Regeringskansliets rättsdatabaser

Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport (dnr M96/2824/6) Avveckling av kvicksilver i varor Kemikalieinspektionen redovisar hur avvecklingen av användningen av kvicksilver i varor – förutom batterier fortgår. Förekomsten av kvicksilver i elektriska komponenter och mätinstrument, i belysning, papper, samt färger, lacker, limmer och fogmassor har utretts. De två först nämnda grupperna varor omfattas av förbudet i förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor. Inspektionen har även sökt kartlägga den nationella handeln med kvicksilver från nedlagda verksamheter inom process- och tillverk- ningsindustri samt vid laboratorier Elektriska komponenter och mätinstrument Under 1990-talet beräknas användningen i Sverige av elektriska kompo- nenter och mätinstrument som innehåller kvicksilver i det närmaste ha fasats ut. Tillförseln har nu minskat från ca 7,5 ton årligen till drygt 0,5 ton. Beräkningarna omfattar inte redan monterade komponenter och mätinstrument i importerad utrustning. Identifiering av sådan utrustning och frivillig substitution hos utländska tillverkare har lyckats i ett fåtal fall. Av den dispenshantering Kemikalieinspektionen har i anslutning till gällande förbud framgår att det ibland kan vara förenat med stora tekniska svårigheter att ersätta kvicksilverkomponenter. Många gånger är det därför rimligt att medge tidsbegränsade undantag för utvecklingsinsatser. Några mättekniska svårigheter att ersätta kvicksilvertermometrar finns knappast. Det kan dock vara förenat med kostnader, däribland för ombyggnad av apparatur. Belysning En kartläggning av marknaden för lampor som innehåller kvicksilver visar att mängden kvicksilver per lampa ofta är betydligt högre än vad man är medveten om. De marknadsledande producenterna har tillgång till produktionsteknik som gör det möjligt att mera exakt dosera – och samti- digt radikalt minska – mängden kvicksilver per lampa. Papper och kemiska produkter Kvicksilver har enbart identifierats i fotopapper och ljuskänsligt kopie- ringspapper. Den senare användningen är på väg att fasas ut. I de kemiska produkterna färger, lacker, limmer och fogmassor har funktionstillsats av kvicksilver kunnat konstateras i endast ett fall. Det är dock inte ovanligt att kvicksilver finns som förorening. Nationell handel och användning av metalliskt kvicksilver I takt med att amalgammetoden i kloralkaliindustrin och andra verksam- heter med kvicksilver lagts ner, har den inhemska handeln med kvicksil- ver ökat. Det har inte varit möjligt att få en klar bild av omfattningen. Av den information som samlats in framgår att över 130 ton har bytt ägare inom Sverige mellan åren 1984 och 1995. Det är stora mängder i förhål- lande till de importerade. De senare ligger som grund för beräkningar av användningen av metalliskt kvicksilver i Sverige. Ett förbud som träffar försäljning och användning av kvicksilver och dess föreningar skulle ge en samlad överblick över hur mycket och hur kvicksilver används inom landet. Ett förbud skulle även underlätta av- vecklingen av användningen av analyskemikalier vid laboratorier, liksom av amalgammetoden inom kloralkaliindustrin. Kemikalieinspektionen kommer att – överväga att utnyttja möjligheten att föreskriva förbud mot utrustning som innehåller elektriska komponenter, – införa regler om att varor som säljs på dispens skall märkas så att det framgår att de innehåller kvicksilver. Kemikalieinspektionen föreslår regeringen att ändra förordningen (1991:1290) om kvicksilver i vissa varor så att den även gäller – försäljning och användning av metalliskt kvicksilver och dess före- ningar, – lysrör och andra lampor. Kemikalieinspektionen bör bemyndigas att meddela tillämpningsföreskrifter, – varor som kan importeras och säljas utan kvicksilver, men kräver kvicksilver för att kunna användas. Kemikalieinspektionen föreslår vidare regeringen att – besluta att förbudet mot användning i 1 b § förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor även skall gälla utrustning som innehåller mätinstrument med kvicksilver, – ge läkemedelsverket i uppdrag att se över användningen av kvicksil- ver i farmaceutiska och veterinärmedicinska preparat Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport (dnr M96/2824/6) Avveckling av kvicksilver Naturvårdsverket redovisar hur avvecklingen av kvicksilveranvändningen fortgår vad gäller användning i batterier, klor- alkaliindustrin och laboratorier. Vidare lämnas en kortfattad redogörelse för det pågående arbetet med insamling och omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall. Batterier Mängden batterikvicksilver har för år 1995 sjunkit till ca 1400 kg varav 1300 kg från kvicksilveroxidbatterier. Europeisk batteriindustri kommer inom två år inte längre att leverera kvicksilveroxidbatterier. Naturvårds- verket anser det viktigt att snarast kraftigt höja batteriavgiften för kvick- silveroxidbatterier samt att inom EU fortsätta att aktivt verka för att fasa ut batterier som innehåller kvicksilver. Klor-alkaliindustri Inom klor-alkaliindustrin tillverkas klor och natriumhydroxid. Mängden kvicksilver i metallisk form som är i bruk inom klor-alkaliindustrin är avsevärd, ca 330 ton. Sverige har vid Nordsjökonferensen 1990 samt i Oslo-Pariskommissionen åtagit sig att senast år 2010 avveckla all klor- alkalitillverkning enligt amalgammetoden. Några formella, bindande beslut som ger ett slutdatum för amalgammetoden finns ej för de två anläggningar i landet som fortfarande använder den. Naturvårdsverket har hos Koncessionsnämnden för miljöskydd hem- ställt om omprövning av ett av företagen och därvid begärt att företaget utreder kostnader och konsekvenser för en avveckling av amalgammeto- den till år 2010, år 2005 respektive år 2000. Kemikalieinspektionen före- slår i sin redovisning av kvicksilveravvecklingen att förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor utvidgas att omfatta även metalliskt kvicksilver och dess föreningar. En sådan utvidgning av för- ordningen skulle ge en alternativ möjlighet att reglera avveckling av amalgammetoden. Laboratorier Kvicksilver förekommer på laboratorierna i termometrar, mätinstru- ment/apparatur samt i analyskemikalier/reagens. Kvicksilver i termomet- rar och apparatur föreligger vanligen som metall, och frigörs och blir en miljörisk först när apparatur går sönder eller skrotas. Eftersom försälj- ningen av kvicksilvertermometrar och instrument som innehåller kvicksilver är förbjuden sedan år 1993 kommer användningen att upphöra i takt med utrustningen tages ur bruk. Användningen av kvicksilverhaltiga reagens genererar fortlöpande relativt stora mängder av ett oftast svårhanterligt miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket ser därför användningen av kvicksilverhaltigt reagens som det större och svårare problemet. Den största enskilda användningen av analyskemikalier innehållande kvicksilver står dock miljökontrollen för, genom COD- analysen (kemisk syreförbrukning). Den årliga användningen av rent kvicksilver uppskattas till 100-250 kg. Det finns idag möjlighet att övergå från COD till andra metoder. Naturvårdsverket föreslår dels ett förbud med vissa undantag mot all användning av kvicksilverhaltiga analys- och reagenskemikalier i labora- torier, dels att Sverige internationellt verkar för ett motsvarande förbud, dvs i första hand inom EU. Kvicksilverhaltigt avfall Naturvårdsverket har uppskattat att det finns ca 100 ton kvicksilver i varor och produkter som fortfarande används ute i samhället. Verket har regeringens uppdrag, dels att få tillstånd en effektiv insamling av uttjänta sådana varor och produkter och dels att utarbeta förslag till slutförvar av kvicksilverhaltiga avfall. En preliminär förstudie om slutförvaret har utarbetats Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport (dnr M96/2824/6) Avveckling av amalgam inom tandvården Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen redovisa en utvärdering av hur avvecklingen av amalgamanvändningen fortgår. I propositionen 93/94:163 sattes mål för avvecklingen av kvicksilver. Målsättningen för amalgam är att användningen inom barn- och ungdomstandvården avvecklas fr.o.m. 1 juli 1995. Inom vuxentandvården ska användningen upphöra så snart som möjligt, dock senast till år 1997. Cirka 960 kg kvicksilver, för användning i amalgam, tillfördes den svenska marknaden 1995. Andelen fyllning av amalgam inom barn- och ungdomstandvården har sjunkit från cirka 30 procent till cirka 1,5 procent mellan 1991 och 1995. Uppgiften baseras på begränsad statistik. Inom vuxentandvården har andelen sjunkit från 31,8 till 14,6 procent, drygt en halvering. Amalgam används fortfarande till fyllningar där andra alternativ finns. Påfallande ofta används amalgam i mindre lagningar av barntänder. 40 procent av amalgamfyllningarna på barn användes i lagningar av en tandyta och lika ofta i lagningar av två tandytor. I motsvarande situation på vuxna använder tandläkarna oftast andra material. Det är svårt att avgöra hur framgångsrikt arbetet varit att avveckla amalgam inom barn- och ungdomstandvården. Statistiken är inte så detaljerad att den visar hur mycket som användes före 1 juli 1995. Förut- sättningar finns för en i det närmaste total utfasning. Vissa landsting använder inte amalgam på barn och ungdom längre. Målet att avveckla amalgam för vuxna kommer sannolikt inte att nås. Användningen är fortfarande alltför stor. Förutsättningar finns att minska användningen. Flera faktorer spelar in: – Dentalt amalgam kommer att finnas på den svenska marknaden även i fortsättningen, eftersom de uppfyller kraven i lagen om medicintekniska produkter. Några produkter har redan CE-märkning och det innebär att de är tillåtna i hela EES-området. – I takt med att patienterna ska betala allt större andel av tandvårds- kostnaden så kommer privatekonomin alltmer styra deras val av material. Amalgam är den billigaste lagningen. Tandvårdskostnaden för lagningar med alternativa material är 2-6 gånger större än för amalgam. Förslag finns att ytterligare reducera tandvårdsförsäkringens bidrag till patientens tandvårdskostnad. – Det finns flera typer av alternativ till amalgam, men det behövs en utveckling av både befintliga och nya material. Vissa material är inte tillräckligt hållfasta, andra krymper när det härdats i tanden. Appliceringsmetoderna behöver utvecklas. – Arbetsmiljön på tandklinikerna måste anpassas till hanteringen av nya material. En del nya material medför nya hälsorisker för personalen, bl.a. ökar allergierna. Det behövs bättre skyddsutrustning och information om riskerna. Medvetenheten om hur materialen påverkar miljön måste öka. – Tandvårdspersonalen måste få bättre fortbildning om nya material, risker och hantering. En total avveckling av amalgam inom tandvården till 1997 synes inte möjlig, men användningen kan reduceras ytterligare. Avvecklingen av amalgam måste följas upp. Det bör lämpligen göras av Socialstyrelsen. Branschen bör ta fram relevant statistik. Utbildning och information måste förbättras. Arbetarskyddsverket har flera aktiviteter inom området, bl.a. tillsyn, utökade föreskrifter och kontakter med industrin. Det arbetet bör fortsätta. Förteckning över remissinstanserna avseende Kemikalieinspektionens rapporter (dnr M96/2824/6) Avveckling av kvicksilver i varor och Avveckling av amalgam inom tandvården samt Naturvårdsverkets rapport Avveckling av kvicksilver Kommerskollegium, Försvarets Materielverk (FMV), Riksförsäkrings- verket (RFV), Socialstyrelsen, Läkemedelsverket (LV), Apoteksbolaget AB, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Karolinska Institutet (KI) - Odontologiska fakulteten, Uppsala universitet - Metallbiologiskt centrum, Lunds universitet - Odontologiska fakulteten, Göteborgs universitet - Odontologiska fakulteten, Umeå universitet - Odontologiska fakulteten, Statens livsmedelsverk (SLV), Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), SIS-Standardiseringen i Sverige, Jernkontoret, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP), Konsumentverket (KOV), Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Stiftelsen Institutet för vatten och luftvårdsforskning (IVL), Stockholms kommun, Malmö kommun, Luleå kommun, Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Göteborgs och Bohus län, Landstinget i Norrbottens län, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Akademiska sjukhuset - Amalgamenheten, Akzo Nobel, Boliden Mineral AB, EKA Chemicals AB, Elektronikföreningen, Föreningen Svensk Dentalhandel, Greenpeace, Hydro Plast AB, Kemikontoret, Lampleverantörernas förening, Livsmedelsindustrierna (LI), Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Miljö- och hälsotjänstemannaförbundet (MHTF), Miljöförbundet, Praktikertjänst AB, Ragn-Sellsföretagen AB, Renhållningsverksföreningen (RVF), Sjukvårdsleverantörernas förening (SLF), Stena Metall Återvinning AB, Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB), Svenska Petroleum Institutet, Svenska Leverantörsföreningen för instrumentering, Svenska Tandsköterske Förbundet, Svenska Elektriska Materialkontrollanstalten (SEMKO), Sveriges Elektroindustriförening, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening, Tandvårdsskadeförbundet, Vatten- och Avloppsverksföreningen (VAV) Sammanfattning av Kretsloppsdelegationens rapport (SOU 1994:104) PVC- en plan för att undvika miljöpåverkan Plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster. Regeringen gav genom beslut den 27 maj 1993 Kretsloppsdelegationen i uppdrag att utarbeta en plan för att undvika miljöpåverkan från PVC och andra klorerade plaster. Kretsloppsdelegationens utredning och förslag omfattar den använd- ning av PVC-råvara och PVC-produkter som sker i Sverige, vilken inklu- derar importerad PVC. Mjukgjord PVC Kretsloppsdelegationen utgår från och delar i grunden tidigare riksdags- beslut att användningen av ftalater och klorparaffiner bör minska respek- tive avvecklas. Mot bakgrund av utförda riskbedömningar avseende effekter på hälsa och miljö anser Kretsloppsdelegationen att använd- ningen av de ftalater som i dag nyttjas för att mjukgöra PVC skall avvecklas. Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen dock på att en övergång från DEHP till något av de andra mjuknings- medlen som utretts sannolikt inte skulle innebära någon riskreduktion av betydelse om någon alls. Kretsloppsdelegationen anser att användningen av dagens mjukgjorda PVC skall avvecklas. Det är särskilt angeläget att snarast avveckla dagens mjukgjorda PVC inom produktområden med stor användning av mjukgörare eller med stora emissioner. För produktområden där PVC relativt enkelt kan bytas ut till alternativ med bättre hälso- eller miljöegenskaper med bibehållna funktioner och utan större kostnader skall utbyte också inledas snarast. Kretsloppsdelegationen bedömer att den av riksdagen beslutade inrikt- ningen att avveckla kortlivade PVC-produkter genom substitution kan och bör fullföljas snarast. För att totalt sett minska användningen av dagens mjukgjorda PVC och dess miljöpåverkan skall således avveckling genomföras snarast för mjukgjorda kortlivade PVC-produkter, PVC- bestruken väv, PVC-belagd plåt samt PVC-golv. Även för övriga mjukgjorda PVC-produkter bör avvecklingen påbörjas. Stabilisatorer i PVC All PVC innehåller stabilisatorer. Kretsloppsdelegationen konstaterar att blyanvändningen enligt tidigare riksdagsbeslut bör avvecklas och att de mest miljöskadliga organiska tennföreningarna bör avvecklas så snabbt som möjligt. Kretsloppsdelegationen anser att avvecklingen av de utpe- kade stabilisatorerna skall fullföljas snarast. Kvittblivning Stora mängder PVC finns i dag ackumulerade i samhället i produkter eller på deponi och stora mängder tillförs årligen. Dagens PVC-produkter innehåller stora mängder tillsatser som kan ge skador i miljön. En viktig fråga för att undvika miljöpåverkan av PVC är därför hur den PVC som redan finns ackumulerad i samhället skall behandlas. Kretsloppsdelega- tionen anser att konventionell deponering är en olämplig kvittblivnings- metod för det äldre PVC-avfall som innehåller miljöskadliga komponen- ter. Delegationen bedömer vidare att konventionell deponering är tveksam också för uttjänta nyare PVC-produkter med skadliga komponenter. Kretsloppsdelegationen föreslår att Naturvårdsverket skall ges i upp- drag att följa arbetet. Kretsloppsdelegationen anser att allt PVC-avfall som innehåller miljöskadliga komponenter skall omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. Kretsloppsdelegationen föreslår att Natur- vårdsverket får i uppdrag att utreda vilken slutbehandling som är den mest lämpliga från miljösynpunkt och att föreslå lämpliga åtgärder så att negativ miljöpåverkan från PVC-produkter i avfallsledet undviks. Materialåtervinning Kretsloppsdelegationen anser att materialåtervinning av PVC med dagens teknik inte kan rekommenderas. Det är enligt Delegationens uppfattning därför inte lämpligt att överhuvud taget initiera materialåtervinning av PVC-produkter i någon större skala innan det är utrett vilken eventuell miljöpåverkan som kan uppstå vid materialåtervinning av PVC. Det ankommer på den som påbörjar materialåtervinning att visa att återvinning inte ger oacceptabla miljöeffekter. Producentansvar Kretsloppsdelegationen avser att föreslå producentansvar för bland annat varugrupperna bilar, elektriska och elektroniska produkter samt byggva- ror. Merparten av den PVC som används i dag kommer därmed att berö- ras av producentansvar för skilda varugrupper. Kretsloppsdelegationen anser att producentansvaret normalt skall utformas varugruppsvis och att det därför inte är lämpligt att införa producentansvar för materialslaget PVC. Märkning Kretsloppsdelegationen föreslår att alla produkter av PVC och andra klorerade plaster märks för att underlätta sortering vid återvinning av andra termoplaster och i avfallshanteringen. Kretsloppsdelegationen före- slår att kemikalieinspektionen ges i uppdrag att följa arbetet med märk- ning som i första hand skall ske på frivillig väg och om detta inte sker överväga tvingande åtgärder. Avveckling Kretsloppsdelegationen har bedömt miljöpåverkan av PVC i alla led från klortillverkning till avfall. Kretsloppsdelegationen föreslår att dagens mjukgjorda PVC och styv PVC med miljöskadliga additiv avvecklas snarast. Inom vissa produktområden har ett utbyte av PVC redan skett eller pågår. Kretsloppsdelegationen har erfarit att det inom många produktom- råden finns alternativa material som redan nu kan ersätta PVC eller kan utgöra alternativ efter viss omställningstid. För vissa produkter finns dock i dag svårigheter att byta ut PVC, vilket kan bero på hindrande internationella standarder, dagens maskinutrustning eller krav på vissa specifika materialegenskaper. Kretsloppsdelegationen bedömer att många tekniska problem kan lösas och att PVC kan bytas ut inom flertalet användningsområden om tid för omställningen ges. Kretsloppsdelegationens utredningar visar att merkostnaderna för berörda näringsgrenar blir betydligt lägre om tillräcklig tid ges för om- ställning och materialutveckling. Kretsloppsdelegationen har bl.a. av dessa skäl valt en successiv avveckling som dock bör påbörjas omedelbart och genomföras skyndsamt för de särskilt utpekade produktområdena Förteckning över remissinstanserna avseende Kretsloppsdelegationens rapport (SOU 1994:104) PVC-– en plan för att undvika miljöpåverkan Följande instanser har inkommit med yttrande: Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteksbolaget, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Riksrevisionsverket, Boverket, Kungliga Tek- niska Högskolan, Institutet för Miljömedicin, Lunds universitet, Fiskeri- verket, Lantbruksuniversitetet, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Byggforskningsrådet, Styrel- sen för Teknisk Ackreditering, Jernkontoret, Konsumentverket, Länssty- relsen Blekinge, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen Dalarna, Naturvårdsverket, Avfallsforskningsrådet, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Landskrona kommun, Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Köpmannaförbundet, Industriförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenskt Natron AB, Bilindustriföreningen, Föreningen Sveriges Plastfabrikanter, Golvbranschens Riksorganisation, Föreningen Greenpeace-Sverige, Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, Industrins byggmaterialgrupp, Läkemedelsindustrins Branschorganisationer, Miljöförbundet, Nordiska Plaströrsgruppen, Plast- och Kemikalieleverantörers Förening, Svensk Industriförening, Svenska Renhållningsverks-Föreningen, Svenska Sjukvårdsleverantörsföreningen, Sveriges Elektroindustriförening, Sveriges Färgfabrikanters Förening, Sveriges Plastförbund, Sydvästra Skånes avfallsaktiebolag, Svenska Metallindustriarbetareförbundet (LO), Svenska Industritjänstemannaförbundet (TCO), Sveriges Civil- ingenjörsförbund (SACO), Bertil Wärnberg, Svenskt Stål AB, Plåtslage- riernas Riksförbund, Överstyrelsen för civil beredskap. Följande instanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra sig: Högskolan i Luleå, Standardiseringskommissionen i Sverige, Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Kooperativa Förbundet, Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Petroleum Institutet, AB Svenska Returpack, Byggentreprenörerna, Kemikontoret, Näringslivets Förpackningsråd, Plaståtervinningsgruppen, Svensk Plaståtervinning AB, Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, Umeå Energi AB Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport 4/96 Additiv i PVC – Märkning av PVC Kemikalieinspektionen (KemI) fick den 8 juni 1995 i uppdrag av rege- ringen att föreslå åtgärder för att minimera hälso- och miljörisker från additiv i PVC. I uppdraget ingår också att ta fram förslag till riktlinjer för märkning av PVC-plaster. PVC och PVC-additiv För framställning av PVC-produkter används tillsatskemikalier, additiv. Dessa kan varieras beroende på de krav som ställs vid produktion och på den färdiga produkten. Till all PVC sätts stabilisatorer för att förbättra tåligheten vid bearbetning samt livslängden. En PVC-produkt kan mjuk- göras genom tillsats av mjukningsmedel, t.ex. ftalater. Pigment, som i vissa fall innehåller bly, tillsätts för att ge produkten en bestämd färg. Till detta kommer ett antal andra additiv som är av mindre betydelse från hälso- och miljösynpunkt. Ett antal olika stabilisatorer förekommer på marknaden, varav de vikti- gaste baseras på bly, tenn eller kalcium och zink respektive barium och zink. KemI har undersökt hur mycket tillsatser som används i svensk produktion av PVC-varor. Användningen av bly är drygt 700 ton. De tennbaserade stabilisatorerna utgörs av mono- och diorganiska tennföre- ningar, av vilka knappt 300 ton används årligen. Sammanlagt ca 700 ton stabilisatorer med kalcium och zink eller barium och zink används årligen. Bland mjukningsmedlen dominerar estrar av ftalsyra. I svensk PVC- tillverkning används årligen ca 25 000 ton ftalater, varav den största andelen utgörs av dietylhexylftalat, DEHP. Användningen av blypigment i svensk PVC-tillverkning är ca 20 ton, räknat som rent bly. Flöde av PVC och PVC–additiv i Sverige Inhemsk produktion, import, export och flödet till den svenska marknaden har uppskattats för tio produktgrupper: golv- och väggmattor, kabel, rör, profiler, belagd plåt/färg, folie, belagd väv, underredsmassa, medicinska produkter och livsmedelsförpackningar. Den största användningen av PVC, mer än 90 %, sker inom grupperna golv- och väggmattor (ca 30 000 ton), kabel (ca 15 000 ton), rör (ca 30 000 ton), profiler (ca 10 000 ton) och folie (ca 12 000 ton). Blystabilisatorer används främst för rör (ca 250 ton bly) och kabel (ca 400 ton bly). Tennstabilisatorer används företrädesvis inom grupperna golv- och väggmattor, profiler, belagd plåt/färg samt folie. De största mängderna ftalater (mer än 1 000 ton per grupp) förekommer i golv- och väggmattor, kabel, belagd plåt/färg och folie. Importen och exporten av produkter inom de undersökta grupperna är i vissa fall betydande. Additivinnehållet i importerade varor kan skilja sig från svenskproducerade varor, vilket försvårar bedömningen av hur mycket som tillförs den svenska marknaden. Emissioner av additiv Emissioner av additiv kan ske i samband med tillverkning och använd- ning av produkter, samt efter det att produkten tjänat ut, dvs i form av emissioner från deponier, förbränningsanläggningar, samt från PVC- produkter som lämnats kvar i miljön. Avgången av bly från PVC är troligen mycket begränsad. Emissioner sker huvudsakligen efter det att plasten brutits ned. Emissioner av tenn- organiska stabilisatorer kan påvisas genom mätningar i t.ex. slam från reningsverk. Mjukningsmedlen har större benägenhet att avgå från plasten. Upp- skattningar har visat att ca 200 ton ftalater sprids till miljön under till- verkning och användning av PVC-produkter, samt från uttjänta produkter. Den största spridningen av ftalater torde ske från utomhusanvändning av belagd väv och belagd plåt, samt från underredsmassa. Dessa produkter står uppskattningsvis för 90 % av ftalatemissionerna, men representerar bara en mindre del av flödet av PVC och ftalater på den svenska marknaden. Hälso- och miljörisker av användning av additiv Halterna av bly i mark och sediment är förhöjda. Mycket bly har genom åren använts i olika produkter och mycket finns kvar i batterier, kablar, rör m.m. Endast en mindre del av blyanvändningen i samhället är kopplad till PVC, och risken är liten för hälso- och miljöskador med användning av blystabilisatorer i PVC. Beräkningar baserade på tidigare data tyder på att dioktyltennföreningar kan utgöra en möjlig miljörisk lokalt i vattenmiljön. Osäkerheterna är dock mycket stora. Senare data tyder på att halterna i miljön skulle kunna vara lägre än vad som tidigare beräknats. KemIs tidigare bedömning var att DEHP utgör en miljörisk lokalt inom vissa stads- och industrinära områden, t.ex. i sediment. Denna uppfattning kvarstår, men även i detta fall är informationen begränsad. Riskvärdering utförs nu av tre ftalater inom EU:s program för existerande ämnen. Sverige utreder DEHP och Frankrike två andra ftalatmjukgörare. Utvärderingarna bör kunna vara klara under 1998. Exponering för ftalater förekommer i samband med medicinsk behand- ling, t.ex. vid dialys och blodtransfusioner. Läkemedelsverket och Social- styrelsen har tillsyn över medicinska produkter. Märkning av PVC Märkning av PVC-produkter medger ett aktivt produktval och är också av betydelse för styrning av avfallsströmmarna. En mycket stor andel av PVC-produkterna märks redan i dag, men systemen varierar och täck- ningen är inte komplett. Förslag KemIs förslag inom uppdraget är i korthet: – Användningen av blystabilisatorer i svensk tillverkning av PVC-pro- dukter av ny ej återvunnen plastråvara bör minska. Ambitionen bör vara en minskning med 90 % till år 2005 jämfört med förbrukningen 1994. – Användningen av blypigment i PVC bör avvecklas till 31 december 2000. – Industrin bör redovisa åtgärdsplaner beträffande avveckling av bly i PVC till senast 30 juni 1998. Där ska bl.a. ingå redovisning av substitu- tionsarbetet. Åtgärderna begränsar inte återvinning av blystabiliserad PVC. Användning av blystabilisatorer i kortlivade produkter ska helt undvikas. Blystabilisatorer bör inte ersättas med organiska tennföreningar. Minskningen av blytillsatser genomförs utan tvingande regler. – Industrin bör närmare utreda exponering för och miljöeffekter av organiska tennföreningar som stabilisatorer i PVC. Detta gäller i synnerhet oktyltennföreningar men också andra tennstabilisatorer. Utredningsmaterial bör ha kommit KemI tillhanda senast den 30 juni 1998. Möjligheten till substitution bör beaktas. Användningen av tennstabilisatorer i svensk PVC-tillverkning bör inte öka jämfört med år 1994. – Halterna av DEHP i miljön bör minska. Åtgärder bör vidtas i internationellt samförstånd, och kan beröra gruppen ftalatmjukningsmedel som helhet. Preciserade åtgärdsförslag tas fram av KemI efter det att tre ftalater utretts inom EU:s program för existerande ämnen. Detta bör kunna ske under 1998. Sverige utreder DEHP och Frankrike DIDP och DINP. Möjligheten till substitution bör beaktas. – Gällande avvecklingsplaner för klorparaffiner bör ligga fast. Det innebär bl.a. avveckling av långkedjiga klorparaffiner till år 2000. Avvecklingen följs av Naturvårdsverket. – Märkning av PVC-produkter bör genomföras och harmoniseras enligt ISO- eller DIN-standarder. Tillräcklig information bör ingå i märkningen av mellanprodukter för att slutprodukterna ska kunna märkas. Slutprodukten bör vara märkt så att det går att göra ett aktivt produktval och styra omhändertagandet efter det att produkten tjänat ut. Industrin bör kunna påbörja arbetet redan innevarande år. Förteckning över remissinstanserna avseende Kemikalieinspektionens rapport 4/96 Additiv i PVC – Märkning av PVC Kommerskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteksbolaget, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Högskolan i Luleå, Chalmers Tekniska Högskola, Statens livsmedelsverk (SLV), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Boverket, Byggforskningsrådet (BFR), Styrelsen för teknisk ackreditering, SIS-Standardiseringen i Sverige, Institutet för fiber- och polymerteknologi (IFP), Konsumentverket (KOV), Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län, Statens naturvårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Stiftelsen Institutet för vatten och luftvårdsforskning (ILV), Stenungsund kommun, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet (KF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Byggsektorns kretsloppsråd, Ciba Geigy AB, Föreningen för Sveriges Plastfabrikanter, Golvbranschens Riksorganisation (GBR), Greenpeace, Grossistförbundet Svensk Handel, Hydro Plast AB, ICA, Industrins Byggmaterialgrupp, Läkemedelsindustrins Branschorganisation, Miljöförbundet, Neste Oxo AB, Nordiska Plaströrgruppen (NPG), Plast- och kemibranscherna, Svenska Renhållningsverks-Föreningen (RVF), Sveriges Färgfabrikanters Förening (SVEFF). Sammanfattning av Alternativbränsleutredningens betänkande (SOU 1996:184) Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel Utredningen har i sitt betänkande, Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184), föreslagit att samtliga alternativa drivmedel skall delas in i ett eget miljöklassningssystem där de biobaserade drivmedlen samt naturgas (CNG) och gasol (LPG) klassas som från miljö- och hälsosynpunkt bättre än dagens bästa klasser av bensin och dieselolja. En samlad bränslelag avseende miljöklassning av såväl dagens konventionella drivmedel som de alternativa drivmedlen bör enligt utredningen införas. På sikt, när det finns mera kunskap om alternativen, bör en för alla drivmedel gemensam miljöklassning utarbetas vilken återspeglar drivmedlens samlade påverkan på klimat, hälsa och miljö. Här avses utsläpp och därmed påverkan i livscykelperspektiv. Vid den samlade bedömningen bör även sådana frågor som arbetsmiljö och risker vid spill samt olyckor (ekotoxicitet) vägas in. Utredningen pekar på vikten av ökade kunskaper om alternativen. Som exempel kan nämnas utarbetandet av specifikationskrav och vidareutveckling av metoder för värdering av utsläppen både för rena alternativa drivmedel och drivmedelsblandningar. Vidare föreslås att de biobaserade alternativa drivmedlen befrias från koldioxidskatt samt att samtliga alternativa drivmedel inledningsvis medges en reducering av energiskatten. Detta för att kompensera merkostnaden för produktion och distribution i jämförelse med de konventionella drivmedlen. Utredningen pekar här på den dispensmöjlighet som regeringen har i 2 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, den s.k. pilotprojektsbestämmelsen. På längre sikt menar utredningen att det finns förutsättningar för att kostnader för alternativa drivmedel kan bli jämförbara med de för fossila drivmedel. I samband med att en för alla drivmedel gemensam miljöklassning införs anser utredningen att beskattningen av varje drivmedel, såväl fossila som biobaserade, så långt möjligt bör återspegla samhällets kostnader för de samlade hälso- och miljöeffekter som orsakats av användningen av drivmedlet i fråga. Utredningen föreslår också en tillämpning av pilotprojektsdispenser på så sätt att inblandning av alternativa drivmedel i dieselolja (upp till 5 % RME alt. 15 % etanol i diesel) inte påverkar beskattningen av den diesel- olja i vilken alternativen inblandas. Slutligen föreslås att bilavgaslagen utvidgas till en motoravgaslag med emissionskrav för alla slags motorer av betydelse. Emissionskraven för motorer angivna i denna nya motoravgaslag bör kopplas till drift med ett eller flera bestämda drivmedel, fossila och/eller alternativa (biobaserade). Dagens system med