Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1997/98:139 Ändringar i fiskelagen, m.m. Prop. 1997/98:139 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Harpsund den 12 mars 1998 Thage G Peterson Annika Åhnberg (Jordbruksdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att utländska medborgare, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, skall likställas med svenska medborgare i fråga om fiske som bedrivs med stöd av yrkesfiskelicens. Det enligt fiskelagen (1993:787) gällande bosättningskravet för sådan licens föreslås ersatt av ett krav på att fisket skall ha anknytning till svensk fiskerinäring. Vidare föreslås att det i fiskelagen införs ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om krav på utrustning för automatisk överföring av uppgifter om fiskefartyg och deras position. I propositionen föreslås också att riksdagen godkänner Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd med den förklaring som regeringen förordar. Bestämmelserna i fiskelagen om utländska myndigheters kontroll av svenska fiskare föreslås, som en följd av ett godkännande av avtalet, kompletterad med en möjlighet för inspektörer att, vid allvarliga överträdelser av internationellt överenskomna bestämmelser om fiske, föra fartyget till hamn. Ändringarna i fiskelagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 3 3 Ärendet och dess beredning 5 4 Satellitövervakning av havsfisket 6 5 Rätten att fiska yrkesmässigt 8 6 Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd 13 6.1 Avtalet och det internationella fisket 13 6.2 Godkännande av avtalet 17 7 Författningskommentar 20 Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna 21 Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag 22 Bilaga 3 Lagrådets yttrande 24 Bilaga 4 Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd i engelsk och svensk lydelse 25 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998 105 Rättsdatablad 106 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787), 2. godkänner Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd med den förklaring som regeringen förordar. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) Härigenom föreskrivs att 13, 22, 30 och 33 §§ fiskelagen (1993:787) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med bestämmelserna i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska. Utländska medborgare, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, får fiska yrkesmässigt i samma utsträckning som svenska medborgare, om de beviljas yrkesfiskelicens enligt 30 §. Utan stöd av enskild fiskerätt får annat fiske bedrivas av utländska medborgare bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bosatta här i landet är dock likställda med svenska medborgare. 22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om 1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, försäljning, och 2. andra förhållanden rörande fisket som är av betydelse för tillämpningen av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att ett fiskefartyg skall ha utrustning som automatiskt via satellit överför information om fartyget. 30 § Yrkesfiskelicens kan beviljas den som är stadigvarande bosatt i Sverige och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens får beviljas för viss tid. Yrkesfiskelicens får beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse, om fisket har anknytning till svensk fiskerinäring. Licens får beviljas för viss tid. När en fråga om licens prövas första gången skall tillgången på fisk beaktas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om villkoret angående anknytningen till svensk fiskerinäring. 33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande kontrolleras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord. En sådan utländsk myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst, lastutrymmen och utrustning i övrigt samt att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord. Finner myndigheten att en bestämmelse för fisket överträtts på ett allvarligt sätt får den föra fartyget till hamn. Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta bordning och kontrollens genomförande i övrigt. Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta åtgärdernas genomförande. _________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 3 Ärendet och dess beredning Sverige blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995 och deltar sedan dess i den gemensamma fiskeripolitiken som bygger på EG- fördragets bestämmelser om jordbruket. Politiken omfattar nyttjandet av de levande resurserna i fiskevattnen och inom vattenbruket samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Fiskeripolitiken regleras i huvudsak genom ett antal grundläggande förordningar som kompletteras genom tillämpningsförordningar, beslut av gemenskapen och nationella bestämmelser. Fiskelagen (1993:787) som trädde i kraft den 1 januari 1994, reglerar rätten till fiske samt fisket i Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon samt, när det anges särskilt, fiske med svenska fartyg utanför detta område. Lagen har till följd av det svenska medlemskapet i EU ändrats ett antal gånger. Inträdet i gemenskapen föranledde kompletterande lagstiftning genom lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (EG-lagen) (prop. 1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126). Vidare ändrades fiskelagen med ikraftträdande den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:8, bet. 1995/96:JoU5, rskr. 1995/96:85) varvid de bestämmelser om fisket som införts i EG-lagen fördes över till fiskelagen. Därefter har påföljdsbestämmelserna i fiskelagen ändrats i anslutning till Sveriges ratifikation av havsrättskonventionen med ikraftträdande den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:140, bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271). Slutligen ändrades fiskelagens tillämpningsområde vad avser fiske i andra länders vatten den 1 januari 1997 (prop. 1995/96:223, bet. 1995/96:JoU3, rskr. 1995/96:23). Den gemensamma fiskeripolitiken utvecklas ständigt vilket föranleder nya åtgärder av EG:s institutioner och därmed nya följdbeslut av medlemsstaterna. I promemorian Ändringar i fiskelagen m.m., Ds 1998:2, som utarbetats inom Jordbruksdepartementet, föreslås i tre avseenden nationella åtgärder med anledning av den gemensamma fiskeripolitiken, nämligen – anpassning av svensk lagstiftning till den av gemenskapen beslutade satellitövervakningen av fiskefartyg, – anpassning av de svenska bestämmelserna om yrkesmässigt fiske till principen om etableringsfriheten inom gemenskapen, och – ratifikation av avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och införande av nödvändig följdlagstiftning. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning över remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet (dnr Jo97/3466). Lagrådet Regeringen beslutade den 19 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. 4 Satellitövervakning av havsfisket Regeringens förslag: Bestämmelsen i 22 § fiskelagen om uppgiftsskyldighet kompletteras med möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att fiskefartyg skall ha utrustning som automatiskt via satellit överför information om fartyget. Departementspromemorians förslag: I promemorian föreslås att överföringen av information skall kunna avse både fartyget och fisket. Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser att bestämmelser om kravet på utrustning bör meddelas i lag och att endast rätten att meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter bör delegeras. Fiskeriverket anser att informationsöverföringen endast bör avse uppgifter om fartyget. Verket påpekar att EG:s föreskrifter om satellitkontroll inte kräver mer än positionsrapportering och att utrustningen för automatisk överföring knappast kan förmedla någon information om själva fisket. Vidare anser verket att en ändring av straffbestämmelsen i 40 § bör övervägas eftersom gemenskapen gör ägaren ansvarig för vissa åtgärder. Remissinstanserna har i övrigt inte haft några invändningar mot lagförslaget. Skälen för regeringens förslag: Ett viktigt inslag i den gemensamma fiskeripolitiken är kontrollen av fisket. Kontrollen på fiskeområdet regleras genom rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. I förordningen finns bl.a. bestämmelser om insamlande av nödvändiga uppgifter för resurspolitiken, exempelvis uppgifter om fartyg, redskap, fiskeinriktning, fångster och landningar. I förordningen ges bestämmelser om de fiskandes loggboksplikt och skyldighet att lämna landningsdeklaration, att göra anmälan vid landning i andra länder än flaggstaten och att lämna uppgifter om omlastningar mellan fartyg. Medlemsstaten skall meddela kommissionen vilka fångster dess fartyg landar från olika bestånd. Staten skall övervaka fisket och därmed förbunden verksamhet i sina vatten, bl.a. genom inspektioner av fartyg och landningar av fisk. Skyldigheten att kontrollera fisket omfattar även de egna fartyg som är verksamma utanför gemenskapens vatten. Vidare skall staten se till att lämpliga och effektiva åtgärder vidtas vid överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken. Av artikel 3 i kontrollförordningen följer att det skall finnas ett system för fortlöpande kontroll av gemenskapens fiskefartygs positioner. Förordningen har ändrats genom rådets förordning (EG) nr 686/97 av den 14 april 1997 om ändring av förordningen (EEG) nr 2847/93 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. Ändringen innebär bl.a. att artikel 3 fick en ny lydelse, innefattande mer detaljerade bestämmelser om systemet för övervakning av fiskefartygens positioner. I kommissionens förordning (EG) nr 1489/97 av den 29 juli 1997 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2847/93 vad beträffar satellitbaserade kontrollsystem för fartyg finns ytterligare detaljföreskrifter. Gemenskapsreglerna föreskriver att en medlemsstat måste upprätta ett satellitbaserat kontrollsystem som möjliggör kontroll av fiskefartygens position. Detta system skall senast den 30 juni 1998 kunna tillämpas på gemenskapens fiskefartyg med en längd överstigande 20 meter mellan perpendiklarna eller med en längd över allt av 24 meter, om fartyget – fiskar på det fria havet, utom i Medelhavet, – fiskar i tredje lands vatten, under förutsättning att bestämmelser har införts i överenskommelser med berörda tredje länder om tillämpning av ett kontrollsystem för fartyg från sådana länder som fiskar i gemenskapsvatten, eller – fångar fisk för tillverkning av fiskmjöl eller fiskolja. Senast vid ingången av år 2000 skall kontrollsystemet tillämpas för alla gemenskapens fartyg av nämnda storlek oberoende av vilket fiske de används till. Systemet är inte tillämpligt på fartyg som endast fiskar inom 12 sjömil från flaggstatens baslinje eller som aldrig är mer än 24 timmar till havs räknat från avgång till återkomst i hamn. En medlemsstat får införa motsvarande kontrollsystem även i fråga om andra fartyg som för dess flagg. En sådan åtgärd berättigar till samma ekonomiska stöd som lämnas för de fartygskategorier för vilka gemenskapens kontrollsystem är tvingande. De s.k. satellitföljare som installeras på fartygen skall säkerställa automatisk överföring av uppgifter om fartygets identitet och om fartygets senaste position. Normalt skall dessa uppgifter lämnas minst varannan timme. Vid fiske utanför gemenskapsvatten gäller andra tidsintervall. När ett fartyg ligger i hamn är den längsta tiden mellan positionsrapporterna 24 timmar. Om fartyget stannar i hamn mer än 48 timmar får satellitföljaren stängas av medan fartyget ligger i hamn under förutsättning att nästa rapport sänds från samma position som den senaste rapporten. Befälhavaren på fartyget är ansvarig för att utrustningen fungerar och att informationen överförs. Om en satellitföljare är bristfällig eller ur funktion skall befälhavaren, fartygsägaren eller dennes representant minst en gång per dygn meddela föreskrivna uppgifter per telefax, telefon eller radio. Detsamma gäller om flaggstatens kontrollsystem inte fungerar. En satellitföljare som inte fungerar tillfredsställande skall normalt åtgärdas inom en månad. Medlemsstaten skall underrätta de ansvariga för fartyget om satellitföljaren verkar vara bristfällig eller om kontrollsystemet inte fungerar. Varje medlemsstat skall ha ett centrum för fiskekontroll som sköter kontrollen av samtliga fiskefartyg som för dess flagg och andra staters fartyg som fiskar i dess vatten. I varje stat skall en behörig myndighet utses för denna verksamhet. Medlemsstaterna får upprätta gemensamma centra. Medlemsstaterna måste säkerställa att uppgifterna som samlas in finns bevarade och, på särskild framställan, tillgängliga för kommissionen i maskinläsbar form under minst tre år. Det är medlemsstaterna som ansvarar för att fartygen förses med nödvändig satellitutrustning och att den information som lämnas via utrustningen tas om hand på föreskrivet sätt. Systemet förutsätter att de nämnda förordningarna kompletteras med nationella bestämmelser. I 22 § fiskelagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för det svenska yrkesmässiga fisket. Denna skyldighet avser uppgifter om fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, försäljning och andra förhållanden rörande fisket som är av betydelse för tillämpningen av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Fiskeriverket har meddelat detaljföreskrifter om uppgiftsskyldigheten. Gemenskapssystemet om satellitövervakning innebär att en fiskare måste ha utrustning ombord som används för automatiserat uppgiftslämnande via satellit. Det krävs inte någon aktiv medverkan av den enskilde fiskaren när uppgiften lämnas. Fartyget kan identifieras och dess position fastställas oavsett om den fiskande själv skickar rapporter eller ej. För att säkerställa genomförandet av det gemensamma satellitsystemet bör bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 22 § fiskelagen kompletteras. Regeringen delar Fiskeriverkets uppfattning att bestämmelsen bör begränsas till att avse den information som krävs enligt EG:s föreskrifter om satellitkontroll. Bestämmelsen bör därför endast avse utrustning för automatisk överföring av information om fiskefartyget. Fiskelagens bestämmelser om uppgiftsskyldighet har i dag formen av bemyndiganden till stöd för föreskrifter som får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det är naturligt att den lagstiftningstekniken tillämpas också i fråga om det automatiska övervakningssystemet. Fiskeriverket anser att straffbestämmelserna i fiskelagen bör ses över eftersom det nya övervakningssystemet förutsätter att även fartygsägaren ansvarar för verksamheten. Enligt regeringens uppfattning bör ägarens ansvar komma till uttryck i föreskrifter meddelade med stöd av det föreslagna bemyndigandet. Med föreskrifter utformade på det sättet kommer fiskelagens nuvarande straffbestämmelser att omfatta även ägaren. 5 Rätten att fiska yrkesmässigt Regeringens förslag: I 13 § fiskelagen införs en bestämmelse om att utländska medborgare som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster har rätt att fiska yrkesmässigt här i landet om de beviljas yrkesfiskelicens. I 30 § fiskelagen föreskrivs att yrkesfiskelicens i fortsättningen skall beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse, om fisket har anknytning till svensk fiskerinäring. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om villkoret angående anknytningen till svensk fiskerinäring. Departementspromemorians förslag: I promemorian föreslås en ny lydelse av 30 § fiskelagen som i huvudsak överensstämmer med regeringens förslag. I promemorian föreslås däremot ingen ändring av 13 § fiskelagen. Remissinstanserna: Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) avvisar promemorians förslag om ändring av förutsättningarna för yrkesfiskelicens. SFR anser att den avgörande frågan är om det är helt klart att EG-rätten förbjuder tillämpningen av kriteriet ”stadigvarande bosättning” för erhållande av yrkesfiskelicens. Om ett bosättningskrav skulle befinnas inte vara förenligt med EG-rätten måste lagtexten ”om fisket har anknytning till svensk fiskerinäring” kompletteras med motiv och tillämpningsföreskrifter som möjliggör en reell koppling till den svenska fiskerinäringen. I övrigt är remissinstanserna i huvudsak positiva till förslaget. Kammarrätten i Göteborg anser dock att rätten för utländska medborgare, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, att fiska här i landet om yrkesfiskelicens beviljas, bör anges i 13 § fiskelagen. Fiskeriverket påtalar behovet av tydliga kriterier i lagstiftningen och att begreppet ”anknytning till svensk fiskerinäring” bör utvecklas. Skälen för regeringens förslag: En grundprincip för den gemensamma fiskeripolitiken är att alla medlemsländers fiskefartyg har lika tillträde till fiskevattnen och fiskresurserna. Från denna princip görs det ett antal undantag, bl.a. fördelas gemenskapens fiskresurser via nationella kvoter avsedda att fiskas av den berörda statens fartyg. Syftet med fördelningen av nationella fiskekvoter är att tillförsäkra medlemsländerna en andel av gemenskapens totala fångstvolymer. Fördelningen grundas bl.a. på det traditionella fiske som den av fiskerinäringen beroende lokalbefolkningen i landet dragit fördel av före etablerandet av kvotsystemet. Denna kvotfördelning har stimulerat till s.k. "kvothoppning". Med detta avses att ett fiskeföretag genom förvärv av fiskefartyg som hör till en annan stats fiskeflotta får möjlighet att nyttja den statens fiskekvoter trots att fartygens besättningar ofta inte är bosatta i landet och fångsterna till stor del landas i andra länder. Begränsningar av möjligheterna för utländska företag och medborgare att delta i fisket av de kvoter som kommer register- eller flaggstaten till del har föranlett flera avgöranden i EG-domstolen (se målen C-221/89, Factortame, REG I 1991, s. 3905, C-3/87, Agegate, REG 1989, s. 4459 och C-216/87, Jaderow, REG 1989, s. 4509). EG-domstolen utgår från att det ankommer på medlemsländerna att i enlighet med internationell rätt fastställa villkoren för ett fartygs registrering och rätt att föra landets flagg. Bedömningen av vad som är en erforderlig koppling mellan fartyg och land för att få ingå i landets fartygsflotta måste dock ske med beaktande av gemenskapsrätten i övrigt. Det innebär att medlemsstaten måste beakta förbudet mot diskriminering, den fria etableringsrätten och proportionalitetsprincipen. Krav på viss nationalitet eller bosättning i landet som förutsättning för registrering av ett fartyg i landet är därmed oförenliga med gemenskapsrätten. Enligt EG-domstolen strider det t.ex. mot gemenskapsrätten att som villkor för att erhålla fiskelicens kräva att minst 75 procent av besättningen skall vara bosatt i landet. Gemenskapsrätten hindrar däremot inte att ett medlemsland som villkor för registrering av ett fiskefartyg kräver att fartyget har en reell ekonomisk koppling till landet om det enbart rör relationen mellan fartygets fiskeoperationer och befolkningen som är beroende av fisket och anknuten industri. Det är t.ex. möjligt att åberopa landningar och återkommande besök i landets hamnar för att påvisa att det finns ett samband mellan fartygets verksamhet och landets fiskeberoende befolkning. Landningar av fångster kan således accepteras som en omständighet bland andra, under förutsättning att det inte – direkt eller indirekt – innebär en skyldighet att landa fartygets fångster i landets hamnar eller hindrar normala fiskeoperationer. Medlemslandet kan enligt EG-domstolen även kräva att besättningen, på något sätt som står i överensstämmelse med gemenskapsrätten, bidrar till socialförsäkringssystemet i landet. De svenska reglerna om fartygsregistrering i sjölagen har ändrats per den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:130, bet. 1996/97:LU16, rskr. 1996/97:243). Numera kan ett fartyg som till hälften eller mer ägs av fysiska eller juridiska personer inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under vissa förutsättningar – som anknyter till EG- domstolens avgöranden i bl.a. nämnda mål – registreras i Sverige, om ägaren så begär. En kuststat har enligt folkrätten möjlighet att förbehålla fisket för den egna statens medborgare. Enligt 13 § fiskelagen (1993:787) får fiske på Sveriges sjöterritorium, där fisket är fritt för var och en, och i Sveriges ekonomiska zon endast utövas av svenska medborgare och andra som är stadigvarande bosatta i Sverige. Utländska medborgare som inte uppfyller bosättningskravet får normalt bara fiska med handredskap. Enligt samma lagrum får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om utländska medborgares fiske i landet. Denna föreskriftsrätt har regeringen anförtrott åt Fiskeriverket såvitt avser genomförandet av internationella överenskommelser. Regeringen har vidare givit länsstyrelserna uppgiften att meddela tillstånd i särskilda fall till annat än yrkesmässigt fiske. En utländsk medborgare som inte är fast bosatt i Sverige måste således stödja sin rätt att fiska på föreskrifter meddelade av Fiskeriverket eller på tillstånd av länsstyrelsen. Fiske i större omfattning utan stöd av enskild fiskerätt vad avser redskapsanvändningen, t.ex. med notredskap, är förbehållet yrkesmässigt fiske med stöd av yrkesfiskelicens. För yrkesfiskelicens krävs enligt 30 § fiskelagen dels att fiskaren är stadigvarande bosatt i Sverige, dels att fisket är av väsentlig betydelse för fiskarens försörjning. När licensen prövas första gången beaktas dessutom tillgången på fisk. Det ställs i fiskelagen inte några krav på företagsform eller ägande av utrustning och fartyg. För utländska medborgare gäller, som nämnts i det föregående, som huvudregel ett krav på bosättning för rätt att fiska i Sverige utan stöd av enskild fiskerätt. Bosättningskravet för yrkesfiskelicensen har således inte någon självständig betydelse för en utländsk medborgares rätt till licens. EG-fördragets bestämmelser om bl.a. den fria etableringsrätten och domstolens uttalanden om principernas tillämpning torde innebära att ett bosättningskrav som gäller för etablering inom svenskt yrkesfiske inte kan behållas. De svenska bestämmelserna om förutsättningarna för yrkesfiske måste således anpassas till gemenskapsrätten. Enligt fiskelagen får utländska medborgare som inte är bosatta i Sverige bedriva annat fiske än handredskapsfiske bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Fiskelagen ger således redan i dag utrymme för att med stöd av särskilda föreskrifter låta utländska medborgare verka inom svenskt fiske. Regeringen anser emellertid att grundläggande förutsättningar för rätten att verka inom svenskt fiske bör anges i fiskelagen. Den utvidgning som bör komma i fråga för att tillgodose gemenskapsrättens krav bör avse rätt att fiska yrkesmässigt för utländsk medborgare som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster. Yrkesmässigt fiske måste som huvudregel utövas med stöd av yrkesfiskelicens. Sådan licens kan i dag endast den få som är stadigvarande bosatt i Sverige. SFR ifrågasätter om det är helt klart att EG-rätten förbjuder tillämpningen av kriteriet ”stadigvarande bosättning” för erhållande av yrkesfiskelicens. EG-domstolen har emellertid funnit att det inte finns någon koppling mellan de fiskandes bosättning och syftet att genom nationella fiskekvoter tillgodose fiskeberoende befolkning och områden. Ett krav på bosättning har under dessa förhållanden inte ansetts tillåtet när det gäller bl.a. besättningen på fartygen. I Sverige är det en nödvändig förutsättning att någon som deltar i fisket av de svenska kvoterna har yrkesfiskelicens för att yrkesmässigt kunna fiska de kvoter Sverige tilldelats. Det innebär att ett bosättningskrav för licensen utgör just en sådan koppling som domstolen underkänt. Enligt regeringens bedömning får det anses vara klart att ett bosättningskrav för yrkesfiskelicens är oförenligt med gemenskapsrätten. För att säkerställa att en EES-medborgare kan utnyttja sin rätt att vara verksam inom det svenska yrkesfisket enligt EG-fördraget och EES- avtalet bör därför förutsättningarna för yrkesfiskelicens i 30 § fiskelagen ändras. Det finns med stöd av de nämnda avgörandena av EG-domstolen i stället möjlighet att föreskriva att fisket skall ha en reell anknytning till den svenska fiskenäringen. Det nuvarande bosättningskravet bör således ersättas av en allmän bestämmelse i lagen om att det som förutsättning för yrkesfiskelicens skall vara fråga om ett fiske som har anknytning till svensk fiskerinäring. Av principen om proportionalitet följer att kraven för att erhålla licens inte får vara mer långtgående än vad som krävs för att säkerställa en verklig ekonomisk anknytning mellan fiskaren och medlemsstaten. Härvid måste de förutsättningar som EG-domstolen har slagit fast beaktas. Det måste säkerställas att de som inte bor i landet men som omfattas av Sveriges åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster får reella möjligheter att etablera sig inom svenskt yrkesfiske. Av EG-domstolens avgöranden följer att det får krävas ett antal alternativa bevis för att det fiske som skall bedrivas är till nytta för den fiskeberoende lokalbefolkningen i landet. Det är mot denna bakgrund lämpligt att en allmänt hållen bestämmelse i lagen om anknytning till svensk fiskerinäring kompletteras med ytterligare föreskrifter som ger ledning vid prövningen av licensansökningar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter som närmare beskriver vilka omständigheter angående anknytningen till svensk fiskerinäring som kan åberopas till stöd för en ansökan om licens. Det är naturligt att platsen för landningar och utgångshamnen för fisketurerna tillmäts betydelse när en sökande åberopar omständigheter till stöd för sin licensansökan. Att det inte får ställas krav på bosättning innebär inte att bosättningen skulle sakna betydelse som ett alternativt bevis för anknytning till landets fiskeberoende befolkning eller fiskeberoende områden. I föreskrifter till lagbestämmelsen bör en precisering kunna göras av de bevis för anknytning som kan åberopas. Exempel på sådana preciseringar är att minst 50 procent av fångstvärdet landas i Sverige, att minst hälften av fiskefärderna utgår från svensk hamn eller att minst hälften av deltagarna i det fiske licenssökanden avser att bedriva är bosatta i landet. Föreskrifterna måste ge sökande möjlighet att åberopa också andra omständigheter eller en kombination av omständigheter till stöd för sin ansökan om licens. Fiskeriverket och SFR föreslår att det inte skall vara tillåtet att mer permanent samtidigt vara aktiv inom fiske i flera länder. Enligt regeringens uppfattning bör det vid en prövning av om en anknytning föreligger vara möjligt att beakta i vad mån en fiskandes aktivitet inom ett annat lands fiske utgör en omständighet som försvagar värdet av övriga omständigheter som åberopas till stöd för ansökan om licens. Som Fiskeriverket konstaterar måste det, om flera olika omständigheter åberopas för att påvisa anknytning till ett medlemsland, överlåtas åt rättstillämpningen att i sista hand avgöra vad som utgör tillräckliga omständigheter för att få licens. Utöver yrkesfiskelicens är innehav av fartygstillstånd en förutsättning för yrkesmässigt fiske med fartyg. Enligt 21 § andra stycket fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på sådant särskilt tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske. Enligt Fiskeriverkets föreskrifter får fartyg med en största längd av minst fem meter användas för yrkesmässigt fiske i havet endast efter tillstånd av verket. Fartyget skall vara registrerat som fiskefartyg i sjöfartsregistret. Vidare gäller bl.a. att fartyget skall ha en reell ekonomisk anknytning till Sverige och att tillståndshavaren och befälhavaren skall inneha yrkesfiskelicens. Om rätten att fiska i landet och om yrkesfiskelicens ändras i enlighet med vad som angivits i det föregående torde villkoren för fartygstillstånd kunna anpassas till de nya förutsättningarna för fartygstillstånd utan ändring av det nuvarande bemyndigandet i fiskelagen. 