Post 6191 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:4 ·
Hämta Doc ·
Totalförsvar i förnyelse
Ansvarig myndighet: Försvarsdepartementet
Dokument: Skr. 4
Regeringens skrivelse
1997/98:4
Totalförsvar i förnyelse
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Sundsvall den 11 september 1997
Göran Persson
Björn von Sydow
(Försvarsdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Denna skrivelse är ett komplement till budgetpropositionen för år 1998,
utgiftsområde 6 Totalförsvar, och behandlar bl.a. anpassningsförmåga,
styrning av myndigheter, ledningssystem, personal, JAS 39 Gripen, frivillig
försvarsverksamhet, miljöfrågor, avveckling av truppminor, användningen
av det civila försvarets resurser vid internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser samt förvaring av militära skjutvapen.
Skrivelsen innehåller även den årliga redogörelse som regeringen enligt den
s.k. hot- och riskpropositionen (prop. 1996/97:11) skall lämna till riksdagen.
Innehållsförteckning
1 Inledning 3
2 Anpassningsförmåga 4
3 Styrning av myndigheter inom utgiftsområdet 6
3.1 Mål för utgiftsområdet 6
3.2 Styrning och kontroll av Försvarsmakten m.m. 6
3.3 Uppföljning och utvärdering avseende det civila försvaret 8
3.4 Civilt försvar - Funktionsutvärdering 9
4 Ledning och samordning 10
5 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred 11
6 Personal 14
6.1 Pliktpersonal 14
6.2 Vid Försvarsmakten anställd personal 17
7 JAS 39 Gripen 21
7.1 Bakgrund 21
7.2 Projektredovisning 22
7.3 Ekonomi 23
8 Frivillig försvarsverksamhet 26
8.1 Frivilligutredningen 26
8.2 De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet i de
baltiska länderna 29
9 Miljöfrågor inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde 30
10 Avveckling av truppminor 33
11 Centrum för traumatologi och katastrofmedicin i Linköping 34
12 Länsstyrelserna 35
13 Användningen av det civila försvarets resurser vid internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser 38
14 Den civila trafikflygarutbildningen 40
15 Förvaring av militära skjutvapen 41
16 Mark, anläggningar och lokaler 42
17 Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på Rindö 44
1 Inledning
Regeringens ambition är att varje år under försvarsbeslutsperioden, i
samband med att budgetpropositionen överlämnas till riksdagen, även
överlämna en skrivelse som har sin utgångspunkt i det senaste
totalförsvarsbeslutet. Det bör därmed bli enklare för riksdagen att följa upp
genomförandet av detta beslut.
Denna skrivelse är sålunda ett komplement till budgetpropositionen. Här
informerar regeringen om sådant som riksdagen har begärt av regeringen
eller som regeringen i övrigt finner angeläget att redovisa.
Skrivelsen behandlar bl.a. lång- och kortsiktig anpassningsförmåga, arbetet
med att förbättra styrningen av myndigheter inom utgiftsområdet, förnyelsen
av lednings- och informationssystem, personalfrågor, JAS 39 Gripen,
frivillig försvarsverksamhet, arbetet med miljöfrågor, avvecklingen av
truppminor, användningen av det civila försvarets resurser vid
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt frågan om
förvaring av militära skjutvapen.
Skrivelsen innehåller även den årliga redogörelse som regeringen enligt den
s.k. hot- och riskpropositionen (prop. 1996/97:11) skall lämna till riksdagen.
Redogörelsen återfinns i avsnittet om beredskap mot svåra påfrestningar på
samhället i fred.
2 Anpassningsförmåga
I försvarsutskottets betänkande (bet. 1996/97:FöU1) Sveriges försvarspolitik
mot sekelskiftet framgår att utskottet – i likhet med regeringen – anser att ett
betydande utvecklingsarbete återstår för att skapa en stabil grund för den
långsiktiga anpassningsförmågan. Resultatet av det arbetet bör enligt
utskottet redovisas för riksdagen så att riksdagen ges goda förutsättningar att
följa upp och kontrollera om – och hur – förmågan att höja krigsdugligheten
och att långsiktigt anpassa totalförsvaret byggs upp.
Regeringen har påbörjat arbetet med att anpassa totalförsvaret till förändrade
förutsättningar. Kompetensuppbyggnad har skett genom utbildning och
beslutsprocessen har redan övats inom Regeringskansliet. Personal har
tillförts Regeringskansliet med särskild uppgift att utveckla metoderna för
anpassning. Även inom myndigheterna har förändringsprocessen påbörjats.
Försvarsmakten har i budgetunderlaget för år 1998 utvecklat på vilket sätt
arbetet med anpassning skall bedrivas inom Försvarsmakten.
Försvarsmakten har tillsammans med Försvarets materielverk m.fl. fortsatt
arbetet med att bedöma möjligheterna att höja krigsdugligheten för
krigsorganisationen inom ett år. Försvarsmakten har vidare uppgett att en
översyn av beredskapssystemet kommer att genomföras.
Funktionsansvariga myndigheter inom det civila försvaret skall enligt
regleringsbrev för budgetåret 1997 genomföra en analys av vilka åtgärder
som kan skjutas upp till e anpassningsperiod. Myndigheterna skall dessutom
utarbeta planer för hur anpassning skall kunna genomföras.
På regeringens uppdrag har Försvarets forskningsanstalt inkommit med
rapporter om bl.a. försvarsindustrins möjligheter att medverka i
anpassningsåtgärder.
Inom Försvarsdepartementet har därutöver arbete påbörjats för att göra
kompletterande värderingar av totalförsvarets förmåga och analys av
omvärldsutvecklingen utöver den som myndigheterna gör.
Myndigheternas påbörjade planläggning är grunden för det fortsatta arbetet.
Planläggningen övergår successivt i konkreta åtgärder. Forskning, studier
och utveckling kommer även i fortsättningen att vara viktiga förutsättningar
för att rätt åtgärder vidtas. Vidare måste kompetensutveckling av personalen
vara högt prioriterad.
Regeringen bedömer att genomförandet – när principerna skall omvandlas
till praktiska åtgärder – kommer att omfatta tiden fram till år 2001.
Förändringarna kan komma att omfatta såväl krigsorganisationens som
grundorganisationens struktur samt metoder för och omfattning av
materielanskaffningen. Den inhemska försvarsindustrins utveckling, bl.a.
genom ett fördjupat utlandssamarbete, och dess möjligheter att vidmakthålla
kompetens och kapacitet i tillräcklig omfattning för att kunna medverka vid
anpassningsåtgärder måste följas.
Grundat på regeringens inriktning kommer Överstyrelsen för civil beredskap
under hösten år 1997 att påbörja en revidering av de regionala mål- och
riskanalyserna utifrån den förändrade hotbilden. Analyserna är ett viktigt
prioriteringsinstrument som grund för all totalförsvarsplanering.
Totalförsvarets utökade internationella engagemang i fredsfrämjande och
humanitära uppgifter har lett till ökade krav på interoperabilitet. Dessa
erfarenheter kommer att särskilt studeras inom ramen för möjligheterna att
genomföra anpassningsåtgärder.
Regeringen avser att i samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen
år 1998 värdera möjligheterna att genomföra anpassning. Härvid kommer
särskilt den del av anpassningsfilosofin som benämns ominriktning att
studeras. Det är också intressant att ytterligare granska principerna för den
kortsiktiga höjningen av krigsorganisationens förmåga så att dessa tidiga
åtgärder inte binder handlingsmöjligheterna att vidta åtgärder som har en
mer långsiktig påverkan på totalförsvarets förmåga.
3 Styrning av myndigheter inom utgiftsområdet
Arbetet med att förbättra styrning och uppföljning av myndigheterna inom
utgiftsområdet fortsätter. Den arbetsgrupp för utveckling av mål- och
resultatstyrningen av Försvarsmakten m.m. som tillsattes av chefen för
Försvarsdepartementet våren 1996 har under året arbetat vidare med den
förmågestyrning som regeringen redogjorde för i totalförsvarspropositionen
år 1996. Vidare har arbete bedrivits med att förbättra såväl prognoser för
som uppföljning av de ekonomiska utfallen av Försvarsmaktens verksamhet.
Erfarenheterna av arbetet inom arbetsgruppen är positiva.
Vidare har en arbetsgrupp tillsatts för arbetet med vidareutvecklingen av
styrningen av det civila försvaret. Arbetsgruppen inriktar initialt sitt arbete
på modeller för återrapportering av funktionernas förmåga.
Inom Regeringskansliet bedrivs ett arbete med att utveckla
resultatstyrningen inom hela statsförvaltningen. En del av arbetet är inriktat
på avgiftsfinansierade myndigheter. Vidareutvecklingen av styrningen av
stödmyndigheterna inom utgiftsområde 6 sker inom ramen för detta arbete.
3.1 Mål för utgiftsområdet
I ett system med mål- och resultatstyrning är det viktigt att det finns en
fungerande målhierarki. Övergripande politiska mål för ett utgiftsområde
skall kunna brytas ner till mål på verksamhetsområdesnivå. I
totalförsvarspropositionen år 1996 anges dock inga mål för utgiftsområdet
som helhet. Den högsta nivån utgörs istället av mål för
verksamhetsområden, funktioner och anslag.
Försvarsdepartementet har inlett ett utvecklingsarbete med att ta fram mål
för utgiftsområdet som helhet. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen i ämnet.
3.2 Styrning och kontroll av Försvarsmakten m.m.
Rådet för insyn i Försvarsmakten
Enligt förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten skall
vid Försvarsmakten finnas ett råd för insyn i myndigheten. Rådet skall nära
följa verksamheten vid myndigheten med undantag av den operativa
verksamheten och underrättelse- och säkerhetstjänsten. Rådet skall lämna
regeringen de synpunkter och förslag som föranleds av arbetet.
Föredragande i rådet är chefen för Försvarsmakten.
Rådet för insyn i Försvarsmakten har sedan det inrättades följt ett antal
frågor inom Försvarsmakten, bl.a. de internationella insatserna, planerings-
frågor inför och konsekvenser av försvarsbeslutet, principer för uttagning
och utbildning av jägarsoldater, officersutbildningen, förvaring av militära
skjutvapen, försvarets skolverksamhet, miljöfrågor inom försvaret,
inskrivning av värnpliktiga, internrevisionen inom Försvarsmakten samt
styrprinciper, uppdragsförslag och årsredovisningar.
Rådet har ägnat särskild uppmärksamhet åt etik- och moralfrågor inom
Försvarsmakten. Rådet har föreslagit att regeringen initierar en översyn av
bestämmelserna inom detta område. Ärendet bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Styrning och uppföljning
Arbetet med att förbättra styrning och uppföljning av Försvarsmakten
fortsätter.
Försvarsutskottet ansåg våren 1997 i sitt betänkande (bet.1996/97:FöU4)
Styrning och uppföljning av totalförsvaret att det behövs en redovisning som
inför riksdagen redogör för hur - och efter vilka principer - försvaret är tänkt
att föras och varför krigsorganisationen bör utformas på sätt som regeringen
föreslår. Utskottet efterlyste därför en närmare redovisning av de operativa
principerna, en värdering av Försvarsmaktens styrka och svagheter samt ett
därpå baserat förslag till vilka operativa försvarsförmågor i olika avseenden
som bör prioriteras högre resp. lägre.
Utskottet var inte främmande för att en annan indelning av Försvarsmaktens
verksamhet och resurser kan vara mer ändamålsenlig för riksdagen och på
ett bättre sätt beskriva Försvarsmaktens uppgifter och statsmakternas krav
på dess förmåga i olika avseenden. Utskottet ansåg att regeringen därför
borde överväga om den nuvarande indelningsgrunden bör omprövas och ges
en utformning som på ett tydligare sätt beskriver det militära försvarets
uppgifter och statsmakternas krav på operativ förmåga och därmed tydligt
anger dimensioneringsgrunden för krigsorganisationens kvalitet och
kvantitet.
Regeringen har med hjälp av försvarsberedningen och olika arbetsgrupper
påbörjat ett arbete för att bättre kunna kontrollera överensstämmelsen
mellan säkerhetspolitiska mål och totalförsvarets uppgifter och resurser.
