Post 6124 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:71 ·
Hämta Doc ·
Förstärkt tillsyn över börser
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 71
Regeringens proposition
1997/98:71
Förstärkt tillsyn över börser
Prop.
1997/98:71
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 29 januari 1998
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås åtgärder som syftar till att stärka tillsynen över
börser. Dessutom syftar de förslag som lämnas till att stärka börsers
oberoende ställning i förhållande till bl.a. större ägare. Regler om
ägarprövning och lämplighetsprövning av företagsledningen i börser,
auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer införs i lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet. Bestämmelserna motsvarar
de som redan gäller för bl.a. banker och värdepappersbolag.
Det ställs krav på att börser skall ha en disciplinnämnd för
handläggning av ärenden om överträdelser av börsens regler. För att
nämnden, och ytterst börsen, skall åtnjuta allmänhetens förtroende införs
bestämmelser som avser att säkerställa att nämnden har erforderlig
kompetens och integritet. I detta syfte föreslås också särskilda regler för
börsers hantering av disciplinärenden som rör företag som har ett
kvalificerat innehav, dvs. direkt eller indirekt äger minst 10 % av
aktierna, i börsen. Dessutom ges regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen en rätt att närmare föreskriva hur börserna skall
ordna sin marknadsövervakning. Det införs även en skyldighet för börser
att ge Finansinspektionen terminalåtkomst från egna lokaler till börsernas
marknadsövervakningssystem.
Förbudet för en börs att låta inregistrera eller notera sina aktier eller
andra fondpapper vid den egna marknadsplatsen föreslås bli lagfäst.
Vidare föreslås ändringar av de lagregler som anger vilka en börs får
tillåta att delta direkt i handeln vid börsen (börsmedlemmar). En börs
skall enligt förslaget få tillåta även andra juridiska personer än banker
och värdepappersbolag att bli börsmedlemmar, om de har en
betryggande kapitalstyrka, ändamålsenlig organisation av verksamheten,
nödvändiga riskhanteringsrutiner, säkra tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpliga att delta i handeln. Sker deltagandet i handeln vid
börsen för annans räkning, skall dock sådant medlemskap, liksom nu,
vara förbehållet banker och värdepappersbolag med tillstånd att bedriva
kommissionshandel eller förmedlingsverksamhet och utländska företag
som får bedriva motsvarande verksamhet i sitt hemland och som står
under tillsyn där. Utvidgningen av börsmedlemskretsen innebär att större
samstämmighet nås med de krav som gäller för deltagande i
clearingverksamhet och möjligheten att som kontoförande institut göra
registreringar i det datoriserade system för registrering av aktier och
andra finansiella instrument som administreras av Värdepapperscentralen
VPC AB. Utvidgningen gör det möjligt för börser att tillåta bl.a.
institutionella placerare såsom försäkringsbolag och pensionsfonder att
delta direkt i börshandeln.
Propositionen innehåller också förslag om en lättnad i kraven för
börsnotering av optioner och terminer. Notering av sådana optioner och
terminer skall få ske inte bara om det existerar en betydande handel med
tillförlitlig kurssättning i den underliggande tillgången utan också om det
av ett börsprospekt eller annat prospekt framgår att en sådan handel avses
ske inom sex månader från offentliggörandet av prospektet.
För att underlätta för en börs att fullgöra sina skyldigheter enligt börs-
lagstiftningen och annan lagstiftning föreslås en ändring i sekretesslagens
bestämmelser. Ändringen innebär att Finansinspektionen utan hinder av
sekretess skall kunna lämna ut uppgifter i ett tillstånds- eller
tillsynsärende till en börs.
Det föreslås även ändringar i bestämmelsen om återkallelse av tillstånd
för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer i de
fall där bolagets egna kapital understiger vissa i lagen angivna gränser.
En liknande bestämmelse för kreditmarknadsbolag föreslås bli upphävd.
Det föreslås också vissa ändringar i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. Det ställs krav på marknadsövervakning även hos
värdepappersinstitut som organiserar handel i finansiella instrument.
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, ges rätt att
meddela föreskrifter om marknadsövervakningen. Dessutom undantas
företag som tillhandahåller finansiella tjänster uteslutande till andra
företag inom samma koncern från krav på tillstånd enligt lagen om
värdepappersrörelse. Vidare ändras den bestämmelse som säger att
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall föreskriva risknivåer för värdepappersbolags och svenska
bankinstituts innehav av finansiella instrument. Ändringen innebär att det
skall finnas en möjlighet men ingen skyldighet att föreskriva sådana
risknivåer.
Dessutom föreslås att det i klargörande syfte görs vissa ändringar i
insiderlagen (1991:1342). Dessa ändringar gäller förbudet mot
korttidshandel och Finansinspektionens frågerätt.
Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet 6
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827) 19
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet 23
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 25
2.5 Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) 27
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse 29
3 Ärendet och dess beredning 32
4 Bakgrund 33
5 Lämplighetsprövning av ägare och företagsledning 38
5.1 Bakgrund 38
5.2 Ägarprövning 40
5.3 Prövning av företagsledningen 42
6 Hantering av disciplinärenden 44
7 Marknadsövervakning och sekretess 57
8 Börsmedlemskap 64
8.1 Bakgrund 64
8.2 Utvidgning av börsmedlemskretsen 69
9 Inregistrering och notering av finansiella instrument 92
9.1 Förbud att inregistrera eller notera börsens egna aktier 92
9.2 Godkännande för notering av optioner och terminer 93
10 Återkallelse av auktorisation eller tillstånd vid för lågt eget
kapital 97
10.1 Börser, auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer 97
10.2 Kreditmarknadsbolag 98
11 Klargörande av förbudet mot korttidshandel 100
12 Föreskrifter om risknivåer för innehav av finansiella instrument 101
13 Ikraftträdande 103
14 Ekonomiska konsekvenser 104
15 Författningskommentar 106
15.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet 106
15.2 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827) 115
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet 115
15.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 116
15.5 Förslaget till lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342) 116
15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse 117
Bilaga 1 Promemorians lagförslag 120
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 143
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 144
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 170
Utrdag ur protkoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998 171
Rättsdatablad 172
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
2. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
6. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 3 §,
6 kap. 2 §, 7 kap. 2 och 2 a §§, 8 kap. 2, 6 och 7 §§ och 11 kap. 7 och
10 §§ samt rubriken närmast före 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 2 kap. 8 § skall lyda ”Tystnadsplikt”,
dels att i lagen skall föras in sjutton nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 3 a och
4 §§, 4 kap. 1 a och 8–11 §§ samt 11 kap. 1 a och 2 a–h §§, samt närmast
före 4 kap. 8 § och 11 kap. 2 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap
4 §
I denna lag betyder
1. börs: företag som har fått auktorisation enligt 2 kap. att driva
verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med
finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar,
2. börsmedlem: den som av en börs har fått tillåtelse att delta i handeln
vid börsen,
3. auktoriserad marknadsplats: företag som har fått auktorisation enligt
7 kap. att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument,
4. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i
a) att på clearingmedlemmarnas vägnar göra avräkningar beträffande
deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i
svensk eller utländsk valuta, eller
b) att genom inträdande som part eller som garant ta över ansvaret för
förpliktelsernas fullgörande, eller
c) på annat väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna avvecklas genom
överförande av likvid eller instrument,
5. clearingorganisation: företag som har fått tillstånd enligt 8 kap. att
driva clearingverksamhet,
6. clearingmedlem: den som får delta i clearingverksamheten hos en
clearingorganisation,
7. option: en rätt att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja
tillgångar eller en rätt att vid en framtida tidpunkt få ett belopp som
räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande,
8. termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet bestämt
pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att
betalning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar i
ett kursindex eller liknande,
9. finansiellt instrument och fondpapper: vad som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
10. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet,
11. kvalificerat innehav: ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet
representerar tio procent eller mer
av kapitalet eller av samtliga röster
eller om innehavet annars
möjliggör ett väsentligt inflytande
över ledningen av företaget,
12. koncern: detsamma som i
1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), varvid vad som sägs
om moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än
aktiebolag.
2 kap
2 §
Auktorisation som börs får meddelas ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening endast om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller
någon annan författning,
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §, och
3. företaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §,
3. det kan antas att den som
kommer att ha ett kvalificerat
innehav i företaget inte motverkar
en sund utveckling av verksamheten
i företaget och denne även i övrigt
är lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av en
börs,
4. den som avses ingå i företagets
styrelse eller vara verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av en börs och även i
övrigt är lämplig för en sådan
uppgift, och
5. företaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.
Auktorisation som börs får inte
meddelas, om det kan antas att
någon som i väsentlig mån har
åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget.
3 kap
1 §
En börs får som medlemmar ha
endast
1. Riksbanken,
2. värdepappersinstitut som har
tillstånd att driva värdepappers-
rörelse enligt 1 kap. 3 § 1, 2 eller 3
lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
3. utländska företag som har säte
i ett land inom EES och som i det
landet har tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i 2, och
4. andra utländska företag som i
sitt hemland får driva sådan
verksamhet som avses i 2 och som
där står under betryggande tillsyn
av myndighet eller annat behörigt
organ.
Till börsmedlem får antas endast
den som har tillräckliga finansiella
resurser och i övrigt är lämplig att
delta i handeln vid börsen.
En börs får som medlemmar ha
Riksbanken och Riksgäldskontoret
samt juridiska personer som har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt är
lämpliga att delta i handeln vid
börsen.
1 a §
En börsmedlem får delta i handeln
vid en börs för egen räkning. En
börs får medge följande institut och
företag rätt att delta i handeln vid
en börs för annans räkning:
1. värdepappersinstitut som har
tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 1 kap.
3 § 1 eller 2 lagen (1991:981) om
värdepappers-rörelse, och
2. utländska företag som i sitt
hemland får driva sådan
verksamhet som avses i 1 och som
där står under betryggande tillsyn
av myndighet eller annat behörigt
organ.
Om ett företag inom en koncern
bedriver handel uteslutande för
egen och för andra koncernföretags
räkning skall, vid tillämpning av
första stycket, den handel som
företaget bedriver anses vara
handel för egen räkning.
3 a §
Börsmedlemmar som inte står
under Finansinspektionens tillsyn
eller motsvarande tillsyn i
hemlandet är skyldiga att på
begäran av inspektionen lämna
uppgifter om förhållanden som rör
deltagandet i handeln vid börsen.
Inspektionen får förelägga en
sådan börsmedlem att lämna de
begärda uppgifterna.
4 §
En börs skall övervaka att
medlemmarna följer de krav som
gäller för medlemskap i börsen.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen av medlemmarna
vid en börs.
4 kap
1 §
Vid en börs får notering av och handel med alla slags finansiella
instrument ske. Notering av och handel med ett visst finansiellt
instrument får dock inte inledas förrän börsen har lämnat sitt
godkännande till detta.
Fondpapper får godkännas för notering och handel genom att börsen,
efter prövning enligt 5 kap. 1 §, beslutar om inregistrering av
fondpapperen. För fondpapper som inte är föremål för inregistrering får
sådant godkännande lämnas endast om prövning har skett enligt 6 kap.
1 §.
Optioner och terminer får
godkännas för notering och handel
bara om det förekommer en
betydande handel med tillförlitlig
kurssättning i den eller de tillgångar
som optionen eller terminen
grundas på.
Handelsregler
Optioner och terminer får
godkännas för notering och handel
om
1. det förekommer en betydande
handel med tillförlitlig kurssättning
i den eller de tillgångar som
optionen eller terminen grundas på,
eller
2. det av ett prospekt enligt
5 kap. 5 § denna lag eller 2 kap. 1 §
första stycket lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
framgår att handel enligt 1 avses
ske inom sex månader från
offentliggörandet av prospektet.
Om det finns särskilda skäl får
Finansinspektionen medge att
optioner och terminer godkänns för
notering och handel även i andra
fall än som anges i tredje stycket.
En förutsättning för sådant
medgivande är att det finns en
tillförlitlig prissättning på den eller
de tillgångar som optionen eller
terminen grundas på eller, om
optionen eller terminen grundas på
ett eller flera index, att dessa är
tillförlitliga.
1 a §
Fondpapper som har getts ut av ett
företag som har auktorisation som
börs får inte inregistreras eller
noteras vid den börsen.
Handelsregler och
marknadsövervakning
2 §
En börs skall ha ändamålsenliga regler för hur handeln vid börsen skall
gå till.
Börsen skall övervaka handeln och kursbildningen vid börsen och se
till att handeln sker i överensstämmelse med denna lag och andra
författningar samt med god sed på värdepappersmarknaden.
Börsen är skyldig att på begäran
av Finansinspektionen ge
inspektionen terminalåtkomst till
sitt system för övervakningen av
handeln och kursbildningen.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen av handeln och
kursbildningen vid en börs.
Disciplinnämnd
8 §
En börs skall ha en disciplin-
nämnd med uppgift att handlägga
ärenden om medlemmars och
emittenters överträdelser av de
regler som gäller vid börsen
(disciplinärenden).
Gäller ärendet ett företag som
har ett kvalificerat innehav i börsen
är disciplinnämnden skyldig att
pröva ärendet, om
Finansinspektionen begär det.
Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen besluta att en
börs inte behöver ha en
disciplinnämnd.
9 §
En disciplinnämnd skall bestå av en
ordförande, en vice ordförande och
minst tre övriga ledamöter.
Ordföranden och vice ordföranden
skall vara lagfarna och erfarna
som domare. Av övriga ledamöter
skall minst två vara väl insatta i
förhållandena på
värdepappersmarknaden.
I disciplinnämnden får inte ingå
personer som har anställning i
börsen eller i ett företag som har
ett kvalificerat innehav i börsen. I
nämnden får inte heller ingå
personer som har ett kvalificerat
och stadigvarande uppdrag för
börsen eller för ett företag som har
ett kvalificerat innehav i börsen.
10 §
För ledamöterna i en
disciplinnämnd skall vad som sägs i
11 och 12 §§ förvaltningslagen
(1986:223) om jäv gälla i
tillämpliga delar.
11 §
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om disciplinnämnd och
handläggningen av
disciplinärenden.
5 kap
3 §
Den som har gett ut fondpapper
som har inregistrerats vid en börs
skall
– fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
– i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och annan
författning samt
– offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Den som har gett ut fondpapper
som har inregistrerats vid en börs
skall
1. fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
3. offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har
gett ut fondpapper som har
inregistrerats vid börsen, skall
börsen omedelbart vidarebefordra
information enligt första stycket till
Finansinspektionen.
6 kap
2 §
En utgivare av fondpapper vilka
noterats med stöd av 1 § skall
– fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
– i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
– offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och fondpapper-
en som är av betydelse för bedömn-
ing av kursvärdet på fondpapperen.
Den som har gett ut fondpapper
som har noterats med stöd av 1 §
skall
1. fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
3. offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och fondpapper-
en som är av betydelse för bedömn-
ing av kursvärdet på fondpapperen.
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har
gett ut fondpapper som har noterats
vid börsen, skall börsen omedelbart
vidarebefordra information enligt
första stycket till
Finansinspektionen.
7 kap
2 §
Bestämmelserna för börs i 2, 4 och 6 kap. skall, med i andra stycket
angivna undantag, tillämpas även i fråga om auktoriserad marknadsplats.
För auktoriserad marknadsplats
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
1 § om sundhetskrav, i 2 kap. 6 §
om styrelses storlek och
verkställande direktör, i 4 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser
inregistrering av fondpapper, i
4 kap. 3 § om kursnotering och
information och i 4 kap. 4 § om
rapportering av avslut.
För auktoriserad marknadsplats
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
1 § om sundhetskrav, i 2 kap. 6 §
om styrelses storlek och
verkställande direktör, i 4 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser
inregistrering av fondpapper, i
4 kap. 3 § om kursnotering och
information, i 4 kap. 4 § om
rapportering av avslut och i 4 kap.
8–11 §§ om disciplinnämnd.
2 a §
En auktoriserad marknadsplats är
skyldig att låta sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 2–4 delta i handeln
vid marknadsplatsen, om de
uppfyller av marknadsplatsen
uppställda krav.
En auktoriserad marknadsplats är
skyldig att låta värdepappersinstitut
som har tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 1 kap.
3 § 1, 2 eller 3 lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse och
utländska företag som i sitt
hemland får driva sådan
verksamhet och som där står under
betryggande tillsyn av myndighet
eller annat behörigt organ delta i
handeln vid marknadsplatsen, om
de uppfyller av marknadsplatsen
uppställda krav.
8 kap
2 §
Tillstånd för ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening
att driva clearingverksamhet får meddelas endast om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller
någon annan författning,
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §, och
3. företaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §,
3. det kan antas att den som
kommer att ha ett kvalificerat
innehav i företaget inte motverkar
en sund utveckling av verksamheten
i företaget och denne även i övrigt
är lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av en
clearingorganisation,
4. den som avses ingå i företagets
styrelse eller vara verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av en
clearingorganisation och även i
övrigt är lämplig för en sådan
uppgift, och
5. företaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.
Tillstånd att driva clearing-
verksamhet får inte meddelas, om
det kan antas att någon som i
väsentlig mån har åsidosatt sina
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska
angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet
kommer att ha ett kvalificerat
innehav i företaget.
6 §
En clearingorganisation får som
medlemmar ha sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 1–4 och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpligt att delta i
clearingverksamheten hos
organisationen.
En clearingorganisation får som
medlemmar ha Riksbanken och
Riksgäldskontoret samt juridiska
personer som har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt är
lämpliga att delta i
clearingverksamheten hos
organisationen.
7 §
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt sådana
institut och företag som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1–4 att
delta i clearingverksamheten för
annans räkning.
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt
Riksbanken och sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 a § 1
och 2 rätt att delta i
clearingverksamheten för annans
räkning.
Om ett företag inom en koncern
deltar i clearingverksamhet
uteslutande för egen och för andra
koncernföretags räkning skall, vid
tillämpning av första stycket,
deltagandet i clearingverksamhet
anses vara för egen räkning.
11 kap
1 a §
Ett företag som har ett kvalificerat
innehav i en börs och samtidigt är
medlem vid börsen eller har gett ut
fondpapper som är inregistrerade
eller noterade vid börsen skall
lämna Finansinspektionen de
upplysningar om sin verksamhet
som inspektionen begär.
Inspektionen får förelägga ett
sådant företag att lämna de
begärda uppgifterna.
Ägarprövning
2 a §
Ett direkt eller indirekt förvärv av
aktier eller andelar i ett företag,
som medför att förvärvarens
sammanlagda innehav utgör ett
kvalificerat innehav, får ske bara
efter tillstånd av
Finansinspektionen. Detsamma
gäller ett förvärv som innebär att
ett kvalificerat innehav ökas så att
det uppgår till eller överstiger 20,
33 eller 50 procent av kapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller andelar eller så att företaget
blir ett dotterföretag.
Tillstånd enligt första stycket
skall ha meddelats före förvärvet.
Om förvärvet har gjorts genom
bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller på annat liknande
sätt, krävs i stället tillstånd för att
förvärvaren skall få behålla de
aktier eller andelar som erhållits.
Förvärvaren skall ansöka om
sådant tillstånd inom sex månader
efter det att aktierna eller
andelarna erhållits.
2 b §
Tillstånd skall ges till förvärv som
avses i 2 a §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att
motverka en sund utveckling av
företagets verksamhet och om
förvärvaren även i övrigt är
lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av
företaget. Tillstånd får inte ges, om
förvärvaren i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.
Finansinspektionen får före-
skriva en viss tid inom vilken ett
förvärv skall genomföras.
Finansinspektionen skall med-
dela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det
att ansökan om tillstånd gjordes.
2 c §
Den som avser att avyttra ett
kvalificerat innehav eller en så stor
del av ett kvalificerat innehav att
innehavet därigenom kommer att
understiga någon av de gränser
som anges i 2 a § skall underrätta
Finansinspektionen om detta.
2 d §
När ett företag får kännedom om
att aktier eller andelar i företaget
blivit föremål för ett sådant förvärv
som avses i 2 a § eller för en sådan
avyttring som avses i 2 c §, skall
företaget snarast anmäla förvärvet
eller avyttringen till Finansinspekt-
ionen.
Ett företag skall årligen till
Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktie- eller
andelsägare som har ett
kvalificerat innehav av aktier eller
andelar i företaget samt storleken
på innehaven.
2 e §
Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i ett företag,
och ändringar sker i den juridiska
personens ledning, skall
ändringarna snarast anmälas till
Finansinspektionen.
2 f §
Om den som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i företaget, får
Finansinspektionen besluta att
denne vid stämman inte får
företräda fler aktier eller andelar
än som motsvarar ett innehav som
inte är kvalificerat. Detsamma
gäller, om en sådan innehavare i
väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska
angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet.
Om den som har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 2 a §, får
inspektionen besluta att denne vid
stämman inte får företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
fattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut
av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får
innehavaren inte företräda aktierna
eller andelarna vid stämman till
den del innehavet står i strid med
beslutet.
2 g §
Finansinspektionen får förelägga
en ägare som avses i 2 f § första
stycket att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att
innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i 2
f § andra eller tredje stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att
innehavet inte står i strid med
inspektionens beslut.
Aktier eller andelar som om-
fattas av ett förbud enligt 2 f § eller
ett föreläggande enligt första
stycket skall inte medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en
viss del av aktierna eller andelarna
i företaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas, såvida det inte har
förordnats en förvaltare enligt 2
h §.
2 h §
Om det finns särskilda skäl får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en person att
som förvaltare företräda sådana
aktier eller andelar som enligt 2 f §
inte får företrädas av ägaren.
Sådan ansökan prövas av
tingsrätten i den ort där ägaren har
sitt hemvist, eller om ägaren inte
har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt. Som
förvaltare får förordnas endast den
som är lämplig för uppdraget.
En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna eller andelarna
och skall på begäran förskotteras
av företaget. Om den
betalningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, fastställs
ersättningen av tingsrätten.
7 §
Auktorisation eller tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett företag
skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan verksamhet som auktorisationen eller tillståndet avser,
2. företaget inte bedriver sådan
verksamhet som auktorisationen
eller tillståndet avser, eller
3. såvitt avser svenskt aktiebolag,
bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för bolaget.
2. företaget inte bedriver sådan
verksamhet som auktorisationen
eller tillståndet avser,
3. såvitt avser svenskt aktiebolag,
bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 4 eller 8 kap. 2 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen eller
tillståndet.
Vid tillämpning av första stycket
3 skall det egna kapitalet beräknas
enligt 13 kap. 2 § tredje stycket
aktiebolagslagen (1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4
får auktorisationen eller tillståndet
återkallas bara om
Finansinspektionen först invänt mot
att att personen ingår i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare och om han
eller hon, efter en av inspektionen
bestämd tid av högst tre månader,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av ett tillstånd att driva clearingverksamhet får
inspektionen besluta om hur rörelsen skall avvecklas.
Ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva clearingverksamhet får
förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
10 §
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
8 kap. 10 § eller 11 kap. 6–8 §§
denna lag får inspektionen
förelägga vite.
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
3 kap. 3 a §, 8 kap. 10 § eller
11 kap. 1 a eller 6–8 §§ denna lag
får inspektionen förelägga vite.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 2 §§
aktiekontolagen (1989:827) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap
3 §
I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges
1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt post-
adress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av sådan
inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses i 11,
3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas
nominella belopp och för varje aktie huruvida full betalning har erlagts
för aktien till avstämningsbolaget,
4. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,
5. i förekommande fall att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,
6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie
som övergår till ny ägare,
7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,
8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktierna eller att aktierna
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap.
15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3
g § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse eller 3 kap. 2
e § försäkringsrörelselagen
(1982:713),
8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktierna eller att aktierna
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap.
15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3
g § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h §
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller 3 kap. 2
e § försäkringsrörelselagen
(1982:713).
9. pantsättning avseende en aktie,
10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,
11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i
3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bank-
aktiebolagslagen (1987:618),
12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.
Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.
3 kap
1 §
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret har rätt att vara
kontoförande institut. I övrigt avgör
Värdepapperscentralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
sådana institut och företag som
avses i 3 kap. 1 § första stycket 2–4
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har
betryggande kapitalstyrka och
teknisk och juridisk sakkunskap
samt i övrigt bedöms vara lämpligt
att delta i kontoföringen hos
centralen.
Riksbanken och Riksgäldskontoret
har rätt att vara kontoförande
institut. I övrigt avgör
Värdepappers-centralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
juridiska personer som har en
betryggande kapitalstyrka och
teknisk och juridisk sakkunskap
samt i övrigt är lämpliga att delta i
kontoföringen hos centralen.
Värdepapperscentralen skall vid sin prövning tillämpa principerna om
– fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som
ställs i denna lag och av centralen får delta i kontoföringen, och
– neutralitet, som innebär att av centralen uppställda regler utformas
och tillämpas på ett likformigt sätt.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt
dotteraktiebolag till Värdepapperscentralen.
2 §
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos
Värdepapperscentralen för egen
räkning. Värdepapperscentralen får
endast medge svenska och
utländska clearingorganisationer
eller centrala värdepappersförvarare
samt sådana institut som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1–4 lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet att vidta
registreringsåtgärder för annans
räkning.
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos
Värdepapperscentralen för egen
räkning. Värdepapperscentralen får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare, Riksbanken
samt sådana institut och företag
som avses i 3 kap. 1 a § 1 och 2
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet rätt att vidta
registreringsåtgärder för annans
räkning.
Om ett företag inom en koncern
vidtar registreringsåtgärder
uteslutande för egen eller för andra
koncernföretags räkning skall, vid
tillämpning av första stycket,
åtgärderna anses vidtagna för egen
räkning.
Med koncern skall vid
tillämpning av andra stycket förstås
detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§
aktiebolagslagen (1975:1385),
varvid vad som sägs om
moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än
aktiebolag.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 17 § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap
17 §
Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett
kreditmarknadsföretag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om företaget dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. företaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet
avser,
4. företagets kapitalbas
understiger det minsta belopp som
krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller
tredje stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för företaget,
5. företagets egna kapital
understiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget, eller
6. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fall som anges i
första stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda skäl.
I fall som avses i första stycket 6
får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
4. företagets kapitalbas
understiger det minsta belopp som
krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller
tredje stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för företaget, eller
5. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fall som anges i
första stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 4 får inspektionen medge
förlängd tid för täckande av bristen,
om det finns särskilda skäl. I fall
som avses i första stycket 5 får
tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap
5 §
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i
tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens
verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet
om innehav av aktier i bank-
aktiebolag, kreditmarknadsbolag,
värdepappersbolag och
försäkringsaktiebolag, eller av
andelar i medlemsbank eller
kreditmarknadsförening gäller
sekretess för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att
den enskilde lider skada eller men
om uppgiften röjs. Sekretess gäller
inte för beslut av myndigheten och
inte heller för uppgift som erhållits
från annan myndighet om uppgiften
inte är sekretessbelagd där.
I ärende hos statlig myndighet
om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag, värde-
pappersbolag eller försäkrings-
aktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller
kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs,
auktoriserad marknadsplats eller
clearingorganisation
gäller sekretess för uppgift om
enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden om det
kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inte för beslut av
myndigheten och inte heller för
uppgift som erhållits från annan
myndighet om uppgiften inte är
sekretessbelagd där.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som består
i övervakning enligt insiderlagen
(1990:1342) eller kontroll enligt
valutaväxlingslagen (1996:1006),
för sådan uppgift om enskilds
ekonomiska eller personliga
förhållanden, vilken på begäran har
lämnats av någon som är skyldig att
lämna uppgifter till myndigheten.
Rör uppgiften den uppgiftsskyldige
gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller
men om uppgiften röjs och
sekretess inte motverkar syftet med
uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som består
i övervakning enligt insiderlagen
(1990:1342), övervakning enligt
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument eller kontroll
enligt valutaväxlingslagen
(1996:1006), för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller
personliga förhållanden, vilken på
begäran har lämnats av någon som
är skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock
sekretess endast om denne kan
antas lida skada eller men om
uppgiften röjs och sekretess inte
motverkar syftet med
uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i
verksamhet som avses i första–tredje styckena för sådan uppgift om
affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga
förhållanden som myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess
gäller hos Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om
inspektionen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter
enligt annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1–3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
Utan hinder av sekretess får
uppgift enligt första stycket lämnas
till en börs om uppgiften behövs för
att börsen skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet
eller annan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.5 Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342)
Härigenom föreskrivs att 7 a, 18 och 19 §§ insiderlagen (1990:1342)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 a §
Om den som enligt 8 § första
stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får motsvarande
antal aktier av samma slag
överlåtas mot vederlag tidigast tre
månader efter förvärvet.
Om den som enligt 8 § första
stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får aktier av samma
slag upp till motsvarande antal
överlåtas mot vederlag tidigast tre
månader efter förvärvet.
Detsamma gäller för fysiska och juridiska personer som förvärvar
aktier i aktiemarknadsbolaget och vilkas aktier enligt 10 § skall likställas
med aktier som innehas av personer som avses i första stycket.
18 §
Om det finns anledning anta att en bestämmelse i denna lag har
överträtts, har Finansinspektionen rätt att få de uppgifter som den
behöver för sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars finansiella
instrument överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation enligt
1 kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
7. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap.
3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
8. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
7. börsmedlem eller clearing-
medlem enligt 1 kap. 4 § lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller
kontoförande institut enligt 3 kap.
1 § aktiekontolagen (1989:827),
8. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap.
3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
9. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.
19 §
Om någon inte fullgör sin
skyldighet enligt 18 § första stycket
2–4, 6 eller 7, får
Finansinspektionen förelägga vite.
Om någon inte fullgör sin
skyldighet enligt 18 § första stycket
2–4 eller 6–8, får
Finansinspektionen förelägga vite.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
dels att 1 kap. 2 och 3 a §§ och 4 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall föras in en ny paragraf, 3 kap. 10 §, samt närmast
före den en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap
2 §
I denna lag betyder
1. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla sådana tjänster som anges i 3 §,
2. värdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd enligt
denna lag att driva värdepappersrörelse,
3. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank och utländskt
bankföretag som driver bankrörelse från filial här i landet,
4. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska bankinstitut som
fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska
företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,
7. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett
utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap. 7 §
första stycket, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera
driftställen inrättas.
8. koncern: detsamma som i
1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), varvid vad som sägs
om moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än
aktiebolag.
Ett värdepappersbolag och ett annat företag skall anses ha nära
förbindelser, om
1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterbolag äger 20
procent eller mer av kapitalet eller disponerar över 20 procent eller mer
av samtliga röster i det andra företaget,
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det
andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse
med en eller samma juridiska person eller står i ett motsvarande
förhållande till en och samma fysiska person.
Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och ett
värdepappersbolag, om den fysiska personen
1. äger mer än 20 procent av kapitalet eller disponerar över mer än 20
procent av samtliga röster i värdepappersbolaget, eller
2. på annat sätt har sådant inflytande över värdepappersbolaget att
personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande
till ett dotterföretag eller det finns annan likartad förbindelse mellan
honom och värdepappersbolaget.
3 a §
Tillstånd enligt 3 § krävs inte när
ett företag inom en koncern
tillhandahåller sådana tjänster som
där anges uteslutande till andra
företag inom koncernen.
Tillstånd enligt 3 § krävs inte när ett bankinstitut för egen räkning
förvärvar och driver handel med obligationer, förlagsbevis och andra
fordringsbevis avsedda för den allmänna marknaden.
Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för verksamhet som bedrivs med stöd
av en auktorisation som börs eller marknadsplats enligt lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet.
3 kap
Marknadsövervakning
10 §
Om ett svenskt värdepappersinstitut
organiserar handel i finansiella
instrument skall institutet övervaka
handeln och kursbildningen och se
till att handeln inte sker i strid med
insiderlagen (1990:1342), andra
författningar eller god sed på
värdepappersmarknaden.
Första stycket gäller inte om
övervakning sker enligt 4 kap. 2 §
andra stycket eller 7 kap. 2 § första
stycket lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen av handeln och
kursbildningen vid ett
värdepappersinstitut.
4 kap
4 §
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, finansinspektionen
skall i föreskrifter ange risknivåer
för värdepappersbolags och svens-
ka bankinstituts innehav av
finansiella instrument.
Föreskrifterna skall avse alla
innehav av finansiella instrument
utom sådana som avses i 3 kap. 1 §
andra stycket och, i fråga om
bankinstitut, 1 kap. 4 §.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får i föreskrifter ange risknivåer för
värdepappersbolags och svenska
bankinstituts innehav av finansiella
instrument. Föreskrifterna får avse
alla innehav av finansiella
instrument utom sådana som avses i
3 kap. 1 § andra stycket och, i fråga
om bankinstitut, 1 kap. 4 §.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
3 Ärendet och dess beredning
Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria, Förstärkt
tillsyn över börser (Ds 1997:40). Promemorian innehåller förslag till
åtgärder som syftar till att stärka tillsynen över börser. Förslagen syftar
också till att stärka börsers oberoende ställning i förhållande till bl.a.
större ägare. Exempelvis föreslås att det i lagstiftningen införs regler om
lämplighetsprövning av större ägare och personer som ingår i ledningen
för en börs samt krav på att börser skall ha en disciplinnämnd för
prövning av disciplinärenden mot emittenter och medlemmar som
överträder börsens regler. Vissa delar av förslaget berör även
auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer. Vidare
innehåller promemorian ett förslag om att börserna skall få tillåta även
andra än banker och värdepappersbolag – och dess utländska
motsvarigheter – att bli börsmedlemmar, dvs. delta direkt i handeln vid
börsen.
I promemorian behandlas också två framställningar av
Finansinspektionen och OM Stockholm AB (dnr Fi95/3034 respektive Fi
96/3485). Finansinspektionen menar i sin framställning att det är oklart
hur begreppet eget kapital i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet (LBC) m.fl. lagar skall tolkas vid tillämpning av
vissa regler om återkallelse av rörelsetillstånd. Inspektionen har därför
begärt att de aktuella bestämmelserna ses över. Framställningen från OM
innehåller en begäran om att den bestämmelse i LBC som anger
förutsättningarna för att terminer och optioner skall få godkännas för
notering och handel vid en börs skall ses över.
Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har
remissbehandlats. Finansinspektionen har i sitt remissvar framhållit att
inspektionen bör ges möjlighet att utnyttja börsernas
marknadsövervakningssystem i sin tillsyn. Därefter har inspektionen
utvecklat skälen för detta i en skrivelse till Finansdepartementet. Denna
fråga har blivit föremål för kompletterande remissbehandling.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi97/1388).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 18 december 1997 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran, se bilaga 4. Efter
Lagrådets granskning har vissa redaktionella ändringar i lagtextförslagen
gjorts.
4 Bakgrund
1993 års börsreform
En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet (LBC) ersatte då lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs. Den nya lagstiftningen innebar
flera viktiga förändringar. Det legala monopol på att organisera handel
med fondpapper – främst aktier och obligationer – som Stockholms
fondbörs hade avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt till
att inbegripa handel med alla slag av finansiella instrument. Därigenom
kom bl.a. derivatinstrument såsom optioner och terminer att omfattas.
Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan börser utgör två
grundprinciper i det nya regelverket. Kännetecknande är också att det är
frivilligt att söka börsauktorisation. Detsamma gäller också den något
mindre reglerade auktorisationsformen, auktoriserad marknadsplats, som
infördes som ett alternativ till börsauktorisation. Börsreformen innebar
också att det öppnades möjlighet för utländska banker och
värdepappersföretag att bli börsmedlemmar. Ett annat väsentligt inslag
var att det skedde en harmonisering med EG:s regler inom börsområdet.
Till grund för den nya börslagstiftningen låg de förslag som
Värdepappersmarknadskommittén (VMK) hade presenterat i sitt
betänkande Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU 1989:72). I flera
viktiga avseenden gjordes emellertid avsteg från vad kommittén
föreslagit.
Den nya börslagstiftningen kan beskrivas som ett ramverk där de
viktigare principerna finns i lagen. I flera frågor har den närmare
regleringen överlämnats till Finansinspektionen. Detta avser bl.a. kraven
för att fondpapper skall få registreras vid en börs och vilken information
som skall finnas med i ett börsprospekt. Lagen förutsätter även att en del
av den regelskapande verksamheten sker genom självreglering hos
börserna.
Börsauktorisation
I samband med att LBC trädde i kraft ombildades Stockholms fondbörs
till aktiebolag. Inledningsvis fick endast emittenter och medlemmar rätt
att teckna aktier i börsen, eftersom dessa genom sina avgifter ansågs ha
bidragit till börsens förmögenhet. Det framhölls emellertid att en senare
spridning av ägandet inte borde förhindras (se prop. 1991/92:113 s. 146).
Stockholms fondbörs samt ytterligare två företag har sökt och erhållit
börsauktorisation i enlighet med den nya lagen. Dessa två företag är OM
Stockholm AB (OM) – som även är auktoriserat som
clearingorganisation – och Penningmarknadsinformation PMI AB (PMI).
OM organiserar handel med derivatinstrument och PMI är verksamt på
räntemarknaden. Vid sidan av de nu nämnda börserna förekommer att
börsliknande verksamhet drivs med stöd av tillstånd enligt lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse. Som exempel härpå kan nämnas IM
InnovationsMarknaden AB (IM) och Aktietorget i Norden AB, som kan
beskrivas som handelsplatser för aktier i små och medelstora
tillväxtföretag. Vidare förekommer det att börsliknande verksamhet drivs
under former som inte anses tillståndspliktiga enligt lagen om
värdepappersrörelse och där heller inte auktorisation som börs har sökts
enligt LBC. Ett sådant exempel är den verksamhet som drivs av
Stockholms Börsinformation AB (SBI).
Lagändringar efter börsreformen
I samband med Sveriges anslutning till EES gjordes vissa ändringar i
LBC. Ändringarna innebar bl.a. att det infördes bestämmelser om
internationellt samarbete samt godtagande av prospekt som godkänts av
behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Vissa ändringar skedde
också i samband med att direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster
inom värdepappersområdet genomfördes i svensk lagstiftning den 1
januari 1996. Ändringarna innebar framför allt ett tydliggörande av att
utländska företag med säte i ett land inom EES får bli medlemmar vid
börser i Sverige utan prövning av om tillsynen i hemlandet är
betryggande. Det kan också nämnas att de bestämmelser i LBC som
avser clearingverksamhet ändrades år 1996.
Vissa av bestämmelserna i börslagstiftningen är inspirerade av de
regler som vid lagstiftningens tillkomst gällde för banker och
värdepappersbolag. Ett sådant exempel är det allmänna sundhetskravet i
2 kap. 1 § LBC. I detta krav ligger att en börs skall bedriva sin
verksamhet så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden
upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras
samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund. Av lagmotiven framgår
att sundhetskravet bl.a. innebär att en lämplighetsprövning skall göras av
större ägare och personer i företagsledningen.
Efter LBC:s tillkomst har reglerna om ägarprövning och prövning av
företagsledning utvecklats och förtydligats för kredititinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsbolag. Ändringarna har gjorts för att
anpassa det svenska regelverket till EG:s bestämmelser för de nämnda
instituten. Några motsvarande bestämmelser för börser finns inte inom
EG. Eftersom kravet på prövningen av ägare och företagsledning i börser
hämtats från regleringen av banker och värdepappersbolag, bör det
övervägas att nu införa motsvarande uttryckliga bestämmelser även för
börser. Det kan särskilt pekas på det förhållandet att börsliknande
verksamhet kan bedrivas av sådana banker och värdepapperbolag som
har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i den form som avser
förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella
instrument.
Börsernas integritet
Den största ägaren i Stockholms fondbörs är numera OM Gruppen AB
(drygt 20 %). OM Gruppen, vars aktier är noterade på Fondbörsen, är
moderbolag till derivatbörsen OM. Näst störste ägare i Fondbörsen är
SE-Banken (10,9 %).
I olika sammanhang har Fondbörsens integritet diskuterats. Bland
annat har anmärkts på Fondbörsens dubbla roller. Dessa består i att
börsen – som drivs i vinstsyfte – samtidigt som den skall locka till sig
nya börsbolag (emittenter) skall övervaka att dessa följer börsens regler
och vid överträdelser bestraffa bolagen. Som särskilt känsligt har
framhållits Fondbörsens utövande av dessa roller gentemot börsnoterade
bolag som samtidigt har stora ägarintressen i börsen.
Under hösten 1996 informerade Fondbörsen och OM Gruppen om att
de sedan våren samma år fört diskussioner om ett samarbete och en
eventuell sammanslagning av börsverksamheterna. Diskussionerna har
sin utgångspunkt i en gemensam omvärldsanalys som går ut på att den
internationella konkurrensen om värdepappershandeln kommer att öka
och att det i framtiden endast kommer att finnas utrymme för ett mindre
antal finansiella centra i Europa. OM Gruppen offentliggjorde den 28
november 1997 att företaget avser att lämna ett offentligt
uppköpserbjudande avseende aktierna i Fondbörsen. Om budet
accepteras av Fondbörsens nuvarande ägare kommer detta att innebära att
börsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen.