6 Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd 6.1 Avtalet och det internationella fisket En stor del av det internationella samarbetet på fiskeområdet sker inom ramen för regionala överenskommelser och i regionala fiskeorganisationer. Flertalet av de svenska föreskrifterna för främst yrkesfisket har redan före medlemskapet i unionen haft sin grund i sådana åtaganden. För Sverige väsentliga organisationer är främst Fiskerikommissionen för Östersjön ”International Baltic Sea Fishery Commission” (IBSFC) och Nordostatlantiska fiskerikommissionen ”North East Atlantic Fisheries Commission” (NEAFC). Internationella fiskeöverenskommelser med tredje land är ett väsentligt inslag i den gemensamma fiskeripolitiken. Det är gemenskapen som företräder medlemsländerna i dessa sammanhang. Det är därför naturligt att gemenskapen tagit Sveriges plats i bl.a. IBSFC och NEAFC. Frågor av betydelse för internationella fiskeöverenskommelser som trots gemenskapskompetensen på området ändå hänför sig till respektive stats kompetens är exempelvis flaggfrågor. Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, som reglerar näst intill all fredlig användning av världshaven, utgör idag den folkrättsliga grunden för det internationella samarbetet på fiskeområdet. Konventionen trädde i kraft den 16 november 1994, tolv månader efter det att den ratificerats av 60 stater. Sverige ratificerade konventionen den 25 juni 1996 (prop.1995/96:140, bet.1995/96:UU17, rskr.1995/96:271 och regeringsbeslut 1996-06-13). Konventionen har i dag 120 parter, däribland flertalet EU-medlemsländer. Havsrättskonventionen ger stater rätt att utanför sjöterritoriet inrätta en ekonomisk zon, EEZ (Exclusive Economic Zone), om maximalt 200 sjömil räknat från baslinjerna. I den ekonomiska zonen har kuststaten bl.a. suveräna rättigheter vad avser de marina levande tillgångarna, men även en plikt att bevara och förvalta dessa. Därutöver ålägger konventionen en skyldighet för alla stater att samarbeta om bevarandet av fiskbestånden i det fria havet, däribland långvandrande fiskbestånd och sådana bestånd som rör sig såväl i det fria havet som i staternas ekonomiska zoner, s.k. gränsöverskridande fiskbestånd. Även om rättigheter och skyldigheter vad gäller förvaltningen av fiskeresurserna i de ekonomiska zonerna blivit fastlagda i och med havsrättskonventionen så har samarbetsformerna för bevarande och nyttjande av fiskbestånden i det fria havet inte ansetts tillräckliga för att hindra överutnyttjande och utfiskning. En effekt av detta överutnyttjande är att det under de senaste två decennierna har uppstått ett flertal mer eller mindre allvarliga konflikter mellan stater som har intressen av samma bestånd. Flertalet av världens stora fiskbestånd anses vara i stort behov av ytterligare bevarande- och förvaltningsåtgärder och för de gränsöverskridande fiskbestånden har denna utveckling varit särskilt påtaglig. En svårighet har dock varit att få till stånd ett regelsystem där samma långtgående åtgärder för bevarande och förvaltning vidtas i såväl det fria havet som i områden under nationell fiskejurisdiktion. Denna alarmerande situation för världsfisket uppmärksammades i Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling, UNCED, som hölls i Rio de Janeiro år 1992. Den vid konferensen upprättade handlingsplanen – Agenda 21 – reglerar i kapitel 17 skyddet av den marina miljön inklusive de marina levande tillgångarna. Ett av programområdena för kapitel 17, område C, rör frågan om ett hållbart nyttjande av, liksom bevarande av, de marina levande tillgångarna i det fria havet. Sedan Rio-konferensen har tre multilaterala överenskommelser med denna målsättning antagits av världssamfundet. Överenskommelsen för att se till att fiskefartyg följer internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder vid fiske på det fria havet (Flaggkonventionen) är inriktad på att förhindra att fartyg kringgår förvaltningsåtgärder genom omflaggning till s.k. bekvämlighetsflagg. Överenskommelsen, som antogs år 1993 och godkändes av Sverige år 1994, behandlar bl.a. flaggstaternas ansvar och skyldighet att informera om fartyg som fiskar på det fria havet. Överenskommelsen har ännu inte trätt i kraft. Överenskommelsen om en uppförandekod för ansvarsfullt fiske är inte bindande. Den omfattar allt slags fiske och vattenbruk. I koden slås fast att rätten till fiske innefattar ett ansvar att bevara ekosystemet. Den tredje och mest genomgripande överenskommelsen efter UNCED är avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. Denna överenskommelse står i direkt relation till havsrättskonventionens regelsystem för det internationella samarbetet på fiskeriområdet och skall tolkas och tillämpas i havsrättskonventionens anda. Avtalets grundläggande intention är att vidareutveckla de samarbetsformer som regleras i havsrättskonventionen då dessa inte ansetts tillräckliga för att hejda överutnyttjande och stävja konflikter inom det internationella fisket. Avtalets övergripande syfte är att säkerställa ett långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av de gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånden i det fria havet. Då dessa bestånd rör sig över stora områden och under sin livstid förekommer såväl inom som utanför kuststaters jurisdiktionsområden, är delar av avtalet även tillämpliga i fråga om sådana bestånd när de uppehåller sig inom nationell jurisdiktion. Härigenom undviks att åtgärder vidtagna inom det ena området urholkar resultatet av åtgärder vidtagna inom det andra. Kuststater och fjärrfiskenationer är följaktligen skyldiga att samarbeta så att samstämmiga åtgärder vidtas. Avtalet bygger på att kuststater och stater som fiskar på det fria havet skall samarbeta i regionala fiskeorganisationer. Organisationerna skall vara öppna för ansökan om medlemskap från alla länder med ett reellt intresse av det fiske som bedrivs inom ramen för sådana organisationer. En viktig princip är att förvaltningen av fiskbestånden måste ske på ett varsamt sätt genom försiktighetsåtgärder. Försiktighetsprincipen skall vara en ledstjärna för alla åtgärder om bevarande och nyttjande av bestånden. I avtalet finns dels utförliga bestämmelser om standardkrav för insamling och spridning av information, såsom vetenskapliga och statistiska data, dels riktlinjer för tillämpningen av s.k. referenspunkter för att med utgångspunkt från en försiktighetsprincip bevara och förvalta bestånden. Det folkrättsligt sett mest genomgripande momentet i avtalet är skapandet av det system för kontroll, bordande och inspektion av fiskefartyg som skall upprättas inom ramen för de regionala organisationerna. Härigenom har den i havsrättskonventionen centrala principen om flaggstatsjurisdiktion på det fria havet modifierats så vitt avser fiskefartyg. Detta system går i stort ut på att inom ramen för de regionala organisationerna kan en annan stat än flaggstaten bemyndigas att på det fria havet vidta vissa åtgärder mot fiskefartyg som bryter mot organisationens bestämmelser. En sådan rätt har ansetts nödvändig i situationer då en stat inte uppfyller sitt flaggstatsansvar vid överträdelser begångna av egna fiskefartyg. I första hand är flaggstaten skyldig att oavsett var en överträdelse skett ingripa mot denna. Varje påstådd överträdelse av åtgärder vidtagna enligt avtalet skall undersökas. Fartyget skall inspekteras och rapport om detta skall lämnas till den stat som påtalat överträdelsen och till berörd organisation. Vidare skall det infordras uppgifter från ansvariga för fartyget om verksamheten. Ärendet skall överlämnas till åtal och det skall säkerställas att fartyget inte upptar fiske igen på det fria havet innan sanktionerna har genomförts. Sanktionerna skall vara tillräckliga för att effektivt avskräcka från överträdelser och dessutom beröva de fiskande inkomsterna från verksamheten. På det fria havet inom områden som omfattas av en fiskeorganisation får en avtalsslutande part som deltar i organisationen borda en annan avtalsslutande stats fartyg oavsett om den staten deltar i organisationen eller inte. Staterna skall inom ramen för organisationerna fastställa förfaranden för bordande och inspektion. Om det vid bordande och inspektion finns klar anledning anta att ett fartyg har överträtt bestämmelser om fisket, skall bevis säkras och flaggstaten omedelbart underrättas om den ifrågasatta överträdelsen. Flaggstaten skall svara inom viss tid och snarast genomföra en undersökning och vidta åtgärder samt underrätta den inspekterande staten om vad som framkommit. Alternativt kan flaggstaten bemyndiga den inspekterande staten att genomföra undersökningen. I sistnämnda fall skall den inspekterande staten utan dröjsmål meddela flaggstaten vad som framkommer varefter flaggstaten skall vidta nödvändiga åtgärder mot fartyget eller överlåta även detta på inspektionsstaten. Om inspektionen visar att det är fråga om en allvarlig överträdelse och flaggstaten inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet får inpektörerna stanna kvar ombord. De får säkra bevis och utan dröjsmål föra fartyget till närmaste hamn för vidare inspektion, varvid flaggstaten skall underrättas. Däremot är det endast flaggstaten som har rätt att lagföra. De berörda länderna skall säkerställa besättningens välbefinnande oavsett nationalitet. Flaggstaten kan alltid ingripa för att uppfylla sina skyldigheter. Om fartyget står under den inspekterande statens ledning skall den staten på flaggstatens begäran överlämna fartyget till flaggstaten tillsammans med resultatet av undersökningen. Med allvarliga överträdelser avses bl.a. fiske utan licens och underlåtenhet att föra fiskeloggbok. Dit hör även att allvarligt felrapportera fångster, fiska på otillåten plats eller tid, fiska utan tillgänglig kvot eller av bestånd som inte är tillåtna, använda förbjudna redskap, förfalska eller dölja fartygets märkning eller registrering och att dölja, manipulera eller undanröja bevis. Inspektörerna skall iaktta allmänt vedertagna internationella regler, förfaranden och praxis när det gäller fartygets och besättningens säkerhet. De skall minimera störningen av fiskeverksamheten och, om möjligt, undvika åtgärder som skadar fångsten samt undvika trakasserier. Åtgärder som vidtas av andra stater än flaggstaten skall stå i proportion till hur allvarlig överträdelsen är. Inspektionsstaten är ansvarig för skada eller förlust som uppstår till följd av alltför långtgående åtgärder. Inspektörer skall styrka sin identitet och underrätta en flaggstat om inspektionen. De får inte förhindra kontakt mellan befälhavaren och flaggstaten. Vidare skall de rapportera till flaggstaten och omedelbart lämna fartyget när inspektionen är avslutad, om det inte finns bevis för allvarliga överträdelser. Inspektionen får avse fartyget, licens, redskap, utrustning, fisk och fiskprodukter och handlingar av betydelse. Flaggstaten skall säkerställa att befälhavaren underlättar bordandet och debarkering, samarbetar vid inspektionen och inte hindrar inspektörerna, tillåter dem att kontakta berörda staters myndigheter samt erbjuder rimlig hjälp inklusive mat och husrum. Inspektörerna skall undvika användning av tvång utom när det är nödvändigt för att säkerställa inspektörernas säkerhet och om de hindras i sin tjänsteutövning. Graden av tvång får inte överskrida vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. En hamnstat är skyldig att vidta åtgärder enligt internationell rätt utan att det diskriminerar fartyg från någon stat. Det gäller inspektion av handlingar, redskap och fångster. Hamnstaten kan förbjuda landningar och omlastningar av fångster som tagits i strid mot organisationernas regler för det fria havet. 6.2 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd med följande förklaringar: – Förklaring i enlighet med artikel 47.1 i avtalet och artikel 5.2 i havsrättskonventionens bilaga IX med innebörden att Sverige som medlem i Europeiska gemenskapen har överfört behörighet till gemenskapen avseende vissa sakområden i avtalet. Vidare anges att en detaljerad förklaring om den närmare innebörden av den överförda behörigheten kommer att göras i enlighet med bestämmelserna i artikel 47.1 i avtalet och konventionens bilaga IX. I 33 § fiskelagen införs en möjlighet för utländska myndigheters inspektörer att vid allvarliga överträdelser föra ett svenskt fiskefartyg till hamn. Departementspromemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Fiskeriverket och Kustbevakningen har framfört vissa synpunkter på hur den föreslagna lagändringen bör utformas. I övrigt tillstyrker remissinstanserna förslaget. Skälen för regeringens förslag: Avtalet – grundat på havsrättskonventionen – tillsammans med uppförandekoden och flaggkonventionen ger nödvändiga ramar för ett varaktigt nyttjande av fiskbestånden i världen. Dessa överenskommelser kan ses som steg i en långsiktig process som innebär dels förstärkta regionala fiskeorganisationer, dels praktiska förvaltningsåtgärder. Åtgärderna bygger på de riktlinjer och principer som anges i överenskommelserna, bl.a. försiktighetsprincipen. Avtalet ålägger kuststater och fjärrfiskenationer att samarbeta i frågor om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. Syftet är att på lång sikt säkerställa ett varaktigt nyttjande av fiskbestånden. Gemenskapens fiskare fiskar av dessa bestånd. Det är därför angeläget för gemenskapen att, inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, delta som part i sådana internationella organisationer som har att svara för genomförandet av avtalet. Efter ett beslut av rådet den 10 juni 1996 undertecknade gemenskapen och dess medlemsstater avtalet. Nästa steg är ratificeringen av avtalet. I samband med ratificeringen skall även behörighets- och tolkningsförklaringar lämnas. När gemenskapen tillträder avtalet kommer den, i enlighet med artikel 38, 47 och 49 i avtalet, att deponera ratifikationsinstrument och behörighetsförklaringar samt eventuella tolkningsförklaringar inom sitt behörighetsområde. Gemenskapen skall härvid bl.a. lämna en detaljerad förklaring om arten och räckvidden av den behörighet som dess medlemsstater överlämnat till den. Enligt artikel 47.1 i avtalet och artikel 5.2 i havsrättskonventionens bilaga IX skall medlemsländerna avge en förklaring om överlåtelse av behörighet till gemenskapen. För att Sverige skall kunna ratificera avtalet krävs vissa förberedande nationella åtgärder. Det ankommer enligt 10 kap. 2 § regeringsformen på riksdagen att godkänna för riket bindande internationella överenskommelser som förutsätter att lag ändras. Som framgår av det följande erfordras lagstiftning för att Sverige skall kunna leva upp till de förpliktelser som följer av avtalet. Riksdagen måste därför godkänna avtalet. Sverige måste vid en kommande deponering av ratifikationsdokumentet lämna en förklaring i vilken det erinras om att staten som medlem i den Europeiska unionen har överfört behörigheten till gemenskapen när det gäller vissa områden som omfattas av avtalet. Regeringen föreslår därför att riksdagen även godkänner följande förklaring: Sverige erinrar om att Sverige såsom medlem i Europeiska gemenskapen har överlåtit behörighet till gemenskapen i vissa frågor som regleras av avtalet. En detaljerad förklaring om beskaffenheten och omfattningen av den behörighet som har överlåtits till Europeiska gemenskapen kommer att avges i vederbörlig ordning i enlighet med bestämmelserna i artikel 47.1 i avtalet och i havsrättskonventionens bilaga IX. Texten är likalydande med den förklaring som riksdagen godkände inför Sveriges ratificering av havsrättskonventionen. Svenska fiskefartygs verksamhet på haven regleras genom EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationellt genom fiskelagen (1993:787) med följdförfattningar. Sveriges nuvarande fiskelagstiftning och de möjligheter den ger att nationellt vidta åtgärder mot svenska fiskare torde i huvudsak uppfylla de krav avtalet ställer på parterna. Avtalet förutsätter emellertid att även andra länder kan ingripa mot svenska fiskare med olika kontrollåtgärder när de befinner sig utanför svenska vatten. På det fria havet som täcks av en regional organisation skall det vara möjligt för en avtalsslutande part som deltar i organisationen att borda och inspektera fiskefartyg som för en annan avtalsslutande stats flagg, oavsett om staten deltar i organisationen eller ej. Syftet är att säkerställa att bevarande- och förvaltningsåtgärderna följs. I svensk fiskelagstiftning finns redan regler om sådana åtgärder. I 33 § fiskelagen finns bestämmelser om internationell kontroll av svenska fiskefartyg. Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiske kontrolleras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den utländska myndigheten skall lämnas tillträde till svenska fartyg för att där undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt där ta del av loggböcker och handlingar av betydelse för fisket. Befälhavaren skall underlätta bordning och kontrollens genomförande i övrigt. Överträdelser av bestämmelsen är straffsanktionerade i 38 § fiskelagen. Bestämmelsen infördes ursprungligen år 1981 i lagen (1950:596) om rätt till fiske (prop. 1981/82:18, bet.1981/82:JoU7, rskr.1981/82:26). Bestämmelsen föranleddes av Sveriges godkännande av konventionen om fiskesamarbete i Nordostatlanten som ersatte 1959 års Nordostatlantiska fiskekonvention. Enligt denna konvention åtar sig de fördragsslutande parterna att främja internationellt samarbete för att bevara och på bästa sätt nyttja fiskeresurserna. Konventionen ger fiskekommissionen (NEAFC) rätt att avge rekommendationer om fisket i områden utanför nationell jurisdiktion och, om kuststaten går med på det, även i områden under nationell jurisdiktion. Kommissionen kan också ge rekommendationer om hur kontrollen av fisket skall utövas. All kontroll av de nationella fiskevattnen måste dock ske på kuststatens begäran. Bestämmelsen utformades med beaktande av att det fanns anledning räkna med att myndigheter från konventionsparterna skulle ges rätt att utföra undersökningar ombord på varandras fartyg. Dessa befogenheter förväntades i första hand komma att utövas vid fiske utanför de nationella zonerna men kunde också, om den berörda parten så önskade, komma till användning även inom den egna zonen. Dessa kontroller kunde förväntas innebära intrång jämförbara med husrannsakan. Eftersom det saknades lagstöd för inskränkningar i det dåvarande skyddet enligt RF 2:6 vad avser kroppsvisitation, husrannsakan och liknande i fråga om kontroller av fisket enligt internationella överenskommelser, var det angeläget att ändra svensk lag. Bestämmelsen som endast avsåg svenskt havsfiske utanför sjöterritoriet gavs en generell utformning så att den kunde tillämpas också på framtida konventioner på fiskets område. De kontrollerande myndigheternas befogenheter inbegriper inte rätt att tillgripa våld eller att avbryta ett pågående fiske. Det förutsätts vidare att myndigheterna utövar sina befogenheter till sjöss och att de inte kan kräva att fartyget går till någon hamn. Inför en ratifikation av avtalet erfordras en mer långtgående lagstiftning. För att leva upp till förpliktelserna enligt avtalet bör 33 § fiskelagen kompletteras med en bestämmelse att andra länders behöriga myndigheter, vid allvarliga överträdelser, får föra ett svenskt fiskefartyg till hamn. Befogenheten kan komma att utnyttjas om en befälhavare vägrar att medverka vid den främmande myndighetens kontroll. Det kan också inträffa att någon form av tvång blir aktuellt vid myndighetsutövningen. Avtalet föreskriver dock att tvångsåtgärder skall undvikas utom när det är nödvändigt för att säkerställa inspektörernas säkerhet och om de hindras i sin tjänsteutövning. Graden av tvång får inte heller överskrida vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Lagändringen kräver riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet eftersom den avser överlämnande av myndighetsutövning till utländska myndigheter. 7 Författningskommentar 13 § Som ett nytt andra stycke har införts en regel som innebär att EES- medborgare ges rätt att fiska yrkesmässigt här i landet, om de beviljas svensk yrkesfiskelicens. 22 § Enligt det nya andra stycket kan föreskrifter meddelas om automatisk överföring av uppgifter om fartyget via satellit. Det innebär att information skall kunna lämnas om verksamheten med fartyget utan annan aktiv medverkan av den fiskande än att denne ser till att utrustningen är i drift. 30 § Det hittillsvarande bosättningskravet ersätts av ett krav att fisket skall ha anknytning till svensk fiskerinäring. De närmare föreskrifter som får meddelas med stöd av det nya tredje stycket är avsedda att grundas på bl.a. EG-domstolens avgöranden på området. 33 § Genom ändringen blir det möjligt för andra länders myndigheter att föra svenska fiskefartyg till hamn. En förutsättning för en sådan åtgärd är att den är påkallad till följd av en allvarlig överträdelse av sådana fiskebestämmelser som beslutats inom ramen för internationella överenskommelser. Exempel på vad som avses med allvarliga överträdelser har lämnats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2). Den tidigare preciseringen av befälhavarens skyldigheter i sista stycket har formulerats om för att täcka också en eventuell ilandföring. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds 1998:2) Ändringar i fiskelagen m.m. avgivits av Riksåklagaren, Kustbevak- ningen, Fiskeriverket, Kammarrätten i Göteborg, Sveriges fiskares riksförbund, Norra Bohusläns Producentorganisation och Naturskyddsföreningen. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) Härigenom föreskrivs att 13, 22, 30 och 33 §§ fiskelagen (1993:787) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med bestämmelserna i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska. Utländska medborgare, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, får fiska yrkesmässigt i samma utsträckning som svenska medborgare, om de beviljas yrkesfiskelicens enligt 30 §. Utan stöd av enskild fiskerätt får annat fiske bedrivas av utländska medborgare bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bosatta här i landet är dock likställda med svenska medborgare. 22 §1 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om 1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, försäljning, och 2. andra förhållanden rörande fisket som är av betydelse för tillämpningen av EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att ett fiskefartyg skall ha utrustning som automatiskt via satellit överför information om fartyget. 30 § Yrkesfiskelicens kan beviljas den som är stadigvarande bosatt i Sverige och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens får beviljas för viss tid. Yrkesfiskelicens får beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse, om fisket har anknytning till svensk fiskerinäring. Licens får beviljas för viss tid. När en fråga om licens prövas första gången skall tillgången på fisk beaktas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om villkoren för yrkesfiskelicens. 33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande kontrolleras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord. En sådan utländsk myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst, lastutrymmen och utrustning i övrigt samt att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord. Myndigheten får också, med åberopande av att en bestämmelse för fisket överträtts på ett allvarligt sätt, föra fartyget till hamn. Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta bordning och kontrollens genomförande i övrigt. Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta åtgärdernas genomförande. _________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-05 Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander. Enligt en lagrådsremiss den 19 februari 1998 (Jordbruksdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändringar i fiskelagen (1993:787). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Daniel Samuelson. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd AGREEMENT FOR THE IMPLEMENTATION OF THE PROVISIONS OF THE UNITED NATIONS CONVENTION ON THE LAW OF THE SEA OF 10 DECEMBER 1982 RELATING TO THE CONSERVATION AND MANAGEMENT OF STRADDLING FISH STOCKS AND HIGHLY MIGRATORY FISH STOCKS The state parties to this agreement, Recalling the relevant provisions of the United Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982, Determined to ensure the long-term conservation and sustainable use of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks, Resolved to improve cooperation between States to that end, Calling for more effective enforcement by flag States, port States and coastal States of the conservation and management measures adopted for such stocks, Seeking to address in particular the problems identified in chapter 17, programme area C, of Agenda 21 adopted by the United Nations Conference on Environment and Development, namely, that the management of high seas fisheries is inadequate in many areas and that some resources are overutilized; noting that there are problems of unregulated fishing, over-capitalization, excessive fleet size, vessel reflagging to escape controls, insufficiently selective gear, unreliable databases and lack of sufficient cooperation between States, Committing themselves to responsible fisheries, Conscious of the need to avoid adverse impacts on the marine environment, preserve biodiversity, maintain the integrity of marine ecosystems and minimize the risk of long-term or irreversible effects of fishing operations, Recognizing the need for specific assistance, including financial, scientific and technological assistance, in order that developing States can participate effectively in the conservation, management and sustainable use of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks, Convinced that an agreement for the implementation of the relevant provisions of the Convention would best serve these purposes and contribute to the maintenance of international peace and security, Affirming that matters not regulated by the Convention or by this Agree- ment continue to be governed by the rules and principles of general international law, Have agreed as follows: PART I GENERAL PROVISIONS Article 1 Use of terms and scope 1. For the purposes of this Agreement: (a) "Convention" means the United Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982; (b) "conservation and management measures" means measures to conserve and manage one or more species of living marine resources that are adopted and applied consistent with the relevant rules of international law as reflected in the Convention and this Agreement; (c) "fish" includes molluscs and crustaceans except those belonging to sedentary species as defined in Article 77 of the Convention; and (d) "arrangement" means a cooperative mechanism established in accordance with the Convention and this Agreement by two or more States for the purpose, inter alia, of establishing conservation and management measures in a subregion or region for one or more straddling fish stocks or highly migratory fish stocks. (2) (a) "States Parties" means States which have consented to be bound by this Agreement and for which the Agreement is in force. (b) This Agreement applies mutatis mutandis: (i) to any entity referred to in Article 305, paragraph 1 (c), (d) and (e), of the Convention and (ii) subject to article 47, to any entity referred to as an "international organization" in Annex IX, Article 1, of the Convention which becomes a Party to this Agreement, and to that extent "States Parties" refers to those entities. 3. This Agreement applies mutatis mutandis to other fishing entities whose vessels fish on the high seas. Article 2 Objective The objective of this Agreement is to ensure the long-term conservation and sustainable use of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks through effective implementation of the relevant provisions of the Convention. Article 3 Application 1. Unless otherwise provided, this Agreement applies to the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks beyond areas under national jurisdiction, except that articles 6 and 7 apply also to the conservation and management of such stocks within areas under national jurisdiction, subject to the different legal regimes that apply within areas under national jurisdiction and in areas beyond national jurisdiction as provided for in the Convention. 