Syftet är att ge regeringen en bättre möjlighet att kunna komplettera
myndigheternas underlag när det gäller hotanalys och bedömning av
totalförsvarets operativa förmåga. En redovisning kommer att lämnas inför
den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998.
För att ytterligare förbättra regeringens styrning samt visa för riksdagen hur
Försvarsmakten utvecklas vad avser produktivitet och effektivitet genomför
regeringen styrningen i en tydlig beställar- och ägarroll. Styrningen skall
uttrycka krav på hur infrastrukturen och investeringar skall utvecklas.
I krigsorganisationen skall kopplingen mellan de säkerhets- och
försvarspolitiska målen och de enskilda krigsförbanden vara tydlig i form av
krav på olika förmågor. De olika förmågorna skall beskriva efter vilka
principer försvaret är tänkt att föras och ger därmed förklaring till varför
krigsorganisationen bör utformas på det sätt som regeringen föreslår.
Regeringen kommer under hösten 1997 ge Försvarsmakten i uppgift att
redovisa krigsorganisationens kapacitet i förmågetermer. Därefter kommer
regeringen att ange vilken ambitionsnivå och de krav på olika förmågor som
Försvarsmakten måste uppnå för att lösa sina huvuduppgifter. Regeringens
krav på krigsorganisationen och dess samlade förmåga skall utmynna i
årliga verksamhetsmål, som anger vad som skall produceras av
grundorganisationen för att utveckla, vidmakthålla och – vid behov –
avveckla krigsförband. Redovisning av arbetet kommer att lämnas i särskild
ordning till försvarsutskottet.
Utvecklingsarbetet i Regeringskansliet pekar mot att den nuvarande
fördelningen av anslag på program inte är helt ändamålsenlig. Det har inte
heller visat sig möjligt att fördela anslaget i förmågetermer. I det fortsatta
utvecklingsarbetet övervägs en fördelning av resurserna på
huvuduppgifterna.
3.3 Uppföljning och utvärdering avseende det civila försvaret
I totalförsvarspropositionen år 1996 framhöll regeringen i avsnitt 19.3 att
arbetet med att ta fram en årlig rapport för det civila försvaret borde
fortsätta. Mot bakgrund av detta angav regeringen i 1997 års regleringsbrev
till funktionsansvariga myndigheter inom det civila försvaret att
funktionsgemensamma resultatmått m.m. skall utarbetas. Syftet är att
förbättra möjligheten till bedömning av de olika funktionernas samlade
beredskap samt utvecklingen inom respektive funktion. Regeringen angav
vidare att Överstyrelsen för civil beredskap utifrån de ansvariga
myndigheternas funktionsredovisningar skall redovisa en årsbok över det
civila försvarets förmåga för budgetåret 1997.
För respektive funktion inom det civila försvaret finns av riksdagen
fastställda femåriga funktionsmål. Funktionsmålet nås emellertid inte det
första året i försvarsbeslutsperioden. För att nå målet måste funktionens
förmåga successivt utvecklas och förbättras. Regeringen anger därför
verksamhetsmål i regleringsbreven för varje budgetår. Målen utgår från de
övergripande funktionsmålen. Resultatet av myndigheternas arbete mot
angivna verksamhetsmål skall därmed successivt under femårsperioden
sammantaget leda fram till de önskade funktions- och effektmålen.
Uppgiften för den ovan nämnda arbetsgruppen för det civila försvaret är att
utveckla regeringens styrning så att myndigheternas återrapportering ger
ökad information om utvecklingen mot det önskade funktionsmålet. Arbetet
skall därmed även leda fram till en utveckling av den ovan nämnda årsboken
för det civila försvaret.
3.4 Civilt försvar - Funktionsutvärdering
Regeringen uttalade i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bilaga
5) att det fanns skäl att pröva en modell med årliga genomgripande
utvärderingar av en eller två funktioner. Överstyrelsen för civil beredskap
angavs vara den myndighet som skulle svara för dessa utvärderingar då
regeringen ansåg att uppgiften ligger inom ramen för Överstyrelsens
ansvarsområde. Regeringen uttalade att utvärderingen bl.a. skulle kunna
avse kontroll av att den funktionsansvariga myndigheten på ett lämpligt sätt
följer och tolkar statsmakternas inriktning av det civila försvaret och att
planeringen genomförs på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.
Överstyrelsen har på uppdrag av regeringen påbörjat en utvärdering av
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Då verksamheten inom
Statens räddningsverk är föremål för en översyn av en särskild utredare (dir.
1996:114) skall Överstyrelsen löpande avrapportera till utredaren. Under
juni månad har en preliminär avrapportering lämnats till utredaren.
Överstyrelsen skall senast den 30 september 1997 till regeringen redovisa
resultatet av funktionsgenomgången.
Funktionsgenomgångar är enligt regeringens mening ett värdefullt
komplement till myndigheternas årsredovisningar. Regeringen kommer
därför att under budgetåret 1998 uppdra åt Överstyrelsen att utvärdera
ytterligare en eller två funktioner.
4 Ledning och samordning
I både den första och andra etappen av försvarsbeslutet blev
ledningssystemet inom totalförsvaret föremål för en ingående behandling. I
den första etappen angavs utgångspunkter för arbetet med utvecklingen av
ledningssystemet. Underlagsarbetet skulle leda fram till en helhetslösning
där skilda delar av de militära och civila ledningsfunktionerna och
ledningssystemen är avstämda mot varandra. I etapp två beslutades vissa
organisatoriska förändringar i ledningssystemet. Regeringen angav vidare
sin syn på ledningen och samordningen inom totalförsvaret där det
grundläggande målet var att åstadkomma ett sammanhållet system – en
homogen ledningskedja. Försvarsutskottet delade i allt väsentligt
regeringens syn och ansåg att det var nödvändigt med en genomarbetad
ledningsdoktrin. Utskottet pekade på några förhållanden som borde
övervägas i det långsiktiga arbetet med att för totalförsvaret utveckla ett
effektivt ledningskoncept, arbetsmetoder, regler för beslutsfattande samt
ledningsfunktionens organisatoriska utveckling. Enligt utskottet borde en
sådan utveckling utgå från bl.a. ledningsbehovet, den framtida
ledningsmiljön, behovet av samordning och en effektivt fungerande
beslutsprocess samt kravet på robusthet och flexibilitet.
Regeringen har inriktat det fortsatta arbetet från de utgångspunkter som
utskottet har angett. Regeringen avser att återkomma till riksdagen då
preliminära erfarenheter av genomförda förändringar av ledningssystemen
och ytterligare utredningsmaterial om ledningssystemutveckling och
informationskrig föreligger. Avsikten är att inför kontrollstationen år 1998
lämna en redovisning av regeringens inriktning för den fortsatta
utvecklingen av ledningssystemet och konkreta åtgärder på informations-
krigföringens område.
Den s.k. civila ledningskedjan behandlas i nästa avsnitt.
5 Beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred
Enligt prop. 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred (hot- och riskpropositionen) skall regeringen i
budgetpropositionen varje år lämna en redogörelse till riksdagen för läget
när det gäller olika slag av svåra påfrestningar på samhället i fred.
Propositionen har behandlats av riksdagen den 14 maj 1997 (bet.
1996/97:FöU5, rskr 1996/97:203). Regeringen har valt att här redogöra för
hur arbetet med dessa frågor bedrivs.
Ansvarsförhållanden
Det är viktigt att ansvarsförhållanden för olika slag av åtgärder mot svåra
påfrestningar på samhället i fred är klara. En effektiv tillämpning av mål-
och resultatstyrning är enligt regeringen ett viktigt medel för att
åstadkomma en tillräcklig beredskap mot svåra påfrestningar på samhället i
fred. När det gäller sådana svåra påfrestningar, som det enligt hot- och
riskpropositionen skall finnas en särskilt god beredskap mot, identifieras de
myndigheter vilka i olika avseenden och på olika nivåer kan sägas ha ett
ansvar för att förebyggande respektive skadeavhjälpande åtgärder vidtas.
Regeringen kommer i regleringsbreven för budgetåret 1998 att besluta om
övergripande mål, verksamhetsmål och återrapporteringskrav för de
myndigheter som identifierats som huvudansvariga när det gäller
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.
Vidare kommer uppdrag att lämnas till myndigheterna att i budgetunderlag
och i delårsrapporter redovisa läget för beredskapen och för de åtgärder som
kan behöva vidtas.
Regeringen kommer således att i skrivelsen till riksdagen hösten 1998 kunna
lämna en första mer fullständig redovisning.
Försvarsutskottet ansåg i samband med behandlingen av hot- och
riskpropositionen att befogenheter och skyldigheter i den s.k. civila
ledningskedjan regering-länsstyrelser-kommuner skulle klaras ut när det
gäller förhållandena vid en svår påfrestning på samhället i fred. Regeringen
har med anledning av detta i augusti 1997 tillsatt en särskild arbetsgrupp
med uppgift att analysera och lämna förslag i fråga om bl.a. roller för de
olika myndigheterna i ledningskedjan.
Vissa uppdrag
Regeringen har efter riksdagens beslut i maj 1997 lämnat uppdrag till
myndigheter avseende underlag till regleringsbreven för år 1998. Uppdragen
avser att dels – om så bedöms erforderligt – lämna förslag till
kompletteringar av de bedömningar av läget för beredskapen inför olika
svåra påfrestningar som gjordes i hot- och riskpropositionen, dels lämna
förslag till verksamhetsmål i regleringsbrevet.
Regeringen har vidare efter riksdagsbeslutet lämnat ett tiotal uppdrag till
myndigheter i vissa skilda frågor som aviserades i propositionen. De avser
bl.a. att inom området Säkerhetskrav i samhällsplaneringen utveckla ett
ramprogram för forskning och utveckling i fråga om riskanalyser. Andra
exempel på uppdrag gäller ett handlingsprogram för att förbättra den
enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt då samhället utsätts för
svåra påfrestningar samt frågor rörande psykiskt och socialt
omhändertagande vid svåra påfrestningar.
Regeringen vill erinra om att vissa samhällsorgan som har stor erfarenhet
från olyckor och olika slag av påfrestningar på samhället under mer normala
förhållanden torde få viktiga uppgifter i nästan alla slag av svåra
påfrestningar på samhället. Detta gäller främst polisen, organ inom
räddningstjänsten och hälso- och sjukvården. På dessa områden är det av
särskild vikt att det finns en tillräcklig förmåga då samhället utsätts för svåra
påfrestningar. Regeringen kommer att särskilt uppmärksamma detta.
Lagförslag m.m.
Regeringen har hösten 1996 beslutat om en utredning om lagstiftning i fråga
om kemikalieolyckor m.m. (dir.1996:90). Utredningen har bl.a. till uppgift
att undersöka om myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör
förändras för att uppnå en bättre samordning. Uppdraget har redovisats den
15 augusti 1997. Efter remissbehandling avser regeringen att återkomma till
riksdagen genom att i en särskild skrivelse lämna en redovisning av läget
vad gäller arbetet för ökad säkerhet vid transport av farligt gods. När
utredningens slutbetänkande senare har behandlats kan regeringen komma
att förelägga riksdagen förslag till lagstiftning.
I hot- och riskpropositionen anges att datasäkerhet är ett av de områden där
det är särskilt viktigt att god beredskap mot fredstida störningar kan
upprätthållas. Det framhålls att arbetet med att öka säkerheten i
samhällsviktiga datasystem måste intensifieras och ske på stor bredd med ett
brett spektrum av åtgärder.
Regeringen uppdrog i december 1995 åt Överstyrelsen för civil beredskap
att utreda förutsättningarna för att utforma ett system för certifiering av
datasystemsäkerhet (ADB-säkerhet) inom det civila försvaret. Uppdraget
redovisades i två etapper, varav den första redovisades tillsammans med det
civila försvarets programplan den 1 mars 1996. I december 1996
slutredovisade Överstyrelsen uppdraget.
Överstyrelsen konstaterar att underlaget för ett formellt beslut om
certifiering av ett datasystem blir mycket omfattande samt kräver djup
teknisk kompetens vilket gör att det blir både kostsamt och tidsödande.
