. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 3 080 250 000 respektive
3 182 559 000 kronor.
6 Kriminalvården
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa
påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för
övervakningen av villkorligt frigivna och för
verksamheten vid häktena samt att utföra
personutredningar. Kriminalvården ombesörjer vidare
transporter av personer som skall avvisas eller utvisas
från Sverige.
6.1 Omfattning
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet
för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är
chefsmyndighet för 6 regionmyndigheter, 27 häkten, 59
anstalter, 48 frivårdsmyndigheter samt
Transporttjänsten. I administrativt hänseende är
styrelsen chefsmyndighet även för
Kriminalvårdsnämnden och de 30
övervakningsnämnderna.
6.2 Utgiftsutvecklingen
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
5 414
3 752
3 837
3 376
3 661
3 892
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Verkställighetens innehåll har fortsatt att utvecklas.
Det innebär bl.a. att andelen timmar i program som
syftar till att påverka den dömde att inte återfalla i
brott har ökat.
– Möjligheten till gemensamhet under häktestiden har
ökat väsentligt.
– Antalet fängelsedömda har minskat. Andelen
skyddstillsynsdomar har ökat
– Medelbeläggningen i anstalter och häkten har
minskat.
– Kriminalvårdens överskott för budgetåret 1995/96
var 498 mkr. Vid budgetårets slut uppgick det
ackumulerade anslagssparande till 772 mkr.
Orsakerna till anslagssparandet är främst en lägre
beläggning vid häkten och anstalter än beräknat samt
att planerade lokalmässiga förändringar av häkten
och anstalter har senarelagts eller uteblivit.
Försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll har också medfört en lägre
anslagsförbrukning. Dessutom har en ränteintäkt
uppkommit.
Större förändringar
– Försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll har fr.o.m. den 1 januari 1997
utvidgats till att omfatta dömda i hela landet och
verkställighet av fängelsestraff i högst tre månader.
– Regeringen har beslutat att sammanlagt 13
kriminalvårdsanstalter skall stängas senast den 31
december 1997. Det innebär en minskning med
sammanlagt 625 platser, varav 505 är öppna platser.
– Regeringen har fattat beslut om en omorganisation
av kriminalvårdens lokala organisation, som innebär
att häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet fr.o.m.
den 1 januari 1998 skall kunna bedrivas inom
samma lokala myndighet. Antalet lokala
myndigheter kommer att vara 37 stycken.
– Regeringen föreslår att 444 mkr av Kriminalvårdens
anslagssparande omfördelas inom rättsväsendet
under budgetperioden 1998 - 2000.
Prioriteringar för 1998
– Utvecklingen av innehållet i anstaltsverksamheten
och frivården skall fortsätta i syfte att påverka de
dömda att inte återfalla i brott.
– Frigivningsförberedelserna skall förbättras i syfte att
motverka återfall i brott.
– Ytterligare åtgärder skall vidtas för att humanisera
häktesverksamheten.
– Ytterligare insatser skall göras för att intagna med
psykiska störningar skall få adekvat vård och
behandling. De långtidsdömdas svårigheter skall
särskilt uppmärksammas.
- Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket skall
bedrivas med fortsatt intensitet. Målet skall vara att
hålla anstalter och häkten fria från narkotika samt att
medverka till att de dömda som har behov av det får
tillgång till missbruksvård.
– Resultatstyrningen inom kriminalvården skall
utvecklas. Uppnådda resultat och effekterna av
verksamheten skall bli föremål för bättre analyser.
6.3 Kriminalvårdens verksamhet
Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed
också för kriminalvården för budgetåret 1995/96 var att
verka för en minskning av brottsligheten och därmed
öka människors trygghet i samhället. Samtidigt skall
kriminalvårdens verksamhet kännetecknas av en human
människosyn, god omvårdnad och ett aktivt
påverkansarbete med iakttagande av hög grad av
säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och
rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder
som påverkar den dömde att inte återfalla i brott.
Vid bedömningen av kriminalvårdens resultat är
bl.a. följande av intresse.
– Antalet dömda som varit föremål för åtgärder inom
frivården
– Utvecklingen av beläggningen i anstalter och häkten
– Utvecklingen av verkställighetens innehåll
– Humaniseringen av häktesverksamheten
– Bekämpningen av narkotikamissbruk
– Säkerheten i anstalterna
6.3.1 Frivård
Under 1995 var antalet frivårdsklienter i medeltal
12 583. År 1996 minskade antalet till i medeltal 12 183.
Diagrammet nedan visar fördelningen av
frivårdsklienter i medeltal under tiden 1994–1996.
Diagram 6.1 Frivårdsklienter
Under det första halvåret 1997 har antalet övervakade
skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna minskat till
i medeltal 11 744. Det är en minskning med 564
jämfört med samma period föregående år.
Antalet dömda som hade samhällstjänst under det
första halvåret 1997 var i medeltal 665. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsens beräkningar är dygnskostnaden
för samhällstjänst nu omkring 180 kronor, vilket är
samma nivå som under 1996.
Under det första halvåret 1997 avtjänade i medeltal
370 personer per dag sitt fängelsestraff genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Det
motsvarar kriminalvårdens prognoser. Kostnaderna för
försöksverksamheten under det första halvåret uppgick
till ca 24 miljoner kronor. Den totala dygnskostnaden
var ca 400 kronor. Kriminalvårdsstyrelsen bedömer
emellertid att den faktiska kostnaden har varit högre,
eftersom personalen inom frivården har ägnat mer tid åt
arbetet med de övervakade än vad som beräknades när
försöksverksamheten inleddes. Vissa problem med den
tekniska utrustningen har också medfört att kostnaden
varit något högre inledningsvis.
För att skapa förutsättningar för en ökad användning
av frivårdspåföljderna krävs det att innehållet i
påföljderna blir mer tydligt och konsekvent och att
påföljderna framstår som ett trovärdigt alternativ till
fängelse. Inom ramen för det s.k. frivårdsuppdraget
arbetar kriminalvården med att förändra frivårdens
verksamhet i den riktningen. Målet är bl.a. att utveckla
och tydliggöra innehållet i skyddstillsynen samt att
verka för en ökad användning av påföljden. I arbetet
ingår bl.a. att utarbeta föreskrifter för
personutredningar, utveckla och pröva nya former för
sysselsättning för sam-hällstjänstdömda, ta fram
riktlinjer för uppföljning av frivårdens verksamhet och
att utarbeta riktlinjer för frivårdens samverkan med
myndigheter utanför kriminalvården.
Som ett led i arbetet att öka förtroendet för frivården
har regeringen uppdragit åt Domstolsverket och
Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för
regelbundna överläggningar mellan domstolar och
frivårdsmyndigheter. Flera regionala konferenser har
genomförts under 1996. Samarbetet kommer att
fortsätta bl.a. genom konferenser på lokal
nivå.Frivården har ökat antalet personutredningar med
förslag till innehåll i verkställigheten.
Även om det totala antalet skyddstillsynsdomar har
minskat något mellan åren 1995 och 1996 har andelen
skyddstillsynsdomar i förhållande till antalet
brottmålsdomar ökat. Under 1994 utgjorde andelen
skyddstillsynsdomar ca 9 procent av brottmålsdomarna,
motsvarande andel var drygt 10 procent 1995 och ca 11
procent 1996. Det kan tyda på att ansträngningarna att
tydliggöra innehållet i frivårdspåföljderna och att öka
trovärdigheten har gett ett visst resultat.
Av avsnitt 6.4.1 framgår att frivårdens arbete med
de övervakade skall inriktats på att motverka återfall i
brott. Sådant arbete bedrivs genom samtalskontakter
med den dömde. Även den programverksamhet som
bedrivs inom frivården i syfte att motverka återfall i
brott är viktig och skall utvecklas ytterligare.
6.3.2 Anstalter
Verkställighetens innehåll
Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas
fortlöpande, bl.a. genom de olika brottsförebyggande
programmentas fram och. Av Kriminalvårdsstyrelsens
årsredovisning framgår att den Den totala
sysselsättningsgraden under budgetåret för de intagna
var 82 procent, vilket är en oförändrat hög nivå jämfört
med föregående budgetår. De brotts- och
missbruksrelaterade programmen har ökat från 7,7
procent av sysselsättningstimmarna under budgetåret
1994/95 till 13 procent under år 1996. För att
säkerställa en hög kvalitet på de olika programmen har
Kriminalvårdsstyrelsen utvecklat krav och råd för
kvalitetssäkring av programmen.
TABELL 6.1 SYSSELSÄTTNINGSTIMMAR I
ANSTALT (1 000 TIMMAR).
SYSSEL-
SÄTTNING
1993/94
1995
1996
Arbetsdri
ft
3
270
46%
2
700
40%
2492
38%
Utbildnin
g
1
141
16%
1
017
15%
878
13%
Intern
service
1
746
25%
1
741
26%
1421
22%
Brotts-
och
missbruk
s-
relaterad
e
program
340
5%
559
8%
851
13%
Övr
sysselsät
tning
med
ersättnin
g
355
5%
596
9%
750
11%
Frigång
193
3%
166
2%
165
3%
Summa
7 045
100%
6 779
100%
6 557
100%
Som framgår av avsnitt 6.4.1 anser regeringen att det är
viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som
motverkar återfall i brott och att satsningarna på
verkställighetens innehåll fortsätter. Kriminalvården
skall i det syftet erbjuda de intagna såväl brotts- och
missbruksrelaterade program som arbete och utbildning.
För att uppnå ett bra resultat i verksamheten är det
också viktigt att förändringen av vårdarnas roll mot ett
väl utvecklat kontaktmannaskap fortsätter. I avsnitt
6.4.1 betonar regeringen vidare att det är angeläget att
utveckla samarbetet med andra myndigheter beträffande
insatser som syftar till att öka förutsättningarna för den
dömde att leva ett laglydigt liv.
I syfte att förbättra frigivningsförberedelserna har
Kriminalvårdsstyrelsen inlett ett arbete med att utarbeta
föreskrifter och allmänna råd för
verkställighetsplaneringen, innefattande bl.a. planering
av frigivningen. Kontakter mellan kriminalvården och
andra myndigheter har tagits för att förbättra samarbetet
med frigivningsförberedelserna. Som framgår av avsnitt
6.4.1 anser regeringen att kriminalvårdens arbete med
frigivningsförberedelser måste förbättras ytterligare.
Intagna med särskilda behov på grund av
psykiska störningar
Intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav
på verksamheten i anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen
har därför fått i uppdrag av regeringen att under
budgetåret 1995/96 inrätta stödavdelningar för intagna
som har särskilda problem på grund av
personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka
psykiatrin inte anser sig kunna ge någon behandling.
Under budgetåret 1995/96 påbörjade
Kriminalvårdsstyrelsen ett planeringsarbete för att
inrätta sådana stödavdelningar med sammanlagt 90
platser. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen krävs det ett
omfattande arbete med att ställa i ordning Det är enligt
styrelsen nödvändigt att ställa i ordning nya lokaler,
som är anpassade för stödavdelningarna. På grund av
ett omfattande planeringsarbete har inrättandet
Inrättandet av avdelningarna har därför kraftigt
försenats. En avdelning med sju platser öppnades vid
den rättspsykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus i
januari 1997. Kriminalvårdsstyrelsen planerar att öppna
en avdelning med 24 platser vid Kriminalvårdsanstalten
Storboda under hösten 1997. Planerna omfattar
ytterligare två stödavdelningar med vardera 30 platser
vid Kriminalvårdsanstalten Fosie och
Kriminalvårdsanstalten Norrtälje. Avdelningen i Fosie
beräknas öppna i april 1998 och avdelningen i Norrtälje
i november 1998.
För att de intagnas behov av psykiatrisk vård i den
allmänna sjukvården skall tillgodoses krävs bl.a. ett väl
fungerande samarbete mellan kriminalvården och
sjukvårdshuvudmännen. Av Kriminalvårdsstyrelsens
årsredovisning för budgetåret 1995/96 framgår att
samarbetet har förbättrats. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsens bedömning får de intagna som
har behov av sluten psykiatrisk vård generellt sett sina
behov tillgodosedda men brister förekommer
fortfarande. Kriminalvårdsstyrelsen anser att antalet
platser vid enheter som är godkända för rättspsykiatrisk
vård för intagna i anstalt inte är tillräckligt och att det
medför att psykiatrin tvingas till alltför restriktiva
bedömningar vad gäller de intagnas vårdbehov. Det
innebär enligt Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att
vårdtiden i vissa fall blir alltför kort.
Genom olika insatser, bl.a. genom att utbilda berörd
personal i psykiatri, höjer kriminalvården kompetensen
inom den egna organisationen för att bättre kunna ta
hand om de intagna med psykiska störningar som inte
kommer ifråga för vare sig stödavdelning eller
sjukhusvård.
Kriminalvårdsstyrelsen genomför tillsammans med
Rättsmedicinalverket en studie för belysning av frågor
om omfattningen av de psykiskt störda inom
anstaltspopulationen och karaktären av deras psykiska
störningar i syfte att bereda dem adekvat behandling. En
slutrapport kommer att presenteras under våren 1998.
Stödavdelningarna kommer att öppnas under
innevarande år och nästa år. Erfarenheterna från
avdelningarna kommer att utvärderas. Intagna som är i
behov av sjukhusvård måste beredas sådan vård. När
den studie som Kriminalvårdsstyrelsen och
Rättsmedicinalverket utför tillsammans är avslutad,
kommer regeringen att ta ställning till om det krävs
några ytterligare åtgärder för att sjukhusvården av dessa
intagna skall förbättras. Kriminalvården måste göra
ytterligare insatser också för de intagna som inte
kommer i fråga vare sig för stödavdelning eller
sjukhusvård. Regeringen följer kriminalvårdens arbete
på det området och överväger fortlöpande om det krävs
några åtgärder från regeringens sida.
Bekämpningen av narkotikamissbruk
vid häkten och anstalter
Kriminalvården skall verka för att häkten och anstalter
hålls fria från narkotika. Intagna narkotikamissbrukare
som vill placeras på en anstaltsavdelning som är fri från
narkotika skall beredas sådan placering.
Kriminalvården fortsätter att bekämpa
narkotikamissbruket i häkten och anstalter.
Kriminalvården bedriver arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket i häkten och anstalter genom att
differentiera de intagna, motivera de intagna att delta i
behandlingsprogram, tillhandahålla
behandlingsprogram, genomföra kontroller, dvs.
urinprovstagningar och visitationer, och driva särskilda
projekt.