2. In the exercise of its sovereign rights for the purpose of exploring and exploiting, conserving and managing straddling fish stocks and highly migratory fish stocks within areas under national jurisdiction, the coastal State shall apply mutatis mutandis the general principles enumerated in article 5. 3. States shall give due consideration to the respective capacities of developing States to apply articles 5, 6 and 7 within areas under national jurisdiction and their need for assistance as provided for in this Agreement. To this end, Part VII applies mutatis mutandis in respect of areas under national jurisdiction. Article 4 Relationship between this Agreement and the Convention Nothing in this Agreement shall prejudice the rights, jurisdiction and duties of States under the Convention. This Agreement shall be interpreted and applied in the context of and in a manner consistent with the Convention. PART II CONSERVATION AND MANAGEMENT OF STRADDLING FISH STOCKS AND HIGHLY MIGRATORY FISH STOCKS Article 5 General principles In order to conserve and manage straddling fish stocks and highly migratory fish stocks, coastal States and States fishing on the high seas shall, in giving effect to their duty to cooperate in accordance with the Convention: (a) adopt measures to ensure long-term sustainability of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks and promote the objective of their optimum utilization; (b) ensure that such measures are based on the best scientific evidence available and are designed to maintain or restore stocks at levels capable of producing maximum sustainable yield, as qualified by relevant environmental and economic factors, including the special requirements of developing States, and taking into account fishing patterns, the interdependence of stocks and any generally recommended international minimum standards, whether subregional, regional or global; (c) apply the precautionary approach in accordance with article 6; (d) assess the impacts of fishing, other human activities and environmental factors on target stocks and species belonging to the same ecosystem or associated with or dependent upon the target stocks; (e) adopt, where necessary, conservation and management measures for species belonging to the same ecosystem or associated with or dependent upon the target stocks, with a view to maintaining or restoring populations of such species above levels at which their reproduction may become seriously threatened; (f) minimize pollution, waste, discards, catch by lost or abandoned gear, catch of non-target species, both fish and non-fish species, (hereinafter referred to as non-target species) and impacts on associated or dependent species, in particular endangered species, through measures including, to the extent practicable, the development and use of selective, environmentally safe and cost-effective fishing gear and techniques; (g) protect biodiversity in the marine environment; (h) take measures to prevent or eliminate overfishing and excess fishing capacity and to ensure that levels of fishing effort do not exceed those commensurate with the sustainable use of fishery resources; (i) take into account the interests of artisanal and subsistence fishers; (j) collect and share, in a timely manner, complete and accurate data concerning fishing activities on, inter alia, vessel position, catch of target and non-target species and fishing effort, as set our in Annex I, as well as information from national and international research programmes; (k) promote and conduct scientific research and develop appropriate technologies in support of fishery conservation and management; and (l) implement and enforce conservation and management measures through effective monitoring, control and surveillance. Article 6 Application of the precautionary approach 1. States shall apply the precautionary approach widely to conservation, management and exploitation of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks in order to protect the living marine resources and preserve the marine environment. 2. States shall be more cautious when information is uncertain, unreliable or inadequate. The absence of adequate scientific information shall not be used as a reason for postponing or failing to take conservation and management measures. 3. In implementing the precautionary approach, States shall: (a) improve decision-making for fishery resource conservation and management by obtaining and sharing the best scientific information available and implementing improved techniques for dealing with risk and uncertainty; (b) apply the guidelines set out in Annex II and determine, on the basis of the best scientific information available, stock-specific reference points and the action to be taken if they are exceeded; (c) take into account, inter alia, uncertainties relating to the size and productivity of the stocks, reference points, stock condition in relation to such reference points, levels and distribution of fishing mortality and the impact of fishing activities on non-target and associated or dependent species, as well as existing and predicted oceanic, environmental and socio-economic conditions; and (d) develop data collection and research programmes to assess the impact of fishing on non-target and associated or dependent species and their environment, and adopt plans which are necessary to ensure the conservation of such species and to protect habitats of special concern. 4. States shall take measures to ensure that, when reference points are approached, they will not be exceeded. In the event that they are exceeded, States shall, without delay, take the action determined under paragraph 3 (b) to restore the stocks. 5. Where the status of target stocks or non-target or associated or dependent species is of concern, States shall subject such stocks and species to enhanced monitoring in order to review their status and the efficacy of conservation and management measures. They shall revise those measures regularly in the light of new information. 6. For new or exploratory fisheries, States shall adopt as soon as possible cautious conservation and management measures, including, inter alia, catch limits and effort limits. Such measures shall remain in force until there are sufficient data to allow assessment of the impact of the fisheries on the long-term sustainability of the stocks, whereupon conservation and management measures based on that assessment shall be implemented. The latter measures shall, if appropriate, allow for the gradual development of the fisheries. 7. If a natural phenomenon has a significant adverse impact on the status of straddling fish stocks or highly migratory fish stocks, States shall adopt conservation and management measures on an emergency basis to ensure that fishing activity does not exacerbate such adverse impact. States shall also adopt such measures on an emergency basis where fishing activity presents a serious threat to the sustainability of such stocks. Measures taken on an emergency basis shall be temporary and shall be based on the best scientific evidence available. Article 7 Compatibility of conservation and management measures 1. Without prejudice to the sovereign rights of coastal States for the purpose of exploring and exploiting, conserving and managing the living marine resources within areas under national jurisdiction as provided for in the Convention, and the right of all States for their nationals to engage in fishing on the high seas in accordance with the Convention: (a) with respect to straddling fish stocks, the relevant coastal States and the States whose nationals fish for such stocks in the adjacent high seas area shall seek, either directly or through the appropriate mechanisms for cooperation provided for in Part III, to agree upon the measures necessary for the conservation of these stocks in the adjacent high seas area; (b) with respect to highly migratory fish stocks, the relevant coastal States and other States whose nationals fish for such stocks in the region shall cooperate, either directly or through the appropriate mechanisms for cooperation provided for in Part III, with a view to ensuring conservation and promoting the objective of optimum utilization of such stocks throughout the region, both within and beyond the areas under national jurisdiction. 2. Conservation and management measures established for the high seas and those adopted for areas under national jurisdiction shall be compatible in order to ensure conservation and management of the straddling fish stocks and highly migratory fish stocks in their entirety. To this end, coastal States and States fishing on the high seas have a duty to cooperate for the purpose of achieving compatible measures in respect of such stocks. In determining compatible conservation and management measures, States shall: (a) take into account the conservation and management measures adopted and applied in accordance with article 61 of the Convention in respect of the same stocks by coastal States within areas under national jurisdiction and ensure that measures established in respect of such stocks for the high seas do not undermine the effectiveness of such measures; (b) take into account previously agreed measures established and applied for the high seas in accordance with the Convention in respect of the same stocks by relevant coastal States and States fishing on the high seas; (c) take into account previously agreed measures established and applied in accordance with the Convention in respect of the same stocks by a subregional or regional fisheries management organization or arrangement; (d) take into account the biological unity and other biological characteristics of the stocks and the relationships between the distribution of the stocks, the fisheries and the geographical particularities of the region concerned, including the extent to which the stocks occur and are fished in areas under national jurisdiction; (e) take into account the respective dependence of the coastal States and the States fishing on the high seas on the stocks concerned; and (f) ensure that such measures do not result in harmful impact on the living marine resources as a whole. 3. In giving effect to their duty to cooperate, States shall make every effort to agree on compatible conservation and management measures within a reasonable period of time. 4. If no agreement can be reached within a reasonable period of time, any of the States concerned may invoke the procedures for the settlement of disputes provided for in Part VIII. 5. Pending agreement on compatible conservation and management measures, the States concerned, in a spirit of understanding and cooperation, shall make every effort to enter into provisional arrangements of a practical nature. In the event that they are unable to agree on such arrangements, any of the States concerned may, for the purpose of obtaining provisional measures, submit the dispute to a court or tribunal in accordance with the procedures for the settlement of disputes provided for in Part VIII. 6. Provisional arrangements or measures entered into or prescribed pursuant to paragraph 5 shall take into account the provisions of this Part, shall have due regard to the rights and obligations of all States concerned, shall not jeopardize or hamper the reaching of final agreement on compatible conservation and management measures and shall be without prejudice to the final outcome of any dispute settlement procedure. 7. Coastal States shall regularly inform States fishing on the high seas in the subregion or region, either directly or through appropriate subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, or through other appropriate means, of the measures they have adopted for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks within areas under their national jurisdiction. 8. States fishing on the high seas shall regularly inform other interested States, either directly or through appropriate subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, or through other appropriate means, of the measures they have adopted for regulating the activities of vessels flying their flag which fish for such stocks on the high seas. PART III MECHANISMS FOR INTERNATIONAL COOPERATION CONCERNING STRADDLING FISH STOCKS AND HIGHLY MIGRATORY FISH STOCKS Article 8 Cooperation for conservation and management 1. Coastal States and States fishing on the high seas shall, in accordance with the Convention, pursue cooperation in relation to straddling fish stocks and highly migratory fish stocks either directly or through appropriate subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, taking into account the specific characteristics of the subregion or region, to ensure effective conservation and management of such stocks. 2. States shall enter into consultations in good faith and without delay, particularly where there is evidence that the straddling fish stocks and highly migratory fish stocks concerned may be under threat of over- exploitation or where a new fishery is being developed for such stocks. To this end, consultations may be initiated at the request of any interested State with a view to establishing appropriate arrangements to ensure conservation and management of the stocks. Pending agreement on such arrangements, States shall observe the provisions of this Agreement and shall act in good faith and with due regard to the rights, interests and duties of other States. 3. Where a subregional or regional fisheries management organization or arrangement has the competence to establish conservation and management measures for particular straddling fish stocks or highly migratory fish stocks, States fishing for the stocks on the high seas and relevant coastal States shall give effect to their duty to cooperate by becoming members of such organization or participants in such arrangement, or by agreeing to apply the conservation and management measures established by such organization or arrangement. States having a real interest in the fisheries concerned may become members of such organization or participants in such arrangement. The terms of participation in such organization or arrangement shall not preclude such States from membership or participation; nor shall they be applied in a manner which discriminates against any State or group of States having a real interest in the fisheries concerned. 4. Only those States which are members of such an organization or participants in such an arrangement, or which agree to apply the conservation and management measures established by such organization or arrangement, shall have access to the fishery resources to which those measures apply. 5. Where there is no subregional or regional fisheries management organization or arrangement to establish conservation and management measures for a particular straddling fish stock or highly migratory fish stock, relevant coastal States and States fishing on the high seas for such stock in the subregion or region shall cooperate to establish such an organization or enter into other appropriate arrangements to ensure conservation and management of such stock and shall participate in the work of the organization or arrangement. 6. Any State intending to propose that action be taken by an intergovernmental organization having competence with respect to living resources should, where such action would have a significant effect on conservation and management measures already established by a competent subregional or regional fisheries management organization or arrangement, consult through that organization or arrangement with its members or participants. To the extent practicable, such consultation should take place prior to the submission of the proposal to the intergovernmental organization. Article 9 Subregional and regional fisheries management organizations and arrangements 1. In establishing subregional or regional fisheries management organizations or in entering into subregional or regional fisheries management arrangements for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks, States shall agree, inter alia, on: (a) the stocks to which conservation and management measures apply, taking into account the biological characteristics of the stocks concerned and the nature of the fisheries involved; (b) the area of application, taking into account article 7, paragraph 1, and the characteristics of the subregion or region, including socio- economic, geographical and environmental factors; (c) the relationship between the work of the new organization or arrangement and the role, objectives and operations of any relevant existing fisheries management organizations or arrangements; and (d) the mechanisms by which the organization or arrangement will obtain scientific advice and review the status of the stocks, including, where appropriate, the establishment of a scientific advisory body. 2. States cooperating in the formation of a subregional or regional fisheries management organization or arrangement shall inform other States which they are aware have a real interest in the work of the proposed organization or arrangement of such cooperation. Article 10 Functions of subregional and regional fisheries management organizations and arrangements In fulfilling their obligation to cooperate through subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, States shall: (a) agree on and comply with conservation and management measures to ensure the long-term sustainability of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks; (b) agree, as appropriate, on participatory rights such as allocations of allowable catch or levels of fishing effort; (c) adopt and apply any generally recommended international minimum standards for the responsible conduct of fishing operations; (d) obtain and evaluate scientific advice, review the status of the stocks and assess the impact of fishing on non-target and associated or dependent species; (e) agree on standards for collection, reporting, verification and exchange of data on fisheries for the stocks; (f) compile and disseminate accurate and complete statistical data, as described in Annex I, to ensure that the best scientific evidence is available, while maintaining confidentiality where appropriate; (g) promote and conduct scientific assessments of the stocks and relevant research and disseminate the results thereof; (h) establish appropriate cooperative mechanisms for effective monitoring, control, surveillance and enforcement; (i) agree on means by which the fishing interests of new members of the organization or new participants in the arrangements will be accommodated; (j) agree on decision-making procedures which facilitate the adoption of conservation and management measures in a timely and effective manner; (k) promote the peaceful settlement of disputes in accordance with Part VIII; (l) ensure the full cooperation of their relevant national agencies and industries in implementing the recommendations and decisions of the organization or arrangement; and (m) give due publicity to the conservation and management measures established by the organization or arrangement. Article 11 New members or participants In determining the nature and extent of participatory rights for new members of a subregional or regional fisheries management organization, or for new participants in a subregional or regional fisheries management arrangement, States shall take into account, inter alia: (a) the status of the straddling fish stocks and highly migratory fish stocks and the existing level of fishing effort in the fishery; (b) the respective interests, fishing patterns and fishing practices of new and existing members or participants; (c) the respective contributions of new and existing members or participants to conservation and management of the stocks, to the collection and provision of accurate data and to the conduct of scientific research on the stocks; (d) the needs of coastal fishing communities which are dependent mainly on fishing for the stocks; (e) the needs of coastal States whose economies are overwhelmingly dependent on the exploitation of living marine resources; and (f) the interests of developing States from the subregion or region in whose areas of national jurisdiction the stocks also occur. Article 12 Transparency in activities of subregional and regional fisheries management organizations and arrangements 1. States shall provide for transparency in the decision-making process and other activities of subregional and regional fisheries management organizations and arrangements. 2. Representatives from other intergovernmental organizations and representatives from non-governmental organizations concerned with straddling fish stocks and highly migratory fish stocks shall be afforded the opportunity to take part in meetings of subregional and regional fisheries management organizations and arrangements as observers or otherwise, as appropriate, in accordance with the procedures of the organization or arrangement concerned. Such procedures shall not be unduly restrictive in this respect. Such intergovernmental organizations and non-governmental organizations shall have timely access to the records and reports of such organizations and arrangements, subject to the procedural rules on access to them. Article 13 Strengthening of existing organizations and arrangements States shall cooperate to strengthen existing subregional and regional fisheries management organizations and arrangements in order to improve their effectiveness in establishing and implementing conservation and management measures for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. Article 14 Collection and provision of information and cooperation in scientific research 1. States shall ensure that fishing vessels flying their flag provide such information as may be necessary in order to fulfil their obligations under this Agreement. To this end, States shall in accordance with Annex I: (a) collect and exchange scientific, technical and statistical data with respect to fisheries for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks; (b) ensure that data are collected in sufficient detail to facilitate effective stock assessment and are provided in a timely manner to fulfil the requirements of subregional or regional fisheries management organizations or arrangements; and (c) take appropriate measures to verify the accuracy of such data. 2. States shall cooperate, either directly or through subregional or regional fisheries management organizations or arrangements: (a) to agree on the specification of data and the format in which they are to be provided to such organizations or arrangements, taking into account the nature of the stocks and the fisheries for those stocks; and (b) to develop and share analytical techniques and stock assessment methodologies to improve measures for the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. 3. Consistent with Part XIII of the Convention, States shall cooperate, either directly or through competent international organizations, to strengthen scientific research capacity in the field of fisheries and promote scientific research related to the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks for the benefit of all. To this end, a State or the competent international organization conducting such research beyond areas under national jurisdiction shall actively promote the publication and dissemination to any interested States of the results of that research and information relating to its objectives and methods and, to the extent practicable, shall facilitate the participation of scientists from those States in such research. Article 15 Enclosed and semi-enclosed seas In implementing this Agreement in an enclosed or semi-enclosed sea, States shall take into account the natural characteristics of that sea and shall also act in a manner consistent with Part IX of the Convention and other relevant provisions thereof. Article 16 Areas of high seas surrounded entirely by an area under the national jurisdiction of a single State 1. States fishing for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks in an area of the high seas surrounded entirely by an area under the national jurisdiction of a single State and the latter State shall cooperate to establish conservation and management measures in respect of those stocks in the high seas area. Having regard to the natural characteristics of the area, States shall pay special attention to the establishment of compatible conservation and management measures for such stocks pursuant to Article 7. Measures taken in respect of the high seas shall take into account the rights, duties and interests of the coastal State under the Convention, shall be based on the best scientific evidence available and shall also take into account any conservation and management measures adopted and applied in respect of the same stocks in accordance with Article 61 of the Convention by the coastal State in the area under national jurisdiction. States shall also agree on measures for monitoring, control, surveillance and enforcement to ensure compliance with the conservation and management measures in respect of the high seas. 2. Pursuant to Article 8, States shall act in good faith and make every effort to agree without delay on conservation and management measures to be applied in the carrying out of fishing operations in the area referred to in paragraph 1. If, within a reasonable period of time, the fishing States concerned and the coastal State are unable to agree on such measures, they shall, having regard to paragraph 1, apply Article 7, paragraphs 4, 5 and 6, relating to provisional arrangements or measures. Pending the establishment of such provisional arrangements or measures, the States concerned shall take measures in respect of vessels flying their flag in order that they not engage in fisheries which could undermine the stocks concerned. PART IV NON-MEMBERS AND NON-PARTICIPANTS Article 17 Non-members of organizations and non-participants in arrangements 1. A State which is not a member of a subregional or regional fisheries management organization or is not a participant in a subregional or regional fisheries management arrangement, and which does not otherwise agree to apply the conservation and management measures established by such organization or arrangement, is not discharged from the obligation to cooperate, in accordance with the Convention and this Agreement, in the conservation and management of the relevant straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. 2. Such a State shall not authorize vessels flying its flag to engage in fishing operations for the straddling fish stocks or highly migratory fish stocks which are subject to the conservation and management measures established by such organization or arrangement. 3. States which are members of a subregional or regional fisheries management organization or participants in a subregional or regional fisheries management arrangement shall, individually or jointly, request the fishing entities referred to in Article 1, paragraph 3, which have fishing vessels in the relevant area to cooperate fully with such organization or arrangement in implementing the conservation and management measures it has established, with a view to having such measures applied de facto as extensively as possible to fishing activities in the relevant area. Such fishing entities shall enjoy benefits from participation in the fishery commensurate with their commitment to comply with conservation and management measures in respect of the stocks. 