certifiering av motorfordon bör i detta syfte vidareutvecklas på så sätt att certifieringsdrivmedel tas fram även för aktuella alternativa drivmedel. Förteckning över remissinstanserna avseende Alternativbränsleutredningens betänkande (SOU 1996:184) Bättre klimat, miljö och hälsa med alter- nativa drivmedel Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Kommunika- tionsforskningsberedningen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Kon- sumentverket, Statens naturvårdsverk, Svenska kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen, Gröna Bilister, Motormännens Riksförbund, Åkeriförbundet Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport 4637 Miljöklasser för bättre bilar – förslag till nytt miljö- klassningssystem Naturvårdsverket har arbetat tillsammans med företrädare för Vägverket och Konsumentverket med förslagen. Bilindustriföreningen har varit med i arbetet genom en referensgrupp. Förslag till ett nytt miljöklassystem Förslaget har två separata delar: ett nytt miljöklassystem och ett system med skattestyrmedel för att stimulera efterfrågan och användningen av miljöklassade bilar. Miljöklassystemet innehåller bl.a. klassning av kol- dioxidutsläppen. Detta beskrivs dessutom separat, med differentierad fordonsskatt. Miljöklassningssystemet förändras med förslaget i grunden jämfört med nuvarande system. Hänsyn tas till fler miljöparametrar och dessa integreras i ett system. Grunden är så långt det går befintliga EU-regler. Bilarnas miljöprestanda ges poäng. Totala poängsumman betecknar alltså bilens miljöprestanda. Miljöpoängen bildar sedan grund för indelning i tre miljöklasser. För att stimulera miljöklassningen bör en differentiering av bilskatterna införas, med skattesatser som speglar merkostnaden för den miljövänligare bilen. Förslagen är avsedda att läggas fram i EU-samarbetet Miljöklassystemet bör utvecklas och användningen breddas för största möjliga positiva effekt på miljön. Ett system med denna inriktning bör därför föreslås av Sverige i EU-arbetet. En genomgång av miljömässigt intressanta parametrar visar på en rad avseenden där en miljöklassning skulle bredda användningen av bättre teknik. Miljöklassningen behövs för att de bättre alternativen överhuvud- taget skall komma fram och marknadsföras. Eftersom bilar omfattas av regelverk med harmoniserade typgodkän- nanden är det nödvändigt att driva på utvecklingen av de EU-gemen- samma reglerna för att bredda användningen av miljöklassningen. Ny miljöklassning: poängsystemet Det nya miljöklassystemet breddar basen genom fler miljöparametrar. Exemplet för personbilar i figur 1 anger sättet att väga samman de olika parametrarna för en viss bilmodell. Varje box som anger en egenskap har en poäng. Vissa svåruppnåeliga krav eller miljömässigt prioriterade egenskaper ger högre poäng. Totala poängsumman är ett mått på miljöprestanda Krav– nivå Avgaser CO2 Vo– lym– in– dex Oregl ut– släpp Bul– ler, förbi– fart dB(A) Mo– tor– vär– mare Åter – vin– ning Poäng Bensin&övr. Diesel Avgas– rening HC NOx NOx PM Obligatoriska fr. 97–01 0,5 +HC: 0,7 0,08 – – 74 – – – Frivillig grund– krav 0,20 0,15 0,45 0,05 V 0 Miljö– klass– ning 0,15 PM/b IV III 85% 1 0,25 0,035 OBD III II X 2 PM/b 0,10 0,10 0,20 Kall I HälsaI I 95% 3 0,05 0,01 Evap II II 5 0,05 0,15 OBDII I Reak 6 Hållb. HälsaII 7 0,00 0,00 0,10 Kall II 10 Miljöklassningen kan göras helt flexibelt mellan de olika parametrarna, förutsatt att grundkraven klaras. För lätta bilar miljöklassas avgasutsläppen och buller, baserat på obligatoriska resp. föreslagna EU-krav. Viktiga avgaskomponenter omfattas. Vissa mindre viktiga föroreningar finns inte med; ytterligare lägre koloxid bedöms inte lika intressant som t.ex. kväveoxider. Bilmodeller som visas ha lägre utsläpp får extrapoäng. För det nordiska klimatet är det extra motiverat med goda emissionsegenskaper vid kall temperatur. Samma gäller högre hållbarhet och därmed lägre utsläpp under hela den relativt långa livslängden hos de svenska bilarna. Likaså premieras användning av utvecklad felsökningsfunktion hos omborddatorn. Koldioxidutsläppen vägs in via hänsyn till bilens nytta/kapacitet: bilens CO2–utsläpp/volymindexförhållande är avgörande för miljöklassningen. Genom volymindex stäms CO2 av mot trafiksäkerheten. Bilar med låga utsläpp av reaktiva eller speciellt hälsofarliga föroreningar miljöklassas, liksom de som utrustats med motorvärmare och de som följs av en deklaration om återvinning vid skrotning. Tunga bilar miljöklassas med avseende på avgaser, kväveoxider och partiklar, och speciellt goda stadskörningsegenskaper. Koldioxidutsläp- pen betonas genom klassning av bilar som har en deklaration av bränsle- förbrukning och koldioxidutsläppen. Bilar med lågbullrande däck får miljöklasspoäng. Miljöinformation och miljömärkning Miljöklassystemet med en rad parametrar ger ett otal möjliga kombinationer för miljöklassning. Detta ger grunden för en bred miljöprofilering. Bilens miljöpoäng blir en viktig del av bilens prestanda och i marknadsföringen. Genom frivillig miljöklassning kan bilköparen få en redovisning av den aktuella bilens miljöprestanda genom poängen, och jämföra. Höga poäng betyder miljövänligare bil. Miljöpoängen kan föras ut med hjälp av ett utvidgat konsument- och miljöinformationssystem och kan kombineras med system för uppgifter om andra aspekter på bilarna, som trafiksäkerhet. Miljöklassning Nuvarande system med tre miljöklasser kan enkelt kombineras med poängsystemet. Poängsumman kan överföras till minimikravet för miljöklassen. MK3 är enbart obligatoriska krav. MK2 och MK1 har vissa minimikrav för avgaser som grundvillkor, se figur 2. I kapitel 1 finns motsvarande för tunga bilar och lätta lastbilar. Krav– nivå Avgaser CO2 Vo– lym –in– dex Oregl ut– släpp Bul– ler, förbi –fart dB(A ) Mo – tor– vär– mar e Åter – vin– ning % Po–äng Min. sum– ma po–äng Miljö– klass Bensin&övr. Diesel Avgas –rening HC NOx NOx PM Obligatoriska fr. 97–01 0,5 +HC: 0,7 0,08 – – 74 – – – – MK3 Frivilliga grund krav 0,20 0,15 0,45 0,05 V 0 2 MK2 Miljö klass– ning 0,15 PM/b IV III 85% 1 0,25 0,035 OBD III II X 2 PM/b 0,10 0,10 0,20 – Kall I HäI I 95% 3 – 0,05 – 0,01 Evap II II 5 34 MK1 0,05 0,15 OBDII I Reak 6 Hållb. HäII 7 0,00 0,00 0,10 Kall II 10 Denna del av figuren är hämtad från figur 1. Stimulansstyrmedel och finansiering Differentierad fordonsskatt bedöms vara det effektivaste av tillgängliga styrmedel. För att rabatten skall uppfattas som meningsfull bör den ha en viss storlek. Skillnaden mellan olika klasser bör dessutom upplevas som reell. Därför vore försäljningsskatten effektivare. Stimulansen till miljö- klassning görs lämpligen genom reduktion av fordonsskatten för bilar som uppfyller strängare krav. Storleken på differentieringen bör motsvara den ökade kostnaden för bättre teknik. Av dessa skäl stannar förslaget vid tre skattenivåer. Skattedifferensen kan tekniskt åstadkommas på olika sätt. Vårt förslag är utformat som ett räkneexempel. I likhet dagens MK1 för personbilar, införs befrielse för skatten ett antal år. Summa subvention motsvarar ungefärliga merkostnaden att möta kraven, tabell 1. Skattereduktionen kan exempelvis finansieras med en höjd fordonsskatt för fordon som är äldre än 10 år. Tabell 1 Styrmedel för miljöklassning. Differentierad fordonsskatt, år efter nyregistrering Bil MK3 MK2 MK1 Bensindrift Oförändrad 0 kr de två 0 kr de fem fordonskatt första åren första åren Dieseldrift Oförändrad 0 kr det första 0 kr de två fordonskatt året första åren Klassning för enbart koldioxidutsläpp Miljöklassning av enbart koldioxidutsläppen kan göras enligt koldioxid- klassningen i miljöklassningssystem. För personbilar är det enligt figur 3. Detta skall stimuleras med ett komplement till koldioxidskatten i form av differentierad fordonsskatt. Miljöklassernas benämning Totala miljöpoängen anger bilens miljöklass. Väljer man att knyta poäng- systemet till det befintliga systemet med tre miljöklasser, kan förvirring uppstå. Den bästa miljöklassen bör fortsatt kallas MK1, som är inarbetat. Beteckningarna MK1, MK2 och MK3 har använts sedan systemet inför- des. De nya klasserna kommer dock att ha radikalt annorlunda innehåll. Behovet att skilja dessa tydligt åt är därför stort. Det kan göras på olika sätt. Förslaget är att de nya klasserna får en tilläggsbeteckning som t.ex. kan vara införandeåret. Nya klasser från 1997 skulle alltså heta: MK1 97, MK2 97 och MK3 97 Förteckning över remissinstanserna avseende Natur- vårdsverkets rapport 4637 Miljöklasser för bättre bilar – förslag till nytt miljöklassningssystem Kommerskollegium, Vägverket, Statens Väg- och transportforsknings- institut, Kommunikationsforskningsberedningen, AB Svensk Bilprovning, Statskontoret, Riksskatteverket Närings- och Teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Stockholms stad, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Svenska Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum Institutet Bilindustriföreningen/AB Svensk Bilstatistik, Före-ningen Gröna Bilister, Kretsloppsdelegationen, Motorbranschens Riks-förbund, Motormännens Riksförbund, SAAB Automobile AB, AB Scania, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Åkeriförbundet, Trafikbeskattningsutredningen, AB Volvo Sammanfattning av EU:s försurningsstrategi (dnr EUM 97/1362/M5) Meddelande till rådet och parlamentet om en gemensam strategi för att motverka försurning Kommissionens meddelande innehåller ett antal förslag på åtgärder som skall vidtas för att uppnå delmålet. Ett centralt förslag är att utarbeta ett direktiv som anger nationella tak för utsläpp av försurande ämnen (svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak). Andra förslag är ratificering av 1994 års svavelprotokoll, direktiv för att begränsa svavelhalten i tung eldningsolja, revidering av direktivet om utsläppsbegränsningar från stora förbränningsanläggningar, förslag på åtgärder som medlemsländerna kan vidta mot utsläpp från sjöfarten inom ramen för IMO, där Östersjön och hela/eller delar av Nordsjön föreslås bli områden där lägre svavelhalter i marin bunkerolja skall gälla, prioritering av försurning inom miljöområdet i EU:s östutvidgning, samt användning av ekonomiska styrmedel. Kommissionens meddelande innebär långtgående åtgärder och kommer att innebära en betydlig förbättring för svensk del. Enligt förslaget kommer 1,6 % av Sveriges yta att vara över den kritiska belastningsgränsen år 2010 jämfört med 23 % år 1990. Förteckning över remissinstanserna avseende EU:s försurningsstrategi (dnr EUM 97/1362/M5) Meddelande till rådet och parlamentet om en gemensam strategi för att motverka försurning Kommerskollegium, Vägverket, Statens Väg- och transportforsknings- institut (VTI), Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Institutet för miljö- medicin, Lunds Universitet, Göteborgs Universitet, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Boverket, Jernkontoret, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Stockholm Environment Institute, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Beijerinstitutet, Svenska Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Bilindustriföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Svenska Petroleuminstitutet, Svenska Redarföreningen, Kemikontoret, Miljöförbundet Jordens vänner, Preem Petroleum AB, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Shell AB, Svenska Statoil AB, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Swedish Heating Boilers Association, Statens naturvårdsverk, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Internationella försurningssekretariatet, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Hallands lä Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport (dnr M96/4110/5) Nationell plan för kalkningsverk- samheten Naturvårdsverkets rapport Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag innehåller kriterierna för en bedömningsmall som skall kunna ligga till grund för objektsprioriteringar på nationell nivå. Utgångspunk- ten är att bevara den biologiska mångfalden och bibehålla möjligheterna till nyttjande av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket föreslår att läns- styrelserna skall utforma regionsvisa planeringsunderlag för kalkning av sjöar och vattendrag. Underlaget skall utformas enligt direktiv från Naturvårdsverket och skall innehålla en beskrivning av respektive regions försurningssituation och hoten mot biologisk mångfald samt förslag till åtgärdsplan. Bedömningsmallen skall vara ett underlag vid utarbetandet av de regionala underlagen och skall, efter ytterligare bearbetning av remissinstansernas synpunkter, kompletteras med bl.a. ett bättre verktyg för bedömning av försurning resp. naturlig surhet. Den slutliga nationella planen skall sammanställas av Naturvårdsverket. Delrapport 2 Kalkning av sjöar och vattendrag – kalkningsverksamhetens organisation Naturvårdsverket föreslår att, i avvaktan på eventuella framtida organisa- tionsförändringar utifrån Miljöbalken och EU:s vattendirektiv, länsstyrel- serna även i fortsättningen bör ansvara för verksamheten och att de samordnas i regioner. Vidare förslår Naturvårdsverket att det nuvarande systemet för statsbidrag, 85, 95 och 100 %, bibehålls samt att Naturvårdsverket skall ha möjlighet att utfärda direktiv/föreskrifter för hur kalkningsverksamheten skall bedrivas. För att Naturvårdsverket skall kunna utfärda föreskrifter krävs det en ändring i Förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktioner och Förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket föreslår också samarbete med Skogsstyrelsen när det gäller markkalkning och metoder för optimering av effekterna på mark och i vatten. När det gäller redovisningssystemet, som Naturvårdsverket enligt uppdraget har utvärderat, föreslås det att det nuvarande redovisningssystemet och utbetalningsrutinerna bibehålls. Man föreslår också att Naturvårdsverket bör beviljas anslagskredit på anslaget A3 eller möjlighet att inteckna del av nästkommande budgetårs anslag Förteckning över remissinstanserna avseende Naturvårdsverkets rapport (dnr M96/4110/5) Nationell plan för kalkningsverksamheten Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Statens Jordbruksverk, Fiskeriverket, Sametinget, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska turistföreningen, Bullarens intresseförening, Institutet för tillämpad miljöforskning vid Stockholms universitet, Göteborgsregionens Kommunalförbund, Sportfiskarna, Sveriges Fiskevattenägareförbund, Göteborgs Fritidsförvaltning, Svenska Kalkföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Falkenbergs kommun, Hylte kommun, Varbergs kommun, Halmstads kommun, Kungsbacka kommun, Kungsbackaåns Vattenvårdsförbund, Lygnerns Vattenvårdsförbund, Nissans Vattenvårdsförbund, Ätrans Vattenvårdsförbund. Sammanfattning av Boverkets rapport 1994:14 Sverige 2009 – förslag till vision Förutsättningarna Det grundläggande målet för visionen är en god ekonomisk utveckling med bibehållen välfärd samt en långsiktigt hållbar och stabil miljösitua- tion. De övergripande problematiska förändringarna är en globaliserad ekonomi med ökad konkurrens mellan länder och regioner och globaliserade miljöhot på grund av den rika världens livsstil. Utgångspunkter för visionen är det glesa bebyggelsemönstret i Sverige och de långa avstånden till marknaderna, förändrade omvärldskontakter och risk för snabb strukturomvandling. Målet är ett småskaligt naturnära boende med liv/arbete i regional skala. Visionen – problembilder och lösningar Boverkets visionsrapport innehåller sex problembilder med förslag till framtida lösningar. Orter i samverkan: Genom att landets universitets- och högskoleorter kopplas ihop med moderna snabbtåg fås ett nätverk av orter med sam- verkande bostads- och arbetsmarknader och därmed en uthållig bebyggelsestruktur. En uthållig tätortsutveckling: De rumsliga, arkitektoniska och sociala värdena i stadsmiljön ska bibehållas och utvecklas. De mindre orterna behöver länka sig till varandra och till större orter, de större orterna bör bevara sin resurshushållande struktur och i storstäderna bör stadsbyggan- det baseras på utbyggnad av de kollektiva transporterna. Samspel mellan stad och land: Städernas omgivningar bör användas för mat-, varu- och energiproduktion och för biologisk nedbrytning av restprodukter. För att fungera som rekreationsområden bör de förvaltas så att den biologiska mångfalden och natur- och kulturvärden gynnas. De areella näringarna: Insatserna till de areella näringarna bör inriktas på att främja sådan produktion som efterfrågas och som underbygger miljösträvanden, biologisk mångfald, kretsloppssamhället samt natur- och kulturmiljövård och friluftsliv. Den biologiska mångfalden: Den biologiska mångfalden ska upprätt- hållas genom att områden med rika eller långvarigt kontinuerliga biotoper identifieras och skyddas samt genom att mångfalden återskapas där den förlorats. En regionaliserad nationell politik: För utvecklingen av landsbygden och landets fem storlandskap behövs både en regionaliserad nationell politik där generella styrmedel får regional anpassning och en regional planering som tar tillvara olika utvecklingspotentialer. Strategi för förverkligande Den strategi för en utveckling i visionens riktning som anges innehåller förändrade planeringsformer där fysisk planering blir ett resurshushållande instrument och där planeringsuppgifterna identifieras i en organiserad dialog mellan central, regional och kommunal nivå. Planeringstraditionen från den fysiska riksplaneringen bör således vidareutvecklas och naturresurslagens arealorientering brytas för större hänsyn till de många smärre förändringarnas inverkan på kulturmiljön, den biologiska mångfalden och människornas vardagsliv. Det krävs nya samverkansmönster för att vid lokalisering av bebyggelse och kommunikationer de lokala arbetsmarknaderna ska utvidgas till nätverk av attraktiva orter. Stat, länsstyrelser, landsting och kommuner behöver utveckla ett samspel där fasta överenskommelser sluts kring parternas åtaganden. Sådana plankontrakt bör vara slutprodukten av en offentlig fysisk planeringsprocess. Samverkansformer behöver utvecklas där den kommunala planeringen kopplas till de statliga aktörer som förfogar över stödsystemen. En regional utvecklingsstrategi kan behandla hur medel kan säkerställa natur- och kulturvärden och en kommunal översiktsplanering kan utgöra plattformen för åtgärderna. Handlingsprogram för fortsatt arbete Ett handlingsprogram för det fortsatta arbetet innehåller ett fortsatt bred- dat och fördjupat samråd som för många av frågorna kan ske inom ett större antal geografiska samverkansarenor. Processen att utforma en nationell vision kan ta två till tre år och resultatet kan bli ett av riksdagen behandlat dokument som utgör nationella mål och principer för infrastruktur och bebyggelsemönster samt hushållning med mark- och vattenområden i Sverige Förteckning över remissinstanserna avseende Boverkets rapport 1994:14 Sverige 2009 – förslag till vision Samtliga kommuner, samtliga kommunförbund, Kommunförbundet, samtliga länsstyrelser, samtliga länstrafikbolag, samtliga landsting, Landstingsförbundet, Banverket, Luftfartsverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Telestyrelsen, Fortifikationsverket, Centralnämnden för fastighetsdata, Statistiska centralbyrån, Sveriges geologiska undersökning, Överstyrelsen för civil beredskap, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Närings- och teknikutvecklingsverket, Räddningsverket, Riksantikvarieämbetet, Fiskeriverket, Socialstyrelsen, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Lantmäteriverket, Jordbruksverket, Glesbygdsmyndigheten, Statens järnvägar, TELIA, GöteborgsRegionen, Mellanskånes kommunalförbund, Nordvästra Skånes kommunalförbund, Sydvästra Skånes kommunalförbund, Sydöstra Skånes samarbetskommitté, SydSam, Mälardalsrådet, Nordplan, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Chalmers tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan, Stockholms universitet, Lunds universitet, Uppsala universitet, Högskolan i Luleå, Högskolan i Karl Movium, Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien, Kungliga vetenskapsakademien, Kungliga skogs- och lantbruksakademien, Institutet för framtidsstudier, Föreningen för framtidsstudier, Föreningen för kommunal statistik, Föreningen för samhällsplanering, Stadsarkitektföreningen, Trafiktekniska föreningen, Svenska vägföreningen, Rail Forum Sweden, Föreningen framtida järnvägstrafik, Järnvägsfrämjandet, Svenska lokaltrafikföreningen, Kommunikationsforskningsberedningen, Expertgruppen för forskning om regional utveckling, Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna, Världsnaturfonden, Greenpeace, Skogsägarnas riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska turistföreningen. Sammanfattning av rapporten (M98/1593/4) En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik Regeringen uppdrog den 19 september 1996 åt Bengt O.H. Johansson att belysa erfarenheter av hittillsvarande samverkan mellan natur- och kulturmiljövård, de betydelsefulla fördelar som kan uppnås med ett sådant samarbete samt vilka förändringar inom förvaltning, arbetssätt m.m. som kan leda till ett utökat samarbete. Bengt O.H. Johansson har redovisat uppdraget i rapporten En samord- nad kultur- och naturmiljöpolitik. I rapporten föreslås bl.a. olika åtgärder för att främja en utökad samverkan på central nivå samt utbildningsinsat- ser inom området. Vidare lämnas särskilda förslag på samverkan kring tematiska områden såsom kustlandskapet, skogs-landskapet, fjällandska- pet, stadsmiljön samt miljökonsekvensbeskrivningar, riksintresseområ- den, skötsel av naturreservat m.m Förteckning över remissinstanserna avseende rapporten (M98/1593/4) En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik. Yttrande över rapporten har avgivits av Boverket, Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet Sammanfattning av departementspromemorian (Ds 1997:68) Det svenska miljöarbetet i EU – Uppföljning av 1995 års strategi I promemorian görs en uppföljning och utvärdering av den strategi för miljöarbetet i EU som utarbetades år 1995 i samband med det svenska medlemskapet och som redovisades i en skrivelse till riksdagen. Utvecklingen inom EU på miljöområdet gås igenom med tonvikt på de prioriterade sakområdena. I promemorian dras slutsatsen att Sverige fortsatt bör verka för att ekologiskt hållbar utveckling genomförs i praktiken på EU:s alla politik- områden. Sverige bör arbeta för ett övergripande initiativ inom EU i denna fråga. De stora utmaningarna under den närmaste femårsperioden blir EU:s utvidgning, den praktiska tillämpningen av Amsterdamfördraget och efterföljaren till det femte miljöhandlingsprogrammet. Liksom tidigare bör gälla att den högsta tillämpade ambitionsnivån i medlemsstaterna skall vara utgångspunkt för det svenska arbetet i EU och att någon sänkning av miljökraven ej bör ske. De nya medlemsstaterna har drivit på utvecklingen av miljöpolitiken inom EU. Medlemskapet har hittills inte inneburit någon sänkning av svenska miljökrav. De prioriterade sakområdena i 1995 års strategi bör kompletteras med hänsyn till den förestående översynen av reglerna om genteknik. De svenska prioriteringarna bör således omfatta: – kampen mot försurning och klimatförändringar, – arbetet för kretsloppsanpassning, – bevarande av biologisk mångfald och översynen av regler om genetiskt modifierade mikroorganismer, – en höjd ambitionsnivå i EU när det gäller bekämpningsmedel och kemikalier Förteckning över remissinstanserna avseende departementspromemorian (Ds 1997:68) Det svenska miljöarbetet i EU – Uppföljning av 1995 års strategi Remissinstanser, Stiftelsen svenska institutet, Kommerskollegium, Statens räddningsverk, Banverket, Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Statens jordbruksverk, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Statens livsmedelsverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens pris- och konkurrensverk, Konkurrensverket, Ingenjörsvetenskapsakademien, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket, Lantmäteriverket, Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftinspektion, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Stockholms kommun, Norrköpings kommun, Helsingborgs kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Örnsköldsviks kommun, Umeå kommun, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholm Environment Institute (SEI), Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Föreningen skogsindustrierna, Kemikontoret, Jernkontoret, Kooperativa förbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige, EMISTRA, Beijerinstitutet, Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner/Miljöförbundet, WWF Världsnaturfonden, Det Naturliga Steget, Q2000, Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Greenpeace, Gröna Bilister, Bilindustriföreningen, Sveriges Kristna Råd Sammanfattning av Agenda 21 kommitténs betänkande (SOU 1997:105) Fem år efter Rio – resultat och framtid Bakgrund Handlingsprogrammet Agenda 21 omfattar 40 kapitel och spänner över alla samhällssektorer. Antagandet av detta handlingsprogram vid UNCED betydde inledningen på en intensiv verksamhet internationellt, nationellt och lokalt. I Sverige har strävan från första början, bl.a. genom en bred remiss av resultaten från UNCED och en serie konferenser med företrädare för landets kommuner m. fl., varit att förankra Agenda-arbetet lokalt. Verksamheten kan därför beskrivas som en konsekvent tillämpning av ett s.k. underifrånperspektiv, vilket är en av de ambitioner som ingår i Agendabeslutet. I förhållande till det Agenda-dokument som antogs vid UNCED omfattar den svenska nationalrapporten och de strategier och förslag som kommittén lägger fram i detta betänkande omkring hälften av de kapitel som där behandlades. Det innebär inte att andra kapitel är mindre viktiga, utan är ett uttryck för att kommittén bedömt att de frågeställningar och samhällsområden som här berörs kan anses ha störst relevans för det svenska arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling. Tyngdpunkten i kommitténs framställning ligger på frågeställningar och ämnesområden som har starka samband med miljöpåverkan och användningen av naturresurser. Olika ekonomiska och sociala aspekter har därvid främst behandlats i ett miljö- och naturresursperspektiv. Kommittén vill dock i detta sammanhang framhålla vikten av att Agenda-arbetet i enlighet med Riokonferensens intentioner kan breddas i det fortsatta arbetet. Agenda 21 pekar ut tre samverkande dimensioner Agenda 21 är Riokonferensens handlingsprogram inför 2000-talet. Dokumentet pekar ut åtgärder inom ett brett spektrum av samhällsområden, som syftar mot hållbar utveckling. Agenda 21 tar upp tre dimensioner av samhällsutveckling som måste samverka för att utvecklingen ska vara hållbar: den sociala dimensionen, den ekonomiska dimensionen samt miljö- och naturresursdimensionen eller den ekologiska dimensionen. Det är naturligt att dessa tre dimensioner betonas olika mycket vid olika tidpunkter och i olika delar av världen. Bland de faktorer Agenda 21 framhåller som viktiga förutsättningar för en hållbar utveckling är demokrati samt brett engagemang och deltagande i demokratiska beslutsprocesser. För att stimulera både enskilda individers, gruppers och organisationers delaktighet måste arbetsformerna kontinuerligt utvecklas. En viktig förutsättning är också fri tillgång till information från myndigheter om t.ex. produkters och åtgärders inverkan på miljö och utveckling. Slutsatser - vägar vidare mot hållbar utveckling Det blir allt tydligare att vi måste söka efter integrerade lösningar på miljöproblem och andra samhällsproblem. Samhällets resurser räcker inte till för att lösa dem var för sig. Rätt utformade kan åtgärder och investeringar som gynnar miljön också bidra till t.ex. samhällsekonomiska vinster, förbättrad folkhälsa, utveckling av näringslivet och fler arbetstillfällen samt vitalisering av demokratin. Om vi inte lyckas lösa problem kring t.ex. samhällsekonomi och arbetslöshet kommer omvänt både de ekonomiska och politiska förutsättningarna för insatser som gynnar miljön att försämras. För en långsiktigt hållbar utveckling, där balans råder mellan ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter, krävs bland annat: – ökad internationell samsyn och samarbete. EU och FN är viktiga forum för detta arbete, – förändringar i skattesystemet som gynnar effektivare råvaru- och energianvändning, användning av miljöanpassad teknik samt minskad arbetslöshet, – avveckling av subventioner och avgifter som medverkar till resursslöseri och miljöförstöring, – en utvecklad målstyrning med klar ansvarsfördelning och uppföljningsbara mål, – åskådliga och praktiskt användbara kriterier för att prioritera mellan olika miljöproblem samt sätta in resurserna där de gör mest nytta. Dessa kriterier bör så långt som möjligt bygga på vetenskaplig grund. – en ökad forskning kring miljö och hållbar utveckling, – tillämpning av gröna räkenskaper och indikatorer för hållbar utveckling både på nationell och lokal nivå. Dessa är viktiga verktyg för att bättre väga in miljöaspekter i samhällsekonomisk redovisning. – vidareutveckling av det arbetssätt som förstärkts genom Agenda 21- arbetet, med tvärsektoriellt samarbete, dialog och gemensamt ansvars- tagande från olika aktörer. Nya former för deltagande och samråd behöver därför utvecklas, både på lokal och nationell nivå. – en nationell samordning för att vidareutveckla arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling. Förslag till åtgärder Nationalkommittén lägger ett hundratal förslag till åtgärder. Förslagen riktar sig till instanser och aktörer som enligt kommitténs mening har ansvar för att vidta åtgärder och att engagera sig i arbetet. Dessa strategier och förslag kan sägas utgöra ett avstamp för det fortsatta arbetet med Agenda 21. Förslagen spänner över ett brett spektrum av aktiviteter och samhällssektorer. Därför kan de av naturliga skäl inte vara heltäckande eller gå in på detaljer i genomförandet. Syftet är dels att lyfta fram nya idéer, dels att betona vikten av vissa sedan tidigare kända förslag. Denna förslagskatalog ska förhoppningsvis komplettera andra angränsande utredningar och förslag samt utgöra en grund för fortsatt arbete. Förslagen är uppställda i tabellform, där det konkreta förslaget formuleras i vänsterspalten. Tänkbara aktörer som på olika sätt kan omsätta förslagen i praktiken anges i högerspalten. Nedan presenteras några exempel på kommitténs förslag. För mer information hänvisas till SOU 1997:105. Att integrera hållbarhetsperspektivet i allt bistånd Stöd till långsiktigt hållbara projekt bör prioriteras konsekvent i svenskt bistånd, medan stöd till icke hållbara projekt bör avvecklas. Exempelvis bör stöd till utveckling av förnybara energikällor och energieffektivisering fortsätta, enligt den inriktning som anges i Sidas energipolicy. Stödet till utveckling av fossilbränsleanvändning bör avvecklas och försiktighet bör iakttas med stöd till vattenkraftanläggningar. Regeringen och Sida Förändring av EU:s handelsregler En vitbok för hållbar utveckling bör utarbetas av EU- kommissionen. Den bör ta upp hur förenliga dagens direktiv är med ekologiskt hållbar utveckling samt vilka förändringar som krävs i framtiden. Regeringen bör ta fram en plan för arbetet med en sådan vitbok till år 2001, då Sverige är ordförandeland (förslaget utvecklas i Kretsloppsdelegationens ”Strategi för kretsloppsanpassade varor”, Rapport 1997:14). Gynna energieffektivisering Möjligheten att ålägga statliga myndigheter att köpa miljömärkt el bör undersökas. Detta skulle kunna ingå i, eller bli en förlängning av, pilotprojektet Nämnden för offentlig upphandling bör utreda möjligheterna för statliga myndigheter att göra detta. Alla företag, myndigheter och organisationer har möjlighet att själva bli pionjärer inom detta med miljöledning i statliga myndigheter. De diffusa utsläppen största orsak till övergödningen Det är av stor vikt att den över- gripande fysiska planeringen för Östersjöregionen genomsyras av ett tydligt Agenda 21-perspektiv. Östersjövisionen VASAB 2010 bör utvecklas så att perspektivet miljö och hållbar utveckling ges en mer framträdande plats. HELCOM, Östersjöstaternas råd, Östersjögruppen m.fl. Information och kunskapsförmedling Nationella samordnade insatser behövs för att nå ut till allmänheten och olika aktörer med grund-läggande information kring hållbar utveckling och Agenda 21. Därför bör en nationell informations-strategi övervägas, där t.ex. användning av olika typer av in-formation via etermedia, tryckt informationsmaterial samt information via internet ingår. Regeringen bör ta initiativ till en sådan informationsstrategi och den bör utformas i samråd med centrala, regionala och lokala aktörer. Offentlig upphandling och miljöhänsyn