Överstyrelsen föreslår i stället en procedur som omfattar en förordning om
grundsäkerhetskrav och driftgodkännande för samhällsviktiga datasystem
samt föreskrifter beslutade av Överstyrelsen. Detta kan sedan kompletteras
med selektiv säkerhetsutvärdering som även omfattar hot- och risk-
verksamhetsrelaterade tilläggskrav, allmänna råd för hur säkra datasystem
kan utformas samt målgruppsanpassad utbildning.
Regeringen delar Överstyrelsens uppfattning att en certifiering av
datasäkerhet inom det civila försvaret inte bör genomföras. I stället bör
ambitionen vara att i första hand nå en god grundsäkerhet vad avser
informationsbehandling inom det civila försvaret. Mot bakgrund av detta har
regeringen i juni 1997 beslutat om en ändring i beredskapsförordningen
(1993:242) som innebär att en beredskapsmyndighet som i sin verksamhet
under höjd beredskap har behov av elektronisk informationsbehandling
ansvarar för att dator- och kommunikationssystemet uppfyller sådana
säkerhetskrav att myndighetens uppgifter kan utföras på ett tillfredställande
sätt.
Försvarsutskottet framhåller i betänkandet 1996/97:FöU5, bl.a. mot
bakgrund av tidigare uttalanden i frågan, att det är angeläget att regeringens
nu pågående arbete inom området leder fram till en utvecklad strategi på IT-
säkerhetsområdet.
Regeringen kommer i en skrivelse till riksdagen under hösten 1997 att
behandla utvecklingen i informationssamhället. Därvid kommer bl.a. att
behandlas IT-säkerhetsfrågor i enlighet med vad Försvarsutskottet uttalat.
6 Personal
6.1 Pliktpersonal
Regeringen avser att besluta om tillsättande av en utredning med uppdrag att
göra en översyn av tillämpningen av pliktsystemet och andra pliktfrågor
m.m.
Regeringen lämnar här en redovisning av vissa särskilda pliktfrågor,
nämligen frågor om förmåner och ersättning, försöksverksamhet med tre
månaders pliktutbildning, meritvärdering, kvinnliga totalförsvarspliktiga i
befattningar som meniga och civila beredskapsstyrkor.
Förmåner och ersättning
Regeringen har i budgetpropositionen lämnat förslag till förbättringar i
personskadeskyddet för totalförsvarspliktiga. Därutöver avser regeringen att
göra vissa ytterligare förbättringar för de totalförsvarspliktiga som drabbas
av olycksfall under tjänstgöringen.
Enligt förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga gäller
för att erhålla utryckningsbidrag att den totalförsvarspliktige skall ha slutfört
sin grundutbildning eller, vid avbrott i utbildningen, tjänstgjort minst 120
dagar. Motsvarande gäller, om familjepenning eller bostadsbidrag lämnas
till den totalförsvarspliktige, rätten till dessa bidrag för ytterligare 30 dagar
efter tjänstgöringstiden. Om den totalförsvarspliktige således skadas under
utbildningen och tjänstgöringen av den anledningen avbryts efter kortare tid
än 120 dagar, får den totalförsvarspliktige inte något av dessa bidrag.
Regeringen anser det vara rimligt att den som skadas under tjänstgöringen
och därmed får sin tjänstgöring avbruten och skickas hem i förtid skall ha
rätt till nämnda bidrag oavsett hur lång tid tjänstgöringen pågått.
Om den totalförsvarspliktige avlider under tjänstgöringstiden, betalas
begravningshjälp enligt förordningen om förmåner till totalförvarspliktiga
till den avlidnes dödsbo med ett halvt basbelopp. Enligt regeringens mening
bör begravningshjälpen förbättras på så sätt att beloppet höjs till ett
basbelopp.
De nu angivna förbättringarna medför inte några större kostnader. Det
ankommer på regeringen att göra erforderliga författningsändringar.
Försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning
I enlighet med vad regeringen anförde i totalförsvarspropositionen år 1996
har Försvarsmakten fått i uppdrag att försöksvis genomföra
värnpliktsutbildning om cirka tre månader för frivillig rekrytering till
hemvärnet. Försvarsmakten påbörjade därför i år försöksverksamhet med
nämnda inriktning för placering i hemvärnet med fortsatt utbildning inom
dess organisation. Enligt en redovisning av Försvarsmakten tillfrågades
cirka 10 000 totalförsvarspliktiga som tidigare placerats i
utbildningsreserven, om de frivilligt ville genomgå denna grundläggande
utbildning för rekrytering till hemvärnet. Utfallet blev 183 personer för
utbildning under år 1997 och 100 personer för år 1998. För utbildning år
1998 tillkommer sedan de som antagits vid mönstringen under år 1997.
Årets utbildning startade på ett fåtal platser med första inryckning den 28
juli 1997 i Eksjö och sista inryckning den 15 september 1997 i Karlsborg.
För år 1998 kommer en bättre tidsmässig fördelning vara möjlig över året
och på fler platser.
Regeringen anser att det är för tidigt att nu göra en analys av
rekryteringsresultatet och avser att följa den fortsatta utvecklingen av
försöksverksamheten. Regeringen förutsätter att möjligheterna till
direktutbildning till hemvärnet har en viktig roll i Försvarsmaktens fortsatta
överväganden om hur rekryteringen till hemvärnet skall kunna förbättras.
Meritvärdering
Försvarsmakten har i 1997 års delårsrapport anfört att man arbetar
kontinuerligt med olika åtgärder för att utveckla och förbättra de
totalförsvarspliktigas möjligheter att få arbete eller studieplats efter avslutad
militär grundutbildning. Flertalet förband har en väl utvecklad kontakt med
lokala skolor, arbetsgivare och arbetsförmedlingar. Möjlighet till
fritidsstudier för att bl.a. få högskolepoäng ges vid vissa förband.
Försvarsmaktens överenskommelse med Högskoleförbundet, som träffats i
samråd med Överstyrelsen för civil beredskap, avseende s.k. platsgaranti för
de totalförsvarspliktiga kommer enligt rapporten att innebära att antalet
platser successivt kommer att öka.
Ett nytt betygsformulär efter avslutad militär grundutbildning har utarbetats
för att tydligare belysa erhållna kunskaper och färdigheter. Betyget används
på försök vid flera förband och en utvärdering kommer att göras under
hösten 1997. Möjligheterna att ge en civil certifiering för vissa
specialutbildningar under grundutbildningen undersöks också.
Enligt Överstyrelsen för civil beredskap har grundutbildningen med
civilplikt alltid utbildningsmoment med högt meritvärde. Överstyrelsen
utvecklar tillsammans med de myndigheter som genomför grundutbildning
med civilplikt som är längre än 60 dagar en gemensam syn på betyg och
vitsord för grundutbildningen. Överstyrelsen bedriver sitt arbete i nära
samarbete med Försvarsmakten och Civilpliktsrådet.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att Försvarsmakten,
Överstyrelsen för civil beredskap samt berörda civila myndigheter fortsätter
det viktiga arbetet med att förbättra de totalförsvarspliktigas möjligheter att
få arbete eller studieplats efter avslutad grundutbildning.
I totalförsvarspropositionen år 1996 anförde regeringen att frågan om
tjänstebevis och meritvärdering av de totalförsvarspliktigas grundutbildning
bereddes inom Försvarsdepartementet. Försvarsdepartementet inbjöd i
början av år 1997 företrädare för centrala arbetstagarorganisationer, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Arbetsgivarverket, arbetsgivar-
organisationer och andra intresseorganisationer samt Försvarsmakten,
Överstyrelsen för Civil beredskap och Räddningsverket till överläggningar i
nämnda frågor. Den nyss nämnda utredningen med uppdrag att göra en
översyn av tillämpningen av pliktsystemet och andra pliktfrågor m.m.
kommer också att få till uppgift att se över utbildningarnas meritvärdering.
Kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga
I 1997 års delårsrapport från Totalförsvarets pliktverk anges att under
perioden den 1 juli 1995 till den 4 april 1997 har totalt 554 kvinnor (varav
138 under år 1997) skrivits in för värnplikt. Av dessa har 227 skrivits in för
befattningsnivån menig. En fjärdedel av dessa har skrivits in till underhålls-
och depåtjänst.
Enligt regeringens mening bör myndigheterna verka för att kvinnor i större
utsträckning skrivs in även för andra befattningar än de som nu är vanligast.
Regeringen avser att följa upp myndigheternas åtgärder i denna fråga. Den
nämnda pliktutredningen kommer också att få i uppdrag att se över systemet
med möjlighet för kvinnor att frivilligt genomgå plikttjänstgöring.
Civila beredskapsstyrkor
Regeringen gav i regleringsbrev för år 1997 Statens räddningsverk i uppdrag
att påbörja utbildningen av civila beredskapsstyrkor vid räddningsskolorna
och i Almnäs, Södertälje. De civila beredskapsstyrkorna består av
totalförsvarspliktiga med befattningar som beredskapsmän med olika
utbildningsinriktning. Dessa utbildas för kommunernas behov i det civila
försvaret. Inriktningen är att 400 totalförsvarspliktiga skall utbildas under år
1997 och 800 under år 1998.
Under våren 1997 har förberedelser av utbildningen påbörjats med bl.a.
inskrivning av totalförsvarspliktiga vid Totalförsvarets pliktverk. Utbildning
av civila beredskapsstyrkor påbörjades den 28 juli 1997 med
huvudinriktning social verksamhet samt stabs- och informationsuppgifter.
Utbildning avseende teknisk verksamhet påbörjas i januari 1998.
Överstyrelsen för civil beredskap har under våren 1997 i sina kontakter med
kommunerna fått in beställningar på fler totalförsvarspliktiga till civila
beredskapsstyrkor än det antal som man planerar att utbilda under den
inledande delen av försvarsbeslutsperioden.
Regeringen har i regleringsbrev för år 1997 lämnat ett uppdrag till
Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk att se över
möjligheterna att utbilda civila beredskapsstyrkor även för uppgifter inom
området miljöskydd under höjd beredskap.Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 1 mars 1998.
Vidare har Överstyrelsen för civil beredskap fått i uppdrag att i samråd med
Statens räddningsverk utveckla ett tidigare redovisat förslag att upprätta
regionala beredskapsstyrkor som en resurs på länsnivå. Härvid skall även en
översyn av rollfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna ske.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 mars 1998.
Myndigheterna skall inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998
redovisa det samlade behovet av totalförsvarspliktiga. Om regeringen då
anser att antalet utbildade till civila beredskapsstyrkor skall utökas kan
behov av ytterligare utbildningsplatser uppkomma utöver kapaciteten vid
räddningsskolorna och i Almnäs. För att i så fall kunna skapa dessa
ytterligare utbildningsresurser har Överstyrelsen för civil beredskap fått i
uppdrag att, i samråd med Försvarsmakten och Statens räddningsverk,
utreda möjligheten att använda andra utbildningsanläggningar inom
totalförsvaret. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 mars
1998.
Sammantaget bedömer regeringen att utbildningen av civila
beredskapsstyrkor fått ett gott mottagande bland de kommuner som i sina
krigsorganisationer visat sig behöva pliktpersonal.
Frågor om det antal totalförsvarspliktiga som skall utbildas till civila
beredskapsstyrkor, var utbildning i så fall skall äga rum och om eventuellt
utökade uppgifter för styrkorna kommer att bli aktuella i anslutning till den
säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998.
6.2 Vid Försvarsmakten anställd personal
Försvarsmaktens personalförsörjning
Försvarsutskottet har (bet. 1996/97:FöU1) efterlyst en av regeringen
sammanhållen syn på personalförsörjningen av anställd personal i
Försvarsmakten.
En sådan redovisning bör enligt regeringens mening avse en
krigsorganisatorisk del och en del som omfattar i fredstid anställd personal.
Det är dock uppenbart att det finns många kopplingar mellan dessa delar.
Krigsorganisationens personal består av anställd personal,
totalförsvarspliktiga samt frivilliga med tjänstgöringsavtal. Mot denna
bakgrund genomförs därför krigsorganisationens personalförsörjning såväl
genom civilrättsliga avtal som genom politiska beslut om pliktlagstiftning.