4. States which are members of such an organization or participants in such an arrangements shall exchange information with respect to the activities of fishing vessels flying the flags of States which are neither members of the organization nor participants in the arrangements and which are engaged in fishing operations for the relevant stocks. They shall take measures consistent with this Agreement and international law to deter activities of such vessels which undermine the effectiveness of subregional or regional conservation and management measures. PART V DUTIES OF THE FLAG STATE Article 18 Duties of the flag State 1. A State whose vessels fish on the high seas shall take such measures as may be necessary to ensure that vessels flying its flag comply with subregional and regional conservation and management measures and that such vessels do not engage in any activity which undermines the effectiveness of such measures. 2. A State shall authorize the use of vessels flying its flag for fishing on the high seas only where it is able to exercise effectively its responsibilities in respect of such vessels under the Convention and this Agreement. 3. Measures to be taken by a State in respect of vessels flying its flag shall include: (a) control of such vessels on the high seas by means of fishing licences, authorizations or permits, in accordance with any applicable procedures agreed at the subregional, regional or global level; (b) establishment of regulations: (i) to apply terms and conditions to the licence, authorization or permit sufficient to fulfil any subregional, regional or global obligations of the flag State; (ii) to prohibit fishing on the high seas by vessels which are not duly licensed or authorized to fish, or fishing on the high seas by vessels otherwise than in accordance with the terms and conditions of a licence, authorization or permit; (iii) to require vessels fishing on the high seas to carry the licence, authorization or permit on board at all times and to produce it on demand for inspection by a duly authorized person; and (iv) to ensure that vessels flying its flag do not conduct unauthorized fishing within areas under the national jurisdiction of other States; (c) establishment of a national record of fishing vessels authorized to fish on the high seas and provision of access to the information contained in that record on request by directly interested States, taking into account any national laws of the flag State regarding the release of such information; (d) requirements for marking of fishing vessels and fishing gear for identification in accordance with uniform and internationally recognizable vessel and gear marking systems, such as the Food and Agriculture Organization of the United Nations Standard Specifications for the Marking and Identification of Fishing Vessels; (e) requirements for recording and timely reporting of vessel position, catch of target and non-target species, fishing effort and other relevant fisheries data in accordance with subregional, regional and global standards for collection of such data; (f) requirements for verifying the catch of target and non-target species through such means as observer programmes, inspection schemas, unloading reports, supervision of transshipment and monitoring of landed catches and market statistics; (g) monitoring, control and surveillance of such vessels, their fishing operations and related activities by, inter alia: (i) the implementation of national inspection schemes and subregional and regional schemes for cooperation in enforcement pursuant to articles 21 and 22, including requirements for such vessels to permit access by duly authorized inspectors from other States; (ii) the implementation of national observer programmes and subregional and regional observer programmes in which the flag State is a participant, including requirements for such vessels to permit access by observers from other States to carry out the functions agreed under the programmes; and iii) the development and implementation of vessel monitoring systems, including, as appropriate, satellite transmitter systems, in accordance with any national programmes and those which have been subregionally, regionally or globally agreed among the States concerned; (h) regulation of transshipment on the high seas to ensure that the effectiveness of conservation and management measures is not undermined; and (i) regulation of fishing activities to ensure compliance with subregional, regional or global measures, including those aimed at minimizing catches of non-target species. 4. Where there is a subregionally, regionally or globally agreed system of monitoring, control and surveillance in effect, States shall ensure that the measures they impose on vessels flying their flag are compatible with that system. PART VI COMPLIANCE AND ENFORCEMENT Article 19 Compliance and enforcement by the flag State 1. A State shall ensure compliance by vessels flying its flag with subregional and regional conservation and management measures for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. To this end, that State shall: (a) enforce such measures irrespective of where violations occur; (b) investigate immediately and fully any alleged violation of subregional or regional conservation and management measures, which may include the physical inspection of the vessels concerned, and report promptly to the State alleging the violation and the relevant subregional or regional organization or arrangement on the progress and outcome of the investigation; (c) require any vessel flying its flag to give information to the investigating authority regarding vessel position, catches, fishing gear, fishing operations and related activities in the area of an alleged violation; (d) if satisfied that sufficient evidence is available in respect of an alleged violation, refer the case to its authorities with a view to instituting proceedings without delay in accordance with its laws and, where appropriate, detain the vessel concerned; and (e) ensure that, where it has been established, in accordance with its laws, a vessel has been involved in the commission of a serious violation of such measures, the vessel does not engage in fishing operations on the high seas until such time as all outstanding sanctions imposed by the flag State in respect of the violation have been complied with. 2. All investigations and judicial proceedings shall be carried out expeditiously. Sanctions applicable in respect of violations shall be adequate in severity to be effective in securing compliance and to discourage violations wherever they occur and shall deprive offenders of the benefits accruing from their illegal activities. Measures applicable in respect of masters and other officers of fishing vessels shall include provisions which may permit, inter alia, refusal, withdrawal or suspension of authorizations to serve as masters or officers on such vessels. Article 20 International cooperation in enforcement 1. States shall cooperate, either directly or through subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, to ensure compliance with and enforcement of subregional and regional conservation and management measures for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. 2. A flag State conducting an investigation of an alleged violation of conservation and management measures for straddling fish stocks or highly migratory fish stocks may request the assistance of any other State whose cooperation may be useful in the conduct of that investigation. All States shall endeavour to meet reasonable requests made by a flag State in connection with such investigations. 3. A flag State may undertake such investigations directly, in cooperation with other interested States or through the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement. Information on the progress and outcome of the investigations shall be provided to all States having an interest in, or affected by, the alleged violation. 4. States shall assist each other in identifying vessels reported to have engaged in activities undermining the effectiveness of subregional, regional or global conservation and management measures. 5. States shall, to the extent permitted by national laws and regulations, establish arrangements for making available to prosecuting authorities in other States evidence relating to alleged violations of such measures. 6. Where there are reasonable grounds for believing that a vessel on the high seas has been engaged in unauthorized fishing within an area under the jurisdiction of a coastal State, the flag State of that vessel, at the request of the coastal State concerned, shall immediately and fully investigate the matter. The flag State shall cooperate with the coastal State in taking appropriate enforcement action in such cases and may authorize the relevant authorities of the coastal State to board and inspect the vessel on the high seas. This paragraph is without prejudice to article 111 of the Convention. 7. States Parties which are members of a subregional or regional fisheries management organization or participants in a subregional or regional fisheries management arrangement may take action in accordance with international law, including through recourse to subregional or regional procedures established for this purpose, to deter vessels which have engaged in activities which undermine the effectiveness of or otherwise violate the conservation and management measures established by that organization or arrangement from fishing on the high seas in the subregion or region until such time as appropriate action is taken by the flag State. Article 21 Subregional and regional cooperation in enforcement 1. In any high seas area covered by a subregional or regional fisheries management organization or arrangement, a State Party which is a member of such organization or a participant in such arrangement may, through its duly authorized inspectors, board and inspect, in accordance with paragraph 2, fishing vessels flying the flag of another State Party to this Agreement, whether or not such State Party is also a member of the organization or a participant in the arrangement, for the purpose of ensuring compliance with conservation and management measures for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks established by that organization or arrangement. 2. States shall establish, through subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, procedures for boarding and inspection pursuant to paragraph 1, as well as procedures to implement other provisions of this article. Such procedures shall be consistent with this article and the basic procedures set out in article 22 and shall not discriminate against non-members of the organization or non- participants in the arrangement. Boarding and inspection as well as any subsequent enforcement action shall be conducted in accordance with such procedures. States shall give due publicity to procedures established pursuant to this paragraph. 3. If, within two years of the adoption of this Agreement, any organization or arrangement has not established such procedures, boarding and inspection pursuant to paragraph 1, as well as any subsequent enforcement action, shall, pending the establishment of such procedures, be conducted in accordance with this article and the basic procedures set out in article 22. 4. Prior to taking action under this article, inspecting States shall, either directly or through the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement, inform all States whose vessels fish on the high seas in the subregion or region of the form of identification issued to their duly authorized inspectors. The vessels used for boarding and inspection shall be clearly marked and identifiable as being on government service. At the time of becoming a Party to this Agreement, a State shall designate an appropriate authority to receive notifications pursuant to this article and shall give due publicity of such designation through the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement. 5. Where, following a boarding and inspection, there are clear grounds for believing that a vessel has engaged in any activity contrary to the conservation and management measures referred to in paragraph 1, the inspecting State shall, where appropriate, secure evidence and shall promptly notify the flag State of the alleged violation. 6. The flag State shall respond to the notification referred to in paragraph 5 within three working days of its receipt, or such other period as may be prescribed in procedures established in accordance with paragraph 2, and shall either: (a) fulfil, without delay, its obligations under article 19 to investigate and, if evidence so warrants, take enforcement action with respect to the vessel, in which case it shall promptly inform the inspecting State of the results of the investigation and of any enforcement action taken; or (b) authorize the inspecting State to investigate. 7. Where the flag State authorizes the inspecting State to investigate an alleged violation, the inspecting State shall, without delay, communicate the results of that investigation to the flag State. The flag State shall, if evidence so warrants, fulfil its obligations to take enforcement action with respect to the vessel. Alternatively, the flag State may authorize the inspecting State to take such enforcement action as the flag State may specify with respect to the vessel, consistent with the rights and obligations of the flag State under this Agreement. 8. Where, following boarding and inspection, there are clear grounds for believing that a vessel has committed a serious violation, and the flag State has either failed to respond or failed to take action as required under paragraphs 6 or 7, the inspectors may remain on board and secure evidence and may require the master to assist in further investigation including, where appropriate, by bringing the vessel without delay to the nearest appropriate port, or to such other port as may be specified in procedures established in accordance with paragraph 2. The inspecting State shall immediately inform the flag State of the name of the port to which the vessel is to proceed. The inspecting State and the flag State and, as appropriate, the port State shall take all necessary steps to ensure the well-being of the crew regardless of their nationality. 9. The inspecting State shall inform the flag State and the relevant organization or the participants in the relevant arrangement of the results of any further investigation. 10. The inspecting State shall require its inspectors to observe generally accepted international regulations, procedures and practices relating to the safety of the vessel and the crew, minimize interference with fishing operations and, to the extent practicable, avoid action which would adversely affect the quality of the catch on board. The inspecting State shall ensure that boarding and inspection is not conducted in a manner that would constitute harassment of any fishing vessel. 11. For the purposes of this article, a serious violation means: (a) fishing without a valid licence, authorization or permit issued by the flag State in accordance with article 18, paragraph 3 (a); (b) failing to maintain accurate records of catch and catch-related data, as required by the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement, or serious misreporting of catch, contrary to the catch reporting requirements of such organization or arrangement; (c) fishing in a closed area, fishing during a closed season or fishing without, or after attainment of, a quota established by the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement; (d) directed fishing for a stock which is subject to a moratorium or for which fishing is prohibited; (e) using prohibited fishing gear; (f) falsifying or concealing the markings, identity or registration of a fishing vessel; (g) concealing, tampering with or disposing of evidence relating to an investigation; (h) multiple violations which together constitute a serious disregard of conservation and management measures; or (i) such other violations as may be specified in procedures established by the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement. 12. Notwithstanding the other provisions of this article, the flag State may, at any time, take action to fulfil its obligations under article 19 with respect to an alleged violation. Where the vessel is under the direction of the inspecting State, the inspecting State shall, at the request of the flag State, release the vessel to the flag State along with full information on the progress and outcome of its investigation. 13. This article is without prejudice to the right of the flag State to take any measures, including proceedings to impose penalties, according to its laws. 14. This article applies mutatis mutandis to boarding and inspection by a State Party which is a member of a subregional or regional fisheries management organization or a participant in a subregional or regional fisheries management arrangement and which has clear grounds for believing that a fishing vessel flying the flag of another State Party has engaged in any activity contrary to relevant conservation and management measures referred to in paragraph 1 in the high seas area covered by such organization or arrangement, and such vessel has subsequently, during the same fishing trip, entered into an area under the national jurisdiction of the inspecting State. 15. Where a subregional or regional fisheries management organization or arrangement has established an alternative mechanism which effectively discharges the obligation under this Agreement of its members or participants to ensure compliance with the conservation and management measures established by the organization or arrangement, members of such organization or participants in such arrangement may agree to limit the application of paragraph 1 as between themselves in respect of the conservation and management measures which have been established in the relevant high seas area. 16. Action taken by States other than the flag State in respect of vessels having engaged in activities contrary to subregional or regional conservation and management measures shall be proportionate to the seriousness of the violation. 17. Where there are reasonable grounds for suspecting that a fishing vessel on the high seas is without nationality, a State may board and inspect the vessel. Where evidence so warrants, the State may take such action as may be appropriate in accordance with international law. 18. States shall be liable for damage or loss attributable to them arising from action taken pursuant to this article when such action is unlawful or exceeds that reasonably required in the light of available information to implement the provisions of this article. Article 22 Basic procedures for boarding and inspection pursuant to article 21 1. The inspecting State shall ensure that its duly authorized inspectors: (a) present credentials to the master of the vessel and produce a copy of the text of the relevant conservation and management measures or rules and regulations in force in the high seas area in question pursuant to those measures; (b) initiate notice to the flag State at the time of the boarding and inspection; (c) do not interfere with the master's ability to communicate with the authorities of the flag State during the boarding and inspection; (d) provide a copy of a report on the boarding and inspection to the master and to the authorities of the flag State, noting therein any objection or statement which the master wishes to have included in the report; (e) promptly leave the vessel following completion of the inspection if they find no evidence of a serious violation; and (f) avoid the use of force except when and to the degree necessary to ensure the safety of the inspectors and where the inspectors are obstructed in the execution of their duties. The degree of force used shall not exceed that reasonably required in the circumstances. 2. The duly authorized inspectors of an inspecting State shall have the authority to inspect the vessel, its licence, gear, equipment, records, facilities, fish and fish products and any relevant documents necessary to verify compliance with the relevant conservation and management measures. 3. The flag State shall ensure that vessel masters: (a) accept and facilitate prompt and safe boarding by the inspectors; (b) cooperate with and assist in the inspection of the vessel conducted pursuant to these procedures; (c) do not obstruct, intimidate or interfere with the inspectors in the performance of their duties; (d) allow the inspectors to communicate with the authorities of the flag State and the inspecting State during the boarding and inspection; (e) provide reasonable facilities, including, where appropriate, food and accommodation, to the inspectors; and (f) facilitate safe disembarkation by the inspectors. 4. In the event that the master of a vessel refuses to accept boarding and inspection in accordance with this article and article 21, the flag State shall, except in circumstances where, in accordance with generally accepted international regulations, procedures and practices relating to safety at sea, it is necessary to delay the boarding and inspection, direct the master of the vessel to submit immediately to boarding and inspection and, if the master does not comply with such direction, shall suspend the vessel's authorization to fish and order the vessel to return immediately to port. The flag State shall advise the inspecting State of the action it has taken when the circumstances referred to in this paragraph arise. Article 23 Measures taken by a port State 1. A port State has the right and the duty to take measures, in accordance with international law, to promote the effectiveness of subregional, regional and global conservation and management measures. When taking such measures a port State shall not discriminate in form or in fact against the vessels of any State. 2. A port State may, inter alia, inspect documents, fishing gear and catch on board fishing vessels, when such vessels are voluntarily in its ports or at its offshore terminals. 3. States may adopt regulations empowering the relevant national authorities to prohibit landings and transshipments where it has been established that the catch has been taken in a manner which undermines the effectiveness of subregional, regional or global conservation and management measures on the high seas. 4. Nothing in this article affects the exercise by States of their sovereignty over ports in their territory in accordance with international law. PART VII REQUIREMENTS OF DEVELOPING STATES Article 24 Recognition of the special requirements of developing States 1. States shall give full recognition to the special requirements of developing States in relation to conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks and development of fisheries for such stocks. To this end, States shall, either directly or through the United Nations Development Programme, the Food and Agriculture Organization of the United Nations and other specialized agencies, the Global Environment Facility, the Commission on Sustainable Development and other appropriate international and regional organizations and bodies, provide assistance to developing States. 2. In giving effect to the duty to cooperate in the establishment of conservation and management measures for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks, States shall take into account the special requirements of developing States, in particular: (a) the vulnerability of developing States which are dependent on the exploitation of living marine resources, including for meeting the nutritional requirements of their populations or parts thereof; (b) the need to avoid adverse impacts on, and ensure access to fisheries by, subsistence, small-scale and artisanal fishers and women fishworkers, as well as indigenous people in developing States, particularly small island developing States; and (c) the need to ensure that such measures do not result in transferring, directly or indirectly, a disproportionate burden of conservation action onto developing States. Article 25 Forms of cooperation with developing States 1. States shall cooperate, either directly or through subregional, regional or global organizations: (a) to enhance the ability of developing States, in particular the least- developed among them and small island developing States, to conserve and manage straddling fish stocks and highly migratory fish stocks and to develop their own fisheries for such stocks; (b) to assist developing States, in particular the least-developed among them and small island developing States, to enable them to participate in high seas fisheries for such stocks, including facilitating access to such fisheries subject to articles 5 and 11; and (c) to facilitate the participation of developing States in subregional and regional fisheries management organizations and arrangements. 2. Cooperation with developing States for the purposes set out in this article shall include the provision of financial assistance, assistance relating to human resources development, technical assistance, transfer of technology, including through joint venture arrangements, and advisory and consultative services. 3. Such assistance shall, inter alia, be directed specifically towards: (a) improved conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks through collection, reporting, verification, exchange and analysis of fisheries data and related information; (b) stock assessment and scientific research; and (c) monitoring, control, surveillance, compliance and enforcement, including training and capacity-building at the local level, development and funding of national and regional observer programmes and access to technology and equipment. Article 26 Special assistance in the implementation of this Agreement 1. States shall cooperate to establish special funds to assist developing States in the implementation of this Agreement, including assisting developing States to meet the costs involved in any proceedings for the settlement of disputes to which they may be parties. 2. States and international organizations should assist developing States in establishing new subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, or in strengthening existing organizations or arrangements, for the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. PART VIII PEACEFUL SETTLEMENT OF DISPUTES Article 27 Obligation to settle disputes by peaceful means States have the obligation to settle their disputes by negotiation, inquiry, mediation, conciliation, arbitration, judicial settlement, resort to regional agencies or arrangements, or other peaceful means of their own choice. Article 28 Prevention of disputes States shall cooperate in order to prevent disputes. To this end, States shall agree on efficient and expeditious decision-making procedures within subregional and regional fisheries management organizations and arrangements and shall strengthen existing decision- making procedures as necessary. Article 29 Disputes of a technical nature Where a dispute concerns a matter of a technical nature, the States concerned may refer the dispute to an ad hoc expert panel established by them. The panel shall confer with the States concerned and shall endeavour to resolve the dispute expeditiously without recourse to binding procedures for the settlement of disputes. Article 30 Procedures for the settlement of disputes 1. The provisions relating to the settlement of disputes set out in Part XV of the Convention apply mutatis mutandis to any dispute between States Parties to this Agreement concerning the interpretation or application of this Agreement, whether or not they are also Parties to the Convention. 