Antalet särskilda platser avsedda för motivations- och
behandlingsarbete med narkotikamissbrukare var 538
stycken i oktober 1995 och 556 stycken i oktober 1996.
Andelen intagna som får ta del av särskilda motivations-
och behandlingsprogram och andra åtgärder mot
narkotikamissbruk har under de senaste åren legat runt
40 procent. Den 1 april 1997 hade andelen ökat till
drygt 46 procent.emellertid inte ökat Det är därför
angeläget att kriminalvården ökar sina insatser på
området.
Under budgetåret har kriminalvården påbörjat ett
projekt, KARTNARK, för att utreda frågor som i vid
mening berör narkotikaproblemet i anstalter och häkten.
Syftet är att utveckla statistik och andra
informationskällor för att regelbundet kunna bedöma
narkotikasituationen och vilka insatser som görs för att
bekämpa narkotikan. Arbetet skall också resultera i
förslag till åtgärder och strategier för en effektivare
narkotikabekämpning. En rapport kommer att
färdigställas under hösten 1997. Av den redovisning
som hittills har lämnats framgår att antalet beslag av
narkotika i häkten och anstalter är mycket lågt.
Samtidigt har antalet kontroller genom visitationer av
bostadsrum och andra lokaler ökat. trots att antalet
visitationer av bostadsrum och andra utrymmen är högt.
En klar majoritet av anstalter som tillfrågats om
förekomsten av missbruk i anstalten har rapporterat att
det sällan eller aldrig förekommer missbruk.
Regeringen följer arbetet.
Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket skall
bedrivas med fortsatt intensitet. Det projekt som
kriminalvården har inlett för att bättre kunna bedöma
narkotikaproblemens omfattning och följa upp de
åtgärder som vidtas är angeläget. Sådan kunskap är en
förutsättning för att kriminalvården skall kunna förbättra
metoderna för att komma till rätta med
narkotikaproblemen och bereda missbrukare adekvat
vård.
Säkerheten
Det totala antalet rymningar direkt från anstalt fortsätter
att minska.
Diagram 6.2 Antalet rymmningar per säkerhetsklass
År 1996 genomfördes 99,3 procent av samtliga
påbörjade permissioner så att den intagne återkom i tid.
Under den senaste femårsperioden har andelen
permissioner som misskötts genom att den intagne inte
återkommer i rätt tid minskat från 0,8 procent 1992 till
0,3 procent 1996.
6.3.3 Häkten
En strävan inom kriminalvården är att bedriva
verksamheten vid häktena under humanare former och
att intagna skall ges ökad möjlighet till gemensamhet.
Kriminalvårdsstyrelsen har i det s.k. häktesuppdragets
slutrapport redovisat vilka åtgärder som vidtagits och
lämnat förslag till förändringar som bör vidtas för att
verksamheten vid häktena skall få en humanare
utformning. Av slutrapporten framgår bl.a. att antalet
platser för gemensamhet ökar kontinuerligt. Under
vardagarna är emellertid 30 procent av de intagna inte
aktuella för gemensamma aktiviteter av olika skäl t.ex.
rättegångar, förhör och läkarbesök.
Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att ett av hindren
för en ökad gemensamhet är begränsade lokal- och
personalresurser. Styrelsen bedömer att de åtgärder som
kan vidtas framöver för att öka omfattningen av
gemensamhet är förändringar av lokaler,
omdisponerade personalresurser och införande av
häktesavdelningar i anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen har
också utarbetat ett förslag till policydokument för ökad
gemensamhet vid häktena. Innehållet och omfattningen
av olika aktiviteter för häktade med eller utan
restriktioner kommer att mätas från och med budgetåret
1997. För att bevaka att humaniseringen av
häktesverksamheten fortsätter och för att bättre följa
utvecklingen kommer Kriminalvårdsstyrelsen att öka sin
tillsyn. Av häktesuppdragets slutrapport framgår vidare
att kriminalvården ser över besöksmöjligheterna och
särskilt uppmärksammar möjligheterna till
gemensamhet för häktade kvinnor. I slutrapporten
konstaterar Kriminalvårdsstyrelsen också att
möjligheterna att utforma en humanare
häktesverksamhet för häktade med åklagarrestriktioner
är begränsade. S.k. samsittning med annan häktad med
åklagarrestriktioner förekommer dock.
Regeringen anser, liksom Kriminalvårdsstyrelsen, att
väsentliga åtgärder vidtagits men att det krävs fortsatta
insatser när det gäller såväl lokaler som verksamhet vid
häktena för att förbättra förhållandena.
6.3.4 Beläggningssituationen och
kostnaderna för anstalts- och
häktesplatserna
Det kan konstateras att antalet lagakraftvunna
fängelsedomar har minskat från drygt 15 200 år 1994
till omkring 14 700 år 1995 och till drygt 13 500 år
1996. Minskningen har fortsatt under det första halvåret
1997.
Beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna minskar.
År 1995 var medelbeläggningen beläggningsnivån vid
kriminalvårdsanstalterna i medeltal ca 87 procent av
tillgängliga platser. Under år 1996 minskade nivån till
85 procent. Det första halvåret 1997 var i medeltal 78
procent av 4 683 platser belagda.
Diagrammet nedan visar medelbeläggning i procent
av antalet tillgängliga platser och medelantalet platser i
anstalt under tiden 1992–1996.
Diagram 6.3 Medeltal tillgängliga platser och
beläggning (i procent), anstalt
Under tiden den 1 januari – 30 juni 1997 erbjöds 4 269
dömda att avtjäna sitt fängelsestraff genom
intenisvövervakning med elektronisk kontroll. Den 30
juni hade 60 procent ansökt. Av ansökningarna
beviljades 87 procent. Den 30 juni hade 78 procent
fullföljt verkställigheten och 4 procent hade avbrutit
den. Under det första halvåret 1997 avtjänade i medeltal
370 dömda per dag sitt fängelsestraff genom
intensivövervakning. Den 1 juni pågick
intensivövervakning för 436 personer. (Jfr. också
avsnitt 6.3.1).
Dygnskostnaden för en anstaltsplats varierar mellan
de olika säkerhetsklasserna. Totalt har kostnaden per
producerat vårddygn för anstalterna ökat med 101
kronor, 6 procent, mellan budgetåret 1994/95 och år
1996. Vid anstalterna i den lägsta säkerhetsklassen var
ökningen 252 kronor, 23 procent, och vid de övriga
säkerhetsklasserna 88–114 kronor, 5–7 procent. Under
budgetåret 1994/95 var kostnaden för ett producerat
vårddygn i den lägsta säkerhetsklassen 1 290 kronor och
i den högsta säkerhetsklassen 1 956 kronor. Den ökade
kostnaden beror enligt Kriminalvårdsstyrelsen bl.a. på
att antalet intagna minskat relativt kraftigt utan att
kostnaderna har kunnat reducerats i samma takt.
Den utvidgade försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk kontroll och
minskningen av antalet lagakraftvunna domar har
medfört att regeringen på framställan av
Kriminalvårdsstyrelsen beslutat att 13 anstalter skall
läggas ner under år 1997. Antalet platser vid anstalterna
kommer därmed att minska med omkring 625. Vissa
avvecklingskostnader för anstalterna kommer dock att
belasta kriminalvården under framför allt åren 1998-
2000.
För år 1998 prognostiserar Kriminalvårdsstyrelsen
med en medelbeläggning på omkring 3 500 intagna.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsens planer kommer antalet
nominella platser 1998 att vara i medeltal 4 414. Det
skall jämföras med att antalet nominella platser det
första halvåret 1997 var 4 726. Att skillnaden inte är
större, trots beslut om nedläggningar, beror på att ett
antal nya platser öppnas under 1998, bl.a.
stödavdelningar.
Regeringen avser att föreslå att halvtidsfrigivningen
avskaffas och att villkorlig frigivning skall kunna
beviljas först sedan två tredjedelar av strafftiden har
avtjänats. Enligt preliminära beräkningar kommer det
att innebära att medelbeläggningen kommer att öka med
100 intagna per år, vilket motsvarar en kostnad på ca 46
miljoner kronor.
Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten av
1980-talet ökat årligen fram till budgetåret 1993/94.
Därefter har beläggningen successivt minskat. År 1995
var medelbeläggningen 82 procent. Under år 1996
minskade beläggningen till 77 procent. De första sex
månaderna 1997 var 77 procent av de 1 453 tillgängliga
platserna belagda.
Diagrammet nedan visar medelbeläggningen i
procent av antalet tillgängliga platser och medelantalet
platser i häkten under tiden 1992 - 1996.
Diagram 6.4 Medeltal tillgängliga platser och
beläggning (i procent), häkte
Den 1 oktober 1995 hade 27 intagna i häkte med
verkställbar dom väntat i mer än sju dagar på en
placering i anstalt. Motsvarande siffra den 1 oktober
1996 var 10 stycken.
Genomsnittssiffran för antalet förvarstagna enligt
utlänningslagen som har placerats i häkte har under
tiden 1995-1996 gått ned från 37 till 26. Från den 1
oktober 1997 kommer Statens Invandrarverk att ta över
ansvaret från polismyndigheterna för personer som tas i
förvar. Invandrarverket tar då också över ansvaret för
att hålla förvarslokaler. Placeringar i häkte och arrester
av förvarstagna skall därefter förekomma endast i rena
undantagsfall.
Totalt har kostnaderna per vårddygn för häktena ökat
med 407 kronor, 22 procent, mellan budgetåret 1994/95
och år 1996. Av ökningen utgör 237 kronor, 25
procent, personalkostnader och 139 kronor, 52 procent,
hyreskostnader. De ökade personalkostnaderna per
vårddygn hänger enligt Kriminalvårdsstyrelsen främst
samman med att beläggningen har minskat kraftigt
samtidigt som antalet platser har ökat. De höjda
hyreskostnaderna beror till stor del på att
häktesorganisationen tillförts nya lokaler med
förhållandevis dyra hyresavtal.
Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla
metoderna när det gäller att göra prognoser avseende
beläggningsutvecklingen. Arbetet med att utveckla
prognosmetoder skall intensifieras för att
kriminalvården skall kunna beräkna resursåtgången
bättre.
6.3.5 Personalsituationen
Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården var 7 937
år 1996, varav 4 671 vid anstalter. I häktena var antalet
årsarbetskrafter 1 588 och i frivården 1 043. Antalet
anställda inom kriminalvården var år 1996 i genomsnitt
8 580. Skillnaden mellan antalet årsarbetskrafter och
antalet anställda beror på
Diagram 6.5 Antal årsarbetskrafter
att det inom kriminalvården finns ett relativt stort antal
vikarier som arbetar endast en viss del av året eller
enstaka dagar under en månad. Av diagrammet ovan
framgår hur antalet årsarbetskrafter har förändrats
under perioden 1993/94–1996.
I samband med att kontaktmannaskap infördes i
anstalterna genomfördes också en ändring av
vårdpersonalens arbetstidsscheman, som innebär att
huvuddelen av personalen nu arbetar antingen dagtid
eller nattetid. Det har medfört en effektivitetsvinst. När
det gäller vårdpersonal var antalet anställda i
förhållande till antalet intagna lika stort på dagtid år
1996 som under budgetåret 1993/94.
6.4 Förändringar inom kriminal-
vården
6.4.1 Fortsatt utveckling av verkställig-
hetens innehåll
Kriminalvården har en viktig uppgift i det
brottsförebyggande arbetet. Verksamheten skall inriktas
på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i
brott. Kriminalvården skall därför erbjuda brotts- och
missbruksrelaterade program, utbildning, social träning
och meningsfulla fritidsaktiviteter. Intagna i anstalt och
häkte skall ha möjlighet att arbeta. Kriminalvården skall
medverka till att de intagna får sådan behandling och
sådant stöd att de efter frigivningen kan leva ett
laglydigt liv.
Program som syftar till att påverka den dömde att
inte återfalla i brott och missbruk finns nu såväl vid
häkten och anstalter som inom frivården. Det rör sig
bl.a. om brottsrelaterade och missbruksrelaterade
program. Dessa program riktar sig främst till alkohol-
och narkotikamissbrukare, till sexualbrottsdömda och
andra dömda för våldsbrott. All programverksamhet
skall utvecklas ytterligare i syfte att minska risken för
återfall i brott. De dömda som bedöms vara i behov av
deltagande i sådan verksamhet skall erbjudas möjlighet
att delta.
Många av dem som är föremål för kriminalvård har
brister i sin grundläggande utbildning. En viktig uppgift
för kriminalvården måste därför vara att se till att de
dömda får möjlighet att komplettera sin utbildning för
att förbättra deras möjlighet att få ett arbete och leva ett
laglydigt liv. En annan angelägen uppgift är att
medverka till att dömda med psykiska störningar får
adekvat behandling.
I det brottsförebyggande arbetet är det väsentligt att
kriminalvården skapar förutsättningar för en bra
frigivningssituation för de intagna i anstalt. Insatser som
bidrar till att behandling och andra åtgärder som inletts
under verkställigheten kan fullföljas efter
verkställighetens slut skall prioriteras. De insatser som
görs för att den intagne skall få bostad, sysselsättning
och försörjning vid frigivningen skall öka. Det krävs
också att andra myndigheter deltar aktivt i detta arbete.
Samhället som helhet måste ge stöd åt de intagna inte
bara inför deras frigivning utan också under den tid som
följer närmast därefter. Regeringen överväger att ge ett
uppdrag till berörda myndigheter att inkomma med
förslag till åtgärder för att förbättra de intagnas
frigivningssituation och därigenom minska risken för
återfall i brott.
6.4.2 Fortsatt humanisering av
häktesverksamheten
I en human och modern rättsstat är det en angelägen
uppgift att se till att frihetsberövanden utformas på ett
sådant sätt att de inte är mer ingripande än vad som är
nödvändigt med hänsyn till de skäl som föranleder
åtgärderna. När det gäller häktade blir frihetsberövandet
många gånger ingripande och det är angeläget att
motverka onödiga restriktioner och ingrepp. Under
senare år har några nya häkten tagits i bruk med bättre
förutsättningar för en human häktesverksamhet. Vid
andra häkten har det genom ombyggnad skapats utökade
gemensamhetsutrymmen. Som framgår av avsnitt 6.3.3
vidtas även andra åtgärder från kriminalvårdens sida i
syfte att skapa en humanare häktesverksamhet, bl.a.
genom att erbjuda de intagna sysselsättning. Program
som syftar till att motivera intagna som har
missbruksproblem till behandling skall utökas och
förbättras. Ytterligare åtgärder bör också vidtas i syfte
att utveckla kontaktmannaskapet. När det gäller intagna
med restriktioner är det bl.a. viktigt att förbättra
samarbetet mellan häktena och åklagarna så att de besök
och andra aktiviteter som kan genomföras utan att
utredningen äventyras kommer till stånd.