Enligt regeringens mening skall behovet styra användningen av
personaltillgångarna. Omfattningen av uppgifterna under beredskap och i
krig bestämmer dimensioneringen av varje organisation och kraven på
kompetens hos personalen. Utbildning och yrkeserfarenheter skall ge den
kompetens som är nödvändig. En hög effektivitet i uttagningen bidrar enligt
regeringens mening till säkerhet och stabilitet i verksamheten och håller
nere kostnaderna för utbildningen av all personal. Så många som möjligt bör
enligt regeringens mening få de uppgifter i det krigsomställda samhället som
de är beredda att åta sig. Det är regeringens bestämda uppfattning att
Sverige skall behålla systemet med ett försvar som till stor del bygger sin
personalförsörjning på en totalförsvarsplikt.
Enligt regeringens mening bör, som också framhållits i tidigare utredningar,
myndigheterna göra sina personalbedömningar enligt följande. Först bör
myndigheterna bedöma hur många av de anställda i fred som de kommer att
disponera under beredskap och krig. Därefter bör planeras för hur många
som kommer att kunna tillföras under beredskap och i krig från den öppna
arbetsmarknaden eller genom särskilda avtal som träffats i förväg. Om
ytterligare personal behövs, bör denna kunna rekryteras bland frivilliga från
olika organisationer och enskilda frivilliga. Därefter blir det nödvändigt att
ta ut med plikt till olika befattningar för att krigsorganisationen skall kunna
fyllas och för att en viss beredskap under fred skall kunna upprätthållas. Det
militära försvaret grundar huvuddelen av sin personalförsörjning på de
totalförsvarspliktiga.
Försvarsmakten har lämnat en redovisning som anger Försvarsmaktens
bedömning av hur många personer som ingår i Försvarsmaktens
krigsorganisation vid utgången av försvarsbelutsperioden. Bedömningen
grundar sig på 1996 års försvarsbeslut. Enligt dessa uppgifter kommer det
att finnas 14 300 yrkesofficerare, varav 400 för att möjliggöra anpassning,
13 000 reservofficerare, varav 3 000 för att möjliggöra anpassning, 8 300
civila (personår), 125 000 personer i hemvärnet samt 400 000 - 500 000
totalförsvarspliktiga, inklusive olika reserver (25 000 årligen till grund-
utbildning). Till detta kommer också frivilliga med avtal om cirka
30 000, varav cirka 20 000 ingår i hemvärnet.
Som nämnts i det tidigare avsnittet om pliktpersonal kommer regeringen att
besluta om att en utredning skall tillsättas för att närmare utvärdera
tillämpningen av pliktsystemet.
Regeringen har i budgetpropositionen för år 1998, volym 1 avsnitt 7.7
Statsförvaltningens utveckling, redovisat vilka krav som kommer att ställas
på myndigheterna vad gäller kompetensförsörjning och rörlighet bland
anställda.
Anställningsvillkor m.m.
I årsredovisningen för 1995/96 har Försvarsmakten tagit upp
personalkostnadernas utveckling. De totala personalkostnaderna har minskat
år 1996 med 0,38 procent. Utvecklingen av summan av grundlön har enligt
årsredovisningen stigit med 5,96 procent, medan summan av
övertidsersättning och tillägg m.m. har minskat.
Denna minskning beror till stor del på att övningsverksamheten legat på en,
jämfört med tidigare år, låg nivå.
Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att i årsredovisningen för år
1997 lämna en utförlig personalredovisning som innehåller uppgifter om
lönebildningen. Försvarsmakten skall därvid analysera och kommentera
samt redovisa egna slutsatser av vad som tagits upp i redovisningen.
Själva anställningsförhållandet och därmed sammanhängande frågor har
alltmer kommit att likna det som gäller inom andra sektorer. Denna
utveckling har som utgångspunkt de beslut som fattades av riksdagen med
anledning av den personalpolitiska propositionen (prop. 1984/85:219, AU
1985/86:46, rskr. 1985/96:48, UbU 1985/86:5, rskr. 1985/86:50). Efter
riksdagens beslut våren 1993 om en ändrad arbetsgivarorganisation på det
statliga området (prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:AU10, rskr
1992/93:205) har myndigheterna numera hela ansvaret för lönebildningen
och personalkostnaderna.
Riksrevisionsverket har i en årlig rapport (RRV dnr 29-96-287)
uppmärksammat regeringen på vikten av fortsatt analys och uppföljning av
personalkostnaderna och formerna för lönebildningen inom Försvarsmakten.
Regeringen kommer att ge Riksrevisionsverket i uppdrag att se över
förmåner och formerna för lönebildning samt tillämpning av arbetstidsavtal
inom Försvarsmakten.
Minskning av personal
I delårsrapporten har Försvarsmakten redovisat resultat och kostnader för
vidtagna åtgärder under första halvåret 1997 för minskning av personalen.
Den totala minskningen av antalet yrkesofficerare är under detta halvår ca
500. Minskningen av den civila personalen under samma period har
uppgetts till ca 250. Enligt Försvarsmakten torde dock en viss eftersläpning i
redovisningen av den civila personalen förekomma. Förvarsmakten har
bedömt att uppställda personalminskningsmål i stort sett skall kunna nås
under försvarsbeslutsperioden, dock senare än vad Försvarsmakten och
därmed regeringen har räknat med.
Regeringen finner att det är för tidigt att dra några säkra slutsatser av hittills
redovisade personalminskningar. Regeringen erinrar dock om uttalandena i
totalförsvarspropositionen år 1996 om betydelsen av att de berörda parterna
tar till vara alla möjligheter som finns för att inriktningen för
omstruktureringen av Försvarsmakten skall kunna fullföljas.
Som framgår av årets budgetproposition har regeringen uppmärksammat en
ekonomisk obalans om 300-500 miljoner kronor hos Försvarsmakten och
gett Försvarsmakten i uppdrag att förklara hur obalansen uppkommit och
lämna en redovisning av alternativa åtgärder för att komma tillrätta med
den. Regeringen följer även frågan om minskningen av personalen med
samma uppmärksamhet.
Om det även i fortsättningen visar sig att det dröjer innan
personalminskningsmålen uppfylls, måste Försvarsmakten redovisa de
åtgärder som behöver vidtas för att den skall komma till rätta med
problemet.
Kvinnliga officerare
I delårsrapporten har Försvarsmakten redovisat vilka åtgärder som har
vidtagits för att rekrytera kvinnliga officerare. En ny rekryteringsbroschyr
och en reklamfilm för TV har tagits fram. Överläggningar har också skett
mellan Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk om hur antagnings-
prövningarna skall genomföras. Insatser görs också för att behålla kvinnliga
officerare. Ett nätverk för kvinnliga officerare skall påbörjas under hösten
1997. Enligt Försvarsmakten har antalet kvinnliga officerare som tjänstgör
som lärare på försvarets skolor ökat.
Regeringen ser med tillfredsställelse att Försvarsmakten har gjort flera
insatser för att öka andelen kvinnor i Försvarsmakten och förutsätter att
detta arbete fortsätter. Regeringen har också i 1997 års regleringsbrev
lämnat flera uppdrag i detta syfte. Efter årsredovisningen för år 1997 är det
möjligt att lämna en utförligare redovisning till riksdagen. Regeringen avser
att följa upp Försvarsmaktens vidare åtgärder.
Den civila personalen i Försvarsmakten
Försvarsmakten har i delårsrapporten redovisat kompetensutvecklingen för
den civila personalen. Försvarsmakten avser att lämna en utvärdering i
årsredovisningen. Den första civila doktoranden har antagits till
Försvarsmaktens doktorandprogram. I samverkan med arbetstagar-
organisationerna planeras lokala kompetensutvecklingsinsatser för den
civila personalen.
Regeringen anser att det är viktigt att den civila personalen får en god
kompetensutveckling. Regeringen avser att fortsätta att följa upp
utvecklingsinsatserna.
Reservofficerare
Ett nytt reservofficersavtal har slutits. I syfte att få en bättre uppföljning av
reservofficerarnas karriär har utarbetats en helt ny rutin i personal-
redovisningssystemet.
Regeringen anser att det är viktigt med en god kompetensutveckling för
reservofficerarna och att de används i förbandsproduktionen. Det innebär
också att möjlighet måste ges till reservofficerarna att återkommande få
tjänstgöra vid sina förband. Inte minst den i försvarsbeslutet uttalade
anpassningsfilosofin ger en ökad betydelse för reservofficerarna.
7 JAS 39 Gripen
7.1 Bakgrund
I enlighet med riksdagens beslut år 1982 om riktlinjer för utveckling och
anskaffning av JAS 39-systemet skall regeringen årligen redovisa läget inom
projektet för riksdagen (prop. 1981/82:102 bil. 2, bet. 1981/82:FöU18, rskr.
1981/82:374). Grunden för projektets värdering är riksdagsbeslutet om
riktlinjer för JAS 39-projektet fram till år 2000 (prop. 1982/83:119, bet.
1982/83:FöU9, rskr. 1982/83:271).
Med anledning av sammanslagningen av Försvarsmakten till en myndighet
och Försvarets materielverks förändrade roll till uppdragsmyndighet fattade
regeringen den 17 november 1994 beslut om ändrade ansvarsförhållanden
beträffande myndigheternas styrning och uppföljning av JAS 39-projektet
(Fo94/2332/ESU).
Den årliga redovisningen om utvecklingen inom JAS 39-projektet gjordes
senast i regeringens skrivelse 1995/96:199.
Riksdagen beslutade år 1996 att ramstyrningen av JAS 39-projektet skulle
bibehållas genom en särskild investeringsram. Vidare omdefinierade
riksdagen JAS-ramen. Avslutad verksamhet under år 1996, såsom
utvecklingsarbete samt leverans av delserie 1, utgår ur JAS-ramen fr.o.m. år
1997 (prop.1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109). Nu
inkluderar JAS-ramen anskaffning av flygplan och utrustning till delserie 3.
Den 19 december 1996 beslutade regeringen med anledning av denna
omdefinition att Försvarsmakten i årsredovisningen skall slutredovisa den
verksamhet inom JAS-ramen som avslutats och den materiel som
slutlevererats t.o.m. år 1996 (Fo96/3362/MIL).
Regeringen har den 11 april 1996 (Fo94/1804/ESU) beslutat att
Försvarsmakten från och med den 1 juni 1996 skall tillämpa 14 §
anslagsförordningen (1992:760) beträffande förskottsbetalningar till
försvarsindustrin. Beslutet innebär att Försvarsmakten inte får avräkna
utbetalda förskott till försvarsindustrin mot anslaget. Det innebär att den från
den 1 januari 1997 omdefinierade JAS-ramen inkluderar medel för förskott
till industrin och ränta på Försvarets materielverks rörelsekapital.
Regeringen kommer även i fortsättningen att varje år skriftligen informera
riksdagen om utvecklingen av JAS 39 Gripen programmet. Därutöver
genomförs särskilda redovisningar för riksdagens försvarsutskott.
Vid en eventuell export av JAS 39 Gripen kommer regeringen att informera
riksdagen om eventuell påverkan av leveransplanen till Försvarsmakten.
7.2 Projektredovisning
Försvarets materielverks samlade bedömning är att de tekniska kraven på
egenskaper och prestanda enligt Industrigruppen JAS åtagande enligt
projektspecifikationen i allt väsentligt har uppfyllts.
Försvarsmaktens samlade uppfattning är att JAS 39-systemet utvecklas
enligt den planerade inriktningen. Erfarenheterna hittills visar att systemet
kommer att väl uppfylla ställda krav och förväntningar. Programmet som
helhet bedöms av Försvarsmakten ha uppnått en god ekonomisk och teknisk
säkerhet.
Regeringen delar myndigheternas bedömningar.
Utvecklingsarbetet med grundflygplanet är slutfört och typavslut för den
ensitsiga versionen av JAS 39 (JAS 39A) är genomfört. Styrsystemet har
utprovats för flygning med höga anfallsvinklar. Egenskaperna har varit
förväntade. Styrsystemet i JAS 39 bedöms av såväl Försvarets materielverk
som Försvarsmakten ha stabil funktionalitet och har nu utvecklats till en
operativt godtagbar nivå.