2. The provisions relating to the settlement of disputes set out in Part XV of the Convention apply mutatis mutandis to any dispute between States Parties to this Agreement concerning the interpretation or application of a subregional, regional or global fisheries agreement relating to straddling fish stocks or highly migratory fish stocks to which they are parties, including any dispute concerning the conservation and management of such stocks, whether or not they are also Parties to the Convention. 3. Any procedure accepted by a State Party to this Agreement and the Convention pursuant to article 287 of the Convention shall apply to the settlement of disputes under this Part, unless that State Party, when signing, ratifying or acceding to this Agreement, or at any time thereafter, has accepted another procedure pursuant to article 287 for the settlement of disputes under this Part. 4. A State Party to this Agreement which is not a Party to the Convention, when signing, ratifying or acceding to this Agreement, or at any time thereafter, shall be free to choose, by means of a written declaration, one or more of the means set out in article 287, paragraph 1, of the Convention for the settlement of disputes under this Part. Article 287 shall apply to such a declaration, as well as to any dispute to which such State is a party which is not covered by a declaration in force. For the purposes of conciliation and arbitration in accordance with Annexes V, VII and VIII to the Convention, such State shall be entitled to nominate conciliators, arbitrators and experts to be included in the lists referred to in Annex V, Article 2, Annex VII, Article 2, and Annex VIII, Article 2, for the settlement of disputes under this Part. 5. Any court or tribunal to which a dispute has been submitted under this Part shall apply the relevant provisions of the Convention, of this Agreement and of any relevant subregional, regional or global fisheries agreement, as well as generally accepted standards for the conservation and management of living marine resources and other rules of international law not incompatible with the Convention, with a view to ensuring the conservation of the straddling fish stocks and highly migratory fish stocks concerned. Article 31 Provisional measures 1. Pending the settlement of a dispute in accordance with this Part, the parties to the dispute shall make every effort to enter into provisional arrangements of a practical nature. 2. Without prejudice to article 290 of the Convention, the court or tribunal to which the dispute has been submitted under this Part may prescribe any provisional measures which it considers appropriate under the circumstances to preserve the respective rights of the parties to the dispute or to prevent damage to the stocks in question, as well as in the circumstances referred to in Article 7, paragraph 5, and Article 16, paragraph 2. 3. A State Party to this Agreement which is not a Party to the Convention may declare that, notwithstanding article 290, paragraph 5, of the Convention, the International Tribunal for the Law of the Sea shall not be entitled to prescribe, modify or revoke provisional measures without the agreement of such State. Article 32 Limitations on applicability of procedures for the settlement of disputes Article 297 paragraph 3, of the Convention applies also to this Agreement. PART IX NON-PARTIES TO THIS AGREEMENT Article 33 Non-parties to this Agreement 1. States Parties shall encourage non-parties to this Agreement to become parties thereto and to adopt laws and regulations consistent with its provisions. 2. States Parties shall take measures consistent with this Agreement and international law to deter the activities of vessels flying the flag of non- parties which undermine the effective implementation of this Agreement. PART X GOOD FAITH AND ABUSE OF RIGHTS Article 34 Good faith and abuse of rights States Parties shall fulfil in good faith the obligations assumed under this Agreement and shall exercise the rights recognized in this Agreement in a manner which would not constitute an abuse of right. PART XI RESPONSIBILITY AND LIABILITY Article 35 Responsibility and liability States Parties are liable in accordance with international law for damage or loss attributable to them in regard to this Agreement. PART XII REVIEW CONFERENCE Article 36 Review conference 1. Four years after the date of entry into force of this Agreement, the Secretary-General of the United Nations shall convene a conference with a view to assessing the effectiveness of this Agreement in securing the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. The Secretary-General shall invite to the conference all States Parties and those States and entities which are entitled to become parties to this Agreement as well as those intergovernmental and non-governmental organizations entitled to participate as observers. 2. The conference shall review and assess the adequacy of the provisions of this Agreement and, if necessary, propose means of strengthening the substance and methods of implementation of those provisions in order better to address any continuing problems in the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. PART XIII FINAL PROVISIONS Article 37 Signature This Agreement shall be open for signature by all States and the other entities referred to in Article 1, paragraph 2 (b), and shall remain open for signature at United Nations Headquarters for twelve months from the fourth of December 1995. Article 38 Ratification This Agreement is subject to ratification by States and the other entities referred to in Article 1, paragraph 2 (b). The instruments of ratification shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. Article 39 Accession This Agreement shall remain open for accession by States and the other entities referred to in Article 1, paragraph 2 (b). The instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. Article 40 Entry into force 1. This Agreement shall enter into force 30 days after the date of deposit of the 30th instrument of ratification or accession. 2. For each State or entity which ratifies the Agreement or accedes thereto after the deposit of the 30th instrument of ratification or accession, this Agreement shall enter into force on the 30th day following the deposit of its instrument of ratification or accession. Article 41 Provisional application 1. This Agreement shall be applied provisionally by a State or entity which consents to its provisional application by so notifying the depositary in writing. Such provisional application shall become effective from the date of receipt of the notification. 2. Provisional application by a State or entity shall terminate upon the entry into force of this Agreement for that State or entity or upon notification by that State or entity to the depositary in writing, of its intention to terminate provisional application. Article 42 Reservations and exceptions No reservations or exceptions may be made to this Agreement. Article 43 Declarations and statements Article 42 does not preclude a State or entity, when signing, ratifying or acceding to this Agreement, from making declarations or statements, however phrased or named, with a view, inter alia, to the harmonization of its laws and regulations with the provisions of this Agreement, provided that such declarations or statements do not purport to exclude or to modify the legal effect of the provisions of this Agreement in their application to that State or entity. Article 44 Relation to other agreements 1. This Agreement shall not alter the rights and obligations of States Parties which arise from other agreements compatible with this Agreement and which do not affect the enjoyment by other States Parties of their rights or the performance of their obligations under this Agreement. 2. Two or more States Parties may conclude agreements modifying or suspending the operation of provisions of this Agreement, applicable solely to the relations between them, provided that such agreements do not relate to a provision derogation from which is incompatible with the effective execution of the object and purpose of this Agreement, and provided further that such agreements shall not affect the application of the basic principles embodied herein, and that the provisions of such agreements do not affect the enjoyment by other States Parties of their rights or the performance of their obligations under this Agreement. 3. States Parties intending to conclude an agreement referred to in paragraph 2 shall notify the other States Parties through the depositary of this Agreement of their intention to conclude the agreement and of the modification or suspension for which it provides. Article 45 Amendment 1. A State Party may, by written communication addressed to the Secretary-General of the United Nations, propose amendments to this Agreement and request the convening of a conference to consider such proposed amendments. The Secretary-General shall circulate such communication to all States Parties. If, within six months from the date of the circulation of the communication, not less than one half of the States Parties reply favourably to the request, the Secretary- General shall convene the conference. 2. The decision-making procedure applicable at the amendment conference convened pursuant to paragraph 1 shall be the same as that applicable at the United Nations Conference on Straddling Fish Stocks and Highly Migratory Fish Stocks, unless otherwise decided by the conference. The conference should make every effort to reach agreement on any amendments by way of consensus and there should be no voting on them until all efforts at consensus have been exhausted. 3. Once adopted, amendments to this Agreement shall be open for signature at United Nations Headquarters by States Parties for 12 months from the date of adoption, unless otherwise provided in the amendment itself. 4. Articles 38, 39, 47 and 50 apply to all amendments to this. 5. Amendments to this Agreement shall enter into force for the States Parties ratifying or acceding to them on the 30th day following the deposit of instruments of ratification or accession by two thirds of the States Parties. Thereafter, for each State Party ratifying or acceding to an amendment after the deposit of the required number of such instruments, the amendment shall enter into force on the 30th day following the deposit of its instrument of ratification or accession. 6. An amendment may provide that a smaller or a larger number of ratifications or accessions shall be required for its entry into force than are required by this article. 7. A State which becomes a Party to this Agreement after the entry into force of amendments in accordance with paragraph 5 shall, failing an expression of a different intention by that State: (a) be considered as a Party to this Agreement as so amended; and (b) be considered as a Party to the unamended Agreement in relation to any State Party not bound by the amendment. Article 46 Denunciation 1. A State Party may, by written notification addressed to the Secretary- General of the United Nations, denounce this Agreement and may indicate its reasons. Failure to indicate reasons shall not affect the validity of the denunciation. The denunciation shall take effect one year after the date of receipt of the notification, unless the notification specifies a later date. 2. The denunciation shall not in any way affect the duty of any State Party to fulfil any obligation embodied in this Agreement to which it would be subject under international law independently of this Agreement. Article 47 Participation by international organizations 1. In cases where an international organization referred to in Annex IX, Article 1, of the Convention does not have competence over all the matters governed by this Agreement, Annex IX to the Convention shall apply mutatis mutandis to participation by such international organization in this Agreement, except that the following provisions of that Annex shall not apply: (a) Article 2 first sentence; and (b) Article 3, paragraph 1. 2. In cases where an international organization referred to in Annex IX, Article 1, of the Convention has competence over all the matters governed by this Agreement, the following provisions shall apply to participation by such international organization in this Agreement: (a) at the time of signature or accession, such international organization shall make a declaration stating: (i) that it has competence over all the matters governed by this Agreement; (ii) that, for this reason, its member States shall not become States Parties, except in respect of their territories for which the international organization has no responsibility; and (iii) that it accepts the rights and obligations of States under this Agreement; (b) participation of such an international organization shall in no case confer any rights under this Agreement on member States of the international organization; (c) in the event of a conflict between the obligations of an international organization under this Agreement and its obligations under the agreement establishing the international organization or any acts relating to it, the obligations under this Agreement shall prevail. Article 48 Annexes 1. The Annexes from an integral part of this Agreement and, unless expressly provided otherwise, a reference to this Agreement or to one of its Parts includes a reference to the Annexes relating thereto. 2. The Annexes may be revised from time to time by States Parties. Such revisions shall be based on scientific and technical considerations. Notwithstanding the provisions of Article 45, if a revision to an Annex is adopted by consensus at a meeting of States Parties, it shall be incorporated in this Agreement and shall take effect from the date of its adoption or from such other date as may be specified in the revision. If a revision to an Annex is not adopted by consensus at such a meeting, the amendment procedures set out in Article 45 shall apply. Article 49 Depositary The Secretary-General of the United Nations shall be depositary of this Agreement and any amendments or revisions thereto. Article 50 Authentic texts The Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts of this Agreement are equally authentic. IN WITNESS WHEREOF, the undersigned Plenipotentiaries, being duly authorized thereto, have signed this Agreement. OPENED FOR SIGNATURE at New York, this fourth day of December, one thousand nine hundred and ninety-five, in a single original, in the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish languages. ANNEX I STANDARD REQUIREMENTS FOR THE COLLECTION AND SHARING OF DATA Article 1 General principles 1. The timely collection, compilation and analysis of data are fundamental to the effective conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks. To this end, data from fisheries for these stocks on the high seas and those in areas under national jurisdiction are required and should be collected and compiled in such a way as to enable statistically meaningful analysis for the purposes of fishery resource conservation and management. These data include catch and fishing effort statistics and other fishery-related information, such as vessel-related and other data for standardizing fishing effort. Data collected should also include information on non-target and associated or dependent species. All data should be verified to ensure accuracy. Confidentiality of non- aggregated data shall be maintained. The dissemination of such data shall be subject to the terms on which they have been provided. 2. Assistance, including training as well as financial and technical assistance, shall be provided to developing States in order to build capacity in the field of conservation and management of living marine resources. Assistance should focus on enhancing capacity to implement data collection and verification, observer programmes, data analysis and research projects supporting stock assessments. The fullest possible involvement of developing State scientists and managers in conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks should be promoted. Article 2 Principles of data collection, compilation and exchange The following general principles should be considered in defining the parameters for collection, compilation and exchange of data from fishing operations for straddling fish stocks and highly migratory fish stocks: (a) States should ensure that data are collected from vessels flying their flag on fishing activities according to the operational characteristics of each fishing method (e.g., each individual tow for trawl, each set for long-line and purse-seine, each school fished for pole-and-line and each day fished for troll) and in sufficient detail to facilitate effective stock assessment; (b) States should ensure that fishery data are verified through an appropriate system; (c) States should compile fishery-related and other supporting scientific data and provide them in an agreed format and in a timely manner to the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement where one exists. Otherwise, States should cooperate to exchange data either directly or through such other cooperative mechanisms as may be agreed among them; (d) States should agree, within the framework of subregional or regional fisheries management organizations or arrangements, or otherwise, on the specification of data and the format in which they are to be provided, in accordance with this Annex and taking into account the nature of the stocks and the fisheries for those stocks in the region. Such organizations or arrangements should request non- members or non-participants to provide data concerning relevant fishing activities by vessels flying their flag; (e) such organizations or arrangements shall compile data and make them available in a timely manner and in an agreed format to all interested States under the terms and conditions established by the organization or arrangement; and (f) scientists of the flag State and from the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement should analyse the data separately or jointly, as appropriate. Article 3 Basic fishery data 1. States shall collect and make available to the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement the following types of data in sufficient detail to facilitate effective stock assessment in accordance with agreed procedures: (a) time series of catch and effort statistics by fishery and fleet; (b) total catch in number, nominal weight, or both, by species (both target and non-target) as is appropriate to each fishery. (Nominal weight is defined by the Food and Agriculture Organization of the United Nations as the live-weight equivalent of the landings); (c) discard statistics, including estimates where necessary, reported as number or nominal weight by species, as is appropriate to each fishery; (d) effort statistics appropriate to each fishing method; and (e) fishing location, date and time fished and other statistics on fishing operations as appropriate. 2. States shall also collect where appropriate and provide to the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement information to support stock assessment, including: (a) composition of the catch according to length, weight and sex; (b) other biological information supporting stock assessments, such as information on age, growth, recruitment, distribution and stock identity; and (c) other relevant research, including surveys of abundance, biomass surveys, hydro-acoustic surveys, research on environmental factors affecting stock abundance, and oceanographic and ecological studies. Article 4 Vessel data and information 1. States should collect the following types of vessel-related data for standardizing fleet composition and vessel fishing power and for converting between different measures of effort in the analysis of catch and effort data: (a) vessel identification, flag and port of registry; (b) vessel type; (c) vessel specifications (e.g., material of construction, date built, registered length, gross registered tonnage, power of main engines, hold capacity and catch storage methods); and (d) fishing gear description (e.g., types, gear specifications and quantity). 2. The flag State will collect the following information: (a) navigation and position fixing aids; (b) communication equipment and international radio call sign; and (c) crew size. Article 5 Reporting A State shall ensure that vessels flying its flag send to its national fisheries administration and, where agreed, to the relevant subregional or regional fisheries management organization or arrangement, logbook data on catch and effort, including data on fishing operations on the high seas, at sufficiently frequent intervals to meet national requirements and regional and international obligations. Such data shall be transmitted, where necessary, by radio, telex, facsimile or satellite transmission or by other means. Article 6 Data verification States or, as appropriate, subregional or regional fisheries management organizations or arrangements should establish mechanisms for verifying fishery data, such as: (a) position verification through vessel monitoring systems; (b) scientific observer programmes to monitor catch, effort, catch composition (target and non-target) and other details of fishing operations; (c) vessel trip, landing and transshipment reports; and (d) port sampling. Article 7 Data exchange 1. Data collected by flag States must be shared with other flag States and relevant coastal States through appropriate subregional or regional fisheries management organizations or arrangements. Such organizations or arrangements shall compile data and make them available in a timely manner and in an agreed format to all interested States under the terms and conditions established by the organization or arrangement, while maintaining confidentiality of non-aggregated data, and should, to the extent feasible, develop database systems which provide efficient access to data. 2. At the global level, collection and dissemination of data should be effected through the Food and Agriculture Organization of the United Nations. Where a subregional or regional fisheries management organization or arrangement does not exist, that organization may also do the same at the subregional or regional level by arrangement with the States concerned. ANNEX II GUIDELINES FOR THE APPLICATION OF PRECAUTIONARY REFERENCE POINTS IN CONSERVATION AND MANAGEMENT OF STRADDLING FISH STOCKS AND HIGHLY MIGRATORY FISH STOCKS 1. A precautionary reference point is an estimated value derived through an agreed scientific procedure, which corresponds to the state of the resource and of the fishery, and which can be used as a guide for fisheries management. 2. Two types of precautionary reference points should be used: conservation, or limit, reference points and management, or target, reference points. Limit reference points set boundaries which are intended to constrain harvesting within safe biological limits within which the stocks can produce maximum sustainable yield. Target reference points are intended to meet management objectives. 3. Precautionary reference points should be stock-specific to account, inter alia, for the reproductive capacity, the resilience of each stock and the characteristics of fisheries exploiting the stock, as well as other sources of mortality and major sources of uncertainty. 4. Management strategies shall seek to maintain or restore populations of harvested stocks, and where necessary associated or dependent species, at levels consistent with previously agreed precautionary reference points. Such reference points shall be used to trigger pre- agreed conservation and management action. Management strategies shall include measures which can be implemented when precautionary reference points are approached. 5. Fishery management strategies shall ensure that the risk of exceeding limit reference points is very low. If a stock falls below a limit reference point or is at risk of falling below such a reference point, conservation and management action should be initiated to facilitate stock recovery. Fishery management strategies shall ensure that target reference points are not exceeded on average. 6. When information for determining reference points for a fishery is poor or absent, provisional reference points shall be set. Provisional reference points may be established by analogy to similar and better- known stocks. In such situations, the fishery shall be subject to enhanced monitoring so as to enable revision of provisional reference points as improved information becomes available. 7. The fishing mortality rate which generates maximum sustainable yield should be regarded as a minimum standard for limit reference points. For stocks which are not overfished, fishery management strategies shall ensure that fishing mortality does not exceed that which corresponds to maximum sustainable yield, and that the biomass does not fall below a predefined threshold. For overfished stocks, the biomass which would produce maximum sustainable yield can serve as a rebuilding target. AVTAL OM GENOMFÖRANDE AV DE BESTÄMMELSER I FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION AV DEN 10 DECEMBER 1982 OM BEVARANDE OCH FÖRVALTNING AV GRÄNSÖVERSKRIDANDE OCH LÅNGVANDRANDE FISKBESTÅND DE AVTALSSLUTANDE STATERNA som erinrar om de dithörande bestämmelserna i Förenta nationernas konvention om havsrätt av den 10 december 1982, som är beslutna att säkerställa långsiktigt bevarande och hållbart utnyttjande gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, som är beslutna att i detta syfte förbättra samarbetet mellan stater, som eftersträvar att flaggstater, hamnstater och kuststater på ett mer effektivt sätt genomför de åtgärder som antagits för bevarande och förvaltning av dessa bestånd, som försöker att särskilt finna en lösning på de problem som nämns i kapitel 17, programområde C i agenda 21 som antagits av Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling, nämligen att regleringen av fisket på det fria havet i många avseenden är otillräcklig och att vissa resurser överutnyttjas, och som noterar att det finns problem med oreglerat fiske, överutnyttjande, onödigt stora fiskeflottor, fartyg som flaggas om för att undvika inspektioner, otillräckligt selektiva redskap, opålitliga databaser och brist på tillräckligt samarbete mellan stater, som förbinder sig att fiska på ett ansvarigt sätt, som är medvetna om att det är nödvändigt att undvika oönskad inverkan på den marina miljön, som önskar bibehålla den biologiska mångfalden, upprätthålla det marina ekosystemets okränkbarhet och minimera risken för att fiskeverksamhet medför långsiktig eller obotlig inverkan, som inser behovet av särskilt stöd, inklusive finansiellt, vetenskapligt och teknologiskt stöd, så att utvecklingsländer på ett effektivt sätt kan delta i bevarandet, förvaltningen och det hållbara utnyttjandet av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, som är övertygade om att ett avtal om genomförande av konventionens dithörande bestämmelser bäst skulle tjäna dessa syften och medverka till upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, som bekräftar att de frågor som inte regleras genom konventionen eller genom detta avtal fortfar att styras av regler och principer i internationell rätt, har enats om följande. DEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Definitioner av termer och omfattning 1. I detta avtal avses med a) konvention: Förenta nationernas konvention om havsrätten av den 10 december 1982, b) åtgärder för bevarande och förvaltning: åtgärder för att bevara och förvalta en eller flera arter nu levande marina resurser som antas och tillämpas i enlighet med de dithörande reglerna i internationell rätt såsom de avspeglas i konventionen och i detta avtal, c) fisk: inkluderar mollusker och skaldjur förutom dem som tillhör sedentära arter enligt definitionen i artikel 77 i konventionen, och d) arrangemang: en kooperativ mekanism som inrättas i enlighet med konventionen och detta avtal av två eller flera stater bland annat för att i en underregion eller region införa åtgärder för bevarande och förvaltning som avser en eller flera gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. 