I häktesuppdragets slutrapport har
Kriminalvårdsstyrelsen lämnat förslag till lagändringar
som kan skapa förutsättningar för en bättre
häktesverksamhet. Dessa förslag har remissbehandlats
tillsammans med förslag om ändrade regler för beslut
om restriktioner för häktade som tagits fram inom
Justitiedepartementet (Ds 1996:46). En proposition bör
kunna avlämnas till riksdagen under året.
6.4.3 Säkerheten och de långtidsdömdas
situation
En hög grad av säkerhet vid anstalterna och häktena
skall vidmakthållas. Säkerheten skall hållas på en sådan
nivå att avvikelser direkt från anstalt och häkte eller i
samband med permissioner och andra utevistelser
minimeras. Vidare skall säkerheten för alla intagna och
anställda inom kriminalvården vara hög.
Kriminalvården skall också uppmärksamma säkerheten
för de kvinnor som är intagna i anstalter där både män
och kvinnor placeras.
Hot och våld mellan de intagna skall förebyggas. Ett
viktigt led i detta är att personalen har en kunskap om
de intagna som de arbetar med och har en daglig
kontakt med dem. Personalen skall därför arbeta nära
de intagna. Kontaktmannaskapet har alltså stor betydelse
för säkerheten. En väl avvägd differentiering av de
intagna är ett annat viktigt inslag. Visitationer av
bostadsrum och andra utrymmen måste göras
regelbundet för att möjliggöra upptäckt av föremål som
kan användas som tillhyggen.
Med anledning av upploppet vid
Kriminalvårdsanstalten Tidaholm i juli 1994 tillsatte
Kriminalvårdsstyrelsen en arbetsgrupp för att analysera
det som hade inträffat och lämna förslag till åtgärder för
att förhindra liknande händelser i framtiden. Den s.k.
Analysgruppen presenterade år 1995 rapporten, ”Oro
och upplopp på fängelser - ett förslag till motverkan”.
Ett av förslagen i rapporten var att minska storleken på
den grupp intagna som vistas tillsammans. I det syftet är
nu kriminalvårdsanstalterna i de högsta
säkerhetsklasserna föremål för ombyggnad.
Kriminalvårdsstyrelsen ser också över dessa anstalters
organisation och utvecklar verkställighetens innehåll
ytterligare i syfte att öka säkerheten.
Analysgruppens rapport behandlar också de
långtidsdömdas situation. Andelen långtidsdömda har
ökat under senare år. De intagna som avtjänar långa
straff har särskilda behov. Verkställigheten måste
planeras så att innehållet i de intagnas sysselsättningen
varieras. Även fritiden måste vara innehållsrik. För de
långtidsdömda är det vidare särskilt viktigt att det finns
goda besöksmöjligheter i anstalterna. Med
Analysgruppens rapport som utgångspunkt har
kriminalvården vidtagit åtgärder som syftar till att skapa
bättre förhållanden för den gruppen. Den s.k.
mottagningsavdelningen vid Kriminalvårdsanstalten
Kumla, som öppnades den 1 april 1997, möjliggör en
bättre planering av verkställigheten. Besökslägenheter
för förbättrade besöksmöjligheter finns på flera
anstalter.
Det är viktigt att det långtidsdömdas särskilda behov
fortsätter att uppmärksammas, liksom säkerheten i
anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen skall för regeringen
redovisa vilka åtgärder som har vidtagits och kommer
att vidtas med anledning av Analysgruppens rapport .
Sedan Kriminalvårdsstyrelsen har lämnat sin
redovisning, kommer regeringen att ta ställning till om
det krävs några åtgärder från regeringens sida.
I 7 § tredje stycket lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt finns bestämmelser om
särbehandling av långtidsdömda. Särbehandlingen
innebär bl.a. att sådan intagen inte får beviljas annan
permission än särskild permission. Regeringen
överväger att föreslå ändringar i bestämmelserna som
möjliggör en mer individuell bedömning i varje enskilt
fall.
6.4.4 Ny lokal organisation
Under 1996 hemställde Kriminalvårdsstyrelsen att
regeringen skulle ändra principerna för den lokala
organisationen så att det skulle bli möjligt att inom
samma myndighet bedriva verksamhet inom häkte,
anstalt och frivård. Bakgrunden till
Kriminalvårdsstyrelsens framställning var de nya krav
som ställs på organisationen genom
försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll, den ökade programverksamheten
samt behovet av samverkan med andra myndigheter och
högre administrativ kompetens. I budgetpropositionen
för år 1997 (prop. 1996/97:1) delade regeringen
Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det bör bli
möjligt att bedriva häktes-, anstalts- och
frivårdsverksamhet inom samma myndighet. Sedan
Kriminalvårdsstyrelsen inkommit med förslag om vilka
lokala kriminalvårdsmyndigheter som skall finnas och
vilka verksamhetsgrenar som skall ingå i dem har
regeringen beslutat om ny lokal organisation i enlighet
med förslaget. Beslutet innebär att de nuvarande drygt
140 lokala myndigheterna den 1 januari 1998 ersätts
med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Av dessa innehåller
22 samtliga tre verksamhetsgrenar – häkte, anstalt och
frivård – och nio innehåller två verksamhetsgrenar.
Fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och
Tidaholm) och ett häkte (Stockholm) utgör egna
myndigheter.
Den nya lokala organisationen syftar bl.a. till att
skapa verksamhetsmässiga fördelar både i
kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet med
andra myndigheter och organ. Ett effektivt samordnat
resursutnyttjande har betydande fördelar inte minst vid
en utbyggnad av alternativen till fängelsestraff, men
också för utvecklingen och genomförande av
gemensamma motivations- och påverkansprogram och
bättre frigivningsförberedelser. Denna utveckling
kommer att kräva väsentligt utbyggd samverkan med
andra myndigheter och organisationer. Resurserna kan
dessutom utnyttjas effektivt genom att de administrativa
funktionerna samordnas och förutsättningarna för en
rationell och heltäckande planering ökar. Möjligheterna
för personalen att arbeta med olika uppgifter förbättras
också.
6.4.5 Ny beslutsordning i organisations-
frågor
Ett av syftena med den nya lokala organisationen är,
som framgått, att skapa förutsättningar för en större
flexibilitet och effektivitet vad gäller utnyttjandet av
kriminalvårdens resurser. I samma syfte avser
regeringen att överlämna till Kriminalvårdsstyrelsen att
fatta beslut om häktes- och anstaltsorganisationen.
Beslut om häktenas och anstalternas antal och
lokalisering fattas av regeringen enligt förordningen
(1990:1018) med instruktion för Kriminalvårdsverket.
Det är också regeringen som beslutar om anstalternas
indelning i öppna och slutna. Regeringen avser att ändra
instruktionen på sådant sätt att Kriminalvårdsstyrelsen i
fortsättningen skall fatta beslut i dessa frågor.
Kriminalvårdsstyrelsen skall samråda med
Riksåklagaren, Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen
samt berörda tingsrätter innan beslut om ändringar i
organisationen fattas. Regeringen kommer att i
regleringsbrevet för kriminalvården närmare ange de
krav och riktlinjer som skall ligga till grund för häktes-
och anstaltsorganisationen.
Regeringen skall alltjämt fatta beslut om landets
indelning i regionmyndigheter och lokala myndigheter.
6.4.6 Unga lagöverträdare
Inom Justitiedepartementet har en
departementspromemoria utarbetats som behandlar
frågor om påföljdssystemet för unga lagöverträdare,
Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32).
Förslagen som redovisas i promemorian bygger
vidare på principen att barn och ungdomar som begått
brott i första hand skall bli föremål för åtgärder inom
socialtjänsten. I promemorian föreslås att påföljden
överlämnande till vård inom socialtjänsten ges ett
tydligare innehåll. Det föreslås också att en ny
frihetsberövande påföljd införs vilken skall kunna
dömas ut för brott som någon begått innan han fyllt 18
år. Departementspromemorian har remissbehandlats
och bereds nu i departementet. Regeringen avser att
lämna en proposition till riksdagen i början av 1998.
6.5 Regeringens bedömningar med
anledning av Riksrevisions-
verkets iakttagelser
Riksrevisionsverket har i revisionsberättelsen för
kriminalvården gjort bedömningen att årsredovisningen
i allt väsentligt är rättvisande.
Riksrevisionsverket har framhållit att det i
resultatredovisningen är svårt att på ett entydigt sätt
definiera vad som utgör kriminalvårdens slutprestationer
samt att redovisa kvaliteten och effekterna av
verksamhetens olika delar. Därför föreslår
Riksrevisionsverket att ett förtydligande bör ske i
kommande regleringsbrev om hur kvaliteten i och
effekterna av verksamhetens olika delar skall redovisas.
I årets regleringsbrev har kriminalvården ålagts att
utveckla formerna för sin uppföljning, utvärdering och
redovisning av verksamheten. Målsättningen för
utvecklingsarbetet skall bl.a. vara att skapa
förutsättningar för uppföljning och utvärdering av olika
åtgärders effekter inom kriminalvårdens
verksamhetsområden. Resultatmodellen skall kunna
ligga till grund för redovisningen av kriminalvårdens
verksamhet under budgetåret 1998. Regeringen följer
detta arbete och kommer att överväga om ytterligare
åtgärder behöver vidtas.
6.6 Anslag
D 1. Kriminalvården
1995/96
Utgift
5 414
385
1
Anslags
-
sparand
e
772 256
Därav
1996
Utgift
3 752
053
1997
Anslag
3 837
161
Utgifts-
prognos
3 858
161
1998
Förslag
3 376
390
1999
Beräkna
t
3 660
530
2000
Beräkna
t
3 892
203
1. Beloppen anges i tusentals kronor
Regeringens överväganden
Avgiftsbelagd verksamhet
Kriminalvårdsstyrelsen disponerar inkomster från
arbetsdriften inom kriminalvården. Inkomsterna
beräknas för budgetåret 1998 till ca 155 mkr. För
budgetåren 1999 och 2000 beräknas inkomsterna från
arbetsdriften till ca 153 mkr respektive ca 150 mkr. För
arbetsdriften gäller inte kravet på full kostnadstäckning.
Inkomsterna täcker ungefär hälften av kostnaderna för
arbetsdriften.
Slutsatser
Kriminalvårdens anslagsförbrukning har under de
senaste åren varit lägre än anvisade anslag vilket
inneburit att kriminalvården har byggt upp ett stort
anslagssparande på sammanlagt 772 mkr.
Kriminalvårdens överskott för budgetåret 1995/96 var
498 mkr. Anslagssparandet har uppkommit främst till
följd av en lägre beläggning vid häkten och anstalter än
beräknat och på grund av att till- och ombyggnader av
häkten och anstalter senarelagts eller uteblivit. Vidare
har försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll medfört en lägre
anslagsförbrukning. Dessutom har en ränteintäkt
uppkommit.
I budgetpropostionen för 1997 gjorde regeringen
bedömningen att kriminalvårdens anslag kan minskas
med sammanlagt 423 mkr under budgetåren 1997 och
1998, varav 136 mkr under 1998. Bakgrunden till
besparingskravet är framför allt att beläggningen vid
såväl häkten som anstalter har minskat och att
försöksverksamheten med elektronisk övervakning
medför lägre kostnader för verkställighet av
fängelsestraff. Besparingskravet grundas också på att
det finns förutsättningar att utnyttja anstaltsplatserna
effektivare och att omorganisationen av kriminalvårdens
myndigheter skall leda till effektivare verksamhet.
Vidare har anslaget för 1998 dragits ned med 64 mkr
med anledning av överkompensation för
hyreskostnader. Regeringen beslutade den 9 april 1997
om motsvarande indragning för 1997.
Beläggningen vid häkten och anstalter fortsätter att
minska. Det beror bl.a. på att försöksverksamheten med
elektronisk övervakning har utvidgats till hela landet
från den 1 januari 1997 och på att antalet fängelsedomar
minskar. Kriminalvårdsstyrelsen gör bedömningen att
beläggningen kommer att fortsätta att minska under
1998. Mot denna bakgrund anser regeringen att utöver
minskningen av anslaget med 136 mkr budgetåret 1998
kan 444 mkr av kriminalvårdens outnyttjade medel
omfördelas under budgetperioden 1998 - 2000 inom
rättsväsendet.
Omfördelningen innebär att kriminalvårdens anslag dras
ner engångsvis med 312 mkr budgetåret 1998, 124
mkr budgetåret 1999 och 8 mkr budgetåret 2000. Den
lägre anslagsramen under budgetperioden skall inte
utgöra en planeringsram för kriminalvårdens
verksamhet. Kriminalvårdsstyrelsen skall i planeringen
och budgeteringen av verksamheten utnyttja
anslagssparandet för att täcka de engångsvisa
neddragningarna av anslaget. Återstoden av
anslagssparandet behövs bl.a. för att klara sparkravet
och för att underlätta övergången till den nya lokala
organisationen.
Vidare har visa tekniska justeringar gjorts av anslaget
som motsvaras av ändrade utgifter. Som kompensation
för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m.
räknas anslaget upp med ca 83 mkr. Vidare minskas
anslaget med ca 32 mkr med anledning av att
lönekostnadspålägget 1998 ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998.
Vidare tillförs anslaget engångsvis 9 mkr som
kompensation för att kriminalvården finansierar
uppräkningen av anslaget F1 Brottsförebyggande rådet i
tilläggsbudgeten för år 1997.
Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå
till 3 376 390 000 kronor. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 3 660 530 000 respektive
3 892 203 000 kronor.
På regeringens uppdrag har resursutnyttjandet inom
bl.a. polisväsendet och domstolsväsendet tidigare
granskats. Regeringen avser nu att utreda hur
kriminalvårdens resurser utnyttjas och om resurserna
kan utnyttjas effektivare.
7 Kronofogdemyndigheterna
7.1 Inledning
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala
ledningen av exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd, avsnitt
Skatteförvaltningen). På regional nivå finns det fr.o.m.
den 1 januari 1997 inom exekutionsväsendet tio
kronofogdemyndigheter med sammanlagt 92 lokala
kontor. Indrivning och andra former av verkställighet
bedrivs från de lokala kontoren medan vissa
arbetsuppgifter, främst vad gäller exekutiv försäljning
av fastigheter m.m. och tillsyn i konkurs, är
koncentrerade till ett mindre antal orter.