inom EU EU-kommissionen bör göra förtydliganden av vilka miljökrav som kan ställas vid offentlig upphandling. Förhållandena mellan artiklarna 2, 3 och 130r i Romfördraget och upphandlingsdirektiven bör särskilt uppmärksammas. Regeringen bör aktivt söka stöd hos andra EU-länder för att skapa ett större tryck bakom kraven som riktas mot EU-kommissionen på en effektivare och mer miljöanpassad offentlig upphandling. Utbildning Utbildningsväsendet måste på ett bättre sätt än hittills tydliggöra för eleverna hur samhällets organisation samt vår livsstil kan anpassas för att skapa en hållbar utveckling. Kunskapsmål bör fokuseras på en ökad förståelse för sambanden mellan vår livsstil och miljö- samt utvecklingsproblematiken. Nation- ella kunskapsmål för en hållbar utveckling bör formuleras. Skolverket bör i samarbete med pedagogiska institutioner och miljöorganisationer ta fram förslag till nationella kunskapsmål. Förteckning över remissinstanserna avseende Agenda 21 kommitténs betänkande SOU 1997:105 Fem år efter Rio – resultat och framtid Rikspolisstyrelsen, Statens invandrarverk, Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets Materielverk, Statens Räddningsverk, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Landstinget i Stockholms län, Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Södermanlands län, Landstinget i Göteborgs och Bohus län, Landstinget i Malmöhus län, Landstinget i Värmlands län, Landstinget Västernorrland, Statens Järnvägar (SJ), Banverket, Vägverket, Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI), Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Statskontoret, Statens fastighetsverk, Statistiska centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket, Nämnden för offentlig upphandling (NOU), Statens skolverk, Högskoleverket, Forskningsrådsnämnden, Stockholms universitet, Kungliga Tekniska Högskolan, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Mälardalens högskola, Högskolan i Kalmar, Mitthögskolan, Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Fiskeriverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbetslivsinstitutet, Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska riksmuseet och statens historiska museer, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Skogsstyrelsen, Glesbygdsverket, Kommerskollegium, Lantmäteriverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsmuseet Kristianstad, Sveriges Hembygdsförbund, Svenska Turistföreningen, Sveriges Riksidrottsförbund, Naturvårdsverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens Strålskyddsinstitut, Bergs kommun, Borlänge kommun, Dorotea kommun, Eksjö kommun, Falkenbergs kommun, Falu kommun, Göteborgs kommun, Helsingborgs kommun, Hjo kommun, Hässleholms kommun, Karlstads kommun, Landskrona kommun, Lessebo kommun, Lilla Edets kommun, Linköpings kommun, Luleå kommun, Lunds kommun, Malmö Stad, Malå kommun, Marks kommun, Munkedals kommun, Nacka kommun, Norrköpings kommun, Norrtälje kommun, Oxelösunds kommun, Piteå kommun, Skövde kommun, Sollentuna kommun, Sorsele kommun, Stockholm Stad, Sundsvalls kommun, Tidaholm kommun, Torsås kommun, Tranås kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Vännäs kommun, Västerås kommun, Växjö kommun, Ystads kommun, Ånge kommun, Övertorneå kommun, Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), Kungliga Vetenskaps-akademin (KVA), Svenska Kommunförbundet, Kommunförbundet i Stockholms län, Kommunförbundet i Uppsala län, Kommunförbundet i Göteborgs och Bohus län, Kommunförbundet i Kronobergs län, Kommunförbundet i Västernorrlands län, Kommunförbundet i Norrbottens län, Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska vatten- och avlopps-verksföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Föreningen Skogsindustrierna, Skogsägarnas Riksförbund, Institutet för framtidsstudier, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Centerkvinnorna, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokraters Kvinnoförbund, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Kristdemokraternas Kvinnoförbund, Miljöpartiet de Gröna Kvinnoutskottet, Moderata Ungdomsförbundet, Centerns ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund, Ung Vänster, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Miljöpartiet Grön Ungdom, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Det Naturliga Steget, Fältbiologerna, Greenpeace, Miljöförbundet Jordens Vänner, Naturskyddsföreningen, Q2000, Världsnaturfonden, Arbetarnas Bildningsförbund, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, ICA förbundet, Kooperativa förbundet, Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Riksförbundet Hem och Skola, Röda Korset, Svenska FN-förbundet, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, Svenska Kyrkan, Sveriges kristna råd, Svenska Scoutförbundet, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Fiskares Riksförbund. Förteckning över remissinstanserna avseende ändring i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen, Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen, Svenska naturskyddsföreningen, Industri- förbundet, Kemikontoret, Sveriges verkstadsindustrie Förteckning över remissinstanserna avseende förslag om Sveriges ratifikation av konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall Justitiekanslern, Statens räddningsverk, Statskontoret, Riksrevisionsver- ket, Uppsala universitet, juridiska fakulteten, Lunds universitet, juridiska fakulteten, Vattenfall AB, Vattenfall AB, Ringhals, Statens strålskydds- institut, Statens kärnkraftinspektion, Lokala säkerhetsnämnden vid Bar- sebäcks kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Forsmarks kärn- kraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Ringhals kärnkraftverk, Lokala säkerhets- nämnden vid Studsvik AB:s kärntekniska anläggningar, Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), Svenska Kommunförbundet, Naturskydds- föreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Organisationskommittén för en ny energimyndighet, c/o NUTEK, Nationelle samordnaren för kärnav- fallsfrågor, Olof Söderberg, ABB Atom AB, AB SVAFO, Barsebäck Kraft AB, Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen, Forsmarks Kraft- grupp AB, Greenpeace, OKG Aktiebolag, Studsvik AB, Svensk Kärn- bränslehantering AB, Sydkraft AB. Tidigare mål och beslut Tabell över hur tidigare mål och beslut förhåller sig till förslaget till nya nationella miljökvalitetsmål. De mål och beslut som återges i vänsterspalten är hämtade från naturvårdsverkets lista i Ren luft och gröna skogar (Naturvårdsverkets rapport 4765). 1 Klimatpåverkande gaser Mål och beslut Kommentar Atmosfärens koncentration av växthusgaser stabiliseras på en nivå som skulle förhindra farlig antropogen störning i klimatsystemet. En sådan nivå bör vara uppnådd inom en tidsram som är tillräcklig för att tillåta ekosystem att anpassa sig naturligt till klimatförändring, att säkerställa att livsmedelsproduktion inte hotas och att möjliggöra för ekonomisk utveckling att fortgå på ett hållbart sätt. (Klimatkonventionen, prop. 1992/93:179 bil. 1.3 s. 92, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet fortsätter gälla. Kompletteras av nytt miljökvalitetsmål som behandlas i avsnitt 4.2.15 Begränsad kli- matpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser skall begränsas. Sverige bör genomföra kost- nadseffektiva insatser såväl nationellt som in- ternationellt. (Prop. 1992/93:179, bil. 1 s. 33, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 4.2.15 Begränsad kli- matpåverkan. En kom- mitté kommer att till- sättas för att behandla strategier för att uppnå målet. En nationell strategi bör vara att koldioxidut- släppen från fossila bränslen stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska (tillägg av jordbruksutskottet, bet. 1992/93:JoU19 s. 21, och riksdagen i samband med riksdagsbe- handlingen). (Prop. 1992/93:179 s. 33, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet fortsätter att gälla och bereds i den kom- mitté som kommer att tillsättas. Behandlas i avsnitt 4.2.15 Begränsad klimatpåverkan. Metanutsläppen från avfallsupplag bör minska med 30 % till år 2000. (Prop. 1992/93:179, bil. 1 s. 36, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 4.2.15 Begränsad kli- matpåverkan. Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå (1990) för att därefter minska. (Prop. 1990/91:90 s. 18, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 4.2.15 Begränsad kli- matpåverkan. Uppdate- ras eventuellt i samband med fördelningen av åtaganden i Kyotoproto- kollet mellan EU:s medlemsstater. Åtgärdsprogram för att minska utsläppen av växthusgaser skall utgöra en integrerad del av det framtida samhällsbyggandet och i arbetet med att miljöanpassa olika samhällsaktiviteter. Klimataspekterna bör beaktas ingående inför energi- och transportsystemens framtida ut- byggnad, bostädernas och arbetsplatsernas lo- kalisering och utformning och bli en drivkraft för den tekniska utvecklingen. (Prop. 1992/93:179, bil. 1 s. 37, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet fortsätter gälla. En strategi behandlas i avsnitt 7.3 Klimat. Utsläppen av HFC- och FC-föreningar liksom övriga närbesläktade gaser bör till år 2000 be- gränsas till att motsvara högst 2 % av Sveriges koldioxidutsläpp år 1990, räknat som kol- dioxidekvivalenter. (Prop. 1994/95:119 s. 29, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423) Målet fortsätter gälla. Delvis reglerat i förord- ning (1995:555) om HFC. 2 Uttunning av ozonskiktet Mål och beslut Kommentarer Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att män- niskors hälsa och de ekologiska systemen inte skadas. (Prop. 1990/91:90 s. 18, bet. 1990/91:90:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljökva- litetsmål. Behandlas i avsnitt 4.2.14 Skyd- dande ozonskikt. Förbrukning och produktion av CFC skall ha minskat med 75 % till år 1994 (jämfört med 1986) och helt ha upphört senast den 1 januari 1996. (Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet är uppnått. Regle- rat i EG:s förordning (EG) nr. 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och i för- ordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet. Avvecklingsbeslutet för haloner innebär att förbrukning och produktion skall ha upphört helt den 1 januari 1994. (Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet är uppnått. Regle- rat i EG:s förordning (EG) nr. 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och i för- ordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet. Förbrukning och produktion av koltetraklorid skall år 1995 vara nere i 15 % av 1989 års nivå och en total avveckling skall vara genomförd till den 1 januari 1996. (Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361) Målet är uppnått. Regle- rat i EG:s förordning (EG) nr. 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och i för- ordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet. Från den 1 januari 1996 får inte HCFC använ- das där miljövänligare alternativ finns och an- vändningen begränsas till de områden där HCFC ersätter de kontrollerade ämnena CFC, halon, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan och HBFC. HCFC förbrukningen från och med år 1996 får uppgå till högst den kalkylerade nivån för år 1989 (vilken beräknas som summan av 3,1 % av den ODP viktade CFC förbrukningen och hela den ODP viktade HCFC förbruk- ningen detta år). Till år 2004 skall förbrukningen ha reducerats med 35% och till 2010 med 65 %, för att år 2015 vara nere i 10 % av 1989 års kalkylerade förbrukning. År 2020 skall endast 0,5 % av tidigare förbrukning tilllåtas. All förbrukning skall ha upphört till år 2030. (Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) Reglerat i EG:s förord- ning (EG) nr. 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och i förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet. All förbrukning och produktion av HBFC skall ha upphört senast till år 1996. (Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) Målet är uppnått. Regle- rat i EG:s förordning (EG) nr. 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och i för- ordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet. . Till år 1995 skall förbrukning och produktion av metylbromid högst motsvara 1991 års nivå. (Prop. 1992/93:179 s. 51-55, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) Målet är uppnått. Regle- rat i EG:s förordning (EG) nr. 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och i för- ordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet. Den svenska användningen av CFC skall i huvudsak vara helt avvecklad till utgången av 1994. (Prop. 1987/88:85 s. 173, 188, bet. 1987/88:JoU 23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. CFC-användningen inom kyl-, värme- och kli- matanläggningar kan och bör ha minskat med minst 25 % till c:a 900 ton vid årsskiftet 1990/91 och med ytterligare minst 25 % till c:a 600 ton vid årsskiftet 1992/93. (Prop. 1987/88:85 s. 194, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC i förpackningsmaterial kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1989/90. (Prop. 1987/88:85 s. 191, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC inom verkstadsindustrin kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1990/91. (Prop. 1987/88:85 s. 191, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC i kemtvättar kan och bör ha minskats med 30 %, till c:a 210 ton per år, vid årsskiftet 1990/91. (Prop. 1987/88;85 s. 192, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC för framställning av mjuk skumplast kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1990/91. (Prop. 1987/88:85 s. 192, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC i produkter av hård skumplast, framställda av extruderad polysty- ren, kan och bör ha upphört senast vid årsskif- tet 1990/91. (Prop. 1987/88:85 s. 193, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC i produkter av hård skumplast, framställda av polyuretan, helt kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1994/95. (Prop. 1987/88:85 s. 193, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av koltetraklorid skall minska med 50 % till den 1 januari 1993. (Prop. 1990/91:90 s. 275, bet. 1990/91:90:JoU30, rskr. 1990/91:90:338) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av CFC som arbetsmedium i nya installationer av kyl-, värme- och klimat- anläggningar kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1994/95 (skall ha upphört senast den 31 dec. 1994, enligt RB 93/94).Efter denna tidpunkt bör det endast återstå en mycket be- gränsad och successivt minskande användning av CFC vid service och reparation av befintliga anläggningar. (Prop. 1987/88:85 s. 194, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. All användning av CFC i kemtvättar kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1994/95. (Prop. 1987/88:85 s. 192, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Användningen av halon som brandsläck- ningsmaterial i befintliga anläggningar skall ha upphört senast den 1 januari 1998. (Prop. 1990/91:90 s. 270, bet. 1990/91:JoU30, rskr. . 1990/91:338) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Påfyllning av befintliga kyl-, värme- och kli- matanläggningar med CFC bör förbjudas från den 1 januari 1998 och sådana anläggningar bör upphöra att användas yrkesmässigt från den 1 januari år 2000. (Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1990/91:JoU22, rskr. 1990/91:423) Reglerat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Installation av nya kyl-, värme- och klimatan- läggningar med HCFC bör upphöra senast den 1 januari 1998 och påfyllning av HFCF i be- fintliga anläggningar bör upphöra senast den 1 januari år 2002. (Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423) Reglerat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Efter utgången av år 1995 bör endast en mindre användning av metylbromid vara tillåten. Senast vid utgången av år 1997 bör användningen av metylbromid ha upphört helt. (Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Förbud mot saluhållande och överlåtelse av HBFC och koltetraklorid bör gälla från den 1 januari 1996. (Prop. 1994/95:119 s. 25, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. Kommunerna skall ombesörja att CFC-inne- hållet i kasserade kyl- och frysskåp omhänder- tas på ett miljöriktigt sätt senast från den 1 januari 1995. (Prop. 1990/91:90 s. 268, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet är uppnått. Regle- rat i förordningen (1995:635) om ämnen som bryter ned ozon- skiktet. 3 Försurning av vatten och mark Mål och beslut Kommentarer Nedfallet av svavel- och kväveoxider begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa. (Prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Kompletteras med delmål. som behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. Svavelnedfallet behöver minska med 75 % i sydvästra Sverige och med 50 % i Svealand räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet be- höver minska med 50 % i södra och västra Götaland. (Prop. 1990/91:90 s. 28, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Kompletteras delmål som behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. De svenska svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan åren 1980 och 2000. (Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet har uppnåtts. Kompletteras med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. Kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % till år 1995 räknat från 1980 års nivå. (Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Kompletteras med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. Ammoniakutsläppen bör minska med 25 % till år 1995. Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland till sekelskiftet un- dersöks. (Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet ej uppnått. Den parlamentariska bered- ningen kommer att ut- värdera förslag till del- mål. Behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. Minskning av svaveldioxidutsläppen med minst 65 % mellan år 1980 och år 1995. (Prop. 1984/85:127 s. 6, bet. 1984/85:JoU28, rskr. 1984/85:275) Kompletteras med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. Ammoniakavgången från jordbruket skall minska med 25 % till år 1995 i södra och västra Götaland. (Prop. 1990/91:90 s. 421, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Den parlamentariska beredningen kommer att utvärdera förslag till delmål. Behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara natur- lig försurning. Området där åtgärder skall vidtas för att minska ammoniakavgången bör utökas till att omfatta hela Götaland samt Svealands slättbygder för att ytterligare reduktion av ammoniakavgången skall kunna uppnås. Detta skulle innebära en ambitionshöjning jämfört med dagens målområde som omfattar endast södra och västra Götaland (se nedan). Krav bör införas på täckning av flytgödsel- och urinbehållare och på att påfyllning bör ske vid behållarens botten i hela Götaland och Svealands slättbygder. Krav på snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de sydligaste länen för att åstadkomma en 25- procentig minskning av ammoniakavgången i dessa län. (Prop. 1994/95:119 sid. 22, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/95:423) Målet fortsätter gälla. Den parlamentariska be- redningen kommer att utvärdera förslag till delmål. Behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara natur- lig försurning.. Före- skrifter om täckning av gödsel- och urinbehål- lare (f.o.m. 1/7 1997) samt om spridningen av gödsel (f.o.m. 1/1 1996) har utfärdats av Jord- bruksverket i enlighet med förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark. 4 Fotokemiska oxidanter/marknära ozon Mål och beslut Kommentarer Nedfallet av flyktiga organiska ämnen begrän- sas till nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa. (Prop.1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/9: 338) Målet fortsätter gälla. Kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål för transport- sektorn som behandlas i avsnitt 4.2.1 Frisk luft. Den parlamentariska be- redningen överväger delmål för övriga sekto- rer. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör minska med 50 % till år 2000 räknat från 1988 års nivå. (Prop. 1990/91:90 s. 25, bet. 1990/91:JoU 30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål för transport- sektorn som behandlas i avsnitt 4.2.1 Frisk luft. Den parlamentariska be- redningen överväger delmål för övriga sekto- rer. 5 Tätorternas luftföroreningar och buller Mål och beslut Kommentarer Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att luftkvaliteten förbättras så att de återstående riskerna för människors hälsa till följd av ut- släpp av luftföroreningar från trafik, industri och energianläggningar undanröjs. (Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med miljökvalitetsmål som behandlas i avsnitt 4.2.1 Frisk luft. De som vistas i lokaler eller områden särskilt avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter skall inte behöva riskera att utsättas för skadliga ljudnivåer. (Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Målet fortsätter gälla. Täcks delvis av nya miljökvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitten 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård, 4.2.10 Storslagen fjällmiljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Bullerstörningarna i samhället skall begränsas kraftigt såväl avseende ljudnivåernas höjd som avseende antalet människor som utsätts för buller. (Prop. 1993/94:215 s. 9, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Kompletteras med del- mål avseende trafik- buller i tätorter som behandlas i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Enligt nya allmänna råd om ljudnivå i ny- byggda bostäder på grund av vägtrafik bör dygns medelnivå inte överstiga 30 dBA. System för att ljudklassa bostäder vid ny- och ombyggnad bör införas på frivillig väg. (Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Kompletteras med delmål avseende tätorter i avsnitt 4.2.11. God bebyggd miljö. Målet fortsätter i övriga delar att gälla. Buller i tätorter bör minska så att det kommer att ligga under naturvårdsverkets riktlinjer. (Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Den del av målet som avser trafikbuller kom- pletteras med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Trafikbullret bör minskas kraftigt. (Prop. 1993/94:215 s. 9, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Kompletteras av nytt miljökvalitetsmål samt delmål avseende buller i tätorter. Behandlas i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av vägtrafikleder bör åtgärder vidtas för att begränsa bullernivån i bostadsmiljöer utomhus så att den inte överskrider 55 dBA vid fasad eller, om sådana åtgärder inte är rimliga, så att inomhusnivåerna inte överstiger 30 dBA. (Prop. 1993/94:215 s. 9, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Ersätts av riktvärden som antagits i samband med prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97: 174. Behand- las som delmål gällande tätorter i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kväve- dioxid, svaveldioxid, sot och partiklar under- skrida de riktvärden som utarbetats av Natur- vårdsverket. (Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Kompletteras med del- mål som behandlas i avsnitt 4.2.1 Frisk luft. Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minskas med 90 % i tätorterna för att de lång- siktiga hälsoeffekterna skall vara på en acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera utsläppen till år 2005. (Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Halveringsmålet kvar- står och behandlas som delmål i avsnitt 4.2.1 Frisk luft. Målet fort- sätter i övriga delar att gälla. Miljöstörningar av externt industribuller bör minskas genom åtgärder i industrin och genom utveckling av Naturvårdsverkets råd och rikt- linjer. Samhällsplaneringen utformas med hän- syn till bullerstörningar bl.a. genom buller- skyddszoner. (Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Målet fortsätter gälla. Miljöstörningar (buller) från byggarbetsplatser bör minskas i första hand genom tystare maski- ner och metoder. (Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Målet fortsätter gälla. Arbetet med att minska bullerexponeringen i arbetslivet bör fortsätta med utgångspunkt från vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen och möjligheterna att begränsa exponeringen. (Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Målet fortsätter gälla. Frågan om godtagbara bullernivåer för kon- sumenterna bör i första hand lösas inom det europeiska standardiseringsarbetet. Konsu- mentvaror får inte utformas så att de alstrar hörselskadligt buller. Detta är speciellt viktigt vad gäller leksaker. (Prop. 1993/94:215 s. 1, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Målet fortsätter gälla. Försvarsmakten bör fortsätta att genomföra sin miljöpolicy bl.a. avseende insatser för att minska flygbuller och skottbuller. (Prop. 1993/94:215 s. 10, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) Målet fortsätter gälla. Det är önskvärt att buller i befintliga bostads- miljöer överstigande 65 dBA vid fasader utom- hus (frifältsnivå) i ett första skede blir föremål för åtgärder. (Prop. 1993/94:215 s. 9, JoU 13, rskr. 402) Kompletteras med del- mål enl. prop. 1996/97:53 som be- handlas i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Transportsektorn skall bidra till en 30- procentig minskning av de totala utsläppen av kväveoxider från år 1980 till år 1995. För övriga luftföroreningar som kolväten och kolmonoxid blir reduktionen 50 %. (Prop. 1987/88:50 s. 49, bet. 1987/88:TU13, rskr. 1987/88:159) Kompletteras med nytt mål för utsläpp av kvä- veoxider från transport- sektorn som behandlas i Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56). Ett delmål som bygger på detta behandlas i avsnitt 4.2.7 Bara naturlig försurning. Bulleravgivningen från motorbåtar bör mins- kas. (Skr. 1993/94:175 s. 17, bet. 1993/94:JoU 21, rskr. 362) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård. 6 Övergödning av vatten och mark Mål och beslut Kommentarer Naturligt förekommande arter i havs- och vat- tenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. (Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks i huvudsak av nya miljökvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våtmar- ker och 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård. De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter skall halveras mellan 1985 och 1995. (Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målets tidsgräns passe- rad. Ersätt delvis av delmål som behandlas i avsnitt 4.2.6 Ingen över- gödning. Den parla- mentariska beredningen överväger i vilken takt målen kan uppnås. Det tidigare målet om en halvering av kväveur- lakningen från jordbru- ket fram till sekelskiftet (prop. 1987/88:128 s 11, bet 1987/88:JoU24, rskr 1987/88:134) kvarstår. En 50 % kvävereduktion bör införas före år 1992 vid reningsverk vid särskilt påverkade kustområden. (Prop. 1987/88:85 s. 143 och 161, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373, "särskilt påverkade kustområden" = se sid. 143-144 i prop. 1987/88:85) Målet är uppnått. Ersätts med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.6 Ingen övergödning. Den parlamentariska bered- ningen överväger i vil- ken takt målen kan upp- nås. Ambitionsnivån bör vara 50 % kvävereduktion för övriga kustavsnitt (fortsättning av målet ovan) från gränsen mot Norge upp t.o.m. Stockholms skärgård före år 1995, vilka är dimensionerade för att hantera avloppsvatten från mer än 10 000 personer. (Prop. 1990/91:90 s. 223, bet. 1990/91:JoU3, rskr. 1990/91:338 samt prop. 1987/88:85 s. 161, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Ersätts med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.6 Ingen övergödning. Den parlamentariska bered- ningen överväger i vil- ken takt målen kan upp- nås. Genom Nordsjökonferensen 1987 har det träf- fats en överenskommelse som bl.a. innebär att utsläppen av vissa giftiga och svårnedbrytbara ämnen skall begränsas med 50 % mellan år 1985 och 1995. Utsläppen av närsalter skall minskas i samma omfattning i områden där närsalterna har orsakat eller kan orsaka miljö- problem. (Prop. 1987/88:85 s. 146, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målets tidsgräns passe- rad. Ersätts med delmål som behandlas i avsnit- ten 4.2.6 Ingen övergöd- ning. och 4.2.12 Giftfri miljö. Den parlament- ariska beredningen överväger i vilken takt målen kan uppnås. Av hänsyn till miljön bör användningen av handelsgödselkväve minska ytterligare. Målet bör vara en minskning av kväveförbrukningen med 20 % till sekelskiftet. (Prop. 1987/88:128 s. 28, bet. 1987/88:JoU24, rskr. 1987/88:374) Målet fortsätter gälla. Fosforutsläppen via avloppsvatten från mjölk- rum bör minskas. (Prop. 1987/88:128 s. 34, bet. 1987/88:JoU24, rskr. 1987/88:374) Målet fortsätter gälla. 7 Påverkan genom metaller Mål och beslut Kommentarer Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70 % mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller hal- veras under samma tid. (Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet är uppnått. Täcks av miljökvalitetsmål samt delmål som be- handlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och nya riktlinjer i avsnitten 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken samt 6.4 Begränsningar och avvecklingar av vissa skadliga ämnen. Avvecklingen av bly och organiska tenn-före- ningar som används som stabilisatorer i PVC bör fullföljas snarast. (Motioner 1995/96:JoU8 s. 1, rskr. 1995/96:40) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål som be- handlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och nya riktlinjer i avsnitten 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken och 6.4 Begränsningar och avveckling av vissa skadliga ämnen. Effektivare insamling av uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver bör komma till stånd genom ett särskilt åtgärdsprogram. (Prop. 1993/94:110 s. 14, bet. 1993/94:JoU16, rskr. 1993/94:210) Målet är till stor del uppnått men fortsätter att gälla. Åtgärdspro- gram behandlas i avsnitt 6.4.4 Kvicksilver. In- samlingen av produkter som innehåller kvicksil- ver regleras i förord- ningarna (1991:1290) om vissa kvicksilver- haltiga varor och (1989:974) om miljö- farliga batterier. Tillförseln av tungmetaller till mark och vatten får inte överstiga den naturliga halten i miljön med mer än vissa procenttal. Dessa procenttal kan variera för olika metaller och för olika geografiska områden beroende på miljöns känslighet. För tillförseln till hav ligger, enligt Naturvårdsverket, den förhöjning som normalt kan tillåtas i intervallet 50-200 %. (Prop. 1990/91:90 s. 244, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och nya riktlinjer i avsnitt 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken samt 6.4 Be- gränsningar och avveck- ling av vissa skadliga produkter. Användningen av kvicksilver bör på sikt av- vecklas. (Prop. 1990/91:90 sid. 245, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljökva- litetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och nya riktlinjer samt stra- tegi som behandlas i avsnitten 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken och 6.4.4 Kvicksilver. Diffus spridning av kvicksilver hör inte hemma i ett kretsloppssamhälle. Användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997. Övrig kvicksilveranvändning bör avvecklas till år 2000. (Prop. 1993/94:163 s. 49, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Målet fortsätter att gälla. Täcks delvis av nytt miljökvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och nya riktlinjer samt strategi som behandlas i avsnitten 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken och 6.4.4 Kvicksilver. Användningen av amalgam har nyligen behandlats i prop. 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Kvicksilveroxidbatterier avvecklas så snart som möjligt och senast till år 2000 i första hand ge- nom information och överenskommelser med branschen. (Prop. 1990/91:90 s. 245, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.4.4 Kvicksilver. Användningen av bly bör på sikt avvecklas. Avvecklingen sker i huvudsak genom frivilliga åtgärder. (Prop. 1990/91:90 sid. 249, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljökva- litetsmål samt delmål som behandlas i 4.2.12 Giftfri miljö och nya riktlinjer samt strategier som behandlas i avsnit- ten 6.2 Ytterligare rikt- linjer för kemikaliepo- litiken och 6.4.3 Bly. Användningen av kadmium måste minskas kraftigt. (Prop. 1990/91:90 s. 252, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljökva- litetsmål samt delmål och nya riktlinjer som behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken. Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. (Prop. 1990/91:90 s. 255, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål, nya riktlinjer och strategier som behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken och 6.4.12 Bekämpningsmedel. När det gäller arsenik och krom har Sverige genom Nordsjökonferensen år 1990 träffat överenskommelse om en minskning av utsläp- pen till Nordsjön av arsenik och krom med minst 50 % under perioden 1985- 1995.Utsläppen till luft skall enligt samma överenskommelse halveras till år 1995 eller senast år 1999. (Prop. 1990/91:90 s. 256, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet är uppnått. För att begränsa skadorna på Sveriges miljö av kvicksilver bör inte bara vidtas åtgärder inter- nationellt och nationellt som minskar ny- användning. Också kvicksilver som finns ut- spritt i samhället i varor och produkter bör samlas in effektivt och tas om hand säkert. (Prop. 1993/94:110 s. 12, bet. 1993/94:JoU16, rskr. 1993/94:210) Täcks delvis av nytt miljökvalitetsmål samt delmål, nya riktlinjer och strategier som behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö, 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken och 6.4.4 Kvicksilver. Kvicksilverhaltiga restprodukter och avfall bör behandlas på ett sätt som gör det möjligt att förvara kvicksilver i lämplig form och långtids- säkert. Kvicksilver bör inte återvinnas. (Prop. 1993/94:110 s. 17, bet. 1993/94:JoU16, rskr. 1993/94:210) Täcks delvis av nytt miljökvalitetsmål samt delmål, nya riktlinjer och strategier som behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö, 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken och 6.4.4 Kvicksilver. 8 Påverkan av organiska miljögifter Mål och beslut Kommentarer 1) Utsläppen av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. 2) Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från skogsindustrin prioriteras. 3) Stabila organiska och miljöskadliga ämnen skall på sikt inte få förekomma i miljön. (Prop. 1990/91:90 s. 41,bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) 1) Täcks av nytt mil- jökvalitetsmål samt del- mål och av nya riktlinjer och strategier 2) Målet har uppnåtts. 3) Täcks av nytt mil- jökvalitetsmål. Behand- las i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och kapitel 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet. Målet är att eliminera hälso- och miljöriskerna vid användningen av kemiska bekämpnings- medel. Ett annat mål inom ramen för arbetet att minska användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket är att användningen av ke- miska bekämpningsmedel ytterligare skall hal- veras till strax efter mitten av nittiotalet. (Prop. 1989/90:146 s. 113, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål. Halveringsmålet är i huvudsak uppnått. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.4.12 Bekämpnings- medel. Har även behandlats i Hållbart fiske och jordbruk, (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr 1997/98:116). Flödena och användningen av hälso- och miljö- farliga kemikalier bör minska. De flöden som ändock innehåller skadliga kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. (Prop. 1992/93:180 s. 46, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt del- mål, nya riktlinjer och strategier. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö, 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken och 6.4 Begränsningar och avveckling av vissa skadliga ämnen. Den negativa miljöpåverkan från klortillverk- ning för PVC-tillverkning bör minska. (Motioner 1995/96:JoU8 s. 1, rskr. 1995/96:40) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål, nya riktlinjer och strategier. Behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö, 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikaliepolitiken 6.4 Begränsningar och avveckling av vissa skadliga ämnen. Utsläppen från industrins processer skall minska till sådana nivåer att miljön ej tar skada och att hälsan inte påverkas. En sådan miljö bör vara möjlig att uppnå till sekelskiftet. (Prop. 1990/91:90 s. 212, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras av nytt miljökvalitetsmål samt delmål och nya riktlinjer som behandlas i avsnit- ten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterligare rikt- linjer för kemikalie- politiken. PVC-plast avvecklas som förpackningsmate- rial. Den svenska förpackningsbranschen har efter överläggningar frivilligt åtagit sig att ta fram alternativa material och ersätta PVC- plaster i förpackningar senast till utgången av juni 1990. (Prop. 1989/90:100 bil 16,s 60, bet. 1989/90:JoU16,rskr. 1989/90:241) Målet är uppnått. Utsläppen av organiskt bundet klor bör från sulfatfabriker minskas till 1,5 kg per ton klor- blekt massa. Åtgärderna bör ha påbörjats vid samtliga massafabriker före utgången av år 1992. (Prop. 1987/88:85 s. 143, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Målet är uppnått. Användningen av klorerade lösningsmedel skall avvecklas. Som ett första steg förbjuds försäljning av konsumentprodukter som inne- håller hälso- och miljöskadliga klorerade lösningsmedel från den 1 januari 1993. Användningen av dessa lösningsmedel skall med något undantag upphöra helt till 1995. (Prop. 1990/91:90 s. 97, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya miljökvalitetsmål samt delmål och nya riktlinjer som behandlas i avsnitten 4.2.1. Frisk luft, 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterligare rikt- linjer för kemikalie- politiken. Regleras delvis i förord- ning (1991:1289) om vissa klorerad lösnings- medel. Metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen bör förbjudas i konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Användningen av metylenklorid och trikloretylen bör avvecklas helt till utgång- en av år 1995. (Prop. 1990/91:90 s. 258, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet är i huvudsak uppnått. Behandlas i avsnitten 4.2.1 Frisk luft, 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken. Reglerat i för- ordning (1991:1289) om vissa klorerade lösningsmedel. Minst 90 % av användningen i Sverige av nonylfenoletoxylater bör ha upphört till år 2000. (Prop. 1990/91:90 s. 263, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken och 6.4.8 Nonylfenoletoxilater. Användningen av bekämpningsmedel har hal- verats under den senaste femårsperioden (fram till 1990) och skall ytterligare halveras till strax efter mitten av 1990-talet. (Prop. 1990/91:90 s. 75, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nytt miljökvalitetsmål och nytt delmål. Be- handlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.4.12 Bekämpnings- medel. prop. 1997/98:2 Har även behandlats i Hållbart fiske och jord- bruk, (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr 1997/98:116). Klorblekmedel i konsumentprodukter för maskindisk bör avvecklas till år 1995. (Prop. 1993/94:163 s. 46, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Målet är uppnått. Användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klor- paraffiner skall begränsas. Målet är en snabb avveckling av de ämnen inom ämnesgrupperna som är mest skadliga. (Prop. 1990/91:90 s. 260, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nytt miljökvalitetsmål samt delmål, riktlinjer och nya strategier. Be- handlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö, 6.2 Ytterli- gare riktlinjer för kemikaliepolitiken, 6.4 Begränsningar och av- veckling av vissa skad- liga ämnen. Regeringen anser att målsättningen bör vara att användningen av klorparaffiner skall ha upp- hört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klorparaffinerna bör vara avvecklade till senast år 1994. (Prop. 1990/91:90 s. 261, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer och strate- gier. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö, 6.2 Ytterligare riktlinjer för kemikalie- politiken och 6.4.7 Klorparaffiner. Regeringen anser att det ankommer på tillver- kare och importörer av disk-, tvätt- och ren- göringsmedel att vidta åtgärder för en över- gång till användning av tensider som enligt OECD:s "guidelines for testing of chemicals" klassificeras som lättnedbrytbara. En övergång bör senast till år 1999 uppgå till 85% lättned- brytbara räknat från 1994 års användning. Till- verkare och importörer bör dessutom senast till år 1996 ha upphört med att använda den katjonaktiva tensiden DSDMAC i textilskölj- medel i enlighet med Pariskommissionens re- kommendation. (Prop. 1993/94:163 s. 47, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Målet är uppnått. Beträffande maskindisk- och maskintvätt- produkter för yrkesbruk bör en avveckling med 90 % av 1994 års användning av klorblekmedel ha uppnåtts senast till år 1996. (Prop. 1993/94:163 s. 48, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Målet är uppnått. 9 Introduktion och spridning av främmande organismer Mål och beslut Kommentarer Införande av främmande arter eller genetiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska floran och faunan inte äventyras. (Prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nya miljö- kvalitetsmål som be- handlas i avsnitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myll- rande våtmarker, 4.2.5 Hav i balans samt levan- de kust och skärgård, 4.2.8 Levande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlings- landskap samt 4.2.10 Storslagen fjällmiljö. 10 Nyttjandet av mark och vatten som produktions- och försörjningsresurs Mål och beslut Kommentarer Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och gene- tisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsätt- ningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljö- värden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas. (Prop. 1992/93:226 s. 27, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352) Täcks av nya miljö- kvalitetsmål behandlas i avsnitt 4.2.6 Ingen över- gödning och 4.2.8 Levande skogar. Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effek- tivt och ansvarsfullt så att den ger uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om använd- ningen av vad skogen producerar. (Prop. 1992/93:226 s. 32, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål som be- handlas i avsnitt 4.2.8 Levande skogar. Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag samt grund- vatten som vattentäkt. (Prop. 1990/91:90 s. 41, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nya miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitten 4.2.2 Grundvatten av god kvalitet och 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag. Miljö- och resursmålet innebär att jordbruket måste ta hänsyn till kravet på god miljö och behovet av en långsiktig och planerad hushåll- ning med våra naturresurser. Jordbrukets nega- tiva miljöeffekter till följd av närsaltutlakning och användning av kemiska bekämpnings- medel måste minimeras och produktionsförmå- gan hos marken bevaras. (Prop. 1989/90:146 s. 32, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitten 4.2.9 Ett rikt odlings- landskap, 4.2.6 Ingen övergödning och 4.2.12 Giftfri miljö. Naturresurserna skall nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt. (Prop. 1990/91:90 s. 37, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet regleras i lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser. Behandlas i flera av miljökvalitetsmålen i avsnitt 4.2. Miljömålet inom jordbrukspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och dess kulturvärden, bevara den biologiska mångfalden och minimera jordbrukets miljö- belastning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. (Prop. 1993/94:111 s. 44, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256) Målet fortsätter att gälla. Behandlas i avsnitt 4.2.6 Ingen övergödning och 4.2.9 Ett rikt odlings- landskap. Miljömålet i den nya livsmedelspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingsland- skap och att minimera jordbrukets miljöbelast- ning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora, fauna och för att stärka den genetiska mångfalden. (Prop. 1989/90:146 s. 102, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap. Vid val av markanvändning och bruknings- metoder i jordbruket måste hänsyn tas till kra- ven på en god miljö och långsiktig hushållning med naturresurserna. Målet skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning. (Prop. 1989/90:146 s. 49, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål. Behandlas i avsnitt 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap. Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemets produktionsförmåga. An- vändningen av icke förnybara naturresurser skall i ännu högre grad präglas av en ansvars- full hushållning. (Prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Täcks delvis av nya miljökvalitetsmål som behandlas i avsnitt 4.2 samt riktlinjer i kap. 5 Resurseffektivitet i ett kretsloppssamhälle. Regeringen bör utarbeta ett program med mål- sättningen att den ekologiskt odlade arealen i Sverige skall uppgå till 10% av åkerarealen år 2000. (Motion p.g.a. prop. 1993/94:157, bet. 1993/94:JoU22 s. 1, rskr. 1993/94:272) Målet fortsätter gälla. Behandlas som delmål i avsnitt 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap. 11 Exploatering av mark och vatten för bebyggelse, anläggningar och infrastruktur Mål och beslut Kommentarer På 1990-talet skall den fysiska planeringens huvuduppgifter vara att säkerställa en långsik- tig god hushållning med mark- och vatten- resurser, främja en långsiktig förnuftig lokalisering av bebyggelse, anläggningar och infrastruktur samt utveckla en rik och levande stadsmiljö samt ta hänsyn till naturens krets- lopp i samhällsplaneringen. (Prop 1991/92:100, bil 15 s. 10, bet. 1991/92:JoU13, rskr. 1991/92:213) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö och 9.1 Samhälls- planering för en ekolo- giskt hållbar utveckling. Mark- och vattenområden med särskilt höga naturvärden liksom ekologiskt särskilt känsliga områden skall så långt som möjligt undantas från exploatering. (Prop. 1990/91:90 s. 39, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet regleras i lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser. Behandlas i avsnitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myll- rande våtmarker, 4.2.5 Hav i balans samt levan- de kust och skärgård, 4.2.8 Levande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlings- landskap, 4.2.10 Stor- slagen fjällmiljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Tätorterna bör i framtiden planeras allt tydli- gare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god planering kan bl.a. behovet av transporter minska. Industrier som kan påverka människors hälsa lokaliseras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till områden där människor bor och vistas. Områden för friluftsliv och rekreation bör avsättas i tillräcklig omfattning. (Prop. 1990/91:90 s. 33, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål som be- handlas i avsnitt 4.2.11 En god bebyggd miljö. Behandlas även i avsnitt 9.1 Samhällsplanering för en ekologiskt hållbar utveckling. Den värdefulla kulturmiljön i städerna skall bevaras. (Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet regleras i lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser. Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål som be- handlas i avsnitt 4.2.11 En god bebyggd miljö. Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet. (Prop. 1990/91:90 s. 38, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet regleras i lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser. Behandlas delvis i av- snitt 4.2.4 Myllrande våtmarker. Grushushållningsplaner upprättas för områden med materialförsörjningsproblem eller mark- användningskonflikter. I sådana områden in- riktas materialförsörjningen i första hand mot bergtäkter och andra alternativa material till naturgrus. (Prop. 1990/91:90 s. 38, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Behandlas delvis i avsnitt 4.2.11 God be- byggd miljö. Behovet av grönområden i tätorter och tätorts- nära områden skall tillgodoses i den kommu- nala planeringen. (Prop. 1990/91:90 s. 31, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.11 En god bebyggd miljö. Naturvårdsverket har formulerat kvalitetsmål för sjöar och vattendrag (Sötvatten '90). För att kunna uppnå och bibehålla en god vattenkvali- tet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå som en del i länsstyrelsernas beslutsunderlag. (Prop. 1990/91:90 s. 45, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitten 4.2.3. Levande sjöar och vattendrag, 4.2.6 Ingen övergödning 4.2.7 Bara naturlig försurning och 4.2.12 Giftfri miljö. Som övergripande mål för samhällsbyggandet inför 2000-talet bör gälla: – Att främja en långsiktigt bärkraftig bebyg- gelsestruktur. Denna bebyggelsestruktur bör förnyas och kompletteras så att en hushållning med mark- och vattenområden, kulturmiljöns värden, en ekonomisk utveckling och en god livsmiljö främjas. Stor vikt bör därvid läggas vid att hitta en balans mellan den byggda miljön och omgivande landskap. – Att skapa en rik och levande livsmiljö. Be- byggelsemiljön måste utvecklas med stor hän- syn till dess värden och kvaliteter, så att både särart och mångfald främjas. – Att utbyggnaden och förnyelsen av den tek- niska infrastrukturen – för kommunikationer, vatten, avlopp, etc. – måste ske med hänsyn både till önskemålen om att skapa en samhälls- ekonomisk effektiv struktur och att minimera och förebygga miljökonsekvenserna av in- greppen. På grund av miljöproblemen i städer och tätorter bör nya tekniska lösningar som bygger på kretsloppstänkande främjas. Särskild tyngdpunkt bör läggas vid möjligheterna att utnyttja naturområden och omgivande odlings- landskap. (Skr. 1994/95:120 s. 18-19, bet. 1994/95:JoU16, rskr. 1994/95:306) Målet fortsätter gälla. Täcks delvis av nytt miljökvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.11 En god bebyggd miljö. Be- handlas även i avsnitt 9.1 Samhällsplanering för en ekologiskt hållbar utveckling. 12 Anspråk mot särskilt värdefulla områden (vissa odlingslandskap och skyddsvärda områden) Mål och beslut Kommentarer Målet för det fortsatta arbetet med att bevara naturtyper anges vara att säkerställa alla före- kommande naturtyper, såväl naturliga som kulturpräglade, i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinne- håll. (Prop. 1989/90:146 s. 32, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237) Täcks av nya miljökva- litetsmål samt delmål som behandlas i av- snitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våt- marker, 4.2.5 Hav i ba- lans samt levande kust och skärgård, 4.2.8 Le- vande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap, 4.2.10 Storslagen fjäll- miljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Målet för det fortsatta arbetet inom fauna- och floravården anges vara att bibehålla en rik och varierad fauna och flora, att inom ramen för rimliga krav på hänsyn och resursinsatser bevara de naturligt förekommande växt- och djurarterna i livskraftiga och reproducerande populationer i naturen. (Prop. 1989/90:146 sid. 32, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:237) Täcks av nya miljökva- litetsmål samt delmål som behandlas i av- snitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våt- marker, 4.2.5 Hav i ba- lans samt levande kust och skärgård, 4.2.8 Le- vande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap, 4.2.10 Storslagen fjäll- miljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förut- sättningar att fortleva under naturliga betingel- ser och i livskraftiga bestånd. (Prop. 1990/91:90 s. 35, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Täcks av nya miljökva- litetsmål samt delmål som behandlas i av- snitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våt- marker, 4.2.5 Hav i ba- lans samt levande kust och skärgård, 4.2.8 Le- vande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap, 4.2.10 Storslagen fjäll- miljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Målen för konventionen är att bevara den bio- logiska mångfalden, att hållbart nyttja dess beståndsdelar och att rättvist fördela de vinster som uppstår vid nyttjandet av genetiska resurser. Varje part (land) skall utveckla nationella strategier, planer eller program för bevarande av biologisk mångfald. (Prop. 1992/93:227 s. 4-5, bet. 1992/93:JoU4, rskr. 1992/93:27) Målet uppnått i de delar som avser utveckling av strategier o.dyl. Målet fortsätter gälla i övriga delar. Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. (Prop. 1986/87:58 s. 22, bet. 1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190) Målet fortsätter gälla. Skogsvårdslagen skall på ett bättre sätt än hit- tills vara en garanti för att skogsbruket i de fjällnära skogarna bedrivs med mycket stor återhållsamhet. Skogsbruket där skall inte bedrivas i vidare omfattning än vad som är för- enligt med intressen som är viktiga för natur- vården, kulturmiljövården och rennäringen. (Prop. 1990/91:3 s. 3, bet. 1990/91:JoU13, rskr. 1990/91:70) Målet fortsätter gälla. Behandlas delvis i avsnitt 4.2.8 Levande skogar. En svensk strategi med grundläggande prin- ciper för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald antas. Dessa grund- läggande principer är att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda eko- nomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska proces- ser och säkra arters långsiktiga överlevnad. (Prop. 1993/94:30 s. 16 och 18, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87) Målet är delvis uppnått genom att en strategi är antagen. I övriga delar fortsätter målet att gälla. Under de närmaste åren bör det läggas en ökad vikt vid att främja en miljöanpassning av verk- samheten inom olika samhällssektorer. Att inrätta skyddade områden är viktigt även i fort- sättningen. (Prop. 1993/94:30 s. 21, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87) Målet fortsätter gälla. Täcks till de delar som gäller skyddade områ- den av nya miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våtmarker, 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård, 4.2.8 Levande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap, 4.2.10 Storslagen fjällmiljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Representativa områden av alla förekommande naturtyper skall säkerställas. Skyddet av ursko- gar, våtmarker och vissa naturtyper i odlings- landskapet bör prioriteras. Mångfalden i flora och fauna bör bibehållas. Mark bör säkerställas och göras bättre tillgänglig för rekreation och friluftsliv särskilt runt våra tätorter. (Prop. 1987/88:85 s. 45, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) Täcks av nya miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våtmarker, 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård, 4.2.8 Levande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap, 4.2.10 Storslagen fjällmiljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Den biologiska mångfalden, artrikedomen och den genetiska variationen är en förutsättning för varaktigt liv. Aktionsplaner som syftar till en mer naturvårdsanpassad verksamhet utarbe- tas nu inom bl.a. skogsbruket, jordbruket, fisket och rennäringen. Allemansrätten och strandskyddet är viktiga förutsättningar för friluftslivet. Landets fjällområden bör värnas mot alltför hårt nyttjande och slitage. (Skr. 1994/95:120, bet. 1994/95:JoU16, rskr. 1994/95:306) Täcks av nya miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitten 4.2.3 Levande sjöar och vattendrag, 4.2.4 Myllrande våtmarker, 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård, 4.2.8 Levande skogar, 4.2.9 Ett rikt odlingslandskap, 4.2.10 Storslagen fjällmiljö och 4.2.11 God bebyggd miljö. Bulleravgivningen från snöskotrar och andra terrängskotrar bör minskas. (Skr. 1993/94:175 s. 10, bet. 1993/94:JoU21, rskr. 1993/94:362) Målet har därefter be- handlats i propositionen Hållbar utveckling i lan- dets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63). Kompletteras med delmål som behandlas i avsnitt 4.2.10 Storslagen fjällmiljö. Bullret bör minska i värdefulla natur- och re- kreationsområden. Det bör ske dels genom bullerdämpande åtgärder via källorna, dels genom att begränsa eller förbjuda motordrivna fritidsaktiviteter i områden med större krav på frihet från buller. (Skr. 1993/94:175 s. 5, bet. 1993/94:JoU21, rskr. 1993/94:362) Målet fortsätter gälla. Har delvis behandlats i propositionen Hållbar utveckling i landets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63). Täcks del- vis av nya miljö- kvalitetsmål samt delmål som behandlas i avsnitt 4.2.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård samt 4.2.10 Storslagen fjällmiljö. 13 Brutna kretslopp, avfall och miljöfarliga restprodukter Mål och beslut Kommentarer Energipolitiken ska utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. (Prop. 1990/91:88 s. 6, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373, 374) Målet fortsätter gälla. Riksdagen behandlade 1997 ett nytt energipoli- tiskt beslut där det även anges att energipolitiska riktlinjer från 1991 års uppgörelse ligger fast (prop. 1996/97:89, bet 1996/97:NU12, rskr 1996/97:212). Behand- las i denna proposition i kapitel 5 Resurseffek- tivisering i ett krets- loppssamhälle. Miljöpolitiken skall underlätta industrins anpassning till kretsloppssamhället, bl a genom att skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser, energisnåla processer, återanvändning och återvinning. (Prop. 1992/93:180 s. 18, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer. Behandlas i avsnitt 4.2.11 God be- byggd miljö och i kapitel 5 Resurseffek- tivisering i ett krets- loppssamhälle. Som riktlinjer för miljöpolitiken skall gälla att alla beslut skall vara inriktade mot att effektivisera resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. (Vad som utvinns ur naturen skall på ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återvinnas eller slutligt omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen skadas.) (Prop. 1992/93:180 s. 14, bet. 1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer. Behandlas i avsnitt 4.2.11 God be- byggd miljö och i kapitel 5 Resurseffek- tivisering i ett krets- loppssamhälle. Som riktlinje för en kretsloppsanpassad ut- veckling skall gälla att stimulera till en miljö- anpassad produktutveckling genom att miljö- krav i ökad utsträckning ställs vid offentlig upphandling. (Prop. 1992/93:180 sid. 41, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet fortsätter gälla. Behandlas i kap.10 Styrmedel och andra in- strument i miljöpoli- tiken. Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen för en kretsloppsanpassad sam- hällsutveckling skall gälla: att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier bör minska. De flöden som ändock innehåller skadliga kemikalier i möjligaste mån slutas. Systematisk riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare. Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en femårsperiod, att substitutionsprincipen bör hävdas interna- tionellt och tillämpningen i Sverige utvecklas, att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta arbete bör i princip bekostas och bedrivas av industrin enligt principen om att förorenaren skall betala, att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt pådrivande. (Prop. 1992/93:180 s. 46, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt del- mål, nya riktlinjer och strategier. Behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och kapitel 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet. Inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall följande riktlinjer gälla för all plasthantering: För plaster bör bättre hushållning ske med sådant plastmaterial som framställs ur ändliga naturresurser genom ökad återanvändning och materialåtervinning. Särskilt miljöbelastade plastmaterial bör undvikas helt. Utvecklingen av alternativa plastmaterial, som kan tillverkas av förnybara råvaror, bör stödjas. (Prop. 1992/93:180 s. 100, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Riktlinjen fortsätter gälla. Behandlas i kapi- tel 5 Resurseffektivi- sering i ett kretslopps- samhälle Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i trans- portsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin skall inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. (Prop. 1992/93:180 s. 20, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer. Behandlas målavsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö och i ka- pitel 5 Resurseffektivi- sering i ett kretslopps- samhälle. Som riktlinjer för beslut avseende samhälls- planeringen skall gälla att de skall vara inrik- tade mot att effektivisera och främja krets- loppssamhället. (Prop. 1992/93:180 s. 31, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Riktlinjerna/målet fort- sätter gälla. Behandlas i målavsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö. Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om till ett kretslopps- anpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för en hållbar utveckling. Centrala miljö- myndigheter och länsstyrelser bör stödja kommunernas arbete. (Prop. 1992/93:180 s. 32, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 11.3 Fortsatt arbete med Agenda 21. Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att ekonomiska styrmedel i ökad omfattning skall utvecklas och användas inom miljöpolitiken. (Prop. 1992/93:180 s. 36, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Riktlinjen fortsätter gälla. Behandlas i kap. 10 Styrmedel och andra instrument i miljöpoli- tiken samt delvis i kapi- tel 5 Resurseffektivise- ring i ett kretslopps- samhälle. Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad sam- hällsutveckling skall gälla att arbetet med nya standarder skall bedrivas med inriktningen att standarderna skall vara analyserade med avse- ende på sina miljökonsekvenser. Miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring och standarder för detta. (Prop. 1992/93:180 s. 42, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Riktlinjerna fortsätter gälla. Behandlas i kap. 10 Styrmedel och andra instrument i miljöpoli- tiken. Inom ramen för en kretsloppsanpassad sam- hällsutveckling bör som riktlinje gälla att nuvarande bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem där tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna mate- rial från dem. (Prop. 1992/93:180 s. 106, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Regleras i förordningen (1997:788) producent- ansvar för bilar. Behandlades i prop. 1995/96:174. Behandlas i denna proposition i kapitel 5 Resurseffek- tivisering i ett krets- loppssamhälle. Konsumentpolitikens mål ska bl.a. vara att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, och att sådana konsumtions- och produk- tionsmönster utvecklas som minskar påfrest- ningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. (Prop. 1994/95:140 s. 21, bet. 1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 8.2 om konsumenterna och miljön. Avfallet utgör en allt större belastning på miljön. Många problem skapas redan när en vara tillverkas. Producenten ansvarar för det avfall som uppstår till följd av verksamheten, vilket inkluderar ett kostnadsansvar. (Prop. 1989/90:100, bil 16 s. 28, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer Behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle. De stora volymerna avfall utgör problem för miljön och resurshushållningen. Återanvänd- ning och återvinning av material måste öka. (Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 28, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Målet fortsätter gälla och kompletteras med nya riktlinjer. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö, 4.2.8 Levande skogar och 4.2.15 Begränsad klimatpå- verkan. För det avfall som slutligen behöver tas om hand måste teknik och system för miljöriktig hantering och slutbehandling utvecklas. (Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 28, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Målet fortsätter gälla. Behandlas i målavsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö och i kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle. Producentens ansvar måste utkrävas tydligare än hittills. Varorna måste vara rena från början. Den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna i samband med avfallshanteringen. (Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 43, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Målet är uppnått. Regle- ras i förordningarna om producentansvar för (1994:1205) returpap- per, (1994:1236) bildäck (1997:185) förpack- ningar och (1997:788) bilar och lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar. Behandlas i kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle. Återtagningsmålet för dryckesförpackningar skall vara minst 90 %. (Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 58, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Regleras i förordningen (1997:185) om produ- centansvar för förpack- ningar. Källsortering av avfall bör utvecklas så att allt avfall som lämnas till slutbehandling fr o m år 1994 sorteras i kategorier som möjliggör lämp- lig hantering och så att förbränning och depo- nering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993. (Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 54, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Målet fortsätter gälla och kompletteras med föreslagna åtgärder en- ligt prop. 1996/97:172. Behandlas i målavsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö och i kapitel 5 Resurseffektivisering i ett kretsloppssamhälle. Ett program läggs fast för att senast till år 1995 få bort de farligaste ämnena i slammet från de kommunala reningsverken. Målet är att slam fortlöpande skall kunna utnyttjas inom bl.a. jordbruket utan risker för miljö och hälsa. Deponering av slam bör upphöra på sikt. (Prop. 1989/90:100, bil. 16 s. 73, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) Målet fortsätter gälla. Kompletteras med nya miljökvalitetsmål samt delmål i avsnitt 4.2.11 God bebyggd miljö och 4.2.12 Giftfri miljö. Be- handlas delvis i avsnitt 5.5 Kretslopp av växt- näring mellan stad och land. Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet kan nyttjas av jordbruket bör vidtas utifrån lokala planer och lokala förutsättningar samt samordnas med de handlingsprogram för en hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna. (Prop. 1993/94:163 s. 62, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Målet är uppnått. Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad sam- hällsutveckling skall gälla att nya produkt- grupper och varuområden successivt anges för producentansvar. Inom flera områden pågår redan arbete i denna riktning, t.ex. när det gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som bör bli aktuella inom kort är plaster, byggnadsmaterial, elektroniska och elektriska produkter. (Prop. 1992/93:180 s. 98, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet fortsätter gälla. Delvis uppnått genom att producentansvar fastslagits i prop. 1995/96:174 och 1996/97:172. Regleras i Renhållningslagen (1979:597) och i förord- ningar om producent- ansvar för (1994:1205) returpapper, (1994:1236) bildäck (1997:185) förpack- ningar och (1997:788) bilar. Behandlas i kapitel 5 Resurseffek- tivisering i ett krets- loppssamhälle. Insamlingsmålet för försålda lösa och fast monterade NiCd-batterier skall vara 90 %. (Prop. 1990/91:90 s. 254, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) Målet fortsätter gälla. Ett miljöanpassat näringsliv är en förutsättning för en hållbar utveckling och kan stärka kon- kurrenskraften. Producenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och produkter under hela dess livscykel. Kretsloppsarbetet drivs vidare med kraft. Spridning av skadliga ämnen som medför risk för miljö och hälsa bör begränsas så långt som möjligt. Mängden avfall bör minska avsevärt jämfört med dagens situation. (Skr. 1994/95:120, bet. 1994/95:JoU16, rskr. 1994/95:306) Riktlinjerna fortsätter gälla. Delvis uppnådda genom att producent- ansvar fastslagits i prop. 1995/96:174 och 1996/97:172. Behandlas i kapitel 5 Resurseffek- tivisering i ett krets- loppssamhälle. Motsvarande villkor som tillämpas för de före- tag som får hanteringstillstånd för PET-flaskor för återfyllnad skall gälla för företag som väljer att ingå i ett system med retur-PET som återvinns. För sådant hanteringstillstånd skall således gälla att minst 90 % räknat på årsbasis av de försålda engångsflaskorna från den 1 januari 1994 tas tillbaka och materialåtervinnas. (Prop. 1992/93:180 s. 76, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet är uppnått. Regle- ras i förordningen (1997:185) om produ- centansvar för förpack- ningar och lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar. Behandlas i avsnitt 5.3.1 Producentansvaret för förpackningar, retur- papper och däck som bidrag till omställningen av miljöarbetet. Insamlingsmålet för tidnings- och journalpap- per sätts till 75 % till år 2000. (Prop. 1992/93:180 s. 79, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) Målet är uppnått. Regle- ras i förordningen (1994:1205) om produ- centansvar för returpap- per. Behandlas i avsnitt 5.3.1 Till år 1996 bör 60 % återtagning av alla årli- gen uppkomna skrotdäck ha nåtts samt att det bör vara möjligt att till år 1998 nå minst 80 % återtagning. (Prop. 1992/93:180 s. 105, bet. 1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344) Målet är i huvudsak uppnått. Regleras i för- ordning (1994:1236) om producentansvar för däck. Behandlas i avsnitt 5.3 Producent- ansvar och kretslopps- anpassning av varor. Producentansvar för förpackningar och krav på återanvändning och materialåtervinning gäller från den 1 januari 1994. (Jfr prop. 1992/93:180 s. 65 och 73, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344 samt SFS 1997:185) Målet är uppnått. Regle- ras i förordningen (1997:185) om produ- centansvar för förpack- ningar. Behandlas i avsnitt 5.3 Producent- ansvar och kretslopps- anpassning av varor. Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en långsiktigt hållbar utveckling. Riskbegräns- ningsarbetet och substitutionsprincipens tillämpning bör vidareutvecklas. Det inter- nationella arbetet bör intensifieras. Särskild vikt bör läggas på samarbete inom EG/EFTA samt insatser för hjälp till uppbyggnad av kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag. (Prop. 1993/94:163 s. 42, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt del- mål, riktlinjer och stra- tegier. Behandlas i avsnitt 4.2.12 Giftfri miljö och i kapitel 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet. Arbete med att finna metoder för urval av ämnen för riskbegränsningsarbete bör intensifieras. Såväl miljö- och hälsoegenskaper som exponering bör vägas in. Internationellt samarbete bör få ökad betydelse. (Prop. 1993/94:163 s. 45, bet. 1993/94:JoU23, rskr. 1993/94:273) Täcks av nytt miljö- kvalitetsmål samt del- mål, nya riktlinjer och strategier. Behandlas i avsnitten 4.2.12 Giftfri miljö och 6.2 Ytterli- gare riktlinjer för kemi- kaliepolitiken, och 6.4 Begränsningar och avveckling av vissa skadliga ämnen. 14 Inriktningen av miljöarbetet gemensamt för flera hot Mål och beslut Kommentarer Regeringen anser att kommunerna bör följa rekommendationen i Agenda 21 om att alla lokala myndigheter i världen senast år 1996 skall utarbeta lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling inför nästa århundrade. Ide- ella insatser på miljöområdet bör främjas och stimuleras. (Prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256) Målet uppnått. Behand- las i avsnitt 9.3 Fortsatt arbete med Agenda 21. Regeringen vill framhålla betydelsen av forsk- ningssatsningar om biologisk mångfald, klimatforskning, forskning för ett kretsloppssamhälle och ökade insatser för internationalisering. (Prop. 1992/93:170, avsnitt 14 s. 514, bet. 1992/93:JoU18, rskr. 1992/93:398) Målet fortsätter gälla. Arbetet med att utveckla mätbara mål bör fort- sätta. De av riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas. Målen bör brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal nivå. (Länsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med skogsvårdsstyrel- serna.) (Prop. 1993/94:30 s. 31, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87) Målet fortsätter gälla. Nya miljökvalitetsmål och riktlinjer behandlas i kap. 4 Nationella mil- jökvalitetsmål för eko- logiskt hållbar utveck- ling, kap 5 Resursef- fektivitet i ett krets- loppssamhälle, kap. 6 Kemikaliepolitik för 2000-talet samt kap. 9 Samhällsplanering, lokalt och regionalt miljöarbete. Aktionsplaner eller handlingsprogram för bevarandet av biologisk mångfald bör utarbetas dels av Naturvårdsverket, för uppföljning av miljömål och för en samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området, dels av resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer eller program. (Prop. 1993/94:30 s. 32, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87) Målet är uppnått genom Naturvårdsverkets och sektorsmyndigheternas aktionsplaner. Uppföljning av konventionen om biologisk mångfald bör ges en tematisk inriktning upp- delad på olika regioner. Uppföljningsdiskus- sionerna bör föras i FN:s regionala kommis- sioner och i FAO:s regionala kommissioner för skogsbruk, jordbruk och fiske. Konkret uppföljningsarbete bör även bedrivas inom andra mellanstatliga samarbetsorgan. (Prop. 1993/94:30 s. 42, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87) Målet fortsätter gälla. Behandlas delvis i kap. 11 Internationellt miljö- samarbete. Sveriges aktiva och pådrivande insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet skall fortsätta och utvecklas. Det övergripande målet är att åstadkomma en integrering av UNCED- besluten i både det normativa och operativa internationella samarbetet, och där så är lämp- ligt, sträva efter att få till stånd internationella avtal med konkreta och tidsbestämda åtaganden och förpliktelser. (Prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256) Målet fortsätter gälla. Behandlas i kap. 3 Miljöpolitikens inrikt- ning och kap. 11 Inter- nationellt miljösamar- bete. Tillväxten måste ske utan ökad förslitning av natur samt miljö och så att resursbasen för framtida generationer inte äventyras. Klara gränser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse. Ekonomiska styrmedel bör använ- das i större utsträckning inom miljöpolitiken. (Prop. 1995/96:25 s. 18, bet. 1995/96:FiU1, rskr. 1995/96:134) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 8.7 Optimalt styrmedelsval, avsnitt 8.8 Miljöanpas- sade stöd och avsnitt 8.9 Marknadsinriktade styrmedel. 8.9. (Ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen mot ett bärkraftigt sam- hälle.)Utformningen av skatter och avgifter bör avvägas så att miljökostnader beaktas på samma sätt som andra samhällskostnader. (Prop. 1991/92:150, bil. 1.12 s. 7, bet. 1991/92:JoU24, rskr. 1991/92:355) Målet fortsätter gälla. Behandlas delvis i avsnitt 8.7 Optimalt styrmedelsval, avsnitt 8.8 Miljöanpassade stöd och avsnitt 8.9 Mark- nadsinriktade styrmedel. 8.9. Det lokala miljöarbetet utgör grunden för en hållbar utveckling. För Sveriges del är kommu- nernas arbete med lokal Agenda 21 av central betydelse. Kommuninvånare, intresseorganisa- tioner, företag samt övriga lokala aktörer behö- ver engageras i arbetet och bidra med sina kun- skaper. Länsstyrelsernas ansvar att vara på- drivande och samordnande i miljöarbetet behö- ver utvecklas ytterligare. (Skr. 1994/95:120 s. 15, bet. 1994/95:JoU16, rskr. 1994/95:306) Målet fortsätter gälla. Behandlas i kap. 9 Samhällsplanering, lokalt och regionalt miljöarbete. Samhällsplaneringen på alla nivåer bör ut- vecklas mot ett sektorsövergripande och stra- tegiskt synsätt för att främja en hållbar ut- veckling av hela landet. Miljöproblem bör förebyggas bl a genom arbete med ett miljöanpassat transportsystem och samordnande insatser i fråga om markanvändning och byggande. (Skr. 1994/95:120 s. 15, bet. 1994/95:JoU16, rskr. 1994/95:306) Målet fortsätter gälla. Behandlas i avsnitt 9.1 Samhällsplanering för ekologiskt hållbar ut- veckling. Bilaga till kap. 12 1997 års justeringar och ändringar av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet Annex I ADJUSTMENTS AGREED AT THE NINTH MEETING OF THE PARTIES RELATING TO CONTROLLED SUBSTANCES IN ANNEX A The ninth meeting of the Parties to the Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer decides, on the basis of the assessments made pursuant to Article 6 of the Protocol, to adopt adjustments and reductions of production and consumption of the controlled substances in Annex A to the Protocol as follows: Article 5, paragraph 3 The following words shall be added at the end of paragraph 3 (a) of Article 5 of the Protocol: relating to consumption The following subparagraph shall be added to paragraph 3 of Article 5 of the Protocol: (c) For controlled substances under Annex A, either the average of its annual calculated level of production for the period 1995 to 1997 inclusive or a calculated level of production of 0.3 kilograms per capita, whichever is the lower, as the basis for determining its compliance with the control measures relating to production. Annex II ADJUSTMENTS AGREED AT THE NINTH MEETING OF THE PARTIES RELATING TO CONTROLLED SUBSTANCES IN ANNEX B The ninth meeting of the Parties to the Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer decides, on the basis of the assessments made pursuant to Article 6 of the Protocol, to adopt adjustments and reductions of production and consumption of the controlled substances in Annex B to the Protocol as follows: Article 5, paragraph 3 The following words shall be added at the end of paragraph 3 (b) of Article 5 of the Protocol: relating to consumption The following subparagraph shall be added to paragraph 3 of Article 5 of the Protocol: (d) For controlled substances under Annex B, either the average of its annual calculated level of production for the period 1998 to 2000 inclusive or a calculated level of production of 0.2 kilograms per capita, whichever is the lower, as the basis for determining its compliance with the control measures relating to production. Annex III ADJUSTMENTS AGREED AT THE NINTH MEETING OF THE PARTIES RELATING TO THE CONTROLLED SUBSTANCE IN ANNEX E The ninth meeting of the Parties to the Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer decides, on the basis of the assessments made pursuant to Article 6 of the Protocol, to adopt adjustments and reductions of production and consumption of the controlled substances in Annex E to the Protocol as follows: A. Article 2H: Methyl bromide 1. Paragraphs 2 to 4 of Article 2H of the Protocol shall be replaced by the following paragraphs: 2. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 January 1999, and in the twelve-month period thereafter, its calculated level of consumption of the controlled substance in Annex E does not exceed, annually, seventy- five per cent of its calculated level of consumption in 1991. Each Party producing the substance shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substance does not exceed, annually, seventy-five per cent of its calculated level of production in 1991. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1991. 3. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 January 2001, and in the twelve-month period thereafter, its calculated level of consumption of the controlled substance in Annex E does not exceed, annually, fifty per cent of its calculated level of consumption in 1991. Each Party producing the substance shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substance does not exceed, annually, fifty per cent of its calculated level of production in 1991. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1991. 4. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 January 2003, and in the twelve-month period thereafter, its calculated level of consumption of the controlled substance in Annex E does not exceed, annually, thirty per cent of its calculated level of consumption in 1991. Each Party producing the substance shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substance does not exceed, annually, thirty per cent of its calculated level of production in 1991. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to ten per cent of its calculated level of production in 1991. 5. Each Party shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 January 2005, and in each twelve-month period thereafter, its calculated level of consumption of the controlled substance in Annex E does not exceed zero. Each Party producing the substance shall, for the same periods, ensure that its calculated level of production of the substance does not exceed zero. However, in order to satisfy the basic domestic needs of the Parties operating under paragraph 1 of Article 5, its calculated level of production may exceed that limit by up to fifteen per cent of its calculated level of production in 1991. This paragraph will apply save to the extent that the Parties decide to permit the level of production or consumption that is necessary to satisfy uses agreed by them to be critical uses. 2. Paragraph 5 of Article 2H of the Protocol shall become paragraph 6. B. Article 5, paragraph 8 ter (d) 1. The following shall be inserted after paragraph 8 ter (d) (i) of Article 5 of the Protocol: (ii) Each Party operating under paragraph 1 of this Article shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 January 2005, and in each twelve-month period thereafter, its calculated levels of consumption and production of the controlled substance in Annex E do not exceed, annually, eighty per cent of the average of its annual calculated levels of consumption and production, respectively, for the period of 1995 to 1998 inclusive; (iii) Each Party operating under paragraph 1 of this Article shall ensure that for the twelve-month period commencing on 1 January 2015 and in each twelve-month period thereafter, its calculated levels of consumption and production of the controlled substance in Annex E do not exceed zero. This paragraph will apply save to the extent that the Parties decide to permit the level of production or consumption that is necessary to satisfy uses agreed by them to be critical uses; 2. Paragraph 8 ter (d) (ii) of Article 5 of the Protocol shall become paragraph 8 ter (d) (iv). Annex IV AMENDMENT TO THE MONTREAL PROTOCOL ADOPTED BY THE NINTH MEETING OF THE PARTIES ARTICLE 1: AMENDMENT A. Article 4, paragraph 1 qua. The following paragraph shall be inserted after paragraph 1 ter of Article 4 of the Protocol: 1 qua. Within one year of the date of entry into force of this paragraph, each Party shall ban the import of the controlled substance in Annex E from any State not party to this Protocol. B. Article 4, paragraph 2 qua. The following paragraph shall be inserted after paragraph 2 ter of Article 4 of the Protocol: 2 qua. Commencing one year after the date of entry into force of this paragraph, each Party shall ban the export of the controlled substance in Annex E to any State not party to this Protocol. C. Article 4, paragraphs 5, 6 and 7 In paragraphs 5, 6 and 7 of Article 4 of the Protocol, for the words: and Group II of Annex C there shall be substituted: , Group II of Annex C and Annex E D. Article 4, paragraph 8 In paragraph 8 of Article 4 of the Protocol, for the words: Article 2G there shall be substituted: Articles 2G and 2H E. Article 4A: Control of trade with Parties The following Article shall be added to the Protocol as Article 4A: 1. Where, after the phase-out date applicable to it for a controlled substance, a Party is unable, despite having taken all practicable steps to comply with its obligation under the Protocol, to cease production of that substance for domestic consumption, other than for uses agreed by the Parties to be essential, it shall ban the export of used, recycled and reclaimed quantities of that substance, other than for the purpose of destruction. 2. Paragraph 1 of this Article shall apply without prejudice to the operation of Article 11 of the Convention and the non- compliance procedure developed under Article 8 of the Protocol. F. Article 4B: Licensing The following Article shall be added to the Protocol as Article 4B: 1. Each Party shall, by 1 January 2000 or within three months of the date of entry into force of this Article for it, whichever is the later, establish and implement a system for licensing the import and export of new, used, recycled and reclaimed controlled substances in Annexes A, B, C and E. 2. Notwithstanding paragraph 1 of this Article, any Party operating under paragraph 1 of Article 5 which decides it is not in a position to establish and implement a system for licensing the import and export of controlled substances in Annexes C and E, may delay taking those actions until 1 January 2005 and 1 January 2002, respectively. 3. Each Party shall, within three months of the date of introducing its licensing system, report to the Secretariat on the establishment and operation of that system. 4. The Secretariat shall periodically prepare and circulate to all Parties a list of the Parties that have reported to it on their licensing systems and shall forward this information to the Implementation Committee for consideration and appropriate recommendations to the Parties. ARTICLE 2: RELATIONSHIP TO THE 1992 AMENDMENT No State or regional economic integration organization may deposit an instrument of ratification, acceptance, approval or accession to this Amendment unless it has previously, or simultaneously, deposited such an instrument to the Amendment adopted at the Fourth Meeting of the Parties in Copenhagen, 25 November 1992. ARTICLE 3: ENTRY INTO FORCE 1. This Amendment shall enter into force on 1 January 1999, provided that at least twenty instruments of ratification, acceptance or approval of the Amendment have been deposited by States or regional economic integration organizations that are Parties to the Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer. In the event that this condition has not been fulfilled by that date, the Amendment shall enter into force on the ninetieth day following the date on which it has been fulfilled. 2. For the purposes of paragraph 1, any such instrument deposited by a regional economic integration organization shall not be counted as additional to those deposited by member States of such organization. 3. After the entry into force of this Amendment, as provided under paragraph 1, it shall enter into force for any other Party to the Protocol on the ninetieth day following the date of deposit of its instrument of ratification, acceptance or approval. Bilaga I JUSTERINGAR ÖVERENSKOMNA VID NIONDE MÖTET MED PARTERNA OM KONTROLLERADE ÄMNEN I BILAGA A Nionde mötet med parterna i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet beslutar att, på grundval av de utvärderingar som har gjorts i enlighet med artikel 6 i protokollet, anta följande justeringar och minskningar av produktion och konsumtion av de kontrollerade ämnen som anges i bilaga A till protokollet: Artikel 5.3 Följande text skall läggas till i slutet av artikel 5.3 (a) i protokollet: med avseende på konsumtion Följande stycke skall läggas till efter artikel 5.3 i protokollet: c) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga A, den mängd som är lägst av medeltalet för dess årliga beräknade produktion under perioden 1995 till och med 1997 och en beräknad produktion på 0,3 kg per capita, som grund för att fastställa om kontrollåtgärderna har fullgjorts med avseende på produktion. Bilaga II JUSTERINGAR ÖVERENSKOMNA VID NIONDE MÖTET MED PARTERNA OM KONTROLLERADE ÄMNEN I BILAGA B Nionde mötet med parterna i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet beslutar att, på grundval av de utvärderingar som har gjorts i enlighet med artikel 6 i protokollet, anta följande justeringar och minskningar av produktion och konsumtion1 av de kontrollerade ämnen som anges i bilaga B till protokollet: Artikel 5.3 Följande text skall läggas till i slutet av artikel 5.3 (b) i protokollet: med avseende på konsumtion Följande stycke skall läggas till efter artikel 5.3 i protokollet: d) i fråga om kontrollerade ämnen i bilaga B, den mängd som är lägst av medeltalet för dess årliga beräknade produktion under perioden 1998 till och med 2000 och en beräknad produktion på 0,2 kg per capita, som grund för att fastställa om kontrollåtgärderna har fullgjorts med avseende på produktion. Bilaga III JUSTERINGAR ÖVERENSKOMNA VID NIONDE MÖTET MED PARTERNA OM KONTROLLERADE ÄMNEN I BILAGA E Nionde mötet med parterna i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet beslutar att, på grundval av de utvärderingar som har gjorts i enlighet med artikel 6 i protokollet, anta följande justeringar och minskningar av produktion och konsumtion1 av de kontrollerade ämnen som anges i bilaga E till protokollet: A. Artikel 2H: Metylbromid 1. Artikel 2H 2-4 skall ersättas med följande punkter: 2. Varje part skall tillse att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 1999 och under tolvmånadersperioden därefter dess beräknade nivå avseende konsumtion av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte överstiger 75 procent av dess beräknade konsumtionsnivå år 1991. Varje part som producerar ämnet skall under samma period tillse att dess beräknande produktionsnivå avseende ämnet inte överstiger 75 procent av dess beräknade produktionsnivå år 1991. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5.1 får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till 10 procent av den beräknade produktionsnivån år 1991. 3. Varje part skall tillse att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2001 och under tolvmånadersperioden därefter dess beräknade nivå avseende konsumtion av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte överstiger 50 procent av dess beräknade konsumtionsnivå år 1991. Varje part som producerar ämnet skall under samma period tillse att dess beräknade produktionsnivå avseende ämnet inte överstiger 50 procent av dess beräknade produktionsnivå år 1991. För att tillgodose det grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5.1 får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till 10 procent av den beräknade produktionsnivån år 1991. 4. Varje part skall tillse att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2003 och under tolvmånadersperioden därefter dess beräknade nivå avseende konsumtion av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte överstiger 30 procent av dess beräknade konsumtionsnivå år 1991. Varje part som producerar ämnet skall under samma period tillse att dess beräknade produktionsnivå avseende ämnet inte överstiger 30 procent av dess beräknade produktionsnivå år 1991. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5.1 får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till 10 procent av den beräknade produktionsnivån år 1991. 5. Varje part skall tillse att under den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari år 2005 och under varje tolvmånadersperiod därefter dess beräknade nivå avseende konsumtion av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte överstiger noll. Varje part som producerar ämnet skall under samma period tillse att dess beräknade produktionsnivå avseende ämnet inte överstiger noll. För att tillgodose de grundläggande inhemska behoven hos de parter som avses i artikel 5.1 får dock en parts beräknade produktionsnivå överstiga denna gräns med upp till 15 procent av den beräknade produktionsnivån år 1991. Denna punkt skall tillämpas utom i den utsträckning som parterna beslutar att tillåta den produktions- eller konsumtionsnivå som är nödvändig för att tillgodose de användningsområden som de enats om vara kritiska. 2. Punkt 5 i artikel 2H i protokollet skall bli punkt 6. B. Artikel 5.8 ter (d) 1. Följande skall insättas efter protokollets artikel 5.8 ter (d) (i): ii) Varje part som avses i punkt 1 i denna artikel skall tillse att för den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2005 och under varje tolvmånadersperiod därefter dess beräknade nivåer avseende konsumtion och produktion av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte överstiger 80 procent av medeltalet av dess beräknade årliga konsumtions- och produktionsnivåer för perioden 1995 till och med 1998; iii) Varje part som avses i punkt 1 i denna artikel skall tillse att för den tolvmånadersperiod som börjar den 1 januari 2015 och under varje tolvmånadersperiod därefter dess beräknade nivåer avseende konsumtion och produktion av det kontrollerade ämnet i bilaga E inte överstiger noll. Denna punkt skall tillämpas utom i den utsträckning som parterna beslutar tillåta den produktions- eller konsumtionsnivå som är nödvändig för att tillgodose de användningsområden som de enats om vara kritiska; 2. Punkt 8 ter (d) (ii) i artikel 5 i protokollet skall bli punkt 8 ter (d) (iv). Bilaga IV ÄNDRING AV MONTREALPROTOLLET ANTAGEN VID PARTERNAS NIONDE MÖTE ARTIKEL 1: ÄNDRING A. Artikel 4.1 qua. Följande punkt skall införas efter artikel 4.1 ter i protokollet: 1 qua. Inom ett år efter det att denna punkt har trätt i kraft skall varje part förbjuda import av det kontrollerade ämnet i bilaga E från stat som inte är part i detta protokoll. B. Artikel 4.2 qua. Följande punkt skall införas efter artikel 4.2 ter i protokollet: 2 qua. Från och med ett år efter det att denna punkt har trätt i kraft skall varje part förbjuda export av det kontrollerade ämnet i bilaga E till stat som inte är part i detta protokoll. C. Artikel 4.5, 6 och 7 I artikel 4.5, 6 och 7 i protokollet skall orden: samt under grupp II i bilaga C ersättas med följande: , grupp II i bilaga C samt bilaga E D. Artikel 4.8 I artikel 4.8 i protokollet skall orden: och 2G ersättas med följande: 2G och 2H E. Artikel 4A: Kontroll av handeln med parterna Följande artikel skall införas i protokollet som artikel 4A: 1. När en part efter det datum för avveckling som gäller för parten i fråga avseende ett kontrollerat ämne, trots att den har vidtagit alla praktiskt möjliga åtgärder för att uppfylla sitt åtagande enligt detta protokoll, är oförmögen att upphöra med produktionen av ämnet för inhemsk konsumtion för andra användningsområden än de som parterna enats om vara oumbärliga, skall den förbjuda export av använda, återanvända och regenererade mängder av ämnet i fråga för andra ändamål än förstöring. 2. Punkt 1 i denna artikel skall tillämpas utan intrång på artikel 11 i konventionen och de rutiner vid bristande uppfyllande av åtaganden som avses i artikel 8 i protokollet. F. Artikel 4B: Licensiering Följande artikel skall införas i protokollet som artikel 4B: 1. Varje part skall senast den 1 januari 2000 eller inom tre månader från den dag då denna artikel träder i kraft för parten i fråga, beroende på vilkendera av dessa händelser som inträffar senare, inrätta och tillämpa ett licenssystem för import och export av nyproducerade, använda, återanvända och regenererade kontrollerade ämnen enligt bilagorna A, B, C och E. 2. Utan hinder av punkt 1 i denna artikel får part som avses i artikel 5.1 som avgör att den inte är i stånd att upprätta och tillämpa ett licenssystem för import och export av de kontrollerade ämnen som upptas i bilagorna C och E uppskjuta vidtagandet av dessa åtgärder till den 1 januari 2005 respektive den 1 januari 2002. 3. Varje part skall inom tre månader efter det att den har infört sitt licenssystem rapportera till sekretariatet om hur detta inrättats och fungerar. 4. Sekretariatet skall från tid till annan för alla parter sammanställa en förteckning över de parter som har rapporterat om sina licenssystem och överlämna dessa uppgifter till tillämpningskommittén för behandling och utfärdande av vederbörliga rekommendationer till parterna. ARTIKEL 2: FÖRHÅLLANDET TILL 1992 ÅRS ÄNDRINGAR Ingen stat eller organisation för regional ekonomisk integration får deponera ett ratifikations-, godtagande-, godkännande eller anslutningsinstrument avseende dessa ändringar, såvida den inte har deponerat eller samtidigt deponerar ett sådant instrument avseende de ändringar som antogs vid fjärde partskonferensen i Köpenhamn den 25 november 1992. ARTIKEL 3: IKRAFTTRÄDANDE 1. Dessa ändringar träder i kraft den 1 januari 1999 om minst 20 ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument avseende ändringarna har deponerats av stater eller organisationer för regional ekonomisk integration som är parter i Monterealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Om detta villkor inte är uppfyllt nämnda dag, träder ändringarna i kraft den nittionde dagen efter den dag då villkoret uppfylldes. 2. Vid tillämpningen av punkt 1 ovan skall ett instrument som deponerats av en organisation för regional ekonomisk integration inte medräknas utöver de instrument som deponerats av denna organisations medlemmar. 