2. a) Med avtalsslutande stater avses stater som har samtyckt till att vara bundna av detta avtal och för vilka avtalet gäller. b) Detta avtal gäller i tillämpliga delar i) för varje enhet som avses i artikel 305.1 c, d och e i konventionen, och ii) om inte annat sägs i artikel 47 för varje enhet som hänvisas till som en "internationell organisation" i artikel 1; i bilaga IX till konventionen, som blir part i detta avtal och i detta avseende avser "parter" dessa enheter. 3. Detta avtal tillämpas med nödvändiga ändringar på andra fiskeenheter vars fartyg fiskar på det fria havet. Artikel 2 Målsättning Målsättningen med detta avtal är att säkerställa långsiktigt bevarande och hållbart utnyttjande av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd genom effektivt genomförande av de dithörande bestämmelserna i konventionen. Artikel 3 Tillämpning 1. Om inte annat anges skall detta avtal gälla för bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd i områden som ligger utanför nationell jurisdiktion, förutom att artiklarna 6 och 7 också skall tillämpas på bevarande och förvaltning av sådana bestånd inom områden som står under nationell jurisdiktion, om inte annat följer av de olika rättsordningar som gäller inom områden som står under nationell jurisdiktion och i områden som inte omfattas av nationell jurisdiktion enligt konventionen. 2. En kuststat skall, i tillämpliga delar, tillämpa de allmänna principer som räknas up i artikel 5 när den utövar sina suveräna rättigheter att utforska och utnyttja, bevara och förvalta gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd inom områden som står under nationell jurisdiktion. 3. Staterna skall ta vederbörlig hänsyn till utvecklingsländers olika möjligheter att tillämpa artiklarna 5, 6 och 7 inom områden som står under nationell jurisdiktion och deras behov av stöd enligt detta avtal. I detta syfte skall del VII gälla i tillämpliga delar för områden som står under nationell jurisdiktion. Artikel 4 Sambandet mellan detta avtal och konventionen Ingenting i detta avtal skall hindra de rättigheter, den jurisdiktion och de skyldigheter som staterna har enligt konventionen. Detta avtal skall tolkas och tillämpas i konventionens anda och förenligt med denna. DEL II BEVARANDE OCH FÖRVALTNING AV GRÄNSÖVERSKRIDANDE OCH LÅNGVANDRANDE FISKBESTÅND Artikel 5 Allmänna principer I syfte att bevara och förvalta gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd skall kuststater och stater som fiskar i det fria havet när de verkställer sina skyldigheter att samarbeta i enlighet med konventionen a) vidta åtgärder för att säkerställa långsiktigt bevarande av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och främja optimalt utnyttjande av dessa, b) säkerställa att sådana åtgärder baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga fakta och utformas så att de bibehåller och återuppbygger bestånden till nivåer vid vilka de producerar maximalt hållbar avkastning, med hänsyn tagen till relevanta miljöfaktorer och ekonomiska faktorer, inklusive utvecklingsländernas särskilda behov, och med hänsyn tagen till fiskemönster, beståndens ömsesidiga beroende och varje allmänt rekommenderad internationell minimistandard, antingen den är underregional, regional eller global, c) tillämpa försiktighetsansatsen i enlighet med artikel 6, d) uppskatta effekterna av fiske, annan mänsklig verksamhet och miljöfaktorer på målbestånd och arter som tillhör samma ekosystem eller som är associerade med eller är beroende av målbestånden, e) vid behov anta åtgärder för bevarande och förvaltning av arter som tillhör samma ekosystem eller som är associerade med eller är beroende av målbestånden, i syfte att vidmakthålla eller återupprätta sådana arters storlek över de nivåer där deras reproduktion kan vara allvarligt hotad, f) minimera föroreningar, avfall, fångst kastad överbord, fångst genom förlorade eller övergivna redskap, fångst av icke-målarter, både fisk och icke-fiskarter (hädanefter kallade icke-målarter) och verkan på associerade eller beroende arter, särskilt utrotningshotade arter, genom åtgärder som, i möjligaste mån, inkluderar utveckling och utnyttjande av selektiva, miljömässigt säkra och kostnadseffektiva fiskeredskap och tekniker, g) skydda den biologiska mångfalden i den marina miljön, h) vidta åtgärder för att förebygga eller undanröja överfiske och överskottsfiskekapacitet och för att säkerställa att fiskeansträngningen inte överstiger nivåer som står i proportion till hållbart utnyttjande av fiskeresurser, i) ta hänsyn till småskaligt fiske och husbehovsfiske, j) inom rimlig tid samla in och sprida komplett och riktig information om fiskeverksamhet, bland annat fartygs position, fångst av målarter och icke-målarter och fiskeansträngning, enligt bilaga I, liksom information från nationella och internationella forskningsprogram, k) främja och utföra vetenskaplig forskning och utveckla lämplig teknik som stödjer bevarande och förvaltning av fiske, och l) genomföra och verkställa åtgärder för bevarande och förvaltning genom effektiv övervakning och kontroll. Artikel 6 Tillämpning av försiktighetsansatsen 1. Staterna skall tillämpa försiktighetsansatsen vid bevarande, förvaltning och utnyttjande av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd för att skydda havets levande tillgångar och bevara havsmiljön. 2. Staterna skall vara mer försiktiga när informationen är osäker, opålitlig eller ofullständig. Brist på riktig vetenskaplig information skall inte användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta åtgärder för bevarande eller förvaltning. 3. När staterna genomför försiktighetsansatsen skall de a) förbättra beslutsfattandet för bevarande och förvaltning av fisketillgångar genom att samla in och sprida bästa tillgängliga vetenskapliga information och införa förbättrade tekniker för att ta hänsyn till risker och osäkerhet, b) tillämpa riktlinjerna i bilaga II och, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information, bestämma särskilda referenspunkter för varje bestånd och de åtgärder som bör vidtas om dessa referenspunkter överskrids, c) bland annat ta hänsyn till osäkerhet när det gäller beståndens storlek och produktivitet, referenspunkter, beståndets tillstånd i förhållande till sådana referenspunkter, nivåer och fördelning avseende fiskdödlighet och den verkan som fiskeverksamhet har på icke-målarter och associerade eller beroende arter, liksom befintliga och förutspådda havs-, miljö- och socioekonomiska förhållanden, och d) utveckla program för informationsinsamling och forskning för att uppskatta den verkan som fiske har på icke-målarter och associerade eller beroende arter och deras miljö, och anta de program som behövs för att säkerställa bevarandet av sådana arter och för att skydda livsmiljöer som är av särskilt intresse. 4. Staterna skall vidta åtgärder för att säkerställa att när man närmar sig referenspunkter, dessa inte överskrids. Om de skulle överskridas skall staterna utan dröjsmål vidta den åtgärd som avses i punkt 3 b för att återupprätta bestånden. 5. Om målbestånd eller icke-målarter eller associerade eller beroende arters status ifrågasätts skall staterna låta dessa bestånd och arter bli föremål för utökad övervakning för att granska deras status och hur effektiva åtgärderna för bevarande och förvaltning är. De skall regelbundet se över dessa åtgärder i ljuset av ny information. 6. För nya och undersökande fisken skall staterna så snart som möjligt anta försiktighetsåtgärder för bevarande och förvaltning inklusive bland annat fångstgränser och gränser för fiskeansträngning. Sådana åtgärder skall gälla tills det finns tillräcklig information för att medge uppskattning av fiskets inverkan på beståndens långsiktiga hållbarhet, varefter åtgärder för bevarande och förvaltning baserade på denna uppskattning skall genomföras. De senare åtgärderna skall, om så är lämpligt, medge gradvis utveckling av fisket. 7. Om ett naturfenomen har betydande skadlig inverkan på gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd status, skall staterna anta akutåtgärder för bevarande och förvaltning för att säkerställa att fiskeaktiviteter inte förvärrar denna skadliga inverkan. Stater skall också anta sådana akutåtgärder om fiskeverksamhet utgör ett allvarligt hot för sådana bestånds hållbarhet. Akutåtgärder skall vara tillfälliga och skall baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga fakta. Artikel 7 Samstämmighet mellan åtgärder för bevarande och förvaltning 1. Utan att det påverkar tillämpningen av kuststaternas suveräna rättigheter när det gäller att utforska och utnyttja, bevara och förvalta havets levande tillgångar inom områden som står under nationell jurisdiktion enligt konventionen, och alla staters rätt att låta sina medborgare utöva fiske på det fria havet i enlighet med konventionen a) skall, när det gäller gränsöverskridande fiskbestånd, de relevanta kuststaterna och de stater vars medborgare utövar fiske på sådana bestånd på angränsande fritt hav, försöka komma överens, antingen direkt eller genom lämpliga mekanismer för samarbete enligt del III, om de åtgärder som är nödvändiga för bevarandet av detta bestånd i angränsande fritt hav, b) skall, när det gäller långvandrande fiskbestånd, de relevanta kuststaterna och andra stater vars medborgare utövat fiske av sådana bestånd i området samarbeta, antingen direkt eller genom lämpliga mekanismer för samarbete enligt del III, i syfte att säkerställa bevarande och främjande av målsättningen att uppnå optimalt utnyttjande av sådana bestånd inom hela området, både inom och utom de områden som står under nationell jurisdiktion. 2. De åtgärder för bevarande och förvaltning som fastställs för det fria havet och de som antas för områden som står under nationell jurisdiktion skall vara samstämmiga för att säkerställa bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd i sin helhet. Därför har kuststaterna och de stater som fiskar på det fria havet skyldighet att samarbeta så att samstämmiga åtgärder vidtas avseende dessa bestånd. När de beslutar om samstämmiga åtgärder för bevarande och förvaltning skall staterna a) ta hänsyn till de åtgärder för bevarande och förvaltning som kuststaterna har antagit och tillämpat för samma bestånd i enlighet med artikel 61 i konventionen i områden som står under nationell jurisdiktion och säkerställa att åtgärder som fastställs för sådana bestånd i det fria havet inte urholkar effekten av dessa åtgärder, b) ta hänsyn till de tidigare överenskomna åtgärder som relevanta kuststater och stater som fiskar på det fria havet i enlighet med konventionen har fastställt och tillämpat i det fria havet för samma bestånd, c) ta hänsyn till de tidigare överenskomna åtgärder som en underregional eller regional fiskeriförvaltningsorganisation eller ett fiskeförvaltningsarrangemang i enlighet med konventionen har fastställt och tillämpat för samma bestånd, d) ta hänsyn till den biologiska enheten och beståndens övriga biologiska särart och förhållandet mellan utbredning av bestånden, fisket och det berörda områdets geografiska särart, inklusive i vilken omfattning som bestånden uppträder och fiskas i områden som står under nationell jurisdiktion, e) ta hänsyn till i hur hög grad kuststater respektive stater som fiskar på det fria havet är beroende av de berörda bestånden, och f) säkerställa att sådana åtgärder inte resulterar i skadlig påverkan på havets levande tillgångar som helhet. 3. När staterna iakttar sin skyldighet att samarbeta skall de anstränga sig för att inom rimlig tid komma överens om samstämmiga åtgärder för bevarande och förvaltning. 4. Om ingen överenskommelse kan nås inom rimlig tid kan vilken som helst av de berörda staterna åberopa de förfaranden för lösande av tvister som fastställs i del VIII. 5. I avvaktan på en överenskommelse om samstämmiga åtgärder för bevarande och förvaltning skall de berörda staterna i en anda av förståelse och samarbete på alla sätt anstränga sig för att ingå i tillfälliga arrangemang av praktiskt slag. Om de inte kan komma överens om sådana arrangemang kan vilken som helst av de berörda staterna, i syfte att uppnå provisoriska åtgärder, underställa en domstol eller nämnd denna tvist i enlighet med de förfaranden för lösande av tvister som fastställs i del VIII. 6. Provisoriska arrangemang eller åtgärder som har ingåtts eller föreskrivits enligt punkt 5 skall ta hänsyn till bestämmelserna i denna del, skall fästa vederbörligt avseende vid alla berörda staternas rättigheter och skyldigheter, skall inte riskera eller hindra att en slutlig överenskommelse om samstämmiga åtgärder för bevarande och förvaltning nås och skall inte påverka den slutliga utgången av något förfarande för lösande av en tvist. 7. Kuststaterna skall regelbundet informera stater som fiskar på det fria havet i en underregion eller region antingen direkt eller genom lämpliga underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang, eller genom andra lämpliga kanaler, om de åtgärder som de har vidtagit gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd inom områden som står under deras nationella jurisdiktion. 8. Stater som fiskar på det fria havet skall regelbundet informera andra berörda stater, antingen direkt eller genom lämpliga underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang, eller genom andra lämpliga kanaler, om de åtgärder som de har vidtagit för att reglera verksamheten för de fartyg som för deras flagg och som fiskar sådana bestånd i det fria havet. DEL III MEKANISMER FÖR INTERNATIONELLT SAMARBETE AVSEENDE GRÄNSÖVERSKRIDANDE OCH LÅNGVANDRANDE FISKBESTÅND Artikel 8 Samarbete för bevarande och förvaltning 1. Kuststater och stater som fiskar i det fria havet skall, enligt konventionen, samarbeta avseende gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, antingen direkt eller genom lämpliga underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller arrangemang, och ta hänsyn till underregionens eller regionens särskilda särart, för att säkerställa effektivt bevarande och effektiv förvaltning av sådana bestånd. 2. Staterna skall inleda konsultationer i god tro och utan dröjsmål, särskilt när det finns bevis för att de gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd i fråga kan vara hotade av överutnyttjande eller om ett nytt fiske utvecklas för sådana bestånd. Konsultationer i detta syfte kan inledas på begäran av en intresserad stat för att fastställa lämpliga arrangemang för att säkerställa bevarande och förvaltning av bestånden. I avvaktan på sådana arrangemang skall staterna iaktta bestämmelserna i detta avtal och skall agera i god tro och med vederbörlig hänsyn tagen till andra staters rättigheter, intressen och skyldigheter. 3. Om underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang har behörighet att fastställa åtgärder för bevarande och förvaltning av vissa gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd skall stater somfiskar dessa bestånd på det fria havet samt relevanta kuststater iaktta sin skyldighet att samarbeta genom att bli medlemmar i en sådan organisation eller delta i ett sådant arrangemang, eller genom att samtycka till att tillämpa de åtgärder för bevarande och förvaltning som fastställs av en sådan organisation eller ett sådant arrangemang. Stater som verkligen är intresserade av det berörda fisket kan bli medlemmar i en sådan organisation eller delta i ett sådant arrangemang. Villkoren för deltagande i en sådan organisation eller ett sådant arrangemang skall inte utestänga sådana stater från medlemsskap eller deltagande, inte heller skall de tillämpas på ett sådant sätt att de diskriminerar mot någon stat eller grupp av stater som har reellt intresse av det berörda fisket. 4. Endast de stater som är medlemmar i en sådan organisation eller deltagare i ett sådant arrangemang, eller som samtycker till att tillämpa de åtgärder för bevarande och förvaltning som fastställs av en sådan organisation eller ett sådant arrangemang, skall få tillgång till de fisketillgångar som dessa åtgärder avser. 5. Om det inte finns underregionala eller regionala fiskeorganisationer eller arrangemang för att fastställa åtgärder för bevarande eller förvaltning av ett visst gränsöverskridande eller långvandrande fiskbestånd skall de relevanta kuststater och stater som bedriver fiske på det fria havet på sådana bestånd i det underområdet eller området samarbeta för att upprätta en sådan organisation eller ingå i något annat lämpligt arrangemang för att säkerställa bevarande och förvaltning av sådana bestånd och skall delta i arbetet i denna organisation eller detta arrangemang. 6. Varje stat som avser att föreslå att åtgärder skall vidtas av en mellanstatlig organisation som har behörighet vad gäller levande tillgångar bör, om en sådan åtgärd skulle få stor effekt på åtgärder för bevarande och förvaltning som redan har fastställts av en behörig underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller ett behörigt underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang, samråda i organisationen eller arrangemanget med dess medlemmar eller deltagare. I den mån det är praktiskt möjligt bör sådan samråd äga rum innan förslaget läggs fram i den mellanstatliga organisationen. Artikel 9 Underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationer och fiskeförvaltningsarrangemang 1. När underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer upprättas eller underregionala eller regionala fiskeförvaltningsarrangemang införs för gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd skall staterna bland annat komma överens om a) för vilka bestånd som åtgärder för bevarande och förvaltning skall gälla, med hänsyn tagen till de berörda beståndens biologiska särart samt det slag av fiske det gäller, b) tillämpningsområdet, med hänsyn tagen till artikel 7.1 och underregionens eller regionens särart, inklusive socioekonomiska faktorer, geografiska faktorer och miljöfaktorer, c) förhållandet mellan den nya organisationens eller det nya arrangemangets arbete och eventuell relevant befintlig fiskeförvaltningsorganisation eller befintligt fiskeförvaltningsarrangemangs roll, målsättning och verksamhet, och d) de mekanismer som organisationen eller arrangemanget skall förlita sig på för att erhålla vetenskaplig vägledning och granskning av beståndens status, inklusive, i tillämpliga fall, inrättandet av en vetenskaplig rådgivande grupp. 2. Stater som samarbetar för att bilda underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang skall informera andra stater som de vet har ett reellt intresse av den organisations eller det arrangemangs arbete som samarbete rör. Artikel 10 Underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationers och fiskeförvaltningsarrangemangs funktioner När de fullgör sina skyldigheter att samarbeta i underregionala eller regionala förvaltningsorganisationer eller fiskearrangemang, skall staterna a) komma överens om och åtlyda åtgärder för bevarande och förvaltning för att säkerställa en långsiktig uthållighet hos gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, b) när så är lämpligt komma överens om rättigheter för deltagare i fisket såsom fördelning av tillåten fångst eller nivåer för fiskeansträngning, c) anta och tillämpa varje allmänt rekommenderad internationell minimistandard för ansvarsfullt genomförande av fiskeverksamhet, d) samla in och utvärdera vetenskapliga uppgifter, granska beståndens status och uppskatta effekten av fiske på icke-målarter och associerade eller beroende arter, e) komma överens om standarder för insamling, rapportering, kontroll och utbyte av information om fiske på bestånden, f) sammanställa och sprida riktig och komplett statistik information, såsom beskrivs i bilaga I, för att säkerställa att bästa vetenskapliga underlag finns tillgängligt, samtidigt som sekretess i tillämpliga fall upprätthålls, g) främja och genomföra vetenskapliga analyser av bestånden samt relevant forskning och sprida resultaten från dessa, h) upprätta lämpliga samarbetsmekanismer för effektiv övervakning, kontroll, inspektion och regeltillämpning, i) komma överens om metoder för att tillmötesgå fiskeintressen som nya medlemmar i organisationen eller nya deltagare i arrangemanget har, j) komma överens om förfaranden för beslutsfattande som medverkar till att åtgärder för bevarande och förvaltning kan antas på ett snabbt och effektivt sätt, k) främja fredligt lösande av tvister i enlighet med del VIII, l) säkerställa fullt samarbete från relevanta nationella organ och industrier med att genomföra organisationens eller arrangemangets rekommendationer och beslut, och m) ge åtgärder för bevarande och förvaltning som fastställs av organisationen eller arrangemanget vederbörlig publicitet. Artikel 11 Nya medlemmar eller deltagare När arten och omfattningen av deltagarrättigheter för nya medlemmar i en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller för nya deltagare i ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang bestäms, skall staterna bland annat ta hänsyn till a) de gränsöverskridande och långvandrande fiskbeståndens status samt befintliga nivåer avseende insats inom det fisket, b) nya och befintliga medlemmars eller deltagares respektive intressen, fiskemönster och fiskepraxis, c) nya och befintliga medlemmars eller deltagares respektive bidrag till bevarande och förvaltning av bestånden, till insamling och inlämnande av riktig information och till genomförande av vetenskaplig forskning om bestånden, d) de behov som de kustfiskesamhällen som huvudsakligen är beroende av fiske på bestånden har, e) de behov som de kuststater vars ekonomier till övervägande del är beroende av utnyttjande av havets levande tillgångar har, och f) de intressen som utvecklingsländer i underregionen eller regionen, som har nationell jurisdiktion i områden där bestånden också uppträder, har. Artikel 12 Insyn i underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationers och fiskeförvaltningsarrangemangs verksamhet 1. Staterna skal vidta åtgärder för insyn i beslutsprocesser och andra aktiviteter i underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationer och fiskeförvaltningsarrangemang. 2. Företrädare för andra mellanstatliga organisationer och från icke- statliga organisationer som sysslar med gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd skall ges möjlighet att delta i möten med underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationer och fiskeförvaltningsarrangemang som observatörer eller på annat lämpligt sätt, i enlighet med den berörda organisationens eller arrangemangets förfaranden. Sådana förfaranden skall inte vara onödigt restriktiva i detta avseende. Sådana mellanstatliga och icke-statliga organisationer skall få snabb tillgång till sådana organisationers och arrangemangs protokoll och rapporter, om inte annat sägs i arbetsordningen om tillgång till dessa protokoll. Artikel 13 Stärkande av befintliga organisationer och arrangemang Staterna skall samarbeta för att stärka befintliga underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationer och fiskeförvaltningsarrangemang så att de på ett mer effektivt sätt kan upprätta och genomföra åtgärder för bevarande och förvaltning av gemensamma fiskbestånd och starkt vandrande arter. Artikel 14 Insamling och tillhandahållande av information och samarbete inom vetenskaplig forskning 1. Staterna skall säkerställa att fiskefartyg som för deras flagg tillhandahåller den information som är nödvändig för att de skall kunna fullfölja sina skyldigheter enligt detta avtal. I detta syfte skall staterna i enlighet med bilaga I a) insamla och utbyta vetenskaplig, teknisk och statistisk information om fiske på gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, b) säkerställa att tillräckligt detaljerad information samlas in för att underlätta effektiv analys av bestånd och att den tillhandahålls tillräckligt snabbt för att uppfylla underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationers eller fiskeförvaltningsarrangemangs behov, och c) vidta lämpliga åtgärder för att kontrollera riktigheten i sådan information. 2. Staterna skall samarbeta, antingen direkt eller i underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang a) för att komma överens om en detaljerad beskrivning avseende upplysningar och i vilket format de skall lämnas in till sådana organisationer eller arrangemang, med hänsyn tagen till beståndens art och fisket på dessa bestånd, och b) för att utveckla och delge analystekniker och metodologier för att uppskatta bestånd för att förbättra åtgärder för bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. 3. I enlighet med del XIII i konventionen skall staterna samarbeta antingen direkt eller i behöriga internationella organisationer för att stärka vetenskaplig forskningskapacitet för fiske och främja vetenskaplig forskning om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd till allas förmån. I detta syfte skall en stat eller den behöriga internationella organisation som genomför sådan forskning på områden som står utanför nationell jurisdiktion aktivt främja publicering och spridning av resultaten av denna forskning och information om dess målsättning och metoder till varje berörd stat och, i den utsträckning det är praktiskt möjligt, underlätta för vetenskapsmän från berörda stater att delta i sådan forskning. Artikel 15 Slutna och halvslutna hav När detta avtal tillämpas i ett slutet eller halvslutet hav skall staterna ta hänsyn till detta havs särskilda egenskaper och skall också handla på ett sätt som är förenligt med del IX i konventionen och andra dithörande bestämmelser i detta. Artikel 16 Områden av det fria havet som i sin helhet omges av ett område som står under en enda stats nationella jurisdiktion 1. Stater som fiskar gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd i ett område i det fria havet som i sin helhet omges av ett område som står under en enda stats nationella jurisdiktion skall den senare staten samarbeta för att fastställa åtgärder för bevarande och förvaltning av dessa bestånd i det fria havet. Med hänsyn till områdets naturliga egenskaper skall staterna särskilt ge akt på att i enlighet med artikel 7 införa förenliga åtgärder för bevarande och förvaltning av sådana bestånd. Åtgärder som vidtas för det fria havet skall ta hänsyn till de rättigheter, skyldigheter och intressen som kuststaten har enligt konventionen skall baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag och skall också ta hänsyn till eventuella åtgärder för bevarande och förvaltning som kuststaten, i enlighet med artikel 61 i konventionen, har antagit och tillämpat för samma bestånd i det område som står under nationell jurisdiktion. Staterna skall också komma överens om åtgärder för övervakning, kontroll och verkställighet för att säkra att åtgärder för bevarande och förvaltning för det fria havet följs. 2. Staterna skall i enlighet med artikel 8 agera i god tro och på alla sätt anstränga sig för att utan dröjsmål komma överens om de åtgärder för bevarande och förvaltning som skall tillämpas vid fiskeverksamhet i det område som avses i punkt 1. Om de berörda fiskande staterna och kuststaten inte kan komma överens om sådana åtgärder inom rimlig tid skall de, med hänsyn till punkt 1, tillämpa punkterna 4-6 i artikel 7 avseende tillfälliga arrangemang eller åtgärder. I avvaktan på att sådana tillfälliga arrangemang eller åtgärder införs skall berörda stater vidta åtgärder för de fartyg som för deras flagg så att dessa fartyg inte inleder ett fiske som skulle kunna försvaga berörda bestånd. DEL IV ICKE-MEDLEMMAR OCH ICKE-DELTAGARE Artikel 17 Icke-medlemmar i organisationer och icke-deltagare i arrangemang 1. En stat som inte är medlem i en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller inte är deltagare i ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang, och som inte på annat sätt samtycker till att tillämpa de åtgärder för bevarande och förvaltning som en sådan organisation eller ett sådant arrangemang har fastställt, fritas inte från skyldigheten att samarbeta enligt konventionen och detta avtal, för bevarande och förvaltning av de relevanta gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånden. 