Om OM Gruppen fullföljer uppköpserbjudandet kommer detta att
innebära en koncentration av börsverksamheten i Sverige. OM Gruppen
har ett intresse som emittent vid Fondbörsen. Dessutom kommer flera av
de större ägarna i OM Gruppen att ha intressen som emittenter eller
medlemmar vid någon av de två börser – Fondbörsen och OM Stockholm
– som ägs av OM Gruppen. I ljuset av denna utveckling finns det
anledning att se över bestämmelserna i LBC i syfte att stärka börsers
integritet och upprätthålla förtroendet för svensk börsverksamhet.
Den internationella utvecklingen
En sammanslagning av Stockholms fondbörs och OM skulle vara i linje
med utvecklingen utomlands. I flera andra länder har projekt initierats
som syftar till sammanslagningar mellan avista- och derivatbörser,
clearingorganisationer eller centrala värdepappersförvarare. Redan år
1993 bildades i Tyskland Deutsche Börse AG (DB), som är en
sammanslagning mellan fyra regionala aktiebörser, en derivatbörs och ett
företag för clearing- och kontohållningstjänster. Ungefär ett år senare
skedde en liknande sammanslagning i Schweiz. I Danmark slogs
Köpenhamns fondbörs och derivatbörsen FUTOP nyligen samman.
Vidare har en sammanslagning ägt rum i Nederländerna under år 1997
mellan aktiebörsen i Amsterdam, derivatbörsen EOE,
clearingorganisationen Effectenclearing och kontohållningsföretaget
Necigef. I Finland offentliggjordes under sommaren 1997 planer på en
sammanslagning av Helsingfors fondbörs och den finska derivatbörsen
SOM. Flera av de nämnda sammanslagningarna har motiverats med att
den internationella konkurrensen mellan börser förväntas öka, inte minst
mot bakgrund av det pågående arbetet med införandet av en gemensam
valuta inom EU.
En annan utvecklingstendens är de olika former av gränsöverskridande
länksamarbete som pågår eller diskuteras mellan börser inom bl.a.
Europa. Genom sådant samarbete får de som deltar i handeln genom
endast en uppkoppling tillgång till flera marknader. De slipper därigenom
använda sig av flera handelssystem och regelverk parallellt vilket
underlättar tillträdet och gör handeln billigare. I Norden har flera
samarbetsprojekt mellan börser initierats. Detta inleddes den 14 februari
1997 då OM – som sedan tidigare genom OMLX har en länk mellan
Stockholm och London – kopplades samman med Oslobörsen.
Samarbetet innebär att svenska och norska aktierelaterade
derivatinstrument kan handlas på samma marknadsplats. Ett samarbete
kommer dessutom inom kort att inledas mellan OM och den finska
derivatbörsen SOM. Stockholms fondbörs har ingått ett avtal om
samarbete med Köpenhamnsbörsen som innebär att aktier skall kunna
handlas i ett gemensamt handelssystem.
Även i övriga Europa kan liknande utvecklingstendenser skönjas. I
september 1997 offentliggjorde den tyska derivatbörsen DTB och den
schweiziska motsvarigheten SOFFEX sina avsikter att under sommaren
1998 introducera en gemensam gränsöverskridande handelsplats för
handel med derivat (Eurex). I samarbetet ingår även clearing av de
produkter som handlas. Det är fråga om ett gränsöverskridande
länksamarbete som bygger på en gemensam teknisk standard och har ett
harmoniserat regelverk. Vidare skall det endast krävas ett medlemskap
för att få delta i handeln. Avsikten är att även andra börser skall kunna
ansluta sig till samarbetet och den franska derivatbörsen Matif har redan
uttalat sådana avsikter.
Mot bakgrund av bl.a. de då pågående diskussionerna mellan
Stockholms fondbörs och OM gav Finansdepartementet i december 1996
vice riksbankschefen Stefan Ingves i uppdrag att undersöka hur en
effektiv och konkurrenskraftig framtida infrastruktur på den svenska
finansmarknaden lämpligen kan se ut. Uppdraget redovisades i en
promemoria i mars 1997 (dnr Fi97/900). Den övergripande bedömningen
i promemorian är att en väl fungerande finansmarknad är en viktig del av
samhällsekonomin och att det är av väsentlig vikt att den svenska
finansmarknaden utvecklas positivt. Fyra faktorer framhålls som viktiga
för att en relativt liten marknad, som den svenska, skall kunna hävda sig,
nämligen
– kostnaderna för att utföra finansiella tjänster får inte överstiga
kostnaderna på konkurrerande marknadsplatser,
– det får inte föreligga några hinder eller så få hinder som möjligt
för att en aktör skall kunna få tillträde till marknadsplatsen,
– valet av transaktionsteknologi i hela transaktionskedjan måste
hålla hög internationell klass och bygga på internationell
standard, och
– kunskapen om finansiella produkter, produktutveckling och
finansiella regelverk måste hålla hög internationell nivå.
I promemorian ställer sig Stefan Ingves positiv till en sammanslagning
av Fondbörsen och OM men han framhåller att det är viktigt att en sådan
sammanslagning vinner allmän acceptans i samhället. Därvid poängterar
han vikten av att en ny marknadsplats konstrueras så att integritet,
neutralitet och genomlysning uppnås. I detta syfte föreslås i
promemorian att det i lagstiftningen preciseras vilka krav som bör ställas
på hanteringen av disciplinärenden och marknadsövervakningen. Vidare
föreslås att begränsningen av vilka som får bli börsmedlemmar avskaffas
och att möjligheterna till direkthandel på börsen underlättas.
Den internationella utvecklingen inom börsområdet, liksom de förslag
och bedömningar som gjorts i promemorian med synpunkter på den
svenska finanssektorns infrastruktur, ger ytterligare anledning att
överväga ändringar i börslagstiftningen.
5 Lämplighetsprövning av ägare och
företagsledning
5.1 Bakgrund
Börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer
Enligt 2 kap. 1 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet
(LBC) skall en börs driva sin verksamhet så att allmänhetens förtroende
för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser
inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses
sund. Det finns motsvarande bestämmelser för auktoriserade
marknadsplatser i 7 kap. 1 § och för clearingorganisationer i 8 kap. 1 §. I
lagmotiven sägs att Finansinspektionens prövning av sundhetskravet
skall innehålla en lämplighetsbedömning av ägare som har ett icke
oväsentligt inflytande i det företag som skall driva börsverksamheten och
av de personer som ingår i företagets ledning (prop. 1991/92:113 s. 72).
De bestämmelser av liknande slag som finns i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument och lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse har utgjort förebilder för sundhetskravet i LBC (se
prop. 1991/92:113 s. 173). Dessa sundhetsregler är i sin tur influerade av
de motsvarande regler som tidigare fanns i banklagstiftningen (prop.
1990/91:142 s. 156). Det sundhetskrav som då gällde för banker ansågs
innebära bl.a. att den verkställande ledningen och de större ägarna skulle
bedömas uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla i
sitt handlande som erfordrades för att de skulle kunna på ett långsiktigt
och stabilt sätt driva sund bankverksamhet (prop. 1989/90:116 s. 60).
Detta lämplighetskrav på större ägare och ledning framgick emellertid
inte uttryckligen av lagtexten.
Banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag och
försäkringsbolag
Den 1 januari 1993 infördes bestämmelser om prövning av större ägares
lämplighet i bankaktiebolag. Bestämmelserna återfinns i 7 kap.
bankrörelselagen (1987:617). Motsvarande bestämmelser finns också i
5 kap. lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, 6 kap. lagen om
värdepappersrörelse och 3 kap. lagen (1982:713) om försäkringsrörelse.
Nu nämnda bestämmelser gäller prövning av att ägarna, sedan ett företag
väl beviljats rörelsetillstånd, är lämpliga.
Sedan den 1 januari 1995 finns det uttryckliga bestämmelser om ägar-
prövning vid oktroj i 2 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618).
Liknande bestämmelser finns även i 2 kap. 1 § lagen om
värdepappersrörelse, 2 kap. 2 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
2 kap. 1 § lagen om finansieringsverksamhet och 2 kap. 3 § lagen om
försäkringsrörelse.
Den 1 juli 1996 infördes uttryckliga lagbestämmelser om
lämplighetsprövning av ledande befattningshavare i banker och andra
finansiella företag (se 2 kap. 3 § bankaktiebolagslagen, 2 kap. 3 §
sparbankslagen [1987:619], 2 kap. 2 § lagen om medlemsbanker, 2 kap.
1 § lagen om finansieringsverksamhet, 2 kap. 1 § lagen om
värdepappersrörelse och 2 kap. 3 § lagen om försäkringsrörelse). De
personer som omfattas av prövningen är ledamöter och suppleanter i
styrelsen samt verkställande och vice verkställande direktör.
Nu nämnda bestämmelser om ägarprövning och prövning av ledande
befattningshavare bygger på EG-rättsliga regler i första och andra
banksamordningsdirektiven (77/780/EEG respektive 89/646/EEG),
investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) samt tredje skade- respektive
livförsäkringsdirektiven (92/49/EEG och 92/96/EEG).
De bestämmelser om ägarprövning som gäller för bl.a. banker och
värdepappersbolag innebär i huvudsak följande. Ett villkor för att
rörelsetillstånd skall beviljas är att det kan antas att de som kommer att
äga ett kvalificerat innehav i företaget inte kommer att motverka en sund
utveckling av verksamheten och även i övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen av detta. Med kvalificerat innehav
förstås att någon direkt eller indirekt äger aktier eller andelar i ett företag
och innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget. Vidare gäller att tillstånd inte får beviljas om det kan antas att
någon som i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat
innehav i företaget.
Förvärv av aktier i de finansiella företag som omfattas av
bestämmelserna får ske endast efter tillstånd av Finansinspektionen, om
förvärvet innebär att det sammanlagda innehavet blir kvalificerat.
Detsamma gäller när innehavet ökas så att någon av gränserna 20, 33
eller 50 % av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier passeras
eller så att företaget blir dotterföretag. För medlemsbanker och
kreditmarknadsföreningar gäller det sagda i stället andelarna eller
rösterna i föreningen. Tillstånd skall i princip finnas vid tiden för
förvärvet. Vid universalfång, exempelvis arv, gäller i stället att ansökan
om tillstånd skall ges in viss tid efter att aktierna eller andelarna har
erhållits. Kraven vid prövningen är desamma som när prövningen av
oktrojen eller tillståndet sker. Förvärvaren är skyldig att anmäla
avyttringar till Finansinspektionen, om de i lagen angivna gränserna
passeras. Dessutom är företaget skyldigt att anmäla motsvarande förvärv
eller avyttringar till Finansinspektionen när det får kännedom om att
sådana förvärv eller avyttringar skett. Företaget skall också årligen till
Finansinspektionen anmäla namnen på kvalificerade innehavare samt
storleken på innehaven. Juridiska personer som har kvalificerade innehav
är skyldiga att anmäla ändringar i företagsledningen till
Finansinspektionen.
Om ägaren till ett kvalificerat innehav utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av
företagets verksamhet, kan Finansinspektionen besluta att ägaren inte får
företräda fler aktier eller andelar vid stämman än vad som motsvarar ett
okvalificerat innehav. Finansinspektionen kan även besluta om
rösträttsbegränsning om förvärv skett utan tillstånd. Om förvärvet skett i
strid med ett av inspektionen meddelat beslut, inträder sådant förbud
automatiskt. Inspektionen kan även förelägga en ägare av ett kvalificerat
innehav att sälja så stor del av innehavet att detta inte längre är
kvalificerat. Slutligen kan inspektionen, om det finns särskilda skäl,
begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare
företräda sådana aktier som inte får företrädas av ägaren.
För att rörelsetillstånd skall beviljas krävs dessutom att de som avses
ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör eller dennes
ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av ett företag som driver sådan verksamhet
tillståndet avser och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift. Om
ledningen inte längre uppfyller de krav som ställs, skall tillståndet
återkallas. Tillståndet får emellertid bara återkallas om en av
Finansinspektionen bestämd tid av högst tre månader har gått och den
person det gäller då fortfarande finns kvar i styrelsen eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
5.2 Ägarprövning
Regeringens förslag: Börser, auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer skall omfattas av motsvarande
ägarprövningsregler som gäller för kreditinstitut, värdepappersbolag
och försäkringsbolag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser
emellertid att även mindre grova brott som i sammanhanget är relevanta
skall utesluta en person från att ha ett kvalificerat innehav i en börs,
auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation.
Skälen för regeringens förslag:
Ägarprövning vid auktorisations- och tillståndsprövning
Som framgått inrymmer den sundhetsprincip som finns i LBC bl.a. ett
krav på att det vid beviljande av auktorisation eller tillstånd för börs,
auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation skall göras en
lämplighetsprövning av större ägare i det företag som söker
auktorisationen eller tillståndet. Detta framgår av motivuttalanden.
Sundhetsregeln i LBC infördes efter förebild av bl.a. den regel av
motsvarande slag som då fanns i lagen om värdepappersrörelse. Även
ägarprövningen enligt den lagen byggde tidigare på motivuttalanden.
Därefter har sundhetsbestämmelsen i lagen om värdepappersrörelse getts
en mer detaljerad utformning. Dessutom har det i lagen tagits in
uttryckliga bestämmelser om att det vid beviljande av
verksamhetstillstånd skall göras en ägarprövning och vad en sådan
prövning skall avse. Redan det förhållandet väcker frågan om inte en
motsvarande komplettering bör göras i LBC för de institut som faller
under den lagens tillämpningsområde, dvs. börser, auktoriserade
marknadsplatser och clearingorganisationer.
Med stöd av ett tillstånd att bedriva förmedlingsverksamhet enligt
1 kap. 3 § 2 lagen om värdepappersrörelse är det möjligt att driva börs-
liknande verksamhet. Innan ett sådant tillstånd beviljas, skall det göras en
ägarprövning i enlighet med de bestämmelser som tidigare redovisats.
Även om ägarprövningen enligt lagen om värdepappersrörelse har en
EG-rättslig bakgrund måste det ses som en inkonsekvens att samma
prövning för börser – och auktoriserade marknadsplatser – inte är lika
tydligt reglerad. Det är också uppenbart att de börsverksamheter som för
närvarande drivs med stöd av auktorisation enligt LBC är av betydligt
större omfattning och betydelse än de börsliknande verksamheter som
drivs inom ramen för tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse. Skäl
finns därför att för börser och auktoriserade marknadsplatser införa
samma slag av ägarprövningsbestämmelser som gäller för
värdepappersbolagen. Detta innebär att det vid prövningen av en
auktorisation för ett sådant företag skall göras en lämplighetsbedömning
av de större ägarna i företaget. Med hänsyn till den viktiga roll som
clearingorganisationer fyller på de finansiella marknaderna bör även
samma ägarprövningsbestämmelser införas för dem.
Enligt de lagbestämmelser som införts för bl.a. banker och
värdepappersbolag skall allvarlig brottslighet som en kvalificerad ägare
gjort sig skyldig till i sig vara ett hinder mot att rörelsetillstånd beviljas.
Detsamma gäller vid beviljande av tillstånd till förvärv av ett kvalificerat
aktieinnehav. Sveriges Aktiesparares Riksförbund menar att även mindre
allvarlig men relevant brottslighet bör tillmätas motsvarande betydelse i
förhållande till börser, auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer. Detta skulle avvika från vad som gäller för andra
finansiella företag som står under tillsyn. Eftersom mindre allvarlig
brottslighet dessutom kan ingå som ett moment i den allmänna
lämplighetsprövning Finansinspektionen skall göra av kvalificerade
ägare, anser regeringen att det i detta avseende inte finns skäl att införa
någon avvikande ordning för börser, auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer.
Ägarprövning vid förvärv av kvalificerade innehav och ingripanden mot
olämpliga ägare
Till skillnad från vad som gäller för bl.a. värdepappersbolag finns det i
LBC inte några bestämmelser som ger möjlighet för Finansinspektionen
att ingripa direkt mot olämpliga ägare. Frågan berördes heller inte i
motiven till lagen. Kraven på att ägarna är lämpliga bör givetvis vara lika
stora under företagets löpande verksamhet som när auktorisation eller
tillstånd beviljas. Möjligheterna att förhindra att de företag som regleras i
LBC får olämpliga ägare bör – av skäl som nyss behandlats – inte vara
sämre än dem som gäller för värdepappersbolag. Det bör därför införas
bestämmelser om löpande ägarprövning av samma slag som finns för
värdepappersbolag och även för kreditinstitut och försäkringsbolag. De
utförliga motivuttalanden som har gjorts i samband med att
lagbestämmelser om ägarprövning införts för dessa finansiella företag
bör vara vägledande även för den ägarprövning som skall ske enligt de
bestämmelser som nu föreslås bli intagna i LBC (se t.ex. prop.
1992/93:89 s. 195–199, prop. 1994/95:50 s. 136–142 och prop.
1995/96:173 s. 65–84).
De nu behandlade lagändringarna innebär att ägarprövningsreglerna
för merparten av de finansiella instituten inom bank-, försäkrings- och
värdepappersområdena blir enhetliga, vilket ur tillämpningssynpunkt är
en fördel.
Enligt 8 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess i ärende hos statlig myndighet om innehav av aktier i bl.a.
värdepappersbolag. Med anledning av de regler om ägarprövning som
här föreslås bör den nämnda sekretessbestämmelsen utvidgas till att
omfatta även ärenden om innehav av aktier eller andelar i börser,
auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer.
5.3 Prövning av företagsledningen
Regeringens förslag: Lämplighetsprövningen av ledningen för en
börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation skall vara
densamma som för värdepappersbolag, kreditinstitut och
försäkringsbolag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I förarbetena till LBC uttalades att
det inte i lagen borde föras in några formella krav på kunskap eller
erfarenhet hos företagsledningen i en börs. En prövning av om
företagsledningen, med hänsyn till att verksamheten bedrivs på ett
korrekt och omdömesgillt sätt, har den erfarenhet som behövs skall
emellertid ske i varje enskilt fall med stöd av den allmänna
sundhetsregeln (prop. 1991/92:113 s. 72). Detsamma gäller för
företagsledningarna hos auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer (a.a. s. 109 och 124).
Sundhetsregeln för börser i LBC har som framgått delvis haft bank-
och värdepappersrörelselagstiftningen som förebild. Även för dessa
finansiella verksamheter har sundhetskriteriet tidigare ansetts innehålla
ett krav på att den verkställande ledningen besitter erforderlig skicklighet
och omdömesgillhet (se prop. 1989/90:116 s. 60). Numera finns
emellertid uttryckliga bestämmelser om lämplighetsprövning av
företagsledningen i bank-, försäkrings- och
värdepappersrörelselagstiftningen. Det har nämligen bedömts vara mest
ändamålsenligt att lämplighetskravet kommer till direkt uttryck i
lagstiftningen (prop. 1995/96:173 s. 85).
De bestämmelser om lämplighetsprövning av företagsledningen i bl.a.
banker och värdepappersbolag som trädde i kraft vid halvårsskiftet 1996
innebär att en oktroj eller annat verksamhetstillstånd skall kunna
återkallas om ledningen inte längre uppfyller erforderliga
lämplighetskrav. Innan Finansinspektionen meddelar beslut om
återkallelse, skall inspektionen emellertid först anmärka på att den person
som inte anses lämplig ingår i styrelsen eller den verkställande
ledningen. Vidare skall viss tid, högst tre månader, ha förflutit utan att
rättelse har vidtagits. Tanken är att företagets ägare skall ha möjlighet att
byta ut en olämplig person, innan en så ingripande åtgärd som
återkallelse av rörelsetillståndet tillgrips.
Med hänsyn till de betydelsefulla funktioner som handelsplatser och
clearingorganisationer har på värdepappersmarknaden är det viktigt att de
personer som företräder sådana verksamheter besitter erforderlig
sakkunskap och är omdömesgilla. I överensstämmelse med vad som
redan gäller för bl.a. banker och värdepappersbolag bör
Finansinspektionen kunna ingripa verkningsfullt om någon i ledningen
för ett företag som faller under regleringen i LBC inte längre uppfyller
lämplighetskraven. Det bör därför införas lagbestämmelser om
lämplighetsprövning även för ledningen i börser, auktoriserade
marknadsplatser och clearingorganisationer. Prövningen av ledningens
lämplighet skall ske både initialt i samband med handläggningen av
auktorisations- eller tillståndsansökan och löpande sedan företaget har
beviljats auktorisation eller tillstånd. Liksom beträffande
ägarprövningsreglerna innebär den nu föreslagna utvidgningen att
regelverket för de finansiella instituten blir enhetligt i detta avseende och
därmed lättare att överblicka och tillämpa.
6 Hantering av disciplinärenden
Regeringens förslag: I lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet införs ett krav på att börser skall ha en
disciplinnämnd med uppgift att handlägga ärenden om överträdelser
av börsens regler (disciplinärenden). Regeringen eller, efter
vidaredelegation, Finansinspektionen får rätt att meddela föreskrifter
om disciplinnämnden och hur handläggningen av disciplinärenden
skall gå till.
En disciplinnämnd skall bestå av minst fem personer. Ordföranden
och vice ordföranden skall vara lagfarna och erfarna som domare.
Minst två av de övriga ledamöterna skall vara väl insatta i
förhållandena på värdepappersmarknaden. Personer som är anställda i
eller stadigvarande har ett kvalificerat uppdrag för en börs eller ett
företag som har ett kvalificerat innehav i en börs får inte vara
ledamöter i disciplinnämnden.
Det införs jävsregler som innebär att en ledamot inte får delta i
handläggningen av ett disciplinärende om det föreligger särskilda
omständigheter som är ägnade att rubba förtroendet för hans eller
hennes opartiskhet i ärendet.
Finansinspektionen ges rätt att hos nämnden initiera
disciplinärenden som rör företag som har ett kvalificerat innehav i en
börs. En börs skall omedelbart till Finansinspektionen vidarebefordra
sådan information som ett företag med ett kvalificerat innehav, som
har fondpapper inregistrerade eller noterade vid börsen, lämnar till
börsen enligt lag, annan författning eller börsens egna regler.
Dessutom ges inspektionen rätt att begära information direkt från
företag som har kvalificerade innehav i en börs.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian har emellertid föreslagits att personer med nära
anknytning till en emittent eller börsmedlem inte skall få ingå i nämnden.
Däremot föreslås inte några jävsregler i promemorian.
Remissinstanserna: Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran.
Flera remissinstanser har emellertid synpunkter på hur förslaget är
utformat. Några remissinstanser, däribland Stockholms fondbörs, OM,
Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Industriförbund, anser att
personer med anknytning till en emittent eller börsmedlem bör få ingå i
en disciplinnämnd. Enligt dessa remissinstanser skulle annars
rekryteringen av erfarna och kompetenta personer till nämnden avsevärt
försvåras. Som alternativ föreslår Fondbörsen m.fl. att det i stället införs
jävsregler. Fondbörsen anser vidare att förslaget strider mot lagens
karaktär av ramlag.
Riksgäldskontoret menar att det inte är uppenbart att personer med
anknytning till börsen eller en kvalificerad ägare i börsen bör uteslutas
som ledamöter. Vidare anser kontoret att förslaget är för detaljerat och att
det borde räcka med att Finansinspektionen ges rätt att meddela
föreskrifter och att medge undantag från kravet på disciplinnämnd.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund framför den uppfattningen att även
kunder och investerare bör ges rätt att initiera ärenden hos nämnden.
Vidare anser förbundet att disciplinnämnden bör avgöra om ett ärende
avser en disciplinär fråga eller inte. Förbundet anser dessutom att
Finansinspektionens föreskriftsrätt inte bör omfatta att ledamöterna skall
utses av bolagsstämman. Däremot bör enligt förbundet inspektionen ges
möjlighet att godkänna ledamöterna. Vidare anser förbundet att även
omfånget och arten av ett enstaka uppdrag bör beaktas vid bedömningen
av om en uppdragstagare till börsen bör få vara ledamot. Sveriges
Försäkringsförbund menar att en disciplinnämnd skulle kunna vara
betydelsefull även på obligationsmarknaden, t.ex. vid handläggning av
tvister mellan emittenter och placerare.
Enligt Penningmarknadsinformation PMI AB bör börser inte få bilda
en gemensam extern disciplinnämnd eftersom detta, enligt PMI, skulle
innebära en risk för ett alltför ensidigt beslutsfattande. PMI anser
dessutom att ansvarsfördelningen mellan börsstyrelsen och nämnden bör
klargöras liksom de formella kraven på ledamöterna. Enligt PMI bör
börser ges större möjligheter att själva utforma dessa krav. Slutligen
ifrågasätter PMI om en person samtidigt kan vara ledamot i flera
disciplinnämnder. Värdepapperscentralen VPC AB anser å andra sidan
att en för samtliga börser gemensam nämnd bör övervägas och att den
bör omfatta även clearingverksamhet. Vidare anser VPC att några av
nämndens ledamöter bör utses av regeringen eller annat fristående organ
samt att nämnden skall finansieras av marknadens aktörer och inte av
börserna. Därigenom skulle enligt VPC förtroendet för nämndens
verksamhet öka. Slutligen anser VPC att Finansinspektionens
föreskriftsrätt bör göras obligatorisk.
Skälen för regeringens förslag: För att en börs skall kunna bedrivas
effektivt krävs att den åtnjuter marknadens förtroende. Det får därför inte
finnas några misstankar om att vissa medlemmar eller emittenter åtnjuter
en förmånligare behandling än andra. Det är mot denna bakgrund
principerna om fritt tillträde, neutralitet och genomlysning i lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet (LBC) skall ses.
För börser som drivs i aktiebolagsform finns särskilda risker för
intressekonflikter genom att börsens större ägare också kan ha sina aktier
eller andra fondpapper inregistrerade eller noterade vid börsen. Börsen
har i sådana fall dubbla roller. Dels skall börsen tillvarata ägarnas
intressen, dels kan det uppkomma situationer där det blir aktuellt med
ingripanden mot en ägare i dennes egenskap av emittent med anledning
av överträdelse av börsens regler. Det måste tillförsäkras att någon
positiv särbehandling inte sker i sådana fall.
Nu nämnd problematik behandlades av Värdepappersmarknads-
kommittén (VMK; SOU 1989:72, Del 2, s. 124–137). VMK föreslog att
det skulle inrättas en särskild från börserna fristående myndighet
(disciplinnämnd). Nämnden skulle bestå av fem personer. Ordföranden
och vice ordföranden skulle vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.
Bland de övriga ledamöterna skulle en vara revisor och en annan ha bred
erfarenhet av förhållandena på värdepappersmarknaden. VMK ansåg att
nämndens integritet inte fick sättas i fråga. Därför skulle inte
ledamöterna få företräda intressen på marknaden. Ledamöterna skulle
utses av regeringen. Nämnden skulle endast få handlägga ärenden som
hänskjutits dit av en börs. Skyldigheten att föra ärenden till
disciplinnämnden skulle följa av lag och vara underkastad dåvarande
bankinspektionens tillsyn. Slutligen skulle disciplinnämndens
verksamhet vara reglerad i en separat lag.
Mot bakgrund av bl.a. att nämndens verksamhet kunde antas komma
att bli begränsad genomfördes inte VMK:s förslag. Det ansågs i stället att
det borde ankomma på börserna att utforma en organisation för
ändamålet, exempelvis genom inrättandet av enskilda fristående nämnder
eller branschvisa organ. Det anmärktes emellertid att Finansinspektionen
vid auktorisationsprövningen borde beakta hur börsen organiserat de
regelskapande, utredande och ansvarsutkrävande funktionerna (prop.
1991/92:113 s. 138).
Stockholms fondbörs har inom sin organisation en särskild
disciplinkommitté som påminner mycket om den disciplinnämnd som
VMK föreslog. Kommittén handlägger ärenden om påföljder vid
överträdelser av det inregistreringskontrakt eller noteringsavtal som
tecknas mellan börsen och emittenterna. I kontraktet och avtalet, som i
huvudsak är likalydande i detta avseende, regleras bl.a. den
informationsskyldighet som åligger emittenterna gentemot börsen och
allmänheten. Där finns också bestämmelser om disciplinkommittén och
det sanktionssystem som den förfogar över. Grunden för kommitténs
verksamhet är således avtalsmässig. Ordföranden i disciplinkommittén
skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av övriga ledamöter skall
två vara lagfarna och två väl förtrogna med förhållandena på
aktiemarknaden. Vidare skall det finnas ersättare för ordföranden och
övriga ledamöter. Ärenden hänskjuts till disciplinkommittén av
börschefen. Kommittén kan besluta om vite, erinran eller avregistrering
om ett inregistrerat eller noterat bolag åsidosätter vad som följer av lag,
annan författning eller inregistreringskontraktet/noteringsavtalet. För
avregistrering krävs att beslutet biträds av minst fyra ledamöter i
kommittén och att det därefter godkänns av börsens styrelse.
Disciplinärenden kan endast initieras mot emittenter. Någon
motsvarande ordning finns inte avtalad mellan Fondbörsen och dess
medlemmar, dvs. de banker och värdepappersföretag som har getts rätt
att handla direkt på börsen. Enligt medlemsavtalet gäller i stället att
börsen kan besluta om uteslutning eller varning när en medlem handlar i
strid med bestämmelserna i avtalet. Sådana beslut avseende
medlemmarna skall fattas av börsens styrelse.
I de interna regler som de bägge andra börserna, OM och PMI, antagit
finns föreskrivet hur börsmedlemmars överträdelser av börsernas
regelverk skall hanteras. Ingen av dessa börser har emellertid någon
intern disciplinnämnd eller liknande. Regelöverträdelserna handläggs i
stället av börsernas styrelser.
När Stockholms fondbörs ombildades till aktiebolag år 1993 gavs
endast börsens medlemmar och emittenter rätt att teckna aktier i det
bolag som övertog verksamheten. Motivet till detta var att det var dessa
som under den tid börsen varit verksam genom sina avgifter m.m. hade
bidragit till börsens finansiering och därmed till den förmögenhet som
fanns samlad där (prop. 1991/92:113 s. 146). Aktierna i Stockholms
fondbörs är inte inregistrerade eller noterade vid någon börs.
OM Gruppen AB – som är moderbolag till bl.a. derivatbörsen OM
Stockholm AB – äger drygt 20 % av aktierna i Stockholms fondbörs.
Näst störste ägare är S-E-banken, som innehar närmare 11 % av
aktiekapitalet. Andra stora ägare i Fondbörsen är Handelsbanken,
Nordbanken, Riksgäldskontoret och Investor som var och en innehar
mellan 5–10 % av aktierna. Samtliga nu nämnda ägare, utom
Riksgäldskontoret, har som emittenter sina aktier inregistrerade vid
Fondbörsen.
OM Gruppen offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avser
att lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i
Fondbörsen. Om uppköpserbjudandet genomförs medför detta att större
delen av den svenska börshandeln med aktier och aktiederivat i framtiden
kommer att arrangeras inom en och samma koncern. Stockholms
fondbörs kommer därvid att bli ett dotterbolag till OM Gruppen. Detta
får till följd att Stockholms fondbörs helt eller till övervägande del
kommer att ägas av ett bolag som har sina aktier inregistrerade vid
Fondbörsen. Det kan noteras att den för en börs, ur integritetssynpunkt,
känsliga situationen att en betydande ägare till börsen samtidigt är
emittent med aktier inregistrerade vid börsen eller börsmedlem föreligger
redan i dag.
Det ställs särskilda krav på att börsen på ett förtroendefullt sätt vidtar
åtgärder, om en större ägare överträder börsens regler. Skulle förtroendet
för börsen sättas i fråga finns risk för att en betydande del av handeln,
framför allt i de mest likvida aktierna, flyttar till någon annan
marknadsplats utomlands. Dessa omständigheter är naturligtvis samtidigt
ett påtagligt incitament för börsen att inte inlåta sig på särbehandling av
vissa emittenter eller medlemmar. Här finns med andra ord en
självverkande mekanism som kan slå tillbaka på börsens attraktionskraft
och därmed negativt påverka dess möjligheter att driva
börsverksamheten. Numera är ungefär en tredjedel av de aktier som är
noterade vid Stockholms fondbörs i utländskt ägo och utländska
investerare svarar för en betydande del av handeln på börsen. Vidare har
Fondbörsen ett femtontal utländska börsmedlemmar som deltar i handeln
från sitt hemland (s.k. fjärrmedlemskap). Utländska aktörer kan förmodas
vara benägna att reagera snabbt, om förtroendet för hur en svensk börs
agerar skulle svikta. Detsamma gäller för svenska investerare. Den
snabba tekniska utvecklingen har gjort det möjligt för aktörerna att vända
sig till andra marknadsplatser, om förtroendet för en börs sviktar. Det
betydande utländska inslaget på Fondbörsen och det faktum att svenska
och utländska placerare på grund av den tekniska utvecklingen snabbt
kan vända sig till andra marknadsplatser torde alltså innebära en inte
försumbar press på börsen att agera självständigt och inte särbehandla
emittenter och medlemmar som har ett väsentligt ägarintresse i börsen.
Vice riksbankschefen Stefan Ingves framhåller i sin promemoria
betydelsen av förtroendet för det sätt på vilket verksamheten vid en börs
bedrivs (se avsnitt 4). Enligt hans uppfattning är det ur
förtroendesynpunkt viktigt hur hanteringen av disciplinärenden går till.
Han har därför rekommenderat att bl.a. frågan om hanteringen av
disciplinärenden preciseras i lagstiftningen.
Att det finns en väl fungerande och likvid handel med finansiella
instrument i Sverige är av flera skäl ett angeläget nationellt intresse. Det
finns därför anledning att överväga åtgärder som kan bidra till att
förtroendet för svensk börsverksamhet upprätthålls. En sådan åtgärd kan
vara att ytterligare stärka förutsättningarna för att handläggningen av
disciplinärenden vid en börs sker på objektiva grunder och att
utredningsvärda fall verkligen tas upp till behandling. Det måste också
finnas ett väl fungerande sanktionssystem.
Av disciplinhanteringen måste krävas att den uppfyller berättigade
krav från marknadens aktörer bl.a. vad gäller förutsebarhet och
likabehandling. Disciplinfunktionen måste utformas på ett sådant sätt att
risken för misstankar om otillbörliga hänsyn minimeras. Detta är av
särskild vikt när en börs drivs i aktiebolagsform och en eller flera av de
större ägarnas fondpapper, t.ex. aktier, handlas vid börsen eller då en
större ägare deltar i handeln som börsmedlem. Ett sätt att säkerställa
detta skulle kunna vara att tillskapa ett särskilt, från börsen fristående,
disciplinorgan. Ett annat alternativ är det som gäller för närvarande,
nämligen ett krav på att börserna själva bygger upp en sådan funktion.
De skäl som låg bakom VMK:s förslag att införa en särskild
myndighet (disciplinnämnd) var att Stockholms fondbörs, som då hade
monopol att driva börsverksamhet, inte hade en organisation som var
anpassad för ärenden av domstolsliknande karaktär. Vidare ansågs
tillskapandet av en sådan myndighet minska risken för att börsen iklädde
sig flera roller, vilket kunde minska förtroendet för marknadsplatsens
verksamhet. VMK ansåg dessutom att börsens beslutsfunktioner borde
renodlas och att en disciplinnämnd som omfattade flera börser skulle
kunna bidra till att den etikskapande verksamheten på
värdepappersmarknaden förstärktes.
Disciplinhanteringen inom Stockholms fondbörs – med en särskild
kommitté som handlägger disciplinärenden – synes ha fungerat väl. Att
Finansinspektionen inte riktat någon anmärkning mot börsens sätt att
handlägga disciplinärenden får ses som en bekräftelse av detta. Detta
talar för att den nuvarande ordningen i princip kan behållas. Att i linje
med VMK:s tankegångar inrätta en självständig myndighet för
hanteringen av börsernas disciplinärenden kan därför inte heller nu anses
motiverat. För att säkerställa att börsernas disciplinhantering även
framdeles sköts på ett konsekvent och riktigt sätt kan det emellertid
finnas anledning att i viss utsträckning låta kraven i detta avseende
framgå av författningsregler och inte som nu helt överlämnas till
börsernas egen självreglering.
Riksgäldskontoret anser att ett opartiskt system för övervakning och
prövning av disciplinärenden är ett egenintresse för börser. Kontoret
menar därför att det skulle räcka med en föreskriftsrätt och en rätt för
Finansinspektionen att medge undantag från kravet på disciplinnämnd.
Stockholms fondbörs ansluter sig till detta synsätt och menar att en mer
detaljerad reglering skulle strida mot LBC:s karaktär av ramlag.
Regeringen instämmer i att det ligger i börsers eget intresse att ha en
funktion för handläggning av disciplinärenden. Detta är viktigt inte minst
ur förtroendesynpunkt. Att börsverksamhet bedrivs på ett förtroendefullt
sätt är emellertid också ett viktigt samhällsintresse.
Även om det kan förutsättas att börser själva tar initiativ till rutiner för
handläggning av disciplinärenden är det inte givet att detta räcker för att
en börs skall åtnjuta investerarnas fulla förtroende. Särskilt i de fall där
större ägare också har finansiella instrument som de har gett ut noterade
vid börsen kan det uppstå intressekonflikter. I dessa fall kan det, oavsett
om disciplinärendena hanteras på ett objektivt sätt eller inte, uppkomma
misstanke om att större ägare i börsen ges en positiv särbehanding. Ett
sätt att minska risken för sådana misstankar är att införa lagbestämmelser
som anger de minimikrav som bör ställas på börsers disciplinhantering.
Regeringen delar inte uppfattningen att detta skulle strida mot strukturen
i LBC.
I belysning av de utvecklingstendenser som beskrivits ovan bör därför
i börslagstiftningen tas in ett krav på att varje börs skall ha ett fristående
organ för prövning av disciplinärenden. Ett sådant organ kan inrättas
inom börsens egen organisation. En annan möjlighet är att två eller flera
börser går samman och skapar ett gemensamt externt organ med uppgift
att handlägga ärenden från var en av börserna. En för samtliga börser
gemensam extern disciplinnämnd skulle kunna få betydelse som
prejudikatsinstans och därmed bidra till den etikskapande verksamheten
på värdepappersmarknaden. Vidare skulle en sådan nämnd kunna öka
förutsättningarna för förutsebarhet och likabehandling vid
handläggningen av disciplinärenden. Detta skulle garantera
rättssäkerheten för marknadens aktörer. Som VPC påpekat skulle
sannolikt förtroendet för hanteringen av disciplinärenden dessutom öka
med en extern disciplinnämnd. Till skillnad från vad PMI anser finns det
således fördelar med en gemensam extern nämnd genom den kontinuitet
som skulle komma att prägla nämndens avgöranden. Mot bakgrund av de
olika börsverksamheter som kan komma att omfattas av kravet anser
emellertid regeringen att det inte i lagstiftningen bör bestämmas om en
gemensam extern disciplinnämnd skall inrättas eller om disciplinnämnd i
stället skall finnas inom organisationen hos varje enskild börs. Detta bör
vara en fråga för respektive börs att avgöra, varvid givetvis två eller flera
börser kan gå samman och bilda ett gemensamt organ för hanteringen av
disciplinärenden.
Även minimikraven på hur ett sådant disciplinorgan (disciplinnämnd)
skall vara sammansatt bör anges i lag. Detta säkerställer att nämnden får
den kompetens som krävs för prövning av de ärenden som den skall
hantera. Som utgångspunkt bör gälla att nämnden skall bestå av fem
ledamöter och att ordföranden och vice ordföranden skall vara lagfarna
domare med stor erfarenhet. Dessutom bör i nämnden finnas minst två
personer som är väl insatta i förhållandena på värdepappersmarknaden.
Har dessa en väldokumenterad sakkunskap om de delar av
värdepappersmarknaden som börsens verksamhet ligger inom torde detta
krav som regel vara uppfyllt. I övrigt bör det lämnas till respektive börs
att avgöra hur nämnden skall vara sammansatt. Självfallet bör det inte
finnas någonting som hindrar att en börs ställer ytterligare krav på
kompetens hos nämndens ledamöter än de som avses följa direkt av
lagens krav eller att nämnden kan bestå av flera personer än det angivna
minimiantalet.
Ledamöterna i nämnden bör utses av börsen. För att inte nämndens
integritet skall kunna sättas i fråga bör detta emellertid ske på ett sätt som
garanterar ledamöternas självständighet. Finansinspektionen bör därför
ges inflytande över hur valet av ledamöter går till. Detta kan ske genom
att inspektionen, efter vidaredelegation från regeringen, får en
föreskriftsrätt som omfattar sådana frågor. Inspektionen bör bl.a. kunna
föreskriva att ledamöterna skall utses av bolagsstämman eller att
inspektionen skall ges tillfälle att yttra sig över eller godkänna förslag om
utseende av ledamöter. Eftersom föreskriftsrätten är generell anser
regeringen, till skillnad från Sveriges Aktiesparares Riksförbund, att det
inte bör finnas några restriktioner för Finansinspektionen att meddela de
föreskrifter den finner lämpliga. Genom att inspektionen på detta sätt ges
inflytande över nämndens sammansättning säkerställs nämndens
trovärdighet. Det finns inte något behov av att, som VPC föreslagit, gå
längre och kräva att en del av ledamöterna skall utses av regeringen eller
av något annat fristående organ.