7.2 Utgiftsutvecklingen
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
1 779
1 289
1 298
1 284
1 320
1 357
Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
Handläggningstiderna för olika typer av mål och
ärenden har genomgående förkortats, men inom vissa
delområden är mängden oavslutade mål och ärenden
fortfarande betydande. Det beloppsmässiga utfallet av
indrivningsverksamheten har förbättrats något.
Anslagssparandet har ökat.
Större förändringar
Under år 1997 slutförs arbetet med att anpassa
myndigheternas inre organisation m.m. till den nya
indelningen i tio regionala myndigheter.
Mål för exekutionsväsendet
Målet för exekutionsväsendet är att upprätthålla
rättstrygghet och rättssäkerhet vad gäller
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan
bli föremål för verkställighet.
Prioriteringar för 1998
Ambitionsnivåerna i indrivningsarbetet skall höjas. De
genomsnittliga handläggningstiderna i arbetet med
fastighetsförsäljning skall förkortas. Åtgärder skall
vidtas för att störningarna i verksamheten skall bli så
små som möjligt vid en ökning av mål- och
ärendemängden.
7.3 Resultatbedömning och
slutsatser
7.3.1 Inledning
Av målet för exekutionsväsendet följer att
kronofogdemyndigheterna skall verka för en god
betalningsmoral i samhället och för att alla även i övrigt
gör rätt för sig. Det betyder bl.a. att
kronofogdemyndigheterna skall verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan
verkställas med tvång i stället i största möjliga
utsträckning bör fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
Målet för exekutionsväsendet är ett effektmål.
Kronofogdemyndigheternas verksamhet får antas vara
av största betydelse för att målet skall uppnås, men
möjligheterna att klara detta påverkas av en rad faktorer
utanför verksamheten såsom konjunkturläge och
sysselsättning. Av betydelse är också andra
myndigheters liksom även företags agerande, attityder
till skuldsättning m.m. Detta är dock saker som i viss
utsträckning kan påverkas av hur
kronofogdemyndigheterna arbetar.
Myndigheterna kan medverka till att målet uppnås
genom åtgärder av flera slag.
Kronofogdemyndigheternas huvuduppgift är att på
uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa
rättsanspråk som inte har reglerats frivilligt. För att
målet skall uppnås måste kronofogdemyndigheternas
utredningar i indrivningsarbetet vara så tillförlitliga att
verkställigheten kan antas leda till att gäldenärernas
betalningsförmåga tas i anspråk fullt ut för att reglera
fordringarna, med beaktande av de bestämmelser som
finns till skydd för gäldenärernas rätt. Detta har
naturligtvis betydelse först och främst för den borgenär
som har begärt verkställighet och som vill få så stor del
som möjligt av sin fordran betald, men det har också en
preventiv effekt att det inte uppfattas som alltför enkelt
att undanhålla tillgångar från verkställighet.
För att målet för verksamheten skall uppnås skall
kronofogdemyndigheterna också
– genom information och liknande förebyggande
åtgärder bidra till att stärka viljan hos allmänheten
att frivilligt fullgöra de förpliktelser man har tagit på
sig,
– snabbt och enkelt fastställa otvistiga anspråk genom
utslag i den summariska processen och
– när fråga om skuldsanering väcks utreda
förutsättningarna och, om dessa är uppfyllda,
besluta om frivillig skuldsanering.
Vidare hör det till kronofogdemyndigheternas uppgifter
att se till att avvecklingen av konkurser sker på ett
lagenligt och ändamålsenligt sätt och utan att dra ut på
tiden.
Av avgörande betydelse för att målet för
verksamheten skall uppnås är att handläggningen sker
snabbt och med hög kvalitet. De verksamhetsmål och
återrapporteringskrav som ställs upp i regleringsbrevet
för år 1997 är i hög grad inriktade på just
handläggningstider för olika typer av mål och ärenden.
Det skall ses mot bakgrund av den extremt stora
arbetsbelastningen på kronofogdemyndigheterna under
första hälften av 1990-talet och de betydande balanser
som arbetsbelastningen resulterade i.
Krav vad gäller handläggningstiderna kommer även i
fortsättningen att vara ett viktigt inslag i styrningen av
kronofogdemyndigheternas verksamhet, men det finns
anledning att nu i ökad utsträckning även ställa krav
som är hänförliga till ambitionsnivåer, särskilt vad
gäller den tillgångsundersökning som
kronofogdemyndigheten i egenskap av verkställande
myndighet skall göra i mål om utmätning och den
gäldenärsutredning som kronofogdemyndigheten
dessutom skall göra i egenskap av borgenärsföreträdare
i allmänna mål. När regeringen i budgetpropositionen
för år 1997 angav som en prioriterad uppgift att
kvaliteten i indrivningsarbetet skulle förbättras var det
bl.a. detta som åsyftades.
Det ligger nära till hands att ställa sig frågan vilken
betydelse utvecklingen av det totala indrivna beloppet i
allmänna respektive enskilda mål har som mått på
resultatet av verksamheten. Enligt regeringens mening
kan man aldrig bortse från det beloppsmässiga utfallet
av verksamheten. Detta är emellertid ett mycket
trubbigt mått på resultatet. Dels påverkas det indrivna
beloppets storlek i hög grad av faktorer utanför
myndigheternas kontroll, dels saknas det i vart fall ännu
så länge statistik som på ett tillförlitligt sätt visar i vilken
utsträckning det i enskilda mål görs betalningar direkt
till sökanden under målets handläggning hos
kronofogdemyndigheten.
7.3.2 RSV:s resultatredovisning
I resultatredovisningen i RSV:s årsredovisning lämnas
information om resultatet i fråga om var och en av
följande arbetsuppgifter: den förebyggande uppgiften,
den fastställande uppgiften (summarisk process), den
verkställande uppgiften och uppgiften som
borgenärsföreträdare i allmänna mål (indrivning),
tillsynsuppgiften i konkurs och den skuldsanerande
uppgiften.
Under år 1996 användes mer än 70 procent av
kronofogdemyndigheternas resurser för indrivning, med
vilket här avses allt arbete med verkställighet i allmänna
och enskilda mål jämte borgenärsuppgiften i allmänna
mål, men däremot inte exekutiv försäljning av
fastigheter m.m., som redovisas separat. Grovt räknat
var resursåtgången jämnt fördelad mellan allmänna och
enskilda mål. Hur resursåtgången för olika
verksamhetsgrenar har utvecklats framgår av
nedanstående tabell.
TABELL 7.1 EXEKUTIONSVÄSENDETS
ANSLAGSBELASTNING FÖRDELAD PÅ
ARBETSUPPGIFTER 1993 - 1996
(MILJONER KRONOR)
ÅR
VERKSAMHETSGREN
1993
1994
1995
1996
FÖRÄND
R.
95-96 I
%
Indrivning
808
834
852
947
+11%
A-mål
323
382
411
487
+19%
E-mål
485
453
441
460
+ 4%
Summarisk
process
183
153
127
119
- 7%
Delgivning
genom1
stämningsman
66
Fastighets-
försäljning
106
142
121
116
- 4%
Konkurstillsyn
46
50
43
47
+ 8%
Förebyggande
verksamhet
7
5
5
7
+
30%
Skuldsanering
152
27
33
+
20%
Totalt
1153
1200
1176
1333
+ 13%
1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas medel för
stämningsmannadelgivning under anslaget till kronofogdemyndigheterna
2. Fr.o.m. 1994-07-01
En betydande del av verksamheten täcks av de
avgiftsinkomster som levereras in till inkomsttitel på
statsbudgeten. Hur dessa har utvecklats framgår av
nedanstående tabell.
TABELL 7.2 AVGIFTSINKOMSTER 1993 - 1996
(MILJONER KRONOR)
ÅR
1993
1994
1995
1996
Grundavgifte
r
A-mål
E-mål
131
301
296
375
279
311
302
211
Avgifter i
fastighetsför
s.
25
100
93
52
Ansöknings-
avgift i BF
185
162
130
175
Totalt
642
933
813
804
Ett av RSV uppställt mål för den förebyggande
verksamheten har varit att nå minst 90 procent av
eleverna i gymnasieskolans avgångsklasser med
information om risker med att ”ta på sig mer än man
orkar bära”. Målet har inte kunnat uppnås. Andelen
elever som nåtts med informationen har varit ungefär
desamma budgetåret 1995/96 jämfört med 1994/95,
strax över 60 procent.
Antalet inkomna mål i den summariska processen
har minskat något 1996, jämfört med 1995. Andelen
mål där föreläggande eller begäran om komplettering
har utfärdats inom fem arbetsdagar har ökat något,
liksom andelen av de avslutade målen där den totala
handläggningstiden har understigit tre månader.
Andelen mål för vilka den totala handläggningstiden
överstigit tolv månader har fortsatt att minska kraftigt
och var under 1996 bara 0,2 procent vilket skall
jämföras med 1,3 procent 1995 och 4,3 procent 1994.
Inom verksamhetsgrenen indrivning har det totala
indrivna beloppet ökat marginellt i allmänna mål, från 4
509 miljoner kronor 1995 till 4 594 miljoner kronor
1996, medan det i enskilda mål har varit oförändrat, 1
016 miljoner kronor. Även det belopp som i enskilda
mål har återkallats av sökanden, och som därför kan
antas ha blivit betalt direkt till denna, har varit i stort
sett oförändrat (3 404 miljoner kronor 1996). Andelen
mål där utredningen slutförts inom tre månader har ökat
för såväl allmänna som enskilda mål och var 1996 72
procent i allmänna mål och 80 procent i enskilda mål.
Utvecklingen av antalet inkomna mål och antalet mål
i balans framgår av nedanstående tabell.
TABELL 7.3 UTVECKLINGEN AV ANTALET
INKOMNA MÅL OCH MÅL I BALANS 1993 - 1996 (I
TUSENTAL)
MÅL
1993
1994
1995
1996
A-mål
Tillkomn
a
Utgåend
e balans
1 221
2 526
1 424
2 972
1 361
3 168
1 444
3 514
E-mål
Tillkomn
a
Utgåend
e balans
664
262
543
199
476
192
561
454
Det bör påpekas att den kraftiga ökningen av antalet
enskilda mål i balans beror på de nya
handläggningsrutiner med bevakning av enskilda mål
under ett eller flera år som infördes under år 1996.
Bland de allmänna målen dominerar
felparkeringsavgifter och TV-avgifter antalsmässigt,
medan det är fordonsskatt, mervärdesskatt och F-skatt
som uppvisar den största procentuella ökningen av
antalet mål jämfört med 1995.
Ett i vissa avseenden bättre mått på
arbetsbelastningen än antalet mål är antalet gäldenärer,
och då särskilt antalet under en period tillkomna
gäldenärer som är nya i den meningen att de inte helt
nyligen har varit föremål för utredning hos
kronofogdemyndigheten. Utvecklingen de senaste åren
framgår av nedanstående tabell.
TABELL 7.4 GÄLDENÄRSUTVECKLINGEN 1993 -
1996 (I TUSENTAL)
GÄLDENÄR
ER
1993
1994
1995
1996
Tillkomn
a
348
290
298
312
varav
nya
174
136
136
153
varav
näringsid
kare
51
53
55
70
Avslutad
e
326
282
301
252
varav
nya
96
79
77
81
varav
näringsid
kare
34
44
55
65
varav
gallrade
17
-
28
18
Utgåend
e balans
571
580
578
637
varav
nya
69
37
37
46
varav
näringsidk
are
129
138
138
143
Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsfösäljning
har såväl antalet inkomna som antalet avslutade ärenden
minskat kraftigt, liksom antalet sålda objekt och antalet
ärenden i balans. Både antalet inkomna ärenden och
antalet ärenden i balans är nu, efter successiva
minskningar, mindre än hälften av vad det var år 1993.
Sedan det året har andelen fastigheter som säljs under
hand i stället för på exekutiv auktion ökat stadigt och
var år 1996 uppe i 33 procent.
Antalet inkomna konkurstillsynsärenden har minskat
något jämfört med 1995. År 1996 var antalet nya
konkurser 12 229. Antalet oavslutade ärenden vid årets
utgång har minskat kraftigt jämfört med 1995 och var
vid utgången av 1996 nere i 23 663. Enligt RSV kan
man av tillgänglig information sluta sig till att
myndigheterna under 1996 har varit mera aktiva än
tidigare i fråga om förordnande av förvaltare och
granskning av arvodesräkningar. Även granskningen av
förvaltarnas slutredovisning i övrigt har blivit
effektivare på flera av myndigheterna, vilket har lett till
högre kvalitet på redovisningen.
Antalet skuldsaneringsärenden har ökat ganska
mycket jämfört med 1995, som var det första hela
kalenderåret som denna arbetsuppgift fanns. År 1996
var antalet 5 206 ärenden. Även antalet ärenden i balans
har ökat, med nära 27 procent under 1996. Ungefär
hälften av de inkomna ansökningarna avvisas, avslås
eller avskrivs. I flertalet av de fall där
kronofogdemyndigheten lägger fram förslag till frivillig
skuldsanering lyckas man inte få förslaget godtaget av
samtliga borgenärer. I flertalet fall som handlagts av
tingsrätterna har dessa dock beslutat om tvingande
skuldsanering i enlighet med kronofogdemyndighetens
förslag, och RSV räknar med att
kronofogdemyndigheterna kommer att få gehör för sina
förslag i större utsträckning längre fram, när en mera
tydlig praxis hunnit utvecklas. Handläggningstiden fram
till ett beslut om frivillig skuldsanering var under 1996 i
genomsnitt nio månader.
I resultatredovisningen konstateras vidare att
produktiviteten 1996 har försämrats jämfört med 1995
utom vad gäller verksamhetsgrenarna summarisk
process, skuldsanering och, delvis, förebyggande
verksamhet. Bakom detta ligger att antalet avslutade
mål och ärenden har minskat utan att motsvarande
minskning av resursinsatsen.
RSV redovisar bedömningen att kvaliteten i
verksamheten generellt är god. Detta grundar verket på
att antalet överklaganden är litet i förhållande till det
totala antalet beslut och att kronofogdemyndigheternas
beslut i stor utsträckning står sig vid en överprövning
(produktkvalitet). Vidare konstateras att
handläggningstiderna har kunnat förkortas för samtliga
verksamhetsgrenar. Enligt RSV är handläggningstiderna
det viktigaste måttet på process-kvaliteten.
RSV har i början av 1997 redovisat en modell för
resultatstyrning inom exekutionsväsendet (RSV Rapport
1996:6). Redovisningen gäller främst den process för
målformulering, uppföljning och analys m.m. som
verket avser att tillämpa.