Nuvarande hjälpkraftsystem avger buller som överskrider de bullernivåer
som arbetsmiljölagstiftningen tillåter. Ett åtgärdsprogram för att eliminera
detta har utarbetats och regeringen beslutade den 29 maj 1997 att anskaffa
en ny hjälpmotor som uppfyller bullerkraven.
Ett varnings- och motverkanssystem till delserie 1 är under serieleverans
och ett försöksprogram till flygplan ingående i delserie 2 pågår. Enligt
nuvarande inriktning kommer varnings- och motverkanssystem för delserie
2 att vara operativt år 2002.
Arbetet med den tvåsitsiga versionen av JAS 39 (JAS 39 B) följer uppgjorda
planer och ligger i vissa delar före tidsplanen. Det första serieflygplanet har
leveransgodkänts och utnyttjas i JAS 39B utprovningsprogram.
De vapensystem som ärvts från flygplansystem 37 Viggen är integrerade i
JAS 39-systemet. Införande av beställd radarjaktrobot (AMRAAM) till JAS
39 pågår. Roboten kommer att med vissa begränsningar vara operativ från år
1998 och fullt operativ från år 2001.
Tillverkningen och slutmonteringen av flygplanen löper väl.
Effektiviseringsprocessen inom de berörda leverantörsföretagen ger positiva
trender både vad avser omloppstider och kostnader. Tillförlitligheten och
tillgängligheten på levererade flygplan har under budgetåret 1995/96 dock
inte nått en tillfredsställande nivå. Det är framförallt ett alltför högt felutfall
i kombination med ett alltför känsligt övervakningssystem som ger ett stort
antal falska varningar och felindikeringar. Förhållandet har negativt
påverkat den taktiska flygutprovningen. I december 1996 utarbetades ett
åtgärdsprogram för att komma till rätta med dessa brister. Åtgärderna har
successivt under år 1997 gett positiva resultat.
Delserie 1 slutlevererades i december 1996. Försvarets materielverks
samlade bedömning är att de tekniska kraven på egenskaper och prestanda
enligt industrigruppen JAS åtagande i allt väsentligt har uppfyllts. Totalt har
utvecklingsarbetet, sedan avtal om den första delserien tecknades år 1982,
försenats med fem år och serieleveranserna med två år.
Fram till och med juli 1997 har 40 serieflygplan levererats. Försvarets
materielverk och industrigruppen JAS omförhandlade i maj 1996
leveranstakten av delserie 2 från 20 flygplan per år till 18 flygplan per år.
Efter dessa omförhandlingar, där både leveransplan och leveranstakt
justerats, har inga förseningar konstaterats eller prognostiserats. Delserie 2
beräknas vara slutlevererad under första kvartalet 2003.
Den första av två beställda FMS (Full Mission Simulator) har levererats och
installerats på Skaraborgs flygflottilj (F 7) under år 1996. Den centraliserade
flygutbildningen skall genomföras på F 7. I juni 1996 invigdes F 7
Gripencentrum som är en utbildningsanläggning med anordningar i form av
utbildningslokaler och simulatorer för utbildningen av JAS 39-piloter.
Flygvapnets flygtidsuttag har varit begränsat till F 7. Förbandserfaren-
heterna är därför inte speciellt omfattande. Enligt Försvarsmakten upplever
flygförarna JAS 39 som lättfluget i en bekväm och föraranpassad miljö. Den
informationsmängd som är tillgänglig för flygföraren är mycket omfattande,
men tack vare att presentationen är anpassad för flygföraren så upplevs inte
flygförarsituationen som övermäktig.
Under år 1996 har JAS 39 deltagit vid flygutställningar och uppvisningar
vid F 5 Ljungbyhed, F 7 Såtenäs, i England, i Ungern och i Polen.
Förevisningsprogrammen har innehållit flyguppvisning, klargöringsmoment,
snabbtankning och laddning av vapen. Exportstödverksamheten har till viss
del bidragit till att förseningar skett i den taktiska utprovningsverksamheten.
Den första JAS 39-divisionen planeras bli krigsorganiserad år 1997 och den
andra år 1998.
7.3 Ekonomi
Utgifterna från projektstart t.o.m. 31 december 1996 uppgår till 40,9
miljarder kronor varav 10,3 miljarder kronor utgör uteliggande förskott till
industrin. Utgifterna under budgetåret 1995/96 uppgår till 8,5 miljarder
kronor.
På grund av bl. a. leveransförseningar och senarelagda beställningar har
utgifterna blivit lägre än de planerade. Regeringen har därför beslutat att
Försvarsmakten skall återbetala det s.k. JAS-lånet genom att avräkna
anslaget A 1 Försvarsmakten 1,7 miljarder kronor. Avräkning mot anslaget
genomfördes i december 1996.
Vidare har principen för finansiering av förskottsbetalningar till
försvarsindustrin ändrats med anledning av att anslagsförordningen nu
tillämpas även inom detta område. Försvarets materielverk finansierar nu
förskotten genom lån i Riksgäldskontoret. Denna förändring har under
budgetåret 1995/96 inneburit att Försvarets materielverk har återbetalat 8,2
miljarder kronor till Försvarsmakten för uteliggande förskott som tidigare
finansierats över anslaget A 1.
Försvarsmakten redovisar för budgetåret 1995/96 avseende program 10 JAS
39-förband följande (miljoner kronor):
Anslagsavräkning avseende leveranser
6 900
Återbetalning av ”JAS-lån”
1 700
Intäkt återbetalning av förskott från FMV
-8 200
Anslagsavräkning netto
400
Försvarets materielverks interna kostnader för JAS-projektet uppgick under
budgetåret 1995/96 till 334 miljoner kronor. Enligt 1992 års definition av
JAS-ramen ingår dessa kostnader inte i ramen. Genom den omdefinition av
JAS-ramen som genomfördes den 1 januari 1997 kommer sådana kostnader
i framtiden att omfattas av JAS-ramen.
Utfallet för förbandsverksamhet vid F 7 uppgick under budgetåret 1995/96
till 25 miljoner kronor.
Som nämnts omdefinierades JAS-ramen per den 1 januari 1997. Avslutad
verksamhet, såsom utvecklingsarbete samt leverans av delserie 1, har utgått
ur ramen. Den verksamhet som avslutats och den materiel som slutlevererats
till Försvarsmakten t.o.m. år 1996 omfattar följande (miljoner kronor):
Utvecklingsarbete delserie 1
12 200
Delserie 1 30 flygplan
5 400
Vapensystem
3 500
Övrig materiel
2 400
Totalt
23 500
Ovanstående siffror är preliminära. Slutliga siffror redovisas först i
budgetpropositionen för år 1999 på grund av att grundavtalet mellan
Försvarets materielverk och industrigruppen JAS slutligt regleras i
november 1997.
Tidsmässigt omfattar den omdefinierade ramen de materielinvesteringar
som slutlevereras under perioden 1997-2006. I ramen ingår redan utbetalade
medel för den materiel som planeras att slutlevereras under denna perioden.
Den omdefinierade ramen omfattar samtliga materielinvesteringar för såväl
delserie 2 som delserie 3 samt tillhörande stödutrustning och beväpning som
man planerar att slutleverera under samma period.
Vidare ingår kostnaderna vid Försvarets materielverk för att genomföra
investeringarna och räntekostnader för förskott till industrin samt de
räntekostnader som uppkommer i samband med att FMV utnyttjar sin kredit
i riksgäldskontoret.
Försvarsmakten skall, enligt regeringsbeslut den 26 juni 1997
(Fo97/1559/MIL), redovisa JAS-ramen enligt följande indelning:
- Utvecklingsarbete JAS 39 B
- Delserie 2 serie A och B
- Vidareutveckling delserie 1,delserie 2 och delserie 3
- Utvecklingsarbete delserie 3
- Delserie 3 serie
- Retromodifiering/serieinförande delserie 1, delserie 2 och delserie 3
- Anpassning avionik/sensor
- Anpassning flygprestanda
- Anpassning framtida vapen
- Underhållssystem
- Sensor- och motmedelssystem
- Kommunikationssystem delserie 1, delserie 2 och delserie 3
- Planerings- och utvärderingssystem
- Flygutbildningssystem
- Radarjaktrobot
- Spaningskapsel
- Akanammunition
- Gemensamma kostnader
- FMV resurskostnader
- Reserver
- Räntekostnader för förskott till industrin
- Ränta på Försvarets materielverks rörelsekapital
Den omdefinierade JAS-ramen uppgår till 76,4 miljarder kronor i prisläge
1997. Av den omdefinierade ramen är 27,9 miljarder kronor tillkommande
investeringar för utveckling och anskaffning av flygplan för ytterligare fyra
divisioner JAS 39 Gripen m.m. enligt regeringsbeslut den 19 juni 1997
(Fo97/1129/MIL).
8 Frivillig försvarsverksamhet
8.1 Frivilligutredningen
Regeringen beslutade den 21 november 1996 att tillsätta en utredning med
uppgift att göra en utvärdering av nuvarande system för finansiering av de
frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Den 28 april 1997 lämnade
utredningen (Frivilligutredningen) sin rapport (SOU 1997:70) Totalförsvaret
och frivilligorganisationerna - uppdrag, stöd och ersättning. Betänkandet har
remissbehandlats. Remissyttrandena finns i Försvarsdepartementets akt (dnr.
FO97/1063/CIV).
Utredningen framhåller att berörda frivilliga försvarsorganisationer och
myndigheter anser att nuvarande finansieringssystem till sin huvudsakliga
inriktning, uppbyggnad och omfattning är ändamålsenligt. De av
utredningen föreslagna åtgärderna har därför främst karaktären av
förändringar i roller för och dialoger mellan myndigheter och organisationer
samt när det gäller redovisningsrutiner och anslagskonstruktioner. Dessa
förslag avser i väsentlig utsträckning regeringens och myndigheternas
ansvarsområde samt myndigheternas och de frivilliga försvars-
organisationernas tillämpning av regelsystemet och medför inget behov av
ställningstagande från riksdagens sida.
Utredningen föreslår att tilldelning av statliga medel till de frivilliga
försvarsorganisationerna bör prioriteras i förhållande till deras förmåga att
verka vid i första hand väpnat angrepp och därefter i prioritetsordning under
en anpassningsperiod, vid svåra påfrestningar på samhället i fred och vid
internationella insatser. Även de frivilliga försvarsorganisationernas
fredstida samhällsnytta anser utredningen bör finnas med som ett – dock
lägst prioriterat – kriterium.
Vad beträffar de frivilliga försvarsorganisationernas uppgift att bedriva
försvarsupplysning föreslår utredningen att Styrelsen för psykologiskt
försvar ges i uppdrag att i samverkan med Överstyrelsen för civil beredskap,
Försvarsmakten och de frivilliga försvarsorganisationerna utarbeta förslag
till mål, inriktning och genomförande av en grundläggande totalförsvars-
upplysning.
När det gäller det övergripande samordningsansvaret för frivilligfrågor inom
det civila försvaret föreslår utredningen att det överförs från
Arbetsmarknadsstyrelsen till Överstyrelsen för civil beredskap. Arbets-
marknadsstyrelsen föreslås dock behålla den personaladministrativa
uppgiften.
Kommunernas och landstingens roll inom frivilligverksamheten bör enligt
utredningen ses över. Utredningen föreslår därför att Överstyrelsen för civil
beredskap ges i uppdrag att närmare överväga hur och i vilken omfattning
kommuner och landsting i framtiden bör påverka uppdragen till
frivilligorganisationerna och hur finansieringen av detta skall gå till.
Utredningen föreslår även att de medel som tilldelas de frivilliga
försvarsorganisationerna genom anslaget D 6 Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret, till skillnad mot vad som gäller
för närvarande, skall utgå även för organisationernas kostnader för
utbildning av funktionärer och ungdomsutbildning. Dessa medel, som i dag
fördelas av Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Arbets-
marknadsstyrelsen, bör enligt utredningens mening i stället fördelas
gemensamt av Överstyrelsen för civil beredskap och Försvarsmakten. Detta
skall ske efter dialog med de frivilliga försvarsorganisationerna.