För att undvika risken för att disciplinnämndens ledamöter hamnar i
intressekonflikter eller misstänks för att ta otillbörliga hänsyn samt för att
markera nämndens självständighet i förhållande till börsen bör urvalet av
tänkbara ledamöter begränsas. Regeringen anser därför, till skillnad från
Riksgäldskontoret, att personer med nära koppling till börsen eller ett
företag som äger ett kvalificerat innehav i börsen inte bör få delta i
nämnden. Sålunda bör alla som är anställda av börsen eller ett företag
med ett kvalificerat innehav vara uteslutna som ledamöter. Detsamma
bör gälla sådan personer som mer stadigvarande utför uppdrag för
börsens eller en kvalificerad ägares räkning. Till denna kategori räknas
först och främst styrelseledamöter och suppleanter i styrelsen. Även
börsens eller ett nu avsett ägarföretags externa revisorer bör räknas dit.
Om någon mer regelbundet anlitas av börsen eller en kvalificerad ägare
som expert, t.ex. i ekonomiska eller juridiska frågor, bör inte heller en
sådan person kunna ingå i disciplinnämnden. Det nu sagda bör emellertid
inte utesluta personer som för närvarande är ledamöter i en
disciplinnämnd från möjligheten att ha kvar detta uppdrag, såvida de inte
diskvalificeras från att vara ledamöter i nämnden av någon annan
anledning än att de ingår i den nuvarande disciplinnämnden. Något
enstaka uppdrag från börsen eller ägaren bör inte heller utesluta en
person från att vara ledamot i nämnden. Sveriges Aktiesparares
Riksförbund menar i denna del att även omfånget och arten av ett enstaka
uppdrag bör beaktas vid bedömningen. Enligt regeringens uppfattning
bör emellertid endast sådana uppdrag som genom sin varaktighet innebär
att en person har en nära anknytning till börsen i sig utesluta denne från
att bli ledamot. Om någon haft ett enstaka men ovanligt omfattande
uppdrag för en börs bör detta således inte automatiskt leda till att denne
inte kan vara ledamot i disciplinnämnden. Det kan understrykas att det
ligger i börsers eget intresse att utse personer som har gott rykte.
För att minska risken för intressekonflikter föreslogs i promemorian att
inte heller personer med anknytning till emittenter och medlemmar skulle
kunna bli ledamöter. Regeringen instämmer i uppfattningen att ett sådant
förbud går onödigt långt och att det skulle riskera att försvåra
rekryteringen av lämpliga personer till disciplinnämnden. Det finns i
stället skäl att överväga det alternativ som anvisats av vissa
remissinstanser, nämligen att det införs generella jävsregler som hindrar
uppkomsten av jävssituationer. En sådan lösning öppnar större möjlighet
för börserna själva att ange vilka krav som bör ställas på ledamöterna.
Lämpligheten av att en person ingår som ledamot i flera nämnder får
därvid övervägas från fall till fall. Något allmänt förbud mot deltagande i
flera nämnder bör således inte ställas upp.
Bestämmelser om jäv finns i bl.a. 11 och 12 §§ förvaltningslagen
(1986:223). Lagen gäller förvaltningsmyndigheters handläggning av
ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. I praxis
har förvaltningslagens jävsbestämmelser dessutom ansetts vara analogt
tillämpliga beträffande disciplinnämnden hos Sveriges Advokatsamfund
(se NJA 1995 s. 119). Även om grunden för den handläggning som sker
vid Advokatsamfundets disciplinnämnd är delvis annorlunda än den som
gäller för motsvarande nämnder hos börser kan det vara lämpligt att söka
ledning i förvaltningslagens jävsbestämmelser.
Dessa bestämmelser innebär i huvudsak följande. Den som deltar i
handläggningen av ett ärende är jävig om saken angår honom själv eller
någon närstående eller om ärendets utgång kan förväntas medföra
synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående.
Detsamma gäller vid ställföreträdarskap för den som har ett sådant
intresse i saken. Jäv föreligger också i vissa fall om den som deltar i
handläggningen har deltagit i den slutliga handläggningen av ärendet när
detta prövats av en lägre instans (tvåinstansjäv). Vidare föreligger jäv om
den som deltar i handläggningen fört talan som ombud eller mot
ersättning biträtt någon i saken. Slutligen föreligger jäv om det i övrigt
finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för
personens opartiskhet i ärendet. Den som är jävig får inte delta i
handläggningen. Undantag gäller vid åtgärder som inte någon annan kan
vidta utan oskäligt uppskov. Om en person känner till att det föreligger
jäv, skall han själv ge det till känna. Myndigheten skall snarast besluta i
jävsfrågan, om personen inte har ersatts av någon annan. Enligt
huvudregeln får den som jävssituationen gäller inte delta i
handläggningen av jävsfrågan. Om myndigheten inte är beslutför utan
honom och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov får han
dock delta i denna prövning. I de fall där frågan om opartiskhet
uppenbarligen saknar betydelse utgör jäv inte något hinder för en person
att delta i handläggningen.
De jävsregler som finns i förvaltningslagen bör – i tillämpliga delar –
kunna användas även för de disciplinnämnder som inrättas vid börser.
Detta kan ske genom en hänvisning till förvaltningslagens
jävsbestämmelser.
För ledamöter i en disciplinnämnd bör utgångspunkten vara att dessa
själva skall anmäla när en jävssituation föreligger. Naturligtvis bör
nämnden även pröva frågan om den som är föremål för granskning
framför en jävsinvändning. Det saknas skäl att införa en möjlighet att
överklaga ett beslut av en disciplinnämnd i en jävsfråga. Som påpekats i
tidigare sammanhang är det av väsentlig vikt att ledamöterna har gott
omdöme. Det får därför förutsättas att de självmant väcker frågan när det
finns anledning att anta att jäv föreligger. Om en ledamot inte ger
tillkänna att jäv föreligger, trots att han måste vara medveten om det, bör
detta normalt leda till att han entledigas från sitt uppdrag.
Vid Stockholms fondbörs utreds disciplinärenden inom ramen för
börsens löpande verksamhet. När utredningen avslutats, avgör
börschefen om ärendet skall hänskjutas till disciplinkommittén för
prövning. Även utredningen av ett disciplinärende och bedömningen av
om ärendet skall prövas av disciplinnämnden måste skötas på ett sätt som
är ägnat att inge förtroende för börsens verksamhet. Detta kan
säkerställas genom att det ställs krav på hur handläggningen skall ske.
Sådana detaljregler behöver inte föras in i lag utan kan lämpligen
hanteras i föreskrifter som regeringen eller, efter bemyndigande,
Finansinspektionen meddelar. Härigenom kan kraven på ett rimligt och
flexibelt sätt anpassas till hur verksamheten vid varje enskild börs är
organiserad och till den framtida utvecklingen inom börsområdet. I de
tänkta föreskrifterna kan uppställas krav som tillgodoser att utredningen
av disciplinärenden sker under objektiva former. Vidare kan föreskrivas
hur och av vem disciplinärenden kan aktualiseras hos disciplinnämnden.
En möjlighet kan vara att ge emittenter eller börsmedlemmar rätt att
påkalla nämndens prövning av ett ärende. I föreskrifterna kan också
ställas krav på att disciplinnämnden – när det finns skäl till det – begär
komplettering av utredningen eller inhämtar upplysningar från
exempelvis Finansinspektionen. Också andra frågor rörande
handläggningen av disciplinärenden, än de som nu nämnts som exempel,
bör kunna tas med i föreskrifterna.
Det kan tänkas att börsernas egen reglering av hur disciplinärenden
skall hanteras uppfyller de krav som inspektionen anser bör gälla. I
sådana fall torde det vara överflödigt att inspektionen samtidigt utfärdar
föreskrifter. Föreskriftsrätten bör därför utformas som en möjlighet, men
ingen skyldighet, för inspektionen att meddela föreskrifter.
Även behandlingen av börsmedlemmarna har – av väsentligen samma
skäl som för emittenter – betydelse för förtroendet för en börs.
Disciplinkommittén vid Stockholms fondbörs handlägger emellertid
enbart disciplinärenden som rör emittentkretsen. Ärenden som rör
börsmedlemmar handläggs i stället av börsstyrelsen. Visserligen följer av
LBC – i dess nuvarande lydelse – att börsmedlemmar måste stå under
tillsyn av
Finansinspektionen eller, vad gäller utländska företag, motsvarande
myndighet i företagets hemland. Om en medlem bryter mot börsens
regler, torde detta därför normalt rapporteras till Finansinspektionen som
kan vidta åtgärder mot medlemmen. Även i sådana fall är det emellertid
börsen som beslutar om ärendet skall rapporteras till inspektionen eller
inte. Det finns därför skäl att låta börsens disciplinfunktion omfatta även
överträdelser som börsmedlemmar gör sig skyldiga till i denna egenskap.
I de nämnda föreskrifterna finns möjlighet att ålägga disciplinnämnden
att inhämta upplysningar från Finansinspektionen, innan ett ärende som
avser en börsmedlem som står under inspektionens tillsyn avgörs.
Nämnden får på så vis en möjlighet att väga in uppgifter som
inspektionen har tillgång till i sin bedömning av ärendet. Detta kan också
minska risken för motstridiga bedömningar i de fall där det kan bli
aktuellt med ingripanden från både nämnden och inspektionen. Som
exempel kan nämnas att disciplinnämnden överväger uteslutning av en
börsmedlem samtidigt som Finansinspektionen har att ta ställning till om
medlemmen skall få behålla sitt tillstånd att bedriva värdepappersrörelse.
Det kan i detta sammanhang dessutom pekas på att inspektionen ges
möjlighet att i vissa fall lämna sekretessbelagda uppgifter till en börs, om
uppgifterna behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt LBC eller annan lagstiftning (se avsnitt 7).
I disciplinnämndens funktion skall inte ingå att överpröva beslut som
fattas av börsens styrelse, organ under denna eller anställd. Nämndens
verksamhet bör därför endast avse prövning av rena disciplinärenden,
dvs. ärenden där en emittent eller en börsmedlem uppsåtligen eller av
oaktsamhet överträtt författningsbestämmelser eller börsens eget
regelverk. Ärenden av t.ex. administrativ karaktär som berör en emittent
eller börsmedlem bör således även i fortsättningen ligga utanför börsens
disciplinhantering.
En allmän utgångspunkt vid prövningen av om det är fråga om ett
disciplinärende eller ett administrativt ärende bör vara orsaken till att
ärendet aktualiserats. Uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av
börsens egna regler bör i allmänhet ses som ett disciplinärende. Det bör
dock inte vara ett ovillkorligt krav att varje sådan förseelse skall behöva
underställas nämnden. Mindre förseelser bör liksom för närvarande
kunna lösas under hand genom kontakter mellan börsen och den som
överträtt föreskriften utan att nämnden skall behöva kopplas in. Om
förseelsen inte framstår som helt obetydlig, bör ärendet emellertid
aktualiseras hos nämnden.
En annan omständighet som bör tillmätas betydelse vid bedömningen
är om någon bestämd grupp eller marknaden som helhet kan antas ha
lidit skada av att bestämmelsen inte iakttagits. Bristande eller felaktig
information till marknaden om något förhållande som är ägnat att i inte
endast obetydlig omfattning påverka kursen på ett finansiellt instrument
kan anföras som exempel på när skada som regel får anses föreligga.
Till gruppen administrativa beslut, som alltså inte skall prövas av
disciplinnämnden, kan räknas alla beslut som meddelas till följd av
ansökningsförfaranden. Hit hör också beslut om avregistrering av
finansiella instrument på grund av bristande marknadsförhållanden eller
för att en emittent hamnat på obestånd. I samtliga nu nämnda fall är det
inte fråga om en sanktion typiskt sett utan beslutet grundas på att det
finansiella instrumentet, emittenten eller medlemmen inte längre
uppfyller villkoren för anslutning till en börs.
De påtryckningmedel en börs kan använda i administrativa ärenden bör
inte leda till att ärendet betraktas som ett disciplinärende. En börs bör
exempelvis vara oförhindrad att förelägga någon vid påföljd av
avregistrering att inkomma med uppgifter om ägarspridning av bolagets
aktier eller uppgift om storleken av eget kapital för att kunna bedöma
bolagets ekonomiska ställning utan att disciplinnämnden skall behöva
kopplas in.
Av rättssäkerhetsskäl bör det så långt som möjligt i förväg klargöras
om ett ärende har karaktären av ett disciplinärende eller av ett
administrativt ärende. Med hänsyn till att börsverksamhet kan
organiseras och bedrivas på så olika sätt är det emellertid varken lämpligt
eller möjligt att exakt definiera dessa begrepp i lagtexten. Det bör i stället
ankomma på varje börs att i sina regler och avtal med emittenter och
medlemmar ange under vilken kategori olika typer av ärenden skall
hänföras. Med anledning av vad PMI anfört kan nämnas att innehållet i
avtalen och reglerna därigenom får en avgörande betydelse för frågan om
ansvarsfördelningen mellan börsstyrelsen och disciplinnämnden.
Tillsammans med Finansinspektionens föreskrifter om disciplinnämnd
klargörs på så sätt även de befogenheter börsstyrelsen har när det gäller
befattningen med disciplinärenden.
Det bör givetvis, som Sveriges Aktiesparares Riksförbund framfört,
ingå i den prövning en disciplinnämnd gör att bedöma om det är fråga
om ett disciplinärt ärende eller inte. Det är emellertid styrelsen för
respektive börs, eller vissa fall Finansinspektionen, som avgör vilka
ärenden som skall föras till nämnden. Börsen själv har således stort
inflytande över hur gränsen skall dras mellan disciplinärenden och övriga
ärenden. Det skulle skapa en onödig administration att, som förbundet
synes vara inne på, kräva att alla ärenden, oavsett till vilken kategori de
hör, skall föras till nämnden för prövning av om ärendet har disciplinär
karaktär. Finansinspektionens bör emellertid i sin tillsynsverksamhet
över börser bevaka att utredningsvärda fall kommer under nämndens
prövning.
Kravet på en disciplinnämnd bygger på antagandet att en börs normalt
bör ha en sådan funktion inom sin organisation. Det kan emellertid
förekomma att verksamheten är sådan att det inte finns något egentligt
behov av en särskild disciplinnämnd. Så kan vara fallet om börsens
huvudsakliga funktion består i att tillhandahålla marknaden information
om de avslut som sker vid handel med vissa finansiella instrument. I
sådana fall bör det finnas ett utrymme för Finansinspektionen att kunna
medge dispens från kravet på en disciplinnämnd. Detta bör emellertid ske
endast i undantagsfall och bör därför uttryckas på så sätt att inspektionen
får efterge kravet, om det finns särskilda skäl.
Till skillnad från vad som föreslagits för börser ser regeringen inte
några starka skäl för att införa ett krav på disciplinnämnd för
clearingorganisationer. Det avgörande vid clearingverksamhet är att
deltagarna fullgör sina förpliktelser, dvs. erlägger likvid eller fullgör
leverans av finansiella instrument, samt att tillräckliga säkerheter ställs
för de åtaganden som görs. Detta kan lösas på annat sätt än genom en
disciplinnämnd. Det finns därför inte, som VPC föreslagit, anledning att
kräva en sådan nämnd även hos clearingorganisationer.
Enligt LBC kan auktorisation även sökas som auktoriserad
marknadsplats. Bestämmelserna om denna särskilda auktorisationsform
har införts för att skapa flexibilitet när det gäller de närmare formerna för
verksamhetens bedrivande (prop. 1991/92:113 s. 108). En auktoriserad
marknadsplats skall kunna drivas under något enklare former än en börs.
Främst med hänsyn härtill bör det inte i lagstiftningen ställas krav på att
även auktoriserade marknadsplatser skall ha en särskild disciplinfunktion
inom sin organisation.
Försäkringsförbundet anser att en disciplinnämnd även skulle kunna
vara betydelsefull på obligationsmarknaden, t.ex. som skiljenämnd i
tvister mellan placerare och emittenter. Även om denna åsikt kan ha skäl
för sig finns det enligt regeringens uppfattning inte anledning att i detta
sammanhang överväga denna fråga.
Regeringen ser inte, till skillnad från VPC, någon intressekonflikt i att
disciplinnämndens verksamhet finansieras direkt av börsen. I praktiken
innebär en sådan ordning att verksamheten indirekt kommer att
finansieras av medlemmar och emittenter genom de avgifter dessa
betalar. Ett system där marknadens aktörer direkt finansierar nämndens
verksamhet skulle bli komplicerat och kostnadskrävande, eftersom det
bl.a. skulle krävas en fullständig kontroll av vilka som varit verksamma
under ett år på börserna (jfr SOU 1989:72, del 2, s. 131).
Särskilda regler för företag med ett kvalificerat innehav i börser,
auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer
I de fall då en börs är dotterföretag till ett annat företag kan det uppstå
särskilda problem från integritetssynpunkt. Är moderföretaget ett
aktiebolag kan ifrågasättas om det inte borde finnas ett förbud för börsen
att inregistrera eller notera bolagets aktier eller andra finansiella
instrument som det emitterat. En sådan drastisk åtgärd skulle emellertid –
med det begränsade urval av börser som finns i Sverige – innebära att
moderföretaget tvingades inregistrera eller notera sina aktier eller andra
finansiella instrument vid en utländsk börs. Särskilda problem skulle
uppkomma om ett aktiebolags aktier är föremål för handel vid en svensk
börs, innan ett moder – dotterföretagsförhållande uppstår mellan bolaget
och börsen. En sådana situation kan bli en realitet om Fondbörsen blir ett
dotterbolag till OM Gruppen. Om moderföretaget i de nu avsedda
situationerna tvingas bort från den svenska börsen skulle detta innebära
olägenheter för aktieägarna. Därtill kommer att en sådan åtgärd kan
tyckas gå stick i stäv med allmänna strävanden att attrahera finansiell
verksamhet till Sverige. Nu nämnda omständigheter talar för att ett
moderföretags aktier eller andra finansiella instrument bör få handlas vid
en börs som drivs av ett dotterföretag.
De bestämmelser om disciplinhanteringen som här föreslagits skall
vara en garanti för att börsens disciplinnämnd agerar med självständighet
även gentemot ett moderföretag. Det behöver därför inte befaras att
nämnden särbehandlar ett moderföretag eller andra företag med ett
kvalificerat innehav i en börs i förhållande till andra emittenter och
medlemmar. Det bör emellertid säkerställas att större ägares eventuella
överträdelser av börsreglerna verkligen kommer under nämndens
prövning. Detta kan ske genom att Finansinspektionen ges en uttrycklig
rätt att initiera sådana ärenden och att disciplinnämnden har en skyldighet
att pröva dessa.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund menar att även kunder och
investerare, utöver Finansinspektionen, bör ges rätt att initiera ärenden
hos en disciplinnämnd. Det kan först konstateras att Finansinspektionens
rätt att initiera ärenden endast kommer att omfatta ett mindre antal
företag. Initiativrätten är motiverad av de särskilda risker för
intressekonflikter som finns när ärendet gäller företag som är
kvalificerade ägare i en börs. Enligt regeringens uppfattning skulle det
bära för långt att ge även andra än inspektionen en laglig rätt att initiera
ärenden. Den som anser att ett ärende bör komma under nämndens
prövning kan i stället göra börsen eller Finansinspektionen uppmärksam
på de omständigheter som denne anser motivera ett disciplinärt
ingripande. Det är därefter börsens eller Finansinspektionens sak att
avgöra om ett ärende bör initieras hos nämnden eller inte. Om en börs
anser att det bör finnas utvidgade möjligheter att initiera ärenden hos
disciplinnämnden, kan den dessutom införa bestämmelser om detta i sitt
eget regelverk. Initiativrätten kan också utvidgas genom att
Finansinspektionen meddelar föreskrifter om detta.
För att Finansinspektionen skall kunna ta ställning till om ett ärende
skall föras till disciplinnämnden eller inte bör inspektionen ha tillgång till
ett bra beslutsunderlag. För närvarande följer av inspektionens
föreskrifter och villkoren i inregistrerings- och noteringsavtalen vid
Stockholms fondbörs att de emittenter som har sina fondpapper
inregistrerade eller noterade där skall lämna information till Fondbörsen
om bl.a. förhållanden som har betydelse för kursen på fondpapperen. För
företag som äger ett kvalificerat innehav i börser bör väsentlig
information som rör företagens förhållanden även lämnas till
Finansinspektionen. Det skulle naturligtvis kunna övervägas att ålägga
sådana ägare att lämna informationen direkt till inspektionen. Det är
emellertid inte givet att kvalificerade ägare i börser står under tillsyn av
inspektionen. Eftersom nu avsedd information redan enligt nuvarande
regler skall lämnas till börsen är det därför enligt regeringens uppfattning
mer naturligt att det införs ett krav i LBC på att börsen omedelbart skall
vidarebefordra informationen till Finansinspektionen, om den rör ett
företag som äger ett kvalificerat innehav i börsen. Rollfördelningen
mellan Finansinspektionen och börserna blir dessutom tydligare med en
sådan ordning. Det nu sagda fråntar givetvis inte börsen från
skyldigheten att vidta åtgärder mot en kvalificerad ägare, om det finns
skäl för det. Om företaget bryter mot villkoren i exempelvis
inregistreringskontraktet åligger det således börsen att ta upp en
diskussion med företaget om detta och, såvida det inte handlar om en
överträdelse av ringa karaktär, se till att ärendet hamnar hos
disciplinnämnden för prövning.
Det bör också införas en möjlighet för Finansinspektionen att begära
information direkt från ett företag som har ett kvalificerat innehav i en
börs. En rätt för Finansinspektionen att begära upplysningar från ett
företag med ett kvalificerat innehav i en börs gör det möjligt för
inspektionen att bl.a. stickprovsvis kontrollera om företaget har fullgjort
sin skyldighet att lämna information om förhållanden som kan påverka
kursen på dess fondpapper. Dessutom blir det enklare för inspektionen att
begära kompletterande upplysningar från företaget, om den information
som börsen lämnat vidare till inspektionen ger anledning till det.
I detta sammanhang bör även bestämmelsen i 10 kap. 4 § LBC beaktas.
Bestämmelsen ger Finansinspektionen rätt att besluta att handeln med ett
visst finansiellt instrument skall stoppas om börsen, trots att sådan
skyldighet föreligger, inte beslutat om handelsstopp. Den information
inspektionen får från en börs och som rör en ägare med ett kvalificerat
innehav i börsen ger inspektionen bättre möjligheter att besluta om
handelsstopp, om informationen ger anledning till det.
7 Marknadsövervakning och sekretess
Regeringens förslag: Regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen ges rätt att meddela närmare föreskrifter om hur
marknadsövervakningen vid en börs eller en auktoriserad
marknadsplats skall bedrivas. Motsvarande föreskriftsrätt införs för
marknadsövervakning vid handel som organiseras av ett
värdepappersinstitut. Det införs en skyldighet för börser att ge
Finansinspektionen terminalåtkomst från egna lokaler till börsernas
marknadsövervakningssystem, om inspektionen begär det.
Utan hinder av sekretess får Finansinspektionen lämna uppgifter i
ett tillstånds- eller tillsynsärende till en börs.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringen förslag,
utom vad avser kravet på att även värdepappersinstitut som organiserar
handel med finansiella instrument skall övervaka handeln och
kursbildningen. Frågan om rätt för Finansinspektionen att utnyttja
börsers och auktoriserade marknadsplatsers
marknadsövervakningssystem berörs inte i promemorian.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen och OM anser att
föreskriftsrätten bör omfatta även marknadsövervakning vid handel
genom ett värdepappersinstitut (OTC-handel) och vid
clearingverksamhet. Vidare anser inspektionen att den bör ges laglig rätt
till s.k. direktuppkoppling mot de marknadsövervakningssystem som
börserna använder sig av samt att detta bör bekostas av börserna.
Finansinspektionens förslag (om tillgång till börsers system för
marknadsövervakning): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som getts tillfälle att
yttra sig över Finansinspektionens förslag, däribland Stockholms
fondbörs, OM och PMI, tillstyrker att inspektionen får terminalåtkomst
till börsernas marknadsövervakningssystem. De ifrågasätter emellertid
behovet av att införa en sådan bestämmelse i lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet (LBC). Denna uppfattning delas av Svenska
Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen. Vidare motsätter
de sig att kostnaderna för uppkoppling m.m. skall bekostas av börserna.
OM anser dessutom att en börs inte bör kunna åläggas att utveckla eller
tillhandahålla marknadsövervakningssystem för andra marknader eller
finansiella instrument än de som förekommer vid den aktuella börsen.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund föreslår att det avdelas en särskild
åklagarresurs för handläggning av ärenden som rör insiderbrott och
otillbörlig kurspåverkan.
Skälen för regeringens förslag:
Marknadsövervakning
Börser skall enligt 4 kap. 2 § LBC övervaka att handeln och
kursbildningen vid den egna marknadsplatsen sker i överensstämmelse
med författning och god sed på värdepappersmarknaden. Denna
marknadsövervakning har bl.a. stor betydelse för möjligheterna att tidigt
kunna upptäcka och påbörja utredning om misstänkt insiderhandel eller
otillbörlig kurspåverkan. Marknadsövervakningen syftar också till att
kontrollera att emittenter och medlemmar följer de regler som gäller vid
en börs. Som exempel kan nämnas den informationsskyldighet som följer
av de avtal som ingås mellan Stockholms fondbörs och de bolag som har
sina fondpapper inregistrerade eller noterade där.
Finansinspektionen skall redan i samband med prövningen av
auktorisationsansökan granska hur börsen har tänkt att lösa sin
kursövervakande uppgift. Tillsyn av börsens kursövervakande funktion
skall ske fortlöpande (prop. 1991/92:113 s. 183).
Stockholms fondbörs och OM har egna system för
marknadsövervakning. Fondbörsen har bl.a. ett datorsystem som
indikerar onormala fluktuationer i aktiekurser eller omsättning.
Fondbörsen planerar att ersätta systemet med ett nytt i vilket även
onormala handelsmönster kan upptäckas. Marknadsövervakningen vid
Fondbörsen sker även på så sätt att uppgifter i bl.a. massmedia eller olika
informationssystem granskas och jämförs med den faktiska
kursutvecklingen. Vid misstankar om otillåten insiderhandel eller
otillbörlig kurspåverkan kontaktas Finansinspektionen.
En nära kontakt mellan börsernas marknadsövervakningsfunktioner
och Finansinspektionen är en förutsättning för att insiderövervakningen
skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Detsamma gäller för
utredningar om otillbörlig kurspåverkan enligt den lagstiftning som
trädde i kraft den 1 januari 1997. Svenska börser bör även i den
utsträckning som LBC och annan lagstiftning medger samarbeta med
utländska tillsynsmyndigheter och på begäran lämna uppgifter till dessa
(jfr 4 kap. 7 § LBC).
Det är viktigt att marknadsövervakningen vid börserna är anordnad på
ett ändamålsenligt sätt. Detsamma gäller för den handel som kan komma
att ske vid auktoriserade marknadsplatser. Utformningen av
övervakningen bör ske i nära samarbete mellan Finansinspektionen och
respektive marknadsplats. Även om så sker redan nu bör emellertid
regeringen eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen ges ett
uttryckligt inflytande över hur marknadsövervakningen skall bedrivas.
Detta kan ske genom att en föreskriftsrätt i dessa frågor införs.
Som närmare beskrivits i avsnitt 4 förekommer det att handel med
finansiella instrument organiseras av värdepappersbolag. Som exempel
kan nämnas InnovationsMarknaden IM AB (IM) som kan beskrivas som
en marknadsplats för aktier i små och medelstora tillväxtföretag. IM
bedriver både förmedlingsverksamhet och handel mot eget lager.
Sommaren 1997 var 14 bolag med ett genomsnittligt börsvärde av 8
miljoner kronor ”noterade” vid IM. Handeln sker genom att kunderna
lämnar sina order till IM per telefon eller genom brev. Dessutom
offentliggör IM information om köp-, sälj- och betalkurser samt om
omsättningen. Ett annat exempel är Aktietorget i Norden AB
(Aktietorget) som har tillstånd att bedriva förmedlingsverksamhet av
finansiella instrument. Aktietorget har träffat avtal med Fondbörsen om
att få använda SAX-systemet för den handel man organiserar. Vidare har
Finansinspektionen som villkor för rörelsetillståndet ställt krav på att
Aktietorget övervakar handeln och kursbildningen, dvs. har ett system
för marknadsövervakning. Det förekommer också att
värdepappersinstitut träffar avtal med bolag om att t.ex. hålla en
andrahandsmarknad i bolagens aktier. I allt större omfattning
förekommer det att instituten i sådana fall offentliggör köp- och
säljkurser samt senaste betalkurs för aktierna via internet. Dessutom
kommer sådan handel inom kort att inledas i Fondbörsens handelssystem
på den s.k. Nya Marknaden.
Den nu beskrivna utvecklingen har framför allt möjliggjorts av den
snabba utveckling inom IT-området som skett under senare år.
Utvecklingen har inneburit att det är möjligt för värdepappersinstitut att
till förhållandevis låga kostnader arrangera handel med finansiella
instrument på ett sätt som tangerar den verksamhet som bedrivs av
börser. Detta innebär också att enskilda investerare ges ett alternativ till
att handla på börs. Riskerna vid denna handel är emellertid ofta påtagliga
med hänsyn till bl.a. att likviditeten och genomlysningen normalt sett är
sämre än vad som är fallet vid börshandel. Detta ökar i sin tur riskerna
för insiderhandel och otillbörlig kurspåverkan. Ett grundläggande krav är
därför att institut som organiserar en regelbunden handel i finansiella
instrument har en marknadsövervakning som håller god kvalitet. Av det
skälet bör det i lagen införas ett uttryckligt krav på att
värdepappersinstitut skall övervaka handeln och kurssättningen om de
organiserar handel i ett visst finansiellt instrument. Om en börs har ett
marknadsövervakningssystem som täcker handel med samma finansiella
instrument bör det emellertid inte krävas att värdepappersinstitutet har
någon egen marknadsövervakning. I sådana fall är nämligen institutet
skyldigt att rapportera de avslut som görs för egen eller annans räkning
till börsen. Kravet på att värdepappersinstitut skall ha en
marknadsövervakning för handel som de organiserar bör – liksom
beträffande börser och auktoriserade marknadsplatser – kompletteras
med en rätt för regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen att meddela föreskrifter om denna övervakning.
Det har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte inspektionen bör
ges en föreskriftsrätt som också omfattar marknadsövervakning hos
clearingorganisationer. En sådan föreskriftsrätt skulle kunna vara av
intresse framför allt vid s.k. OTC-clearing, dvs. clearing av finansiella
instrument som inte är föremål för börshandel. Av de svenska
clearingorganisationerna är det endast OM som tillhandahåller en sådan
tjänst.
En första fråga är om det finns något behov av att ställa krav på att
även clearingorganisationer skall ha en marknadsövervakning. För
närvarande finns nämligen inte något uttryckligt sådant krav i
lagstiftningen. Detta torde sannolikt kunna förklaras med att de
finansiella instrument som clearas och avvecklas genom en
clearingorganisation normalt också är föremål för handel vid en börs.
Eftersom handeln i sådana fall omfattas av börsens
marknadsövervakning finns det inte skäl att kräva marknadsövervakning
även hos clearingorganisationen. Det förekommer emellertid också att
clearingorganisationer erbjuder clearing av skräddarsydda
derivatinstrument (s.k. tailor made clearing). Ofta är det i sådana fall
fråga om clearing av terminer, optioner eller andra derivatprodukter som
baseras på börshandlade finansiella instrument. Det kan nämnas att
nuvarande lagstiftning ålägger clearingorganisationer en omfattande
skyldighet att lämna information till Finansinspektionen (se t.ex. 11 kap.
1 § LBC och 18 § första stycket 6 insiderlagen [1990:1342]). Om Finans-
inspektionen av en börs uppmärksammats på onaturliga kursrörelser i ett
visst finansiellt instrument kan inspektionen således med utnyttjande av
sin frågerätt begära uppgifter från en clearingorganisation. Inspektionen
kan t.ex. efterfråga om det förekommit någon clearing av OTC-derivat
baserade på det ifrågavarande finansiella instrumentet. En sådan
förfrågan kan också aktualiseras genom uppgifter som inspektionen får
från ett värdepappersinstitut som organiserar handel med finansiella
instrument, eftersom även sådan handel i fortsättningen kommer att
omfattas av krav på marknadsövervakning. Eftersom inspektionen
således redan har goda möjligheter att begära information från
clearingorganisationer kan det inte anses vara motiverat att införa ett krav
på marknadsövervakning även vid OTC-clearing.
Finansinspektionen har även väckt frågan om att få en lagstadgad rätt
att använda sig av de marknadsövervakningssystem som börserna
utvecklar. De tre börserna ställer sig positiva till detta, under
förutsättning att de slipper stå för kostnaderna för en sådan
direktåtkomst.
Att börserna bygger upp system för sin marknadsövervakning som
fortlöpande anpassas till de förhållanden som råder vid respektive börs
och den utveckling som sker där är en förutsättning för att de skall kunna
uppfylla LBC:s krav på sådan övervakning. Det skulle vara förenat med
stora kostnader och tekniska problem att sätta upp ett fristående
marknadsövervakningssystem hos Finansinspektionen och löpande
anpassa detta i takt med den snabba utvecklingen på de finansiella
marknaderna. Det finns dessutom kostnadsfördelar för marknaden som
helhet med att låta inspektionen utnyttja befintliga system i stället för att
parallellt med dessa inrätta ett eget. Ett sådant system skulle ändå
indirekt komma att bekostas av marknadens aktörer genom de avgifter
som dessa betalar för Finansinspektionens tillsyn. Det kan dessutom inte
anses föreligga några hinder mot en direktåtkomst utifrån
integritetsaspekter. Sannolikt skulle detta också vara till fördel för
börserna genom den stärkande effekt det kan få för börsverksamheten,
vilket delvis återspeglas i börsernas remissvar i denna fråga. Regeringen
anser därför att Finansinspektionen bör ges rätt att utnyttja de
marknadsövervakningssystem som börserna enligt lag är skyldiga att ha.
Däremot finns det för närvarande inte några skäl att ge inspektionen en
sådan möjlighet när det gäller den övervakning av handel och
kursbildning som sker hos en auktoriserad marknadsplats eller ett
värdepappersinstitut.
Frågan om Finansinspektionens tillgång till börsernas
marknadsövervakningssystem måste emellertid hållas åtskild från frågan
om vilka krav som bör ställas på dessa system. Det är således inte
meningen att inspektionen skall kunna kräva att en börs utvecklar eller
köper in ett system som i första hand är speciellt anpassat för
inspektionens behov. Det ankommer i stället på respektive börs att
utifrån de generella krav inspektionen ställer upp själv välja formerna för
hur marknadsövervakningen skall ordnas och hur systemet skall
konstrueras. Detta gäller oavsett om börsen själv utvecklar systemet eller
köper ett system. Förslaget innebär således att Finansinspektionen ges
rätt att koppla upp sig mot de system som börserna själva har valt.
De kostnader som är förenade med Finansinspektionens anslutning till
systemen bör belasta inspektionen och inte börserna. Detta bör gälla
samtliga de merkostnader – både initiala och löpande – som är förenade
med anslutningen. I praktiken innebär detta att Finansinspektionens
kostnader för marknadsövervakning, på samma sätt som för närvarande,
kommer att finansieras genom de avgifter som banker,
värdepappersbolag och andra institut under tillsyn betalar till
inspektionen.
Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen har
med motiveringen att det är fråga om brottsbekämpning hävdat den
uppfattningen att finansieringen av insiderövervakningen bör ske över
statsbudgeten och inte genom avgifter från instituten. Föreningarna har
framfört denna synpunkt flera gånger i tidigare sammanhang (se prop.
1990/91:42 s. 107 och prop. 1995/96:215 s. 78 och 79). I samband med
de ändringar i insiderlagen som trädde i kraft den 1 januari 1997 intog
regeringen den ståndpunkten att det inte fanns anledning att ompröva hur
finansieringen av insiderövervakningen skall ske. Detta ställningstagande
gäller fortfarande.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund har väckt frågan om ökade
åklagarresurser för att förbättra möjligheterna till lagföring av
insiderbrottslighet. Denna begäran skall ses mot bakgrund av de
förhållandevis ringa antalet fällande domar för sådan brottslighet som
meddelats under de dryga 10 år som insiderlagstiftning funnits i Sverige.
Det kan först nämnas att regeringen i april 1995 beslutade om en
strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Strategin redovisades för riksdagen som inte hade
någonting att erinra mot den (skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25, rskr.
1994/95:412). Det övergripande målet med strategin är att minska den
ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som utgör en kraftig
förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet. En
huvudpunkt i strategin är dessutom att näringslivet måste ta ett ökat
ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom att
utveckla affärsetik och kontroll.
Anmälningar om insiderbrott lämnades före år 1998, efter viss
utredning från Finansinspektionen, som regel till
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, som ingick i Riksenheten mot
ekonomisk brottslighet. I huvudsak handlades också de gjorda
anmälningarna därefter vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål.
Den 1 januari 1998 inrättades en ny åklagarmyndighet,
Ekobrottsmyndigheten. Den nya myndigheten skall bl.a. svara för
åklagaruppgifter i fråga om ekobrottsbekämpning i de tre storstadslänen
och får avdelningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Myndigheten
skall under Riksåklagaren samordna ekobrottsbekämpningen också i
övriga delar av landet och kan på begäran ta över särskilt komplicerade
ekobrottsärenden därifrån. Detta innebär att de uppgifter som före
årsskiftet utfördes av Statsåklagarmyndigheten för speciella mål
övertagits av Ekobrottsmyndigheten (se prop. 1997/98:1, volym 3, s. 32
och skr. 1997/98:38). Myndigheten kommer att få nationella
stabsfunktioner för att bl.a. kunna få en bättre helhetsbild och bättre
möjligheter att kunna förutse utvecklingen på ekobrottsområdet.
Regeringen har i 1998 års budgetproposition föreslagit att
Ekobrottsmyndigheten ges de resurser som behövs för att uppfylla de
förväntningar som ligger bakom dess bildande. Innan den nya
myndighetens verksamhet har kommit i gång och hunnit utvärderas anser
regeringen att det inte finns anledning att tillskjuta ytterligare resurser
avsedda särskilt för bekämpning av insiderrelaterad brottslighet.
Sekretess
Enligt 8 kap. 5 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess
i Finansinspektionens tillstånds- och tillsynsverksamhet avseende bl.a.
värdepappersmarknaden. Sekretessen gäller uppgifter om affärs- eller
driftförhållanden hos den som inspektionens verksamhet avser, om det
kan antas att han lider skada om uppgiften röjs. Dessutom gäller
sekretessen uppgifter om ekonomiska eller personliga förhållanden för
annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med
den som inspektionens verksamhet avser.
I Finansinspektionens tillstånds- eller tillsynsverksamhet kan det
förekomma uppgifter som är av väsentlig betydelse även för den tillsyn
och övervakning som en börs har av emittenter och medlemmar. Som
exempel kan nämnas det fallet att inspektionen har inlett en utredning
rörande ett värdepappersbolag som ägs av ett bolag som har sina aktier
inregistrerade vid börsen. Uppgifterna i ett sådant ärende kan vara av den
arten att de, när de blir kända, påverkar kursen på moderbolagets aktier.
Det kan t.o.m. vara så att moderbolaget inte känner till de uppgifter som
omfattas av sekretess och därför inte kan fullgöra den
informationsskyldighet som följer av det inregistreringskontrakt eller
noteringsavtal som bolaget har ingått med börsen. För att börsen på ett
effektivt sätt skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt LBC finns det
mot nu nämnd bakgrund ett angeläget intresse av att börsen kan få
tillgång till uppgifter som omfattas av sekretess innan de blir offentliga.
Detta kan bl.a. vara värdefullt vid tillämpning av bestämmelsen om
handelsstopp i 10 kap. 1 § LBC.
För att en lättnad i en sekretessbestämmelse som skyddar uppgifter av
personlig art skall kunna ske krävs att behovet av offentlighet är så stort
att det uppväger det intrång i den enskildes integritet som lättnaden kan
komma att innebära (jfr prop. 1993/94:165 s. 52). En möjlighet för börser
att få tillgång till uppgifter som omfattas av sekretess hos
Finansinspektionen skulle förbättra möjligheterna för börser att fullgöra
sina skyldigheter enligt LBC. Detta är av betydelse inte bara för börsen i
fråga utan även för medlemmar och emittenter samt investerarna i stort.