Regeringens bedömning
För landet som helhet gäller att handläggningstiderna
för de flesta typer av mål och ärenden nu förkortas och
balanserna minskar avsevärt. Regeringen bedömer bl.a.
mot den bakgrunden resultatet av
kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1996
som fullt tillfredsställande. Det finns dock inte
obetydliga regionala skillnader i fråga om t.ex.
handläggningstider. Detta är något som RSV enligt
regeringens mening bör uppmärksamma särskilt i sin
styrning av verksamheten och närmare utreda orsakerna
till.
Inom verksamhetsgrenen exekutiv
fastighetsförsäljning är situationen även för landet som
helhet fortfarande besvärlig, trots de förbättringar som
skett de senaste åren. Med nuvarande mindre
ärendetillströmning och med ökad användning av
underhandsförsäljning är emellertid utsikterna till
ytterligare förbättringar enligt regeringens mening goda.
Det bör nämnas att en utvärdering av exekutiv
försäljning under hand nyligen har gjorts av RSV.
Utvärderingen har bl.a. visat att det finns behov av
vissa rationaliseringsåtgärder i förfarandet.
Det finns anledning att uppehålla sig särskilt vid
uppgifterna i resultatredovisningen om hur
produktiviteten utvecklats. När den redovisade
produktiviteten i indrivningsarbetet för några år sedan
steg kraftigt i samband med ökande mål- och ärende-
volymer, i kombination med att resurser tillfälligt fördes
över från indrivningsverksamheten till främst den
summariska processen, påpekade regeringen i flera
sammanhang (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40)
att den bedömde det som ofrånkomligt att detta varit
förenat med sänkt ambitionsnivå inom vissa områden.
När tillströmningen av mål om betalningsföreläggande
och handräckning därefter minskade underströk
regeringen vikten av att återföra resurser till
indrivningsverksamheten för att återställa och förbättra
kvaliteten i indrivningsarbetet (jfr prop. 1994/95:100
bil. 8 s. 40 f).
Eftersom en höjd ambitionsnivå vad gäller
utredningarna i indrivningsarbetet inte med automatik
påverkar viktningen av prestationerna i
produktivitetsmätningen är det naturligt att den kan leda
till att den redovisade produktiviteten sjunker. Därför
kan en sådan utveckling inte utan vidare ses som något
negativt utan det fordras en närmare analys av hur
prestationernas innehåll har förändrats. Som redan
nämnts finns det ett behov av att förbättra uppföljningen
av ambitionsnivåerna för utredningen i olika typer av
mål och beträffande olika kategorier av gäldenärer. I
regleringsbrevet för år 1998 avser regeringen att
precisera vad som skall gälla i fråga om utvecklingen av
ambitionsnivåerna i olika kategorier av mål och
beträffande olika kategorier av gäldenärer.
I det här sammanhanget bör också påpekas att
minskningen av antalet avslutade enskilda mål
åtminstone till en betydande del är ett resultat av de
ändrade rutinerna fr.o.m. den 1 april 1996. Detta måste
givietvis beaktas när man gör jämförelser med tiden
före 1996.
Som redan antytts finns det en stor osäkerhet om hur
mål- och ärendemängden kommer att utvecklas i
fortsättningen. Utvecklingen vad gäller enskilda mål
under 1970- och 1980-talen kan grovt beskrivas så att
perioder av ganska stark ökning avlöstes av perioder av
stagnation men inte nämnvärd minskning av
målmängden. Detta har lett till en avsevärd ökning av
antalet mål under perioden som helhet. För de allmänna
målen gäller att tillströmningen har påverkats av flera
förändringar i rutiner m.m., främst det successiva
införandet av påminnelserutiner hos
skattemyndigheterna, som medförde att antalet mål
under en period sjönk kraftigt. Samtidigt bör framhållas
att det på senare tid är andra medelsslag än skatt som
antalsmässigt kommit att dominera bland de allmänna
målen och att ökningen vad gäller dessa medelsslag lett
till att man i dag är tillbaka på det tidiga 1980-talets
stora antal mål.
Med det som nu har sagts vill regeringen understryka
vikten av att alla möjligheter nu tas tillvara att genom
utveckling av teknikstöd, arbetsformer och organisation
m.m. förbereda myndigheterna så att de kan klara
verksamheten utan allvarliga störningar om mål- och
ärendemängderna i en relativt nära framtid på nytt
skulle börja öka påtagligt.
Regionindelningen
Riksdagen beslutade i december 1996 om en ny
regionindelning för kronofogdemyndigheterna. I stället
för de 24 myndigheter som fanns till utgången av år
1996 bildades den 1 januari 1997 tio regionala
myndigheter. RSV har i juni 1997 till regeringen
redovisat läget i arbetet med att forma den nya inre
organisationen för myndigheterna, ett arbete som
bedrivs i flera etapper under 1997. RSV har utfärdat
riktlinjer för detaljutformning av organisationen och
bemanning.
Regeringen har under utgiftsområde 3,
Skatteförvaltning och uppbörd föreslagit att även
skatteförvaltningen på regional nivå skall bestå av tio
myndigheter, med samma geografiska verksamhets-
områden som kronofogdemyndigheterna, fr.o.m. den 1
januari 1999. Förhållandena i Hallands län är emellertid
särpräglade och regeringen har i fråga om
skatteförvaltningen föreslagit att regionerna utformas på
det sättet att Kungsbacka, Varbergs och Falkenbergs
kommuner förs samman med Västra Götaland och
övriga kommuner i länet med Skåne. Motsvarande
justering bör vid samma tidpunkt göras i fråga om
kronofogdemyndigheterna. Det innebär att Laholms,
Halmstads och Hylte kommuner fr.o.m. den 1 januari
1999 förs över från Kronofogdemyndigheten i Göteborg
till Kronofogdemyndigheten i Malmö.
Regeringens bedömningar med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV:s revisionsberättelse avseende skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet innehåller inte någon
invändning.
I övrigt gäller att RRV i sin årliga rapport föreslår att
systemet för konkurstillsyn ses över med utgångspunkt i
konkurshanteringen som helhet. Översynen bör enligt
RRV bl.a. fokusera inriktningen av och ansvaret för
tillsynen. Vidare vill RRV uppmärksamma regeringen
på möjligheterna att effektivisera nuvarande tillsyn
genom förändringar i förvaltar- och arvodessystemen.
Regeringen beslutade den 7 maj 1997 direktiv för en
utredning om konkurstillsynen i framtiden m.m. (dir.
1997:74). I utredarens uppdrag ingår att utreda bl.a.
vilken inriktning och vilket närmare innehåll tillsynen
skall ha, vad som bör gälla för utseende och arvodering
av konkursförvaltare och om konkurskostnaderna totalt
sett kan minskas och i så fall hur det kan ske.
Utgångspunkten skall enligt direktiven vara att
tillsynsfunktionen även fortsättningsvis skall vara
offentlig och knuten till kronofogdemyndigheterna, att
RSV:s centrala funktion skall behållas och att
konkursförvaltningen skall vara privat. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 december 1998.
7.4 Anslag
E 1. Kronofogdemyndigheterna
1995/96
Utgift
1 779
315
1
Anslags
-
sparand
e
214 717
Därav
1996
Utgift
1 289
137
1997
Anslag
1 298
135
Utgifts-
prognos
1 318
000
1998
Förslag
1 283
651
1999
Beräkna
t
1 320
147
2000
Beräkna
t
1 356
899
1. Beloppen anges i tusental kronor
Medel för RSV:s arbetsuppgifter som central myndighet
inom exekutionsväsendet anvisas under utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd, ram- anslaget A 1.
Riksskatteverket.
Hos kronofogdemyndigheterna har det under
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 byggts upp
ett avsevärt anslagssparande. Regeringen har vid tre
tillfällen, nu senast våren 1997, beslutat om bortföring
av vissa medel från anslaget som en besparing.
Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut
62 760 000 kr förts bort från anslaget.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
För kronofogdemyndigheterna gäller för perioden
1995/96 - 1998 ett besparingskrav på 11 procent.
Därutöver har ett tillfälligt resurstillskott på 25 miljoner
kronor som gavs budgetåret 1994/95 därefter dragits
bort i två omgångar.
Det både i absoluta tal och i förhållande till
anslagsbeloppet avsevärda överskottet har flera
förklaringar. En viktig del av förklaringen är att det
allmänt sett är svårt att på förhand med någon större
precision ange i vilken takt medel som har avsatts för
investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på
IT-området kommer att förbrukas. För
kronofogdemyndigheterna tillkommer den
omständigheten att arbetet i ett omfattande projekt som
avser nytt teknikstöd för indrivningsverksamheten har
varit avbrutet under en stor del av 1996 och 1997 men
numera har återupptagits. En annan del av förklaringen
är minskat antal mål av vissa slag, vilket har lett till
lägre kostnader än beräknat för exekutiva förrättningar
m.m., och återhållsamhet hos myndigheterna med att
rekrytera nya medarbetare. Ett inte obetydligt belopp är
också avsatt för pensionsersättningar i samband med
avveckling av personal.
Den av RSV senast redovisade prognosen över
medelsförbrukningen tyder på att anslagssparandet hos
kronofogdemyndigheterna kommer att avvecklas helt
och ha vänts till ett mindre underskott vid utgången av
år 2000. Det bör understrykas att medelsförbrukningens
utveckling är starkt beroende av hur mängden
inkommande mål och ärenden utvecklas. De senaste
årens kraftiga minskning inom vissa verksamhetsgrenar
visar vissa tecken på att nu ha brutits. Det är dock
alltför tidigt att dra några säkra slutsatser om den saken.
Slutsatser
Regeringen finner mot bakgrund av det som sagts inte
anledning att nu göra någon ändrad bedömning vad
gäller resursbehovet under perioden t.o.m. år 2000.
8 Övrig verksamhet inom rättsväsendet
8.1 Anslag
F 1. Brottsförebyggande rådet
1995/96
Utgift
44 931
1
Anslags
-
sparand
e
3 354
Därav
1996
Utgift
33 385
1997
Anslag2
25 355
Utgifts-
prognos
37 886
1998
Förslag
46 864
1999
Beräkna
t
43 826
2000
Beräkna
t
46 757
1. Beloppen anges i tusental kronor
2. Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att BRÅ skall tillföras 9
miljoner kronor under 1997.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat
expertorgan under regeringen. Rådets övergripande mål
är att främja brottsförebyggande insatser genom
utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området och
därigenom bidra till att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten är
att ta fram underlag till regeringen och rättsväsendets
myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det
kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna
åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete.
Antalet anställda vid BRÅ räknat i årsarbetskrafter
var under budgetåret 1995/96 32, varav 25 var
tillsvidareanställda och 7 tillfälligt anställda. Dessutom
har BRÅ använt sig av konsulter och arvodesanställda
motsvarande tio årsarbetskrafter.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
BRÅ:s verksamhet kan delas upp på
verksamhetsområdena forsknings- och
utvecklingsverksamhet, stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete, officiell statistik för
rättsväsendet samt informations- och förlagsverksamhet.
Inom forsknings- och utvecklingsverksamheten har
BRÅ haft 48 pågående projekt och bedrivit extern
verksamhet i form av bl.a. föreläsningar, undervisning
och expertmedverkan i utredningar. Ett flertal
nystartade projekt avser brottsförebyggande arbete på
lokal nivå. BRÅ har medverkat i det arbete som
bedrivits av Kommittén för brottsförebyggande arbete
och har bl.a. genomfört en opinionsundersökning bland
allmänheten om brott och brottsförebyggande arbete.
Under budgetåret har BRÅ vidare inlett ett omfattande
projekt för att belysa effekter av tidiga åtgärder, bl.a.
sådana som syftar till att förhindra eller motverka att
barn och ungdomar dras in i en kriminell livsstil. BRÅ
har också deltagit i arbetet i Inrikesdepartementets
arbetsgrupp med uppgift att motverka och förebygga
rasistiskt våld. På uppdrag av regeringens barn- och
ungdomsdelegation och i samarbete med Centrum för
invandringsforskning har en enkätstudie genomförts
bland ungdomar om deras utsatthet för etniskt och
politiskt relaterat hot, spridning av rasistisk och
antirasistisk propaganda samt ungdomarnas attityder till
demokrati m.m.
Från och med den 1 januari 1996 övertog BRÅ hela
produktionen av den officiella rättsstatistiken från
Statistiska centralbyrån. Övertagandet har lett till att
rådet har utvecklat ett nytt system för
statistikproduktionen. Arbetet med att bygga upp en ny
databas och att revidera befintlig statistik har inneburit
att utgivningen av statistiken har försenats. Vid
årsskiftet 1997/98 räknar BRÅ med att ha kommit i
kapp med utgivningen av statistiken. Parallellt med
uppbyggnaden av databasen sker ett mer långsiktigt
arbete för att utveckla rättsstatistiken. Kostnaderna för
att ta över och utveckla rättsstatistiken har blivit
betydligt högre än beräknat och rådet behöver därför ett
tillskott på 9 miljoner kronor under innevarande
budgetår. Huvudorsaken är att kostnaderna för
uppbyggnaden av den nya databasen har blivit högre än
vad som kunde förutses.
BRÅ räknar också med att resursbehovet ökar med
7,3 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1998-
2000. Det främsta skälet till detta är de
strukturförändringar som pågår inom rättsväsendets
informationsförsörjning.
BRÅ bedriver en omfattande
informationsverksamhet om brottsprevention och andra
kriminalpolitiska frågor via bl.a. massmedier,
konferenser, seminarier och kurser. Rådet har två egna
tidskrifter, varav en engelskspråkig, som tillsammans
har en upplaga på ca 17 000 exemplar. BRÅ har också
ett brett internationellt kontaktnät för erfarenhets- och
forskningsutbyte. I syfte att göra statistiken mer
informativ och lättillgänglig har BRÅ utformat
statistikpaket och gjort det möjligt att teckna
abonnemang för dessa.
Regeringens bedömning av BRÅ:s resultat
BRÅ visar allmänt en hög ambitionsnivå med högt
ställda krav på kvalitet. Rådet har lagt ner ett stort
arbete på den officiella rättsstatistiken och har i princip
kommit i kapp med utgivningen av statistiken. De
områden som BRÅ har prioriterat överensstämmer med
den förstärkning av rådets inriktning mot stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete som krävs för att på sikt ta
hand om de uppgifter som följer av det nationella
brottsförebyggande programmet (Ds 1996:59). BRÅ
har i stor omfattning medverkat i det arbete som utförs
av Kommittén för brottsförebyggande arbete.
Utredningsförslag om förändringar av BRÅ:s
verksamhet
Regeringen uppdrog i juni 1996 åt en särskild utredare
att göra en översyn av forskningen inom rättsväsendet.