3. Sedan detta ändringsdokument har trätt i kraft i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall det träda i kraft för varje annan part i protokollet den nittionde dagen efter den dag dess ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument deponerades. Bilaga till kap.13 Godkännande av konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall Joint Convention on the Safety of Spent Fuel Management and on the Safety of Radioactive Waste Management Preamble THE CONTRACTING PARTIES (i) Recognizing that the operation of nuclear reactors generates spent fuel and radioactive waste and that other applications of nuclear technologies also generate radioactive waste; (ii) Recognizing that the same safety objectives apply both to spent fuel and radioactive waste management; (iii) Reaffirming the importance to the international community of ensuring that sound practices are planned and implemented for the safety of spent fuel and radioactive waste management; (iv) Recognizing the importance of informing the public on issues regarding the safety of spent fuel and radioactive waste management; (v) Desiring to promote an effective nuclear safety culture worldwide; (vi) Reaffirming that the ultimate responsibility for ensuring the safety of spent fuel and radioactive waste management rests with the State; (vii) Recognizing that the definition of a fuel cycle policy rests with the State, some States considering spent fuel as a valuable resource that may be reprocessed, others electing to dispose of it; (viii) Recognizing that spent fuel and radioactive waste excluded from the present Convention because they are within military or defence programmes should be managed in accordance with the objectives stated in this Convention; (ix) Affirming the importance of international co-operation in enhancing the safety of spent fuel and radioactive waste management through bilateral and multilateral mechanisms, and through this incentive Convention; (x) Mindful of the needs of developing countries, and in particular the least developed countries, and of States with economies in transition and of the need to facilitate existing mechanisms to assist in the fulfillment of their rights and obligations set out in this incentive Convention; (xi) Convinced that radioactive waste should, as far as is compatible with the safety of the management of such material, be disposed of in the State in which it was generated, whilst recognizing that, in certain circumstances, safe and efficient management of spent fuel and radioactive waste might be fostered through agreements among Contracting Parties to use facilities in one of them for the benefit of the other Parties, particularly where waste originates from joint projects; (xii) Recognizing that any State has the right to ban import into its territory of foreign spent fuel and radioactive waste; (xiii) Keeping in mind the Convention on Nuclear Safety (1994), the Convention on Early Notification of a Nuclear Accident (1986), the Convention on Assistance in the Case of a Nuclear Accident or Radiological Emergency (1986), the Convention on the Physical Protection of Nuclear Material (1980), the Convention on the Prevention of Marine Pollution by Dumping of Wastes and Other Matter as amended (1994) and other relevant international instruments; (xiv) Keeping in mind the principles contained in the interagency "International Basic Safety Standards for Protection against Ionizing Radiation and for the Safety of Radiation Sources" (1996), in the IAEA Safety Fundamentals entitled "The Principles of Radioactive Waste Management" (1995), and in the existing international standards relating to the safety of the transport of radioactive materials; (xv) Recalling Chapter 22 of Agenda 21 by the United Nations Conference on Environment and Development in Rio de Janeiro adopted in 1992, which reaffirms the paramount importance of the safe and environmentally sound management of radioactive waste; (xvi) Recognizing the desirability of strengthening the international control system applying specifically to radioactive materials as referred to in Article 1(3) of the Basel Convention on the Control of Transboundary Movements of Hazardous Wastes and Their Disposal (1989); Have agreed as follows: CHAPTER 1. OBJECTIVES, DEFINITIONS AND SCOPE OF APPLICATION Article1 Objectives The objectives of this Convention are: (i) to achieve and maintain a high level of safety worldwide in spent fuel and radioactive waste management, through the enhancement of national measures and international co-operation, including where appropriate, safety-related technical co-operation; (ii) to ensure that during all stages of spent fuel and radioactive waste management there are effective defenses against potential hazards so that individuals, society and the environment are protected from harmful effects of ionizing radiation, now and in the future, in such a way that the needs and aspirations of the present generation are met without compromising the ability of future generations to meet their needs and aspirations; (iii) to prevent accidents with radiological consequences and to mitigate their consequences should they occur during any stage of spent fuel or radioactive waste management. Article 2 Definitions For the purposes of this Convention: (a) "closure" means the completion of all operations at some time after the emplacement of spent fuel or radioactive waste in a disposal facility. This includes the final engineering or other work required to bring the facility to a condition that will be safe in the long term; (b) "decommissioning" means all steps leading to the release of a nuclear facility, other than a disposal facility, from regulatory control. These steps include the processes of decontamination and dismantling; (c) "discharges" means planned and controlled releases into the environment, as a legitimate practice, within limits authorized by the regulatory body, of liquid or gaseous radioactive materials that originate from regulated nuclear facilities during normal operation; (d) "disposal" means the emplacement of spent fuel or radioactive waste in an appropriate facility without the intention of retrieval; (e) "licence" means any authorization, permission or certification granted by a regulatory body to carry out any activity related to management of spent fuel or of radioactive waste; (f) "nuclear facility" means a civilian facility and its associated land, buildings and equipment in which radioactive materials are produced, processed, used, handled, stored or disposed of on such a scale that consideration of safety is required; (g) "operating lifetime" means the period during which a spent fuel or a radioactive waste management facility is used for its intended purpose. In the case of a disposal facility, the period begins when spent fuel or radioactive waste is first emplaced in the facility and ends upon closure of the facility; (h) "radioactive waste" means radioactive material in gaseous, liquid or solid form for which no further use is foreseen by the Contracting Party or by a natural or legal person whose decision is accepted by the Contracting Party, and which is controlled as radioactive waste by a regulatory body under the legislative and regulatory framework of the Contracting Party; (i) "radioactive waste management" means all activities, including decommissioning activities, that relate to the handling, pretreatment, treatment, conditioning, storage, or disposal of radioactive waste, excluding off-site transportation. It may also involve discharges; (j) "radioactive waste management facility" means any facility or installation the primary purpose of which is radioactive waste management, including a nuclear facility in the process of being decommissioned only if it is designated by the Contracting Party as a radioactive waste management facility; (k) "regulatory body" means any body or bodies given the legal authority by the Contracting Party to regulate any aspect of the safety of spent fuel or radioactive waste management including the granting of licences; (l) "reprocessing" means a process or operation, the purpose of which is to extract radioactive isotopes from spent fuel for further use; (m) "sealed source" means radioactive material that is permanently sealed in a capsule or closely bonded and in a solid form, excluding reactor fuel elements; (n) "spent fuel" means nuclear fuel that has been irradiated in and permanently removed from a reactor core; (o) "spent fuel management" means all activities that relate to the handling or storage of spent fuel, excluding off-site transportation. It may also involve discharges; (p) "spent fuel management facility" means any facility or installation the primary purpose of which is spent fuel management; (q) "State of destination" means a State to which a transboundary movement is planned or takes place; (r) "State of origin" means a State from which a transboundary movement is planned to be initiated or is initiated; (s) "State of transit" means any State, other than a State of origin or a State of destination, through whose territory a transboundary movement is planned or takes place; (t) "storage" means the holding of spent fuel or of radioactive waste in a facility that provides for its containment, with the intention of retrieval; (u) "transboundary movement" means any shipment of spent fuel or of radioactive waste from a State of origin to a State of destination. Article 3 Scope of Application 1. This Convention shall apply to the safety of spent fuel management when the spent fuel results from the operation of civilian nuclear reactors. Spent fuel held at reprocessing facilities as part of a reprocessing activity is not covered in the scope of this Convention unless the Contracting Party declares reprocessing to be part of spent fuel management. 2. This Convention shall also apply to the safety of radioactive waste management when the radioactive waste results from civilian applications. However, this Convention shall not apply to waste that contains only naturally occurring radioactive materials and that does not originate from the nuclear fuel cycle, unless it constitutes a disused sealed source or it is declared as radioactive waste for the purposes of this Convention by the Contracting Party. 3. This Convention shall not apply to the safety of management of spent fuel or radioactive waste within military or defence programmes, unless declared as spent fuel or radioactive waste for the purposes of this Convention by the Contracting Party. However, this Convention shall apply to the safety of management of spent fuel and radioactive waste from military or defence programmes if and when such materials are transferred permanently to and managed within exclusively civilian programmes. 4. This Convention shall also apply to discharges as provided for in Articles 4, 7, 11, 14, 24 and 26. CHAPTER 2. SAFETY OF SPENT FUEL MANAGEMENT Article 4 General Safety Requirements Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that at all stages of spent fuel management, individuals, society and the environment are adequately protected against radiological hazards. In so doing, each Contracting Party shall take the appropriate steps to: (i) ensure that criticality and removal of residual heat generated during spent fuel management are adequately addressed; (ii) ensure that the generation of radioactive waste associated with spent fuel management is kept to the minimum practicable, consistent with the type of fuel cycle policy adopted; (iii) take into account interdependencies among the different steps in spent fuel management; (iv) provide for effective protection of individuals, society and the environment, by applying at the national level suitable protective methods as approved by the regulatory body, in the framework of its national legislation which has due regard to internationally endorsed criteria and standards; (v) take into account the biological, chemical and other hazards that may be associated with spent fuel management; (vi) strive to avoid actions that impose reasonably predictable impacts on future generations greater than those permitted for the current generation; (vii) aim to avoid imposing undue burdens on future generations. Article 5 Existing Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to review the safety of any spent fuel management facility existing at the time the Convention enters into force for that Contracting Party and to ensure that, if necessary, all reasonably practicable improvements are made to upgrade the safety of such a facility. Article 6 Siting of Proposed Facilities 1. Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that procedures are established and implemented for a proposed spent fuel management facility: (i) to evaluate all relevant site-related factors likely to affect the safety of such a facility during its operating lifetime; (ii) to evaluate the likely safety impact of such a facility on individuals, society and the environment; (iii) to make information on the safety of such a facility available to members of the public; (iv) to consult Contracting Parties in the vicinity of such a facility, insofar as they are likely to be affected by that facility, and provide them, upon their request, with general data relating to the facility to enable them to evaluate the likely safety impact of the facility upon their territory. 2. In so doing, each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that such facilities shall not have unacceptable effects on other Contracting Parties by being sited in accordance with the general safety requirements of Article 4. Article 7 Design and Construction of Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) the design and construction of a spent fuel management facility provide for suitable measures to limit possible radiological impacts on individuals, society and the environment, including those from discharges or uncontrolled releases; (ii) at the design stage, conceptual plans and, as necessary, technical provisions for the decommissioning of a spent fuel management facility are taken into account; (iii) the technologies incorporated in the design and construction of a spent fuel management facility are supported by experience, testing or analysis. Article 8 Assessment of Safety of Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) before construction of a spent fuel management facility, a systematic safety assessment and an environmental assessment appropriate to the hazard presented by the facility and covering its operating lifetime shall be carried out; (ii) before the operation of a spent fuel management facility, updated and detailed versions of the safety assessment and of the environmental assessment shall be prepared when deemed necessary to complement the assessments referred to in paragraph (i). Article 9 Operation of Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) the licence to operate a spent fuel management facility is based upon appropriate assessments as specified in Article 8 and is conditional on the completion of a commissioning programme demonstrating that the facility, as constructed, is consistent with design and safety requirements; (ii) operational limits and conditions derived from tests, operational experience and the assessments, as specified in Article 8, are defined and revised as necessary; (iii) operation, maintenance, monitoring, inspection and testing of a spent fuel management facility are conducted in accordance with established procedures; (iv) engineering and technical support in all safety-related fields are available throughout the operating lifetime of a spent fuel management facility; (v) incidents significant to safety are reported in a timely manner by the holder of the licence to the regulatory body; (vi) programmes to collect and analyse relevant operating experience are established and that the results are acted upon, where appropriate; (vii) decommissioning plans for a spent fuel management facility are prepared and updated, as necessary, using information obtained during the operating lifetime of that facility, and are reviewed by the regulatory body. Article 10. Disposal of Spent Fuel If, pursuant to its own legislative and regulatory framework, a Contracting Party has designated spent fuel for disposal, the disposal of such spent fuel shall be in accordance with the obligations of Chapter 3 relating to the disposal of radioactive waste. CHAPTER 3. SAFETY OF RADIOACTIVE WASTE MANAGEMENT Article 11 General Safety Requirements Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that at all stages of radioactive waste management individuals, society and the environment are adequately protected against radiological and other hazards. In so doing, each Contracting Party shall take the appropriate steps to: (i) ensure that criticality and removal of residual heat generated during radioactive waste management are adequately addressed; (ii) ensure that the generation of radioactive waste is kept to the minimum practicable; (iii) take into account interdependencies among the different steps in radioactive waste management; (iv) provide for effective protection of individuals, society and the environment, by applying at the national level suitable protective methods as approved by the regulatory body, in the framework of its national legislation which has due regard to internationally endorsed criteria and standards; (v) take into account the biological, chemical and other hazards that may be associated with radioactive waste management; (vi) strive to avoid actions that impose reasonably predictable impacts on future generations greater than those permitted for the current generation; (vii) aim to avoid imposing undue burdens on future generations. Article 12 Existing Facilities and Past Practices Each Contracting Party shall in due course take the appropriate steps to review: (i) the safety of any radioactive waste management facility existing at the time the Convention enters into force for that Contracting Party and to ensure that, if necessary, all reasonably practicable improvements are made to upgrade the safety of such a facility; (ii) the results of past practices in order to determine whether any intervention is needed for reasons of radiation protection bearing in mind that the reduction in detriment resulting from the reduction in dose should be sufficient to justify the harm and the costs, including the social costs, of the intervention. Article 13 Siting of Proposed Facilities 1. Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that procedures are established and implemented for a proposed radioactive waste management facility: (i) to evaluate all relevant site-related factors likely to affect the safety of such a facility during its operating lifetime as well as that of a disposal facility after closure; (ii) to evaluate the likely safety impact of such a facility on individuals, society and the environment, taking into account possible evolution of the site conditions of disposal facilities after closure; (iii) to make information on the safety of such a facility available to members of the public; (iv) to consult Contracting Parties in the vicinity of such a facility, insofar as they are likely to be affected by that facility, and provide them, upon their request, with general data relating to the facility to enable them to evaluate the likely safety impact of the facility upon their territory. 2. In so doing, each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that such facilities shall not have unacceptable effects on other Contracting Parties by being sited in accordance with the general safety requirements of Article 11. Article 14 Design and Construction of Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) the design and construction of a radioactive waste management facility provide for suitable measures to limit possible radiological impacts on individuals, society and the environment, including those from discharges or uncontrolled releases; (ii) at the design stage, conceptual plans and, as necessary, technical provisions for the decommissioning of a radioactive waste management facility other than a disposal facility are taken into account; (iii) at the design stage, technical provisions for the closure of a disposal facility are prepared; (iv) the technologies incorporated in the design and construction of a radioactive waste management facility are supported by experience, testing or analysis. Article 15 Assessment of Safety of Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) before construction of a radioactive waste management facility, a systematic safety assessment and an environmental assessment appropriate to the hazard presented by the facility and covering its operating lifetime shall be carried out; (ii) in addition, before construction of a disposal facility, a systematic safety assessment and an environmental assessment for the period following closure shall be carried out and the results evaluated against the criteria established by the regulatory body; (iii) before the operation of a radioactive waste management facility, updated and detailed versions of the safety assessment and of the environmental assessment shall be prepared when deemed necessary to complement the assessments referred to in paragraph (i). Article 16 Operation of Facilities Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) the licence to operate a radioactive waste management facility is based upon appropriate assessments as specified in Article 15 and is conditional on the completion of a commissioning programme demonstrating that the facility, as constructed, is consistent with design and safety requirements; (ii) operational limits and conditions, derived from tests, operational experience and the assessments as specified in Article 15 are defined and revised as necessary; (iii) operation, maintenance, monitoring, inspection and testing of a radioactive waste management facility are conducted in accordance with established procedures. For a disposal facility the results thus obtained shall be used to verify and to review the validity of assumptions made and to update the assessments as specified in Article 15 for the period after closure; (iv) engineering and technical support in all safety-related fields are available throughout the operating lifetime of a radioactive waste management facility; (v) procedures for characterization and segregation of radioactive waste are applied; (vi) incidents significant to safety are reported in a timely manner by the holder of the licence to the regulatory body; (vii) programmes to collect and analyse relevant operating experience are established and that the results are acted upon, where appropriate; (viii) decommissioning plans for a radioactive waste management facility other than a disposal facility are prepared and updated, as necessary, using information obtained during the operating lifetime of that facility, and are reviewed by the regulatory body; (ix) plans for the closure of a disposal facility are prepared and updated, as necessary, using information obtained during the operating lifetime of that facility and are reviewed by the regulatory body. Article 17 Institutional Measures after Closure Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that after closure of a disposal facility: (i) records of the location, design and inventory of that facility required by the regulatory body are preserved; (ii) active or passive institutional controls such as monitoring or access restrictions are carried out, if required; and (iii) if, during any period of active institutional control, an unplanned release of radioactive materials into the environment is detected, intervention measures are implemented, if necessary. CHAPTER 4. GENERAL SAFETY PROVISIONS Article 18 Implementing Measures Each Contracting Party shall take, within the framework of its national law, the legislative, regulatory and administrative measures and other steps necessary for implementing its obligations under this Convention. Article 19 Legislative and Regulatory Framework 1. Each Contracting Party shall establish and maintain a legislative and regulatory framework to govern the safety of spent fuel and radioactive waste management. 2. This legislative and regulatory framework shall provide for: (i) the establishment of applicable national safety requirements and regulations for radiation safety; (ii) a system of licensing of spent fuel and radioactive waste management activities; (iii) a system of prohibition of the operation of a spent fuel or radioactive waste management facility without a licence; (iv) a system of appropriate institutional control, regulatory inspection and documentation and reporting; (v) the enforcement of applicable regulations and of the terms of the licences; (vi) a clear allocation of responsibilities of the bodies involved in the different steps of spent fuel and of radioactive waste management. 3. When considering whether to regulate radioactive materials as radioactive waste, Contracting Parties shall take due account of the objectives of this Convention. Article 20 Regulatory Body 1. Each Contracting Party shall establish or designate a regulatory body entrusted with the implementation of the legislative and regulatory framework referred to in Article 19, and provided with adequate authority, competence and financial and human resources to fulfill its assigned responsibilities. 2. Each Contracting Party, in accordance with its legislative and regulatory framework, shall take the appropriate steps to ensure the effective independence of the regulatory functions from other functions where organizations are involved in both spent fuel or radioactive waste management and in their regulation. Article 21 Responsibility of the License Holder 1. Each Contracting Party shall ensure that prime responsibility for the safety of spent fuel or radioactive waste management rests with the holder of the relevant licence and shall take the appropriate steps to ensure that each such licence holder meets its responsibility. 2. If there is no such licence holder or other responsible party, the responsibility rests with the Contracting Party which has jurisdiction over the spent fuel or over the radioactive waste. Article 22 Human and Financial Resources Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that: (i) qualified staff are available as needed for safety-related activities during the operating lifetime of a spent fuel and a radioactive waste management facility; (ii) adequate financial resources are available to support the safety of facilities for spent fuel and radioactive waste management during their operating lifetime and for decommissioning; (iii) financial provision is made which will enable the appropriate institutional controls and monitoring arrangements to be continued for the period deemed necessary following the closure of a disposal facility. Article 23 Quality Assurance Each Contracting Party shall take the necessary steps to ensure that appropriate quality assurance programmes concerning the safety of spent fuel and radioactive waste management are established and implemented. Article 24 Operational Radiation Protection 1. Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure that during the operating lifetime of a spent fuel or radioactive waste management facility: (i) the radiation exposure of the workers and the public caused by the facility shall be kept as low as reasonably achievable, economic and social factors being taken into account; (ii) no individual shall be exposed, in normal situations, to radiation doses which exceed national prescriptions for dose limitation which have due regard to internationally endorsed standards on radiation protection; and (iii) measures are taken to prevent unplanned and uncontrolled releases of radioactive materials into the environment. 2. Each Contracting Party shall take appropriate steps to ensure that discharges shall be limited: (i) to keep exposure to radiation as low as reasonably achievable, economic and social factors being taken into account; and (ii) so that no individual shall be exposed, in normal situations, to radiation doses which exceed national prescriptions for dose limitation which have due regard to internationally endorsed standards on radiation protection. 3. Each Contracting Party shall take appropriate steps to ensure that during the operating lifetime of a regulated nuclear facility, in the event that an unplanned or uncontrolled release of radioactive materials into the environment occurs, appropriate corrective measures are implemented to control the release and mitigate its effects. Article 25 Emergency Preparedness 1. Each Contracting Party shall ensure that before and during operation of a spent fuel or radioactive waste management facility there are appropriate on-site and, if necessary, off-site emergency plans. Such emergency plans should be tested at an appropriate frequency. 2. Each Contracting Party shall take the appropriate steps for the preparation and testing of emergency plans for its territory insofar as it is likely to be affected in the event of a radiological emergency at a spent fuel or radioactive waste management facility in the vicinity of its territory. Article 26 Decommissioning Each Contracting Party shall take the appropriate steps to ensure the safety of decommissioning of a nuclear facility. Such steps shall ensure that: (i) qualified staff and adequate financial resources are available; (ii) the provisions of Article 24 with respect to operational radiation protection, discharges and unplanned and uncontrolled releases are applied; (iii) the provisions of Article 25 with respect to emergency preparedness are applied; and (iv) records of information important to decommissioning are kept. CHAPTER 5. MISCELLANEOUS PROVISIONS Article 27 Transboundary Movement 1. Each Contracting Party involved in transboundary movement shall take the appropriate steps to ensure that such movement is undertaken in a manner consistent with the provisions of this Convention and relevant binding international instruments. In so doing: (i) a Contracting Party which is a State of origin shall take the appropriate steps to ensure that transboundary movement is authorized and takes place only with the prior notification and consent of the State of destination; (ii) transboundary movement through States of transit shall be subject to those international obligations which are relevant to the particular modes of transport utilized; (iii) a Contracting Party which is a State of destination shall consent to a transboundary movement only if it has the administrative and technical capacity, as well as the regulatory structure, needed to manage the spent fuel or the radioactive waste in a manner consistent with this Convention; (iv) a Contracting Party which is a State of origin shall authorize a transboundary movement only if it can satisfy itself in accordance with the consent of the State of destination that the requirements of subparagraph (iii) are met prior to transboundary movement; (v) a Contracting Party which is a State of origin shall take the appropriate steps to permit re-entry into its territory, if a transboundary movement is not or cannot be completed in conformity with this Article, unless an alternative safe arrangement can be made. 2. A Contracting Party shall not licence the shipment of its spent fuel or radioactive waste to a destination south of latitude 60 degrees South for storage or disposal. 3. Nothing in this Convention prejudices or affects: (i) the exercise, by ships and aircraft of all States, of maritime, river and air navigation rights and freedoms, as provided for in international law; (ii) rights of a Contracting Party to which radioactive waste is exported for processing to return, or provide for the return of, the radioactive waste and other products after treatment to the State of origin; (iii) the right of a Contracting Party to export its spent fuel for reprocessing; (iv) rights of a Contracting Party to which spent fuel is exported for reprocessing to return, or provide for the return of, radioactive waste and other products resulting from reprocessing operations to the State of origin. Article 28 Disused Sealed Sources 1. Each Contracting Party shall, in the framework of its national law, take the appropriate steps to ensure that the possession, remanufacturing or disposal of disused sealed sources takes place in a safe manner. 2. A Contracting Party shall allow for reentry into its territory of disused sealed sources if, in the framework of its national law, it has accepted that they be returned to a manufacturer qualified to receive and possess the disused sealed sources. CHAPTER 6. MEETINGS OF THE CONTRACTING PARTIES Article 29 Preparatory Meeting 1. A preparatory meeting of the Contracting Parties shall be held not later than six months after the date of entry into force of this Convention. 2. At this meeting, the Contracting Parties shall: (i) determine the date for the first review meeting as referred to in Article 30. This review meeting shall be held as soon as possible, but not later than thirty months after the date of entry into force of this Convention; (ii) prepare and adopt by consensus Rules of Procedure and Financial Rules; (iii) establish in particular and in accordance with the Rules of Procedure: (a) guidelines regarding the form and structure of the national reports to be submitted pursuant to Article 32; (b) a date for the submission of such reports; (c) the process for reviewing such reports. 