En sådan möjlighet skulle också bidra till att upprätthålla förtroendet för
börsverksamheten. Till detta kommer att en lättnad i
sekretessbestämmelsen i praktiken skulle vara av begränsad omfattning.
Visserligen kan de uppgifter det är fråga om vara av känslig art men
enligt 2 kap. 8 § LBC gäller tystnadsplikt för de som är eller har varit
knutna till en börs. Uppgifter som inspektionen lämnar till en börs blir
därför inte offentliga i den bemärkelsen att börsen kan lämna dem vidare.
Det kan anmärkas att den som i strid med tystnadplikten röjer
sekretessbelagda uppgifter som erhållits från inspektionen gör sig skyldig
till brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Finansinspektionen bör således få en möjlighet att lämna uppgifter som
är sekretessbelagda enligt 8 kap. 5 § första stycket sekretesslagen till en
börs. Detta kan åstadkommas genom en ändring i den paragrafen. Det
bör understrykas att ändringen bör innebära en möjlighet för
inspektionen att lämna sådana uppgifter till en börs. Det är således
inspektionen som diskretionärt prövar om uppgifter skall lämnas ut eller
inte. Detta kan ske på eget initiativ från inspektionen eller efter förfrågan
från en börs. Börser bör däremot inte ha någon rätt att få ut
sekretesskyddade uppgifter
8 Börsmedlemskap
8.1 Bakgrund
Börsmedlemskap enligt lagen om börs- och clearingverksamhet
Enligt 3 kap. 1 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet
(LBC) får en börs som medlemmar ha endast Riksbanken och
värdepappersinstitut som bedriver kommissionsverksamhet,
förmedlingsverksamhet eller handel för egen räkning samt utländska
företag som har tillstånd att bedriva motsvarande verksamhet i sitt
hemland. För utländska företag som inte har sitt säte i ett land inom EES
krävs dessutom att de står under betryggande tillsyn i hemlandet. Ett
generellt krav på börsmedlemmar är att de har tillräckliga finansiella
resurser och att de även i övrigt är lämpliga att delta i handeln vid en
börs.
Utgångspunkten för bestämmelsen om vilka som kan antas som börs-
medlemmar är att dessa måste motsvara högt ställda krav på kompetens
och finansiella resurser. Om dessa krav är uppfyllda, är förutsättningarna
goda att de värdepappersaffärer som görs upp vid börsen kan fullföljas.
Detta skapar trygghet i handeln och är ett av skälen till att börsmedlems-
kretsen har begränsats till företag som driver vissa slag av
värdepappersrörelse, dvs. sådana företag som yrkesmässigt agerar som
mellanhänder på värdepappersmarknaden (se prop. 1991/92:113 s. 78).
Värdepappersmarknadskommittén (VMK) tog upp frågan om inte
icke-finansiella företag eller t.o.m. privatpersoner borde få bli
börsmedlemmar. Kommittén ansåg att åtminstone de större institutionella
investerarna skulle komma att utnyttja en sådan möjlighet, eftersom deras
handel därmed skulle bli billigare. Detta antagande byggde på att
anslutningsavgiften till börsen för denna kategori investerare bedömdes
bli lägre än summan av kostnaderna för courtage till mellanhänderna.
VMK bedömde att en sådan utveckling skulle komma att leda till att
kommissionshandeln skulle bli koncentrerad till ett färre antal banker och
fondkommissionsbolag, eftersom mellanhänderna skulle gå miste om en
stor och viktig inkomstkälla. Följden skulle enligt VMK bli en försämrad
konkurrens med risk för höga avgifter för courtage och försämrad
service. VMK menade att detta skulle komma att drabba främst
småkunderna. VMK menade också att allmänhetens förtroende för
börsverksamhet skulle kunna minska om aktörer som inte står under
tillsyn medges bli medlemmar vid en börs. De fördelar VMK såg med en
utvidgning av börsmedlemskretsen var främst att detta skulle innebära att
stora aktörer skulle komma att slippa courtage och att
anslutningsavgifterna till börsen skulle bli lägre genom att dessa
fördelades på ett större antal medlemmar.
Om aktörer som inte står under tillsyn skulle tillåtas bli
börsmedlemmar ansåg VMK en prövning av kompetensen även hos
sådana aktörer vara nödvändig. VMK menade att denna prövning i
sådana fall borde ankomma på börsens styrelse. En annan förutsättning
enligt VMK var att medlemmarna har en god ekonomi, eftersom detta
ökar säkerheten om att genomförda affärer verkligen blir av. VMK
menade att detta krav är särskilt betydelsefullt i de fall där börsen inte
samtidigt tillhandahåller någon clearingfunktion. Ett sådant krav skulle
också minska osäkerheten om prisbildens tillförlitlighet. VMK ansåg att
fondkommissionärer uppfyller detta krav. Vad gäller övriga investerare
ansåg emellertid VMK att det skulle bli ett visst utrymme för godtycke
om det i lagen bara anges att medlemmar skall ha viss kompetens och
solvens. Till detta kom enligt VMK att det skulle vara lättare att
upprätthålla allmänhetens förtroende för börsverksamhet om
medlemskretsen begränsades till fondkommissionärer, eftersom dessa
stod under tillsyn av dåvarande bankinspektionen. Kommittén föreslog
därför att endast fondkommissionärer skulle få bli börsmedlemmar
(SOU 1989:72, Del 1, s. 350–352).
I den proposition som ligger till grund för LBC uttalade föredragande
statsrådet att han inte var främmande för att göra börsmedlemskapet
öppet även för andra aktörer än sådana som har
värdepappersrörelsetillstånd, förutsatt att dessa uppfyllde nödvändiga
krav i fråga om bl.a. kompetens och finansiella resurser. Det
konstaterades emellertid att detta avvek från vad som var normalt
utomlands och att det därför skulle kunna inverka menligt på det
internationella börssamarbetet. Bedömningen blev därför att den
internationella utvecklingen borde avvaktas innan det öppnades möjlighet
för icke-finansiella investerare att bli medlemmar vid börser i Sverige
(prop. 1991/92:113 s. 79). I samband med att ändringar gjordes i bl.a.
LBC vid genomförandet av investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG)
konstaterades att någon tydlig attitydförändring inte hade skett utomlands
och att det därför inte fanns skäl att ompröva det tidigare
ställningstagandet (prop. 1994/95:50 s. 119). Den nya börslagstiftningen
var då bara drygt ett och ett halvt år gammal.
Clearingmedlemskap och kontoförande institut
När LBC infördes var farhågorna om att det internationella samarbetet
skulle kunna försvåras inte lika starka när det gäller clearingverksamhet.
Det ansågs därför inte finnas skäl att begränsa medlemskretsen på samma
sätt som för börser (prop. 1991/92:113 s. 128). I stället föreskrevs att alla
som hade en betryggande kapitalstyrka och som i övrigt bedömdes vara
lämpliga att delta i clearingen hos en clearingorganisation skulle kunna
antas som clearingmedlemmar. Lagregleringen av clearingverksamhet
utvidgades väsentligt år 1996 bl.a. till att omfatta fler verksamheter och
alla typer av finansiella instrument samt betalningar. I samband därmed
skärptes också de krav som ställs på clearingorganisationer och dess
medlemmar. De skärpta kraven för clearingmedlemskap innebär dock i
sig inte att den krets som får tillåtas delta i clearingverksamhet för egen
räkning begränsades. Liksom tidigare är det tillräckligt att de allmänna
kraven för clearingmedlemskap är uppfyllda. De krav som nu gäller
innebär att medlemmar skall ha en betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra tekniska system och även i övrigt vara
lämpliga att delta i clearingverksamheten hos den clearingorganisation
där medlemskap söks (8 kap. 6 § LBC). Deltagande i clearingverksamhet
för annans räkning får emellertid endast medges svenska och utländska
clearingorganisationer, centrala värdepappersförvarare samt Riksbanken
och sådana institut eller företag som kan bli börsmedlemmar (8 kap. 7 §
LBC).
Tidigare krävdes att kontoförande institut stod under tillsyn av
Finansinspektionen. Enda undantagen var Riksbanken och
Riksgäldskontoret som fick vara kontoförande institut inom sina
respektive verksamhetsområden.
Bestämmelserna för kontoförande institut ändrades den 1 april 1996
och anpassades till de regler som gäller för clearingmedlemskap. Alla
företag som uppfyller de grundläggande kraven på finansiella resurser,
kompetens, organisation och säkra tekniska system får bli kontoförande
institut för egen räkning. Rätt att vidta registreringsåtgärder för annans
räkning får emellertid bara ges till svenska eller utländska
clearingorganisationer eller centrala värdepappersförvarare eller sådana
finansiella företag som får vara medlemmar vid en börs. En annan
ändring var att prövningen av vilka som skall ha rätt att vara
kontoförande institut fördes över från Finansinspektionen till
Värdepapperscentralen.
Vid remissbehandlingen av det förslag som låg till grund för
lagändringarna år 1996 framfördes av vissa remissinstanser den
uppfattningen att endast värdepappersinstitut borde få godkännas som
kontoförande institut. Vidare betonades vikten av att clearingmedlemmar
står under övervakning. I motiven ifrågasattes emellertid om det var
lämpligt att i den svenska lagstiftningen ställa krav på att kontoförande
institut generellt skall stå under tillsyn. I stället ansågs att reglerna borde
utformas så att de på ett ändamålsenligt sätt, utan att säkerhetsaspekterna
efterges, kan möta utvecklingen på de finansiella marknaderna. En
ensamrätt för vissa särskilt angivna institut att bli kontoförande institut
eller clearingmedlemmar ansågs medföra nackdelar. Det bedömdes
finnas en uppenbar risk att detta skulle kunna leda till att sådana institut
på grund av den bristande konkurrensen inte skulle ges tillräckliga
incitament att anpassa verksamheten till marknadens förändringar och att
utveckla nya tekniker och produkter. Regleringen borde i stället enligt
motiven bidra till att förbättra konkurrensen och att öka den svenska
finansiella marknadens attraktivitet i ett internationellt perspektiv.
Dessutom framhölls att en särreglering som medför att vissa, särskilt
angivna institut, ges ensamrätt att uppträda som clearingmedlem eller
kontoförande institut skulle strida mot redan antagna principer för
clearingmedlemskap (prop. 1995/96:50 s. 94 och 95).
Den internationella utvecklingen inom börsområdet
Av avgörande betydelse för utvecklingen inom Europa har varit
antagandet av EG:s investeringstjänstedirektiv (93/22/EEG; ISD). Ett
utkast till direktivet presenterades redan år 1988. Vid den tidpunkten
kunde framför allt två kategorier av restriktioner identifieras i de
nationella rättsordningarna i Europa. Dels hade aktiebörserna som regel
monopol och det fanns ett tvång att göra aktieaffärer över börsen, dels
var handeln vid börserna förbehållen en liten exklusiv krets som
uteslutande bestod av nationella värdepappersföretag. ISD har bl.a.
inneburit att även vissa typer av utländska värdepappersföretag med säte
i ett land inom EES på ett icke-diskriminerande sätt måste ges möjlighet
att bli medlemmar vid eller på annat sätt få tillträde till nationella
reglerade marknader. Detta följer bl.a. av principerna om godtagande av
auktorisation i hemlandet (det s.k. europapasset) och av hemlandstillsyn,
vilka är två av de grundpelare som direktivet bygger på. De kategorier av
värdepappersföretag som måste ges möjlighet att delta direkt i handeln
vid en reglerad marknad är sådana som har tillstånd i sitt hemland att
driva kommissionsverksamhet eller handel för egen räkning. Enligt
direktivet kan tillträde till en reglerad marknad, exempelvis en börs, vara
villkorad av bl.a. att marknadens handelsregler, krav på kompetens och
bestämmelser om clearing och avveckling följs. Sådana krav får dock
inte vara diskriminerande mot utländska deltagare.
ISD har också betydelse för börsers möjligheter att erbjuda sina
tjänster i andra länder inom EES än det land där börsen bedriver sin
verksamhet. Av direktivet följer att börser får tillhandahålla tekniska
faciliteter utanför hemlandet och därigenom göra det möjligt för företag
att på distans delta i handeln vid börsen.
Vidare har den tekniska utvecklingen inneburit att flertalet börser har
övergett den traditionella golvhandeln till förmån för datoriserade
handelssystem. Stockholms fondbörs introducerade sitt datorbaserade
handelssystem SAX redan i slutet av 1980-talet. Detta i förening med
ändringar i de nationella lagstiftningarna har öppnat möjlighet till
gränsöverskridande handel. Denna utveckling har varit i högsta grad
påtaglig vid Stockholms fondbörs, där drygt en fjärdedel av börsens 49
medlemmar är s.k. fjärrmedlemmar.
Den tekniska utvecklingen har också bidragit till att det vuxit fram
olika former av datorbaserade handelssystem som enligt nationella regler
inte betraktas som börser. I USA ökar antalet handelssystem av den typ
som benämns Proprietary Trading System (PTS). Deltagande i den
handel som äger rum i dessa handelssystem är för närvarande förbehållet
värdepappersföretag och andra professionella aktörer på
värdepappersmarknaderna samt, i vissa fall, institutionella placerare. Det
har emellertid diskuterats att öppna möjlighet till direkthandel i sådana
handelssystem även för privatpersoner. Den snabba framväxten av PTS
har förklarats med framför allt två faktorer. För det första har den
tekniska utvecklingen minskat kostnaderna för att starta nya
datorbaserade handelssystem. Den andra faktorn är att dessa
handelssystem har tillkommit som en följd av de önskemål som finns hos
framför allt institutionella placerare.
Utanför USA har handelssystem av typen PTS än så länge varit av
begränsad betydelse. Ett exempel som kan nämnas är den brittiska
mäklarfirman Instinet som ägs av informationsföretaget Reuters. Instinet,
som inte är någon börs, bedriver en löpande datorbaserad handel med
aktier. Instinet är i sin tur börsmedlem vid 16 börser i Europa,
Nordamerika och Asien. Företaget blev under år 1996 fjärrmedlem vid
Stockholms fondbörs. Vid den handel som sker genom Instinet paras
affärerna först ihop (matchas) internt inom systemet. De order som inte
matchas i systemet läggs i stället ut som en köp- eller säljorder vid den
marknadsplats där aktien är noterad.
Ett utmärkande drag under senare år har också varit de institutionella
placerarnas allt större andel av börshandeln. De ökade möjligheterna till
handel över gränserna har inneburit att sådana placerare har kommit att
få stor betydelse på det internationella planet. Vid en ökad internationell
konkurrens mellan börser är således förmågan att kunna attrahera de
institutionella placerarna av stor betydelse.
I en artikel i OECD:s publikation Financial Market Trends (Nr 6,
November 1996) behandlas bl.a. de institutionella placerarnas betydelse
för de finansiella marknaderna. Det pekas på att stora institutionella
placerare i allt större utsträckning bygger upp egen kompetens inom sin
organisation för att kunna värdera aktier och andra värdepapper och för
att kunna delta direkt i handeln. Vidare hänvisas till två undersökningar
som nyligen genomförts i USA och Europa om de önskemål som finns
hos institutionella placerare. Enligt den amerikanska rapporten planerar
98 % av de större institutionella placerarna i USA att använda
handelssystem av typ PTS för sin aktiehandel. Enligt den europeiska
undersökningen har över 69 % av de tillfrågade institutionella placerarna
bedömt att de alternativa handelssystemen kommer att svara för mer än
10 % av den totala aktiehandeln år 2000. En av de slutsatser som dras i
den senare undersökningen är att de överväganden som institutionella
placerare gör vid sina affärer sällan kräver att affärerna verkställs snabbt.
En andra slutsats är att institutionerna i Europa i närmare hälften av sina
affärer använder sig av begränsade (limiterade) order, dvs. order som
innehåller en angiven mängd och ett angivet pris i ett handelssystem för
kontinuerlig handel men som inte behöver verkställas snabbt. Slutligen
framgår det att institutionerna tillmäter låga kostnader större betydelse än
att transaktionerna genomförs snabbt.
I artikeln görs också den bedömningen att det ökade inflytandet för och
ändrade beteendet hos institutionella placerare kan komma att minska
behovet av mellanhänder i handeln. De ändrade förutsättningarna har
redan, enligt artikeln, lett till att mellanhänderna har sänkt sina avgifter
för att kunna behålla marknadsandelar. En tänkbar utveckling som målas
upp är att institutionella placerare i allt högre grad kommer att vända sig
till alternativa handelssystem, dvs. handelssystem som inte är börser, för
att bl.a. minska sina transaktionskostnader. Detta skulle enligt artikeln
kunna öka pressen på reglerade marknadsplatser att öppna möjlighet för
andra än värdepappersföretag att bli medlemmar.
I Europa har det under senare år startats ett antal nya börser eller
liknande marknadsplatser som huvudsakligen tar sikte på aktier i
tillväxtföretag. Detta har till stora delar gjorts möjligt tack vare den
teknik som finns tillgänglig i dag. Som exempel kan nämnas Tradepoint
och Alternative Investment Market (AIM), som båda ligger i London.
Andra exempel är Nouveau Marché som startades av Parisbörsen år 1996
och Neuer Markt i Tyskland. I slutet av år 1996 startades EASDAQ, som
bl.a. ägs av värdepappersföretag och den amerikanska börsen NASDAQ.
EASDAQ ligger i Bryssel och beskriver sig som en paneuropeisk börs
som riktar sig till tillväxtföretag i främst Europa och Nordamerika. I
Sverige finns, som tidigare nämnts, bl.a. InnovationsMarknaden (IM)
och Aktietorget – som båda drivs med stöd av
värdepappersrörelsetillstånd – samt Stockholms Börsinformation (SBI).
Det har under lång tid ansetts vara en nationell angelägenhet att
bedriva börsverksamhet. Börserna i olika länder har oftast varit
medlemsägda och medlemsskap har varit förbehållet – i första hand –
värdepappersföretag men även banker. Det har med andra ord funnits en
ensamrätt för dessa institut att delta direkt i börshandeln. Detta har gällt
oavsett om handeln skett för egen eller för annans räkning. Även om det
fortfarande är ovanligt förekommer det emellertid numera utomlands att
andra än värdepappersföretag och banker har möjlighet att bli
medlemmar vid en börs. Det kan nämnas att institutionella placerare
deltar direkt i handeln vid bl.a. Londonbörsen och Amsterdambörsen.
Som ett annat exempel kan nämnas Tradepoint, som är en erkänd börs i
Storbritannien och en reglerad marknad i ISD:s mening. Den handel som
bedrivs där är öppen för de traditionella professionella mellanhänderna
men även för fondförvaltare. Ett krav för att fondförvaltare skall ges
tillträde är emellertid att dessa står under tillsyn av IMRO, som är en s.k.
självreglerande organisation i Storbritannien, eller av motsvarande
tillsynsmyndighet i annat land. Handeln vid Tradepoint sker i ett
automatisk orderdrivet system där deltagarna är anonyma för varandra.
Motpartsriskerna minimeras genom att det ställs krav på att deltagarna är
anslutna till London Clearing House (LCH), som står för clearing och
avveckling av affärerna. För att garantera säkerheten i handeln och för att
garantera avvecklingen av de affärer som genomförs går LCH in som
central motpart.
8.2 Utvidgning av börsmedlemskretsen
Regeringens förslag: Kretsen av aktörer som av en börs kan tillåtas
att delta i handeln vid börsen utvidgas. Även andra än
värdepappersinstitut skall kunna tillåtas att delta i börshandeln, om
det bara gäller handel för egen räkning.
Bara den som har en betryggande kapitalstyrka, ändamålsenlig
organisation av verksamheten, nödvändiga riskhanteringsrutiner,
säkra tekniska system och i övrigt är lämplig att delta i handeln vid
en börs skall kunna bli börsmedlem.
Kretsen av aktörer som får delta i handeln vid en börs för annans
räkning ändras inte. Detta innebär att sådant deltagande i handeln
även i fortsättningen är förbehållet värdepappersinstitut och
motsvarande utländska företag som uppfyller de angivna
grundläggande kraven för börsmedlemskap
Börsmedlemmar som inte står under tillsyn skall vara skyldiga att
lämna Finansinspektionen de uppgifter den begär rörande
verksamheten som börsmedlem.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Riksbanken,
Riksgäldskontoret och OM, tillstyrker förslaget. Riksgäldskontoret menar
därvid att kontoret uttryckligen bör ges rätt att bli börsmedlem.
Riksbanken anser att de kriterier en börs ställer upp för medlemskap bör
vara rimliga och tillämpas objektivt och utan diskriminerande syfte. Om
den internationella inställningen skulle förändras anser Konkurrensverket
att börsmedlemskretsen bör utvidgas även vid handel för annans räkning.
Förslaget avstyrks av bl.a. Finansinspektionen, Stockholms fondbörs,
Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges
Aktiesparares Riksförbund. Dessa remissinstanser anser att förslaget
leder till ökade motparts- och systemrisker, eftersom aktörer som inte
står under tillsyn och som inte är underkastade bl.a. krav
på kapitaltäckning samt sundhets- och uppföranderegler tillåts bli
medlemmar vid en börs. Av samma skäl anser några av dessa
remissinstanser att förslaget leder till kostnadsfördelar för sådana
börsmedlemmar som inte står under tillsyn. Finansinspektionen och
Fondbörsen ifrågasätter också om inte deltagande i handeln vid en börs
för egen räkning är att anse som tillståndspliktig verksamhet enligt EG:s
investeringstjänstedirektiv (ISD) och lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. Vidare menar bl.a. Finansinspektionen att förslaget
försvårar tillsynsarbetet och ökar riskerna för penningtvätt. Fondbörsen
hävdar att det internationella börssamarbetet försvåras om förslaget
genomförs, eftersom det i andra länder är bara företag som står under
tillsyn som tillåts bli medlemmar vid en börs.
Fondbolagens förening efterlyser ett klargörande av att den handel
som bedrivs av fondbolag, dvs. förvaltare av värdepappersfonder, skall
anses vara för egen räkning. Finansinspektionen anser att ett liknande
klargörande bör ske när det gäller den handel som ett företag inom en
koncern utför för andra koncernföretags räkning. Riksbanken föreslår att
det införs en möjlighet att överklaga ett beslut av en börs att vägra
medlemskap
Skälen för regeringens förslag:
Allmänna överväganden
För närvarande är börsmedlemskap – enligt LBC – förbehållet institut
som är yrkesverksamma som mellanhänder på värdepappersmarknaden.
Att lagstiftaren valt att begränsa börsmedlemskapet till just sådana
aktörer, trots att andra mycket väl skulle kunna uppfylla de krav på bl.a.
kompetens och finansiella resurser som i övrigt fordras för att få delta
direkt i börshandeln, beror huvudsakligen på hänsynen till den ordning
som internationellt tillämpats vad gäller sådant deltagande. Inför den
börsreform som genomfördes år 1993 fanns en viss osäkerhet kring hur
ett svensk börssystem skulle komma att uppfattas om det i detta
hänseende avvek från vad som då var internationellt förekommande.
Frågan är om sådana hänsyn numera behöver tillmätas samma avgörande
betydelse. Det försiktiga synsätt som i detta avseende intogs vid
tillkomsten av den nya börslagstiftningen – vilken bl.a. innebar
upphävande av monopolet för Stockholms fondbörs och en ombildning
av Fondbörsen till aktiebolag – bör ses mot bakgrund av den känsliga
omvandlingsprocess som Fondbörsen då stod inför. Nu i efterhand kan
konstateras att Fondbörsen utvecklats stabilt och blivit accepterad
internationellt, vilket inte minst bekräftas av antalet fjärrmedlemmar som
anslutit sig till börsen. Denna positiva utveckling gäller även de andra två
auktoriserade svenska börserna, OM och Penningmarknadsinformation
PMI AB (PMI).
Till bilden hör också att det utomlands kan skönjas en
attitydförändring vad gäller möjligheterna för andra än banker och
värdepappersföretag – framför allt olika typer av institutionella placerare
– att delta direkt i börshandel. Som bidragande faktorer till detta måste
betraktas den utveckling av teknik och reglering som ägt rum inom
börsområdet. En ytterligare omständighet som får anses ha haft betydelse
är att möjligheterna och förutsättningarna för att handla värdepapper över
gränserna på olika sätt stadigt har förbättrats. Det senare innebär bl.a. att
den internationella konkurrensen mellan börser – och andra
marknadsplatser – har ökat. I en sådan konkurrens är det givetvis viktigt
för börserna att kunna dra till sig placerarna. Som konkurrensmedel
fungerar bl.a. likviditet och effektivitet i handeln samt låga kostnader. Ju
fler aktörer som kan attraheras till en börs desto bättre blir i regel
förutsättningarna att kunna uppfylla sådana önskemål.
Med dessa utgångspunkter finns det anledning att ifrågasätta om
nuvarande begränsning av vilka som kan bli medlemmar vid en börs är
motiverad. Riksbankens uppfattning är att det bör krävas ett skyddsvärt
intresse som inte marknadens aktörer kan förväntas beakta utan ingrepp
från staten för att det skall vara motiverat att i lag begränsa vilka som
skall kunna bli medlemmar vid en börs. Regeringen delar denna
uppfattning. Sett ur lagstiftarens synvinkel kan tillräckliga argument för
att hindra de svenska börserna från att anta medlemmar som uppfyller de
grundläggande krav som måste ställas för deltagande i handeln – men
som inte tillhör den nu favoriserade kretsen av aktörer – inte längre anses
vara för handen. Sakligt sett går det knappast heller att försvara den
nuvarande begränsningen av börsmedlemskretsen. Särskilt tydligt blir
detta vid en jämförelse med vad som gäller i fråga om direkt deltagande i
clearingverksamhet, som typiskt sett inrymmer betydligt större risker än
själva börshandeln. Inte heller möjligheten att delta som kontoförande
institut i det kontobaserade systemet hos Värdepapperscentralen VPC AB
(VPC) är reserverad för vissa angivna aktörer. I de fall börs- och clearing
är sammankopplad, antingen inom samma företag eller uppdelad på
skilda företag, finns det fördelar för aktörerna med att direkttillträde kan
nås till båda dessa led i en värdepapperstransaktion. Än mer tydliga blir
fördelarna om även möjligheten att göra registreringar i VPC:s system
räknas in. För de aktörer som ges möjlighet att kunna delta i alla leden i
transaktionskedjan – utan att behöva gå via en mellanhand – finns
förutsättningar att nedbringa kostnaderna. I huvudsak samma skäl för att
vidga börsmedlemskretsen som de nu redovisade anförs också i den
promemoria med synpunkter på den svenska finansiella infrastrukturen
som vice riksbankschefen Stefan Ingves presenterade i mars 1997.
Regeringen anser mot den nu beskrivna bakgrunden att det bör öppnas
möjlighet även för andra aktörer än banker och värdepappersföretag att
bli medlemmar vid en börs. Detta bör emellertid bara vara möjligt om
handeln sker för egen räkning. I övriga fall, dvs. vid handel för annans
räkning, bör nuvarande ordning behållas. Att handel för annans räkning
är tillståndspliktig och skall stå under tillsyn av Finansinspektionen följer
för övrigt redan av bestämmelserna i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. I det följande redogörs för de närmare
överväganden som ligger till grund för förslaget.
Risker vid börshandel
Ett argument som skulle kunna anföras till stöd för att behålla den
nuvarande ordningen – med en i lag bestämd begränsning av
börsmedlemskretsen – är att riskerna i handeln kan öka om företag som
inte står under tillsyn tillåts att delta. VMK pekade på detta och menade
att det kan uppstå osäkerhet om de icke-finansiella medlemmarna har
ekonomiska förutsättningar att fullfölja ingångna affärer eller, om affären
inte blir av, ersätta motparten dennes eventuella förlust (SOU 1989:72,
Del 1, s. 352). Liknande synpunkter har framförts av några
remissinstanser, bl.a. Finansinspektionen och Svenska
Fondhandlareföreningen. Dessa menar bl.a. att systemriskerna ökar om
företag som inte är underkastade krav på kapitaltäckning och
andra kapitalkrav tillåts att bli medlemmar vid en börs.
Handeln med fondpapper såsom exempelvis aktier och obligationer är
förenad med risker av olika slag. Dessa risker kan delas in på olika sätt.
En indelningsgrund är motpartsrisker, som är kopplade till brister hos
motparten, och andra risker. Med andra risker avses operativa,
administrativa och legala risker. De största riskerna vid handeln med
fondpapper anses normalt föreligga vid de avslutande momenten,
nämligen clearing och avveckling av transaktionerna. En bedömning av
riskerna bör emellertid avse samtliga led, från avslutet på
marknadsplatsen till dess att affären faktiskt avvecklas genom att
köparen erhåller de köpta fondpapperen och säljaren likviden för de sålda
instrumenten.
Det är i första hand risken för brister hos motparten som vissa av
remissinstanserna anfört till stöd för att behålla nuvarande ordning.
Motpartsriskerna kan vara av olika slag. En typ av motpartsrisker är
kreditrisker, dvs. risken för att affärer inte avvecklas till sitt fulla värde,
antingen vid den avtalade avvecklingstidpunkten eller vid någon annan
tidpunkt därefter. Kreditriskbegreppet omfattar såväl
ersättningkostnadsrisk som kapitalrisk. Med ersättningskostnadsrisk
avses risken för att en motpart under tiden mellan avslut och avveckling
fallerar. Parten behöver inte fullgöra sin del av affären men det finns en
risk för att parten måste göra en ersättningsaffär till ett annat, sämre
pris. Kapitalrisk är risken för förlust av de finansiella instrument eller
den betalning som överförts till en motpart som ställer in betalningarna.
Denna typ av kreditrisk är främst ett resultat av att betalning och leverans
inte sker samtidigt. Frågor om kapitalrisker har särskilt uppmärksammats
vid valutahandel när avvecklingen av affärer kräver leverans av valuta i
en tidszon medan motleveranser sker i en annan tidszon. En ytterligare
typ av motpartsrisk är likviditetsrisk som innebär risken för att
avvecklingen av affärer inte kommer att ske vid rätt tidpunkt utan först
viss tid därefter.
Redan utformningen av handelssystem kan ha betydelse ur
motpartsrisksynpunkt, nämligen beroende på i vilken utsträckning
systemet medger en möjlighet för parter att själva välja sina motparter. I
vissa automatiska handelssystem, som t.ex. SAX-systemet vid
Stockholms fondbörs, sker avslut automatiskt utan möjlighet för en part
att pröva motpartens förmåga att leverera eller att betala. Det bör därvid
anmärkas att affärer mellan börsmedlemmarna i Fondbörsen även kan
ske utanför handelssystemet, direkt mellan medlemmarna. Sådana affärer
skall dock anmälas till Fondbörsen. Det vanliga på penningmarknaden i
Sverige är att affärerna görs upp per telefon direkt mellan aktörerna och
dessa kan således på denna marknad pröva om de vill göra avslut med en
viss motpart. Motpartsrisken kan i varierande utsträckning också övertas
av en clearingorganisation. Så sker i betydande omfattning beträffande
derivathandeln i Sverige, eftersom OM Stockholm går in som motpart
vid alla avslut vid OM:s börsverksamhet. OM är också motpart i många
affärer med räntederivat, dock går OM in som motpart först när affären
anmälts till OM:s clearing.
Clearing och avveckling av affärer i Sverige med fondpapper sker
regelmässigt genom VPC. Därvid tillämpas ett system där leverans av
fondpapper sker endast om motprestation, dvs. betalning, samtidigt
fullgörs. Någon kapitalrisk kan således inte anses föreligga. Däremot
föreligger det ersättningskostnadsrisker och likviditetsrisker, eftersom
det normalt går viss tid mellan avslut och avveckling av en affär. Hur
dessa risker vid clearing och avveckling kan hanteras har behandlats i
prop. 1995/96:50 Clearingverksamhet m.m. s. 43 – 51.
De invändningar som framförts innebär bl.a. att motpartsriskerna,
liksom eventuella systemrisker, ökar genom att den nya
medlemskategorin, till skillnad från banker och värdepappersbolag, inte
är underkastad krav på kapitaltäckning och andra kapitalkrav.
Givetvis har sådana krav betydelse för eventuella motpartsrisker i
samband med handel vid en börs. Som påpekats av vissa remissinstanser
gäller detta särskilt vid deltagande i handelssystem där motparten inte är
känd. Om samtliga aktörer har tillräckligt stark soliditet minskas i
betydande utsträckning risken för att de affärer som görs på börsen inte
fullföljs. Krav på lägsta kapitalbas och kapitaltäckning är ett sätt att
tillförsäkra att de inblandade aktörerna har tillräckligt stark ekonomi för
att delta i handeln. Det bör emellertid betonas att det förslag som nu
lämnas inte innebär att kraven på tillräckliga finansiella resurser hos
medlemmarna efterges. Även om börsen i och för sig skall avgöra vilka
aktörer som skall kunna bli medlemmar gäller således vissa
grundläggande krav. Ett sådant krav är att börsmedlemmar har en
betryggande kapitalstyrka. Det åligger börsen att vid bestämmandet av de
kriterier som skall gälla för tillträde till börsen bestämma kapitalkraven
på ett sådant sätt att trygghet i handeln tillförsäkras. Tryggheten i handeln
kan emellertid säkerställas också på andra sätt än genom
strikta kapitalkrav. Detta kan t.ex. ske genom att det införs krav på
ställande av säkerhet eller att begränsa storleken av de affärer som icke-
finansiella företag får göra (se prop. 1991/92:113 s. 81). Som jämförelse
kan nämnas att börsen i sitt avtal om automatisk orderförmedling ställer
krav på att medlemmarna – i förhållande till de kunder som önskar
använda sig av den tjänsten – fastställer limiter avseende volym eller
värde och andra erforderliga riskbegränsningar för de order som
förmedlas automatiskt. Börser är också oförhindrade att kräva att
medlemsföretagen direkt eller indirekt skall vara clearingmedlemmar i en
clearingorganisation för de finansiella instrument som handlas vid
börsen. Det bör också framhållas att kraven kan bestämmas på olika sätt
beroende på om medlemsföretag står under tillsyn eller inte.
De motpartsrisker, i form av ersättningskostnadsrisker och
likviditetsrisker, som kan föreligga vid handel vid en svensk börs kan
således hanteras på olika sätt. Detta gäller oavsett om en medlem står
under tillsyn eller inte. Dessutom har Finansinspektionen i sin egenskap
av tillsynsmyndighet för börser ett stort inflytande över att de krav som
ställs för börsmedlemskap sätts tillräckligt högt. Om inspektionen anser
att de krav en börs ställer för medlemskap inte är godtagbara har således,
som bl.a. påpekats av AP-fonden (första–tredje fondstyrelserna),
inspektionen skyldighet att ingripa.
De risker som beskrivits ovan tar framför allt sikte på förhållandet
mellan parterna i en transaktion. Riskerna kan emellertid också, som flera
remissinstanser varit inne på, innebära att den part som drabbas i sin tur
inte kan fullgöra sina åtaganden mot tredje man. Denna typ av störningar
kan fortplanta sig genom det finansiella systemet och ge
spridningseffekter till övriga aktörer och andra marknader (s.k.
dominoeffekt). Detta brukar beskrivas som systemrisker. Att en parts
fallissemang drabbar även andra aktörer utanför det ursprungliga
partsförhållandet innebär emellertid inte att en systemrisk har
aktualiserats. För att en systemrisk skall anses föreligga krävs situationer
som för med sig betydande likviditets- eller kreditproblem och som hotar
det finansiella systemets stabilitet. Systemrisker har bl.a. definierats på
följande sätt:
”En systemkris är en störning som allvarligt påverkar funktionen av
det finansiella systemet och, i extrema fall, orsakar ett fullständigt
sammanbrott i det. Systemrisker är risker som potentiellt kan orsaka
en sådan kris. Systemkriser kan ha sitt ursprung i en mängd orsaker,
men resultatet blir att de påverkar åtminstone en av tre
nyckelfunktioner i det finansiella systemet: Kreditallokering,
betalningar eller prisbilden på finansiella tillgångar” .
Frågor om hanteringen av systemrisker diskuteras återkommande i
olika internationella sammanhang. En arbetsgrupp inom den s.k. Trettio-
gruppen, som är en världsomspännande privat sammanslutning av
experter från olika organisationer på de finansiella marknaderna,
publicerade under sommaren 1997 rapporten Global Institutions,
National Supervision and Systemic Risk. I rapporten definieras
systemrisker som risker för plötsliga oförutsedda händelser som skadar
det finansiella systemet i sådan omfattning att hela ekonomin skadas. För
att en risk skall kvalificeras som en systemrisk krävs enligt rapporten att
effekterna av en störning sprider sig i och hotar hela det finansiella
systemet, inte endast en del av det. Som exempel på situationer som
skulle kunna ge upphov till en systemrisk nämns ett plötsligt
fallissemang hos en större aktör inom det finansiella systemet, ett
tekniskt haveri i ett kritiskt skede hos betalnings- eller
värdepappersavvecklingssystem och politiska chocker alltifrån
invasioner till införandet av valutarestriktioner som drabbar ett större
finansiellt centrum. Enligt rapporten kan denna typ av händelser störa
funktionen på finansiella marknader genom att förstöra det ömsesidiga
förtroende som de flesta finansiella transaktioner bygger på.
Det kan naturligtvis inträffa att den som deltar i handeln vid en börs,
på samma sätt som vid annan affärsverksamhet, inte kan fullgöra sina
förpliktelser. I sådana fall drabbas den som är motpart i transaktionen,
varvid motpartsrisken aktualiseras. Som framgått föreligger det
emellertid inte i Sverige någon risk för att förlora hela det värde som
affären omfattar. Vidare kan det uppstå spridningseffekter genom att
även andra deltagare i börshandeln kan drabbas av fallissemang hos en
aktör. Detta innebär emellertid inte i sig att det föreligger en systemrisk.
För att händelsen skall kunna klassificeras som en systemrisk torde
krävas att en större aktör på de finansiella marknaderna, t.ex. någon av de
större bankerna, får plötsliga och oförutsedda problem att fullgöra sina
förpliktelser och att detta får spridningseffekter i hela det finansiella
systemet, således inte endast för den handel som äger rum vid börsen.
Problem för större aktörer inom den krets som för närvarande är
medlemmar vid Fondbörsen skulle möjligen kunna ge upphov till en kris.
Det är emellertid ytterst osannolikt att icke-finansiella företag endast
genom sitt deltagande i ett handelssystem såsom en börs skulle kunna
orsaka problem för ett större finansiellt företag. Som tidigare påpekats
har också en börs möjlighet att genom de regler den ställer upp begränsa
såväl risken för ett fallissemang hos en börsmedlem som effekterna av ett
sådant fallissemang. Mot denna bakgrund kan förslaget inte anses leda
till några ökade systemrisker.
Handel för egen räkning
Finansinspektionen och Stockholms Fondbörs har ifrågasatt om inte
medlemskap avseende handel för egen räkning vid en börs i sig innebär
att investeringstjänster tillhandahålls tredje man på ett sådant sätt att krav
på auktorisation och tillsyn föreligger enligt EG:s
investeringstjänstedirektiv (ISD) och lagen om värdepappersrörelse.
ISD är avsett att förverkliga den inre marknaden på
värdepappersområdet. Syftet med direktivet anges i ingressen vara att
omfatta företag till vilkas normala verksamhet hör att yrkesmässigt till
tredje man tillhandahålla investeringstjänster. Direktivet omfattar
värdepappersföretag. Med värdepappersföretag förstås i första hand
juridiska personer vars regelmässiga verksamhet eller rörelse består i att
yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster till tredje man (artikel 1).
Bland de investeringstjänster som omfattas av direktivets krav på
auktorisation m.m. ingår handel för egen räkning med sådana finansiella
instrument som räknas upp i direktivet. Direktivet innehåller emellertid
inte någon beskrivning av vad som skall anses utgöra "handel för egen
räkning".
Direktivet föreskriver obligatorisk auktorisation och hemlandstillsyn
av värdepappersföretag. De företag som uppfyller villkoren i direktivet
åtnjuter det s.k. europapasset, vilket innebär att de får erbjuda sina
tjänster till kunder i andra medlemsländer på i princip samma villkor som
i hemlandet.
ISD föreskriver även att värdepappersföretag som auktoriserats och
står under tillsyn direkt eller indirekt skall få bli medlemmar i eller få
tillträde till reglerade marknader, exempelvis börser (artikel 15). Däremot
berörs inte frågan om möjligheterna för andra än värdepappersföretag att
bli medlemmar i en börs. I ingressen till direktivet sägs dock att de
reglerade marknadernas struktur även i fortsättningen måste bestämmas
av nationell lagstiftning, men att denna inte får utgöra hinder för
liberaliseringen av tillträde till reglerade marknader i värdländerna för
värdepappersföretag som i hemlandet har auktorisation att erbjuda de
tjänster som omfattas av direktivet.