Utredaren överlämnade betänkandet Forskning för
rättsväsendet (Ds 1997:28) i mars 1997.
Utredningsförslaget syftar till en effektivare användning
av de samlade resurserna för forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet och till att
skapa förutsättningar för en bättre forskningsmiljö.
Utredaren föreslår bl.a. att forsknings- och
utvecklingsverksamheten vid BRÅ och
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet läggs samman till en
enhet vid BRÅ och att denna lokaliseras till
forskningsenhetens nuvarande lokaler vid
Polishögskolan i Sörentorp, Solna.
BRÅ skall enligt förslaget ha två huvuduppgifter,
dels stöd till lokalt brottsförebyggande arbete, dels
forsknings- och utvecklingsverksamhet för rätts-
väsendet. Stödet till lokalt brottsförebyggande arbete är
ett led i genomförandet av det nationella
brottsförebyggande programmet, för vilket Kommittén
för brottsförebyggande arbete har ansvaret t.o.m.
utgången av 1998. Vidare skall BRÅ ges det
huvudsakliga ansvaret för att det bedrivs forskning om
ekonomisk brottslighet. Den forskning om ekobrott som
i dag finns vid olika institutioner över hela landet, bör
enligt utredaren tas tillvara genom att BRÅ utlyser
projektmedel för sådan forskning. Forskare från
universitet och högskolor kan då ansöka om dessa
medel. Rådets anställda bör enligt förslaget i ökad
utsträckning kunna delta i kompetensutveckling för
personal inom rättsväsendet. Liksom tidigare skall
rådet, enligt utredningen, ansvara för den officiella
rättsstatistiken, utföra analyser och prognoser av
brottsutvecklingen samt lämna information om
forsknings- och utvecklingsverksamhet liksom om
brottsförebyggande verksamhet. Ren metodutveckling
skall enligt förslaget även i framtiden främst vara en
fråga för myndigheterna själva. BRÅ bör dock kunna
lämna vetenskapligt stöd i arbetet och hjälpa till med att
utveckla metoder som kan underlätta för myndigheterna
att bättre följa upp sin verksamhet. Till det som BRÅ
särskilt bör uppmärksamma hör frågor som har
samband med rättsväsendets totala effektivitet.
Verksamheten skall enligt förslaget bedrivas i nära
samarbete med universitet och högskolor och med de
andra myndigheterna inom rättsväsendet. Rörlighet
mellan de olika miljöerna skall uppmuntras. Den
professur i polisforskning som i dag finns vid
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet skall enligt förslaget
föras över till BRÅ och på sikt bör BRÅ kunna inrätta
professurer med ett universitets eller en högskolas
medverkan. Rådet bör enligt förslaget också utnyttja
möjligheten med adjungerade professorer vid universitet
och högskolor.
Utredaren föreslår att det inrättas ett rådgivande
organ i form av en referensgrupp med företrädare för
Justitiedepartementet och rättsväsendets myndigheter
och med statssekreteraren i Justitiedepartementet som
ordförande. Referensgruppen skall främst lämna förslag
till prioriteringar inom rådets forsknings- och
utvecklingsverksamhet och verka för ökade kontakter
mellan praktiskt och vetenskapligt verksamma inom
rättsväsendet. Referensgruppen bör även kunna ta upp
andra frågor som är av gemensamt intresse för
rättsväsendets myndigheter, t.ex. utveckling av
rättsstatistiken och informationsinsatser som kan beröra
flera myndigheter. Referensgruppen övertar därmed
också den nuvarande informationsdelegationens
uppgifter. Den vetenskapliga nämnden skall enligt
förslaget även fortsättningsvis bidra till hög vetenskaplig
kvalitet i verksamheten.
Förändringarna bör enligt utredaren kunna träda i
kraft den 1 januari 1998. Eftersom förslagen innebär
nya och väsentligt utökade arbetsuppgifter för BRÅ,
föreslår utredaren att rådet årligen bör kunna disponera
medel i storleksordningen 50-60 mkr. I beloppet ingår
BRÅ:s nuvarande budget, budgeten för
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet på drygt 8 mkr, ca
10 mkr för ekobrottsforskning och ca 8 mkr för att
kunna ta över de uppgifter som Kommittén för
brottsförebyggande arbete har. Enligt utredaren bör
rättsväsendets myndigheter i viss utsträckning bidra med
medel till uppbyggnaden av den utvidgade forsknings-
och utvecklingsenheten vid BRÅ samt betala för
uppdrag som rådet utför direkt för deras räkning.
Remissinstansernas synpunkter
Betänkandet har remissbehandlats. En övervägande
majoritet av remissinstanserna är positiva till
utredningens förslag om en sammanslagning. BRÅ och
Kommittén för brottsförebyggande arbete anser att
förslaget är av sådan principiell karaktär att det bör
utredas ytterligare. BRÅ, Juridiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet m.fl. ifrågasätter om förslaget
innebär en tillräcklig utökning av BRÅ:s resurser.
En del remissinstanser påpekar att god forskning mer
är ett resultat av bl.a. personliga kvaliteter hos
personalen och en väl fungerande forskningsmiljö än av
den yttre organisationen. Några, bl.a. BRÅ, betonar
värdet av att det finns flera konkurrerande
verksamheter.
Många remissinstanser, däribland Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen anser att
det är väsentligt med en referensgrupp, för att
regeringen och övriga myndigheter skall få inflytande
över bl.a. vilka områden som skall prioriteras och för
ökad samverkan inom rättsväsendet. Andra, bl.a. BRÅ,
Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet
och Jusek, pekar på risken för en alltför stark styrning.
BRÅ menar att förslaget medför risk för
kompetenskonflikter mellan t.ex. referensgruppen, den
vetenskapliga nämnden och ansvariga forskare och
hävdar dessutom att forskningens självständighet och
därmed trovärdighet skulle urholkas. BRÅ har även
framfört stark kritik mot förslaget att statssekreteraren i
Justitiedepartementet skulle vara ordförande i
referensgruppen. Humanistisk- samhällsvetenskapliga
forskningsrådet pekar på risken för att det vetenskapliga
inslaget i forskningen och vetenskapligt baserade
initiativ till forskning får stå tillbaka till förmån för mer
kortsiktiga intressen. Kriminologiska institutionen vid
Stockholms universitet menar att en rimligare styrning
skulle kunna ske genom inrättandet av programstöd för
olika områden, där t.ex. BRÅ:s vetenskapliga nämnd
ges uppdraget att fördela medlen bland ansökningar från
forskare inom och utom BRÅ.
De flesta remissinstanser är ense om den allmänna
inriktningen av myndighetens arbete men flera lämnar
synpunkter på enskilda angelägna forskningsområden.
Några anser att forskningen om ekonomisk brottslighet,
bl.a. på grund av sin karaktär av grundforskning och
tvärvetenskap, bör vara en uppgift för universitet och
högskolor. Att rådet skulle ha ansvar för projektmedel
till ekobrottsforskning välkomnas av några och
ifrågasätts av andra. Linköpings universitet anser att
sådan medelsfördelning bör skötas av ett från BRÅ
fristående organ.
BRÅ och Jusek menar att den föreslagna
lokaliseringen skulle försvåra rådets täta kontakter med
företrädare för myndigheter, organisationer och skolor
samt med journalister och allmänhet. Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser också att
den föreslagna lokaliseringen kan bidra till en isolering.
Rådet menar vidare att hyreskostnaderna i Sörentorp
inte är väsentligt lägre än andra alternativ. BRÅ anför
också bl.a. att det finns risk för att dess trovärdighet kan
ifrågasättas om verksamheten sammankopplas med
polisverksamhet.
Regeringens bedömning av utrednings-
förslaget
Sammanslagning av BRÅ och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet
Kraven på kriminalpolitiken och myndigheterna inom
rättsväsendet ökar. Rättsväsendet måste bli effektivare
och insatserna på det kriminalpolitiska området måste,
för att fungera väl, bygga på kunskap. Rättsväsendets
nuvarande resurser är begränsade och det ekonomiska
läget gör att de inte kan öka nämnvärt. Resurserna för
tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet inom
rättsväsendet är i huvudsak delade mellan de två relativt
små institutionerna BRÅ och Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet.
För att få en effektivare användning av de samlade
resurserna för forskning, utveckling och därmed
sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet anser
regeringen därför att verksamheten vid BRÅ och
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet bör slås ihop. En
sammanslagning skulle bl.a. ge en bredare verksamhet,
större flexibilitet samt bättre förutsättningar för att göra
helhetsbedömningar av utredningsbehovet och för större
projekt. Regeringen anser inte att det finns behov av
ytterligare utredning för att kunna ta ställning till
förslaget om en sammanslagning.
Sammanslagningen bör inledas den 1 januari 1998.
Rikspolisstyrelsens forskningsenhets nuvarande budget
på 8,1 miljoner kronor bör därför överföras till BRÅ i
enlighet med utredarens förslag.
BRÅ:s arbetsuppgifter
BRÅ är och skall fortsätta att fungera som expertorgan
åt regeringen och rättsväsendets myndigheter, vilket gör
att BRÅ:s verksamhet skiljer sig från den vid
exempelvis universitet och högskolor. Rådets
huvuduppgifter är att ta fram underlag till regeringen
och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och
prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdera
vidtagna åtgärder och stödja lokalt brottsförebyggande
arbete. Rådet skall också främja brottsförebyggande
insatser genom utveckling, tillämpad forskning och
information. BRÅ bör även fortsättningsvis ha ett nära
samarbete med de universitet och högskolor som redan
bedriver forskning inom området eller som planerar
sådan forskningsverksamhet.
BRÅ skall mer än tidigare fungera som ett centrum
för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom hela
rättsväsendet. Rådet skall prioritera samma områden
som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort. BRÅ
skall delta i undervisningen vid Polishögskolan och i
kompetensutveckling för anställda inom hela
rättsväsendet. Det är viktigt att BRÅ med kort varsel
kan ta hand om uppdrag som regeringen eller
rättsväsendets myndigheter har behov av att få utförda.
Stöd till lokalt brottsförebyggande arbete
En av BRÅ:s viktigaste uppgifter är, som nämnts, att
stödja lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ bör
förbereda sig för att vid årsskiftet 1998/1999 helt ta
över de uppgifter Kommittén för brottsförebyggande
arbete ansvarar för. Rådet bör för detta ändamål få 3
miljoner kronor för 1998. Utredningens förslag att på
sikt tillföra omkring 8 miljoner kronor kommer att vara
utgångspunkt för regeringens fortsatta bedömning av
hur mycket pengar BRÅ bör erhålla för det lokala
brottsförebyggande arbetet.
Många lokala organ som bedriver
brottsförebyggande verksamhet kallar sig
brottsförebyggande råd vilket innebär en risk för
förväxling. Därför bör BRÅ, i samband med
sammanslagningen, byta namn till Nationella
brottsförebyggande rådet.
BRÅ skall stimulera det lokala brottsförebyggande
arbetet, genom att bl.a. aktivt verka för att lokalt
brottsförebyggande arbete organiseras på ett lämpligt
sätt, samla och sprida kunskap om framgångsrika
projekt, hjälpa till med uppföljning och utveckling av
projekt samt verka för att behovet av kvalificerad
utbildning tillgodoses. Samverkan mellan BRÅ, övriga
myndigheter, privata näringsidkare, organisationer,
föreningar och enskilda medborgare är av avgörande
betydelse för att det brottsförebyggande arbetet skall
lyckas. BRÅ skall också, efter övertagandet av
kommitténs uppgifter, fortsätta kommitténs arbete med
att fördela medel till lokala brottsförebyggande projekt.
Forskning om ekonomisk brottslighet
Ansvaret för att det bedrivs ekobrottsforskning bör, som
utredaren föreslår, i ett inledningsskede ligga hos BRÅ.
Eftersom det rör sig om ett nytt forskningsområde anser
regeringen att goda skäl talar för en stegvis
resursökning och föreslår därför att BRÅ för forskning
om den ekonomiska brottsligheten engångsvis tillförs 3,
6 respektive 8 miljoner kronor under budgetåren 1998-
2000. Genom att ansvaret läggs på BRÅ kan
verksamheten i större utsträckning styras till särskilt
angelägna frågor och resultaten kan lättare användas
som underlag för åtgärder. Regeringen anser att det är
viktigt i ett skede när omfattningen av forskningen är
begränsad och behovet av att snabbt få fram forskning
är mycket stort. Att en stor del av verksamheten
kommer att bestå av utvecklingsarbete, utvärdering och
kunskapsförmedling talar också för att lägga ansvaret på
BRÅ. Den delen av verksamheten bör även i framtiden
ligga hos rådet. För att säkerställa att det bedrivs
forskning på området, bör huvuddelen av de medel som
BRÅ tilldelas för ekobrottsforskning utlysas som
projektmedel för forskning om ekonomisk brottslighet,
vilka forskare från universitet och högskolor kan ansöka
om. Härigenom stimuleras forskning vid olika
institutioner i landet. Detta bör säkerställa en långsiktig
kunskapsutveckling på området.
Styrningen av BRÅ
För att regeringen och rättsväsendets myndigheter skall
kunna påverka inriktningen av BRÅ:s verksamhet, så
att de områden prioriteras där behovet av kunskap och
beslutsunderlag är störst, bör en referensgrupp bildas.
Ett syfte med ett sådant organ är också att stimulera
kontakter mellan BRÅ och övriga myndigheter inom
rättsväsendet. BRÅ:s chef bör vara ordförande i
referensgruppen. Att avgöra vilka slutsatser som skall
dras av forsknings- utvecklings- och
utredningsverksamheten samt av rättsstatistiken
ankommer naturligtvis inte på referensgruppen.
Bildandet av en referensgrupp gör att det inte längre
finns behov av en särskild informationsdelegation. Den
vetenskapliga nämnden bör finnas kvar för att garantera
en hög vetenskaplig kvalitet. Styrelsen, referensgruppen
och den vetenskapliga nämnden skall ha i huvudsak
olika uppgifter och någon risk för kompetenskonflikter
bör därför inte föreligga.
BRÅ:s lokalisering
Faktorer som tillgänglighet och rekryteringsmöjligheter
talar för att BRÅ även fortsättningsvis skall vara
lokaliserat i Stockholm. Det bör vara en fråga för
myndigheten att med detta som utgångspunkt och med
beaktande av kostnaderna för olika alternativ besluta i
lokaliseringsfrågan.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende BRÅ.