I betänkandet föreslås vissa författningsmässiga revideringar, exempelvis att
begreppet ”totalförsvars-” i frivilligsammanhang skall ersätta nuvarande
begrepp ”försvars-” och att de civilrättsliga förutsättningarna för
frivilliginsatser vid svåra påfrestningar på samhället i fred snarast klarläggs.
Remissinstanserna
Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Nämnas bör
dock att Arbetsmarknadsstyrelsen inte delar utredningens uppfattning att
Överstyrelsen för civil beredskap skall överta det övergripande
samordningsansvaret för frivilligverksamheten inom det civila försvaret.
Sveriges Civilförsvarsförbund avstyrker utredningens förslag beträffande
Arbetsmarknadsstyrelsens fortsatta ansvar för den personaladministrativa
uppgiften.
Regeringens ställningstaganden
De frivilliga försvarsorganisationerna utgör en mycket värdefull resurs för
landets totalförsvar, inte minst genom deras förmåga att inom skilda
områden vara en länk mellan totalförsvaret och landets befolkning.
Nu gällande finansieringssystem innebär bl.a. att de frivilliga försvars-
organisationerna tilldelas medel dels i form av stöd till organisationerna
(”organisationsstöd”), dels för den utbildning som bedrivs inom
organisationerna för att tillgodose behov inom totalförsvarets olika delar
(”uppdragsersättning”). Organisationsstödet avser medel till organisa-
tionernas ledning och administration samt rekrytering och försvarsupp-
lysning och finansieras genom ett särskilt anslag. Uppdragsersättningen
finansieras inom anslagen för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst, funktionen Arbetskraft och funktionen Hälso- och sjukvård
inom det civila försvaret samt av Försvarsmakten.
Syftet med systemet är bl.a. att ge möjlighet för organisationerna att känna
en större ekonomisk trygghet och att skapa bra förutsättningar för mål- och
resultatstyrning. Avsikten är även att främja en ökad självständighet för
organisationerna.
I och med den nya säkerhetspolitiska inriktningen enligt 1996 års
totalförsvarsbeslut med ett vidgat säkerhetsbegrepp och krav på anpassning
av totalförsvaret har emellertid förutsättningarna för frivilligverksamheten
förändrats.
Utredningen föreslår att de frivilliga försvarsorganisationerna skall tilldelas
statliga medel i proportion till den betydelse organisationerna bedöms ha för
totalförsvaret. Regeringen delar utredningens uppfattning att tilldelningen av
medel bör prioriteras i förhållande till organisationernas förmåga att verka
vid - i angelägenhetsordning - väpnat angrepp, under en anpassningsperiod,
vid svåra påfrestningar på samhället i fred och vid internationella insatser.
Regeringen avser att i 1998 års regleringsbrev uppdra åt Överstyrelsen för
civil beredskap och Försvarsmakten att vidareutveckla principerna för
tilldelning av medel, med utgångspunkt från den här redovisade
prioriteringsordningen.
Utredningen anser att det är betydelsefullt att de frivilliga försvars-
organisationerna har en enhetlig inriktning av den totalförsvarsupplysning
organisationerna bedriver och föreslår att Styrelsen för psykologiskt försvar
ges ett samordnande uppdrag i detta sammanhang. Regeringen anser att en
sådan samordning bör kunna vara värdefull och förutsätter att myndigheten
och de frivilliga försvarsorganisationerna, liksom övriga berörda
myndigheter, kommer överens om utformningen av en sådan ordning.
Regeringen stödjer utredningens förslag att Överstyrelsen och
Försvarsmakten ges i uppdrag att, efter dialog med organisationerna, fördela
organisationsstödet. I dag fördelas organisationsstödet på det civila området
av Statens räddningsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen. Stödet skall ges en
långsiktig inriktning på tre år, med liksom i dag en årlig tilldelning.
Överstyrelsen och Försvarsmakten föreslås vart tredje år gemensamt
ompröva de principer som gäller vid tilldelningen. I förslaget ligger också
att anslaget – till skillnad från vad som gäller för närvarande – även skall
finansiera organisationernas kostnader för utbildning av funktionärer och
ungdomar.
Regeringen anser att frågan om ansvarsfördelningen mellan Överstyrelsen
för civil beredskap och Arbetsmarknadsstyrelsen när det gäller vissa
övergripande samordningsuppgifter på frivilligområdet bör övervägas
ytterligare.
Utredningen anser att de frivilliga försvarsorganisationernas möjligheter att
vara en resurs för kommuner och landsting bör utredas och har därför
föreslagit att Överstyrelsen för civil beredskap ges i uppdrag att närmare
utreda de frivilliga försvarsorganisationernas möjligheter att på olika sätt
vara en resurs för kommuner och landsting. Regeringen avser att i 1998 års
regleringsbrev lämna uppdrag till Överstyrelsen för civil beredskap i
enlighet med utredningens förslag.
Regeringen avser att vidare överväga de författningsförslag som utredningen
lämnat.
8.2 De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet i de
baltiska länderna
I totalförsvarspropositionen år 1996 framhöll regeringen den stora betydelse
de frivilliga försvarsorganisationernas samarbete har när det gäller att ge
stöd vid uppbyggnaden av en frivillig försvarsverksamhet i de baltiska
länderna. För att ge de frivilliga försvarsorganisationerna möjligheter att öka
samarbetet avdelade regeringen särskilda medel för ändamålet.
Regeringen vill skapa förutsättningar för att ytterligare öka detta samarbete
och har därför för avsikt att för denna verksamhet avdela medel även för
1998.
9 Miljöfrågor inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde
Regeringens bedömning
Regeringen fortsätter att målmedvetet bedriva miljöarbetet inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Myndigheterna bör nu ägna
stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna anvisade
inriktningen av miljöarbetet. På detta sätt kommer myndigheterna under
Försvarsdepartementet att aktivt medverka i skapandet av en ekologiskt
hållbar utveckling.
Utgångspunkter
I regleringsbrevet för budgetåret 1997 lämnade regeringen en rad uppdrag i
miljöhänseende till myndigheterna under Försvarsdepartementet. Under
innevarande budgetår har regeringen och riksdagen vidare fattat flera beslut
av betydelse för försvarets miljöarbete.
I sin skrivelse till riksdagen På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle (skr.
1996/97:50) i januari 1997 informerade regeringen riksdagen om bl.a.
försvarets miljöarbete.
Mot bakgrund av riksdagens beslut om infrastrukturinriktning för framtida
transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) – som
rörde bl.a. buller från militär flygverksamhet – lämnade regeringen i april
1997 uppdrag till ett antal myndigheter. Försvarsmakten skall sålunda
planera och senast år 2003 genomföra en första etapp av åtgärdsprogram
mot buller samt att senast den 1 september 1998 redovisa vilka ytterligare
åtgärder som kan genomföras under perioden 1998-2007 för att påskynda
uppfyllelsen av de riktvärden som riksdagen har godkänt i det nämnda
beslutet.
Riksdagen behandlade i mars 1997 regeringens redovisning i
totalförsvarspropositionen år 1996 av miljöfrågorna (bet. 1996/97:FöU3,
rskr. 1996/97:165). Försvarsutskottet anförde sammanfattningsvis att det
inom det svenska totalförsvaret bedrivs ett systematiskt och ambitiöst
miljöarbete. Försvarsmakten ligger här, enligt utskottet, i flera avseenden
före andra myndigheter. Utskottet avslutade med att dela regeringens
uppfattning att miljöfrågorna även fortsättningsvis bör ha en hög prioritet
inom totalförsvaret.
I skrivelsen om ekologi, arbete och industriell utveckling lämnar regeringen
ytterligare redovisningar till riksdagen om miljöarbetet
Inriktning av miljöarbetet
Regeringen anser att främst riksdagens behandling av miljöarbetet i
betänkandet Försvaret och miljön (bet. 1996/97:FöU3) och regleringsbrevet
för budgetåret 1997 innebär en inriktning av försvarets miljöarbete som har
bäring inte bara på budgetåret 1997 utan även mer långsiktigt. Inriktningen
som framgår av dessa beslut bör därför i allt väsentligt vara styrande för
miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde även efter
innevarande budgetår. Inriktningen är i huvudsak följande.
För Försvarsmakten utgör Försvarets forskningsanstalts rapport om
miljöstrategi för Försvarsmakten i väsentliga delar en grund för det
långsiktiga arbetet. Andra grundläggande dokument är miljövårds-
beredningens delbetänkande (SOU 1996:112) om integrering av
miljöhänsyn i den statliga förvaltningen och rapporten Environmental
Guidelines for the Military Sector, utarbetad gemensamt av de svenska och
amerikanska försvarsdepartementen.
Försvarsmakten skall fortsätta att genomföra sin miljöpolicy. I detta ligger
att arbeta vidare med utgångspunkt från Försvarsmaktens miljöplan och mot
de där redovisade miljömålen. Försvarsmakten skall fortsätta miljö-
utbildningen inom organisationen och fortsätta åtgärderna för att begränsa
utsläppen av fossila bränslen och andra skadliga ämnen. Så långt det är
möjligt skall Försvarsmakten tillämpa kretslopps-, substitutions- och
försiktighetsprinciperna i materielanskaffningen. Tillsammans med
Försvarets materielverk skall myndigheten utarbeta ett förslag till policy för
miljöanpassad upphandling av försvarsmateriel. Försvarsmakten skall också
slutföra undersökningarna av dumpad ammunition inom ramen för
Försvarsmaktens undersökning av miljöfarliga lämningar. Regeringen vill
avslutningsvis erinra om att Försvarsmakten successivt inför ett
miljöledningssystem.
Vid sidan om Försvarsmaktens miljöarbete skall de s.k. stödmyndigheterna
fortsätta miljöarbetet. Sålunda skall bl.a. Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk och Försvarets forskningsanstalt lägga särskild vikt vid
miljöarbetet. Myndigheterna skall beakta miljövårdsberedningens nämnda
delbetänkande och rapporten Environmental Guidelines for the Military
Sector. Vidare skall Fortifikationsverket och Forskningsanstalten stegvis
implementera respektive myndighets miljöpolicy och även överväga att
införa ett miljöledningssystem. Materielverket – som ingår i pilotprojektet
om miljöledningssystem i statsförvaltningen – skall inrikta sitt miljöarbete i
enlighet med vad som gäller för pilotmyndigheterna.
Inte bara inom det militära försvaret och stödmyndigheterna utan även inom
andra delar av Försvarsdepartemetets verksamhetsområde driver regeringen
på miljöarbetet. Statens räddningsverk och Kustbevakningen skall beakta
miljövårdsberedningens nämnda delbetänkande. Räddningsverket ingår
vidare i pilotprojektet om miljöledningssystem inom statsförvaltningen.
Kustbevakningen fick i regleringsbrev för år 1997 i uppdrag att utarbeta en
miljöpolicy. Uppdraget skall redovisas den 1 mars 1998.
Internationellt försvarsmiljöarbete
Inom det internationella försvarsmiljöarbetet fortsätter Sverige att spela en
aktiv roll. Den svenska medverkan i NATO:s miljökommittés (Committee
on the Challenges of the Modern Society/CCMS) arbete fortsätter sålunda
och utvecklas.
De nordiska försvarsministrarna beslutade i oktober 1996 att på
departementsnivån utveckla försvarsmiljösamarbetet inom Norden. Detta
arbete fortsätter. Inriktningen är att ett handlingsprogram för verksamheten
skall kunna läggas fast av försvarsministrarna hösten 1997. Som en del i
detta handlingsprogram ingår gemensamt nordiskt bistånd till de baltiska
staterna, Ryssland och Polen. Även en plan för detta bistånd bedöms kunna
bli fastlagd vid försvarsministrarnas höstmöte. Härutöver har representanter
för det amerikanska försvarsdepartementet, efter diskussioner med bl.a. det
svenska Försvarsdepartementet, sommaren 1997 förklarat att man avser att
på olika sätt stödja detta nordiska försvarsmiljöbistånd till bl.a. de baltiska
staterna. Sverige och USA avser vidare att gemensamt genomföra ett par
försvarsmiljöprojekt i Litauen och Lettland. Genom detta sålunda utvidgade
försvarsmiljöbistånd till stater i närområdet kommer en än effektivare hjälp
att kunna lämnas samtidigt som biståndet genomförs samordnat av viktiga
biståndsgivare.