Enligt 1 kap. 3 § lagen om värdepappersrörelse får
värdepappersrörelse, utom i vissa särskilt angivna undantagsfall, drivas
endast efter tillstånd av Finansinspektionen. Enligt punkten 3 i samma
paragraf får tillstånd ges för handel med finansiella instrument för egen
räkning. Enligt uppgift från Finansinspektionen finns det inte något
värdepappersbolag som bedriver värdepappersrörelse enbart med stöd av
ett sådan tillstånd. Det som förekommer är att tillstånd till handel för
egen räkning innehas tillsammans med tillstånd att bedriva en eller flera
av de övriga tillståndspliktiga verksamheterna, t.ex. kommissionshandel.
Bestämmelserna i lagen om värdepappersrörelse infördes innan ISD
hade beslutats och innan Sverige börjat delta i EES-samarbetet. Vid den
tidpunkten fanns emellertid inom EG ett förslag till
investeringstjänstedirektiv och de svenska bestämmelserna utformades
med beaktande av det förslaget. I direktivförslaget behandlades två typer
av handel för egen räkning, nämligen verksamhet som marknadsgarant
(market maker) och "köp och försäljning av överlåtbara värdepapper
m.m. för egen räkning och på egen risk i syfte att göra en vinst mellan
köp- och säljpris”. Direktivet i dess slutliga utformning talar emellertid
bara om handel för egen räkning, utan att det närmare preciseras vad
detta innebär.
Med handel för egen räkning i lagen om värdepappersrörelse avses
enligt uttalanden i motiven yrkesmässig handel med finansiella
instrument där det primära är att tillhandahålla en tjänst åt kunderna, t.ex.
vid verksamhet som marknadsgarant. Själva handeln skall vara ett
huvudmoment i företagets affärsidé och inkomsterna skall normalt
komma från skillnaden mellan köp- och säljkurser eller avgifter. Vinsten
skall således inte i första hand skapas genom värdetillväxt i de finansiella
instrumenten. Förvärv och överlåtelser som utgör ett led i t.ex. ett
industriföretags eller ett försäkringsbolags normala kapitalförvaltning
faller utanför definitionen och är därför inte tillståndspliktig verksamhet
(prop. 1990/91:142 s. 110).
Vad gäller ISD kan först konstateras att direktivet inte utgör något
hinder för fysiska och juridiska personer som inte är värdepappersföretag
att bli medlemmar vid en börs. Den utvidgning av börsmedlemskretsen
som här föreslås torde ha betydelse huvudsakligen för s.k. institutionella
placerare såsom exempelvis försäkringsbolag och olika fondförvaltare.
Dessa omfattas emellertid inte av ISD. En annan kategori placerare som
skulle kunna tänkas vara intresserade av medlemskap vid en börs är
företag inom koncerner som uteslutande tillhandahåller
investeringstjänster till andra företag inom koncernen. Även sådana s.k.
internbanker är undantagna från direktivets tillämpning. Oavsett hur
ISD:s egenhandelsbegrepp skall tolkas utgör därför direktivet inte något
hinder mot att nu nämnda kategorier placerare ges möjlighet att bli
börsmedlemmar.
För sådana juridiska personer som inte uttryckligen är undantagna från
ISD blir däremot direktivets egenhandelsbegrepp mer relevant. Det kan
emellertid påpekas att endast sådana företag som i sin regelmässiga
rörelse eller verksamhet yrkesmässigt tillhandahåller investeringstjänster
till tredje man är att anse som värdepappersföretag i direktivets mening.
Enligt regeringens uppfattning bör inte enbart det förhållandet att en
placerare deltar direkt i handeln vid en börs medföra att det blir fråga om
en tjänst som yrkesmässigt tillhandahålls tredje man. Det finns heller
ingenting som tyder på att detta skulle ha varit avsikten när ISD antogs.
Att ett företag deltar i handeln vid en börs för egen räkning – utan att
fungera som marknadsgarant eller liknande – torde således inte vara att
anse som tillståndspliktig handel för egen räkning i ISD:s mening.
Därmed utgör direktivet inte i något avseende ett hinder mot att det
öppnas möjlighet för sådana företag att bli börsmedlemmar.
Vissa remissinstanser, bl.a. Finansinspektionen, har efterfrågat
klargörande uttalanden om tolkningen av begreppet handel för egen
räkning i ISD. Eftersom det är fråga om en EG-rättsakt är emellertid
utrymmet för den svenska lagstiftaren att göra vägledande
tolkningsuttalanden begränsat. Klart är emellertid att verksamhet som
marknadsgarant omfattas. I övrigt omfattas egenhandel av direktivets
bestämmelser, om den bedrivs på ett sådant sätt att det kan sägas vara
fråga om att yrkesmässigt erbjuda tredje man en tjänst; detta följer av att
det företag som i sådana fall erbjuder tjänsten per definition blir ett
värdepappersföretag i direktivets mening. En tjänst som skulle kunna
rymmas inom en sådan beskrivning är när ett värdepappersföretag som
har tillstånd att bedriva kommissionshandel samtidigt tillhandahåller sina
kunder faciliteter att handla ur företagets eget lager av finansiella
instrument. Andra tydliga exempel kan vara svåra att ge och
bedömningen måste därför ske utifrån omständigheterna i det enskilda
fallet.
Beträffande det egenhandelsbegrepp som används i lagen om
värdepappersrörelse bör det först slås fast att värdepappersbolag och
banker alltid måste ha tillstånd för att få bedriva handel för egen räkning,
om de samtidigt bedriver annan verksamhet som är tillståndspliktig enligt
den lagen. Om det inte är fråga om tillståndspliktig egenhandel i egentlig
mening krävs nämligen ett s.k. sidoverksamhetstillstånd för att handeln
skall få bedrivas parallellt med kundhandel. Undantag gäller endast för
sådan egenhandel som kan sägas utgöra ett led i en normal
likviditetsförvaltning (jfr 4 kap. 1 § lagen om värdepappersrörelse).
Kravet på tillstånd, oavsett om det är fråga om ett vanligt tillstånd eller
ett sidoverksamhetstillstånd är i dessa fall motiverat av den
intressekonflikt som kan uppstå när värdepappersbolaget eller banken
både handlar på uppdrag av kunder och för egen räkning.
I de fall där egenhandeln är den enda verksamhet som bedrivs hänvisas
till de tidigare i detta avsnitt redovisade uttalanden som gjordes i
samband med att lagen om värdepappersrörelse infördes. Dessa synes
innebära att åtagande som marknadsgarant kräver tillstånd men att handel
som utgör ett led i industriföretags och försäkringsbolags
normala kapitalförvaltning inte gör det. I övriga fall får det bli en
bedömning av om handeln syftar till vinst genom värdetillväxt i de
finansiella instrumenten eller om inkomsterna kommer från skillnaden
mellan köp- och säljkurser eller genom avgifter. Dessa gränsdragningar
har emellertid inte annan betydelse för frågan om börsmedlemskap än att
en börs bör vägra medlemskap om ett företag bedriver tillståndspliktig
egenhandel utan att ha tillstånd till det från Finansinspektionen. Om en
börs är osäker på om tillståndsplikt föreligger kan den konsultera
Finansinspektionen innan medlemskap beviljas.
Finansinspektionen har begärt ett klargörande av om
investeringstjänster som ett företag tillhandahåller endast inom den egna
koncernen skall anses vara handel för egen räkning. Inspektionen har
därvid upplyst att den i sin praxis inte ansett sådana företag vara
tillståndspliktiga enligt lagen om värdepappersrörelse.
Enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersrörelse förstås
med värdepappersrörelse sådan verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla sådana tillståndspliktiga tjänster som anges i 1 kap. 3 §
samma lag. En av dessa tillståndspliktiga tjänster är handel med
finansiella instrument för annans räkning i eget namn (s.k.
kommissionshandel). Detta innebär att kommissionshandel som bedrivs
för andra företags räkning inom samma koncern formellt sett faller under
lagens tillståndskrav. Som Finansinspektionen påpekat är emellertid
dessa fall uttryckligen undantagna från ISD:s tillämpningsområde
(artikel. 2.2.b). Detta torde främst kunna förklaras med att det inte finns
något behov av kundskyddsregler när ett företag utför
investeringstjänster uteslutande för andra koncernföretags räkning.
Eftersom det övergripande syftet med lagen om värdepappersrörelse är
att skydda investerarna, och mot bakgrund av att det inom EG gjorts
undantag för dessa fall, kan den tolkning inspektionens tillämpat i sin
praxis emellertid sägas ha starkt fog för sig. Med hänsyn till detta och då
det finns anledning att undanröja eventuella tveksamheter när det gäller
tjänster åt företag inom samma koncern bör det införas en
undantagsbestämmelse i lagen om värdepappersrörelse som klargör att
tillståndsplikt inte föreligger i dessa fall.
Eftersom företag som endast handlar på uppdrag av andra företag inom
samma koncern inte kommer att behöva ha tillstånd enligt lagen om
värdepappersrörelse, bör dessa kunna bli medlemmar vid en börs på
samma villkor som investerare som handlar för egen räkning. Varje
enskilt företag inom en koncern är emellertid en juridisk person och det
är därför främmande att tala om att handeln utförs för egen räkning. Det
bör av det skälet uttryckligen anges i lagtexten att nu nämnda fall skall
likställas med handel för egen räkning. Motsvarande klargöranden i lagen
bör göras även när det gäller förutsättningarna för medlemskap i en
clearingorganisation eller att bli kontoförande institut enligt
aktiekontolagen.
Fondbolagens förening har begärt ett förtydligande av att den handel
som fondbolag bedriver skall anses vara för egen räkning. Fondbolag kan
sägas vara bolag som har ett förvaltningsuppdrag avseende en avgränsad
förmögenhetsmassa som ägs gemensamt av fondandelsinnehavarna.
Denna förmögenhetsmassa utgörs av det samlade värdet av de finansiella
instrument som ingår i värdepappersfonden. Fondbolaget äger således
inte värdepapperen men har i praktiken en diskretionär rätt att besluta om
köp och försäljningar inom ramen för de bestämmelser som finns i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder. En ytterligare begränsning följer av
de riktlinjer som anges i fondbestämmelserna. Enligt 12 § lagen om
värdepappersfonder företräder fondbolaget andelsägarna i alla frågor som
rör fonden och vid förvaltningen skall det handla i eget namn. Enligt
regeringens uppfattning bör, utan att detta uttryckligen behöver
preciseras i lagtexten, fondbolag och motsvarande utländska förvaltare av
värdepappersfonder anses handla för egen räkning vid tillämpning av
bestämmelserna om börsmedlemskap. I börsens prövning av
medlemsansökan bör i sådana fall ingå en kontroll av att fondbolaget har
tillstånd att bedriva fondverksamhet och att medlemskapet är relevant för
den verksamhet som fondbolaget får bedriva enligt tillståndet. Det kan
tilläggas att värdepappersfonder och förvaltare av sådana fonder, t.ex.
fondbolag, uttryckligen är undantagna från ISD:s tillämpningsområde.
Konkurrensaspekter
Ett antal remissinstanser invänder mot denna del av förslaget utifrån
konkurrensaspekter. Således anser Sveriges Aktiesparares Riksförbund,
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen att
förslaget ger icke-finansiella företag kostnadsfördelar i förhållande till
företag som står under tillsyn, genom att den förra kategorin inte är
underkastade krav på kapitaltäckning och andra regler som gäller vid
tillsynen. Svenska Fondhandlareföreningen menar dessutom att förslaget
gynnar indirekt aktieägande, exempelvis kunder hos försäkringbolag och
andels-ägare i värdepappersfonder, på bekostnad av direkt ägande.
Lagförslaget som sådant medför inte att icke-finansiella företag får
några kostnadsfördelar. Det ankommer nämligen på respektive börs att
avgöra vilka kapitalkrav som skall ställas på sådana företag. Det kan till
och med bli så att kapitalkraven på icke-finansiella företag ställs högre än
på företag som står under tillsyn. Det är dessutom ett egenintresse för
börser att ställa kapitalkraven tillräckligt högt, eftersom detta är ägnat att
öka förtroendet för verksamheten och på så sätt skapa bättre
förutsättningar för att marknadsplatsen skall bli attraktiv.
Det kan tilläggas att bestämmelserna om kapitaltäckning för banker
och värdepappersbolag gäller för institutens egen handel med finansiella
instrument oavsett om denna utförs på eller vid sidan av en börs. Det
faktum att banker och värdepappersbolag omfattas av krav
på kapitaltäckning har således inget obetingat samband med frågan om
tillträdeskraven för börsmedlemskap och deltagandet i börshandel.
Detsamma torde för övrigt kunna sägas om merparten av de rörelse- och
tillsynsregler som gäller för sådan verksamhet som bedrivs av dessa
institut.
På nu anförda skäl innebär förslaget om utvidgat börsmedlemskap inte
nödvändigtvis några fördelar för exempelvis kunder hos försäkringsbolag
och andelsägare i värdepappersfonder i förhållande till investerare som
väljer att själva handla med aktier. Det är dessutom svårt att göra en
sådan jämförelse, eftersom kunder hos försäkringsbolag och
fondandelsägare belastas med avgifter som inte behöver följa med ett
direktägande av aktier. Det kan dessutom förmodas att förslaget inte
motverkar den utveckling mot ökad konkurrens och lägre courtage hos
bankinstitut och värdepappersbolag som kunnat skönjas under senare år.
Att ge andra än finansiella företag en möjlighet till börsmedlemskap
skulle enligt regeringens uppfattning i stället bidra till att konkurrensen
ökar. Det kan förmodas att vissa av de större institutionella placerarna –
t.ex. försäkringsbolag och pensionsfonder – väljer att delta direkt i
handeln vid en börs. Detta är emellertid förenat med initiala kostnader för
utbildning av personal, uppkoppling osv. De traditionella medlemmarna,
dvs. banker och värdepappersbolag, kommer därför med all säkerhet att
spela en stor roll som direkta aktörer i börshandeln även om den
nuvarande begränsning av börsmedlemskretsen som finns i lagen
avskaffas. Den ökade konkurrensen kan medföra att bankerna och
värdepappersbolagen ges ytterligare incitament att anpassa verksamheten
till marknadens förväntningar och att utveckla nya tekniker och
produkter (jfr prop. 1991/92:113 s. 62 och 63). Dessutom kan en ökad
konkurrens få positiva effekter på avgiftssättningen. Detta framhålls även
i den nämnda promemorian från Stefan Ingves. Sett i ett internationellt
perspektiv kan en förbättrad konkurrens förmodas leda till att den
svenska finansmarknadens attraktivitet ökar (jfr prop. 1995/96:50 s. 95).
Bilden av en utveckling mot större konkurrens mellan börser i olika
länder blir allt tydligare. Det är därför viktigt att de svenska börserna ges
goda förutsättningar att kunna delta i denna konkurrens, givetvis utan att
det tummas på de grundläggande verksamhetskrav som ställs upp för
börser. De svenska börserna måste även framdeles kunna attrahera
utländskt kapital och utländska aktörer. Sett ur detta perspektiv kan
möjligheten att kunna vidga börsmedlemskretsen visa sig vara en viktig
faktor.
De konkurrensaspekter som nu nämnts talar entydigt för att
börsmedlemskretsen bör utvidgas, när det gäller sådan handel som sker
för egen räkning.
Stockholms fondbörs har framhållit att införandet av automatisk
orderförmedling vid Fondbörsen redan har lett till förenklat tillträde,
ökad konkurrens och lägre priser. Fondbörsen bedömer att denna
utveckling sannolikt kommer att fortsätta och ifrågasätter därför om
förslaget är motiverat av konkurrensskäl. Vidare menar Svenska
Fondhandlareföreningen att efterfrågan på direkthandel kan visa sig vara
begränsad, eftersom flertalet institutioner vill ha sekretess för sina
affärer.
Den föreslagna utvidgningen omfattar all börsverksamhet. Det saknar
därför i princip betydelse att införandet av automatisk orderförmedling
vid Fondbörsen redan har lett till ökad konkurrens och minskade avgifter
för slutkunderna. Att syftet delvis redan har uppnåtts genom börsens
egna åtgärder utgör dessutom inte skäl för att underlåta
lagstiftningsåtgärder som är ägnade att ytterligare förbättra
konkurrensförutsättningarna för svenska börser. Inte heller den
omständigheten att efterfrågan kan komma att bli begränsad på grund av
institutionernas önskemål om sekretess för sina affärer utgör något skäl
för att behålla nuvarande begränsning i lagstiftningen. Tvärtom bör, som
påpekats av bl.a. Riksbanken och OM och som framhållits inledningsvis i
detta avsnitt, begränsningen tas bort eftersom det saknas något
skyddsvärt intresse som inte marknadens aktörer kan förväntas beakta
utan ingrepp från staten.
Valfrihet att bilda ett värdepappersbolag
Som ett argument för att behålla den nuvarande ordningen vad gäller
börsmedlemskap har ibland anförts att sådana företag som själva vill
bedriva handel vid en börs kan göra det genom att bilda egna
värdepappersbolag. Mot detta kan invändas att det väsentliga för ett
direkt deltagande i börshandel är att deltagaren har nödvändiga
kvalifikationer och resurser för detta, inte att han tillhör en viss kategori
av företag. Att ett företag har värdepappersbolags status utgör i sig ingen
garanti för att företaget är lämpligt att delta i börshandel. Även ett
värdepappersbolag måste uppfylla de särskilda krav som ställs för
deltagandet i sådan handel. En annan sak är att värdepappersbolag kan ha
särskilt goda förutsättningar att uppfylla dessa krav.
Därtill kommer att det är ett onödigt ekonomiskt hinder att kräva att en
verksamhet som avser deltagande i börshandel för egen räkning alltid
måste läggas i ett värdepappersbolag. Att lägga verksamheten i ett
värdepappersbolag är – med undantag för vad som gäller för banker – en
förutsättning för att få bedriva värdepappersrörelse. Med anledning av de
risker som kan vara förenade med bedrivandet av värdepappersrörelse
ställs det i lagen upp omfattande krav på bl.a. lägsta startkapital
och kapitaltäckning. Dessutom är sådan verksamhet noga reglerad i lag
och genom Finansinspektionens föreskrifter. Ett krav på att samtliga
företag som deltar i handeln för egen räkning måste underkasta sig det
regelverk och de kapitalkrav som finns i
värdepappersrörelselagstiftningen skulle leda till väsentliga kostnader för
dessa. Det kan inte anses motiverat att ställa upp sådana krav enbart på
den grunden att ett företag, som endast handlar för egen räkning, vill
delta direkt i handeln vid en börs i stället för att anlita en mellanhand.
Konsekvenser för det internationella börssamarbetet
Flera remissinstanser, bl.a. Finansinspektionen och Stockholms fondbörs,
har påpekat att det inte förekommer utomlands att andra än finansiella
företag, dvs. sådana som står under särskild tillsyn, får bli medlemmar
vid en börs. Enligt dessa remissinstanser skulle därför svenska börsers
deltagande i det internationella börssamarbetet försvåras om förslaget
genomförs. Några remissinstanser förklarar sig i och för sig vara positiva
till en utvidgning men anser att bl.a. frågan om hur detta kommer att
påverka börsers deltagande i internationellt samarbete bör analyseras
närmare. Sådana synpunkter har bl.a. förts fram av Stockholms
Handelskammare och Sveriges Industriförbund.
Invändningen synes ha sin utgångspunkt i uppfattningen att svenska
börser, enligt förslaget, skulle vara skyldiga att ta in medlemmar som inte
står under tillsyn av Finansinspektionen. Det kan förmodas att slutsatsen
grundas på principen om fritt tillträde i 2 kap. 1 § LBC. Denna princip
innebär att var och en som uppfyller de krav som ställs i den lagen och av
börsen får bli börsmedlemmar.
Principen om fritt tillträde gäller även för medlemskap i en
clearingorganisation. Beträffande clearingmedlemskap har i tidigare
sammanhang uttalats att denna princip inte hindrar en
clearingorganisation som hanterar betalningar inkl. valuta från att kräva
att deltagarna i clearingverksamheten skall vara t.ex. banker (se prop.
1995/96:50 s. 97). På motsvarande sätt blir det möjligt för en börs att
som villkor för medlemskap kräva att medlemmarna exempelvis står
under tillsyn av Finansinspektionen eller motsvarande myndighet i
utlandet. Det bör därför framhållas att förslaget, som påpekats i en till
Fondbörsens remissvar skiljaktig mening, innebär en möjlighet men
ingen skyldighet för börser att anta andra än företag som står under
tillsyn som medlemmar. Enligt regeringens uppfattning är det rimligt att
börsen genom egna generellt tillämpliga regler avgränsar
medlemskretsen på det sätt som börsen själv finner lämpligt och inom
den ram som lagen anger. Samtidigt är det, som Riksbanken påpekat,
också viktigt att börsen tillämpar sina regler på ett icke-diskriminerande
sätt så att alla som uppfyller de generella krav som ställs i LBC och
börsens egna regler får bli medlemmar vid börsen.
Ändringen medför således ingen rätt för institut eller företag som för
närvarande inte kan bli börsmedlemmar att påkalla sådant medlemskap.
Börsen avgör om och under vilka villkor – förutom de lagen anger – som
nya aktörer kan beredas direkttillträde för att handla för egen räkning.
Börsen har en skyldighet att för Finansinspektionen redovisa hur
antagningsprocessen går till och vilka krav som ställs upp. Dessa
moment är en viktig del i inspektionens tillståndsprövning av börser och
ingår också i den löpande tillsynen över en börs.
Det ligger i börsers eget intresse att ställa berättigade krav för
medlemskap och att göra noggranna prövningar av ansökningar om
medlemskap. Om det brister i dessa avseenden är risken stor att detta får
negativ inverkan på börsens trovärdighet och attraktionskraft. Det
drabbar också de aktörer som deltar i handeln. Börsmedlemmarna som
kollektiv har därför ett berättigat intresse av att deltagarkretsen begränsas
och övervakas på ett lämpligt sätt.
Det ankommer på varje enskild börs att själv analysera vilka
konsekvenser det skulle få att medge andra än banker och
värdepappersbolag samt motsvarande utländska aktörer direkttillträde till
handeln. Eftersom frågan är av stor betydelse för börserna själva kan
man utgå från att de börser som avser att göra en sådan utvidgning
kommer att lägga ned stor möda på att analysera vilka konsekvenser en
utvidgning skulle få för börssamarbetet. Det är således resultatet av
sådana analyser som bör ligga till grund för börsens bedömning av hur
medlemskretsen skall avgränsas. Om analysen indikerar att en utvidgning
skulle påverka börsen negativt kan den behålla nuvarande inskränkning.
Det är med andra ord inte lagändringen i sig utan börsens tillämpning av
de nya bestämmelserna som kan få – positiva eller negativa –
konsekvenser för det internationella börssamarbetet.
Börsers möjligheter att övervaka sina medlemmar
Stockholms fondbörs har invänt att dess organisation inte är anpassad för
övervakning av medlemmarnas finansiella resurser och att denna kontroll
med den nuvarande ordningen i praktiken utförs av Finansinspektionen.
Enligt Fondbörsen skulle det ta betydande resurser i anspråk att anpassa
organisationen efter de ändrade förutsättningarna. Sveriges Aktiesparares
Riksförbund har framfört liknande synpunkter.
Även om förslaget till stor del rör verksamheten vid Stockholms
fondbörs måste på nytt understrykas att det är fråga om en generell
lagstiftning. Förutsättningarna vid varje enskild börs är således unika när
det gäller att anpassa organisationen efter den verksamhet som bedrivs.
Den börs som önskar utvidga medlemskretsen och som kan anpassa sin
organisation efter de krav som i sådana fall ställs skall få göra detta. Som
tidigare framhållits tvingar förslaget inte börser att anta andra än sådana
institut och företag som står under tillsyn som medlemmar.
Det är dessutom möjligt för börser att i sin avgiftssättning beakta
eventuella kostnadsökningar som en mer omfattande prövning och
övervakning av nya börsmedlemmar kan föra med sig. Neutralitetskravet
i LBC hindrar inte börser från att besluta om differentierad
avgiftssättning, under förutsättning att detta sker i enlighet med i förväg
uppställda och godkända regler (prop. 1991/92:113 s. 60 och 61). Det är
med andra ord möjligt för en börs att genom avgiftssättningen låta
medlemmar som inte står under tillsyn finansiera de ökade krav på
kontroll som blir följden av en sådan utvidgning. Börser kan också
ålägga de som söker tillträde att bidra till tidigare utgifter för
systemuppbyggnad och liknande. En förutsättning är emellertid att detta
sker på ett icke-diskriminerande sätt (jfr prop. 1995/96:50 s. 101).
Svenska Fondhandlareföreningen hävdar att en utvidgning av börs-
medlemskretsen leder till att den samordning av regler och rutiner som
skapats genom Finansinspektionens föreskrifter och självreglering
försvinner till nackdel för funktion och säkerhet. Mot detta kan invändas
att förslaget inte påverkar de förutsättningar under vilka nuvarande börs-
medlemmar deltar i handeln vid en börs. Vidare ser regeringen inget
hinder mot att de regler och rutiner som för närvarande gäller i huvudsak
skulle kunna tillämpas också i förhållande till företag som inte står under
Finansinspektionens tillsyn.
Allmänna krav för börsmedlemskap
Vad gäller de allmänna kraven för börsmedlemskap bör dessa utformas
på i princip samma sätt som för clearingmedlemskap. Detta innebär att
ett institut eller företag skall få bli medlem vid en börs bara om det har en
betryggande kapitalstyrka, ändamålsenlig organisation av verksamheten,
nödvändiga riskhanteringsrutiner, säkra tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpligt att delta i handeln vid en börs. Den som uppfyller
dessa grundläggande krav skall kunna bli börsmedlem med rätt att delta i
handeln för egen räkning.
När det gäller deltagande i handeln vid en börs för annans räkning bör
detta, liksom för närvarande, vara förbehållet värdepappersinstitut och
utländska företag som bedriver motsvarande verksamhet.
Konkurrensverket anser dock att även denna begränsning bör tas bort,
om den internationella utvecklingen går i den riktningen. Det föreligger
emellertid inte för närvarande skäl att ge andra än företag som står under
tillsyn möjlighet att bli börsmedlemmar för annans räkning.
Utvidgningen av börsmedlemskretsen innebär att företag som för egen
räkning handlar med finansiella instrument utan att tillståndsplikt
föreligger enligt lagen om värdepappersrörelse skall kunna bli
medlemmar vid en börs. Detta kan förväntas komma att få störst
betydelse för försäkringsbolag och andra stora institutionella placerare.
Vidare innebär ändringen att inte bara Riksbanken utan även utländska
centralbanker skall kunna bli medlemmar vid en svensk börs. Detta gäller
redan i dag för clearingmedlemskap och verksamhet som kontoförande
institut enligt aktiekontolagen (1989:827).
Riksgäldskontoret är i sin egenskap av emittent en stor aktör vid
handeln med svenska statspapper. Det kan inte uteslutas att kontoret även
kan ha ett intresse av att kunna delta i handeln på andrahandsmarknaden
som medlem vid en börs. Riksgäldskontoret bör därför ingå bland de
aktörer som får antas som börsmedlem avseende handel för egen räkning.
Det bör även klargöras att kontoret kan bli medlem i en
clearingorganisation.
Kapitalkrav
För närvarande krävs enligt 3 kap. 1 § andra stycket LBC att
börsmedlemmar har tillräckliga finansiella resurser. Detta innebär att en
börsmedlem måste uppfylla de krav på finansiell styrka som är befogade
att ställa med hänsyn till hur handeln är organiserad och i vilken
omfattning medlemmen avser att delta i handeln. Medlemmen måste bl.a.
kunna medverka till att ingångna avtal fullföljs och avvecklas i
vederbörlig ordning (prop. 1991/92:113 s. 80).
Enligt ISD skall, när det gäller värdepappersföretag, medlemsskap i
eller tillträde till en reglerad marknad vara villkorat av att företaget
uppfyller kapitalkraven i enlighet med det s.k. kapitalkravsdirektivet
(93/6/EEG). Detta innebär att företaget skall uppfylla de krav på
startkapital samt kapitalbas för uppfyllande av kapitaltäckningsreglerna
som följer av kapitalkravsdirektivet. Efterlevnaden av bestämmelserna i
det direktivet kontrolleras av tillsynsmyndigheten i hemlandet.
Emellertid får värdländerna, för medlemskap i eller tillträde till en
reglerad marknad, ställa upp ytterligare kapitalkrav i sådana avseenden
som inte omfattas av kapitalkravsdirektivet (se artikel 15.2 i ISD).
Exempel härpå kan vara krav på säkerheter i olika former, exempelvis i
form av garantier. Det kan också avse avgifter av olika slag, t.ex.
anslutningsavgifter och årliga avgifter. En förutsättning är dock att de
tillkommande kraven inte tillämpas på ett diskriminerande sätt.
Även företag som inte omfattas av den nämnda EG-regleringen bör ha
en betryggande kapitalstyrka för att kunna accepteras som
börsmedlemmar. Likaså måste sådana krav som avser exempelvis
garantier eller avgifter för deltagandet i handeln kunna ställas gentemot
dessa företag.
Vilka kapitalkrav m.m. som bör ställas på en börsmedlem får avgöras
med utgångspunkt i hur börsverksamheten i varje särskilt fall är
organiserad och vilka risker som är förknippade med den.
Ändamålsenlig organisation av verksamheten
För att ett företag skall få bli medlem vid en börs bör krävas att dess
organisation är anpassad för sådan handel. Detta innebär bl.a. att det bör
finnas en tydlig uppdelning mellan olika funktioner, exempelvis genom
en tydligt separerad front office respektive back office-funktion. Det
måste också finnas rutiner som säkerställer att inrapportering av
genomförda affärer sker i enlighet med vad som följer av LBC,
Finansinspektionens föreskrifter och börsens egna regler. Om handeln
vid börsen är telefonbaserad, bör medlemmen spela in eller på annat sätt
säkerställa bevisning om vilka order som har lagts.
Vidare bör krävas att det finns fasta rutiner för hur clearing och
avveckling av genomförda affärer skall gå till. Krav bör kunna ställas på
att en börsmedlem också är clearingmedlem vid en clearingorganisation
där clearing och avveckling sker av de finansiella instrument som
handlas vid börsen eller att börsmedlemmen kan delta i clearingen
indirekt genom en clearingmedlem. Grundläggande krav är att den
personal som deltar i handeln har tillräcklig kompetens och erfarenhet för
detta. Självklart krävs också att den som skall delta aktivt i börshandeln
har tillräckliga kunskaper om det handelssystem och det regelverk som
tillämpas av börsen.
Nödvändiga riskhanteringsrutiner
Liksom vid deltagande i clearingverksamhet bör börsmedlemmar ha väl
genomtänkta och dokumenterade riskhanteringsrutiner. Dessa bör på ett
klart och tydligt sätt ange fördelningen av befogenheter i händelse av
problem. Dessutom bör det finnas tillräckliga resurser för att kunna
hantera de problem och risker som kan uppstå.
Säkra tekniska system
Ett grundläggande krav för att ett företag skall få delta i handeln vid en
börs som använder ett datorbaserat handelssystem är att företaget har
tekniska resurser att ansluta sig till börsens system. Till att börja med
måste företagets eget system vara av god kvalitet och tillräckligt
driftsäkert. Dessutom bör krävas att företaget använder ett gränssnitt och
andra tekniska specifikationer som gör det möjligt att ansluta sitt eget
system till börsens. Det bör även ställas krav på att företaget har tillgång
till personer med tillräcklig datorteknisk kompetens för att kunna hantera
systemet och de eventuella problem som kan uppstå.
Lämplighetskravet i övrigt
Utöver de uttryckliga krav som behandlats ovan bör det finnas ett allmänt
lämplighetskriterium för erhållande av börsmedlemskap. Det närmare
innehållet i detta får preciseras av varje börs. I Finansinspektionens
prövning av en ansökan om börsauktorisation bör dessutom ingå att
granska att de lämplighetskrav som börsen ställer upp är tillfyllest.
Utländska börsmedlemmar
Enligt 3 kap. 1 § LBC, i dess lydelse före den 1 januari 1996, kunde
utländska företag som i sitt hemland hade rätt att delta i börshandel av
liknande slag och som där stod under tillsyn av myndighet eller annat
behörigt organ bli medlemmar vid en svensk börs. Bestämmelsen
ändrades i samband med att ISD genomfördes i svensk lag. Nu gäller att
utländska företag som har säte i ett land inom EES och som i hemlandet
har tillstånd att driva likadan värdepappersrörelse som svenska
börsmedlemmar får bli medlemmar vid en svensk börs. För andra
utländska företag krävs att de får driva motsvarande verksamhet i sitt
hemland och att de där står under betryggande tillsyn av myndighet eller
annat behörigt organ. Även om bestämmelserna är olika utformade är
avsikten att företag från länder utanför EES skall kunna bli
börsmedlemmar under samma förutsättningar som EES-företag.
Ändringen infördes närmast som ett klargörande av att EES-företag skall
kunna förlita sig på sin hemlandsauktorisation när ansökan görs om
medlemskap till en svensk börs (prop. 1994/95:50 s. 118 och 362).
Bestämmelserna om börser i LBC omfattar organisation av handel med
alla typer av finansiella instrument. Definitionen av finansiella
instrument i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument är
vidare än beskrivningen av de instrument som omfattas av ISD. Som nu
aktuell bestämmelse i LBC är utformad skulle det kunna göras gällande
att EES-företag som i sitt hemland har tillstånd att bedriva handel med ett
finansiellt instrument som inte omfattas av ISD, kan åberopa sig på det
tillståndet vid ansökan om medlemskap till en svensk börs. Som exempel
kan nämnas den handel med elderivat som bedrivs i Norge. Det nu sagda
gäller även om företaget, trots tillståndet, inte står under tillsyn i
hemlandet. Bestämmelsen i LBC har uppenbarligen inte varit avsedd att
tillämpas på ett sådant sätt. Det bör därför göras klart att alla utländska
företag som deltar i handeln vid en svensk börs för annans räkning måste
stå under betryggande tillsyn i sitt hemland. Om ett EES-företag i
hemlandet har tillstånd att bedriva sådan handel med finansiella
instrument som omfattas av ISD, skall det regelmässigt godtas att
hemlandstillsynen är betryggande. Någon särskild prövning av detta
behöver således inte göras av börsen.
Tillsynsfrågor
Finansinspektionen menar att möjligheterna till en effektiv börstillsyn
minskar om förslaget genomförs. Inspektionens invändning tar sikte på
att det kan finnas börsmedlemmar som inte står under tillsyn av någon
myndighet och att inspektionen därför inte kommer att ha några
möjligheter att kontrollera dessa börsmedlemmar. Enligt inspektionen
skulle detta bl.a. försvåra insiderövervakningen och övervakningen av
kursmanipulationer (otillbörlig kurspåverkan). Vidare menar
inspektionen att det skulle bli svårare att bistå utländska
tillsynsmyndigheter enligt villkoren i olika samarbetsavtal eller att i
övrigt medverka i det internationella tillsynssamarbetet.
Till att börja med kan konstateras att Finansinspektionen har möjlighet
att få in uppgifter även från medlemmar som inte står under tillsyn.
Sådana börsmedlemmar skall nämligen vara skyldiga att lämna uppgifter
till inspektionen om förhållanden som rör deltagandet i börshandeln.
Dessutom föreslås att ett föreläggande att lämna uppgifter skall kunna
förenas med vite.
Det får förutsättas att börserna i avtal med medlemmar som inte står
under tillsyn anger som villkor för börsmedlemskap att medlemmen skall
lämna inspektionen upplysningar och i övrigt bistå inspektionen i dess
tillsynsverksamhet. Det är inspektionens sak att i sin tillsyn över börser
se till att sådana villkor finns med i anslutningsavtalen. Om en medlem
vägrar att rätta sig efter ett sådant villkor, får detta anses vara en allvarlig
överträdelse av börsens regler som bör föranleda åtgärder från börsens
sida. En obstruerande medlem kan därför riskera att bli av med sitt
börsmedlemskap.
Nu nämnda omständigheter får, vid sidan av den allmänna
upplysningsskyldighet som följer av insiderlagens bestämmelser, anses
utgöra tillräckliga garantier för att Finansinspektionen får de uppgifter
den begär även från medlemmar som inte står under dess tillsyn.
Inspektionens möjligheter att tillhandagå utländska tillsynsmyndigheter
med upplysningar torde därför inte minska. Det skulle t.o.m. kunna göras
gällande att möjligheterna att få uppgifter från sådana medlemmar blir
bättre än för närvarande genom att inspektionen uttryckligen ges rätt att
begära upplysningar direkt från dessa även i andra fall än de som anvisas
i insiderlagen och bestämmelsen i 6 kap. 10 § lagen om
värdepappersrörelse om ingripanden mot den som saknar tillstånd att
bedriva värdepappersrörelse.
Det bör även framhållas att den nya kategori av företag som enligt de
föreslagna bestämmelserna kan bli medlemmar vid en börs också
kommer att stå under övervakning, nämligen av börsen. Det är viktigt att
inspektionen i sin tillsyn över en börs noga kontrollerar att börsen har en
tillfredställande kontroll över sina medlemmar. Detta gäller oavsett om
medlemmarna samtidigt står under tillsyn av någon tillsynsmyndighet
eller inte.
Att banker och värdepappersbolag har ansvaret för de affärer som görs
utgör inte någon garanti för att inspektionen alltid kan få in uppgifter om
förhållanden som rör slutkunderna. Om en kund vägrar att lämna
uppgifter till det institut som anlitats saknar således inspektionen
möjligheter att få in uppgifter utom i de fall lagen anvisar. Det förslag
som nu lämnas innebär inte att inspektionens möjligheter att få
information om förhållanden som rör slutkunder försämras.
Finansinspektionen invänder även att förslaget ökar möjligheterna till
penningtvätt. Som exempel för inspektionen fram det fallet att en
utländsk börsmedlem låter betalning ske via en utländsk bank, belägen i
ett land som inte deltar i det internationella samarbetet mot penningtvätt,
till en svensk likvidbank. Enligt inspektionen skulle i sådana fall den
svenska banken inte ha några möjligheter att kontrollera var pengarna
kommer ifrån. Mot denna bakgrund anser inspektionen att Sverige inte
skulle kunna uppfylla sina internationella åtaganden att bekämpa
penningtvätt enligt vad som sägs i EG:s penningtvättsdirektiv
(91/308/EEG) och deltagandet i den internationella organisationen FATF
(Financial Action Task Force on Money Laundring).
För svenskt vidkommande finns bestämmelser om penningtvätt i lagen
(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (PTL). Lagens bestämmelser
kompletteras bl.a. av Finansinspektionens föreskrifter angående
kontrollrutiner m.m. till förebyggande av penningtvätt (FFFS 1994:9)
och Finansinspektionens allmänna råd i samma ämne (FFFS 1994:10).
Bestämmelserna i PTL gäller för banker, livförsäkringsbolag och
värdepappersbolag samt för företag som driver finansieringsverksamhet
eller valutaväxlingsrörelse. Enligt 4 § PTL skall nu nämnda företag göra
en identitetskontroll av den som vill inleda en affärsförbindelse med
företaget. Identitetskontroll behöver emellertid inte ske om den med
vilken affärsförbindelsen ingås är ett företag hemmahörande inom EES
som omfattas av bestämmelser om penningtvätt i hemlandet. Bakgrunden
till undantaget är att dessa företag omfattas av motsvarande
penningtvättsbestämmelser i sina respektive hemländer. Man kan därför
utgå från att identitetskontroll redan har skett. Enligt 6 § 1 i
Finansinspektionens allmänna råd kan företag som omfattas av PTL
beakta att motsvarande regler finns även i andra länder som medverkar i
FATF.
Om det kan antas att den som vill inleda en affärsförbindelse inte
handlar för egen räkning skall företaget enligt 6 § PTL på lämpligt sätt
skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning uppdraget
utförs. Slutligen skall enligt 7 § PTL identitetskontroll alltid ske, om det
kan antas att en transaktion avser medel som härrör från ett brottsligt
förvärv av allvarligare slag. Av 9 § följer i sistnämnda situationer även
en skyldighet för företaget att granska transaktionen och att lämna
uppgifter till finanspolisen om alla omständigheter som kan tyda på
penningtvätt.
Av bestämmelserna i PTL följer således att svenska
värdepappersinstitut är skyldiga att vidta åtgärder till förebyggande och
uppdagande av penningtvätt. Detsamma gäller för motsvarande utländska
företag, om de kommer från något land som deltar i FATF. Enligt LBC
kan både svenska och utländska företag som står under tillsyn bli
medlemmar vid en svensk börs. Något krav på att företaget skall omfattas
av bestämmelser om penningtvätt finns däremot inte. Under förutsättning
att tillsynen i hemlandet bedöms vara betryggande är det därför enligt
nuvarande lagstiftning möjligt för utländska företag, belägna i länder som
inte deltar i internationellt samarbete mot penningtvätt, att bli
börsmedlemmar. Möjligheterna till identitetskontroll av kunder till
sådana företag torde inte vara större än möjligheterna att kontrollera de
företag som nu föreslås få bli medlemmar.