Slutsatser
Regeringen föreslår att BRÅ tilldelas ett anslag på
46 864 000 kronor för år 1998. I detta belopp ingår
bl.a. en överföring av Rikspolisstyrelsens
forskningsenhets nuvarande budget på 8,1 mkr, 3 mkr
för stöd till lokalt brottsförebyggande arbete samt
engångsvis dels 3 mkr för forskning om ekonomisk
brottslighet, dels 7 mkr för rättsstatistiken.
Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att BRÅ
engångsvis skall tillföras ytterligare 9 miljoner kronor
under innevarande budgetår, för att täcka de ökade
kostnaderna för rättsstatistiken. För att bl.a. kunna
fortsätta utvecklingsarbetet med rättsstatistiken bör BRÅ
också erhålla ett engångsvis tillskott på 7 miljoner
kronor för 1998.
BRÅ:s resursbehov för rättsstatistiken avser stora
belopp i förhållande till den nuvarande budgeten.
Justitiedepartementet har gett Statskontoret i uppdrag att
göra en översyn av BRÅ:s arbete med produktion och
utveckling av rättsstatistiken och att lämna förslag på
handlingsalternativ för det fortsatta arbetet med denna.
Statskontoret skall redovisa resultatet av översynen
senast den 1 november 1997.
Kraven på rättsstatistiken på längre sikt och den
framtida organisationen av arbetet med rättsstatistiken
faller utanför Statskontorets uppdrag. Regeringen
överväger vilka åtgärder som behöver vidtas för att det
långsiktiga behovet av utveckling på rättsstatistikens
område skall kunna tillgodoses på bästa sätt.
Utredarens förslag om att rättsväsendets myndigheter
bör betala för olika uppdrag som BRÅ utför direkt för
deras räkning och att myndigheterna på sikt i viss
utsträckning bör bidra med medel till forsknings- och
utvecklingsverksamheten vid BRÅ bereds vidare inom
Justitiedepartementet.
Sammanslagningen förutsätter att BRÅ inledningsvis
koncentrerar sina resurser på att snabbt få den nya
organisationen att fungera på ett så effektivt sätt som
möjligt. BRÅ:s expansion under de senaste åren, de
höga kostnaderna för rättsstatistiken och regeringens
förslag om att verksamheten skall utökas ytterligare, gör
sammantaget att det finns anledning för BRÅ att
ytterligare utveckla metoder för styrning, uppföljning
och analys av verksamheten. Generellt måste
exempelvis en avvägning göras mellan kvaliteten i
resultatet och gjorda resursinsatser. BRÅ bör vidare
noga överväga vilka rationaliseringar som kan göras
inom såväl rättsstatistiken som övriga
verksamhetsområden för att minska kostnaderna.
Regeringen kommer att noga följa verksamheten och
medelsanvändningen och särskilt granska effekterna av
den relativt omfattande utökningen av rådets
verksamhet.
F 2. Rättsmedicinalverket
1995/96
Utgift
249 896
1
Anslags
-
sparand
e
23 286
Därav
1996
Utgift
170 342
1997
Anslag
165 728
Utgifts-
prognos
182 027
1998
Förslag
165 709
1999
Beräkna
t
170 887
2000
Beräkna
t
176 231
1. Beloppen anges i tusental kronor
Rättsmedicinalverket (RMV) skall ansvara för
genomförandet av rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk,
rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den
utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon
annan statlig myndighet. RMV skall genom sin
verksamhet medverka till att skapa goda förutsättningar
för rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.
En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret
1995/96 visar att RMV:s utgifter inom den
anslagsfinansierade verksamheten överstigit anslaget
med 1,7 miljoner kronor som tagits från det tidigare
anslagssparandet. Överskridandet beror bl.a. på
avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin. Prognosen
för anslagsbelastningen under innevarande budgetår
visar att RMV:s utgifter kommer att överstiga anslaget
med närmare tio procent, vilket kommer att ytterligare
belasta anslagssparandet.
Det ackumulerade anslagssparandet uppgick till 23,3
miljoner kronor men beräknas i sin helhet vara
förbrukat efter utgången av 1998, främst för
avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
En genomgång av RMV:s årsredovisning för budgetåret
1995/96 visar att de mål som statsmakterna uppställt för
RMV:s verksamheter i allt väsentligt har kunnat infrias.
– RMV uppfyller i så gott som samtliga ärenden de
krav som ställts på undersöknings- och
handläggningstider.
– Mycket arbete har satsats på kvalitetssäkringsarbete
samt på kompetens- och metodutveckling.
– Den tidigare mycket svaga rekryteringen av
rättsläkare har under budgetåret radikalt förbättrats.
– Forsknings- och utvecklingsarbetet samt
informationsinsatserna har intensifierats.
– RMV har utvecklat sin ADB-verksamhet.
– Regleringsbrevets krav på verksamhetsuppföljning
och resultatanalys har tillgodosetts genom
utvecklade system för ärendehantering,
kvalitetsövervakning och erfarenhetsåterföring. För
att bl.a. förfina och förenkla systemen för
styckekostnadsanalyser planerades en utveckling av
ekonomihanteringsrutinerna under budgetåret
1995/96. Emellertid har beslut om upphandling av
nytt ekonomihanteringssystem fattats först i februari
1997.
– Under 1996 har den rättskemiska avdelningen blivit
ackrediterad av SWEDAC som
provningslaboratorium omfattande 23 olika metoder
och 68 olika analyter.
Regeringen gav den 21 december 1995 RMV i uppdrag
att göra en översyn och analys av den rättspsykiatriska
undersökningsverksamhetens dimensionering och
struktur. Resultatet av utredningen och en särskild
skrivelse med RMV:s ställningstagande redovisades till
regeringen den 25 februari 1997.
Den bedömning av den framtida ekonomiska
situationen som gjorts i budgetunderlaget gäller under
förutsättning att den rättspsykiatriska enheten i Uppsala
läggs ned under försommaren 1998 och att
entreprenadverksamheten i Vadstena avvecklas fr.o.m.
1999. Enligt RMV:s bedömning är ramarna mycket
knappa och för att undvika underskott kommer det att
bli nödvändigt att bl.a. successivt minska insatserna för
personal- och kompetensutveckling samt stödet till
forsknings- och utvecklingsarbete.
Budget för avgiftsfinansierad verksamhet
TABELL 8.1 OFFENTLIGRÄTTSLIG
VERKSAMHET DÄR MYNDIGHETEN
DISPONERAR AVGIFTSINTÄKTERNA
UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPO-
NERAS) 1
KOSTNADE
R
RESULT
AT
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNIN
G
%
Utfall
1995/96
22 903
25 977
-3 074
88
varav 1996
14 691
17 429
-2 738
84
Prognos
1997
14 000
14 800
- 800
95
Budget 1998
14 400
14 600
-200
99
Beräknat
1999
15 000
Beräknat
2000
15 500
1. Av intäkterna under perioden härrör 12-13 % från uppdrag från staten.
Resten (87-88 %) härrör från övriga uppdragsgivare.
RMV bedriver avgiftsfinansierad offentligrättslig
verksamhet inom den rättsgenetiska avdelningen
(Rättsgenetiska institutet). Verksamheten har under
nittiotalet genomgått ett metodologiskt förnyelsearbete
vilket har medfört att resursinsatsen per ärende minskat
avsevärt. RMV har därför under våren 1996 fattat
beslut om dels en personalreduktion på ca 20 %, dels en
minskning av lokalytan med en tredjedel. Beslutade
åtgärder är huvudsakligen genomförda. Intäkterna
beräknas minska med ca 10% under 1997 till följd av
sjunkande ärendemängd vilket i sin tur beror på
sjunkande nativitet. RMV har beslutat om en
avgiftshöjning under hösten 1997 vilken tillsammans
med nyssnämnda åtgärder bedöms leda till att
uppdragsintäkterna täcker driftskostnaderna.
TABELL 8.2 UPPDRAGSVERKSAMHET
UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPO-
NERAS)1
KOSTNADE
R
RESULT
AT
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNIN
G
%
Utfall
1995/96
43 315
45 077
-1 762
96
varav 1996
25 077
26 145
-1 068
96
Prognos
1997
22 100
22 100
0
100
Budget 1998
22 000
22 000
0
100
Beräknat
1999
19 200
Beräknat
2000
17 500
1. Av intäkterna under perioden härrör 50- 51% från uppdrag från staten.
Resten (49-50 %) härrör från övriga uppdragsgivare.
Den uppdragsverksamhet som inte är offentligrättslig
bedrivs inom rättspsykiatri- och rättskemiområdena.
Uppdragen inom rättskemiområdet har fortlöpande ökat
i antal och intäkterna från avgifter täcker kostnaderna.
Inom det rättspsykiatriska området har, efter beslut i
riksdag och regering, RMV givits i uppdrag att
avveckla den psykiatriska uppdragsvården vilket
medfört kraftigt minskade intäkter och efter hand
minskade kostnader. Under 1996 har RMV:s
uppdragsintäkter jämfört med 1994/95 sammantaget
minskat med 28 % till 39,7 miljoner kronor.
Avvecklingen av vårduppdragen är verkställd under
1996 men vissa avvecklingskostnader kvarstår under
1997.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Den ekonomiadministrativa värdering som RRV
utfört av samtliga statliga myndigheter har beträffande
RMV givit EA-värdet fullt tillfredsställande.
Slutsatser
Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som
RMV har gjort i årsredovisning m.m. och menar att
arbetet även fortsättningsvis bör bedrivas med samma
inriktning.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att
165 709 000 kronor anvisas under anslaget F2
Rättsmedicinalverket. För åren 1999 och 2000 beräknas
anslaget till 170 887 000 respektive 176 231 000
kronor.
F 3. Gentekniknämnden
1995/96
Utgift
2 140
1
Anslags-
sparande
1 546
Därav
1996
Utgift
1 594
1997
Anslag
2 127
Utgifts-
prognos
2 127
1998
Förslag
2 218
1999
Beräkna
t
2 283
2000
Beräkna
t
2 351
1. Beloppen anges i tusental kronor
Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994. Nämnden
övertog bl.a. de arbetsuppgifter som Delegationen för
hybrid-DNA-frågor hade.
Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över
ansökningar om tillstånd enligt lagen (1994:900) om
genetiskt modifierade organismer och samråda med
andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter.
Nämnden skall vidare bedriva rådgivande verksamhet
samt följa utvecklingen på genteknikområdet och
bevaka de etiska frågorna.
Det anslagssparande som byggts upp under
budgetåret 1995/96 beräknas inte öka under innevarande
år vilket tyder på att myndighetens verksamhet nu, efter
en uppstartningsperiod, är fullt utbyggd.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Det övergripande målet för Gentekniknämnden är att
nämnden skall främja en etiskt försvarbar och säker
användning av gentekniken så att oönskade effekter på
människors och djurs hälsa och miljön undviks.
Flera decenniers forskningsinsatser på genteknikens
område har lett till praktiska tillämpningar och
kommersiella produkter inom sjukvårds- och
jordbrukssektorerna. Tekniken har börjat tillämpas även
inom livsmedelssektorn. Forskningen inom gentekniken
har vidare öppnat möjligheter inom miljövården genom
att skräddarsy organismer för nedbrytning av
miljögifter.
Utvecklingen på genteknikområdet går snabbt. En
missbedömning av teknikens användning kan medföra
skador på miljön som inte kan repareras.
Gentekniknämndens verksamhet är därför mycket
betydelsefull. Samhällets åtgärder syftar till att
minimera riskerna för skador på miljön samt andra
oönskade effekter.
Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1995/96
framgår att nämnden genom att bl.a. avge yttranden,
utarbeta rapporter och anordna konferenser har verkat
för att det övergripande målet skall uppnås.
Regeringens bedömning med anledning
av revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Gentekniknämnden för år
1995/96.
Slutsatser
Omfattningen av Gentekniknämndens verksamhet är väl
avvägd. Nämnden bör därför för nästa budgetår få ett
anslag som är oförändrat i förhållande till anslaget för
innevarande budgetår. För åren 1999 och 2000 beräknas
anslaget till 2 283 000 respektive 2 351 000 kronor.
F 4. Brottsoffermyndigheten
1995/96
Utgift
12 372
1
Anslags
-
sparand
e
3 500
Därav
1996
Utgift
8 944
1997
Anslag
9 500
Utgifts-
prognos
11 500
1998
Förslag
9 356
1999
Beräkna
t
9 631
2000
Beräkna
t
9 915
1. Beloppen anges i tusental kronor
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och
uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter samt
bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall
särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och
ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid
myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av
vissa ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för
prövning om bidrag från brottsofferfonden. Vid årets
slut fanns 16 anställda vid myndigheten.
En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret
1995/96 visar att myndigheten sparade 1,4 miljoner
kronor under förra budgetåret. Myndighetens prognos
för innevarande år visar att anslagsbelastningen kommer
överstiga tilldelat anslag med 2 miljoner kronor.
Myndighetens ackumulerade sparande kommer enligt
denna prognos vara 1,5 miljoner kronor vid årets slut.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Under kalenderåret 1996 inkom drygt 4 700
brottsskadeärenden, vilket är en ökning med sex procent
jämfört med kalenderåret 1995. Av de inkomna
brottsskadeärendena härrör knappt 4 100 st eller 85
procent ifrån personskador, medan resterande drygt
600 st eller 15 procent härrör ifrån sak- och
förmögenhetsskador. Under kalenderåret har antalet
inkomna personskadeärenden ökat medan antalet
inkomna sak- och förmögenhetsärenden i det närmaste
varit oförändrat. Brottsoffermyndigheten bedömer att
antalet brottsskadeärenden kommer fortsätta öka med
mellan fem och tio procent årligen de närmaste åren.
I regleringsbrevet för det gångna budgetåret angavs
att 70 procent av brottsskadeärendena skall handläggas
inom tre månader, att ärendebalansen i fråga om
brottsskadeersättning skall minska samt att
Brottsoffermyndigheten skall ägna särskild
uppmärksamhet åt informationsinsatser avseende
möjligheterna till bidrag från brottsofferfonden.
Myndigheten har inte uppnått målet med att
handlägga 70 procent av brottsskadeärendena inom tre
månader. Detta förklaras med att en stor del av ärenden
kräver komplettering. Ärendebalansen i fråga om
brottsskadeersättning har minskat, med fem procent till
ca 1 700 vid budgetårets slut. Antalet avgjorda
brottsskadeärenden var under kalenderåret närmare 5
100, vilket är en ökning med 18 procent jämfört
kalenderåret 1995. Brottsoffermyndig-hetens
handläggningskostnad per ärende uppgick under
kalenderåret 1996 till 1 718 kronor, vilket är 50 kronor
lägre än för budgetåret 1994/95.