3. Any State or regional organization of an integration or other nature which ratifies, accepts, approves, accedes to or confirms this Convention and for which the Convention is not yet in force, may attend the preparatory meeting as if it were a Party to this Convention. Article 30 Review Meetings 1. The Contracting Parties shall hold meetings for the purpose of reviewing the reports submitted pursuant to Article 32. 2. At each review meeting the Contracting Parties: (i) shall determine the date for the next such meeting, the interval between review meetings not exceeding three years; (ii) may review the arrangements established pursuant to paragraph 2 of Article 29, and adopt revisions by consensus unless otherwise provided for in the Rules of Procedure. They may also amend the Rules of Procedure and Financial Rules by consensus. 3. At each review meeting each Contracting Party shall have a reasonable opportunity to discuss the reports submitted by other Contracting Parties and to seek clarification of such reports. Article 31 Extraordinary Meetings An extraordinary meeting of the Contracting Parties shall be held: (i) if so agreed by a majority of the Contracting Parties present and voting at a meeting; or (ii) at the written request of a Contracting Party, within six months of this request having been communicated to the Contracting Parties and notification having been received by the secretariat referred to in Article 37 that the request has been supported by a majority of the Contracting Parties. Article 32 Reporting 1. In accordance with the provisions of Article 30, each Contracting Party shall submit a national report to each review meeting of Contracting Parties. This report shall address the measures taken to implement each of the obligations of the Convention. For each Contracting Party the report shall also address its: (i) spent fuel management policy; (ii) spent fuel management practices; (iii) radioactive waste management policy; (iv) radioactive waste management practices; (v) criteria used to define and categorize radioactive waste. 2. This report shall also include: (i) a list of the spent fuel management facilities subject to this Convention, their location, main purpose and essential features; (ii) an inventory of spent fuel that is subject to this Convention and that is being held in storage and of that which has been disposed of. This inventory shall contain a description of the material and, if available, give information on its mass and its total activity; (iii) a list of the radioactive waste management facilities subject to this Convention, their location, main purpose and essential features; (iv) an inventory of radioactive waste that is subject to this Convention that: (a) is being held in storage at radioactive waste management and nuclear fuel cycle facilities; (b) has been disposed of; or (c) has resulted from past practices. This inventory shall contain a description of the material and other appropriate information available, such as volume or mass, activity and specific radionuclides; (v) a list of nuclear facilities in the process of being decommissioned and the status of decommissioning activities at those facilities. Article 33 Attendance 1. Each Contracting Party shall attend meetings of the Contracting Parties and be represented at such meetings by one delegate, and by such alternates, experts and advisers as it deems necessary. 2. The Contracting Parties may invite, by consensus, any intergovernmental organization which is competent in respect of matters governed by this Convention to attend, as an observer, any meeting, or specific sessions thereof. Observers shall be required to accept in writing, and in advance, the provisions of Article 36. Article 34 Summary Reports The Contracting Parties shall adopt, by consensus, and make available to the public a document addressing issues discussed and conclusions reached during meetings of the Contracting Parties. Article 35 Languages 1. The languages of meetings of the Contracting Parties shall be Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish unless otherwise provided in the Rules of Procedure. 2. Reports submitted pursuant to Article 32 shall be prepared in the national language of the submitting Contracting Party or in a single designated language to be agreed in the Rules of Procedure. Should the report be submitted in a national language other than the designated language, a translation of the report into the designated language shall be provided by the Contracting Party. 3. Notwithstanding the provisions of paragraph 2, the secretariat, if compensated, will assume the translation of reports submitted in any other language of the meeting into the designated language. Article 36 Confidentiality 1. The provisions of this Convention shall not affect the rights and obligations of the Contracting Parties under their laws to protect information from disclosure. For the purposes of this article, "information" includes, inter alia, information relating to national security or to the physical protection of nuclear materials, information protected by intellectual property rights or by industrial or commercial confidentiality, and personal data. 2. When, in the context of this Convention, a Contracting Party provides information identified by it as protected as described in paragraph 1, such information shall be used only for the purposes for which it has been provided and its confidentiality shall be respected. 3. With respect to information relating to spent fuel or radioactive waste falling within the scope of this Convention by virtue of paragraph 3 of Article 3, the provisions of this Convention shall not affect the exclusive discretion of the Contracting Party concerned to decide: (i) whether such information is classified or otherwise controlled to preclude release; (ii) whether to provide information referred to in sub-paragraph (i) above in the context of the Convention; and (iii) what conditions of confidentiality are attached to such information if it is provided in the context of this Convention. 4. The content of the debates during the reviewing of the national reports at each review meeting held pursuant to Article 30 shall be confidential. Article 37 Secretariat 1. The International Atomic Energy Agency, (hereinafter referred to as "the Agency") shall provide the secretariat for the meetings of the Contracting Parties. 2. The secretariat shall: (i) convene, prepare and service the meetings of the Contracting Parties referred to in Articles 29, 30 and 31; (ii) transmit to the Contracting Parties information received or prepared in accordance with the provisions of this Convention. The costs incurred by the Agency in carrying out the functions referred to in sub-paragraphs (i) and (ii) above shall be borne by the Agency as part of its regular budget. 3. The Contracting Parties may, by consensus, request the Agency to provide other services in support of meetings of the Contracting Parties. The Agency may provide such services if they can be undertaken within its programme and regular budget. Should this not be possible, the Agency may provide such services if voluntary funding is provided from another source. CHAPTER 7. FINAL CLAUSES AND OTHER PROVISIONS Article 38 Resolution of Disagreements In the event of a disagreement between two or more Contracting Parties concerning the interpretation or application of this Convention, the Contracting Parties shall consult within the framework of a meeting of the Contracting Parties with a view to resolving the disagreement. In the event that the consultations prove unproductive, recourse can be made to the mediation, conciliation and arbitration mechanisms provided for in international law, including the rules and practices prevailing within the IAEA. Article 39 Signature, Ratification, Acceptance, Approval, Accession 1. This Convention shall be open for signature by all States at the Headquarters of the Agency in Vienna from 29 September 1997 until its entry into force. 2. This Convention is subject to ratification, acceptance or approval by the signatory States. 3. After its entry into force, this Convention shall be open for accession by all States. 4. (i) This Convention shall be open for signature subject to confirmation, or accession by regional organizations of an integration or other nature, provided that any such organization is constituted by sovereign States and has competence in respect of the negotiation, conclusion and application of international agreements in matters covered by this Convention. (ii) In matters within their competence, such organizations shall, on their own behalf, exercise the rights and fulfil the responsibilities which this Convention attributes to States Parties. (iii) When becoming party to this Convention, such an organization shall communicate to the Depositary referred to in Article 43, a declaration indicating which States are members thereof, which Articles of this Convention apply to it, and the extent of its competence in the field covered by those articles. (iv) Such an organization shall not hold any vote additional to those of its Member States. 5. Instruments of ratification, acceptance, approval, accession or confirmation shall be deposited with the Depositary. Article 40 Entry into Force 1. This Convention shall enter into force on the ninetieth day after the date of deposit with the Depositary of the twenty-fifth instrument of ratification, acceptance or approval, including the instruments of fifteen States each having an operational nuclear power plant. 2. For each State or regional organization of an integration or other nature which ratifies, accepts, approves, accedes to or confirms this Convention after the date of deposit of the last instrument required to satisfy the conditions set forth in paragraph 1, this Convention shall enter into force on the ninetieth day after the date of deposit with the Depositary of the appropriate instrument by such a State or organization. Article 41 Amendments to the Convention 1. Any Contracting Party may propose an amendment to this Convention. Proposed amendments shall be considered at a review meeting or at an extraordinary meeting. 2. The text of any proposed amendment and the reasons for it shall be provided to the Depositary who shall communicate the proposal to the Contracting Parties at least ninety days before the meeting for which it is submitted for consideration. Any comments received on such a proposal shall be circulated by the Depositary to the Contracting Parties. 3. The Contracting Parties shall decide after consideration of the proposed amendment whether to adopt it by consensus, or, in the absence of consensus, to submit it to a Diplomatic Conference. A decision to submit a proposed amendment to a Diplomatic Conference shall require a two-thirds majority vote of the Contracting Parties present and voting at the meeting, provided that at least one half of the Contracting Parties are present at the time of voting. 4. The Diplomatic Conference to consider and adopt amendments to this Convention shall be convened by the Depositary and held no later than one year after the appropriate decision taken in accordance with paragraph 3 of this article. The Diplomatic Conference shall make every effort to ensure amendments are adopted by consensus. Should this not be possible, amendments shall be adopted with a two-thirds majority of all Contracting Parties. 5. Amendments to this Convention adopted pursuant to paragraphs 3 and 4 above shall be subject to ratification, acceptance, approval, or confirmation by the Contracting Parties and shall enter into force for those Contracting Parties which have ratified, accepted, approved or confirmed them on the ninetieth day after the receipt by the Depositary of the relevant instruments of at least two thirds of the Contracting Parties. For a Contracting Party which subsequently ratifies, accepts, approves or confirms the said amendments, the amendments will enter into force on the ninetieth day after that Contracting Party has deposited its relevant instrument. Article 42 Denunciation 1. Any Contracting Party may denounce this Convention by written notification to the Depositary. 2. Denunciation shall take effect one year following the date of the receipt of the notification by the Depositary, or on such later date as may be specified in the notification. Article 43 Depositary 1. The Director General of the Agency shall be the Depositary of this Convention. 2. The Depositary shall inform the Contracting Parties of: (i) the signature of this Convention and of the deposit of instruments of ratification, acceptance, approval, accession or confirmation in accordance with Article 39; (ii) the date on which the Convention enters into force, in accordance with Article 40; (iii) the notifications of denunciation of the Convention and the date thereof, made in accordance with Article 42; (iv) the proposed amendments to this Convention submitted by Contracting Parties, the amendments adopted by the relevant Diplomatic Conference or by the meeting of the Contracting Parties, and the date of entry into force of the said amendments, in accordance with Article 41. Article 44 Authentic Texts The original of this Convention of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Depositary, who shall send certified copies thereof to the Contracting Parties. Konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall Inledning DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA i) som inser att driften av kärnkrafts- reaktorer genererar använt kärn- bränsle och radioaktivt avfall och att andra tillämpningar av kärnteknik också genererar radioaktivt avfall, ii) som inser att samma säkerhetsmål gäller för hantering av såväl använt kärnbränsle som radioaktivt avfall, iii) som bekräftar vikten för det internationella samfundet av att tillförsäkra att hållbara förfaranden planeras och tillämpas på säker- heten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, iv) som inser vikten av att informera allmänheten om frågor kring säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, v) som önskar främja en effektiv kärnsäkerhetskultur över hela världen, vi) som bekräftar att det yttersta ansvaret för att tillförsäkra säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall åvilar staten, vii) som inser att det åvilar staten att bestämma en handlingslinje för kärnbränslets kretslopp, varvid vissa stater betraktar använt kärnbränsle som en värdefull tillgång som kan komma att upparbetas medan andra stater väljer att slutförvara det, viii) som inser att använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som är undantagna från denna konvention på grund av att de utgör en del av militära eller försvarsinriktade program, bör hanteras i överensstämmelse med de mål som läggs fast i denna konvention, ix) som bekräftar betydelsen av internationellt samarbete för att öka säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall genom bilaterala och multilaterala mekanismer, och genom denna säkerhetsbefrämjande konvention, x) som är medvetna om behoven i utvecklingsländerna, och särskilt i de minst utvecklade länderna, och i stater med ekonomier i övergångsfaser samt om behovet av att underlätta befintliga mekanismer för att bistå dem i utövandet av sina rättigheter och skyldigheter fastställda i denna säkerhets- befrämjande konvention, xi) som är övertygade om att radioaktivt avfall, så långt det är förenligt med säkerheten vid hantering av sådant material, bör slutförvaras i den stat i vilken det uppstod, och som samtidigt inser att, under vissa omständigheter, säker och effektiv hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall kan främjas genom överenskommelser mellan fördragsslutande parter om att använda anläggningar hos en av dem för de andra parternas räkning, särskilt i fråga om avfall som härrör från gemensamma projekt, xii) som inser att varje stat har rätt att förbjuda import av utländskt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall till sitt territorium, xiii) som är medvetna om Konventionen om kärnsäkerhet (1994), Konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka (1986), Konventionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (1986), Konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (1980), Konventionen om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall (1994) och andra tillämpliga internationella instrument, xiv) som är medvetna om de principer som finns nedtecknade i “International Basic Safety Standards for Protection against Ionizing Radiation and for the Safety of Radiation Sources” (1996) utgivna i samarbete mellan flera internationella organisationer, i publikationen IAEA Safety Fundamentals med titeln “The Principles of Radioactive Waste Management” (1995), och i de befintliga internationella standarder som relaterar till säkerheten vid transport av radioaktivt material, xv) som erinrar sig kapitel 22 i Agenda 21 från Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro som antogs år 1992, och som bekräftar den utomordentliga betydelsen av en säker och miljömässigt hållbar hantering av radioaktivt avfall, xvi) som inser det önskvärda i att stärka det internationella kontrollsystemet som är specifikt tillämpligt på radioaktiva material till vilket hänvisas i Artikel 1(3) i Basel- konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (1989), har kommit överens om följande: KAPITEL 1. MÅL, DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE Artikel 1 Mål Målen för denna konvention är: i) att uppnå och vidmakthålla en hög säkerhetsnivå avseende hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall över hela världen genom att förstärka nationella åtgärder och internationellt samarbete inne- fattande, där så är lämpligt, säkerhetsanknutet tekniskt samarbete, ii) att säkerställa att det, under alla faser av hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, finns effektiva skydd mot möjliga faror så att individer, samhället och miljön skyddas från skadliga verkningar av joniserande strålning, nu och i framtiden, på ett sådant sätt att behoven och strävandena hos dagens generation tillgodoses utan att äventyra möjligheten för kommande generationer att tillgodose sina behov och strävanden, iii) att förhindra olyckor med skadliga strålningsverkningar, och att begränsa deras skadeverkningar, om de ändå skulle inträffa under något skede av hanteringen av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall. Artikel 2 Definitioner I denna konvention avses med a) “förslutning” slutförandet av all verksamhet vid någon tidpunkt efter deponeringen av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i en slutförvarsanläggning. Detta innefattar det slutgiltiga tekniska och annat arbete som fordras för att anläggningen skall bli i sådant skick att den kommer att vara säker på lång sikt, b) “nedläggning” alla åtgärder som medför att en kärnteknisk anläggning, med undantag för en slutförvarsanläggning, befrias från föreskriven kontroll. I dessa åtgärder ingår dekontaminering och rivning, c) “utsläpp” planerade och kontrollerade utsläpp i miljön, utgörande en tillåten åtgärd, inom de gränser som har godkänts av tillsynsorganet, av flytande eller gasformiga radioaktiva ämnen som härrör från kärntekniska anläggningar under normaldrift vilka står under föreskriven tillsyn, d) “slutförvaring” deponering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i en lämplig anläggning utan avsikt att återvinna det, e) “tillstånd” alla former av behörighetsförklaring, tillåtelse eller certifiering meddelade av ett tillsynsorgan för att bedriva någon typ av verksamhet som är knuten till hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall, f) “kärnteknisk anläggning” en civil anläggning och dess tillhörande område, byggnader och utrustning i vilka radioaktiva ämnen framställs, behandlas, används, handhas, lagras eller slutförvaras i sådan omfattning att hänsyn till säkerheten måste tas, g) “drifttid” tidsperioden under vilken en anläggning för hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall används för sitt avsedda ändamål. För en slutförvarsanläggning börjar denna period när använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall för första gången deponeras i anläggningen, och slutar när anläggningen försluts, h) “radioaktivt avfall” radioaktivt material i gasform, flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av den fördragsslutande parten, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av den fördrags- slutande parten, och som står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för den fördragsslutande partens gällande lagstiftning och regelverk, i) “hantering av radioaktivt avfall” åtgärder, innefattande åtgärder för nedläggning som är knutna till handhavande, förbehandling, behandling, konditionering, lagring eller slutförvaring av radioaktivt avfall, med undantag för transport utanför anläggningens område. Sådana åtgärder kan även innefatta utsläpp, j) “anläggning för hantering av radioaktivt avfall” varje anläggning eller installation vars huvudsakliga syfte är att hantera radioaktivt avfall, innefattande en kärnteknisk anläggning under nedläggning endast om den har betecknats som en anläggning för hantering av radioaktivt avfall av den fördragsslutande parten, k) “tillsynsorgan” varje organ som av den fördragsslutande parten tilldelats rättslig befogenhet att utöva tillsyn över varje aspekt som gäller säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall, innefattande att medge tillstånd, l) “upparbetning” en process eller verksamhet vars syfte är att utvinna radioaktiva isotoper från använt kärnbränsle för vidare användning, m) “sluten strålkälla” radioaktivt material som är permanent inneslutet i en behållare eller stabilt bundet och i fast form, med undantag för reaktorbränsleelement, n) “använt kärnbränsle” kärnbränsle som har bestrålats i och permanent avlägsnats från en reaktorhärd, o) “hantering av använt kärnbränsle” alla åtgärder som knyts till handhavandet eller lagringen av använt kärnbränsle, med undantag för transporter utanför anläggningens område. Åtgärderna kan även omfatta utsläpp, p) “anläggning för hantering av använt kärnbränsle” varje anläggning eller installation vars huvudsakliga syfte är hantering av använt kärnbränsle, q) “mottagarstat” en stat till vilken en gränsöverskridande transport planeras eller äger rum, r) “avsändarstat” en stat från vilken en gränsöverskridande transport planeras att påbörjas eller som har påbörjats, s) “transitstat” varje stat, förutom en avsändarstat eller en mottagarstat, genom vars territorium en gränsöverskridande transport planeras eller äger rum, t) “lagring” förvarandet av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i en anläggning som tillgodoser behovet av inneslutning i syfte att kunna återvinna det, u) “gränsöverskridande transport” varje transport av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall från en avsändarstat till en mottagarstat. Artikel 3 Tillämpningsområde 1. Denna konvention skall tillämpas på säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle som härrör från driften av civila kärnkraftsreaktorer. Använt kärnbränsle som förvaras på upparbetningsanläggningar som ett led i en upparbetningsaktivitet, omfattas inte av konventionen, såvida inte den fördragsslutande parten förklarar att upparbetning utgör en del av hanteringen av använt kärnbränsle. 2. Denna konvention skall även tillämpas på säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall som härrör från civil användning. Emellertid skall denna konvention inte tillämpas på avfall som innehåller endast naturligt före-kommande radioaktiva material och som inte härrör från kärnbränslets kretslopp, såvida det inte är fråga om en kasserad sluten strålkälla eller det har förklarats utgöra radioaktivt avfall i enlighet med syftena i denna konvention av den fördragsslutande parten, 3. Denna konvention skall inte tillämpas på säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall inom militära eller försvarsinriktade program, såvida det inte har förklarats utgöra använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i enlighet med syftena med denna konvention av den fördragsslutande parten. Emellertid skall denna konvention tillämpas på säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall från militära eller försvarsinriktade program, om och när sådana material slutgiltigt har överförts till och hanteras inom uteslutande civila program. 4. Denna konvention skall även tillämpas på utsläpp i enlighet med vad som anges i Artiklarna 4, 7, 11, 14, 24 och 26. KAPITEL 2. SÄKERHET I FRÅGA OM HANTERING AV ANVÄNT KÄRNBRÄNSLE Artikel 4 Allmänna säkerhetskrav Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att individer, samhället och miljön är tillräckligt skyddade mot strålningsfaror i alla skeden av hanteringen av använt kärnbränsle. Därvid skall varje fördragsslutande part vidta lämpliga åtgärder för att i) säkerställa att frågor rörande kriticitet och bortförande av resteffektvärme som uppkommer under hantering av använt kärnbränsle blir omhänder- tagna på ett tillfredsställande sätt, ii) säkerställa att så litet radioaktivt avfall som praktiskt är möjligt uppkommer vid hantering av använt kärnbränsle, i enlighet med den typ av handlingslinje för kärnbränslets kretslopp som antagits, iii) beakta ömsesidiga beroenden mellan de olika leden i hanteringen av använt kärnbränsle, iv) sörja för ett effektivt skydd för individer, samhället och för miljön, genom att på nationell nivå vidta lämpliga skyddsåtgärder, vilka har godkänts av tillsynsorganet inom ramen för den nationella lagstiftningen som beaktar internationellt godtagna kriterier och standarder, v) beakta de biologiska, kemiska och övriga faror som kan förknippas med hantering av använt kärnbränsle, vi) sträva efter att undvika åtgärder som orsakar rimligt förutsägbar påverkan på kommande generationer som är större än den som tillåts för nuvarande generation, vii) sträva mot att undvika att lägga otillbörliga bördor på kommande generationer. Artikel 5 Befintliga anläggningar Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att granska säker- heten vid alla anläggningar för hantering av använt kärnbränsle, befintliga vid tiden för konventionens ikraftträdande avseende denna part, samt för att säker- ställa, om nödvändigt, att alla rimligen genomförbara förbättringar görs för att höja säkerheten i en sådan anläggning. Artikel 6 Förläggning av föreslagna anläggningar 1. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att procedurer upprättas och genomförs för en föreslagen anläggning för hantering av använt kärnbränsle i) för att bedöma alla relevanta faktorer relaterade till anläggningens läge som sannolikt kan påverka säkerheten för en sådan anläggning under dess drifttid, ii) för att bedöma den sannolika påverkan av en sådan anläggning på säkerheten för individer, samhället och miljön, iii) för att skapa information om säkerheten vid en sådan anläggning som är tillgänglig för allmänheten, iv) för att rådgöra med fördragsslutande parter i grannskapet av en sådan anläggning, i den utsträckning som de kan antas bli påverkade av anläggningen samt, på deras begäran, förse dem med allmän information angående anläggningen så att de kan utvärdera och göra sin egen bedömning av kärnanlägg- ningens sannolika påverkan från säkerhetssynpunkt på deras territorium. 2. Därvid skall varje fördragsslutande part vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sådana anläggningar inte skall medföra icke godtagbara effekter på andra fördragsslutande parter genom att förläggas i överensstämmelse med de allmänna säkerhetskraven i Artikel 4. Artikel 7 Utformning och uppförande av anläggningar Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att i) utformningen och uppförandet av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle sörjer för att lämpliga åtgärder vidtas för att begränsa möjlig strålningspåverkan på individer, samhället och miljön, inbegripet sådan påverkan som härrör från kontrollerade eller okontrollerade utsläpp, ii) översiktliga planer samt, vid behov, tekniska förberedelser för nedläggning av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle beaktas i utformningsskedet, iii) sådan teknologi som innefattas i utformningen och uppförandet av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle är underbyggda av erfarenhet, provning eller analyser. Artikel 8 Bedömning av anläggningars säkerhet Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att i) innan en anläggning för hantering av använt kärnbränsle uppförs, skall det göras en systematisk bedömning av säkerheten och av miljöpåverkan som är anpassad till de risker som anläggningen ger upphov till under dess drifttid, ii) innan en anläggning för hantering av använt kärnbränsle tas i drift, skall uppdaterade och detaljerade versioner av bedömningen av säkerheten och av miljöpåverkan tas fram när så bedöms nödvändigt för att komplettera de bedömningar som refereras till i (i). Artikel 9 Drift av anläggningar Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att i) tillståndet för att driva en anläggning för hantering av använt kärnbränsle är grundat på lämpliga bedöm- ningar såsom angivits i Artikel 8, och är beroende av att ett program för idrifttagning fullföljs, vilket visar att anläggningen, så som den är uppförd, överensstämmer med konstruktions- och säkerhetskrav, ii) begränsningar och villkor för drift härrörande från provningar, drifterfarenheter och de bedöm- ningar som angivits i Artikel 8, fastställs och ses över om så är nödvändigt, iii) drift, underhåll, övervakning, inspektion och provning av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle utförs i överensstämmelse med upprättade procedurer, iv) ingenjörsmässigt och tekniskt stöd på alla säkerhetsanknutna områden finns tillgängligt under hela drifttiden för en anläggning för hantering av använt kärnbränsle, v) händelser som har betydelse för säkerheten rapporteras i tid av tillståndshavaren till tillsynsorganet, vi) program för att samla in och analysera tillämpliga drifterfaren-heter upprättas och att resultaten föranleder åtgärder när så är lämpligt, vii) planer för nedläggning av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle upprättas och uppdateras, när så är nödvändigt, genom att använda information som erhållits under anläggningens drifttid, och att dessa planer granskas av tillsynsorganet. Artikel 10 Slutförvaring av använt kärnbränsle Om en fördragsslutande part i enlighet med sin lagstiftning och sitt regelverk har bestämt att använt kärnbränsle skall slutförvaras, skall slutförvaringen av sådant använt kärnbränsle ske i överensstämmelse med de åtaganden i Kapitel 3 som avser slutförvaring av radioaktivt avfall. KAPITEL 3. SÄKERHET I FRÅGA OM HANTERING AV RADIOAKTIVT AVFALL Artikel 11 Allmänna säkerhetskrav Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att individer, samhället och miljön är tillräckligt skyddade mot strålningsfaror och andra faror i alla skeden av hanteringen av radioaktivt avfall. Därvid, skall varje fördragsslutande part vidta lämpliga åtgärder för att i) säkerställa att frågor rörande kriticitet och bortförande av resteffektvärme som uppkommer under hantering av radioaktivt avfall blir omhänder- tagna på ett tillfredsställande sätt, ii) säkerställa att så litet radioaktivt avfall som praktiskt är möjligt uppkommer, iii) beakta ömsesidiga beroenden mellan de olika stegen i hanteringen av radioaktivt avfall, iv) sörja för ett effektivt skydd för individer, samhället och för miljön, genom att på nationell nivå vidta lämpliga skyddsåtgärder, vilka har godkänts av tillsynsorganet inom ramen för den nationella lagstiftningen som beaktar internationellt godtagna kriterier och standarder, v) beakta de biologiska, kemiska och övriga faror som kan förknippas med hantering av radioaktivt avfall, vi) sträva efter att undvika ageranden rimligen kan förutsättas påverka kommande generationer i högre grad än vad som tillåts för nuvarande generation, vii) sträva mot att undvika att lägga otillbörliga bördor på kommande generationer. Artikel 12 Befintliga anläggningar och tidigare tillämpade förfaranden Varje fördragsslutande part skall i vederbörlig ordning vidta lämpliga åtgärder för att granska i) säkerheten vid alla anläggningar för hantering av radioaktivt avfall, befintliga vid tiden för konventionens ikraftträdande avseende den fördragsslutande parten, samt för att säkerställa, om det är nödvändigt, att alla rimligen genomförbara förbättringar görs för att höja säkerheten i en sådan anläggning. ii) följdverkningarna av tidigare tillämpade förfaranden för att avgöra om något ingripande behövs av strålskyddsskäl, då med beaktande av att den skademinskning som sker till följd av minskningen i dos bör vara tillräcklig för att rättfärdiga den skada och de kostnader, inbegripet samhälleliga kostnader, som följer av ingripandet. Artikel 13 Förläggning av föreslagna anläggningar 1. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att procedurer upprättas och genomförs för en föreslagen anläggning för hantering av radioaktivt avfall i) för att bedöma alla relevanta faktorer relaterade till anläggningens läge som sannolikt kan påverka säkerheten såväl för en sådan anläggning under dess drifttid som för en slutförvarsanläggning efter förslutning, ii) för att bedöma den sannolika påverkan av en sådan anläggning på säkerheten för individer, samhället och miljön, med beaktande av tänkbara förändringar av betingel- serna på platsen för förläggningen av slutförvarsanläggningarna efter förslutning, iii) för att skapa information om säkerheten vid en sådan anläggning som är tillgänglig för allmänheten, iv) för att rådgöra med fördragsslutande parter i grannskapet av en sådan anläggning, i den utsträckning som de kan antas bli påverkade av anläggningen samt, på deras begäran, förse dem med allmän information angående anläggningen så att de kan utvärdera och göra sin egen bedömning av kärnanläggningens sannolika påverkan från säkerhetssynpunkt på deras territorium. 2. Därvid skall varje fördragsslutande part vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sådana anläggningar inte skall medföra oacceptabla effekter för andra fördragsslutande parter genom att förläggas i överensstämmelse med de allmänna säkerhetskraven i Artikel 11. Artikel 14 Utformning och uppförande av anläggningar Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att i) utformningen och uppförandet av en anläggning för hantering av radioaktivt avfall sörjer för att lämpliga åtgärder vidtas för att begränsa möjlig strålningspåverkan på individer, samhället och miljön, inbegripet sådan påverkan som härrör från kontrollerade eller okontrollerade utsläpp, ii) översiktliga planer samt, vid behov, tekniska förberedelser för nedläggning av en anläggning för hantering av radioaktivt avfall, som inte utgör en slutförvarsanläggning, beaktas i utformningsskedet, iii) tekniska förberedelser för förslutningen av en slutförvarsanläggning beaktas i konstruktionsskedet, iv) sådan teknologi som innefattas vid utformningen och uppförandet av en anläggning för hantering av radioaktivt avfall är underbyggda av erfarenhet, provning eller analyser. Artikel 15 Bedömning av anläggningars säkerhet Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att i) innan en anläggning för hantering av radioaktivt avfall uppförs, skall det göras en systematisk bedömning av säkerheten och av miljöpåverkan som är anpassad till de risker som anläggningen ger upphov till under dess drifttid, ii) innan en slutförvarsanläggning uppförs, skall det göras en systematisk bedömning av säkerheten och av miljöpåverkan för den tidsrymd som följer efter förslutningen, och resultaten skall bedömas i jämförelse med de kriterier som fastställts av tillsynsorganet, iii) innan en anläggning för hantering av radioaktivt avfall tas i drift, skall när så bedöms nödvändigt uppdaterade och detaljerade versioner av bedömningen av säkerheten och av miljöpåverkan skall tas fram för att komplettera de bedömningar som refereras till i i). Artikel 16 Drift av anläggningar Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att i) tillståndet för att driva en anläggning för hantering av radioaktivt avfall är grundat på sådana lämpliga bedöm- ningar som angivits i Artikel 15 och är beroende av att ett program för idrifttagning fullföljs, som visar att anläggningen, så som den är uppförd, överensstämmer med konstruktions- och säkerhetskrav, ii) begränsningar och villkor för drift härrörande från provningar, drifterfarenheter och bedömningar, som angivits i Artikel 15, fastställs och ses över om så är nödvändigt, iii) drift, underhåll, övervakning, inspektion och provning av en anläggning för hantering av radioaktivt avfall utförs i överensstämmelse med upprättade procedurer. För en slutförvarsanläggning skall de resultat som sålunda erhålls användas för att kontrollera och granska giltigheten av de antaganden som gjorts, samt för att uppdatera bedömningarna som angivits i Artikel 15 för tiden efter förslutning, iv) ingenjörmässigt och tekniskt stöd på alla säkerhetsanknutna områden finns tillgängligt under hela drifttiden för en anläggning för hantering av radioaktivt avfall, v) procedurer för karakterisering och särskiljande av radioaktivt avfall tillämpas, vi) händelser som har betydelse för säkerheten rapporteras i tid av tillståndshavaren till tillsynsorganet, vii) program för att samla in och analysera tillämpliga drifterfaren- heter upprättas och att resultaten föranleder åtgärder när så är lämpligt, viii) planer för nedläggning av en anläggning för hantering av radioaktivt avfall som inte är en slutförvarsanläggning upprättas och uppdateras, när så är nödvändigt, genom att använda information som erhållits under anläggningens drifttid, och att dessa planer granskas av tillsynsorganet, ix) planer för förslutningen av en slutförvarsanläggning upprättas och uppdateras, när så är nödvändigt, genom att använda information som erhållits under anläggningens drifttid, och att dessa planer granskas av tillsynsorganet. Artikel 17 Föreskrivna åtgärder efter förslutning Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att, efter förslutning av en slutförvarsanläggning, säkerställa att i) handlingar som beskriver anläggningens förläggning, utform- ning och innehåll, som krävs av tillsynsorganet, bevaras, ii) föreskrivna aktiva eller passiva kontroller, såsom övervakning eller tillträdesbegränsning utförs, om så är nödvändigt, samt iii) om, under den tid då aktiv föreskriven kontroll pågår, ett oplanerat utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen upptäcks, ingripande åtgärder skall vidtas, om så är nödvändigt. KAPITEL 4. ALLMÄNNA SÄKERHETS- BESTÄMMELSER Artikel 18 Åtgärder för genomförandet Varje fördragsslutande part skall inom ramen för sin nationella rätt, vidta de lagstiftande, föreskrivande och förvaltningsmässiga mått och steg och andra lämpliga åtgärder som behövs för att fullgöra sina åtaganden enligt denna konvention. Artikel 19 Lagstiftning och annan regelgivning 1. Varje fördragsslutande part skall införa och vidmakthålla en lagstiftning och ett regelverk i övrigt för att styra säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. 2. Lagstiftningen och regelverket skall sörja för i) upprättande av tillämpliga nationella krav och bestämmelser för säkerhet och strålskydd, ii) ett system för tillståndsgivning med avseende på verksamhet för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, iii) ett system för förbud mot drift av en anläggning för hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall utan tillstånd, iv) ett system för lämplig föreskriven kontroll, regelmässig inspektion samt dokumentering och rapportering, v) framtvingande av uppfyllelsen av tillämpliga bestämmelser och villkoren för tillstånd, vi) en klar ansvarsfördelning mellan de organ som är berörda av de olika leden i hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. 3. När de fördragsslutande parterna överväger om bestämmelser avseende radioaktivt avfall skall tillämpas på radioaktiva ämnen, skall de ta vederbörlig hänsyn till målen i denna konvention. Artikel 20 Tillsynsorgan 1. Varje fördragsslutande part skall upprätta eller utse ett tillsynsorgan som anförtros genomförandet av den lagstiftning och det regelverk som avses i Artikel 19 och som tilldelas den befogenhet, den kompetens och de finansiella och mänskliga resurser som behövs för att fullgöra sina tilldelade skyldigheter. 2. Varje fördragsslutande part skall, i överensstämmelse med sin lagstiftning och sitt regelverk, vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en effektiv oberoende ställning mellan tillsynsfunktionen och andra funktioner för de fall organisationer ägnar sig såväl åt hanteringen av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall som åt tillsynen av denna hantering. Artikel 21 Tillståndshavarens ansvar 1. Varje fördragsslutande part skall se till att det primära ansvaret för säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall vilar på innehavaren av ifrågavarande tillstånd, och skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att varje sådan tillståndshavare axlar sitt ansvar. 2. Om det inte finns någon sådan tillståndshavare eller någon annan ansvarig part, vilar ansvaret på den fördragsslutande parten, vilken har domsrätt över det använda kärnbränslet eller över det radioaktiva avfallet. Artikel 22 Mänskliga och finansiella resurser Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att i) den kvalificerade personal som behövs finns tillgänglig för säkerhets- anknutna verksamheter under drifttiden för en anläggning för hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall, ii) tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att stödja säkerheten vid anläggningar för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall under drifttiden och nedläggningen, iii) ombesörja finansiella åtgärder vilka kommer att möjliggöra att föreskrivna kontroller och bevakningsåtgärder fortlöper i lämplig omfattning under den tidsrymd som bedöms nödvändig efter förslutning av en slutförvarsanläggning. Artikel 23 Kvalitetssäkring Varje fördragsslutande part skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att lämpliga program för kvalitetssäkring avseende säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall upprättas och genomförs. Artikel 24 Strålskydd under drift 1. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att under drifttiden för en anläggning för hantering av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall säkerställa att i) de stråldoser som personal och allmänhet utsätts för och som orsakas av anläggningen begränsas så långt detta rimligen kan göras, med hänsyn tagen till ekonomiska och samhälleliga faktorer, ii) ingen individ, under normala förhållanden, skall utsättas för stråldoser som överskrider föreskrivna nationella dosgränser vilka tar vederbörlig hänsyn till internationellt godtagna standarder för strålskydd, och iii) åtgärder vidtas för att förhindra oplanerade och okontrollerade utsläpp av radioaktiva ämnen i miljön. 2. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att utsläpp skall begränsas i) för att stråldoser skall begränsas så långt det rimligen är möjligt, med hänsyn tagen till ekonomiska och samhälleliga faktorer, och ii) så att ingen individ, under normala förhållanden, skall utsättas för stråldoser som överskrider föreskrivna nationella dosgränser, vilka tar vederbörlig hänsyn till internationellt godtagna standarder för strålskydd. 3. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att, under drifttiden för en kärnteknisk anläggning som står under föreskriven tillsyn säkerställa att det, för det fall det sker ett oplanerat eller okontrollerat utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen, vidtas lämpliga avhjälpande åtgärder i syfte att kontrollera utsläppet och att lindra dess följder. Artikel 25 Olycksberedskap 1. Varje fördragsslutande part skall säkerställa att det, före och under drift av en anläggning för använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall, finns lämpliga planer för olycksberedskap inom och, om nödvändigt, utanför anläggningsområdet. Sådana planer för olycksberedskap bör prövas med lämpliga tidsmellanrum. 2. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att upprätta och pröva planer för olycksberedskap inom sitt territorium i den utsträckning som parten sannolikt kommer att påverkas i händelse av ett nödläge med strålning vid en anläggning för använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i grannskapet av dess territorium. Artikel 26 Nedläggning Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa säkerheten vid nedläggning av en kärnteknisk anläggning. Sådana åtgärder skall säkerställa att i) kvalificerad personal och tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga, ii) bestämmelserna i Artikel 24 avseende strålskydd under drift, tillsammans med såväl kontrollerade som okontrollerade och oplanerade utsläpp tillämpas, iii) bestämmelserna i Artikel 25 avseende olycksberedskap tillämpas, och iv) handlingar med information som är viktig för en nedläggning bevaras. KAPITEL 5. DIVERSE BESTÄMMELSER Artikel 27 Gränsöverskridande transport 1. Varje fördragsslutande part som är delaktig i en gränsöverskridande transport skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en sådan transport företas på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i denna konvention och med tillämpliga bindande internationella rättsakter. Därvid i) skall en fördragsslutande part som är en avsändarstat vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en gränsöverskridande transport är godkänd och äger rum endast om mottagarstaten i förväg underrättats och givit sitt samtycke, ii) skall en gränsöverskridande transport genom transitstater vara föremål för de internationella skyldigheter som är tillämpliga för de specifika transportformer som används, iii) skall en fördragsslutande part som är en mottagarstat godkänna en gränsöverskridande transport endast om den har de administrativa och tekniska förutsättningar, såväl som den tillsynsstruktur, som behövs för att kunna hantera använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall på ett sätt som är i överensstämmelse med denna konvention, iv) skall en fördragsslutande part som är en avsändarstat godkänna en gränsöverskridande transport endast om den kan förvissa sig om, i enlighet med mottagarstatens samtycke, att kraven i (iii) är uppfyllda innan den gränsöverskridande transporten påbörjas, v) skall en fördragsslutande part som är en avsändarstat vidta lämpliga åtgärder för att tillåta återinförsel till sitt territorium om en gränsöverskridande transport inte fullföljs, eller inte kan fullföljas, i överensstämmelse med denna Artikel, såvida inte ett alternativt säkert förfarande kan åstadkommas. 2. En fördragsslutande part skall inte ge tillstånd till en transport av sitt använda kärnbränsle eller radioaktiva avfall för lagring eller slutförvaring till en destination som ligger söder om latitud 60 grader syd. 3. Ingenting i denna konvention utesluter eller påverkar i) utövandet, med fartyg och flygplan från alla stater, av rättigheter och friheter till sjö, flod- och luftfart enligt internationell rätt, ii) rätten för en fördragsslutande part, till vilken radioaktivt avfall exporteras för att bearbetas, att återsända eller att sörja för återsändandet av det radioaktiva avfallet och andra produkter efter behandling till avsändarstaten, iii) rätten för en fördragsslutande part att exportera sitt använda kärnbränsle för upparbetning, iv) rätten för en fördragsslutande part, till vilken använt kärnbränsle exporteras för att upparbetas, att återsända eller att sörja för åter-sändandet av radioaktivt avfall och andra produkter som härrör från upparbetningsåtgärder till avsändarstaten. Artikel 28 Kasserade slutna strålkällor 1. Varje fördragsslutande part skall, inom ramen för sin nationella lagstiftning, vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att innehav, omladdning eller slutförvaring av kasserade slutna strålkällor sker på ett säkert sätt. 2. En fördragsslutande part skall tillåta återinförsel till sitt territorium av kasserade slutna strålkällor om parten, inom ramen för sin nationella lagstiftning har godtagit att dessa skall återsändas till en tillverkare som är behörig att mottaga och inneha de kasserade slutna strålkällorna. KAPITEL 6. MÖTEN MELLAN DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA Artikel 29 Förberedande möte 1. Ett förberedande möte mellan de fördragsslutande parterna skall hållas senast sex månader efter den dag då denna konvention träder i kraft. 2. Vid detta förberedande möte skall de fördragsslutande parterna i) bestämma datum för det första granskningsmötet som refereras till i Artikel 30. Detta granskningsmöte skall hållas så snart som möjligt, dock senast trettio månader efter den dag då denna konvention träder i kraft, ii) utarbeta och enhälligt anta arbetsordning och finansiella bestämmelser, iii) särskilt och i överensstämmelse med arbetsordningen fastställa, a) riktlinjer angående utformningen av de nationella rapporter som skall ges in enligt Artikel 32, b) ett datum för ingivande av sådana rapporter, c) tillvägagångssättet för granskning av sådana rapporter. 3. Varje stat eller regional organisation av förenande eller annan natur som ratificerar, antar, godkänner, ansluter sig till eller bekräftar denna konvention, och för vilken konventionen ännu inte är i kraft kan närvara vid det förberedande mötet som om den vore en part till denna konvention. Artikel 30 Granskningsmöten 1. De fördragsslutande parterna skall hålla möten för att granska de rapporter som givits in enligt Artikel 32. 2. Vid varje granskningsmöte i) skall de fördragsslutande parterna bestämma datum för närmast påföljande möte, dock skall tiden mellan granskningsmötena inte överstiga tre år, ii) kan de fördragsslutande parterna se över de bestämmelser, som upprättats enligt punkt 2 i Artikel 29, och anta ändringar genom enhälligt beslut såvida annat inte följer av arbetsordningen. De kan även ändra arbetsordningen och de finansiella bestämmelserna genom enhälligt beslut. 3. Varje fördragsslutande part skall vid varje granskningsmöte ha rimlig möjlighet att diskutera de rapporter som givits in av andra fördragsslutande parter och att begära klargöranden i fråga om sådana rapporter. Artikel 31 Extra möten Ett extra möte med de fördragsslutande parterna skall hållas i) om det överenskoms av en majoritet av de fördragsslutande parter som är närvarande och röstar vid ett möte, eller ii) på en fördragsslutande parts skriftliga begäran, vilken inom sex månader från det denna begäran har delgivits de fördragsslutande parterna och om vilken det sekretariat, som avses i Artikel 37 mottagit underrättelse att den biträtts av en majoritet av de fördragsslutande parterna. Artikel 32 Rapportering 1. I överensstämmelse med bestäm- melserna i Artikel 30 skall varje fördragsslutande part ge in en nationell rapport till varje granskningsmöte mellan de fördragsslutande parterna. Denna rapport skall behandla de åtgärder som har vidtagits för att fullgöra var och en av åtagandena i konventionen. För varje fördragsslutande part skall rapporten också behandla dess i) handlingslinje för hantering av använt kärnbränsle, ii) förfaranden vid hantering av använt kärnbränsle, iii) handlingslinje för hantering av radioaktivt avfall, iv) förfaranden vid hantering av radioaktivt avfall, v) använda kriterier för att definiera och typindela radioaktivt avfall. 2. Denna rapport skall också innehålla i) en lista över de anläggningar för hantering av använt kärnbränsle som omfattas av denna konvention, innefattande deras förläggning, huvudsyfte och väsentliga egenskaper, ii) en inventarieförteckning över använt kärnbränsle som omfattas av denna konvention och som lagras, samt över det använda kärnbränsle som är slutförvarat. Denna förteckning skall innehålla en beskrivning av materialet, och i mån av tillgänglighet, ge information om dess massa och dess totala aktivitetsinnehåll, iii) en lista över de anläggningar för hantering av radioaktivt avfall som omfattas av denna konvention, innefattande förläggning, huvud- syfte och väsentliga egenskaper, iv) en inventarieförteckning över radioaktivt avfall som omfattas av denna konvention, och som a) lagras i anläggningar för hantering av radioaktivt avfall och anläggningar ingående i kärnbränslekretsloppet, b) har slutförvarats, eller c) härrör från tidigare tillämpade förfaranden. Denna inventarieförteckning skall innehålla en beskrivning av materialet och annan tilllämplig och tillgänglig information, såsom volym eller massa, aktivitetsinnehåll och specifika radionuklider. v) en lista över kärntekniska anläggningar vilka håller på att läggas ned och läget för nedläggningsarbetet vid dessa anläggningar. Artikel 33 Närvaro 1. Varje fördragsslutande part skall närvara vid möten mellan de fördragsslutande parterna och företrädas vid sådana möten av en delegat, och av ersättare, experter och rådgivare i den utsträckning som bedöms nödvändigt. 2. De fördragsslutande parterna får, om enhällighet föreligger, inbjuda sådan mellanstatlig organisation som har sakkunskap inom sådana ämnesområden som regleras genom denna konvention att som observatör närvara vid ett möte eller under en särskild del av ett möte. Observatörer skall anmodas att skriftligen i förväg förklara sig beredda att följa bestämmelserna i Artikel 36. Artikel 34 Sammanfattande rapporter De fördragsslutande parterna skall enhälligt anta och göra tillgänglig för allmänheten en skriftlig handling som behandlar ämnen som diskuterats och slutsatser som nåtts under möten mellan de fördragsslutande parterna. Artikel 35 Språk 1. Språken vid möten mellan de fördragsslutande parterna skall vara arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska, såvida inte annat bestämts i arbetsordningen. 2. Rapporter som ges in enligt Artikel 32 skall avfattas på den ingivande fördragsslutande partens nationella språk eller på ett i överensstämmelse med arbetsordningen bestämt språk. Om rapporten ges in på ett annat nationellt språk än det sålunda bestämda språket, skall en översättning av rapporten till det bestämda språket ombesörjas av den fördragsslutande parten. 3. Oavsett bestämmelserna i punkt 2 åtar sig sekretariatet, om ersättning därför lämnas, översättning av rapporter som ges in på något annat mötesspråk till det bestämda språket. Artikel 36 Sekretess 1. Denna konventions bestämmelser skall inte påverka de fördragsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt deras nationella rätt att skydda information från offentliggörande. För denna artikels syfte innefattas i “information” bland annat information som hänför sig till nationell säkerhet eller till fysiskt skydd av kärnämne, information som skyddas genom immaterialrättsliga rättigheter eller genom industriell eller kommersiell sekretess, och personliga uppgifter. 2. När en fördragsslutande part, inom ramen för denna konvention, lämnar information som parten anger som skyddad på sätt som beskrivs i punkt 1, skall sådan information användas endast för de ändamål för vilka den har lämnats och sekretessen för den skall iakttas. 3. Med avseende på information som anknyter till använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall, som omfattas av denna konvention med stöd av punkt 3 i Artikel 3, skall bestämmelserna i denna konvention inte påverka den egna friheten för den berörda fördragsslutande parten att besluta i) om sådan information är hemligstämplad eller på annat sätt kontrollerad för att hindra spridning, ii) om att lämna information, som refereras till i (i) ovan inom ramen för konventionen, och iii) vilka sekretessvillkor som är knutna till sådan information om den lämnas inom ramen för denna konvention. 4. Sekretess gäller för innehållet i debatterna under granskningen av de fördragsslutande parternas nationella rapporter vid varje granskningsmöte som hålls enligt Artikel 30. Artikel 37 Sekretariat 1. Internationella Atomenergiorganet (nedan benämnt IAEA) skall tillhandahålla sekretariat för möten mellan de fördragsslutande parterna. 2. Sekretariatet skall i) sammankalla, förbereda och vara behjälpligt vid de möten mellan de fördragsslutande parterna som refereras till i Artiklarna 29, 30 och 31, ii) tillställa de fördragsslutande parterna information som mottagits eller upprättats i enlighet med denna konventions bestämmelser. De kostnader som uppstår för IAEA vid utförande av de uppgifter som avses i (i) och (ii) ovan skall belasta IAEA som en del av dess reguljära budget. 3. De fördragsslutande parterna kan, om enhällighet föreligger, anmoda IAEA att tillhandahålla andra tjänster till stöd för möten mellan de fördragsslutande parterna. IAEA kan tillhandahålla sådana tjänster om de kan utföras inom dess program och reguljära budget. Om detta inte skulle vara möjligt, kan IAEA tillhandahålla sådana tjänster, om frivillig finansiering ombesörjs från annat håll. KAPITEL 7. SLUTBESTÄMMELSER M.M. Artikel 38 Tvistlösning I händelse av tvist mellan två eller flera fördragsslutande parter angående tolkningen eller tillämpningen av denna konvention skall de fördragsslutande parterna samråda inom ramen för ett möte mellan de fördragsslutande parterna i syfte att bilägga tvisten. I händelse av att samråden visar sig ofruktbara, kan hänvändelse ske till regler om medling, förlikning eller skiljeförfarande i internationell rätt, innefattande gängse regler och förfaranden inom IAEA. Artikel 39 Undertecknande, ratifikation, antagande, godkännande, anslutning 1. Denna konvention skall vara öppen för undertecknande av samtliga stater vid IAEA:s huvudkontor i Wien från den 29 september 1997 till dess den träder i kraft. 2. Denna konvention skall ratificeras, antas eller godkännas av de stater som undertecknat den. 3. Efter ikraftträdandet skall denna konvention vara öppen för anslutning av alla stater. 4. i) Denna konvention skall vara öppen för undertecknande, vilket skall bekräftas, eller anslutning av regionala organisationer av förenande eller annan natur under förutsättning att en sådan organisation består av suveräna stater och är behörig att förhandla om samt ingå och tillämpa internationella överenskommelser i frågor som täcks av denna konvention. ii) Sådana organisationer skall i de frågor som ligger inom deras behörighet på egen hand utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som denna konvention förelägger de fördragsslutande staterna. iii) När en sådan organisation blir part i denna konvention skall den tillställa den depositarie som avses i Artikel 43 en förklaring som anger dess medlemsstater, vilka artiklar i denna konvention som är tillämpliga på den och omfattningen av dess behörighet inom det område som täcks av dessa artiklar. iv) En sådan organisation skall inte förfoga över någon röst utöver de röster som dess medlemsstater förfogar över. 5. Ratifikations-, antagande-, godkännande-, anslutnings- eller bekräftelseinstrument skall deponeras hos depositarien. Artikel 40 Ikraftträdande 1. Denna konvention träder i kraft den nittionde dagen efter dagen för deponeringen hos depositarien av det tjugofemte ratifikations-, antagande- eller godkännandeinstrumentet inbegripet instrumentet från femton stater som var och en har en idrifttagen kärnkraftsreaktor. 2. För varje stat eller regional organisation av förenande eller annan natur som ratificerar, antar, godkänner, ansluter sig till eller bekräftar denna konvention efter dagen för deponeringen av det sista instrument som behövs för att uppfylla villkoren enligt punkt 1, träder denna konvention i kraft den nittionde dagen efter dagen för deponeringen hos depositarien av vederbörliga instrument från en sådan stat eller organisation. Artikel 41 Ändringar i konventionen 1. En fördragsslutande part kan föreslå en ändring i denna konvention. Föreslagna ändringar skall övervägas vid ett granskningsmöte eller vid ett extra möte. 2. Texten till en föreslagen ändring och skälen för den skall tillställas depositarien, som skall delge de fördragsslutande parterna förslaget minst nittio dagar före det möte inför vilket det har givits in för övervägande. Depositarien skall till de fördragsslutande parterna överlämna de kommentarer till sådant förslag som han tagit emot. 3. De fördragsslutande parterna skall, efter att ha övervägt den föreslagna ändringen, avgöra huruvida de enhälligt vill anta den, eller, om enhällighet inte föreligger, de vill hänskjuta den till en diplomatkonferens. Ett beslut att hänskjuta en föreslagen ändring till en diplomatkonferens kräver två tredjedels röstmajoritet av de fördragsslutande parter vilka är närvarande och röstar på mötet under förutsättning att minst hälften av de fördragsslutande parterna är närvarande vid tidpunkten för omröstningen. 4. Diplomatkonferensen skall för att överväga och anta ändringar i denna konvention sammankallas av depositarien och hållas senast ett år efter vederbörligt beslut fattat i enlighet med punkt 3 i denna artikel. Diplomatkonferensen skall sträva efter att se till att ändringar antas enhälligt. Om detta inte skulle vara möjligt, skall ändringar antas med två tredjedels majoritet av samtliga fördragsslutande parter. 5. Ändringar i denna konvention, som antagits enligt punkt 3 och 4 ovan, skall ratificeras, antas, godkännas eller bekräftas av de fördragsslutande parterna och träda i kraft för de fördragsslutande parter, som har ratificerat, antagit, godkänt eller bekräftat dem, den nittionde dagen efter depositariens mottagande av vederbörliga instrument från minst två tredjedelar av de fördragsslutande parterna. För en fördragsslutande part som därefter ratificerar, antar, godkänner eller bekräftar sagda ändringar, träder ändringarna i kraft den nittionde dagen efter det att den fördragsslutande parten har deponerat vederbörligt instrument. Artikel 42 Uppsägning 1. En fördragsslutande part får säga upp denna konvention genom skriftlig notifikation till depositarien. 2. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då depositarien mottog notifikationen eller vid en sådan senare tidpunkt som angivits i notifikationen. Artikel 43 Depositarie 1. IAEA:s generaldirektör skall vara depositarie för denna konvention. 2. Depositarien skall underrätta de fördragsslutande parterna om i) undertecknande av denna konvention och deponering av ratifikations-, antagande-, godkännande, anslut- nings- eller bekräftelseinstrument i enlighet med Artikel 39, ii) dagen då konventionen träder i kraft i enlighet med Artikel 40, iii) notifikationer om uppsägning av konventionen och dagen för dessa, vilka gjorts i enlighet med Artikel 42, iv) de föreslagna ändringarna i denna konvention som givits in av de fördragsslutande parterna, de ändringar som antagits av vederbörande diplomatkonferens eller av möte mellan de fördragsslutande parterna samt dagen för ikraftträdandet av sagda ändringar i enlighet med Artikel 41. Artikel 44 Autentiska texter Originalet till denna konvention, av vilken de arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna är lika giltiga, skall deponeras hos depositarien, som skall sända bestyrkta kopior därav till de fördragsslutande parterna. Miljödepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1998 Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Lindh Regeringen beslutar proposition 1997/98:145 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige I tidigare översättningar benämnt förbrukning. Prop. 1997/98:145 Bilaga 31 71 74 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 32 76 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 33 77 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 34 80 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 35 81 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 36 84 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 37 85 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 38 86 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 39 87 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 40 91 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 41 92 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 42 93 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 43 94 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 44 95 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 45 96 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 46 98 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 47 99 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 48 100 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 49 101 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 50 102 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 51 103 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 52 108 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 53 110 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 54 111 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 55 112 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 56 150 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 57 Prop. 1997/98:145 Bilaga 58 151 113 113 Prop. 1997/98:145 Bilaga 59 Prop. 1997/98:145