Även om det i och för sig inte krävs enligt LBC omfattas samtliga
nuvarande medlemmar vid Stockholms fondbörs av bestämmelser om
penningtvätt. Detsamma torde gälla medlemmarna vid OM och PMI.
Frågan är därför om förslaget i realiteten kan leda till att det släpps in nya
medlemskategorier som inte omfattas av sådana bestämmelser. Det får
anses finnas en risk för detta vilket emellertid inte nödvändigtvis innebär
att möjligheterna till penningtvätt ökar. Kontroll enligt PTL kommer
nämligen även i fortsättningen att ske åtminstone i samband med
clearingen och avvecklingen av affären.
Vidare kan nämnas att frågan om direkttillträde till börshandel inte
omfattas av FATF:s rekommendationer och att den inte heller berörs i
penningtvättsdirektivet. Förslaget strider därför inte mot Sveriges
internationella åtaganden i penningtvättfrågor.
Även om förslaget möjligen kan få vissa effekter i
penningtvättshänseende finns det för närvarande inte anledning att
föreslå några åtgärder. Till denna bedömning bidrar det faktum att
motsvarande frågeställning gäller vid clearingmedlemskap samt att det
inte finns några särskilda bestämmelser när det gäller handel med andra
värdefulla föremål än finansiella instrument. Det kan emellertid inte
uteslutas att det kan finnas anledning att återkomma till frågan om
utvecklingen ger anledning till det, varvid i första hand bör övervägas att
komma tillrätta med eventuella framtida problem genom ändringar den
särskilda lagstiftningen avseende penningtvätt.
Obefogad avreglering ?
Det har ifrågasatts om förslaget att utvidga börsmedlemskretsen ger
uttryck för ambitioner att – utan närmare analys av konsekvenserna –
avreglera börslagstiftningen. Detta skulle möjligen kunna ha fog för sig
om förslaget betraktades helt isolerat från övriga förslag rörande
börslagstiftningen som här läggs fram. Dessa förslag innebär att tillsynen
över den svenska börsverksamheten stärks, bl.a. vad gäller kraven på
marknadsövervakning och hantering av disciplinärenden. Vidare
preciseras och utvidgas de krav som börserna måste ställa på dem som
vill bli börsmedlemmar. Dessutom ges möjlighet för Finansinspektionen
att meddela föreskrifter om hur börsernas övervakning av sina
medlemmar skall utövas, samtidigt som inspektionen har rätt att få
uppgifter direkt från börsmedlemmar som inte står under någon tillsyn.
Dessa åtgärder tillsammans med den reglering och tillsyn av
börsverksamhet som redan finns bidrar i sig till att börserna kan ges ett
utrymme att själva avgöra om andra än banker och värdepappersbolag
kan få delta direkt i börshandeln. Börserna ges således inte en frihet att
anta vilka medlemmar som helst utan det måste ske inom de ramar som
den skärpta regleringen och tillsynen medger. Regeringen ser därför
heller ingen inkonsekvens i att den lagregel som pekar ut vilka kategorier
av företag som över huvud taget kan komma i fråga för ett
börsmedlemskap liberaliseras.
Avgiftskontroll
Börsreformen år 1993 innebar att det legala monopolet för Stockholms
fondbörs togs bort och att det infördes etableringsfrihet på börsområdet.
Ett av syftena med detta var att åstadkomma förutsättningar för en god
konkurrens. I förarbetena sades emellertid att man trots den ändrade
lagstiftningen inte kunde bortse från att det kunde utvecklas
marknadsplatser med faktisk monopolställning. Vidare konstaterades att
en sådan utveckling skulle kunna ha en negativ påverkan på
avgiftssättningen, dvs. leda till högre avgifter. Det ansågs emellertid att
utvecklingen borde avvaktas innan det infördes bestämmelser för att
motverka oskälig avgiftssättning. Samtidigt uppmanades
Finansinspektionen att följa utvecklingen (prop. 1991/92:113 s. 65 och
66).
Utvecklingen efter börsreformen har gått mot nationella faktiska
monopol när det gäller de delsegment inom vilka börsverksamhet bedrivs
i Sverige. En sammanslagning mellan OM och Fondbörsen innebär en
ytterligare koncentration av den svenska börsverksamheten. De svenska
börserna är emellertid utsatta för internationell konkurrens från börser i
andra länder. Denna konkurrens kommer förmodligen att tillta under de
närmaste åren. Till detta kommer den potentiella konkurrens som finns
från de alternativa handelssystem som finns i dag eller som kan komma
att bildas i framtiden. Det får ankomma på Finansinspektionen som
tillsynsmyndighet att även fortsättningsvis följa utvecklingen på
börsområdet och därvid särskilt uppmärksamma om det finns några
tendenser till oskälig avgiftssättning.
Överklagande
Riksbanken ifrågasätter om det inte, utöver möjligheten att föra
civilrättslig talan, bör införas en möjlighet att överklaga beslut av en börs
att vägra medlemskap. Riksbanken har därvid hänvisat till att det finns en
sådan möjlighet när det gäller beslut att avslå en ansökan om
inregistrering av fondpapper eller att avregistrera fondpapper.
LBC är uppbyggd på så sätt att den som är missnöjd med ett beslut av
en börs kan väcka civilrättslig talan mot börsen vid allmän domstol. För
beslut om avslag på en ansökan om inregistrering av fondpapper eller om
avregistrering av fondpapper finns en preklusionsregel i 12 kap. 2 §
LBC. Bestämmelsen – som införts för att tillgodose ett krav som ställs i
EG-direktivet 79/279/EEG rörande inregistrering av värdepapper vid en
fondbörs – innebär att rätten till talan är förlorad om inte en
stämningsansökan har getts in till tingsrätten inom tre månader från
beslutet. För övriga beslut som en börs meddelar gäller allmänna civil-
och processrättsliga regler (se prop. 1991/92:113 s. 211).
Regeringen delar inte Riksbankens uppfattning att någon särskild
överklagandemöjlighet behöver införas. Den som är missnöjd med ett
beslut av en börs kan – förutom att begagna sig av möjligheten att väcka
talan vid domstol enligt allmänna civil- och processrättsliga regler – fästa
Finansinspektionens uppmärksamhet på detta. Även om det i och för sig
inte finns någon formell överklagandemöjlighet kan således
Finansinspektionen, i sin egenskap av tillsynsmyndighet, i vissa fall
ingripa om ett beslut bygger på felaktiga grunder (se prop. 1991/92:113
s. 138).
9 Inregistrering och notering av finansiella
instrument
9.1 Förbud att inregistrera eller notera börsens egna
aktier
Regeringens förslag: I lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet införs ett uttryckligt förbud för företag som driver
börsverksamhet att låta aktier eller andra fondpapper som har getts ut
av företaget vara inregistrerade eller noterade vid den egna börsen.
Motsvarande förbud skall gälla för notering av fondpapper som har
getts ut av företag som driver en auktoriserad marknadsplats.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Riksbanken anser emellertid att
förutsättningarna för inregistrering eller notering bör vara desamma
oavsett om fondpapperen har getts ut av ett företag som driver en börs
eller auktoriserad marknadsplats eller av ett moderföretag till börsen eller
den auktoriserade marknadsplatsen.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet (LBC) innehåller inte något uttryckligt förbud mot
att ett aktiebolag som bedriver börsverksamhet har fondpapper som
bolaget har emitterat, exempelvis aktier, inregistrerade eller noterade vid
den egna börsen. I förarbetena till lagen uttalades emellertid att det skulle
vara uppenbart olämpligt om det börsdrivande bolagets egna aktier fick
inregistreras vid börsen, eftersom det bl.a. åligger börsen själv att besluta
om avregistrering av aktier och om sanktioner mot bolag som inte iakttar
inregistreringsvillkoren (prop. 1991/92:113 s. 95 och 96).
Inregistrering eller notering av aktier i ett bolag som bedriver
börsverksamhet har flera väsentliga fördelar sett ur bolagets synvinkel.
Sådana åtgärder underlättar bolagets kapitalförsörjning och bidrar till en
ökad spridning av ägandet. Det finns i detta avseende inte någon
anledning att låta andra regler gälla för aktiebolag som bedriver
börsverksamhet än för aktiebolag i allmänhet. Utgångspunkten är därför
att även ett sådant aktiebolag skall få ha sina aktier inregistrerade eller
noterade vid en börs eller annan marknadsplats. Detsamma gäller andra
fondpapper som har getts ut av bolaget.
När det gäller inregistrering eller notering vid den egna
marknadsplatsen är det emellertid annorlunda. För sådana situationer
finns de betänkligheter som anfördes i de ovan återgivna
motivuttalandena. Dessa uttalanden har också tillämpats i praktiken och
det har därför ansetts att ett förbud mot inregistrering eller notering av
börsens egna aktier har förelegat. Även om det inte berördes i motiven
torde detsamma gälla även andra fondpapper än aktier. Förbudet bör
emellertid – för klarhetens skull – uttryckligen framgå av lagtexten. Det
bör också, för den händelse börsverksamheten drivs av en ekonomisk
förening, omfatta fondpapper som föreningen har gett ut.
Notering av fondpapper kan även ske vid en auktoriserad
marknadsplats. Av förtroendeskäl bör det även vara förbjudet för ett
företag som driver en auktoriserad marknadsplats att vid denna notera
aktier eller andra fondpapper som företaget har gett ut.
Till bemötande av Riksbankens invändning kan först konstateras att
förslaget endast innebär ett klargörande av ett förbud som gäller redan i
dag. Med utgångspunkt från att förbudet bör finnas kvar skulle
Riksbankens synpunkt innebära att ett noteringsförbud införs även för
aktier eller andra fondpapper i företag som är moderföretag till en börs.
Som beskrivits i avsnitt 4 kan Stockholms fondbörs komma att bli ett
dotterbolag till OM Gruppen. Ett noteringsförbud som omfattar även
aktierna i moderbolag till börser skulle därför innebära att OM Gruppen
tvingas notera sina aktier vid en utländsk börs, eftersom aktierna för
närvarande är noterade vid Fondbörsen. Mot bakgrund av denna effekt
anser regeringen att förtroendeaspekterna bör hanteras på annat sätt.
Enligt regeringens uppfattning kan detta ske genom att det införs
särskilda krav på hanteringen av disciplinärenden riktade mot
moderföretag och andra kvalificerade ägare i en börs (se avsnitt 6).
9.2 Godkännande för notering av optioner och terminer
Regeringens förslag: Optioner och terminer får godkännas för
notering och handel vid en börs även om det inte förekommer en
betydande handel med tillförlitlig kurssättning i den eller de tillgångar
som optionen eller terminen grundas på. I sådana fall krävs emellertid
att det av ett börs-, emissions- eller erbjudandeprospekt framgår att
sådan handel i den underliggande tillgången avses ske inom sex
månader från offentliggörandet av prospektet.
Finansinspektionen får medge att optioner och terminer godkänns
för notering och handel vid en börs även om kraven inte är uppfyllda
enligt huvudregeln. Sådant medgivande får ske om det finns särskilda
skäl och om det finns en tillförlitlig prissättning i den underliggande
tillgången. Motsvarande skall gälla om optionen eller terminen
grundas på ett eller flera index, under förutsättning att dessa index är
tillförlitliga.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian finns emellertid inget förslag om att
Finansinspektionen i särskilda fall skall få medge att optioner och
terminer godkänns för notering och handel vid en börs.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. OM anser emellertid att de krav som bör
ställas på den underliggande tillgången bör bestämmas av
Finansinspektionen genom föreskrifter i stället för att uttryckligen anges i
LBC.
Skälen för regeringens förslag: OM Stockholm AB (OM) har i en
skrivelse till Finansdepartementet hemställt att det görs en översyn av de
bestämmelser i LBC som föreskriver att optioner och terminer får
godkännas för notering och handel på en börs bara om det förekommer
en betydande handel med tillförlitlig kurssättning i den underliggande
tillgången (4 kap. 1 § tredje stycket). OM menar att liknande
bestämmelser inte finns i utländska rättsordningar och att det saknas
bärande skäl att ha kvar begränsningen.
OM anser således att terminer bör få noteras och handlas på en börs
även om det underliggande finansiella instrumentet inte är föremål för
börshandel. Det OM:s framställning främst synes ta sikte på är terminer
som grundar sig på instrument som inom kort kommer att
börsintroduceras. Om sådana terminer kan handlas vid en börs har detta
enligt OM fördelar i form av bättre prisbildningsmekanism, handelsregler
och marknadsövervakning. OM pekar på att det nu är tillåtet att bedriva
OTC-handel med sådana terminer. Vidare menar OM att det inte finns
någon motsvarighet till bestämmelsen i andra rättsordningar.
Syftet med den förevarande bestämmelsen är att motverka
möjligheterna till otillbörlig kurspåverkan och att främja en tillförlitlig
kurssättning på optioner och terminer (se prop. 1990/91:142 s. 145).
Bestämmelsen bygger på ett förslag från
Värdepappersmarknadskommittén (VMK).
Ett första villkor för att en option eller termin skall få noteras och
handlas vid en börs är att det förekommer en betydande handel med
tillförlitlig kurssättning i den eller de tillgångar optionen eller terminen
grundas på. För fondpapper som är noterade vid en börs ställs i regel
krav både vad avser omsättning och ägarspridning. Om den
underliggande tillgången för en option eller en termin är ett börsnoterat
fondpapper torde bestämmelsens krav normalt vara uppfyllt. När den
underliggande tillgången inte är föremål för handel vid en börs bör det
ske en prövning av exempelvis likviditeten i fondpapperet och
kurssättningen. Som exempel kan nämnas den handel som sker per
telefon på den svenska penning- och obligationsmarknaden. Kravet på
tillfredsställande handel gäller även när den underliggande tillgången är
ett s.k. syntetiskt fondpapper. I sådana fall utgör det underliggande värdet
ett konstruerat "fondpapper" som inte överensstämmer exakt med
fondpapper som existerar men vars egenskaper t.ex. utgör ett medelvärde
av egenskaperna för vissa leveransbara fondpapper. Nu nämnda krav
gäller även beträffande optioner och terminer som baserar sig på råvaror,
valutor och andra finansiella instrument än fondpapper samt index eller
annat liknande värde som baserar sig på sådana tillgångar. Även sådana
optioner och terminer måste vara konstruerade så att en tillförlitlig
kurssättning kan ske och att möjligheterna till kursmanipulation
motverkas. Det måste därför förekomma en betydande handel i den
underliggande tillgången. I motiven till bestämmelsen nämns som
exempel internationellt gångbara valutor, råolja och kaffe. Vid
bedömningen av sådana tillgångar bör utländska erfarenheter av
exempelvis handeln med optioner och terminer på råvarubörser kunna
vara till vägledning (se prop. 1990/91:142 s. 145 och 146).
Den 1 januari 1997 infördes en straffbestämmelse mot otillbörlig
kurspåverkan. Bestämmelsen kriminaliserar vissa förfaranden som syftar
till att otillbörligt påverka kursen på finansiella instrument. Genom den
nya kriminaliseringen har det således öppnats möjlighet att ingripa mot
kursmanipulationer. Detta innebär emellertid inte att det saknas behov av
andra bestämmelser som syftar till att förebygga och förhindra sådana
otillbörliga förfaranden.
De överväganden som ligger till grund för den aktuella bestämmelsen i
LBC gäller fortfarande. Bestämmelsen bör därför i princip inte ändras
när det gäller underliggande tillgångar för vilka det saknas en betydande
handel eller en tillförlitlig kurssättning. OM:s framställning tar emellertid
främst sikte på terminer som grundas på finansiella instrument som avses
att noteras vid en börs. Det kan exempelvis vara fråga om en nyemission
av aktier i ett bolag som redan har sina aktier noterade vid en börs. Det
kan också gälla aktier i bolag som är på väg att introduceras på börsen. I
nu nämnda fall skulle en möjlighet till börshandel med optioner och
terminer som grundas på sådana aktier kunna leda till en säkrare
prisbildning på aktierna när börsintroduktionen väl sker. Att tillåta
börshandel med sådana optioner och terminer skulle också kunna leda till
bättre genomlysning av options- eller terminshandeln. Dessutom skulle
denna handel komma att omfattas av börsens regler och vara föremål för
marknadsövervakning.
Nämnda skäl talar för att optioner och terminer bör få noteras och
handlas vid en börs, om den underliggande tillgången inom kort kommer
att bli föremål för en betydande handel med tillförlitlig kurssättning. För
att inte ge utrymme för kringgåenden måste det, när noteringen av
optionen eller terminen sker, på goda grunder kunna antas att sådan
handel i den underliggande tillgången verkligen kommer i gång. Det bör
därför krävas att det finns ett börs-, emissions- eller erbjudandeprospekt
rörande den underliggande tillgången och att det av prospektet framgår
att tillgången avses bli föremål för börshandel eller liknande handel. För
tydlighetens skull bör lagen ange inom vilken tidsrymd en sådan handel i
den underliggande tillgången kan antas komma i gång. En lämplig
utgångspunkt för en sådan tidsgräns är offentliggörandet av prospektet.
Tidsrymden mellan offentliggörandet av prospektet och den tidpunkt då
handeln i den underliggande tillgången uppfyller de grundläggande
kraven på omfattning och tillförlitlig kurssättning bör inte överstiga sex
månader.
Bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje stycket LBC anger de grundläggande
krav som bör gälla för att optioner och terminer skall få godkännas för
notering och handel vid en börs. Utformningen av bestämmelsen kan
därför inte anses strida mot LBC:s karaktär av ramlag. Att de
grundläggande kraven anges i lag innebär också att tillämpningen av
bestämmelsen blir mer förutsebar än om det överlämnas till
Finansinspektionen att ange kraven genom föreskrifter. Att det nu införs
ett undantag från huvudregeln för vissa särskilda situationer ändrar inte
på denna bedömning.
I detta ärende föreslås bl.a. att det skall kunna meddelas närmare
föreskrifter om hur marknadsövervakningen vid en börs skall gå till (se
avsnitt 7). I sådana föreskrifter finns det möjlighet att ta in särskilda
bestämmelser om marknadsövervakningen beträffande de nu avsedda
optionerna och terminerna.
Den snabba tekniska utvecklingen har bl.a. inneburit att det
kontinuerligt skapas nya typer av finansiella instrument. Det kan inte
uteslutas att det i framtiden skulle kunna uppkomma fråga om börshandel
med optioner eller terminer där det inte finns någon egentlig handel i den
underliggande tillgången. Beroende på omständigheterna skulle det
kunna finnas skäl att tillåta börshandel med sådana derivat. Ett
grundläggande krav bör emellertid vara att det är möjligt att förstå
relationen mellan priset på den underliggande tillgången och priset på
derivatinstrumentet. Kurssättningen bör alltså vara tillförlitlig även i
dessa fall. Det kan tilläggas att vissa grundkrav på hur ett finansiellt
instrument skall vara konstruerat för att få handlas på
värdepappersmarknaden finns i 1 kap. 2 § lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument. I bestämmelsen föreskrivs att handel med
finansiella instrument skall bedrivas så, att allmänhetens förtroende för
värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte
otillbörligen äventyras. Mot nu nämnd bakgrund anser regeringen att
lagstiftningen inte bör hindra en utveckling mot börshandel med nya
typer av optioner och terminer i de fall där det kan finnas skäl att tillåta
sådan handel. Finansinspektionen bör emellertid uttryckligen ges
inflytande över i vilka fall börshandel skall få ske i dessa fall. Det bör
därför införas en bestämmelse som ger inspektionen möjlighet att medge
dispens från de krav som enligt huvudregeln gäller för notering och
handel av optioner och terminer vid en börs. En förutsättning för sådan
handel skall emellertid, liksom för närvarande, vara att kurssättningen i
den underliggande tillgången är tillförlitlig. Det kan också tänkas att ett
eller flera index ligger till grund för optionen eller terminen. Även i
sådana fall bör börshandel med derivatinstrumentet kunna ske, under
förutsättning att indexen är tillförlitliga.
10 Återkallelse av auktorisation eller tillstånd
vid för lågt eget kapital
10.1 Börser, auktoriserade marknadsplatser och
clearingorganisationer
Regeringens förslag: Dolda reserver skall beaktas vid bedömningen
av om ett bolags egna kapital är så lågt att dess auktorisation eller
tillstånd enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet
skall återkallas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen har i en
framställning till Finansdepartementet anmärkt att bestämmelsen i
11 kap. 7 § första stycket 3 lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet (LBC) om återkallelse av auktorisation eller tillstånd
när ett aktiebolags egna kapital blir för lågt är oklar. Inspektionen vill
därför att bestämmelsen förtydligas.
Enligt den ifrågavarande bestämmelsen i LBC skall en auktorisation
eller ett tillstånd som lämnats ett aktiebolag med stöd av den lagen
återkallas, om bolagets egna kapital understiger 2/3 av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den
blev känd för bolaget. Bestämmelser av liknande innebörd fanns tidigare
även i 6 kap. 9 § andra stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
och 7 kap. 16 § bankrörelselagen (1987:617). Dessa bestämmelser är
emellertid sedan den 1 januari 1994 respektive 1 januari 1996 ersatta av
bestämmelser som innebär att ett bolags rörelsetillstånd skall återkallas,
om dess kapitalbas understiger det belopp som krävdes när rörelsen
påbörjades.
Finansinspektionen menar i sin framställning att det är oklart om den
del av ett bolags obeskattade reserver som utgörs av eget kapital skall
medräknas eller inte vid bedömningen av om ett tillstånd eller liknande
skall återkallas. Enligt inspektionen finns det inte några sakliga skäl för
att den del av de obeskattade reserverna som utgörs av eget kapital inte
skall få medräknas.
I motiven till återkallelsebestämmelsen i LBC hänvisas till att gränsen
för tvångslikvidation enligt aktiebolagslagen är hälften av aktiekapitalet
(prop. 1991/92:113 s. 208). Hänvisningen till aktiebolagslagen syftar på
bestämmelsen i 13 kap. 2 §. Den bestämmelsen innebär att styrelsen
ofördröjligen skall upprätta en s.k. kontrollbalansräkning, om det finns
skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det
registrerade aktiekapitalet. Beräkningen av det egna kapitalets storlek
skall ske med utgångspunkt från en balansräkning som upprättas enligt
de huvudregler som finns i bl.a. bokföringslagen (1976:125). I tredje
stycket av samma paragraf sägs emellertid att dolda reserver får beaktas
inom linjen när storleken av det egna kapitalet skall beräknas. Avsikten
med detta undantag är att förhindra att ett bolag tvingas i likvidation när
det har dolda reserver av sådan storlek att det i praktiken inte föreligger
någon ekonomisk grund för tvångslikvidation.
Bestämmelser för aktiebolag om vad en balansräkning skall innehålla
finns bl.a. i årsredovisningslagen (1995:1554) och bokföringslagen
(1976:125). Enligt 3 kap. 3 § årsredovisningslagen skall balansräkningen
upprättas i den uppställningsform som anges i en bilaga till lagen. Av
bilagan framgår att eget kapital och obeskattade reserver skall redovisas
under två från varandra åtskilda avsnitt. Av 5 kap. 15 § samma lag följer
emellertid att tilläggsupplysning skall lämnas om storleken av den latenta
skatteskulden. Även enligt 19 § bokföringslagen skall posterna
"Eget kapital" och "Obeskattade reserver" redovisas åtskilda. Dessa
bestämmelser medger således inte att den del av de obeskattade
reserverna som egentligen är eget kapital redovisas under posten
"Eget kapital" i den ordinarie balansräkningen.
De bestämmelser om återkallelse av tillstånd eller liknande som finns i
den finansiella lagstiftningen syftar främst till att skydda investerarnas
intressen (se t.ex. prop. 1978/79:9 s. 150). Mot den bakgrunden bör dolda
övervärden i företaget få beaktas vid bedömningen av om ett tillstånd
eller liknande skall återkallas eller inte. Hänvisningarna i förarbetena till
aktiebolagslagens regler om kontrollbalansräkning talar också för att
detta var avsikten när återkallelsebestämmelsen i LBC infördes. En
justering av lagtexten bör därför vidtas för att klargöra detta.
10.2 Kreditmarknadsbolag
Regeringens förslag: Bestämmelsen om att rörelsetillstånd för
kreditmarknadsbolag skall återkallas om bolagets egna kapital
understiger 2/3 av det registrerade aktiekapitalet upphävs.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen har i den i
föregående avsnitt nämnda framställningen begärt att bestämmelserna
om återkallelse av oktroj för bankaktiebolag och av tillstånd för
värdepappersbolag och kreditmarknadsbolag ses över.
Som nämnts i föregående avsnitt fanns tidigare i 7 kap. 16 § första
stycket 6 bankrörelselagen (1987:617) och 6 kap. 9 § andra stycket lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse bestämmelser om att rörelsetillstånd
skulle återkallas om bolagets egna kapital understeg 2/3 av det
registrerade aktiekapitalet och bristen inte täcktes inom tre månader från
det den blev känd för bolaget. Dessa bestämmelser har nu ersatts med
bestämmelser som innebär att tillståndet i stället skall återkallas om
bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som krävdes när
rörelsen startades och bristen inte täcks inom tre månader från det den
blev känd för bolaget. Framställningen är därför inte längre aktuell i
dessa delar.
Lagen om kreditmarknadsbolag (numera lagen om
finansieringsverksamhet) trädde i kraft den 1 januari 1994. I 5 kap. 17 §
punkterna 4 och 5 finns alternativa regler som innebär att ett
kreditmarknadsbolags tillstånd kan återkallas antingen om det
egna kapitalet understiger 2/3 av det registrerade aktiekapitalet eller om
dess kapitalbas understiger det minsta belopp som krävdes när
verksamheten påbörjades. I motiven hänvisas, när det gäller den
förstnämnda återkallelsegrunden, till motsvarande bestämmelse i lagen
om värdepappersrörelse. Den återkallelsegrund som är kopplad till
bolagets kapitalbas grundas på artikel 10 i direktivet 89/646/EEG om
samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut (andra banksamordningsdirektivet). Den första
återkallelsegrunden bygger således på liknande bestämmelser inom den
svenska finansiella lagstiftningen och den andra på EG-rättsliga regler.
När det gäller återkallelse på grund av för lågt eget kapital finns det
inte någon anledning att den reglering som gäller för
kreditmarknadsbolag skall avvika från den som gäller för bankaktiebolag
och värdepappersbolag. Bestämmelsen i 5 kap. 17 § första stycket 5
lagen om finansieringsverksamhet bör därför tas bort.
11 Klargörande av förbudet mot korttidshandel
Regeringens förslag: Insiderlagens förbud mot korttidshandel
förtydligas så att det klart framgår att det gäller även om en
överlåtelse avser ett lägre antal aktier än vad som har förvärvats inom
tre månader före överlåtelsen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1997 infördes
bestämmelser om förbud mot korttidshandel i insiderlagen (1990:1342).
Om en person med insynsställning i ett aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får enligt huvudregeln motsvarande antal aktier av
samma slag överlåtas mot vederlag tidigast tre månader efter förvärvet (7
a § insiderlagen). Förbudet gäller även sådana personer som enligt 10 §
samma lag anses vara närstående till den som har insynsställning.
Överträdelse av förbudet mot korttidshandel är avgiftssanktionerat.
I den praktiska tillämpningen av bestämmelsen har det uppkommit viss
tvekan om förbudet endast omfattar de fall där det antal aktier som köpts
inom tremånadersperioden och det antal som säljs överensstämmer. Med
en sådan tolkning skulle det således inte vara förbjudet att sälja
exempelvis 50 aktier om den mängd som köpts inom förbudsperioden
uppgår till 100.
Förbudet mot korttidshandel skulle bli mer eller mindre verkningslöst
om det träffade enbart de fall där den förvärvade och den överlåtna
mängden aktier överensstämmer. Frågan har emellertid inte direkt berörts
i motiven. En förklaring till detta kan naturligtvis vara att det tagits för
självklart att förbudet skulle omfatta överlåtelser intill det antal aktier
som förvärvats. Bestämmelsens ordalydelse ger emellertid anledning till
viss tvekan på denna punkt. För att undvika denna otydlighet bör –
genom en justering av bestämmelsen – klargöras att förbudet även
omfattar sådana fall där den överlåtna mängden understiger det antal
aktier som förvärvats inom förbudsperioden.
12 Föreskrifter om risknivåer för innehav av
finansiella instrument
Regeringens förslag: Enligt 4 kap. 4 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse skall regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen i föreskrifter ange risknivåer för
värdepappersbolags och svenska bankinstituts innehav av finansiella
instrument. Bestämmelsen ändras så att den ger en möjlighet men inte
en skyldighet att meddela sådana föreskrifter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 4 § lagen om
värdepappersrörelse skall regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen i föreskrifter ange risknivåer för
värdepappersbolags och svenska bankinstituts innehav av finansiella
instrument. Bestämmelsen har betydelse främst för företag med tillstånd
att bedriva handel för egen räkning (1 kap. 3 § 3) eller att medverka vid
emissioner m.m. (1 kap. 3 § 5). Detta beror på att det endast är företag
med sådana tillstånd som har möjlighet att i någon större omfattning
förvärva finansiella intrument och därmed utsätta sig för de risker som
sådana placeringar innebär.
Bestämmelsen infördes huvudsakligen av det skälet att
de kapitaltäckningsregler som tidigare gällde ansågs vara otillräckliga för
att möta den kursrisk som en placering i finansiella intrument innebär
(prop. 1990/91:142 s. 126). Genom lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag gäller emellertid – sedan den 1 januari 1996 – krav
på kapitaltäckning för marknadsrisker hänförliga till värdepappersbolags
och bankers handelslager. Detta krav bygger på EG-regler, nämligen
direktivet 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut. Med hänvisning till detta uttalades i motiven till den
nämnda lagen att behovet av att behålla limitregeln i lagen om
värdepappersrörelse kunde ifrågasättas. Den behölls emellertid av det
skälet att effekterna av de nya kapitaltäckningsreglernas tillämpning
ansågs vara osäkra. Samtidigt uttalades att frågan skulle kunna komma
att omprövas vid senare tillfälle på grundval av vunna erfarenheter av de
nya kapitaltäckningsreglerna (prop. 1994/95:50 s. 168).
Med stöd av regeringens bemyndigande har Finansinspektionen
meddelat föreskrifter om risknivåer för värdepappersbolags och bankers
innehav av finansiella instrument (se 10 kap. i Finansinspektionens
föreskrifter [FFFS 1996:33] om handel och tjänster på
värdepappersmarknaden). I föreskrifterna sätts gränser för hur stora
positioner instituten får ha i aktierelaterade och räntebärande instrument i
förhållande till deras kapitalbas. Från Finansinspektionen har inhämtats
att det kan ifrågasättas om det numera finns ett behov av att jämte
lagreglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker ha
risknivåbegränsningar.
Lagreglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker har varit i kraft i
mindre än två år. Denna tid får anses vara för kort för att helt avhända sig
möjligheten att ge föreskrifter om risknivåbegränsningar för institutens
innehav av finansiella instrument. Däremot finns det – med hänsyn till
vad Finansinspektionen upplyst – skäl att ändra bestämmelsen så att den
inte längre innebär en skyldighet att meddela sådana föreskrifter. Detta
ger regeringen eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen utrymme
att vid lämplig tidpunkt ta bort föreskrifterna. Om det efter ett
borttagande ändå skulle visa sig att behov finns av
risknivåbegränsningar, kan dessa återinföras.
13 Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1998.
Det behövs inte några särskilda övergångsbestämmelser.
Bestämmelserna om lämplighetsprövning av ägare och ledning bör
tillämpas även beträffande ansökningar om rörelsetillstånd som har getts
in före ikraftträdandet men som inte har beviljats vid den tidpunkten. När
det gäller den löpande prövningen av större ägare bör förhållanden som
inträffat innan lagen trädde i kraft beaktas. Det krävs däremot inte
tillstånd för sådana aktieförvärv som har skett före ikraftträdandet.
14 Ekonomiska konsekvenser
De föreslagna ändringarna i börslagstiftningen syftar till att bevara
förtroendet för de svenska marknadsplatserna. En väl fungerande svensk
finansmarknad förutsätter att verksamheten vid dessa marknadsplatser
bedrivs på ett förtroendefullt sätt. Detta är ett viktigt samhällsintresse och
av stor betydelse för det svenska näringslivets kapitalförsörjning.
Förutsatt att börserna tar till vara den möjlighet att ge nya aktörer rätt
att delta direkt i börshandeln som lagförslaget innebär, kommer
konkurrensen vid handeln med finansiella instrument att skärpas. Detta
torde i så fall komma att få stor betydelse för bl.a. institutionella
placerare såsom försäkringsbolag och pensionsfonder. Får dessa
möjligheten att välja att delta direkt i handeln vid en börs – i stället för att
som nu vara hänvisade till att göra sina börsaffärer via en mellanhand
som är börsmedlem – utövas ett tryck på prissättningen av
mellanhändernas (bankernas och värdepappersbolagens) tjänster. Detta
kan leda till lägre avgifter och ökade incitament för mellanhänderna att
effektivisera sin verksamhet. För investerarna kan det medföra fördelar i
form av lägre kostnader och bättre service.
Effekterna för mellanhänderna är svårare att bedöma. På kort sikt torde
effekterna för dessa vara begränsade, eftersom det sannolikt tar en viss
tid för börserna och investerarna att anpassa sig till de nya
förutsättningarna. En ökad konkurrens kan på längre sikt leda till sämre
lönsamhet för vissa mellanhänder. En anpassning till den nya situationen
kan emellertid också innebära att verksamheten effektiviseras och att nya
produkter och tjänster utvecklas. För mellanhandsinstitut som lyckas väl
i denna omställning kan intäkterna öka.
De nya kraven vad gäller inrättande av disciplinnämnd vid börserna
kan, liksom andra delar av förslagen, leda till merkostnader för börserna.
En del av dessa kostnader är emellertid temporära. Sett i ett längre
perspektiv bidrar de nya kraven till att upprätthålla och stärka förtroendet
för svensk börsverksamhet. Detta är en viktig förutsättning för att
börserna skall kunna attrahera emittenter, investerare och andra aktörer
och är därför samtidigt till gagn för börserna.
Finansinspektionen tillförs i måttlig utsträckning nya arbetsuppgifter.
Förslaget om lämplighetsprövning av större ägare och ledande
befattningshavare rör endast ett begränsat antal företag som bedriver
börs- eller clearingverksamhet. Sådana prövningar görs emellertid i viss
uträckning redan i dag beträffande de aktuella företagen. Dessutom har
inspektionen erfarenhet av exakt det prövningssystem som nu införs
genom att det redan finns för ett flertal andra finansiella verksamheter.
De tillkommande lämplighetsprövningarna bör därför inte ta mer än
förhållandevis måttliga resurser i anspråk. Finansinspektionen delar
denna bedömning i sitt remissvar, men menar att prövningen tillsammans
med den utökade lämplighetsprövning som sedan den 1 juli 1996 skall
ske för bl.a. banker och värdepappersbolag har lett till att inspektionen
tillförts arbetsuppgifter i inte ringa omfattning. Inspektionen har även
framhållit att andra lagändringar genomförts utan att inspektionen
tillförts ytterligare resurser. Enligt regeringens uppfattning bör emellertid
inspektionens synpunkter i denna del behandlas i samband med den
ordinarie budgetprocessen.
De nya bestämmelserna om disciplinnämnd och marknadsövervakning
vid börserna kan leda till ett visst varaktigt merarbete för
Finansinspektionen. Förslagen innebär även att inspektionen ges en aktiv
del i övervakningen av informationsgivningen från företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs. Inspektionen menar att denna nya
arbetsuppgift ställer krav på en betydande utbildningsinsats och att
personal nyrekryteras. Eftersom arbetsuppgiften kommer att avse endast
ett eller ett fåtal företag gör emellertid regeringen den bedömningen att
arbetet kommer att bli av begränsad omfattning.
Genom att inspektionen nu ges rätt att direkt använda börsernas
marknadsövervakningssystem finns det inte längre något behov för
inspektionen att själv investera i ett sådant system. Däremot kommer det
att uppkomma kostnader i takt med att uppkoppling sker mot de system
för marknadsövervakning som börserna använder sig av.
Regeringen aviserade i 1995 års budgetproposition att ambitionsnivå
och resursbehov för den finansiella tillsynen långsiktigt skulle analyseras
i samband med den fördjupade prövningen av inspektionen för
budgetåren 1997–1999 (prop. 1994/95:100, bilaga 8, s. 96). Regeringen
har emellertid därefter tillsatt en kommitté med uppgift att se över
rörelse- och tillsynsreglerna för kredtitinstitut och värdepappersbolag
(dir. 1995:106). Kommittén har antagit namnet Banklagskommittén.
Bland kommitténs uppgifter ingår att göra en värdering av hur angelägna
olika tillsynsuppgifter är och att analysera Finansinspektionens
resursbehov om de förslag kommittén lämnar genomförs. Vidare skall
kommittén dels ange önskad ambitionsnivå, dels uttala sig om
tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivå för inspektionen.
De förslag som nu lämnas torde sammantagna leda till ett ökat
resursbehov för Finansinspektionen. Förslagen innebär till att börja med
att det uppkommer vissa initiala kostnader under år 1998 i anslutning till
att de föreslagna lagändringarna träder i kraft. Regeringen avser att ta
ställning till dessa kostnader i tilläggsbudgeten för innevarande år.
Förslagen kan emellertid också komma att leda till ett behov av ökade
resurser för inspektionen på längre sikt. Frågan om inspektionens
långsiktiga resursbehov kommer att behandlas i samband med den
övergripande översyn som senare kommer att ske av inspektionens
verksamhet. Den bedömning som nu görs är att inspektionen då kommer
att behöva tillföras resurser med anledning av de förslag som nu läggs
fram. Om det visar sig att finansieringen inte kan ske på annat sätt får det
ökade resursbehovet lösas genom omprioriteringar i verksamheten. Detta
får i sådana fall ske genom att inspektionens verksamhet renodlas och att
inspektionen lyfts av andra – mindre angelägna – arbetsuppgifter.
De allmänna domstolarna åläggs en ny uppgift, nämligen att efter
begäran av Finansinspektionen pröva om det skall utses en förvaltare av
aktier som tillhör en ägare som förbjudits att rösta för dem. Motsvarande
uppgift har tidigare tillförts domstolarna i fråga om ägare av aktier i
andra – till antalet betydligt fler – finansiella företag än vad det här rör
sig om. Då gjordes bedömningen att ytterligare resurser till
domstolsväsendet inte skulle behövas (prop. 1995/96:173 s. 125). Samma
bedömning görs nu.
15 Författningskommentar
15.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet
1 kap. 4 §
Paragrafen har tillförts två nya definitioner i punkterna 11 och 12.
Begreppet kvalificerat innehav i punkten 11 utgör grunden för de nya
bestämmelserna om ägarprövning i 11 kap. 2 a–h §§. Det förekommer
också i bestämmelserna om disciplinnämnd (4 kap. 8 och 9 §§), om
skyldighet för en börs att vidarebefordra uppgifter som den mottagit från
ett företag till Finansinspektionen (5 kap. 3 § och 6 kap. 2 §) samt om
skyldighet för företag att lämna uppgifter till inspektionen (11 kap. 1
a §). Motsvarande begrepp förekommer i 1 kap. 3 § 2 bankrörelselagen
(1987:617), 1 kap. 1 § 3 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
1 kap. 2 § 6 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och 1 kap. 9 a §
försäkringsrörelselagen (1982:713). Beträffande den närmare innebörden
av begreppet hänvisas till prop. 1994/95:50 s. 139 och 140.
I punkten 12 hänvisas till aktiebolagslagens koncernbegrepp. Genom
ett tillägg görs koncerndefinitionen tillämplig även om moderföretaget är
en annan juridisk person än ett svenskt aktiebolag. Detta gäller oavsett
om moderföretaget är en svensk eller utländsk juridisk person.
Definitionen har betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna om
vilka som kan bli medlemmar vid en börs eller clearingorganisation (se
kommentaren under 3 kap. 1 och 1 a §§).
2 kap. 2 §
I bestämmelsen har klargjorts att lämplighetsprövning av större ägare och
företagets ledning skall ske i samband med prövningen av en
auktorisationsansökan. Paragrafen motsvarar bestämmelserna i bl.a.
2 kap. 3 § bankaktiebolagslagen och 2 kap. 1 § lagen om
värdepappersrörelse (jfr prop. 1994/95:50 s. 279–282 och prop.
1995/96:173 s. 65–73). Genom hänvisningen i 7 kap. 2 § är
bestämmelsen tillämplig även på auktoriserade marknadsplatser.
Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 5.2 och 5.3.
3 kap. 1 §
Ändringen innebär att alla juridiska personer som uppfyller de i
paragrafen angivna grundläggande kraven kan få bli medlemmar vid en
börs. Därigenom ges möjlighet för exempelvis institutionella investerare
såsom AP-fonden att bli börsmedlemmar. Dessutom anges uttryckligen
att Riksgäldskontoret skall kunna bli börsmedlem.
Ändringen har behandlats närmare i avsnitt 8.2.