2. En sådan stat skall inte ge de fartyg som för dess flagg tillstånd att inleda fiske på gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd som är föremål för åtgärder för bevarande och förvaltning som en sådan organisation eller ett sådant arrangemang har fastställt. 3. Stater som är medlemmar i en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller deltagare i ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang skall, individuellt eller gemensamt, be de fiskeenheter som avses i artikel 1.3 som har fiskefartyg i det berörda området att till fullo samarbeta med en sådan organisation eller ett sådant arrangemang för att genomföra de åtgärder för bevarande och förvaltning som den organisationen eller det arrangemanget har fastställt så att dessa åtgärder i praktiken kan tillämpas så brett som möjligt på fiskeverksamhet i det berörda området. Sådana fiskeenheter skall åtnjuta fördelar av deltagandet i fisket som står i proportion till de åtaganden de gör för att följa åtgärder för bevarande och förvaltning vad avser bestånden. 4. De stater som är medlemmar i en sådan organisation eller deltagare i ett sådant arrangemang skall utbyta information om den verksamhet som bedrivs av fiskefartyg som för de staters flagg vilka varken är medlemmar i organisationen eller deltagare i arrangemanget och som sysslar med fiske av de berörda bestånden. De skall vidta åtgärder som är förenliga med detta avtal och med internationell rätt för att avskräcka dessa fartyg från att bedriva verksamhet som urholkar effekten av underregionala eller regionala åtgärder för bevarande och förvaltning. DEL V FLAGGSTATENS SKYLDIGHETER Artikel 18 Flaggstatens skyldigheter 1. En stat vars fartyg fiskar på öppet hav skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fartyg som för dess flagg följer underregionala och regionala åtgärder för bevarande och förvaltning och att sådana fartyg inte sysslar med någon verksamhet som urholkar effekten av sådana åtgärder. 2. En stat skall tillåta att fartyg som för dess flagg används för fiske på det fria havet endast om den på ett effektivt sätt kan ta sitt ansvar enligt konventionen och detta avtal för sådana fartyg. 3. En stat skall vidta följande åtgärder avseende fartyg som för dess flagg: a) Kontroll av sådana fartyg på det fria havet genom fiskelicenser, godkännande eller tillstånd, enligt något lämpligt förfarande som har överenskommits på underregional, regional eller global nivå. b) Införande av bestämmelser i) för att tillämpa villkor för licensen, godkännandet eller tillståndet som är tillräckliga för att uppfylla flaggstatens underregionala, regionala eller globala skyldigheter, ii) för att förbjuda fartyg som inte är vederbörligen försedda med licens eller godkännande att fiska på öppet hav, eller för att förbjuda fartyg att fiska på öppet hav på annat sätt än i enlighet med villkoren i en licens, ett godkännande eller tillstånd, iii) för att begära att fartyg som fiskar på öppet hav alltid skall hålla licensen, godkännandet eller tillståndet tillgängligt ombord och kunna visa upp den eller det för inspektion av en vederbörligen bemyndigad person, och iv) för att säkerställa att fartyg som för dess flagg inte utför otillåtet fiske inom områden som står under andra staters nationella jurisdiktion. c) Upprättande av ett nationellt register över fiskefartyg som har tillstånd att fiska på det fria havet och bestämmelser om att tillgång till den information som finns i detta register skall lämnas ut på begäran av direkt berörda stater, med hänsyn tagen till de eventuella nationella lagar som finns i flaggstaten om frisläppande av sådan information. d) Krav på märkning av fiskefartyg och fiskeredskap enligt enhetliga och internationellt igenkännliga fartygs- och redskapsmärkningssystem, såsom FAO:s standardspecifikationer för märkning och identifiering av fiskefartyg (Food and Agriculture Organization of the United Nations Standard Specifications for the Marking and Identification of Fishing Vessels). e) Krav på registrering och snabb rapportering av fartygsposition, fångst av målarter och icke-målarter, fiskeansträngning och annan dithörande fiskeinformation i enlighet med underregionala, regional och globala standarder för insamling av sådan information. f) Krav på kontroll av fångst av målarter och icke-målarter exempelvis genom observationsprogram, inspektionssystem, lossningsrapporter, övervakning av omlastning och kontroll av lossad fångst samt marknadsstatistik. g) Övervakning och kontroll av sådana fartyg, deras fiskeverksamhet och dithörande verksamhet, bland annat genom i) tillämpning av nationella inspektionssystem och underregionala och regionala samarbetssystem som införts enligt artiklarna 21 och 22, inklusive krav på att sådana fartyg ger vederbörligen bemyndigade inspektörer från andra stater tillträde, ii) tillämpning av ett nationellt observationsprogram och underregionala och regionala observationsprogram där flaggstaten deltar, inklusive krav att sådana fartyg ger observatörer från andra stater tillträde så att de kan utföra de uppgifter de har enligt programmen, och iii) utveckling och tillämpning av fartygsövervakningssystem, inklusive, i tillämpliga fall, satellitöverföringssystem, i enlighet med eventuella nationella program och dem som har överenskommits underregionalt, regionalt eller globalt mellan berörda stater. h) Bestämmelser för omlastning på det fria havet för att säkerställa att effekten av åtgärder för bevarande och förvaltning inte urholkas. i) Bestämmelser för fiskeaktiviteter för att säkerställa att underregionala, regionala eller globala åtgärder efterlevs, inklusive de som syftar till att minimera fångsten av icke målarter. 4. Om det finns ett underregionalt, regionalt eller globalt överenskommet system för övervakning och kontroll skall staterna säkerställa att de åtgärder som de ålägger de fartyg som för deras flagg är förenliga med detta system. DEL VI EFTERLEVNAD OCH VERKSTÄLLIGHET Artikel 19 Flaggstatens efterlevnad och verkställighet 1. En stat skall säkerställa att de fartyg som för dess flagg följer underregionala och regionala åtgärder för bevarande och förvaltning gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. I detta syfte skall staten a) framtvinga efterlevnad av sådana åtgärder oaktat var överträdelser sker, b) omedelbart och till fullo undersöka varje påstådd överträdelse av underregionala eller regionala åtgärder för bevarande och förvaltning, vilket kan omfatta fysisk inspektion av det berörda fartyget, och omedelbart rapportera om utveckling och resultat av undersökningen till den stat som anfört överträdelsen och till den relevanta underregionala eller regionala organisationen eller arrangemanget, c) kräva att varje fartyg som för dess flagg skall lämna information till den undersökande myndigheten om fartygsposition, fångst, fiskeredskap, fiskeverksamhet och dithörande verksamhet inom området för den påstådda överträdelsen, d) om den är övertygad om att det finns tillfredsställande bevis avseende en påstådd överträdelse, överlämna fallet till sina myndigheter i syfte att utan dröjsmål väcka talan enligt sina lagar och, i tillämpliga fall, kvarhålla det berörda fartyget, och e) om den i enlighet med sina lagar har fastställt att ett fartyg har begått en allvarlig överträdelse av sådana bestämmelser, säkerställa att fartyget inte inleder fiskeverksamhet på öppet hav förrän alla utestående sanktioner som flaggstaten har ålagt för överträdelsen har följts. 2. Alla undersökningar och rättsliga förhandlingar skall utföras snabbt. Sanktioner som tillämpas för överträdelser skall vara tillräckligt stränga för att effektivt garantera efterlevnad och avskräcka från överträdelser var de än kan uppstå och skall utestänga de skyldiga från inkomster som härstammar från deras illegala verksamhet. Åtgärder som tillämpas avseende befälhavaren och andra befäl på fiskefartyg skall inkludera bestämmelser som bland annat kan tillåta avslag, återkallelse eller upphävande av tillstånd att arbeta som befälhavare eller befäl på sådana fartyg. Artikel 20 Internationellt samarbete avseende verkställighet 1. Staterna skall samarbeta, antingen direkt eller i underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang, för att säkerställa att underregionala och regionala åtgärder för bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd följs och verkställs. 2. En flaggstat som utför en undersökning av en påstådd överträdelse av åtgärder för bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd kan begära hjälp av en annan stat vars samarbete kan vara till nytta i denna undersökning. Alla stater skall anstränga sig att tillmötesgå rimliga begäranden som en flaggstat gör i samband med en sådan undersökning. 3. En flaggstat kan genomföra en sådan undersökning direkt, i samarbete med andra berörda stater eller genom relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang. Information om utveckling och resultatet av undersökningen skall ges till alla stater som är intresserade av, eller påverkas av, den påstådda överträdelsen. 4. Staterna skall hjälpa varandra med att identifiera fartyg som har rapporterats utöva verksamhet som urholkar effekten av underregionala, regionala eller globala åtgärder för bevarande och förvaltning. 5. Staterna skall, i den utsträckning som nationella lagar och regler medger detta, upprätta arrangemang för att tillhandahålla bevis som berör påstådda överträdelser av sådana åtgärder till åklagarmyndigheterna. 6. Om det finns tillräcklig grund för att anta att ett fartyg som befinner sig på det fria havet tidigare har utfört otillåtet fiske inom ett område som står under en kuststats jurisdiktion skall det fartygets flaggstat, på begäran av den berörda kuststaten, undersöka ärendet omedelbart och till fullo. Flaggstaten skall samarbeta med kuststaten när den i dessa fall vidtar lämpliga åtgärder och kan ge kuststatens relevanta myndigheter tillstånd att borda och inspektera fartyget på det fria havet. Denna punkt påverkar inte bestämmelserna i artikel 111 i konventionen. 7. Avtalsslutande stater som är medlemmar i en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller deltagare i ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang kan vidta åtgärder enligt internationell rätt, inklusive genom tillämpning av underregionala eller regionala förfaranden upprättade för detta ändamål, för att avskräcka de fartyg som har varit inblandade i verksamhet som urholkar effekten av eller på annat sätt överträder de åtgärder som den organisationen eller det arrangemanget har upprättat för bevarande och förvaltning från fiske i öppet hav i den underregionen eller regionen tills flaggstaten har vidtagit lämpliga åtgärder. Artikel 21 Underregionalt och regionalt samarbete avseende verkställighet 1. På varje fritt hav som täcks av en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang kan en avtalsslutande stat som är medlem av en sådan organisation eller deltagare i ett sådant arrangemang, genom sina vederbörligen bemyndigade inspektörer, i enlighet med punkt 2 borda och inspektera fiskefartyg som för en annan avtalsslutande stats flagg, vare sig denna avtalsslutande stat också är medlem i organisationen eller deltagare i arrangemanget eller inte, i syfte att säkerställa att de åtgärder för bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd som den organisationen eller det arrangemanget har fastställt följs. 2. Staterna skall, genom underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang, fastställa förfaranden för bordande och inspektion enligt punkt 1, liksom förfaranden för att tillämpa andra bestämmelser i denna artikel. Sådana förfaranden skall stå i överensstämmelse med denna artikel och de grundläggande förfaranden som fastställs i artikel 22 och skall inte diskriminera de stater som inte är medlemmar i organisationen eller som inte är medlemmar i arrangemanget. Bordande och inspektion liksom varje efterföljande verkställighetsåtgärd skall utföras i enlighet med sådana förfaranden. Staterna skall offentliggöra de förfaranden som fastställs enligt denna punkt. 3. Om en organisation eller ett arrangemang inom två år från antagandet av detta avtal inte har fastställt sådana förfaranden skall bordande och inspektion enligt punkt 1, liksom varje efterföljande verkställighetsåtgärd, i väntan på fastställande av sådana förfaranden utföras i enlighet med denna artikel och de grundläggande förfaranden som fastställs i artikel 22. 4. Innan åtgärder vidtas enligt denna artikel skall inspekterande stater, antingen direkt eller genom relevant underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang, informera alla stater vars fartyg fiskar på öppet hav i underregionen eller regionen om vilken typ av identifikationshandling som har utfärdats till deras vederbörligen bemyndigade inspektörer. Fartygen som används för bordande och inspektion skall vara tydligt märkta och identifierbara som varande i statlig tjänst. Då en stat blir part i detta avtal skall den utse en lämplig myndighet som skall ta emot meddelanden enligt denna artikel och skall vederbörligen offentliggöra denna utnämning genom relevant underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang. 5. Om det efter bordande och inspektion finns klar anledning att anta att ett fartyg har varit inblandat i någon verksamhet som strider mot de åtgärder för bevarande och förvaltning som avses i punkt 1 skall den inspekterande staten, i tillämpliga fall, säkra bevis och skall omedelbart meddela flaggstaten om den påstådda överträdelsen. 6. Flaggstaten skall svara på det meddelande som avses i punkt 5 inom tre arbetsdagar efter det att det erhölls, eller inom den tidsperiod som kan föreskrivas i förfaranden som upprättas i enlighet med punkt 2, och skall antingen a) utan dröjsmål fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 19 att genomföra en undersökning. Om bevisen ger anledning till detta skall flaggstaten vidta verkställighetsåtgärder avseende fartyget och genast informera den inspekterande staten om resultatet av undersökningen och om eventuell verkställighetsåtgärd som har vidtagits, eller b) bemyndiga den inspekterande staten att genomföra en undersökning. 7. Om flaggstaten bemyndigar den inspekterande staten att undersöka en påstådd överträdelse skall den inspekterande staten utan dröjsmål meddela flaggstaten resultaten av denna undersökning. Om bevisen ger anledning till detta skall flaggstaten uppfylla sina skyldigheter att vidta verkställighetsåtgärder avseende fartyget. Eller också kan flaggstaten bemyndiga den inspekterande staten att, i överensstämmelse med flaggstatens rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, vidta den verkställighetsåtgärd som flaggstaten anger avseende fartyget. 8. Om det efter bordande och inspektion finns klar anledning att anta att ett fartyg har begått en allvarlig överträdelse, och flaggstaten antingen inte har reagerat eller misslyckats med att vidta åtgärd såsom krävs i punkterna 6 och 7, kan inspektörerna stanna ombord och säkra bevis och kan begära att kaptenen medverkar i ytterligare undersökning inklusive, i tillämpliga fall, genom att utan dröjsmål föra fartyget till närmast lämpliga hamn, eller till en sådana annan hamn som finns angiven i förfaranden upprättade i enlighet med punkt 2. Den inspekterande staten skall omedelbart informera flaggstaten om namnet på den hamn dit fartyget beger sig. Den inspekterande staten och flaggstaten och, i tillämpliga fall, hamnstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att trygga besättningens välbefinnande oavsett deras nationalitet. 9. Den inspekterande staten skall informera flaggstaten och relevant organisation eller deltagare i relevant arrangemang om resultaten av eventuell ytterligare undersökning. 10. Den inspekterande staten skall kräva av sina inspektörer att de iakttar allmänt vedertagna internationella regler, förfaranden och praxis angående fartygets och besättningens säkerhet, minimerar störning av fiskeverksamhet och, i görligaste mån, undviker åtgärder som skulle kunna skada kvaliteten på fångsten ombord. Den inspekterande staten skall garantera att bordande och inspektion inte utförs på ett sätt som skulle kunna utgöra trakasseri av något fiskefartyg. 11. I denna artikel avses med allvarlig överträdelse a) fiske utan giltig licens, godkännande eller tillstånd utfärdat av en flaggstat enligt artikel 18.3 a, b) underlåtenhet att föra exakta journaler över fångstrelaterade upplysningar, såsom den relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationen eller det relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsarrangemanget kräver, eller allvarlig felrapportering om fångst, i strid med de krav på fångstrapportering som ställs av en sådan organisation eller ett sådant arrangemang, c) fiske inom ett stängt område, fiske under otillåten period eller fiske utan en kvot upprättad av den relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationen eller fiskeförvaltningsarrangemanget, eller fiske efter att denna kvot har fyllts, d) riktat fiske på bestånd som är föremål för moratorium eller fiskeförbud, e) användande av förbjudna fiskeredskap, f) förfalskning eller döljande av ett fiskefartygs märkning, identitet eller registrering, g) döljande, manipulation med eller undanröjande av bebis som hör till en undersökning, h) flera överträdelser som tillsammans utgör ett allvarligt åsidosättande av åtgärder för bevarande och förvaltning, eller i) sådana andra överträdelser som kan anges i förfaranden som fastställts av den relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationen eller det relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsarrangemanget. 12. Utan hinder av övriga bestämmelser i denna artikel, kan flaggstaten när som helst vidta åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19 avseende en påstådd överträdelse. Om fartyget står under den inspekterande statens ledning skall den inspekterande staten, på begären av flaggstaten, frisläppa fartyget till flaggstaten tillsammans med fullständig information om utvecklingen och resultatet av dess undersökning. 13. Denna artikel påverkar inte flaggstatens rätt att vidta åtgärder, inklusive rättsliga åtgärder för att i enlighet med sina lagar ålägga påföljder. 14. Denna artikel gäller i tillämpliga delar för bordande och inspektion av en avtalsslutande stat som är medlem i en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller deltagare i ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang och som har klar anledning att anta att ett fiskefartyg som för en annan avtalsslutande stats flagg är inblandad i någon verksamhet som står i strid mot relevanta åtgärder för bevarande och förvaltning enligt punkt 1 i ett område i det fria havet som täcks av en sådan organisation eller arrangemang, och ett sådant fartyg under samma fiskeexpedition därefter har inträtt på ett område som står under den inspekterande statens nationella jurisdiktion. 15. Om en underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller ett underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang har upprättat en alternativ mekanism som effektivt avlastar dess medlemmar eller deltagare från den skyldighet de har enligt detta avtal att säkerställa att de åtgärder som organisationen eller arrangemanget har fastställt om bevarande eller förvaltning iakttas, kan medlemmar i en sådan organisation eller deltagare i ett sådant arrangemang komma överens om att begränsa giltigheten av punkt 1 inom sig för åtgärder för bevarande och förvaltning som har fastställts för det relevanta området i öppet hav. 16. Åtgärder som vidtas av stater andra än flaggstaten avseende fartyg som har varit inblandade i verksamhet som står i strid med underregionala eller regionala åtgärder för bevarande och förvaltning skall stå i proportion till hur allvarlig överträdelsen är. 17. Om det finns rimlig anledning att misstänka att ett fiskefartyg på öppet hav är utan nationalitet kan en stat borda och inspektera fartyget. Om bevis rättfärdigar detta kan staten vidta lämpliga åtgärder i enlighet med internationell rätt. 18. Staterna skall stå skadeståndsansvariga för skada eller förlust som kan tillskrivas dem och som har uppstått till följd av åtgärder som vidtagits enligt denna artikel om sådana åtgärder är olagliga eller överstiger vad som i ljuset av tillgänglig information rimligen krävs för att genomföra bestämmelserna i denna artikel. Artikel 22 Grundläggande förfaranden för bordande och inspektion enligt artikel 21 1. Den inspekterande staten skall säkerställa att dess vederbörligen bemyndigade inspektörer a) visar sina identitetshandlingar för fartygets befälhavare och uppvisar en kopia på den text som beskriver de relevanta åtgärderna för bevarande och förvaltning eller regler och bestämmelser som gäller i det aktuella område av det fria havet enligt dessa åtgärder, b) meddelar flaggstaten vid bordande och inspektion, c) inte förhindrar befälhavaren från att kommunicera med flaggstatens myndigheter under bordande och inspektion, d) överlämnar en kopia av rapporten om bordandet och inspektionen till befälhavaren och till flaggstatens myndigheter, i vilken rapport eventuell invändning eller förklaring som befälhavaren önskar inkludera skall finnas med, e) omedelbart lämnar fartyget efter avslutad inspektion om de inte finner några bevis på allvarlig överträdelse, och f) undviker användande av våld förutom om och i den mån det är nödvändigt för att garantera inspektörernas säkerhet och om inspektörerna hindras utföra sina uppgifter, varvid graden av det våld som används inte skall överstiga det som omständigheterna rimligen kräver. 2. En inspekterande stats vederbörligen bemyndigade inspektörer skall ha tillåtelse att inspektera fartyget, dess licens, redskap, utrustning, journaler, anordningar, fisk och fiskprodukter och varje relevant handling som är nödvändig för att kontrollera efterlevnad av relevanta åtgärder för bevarande och förvaltning. 3. Flaggstaten skall säkerställa att fartygsbefälhavare a) godkänner och underlättar inspektörernas snabba och säkra bordande, b) samarbetar med och hjälper till vid inspektionen av fartyget som utförs enligt dessa förfaranden, c) inte hindrar, hotar eller stör inspektörerna när de fullgör sina uppgifter, d) tillåter inspektörerna att ta kontakt med flaggstatens och den inspekterande statens myndigheter under bordande och inspektion, e) erbjuder inspektörerna rimlig hjälp, inklusive, i tillämpliga fall, mat och husrum, och f) underlättar inspektörernas säkra debarkering. 4. Om fartygets kapten vägrar att godta bordande och inspektion i enlighet med denna artikel och artikel 21, skall flaggstaten, förutom under omständigheter då det i enlighet med allmänt vedertagna internationella bestämmelser, förfaranden och praxis avseende säkerhet till sjöss är nödvändigt att skjuta upp bordande och inspektion, befalla fartygets kapten att omedelbart medge bordande och inspektion och, om kaptenen inte följer dessa order, skall upphäva fartygets tillstånd att fiska och beordra fartyget att omedelbart återvända till hamn. Flaggstaten skall meddela den inspekterande staten vilken åtgärd den har vidtagit när de omständigheter som avses i denna punkt uppstår. Artikel 23 Åtgärder vidtagna av en hamnstat 1. En hamnstat har rättighet och skyldighet att vidta åtgärder enligt internationell rätt för att främja effektiviteten hos underregionala, regionala och globala åtgärder för bevarande och förvaltning. När en hamnstat vidtar sådana åtgärder skall den inte i form eller till innehåll diskriminera fartyg från någon stat. 2. En hamnstat får bland annat inspektera handlingar, fiskeredskap och fångst ombord på fiskefartyg när sådana fartyg av egen vilja befinner sig i dess hamnar eller i dess terminaler till havs. 3. Staterna kan anta bestämmelser som bemyndiga relevant nationell myndighet att förbjuda landningar och omlastningar om det har kunnat konstatera att fångsten har tagits upp på ett sätt som urholkar effekten av underregionala, regionala eller globala åtgärder för bevarande och förvaltning på det fria havet. 4. Ingenting i denna artikel påverkar att staterna i enlighet med internationell rätt utövar sin suveränitet i hamnar på sitt territorium. DEL VII UTVECKLINGSLÄNDERS BEHOV Artikel 24 Erkännande av utvecklingsländernas särskilda behov 1. Staterna skall helt erkänna utvecklingsländernas särskilda behov när det gäller bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och utveckling av fiske av sådana bestånd. I detta syfte skall staterna ge hjälp till utvecklingsländerna antingen direkt eller genom UNDP, FAO och andra specialiserade organ, den globala miljöbyrån (the Global Environment Facility), kommissionen för hållbar utveckling (the Commission on Sustainable Development) och andra lämpliga internationella och regionala organisationer och organ. 2. När de iakttar sin skyldighet att samarbeta för att fastställa åtgärder för bevarande och förvaltning gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, skall staterna ta hänsyn till utvecklingsländernas särskilda behov, och särskilt a) den sårbarhet som präglar utvecklingsländer vilka är beroende av utnyttjande av havets levande tillgångar, inklusive för att tillgodose befolkningens, eller delar av befolkningens, näringsbehov, b) behovet av att undvika skadliga effekter på, och garantera tillgång till fiske för, småskaligt husbehovsfiske och kvinnliga fiskarbetare liksom för den infödda befolkningen i utvecklingsländer, särskilt små ö-stater, och c) behovet att säkra att sådana åtgärder inte resulterar i att en oproportionerligt stor börda vad avser åtgärder för bevarande, direkt eller indirekt överförs på utvecklingsländerna. Artikel 25 Samarbetsformer med utvecklingsländerna 1. Staterna skall samarbeta antingen direkt eller indirekt i underregionala, regionala eller globala organisationer a) för att förbättra utvecklingsländernas förmåga, och särskilt de minst utvecklade bland dem och små ö-stater, att bevara och förvalta gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och att utveckla sitt eget fiske av dessa bestånd, b) för att bistå utvecklingsländerna, och särskilt de minst utvecklade bland dem och små ö-stater, så att de får möjlighet att delta i fiske av sådana bistånd på öppet hav, inklusive att underlätta tillgång till sådant fiske om inte annat sägs i artiklarna 5 och 11, och c) för att underlätta för utvecklingsländerna att delta i underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationer och fiskeförvaltningsarrangemang. 2. Samarbete med utvecklingsländer för de ändamål som fastställs i denna artikel skall inkludera finansiellt bistånd, bistånd avseende utveckling av humanresurser, tekniskt bistånd, teknologiöverföring, inklusive samriskföretag och rådgivande och samrådstjänster. 