Regeringen har i juni 1997 medgivit Försvarsmakten att träffa avtal med de
övriga nordiska försvarsmakterna i fråga om samarbete om miljöskydd i
försvarsfrågor. Regeringen bedömer att ett sådant myndighetssamarbete
inom Norden är viktigt och utgör ett värdefullt komplement till samarbetet
på departementsnivån.
Slutligen vill regeringen framhålla att ett aktivt internationellt samarbete
bedrivs även inom Räddningsverkets och Kustbevakningens
verksamhetsområden. Detta omfattar bl.a. farlig industriell verksamhet med
risker för kemikalieolyckor, säkerheten i samband med transport av farligt
gods och utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss.
10 Avveckling av truppminor
Försvarsmakten skall enligt 1996 års totalförsvarsbeslut avveckla sitt
innehav av truppminor. Avvecklingen skall ske genom destruktion och
avslutas senast år 2001. Försvarets materielverk kommer att i öppen
upphandling välja leverantör under hösten 1997. Destruering kan då
påbörjas våren 1998. Självfallet gäller detta inte minor för forsknings-
och utbildningsändamål. För att bibehålla och utveckla kompetensen
inom minröjningsområdet behålls ett antal tramp- och trådminor.
11 Centrum för traumatologi och katastrofmedicin
i Linköping
Riksdagens försvarsutskott ansåg i samband med 1996 års
totalförsvarsbeslut att det var viktigt att samarbetet mellan Försvarsmakten
och det katastrofmedicinska centrumet i Linköping kunde fortsätta i någon
form. Regeringen har i regleringsbrevet för år 1997 beslutat att
Försvarsmakten under budgetåret skall fortsätta samarbetet med det
katastrofmedicinska centrumet i Linköping. Regeringen har också begärt in
en redovisning av resultatet av detta samarbete i samband med
årsredovisningen för år 1997.
Vad avser centrumets lokaler beslutade riksdagen med anledning av 1997
års ekonomiska vårproposition att de fastigheter som lämnas med anledning
av 1996 års försvarsbeslut skall kunna överföras till ett för ändamålet
särskilt bildat statligt ägt bolag. Det blir således detta bolag som kommer att
vara part vid förhandlingar med landsting och eventuella andra intressenter.
12 Länsstyrelserna
Länsstyrelserna ansvarar, som högsta civila försvarsmyndighet på lägre
regional nivå, för att ett behovsanpassat stöd ges till kommunerna för
planeringen av det civila förvaret. Länsstyrelserna skall enligt sin instruktion
bl.a. verka för att beredskapsförberedelserna i länet får en enhetlig inriktning
och att kommunernas tillämpning av lagen (1994:1720) om civilt försvar
följs upp.
I försvarsbeslutspropositionen år 1996 avsnitt 7.6.2, framhöll regeringen att
utvecklingen inom länsstyrelserna vad gäller områdena civilt försvar och
räddningstjänst noga kommer att följas. Anledningen var att besparingarna
på länsstyrelsernas område även berört nämnda områden. Det är särskilt
viktigt att länsstyrelserna anpassar sig till sin nya roll och till sin viktiga
uppgift att garantera genomförandet av nya ansvarsförhållanden och
planering av det civila försvaret på regional nivå. En ambitionssänkning
inom det civila försvarets område hos en länsstyrelse riskerar att snabbt få
negativt genomslag hos kommunerna i länet.
Försvarsutskottet anförde i sitt betänkande 1996/97:FöU1 Sveriges
försvarspolitik mot sekelskiftet (s. 171) att man hade anledning att befara att
länsstyrelserna inte kan fullgöra vissa grundlägande uppgifter i
beredskapsplaneringen på grund av kraftiga besparingsåtgärder. Utskottet
ansåg att regeringen senast i kommande budgetproposition bör redovisa sin
bedömning av länsstyrelsernas förmåga att lösa lednings- och
tillsynsuppgifterna i fred och vid höjd beredskap. Utskottet framhöll att
man, om så skulle visa sig behövas, inte är främmande för att initiera en
översyn av finansieringsformerna på detta område.
Av Överstyrelsens för civil beredskap och länsstyrelsernas årsredovisningar
för budgetåret 1995/96 framgår att länsstyrelserna inom sakområdena civilt
försvar och räddningstjänst i huvudsak har lyckats uppfylla de krav som
regeringen ställt. Personalnedskärningarna har emellertid medfört att en del
länsstyrelser haft svårigheter att upprätthålla kompetens inom alla de
områden som den kommunala beredskapen omfattar.
Flertalet kommuner redovisar en bemannad krigsorganisation men enligt
länsstyrelserna förekommer påfallande ofta att kommunernas krigs-
organisationer övats i en mycket begränsad omfattning sedan den nya lagens
ikraftträdande. Flertalet länsstyrelser redovisar dock att övnings-
verksamheten kommer att återupptas under 1997 - 98.
Räddningstjänstplaner för verksamheten under höjd beredskap bedöms
föreligga hos i stort sett samtliga kommuner den 1 juli 1997.
Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1997 Överstyrelsen för civil
beredskap i uppdrag att senast den 1 mars 1998 redovisa en analys av hur
lagen om civilt försvar genomförts i kommunerna. Överstyrelsen lämnade
den 30 juni 1997 en delrapport till regeringen.
Överstyrelsen framhåller i delrapporten att sakområdet civilt försvar och
räddningstjänst genomgående har fått starkt minskade resurser under senare
år och att trenden för år 1998 när det gäller vissa länsstyrelser innebär
fortsatta neddragningar av de personella resurserna. Enligt Överstyrelsen
riskerar enskilda länsstyrelser att inte kunna uppfylla de minimikrav som
ställs. Det gäller bl.a. tillgång på s.k. operativ kärna för ledning samt när det
gäller anpassningsfrågorna. Enligt Överstyrelsen finns skäl att överväga om
inte speciella åtgärder kan behöva vidtas för att garantera en tillräcklig
förmåga att vidta erforderliga beredskapsförberedelser och åstadkomma
omedelbar övergripande områdesledning. Överstyrelsen för civil beredskap
avser att tillsammans med länsstyrelser och Civilbefälhavarna ytterligare
utveckla kunskaperna om vissa uppgifter som vid en viss tidpunkt skall
lösas, att utveckla arbetet med att ta fram centrala myndigheters krav på
länsstyrelser och att genomföra beredskapsuppföljning vid samtliga
länsstyrelser. Vidare anser Överstyrelsen att en fortsatt dialog bör äga rum
med Regeringskansliet för att ytterligare förbättra utformningen av de mål
som anges i regleringsbrevet för det aktuella området.
Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1997 Statens räddningsverk i
uppdrag att senast den 1 mars 1998 redovisa utförd tillsynsverksamhet vid
länsstyrelserna vad avser deras uppgifter enligt räddningstjänstlagen
(1986:1102) samt lämna förslag till eventuella förändringar. Statens
räddningsverk lämnade den 30 juni 1997 delrapport till regeringen. I
delrapporten ingår bl.a. en redogörelse för Räddningsverkets uppfattning om
länsstyrelsernas ambitioner och förmåga inom räddningstjänstområdet mot
bakgrund av den tillsyn som verket genomfört vid sex länsstyrelser under år
1996. Fem av sex länsstyrelser bedöms ha en organisation och ha prioriterat
resurser på ett sådant sätt att de uppgifter som enligt räddningstjänstlagen
åligger länsstyrelserna kan lösas. Räddningsverkets delrapport, jämte det
yttrande som inhämtats av berörd länsstyrelse, har överlämnats till
utredningen (dir 1996:114) om mål och medel för Statens räddningsverk.
Som framgår av avsnitt 5.1 har regeringen i augusti 1997 beslutat om
tillsättande av en särskild arbetsgrupp med uppgift att analysera och lämna
förslag ifråga om bl.a. roller för de olika myndigheterna i ledningskedjan.
I maj 1997 tillsattes en utredning (dir. 1997:81) för att göra en översyn av
den statliga regleringen av och tillsynen över kommunal verksamhet. En
utgångspunkt för utredningen är hur staten får kunskap om hur de nationella
målen nås i olika verksamheter. Utredaren skall redovisa sitt arbete i en
rapport till regeringen senast den 1 maj 1998.
Regeringens överväganden
Mot bakgrund av årsredovisningarna, samt av Överstyrelsen för civil
beredskap och Statens räddningsverk lämnade delredovisningar, gör
regeringen den bedömningen att länsstyrelserna i huvudsak bedrivit
verksamhet i enlighet med de av regeringen uppställda målen på området
civilt försvar och räddningstjänst.
Regeringen avser att följa utvecklingen och att rapportera om denna till
riksdagen. Om en länsstyrelse inte klarar sina uppgifter enligt
räddningstjänstlagen eller enligt lagen om civilt försvar, anser regeringen att
åtgärder behöver vidtas. Myndigheternas slutrapporter kommer härvid att
utgöra viktigt underlag för regeringens ställningstagande.
Det är viktigt att myndigheterna bedriver en omfattande informations-
verksamhet för att hos kommunerna förankra det nya totalförsvarsbeslutet
och innebörden av det vidgade säkerhetsbegreppet samt skapa kunskap om
kommunernas roll vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
13 Användningen av det civila försvarets resurser
vid internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser
I försvarsbeslutets första etapp fastställdes uppgifter för den som verkar
inom det civila försvaret. En ny uppgift är att kunna genomföra
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Erfarenheterna från den hittills genomförda planeringsverksamheten visar
enligt regeringens mening att det finns behov av ett förtydligande när det
gäller tolkningen av denna nya uppgift.
Många myndigheter med uppgifter inom det civila försvaret bedriver en
omfattande internationell humanitär biståndsverksamhet inom ramen för
sina ordinarie fredsmässiga uppgifter, t.ex. Statens räddningsverk när det
gäller räddningstjänst och Socialstyrelsen i fråga om katastrofmedicin. Det
är viktigt att framhålla att denna verksamhet är av värde för men inte är en
del av det civila försvaret.
När det gäller ansvarsfördelningen inom det civila försvaret och
fredsräddningstjänsten på central nivå, framhåller försvarsutskottet i
betänkandet 1996/97:FöU1 att denna bör vara sådan att Överstyrelsen för
civil beredskap svarar för samordningen av verksamheten inom det civila
försvaret. De funktionsansvariga myndigheterna bör däremot ha ansvaret för
åtgärder m.m. inom sina sak- och verksamhetsområden. Statens
räddningsverk bör t.ex. svara för genomförandet av internationella katastrof-
och räddningsinsatser.
Uppgifterna i fråga om internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser kan indelas i följande områden.
1. Användning av det civila försvarets resurser
- skapandet av överblick över vilka civila försvarsresurser som kan
användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser
- samordning mellan funktionsansvariga myndigheter av planeringen för
användningen av resurserna
- åtgärder för att öka förmågan att använda resurserna för de internationella
uppgifterna
2. Utveckling av samverkansförmågan vid genomförandet av militära och
civila insatser vid s.k. multifunktionella operationer framförallt i
insatsområdet
3. Medverkan i internationellt förtroendeskapande åtgärder.
Vad gäller fördelningen av uppgifterna mellan myndigheterna på dessa
områden vill regeringen anföra följande.
Det är enligt regeringen helt klart att Överstyrelsen för civil beredskap har
huvudansvaret när det gäller punkten 1 Användningen av det civila
försvarets resurser. Mot bakgrund av att det rör sig om förberedelser för att
kunna bistå med resurser vid en genomförandeverksamhet bör Överstyrelsen
i planeringen samråda med Försvarsmakten, Statens räddningsverk och
andra myndigheter som skall svara för själva genomförandet av insatserna.
Punkten 2 Utvecklingen av samverkansförmågan vid genomförandet av
militära och civila insatser avser en fråga av renodlad
genomförandekaraktär. På det civila området svarar bl.a. Statens
räddningsverk, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen för sådan
genomförandeverksamhet. Utvecklingen av samverkansförmågan med
Försvarsmakten bör därför i första hand vara en uppgift för dessa
myndigheter även till den del civila försvarsresurser kommer till
användning. De internationella operationernas ökade komplexitet kommer
att ställa större krav på samverkan mellan militära och civila organ. I
sammanhanget bör nämnas att regeringen i april 1997 beslutat om en
utredning med uppgift att lämna förslag till en samordnad utbildning för
civil och militär personal för internationella insatser.