3 kap. 1 a §
I första stycket första meningen sägs att börsmedlemmar får delta i
handeln vid en börs för egen räkning. Detta gäller både sådan handel som
är tillståndspliktig enligt lagen om värdepappersrörelse och sådan handel
som inte kräver tillstånd. Frågan om vad som skall förstås med
tillståndspliktig handel för egen räkning har behandlats närmare i avsnitt
8.2 samt i prop. 1990/91:142 s. 109 och 110.
Är det så att den som ansöker om börsmedlemskap för att vid börsen
bedriva sådan handel för egen räkning som är tillståndspliktig enligt
lagen om värdepappersrörelse får det förutsättas att börsen inte beviljar
medlemskap, om tillstånd saknas.
Vid deltagande i börshandel för annans räkning krävs att
börsmedlemmen är ett värdepappersinstitut som har tillstånd att bedriva
kommissions- eller förmedlingsverksamhet eller ett utländskt företag
som i sitt hemland har motsvarande tillstånd och där står under
betryggande tillsyn. För EES-företag vars tillstånd i hemlandet omfattar
verksamhet med avseende på sådana finansiella instrument som ingår i
investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) skall det – i överensstämmelse
med direktivet – godtas att hemlandstillsynen är betryggande. I annat fall
måste en prövning ske av om företaget står under betryggande tillsyn i
hemlandet. En sådan prövning skall alltid ske beträffande företag som
hör hemma utanför EES.
Företag som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra
företag inom samma koncern är undantagna från bestämmelserna i EG:s
investeringstjänstedirektiv. Dessa företag skall inte heller behöva något
värdepappersrörelsetillstånd för sin verksamhet (se nedan under
kommentaren till 1 kap. 4 a § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse).
Om denna typ av företag uppfyller de generella krav som ställs upp av en
börs bör – enligt det nya andra stycket – handel som utförs för andra
koncernföretags räkning anses vara handel för egen räkning när det gäller
frågan om tillträde till handeln vid en börs.
Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 8.2.
3 kap. 3 a §
Bestämmelsen innebär att börsmedlemmar som inte står under tillsyn av
Finansinspektionen eller av motsvarande myndighet i annat land är
skyldiga att på begäran lämna inspektionen uppgifter om förhållanden
som rör deltagandet i handeln vid en börs. Finansinspektionen får
förelägga sådana medlemmar att lämna begärda uppgifter till
inspektionen. Föreläggandet kan förenas med vite (jfr 11 kap. 10 §).
Bestämmelsen motsvarar vad som enligt 8 kap. 10 § gäller för
clearingmedlemmar.
I 18 § insiderlagen (1991:1342) finns bestämmelser om
uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen i insiderutredningar.
Uppgiftsskyldigheten enligt den bestämmelsen gäller även när det finns
anledning anta att någon gjort sig skyldig till otillbörlig kurspåverkan.
Börsmedlemmar skall – i enlighet med ett här föreslaget tillägg i 18 §
insiderlagen – ingå i den krets som är uppgiftsskyldiga gentemot
inspektionen enligt den paragrafen (se kommentaren till 18 §
insiderlagen).
3 kap. 4 §
I första stycket klargörs att en börs skall övervaka att medlemmarna
uppfyller de krav som gäller för börsmedlemskap. Dessa krav följer av
3 kap. 1 § och de preciseringar av dessa krav som anges i börsens egna
regler. Övervakningen kan t.ex. ske genom att börsen med
regelbundenhet kräver att medlemmarna redogör för sina interna
förhållanden och att börsen granskar dessa redogörelser. Det bör även
vara möjligt för en börs att genom platsbesök själv kontrollera att
förhållandena hos en medlem är tillfredsställande. Vilka befogenheter en
börs skall ha när det gäller övervakningen får regleras civilrättsligt
genom avtal mellan börsen och dess medlemmar.
Genom andra stycket ges regeringen, eller efter vidaredelegation,
Finansinspektionen möjlighet att meddela föreskrifter om hur börsens
övervakning av medlemmarna skall gå till.
4 kap. 1 §
Ändringen i tredje stycket innebär att optioner och terminer i vissa fall får
noteras vid en börs även om den underliggande tillgången inte är föremål
för en betydande handel med tillförlitlig kurssättning. En förutsättning
för notering är dock att de generella kraven på den underliggande
tillgången kommer att vara uppfyllda inom sex månader från det att ett
börs, erbjudande- eller emissionsprospekt har offentliggjorts. Ett
prospekt skall offentliggöras när det har godkänts eller registrerats av
börsen eller Finansinspektionen. Det krävs således att det finns ett
prospekt och att det av prospektet framgår när den underliggande
tillgången kommer att börsnoteras. Även utländska prospekt som
uppfyller kraven i det andra börsdirektivet (80/390/EEG) eller
prospektdirektivet (89/298/EEG) kan godtas. Ändringen torde
huvudsakligen vara av betydelse då den underliggande tillgången är en
aktie, eftersom det i sådana fall i praktiken krävs att aktien är börsnoterad
för att en betydande handel skall anses vara för handen. Med stöd av
bestämmelsen kan notering av optioner och terminer ske om den
underliggande aktien finns men ännu inte har börsnoterats eller om de
aktier optionen eller terminen avser ännu inte har emitterats (exempelvis
vid en nyemission) men då en emission är nära förestående. Detsamma
kan även gälla för andra fondpapper än aktier, om avsikten är att dessa
skall börsnoteras. För sådana fondpapper som handlas utanför en börs
torde ändringen främst vara av betydelse vid nyemission.
Det nya fjärde stycket innebär att Finansinspektionen får medge att
optioner och terminer får bli föremål för börshandel även om kraven i
tredje stycket inte är uppfyllda. En förutsättning för att ett sådant
medgivande skall få ske är att prissättningen på den tillgång som
optionen eller terminen grundas på är tillförlitlig. Det skall således inte
vara möjligt att genom manipulation av den underliggande tillgångens
värde påverka kurssättningen på optionen eller terminen. Optioner eller
terminer kan emellertid också grundas på ett eller flera index av olika
slag. Börsnotering av sådana derivat skall få ske om indexet eller indexen
är tillförlitliga.
Ändringarna har behandlats närmare i avsnitt 9.
4 kap. 1 a §
Paragrafen är ny. Den innebär att det i lagtexten förs in ett klargörande av
att ett företag som har tillstånd att bedriva börsverksamhet inte får
inregistrera eller notera aktier eller andra fondpapper som företaget har
gett ut vid den egna börsen.
4 kap. 2 §
Genom det nya tredje stycket införs en skyldighet för börser att – på
begäran av Finansinspektionen – ge inspektionen terminalåtkomst till
börsernas marknadsövervakningssystem. Härigenom ges inspektionen
möjlighet att från sina egna lokaler ta del av börsernas system för sådan
övervakning.
Ändringen i fjärde stycket ger regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen rätt att meddela föreskrifter om börsers
marknadsövervakning. Med stöd av denna bestämmelse kan föreskrifter
meddelas om exempelvis hur marknadsövervakningen skall vara
organiserad och de tekniska arrangemang som bör finnas för
marknadsövervakningen. Vidare kan det ges föreskrifter om när och hur
onormala kursrörelser och liknande skall rapporteras till
Finansinspektionen. Detta är av stor betydelse för inspektionen när det
gäller insiderövervakningen och kontrollen av att förbudet mot otillbörlig
kurspåverkan efterlevs.
Ändringarna har behandlats närmare i avsnitt 7.
4 kap. 8 §
Genom paragrafen införs ett krav på att börser skall ha en särskild
disciplinnämnd. En sådan nämnd finns för närvarande vid Stockholms
fondbörs när det gäller ärenden mot emittenter som rör överträdelser av
börsens regler. I paragrafen ställs emellertid krav på att en sådan nämnd
skall finnas även för disciplinärenden som rör börsens medlemmar.
Nämnden kan inrättas inom börsens egen organisation. Det finns
emellertid ingenting som hindrar att en eller flera börser bildar en extern
disciplinnämnd för handläggning av disciplinärenden.
Andra stycket innebär att strängare krav skall gälla för disciplinärenden
som rör företag som äger ett kvalificerat innehav i en börs (jfr 1 kap. 4 §
11). I sådana fall har Finansinspektionen en rätt att föra ärendet till
disciplinnämnden för prövning. För att underlätta för inspektionen att
göra denna bedömning införs även en bestämmelse om skyldighet för
börsen att vidarebefordra all information som den får från ett företag med
ett kvalificerat innehav till Finansinspektionen (se 5 kap. 3 § och 6 kap.
2 §). Disciplinnämnden är skyldig att pröva ett ärende som har
aktualiserats av inspektionen.
Bestämmelsen i tredje stycket ger Finansinspektionen möjlighet att ge
en börs dispens från kravet på att inrätta en disciplinnämnd. Denna
möjlighet kan användas i de fall där en börs driver sin verksamhet på ett
sådant sätt att det inte finns något praktiskt behov av en disciplinnämnd.
Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 6.
4 kap. 9 §
I bestämmelsens första stycke anges de minimikrav som ställs på
ledamöterna i en disciplinnämnd. Kravet innebär att nämnden skall
innehålla både juridisk kompetens och kompetens om förhållandena på
värdepappersmarknaderna. Ordföranden och vice ordföranden skall vara
lagfarna, dvs. ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen (se
kungörelsen [1964:29] angående kunskapsprov för behörighet som
domare, m.m.). En börs får uppställa strängare krav på nämndens
ledamöter än vad som framgår av lagtexten.
Enligt andra stycket får nämndens sammansättning inte vara sådan att
det kan uppkomma misstanke om jäv. Enligt bestämmelsen får personer
som är anställda av börsen eller ett företag som äger ett kvalificerat
innehav i börsen inte ingå bland nämndens ledamöter. Detsamma gäller
personer som stadigvarande har ett kvalificerat uppdrag för börsens eller
den kvalificerade ägarens räkning. Bland de kategorier som regelmässigt
bör ingå i den sistnämnda gruppen kan nämnas styrelseledamöter och
revisorer. Till denna grupp kan även räknas t.ex. advokater och konsulter,
om dessa regelbundet anlitas av börsen eller ett företag som har ett
kvalificerat innehav.
Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 6.
4 kap. 10 §
Paragrafen, som är ny, innebär att förvaltningslagens jävsbestämmelser i
tillämpliga delar skall gälla för ledamöterna i en disciplinnämnd. När
bestämmelsen tillämpas kan viss ledning hämtas i den praxis som
utvecklats kring jävsbestämmelsen i 11 § förvaltningslagen. Jävsreglerna
syftar till att garantera att handläggningen av disciplinärenden präglas av
objektivitet och opartiskhet samt att förtroendet för nämndens, och ytterst
börsens, verksamhet upprätthålls.
Bland de jävsgrunder som kan komma i fråga kan nämnas intresse- och
släktskapsjäv. Ett exempel på intressejäv är om en ledamot äger aktier i
det bolag som disciplinärendet riktas mot. Om jäv i sådana fall skall
anses föreligga beror på storleken av aktieinnehavet liksom på ärendets
betydelse för bolaget. Normalt bör emellertid intressejäv anses föreligga i
sådana situationer såvida inte aktieinnehavet är endast obetydligt.
Släktskapsjäv föreligger när ärendet rör make, förälder, barn eller syskon
till en ledamot i disciplinkommittén. Beträffande övriga
släktskapsförhållanden som kan vara jävsgrundande bör i första hand
mor- och farföräldrar, barnbarn, svågrar och svägerskor samt
svärföräldrar komma i fråga. Är det fråga om sådana
släktskapsförhållandet bör det inte krävas någon närmare bedömning av
om vederbörande är närstående eller inte. Andra fall där personer bör
anses vara närstående är om det föreligger ett samboförhållande eller om
ärendet angår någon som är förlovad med ledamoten. En annan
jävsgrund är ställföreträderjäv. Den jävsgrunden torde främst ha
betydelse om ledamoten är företrädare för den medlem eller emittent som
granskas av disciplinnämnden. Frågan om vem som i egenskap av
ställföreträdare har behörighet att företräda en juridisk person får avgöras
enligt tillämpliga associationsrättsliga författningar, främst
aktiebolagslagen (1975:1385). Normalt torde det vara den som har rätt att
teckna medlemmens eller emittentens firma som omfattas av
bestämmelsen. Andra jävsgrunder är ombuds- och biträdesjäv. Dessa
jävsgrunder kan föreligga oavsett i vilket sammanhang ledamoten
företrätt den medlem eller emittent som granskas och oavsett om han vid
den tidpunkten ingått i nämnden eller inte. Jäv kan också grundas på den
generalklausul som finns i 11 § förvaltningslagen. Generalklausulen
syftar till att fånga upp sådana jävssituationer som inte täcks av övriga
jävsgrunder. Som exempel på fall som kan omfattas av bestämmelsen är
om ledamoten av någon anledning har en negativ inställning till det
företag som är föremål för disciplinförfarandet och att denna inställning
kan påverka hans objektivitet. Det kan t.ex. vara fråga om att djupa och
varaktiga meningskiljaktigheter uppstått i någon fråga som inte har
beröringspunkter med disciplinärendet. Andra tänkbara fall som kan
omfattas av bestämmelsen är om ledamoten står i beroendeställning till
medlemmen eller emittenten, t.ex. genom att ha en låneskuld till
företaget. Även uppdragsförhållanden kan omfattas, om de är av sådan
art att det finns risk för att ledamotens objektivitet kan sättas i fråga.
Även handläggningen av jävsfrågor skall ske på samma sätt som enligt
förvaltningslagen. I 12 § förvaltningslagen slås den grundläggande
principen fast att den som är jävig inte får delta i handläggningen av ett
ärende. Detta gäller i princip både förberedande åtgärder och deltagande i
den slutliga prövningen. Undantag görs för åtgärder som måste vidtas
skyndsamt och där det inte finns möjlighet för någon annan ledamot att
träda in i den jäviges ställe. Att sådana brådskande ärenden förekommer i
en disciplinnämnd torde vara mycket ovanligt. Enbart den
omständigheten att det är svårt att få tag på en ersättare, t.ex. under
semesterperioder, är inte i sig tillräckligt. Utrymmet för att tillämpa
undantagsregeln torde således vara mycket begränsat.Vidare skall den
som är jävig själv ta initiativ till att frågan tas upp. Detta hindrar
naturligtvis inte att frågan initieras på annat sätt, t.ex. av en annan
ledamot eller av en medlem eller emittent vid börsen. Hänvisningen till
förvaltningslagens bestämmelser innebär dessutom att frågor om jäv
skall handläggas med skyndsamhet. Sådana frågor kan också hanteras
informellt utan beslut genom att någon annan träder i den jävige
ledamotens ställe. Normalt får den som jävsfrågan gäller inte delta i
handläggningen av den frågan.
4 kap. 11 §
Paragrafen ger en möjlighet för regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen att föreskriva hur ledamöterna i en disciplinnämnd
skall utses. Sådana föreskrifter kan innebära att ledamöterna skall väljas
av ett visst bolagsorgan, t.ex. bolagsstämman, eller att inspektionen skall
ges tillfälle att yttra sig innan ledamöterna väljs. Föreskrifterna kan också
avse att nämnden skall vara sammansatt av personer från olika
intressegrupper.
Vidare ges möjlighet att meddela närmare föreskrifter om
handläggningen av ärenden som rör överträdelser av börsens regler
(disciplinärenden). Exempelvis kan föreskrivas hur ärenden skall
hänskjutas till nämnden och hur utredningen av ärendena skall gå till.
Ingenting hindrar att föreskrifterna beaktar de särpräglade förhållanden
som råder vid börser av olika slag. Kraven kan t.ex. ställas olika för
börser som tillhandahåller handelssystem jämfört med börser som mer
har karaktären av att vara förmedlare av information om handeln.
Föreskrifterna kan också vara olika utformade beroende på vilken typ av
finansiella instrument som inregistreras eller noteras vid börsen.
5 kap. 3 §
Paragrafen har tillförts ett nytt andra stycke som föreskriver en
skyldighet för en börs att till Finansinspektionen vidarebefordra
upplysningar som den får från ett företag som har ett kvalificerat innehav
i börsen. Skyldigheten gäller i de fall företaget med ett kvalificerat
innehav har gett ut fondpapper som har inregistrerats vid börsen. De
upplysningar som avses är sådana som företaget enligt
författningsbestämmelser, börsens eget regelverk eller avtal med börsen
är skyldigt att lämna till börsen. En sådan upplysningskyldighet
föreskrivs bl.a. i paragrafens första stycke. Av den nya bestämmelsen i
11 kap. 1 a § framgår att Finansinspektionen dessutom har rätt kräva in
uppgifter från ett företag som har ett kvalificerat innehav i en börs.
Tillägget i den förevarande paragrafen och bestämmelsen i 11 kap. har
tillkommit för att ge Finansinspektionen större möjligheter att kontrollera
sådana företags förehavanden och hur de behandlas av börsen.
Finansinspektionen har också enligt 4 kap. 8 § en rätt att hos börsens
disciplinnämnd aktualisera ärenden som rör nu nämnda företag. En
förutsättning för att sådana ärenden skall kunna förekomma är att
företagen inte bara är ägare av börsen utan även uppträder som
medlemmar eller emittenter vid densamma.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.
6 kap. 2 §
Ändringen i första stycket är redaktionell.
I paragrafen har lagts till ett nytt andra stycke som överensstämmer
med ändringen i 5 kap. 3 §.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.
7 kap. 2 §
Ändringen innebär att auktoriserade marknadsplatser inte behöver ha en
disciplinnämnd. En sådan kan dock inrättas frivilligt av marknadsplatsen.
Däremot kommer de nya bestämmelserna om lämplighetsprövning av
kvalificerade ägare och ledning att gälla även för auktoriserade
marknadsplatser. Även bestämmelserna om förutsättningarna för
notering och handel av optioner och terminer samt noteringsförbud av
företagets aktier vid den egna marknadsplatsen (4 kap. 1 § tredje och
fjärde styckena) liksom om terminalåtkomst och föreskriftsrätt för
Finansinspektionen beträffande marknadsövervakningssystem (4 kap. 2 §
andra och tredje styckena) skall tillämpas på auktoriserade
marknadsplatser.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.
7 kap. 2 a §
I paragrafen har en följdändring gjorts med anledning av att ändring skett
i bestämmelsen om vilka som skall kunna antas som medlemmar vid en
börs.
8 kap. 2 §
Ändringen klargör att lämplighetsprövning av större ägare och ledning
skall ske även i samband med prövningen av ansökningar om tillstånd att
få bedriva clearingverksamhet. Innebörden är densamma som i
motsvarande bestämmelse för börser (jfr 2 kap. 2 §).
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2 och 5.3.
8 kap. 6 och 7 §§
Paragraferna har justerats med anledning av ändringarna i
bestämmelserna i 3 kap. 1 och 1 a §§ om vilka som kan antas som
medlemmar vid en börs. I 6 § har uttryckligen lagts till att
Riksgäldskontoret kan antas som clearingmedlem. Dessutom har i
samma paragraf ”institut och företag” ersatts med begreppet ”juridiska
personer”. Denna ändring har gjorts i förtydligande syfte.
I 7 § har lagts till ett nytt andra stycke som i sak överensstämmer med
andra stycket i den nya 3 kap. 1 a § (se kommentaren under den
bestämmelsen).
11 kap. 1 a §
Paragrafen är ny och innebär en skyldighet för företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs att lämna uppgifter om sin verksamhet till
Finansinspektionen. Detta gäller emellertid bara om företaget samtidigt
är emittent eller medlem vid börsen. Uppgifter behöver bara lämnas om
inspektionen begär det. En sådan begäran om uppgifter kan exempelvis
avse förhållanden som rör bedömningen av kursen på aktier som ett
företag med ett kvalificerat innehav har noterade vid börsen. Av 5 kap.
3 § andra stycket och 6 kap. 2 § andra stycket följer att börsen
omedelbart skall vidarebefordra sådan information till inspektionen när
företag med ett kvalificerat innehav i en börs lämnat informationen till
börsen. Inspektionen kan emellertid med stöd av förevarande paragraf
begära kompletterande information direkt från företaget. Vidare kan
inspektionen som ett led i en övergripande granskning av företagets
informationsgivning i efterhand begära upplysningar. Ett föreläggande
om att lämna information kan förenas med vite (se 11 kap. 10 §). En
vägran att lämna uppgifter kan ha betydelse för bedömningen av om ett
företag med ett kvalificerat innehav är lämpligt som ägare (jfr 11 kap. 2
a–h §§).
Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 6.
11 kap. 2 a - h §§
Paragraferna är överensstämmer med motsvarande bestämmelser om
ägarprövning i 7 kap. bankrörelselagen, 6 kap. lagen om
värdepappersrörelse m.fl. lagar. Innebörden är densamma som i de
författningarna (jfr prop. 1995/96:173 s. 65–86). Beträffande den
närmare innebörden av begreppet kvalificerat innehav, se kommentaren
till 1 kap. 4 §.
När det i paragraferna talas om "företag" avses sådana företag som står
under tillsyn enligt LBC. Bestämmelserna avser således inte
ägarprövning i företag med ett kvalificerat innehav i en börs.
Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 5.2 och 5.3.
11 kap. 7 §
Genom en fjärde punkt i första stycket har införts en ny grund för
återkallelse av auktorisation eller tillstånd. Tillägget innebär att en
auktorisation eller ett tillstånd för ett företag skall kunna återkallas om
vissa angivna befattningshavare i företaget inte uppfyller de
lämplighetskrav som gäller för auktorisation som börs eller
marknadsplats eller tillstånd att bedriva clearingverksamhet.
Ett nytt tredje stycke har införts för att klargöra att den del av bolagets
obeskattade reserver som utgörs av eget kapital skall beaktas vid
beräkningen av om bolagets egna kapital är tillräckligt högt. Beräkningen
av det egna kapitalet skall ske på samma sätt som när
kontrollbalansräkning upprättas enligt aktiebolagslagen. Den
balansräkning som ligger till grund för bedömningen skall emellertid
upprättas i enlighet med vanliga regler i bl.a. bokföringslagen.
Fjärde stycket innebär att företaget måste ges tillfälle att vidta rättelse,
dvs. ersätta personen i fråga, innan ett beslut om återkallelse meddelas på
den nu införda grunden. Inspektionen skall bestämma inom vilken tid
rättelse skall ske. Denna frist får inte sättas längre än till tre månader.
Ändringen är, liksom den nya fjärde punkten i första stycket, hämtad
efter förebild från bl.a. bestämmelserna i 7 kap. 16 § bankrörelselagen
och 6 kap. 9 § lagen om värdepappersrörelse och har samma innebörd
som dessa.
Ändringarna har behandlats närmare i avsnitt 5.3 och 10.1.
11 kap. 10 §
I paragrafen har gjorts en följdändring med anledning av att inspektionen
getts rätt att förelägga icke-finansiella företag som är börsmedlemmar att
lämna uppgifter (jfr 3 kap. 3 a §). Dessutom har inspektionen getts rätt att
förelägga vite i de fall där uppgifter begärs från ett företag som äger ett
kvalificerat innehav i en börs (jfr 11 kap. 1 a §).
15.2 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827)
2 kap. 3 §
I paragrafen har lagts till att anteckning skall ske på aktiekonto även när
en förvaltare har förordnats med stöd av 11 kap. 2 h § LBC.
3 kap. 1 och 2 §§
Justeringarna i paragraferna är föranledda av ändringarna i LBC om vilka
som skall kunna antas som medlemmar vid en börs. Dessutom har i 1 §
”institut och företag” ersatts med begreppet ”juridiska personer”, vilket
har skett i förtydligande syfte. Beträffande den närmare innebörden av
dessa ändringar hänvisas till författningskommentaren avseende 3 kap. 1
och 1 a §§ LBC.
I 2 § har lagts till ett nytt andra stycke som i sak överensstämmer med
motsvarande ändringar i LBC (se 3 kap. 1 a § och 8 kap. 7 § LBC).
Vidare har förts in en definition av begreppet ”koncern”. Definitionen
överensstämmer med den som föreslagits bli införd i 1 kap.4 § 12 LBC
(se kommentaren till den paragrafen).
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
5 kap. 17 §
Genom ändringen upphävs bestämmelsen om att ett
kreditmarknadsbolags tillstånd skall återkallas om bolagets egna kapital
understiger 2/3 av det registrerade aktiekapitalet. Detta överensstämmer
med vad som gäller för bankaktiebolag och värdepappersbolag.
Ändringen har behandlats i avsnitt 10.2.
15.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
8 kap. 5 §
Ändringen i andra stycket innebär att den sekretess som avses där även
skall gälla i ärenden hos Finansinspektionen om prövning enligt LBC av
större ägares lämplighet.
Genom ett tillägg i tredje stycket skall sekretess även gälla vid Finans-
inspektionens övervakning enligt lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument. Bestämmelsen har betydelse vid utredningar om
otillbörlig kurspåverkan enligt 7 kap. 1 § samma lag när
Finansinspektionen med stöd av 18 § insiderlagen utnyttjar sin frågerätt.
Det nya sjätte stycket har behandlats i avsnitt 7. För att underlätta
börsers arbete med att övervaka börsverksamheten och att vid behov
kunna ingripa snabbt och effektivt införs en regel som gör det möjligt för
Finansinspektionen att till en börs, utan hinder av sekretess, lämna ut
uppgifter som förekommer i ett tillstånds- eller tillsynsärende.
15.5 Förslaget till lag om ändring i insiderlagen
(1990:1342)
7 a §
Genom ändringen klargörs att förbudet mot korttidshandel gäller även
om det antal aktier som överlåts understiger det antal aktier som
förvärvats inom tremånadersperioden.
Ändringen har behandlats närmare i avsnitt 11.
18 §
I paragrafen, som rör Finansinspektionens frågerätt, har lagts till att
inspektionen får begära uppgifter även från börsmedlemmar,
clearingmedlemmar och kontoförande institut. Ändringen är föranledd
bl.a. av att börsmedlemskretsen utvidgats så att även företag som inte står
under tillsyn skall kunna bli medlemmar vid en börs (se kommentaren till
3 kap. 1 och 1 a §§ LBC).
19 §
Paragrafen har ändrats som en följd av de ändringar som gjorts i 18 §.
15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
1 kap. 2 §
I paragrafens första stycke har införts en ny åttonde punkt som definierar
begreppet ”koncern”. Begreppet har samma innebörd som i 1 kap. 4 § 12
LBC (se kommentaren till den bestämmelsen).
1 kap. 3 a §
I paragrafen har lagts till ett nytt första stycke. Innebörden av ändringen
är att det inte skall krävas tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse
när ett företag inom en koncern utför investeringstjänster uteslutande för
egen eller andra koncernföretags räkning.
Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 8.2.
3 kap. 10 §
Genom paragrafen, som är ny, införs i en skyldighet för svenska
värdepappersinstitut som organiserar handel med finansiella instrument
att övervaka handeln och kursbildningen, dvs. att ha en
marknadsövervakningsfunktion. Detta krav framgår av första stycket och
motsvarar i princip det krav som gäller för börser (se 4 kap. 2 § andra
stycket LBC). Bakgrunden till bestämmelsen är att värdepappersföretag i
ökad omfattning organiserar handel med finansiella instrument på ett sätt
som för allmänheten starkt påminner om börsverksamhet. Detta har till
stor del möjliggjorts genom den snabba tekniska utvecklingen under
senare år. Kravet gäller endast för svenska värdepappersinstitut. Om ett
utländskt värdepappersinstitut organiserar handel med finansiella
instrument på så sätt att handeln blir tillgänglig även för svenska
investerare gäller bestämmelserna i institutets hemland.
I andra stycket medges undantag från kravet på marknadsövervakning
om samma finansiella instrument är föremål för handel vid en börs. Av
1 kap. 7 a § lagen om värdepappersrörelse följer att värdepappersinstitut
– om avslut har skett utanför en börs – normalt är skyldiga att rapportera
avslut i finansiella instrument som är inregisterade eller noterade vid en
börs till börsen. Sådana affärer omfattas därför av den
marknadsövervakning som sker vid börsen.
Genom tredje stycket har Finansinspektionen, under förutsättning av
regeringens bemyndigande, tilldelats en föreskriftsrätt även avseende den
marknadsövervakning som skall ske hos svenska värdepappersinstitut.
4 kap. 4 §
Genom ändringen övergår bestämmelsen från att vara tvingande till att
bli fakultativ. Regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen har därmed möjlighet, men inte någon skyldighet, att
föreskriva om risknivåer för värdepappersbolags och svenska
bankinstituts innehav av finansiella instrument.
Ändringen har behandlats närmare i avsnitt 12.
Promemorians lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 3 §,
6 kap. 2 §, 7 kap. 2 och 2 a §§, 8 kap. 2, 6 och 7 §§ och 11 kap. 7 och
10 §§ samt rubriken närmast före 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall föras in fjorton nya paragrafer, 3 kap. 1 a och
3 a §§, 4 kap. 8–10 §§ samt 11 kap. 1 a och 2 a – h §§, samt närmast före
4 kap. 8 § och 11 kap. 2 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I denna lag betyder
1. börs: företag som har fått auktorisation enligt 2 kap. att driva
verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med
finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar,
2. börsmedlem: den som av en börs har fått tillåtelse att delta i handeln
vid börsen,
3. auktoriserad marknadsplats: företag som har fått auktorisation enligt
7 kap. att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument,
4. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i
a) att på clearingmedlemmarnas vägnar göra avräkningar beträffande
deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i
svensk eller utländsk valuta, eller
b) att genom inträdande som part eller som garant ta över ansvaret för
förpliktelsernas fullgörande, eller
c) på annat väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna avvecklas genom
överförande av likvid eller instrument,
5. clearingorganisation: företag som har fått tillstånd enligt 8 kap. att
driva clearingverksamhet,
6. clearingmedlem: den som får delta i clearingverksamheten hos en
clearingorganisation,
7. option: en rätt att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja
tillgångar eller en rätt att vid en framtida tidpunkt få ett belopp som
räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande,
8. termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet bestämt
pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att
betalning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar i
ett kursindex eller liknande,
9. finansiellt instrument och fondpapper: vad som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
10. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet,
11. kvalificerat innehav: ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet
representerar 10 % eller mer
av kapitalet eller av samtliga röster
eller annars möjliggör ett väsentligt
inflytande över ledningen av
företaget,
2 kap.
2 §
Auktorisation som börs får meddelas ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening endast om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller
någon annan författning,
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §, och
3. företaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §,
3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i företaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i företaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av en börs,
4. de som avses ingå i företagets
styrelse eller vara verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare har de insikter och
den erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
börs och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift, och
5. företaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.
Auktorisation som börs får inte
beviljas, om det kan antas att någon
som i väsentlig mån har åsidosatt
sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget.
3 kap.
1 §
En börs får som medlemmar ha
endast
1. Riksbanken,
2. värdepappersinstitut som har
tillstånd att driva värde-
pappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 1,
2 eller 3 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
3. utländska företag som har säte
i ett land inom EES och som i det
landet har tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i 2, och
4. andra utländska företag som i
sitt hemland får driva sådan
verksamhet som avses i 2 och som
där står under betryggande tillsyn
av myndighet eller annat behörigt
organ.
Till börsmedlem får antas endast
den som har tillräckliga finansiella
resurser och i övrigt är lämplig att
delta i handeln vid börsen.
En börs får som medlemmar ha
Riksbanken samt sådana institut
och företag som har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, säkra tekniska
system och i övrigt bedöms vara
lämpliga att delta i handeln vid
börsen.
1 a §
En börsmedlem får delta i handeln
vid en börs för egen räkning. En
börs får medge endast
1. värdepappersinstitut som har
tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 1 kap.
3 § 1 eller 2 lagen (1991:981) om
värdepappers-rörelse, och
2. utländska företag som i sitt
hemland får driva sådan
verksamhet som avses i 1 och som
där står under betryggande tillsyn
av myndighet eller annat behörigt
organ,
rätt att delta i handeln vid en
börs för annans räkning.
3 a §
Börsmedlemmar som inte står
under Finansinspektionens tillsyn
eller motsvarande tillsyn i
hemlandet är skyldiga att på
begäran av inspektionen lämna
uppgifter om förhållanden som rör
deltagandet i handeln vid börsen.
Inspektionen får förelägga en
sådan börsmedlem att lämna de
begärda uppgifterna.
4 kap.
1 §
Vid en börs får notering av och handel med alla slags finansiella
instrument ske. Notering av och handel med ett visst finansiellt
instrument får dock inte inledas förrän börsen har lämnat sitt
godkännande till detta.
Fondpapper får godkännas för notering och handel genom att börsen,
efter prövning enligt 5 kap. 1 §, beslutar om inregistrering av
fondpapperen. För fondpapper som inte är föremål för inregistrering får
sådant godkännande lämnas endast om prövning har skett enligt 6 kap.
1 §.
Optioner och terminer får
godkännas för notering och handel
bara om det förekommer en
betydande handel med tillförlitlig
kurssättning i den eller de tillgångar
som optionen eller terminen
grundas på.
Handelsregler
Optioner och terminer får
godkännas för notering och handel
om
1. det förekommer en betydande
handel med tillförlitlig kurssättning
i den eller de tillgångar som
optionen eller terminen grundas på,
eller
2. det av ett prospekt enligt
5 kap. 5 § denna lag eller 2 kap. 1 §
första stycket lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
framgår att sådan handel avses ske
inom sex månader från
offentliggörandet av prospektet.
Fondpapper som har getts ut av
ett företag som driver en börs får
inte inregistreras eller noteras vid
den börsen.
Handelsregler och marknads-
övervakning
2 §
En börs skall ha ändamålsenliga regler för hur handeln vid börsen skall
gå till.
Börsen skall övervaka handeln och kursbildningen vid börsen och se
till att handeln sker i överensstämmelse med denna lag och andra
författningar samt med god sed på värdepappersmarknaden.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen av handeln och
kursbildningen vid en börs.
Disciplinnämnd
8 §
En börs skall ha en disciplin-
nämnd med uppgift att handlägga
ärenden om överträdelser av de
regler som gäller vid börsen
(disciplinärenden).
Gäller ärendet ett företag som
har ett kvalificerat innehav i börsen
är disciplinnämnden skyldig att
pröva det, om Finansinspektionen
begär det.
Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen besluta att en
börs inte behöver ha en
disciplinnämnd.
9 §
En disciplinnämnd skall bestå av
minst fem personer. Ordföranden
och vice ordföranden skall vara
lagfarna och väl erfarna som
domare. Av övriga ledamöter skall
minst två vara väl insatta i
förhållandena på
värdepappersmarknaden.
I disciplinnämnden får inte ingå
ledamöter som har anställning i
eller kvalificerat uppdrag av
stadigvarande natur för börsen
eller ett företag som har ett
kvalificerat innehav i börsen. I
nämnden får inte heller ingå
ledamöter som är anställda av eller
ingår i styrelsen förett företag som
är börsmedlem eller som har sina
fondpapper inregistrerade eller
noterade vid börsen.
10 §
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om disciplinnämnd och
handläggningen av
disciplinärenden.
5 kap.
3 §
Den som har gett ut fondpapper
som har inregistrerats vid en börs
skall
– fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
– i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och annan
författning samt
– offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Den som har gett ut fondpapper
som har inregistrerats vid en börs
skall
1. fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och annan
författning samt
3. offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har
gett ut fondpapper som har
inregistrerats vid börsen, skall
börsen omedelbart lämna samma
information till Finansinspektionen.
6 kap.
2 §
En utgivare av fondpapper vilka
noterats med stöd av 1 § skall
– fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
– i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
– offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Den som har gett ut fondpapper
som har noterats med stöd av 1 §
skall
1. fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
3. offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har
gett ut fondpapper som har noterats
vid börsen, skall börsen omedelbart
lämna samma information till
Finansinspektionen.
7 kap.
2 §
Bestämmelserna för börs i 2, 4 och 6 kap. skall, med i andra stycket
angivna undantag, tillämpas även i fråga om auktoriserad marknadsplats.
För auktoriserad marknadsplats
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
1 § om sundhetskrav, i 2 kap. 6 §
om styrelses storlek och
verkställande direktör, i 4 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser
inregistrering av fondpapper, i
4 kap. 3 § om kursnotering och
information och i 4 kap. 4 § om
rapportering av avslut.
För auktoriserad marknadsplats
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
1 § om sundhetskrav, i 2 kap. 6 §
om styrelses storlek och
verkställande direktör, i 4 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser
inregistrering av fondpapper, i
4 kap. 3 § om kursnotering och
information, i 4 kap. 4 § om
rapportering av avslut och i 4 kap.
8–10 §§ om disciplinnämnd.
2 a §
En auktoriserad marknadsplats är
skyldig att låta sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 2–4 delta i handeln
vid marknadsplatsen, om de
uppfyller av marknadsplatsen
uppställda krav.
En auktoriserad marknadsplats är
skyldig att låta sådana institut och
företag som har tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 1 kap.
3 § 1–3 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse och utländska
företag som i sitt hemland får driva
sådan verksamhet och som där står
under betryggande tillsyn av
myndighet eller annat behörigt
organ delta i handeln vid
marknadsplatsen, om de uppfyller
av marknadsplatsen uppställda
krav.
8 kap.
2 §
Tillstånd för ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening
att driva clearingverksamhet får meddelas endast om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller
någon annan författning,
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §, och
3. företaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §,
3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i företaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i företaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av en clearingorganisation,
4. de som avses ingå i företagets
styrelse eller vara verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare har de insikter och
den erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen för en
clearingorganisation och även i
övrigt är lämpliga för en sådan
uppgift, och
5. företaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.
Tillstånd att driva clearing-
verksamhet får inte beviljas, om det
kan antas att någon som i väsentlig
mån har åsidosatt sina skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget.
6 §
En clearingorganisation får som
medlemmar ha sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 1–4 och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpligt att delta i
clearingverksamheten hos
organisationen.
En clearingorganisation får som
medlemmar ha Riksbanken samt
institut och företag som har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpliga att delta i
clearingverksamheten hos
organisationen.
7 §
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt sådana
institut och företag som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1–4 att
delta i clearingverksamheten för
annans räkning.
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt
Riksbanken och sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 a § 1
och 2 rätt att delta i
clearingverksamheten för annans
räkning.
11 kap.
1 a §
Företag som har ett kvalificerat
innehav i en börs skall lämna
Finansinspektionen de
upplysningar om sin verksamhet
och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen
begär. Inspektionen får förelägga
ett sådant företag att lämna de
begärda uppgifterna.
Ägarprövning
2 a §
Ett direkt eller indirekt förvärv av
aktier eller andelar i ett företag,
som medför att förvärvarens
sammanlagda innehav utgör ett
kvalificerat innehav, får ske bara
efter tillstånd av
Finansinspektionen. Detsamma
gäller ett förvärv som innebär att
ett kvalificerat innehav ökas så att
det uppgår till eller överstiger 20,
33 eller 50 % av kapitalet eller
röstetalet för samtliga aktier eller
andelar eller så att företaget blir ett
dotterföretag.
Tillstånd enligt första stycket
skall ha meddelats före förvärvet.
Om förvärvet har gjorts genom
bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller på annat liknande
sätt, krävs i stället tillstånd för att
förvärvaren skall få behålla de
aktier eller andelar som erhållits.
Förvärvaren skall ansöka om
tillstånd till ett sådant förvärv inom
sex månader efter det att aktierna
eller andelarna erhållits.
2 b §
Tillstånd skall ges till förvärv som
avses i 2 a §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att
motverka en sund utveckling av
företagets verksamhet och om
förvärvaren även i övrigt är
lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av
företaget. Tillstånd får inte ges, om
förvärvaren i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.
Finansinspektionen får före-
skriva en viss tid inom vilken ett
förvärv skall genomföras.
Finansinspektionen skall med-
dela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det
att ansökan om tillstånd gjordes.
2 c §
Den som avser att avyttra ett
kvalificerat innehav eller en så stor
del av ett kvalificerat innehav att
innehavet därigenom kommer att
understiga någon av de i 2 a §
angivna gränserna skall underrätta
Finansinspektionen om detta.
2 d §
När ett företag får kännedom om
att aktier eller andelar i företaget
blivit föremål för ett sådant förvärv
som avses i 2 a § eller för en sådan
avyttring som avses i 2 c §, skall
företaget snarast anmäla förvärvet
eller avyttringen till Finansinspekt-
ionen.
Ett företag skall årligen till
Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktie- eller
andelsägare som har ett
kvalificerat innehav av aktier eller
andelar i företaget samt storleken
på innehaven.
2 e §
Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i ett företag,
skall den juridiska personen
snarast anmäla ändringar av vilka
som ingår i dess ledning till
Finansinspektionen.
2 f §
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i företaget, får
Finansinspektionen besluta att
ägaren vid stämman inte får
företräda fler aktier eller andelar
än som motsvarar ett innehav som
inte är kvalificerat. Detsamma
gäller, om en sådan ägare i
väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska
angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet.