3. Sådant bistånd skall bland annat särskilt inriktas på a) förbättrat bevarande och förvaltning av gemensamma fiskbestånd och starkt vandrande arter genom insamling, rapportering, kontroll, utbyte och analys av fiskeinformation och därmed sammanhängande information, b) uppskattning av bestånd och vetenskaplig forskning, och c) övervakning, kontroll, inspektion, efterlevnad och verkställighet, inklusive utbildning och kunskapsuppbyggnad på lokal nivå, utveckling och finansiering av nationella och regionala observationsprogram och tillgång till teknologi och utrustning. Artikel 26 Särskilt bistånd för genomförande av detta avtal 1. Staterna skall samarbeta för att upprätta särskilda fonder för att hjälpa utvecklingsländerna med att genomföra detta avtal, inklusive hjälp till utvecklingsländerna att betala kostnader för eventuella överläggningar för lösande av tvister som de är parter i. 2. Staterna och internationella organisationer bör hjälpa utvecklingsländerna med att upprätta nya underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang, eller att stärka befintliga organisationer eller arrangemang, för bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. DEL VIII FREDLIGT LÖSANDE AV TVISTER Artikel 27 Skyldighet att lösa tvister med fredliga medel Staterna är skyldiga att lösa sina tvister genom förhandling, undersökning, medling, förlikning, skiljedom, juridisk förlikning, anlitande av regionala byråer eller arrangemang, eller andra fredliga sätt som de själva väljer. Artikel 28 Förebyggande av tvister Staterna skall samarbeta i syfte att förebygga tvister. Därför skall staterna komma överens om effektiva och snabba beslutsförfaranden inom de underregionala och regionala fiskeförvaltningsorganisationerna och fiskeförvaltningsarrangemangen och skall vid behov stärka befintliga beslutsförfaranden. Artikel 29 Tvister av teknisk art Om en tvist avser ett tekniskt ärende kan de berörda staterna hänvisa tvisten till en tillfällig expertpanel som upprättas av dem. Panelen skall samråda med de berörda staterna och skall försöka att snabbt lösa tvisten utan att hänvända sig till bindande förfaranden för lösande av tvister. Artikel 30 Förfaranden för lösande av tvisten 1. Bestämmelserna om lösande av tvister i del XV i konventionen gäller i tillämpliga delar för varje tvist mellan stater som är parter till detta avtal när det gäller tolkningen eller tillämpningen av detta avtal, vare sig de också är parter i konventionen eller inte. 2. Bestämmelserna om lösande av tvister i del XV i konventionen gäller i tillämpliga delar för varje tvist mellan stater som är parter till detta avtal när det gäller tolkningen eller tillämpningen av ett underregionalt, regionalt eller globalt fiskeavtal som avser gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd till vilket de är parter, inklusive varje tvist om bevarande och förvaltning av sådana bestånd, vare sig de också är parter till konventionen eller inte. 3. Varje förfarande som godtas av en stat som är part till detta avtal och i konventionen enligt artikel 287 i konventionen skall gälla för lösande av tvister enligt denna del, förutom i de fall den avtalsslutande parten, vid undertecknandet, ratificeringen eller anslutningen till detta avtal, eller någon gång därefter, har godtagit ett annat förfarande enligt artikel 287 för lösande av tvister enligt denna del. 4. En stat som är part till detta avtal men som inte är part till konventionen, skall vid undertecknande, ratificering eller anslutning till detta avtal, eller när som helst därefter, vara fri att genom en skriftlig förklaring välja en eller flera av de möjligheter som anges i artikel 287.1 i konventionen för lösande av tvister under denna del. Artikel 287 skall gälla för en sådan förklaring, liksom för varje tvist som en sådan stat är part i som inte omfattas av en gällande förklaring. För förlikning och skiljedomsförfarande enligt bilagorna V, VII och VIII till konventionen, skall en sådan stat ha rätt att utse förlikningsmän, skiljemän och experter som skall inkluderas i de förteckningar som avses i artikel 2 bilaga V, artikel 2 bilaga VII och artikel 2 bilaga VIII, för lösande av tvister enligt denna del. 5. Varje domstol eller tribunal till vilken en tvist har överlämnats enligt denna del skall tillämpa relevanta bestämmelser i konventionen, i detta avtal och i varje relevant underregionalt, regionalt eller globalt fiskeavtal, liksom allmänt godtagna standarder för bevarande och förvaltning av havets levande tillgångar och andra regler i internationell rätt som är förenliga med konventionen, i syfte att säkerställa bevarande av de berörda gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånden. Artikel 31 Tillfälliga åtgärder 1. I avvaktan på lösande av en tvist enligt denna del skall parterna i tvisten göra sitt bästa för att ingå tillfälliga arrangemang av praktisk art. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 290 i konventionen kan den domstol eller tribunal som handlägger tvisten enligt denna del föreskriva en tillfällig åtgärd som den under rådande förhållanden anser lämplig för att skydda parternas respektive rättigheter eller att förhindra att bestånden i fråga tar skada, liksom under de förhållanden som avses i artikel 7.5 och i artikel 16.2. 3. En stat som är part till detta avtal men som inte är part till konventionen, får, trots bestämmelserna i artikel 290.5 i konventionen, förklara att Internationella domstolen för havsrätt inte skall ha rätt att föreskriva, ändra eller upphäva tillfälliga åtgärder utan denna stats samtycke. Artikel 32 Begränsningar av tillämpligheten för förfaranden avsedda för lösande av tvister Artikel 297.3 i konventionen gäller också för detta avtal. DEL IX ICKE-PARTER TILL DETTA AVTAL Artikel 33 Icke-parter till detta avtal 1. De avtalsslutande staterna skall uppmuntra dem som inte är parter till detta avtal att bli det och att anta lagar och författningar som stämmer överens med dess bestämmelser. 2. De avtalsslutande staterna skall vidta åtgärder som stämmer överens med detta avtal och internationell lagstiftning för att avskräcka fartyg som för icke-parters flagg från sådan verksamhet som urholkar ett effektivt genomförande av detta avtal. DEL X GOD TRO OCH MISSBRUK AV RÄTTIGHETER Artikel 34 God tro och missbruk av rättigheter De avtalsslutande staterna skall i god tro fullgöra de skyldigheter de har enligt detta avtal och skall använda sig av sina rättigheter enligt detta avtal på ett sätt som inte skulle kunna utgöra missbruk av rättighet. DEL XI ANSVAR OCH FÖRPLIKTELSE Artikel 35 Ansvar och förpliktelse Avtalsslutande stater är skadeståndsansvariga enligt internationell lagstiftning för skada eller förlust som kan tillskrivas dem enligt detta avtal. DEL XII ÖVERSYNSKONFERENS Artikel 36 Översynskonferens 1. Fyra år efter dagen för ikraftträdande av detta avtal, skall Förenta nationernas generalsekreterare sammankalla en konferens i syfte att bedöma hur effektivt detta avtal är när det gäller att säkra bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. Generalsekreteraren skall inbjuda alla avtalsslutande stater samt de stater och enheter som har rätt attbli parter till avtalet till konferensen liksom de mellanstatliga och icke-statliga organisationer som har rätt att delta som observatörer. 2. Konferensen skall granska och bedöma lämpligheten av bestämmelserna i detta avtal och vid behov föreslå medel för att stärka innehåll och metoder för genomförande av dessa bestämmelser för att bättre komma till rätta med eventuellt fortsatta problem som rör bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. DEL XIII SLUTBESTÄMMELSER Artikel 37 Undertecknande Detta avtal skall stå öppet för undertecknande av samtliga stater och andra enheter enligt artikel 1.2 b och skall stå öppet för undertecknande i Förenta nationernas högkvarter under tolv månader från och med den fjärde december 1995. Artikel 38 Ratifikation Detta avtal är föremål för ratifikation av stater och övriga enheter enligt artikel 1.2 b. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare. Artikel 39 Anslutning Detta avtal skall förbli öppet för anslutning av stater och övriga enheter enligt artikel 1.2 b. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare. Artikel 40 Ikraftträdande 1. Detta avtal skall träda i kraft 30 dagar efter den dag då det 30:e ratifikationsinstrumentet eller anslutningsinstrumentet deponerades. 2. För varje stat eller enhet som ratificerar avtalet eller ansluter sig till detta efter deponering av det 30:e ratifikationsinstrumentet eller anslutningsinstrumentet, skall detta avtal träda i kraft den 30:e dagen efter den dag då dess ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument deponerades. Artikel 41 Tillfällig tillämpning 1. Detta avtal skall tillämpas tillfälligt av en stat eller enhet som samtycker till detta genom att skriftligt anmäla detta till depositarien. Sådan tillfällig tillämpning skall gälla från den dag då anmälan erhölls. 2. En stats eller en enhets tillfälliga tillämpning skall upphöra då detta avtal träder i kraft för den staten eller enheten eller då denna stat eller enhet skriftligt till depositarien anmäler sin avsikt att upphöra med tillfällig tillämpning. Artikel 42 Reservationer och undantag Inga reservationer mot eller undantag från detta avtal får göras. Artikel 43 Förklaringar och redogörelser Artikel 42 förhindrar ingen stat eller enhet att vid undertecknandet av, ratificeringen av eller anslutningen till detta avtal avlägga en förklaring eller redogörelse, hur den än må uttryckas eller benämnas, i syfte att bland annat harmonisera sina lagar och förordningar med bestämmelserna i detta avtal, förutsatt att en sådan förklaring eller redogörelse inte syftar till att undanta eller ändra de rättsliga effekterna av bestämmelserna i detta avtal när de tillämpas på den staten eller enheten. Artikel 44 Förhållande till andra avtal 1. Detta avtal skall inte ändra de avtalsslutande staternas rättigheter och skyldigheter enligt andra avtal som är förenliga med detta avtal och som inte påverkar andra avtalsslutande staters åtnjutande av rättigheter eller fullgörande av skyldigheter enligt detta avtal. 2. Två eller flera avtalsslutande stater kan sluta avtal som ändrar eller upphäver verkan av bestämmelserna i detta avtal och som är tillämpligt endast på förbindelserna mellan dem, under förutsättning att sådana avtal inte avser undantag från en bestämmelse om detta är oförenligt med effektivt genomförande av detta avtals mål och syften, och dessutom under förutsättning att sådana avtal inte påverkar tillämpningen av de grundprinciper som innefattas i detta avtal, och att bestämmelserna i ett sådant avtal inte påverkar övriga staters åtnjutande av rättigheter eller fullgörande av skyldigheter enligt detta avtal. 3. Avtalsslutande stater som avser att sluta ett avtal enligt punkt 2 skall anmäla sin avsikt att sluta ett avtal samt de ändringar eller upphävanden som detta avtal avser till de övriga staterna genom detta avtals depositarie. Artikel 45 Ändring 1. En avtalsslutande stat kan genom skriftligt meddelande till Förenta nationernas generalsekreterare förslå ändringar till detta avtal och begära sammankallande av en konferens för att överväga sådana föreslagna ändringar. Generalsekreteraren skall skicka ut sådana meddelanden till alla avtalsslutande stater. Om minst hälften av de avtalsslutande staterna har svarat positivt på begäran inom sex månader från den dag meddelandet sändes ut, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen. 2. Det beslutsförfarande som skall tillämpas vid den ändringskonferens som sammankallas enligt punkt 1 skall vara samma som det som tillämpas vid Förenta nationernas konferens om gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd, om inte annat beslutas av konferensen. Konferensen skall anstränga sig för att nå överenskommelse om varje ändring genom konsensus och ingen omröstning om dem skall förekomma tills alla ansträngningar att nå konsensus har uttömts. 3. När de har antagits skall ändringar till detta avtal stå öppna för undertecknande av avtalsslutande parter under tolv månader från den dag de antogs i Förenta nationernas högkvarter, om inte annat bestäms i själva ändringen. 4. Artiklarna 38, 39, 47 och 50 skall gälla för alla ändringar av detta avtal. 5. Ändringar av detta avtal skall för de avtalsslutande stater som ratificerar eller ansluter sig till dem träda i kraft den 30:e dagen efter det att två tredjedelar av de avtalsslutande staterna har deponerat ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument. För varje stat som därefter ratificerar eller ansluter sig till en ändring skall ändringen träda i kraft på den 30:e dagen efter det att staten har deponerat sina ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument. 6. En ändring kan fastställa att ett större eller mindre antal ratificeringar eller anslutningar skall krävas för att ändringen skallträda i kraft än vad som anges i denna artikel. 7. En stat som blir part till detta efter det att ändringar har trätt i kraft enligt punkt 5 skall i avsaknad av förklaring om en avvikande avsikt från den staten a) anses vara part till detta avtal såsom det är ändrat, och b) anses vara part till avtalet före ändring, i förhållande till en avtalsslutande stat som inte är bunden av den ändringen. Artikel 46 Ogiltigförklaring 1. En avtalsslutande stat kan genom skriftlig anmälan till Förenta nationernas generalsekreterare ogiltigförklara detta avtal och kan ange sina skäl. Om skälen inte anges skall detta inte påverka ogiltigförklaringens giltighet. Ogiltigförklaring skall träda i kraft ett år efter den dag då anmälan mottogs, om inte ett senare datum anges i anmälan. 2. Ogiltigförklaring skall inte på något sätt påverka någon stats skyldighet att fullgöra någon skyldighet som inryms i detta avtal och som den skulle vara underställd enligt internationell lagstiftning oavsett detta avtal. Artikel 47 Deltagande av internationella organisationer 1. I de fall då en internationell organisation som avses i artikel 1 i bilaga IX i konventionen inte har behörighet i alla de frågor som styrs av detta avtal skall bilaga IX till konventionen tillämpas i tillämpliga delar för en sådan internationell organisations deltagande i detta avtal, förutom att följande bestämmelser i den bilagan inte skall gälla: a) Artikel 2, första meningen. b) Artikel 3.1. 2. I de fall då en internationell organisation som avses i artikel 1 i bilaga IX i konventionen har behörighet i alla de frågor som styrs av detta avtal skall följande bestämmelser gälla för en sådan internationell organisations deltagande i detta avtal: a) Vid undertecknande eller anslutning skall en sådan internationell organisation avge en förklaring i) att den har behörighet i alla de frågor som styrs av detta avtal, ii) att dess medlemmar av denna anledning inte skall bli avtalsslutande stater, förutom vad avser de av deras områden som den internationella organisationen inte ansvarar för, och iii) att den godtar staters rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal. b) En sådan internationell organisations deltagande skall på intet sätt ge medlemstaterna i den internationella organisationen några rättigheter. c) I händelse av en konflikt mellan en internationell organisations skyldigheter enligt detta avtal och dess skyldigheter enligt avtalet som upprättar den internationella organisationen eller någon rättsakt som hänför sig till det, skall skyldigheterna enligt detta avtal ta överhanden. Artikel 48 Bilagor 1. Bilagorna utgör en integrerad del av detta avtal. Om inte något annat uttryckligen anges inbegriper en hänvisning till detta avtal eller till en av dess delar också en hänvisning till de bilagor som hänför sig till detta. 2. Bilagorna kan från tid till annan granskas av de avtalsslutande staterna. Sådana granskningar skall baseras på vetenskapliga och tekniska överväganden. Om en granskad version av en bilaga antas med konsensus vid ett möte med de avtalsslutande staterna skall den med undantag från bestämmelserna i artikel 45 införlivas med detta avtal och skall träda i kraft från den dag den antogs eller från det eventuellt andra datum som kan vara angivet i den granskade versionen. Om en granskning av en bilaga inte antas med konsensus vid ett sådant möte skall de ändringsförfaranden som fastställs i artikel 45 tillämpas. Artikel 49 Depositarie Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för detta avtal och för varje ändring eller granskning av detta. Artikel 50 Giltiga texter De arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna till detta avtal är lika giltiga. Till bekräftande härom har undertecknade ombud, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal. Öppet för undertecknande i New York, den fjärde december nittonhundranittiofem, i ett enda originalexemplar på arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska språket. BILAGA I STANDARDKRAV FÖR INSAMLING OCH SPRIDNING AV INFORMATION Artikel 1 Allmänna principer 1. Snabb insamling, sammanställning och analys av information är grundläggande för effektivt bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. I detta syfte behövs information om fiske på dessa bestånd på det fria havet och om fiske på de bestånd som finns på områden som står under nationell jurisdiktion. Denna information bör samlas in och sammanställas på ett sådant sätt att den medger statistiskt meningsfull analys för bevarande och förvaltning av fiskeresurser. Informationen skall inkludera statistik om fångst och fiskeansträngning och annan fiske-relaterad information, såsom exempelvis information om fartyg och andra upplysningar för standardisering av fiskeansträngning. Insamlad information bör också innehålla information om icke-målarter och associerade eller beroende arter. All information bör kontrolleras för att garantera riktigheten. Sekretessen för icke aggregerad information skall upprätthållas. Spridning av sådan information skall bero på de villkor enligt vilka den har lämnats. 2. Bistånd, inklusive utbildning liksom finansiellt och tekniskt stöd, skall ges till utvecklingsländer för att bygga upp kapacitet avseende bevarande och förvaltning av havets levande tillgångar. Stödet bör inriktas på att förbättra kapaciteten att genomföra informationsinsamling och informationskontroll, observationsprogram, informationsanalys och forskningsprojekt som understöder beståndsuppskattning. Man bör främja största möjliga medverkan av forskare och administratörer i bevarande och förvaltning gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. Artikel 2 Principer för insamling, sammanställning och utbyte av information Följande allmänna principer bör följas vid definition av parametrar för insamling, sammanställning och utbyte av information om fiskeverksamhet som gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd: a) Staterna bör säkerställa att information samlas in från fartyg som för deras flagg under fiskeverksamhet enligt det som utmärker varje fiskemetod (t.ex. varje enskilt drag vid trålfiske, varje set med långrev och kast med snörpvad, varje stim som fiskas med stångrev och varje dag för fiske med dörj) och i tillräcklig detalj för att underlätta effektiv uppskattning av bestånden. b) Staterna bör säkerställa att fiskeinformation kontrolleras genom ett lämpligt system. c) Staterna bör sammanställa fiske-relaterad och annan stödjande vetenskaplig information och inom rimlig tid lämna in den i överenskommet format till relevant underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller fiskeförvaltningsarrangemang när sådan eller sådant finns. Annars bör staterna samarbeta för att utbyta information antingen direkt eller genom sådana andra samarbetsmekanismer som de kommer överens om. d) Staterna skall inom ramen för underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang, eller annat, komma överens om närmare angivande av informationen och det format den skall lämnas in i, i enlighet med denna bilaga och med hänsyn tagen till vilket slags bestånd det rör sig om och fisket på dessa bestånd i området. Sådana organisationer eller arrangemang bör begära att de som inte är medlemmar eller deltagare överlämnar information om relevant fiskeverksamhet som utförs av fartyg som för deras flagg. e) Sådana organisationer eller arrangemang skall sammanställa information och inom rimlig tid hålla denna tillgänglig i ett överenskommet format så att alla intresserade stater kan ta del av den på de villkor som fastställs av organisationerna eller arrangemangen. f) Vetenskapsmän från flaggstaten och från den relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationen eller det relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsarrangemanget bör analysera informationen separat eller tillsammans, enligt vad som är lämpligt. Artikel 3 Grundläggande fiskeinformation 1. För att underlätta effektiv uppskattning av bestånden i enlighet med överenskomna förfaranden skall staterna samla in och för den relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationen eller det relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsarrangemanget hålla tillgänglig följande typer av information av tillräckligt detaljerat slag: a) Tidsserie över fångst- och fiskeansträngningsstatistik avseende fiske och flotta. b) Total fångst i antal, nominell vikt eller båda för varje art (både målarter och icke-målarter) såsom det är lämpligast för varje typ av fiske. (Nominell vikt definieras av FAO såsom den levande vikt som motsvarar landad vikt.) c) Statistik över fångst kastad över bord, inklusive vid behov uppskattningar, rapporterad som antal eller nominell vikt per art, såsom det är lämpligast för varje typ av fiske. d) Statistik över fiskeansträngning lämplig för varje fiskemetod. e) Fiskeplats, datum och tid för fisket och övrig statistik om fiskeverksamhet som är lämplig. 2. För att stödja beståndsuppskattning skall staterna när så är lämpligt också samla in och till relevant underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller fiskeförvaltningsarrangemang överlämna information, inklusive a) fångstens sammansättning avseende längd, vikt och kön, b) övrig biologisk information till stöd för beståndsuppskattning, såsom information om ålder, tillväxt, rekrytering, fördelning och identitet på bestånd, och c) övrig relevant forskning, inklusive undersökningar om beståndsomfattning, om biomassa, hydro-akustiska undersökningar, forskning om miljöfaktorer som påverkar beståndens omfattning, samt oceanografiska och ekologiska studier. Artikel 4 Uppgifter och information om fartyg 1. För att standardisera sammansättningen av flottorna och fiskefartygskapaciteten och för att förvandla olika mått på fiskeansträngning vid analysen av fångst och fiskeansträngningsinformation bör staterna samla in fartygsrelaterad information som anger a) fartygsindentifikation, flagg och registreringshamn, b) fartygstyp, c) fartygsspecifikationer (t.ex. konstruktionsmaterial, byggnadsdatum, registrerad längd, registrerat bruttotonnage, huvudmotorns effekt, lastrumskapacitet och lagringsmetod för fångsten), och d) beskrivning av fiskeredskap (t.ex. typer, redskapsspecifikationer och antal). 2. Flaggstaten skall samla in information om a) navigationsutrustning och utrustning för positionsbestämning, b) kommunikationsutrustning och internationell radioanropsignal, c) besättningsstorlek. Artikel 5 Rapportering En stat skall tillse att fartyg som för dess flagg till dess nationella fiskeadministration och, om så har överenskommits, till den relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationen eller det relevanta underregionala eller regionala fiskeförvaltningsarrangemanget, sänder in information ur loggboken om fångst och fiskeansträngning, inklusive information om fiskeverksamhet på det fria havet, med tillräcklig jämna mellanrum för att tillgodose nationella krav och regionala och internationella åtaganden. Sådan information skall vid behov överföras via radio, telex, telefax eller satellit eller med andra medel. Artikel 6 Kontroll av information Staterna eller i tillämpliga fall underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller arrangemang bör upprätta mekanismer för kontroll av fiskeinformation, såsom a) positionskontroll genom fartygsövervakningssystem, b) vetenskapliga observatörsprogram för att övervaka fångst, fiskeansträngning, fångstens sammansättning (målart och icke-målart) och andra omständigheter inom fiskeverksamheten, c) fisketur, lossnings- och omlastningsrapporter, och d) stickprovsundersökning i hamn. Artikel 7 Informationsutbyte 1. Information som samlats in av flaggstaten måste delges till övriga flaggstater och relevanta kuststater genom lämpliga underregionala eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer eller fiskeförvaltningsarrangemang. Sådana organisationer eller arrangemang skall inom rimlig tid sammanställa informationen och hålla den tillgänglig i ett överenskommet format för alla intresserade stater på de villkor som fastställs av organisationerna eller arrangemangen, samtidigt som sekretess för icke aggregerad information upprätthålls, och bör i den utsträckning det är möjligt utveckla databassystem som kan ge effektiv tillgång till informationen. 2. På den globala nivån bör information samlas in och spridas genom FAO. Om det inte finns någon underregional eller regional fiskeförvaltningsorganisation eller något underregionalt eller regionalt fiskeförvaltningsarrangemang, kan FAO göra samma sak på den underregionala eller regionala nivån genom ett arrangemang med berörda stater. BILAGA II RIKTLINJER FÖR TILLÄMPNING AV FÖRSIKTIGHETSREFERENSPUNKTER VID BEVARANDE OCH FÖRVALTNING AV GRÄNSÖVERSKRIDANDE OCH LÅNGVANDRANDE FISKBESTÅND 1. En försiktighetsreferenspunkt är ett uppskattat värde som erhållits genom ett överenskommet vetenskapligt förfarande, som motsvarar resursernas och fiskets omfattning och som kan användas som ledning för fiskeförvaltning. 2. Två typer av försiktighetsreferenspunkter bör användas: bevarande referenspunkter eller gränsreferenspunkter och förvaltande referenspunkter eller målreferenspunkter. Gränsreferenspunkter sätter de gränser som skall användas för att hålla fångsten inom de säkra biologiska gränser inom vilka bestånden kan producera maximalt hållbar avkastning. Målreferenspunkter är avsedda att uppfylla förvaltningsmål. 3. Försiktighetsreferenspunkter bör anges för varje bestånd för att bland annat ta hänsyn till reproduktionskapacitet, varje bestånds återhämtningsförmåga och särart vad gäller fiske på det beståndet, liksom andra orsaker till dödlighet och viktiga källor till osäkerhet. 4. Förvaltningsstrategierna skall sträva efter att upprätthålla eller återuppbygga populationerna i utnyttjade bestånd, och vid behov i associerade eller beroende arter, till nivåer som sammanfaller med tidigare överenskomna försiktighetsreferenspunkter. Sådana referenspunkter skall användas för att starta i förväg överenskomna åtgärder för bevarande och förvaltning. Förvaltningsstrategierna skall inkludera åtgärder som kan genomföras när man närmar sig de försiktighetsreferenspunkterna. 5. Fiskeförvaltningsstrategierna skall säkerställa att risken för att överskrida gränsreferenspunkterna är mycket liten. Om värdena för ett bestånd faller under en gränsreferenspunkt eller riskerar falla under en sådan referenspunkt, bör åtgärder för bevarande och förvaltning inledas för att underlätta beståndets återhämtning. Fiskeförvaltningsstrategierna skall säkerställa att målreferenspunkter normalt sett inte överskrids. 6. När information för att bestämma referenspunkter för ett fiske är dålig eller inte finns, skall tillfälliga referenspunkter fastställas. Tillfälliga referenspunkter kan fastställas genom jämförelse med liknande bestånd och sådana bestånd som är bättre kända. I sådana situationer skall fisket vara föremål för utökad övervakning så att en granskning av de tillfälliga referenspunkterna blir möjlig när förbättrad information blir tillgänglig. 7. Den fiskdödlighetsomfattning som genererar maximalt hållbar avkastning bör betraktas som en minimistandard för gränsreferenspunkterna. För bestånd som inte är överfiskade, skall fiskeförvaltningsstrategierna säkerställa att fiskdödligheten inte överstiger den som motsvarar maximalt hållbar avkastning och att biomassan inte faller under ett i förväg fastställt tröskelvärde. För överfiskade bestånd kan den biomassa som skulle producera maximalt hållbar avkastning tjäna som återuppbyggnadsmål. Jordbruksdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998 Närvarande: statsrådet Thage G Peterson, ordförande, och statsråden Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros Föredragande: statsrådet Åhnberg Regeringen beslutar proposition 1997/98:139 Ändringar i fiskelagen, m.m. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG- regler Fiskelagen (1993:787) 22 §, 30 § 397R0686 m.fl. Senaste lydelse 1995:1388. 1 Senaste lydelse 1995:1388. Prop. 1997/98:139 107 1 Prop. 1997/98:139 Bilaga 1 Prop. 1997/98:139 Bilaga 2 Prop. 1997/98:139 Bilaga 3 Prop. 1997/98:139 Bilaga 4 Prop. 1997/98:139 Prop. 1997/98:139 Prop. 1997/98:139