De internationella förtroendeskapande åtgärderna enligt punkten 3 berör
flertalet samhällssektorer. Uppgifterna fullgörs av olika myndigheter inom
ramen för de normala fredsuppgifterna. När det gäller det civila försvaret har
Överstyrelsen för civil beredskap en samordningsroll i fråga om att t.ex. ha
direkta kontakter med motsvarande organisationer i andra länder och när det
gäller att följa och analysera utvecklingen som har betydelse på det civila
försvarsområdet inom EU och VEU.
Överstyrelsen deltar liksom flera andra civila försvarsmyndigheter även i
PFF-samarbetet. Innebörden av detta samarbete är att myndigheterna
planerar, deltar i och är värd för övningar, kurser, seminarier, möten och
andra aktiviteter. Verksamheten skall bedrivas i enlighet med Sveriges
individuella partnerskapsprogram (IPP) och i enlighet med särskilda
regeringsbeslut som kan komma att fattas om svenskt deltagande i PFF samt
i vissa fall om stöd till utländskt deltagande i PFF-aktiviteter som genomförs
i Sverige.
Överstyrelsen för civil beredskap är i enlighet med Sveriges individuella
partnerskapsprogram (IPP) svenskt kontaktorgan på myndighetsplanet
(Point of Contact) med NATO i PFF-frågor som rör civilt försvar.
Respektive funktionsansvarig myndighet bör emellertid i linje med
Försvarsutskottets uttalande ha ansvaret för åtgärder och för att medverka
inom sina respektive sak- och verksamhetsområden. Det bör framhållas att
några civila försvarsmyndigheter också deltar i PFF-aktiviteter inom ramen
för sina normala fredsmässiga uppgifter.
14 Den civila trafikflygarutbildningen
Riksdagen behandlade i totalförsvarspropositionen år 1996 frågor om den
civila trafikflygarutbildningen och Trafikflygarhögskolan (TFHS).
Försvarsutskottet anslöt sig därvid till regeringens uppfattning att den civila
pilotutbildningen borde föras över från Försvarsmakten till en annan
huvudman och att Försvarsmakten borde upphöra med denna utbildning
senast den 1 juli 1997. Utskottet underströk vidare vikten av att hitta en
lösning där den verksamhet som bedrivs vid TFHS kan fortsätta.
Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år 1997 åt Försvarsmakten att
senast den 1 april 1997 redovisa frågor om TFHS. Med en skrivelse den 17
mars 1997 redovisade Försvarsmakten sitt uppdrag.
Regeringen anser att verksamheten vid TFHS bör fortsätta och föras över till
högskoleväsendet. Ansvaret för utbildningen av civila trafikflygare kommer
därför den 1 januari 1998 att föras över från utgiftsområde 6 Totalförsvar till
utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Vidare förs medel
för verksamheten – 17,4 miljoner kronor – över från utgiftsområde 6
Totalförsvar, anslaget A 1 Försvarsmakten, till utgiftsområde 16.
Regeringen har utgått från denna överföring i sina beräkningar av anslaget
A 1 Försvarsmakten i budgetpropositionen för år 1998.
För att praktiskt möjliggöra överförandet av verksamheten till utgiftsområde
16 uppdrog regeringen genom beslut den 12 juni 1997 dels åt Lunds
universitet att förbereda övertagandet av huvudmannaskapet för den civila
trafikflygarutbildningen den 1 januari 1998, dels åt Försvarsmakten att
vidmakthålla verksamheten vid skolan till och med den 31 december 1997.
Regeringen återkommer till dessa frågor i redovisningen av utgiftsområde
16 i årets budgetproposition.
15 Förvaring av militära skjutvapen
Regeringen ser mycket allvarligt på att militära vapen förloras. Regeringens
målsättning är att antalet förluster skall nedbringas till noll.
År 1995 tillsattes en arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet med uppdrag
att föreslå åtgärder för att förbättra säkerheten vid hanteringen av militära
skjutvapen. År 1996 beslutade regeringen förordningen (1996:31) om
statliga myndigheters skjutvapen m.m. I förordningen finns bestämmelser
om användning, förvaring och transport av skjutvapen. Försvarsutskottet har
(bet.1996/97:FöU1) framhållit att utskottet förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen med information om förluststatistik och åtgärder.
Under år 1996 förkom enligt Försvarsmaktens statistik 70 kompletta vapen
samt huvuddelar (komplett vapen utan vital del). Motsvarande siffra för år
1995 var 152 vapen. Regeringen kan således konstatera en välkommen
nedgång i antalet förkomna vapen.
Den största enskilda posten i 1996 års förluster var 19 vapen som under
uppseendeväckande former stals från Svea livgarde. Av dessa har 17
återfunnits.
Försvarsmakten har på regeringens uppdrag redovisat arbetsläget avseende
vidtagna och planerade åtgärder. Under år 1996 genomfördes i huvudsak
följande:
- Vapen flyttades till central förvaring, exempelvis kassuner uppställda på
militärt område.
- Stöldbegärlig ammunition flyttades om till ett mindre antal och om
möjligt säkrare förråd.
- Anskaffning av patronlägeslås för hemvärnets bostadsförvarade vapen
beslöts.
Under åren 1997 och 1998 skall följande genomföras:
- Anskaffning av godkända larm fortsätter.
- Patronlägeslås levereras.
- Transportcontainers anskaffas.
- Riksinventeringen av Försvarsmaktens skjutvapen slutförs.
- Samarbetet med polismyndigheterna utvecklas.
Regeringen kommer att noga hålla sig informerad om effekterna av dessa
åtgärder.
16 Mark, anläggningar och lokaler
Överföring av resurser för drift och löpande underhåll
Regeringen uppdrog den 14 november 1996 åt Försvarsmakten och
Fortifikationsverket att till Fortifikationsverket genomföra en överföring av
Försvarsmaktens resurser för drift och löpande underhåll m.m.
I samma regeringsbeslut fick även Försvarets materielverk, Försvarets
forskningsanstalt och Försvarets radioanstalt i uppdrag att genomföra
motsvarande överföring. Överföringen påbörjades den 1 januari 1997 och
avslutades den 30 juni 1997.
Regeringen uppdrog vidare i regleringsbrevet för år 1997 åt Försvarsmakten
och Fortifikationsverket att senast den 15 augusti 1997 redovisa hur de
avsåg att genomföra den i totalförsvarspropositionen år 1996 angivna
besparingen.
Av Fortifikationsverkets redovisning framgår att Fortifikationsverket och
Försvarsmakten har kommit överens om att av de beslutade besparingarna
skall 135 miljoner kronor göras inom Fortifikationsverkets område och 15
miljoner kronor inom Försvarsmaktens.
Fortifikationsverket anför vidare att alla möjligheter till kostnads-
minskningar måste utnyttjas för att uppnå de besparingar som statsmakterna
har beslutat. Åtgärder för effektivare ledning och resursutnyttjande kommer
att vidtas. Besparingar kommer också att uppnås genom effektivare
försörjning med el, värme, vatten m.m. samt genom förbättrad geografisk
samordning av fastighetsdrift och lokalvård. Även administrativa kostnader
för Fortifikationsverket kommer att minska.
Enligt Fortifikationsverket kan de beslutade kostnadsminskningarna dock
inte uppnås utan att ovan redovisade exempel på åtgärder kombineras med
personalminskningar. Personalstyrkan kommer att behöva minskas med
cirka 500 personer. Av dessa kommer enligt Fortifikationsverket cirka 200
att omfattas av trygghetsavtalets avgångslösningar.
Regeringen bedömer mot bakgrund av denna redovisning att de beslutade
kostnadsminskningarna under försvarsbeslutsperioden kommer att kunna
genomföras. Regeringen förutsätter att Fortifikationsverket genomför
personalminskningarna under största möjliga hänsyn till personalen.
Utredning angående Fortifikationsverkets framtida ställning
Den 29 maj 1997 fick en särskild utredare i uppdrag att bl.a. göra en
fördjupad analys av Fortifikationsverkets fastighetsbestånd och utreda om
hela eller delar av beståndet skall samordnas med Statens fastighetsverks
fastighetsbestånd eller om vissa delar skall hanteras i annan ordning. För-
och nackdelar med olika alternativ skall beskrivas, liksom gränsdragningen
mellan de olika fastighetsbestånden.
Utredaren skall senast den 15 oktober 1997 redovisa resultatet av sitt arbete.
Nedskrivning av Fortifikationsverkets avkastningspliktiga statskapital
Riksdagen bemyndigade i totalförsvarsbeslutet år 1996 regeringen att vid
försäljningstillfället nedsätta statskapitalet avseende mark, anläggningar och
lokaler med det bokförda värdet på sådana objekt som skall avvecklas till
följd av riksdagens beslut om reducering av Försvarsmaktens krigs- och
grundorganisation.
När Försvarsmakten, efter vederbörlig uppsägning, lämnar de ovan nämnda
objekten kommer de enligt bokföringsförordningen (1979:1212) att övergå
från att vara anläggningstillgångar till att vara omsättningstillgångar.
Omsättningstillgångar skall enligt samma förordning i bokföringen tas upp
till anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet om detta är lägre. Med det
verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad
försäljningskostnad.
I den utsträckning en värdering av berörda objekt som omsättningstillgångar
innebär att deras bokförda värde minskar bör Fortifikationsverkets
avkastningspliktiga statskapital nedskrivas med motsvarande belopp med
stöd av 26 § kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188). Regeringen avser
att fatta ett sådant beslut avseende mark, anläggningar och lokaler som skall
avvecklas till följd av riksdagens beslut om reducering av Försvarsmaktens
krigs- och grundorganisation.
Planering av skjutfält
Som en följd av totalförsvarsbeslutet år 1996 beslöt Försvarsmakten att
inventera befintliga övnings- och skjutfält. I arbetet ingår även att analysera
framtida behov och hur effektivast möjliga utnyttjande kan realiseras.
Samtidigt skall beaktas att tillgång till skjutfält och övningsanläggningar
utgör en förutsättning för Försvarsmaktens anpassningsförmåga. Regeringen
avser att hålla riksdagen informerad om resultatet av detta arbete.
17 Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på Rindö
Riksdagen beslutade den 7 december 1995 att bemyndiga regeringen att
privatisera Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på Rindö (genom en
utarrendering eller försäljning av staten tillhörig mark eller andra tillgångar).
Regeringen bemyndigade den 15 februari 1996 chefen för Försvars-
departementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föra
förhandlingar om privatisering av Rindövarvet. I direktiven bemyndigades
utredaren att, med förbehåll om regeringens godkännande, underteckna avtal
som innebar en privatisering av Rindövarvet, om det kunde göras på villkor
som kunde antas vara fördelaktiga för staten.
Utredaren avlämnade den 30 oktober 1996 sin slutrapport ”Privatisering av
Rindövarvet”. Denne hade då bl.a. klarlagt att det är möjligt att avskilja ett
renodlat varvsområde och därigenom skapa tydliga verksamhetsgränser
mellan ett privatiserat varv och Försvarsmaktens verksamhet. Det hade
vidare klarlagts att det vid en utarrendering är möjligt att säkerställa
Försvarsmaktens behov av fartygs- och båtunderhåll för kustförsvars-
förbanden. Utredaren hade dock inte funnit möjligheter att på sådana villkor
som angavs i direktiven teckna avtal med en privat intressent.
Regeringen uppdrog i ett beslut den 17 april 1997 åt Försvarsmakten att
under tiden t.o.m. juni 1998 bevaka möjligheten att teckna avtal om
privatisering av Rindövarvet genom en utarrendering av staten tillhörig
mark och andra tillgångar. Avtal skall tecknas om det kan ske på villkor som
kan antas vara fördelaktiga för staten och med förbehåll om regeringens
godkännande.
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet von Sydow
__________________
Regeringen beslutar skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse.
Skr. 1997/98:4
2
1