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 2 a §, får
inspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte får företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
fattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut
av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får
innehavaren inte företräda aktierna
eller andelarna vid stämman till
den del innehavet står i strid med
beslutet.
2 g §
Finansinspektionen får förelägga
en ägare som avses i 2 f § första
stycket att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att
innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i 2
f § andra eller tredje stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att
innehavet inte står i strid med
inspektionens beslut.
Aktier eller andelar som om-
fattas av ett förbud enligt 2 f § eller
ett föreläggande enligt första
stycket skall inte medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en
viss del av aktierna eller andelarna
i företaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas, såvida inte förvaltare har
förordnats enligt 2 h §.
2 h §
Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare före-
träda sådana aktier eller andelar
som enligt 2 f § inte får företrädas
av ägaren. Sådan ansökan prövas
av tingsrätten i den ort där ägaren
har sin hemvist, eller om ägaren
inte har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt.
En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna eller andelarna
och skall på begäran förskotteras
av företaget. Om den
betalningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, fastställs
ersättningen av tingsrätten.
7 §
Auktorisation eller tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett företag
skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan verksamhet som auktorisationen eller tillståndet avser,
2. företaget inte bedriver sådan
verksamhet som auktorisationen
eller tillståndet avser, eller
3. såvitt avser svenskt aktiebolag,
bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för bolaget.
2. företaget inte bedriver sådan
verksamhet som auktorisationen
eller tillståndet avser,
3. såvitt avser svenskt aktiebolag,
bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 4 eller 8 kap. 2 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen eller
tillståndet.
Vid tillämpning av första stycket
3 skall det egna kapitalet beräknas
med beaktande av 13 kap. 2 §
tredje stycket aktiebolagslagen
(1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4
får auktorisationen eller tillståndet
återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av ett tillstånd att driva clearingverksamhet får
inspektionen besluta om hur rörelsen skall avvecklas.
Ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva clearingverksamhet får
förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
10 §
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
8 kap. 10 § eller 11 kap. 6–8 §§
denna lag får inspektionen
förelägga vite.
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
3 kap. 3 a §, 8 kap. 10 § eller
11 kap. 1 a eller 6–8 §§ denna lag
får inspektionen förelägga vite.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 2 §§
aktiekontolagen (1989:827) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges
1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt
postadress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av
sådan inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses i 11,
3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas
nominella belopp och för varje aktie huruvida full betalning har erlagts
för aktien till avstämningsbolaget,
4. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,
5. i förekommande fall att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,
6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie
som övergår till ny ägare,
7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,
8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktierna eller att aktierna
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap.
15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3
g § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse eller 3 kap. 2
e § försäkringsrörelselagen
(1982:713),
8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktierna eller att aktierna
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap.
15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3
g § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h §
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller 3 kap. 2
e § försäkringsrörelselagen
(1982:713).
9. pantsättning avseende en aktie,
10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad, eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,
11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i
3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bank-
aktiebolagslagen (1987:618),
12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.
Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.
3 kap.
1 §
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret har rätt att vara
kontoförande institut. I övrigt avgör
Värdepapperscentralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
sådana institut och företag som
avses i 3 kap. 1 § första stycket 2–4
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har
betryggande kapitalstyrka och
teknisk och juridisk sakkunskap
samt i övrigt bedöms vara lämpligt
att delta i kontoföringen hos
centralen.
Riksbanken och Riksgäldskontoret
har rätt att vara kontoförande
institut. I övrigt avgör
Värdepapperscentralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
institut och företag som har en
betryggande kapitalstyrka och
teknisk och juridisk sakkunskap
samt i övrigt bedöms vara lämpliga
att delta i kontoföringen hos
centralen.
Värdepapperscentralen skall vid sin prövning tillämpa principerna om
– fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som
ställs i denna lag och av centralen får delta i kontoföringen, och
– neutralitet, som innebär att av centralen uppställda regler utformas
och tillämpas på ett likformigt sätt.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt dotterbolag
till Värdepapperscentralen.
2 §
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos
Värdepapperscentralen för egen
räkning. Värdepapperscentralen får
endast medge svenska och
utländska clearingorganisationer
eller centrala värdepappersförvarare
samt sådana institut som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1–4 lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet att vidta
registreringsåtgärder för annans
räkning.
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos
Värdepapperscentralen för egen
räkning. Värdepapperscentralen får
endast medge svenska och
utländska clearingorganisationer
eller centrala
värdepappersförvarare, Riksbanken
samt sådana institut och företag
som avses i 3 kap. 1 a § 1 och 2
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet rätt att vidta
registreringsåtgärder för annans
räkning.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1610) om
finansieringsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 17 § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
17 §
Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett
kreditmarknadsföretag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om företaget dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. företaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet
avser,
4. företagets kapitalbas
understiger det minsta belopp som
krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller
tredje stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för företaget,
5. företagets egna kapital
understiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget, eller
6. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fall som anges i
första stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda skäl.
I fall som avses i första stycket 6
får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
4. företagets kapitalbas
understiger det minsta belopp som
krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller
tredje stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för företaget, eller
5. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fall som anges i
första stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 4 får inspektionen medge
förlängd tid för täckande av bristen,
om det finns särskilda skäl. I fall
som avses i första stycket 5 får
tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
5 §
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i
tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens
verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet
om innehav av aktier i bank-
aktiebolag, kreditmarknadsbolag,
värdepappersbolag och
försäkringsaktiebolag, eller av
andelar i medlemsbank eller
kreditmarknadsförening gäller
sekretess för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att
den enskilde lider skada eller men
om uppgiften röjs. Sekretess gäller
inte för beslut av myndigheten och
inte heller för uppgift som erhållits
från annan myndighet om uppgiften
inte är sekretessbelagd där.
I ärende hos statlig myndighet
om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag, värde-
pappersbolag eller försäkrings-
aktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller
kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs,
auktoriserad marknadsplats eller
clearingorganisation
gäller sekretess för uppgift om
enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden om det
kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inte för beslut av
myndigheten och inte heller för
uppgift som erhållits från annan
myndighet om uppgiften inte är
sekretessbelagd där.
Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i
verksamhet som avses i första–tredje styckena för sådan uppgift om
affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga
förhållanden som myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess
gäller hos Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om
inspektionen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter
enligt annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1–3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
Utan hinder av sekretess får
uppgift enligt första stycket lämnas
till en börs om uppgiften behövs för
att börsen skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet
eller annan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
5 Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342)
Härigenom föreskrivs att 7 a och 18 §§ insiderlagen (1990:1342) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 a §
Om den som enligt 8 § första
stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får motsvarande
antal aktier av samma slag överlåtas
mot vederlag tidigast tre månader
efter förvärvet.
Om den som enligt 8 § första
stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får motsvarande
eller ett lägre antal aktier av samma
slag överlåtas mot vederlag tidigast
tre månader efter förvärvet.
Detsamma gäller för fysiska och juridiska personer som förvärvar
aktier i aktiemarknadsbolaget och vilkas aktier enligt 10 § skall likställas
med aktier som innehas av personer som avses i första stycket.
18 §
Om det finns anledning anta att en bestämmelse i denna lag har
överträtts, har Finansinspektionen rätt att få de uppgifter som den
behöver för sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars finansiella
instrument överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. börs, auktoriserad marknadsplats, eller clearingorganisation enligt
1 kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
7. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap.
3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
8. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
7. börsmedlem eller clearing-
medlem enligt 1 kap. 4 § lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller
kontoförande institut enligt 3 kap.
1 § aktiekontolagen (1989:827),
8. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap.
3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
9. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 §
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, finansinspektionen
skall i föreskrifter ange risknivåer
för värdepappersbolags och svens-
ka bankinstituts innehav av
finansiella instrument.
Föreskrifterna skall avse alla
innehav av finansiella instrument
utom sådana som avses i 3 kap. 1 §
andra stycket och, i fråga om
bankinstitut, 1 kap. 4 §.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får i föreskrifter ange risknivåer för
värdepappersbolags och svenska
bankinstituts innehav av finansiella
instrument. Föreskrifterna får avse
alla innehav av finansiella
instrument utom sådana som avses i
3 kap. 1 § andra stycket och, i fråga
om bankinstitut, 1 kap. 4 §.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förteckning över remissinstanser
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Ds 1997:40
Förstärkt tillsyn över börser avgetts av Riksbanken, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret, Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslern,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konkurrensverket,
Aktiefrämjandet, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Allmänna
pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, Allmänna pensionsfonden,
fjärde fondstyrelsen, Fondbolagens förening, Landsorganisationen i
Sverige (LO), OM Stockholm AB, Penningmarknadsinformation PMI
AB, Stockholms Fondbörs AB, Stockholms Handelskammare, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges advokatsamfund, Sveriges
Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) och Värdepapperscentralen VPC AB.
Efter remiss har yttrande över Finansinspektionens hemställan om att
få terminalåtkomst till börsernas marknadsövervakningssystem (se
avsnitt 7) avgetts av Riksbanken, Sveriges Aktiesparares Riksförbund,
OM Stockholm AB, Penningmarknadsinformation PMI AB, Stockholms
Fondbörs AB, Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 3 §,
6 kap. 2 §, 7 kap. 2 och 2 a §§, 8 kap. 2, 6 och 7 §§ och 11 kap. 7 och
10 §§ samt rubriken närmast före 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 2 kap. 8 § skall lyda ”Tystnadsplikt”,
dels att i lagen skall föras in sjutton nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 3 a och
4 §§, 4 kap. 1 a och 8–11 §§ samt 11 kap. 1 a och 2 a–h §§, samt närmast
före 4 kap. 8 § och 11 kap. 2 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap
4 §
I denna lag betyder
1. börs: företag som har fått auktorisation enligt 2 kap. att driva
verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med
finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar,
2. börsmedlem: den som av en börs har fått tillåtelse att delta i handeln
vid börsen,
3. auktoriserad marknadsplats: företag som har fått auktorisation enligt
7 kap. att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden
handel med finansiella instrument,
4. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i
a) att på clearingmedlemmarnas vägnar göra avräkningar beträffande
deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i
svensk eller utländsk valuta, eller
b) att genom inträdande som part eller som garant ta över ansvaret för
förpliktelsernas fullgörande, eller
c) på annat väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna avvecklas genom
överförande av likvid eller instrument,
5. clearingorganisation: företag som har fått tillstånd enligt 8 kap. att
driva clearingverksamhet,
6. clearingmedlem: den som får delta i clearingverksamheten hos en
clearingorganisation,
7. option: en rätt att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja
tillgångar eller en rätt att vid en framtida tidpunkt få ett belopp som
räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande,
8. termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet bestämt
pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att
betalning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar i
ett kursindex eller liknande,
9. finansiellt instrument och fondpapper: vad som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
10. EES: Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet,
11. kvalificerat innehav: ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet
representerar 10 procent eller mer
av kapitalet eller av samtliga röster
eller annars möjliggör ett väsentligt
inflytande över ledningen av
företaget,
12. koncern: detsamma som i
1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385). Vad som där sägs om
moderbolag skall även tillämpas på
andra juridiska personer än
aktiebolag.
2 kap
2 §
Auktorisation som börs får meddelas ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening endast om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller
någon annan författning,
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §, och
3. företaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §,
3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i företaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i företaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av en börs,
4. de som avses ingå i företagets
styrelse eller vara verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare har de insikter och
den erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
börs och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift, och
5. företaget uppfyller de villkor
som i övrigt anges i denna lag.
Auktorisation som börs får inte
beviljas, om det kan antas att någon
som i väsentlig mån har åsidosatt
sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget.
3 kap
1 §
En börs får som medlemmar ha
endast
1. Riksbanken,
2. värdepappersinstitut som har
tillstånd att driva värde-
pappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 1,
2 eller 3 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
3. utländska företag som har säte
i ett land inom EES och som i det
landet har tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i 2, och
4. andra utländska företag som i
sitt hemland får driva sådan
verksamhet som avses i 2 och som
där står under betryggande tillsyn
av myndighet eller annat behörigt
organ.
Till börsmedlem får antas endast
den som har tillräckliga finansiella
resurser och i övrigt är lämplig att
delta i handeln vid börsen.
En börs får som medlemmar ha
Riksbanken och Riksgäldskontoret
samt juridiska personer som har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt bedöms
vara lämpliga att delta i handeln
vid börsen.
1 a §
En börsmedlem får delta i handeln
vid en börs för egen räkning. En
börs får endast medge följande
institut och företag rätt att delta i
handeln vid en börs för annans
räkning:
1. värdepappersinstitut som har
tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 1 kap.
3 § 1 eller 2 lagen (1991:981) om
värdepappers-rörelse, och
2. utländska företag som i sitt
hemland får driva sådan
verksamhet som avses i 1 och som
där står under betryggande tillsyn
av myndighet eller annat behörigt
organ.
Om ett företag inom en koncern
uteslutande bedriver handel för
egen och för andra koncernföretags
räkning skall, vid tillämpning av
första stycket, den handel som
företaget bedriver anses vara
handel för egen räkning.
3 a §
Börsmedlemmar som inte står
under Finansinspektionens tillsyn
eller motsvarande tillsyn i
hemlandet är skyldiga att på
begäran av inspektionen lämna
uppgifter om förhållanden som rör
deltagandet i handeln vid börsen.
Inspektionen får förelägga en
sådan börsmedlem att lämna de
begärda uppgifterna.
4 §
En börs skall övervaka att
medlemmarna följer de krav som
gäller vid börsen.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen av medlemmarna
vid en börs.
4 kap
1 §
Vid en börs får notering av och handel med alla slags finansiella
instrument ske. Notering av och handel med ett visst finansiellt
instrument får dock inte inledas förrän börsen har lämnat sitt
godkännande till detta.
Fondpapper får godkännas för notering och handel genom att börsen,
efter prövning enligt 5 kap. 1 §, beslutar om inregistrering av
fondpapperen. För fondpapper som inte är föremål för inregistrering får
sådant godkännande lämnas endast om prövning har skett enligt 6 kap.
1 §.
Optioner och terminer får
godkännas för notering och handel
bara om det förekommer en
betydande handel med tillförlitlig
kurssättning i den eller de tillgångar
som optionen eller terminen
grundas på.
Handelsregler
Optioner och terminer får
godkännas för notering och handel
om
1. det förekommer en betydande
handel med tillförlitlig kurssättning
i den eller de tillgångar som
optionen eller terminen grundas på,
eller
2. det av ett prospekt enligt
5 kap. 5 § denna lag eller 2 kap. 1 §
första stycket lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
framgår att handel enligt 1 avses
ske inom sex månader från
offentliggörandet av prospektet.
Om det finns särskilda skäl får
Finansinspektionen medge att
optioner och terminer godkänns för
notering och handel även i andra
fall än som anges i andra stycket. I
sådana fall krävs det att det finns
en tillförlitlig prissättning på den
eller de tillgångar som optionen
eller terminen grundas på eller, om
optionen eller terminen grundas på
ett eller flera index, att dessa är
tillförlitliga.
1 a §
Fondpapper som har getts ut av ett
företag som har auktorisation som
börs får inte inregistreras eller
noteras vid den börsen.
Handelsregler och marknads-
övervakning
2 §
En börs skall ha ändamålsenliga regler för hur handeln vid börsen skall
gå till.
Börsen skall övervaka handeln och kursbildningen vid börsen och se
till att handeln sker i överensstämmelse med denna lag och andra
författningar samt med god sed på värdepappersmarknaden.
Börsen är skyldig att på begäran
av Finansinspektionen ge
inspektionen terminalåtkomst till
sitt system för
marknadsövervakning.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen av handeln och
kursbildningen vid en börs.
Disciplinnämnd
8 §
En börs skall ha en disciplin-
nämnd med uppgift att handlägga
ärenden om överträdelser av de
regler som gäller vid börsen
(disciplinärenden).
Gäller ärendet ett företag som
har ett kvalificerat innehav i börsen
är disciplinnämnden skyldig att
pröva ärendet, om
Finansinspektionen begär det.
Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen besluta att en
börs inte behöver ha en
disciplinnämnd.
9 §
En disciplinnämnd skall bestå av
minst fem personer. Ordföranden
och vice ordföranden skall vara
lagfarna och väl erfarna som
domare. Av övriga ledamöter skall
minst två vara väl insatta i
förhållandena på
värdepappersmarknaden.
I disciplinnämnden får det inte
ingå ledamöter som har anställning
i börsen eller i ett företag som har
ett kvalificerat innehav i börsen.
Detsamma skall gälla personer som
har ett kvalificerat och
stadigvarande uppdrag för börsen
eller för ett företag som har ett
kvalificerat innehav i börsen.
10 §
För ledamöterna i en
disciplinnämnd skall vad som sägs i
11 och 12 §§ förvaltningslagen
(1986:223) om jäv gälla i
tillämpliga delar.
11 §
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om disciplinnämnd och
handläggningen av
disciplinärenden.
5 kap
3 §
Den som har gett ut fondpapper
som har inregistrerats vid en börs
skall
– fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
– i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och annan
författning samt
– offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Den som har gett ut fondpapper
som har inregistrerats vid en börs
skall
1. fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och annan
författning samt
3. offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och
fondpapperen som är av betydelse
för bedömning av kursvärdet på
fondpapperen.
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har
gett ut fondpapper som har
inregistrerats vid börsen, skall
börsen omedelbart lämna samma
information som i första stycket till
Finansinspektionen.
6 kap
2 §
En utgivare av fondpapper vilka
noterats med stöd av 1 § skall
– fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
– i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
– offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och fondpapper-
en som är av betydelse för bedömn-
ing av kursvärdet på fondpapperen.
Den som har gett ut fondpapper
som har noterats med stöd av 1 §
skall
1. fortlöpande informera börsen
om sin verksamhet,
2. i övrigt lämna börsen de
upplysningar som den behöver för
att kunna fullgöra sina uppgifter
enligt denna lag och andra
författningar samt
3. offentliggöra de upplysningar
om verksamheten och fondpapper-
en som är av betydelse för bedömn-
ing av kursvärdet på fondpapperen.
Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har
gett ut fondpapper som har noterats
vid börsen, skall börsen omedelbart
lämna samma information som i
första stycket till
Finansinspektionen.
7 kap
2 §
Bestämmelserna för börs i 2, 4 och 6 kap. skall, med i andra stycket
angivna undantag, tillämpas även i fråga om auktoriserad marknadsplats.
För auktoriserad marknadsplats
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
1 § om sundhetskrav, i 2 kap. 6 §
om styrelses storlek och
verkställande direktör, i 4 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser
inregistrering av fondpapper, i
4 kap. 3 § om kursnotering och
information och i 4 kap. 4 § om
rapportering av avslut.
För auktoriserad marknadsplats
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
1 § om sundhetskrav, i 2 kap. 6 §
om styrelses storlek och
verkställande direktör, i 4 kap. 1 §
andra stycket såvitt avser
inregistrering av fondpapper, i
4 kap. 3 § om kursnotering och
information, i 4 kap. 4 § om
rapportering av avslut och i 4 kap.
8–11 §§ om disciplinnämnd.
2 a §
En auktoriserad marknadsplats är
skyldig att låta sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 2–4 delta i handeln
vid marknadsplatsen, om de
uppfyller av marknadsplatsen
uppställda krav.
En auktoriserad marknadsplats är
skyldig att låta värdepappersinstitut
som har tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt 1 kap.
3 § 1–3 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse och utländska
företag som i sitt hemland får driva
sådan verksamhet och som där står
under betryggande tillsyn av
myndighet eller annat behörigt
organ delta i handeln vid
marknadsplatsen, om de uppfyller
av marknadsplatsen uppställda
krav.
8 kap
2 §
Tillstånd för ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening
att driva clearingverksamhet får meddelas endast om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller
någon annan författning,
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §, och
3. företaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.
2. den planerade verksamheten
kan antas komma att uppfylla de
krav som anges i 1 §,
3. det kan antas att de som
kommer att äga ett kvalificerat
innehav i företaget inte kommer att
motverka en sund utveckling av
verksamheten i företaget och även i
övrigt är lämpliga att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen
av en clearingorganisation,
4. de som avses ingå i företagets
styrelse eller vara verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare har de insikter och
den erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen för en
clearingorganisation och även i
övrigt är lämpliga för en sådan
uppgift, och
5. företaget uppfyller de villkor i
övrigt som anges i denna lag.
Tillstånd att driva clearing-
verksamhet får inte beviljas, om det
kan antas att någon som i väsentlig
mån har åsidosatt sina skyldigheter
i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget.
6 §
En clearingorganisation får som
medlemmar ha sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 §
första stycket 1–4 och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpligt att delta i
clearingverksamheten hos
organisationen.
En clearingorganisation får som
medlemmar ha Riksbanken och
Riksgäldskontoret samt juridiska
personer som har en
betryggande kapitalstyrka,
ändamålsenlig organisation av
verksamheten, nödvändiga
riskhanteringsrutiner, säkra
tekniska system och i övrigt
bedöms vara lämpliga att delta i
clearingverksamheten hos
organisationen.
7 §
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt sådana
institut och företag som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1–4 att
delta i clearingverksamheten för
annans räkning.
En clearingmedlem får delta i
clearingverksamheten för egen
räkning. En clearingorganisation får
medge svenska och utländska
clearingorganisationer eller centrala
värdepappersförvarare samt
Riksbanken och sådana institut och
företag som avses i 3 kap. 1 a § 1
och 2 rätt att delta i
clearingverksamheten för annans
räkning.
Om ett företag inom en koncern
deltar i clearingverksamhet
uteslutande för egen och för andra
koncernföretags räkning skall, vid
tillämpning av första stycket,
deltagandet i clearingverksamhet
anses vara för egen räkning.
11 kap
1 a §
Ett företag som har ett kvalificerat
innehav i en börs och samtidigt är
medlem vid börsen eller har gett ut
fondpapper som är inregistrerade
eller noterade vid börsen, skall
lämna Finansinspektionen de
upplysningar om sin verksamhet
som inspektionen begär.
Inspektionen får förelägga ett
sådant företag att lämna de
begärda uppgifterna.
Ägarprövning
2 a §
Ett direkt eller indirekt förvärv av
aktier eller andelar i ett företag,
som medför att förvärvarens
sammanlagda innehav utgör ett
kvalificerat innehav, får ske bara
efter tillstånd av
Finansinspektionen. Detsamma
gäller ett förvärv som innebär att
ett kvalificerat innehav ökas så att
det uppgår till eller överstiger 20,
33 eller 50 procent av kapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller andelar eller så att företaget
blir ett dotterföretag.
Tillstånd enligt första stycket
skall ha meddelats före förvärvet.
Om förvärvet har gjorts genom
bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller på annat liknande
sätt, krävs i stället tillstånd för att
förvärvaren skall få behålla de
aktier eller andelar som erhållits.
Förvärvaren skall ansöka om
tillstånd till ett sådant förvärv inom
sex månader efter det att aktierna
eller andelarna erhållits.
2 b §
Tillstånd skall ges till förvärv som
avses i 2 a §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att
motverka en sund utveckling av
företagets verksamhet och om
förvärvaren även i övrigt är
lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av
företaget. Tillstånd får inte ges, om
förvärvaren i väsentlig mån har
åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet.
Finansinspektionen får före-
skriva en viss tid inom vilken ett
förvärv skall genomföras.
Finansinspektionen skall med-
dela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det
att ansökan om tillstånd gjordes.
2 c §
Den som avser att avyttra ett
kvalificerat innehav eller en så stor
del av ett kvalificerat innehav att
innehavet därigenom kommer att
understiga någon av de gränser
som anges i 2 a § skall underrätta
Finansinspektionen om detta.
2 d §
När ett företag får kännedom om
att aktier eller andelar i företaget
blivit föremål för ett sådant förvärv
som avses i 2 a § eller för en sådan
avyttring som avses i 2 c §, skall
företaget snarast anmäla förvärvet
eller avyttringen till Finansinspekt-
ionen.
Ett företag skall årligen till
Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktie- eller
andelsägare som har ett
kvalificerat innehav av aktier eller
andelar i företaget samt storleken
på innehaven.
2 e §
Om en juridisk person har ett
kvalificerat innehav i ett företag,
skall den juridiska personen
snarast anmäla ändringar av vilka
som ingår i dess ledning till
Finansinspektionen.
2 f §
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar
utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som
motverkar en sund utveckling av
verksamheten i företaget, får
Finansinspektionen besluta att
ägaren vid stämman inte får
företräda fler aktier eller andelar
än som motsvarar ett innehav som
inte är kvalificerat. Detsamma
gäller, om en sådan ägare i
väsentlig mån har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet
eller i andra ekonomiska
angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet.
Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar har
underlåtit att ansöka om tillstånd
till ett förvärv som avses i 2 a §, får
inspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte får företräda aktierna
eller andelarna till den del de om-
fattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut
av inspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får
innehavaren inte företräda aktierna
eller andelarna vid stämman till
den del innehavet står i strid med
beslutet.
2 g §
Finansinspektionen får förelägga
en ägare som avses i 2 f § första
stycket att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att
innehavet därefter inte är
kvalificerat. En ägare som avses i 2
f § andra eller tredje stycket får
föreläggas att avyttra så stor del av
aktierna eller andelarna att
innehavet inte står i strid med
inspektionens beslut.
Aktier eller andelar som om-
fattas av ett förbud enligt 2 f § eller
ett föreläggande enligt första
stycket skall inte medräknas när det
fordras samtycke av ägare till en
viss del av aktierna eller andelarna
i företaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas, såvida det inte har
förordnats en förvaltare enligt 2
h §.
2 h §
Om det finns särskilda skäl får
Finansinspektionen begära att
tingsrätten förordnar en lämplig
person att som förvaltare företräda
sådana aktier eller andelar som
enligt 2 f § inte får företrädas av
ägaren. Sådan ansökan prövas av
tingsrätten i den ort där ägaren har
sitt hemvist, eller om ägaren inte
har hemvist i Sverige, av
Stockholms tingsrätt.
En förvaltare har rätt till skälig
ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av
ägaren till aktierna eller andelarna
och skall på begäran förskotteras
av företaget. Om den
betalningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, fastställs
ersättningen av tingsrätten.
7 §
Auktorisation eller tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett företag
skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan verksamhet som auktorisationen eller tillståndet avser,
2. företaget inte bedriver sådan
verksamhet som auktorisationen
eller tillståndet avser, eller
3. såvitt avser svenskt aktiebolag,
bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för bolaget.
2. företaget inte bedriver sådan
verksamhet som auktorisationen
eller tillståndet avser,
3. såvitt avser svenskt aktiebolag,
bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade
aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 4 eller 8 kap. 2 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen eller
tillståndet.
Vid tillämpning av första stycket
3 skall det egna kapitalet beräknas
med beaktande av 13 kap. 2 §
tredje stycket aktiebolagslagen
(1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4
får auktorisationen eller tillståndet
återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och om han eller
hon, efter en av inspektionen
bestämd tid av högst tre månader,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av ett tillstånd att driva clearingverksamhet får
inspektionen besluta om hur rörelsen skall avvecklas.
Ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva clearingverksamhet får
förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
10 §
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
8 kap. 10 § eller 11 kap. 6–8 §§
denna lag får inspektionen
förelägga vite.
Om Finansinspektionen meddelar
föreläggande eller förbud enligt
3 kap. 3 a §, 8 kap. 10 § eller
11 kap. 1 a eller 6–8 §§ denna lag
får inspektionen förelägga vite.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § samt 3 kap. 1 och 2 §§
aktiekontolagen (1989:827) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap
3 §
I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges
1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt
postadress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av
sådan inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses i 11,
3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas
nominella belopp och för varje aktie huruvida full betalning har erlagts
för aktien till avstämningsbolaget,
4. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,
5. i förekommande fall att aktie av visst slag kan omvandlas till en
aktie av annat slag,
6. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie
som övergår till ny ägare,
7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av
aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,
8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktierna eller att aktierna
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap.
15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3
g § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse eller 3 kap. 2
e § försäkringsrörelselagen
(1982:713),
8. i förekommande fall att
aktieägaren har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar förvaltning
av aktierna eller att aktierna
företräds av en förvaltare som
förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap.
15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3
g § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h §
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller 3 kap. 2
e § försäkringsrörelselagen
(1982:713).
9. pantsättning avseende en aktie,
10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,
11. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i
3 kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 13 och 16 §§ bank-
aktiebolagslagen (1987:618),
12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.
Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.
3 kap
1 §
Sveriges riksbank och Riksgälds-
kontoret har rätt att vara
kontoförande institut. I övrigt avgör
Värdepapperscentralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
sådana institut och företag som
avses i 3 kap. 1 § första stycket 2–4
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet och även andra
företag. I samtliga fall krävs att
institutet eller företaget har
betryggande kapitalstyrka och
teknisk och juridisk sakkunskap
samt i övrigt bedöms vara lämpligt
att delta i kontoföringen hos
centralen.
Riksbanken och Riksgäldskontoret
har rätt att vara kontoförande
institut. I övrigt avgör
Värdepapperscentralen vem som
har rätt att vara kontoförande
institut. Sådan rätt får medges
juridiska personer som har en
betryggande kapitalstyrka och
teknisk och juridisk sakkunskap
samt i övrigt bedöms vara lämpliga
att delta i kontoföringen hos
centralen.
Värdepapperscentralen skall vid sin prövning tillämpa principerna om
– fritt tillträde, som innebär att var och en som uppfyller de krav som
ställs i denna lag och av centralen får delta i kontoföringen, och
– neutralitet, som innebär att av centralen uppställda regler utformas
och tillämpas på ett likformigt sätt.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt
dotteraktiebolag till Värdepapperscentralen.
2 §
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos
Värdepapperscentralen för egen
räkning. Värdepapperscentralen får
endast medge svenska och
utländska clearingorganisationer
eller centrala värdepappersförvarare
samt sådana institut som avses i
3 kap. 1 § första stycket 1–4 lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet att vidta
registreringsåtgärder för annans
räkning.
Ett kontoförande institut får vidta
registreringsåtgärder hos
Värdepapperscentralen för egen
räkning. Värdepapperscentralen får
endast medge svenska och
utländska clearingorganisationer
eller centrala
värdepappersförvarare, Riksbanken
samt sådana institut och företag
som avses i 3 kap. 1 a § 1 och 2
lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet rätt att vidta
registreringsåtgärder för annans
räkning.
Om ett företag inom en koncern
vidtar registreringsåtgärder
uteslutande för egen eller för andra
koncernföretags räkning skall, vid
tillämpning av första stycket,
åtgärderna anses vidtagna för egen
räkning.
Med koncern skall vid
tillämpning av andra stycket förstås
detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§
aktiebolagslagen (1975:1385). Vad
som där sägs om moderbolag skall
även tillämpas på andra juridiska
personer än aktiebolag.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 17 § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap
17 §
Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett
kreditmarknadsföretag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan rörelse som tillståndet avser, eller om företaget dessförinnan
förklarat sig avstå från tillståndet,
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. företaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet
avser,
4. företagets kapitalbas
understiger det minsta belopp som
krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller
tredje stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för företaget,
5. företagets egna kapital
understiger två tredjedelar av det
registrerade aktiekapitalet och
bristen inte har täckts inom tre
månader efter det att den blev känd
för bolaget, eller
6. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fall som anges i
första stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 4 och 5 får inspektionen
medge förlängd tid för täckande av
bristen, om det finns särskilda skäl.
I fall som avses i första stycket 6
får tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
4. företagets kapitalbas
understiger det minsta belopp som
krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller
tredje stycket och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att
den blev känd för företaget, eller
5. någon som ingår i företagets
styrelse eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare inte uppfyller de
krav som anges i 2 kap. 1 § första
stycket 4.
Om det är tillräckligt får
inspektionen i de fall som anges i
första stycket 2 och 3 i stället för att
återkalla tillståndet meddela
varning. I fall som avses i första
stycket 4 får inspektionen medge
förlängd tid för täckande av bristen,
om det finns särskilda skäl. I fall
som avses i första stycket 5 får
tillstånd återkallas bara om
Finansinspektionen först beslutat
att anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör eller dennes
ställföreträdare och han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid av högst tre månader gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller är verkställande direktör eller
dennes ställföreträdare.
Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta hur avvecklingen av
verksamheten skall ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap
5 §
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i
tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet,
värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens
verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
I ärende hos statlig myndighet
om innehav av aktier i bank-
aktiebolag, kreditmarknadsbolag,
värdepappersbolag och
försäkringsaktiebolag, eller av
andelar i medlemsbank eller
kreditmarknadsförening gäller
sekretess för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att
den enskilde lider skada eller men
om uppgiften röjs. Sekretess gäller
inte för beslut av myndigheten och
inte heller för uppgift som erhållits
från annan myndighet om uppgiften
inte är sekretessbelagd där.
I ärende hos statlig myndighet
om innehav av
1. aktier i bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag, värde-
pappersbolag eller försäkrings-
aktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller
kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs,
auktoriserad marknadsplats eller
clearingorganisation
gäller sekretess för uppgift om
enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden om det
kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inte för beslut av
myndigheten och inte heller för
uppgift som erhållits från annan
myndighet om uppgiften inte är
sekretessbelagd där.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som består
i övervakning enligt insiderlagen
(1990:1342) eller kontroll enligt
valutaväxlingslagen (1996:1006),
för sådan uppgift om enskilds
ekonomiska eller personliga
förhållanden, vilken på begäran har
lämnats av någon som är skyldig att
lämna uppgifter till myndigheten.
Rör uppgiften den uppgiftsskyldige
gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller
men om uppgiften röjs och
sekretess inte motverkar syftet med
uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som består
i övervakning enligt insiderlagen
(1990:1342), övervakning enligt
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument eller kontroll
enligt valutaväxlingslagen
(1996:1006), för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller
personliga förhållanden, vilken på
begäran har lämnats av någon som
är skyldig att lämna uppgifter till
myndigheten. Rör uppgiften den
uppgiftsskyldige gäller dock
sekretess endast om denne kan
antas lida skada eller men om
uppgiften röjs och sekretess inte
motverkar syftet med
uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i
verksamhet som avses i första–tredje styckena för sådan uppgift om
affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga
förhållanden som myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess
gäller hos Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om
inspektionen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter
enligt annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1–3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
Utan hinder av sekretess får
uppgift enligt första stycket lämnas
till en börs om uppgiften behövs för
att börsen skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet
eller annan författning.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342)
Härigenom föreskrivs att 7 a, 18 och 19 §§ insiderlagen (1990:1342)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 a §
Om den som enligt 8 § första
stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får motsvarande
antal aktier av samma slag överlåtas
mot vederlag tidigast tre månader
efter förvärvet.
Om den som enligt 8 § första
stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar
aktier i bolaget, får motsvarande
eller ett lägre antal aktier av samma
slag överlåtas mot vederlag tidigast
tre månader efter förvärvet.
Detsamma gäller för fysiska och juridiska personer som förvärvar
aktier i aktiemarknadsbolaget och vilkas aktier enligt 10 § skall likställas
med aktier som innehas av personer som avses i första stycket.
18 §
Om det finns anledning anta att en bestämmelse i denna lag har
överträtts, har Finansinspektionen rätt att få de uppgifter som den
behöver för sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars finansiella
instrument överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation enligt
1 kap. 4 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
7. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap.
3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
8. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
7. börsmedlem eller clearing-
medlem enligt 1 kap. 4 § lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller
kontoförande institut enligt 3 kap.
1 § aktiekontolagen (1989:827),
8. någon som driver värde-
pappersrörelse med stöd av 1 kap.
3, 3 c eller 3 d § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
9. någon annan som köpt eller
sålt finansiella instrument, om det
finns anledning anta att köpet eller
försäljningen föranletts av otillåtet
råd eller annan sådan åtgärd som
avses i 4 §.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.
19 §
Om någon inte fullgör sin
skyldighet enligt 18 § första stycket
2–4, 6 eller 7, får
Finansinspektionen förelägga vite
Om någon inte fullgör sin
skyldighet enligt 18 § första stycket
2–4 eller 6–8, får
Finansinspektionen förelägga vite
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
dels att 1 kap. 2 och 3 a §§ och 4 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall föras in en ny paragraf, 3 kap. 10 §, samt närmast
före den en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap
2 §
I denna lag betyder
1. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla sådana tjänster som anges i 3 §,
2. värdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd enligt
denna lag att driva värdepappersrörelse,
3. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank och utländskt
bankföretag som driver bankrörelse från filial här i landet,
4. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska bankinstitut som
fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska
företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,
7. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett
utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap. 7 §
första stycket, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera
driftställen inrättas.
8. koncern: detsamma som i
1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385). Vad som där sägs om
moderbolag skall även tillämpas på
andra juridiska personer än
aktiebolag.
Ett värdepappersbolag och ett annat företag skall anses ha nära
förbindelser, om
1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterbolag äger 20
procent eller mer av kapitalet eller disponerar över 20 procent eller mer
av samtliga röster i det andra företaget,
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det
andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse
med en eller samma juridiska person eller står i ett motsvarande
förhållande till en och samma fysiska person.
Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och ett
värdepappersbolag, om den fysiska personen
1. äger mer än 20 procent av kapitalet eller disponerar över mer än 20
procent av samtliga röster i värdepappersbolaget, eller
2. på annat sätt har sådant inflytande över värdepappersbolaget att
personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande
till ett dotterföretag eller det finns annan likartad förbindelse mellan
honom och värdepappersbolaget.
3 a §
Tillstånd enligt 3 § krävs inte när
ett företag inom en koncern
uteslutande tillhandahåller sådana
tjänster som där anges till andra
företag inom koncernen.
Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för verksamhet som bedrivs med stöd
av en auktorisation som börs eller marknadsplats enligt lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet.
3 kap
Marknadsövervakning
10 §
Om ett svenskt värdepappersinstitut
organiserar handel i ett finansiellt
instrument skall institutet övervaka
handeln och kursbildningen och se
till att handeln inte sker i strid med
insiderlagen (1990:1342), andra
författningar eller god sed på
värdepappersmarknaden.
Första stycket gäller inte om
övervakning sker enligt 4 kap. 2 §
andra stycket eller 7 kap. 2 § första
stycket lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om
övervakningen och kursbildningen
vid ett värdepappersinstitut.
4 kap
4 §
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, finansinspektionen
skall i föreskrifter ange risknivåer
för värdepappersbolags och svens-
ka bankinstituts innehav av
finansiella instrument.
Föreskrifterna skall avse alla
innehav av finansiella instrument
utom sådana som avses i 3 kap. 1 §
andra stycket och, i fråga om
bankinstitut, 1 kap. 4 §.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får i föreskrifter ange risknivåer för
värdepappersbolags och svenska
bankinstituts innehav av finansiella
instrument. Föreskrifterna får avse
alla innehav av finansiella
instrument utom sådana som avses i
3 kap. 1 § andra stycket och, i fråga
om bankinstitut, 1 kap. 4 §.
¾¾¾¾¾
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-01-16
Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne
Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.
Enligt en lagrådsremiss den 18 December 1997 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
2. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
6. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats
Beckman.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 Januari 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar proposition 1997/98:71 Förstärkt tillsyn över börser.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om ändring i lagen
(1991:981) om
värdepappersrörelse
3 kap. 10 §
Lag om ändring i lagen
(1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
3 kap. 4 §
4 kap. 2 och 11 §§
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1994:2017.
Senaste lydelse 1994:2017.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1997:470.
Senaste lydelse 1996:179.
Senaste lydelse 1996:179.
Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse 1997:453.
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1997:459.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:752.
Senaste lydelse 1997:117.
Se rapporten ”Recent Developments in International Interbank Relations”, Bank for
International Settlement, Basle, 1992, sid. 25, not 1.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1994:2017.
Senaste lydelse 1994:2017.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1996:180.
Lydelse enligt prop. 1996/97:114.
Senaste lydelse 1996:179.
Senaste lydelse 1996:179.
Senaste lydelse av lagens rubrik enligt prop. 1996/97:114.
Lagen omtryckt 1996:1004.
Prop. 1996/97:114.
Lagen omtryckt 1992:1474.
Prop. 1996/97:114.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1994:2017.
Senaste lydelse 1994:2017.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1996:180.
Senaste lydelse 1997:470.
Senaste lydelse 1996:179.
Senaste lydelse 1996:179.
Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse 1997:453.
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1997:459.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:1016.
Senaste lydelse 1996:752.
Senaste lydelse 1994:2015.
Prop. 1997/98:71
5
1
Prop. 1997/98:71
26
1
31
1
31
1
32
1
32
1
37
1
43
1
41
1
56
1
63
1
91
1
96
1
99
1
100
1
102
1
103
1
105
1
118
1
Prop. 1997/98:71
Bilaga 1
163
1
Prop. 1997/98:71
Bilaga 2
Prop. 1997/98:xx
Bilaga 2
Prop. 1997/98:71
Bilaga 3
168
1
Prop. 1997/98:71
Bilaga 4
169
1
Prop. 1997/98:71
170
1
171
1
172
1