Från brottsofferfonden har under budgetåret 13,3
miljoner kronor delats ut till 79 olika brottsofferprojekt.
Av dessa medel har Brottsofferjourernas riksförbund
tilldelats ca 2,7 miljoner kronor, kvinnojourerna 1,8
miljoner kronor och olika forskningsprojekt på området
4,5 miljoner kronor. Resterande medel har utbetalats
dels till privat och offentlig brottsofferinriktad
verksamhet, dels till informationsinsatser. Till
brottsofferfonden inkom under budgetåret 15,7 miljoner
kronor. Brottsofferfonden tillförs medel främst genom
avgifter från dem som dömts för brott där fängelse
ingår i straffskalan. Fonden tillförs även medel från de
personer som avtjänar straff i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll i sådana
fall där de åläggs att till fonden betala en avgift på 50
kronor per dag som verkställigheten skall pågå, dock
högst 3 000 kronor.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Brottsoffermyndigheten
för år 1995/96
Slutsatser
För första gången sedan 1992/93 har ärendebalansen
minskat i fråga om brottsskadeärenden. Detta har skett
samtidigt som antalet inkomna ärenden har ökat med
sex procent. En delförklaring finns säkert i att
personalen vid den tämligen nybildade myndigheten (1
januari 1994) nu blivit mer erfaren och utvecklat
effektivare handläggningsrutiner. Den effektivare
handläggningen avspeglar sig även i lägre
styckkostnader. Regeringen anser att kostnaderna för
handläggning av den beräknade mängden
brottsskadeärenden ryms inom den befintliga
ekonomiska ramen.
Anslaget för 1998 minskar jämfört med 1997 på
grund av vissa tekniska justeringar som motiveras av
ändrade utgifter. Som kompensation för beräknade
utgiftsökningar för löner m.m. räknas anslaget upp med
215 000 kronor. Vidare minskas anslaget med 155 000
kronor med anledning av att lönekostnadspålägget 1998
ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier
fr.o.m. år 1998. Anslaget minskas också med 204 000
kronor med anledning av statens lokalförsörjningsverks
bedömning av hur mycket lokalhyrorna kan sänkas vid
omförhandlingar av hyresavtal.
Sammantaget föreslås därmed 1998 års anslag uppgå
till 9 356 000 kronor. För åren 1999 och 2000 beräknas
anslaget till 9 631 000 respektive 9 915 000 kronor.
F 5. Ersättning för skador på grund
av brott
1995/96
Utgift
81 119
1
Anslags
-
sparand
e
Därav
1996
Utgift
58 218
1997
Anslag
71 500
Utgifts-
prognos
68 000
1998
Förslag
73 645
1999
Beräkna
t
75 074
2000
Beräkna
t
76 533
1. Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt
brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av
brott. De huvudsakliga faktorerna som styr utgifterna på
anslaget är antalet beviljade ansökningar och
brottsskadeersättningens storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.
Regeringens överväganden
Under budgetåret 1995/96 utbetalades drygt 81 miljoner
kronor i brottsskadeersättning. Merparten utgick som
ersättning för personskador medan knappa 0,7 miljoner
utgick som ersättning för sak- och förmögenhetsskada.
Som framgår av redovisningen under anslaget F 4
Brottsoffermyndigheten, har antalet ansökningar om
brottsskadeersättning ökat under budgetåret, en ökning
som förväntas hålla i sig även de närmaste åren. Med
hänsyn till detta har regeringen beräknat anslaget till
73 645 000 kronor.
I departementspromemorian Några frågor om
brottsskadeersättning, Ds 1997:45, föreslås vissa
ändringar i brottsskadelagen. Förslagen avser bl.a.
ansökningstidens längd och jämkning av
brottsskadeersättning. Om promemorians samtliga
förslag genomförs bedöms genomförandet kunna ske
utan kostnadsökningar. Regeringen planerar att avlämna
en proposition under budgetåret.
För budgetåren 1999 och 2000 har anslaget beräknats
till 75 074 000 kronor respektive 76 533 000 kronor.
F 6. Rättshjälpskostnader m.m.1
1995/96
Utgift
1 216
597
2
Anslags
-
sparand
e
Därav
1996
Utgift
842 682
1997
Anslag
853 972
Utgifts-
prognos
840 000
1998
Förslag
758 544
1999
Beräkna
t
758 544
2000
Beräkna
t
758 544
1. Anslaget hette tidigare Rättshjälpskostnader
2. Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap.
10 § rättegångsbalken, rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om
målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel.
Rättshjälp omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt
misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare),
rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. De
faktorer som styr kostnaderna är framförallt antalet
ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad,
ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare
samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av
den rättssökande.
Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 §
rättegångsbalken bestämmer regeringen den
timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för
arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden
och offentliga försvarare regleras också i viss
utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns
två taxor; en taxa för ersättning till offentliga försvarare
i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för
ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter
gemensam ansökan (DVFS 1996:13, B32 resp.
1996:14, B33). Taxorna beslutas av Domstolsverket på
grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har
bestämt timkostnadsnormen för perioden den 1 juli 1996
- den 31 december 1997 till 803 kronor exklusive
mervärdesskatt (1004 kr inklusive mervärdesskatt).
Regeringens överväganden
Ny rättshjälpslag
Den nya rättshjälpslag (prop. 1996/97:9, bet.
1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55). som träder i kraft
den 1 december i år innebär en mängd förändringar.
En viktig nyhet är att rättshjälpen blir generellt
subsidiär till rättsskyddet. Den som har en
rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella
angelägenheten skall inte få rättshjälp. Inte heller
skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i
övrigt eller sina ekonomiska och personliga
förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring
kunna få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall
dock rättshjälp kunna beviljas också den som borde
ha haft en rättsskyddsförsäkring.
Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte att
utgöra ett yttersta skyddsnät för dem som inte kan få
rättsligt bistånd på annat sätt behålls, innebär det nya
systemet också kostnadssänkningar. Den nya
rättshjälpslagen med följdändringar beräknas på sikt
leda till besparingar på knappt 200 miljoner kronor per
år.
Slutsatser
Anslaget beräknas till 758 544 000 kronor för åren
1998-2000. Minskningen av utgifterna jämfört med år
1997 beror på den nya rättshjälpslag som beskrivits
ovan.
F 7. Diverse kostnader för
rättsväsendet
1995/96
Utgift
46 937
1
Anslags
-
sparand
e
Därav
1996
Utgift
34 010
1997
Anslag
10 222
Utgifts-
prognos
24 222
1998
Förslag
19 560
1999
Beräkna
t
19 974
2000
Beräkna
t
20 398
1. Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättsväsendet,
bl.a. ersättningar till vittnen, parter och
rättegångsbiträden samt kostnader för statens
rättegångar.
Regeringen bedömer att utgifterna kommer att uppgå
till ca 24 222 000 kronor vilket innebär att anslaget
behöver höjas med 14 000 000 kronor. Orsakerna till
detta är att anslaget felbudgeterats inför år 1997.
Regeringens överväganden
Den ökning av anslagsutgifterna som inträffat
innevarande år motiverar en översyn av hur väl den
nuvarande anslagskonstruktionen befrämjar att
resurserna används effektivt. Även om belastningen på
anslaget till stor del styrs av regler kan det finnas brister
. Regeringen kommer därför att se över anslaget och i
budgetproposition för år 1999 återkomma till vilka
åtgärder som eventuellt bör vidtas. Eftersom det inte
kan uteslutas att utgiftsökningen år 1997 till viss del är
tillfällig bedömer regeringen att anslaget bör beräknas
till 19 560 000 kronor år 1998. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 19 974 000 respektive 20 398 000
kronor.
F 8. Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar1
1995/96
Utgift
3 587
2
Anslags
-
sparand
e
Därav
1996
Utgift
1 983
1997
Anslag
3 000
Utgifts-
prognos
3 000
1998
Förslag
8 356
1999
Beräkna
t
8 356
2000
Beräkna
t
8 356
1. Anslaget hette tidigare Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar
2. Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen
för internationell privaträtt, Internationella institutet i
Rom för unifiering av privaträtten (UNIDROIT),
Association Internationale des Hautes Jurisdiction
Administratives samt Bernunionen (WIPO= World
Intellectual Property Organization)
Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors
Kriminalpolitiska Institut och till Nordiska
samarbetsrådet för Kriminologi. Även bidrag till den
administrativa budgeten för Schengensamarbetet skall
betalas från anslaget. Vidare betalas bidrag till vissa
andra internationella sammanslutningar med anknytning
till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Regeringen överväganden
Anslaget bör uppgå till 8 356 000 kronor för budgetåret
1998. Motsvarande belopp beräknas för åren 1999 och
2000.
F 9. Bidrag till brottsförebyggande
arbete
1995/96
Utgift
0
1
Reserv
a-
tion
10 800
Därav
1996
Utgift
0
1997
Anslag
7 200
Utgifts
-
progno
s
15 000
1998
Förslag
22 200
1999
Beräkna
t
7 200
2000
Beräkna
t
7 200
1. Beloppen anges i tusental kronor
Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt
brottsförebyggande program. Syftet med programmet är
att förstärka och utveckla de brottsförebyggande
insatserna i hela landet. För detta ändamål har tidigare
anvisats 10 800 000 kronor för budgetåret 1995/96 och
7 200 000 kronor för budgetåret 1997.
I samband med att det nationella programmet
presenterades tillsattes en kommitté som bl.a. fick till
uppgift att stödja lokalt brottsförebyggande arbete och
fördela stöd till uppbyggnaden av sådan verksamhet.
För utförandet av denna uppgift har kommittén genom
regeringsbeslut den 10 oktober 1996 anförtrotts de
medel som avsatts för budgetåret 1995/96. De
ansökningar om ekonomiskt stöd som kommit in till
kommittén visar att det finns ett stort behov av att
utveckla de brottsförebyggande insatserna. Kommittén
har bl.a. startat en högskoleutbildning i lokalt
brottsförebyggande arbete och driver projekt som syftar
till att stärka skolans brottsförebyggande insatser.
Riksdagen har nyligen gjort ett tillkännagivande, med
anledning av justitieutskottets betänkande
1996/97:JuU12, med innebörd att regeringen snarast
bör inleda en försöksverksamhet med medling.
Regeringen avser att inom kort initiera en sådan
försöksverksamhet.
För att åstadkomma ett fungerande och effektivt
brottsförebyggande arbete krävs också på andra
områden systematiska och åtgärdsinriktade projekt som
utvärderas och följs. Vidare är det angeläget att den
samlade kunskapen sprids till dem som praktiskt arbetar
med frågorna. Det finns behov av att på olika sätt
nationellt stödja denna kunskapsuppbyggnad och
förmedling av information.
Utvecklingen av de brottsförebyggande insatserna
medför således ett ökat medelsbehov för att främja nya
initiativ i det brottsförebyggande arbetet.
Regeringens överväganden
För att förstärka de brottsförebyggande insatserna och
för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande
arbetet föreslår regeringen att anslaget engångsvis år
1998 tillförs 15 000 000 kronor utöver tidigare
beräknade 7 200 000 kronor. För åren 1999 och 2000
beräknas anslaget till 7 200 000 kronor.
9 Övrig statlig verksamhet
9.1 Allmänna advokatbyråer
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att
lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som
bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.
Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju
byråer bedriver social mottagning på 15
mottagningsplatser.
Ekonomiskt mål
Det ekonomiska målet är fr.o.m. år 1997 att varje byrå
skall generera intäkter exklusive finansiella intäkter som
motsvarar minst verksamhetens kostnader exklusive
finansiella kostnader, dvs. full kost-nadstäckning i
enlighet med avgiftsförordningen (1992:191). Om det
ekonomiska målet även hade gällt under budgetåret
1995/96 så hade endast sju av de allmänna
advokatbyråerna uppfyllt målet.
Resultatutveckling
Resultatet för de allmänna advokatbyråerna har
försämrats och huvudförklaringen är att antalet
ärenden har fortsatt att minska. Under kalenderåret
1996 hade byråerna sammantaget ett resultat som
uppfyllde det nya ekonomiska målet,
faktureringsvolymen ökade något och kostnaderna
minskade, främst beroende på en minskning av
antalet anställda.
Med utgångspunkt i resultatet för de första sex
månaderna 1997 bedömer regeringen att det
ekonomiska målet inte kommer att uppnås åren 1997
och 1998 trots att kostnaderna beräknas fortsätta att
minska. En bidragande orsak till resultatförsämringen är
de ändrade reglerna om underhållsbidrag. De nya
reglerna har medfört en väsentlig minskning av de
allmänna advokatbyråernas målvolym. År 1998
kommer den nya rättshjälpslag som träder i kraft i slutet
av innevarande år att minska de allmänna
advokatbyråernas intäkter, hur mycket är dock mycket
svårt att bedöma i nuläget.
Regeringens bedömning
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1995/96 är
för flertalet byråer inte tillfredsställande. De
åtgärder som Domstolsverket tillsammans med
byråerna har vidtagit för att förbättra resultatet har
förbättrat situationen men inte i så hög grad att det
ekonomiska målet förväntas uppnås. Det är viktigt
att Domstolsverket tillsammans med byråerna
fortsätter sitt arbete med att vidta åtgärder i syfte att
förbättra det ekonomiska resultatet. De byråer, som
även efter vidtagna åtgärder, inte klarar det
ekonomiska målet kan komma att läggas ned.
Domstolsverket har i början av september 1997 i
skrivelser till regeringen föreslagit att Allmänna
advokatbyrån i Karlstad samt Allmänna
advokatbyrån i Halmstads filialkontor i Varberg
avvecklas. Regeringen kommer att noga följa den
fortsatta utvecklingen.
1992/93
1993/94
1994/95
1995/96
1997
1998
Intäkter exkl.finansiella
intäkter1
115,9
114,1
101,5
139,8
90,4
90,4
Kostnader exkl. finansiella
kostnader1
110,1
112,6
102,1
143,6
92,8
92,8
Resultat
+ 5,8
+ 1,5
- 0,6
-3,8
-2,4
- 2,4
1. Löpande priser i miljoner kronor
. 14 mkr som omfördelas från kriminalvården och 19 mkr som
finansieras från det engångsvisa resurstillskott till utgiftsområdet
som nämns i avsnitt 3.4.1 Resursfrågor.
. I samband med försäkringsrätternas upphörande den 1 juli 1992
överflyttades 6 735 balanserade socialförsäkringsmål till
kammarrätterna.
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
4
3
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
10
9
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
14
13
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
18
17
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
30
29
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
38
37
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
48
47
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
58
57
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
64
63
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 4
76
75